Angående förändrade bestämmelser för skjutsningsskyldighetens fullgörande i Stockholm
1905-04-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1905:117, Angående förändrade bestämmelser för skjutsningsskyldighetens fullgörande i Stockholm
Dokumentets text
Kungl. Maj ds Nåd.. Proposition N:o 117.
1
N:o 117.
Kungl. Maj;ts nådiga proposition till Riksdagen angående förändrade
bestämmelser för skjutsningsskyldighetens fullgörande
i Stockholm; gifven Stockholms slott den 7
april 1905.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva sådan ändring i nådiga stadgan angående skjutsväsendet
den 31 maj 1878, att stadgans 58 § upphäfves samt att till
stadgans 18 § göres följande tillägg: »I Stockholm skall i ofvannämnda
fall skjutsningen, intill dess den kan enligt denna stadgås bestämmelser
varda af entreprenör öfvertagen, uppehållas på sätt hittills skett.»
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas. Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Theodor Oäelherg.
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 70 Käft.
1
2
Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition No 117.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 7 april 1905.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meter,
von Friesen och
Virgin.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde
härefter.
Uti underdånig skrifvelse den 14 januari 1903 har öfverståthållarämbetet
gjort framställning om vidtagande af vissa ändringar i nådiga
stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 i syfte att för droskägare
och åkare i Stockholm bereda lättnad uti dem åliggande skyldighet
att verkställa gästgifveriskjuts.
I sådant hänseende har öfverståthållarämbetet, under erinran, att
i fråga om resandes befordran med skjuts från Stockholm funnes i 58 §
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 117. 3
af nådiga stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 stadgadt,
att till efterrättelse skulle lända de särskilda föreskrifter, »som därom
nu finnas eller framdeles kunna varda meddelade», vidare anfört, att
de bestämmelser, som härmed afsåges, innefattades i öfverståthållarämbetets
åkartaxa för gästgifveriskjuts den 23 december 1874, hvilken
innehölle, att hufvudstadens åkare »fortfarande som hittills äro skyldiga
att verkställa skjuts till de närmast staden belägna gästgifvargårdar»
mot betalning efter viss taxa. Då med »åkare» vid tiden för taxans
utfärdande afsågs icke blott dem, som ägde å allmän plats tillhandahålla
häst och fordon för forsling af gods äfvensom med häst och fordon
verkställa transport af varor från stadens hamnar och lastageplatser —
hvilka yrkesutöfvare äfven i nyare författningar benämndes »åkare» —■
utan ock dem, som ägde å allmän plats tillhandahålla åkdon för personbefordran
och som enligt nyare terminologi benämndes »droskägare»,
borde taxan så förstås, att ifrågavarande onus ålåge båda dessa kategorier
af yrkesidkare. I dessa åkartaxans bestämmelser hade ändringicke
blifvit gjord i senare af öfverståthållarämbetet utfärdade författningar,
hvari eljest olika bestämmelser gifvits för »droskägare» och
»åkare». Sålunda stadgades i det nu gällande reglementet angående
droskväsendet den 10 augusti 1897, § 73, att reglementet ej verkade
ändring i hvad särskildt funnes föreskrifvet, att de, hvilka hade rättighet
att i hufvudstaden utöfva sådan verksamhet, som i reglementet afsåges,
vore skyldiga att verkställa gästgifvarskjuts, och i gällande reglemente
angående varuforsling i hufvudstaden den 11 mars 1897 funnes en liknande
bestämmelse därom, att åkares skyldighet att verkställa gästgifvarskjuts
icke vore upphäfd genom reglementet.
Det onus, som sålunda alltjämt uti ifrågavarande afseende ålåge
hufvudstadens droskägare och åkare, vore af hög ålder. Det omtalades
redan i en kungörelse af den 26 april 1746 och ett nådigt bref af den
20 juli 1762. Redan tidigt syntes emellertid detta åliggande hafva
förefallit betungande för åkarne, åtminstone förspordes snart klagomål
från »åkarämbetets» medlemmar däröfver och upprepade framställningar
gjordes af dem hos Kungi Maj:t om befrielse från skyldigheten att
utgöra skjuts utom hufvudstaden. Af nådiga bref till öfverståthållarämbetet
inhämtades, att under början af 1800-talet två sådana underdåniga
ansökningar gjorts, men blifvit genom nådiga beslut afslagna
den 9 december 1807 och den 14 augusti 1809.
Omkring rnidten af 1800-talet gjordes ett försök af hufvudstadens
äkeriidkare att vinna lindring i gästgifveriskjuts ens utgörande genom
att få detta besvär öfvertaget af en entreprenör för »åkarämbetenas»
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 117.
räkning. Bifall till en sådan anordning utverkades lios Kungl. Maj:t
enligt nådigt bref den 12 oktober 1850, men vid två särskilda entreprenadaulctloner,
som förrättades inför handels- och ekonomikollegium,
afgafs icke något bud å skjutsningsskyldighetens öfvertagande, till följd
hvaraf den ifrågasatta nya anordningen aldrig kom till stånd.
Sedermera hade alltjämt gästgifveriskjuts utgjorts af hufvudstadens
droskägare och åkare i hufvudsakligen samma ordning, som sedan
gammalt varit bruklig. Eu hvar af hufvudstadens droskägare och
åkare hade sålunda att i tur och ordning efter bildning befordra de
resande, som rekvirerat skjuts. Bekvisitionerna skedde å den skjutsstation,
som funnes inrättad i huset n:is 2 och 4 vid Adolf Fredriks
kyrkogata. För rekvisitionernas befordran därifrån till den skjutsskyldige
vore så ordnadt, att två af droskägarne och åkarne i tur och
ordning hade att under viss tid af dygnet finnas tillstädes å skjutsstationen
för beställningssedlarnas mottagande och vidare befordran till
de skjutsskyldige. Detta åliggande, som benämndes »ungbrorssysslan»
och utgjordes kvartalsvis, ansåges särskildt betungande. Under senare
tider hade det därför blifvit vanligt, att de, som vore i tur att blifva
»ungbröder», förskaffat sig befrielse från bestyret genom att mot lega
öfverlåta detsamma å skjutsstationsföreståndaren, och plägade legoafgiften
uppgå till 20 kronor i månaden.
Det sedan gammalt bland hufvudstadens droskägare och åkare
rådande missnöjet med den dem åliggande skyldigheten att utgöra gästgifveriskjuts
hade alltjämt fortfarit och på sista tiden tagit sig uttryck
i en af deputerade för dessa yrke sidkar e till öfverståthållarämbetet
ingifven skriftlig framställning, att öfverståthållarämbetet ville vidtaga
sådana åtgärder, att hufvudstadens droskägare och åkare befriades från
berörda skyldighet eller åtminstone från den så kallade ungbrorssysslan
samt att bestämmelserna rörande beskaffenheten af de åkdon, som finge
för gästgifvarskjuts rekvireras, äfvensom taxan för dylik skjuts blefve
ändrade.
Såsom skäl för denna framställning hade framhållits, utom det
besvär eller den kostnad, som vore förknippade med ungbrorssysslans
fullgörande, dels den omständighet, att de personåkdon, som användes
af droskägarne, vore särskildt konstruerade för körning inom hufvudstaden
med olika spårvidd mellan framhjulen och bakhjulen samt därför
icke lämpade sig för skjutsning å landsvägar, dels ock att en stor
del af åkeriidkarne icke ägde några för personbefordran afsedda åkdon
och därför, när turen att utgöra gästgifveriskjutsning lc om me till dem.
måste å dryga villkor lega vagnar af hufvudstadens hyrkuskar. Till
-
Kungt. Maj ds Nåd. Proposition N:o 117. 5
läggas kunde ock. att skjutsskyldiglietens fördelning, hvilken af ålder
skedde lika å en hvar. ehvad han hade större rörelse eller mindre,
icke vore rättvis, men torde därvid höra erinras, att det vore svårt,
ja, nära nog omöjligt, att finna någon verkligen billig och tillfredsställande
fördelningsgrund.
Af större vikt än dessa praktiska olägenheter vore emellertid
enligt öfverståthållarämbetets mening ett annat skäl. Grunden hvarför
droskägarne och åkarne allt sedan äldre tider betungats med ifrågavarande
besvär vore den. att man ansett detsamma såsom ett lämpligt
vederlag för det privilegium å vissa körslor inom staden, som tillkommit
dessa yrkesidkare. Nu vore väl detta privilegium fortfarande
på papperet detsamma som förr, men värdet af detsamma vore ett helt
annat. I gamla tider vore »åkarämbetena» eller x äkarlagen;, som
de senare kallades, slutna skrän, i hvilka ingen utan betydande omgång
och svårigheter och i regel väl endast vid inträffad ledighet kunde
vinna inträde. Numera åter nekades ingen, som det önskade, att utöfva
åkaryrket, om han uppfyllde de nödiga villkoren å god frejd, nöjaktig
ekonomisk ställning och dylikt. I fråga om droskägaryrket vore förhållandet
i hufvudsak detsamma, om ock därvidlag en viss hänsyn
måste tagas till utrymmet å droskstationerna. trafikens behof in. in.
Då alltså numera icke mötte några svårigheter för hvem, som det
önskade, att komma i åtnjutande af ifrågavarande privilegium, hade
detsamma i hufvudsak upphört att vara en uteslutande förmån för de
nuvarande innehafvarne däraf.
Af dessa anledningar hade öfverståthållarämbetet funnit sig icke
böra ställa sig afvisande till berörda framställning från hufvudstadens
droskägare och åkare, utan söka medverka därtill, att de enligt skjutsstadgan
gällande allmänna grunderna för skjutsningsbesvärets utgörande
blefve gällande äfven för Stockholm och sålunda skjutsningsskyldighetens
fullgörande komme att utbjudas på entreprenadauktion.
Då härvid emellertid jämlikt 16 § skjutsstadgan komme att uppstå
fråga om utfästelse af Stockholms kommun att erlägga entreprenadbidrag,
hade öfverståthållarämbetet funnit stadsfullmäktige böra höras
i ämnet, hvadan öfverståthållarämbetet i skrifvelse till fullmäktige den
29 mars 1902 hemställt, huruvida fullmäktige vore villiga att lämna
entreprenadbidrag, därest ifrågavarande skjutsningsskyldighet komme
att utbjudas på entreprenad och hufvudstaden sålunda upphörde att i
fråga'' om resandes befordran med skjuts från Stockholm utgöra ett
undantag från bestämmelserna i nådiga stadgan angående skjutsväsendet
den Bl maj 1878.
6 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 117.
Till svar härå hade stadsfullmäktige i skrifvelse den 18 december
1902 meddelat, att fullmäktige beslutat, att, därest föreskrift komme
att lämnas därom, att fullgörandet af den droskägare och åkare nu
åliggande skjutsskyldighet i Stockholm skulle utbjudas på entreprenad,
staden förklarade sig villig att lämna entreprenadbidrag, så vida i
sammanhang med ändringens genomförande blefve förklarad^ ej mindre
att staden ägde att af statsmedel erhålla understöd med hälften af
entreprenadbidragets belopp, än ock att droskägare och åkare vore
skyldiga att i de fall, då entreprenad ej kunde på skäliga villkor
åstadkommas, i tur och ordning, bestämd af öfverståthållarämbetet,
efter bildning verkställa gästgifveriskjuts enligt fastställd taxa. Mot
de villkor, som stadsfullmäktige sålunda fogat vid sitt samtycke till
den ifrågasatta förändringen, syntes intet vara att erinra.
På grund af hvad sålunda anförts har öfverståthållarämbetet
anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida
icke det för Stockholm gällande undantag från de i nådiga stadgan om
skjutsväsendet den 31 maj 1878 gifna bestämmelser, som innefattades i
58 § samma stadga, kunde upphöra att gälla och de för rikets städer
i allmänhet gifna bestämmelser om skjutsningsskyldighetens utgörande
blifva tillämpliga äfven på hufvudstaden under de af stadsfullmäktige
uppställda villkor.
Till följd af nådig remiss har kammarkollegium i detta ärende
den 2!) januari 1904 afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört,
att kollegium ej hade något att erinra därvid, att i bestämmelserna
uti nådiga stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 vidtoges
sådana ändringar och tillägg, som kunde finnas påkallade i syfte att
Stockholm blefve i fråga om skjutsningsbesvärets utgörande likställdt
med rikets öfriga, till landsting ej hörande städer.
De undantagsbestämmelser i fråga om skjutsningsbesvärets utgörande
och bestridande af kostnaderna därför, som beträffande Stockholms
stad för närvarande äro gällande, hafva tillkommit i äldre tider
och under helt andra förhållanden än de nuvarande. Den åkarne i
Stockholm ålagda skjutsningsskyldigheten motsvarades dä af den dem
förunnade förmån att med andras uteslutande utöfva åkaryrket inom
hufvudstaden, hvilken förmån, var dem genom särskilda bestämmelser
tillförsäkrad. Så föreskrefs i en »Stadga och ordning för forman, båtoch
skutefärder såsom ock åkare, angående skjutsväsendet i den -kongl.
residensstaden Stockholm» den 10 januari 1662, bland annat, att på
det åkarne och de. som under deras societet sorterade, desto bättre
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 117. 7
skulle kunna sig nära och försörja, ingen utom åkarämbetet ägde makt
att någon häst, släpa, kärra eller vagn för penningar nyttja till hvarjehanda
körsel och försel, som i staden förefölle. Då emellertid andra
personer företogo sig att biträda allmänheten med körslor, åkarämbetet
till förfång, utfärdades vid särskilda tillfällen förbud häremot, och
genom kungörelse den 26 april 1746 åtvarnade borgmästare och råd
»alla i gemen och hvar och en i synnerhet att ej med sådant olofligt
skjutsande eller forors körande för lega här uti staden sig befatta vid
fyrtio mark silfvermynts böter och legans förlust». Det privilegium,
åkarne i hufvudstaden sålunda ägde att ombesörja vissa körslor inom
staden, ansågs vara af den betydelse, att de såsom vederlag därför
skäligen borde ansvara för slcjutsningens fullgörande till de staden
närmast belägna gästgifvargårdar å landsbygden. Denna uppfattning
bär säkerligen legat till grund för de afslag, som städse mött de tid
efter annan af åkarämbetena hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar
om befrielse från skyldigheten att besörja skjutsningen, liksom man
äfven i denna uppfattning har att- söka anledningen därtill, att i öfverståthållarämbetets
förenämnda åkartaxa för gästgifveriskjuts den 23
december 1874 föreskrifvits, att lmfvudstadens åkare fortfarande som
dittills vore skyldiga att verkställa skjuts till de närmast staden belägna
gästgifvargårdar, samt att vid utfärdandet af stadgan angående
skjutsväsendet den 31 maj 1878 i 58 § stadgats, att angående resandes
befordran med skjuts från Stockholm skulle lända till efterrättelse de
särskilda föreskrifter, som därom dä funnes eller framdeles kunde varda
meddelade.
Enligt hvad öfverståthållarämbetet omförmält, liar emellertid
ifrågakomna privilegium i hufvudsak faktiskt upphört att vara en uteslutande
förmån för de nuvarande innehafvarne däraf, d. v. s. hufvud - stadens droskägare och åkare; och synes vid sådant förhållande dessa
yrkesidkares framställning att befrias från ifrågavarande skjutsningsskyldighet
vara befogad och böra såvidt möjligt tillmötesgås, då skyldighetens
fullgörande för dem medför ganska afsevärda besvär och kostnader.
Något- hinder för att i afseende å skjutsningsbesvär likställa Stockholms
stad med rikets öfriga till landsting ej hörande städer förefinnes icke
heller, sedan stadsfullmäktige i Stockholm förklarat, att-, därest föreskrift
komme att lämnas därom, att fullgörandet af den droskägare och åkare
åliggande skjutsskyldighet i Stockholm skulle utbjudas på entreprenad,
staden vore under angifna villkor villig att- lämna entreprenadbidrag.
Därest den i 58 § gifna undantagsbestämmelsen angående resandes befordran
med skjuts från Stockholm ur stadgan ut-eslutes, är, då i 24 §
8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 117.
af skjutsstadgan finnes föreskrifvet, att stad, som icke liör till landsting.
men liar skjutsningen ordnad medelst entreprenad emot rättighet
för entreprenören att uppbära särskildt bidrag, må äga att af statsmedel
erhålla understöd med hälften af entreprenadbidragets belopp,
något särskildt förklarande beträffande Stockholms stad i sådant hänseende
ej erforderligt. Däremot synes för det fall, att entreprenad å
skjutsningens öfvertagande ej kali åvägabringas, böra till de för sådant
fall gifna bestämmelser i 18 § i skjutsstadgan fogas ett tillägg af innehåll,
att i Stockholm skjutsningen i dylikt fall skall, intill dess den
kan enligt stadgans bestämmelser varda af entreprenör öfvertagen, uppehållas
på sätt hittills skett. Därjämte torde vid utfärdandet af författning
i ämnet böra lämnas föreskrift därom, att erforderliga åtgärder
för skjutsentreprenad i Stockholm blifva i god tid vidtagna, innan de
ändrade bestämmelserna rörande skjutsningsskyldighetens utgörande därstädes
träda i kraft. Några andra förändringar eller tillägg i skjutsstadgan
än de nu angifna synas icke erfordras för att bringa de för rikets
städer i allmänhet i stadgan gifna bestämmelser om skjutsningsskyldighetens
utgörande till tillämplighet äfven för hufvudstaden under de af
stadsfullmäktige uppställda villkor.
Under åberopande af hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva sådan
ändring i nådiga skjutsstadgan, att dess 58 § upphäfves samt att till
dess 18 § göres följande tillägg: »I Stockholm skall i ofvannämnda fall
skjutsningen, intill dess den kan enligt denna stadgas bestämmelser
varda af entreprenör öfvertagen, uppehållas på sätt hittills skett.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna nådigt bifall; och skulle nådig proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga . . . till detta
protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Axel Mörner.
ST0CKII0LM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1905:125 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kimgl. Maj ds proposition angående förändrade bestämmelser för skjutsskyldiglietens fullgörande i Stockholm. a1 i texten
- SLU 1905:14 Sammansatta Stats- (och Lagjutstiottets Utlåtande N:o 14 s. 1 i texten