Sök i Ratio Lex

Angående förändrade bestämmelser för skjutsningsskyldighetens fullgörande i Stockholm

1905-04-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:117, Angående förändrade bestämmelser för skjutsningsskyldighetens fullgörande i Stockholm

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd.. Proposition N:o 117.

1

N:o 117.

Kungl. Maj;ts nådiga proposition till Riksdagen angående förändrade

bestämmelser för skjutsningsskyldighetens fullgörande

i Stockholm; gifven Stockholms slott den 7

april 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att medgifva sådan ändring i nådiga stadgan angående skjutsväsendet

den 31 maj 1878, att stadgans 58 § upphäfves samt att till

stadgans 18 § göres följande tillägg: »I Stockholm skall i ofvannämnda

fall skjutsningen, intill dess den kan enligt denna stadgås bestämmelser

varda af entreprenör öfvertagen, uppehållas på sätt hittills skett.»

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas. Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Theodor Oäelherg.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 70 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition No 117.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 7 april 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meter,

von Friesen och

Virgin.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde

härefter.

Uti underdånig skrifvelse den 14 januari 1903 har öfverståthållarämbetet

gjort framställning om vidtagande af vissa ändringar i nådiga

stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 i syfte att för droskägare

och åkare i Stockholm bereda lättnad uti dem åliggande skyldighet

att verkställa gästgifveriskjuts.

I sådant hänseende har öfverståthållarämbetet, under erinran, att

i fråga om resandes befordran med skjuts från Stockholm funnes i 58 §

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 117. 3

af nådiga stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 stadgadt,

att till efterrättelse skulle lända de särskilda föreskrifter, »som därom

nu finnas eller framdeles kunna varda meddelade», vidare anfört, att

de bestämmelser, som härmed afsåges, innefattades i öfverståthållarämbetets

åkartaxa för gästgifveriskjuts den 23 december 1874, hvilken

innehölle, att hufvudstadens åkare »fortfarande som hittills äro skyldiga

att verkställa skjuts till de närmast staden belägna gästgifvargårdar»

mot betalning efter viss taxa. Då med »åkare» vid tiden för taxans

utfärdande afsågs icke blott dem, som ägde å allmän plats tillhandahålla

häst och fordon för forsling af gods äfvensom med häst och fordon

verkställa transport af varor från stadens hamnar och lastageplatser —

hvilka yrkesutöfvare äfven i nyare författningar benämndes »åkare» —■

utan ock dem, som ägde å allmän plats tillhandahålla åkdon för personbefordran

och som enligt nyare terminologi benämndes »droskägare»,

borde taxan så förstås, att ifrågavarande onus ålåge båda dessa kategorier

af yrkesidkare. I dessa åkartaxans bestämmelser hade ändringicke

blifvit gjord i senare af öfverståthållarämbetet utfärdade författningar,

hvari eljest olika bestämmelser gifvits för »droskägare» och

»åkare». Sålunda stadgades i det nu gällande reglementet angående

droskväsendet den 10 augusti 1897, § 73, att reglementet ej verkade

ändring i hvad särskildt funnes föreskrifvet, att de, hvilka hade rättighet

att i hufvudstaden utöfva sådan verksamhet, som i reglementet afsåges,

vore skyldiga att verkställa gästgifvarskjuts, och i gällande reglemente

angående varuforsling i hufvudstaden den 11 mars 1897 funnes en liknande

bestämmelse därom, att åkares skyldighet att verkställa gästgifvarskjuts

icke vore upphäfd genom reglementet.

Det onus, som sålunda alltjämt uti ifrågavarande afseende ålåge

hufvudstadens droskägare och åkare, vore af hög ålder. Det omtalades

redan i en kungörelse af den 26 april 1746 och ett nådigt bref af den

20 juli 1762. Redan tidigt syntes emellertid detta åliggande hafva

förefallit betungande för åkarne, åtminstone förspordes snart klagomål

från »åkarämbetets» medlemmar däröfver och upprepade framställningar

gjordes af dem hos Kungi Maj:t om befrielse från skyldigheten att

utgöra skjuts utom hufvudstaden. Af nådiga bref till öfverståthållarämbetet

inhämtades, att under början af 1800-talet två sådana underdåniga

ansökningar gjorts, men blifvit genom nådiga beslut afslagna

den 9 december 1807 och den 14 augusti 1809.

Omkring rnidten af 1800-talet gjordes ett försök af hufvudstadens

äkeriidkare att vinna lindring i gästgifveriskjuts ens utgörande genom

att få detta besvär öfvertaget af en entreprenör för »åkarämbetenas»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 117.

räkning. Bifall till en sådan anordning utverkades lios Kungl. Maj:t

enligt nådigt bref den 12 oktober 1850, men vid två särskilda entreprenadaulctloner,

som förrättades inför handels- och ekonomikollegium,

afgafs icke något bud å skjutsningsskyldighetens öfvertagande, till följd

hvaraf den ifrågasatta nya anordningen aldrig kom till stånd.

Sedermera hade alltjämt gästgifveriskjuts utgjorts af hufvudstadens

droskägare och åkare i hufvudsakligen samma ordning, som sedan

gammalt varit bruklig. Eu hvar af hufvudstadens droskägare och

åkare hade sålunda att i tur och ordning efter bildning befordra de

resande, som rekvirerat skjuts. Bekvisitionerna skedde å den skjutsstation,

som funnes inrättad i huset n:is 2 och 4 vid Adolf Fredriks

kyrkogata. För rekvisitionernas befordran därifrån till den skjutsskyldige

vore så ordnadt, att två af droskägarne och åkarne i tur och

ordning hade att under viss tid af dygnet finnas tillstädes å skjutsstationen

för beställningssedlarnas mottagande och vidare befordran till

de skjutsskyldige. Detta åliggande, som benämndes »ungbrorssysslan»

och utgjordes kvartalsvis, ansåges särskildt betungande. Under senare

tider hade det därför blifvit vanligt, att de, som vore i tur att blifva

»ungbröder», förskaffat sig befrielse från bestyret genom att mot lega

öfverlåta detsamma å skjutsstationsföreståndaren, och plägade legoafgiften

uppgå till 20 kronor i månaden.

Det sedan gammalt bland hufvudstadens droskägare och åkare

rådande missnöjet med den dem åliggande skyldigheten att utgöra gästgifveriskjuts

hade alltjämt fortfarit och på sista tiden tagit sig uttryck

i en af deputerade för dessa yrke sidkar e till öfverståthållarämbetet

ingifven skriftlig framställning, att öfverståthållarämbetet ville vidtaga

sådana åtgärder, att hufvudstadens droskägare och åkare befriades från

berörda skyldighet eller åtminstone från den så kallade ungbrorssysslan

samt att bestämmelserna rörande beskaffenheten af de åkdon, som finge

för gästgifvarskjuts rekvireras, äfvensom taxan för dylik skjuts blefve

ändrade.

Såsom skäl för denna framställning hade framhållits, utom det

besvär eller den kostnad, som vore förknippade med ungbrorssysslans

fullgörande, dels den omständighet, att de personåkdon, som användes

af droskägarne, vore särskildt konstruerade för körning inom hufvudstaden

med olika spårvidd mellan framhjulen och bakhjulen samt därför

icke lämpade sig för skjutsning å landsvägar, dels ock att en stor

del af åkeriidkarne icke ägde några för personbefordran afsedda åkdon

och därför, när turen att utgöra gästgifveriskjutsning lc om me till dem.

måste å dryga villkor lega vagnar af hufvudstadens hyrkuskar. Till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj ds Nåd. Proposition N:o 117. 5

läggas kunde ock. att skjutsskyldiglietens fördelning, hvilken af ålder

skedde lika å en hvar. ehvad han hade större rörelse eller mindre,

icke vore rättvis, men torde därvid höra erinras, att det vore svårt,

ja, nära nog omöjligt, att finna någon verkligen billig och tillfredsställande

fördelningsgrund.

Af större vikt än dessa praktiska olägenheter vore emellertid

enligt öfverståthållarämbetets mening ett annat skäl. Grunden hvarför

droskägarne och åkarne allt sedan äldre tider betungats med ifrågavarande

besvär vore den. att man ansett detsamma såsom ett lämpligt

vederlag för det privilegium å vissa körslor inom staden, som tillkommit

dessa yrkesidkare. Nu vore väl detta privilegium fortfarande

på papperet detsamma som förr, men värdet af detsamma vore ett helt

annat. I gamla tider vore »åkarämbetena» eller x äkarlagen;, som

de senare kallades, slutna skrän, i hvilka ingen utan betydande omgång

och svårigheter och i regel väl endast vid inträffad ledighet kunde

vinna inträde. Numera åter nekades ingen, som det önskade, att utöfva

åkaryrket, om han uppfyllde de nödiga villkoren å god frejd, nöjaktig

ekonomisk ställning och dylikt. I fråga om droskägaryrket vore förhållandet

i hufvudsak detsamma, om ock därvidlag en viss hänsyn

måste tagas till utrymmet å droskstationerna. trafikens behof in. in.

Då alltså numera icke mötte några svårigheter för hvem, som det

önskade, att komma i åtnjutande af ifrågavarande privilegium, hade

detsamma i hufvudsak upphört att vara en uteslutande förmån för de

nuvarande innehafvarne däraf.

Af dessa anledningar hade öfverståthållarämbetet funnit sig icke

böra ställa sig afvisande till berörda framställning från hufvudstadens

droskägare och åkare, utan söka medverka därtill, att de enligt skjutsstadgan

gällande allmänna grunderna för skjutsningsbesvärets utgörande

blefve gällande äfven för Stockholm och sålunda skjutsningsskyldighetens

fullgörande komme att utbjudas på entreprenadauktion.

Då härvid emellertid jämlikt 16 § skjutsstadgan komme att uppstå

fråga om utfästelse af Stockholms kommun att erlägga entreprenadbidrag,

hade öfverståthållarämbetet funnit stadsfullmäktige böra höras

i ämnet, hvadan öfverståthållarämbetet i skrifvelse till fullmäktige den

29 mars 1902 hemställt, huruvida fullmäktige vore villiga att lämna

entreprenadbidrag, därest ifrågavarande skjutsningsskyldighet komme

att utbjudas på entreprenad och hufvudstaden sålunda upphörde att i

fråga'' om resandes befordran med skjuts från Stockholm utgöra ett

undantag från bestämmelserna i nådiga stadgan angående skjutsväsendet

den Bl maj 1878.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 117.

Till svar härå hade stadsfullmäktige i skrifvelse den 18 december

1902 meddelat, att fullmäktige beslutat, att, därest föreskrift komme

att lämnas därom, att fullgörandet af den droskägare och åkare nu

åliggande skjutsskyldighet i Stockholm skulle utbjudas på entreprenad,

staden förklarade sig villig att lämna entreprenadbidrag, så vida i

sammanhang med ändringens genomförande blefve förklarad^ ej mindre

att staden ägde att af statsmedel erhålla understöd med hälften af

entreprenadbidragets belopp, än ock att droskägare och åkare vore

skyldiga att i de fall, då entreprenad ej kunde på skäliga villkor

åstadkommas, i tur och ordning, bestämd af öfverståthållarämbetet,

efter bildning verkställa gästgifveriskjuts enligt fastställd taxa. Mot

de villkor, som stadsfullmäktige sålunda fogat vid sitt samtycke till

den ifrågasatta förändringen, syntes intet vara att erinra.

På grund af hvad sålunda anförts har öfverståthållarämbetet

anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida

icke det för Stockholm gällande undantag från de i nådiga stadgan om

skjutsväsendet den 31 maj 1878 gifna bestämmelser, som innefattades i

58 § samma stadga, kunde upphöra att gälla och de för rikets städer

i allmänhet gifna bestämmelser om skjutsningsskyldighetens utgörande

blifva tillämpliga äfven på hufvudstaden under de af stadsfullmäktige

uppställda villkor.

Till följd af nådig remiss har kammarkollegium i detta ärende

den 2!) januari 1904 afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört,

att kollegium ej hade något att erinra därvid, att i bestämmelserna

uti nådiga stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 vidtoges

sådana ändringar och tillägg, som kunde finnas påkallade i syfte att

Stockholm blefve i fråga om skjutsningsbesvärets utgörande likställdt

med rikets öfriga, till landsting ej hörande städer.

De undantagsbestämmelser i fråga om skjutsningsbesvärets utgörande

och bestridande af kostnaderna därför, som beträffande Stockholms

stad för närvarande äro gällande, hafva tillkommit i äldre tider

och under helt andra förhållanden än de nuvarande. Den åkarne i

Stockholm ålagda skjutsningsskyldigheten motsvarades dä af den dem

förunnade förmån att med andras uteslutande utöfva åkaryrket inom

hufvudstaden, hvilken förmån, var dem genom särskilda bestämmelser

tillförsäkrad. Så föreskrefs i en »Stadga och ordning för forman, båtoch

skutefärder såsom ock åkare, angående skjutsväsendet i den -kongl.

residensstaden Stockholm» den 10 januari 1662, bland annat, att på

det åkarne och de. som under deras societet sorterade, desto bättre

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 117. 7

skulle kunna sig nära och försörja, ingen utom åkarämbetet ägde makt

att någon häst, släpa, kärra eller vagn för penningar nyttja till hvarjehanda

körsel och försel, som i staden förefölle. Då emellertid andra

personer företogo sig att biträda allmänheten med körslor, åkarämbetet

till förfång, utfärdades vid särskilda tillfällen förbud häremot, och

genom kungörelse den 26 april 1746 åtvarnade borgmästare och råd

»alla i gemen och hvar och en i synnerhet att ej med sådant olofligt

skjutsande eller forors körande för lega här uti staden sig befatta vid

fyrtio mark silfvermynts böter och legans förlust». Det privilegium,

åkarne i hufvudstaden sålunda ägde att ombesörja vissa körslor inom

staden, ansågs vara af den betydelse, att de såsom vederlag därför

skäligen borde ansvara för slcjutsningens fullgörande till de staden

närmast belägna gästgifvargårdar å landsbygden. Denna uppfattning

bär säkerligen legat till grund för de afslag, som städse mött de tid

efter annan af åkarämbetena hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar

om befrielse från skyldigheten att besörja skjutsningen, liksom man

äfven i denna uppfattning har att- söka anledningen därtill, att i öfverståthållarämbetets

förenämnda åkartaxa för gästgifveriskjuts den 23

december 1874 föreskrifvits, att lmfvudstadens åkare fortfarande som

dittills vore skyldiga att verkställa skjuts till de närmast staden belägna

gästgifvargårdar, samt att vid utfärdandet af stadgan angående

skjutsväsendet den 31 maj 1878 i 58 § stadgats, att angående resandes

befordran med skjuts från Stockholm skulle lända till efterrättelse de

särskilda föreskrifter, som därom dä funnes eller framdeles kunde varda

meddelade.

Enligt hvad öfverståthållarämbetet omförmält, liar emellertid

ifrågakomna privilegium i hufvudsak faktiskt upphört att vara en uteslutande

förmån för de nuvarande innehafvarne däraf, d. v. s. hufvud - stadens droskägare och åkare; och synes vid sådant förhållande dessa

yrkesidkares framställning att befrias från ifrågavarande skjutsningsskyldighet

vara befogad och böra såvidt möjligt tillmötesgås, då skyldighetens

fullgörande för dem medför ganska afsevärda besvär och kostnader.

Något- hinder för att i afseende å skjutsningsbesvär likställa Stockholms

stad med rikets öfriga till landsting ej hörande städer förefinnes icke

heller, sedan stadsfullmäktige i Stockholm förklarat, att-, därest föreskrift

komme att lämnas därom, att fullgörandet af den droskägare och åkare

åliggande skjutsskyldighet i Stockholm skulle utbjudas på entreprenad,

staden vore under angifna villkor villig att- lämna entreprenadbidrag.

Därest den i 58 § gifna undantagsbestämmelsen angående resandes befordran

med skjuts från Stockholm ur stadgan ut-eslutes, är, då i 24 §

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 117.

af skjutsstadgan finnes föreskrifvet, att stad, som icke liör till landsting.

men liar skjutsningen ordnad medelst entreprenad emot rättighet

för entreprenören att uppbära särskildt bidrag, må äga att af statsmedel

erhålla understöd med hälften af entreprenadbidragets belopp,

något särskildt förklarande beträffande Stockholms stad i sådant hänseende

ej erforderligt. Däremot synes för det fall, att entreprenad å

skjutsningens öfvertagande ej kali åvägabringas, böra till de för sådant

fall gifna bestämmelser i 18 § i skjutsstadgan fogas ett tillägg af innehåll,

att i Stockholm skjutsningen i dylikt fall skall, intill dess den

kan enligt stadgans bestämmelser varda af entreprenör öfvertagen, uppehållas

på sätt hittills skett. Därjämte torde vid utfärdandet af författning

i ämnet böra lämnas föreskrift därom, att erforderliga åtgärder

för skjutsentreprenad i Stockholm blifva i god tid vidtagna, innan de

ändrade bestämmelserna rörande skjutsningsskyldighetens utgörande därstädes

träda i kraft. Några andra förändringar eller tillägg i skjutsstadgan

än de nu angifna synas icke erfordras för att bringa de för rikets

städer i allmänhet i stadgan gifna bestämmelser om skjutsningsskyldighetens

utgörande till tillämplighet äfven för hufvudstaden under de af

stadsfullmäktige uppställda villkor.

Under åberopande af hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva sådan

ändring i nådiga skjutsstadgan, att dess 58 § upphäfves samt att till

dess 18 § göres följande tillägg: »I Stockholm skall i ofvannämnda fall

skjutsningen, intill dess den kan enligt denna stadgas bestämmelser

varda af entreprenör öfvertagen, uppehållas på sätt hittills skett.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna nådigt bifall; och skulle nådig proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga . . . till detta

protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Axel Mörner.

ST0CKII0LM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1905:125 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kimgl. Maj ds proposition angående förändrade bestämmelser för skjutsskyldiglietens fullgörande i Stockholm. a1 i texten
  2. SLU 1905:14 Sammansatta Stats- (och Lagjutstiottets Utlåtande N:o 14 s. 1 i texten