Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag rörande afgäld från afsöndrad lägenhet

28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:13, Med förslag till lag rörande afgäld från afsöndrad lägenhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

1

N:o 13.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag rörande afgäld från afsöndrad lägenhet; gifven

Stockholms slott den 31 december 1904.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag rörande afgäld från

afsöndrad lägenhet.

Kungl. Magt förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Ossian Berger..

Bih. till Eiksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft. (N:o 13.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Förslag

till

Lag

rörande afgäld från afsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Från lägenhet, hvilken för alltid från hemman afsöndrats och för

hvilken enligt äldre författning om enskiftesdelning eller jordafsöndring

afgäld till hemmanet blifvit fastställd eller bort fastställas, skall, där ej

här nedan annorlunda stadgas, efter den 31 december 1906 afgäld icke

utgå.

2 §•

Har, på grund af förbehåll vid lägenhetens upplåtande, fastställts

högre afgäld än som, vid jämförelse af ägornas storlek och beskaffenhet,

kan anses hafva motsvarat hvad af hemmanets allmänna utskylder

å lägenheten belöpte, eller har förbehåll gjorts om sådan högre afgäld,

utan att fastställelse ägt rum, vare hemmanets innehafvare berättigad

att få den Överskjutande delen af afgälden fastställd att fortfarande af

lägenheten utgå.

3 §•

Besväras stamhemmanet af allmänna utskylder, i hvilkas utgörande

lägenheten icke omedelbart deltager, vare hemmanets innehafvare berättigad

att få sagda utskylder så fördelade, att från lägenheten omedelbart

utgöres hvad, efter ägornas storlek och beskaffenhet, därå belöper.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

3

4 §•

Vill hemmanets innehafvare begagna sig af den rätt, som enligt

2 eller 3 § må honom tillkomma, göre ansökan hos Konungens befallningshafvande

före den 1 januari 1917, eller vare sin rätt förlustig.

År dylik ansökning gjord, höre Konungens befallningshafvande

innehafvaren af den afsöndrade lägenheten samt inhämte, där ej afsöndringshandlingarna

lämna erforderliga upplysningar, yttrande af

kronobetjaningen och landtmätare.

5 §.

Finnes, efter hvad i 2 § sägs, viss del af afgäld fortfarande böra

utgöras, fastställe Konungens befallningshafvande en mot sådan del

svarande afgäld att från och med den 1 januari 1907 till hemmanet

utgå; dock att härigenom ej göres rubbning i hvad enligt 17 kap. 3 §

jordabalken och 17 kap. 6 § handelsbalken gäller om panträtt och förmånsrätt

för innestående ränta. Afgälden varde bestämd i penningar,

där ej annorlunda mellan parterna öfverenskommes.

6 §•

Skall jämlikt 3 § fördelning af utskylder äga rum, bestämme Konungens

befallningshafvande, med jämkning till så bekvämt tal ske kan,

det inbördes förhållande, efter hvilket hemmanet och lägenheten skola

i utskyldernas utgörande deltaga; och lände det beslut till efterrättelse

från och med den 1 januari året efter det ansökningen till Konungens

befallningshafvande inkom, dock ej i något fall före den 1 januari 1907.

7 §■

Hafva frihetsår författningsenligt medgifvits, äge, utan hinder af

hvad i 5 eller 6 § är stadgadt, lägenhetens innehafvare njuta dem till

godo, i den mån de ej tilländalupit.

8 §•

I sammanhang med beslut, som i 5 eller 6 § afses, åsätte Konungens

befallningshafvande lägenheten särskildt namn och nummer, där

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Majfis Nåd. Proposition N:o 13.

sådant tillförene ej ägt ruin; och skall anteckning om Konungens befallningshafvandes

beslut ske i kronans jordebok.

9 §.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut må klagan föras i

den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

10 §.

Hvad här förut stadgas angående lägenhet, som blifvit afsöndrad

från hemman, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om lägenhet,

som afsöndrats från lägenhet; dock att, där afsöndring skett från afsöndrad

lägenhet, fördelning af utskylder enligt 3 § ej må ifrågakomma,

innan stamlägenheten åliggande del af utskylderna biifvit bestämd.

11 §•

Denna lag äger ej tillämpning på lägenhet, hvilken afsöndrats från

boställe eller från annat publikt hemman eller lägenhet, som icke vid

tiden för upplåtelsen innehades under stadgad åborätt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

5

Utdrag ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet fredagen

den 17 juni 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

W ESTRING,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i underdånighet

Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1896 angående väckta förslag om

ändrade bestämmelser rörande afgäld från jordafsöndringar, därvid af

honom anfördes:

»I fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1897, då

lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni

1896 trädde i kraft, gäller ännu Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga

förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 augusti

1881. I denna förordning är stadgadt, att från hemman må ske

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

afsöndring intill viss del af ägovidden samt att å lägenhet, som sålunda

afsöndras, skall läggas årlig afgäld, hvilken ej må vara mindre,

än att den motsvarar hvad af hela stamhemmanets räntor och

öfriga allmänna utskylder, vid jämförelse af ägornas storlek och

beskaffenhet, å den afsöndrade lägenheten belöper; och vidare innehåller

förordningen, att afhandling rörande afsöndring skall ingifvas till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som har att tillse, huruvida den i afseende

å afsöndringens storlek är med förordningen öfverensstämmande, samt

pröfva den föreslagna afgälden och, där den finnes tillräcklig, fastställa

densamma, men i annat fall bestämma högre lämplig afgift.

Med tillämpning af nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 har,

sedan ränta och kronotionde å hemman eller lägenhet i kronans jordeböcker

och räkenskaper sammanförts till en summa under benämning

grundskatt, från och med år 1886 uti behållna grundskatten å viss

jord äfvensom uti prästernas utlagor skett nedsättning med trettio

procent af grundskattens eller utlagornas belopp. Hvad sålunda föreskrifvits

i fråga om den till staten utgående grundskatt har ock genom

nådiga förordningen angående inlösen af skattefrälseräntor med mera den

11 september 1885 förklarats skola gälla i afseende å räntor med mera,

som enligt samma förordning blefve inlösta. Genom lag den 2 december

1892 har därefter medgifvits, att de sålunda nedsatta skatterna och

utlagorna skulle afskrifvas under loppet af tolf år. Denna afskrifning

har ägt rum på det sätt, att skatterna och utlagorna nedsatts från och

med år 1893 med tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt

kungörelsen den 5 juni 1885 beräknats, samt därefter från och med

hvart och ett af åren 1894, 1896, 1898, 1900 och 1902 med ytterligare

tio procent af nämnda belopp, hvarefter återstoden af skatterna och

utlagorna från och med år 1904 eftergifvits. Sedan vidare genom

lag den 5 juni 1885 i rustnings- och rotering sbesvär en från och med år

1886, med vissa undantag, beviljats lindring med trettio procent af

dessa besvärs uppskattade värde, har genom lag den 2 december 1892

förklarats, att i samma besvär skulle, likaledes med vissa undantag, ske

lindring att från och med år 1893 utgå årligen med vissa procent och

så, att från och med år 1904 hela beloppet af besvärens uppskattade

värde blefve eftergifvet.

Jämväl i andra hänseenden hafva i senare tider de bördor, som

varit lagda omedelbart å hemmanen, blifvit ej obetydligt lättade. Sålunda

stadgades genom lag af den 26 september 1884, att i kostnaden

för uppförande och underhåll af tingshus och här ads fängelse, hvilka enligt

26 kap. 4 § byggningabalken byggdes efter gårdatalet, skulle alla de,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

som inom tingslaget erlade kommunalutskylder, deltaga, för fastighet efter

hela samt för andra beskattningsföremål efter en fjärdedel af därå belöpande

fyratal. Denna grund för kostnadens fördelning har sedermera

genom lag den 30 juni 1899 så ändrats, att andra beskattningsföremål

än fastighet nu deltaga efter hälften af fyrktalet. På enahanda sätt har

ock i fråga om skyldigheten att bygga och underhålla prästgård, hvilken

skyldighet enligt 1734 års lag jämväl utgjordes efter gårdatalet, genom

lagar af den 1 maj 1885 och den 29 juni 1900 förklarats, att denna

skyldighet skall utgöras efter fyrktal.

I vägunderhållet på landet deltogo enligt 25 kap. 8 § byggningabalken

alla de, som ägde eller brukade hemman, men genom lagen

angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober

1891 har detta besvär lagts icke blott på annan jordbruksfastighet, än

hemman, utan äfven på vissa andra beskattningsföremål. Vägunderhållet

in natura skall numera utgöras efter vägtal, som åsättes hemman,

utjord och annan jordbruksfastighet efter senast fastställda taxeringsvärdet.

I sammanhang med detta stadgande i 10 § väglagen har dock

medgifvits innehafvare af afsöndrad jordlägenhet, för hvilken afgäld

till stamhemmanet fastställts, rätt att, om därvid tagits hänsyn till den

på lägenheten belöpande andel af stamhemmanets väghållning, i ersättning

för den skyldighet i detta hänseende, som enligt lagen skall af

lägenhetens innehafvare utgöras, njuta befrielse för så stor del af afgälden,

som med afseende å de förhållanden, hvilka voro för handen,

då afgälden fastställdes, kan anses hafva motsvarat lägenhetens andel

i väghållet. I fall öfverenskommelse härom ej kan emellan vederbörande

träffas, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande att på framställning

af lägenhetsinnehafvaren bestämma den minskning i afgälden, som må

tillkomma lägenhetens innehafvare.

På grund af de betydande förändringar, som efter år 1881 inträdt

i grunderna för räntors och allmänna utskylders utgörande, väcktes vid

1896 års riksdag förslag om ändrade bestämmelser rörande afgäld från

jordafsöndringar till lindring uti de innehafvaren af en afsöndring åliggande

förpliktelser. Det framhölls därvid, att alla i senare tid skedda

skattelindringar endast kommit ägarne af den i mantal satta jorden till

godo, men att däremot de numera öfverallt i landet talrikt förekommande

innehafvarne af afsöndrade jordlägenheter icke i någon nämnvärd

man kommit i åtnjutande af de med skatteregleringarna förenade

fördelar; genom de vidtagna ändringarna i grunderna för utskylders

utgörande hade tvärtom ägarne af afsöndrade lägenheter fått sig pålagda

betydligt ökade skatter, i ty att de, förutom den lägenheten åsätta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 13.

afgäld, hvilken fortfarande utginge oafkortad, vore underkastade alla

de utskylder och besvär, hvilka enligt gällande bestämmelser utginge

efter fastighet åsatt taxeringsvärde.

Riksdagen var äfven af den mening, att, beträffande stadgade afgälder,

rättvisa och billighet påkallade en omgestaltning af det inbördes

förhållandet emellan stamhemman och därifrån afsöndrad jord, och i

förut omförmälda skrifvelsen den 13 maj 1896 anhöll därför Riksdagen,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lagstadgande, huru för afsöndrad lägenhet kunde vinnas

nedsättning i fastställd, till stamhemmanet utgående afgäld för hvad

som, med undantag af väghållningsbesväret, finge anses motsvara hvad

å lägenheten belöpt af grundskatter samt öfriga allmänna utskylder och

besvär, som stamhemmanet haft att utgöra, men hvilka dels dåmera

upphört eller enligt fattade beslut komme att upphöra dels tillförene

utgått efter mantal, men dåmera utgjordes efter annan grund.

Öfver Riksdagens nyssnämnda skrifvelse anbefalldes, jämlikt

nådig remiss den 20 maj 1896, kammarkollegium att, efter Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes i länen hörande, afgifva underdånigt utlåtande.

Enligt de sålunda infordrade yttrandena, hvilka den 24 april

1901 till Eders Kungl. Maj:t inkommo, hafva såväl samtliga Kungl. Maj:ts

befallningshafvande som ock kammarkollegium ansett rättvisa och

billighet påkalla, att med anledning af de i Riksdagens skrifvelse

omförmälda förhållanden nedsättning bereddes afsöndrad lägenhet i

fastställd afgäld.

I fråga om sättet att åstadkomma den önskvärda nedsättningen

skulle det, enligt kammarkollegii mening, ligga närmast till hands att,

på sätt flertalet af Kungl. Maj:ts befallningshafvande ock förutsatt,

låta denna nedsättning ske under iakttagande i tillämpliga delar af

stadgandet i 10 § väglagen, och det syntes kollegium, för den händelse

saken så ordnades, böra, med upphäfvande af hvad i nämnda lagrum

stadgats om nedsättning i afgälderna, meddelas följande föreskrifter:

att, där jämlikt författningarna afgäld blifvit fastställd å afsöndring

för alltid från egendomar under enskild äganderätt eller stadgad åborätt,

afsöndringsinuehafvaren från och med år 1904 må njuta så stor

nedsättning i afgälden, som, med afseende å de förhållanden, hvilka

voro för handen, då afgälden fastställdes, eller, om afgälden grundar

sig på öfverenskommelse, vid tiden för dess ingående, kan anses hafva

motsvarat lägenhetens andel i de stamhemmanets allmänna utskylder

och besvär, hvilka efter sagda tid antingen upphört att utgå eller för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13. 9

delats efter sådana grunder, att jämväl afsöndringen själf kommit att i

dem taga del;

att den Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvarunder afsöndringen

lyder, har att på framställning af afsöndringsinnehafvaren,

efter vederbörandes hörande, därest öfverenskommelse härom ej kan

träffas, bestämma den nedsättning i afgälden, som må afsöndringsinnehafvaren

tillkomma, hvarefter anteckning om nedsättningen skall ske

i afsöndringsförteckning och jordebok samt anmälan därom göras hos

kammarkollegium;

att, där öfverenskommelse mellan vederbörande träffas om nedsättning

i afgäld eller om dess upphörande, sagda öfverenskommelse

för att blifva för framtiden bindande skall insändas till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som har att meddela beslut om afförande

ur jordafsöndringsförteckning och jordebok af afgälden eller deri del

däraf, hvilken upphört att utgå, samt att därom sedan göra anmälan

hos kammarkollegium;

att, där icke fastställd afsöndring upplåtits före den 1 januari 1897,

afgäld därå må fastställas endast om ansökan därom inkommer till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande inom viss tid, t. ex. den 1 januari 1905;

att vid dylik afgälds fastställande Kungl. Maj:ts befallningshafvande

må, därest öfverenskommelse träffats om viss afgäld, på framställning

af afsöndringens innehafvare förordna om den minskning i

sistberörda afgäld, som kan föranledas däraf, att åtskilliga stamhemmanets

utskylder efter öfverenskommelsens ingående antingen upphört

eller fördelats efter sådana grunder, att jämväl afsöndringen kommit

att däri taga del; samt

att, därest dylik öfverenskommelse ej träffats eller den öfverenskomna

afgälden befinnes för låg, Kungl. Majff.s befallningshafvande

vid afgäldens bestämmande endast har att taga hänsyn till de stamhemmanet

vid tiden för fastställelsen ännu åliggande allmänna utskylder

och besvär, hvilka i afsöndringsutslaget skola noggrannt specificeras.

Kammarkollegium fann dock åtskilliga skäl tala mot detta sätt att

ordna frågan. Väl torde man — yttrade kollegium härom — kunna

säga att, sedan med år 1904 flertalet grundskatter helt afskrifvits samt

ersättning lämnades för rustnings- och roteringsbesväret, de flesta och

mest betydande af de utskylder, som bort ligga till grund för afgäldernas

bestämmande, antingen helt upphört eller fördelats efter andra

grunder. Men i åtskilliga fall torde dock smärre dylika utskylder och

besvär kvarstå. Äfven där afgälden fastställts af myndigheterna utan

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

föregående förslag af parterna, torde därför, därest annan öfverenskommelse

ej träffas, i flertalet fall en liten, ofta endast till några ören

uppgående afgäld komma att ännu någon tid kvarstå för att sedan föranleda

nya regleringar.

Äfven om man bortsåge från dessa och andra af kollegium anförda

olägenheter, skulle dock, enligt kollega mening, Kungl. Maj:ts

befallningshafvande åtminstone i de län, där många afsöndringar förekomma,

utan att något egentligt statsändamål därigenom vunnes, blifva

så öfverhopade af göromål, att de med nuvarande arbetskrafter ej kunde

medhinna desamma. För undanröjande af dessa olägenheter hade —

anförde kollegium vidare — bland annat föreslagits, dels att kronofogden

skulle vara skyldig att, på framställning af lägenhetsinnehafvaren, uträkna

den minskning i afgäld, som af angifna förhållanden betingades,

så att frågan skulle dragas under Kungl. Maj:ts befallningshafvande

endast när parterna ej vore nöjda med denna uträkning, dels att afgälder

af viss lägre storlek, förslagsvis 50 liter spannmål, utan vidare

undersökning skulle upphöra. Hvad det förra förslaget anginge, ansåg

dock kollegium böra anmärkas, att fögderiförvaltningen i allmänhet ej

lärer hafva tillgång till sådana handlingar, som åtminstone för äldre

jordafsöndringar erfordras för att uträkna nedsättningens belopp, och

hvad anginge förslaget att låta sådana afgälder, som ej uppgå till visst

lägre belopp, upphöra utan undersökning, måste det gifvet anses

innebära en rättskränkning emot stamhemmansägaren, då den omständigheten,

att en afgäld blifvit lägre eller högre, i flertalet fall beror

på afsöndringarnas olika storlek och godhet.

Kammarkollegium hemställde därför alternativt att, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad åtskilliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagit, saken ordnades så, att, där Kungl. Maj ds

befallningshafvande utan öfverenskommelse mellan parterna fastställt

viss afgäld, denna från viss tid, som, med hänsyn till hvad kollegium

förut anfört, lämpligen borde sättas till år 1904, skulle helt upphöra

och stamhemmansägaren i stället erhålla rättighet att, där han styrker

att fortfarande å hemmanet hvila sådana utskylder och besvär, till

hvilka vid afgäldens bestämmande hänsyn skolat tagas, utan särskild

kostnad få bestämd den andel, hvarefter afsöndringen med stamhemmanet

skall deltaga i sagda utskylder och besvär. Därigenom flyttades

väl bevisningsskyldigheten i hufvudsak öfver på stamhemmanets ägare,

men någon större obillighet syntes kollegium ej ligga däri, så mycket

mindre som bevisningsskyldigheten gifvetvis är lättare i stamhemmansägarens

än i afsöndringsinnehafvarens hand. För bestämmande af den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

andel, hvarefter afsöndringen skall med stamhemmanet deltaga i utskylderna,

torde i allmänhet handlingarna till afsöndringsutslagen lämna

vägledning. Där så ej är fallet eller dessa handlingar ej kunna tillrättaskaffas,

torde lätt ur provinslandtmäteriarkivet tillräcklig upplysning

erhållas, hvilken, i likhet med hvad som stadgats i kungl. cirkuläret

den 27 juni 1896, syntes böra meddelas utan kostnad för parterna.

Härom torde sedan anteckning böra äga rum i afsöndringsförteckning

och jordebok, och det syntes kollegium kunna ifrågasättas, om icke

dylik ansökan från stamhemmansägarens sida borde framställas inom

viss tid, exempelvis den 1 januari 1905, för att komma under ompröfning.

Hvad sålunda föreslagits beträffande jordafsöndringar, därå utan

öfverenskommelse mellan parterna fastställts viss afgäld, borde, enligt

kammarkollegii mening, äfven gälla, där väl dylik öfverenskommelse

träffats, men den öfverenskomna afgälden befunnits vara för låg.

Annorlunda ansåg kammarkollegium saken ställa sig, när viss afgäld

öfverenskommits mellan parterna och denna befunnits tillräcklig

samt därför fastställts. Fall kunde väl därvid förekomma, då den öfverenskomna

afgälden just motsvarat afsöndringens andel i stamhemmanets

räntor och öfriga allmänna utskylder, men i regel omfattade nog eu

dylik afgäld dels en anpart, som motsvarade afsöndringens andel i stamhemmanets

berörda räntor och öfriga allmänna utskylder, dels ock en

anpart, som rätteligen endast utgjorde ogulden köpeskilling. Många

fall förekomme ock, där någon köpeskilling alls icke erlagts.

Hvad den förra delen af afgälden beträffade, borde, enligt kammarkollegii

mening, afsöndringsinnehafvaren på lika sätt och inom samma

tid som eljest vinna befrielse från denna, mot det att Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, där stamhemmansägaren så önskade, bestämde

den andel, hvarefter afsöndringen med stamhemmanet skall deltaga i

de hemmanet påhvilande allmänna utskylder och besvär. Först

måste det sålunda bestämmas, hvilken andel af afgälden har denna

karaktär. Detta blefve naturligen svårare, då de hos myndigheterna

förvarade handlingar ej härutinnan lämna åtminstone full vägledning,

men afgörandet af denna fråga syntes dock, därest ej från endera sidan

yrkande framställdes, att den skulle hänskjutas till skiljedom, kunna

öfverlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som då hade att

afgöra frågan med ledning af där förvarade handlingar samt i öfrigt.

efter den utredning, stamhemmanets ägare kunde åstadkomma, under

hänsyntagande till stamhemmanets alla utskylder och besvär vid tiden

för öfverenskommelsens ingående.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Beträffande åter de Överskjutande afgälderna syntes det kollegium,

som om det kunde medgifvas afsöndringsägaren att få inom viss utsatt

tid lösa sig ifrån dem mot erläggande af afgäldernas kapitalvärden,

beräknade efter viss låg räntefot, t. ex. 3 Va eller 4 procent. Jämväl

syntes det böra tagas i öfvervägande, om man icke för framtvingande

af dylik aflösning skulle kunna föreskrifva, att afsöndringsägarne ej

finge tillgodonjuta nedsättning i afgälden förr än de inför Kung!.

Maj:ts befallningshafvande visat, att aflösningssumman blifvit till stamhemmansägaren

erlagd eller, därest detta af en eller annan anledning

icke kunnat äga rum, blifvit nedsatt hos Kungl. Majrts befallningshafvande.

För de fall, att aflösningssumman uppginge till visst

högre belopp, t. ex. 200 kronor eller därutöfver, ansåg kollegium lämpligt,

att staten försträckte beloppet mot det att afsöndringsägaren amorterade

detsamma under en längre eller kortare tidsperiod, därvid amorteringen

torde böra efter anteckning i jordeboken åtnjuta samma förmånsrätt

som förut afgälderna.

Kammarkollegium upptog slutligen frågan, hvilken ställning de afsöndringar

skulle intaga, som verkställts före den 1 januari 1897 men

ej blifvit fastställda. Härom anförde kollegium, att efter 1896 års lag

skall å dem fortfarande tillämpas den föregående lagstiftningen, hvadan,

där så begärdes, å dem måste fastställas afgäld. Hade ej viss afgäld

kontrahenterna emellan öfverenskommits, skulle emellertid sådant fastställande

efter kollega förslag ej vidare erfordras, utan i stället endast,

där begäran därom inom viss tid framställdes af stamhemmansägaren,

bestämmas den andel, hvarmed afsöndringen skall med stamhemmanet

deltaga i dess ännu kvarstående utskylder, samt afsöndringen i öfrigt

behandlas efter 1896 års lag. Hade åter viss afgäld öfverenskommits

mellan kontrahenterna, skulle då rätteligen först fastställas afgäld och

sedan å densamma vidtagas förut föreslagna procedur. Detta syntes

emellertid vara en onödig omgång, utan borde Kungl. Majrts befallningshafvande,

därest afgälden ej öfverstiger afsöndringens andel i stamhemmanets

utskylder vid tiden för upplåtelsen, kunna förordna, att den

skall upphöra att utgå, men eljest bestämma, huru stor del däraf skall

utgöra öfverskott, hvithet sedan behandlas på förut angifvet sätt.»

Med förmälan att, sedan genom nådig remiss den 15 november

1902 Kungl. Majrts befallningshafvande i länen anbefallts att, i anledning

af hvad kammarkollegium i ärendet yttrat, däri afgifva förnyadt

underdånigt utlåtande, samtliga Kungl. Majrts befallningshafvande,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung},. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

på ett undantag när, i fråga om sättet att ordna den ifrågasatta

nedsättningen i afgäld från afsöndrade lägenheter förordat i hufvudsak

det af kammarkollegium såsom andra alternativ framställda förslag,

redogjorde föredragande departementschefen för samtliga i ärendet afgifva

yttranden i den mån redogörelse därför icke redan blifvit lämnad,

hvarefter departementschefen vidare anförde:

»Då numera de allmänna utskylder, som tillförene hvilat omedelbart

å hemmanen, till största delen antingen afskrifvits eller utgöras efter

sådan grund, att de afsöndrade lägenheterna däri deltaga, är det tydligen

fullt rättvist, att lägenhetsägarne befrias från den clel af afgälderna,

som motsvarar utskylder, hvilka sålunda bortfallit eller kommit att utgöras

efter förändrad grund.

Hvad angår den ifrågasatta lagstiftningens omfattning, synes det

uppenbart att, då den nu gällande lagen af den 27 juni 1896 icke

innehåller någon bestämmelse om afgälda läggande å afsöndrad lägenhet,

här icke komma i betraktande de afsöndringar, som skett, i enlighet

med nämnda lag, utan allenast de upplåtelser, hvilka ägt rum med

stöd af förut omförmälda förordningen den 6 augusti 1881 eller den

lagstiftning, som därförut gällde. Denna lagstiftning återfinnes dels i

de författningar om enskiftesdelning, som under åren 1803—1812 utkommit,

dels i de om hemmansklyfning och jordafsöndring den 19

december 1827, den 14 november 1829, den 13 juli 1853 och den 6

augusti 1864 utgifna författningar.

I fråga om lägenhet, som från hemman upplåtits på viss tid eller

lifstid, har, enligt hvad kammarkollegium anfört, fastställelse å sådana

afsöndringar endast i ett fåtal fall meddelats. Då afgälden från nämnda

lägenheter enligt sakens natur närmast torde äga karaktären af en

arrendesumma, anser jag, att några åtgärder till nedsättande af detta

slag af afgäld ej böra vidtagas.

Författningarna angående hemmansklyfning och jordafsöndring medgåfvo

innehafvare af boställe eller publikt hemman, som icke under stadgad

åborätt besuttes, rätt att allenast på viss tid upplåta jord; men de

afsöndringar under äganderätt, som på grund af enskiftesförfattningarna i

behörig ordning skett från boställen, skulle likväl äga framtida bestånd.

Emellertid hafva från boställen samt andra publika hemman och lägenheter,

hvilka ej innehafva^ under åborätt, afsöndringar ägt rum för alltid,

i många fall, särskild! i senare tid, mot köpeskilling utan afgäld,

men merendels dock, särskild! från ecklesiastika boställen, allenast mot

viss årlig afgäld utan köpeskilling. Ehuru vid bestämmande af denna

afgäld hänsyn nog stundom kan hafva tagits till stamhemmanets utskyl
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

der, lärer dock, såsom kammarkollegium erinrat, afgälden närmast afsett

att utgöra ersättning för upplåtelsen af jorden. Då i öfrigt några

allmänna föreskrifter ej meddelats rörande grunderna för afgälds utgörande

från dylika afsöndrade lägenheter, och således någon fast utgångspunkt

för afgäldens reglerande här saknas, finner jag, i .likhet med

kammarkollegium, att från området för ifrågavarande lagstiftning bör

uteslutas lägenhet, den där afsöndrats från boställe eller från annat

publikt hemman eller lägenhet, som icke vid tiden för upplåtelsen

innehafts under stadgad åborätt.

Antalet af de för alltid afsöndrade lägenheter, liviika enligt 1881

års förordning och äldre författningar af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

åsatts afgäld, uppgår enligt de hos kammarkollegium befintliga

afsöndringsförteckningar och jordeböcker till omkring 30,000. På grund

däraf att åtskilliga domstolar ej för meddelande af lagfart å afsöndrad

lägenhet fordrat, att afgäld skall hafva blifvit af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämd, förekomma emellertid, efter hvad kammarkollegium

uppgifvit, i de flesta län ett synnerligen stort antal afsöndrade lägenheter,

därå afgäld ej blifvit fastställd. I afseende å afsöndring, som skett innan

1896 års lag träd! i kraft, stadgär nämnda lag, att bestämmelserna i

1881 års förordning fortfarande skola tillämpas. Har således beträffande

lägenhet, som upplåtits före den 1 januari 1897, afgäld ej blifvit

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställd, står det vederbörande öppet

att, vare sig öfverenskommelse om afgäld träffats eller ej, när som

helst söka sådan fastställelse. Det torde emellertid vara uppenbart, att

förevarande lagstiftning bör, utan hänsyn därtill, att beträffande viss

lägenhet afgäld ej blifvit fastställd, direkt afse äfven sådan lägenhet.

Om det nämligen för åtnjutande af den lindring, som är afsedd att

tillgodokomma ägaren af afsöndrad lägenhet, skulle uppställas det villkoret,

att afgäld å lägenheten blifvit fastställd, skulle därigenom allenast

stadgas en onödig och besvärlig omväg. Ej heller gifva de förhandlingar,

som i Riksdagen föregingo dess skrifvelse i ämnet, något

stöd för det antagande, att Riksdagen verkligen afsett att endast lägenheter

med fastställd afgäld skulle vinna nedsättning i den till stamhemmanet

utgående afgälden.

Äfven efter de förändringar i beskattningslagstiftningen, hvilka

förut äro omnämnda och sedermera ytterligare tillkommit, kvarstå i

regel vissa allmänna utskylder, som enbart hvila å stamhemmanen och i

hvilka således en lägenhetsägare ej har att omedelbart taga del.

Om man bortser från enstaka ej afskrifna grundskattebelopp samt från

räntor och tionde, som innehafva^ under enskild äganderätt, torde

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

hit böra hufvudsakligen räknas aflöning till prästerskapet efter ett

stort antal lönekonventioner eller löneregleringsresolutioner, aflöning

till klockare i de fall, där ej ny lönereglering enligt kung!, förordningen

den 2 november 1883 begynt tillämpas, samt under vissa

förutsättningar håll- och reservskjuts, kronoskjuts och inkvartering. Då

man icke lärer kunna lämna å sido dessa kvarstående utskylder, af

hvilka särskild betydelse måste tilläggas de till prästerskapet utgående

bidragen, torde afgälderna, ehvad de blifvit fastställda eller

icke, böra bibehållas i den mån de motsvara den afsöndrade lägenhetens

andel i dessa utskylder, eller ock ansvaret för denna andels utgörande

på annat sätt drabba lägenheten.

Enligt författningarna om hemmansklyfning och jordafsöndring ålåg

det Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i de fall, då öfverenskommelse

om afgäld träffats, höja det utsatta beloppet, därest det ej motsvarade

den afsöndrade lägenhetens andel i stamhemmanets allmänna utskylder.

Men om det öfverenskomna beloppet, såsom ofta var händelsen, öfversteg

lägenhetens andel i nämnda utskylder, ägde Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ej befogenhet att sänka detsamma. Har Kungl. Maj:ts

befallningshafvande vid fastställande af afgäld å afsöndrad lägenhet höjt

det belopp, hvarom öfverenskommelse träffats, lärer den fastställda

afgälden få antagas hafva jämnt motsvarat lägenhetens andel i hemmanets

utskylder. Den del af afgälden, som icke belöper å ännu

kvarstående utskylder, bör följaktligen i sådan händelse bortfalla. Om

däremot Kungl. Maj:ts befallningshafvande funnit den öfverenskomna

afgälden tillräcklig och således utan vidare fastställt afgälden, kan det

väl någon gång hafva inträffat, att den sålunda fastställda afgälden

jämnt motsvarat lägenhetens andel i stamhemmanets utskylder, men i

öfvervägande antalet fall torde afgälden hafva öfverstigit denna andel.

Det öfverskjutande beloppet måste då betraktas såsom en del af köpeskillingen

för den afsöndrade lägenheten, såsom en rent privaträttslig

prestation till stamhemmanets ägare, och i detta belopp lärer någon

nedsättning icke kunna ifrågakomma. Hvad nu är sagdt torde

äfven gälla om sådana före den 1 januari 1897 afsöndrade lägenheter,

beträffande hvilka afgäld icke blifvit fastställd. Har nämligen öfverenskommelse

om afgäld träffats, och är den större, än som kan anses

hafva motsvarat lägenhetens andel i de räntor och öfriga allmänna

utskylder, till hvilka vid afgälds fastställande skolat tagas hänsyn, lärer

i fråga om det öfverskjutande beloppet någon nedsättning ej kunna

vinnas, hvaremot afgäldssumman i öfrigt må bortfalla till den del, som

af de förändrade förhållandena föranledes.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 13.

I fråga om sättet att bereda lägenhetsägarne den lindring, som till följd

af de förändrade skatteförhållandena bör dem tillkomma, ansluter jag mig i

hufvudsak till det af kammarkollegium såsom andra alternativ framställda

förslag. Enligt min mening bör afgäld från afsöndrad lägenhet efter viss dag

upphöra att utgå, dock med förbehåll att, där vissa utskylder ännu kvarstå,

i hvilkas utgörande den afsöndrade lägenheten bör deltaga, hemmansägaren

må vara berättigad att få dessa utskylder så fördelade, att från

lägenheten direkt utgöres hvad därå rätteligen belöper, samt att, där

öfverenskommen afgäld till någon del är att betrakta såsom köpeskilling,

hemmansägaren likaledes må äga att få eu mot denna del svarande

afgäld fastställd att fortfarande af lägenheten utgå. Bestämmandet i

ena som andra fallet torde böra åligga Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

och grunden för detta bestämmande bör vara hemmanets och lägenhetens

inbördes förhållande med afseende å deras ägors storlek och

beskaffenhet, efter hvad därom var upplyst vid tiden för afsöndringen. Att

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut skall meddelas kostnadsfritt bär

jag naturligen afsett. Den afgäld, som, efter hvad nu är sagdt,

kommer att åsättas lägenheten, torde, i motsats till hvad nu gäller,

böra fastställas i penningar; men äro hemmansägaren och lägenhetsägaren

öfverens, att afgälden skall utgöras på annat sätt, synes öfverenskommelsen

härom böra blifva gällande. Uppenbart är, att sådan

afgäld bibehåller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken; någon

rubbning i detta hänseende har ansetts icke böra ifrågakomma.

Genom den af mig sålunda förordade anordningen vinnes omedelbart

den fördel, att i ett mycket stort antal fall, där den å lägenheten

belöpande utskyldsdelen eller afgäldssumman, såsom uppgående blott till

några ören, saknar hvarje betydelse för sakägaren, den nu utgående

afgälden kan af sig själf försvinna, utan att myndigheterna blifva i

onödan besvärade. Detta utesluter likväl ej att, å andra sidan, hemmansägarens

rättmätiga anspråk kan varda fullt tillgodosedt, och detta i en

form, som, beträffande fördelningen af de kvarstående utskylderna,

förekommer sådana framtida regleringar, som eljest skulle blifva en

följd af nya ändringar beträffande grunderna för utskylders utgörande.

I fråga om tiden, när afgäld, som enligt äldre afsöndringsförfattning

blifvit fastställd eller bort fastställas, bör bortfalla, vore det utan tvifvel

riktigast att låta denna tid infalla så nära tiden för den nya lagens

ikraftträdande som möjligt, men för att bereda hemmansägaren utväg

att, innan denna äldre afgäld upphört, få afgjord frågan om fördelning

af kvarstående utskylder samt om bestämmande af ny afgäld, där

sådan skall utgå, torde det finnas lämpligt att framflytta tiden för den

äldre afgäldens upphörande ända till den 1 januari 1907.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

En förutsättning för vinnande af den fördel, livarom nyss talats,

är att hemmansägaren ålägges skyldighet att göra ansökning hos

Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Ehuru det torde ligga i sakens

natur, att hemmansägaren därvid i sitt eget intresse angifver de omständigheter,

som på frågans afgörande kunna öfva inverkan, innebär

dock hemmansägarens ansökningsplikt icke någon bevisskyldighet i

egentlig mening. Från denna synpunkt blefve besväret för hemmansägaren

säkerligen ej mindre, om ansökningsplikten ålåge lägenhetsägaren,

och således torde den initiativskyldighet, hvarom här är

fråga, ej kunna anses betungande. Den omständigheten, att lägenhetsägaren

upphör att betala afgäld, utgör eu direkt maning för hemmansägaren

att göra sitt anspråk gällande; han har då sig själf att skylla,

om han ej njuter befrielse från den del af hemmanets utskylder, som

rätteligen bör utgöras af lägenhetsägaren, likasom om han ej af denne

bekommer den del af afgälden, som han privaträttsligt har att fordra.

På det att lägenhetens ägare dock icke alltjämt skall vara i ovisshet,

huruvida från hemmansägarens sida giltigt anspråk i nu nämnda hänseenden

kan förefinnas, torde det vara nödigt att stadga någon tid,

inom hvilken sådant anspråk skall väckas för att kunna göras gällande.

Denna preskriptionstid torde lämpligen böra sättas till tio år från den

dag, då den gamla afgälden skall upphöra att utgå.

Af skäl, som förut angifvits, torde samma regler böra gälla för

lägenhet, beträffande hvilken afgäld icke fastställts, som för lägenhet

med fastställd afgäld. I tillämpningen synes dock vid bestämmandet

af det afgäldsbelopp, som framgent må åligga lägenhet, en

mindre skiljaktighet äga rum, allt eftersom lägenheten är af det

ena eller andra slaget. Under det nämligen i fråga om lägenhet, för

hvilken afgäld ej fastställts, skall tillses huruvida den öfverenskomna

afgälden varit större, än som kan antagas hafva motsvarat lägenhetens

andel i hemmanets utskylder, torde det beträffande lägenhet med fastställd

afgäld böra tagas hänsyn till den i räntepersedel fastställda

afgäldens storlek, enär eljest, till följd af de under tidernas lopp skedda

förändringar i markegångsprisen, alltför stora rubbningar i nu bestående

rättigheter kunde befaras.

Hvad nu yttrats om lägenhet, som afsöndrats från hemman,

torde böra äga motsvarande tillämpning i fråga om lägenhet, som

afsöndrats från lägenhet, den där i jordeboken upptagits under särskildt

nummer, likasom ock beträffande lägenhet, som afsöndrats från afsöndrad

lägenhet. I afseende å det senare slaget af lägenhet har den äldre

lagstiftningen ej angifvit, efter hvilken grund afgäld skall åsättas sådan

Bill. till Rissel. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afä. 9 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

lägenhet Då det emellertid torde få antagas, att därvid skolat tagas

hänsyn till den från stamlägenheten utgående afgäld endast i den mån

denna afgäld motsvarat stamlägenhetens andel i hemmanets räntor och

öfriga allmänna utskylder, torde vid bestämmande af afgäld, som enligt

den ifrågasatta lagstiftningen må från den mindre lägenheten fortfarande

utgöras, samma grundsats böra lända till efterrättelse och således böra

tillses, huruvida den afgäld, som varit den mindre lägenheten åsatt, kan

anses hafva öfverstigit dess andel i hvad som af den från stamlägenheten

utgående afgäld utgjort andel i utskylder. Slutligen torde i fråga om

lägenhet, som afsöndrats från afsöndrad lägenhet, böra genom eu

särskild bestämmelse förebyggas att, innan det blifvit afgjordt, om

stamlägenheten skall vara skyldig att direkt med hemmanet'' deltaga i

kvarstående utskylders utgörande, beslut meddelas, hvarigenom skulle

bestämmas den mindre lägenhetens andel i dessa utskylder.

Af kammarkollegium har ifrågasatts att meddela lagbestämmelser

i syfte att åstadkomma en aflösning af lägenhetsägarne åliggande afgäldsbelopp,

men skäl synas mig ej föreligga att föreslå bestämmelser

i sådan riktning.))

Sedan föredragande departementschefen härefter förmält, att han i

enlighet med de i hans nu afgifna yttrande angifna grunder låtit inom

justitiedepartementet uppgöra förslag innefattande ändrade bestämmelser

rörande afgäld från afsöndrad lägenhet, uppläste departementschefen

nämnda, i bilaga litt. A vid detta protokoll intagna förslag och hemställde

i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget

måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note

ur protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder

lämna bifall.

Ur protokollet

Carl Lunclquist.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

19

Bilaga litt. A.

Förslag

till

Lag,

innefattande ändrade bestämmelser rörande afgäld från

afsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Från lägenhet, hvilken för alltid från hemman afsöndrats och för

hvilken enligt äldre författning om enskiftesdelning eller jordafsöndring

afgäld till hemmanet blifvit fastställd eller bort fastställas, skall, där ej

här nedan annorlunda stadgas, efter den 31 december 1906 afgäld icke

utgå.

2 §•

Har, på grund af förbehåll vid lägenhetens upplåtande, fastställts

högre afgäld än som, vid jämförelse af ägornas storlek och beskaffenhet,

kan anses hafva motsvarat hvad af hemmanets allmänna utskylder

å lägenheten belöpte, eller har förbehåll gjorts om sådan högre afgäld,

utan att fastställelse ägt rum, vare hemmanets innehafvare berättigad

att få den öfver skjutande delen af afgälden fastställd att fortfarande af

lägenheten utgå.

3 §•

Besväras stamhemmanet af allmänna utskylder, i hvilkas utgörande

lägenheten icke omedelbart deltager, vare hemmanets innehafvare berättigad

att få sagda utskylder så fördelade, att från lägenheten omedelbart

utgöres hvad, efter ägornas storlek och beskaffenhet, därå belöper.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

4 §•

Vill hemmanets innehafvare begagna sig af den rätt, som enligt

2 eller 3 § må honom tillkomma, göre ansökan hos Konungens befallningshafvande

före den 1 januari 1917, eller vare sin rätt förlustig.

År dylik ansökning gjord, höre Konungens befallningshafvande

innehafvaren af den afsöndrade lägenheten samt inhämte, där ej afsöndringshandlingarna

lämna erforderliga upptysningar, yttrande afkronobetjäningen

och landtmätare.

5 §•

Finnes, efter hvad i 2 § sägs, viss del af afgäld fortfarande böra

utgöras, fastställe Konungens befallningshafvande en mot sådan del

svarande afgäld att från och med den 1 januari 1907 till hemmanet

utgå. Afgälden varde bestämd i penningar, där ej annorlunda mellan

parterna öfverenskommes.

6 §■

Skall jämlikt 3 § fördelning af utskylder äga rum, bestämme Konungens

befallningshafvande, med jämkning till så bekvämt tal ske kan,

det inbördes förhållande, efter hvilket hemmanet och lägenheten skola

i utskyldernas utgörande deltaga; och lände det beslut till efterrättelse

från och med den 1 januari året efter det ansökningen till Konungens

befallningshafvande inkom, dock ej i något fall före den 1 januari 1907.

t §•

Hafva frihetsår författningsenligt medgifvits, äge, utan hinder af hvad

i 5 eller 6 § är stadgadt, lägenhetens innehafvare njuta dem till godo,

i den mån de ej tilländalupit.

8 §•

I sammanhang med beslut, som i 5 eller 6 § afses, åsätte Konungens

befallningshafvande lägenheten särskildt namn och nummer, där

sådant tillförene ej ägt rum; och skall anteckning om Konungens befallningshafvandes

beslut ske i kronans jordebok.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

21

9 §•

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut må klagan föras i

den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

10 §.

Hvad här förut stadgas angående lägenhet, som blifvit afsöndrad

från hemman, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om lägenhet,

som afsöndrats från lägenhet; dock att, där afsöndring skett från afsöndrad

lägenhet, fördelning af utskylder enligt 3 § ej må ifrågakomma,

innan stamlägenheten åliggande del af utskylderna blifvit bestämd.

ii §•

Denna lag äger ej tillämpning på lägenhet, hvilken afsöndrats från

boställe eller från annat publikt hemman eller lägenhet, som icke vid

tiden för upplåtelsen innehafts under stadgad åborätt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl.

Maj ds högsta domstol torsdagen den 13 oktober 1904.

Tredje rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Her slom,

Carlson,

Billing,

Bohman,

Quensel.

Revisionssekreteraren Berg fortsatte och afslutade föredragningen

af det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlämnade,

i protokollet för den 11 innevarande oktober omförmälda förslag till

lag, innefattande ändrade bestämmelser rörande afgäld från afsöndrad

lägenhet.

Justitieråd et Carlson yttrade: De allmänna utskylder, h vilka vid

tiden för en lägenhets afsöndrande besvärade hemmanet och utgingo

efter sådana grunder, att afsöndrade lägenheter icke omedelbart deltogo

i desammas utgörande, kunna delas i två grupper, nämligen

l:o) de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, hvilka numera

antingen upphört eller utgöras efter sådana förändrade grunder, att afsöndrade

lägenheter omedelbart deltaga i desamma — häri inberäknade

rotering, rustning samt håll- och reservskjutsning, oaktadt dessa besvär,

strängt taget, icke fullständigt upphört eller reglerats — och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

23

2:o) de allmänna utskyld er, Indika fortfarande besvära hemman,

utan att afsöndra de lägenheter omedelbart deltaga i desamma.

Enligt förslaget skulle afsöndrad lägenhet, som upplåtits före 1897,

hädanefter, under viss förutsättning, i mån af sin storlek och beskaffenhet

med hemmanet omedelbart deltaga i de till gruppen 2 hänförliga

allmänna utskylder.

Under denna falla emellertid vissa prestationer, såsom kronoskjuts

och inkvartering, hvilka torde vara så obetydliga, att man för vinnande

af större enkelhet kan lämna dem helt och hållet ur räkningen vid

ifrågavarande lagstiftning.

Vidare hvila å en del hemman vissa afgifter, om hvilka det lärer

vara mycket tvifvelaktigt, huruvida de äro hänförliga till allmänna utskylder

eller icke, nämligen annuiteter å statslån och frälseräntor å

frälseskattehemman. Uppenbarligen bör det icke lämnas oafgjordt, huru

bör förfaras med dessa afgifter.

Hvad då först angår annuiteter å statslån, må erinras, att det icke

kan blifva fråga om. andra statslån än sådana, som besvärade hemmanet,

då lägenheten uppläts. Vare sig nu dessa annuiteter äro hänförliga till

allmänna utskylder eller icke, torde för det fall, att vid upplåtelsen af

lägenheten gjorts förbehåll om skyldighet för lägenhetsägaren att erlägga

en del af annuiteterna, vara billigt, att lägenhetsägaren efter den sålunda

bestämda grunden deltager i utgörandet af annuiteterna. I öfrigt

synes i denna fråga skäligen kunna förfaras så, att om afgäld blifvit

fastställd, utan att sådan till visst belopp blifvit aftalad, och handlingarna

härom angifva att annuiteterna tagits i beräkning, lägenheten skall

efter sin storlek och beskaffenhet omedelbart deltaga i annuiteternas

utgörande, men att i andra fall hänsyn icke skall tagas till annuiteterna.

I fråga om frälseränta å frälseskattehemman torde det vara rättvist

och billigt, att lägenhetsägaren åtminstone i vissa fall får vidkännas

en del af denna afgift. Detta synes emellertid icke böra ske genom

omedelbart deltagande i frälseräntans utgörande utan genom erläggande

af afgäld. Det är nämligen icke lämpligt att inblanda lägenhetsägarne

i tvisterna om frälseräntornas tillvaro och belopp eller att försvåra

frälseränterättens förening med skatterätten. Härtill kommer, att frälseräntan

torde kunna, helt eller delvis, bestå i prestationer, hvilka icke

kunna af lägenhetsägaren fullgöras, såsom nyttjanderätt till viss del af

hemmanets jord.

Till allmänna utskylder af nu ifrågavarande slag äro de från

hemman utgående afgifter till prästerskapets aflöning hänförliga, om och

i den mån, enligt gällande löneregleringar, motsvarande afgifter icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kung!,. Majds Nåd. Proposition N:o 13.

hvila å afsöndrade lägenheter; en pröfning härutinnan är sålunda erforderlig.

I öfrigt torde hänsyn icke behöfva tagas till andra allmänna utskylder

af detta slag än den i vissa orter utgående patronatstionden.

Jag anser alltså, att lägenheten bör omedelbart deltaga endast i

annuiteter å statslån, utgifter till prästerskapets aflöning och patronatstionde,

på sätt förut närmare angifvits, och att Konungens befallningshafvandes

beslut bör innefatta fullständig pröfning af lägenhetens skyldigheter

härutinnan.

Under denna förutsättning synes beräkningen af den afgäld, som

fortfarande bör utgå från lägenheten i det fall, att viss afgäld blifvit

bestämd vid upplåtelsen, böra ske sålunda, att från denna i upplåtelsehandlingen

stadgade afgäld dragas dels de andelar af nyssnämnda tre

afgifter, lägenheten ålägges omedelbart utgöra, dels ock hvad på lägenheten

efter dess storlek och beskaffenhet belöper af de till gruppen 1

hörande allmänna utskylder; alla dessa afgifter och utskylder beräknade

till de belopp, som kunna antagas hafva utgått det år, då lägenheten

uppläts. Måhända kan det anses skäligt, att den sålunda i penningar

beräknade nya afgälden efter markegångspris förvandlas i räntepersedlar

och därefter, om afgälden skall bestämmas i penningar, åter förvandlas

däri efter annat markegångspris. År vid upplåtelsen särskild! bestämdt,

att lägenheten skall efter viss grund deltaga i utgörandet af frälseränta

å frälseskattejord, bör naturligtvis ett mot denna skyldighet svarande

belopp läggas till den öfriga afgälden.

Såsom redan förut är antydt, bör lägenhetsägaren möjligen äfven

i andra fall än det nu nämnda anses skyldig att utgöra viss afgäld för

frälseränta å frälseskattejord. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad jag föreslagit beträffande annuiteter å statslån, anser jag, att denna

skyldighet skäligen kan bestämmas sålunda, att om afgäld blifvit fastställd,

utan att sådan till visst belopp blifvit aftalad, och handlingarna

härom utvisa, att frälseräntan tagits i beräkning, en afgäld motsvarande

hvad på lägenheten belöper af frälseräntan pålägges lägenheten.

Det sätt, på hvilket förslaget ordnar proceduren i dessa ärenden,

synes mig icke tillfredsställande. Enligt min mening är det icke billigt,

vare sig att en lägenhetsägare, som med stöd af lagen upphört att erlägga

afgälden, sedermera blir underkastad efterräkningar, eller att en

hemmansägare, som fortfarande fått uppbära afgälden, förlorar sin rätt

genom preskription. I fråga om afsöndringar, som blifvit fastställda,

synes saken kunna ordnas så, att Konungens befallningshafvande ofördröjligen

låter genom en eller flera därtill förordnade tjänstemän sockne
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

•vis uppgöra förslag till afgäldernas reglering och, sedan vederbörande

på lämpligt sätt lämnats tillfälle att yttra sig öfver förslagen, meddelar

utslag före 1906 års utgång. För afsöndringar, som icke blifvit fastställda,

kan naturligtvis icke någon reglering ske, innan ansökan därom

göres af någondera parten. År i detta fall icke någon afgäld bestämd

vid upplåtelsen, torde eu ganska kort preskriptionstid kunna stadgas

för sådan ansökan. År åter afgäld aftalad, behöfves ingen preskriptionstid;

afgälden bör utgå oförändrad, intill dess reglering tilläfventyrs

begäres.

Vid afgäldsregleringar böra lägenhetens skyldigheter icke kunna

bestämmas högre men väl, med hemmansägarens medgifvande, lägre

än lagen föranleder. Därest ny afgäld sättes å lägenheten, bör denna

kunna afskaffa^ genom öfverenskommelse, som dock för att gälla mot

tredje man bör fastställas af Konungens befallningshafvande och antecknas

i jordeboken.

Afgäld synes icke böra bestämmas i annat än penningar eller i

de räntepersedlar, i hvilka afgäld förut blifvit bestämd eller bort bestämmas.

I fråga om lägenhet, som afsöndrats från afsöndra^ lägenhet, synes

kunna förfaras så, som om upplåtelsen af förstnämnda lägenhet skett

direkt från hemmanet och under det år, då afsöndringen från hemmanet

ägde rum.»

I öfrigt föranledde förslaget följande anmärkningar:

2 §•

Justitierådet Quensel yttrade: »Att högre afgäld blifvit fastställd,

än som kan anses motsvara hvad af hemmanets allmänna utskylder å

lägenheten belöpte, förutsätter, att förbehåll om sådan afgäld blifvit vid

lägenhetens upplåtande gjordt. Vid sådant förhållande framgår ej af

förslaget anledningen därtill, att i 2 § det fall, då afgälden fastställts,

särskiljes från det, då förbehåll gjorts om sådan högre afgäld utan att

fastställelse ägt rum.»

5 §•

Justitieråden Herslow, Billing, Bohman och Quensel förenade sig

om följande yttrande:

»1 händelse innehafvare af hemman, från hvilken en lägenhet blifvit

för alltid afsöndrad, ville begagna sig af honom i förslaget under viss

förutsättning tillagd rätt att få någon del af lägenhetens afgäld fast
Bih.

till Riksd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

ställd att efter slutet af år 1906 fortfarande af lägenheten utgå, ägde

han enligt förslagets 4 § att före den 1 januari 1917 göra ansökan

därom hos Konungens befallningshafvande, som, därest hans rätt i

detta afseende befunnes grundad, skulle hafva att fastställa den honom

tillkommande delen af afgälden att till hemmanet utgå från och med

den 1 januari 1907. Det sålunda föreslagna stadgandet, enligt hvithet

ett dylikt rättsanspråk skulle kunna göras gällande i afseende å afgäld,

som förfallit till betalning för nära 10 år tillbaka, torde, frånsedt det

fall att lägenhetens innehafvare vore för afgälden för hela denna tidrymd

personligen ansvarig, icke låta förena sig med bestämmelserna i

17 kap. 3 § jordabalken och 17 kap. 6 § handelsbalken, enligt hvilka

lagrum fast egendom icke häftar för ogulden afgäld, som stått inne

längre än tre år.»

Ur protokollet

Jolin Ljungman.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

27

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott lördagen den 31 december 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin,

Justitieråden: Lindbäck,

Thollander.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i underdånighet

högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 17 sistlidne juni infordrade utlåtande öfver

upprättadt förslag till lag, innefattande ändrade bestämmelser rörande

afgäld från afsöndrad lägenhet. Sedan redogörelse lämnats för innehållet

i detta utlåtande, anförde departementschefen:

»Med anledning af hvad högsta domstolens fleste ledamöter yttrat

rörande förslagets 5 § anhåller jag att få anmärka, att förslaget inga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘28

Klingl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 13.

lunda afsett, att genom fastställelse af afgäld, hvarom i 5 § förmäles,

bestämmelserna i 17 kap. 3 § jordabalken och 17 kap. 6 § liandelsbalken

skulle trädas för nära; men enär af samma yttrande framgår,

att stadgandet kan gifva anledning till missförstånd, torde det vara skäl

att i förslaget införa en erinran att genom stadgandet ej göres rubbning

i hvad enligt nyssnämnda bestämmelser gäller om panträtt och förmånsrätt

för innestående ränta.»

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i öfverensstämmelse

med hans nu afgifna yttrande jämkadt förslag till lag rörande afgäld

från afsöndrad lägenhet, hemställde han, att förslaget måtte, jämlikt

§87 regeringsformen, Riksdagen till antagande föreläggas.

Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

i nåder förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig

proposition i ämnet, af den lydelse bilagan litt. D vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Aug. von Ilartmansdorff.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1905:35 Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag rörande afgäld från af söndrad lägenhet, dels ock trenne med föranledande af berör a1 i texten