Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutning sr ätten, är stadgadt

1905-04-13 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:123, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutning sr ätten, är stadgadt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.

1

jST:o 123.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6

juni 1902, innefattande inskränkning i inmutning sr ätten,

är stadgadt; gifven Stockholms slott den 13 april 1905.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt

tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning

i inmutningsrätten, är stadgadt.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Ossian Berger.

Bill. till Rihd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 76 Haft. (N:o 123).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.

Förslag

till

lag

om fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902,

innefattande inskränkning i inmutningsrätten,

är stadgadt.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutningsrätten,

är stadgadt skall fortfarande gälla intill den 15 maj 1908.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 123.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Kristiania slott måndagen den 6 mars 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärenden grefve Gyldenstolpe,

Statsråd eu: Ramstedt, ■

Berger,

Meyer.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i underdånighet:

»I nådigt bref den 28 februari 1902 anbefallde Kungl. Maj:t

kommerskollegium att efter hörande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län samt bergmästaren i Norra distriktet inkomma

med utlåtande, huruvida och i hvilken omfattning inmutningsrätten

syntes kollegium böra upphäfvas eller tills vidare suspenderas.

Närmaste anledningen till denna åtgärd var, såsom i det nådiga brefvet

framhålles, att inmutningsrätten, sådan den utöfvats inom Norrbottens

län, funnits kunna föranleda till en osund spekulation och andra betänkliga

missförhållanden.

Berörda missförhållanden blefvo äfven af Riksdagen uppmärksammade.

Riksdagen ansåg att, i afbidan på frågans fullständiga utredande, provisoriska

åtgärder borde vidtagas för att, så vidt ske kunde, förhindra,

ätt förhållandena förvärrades, och antog därför för sin del, med föranledande

af enskilda motioner, en lagbestämmelse, enligt hvilken inom

Norrbottens län inmutningsrätten å kronojord, som ej under ständig besittningsrätt

innehades eller vore till boställe anslagen, förbehölls kronan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 123.

ensam. Denna lagbestämmelse, hvars antagande Riksdagen i skrifvelse

den 21 maj 1902 för Kungl. Maj:t tillkännagaf, blef den 6 juni

samma år af Kungl. Maj:t sanktionerad. Lagen afsåg till eu början

allenast tiden intill den 15 maj 1903, men har sedermera genom

lagar af den 11 maj 1903 och den 13 maj 1904 erhållit förlängd giltighet

och gäller enligt sistomförmälda lag till den 15 maj 1905.

I sammanhang med det beslut, hvarigenom Kungl. Maj:t den

11 maj 1903 förordnade om förlängd giltighet af omförmälda lag af

den 6 juni 1902, har Kungl. Maj:t jämväl uti nådigt bref till kommerskollegium

anbefallt denna myndighet, att efter Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshafvandes och bergmästares hörande och sedan

chefen för Sveriges geologiska undersökning lämnats tillfälle att sig

yttra, med öfverlämnande af inkomna yttranden afgifva underdånigt utlåtande,

dels huruvida i följd af berörda inskränkning i inmutningsrätten

olägenheter visat sig uppkomma eller framdeles kunde vara att befara,

dels ock i fråga om de ändringar, som, under förutsättning att inmutningsrätten

inom Norrbottens län fortfarande blefve föremål för särskilda

lagbestämmelser, borde med afseende å tillämpningsområdet eller eljest

vidtagas i ofvanberörda föreskrifter, äfvensom angående de åtgärder i

öfrigt, livilka under sagda förutsättning kunde erfordras i syfte att mineralfyndigheter

å kronojord blefve på ett för det allmännas intressen

tillfredsställande sätt bearbetade.

Det sålunda begärda utlåtandet har af kommerskollegium afgifvits,

och tillsammans med detta hafva jämväl öfverlämnats utaf kollegium

inhämtade yttranden af bergmästaren i Norra distriktet, Kungl.

Majrts befallningshafvande i Norrbottens län samt chefen för Sveriges

geologiska undersökning. Den utredning, som Kungl. Maj it ansett

erforderlig för ärendets slutliga pröfning, lärer härmed vara verkställd,

och jag anhåller förty att för Kungl. Maj:t få anmäla ärendet.

Jag vill härvid till en början framhålla, att ehuru uti först omförmälda

bref till kommerskollegium helt allmänt anbefalldes utredning, huruvida

och i hvilken omfattning inmutningsrätten syntes böra upphäfvas

eller tills vidare suspenderas, det var förhållandena inom Norrbottens

län, som föranledt Kungl. Maj:t att anbefalla sagda utredning, samt

att, i full öfverensstämmelse härmed, den anbefallda utredningen kom

att gestalta sig som en undersökning, huruvida, utan rubbning i lagstiftningen

beträffande andra delar af riket, orsaker förelåge att stadga

särskilda bestämmelser för Norrbottens län.

Då i följd af Riksdagens initiativ dylika särskilda lagbestämmelser

blifvit antagna att provisoriskt gälla, till dess ärendet efter utredningens

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.

fullbordan kunde slutligen afgöras, synes spörsmålet nu närmast gestalta

sig som en pröfning, huruvida de provisoriskt antagna bestämmelserna

böra, med eller utan modifikationer, erhålla definitiv giltighet eller huruvida

anledning finnes att äfven sedan utredningen blifvit fullbordad för

någon tid bibehålla den provisoriska lagstiftningen.

Det torde tillåtas mig att med ledning af den förebragta utredningen

i korthet redogöra, hvari förut omnämnda missbruk af inmutningsrätten

bestodo och huru de uppkommit. Jag måste härvid gå

tillbaka till den kungörelse, som den 19 augusti 1889 utfärdades och

genom hvilken förordnades dels att i mutsedel, som blefve utfärdad å

fyndighet, belägen å kronojord, som icke under ständig besittningsrätt

innehades eller vore till boställe anslagen eller blifvit för kronans räkning

till brukning på viss tid annan upplåten, tills vidare skulle, om

inmutningsänsökningen gjorts efter dagen för kungörelsens utfärdande,

intagas förbehåll om skyldighet för inmutaren att vara underkastad de

förändrade bestämmelser om rätt för kronan att deltaga i grufarbetet

och den däraf fallande vinsten, som genom ny lagstiftning kunde blifva

gällande, och dels att för fyndighet, därå inmutning under sådant förbehåll

erhållits, utmål tills vidare icke finge anvisas.

Den situation, som genom denna kungörelse inträdde, var ej ämnad

att blifva långvarig; den skulle endast räcka till dess lagstiftningen

ordnat frågan, huru kronan skulle deltaga i grufarbetet och däraf fallande

vinst, i fall då fyndighet inmutades å kronojord, å hvilken enligt

dittills gällande lagstiftning jordägareandelen tillkommit inmutaren.

Denna lagstiftningsfråga visade sig emellertid vara svårlöst och ordnades

först genom lagen den 20 oktober 1899, i hvilken emellertid stadgades,

att för inmutning, som erhållits under det i 1889 års kungörelse stadgade

förbehåll, utmål ej finge utan Konungens tillstånd läggas tidigare

än två år från det lagen trädt i kraft. Denna tidpunkt inföll den 1

december 1901. Det blef sålunda en tidrymd af mer än tolf år, under

hvilken utmål ej kunde läggas för fyndighet, därå inmutning erhållits

under det i 1889 års kungörelse stadgade förbehåll. Under denna tidrymd

måste inmutaren, om han ville bevara sin på inmutningen grundade

rätt, hvarje år göra försvarsarbete och kunde hvarken få ersätta

detta med afgift i penningar, ej heller erhålla hvilostånd, emedan för

åtnjutande af dessa förmåner erfordras, bland annat, att utmål blifvit

grufvan tilldeladt. Ån mindre kunde grufdriften begynna på allvar, så

länge utmål ej blifvit lagdt. Följden blef, att inmutarne ofta sökte

komma ifrån det besvärliga och kostsamma försvarsarbetet på det sätt,

att de år efter år inmutade samma fyndighet. Härigenom utsatte de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition No 123.

sig dock för faran att vid ommutningen blifva förekomna af andra inmutare,

och det saknades ej personer, som sökte begagna sig häraf.

En osäkerhet i förhållandena uppkom, som ytterligare förvärrades däraf,

att den gaf anledning till många inmutningar äfven på behörigen försvarade

fyndigheter utan annat syfte än att förmå den verklige rättsinnehafvaren

att betala penningar för att slippa en process om rätten

till fyndigheten. Det ligger i sakens natur, att nu skildrade förhållanden

skulle vara i hög grad ägnade att framkalla en osund spekulation,

emedan såväl de inmutare, hvilka hade en behörigen grundad

rätt, som än mera de, hvilkas rätt var tvifvelaktig eller alls ingen,

voro angelägna att få afyttra sina mutsedlar och bjödo ut dem både

inom och utom riket. Deras utbjudande på utländsk marknad gaf i sin

tur anledning till farhågan, att värdefulla grufvor skulle råka i utländska

händer i en utsträckning, som kunde innebära faror af flera slag.

Jag har härmed redogjort för de förhållanden, som gåfvo anledning

till, att Kungl. Maj:t anbefallde den nu verkställda utredningen.

Det får emellertid ej förbises, att vid behandlingen inom Riksdagen af

förut omnämnda provisoriska lag äfven andra synpunkter framträdde,

hvilka ej torde varit utan inflytande på frågans utgång, om de också

ej kunna sägas hafva blifvit klart och bestämdt formulerade. Under

debatten i första kammaren yttrades nämligen en farhåga, att det, som

en talare uttryckte sig, skulle gå för fört med utvecklingen af Norrbottens

rikedomar, och innebörden häraf synes hafva varit en oro, att

en obehindrad exploatering af de norrländska järnmalmsfjm digheterna

skulle dels medföra, att malmförråden i större utsträckning än som vore

ensidigt blefve exporterade med den påföljd, att den inhemska järntillverkningen

i en framtid kunde komma att lida brist på malmtillgång,

dels föranleda, att priset på järnmalm trycktes ned till gagn allenast

för utländska förbrukare, dels slutligen locka till begynnande af grufföretag,

som saknade betingelser för framgång.

Måhända kunde man också i hvad under den nämnda debatten

anfördes skönja tecken till den uppfattning, att malmrikedomarna i

Norrbottens län, hvarest ju jorden till största delen tillhör kronan,

borde, i stället för ätt öfverlämnas till exploatering åt enskilde, förbehållas

åt staten själf och brytas för dess räkning.

Sedan jag härmed af slutat redogörelsen för de skäl och omständigheter,

som torde hafva föranledt den provisoriska lagens antagande,

anhåller jag att få i korthet framställa, hvilken ståndpunkt de hörda

myndigheterna intaga till frågan om inmutningsrättens definitiva upphäfvande

inom Norrbottens län.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.

Af dessa myndigheter är det endast Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län, som förordar, att förbudet mot inmutning

definitivt fastställes, och det är väl att märka, att hans tillstyrkande

endast afser förbud mot inmutning af järnmalm. Till stöd för sin

åsikt, att inmutning af järnmalm bör vara förbjuden, anför han, att ett

verkligt intresse att lämna inmutningsrätten oinskränkt icke längre

förefinnes beträffande järnmalm, emedan man efter hans åsikt med fog

kan förutsätta, att afsevärda förekomster af järnmalm icke vidare kunna

väntas blifva upptäckta, sedan under senare år omfattande ströftåg i

alla riktningar af länet företagits i syfte att uppleta järnmalm och dessa

malmletare utvecklat eu feberaktig energi, utan att dock dylika ansträngningar

under senare tid ledt till några upptäckter af beskaffenhet att

förtjäna uppmärksamhet. Däremot menar nämnde befallningshafvande,

att man af inmutningsrättens frigifvande kan befara ett upprepande af

de missbruk, jag här förut omnämnt. I fråga om andra mineral än

järnmalm är enligt nämnde befallningshafvandes mening förhållandet

helt annorlunda. Förekomsten inom länet af andra mineral än järnmalm

vore mycket ofullständigt känd och för afhjälpande af denna

brist vore inmutningsrättens bibehållande det bästa medlet.

De andra myndigheter, som hörts, äro ense om att anledningsaknas

att upphäfva inmutningsrätten. Kommerskollegium anför härom,

att, frånsedt det olämpliga att stadga eu undantagslag för en viss

landsända, det endast under inmutningssystemet kan väntas, att länets

malmtillgångar blifva, utforskade och kända, emedan koncessionssystemet

icke förmår egga till samma verksamhet i sådant hänseende samt

efter kollega tanke eftersökande genom statens försorg näppeligen

låter sig utföra i en omfattning, ens tillnärmelsevis jämförlig med den

som det enskilda intresset mäktar framkalla. Hvad nu anförts gäller

efter kollega mening ej mindre malmfyndigheter i allmänhet än äfven

järnmalmfyndigheter och kollegium framhåller, att det vore af stor betydelse,

att forskningar efter fosforfattig järnmalm bedrefves inom Norrbottens

län. Emot den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län förordade utvägen att upphäfva inmutningsrätten beträffande

järnmalm allena anmärker kollegium, att dyligt förbud lätt skulle

kunna kringgås, emedan de flesta andra malmer förekomma mer eller

mindre i förening med järnmalm.

Beträffande frågan, huruvida i följd af den provisoriska inskränkningen

i inmutningsrätten olägenheter visat sig uppkomma eller framdeles

kunde vara att befara, meddelar kommerskollegium att, förutom

de olägenheter af allmännare art, som läge däri att spaningar efter

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.

malmfyndigheter a kronojord ej kunde väntas äga ram genom den

enskilda företagsamheten, särskilda olägenheter uppstått och framdeles

vore att befara för den redan befintliga grafdriften inom länet, i följd

däraf att grufägaren vore utestängd från möjligheten att genom inmutning

vinna behöflig utvidgning af sina områden och att tillgodogöra

sig mineralförekomster i omedelbar närhet af sina utmål, hvarjemte

han ständigt vore utsatt för faran att lida stor skada genom att förlora

rätten till något utmål utan möjlighet att genom inmutning återförvärfva

detsamma.

De skäl, som kommerskollegium anfört emot inmutningsrättens

definitiva upphäfvande inom Norrbottens län, sjmas mig förtjäna beaktande.

A andra sidan framgår af utredningen, att meningarne äro

delade i frågan, om inmutningsrättens frigifvande under nuvarande

förhållanden skulle föranleda ett upprepande af de missbruk, som gifvit

anledning till den provisoriska lagen. Vid “detta förhållande och då

anledningarne till de farhågor, som, efter hvad jag förut nämnt, vid

den provisoriska lagens behandling framträdde inom första kammaren,,

säkerligen äro oförändrade, synes det mig vara mest tillrådligt att tills

vidare något definitivt beslut i frågan ej fattas, utan att det provisoriska

tillståndet ytterligare förlänges på någon tid, t. ex. under tre år.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet

med de af honom sålunda uttalade åsikter upprättadt förslag till

lag om fortsatt tillämpning af hvad lagen den 6 juni 1902, innefattande

inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt, af denna lydelse

bilagan litt. C. vid detta protokoll utvisar, hemställde han i underdåninghet,

att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget måtte, för det

ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet

inhämtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten

i nåder lämna bifall.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.

9

Bil. litt. C.

Förslag

till

lag

om fortsatt tillämpning af hvad i lagen den Q juni 1902,

innefattande inskränkning i inmutningsrätten,

är stadgadt.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutningsrätten,

är stadgadt skall fortfarande gälla intill den 15 maj 1908.

Bih. till Riksd. Prof. 1005. 1 Samt. 1 Afd. 76 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung-l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl.

Maj:ts högsta domstol tisdagen den 4 april 1905.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Herslow,

Carlson,

Claeson,

Thollander,

Billing,

Gr ef ber g,

friherre Marks von Wurtemberg.

Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren

Hellner föredrog

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet den 6 nästlidne

mars, utvisande, att Kungl. Maj:t i nåder förordnat, att högsta domstolens

utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas

öfver upprättadt förslag till lag om fortsatt tillämpning af hvad

i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutningsrätten,

är stadgadt; varande förslaget bilagdt detta protokoll.

Högsta domstolen lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.

11

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Iiegenten i statsrådet

å Stockholms slott torsdagen den 13 april 1905.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Ramstedt,

Hans excellens hen- ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Berger,

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

Jnstitieråden: Lilienberg,

Claéson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i underdånighet

:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 6 sistiidne mars inhämtade utlåtande öfver ett vid

samma protokoll fogadt förslag till lag om fortsatt tillämpning af hvad

i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutningsrätten,

är stadgadt; och hemställde föredragande departementschefen, att för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 123.

■slaget, som af högsta domstolen lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen till

antagande framläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i nåder lämna bifall; och skulle nådig proposition

i ämnet, af den lydelse bilagan litt. A vid

detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

Carl Lundquist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1905:118 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj.-ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilltampning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande a1 i texten
  2. SLU 1905:13 Sammansatta Stats- (och Lag-)ut$Jcottets Utlåtande N:o 13 s. 1 i texten