Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891

1905-01-20 · 189 sidor, varav 181 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 181 av 189 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:21, Med förslag till lag om ändring i vissa delar af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

1

N:o 21.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag

om ändring i vissa delar af lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891:

gifven Stockholms slott den 20 januari 1905.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Knngl. Maj:t härmed, jämlikt 87 § regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring

i vissa delar af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet den 23 oktober 1891.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Theodor Odelberg.

Bill. till Piksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

o

Förslag’

till

Lag

om ändring i vissa delar af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891.

Härigenom förorclnas, att 4, 5, 6, 7, 8, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18,

22, 33, 35, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 49, 50 och 51 §§, öfverskriften till

V kap. samt 52, 53, 54, 55, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 64, 65, 69,

70, 71, 73 och 80 §§ i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891 skola erhålla följande förändrade lydelse.

4 §•

Uppstår fråga om anläggning af allmän väg; då skall ansökning

därom göras hos Konungens befallningshafvande, som låter höra samtlige

väghållningsskyldige, hvilka i väghållningen med arbete eller penningar

deltaga; hvarefter, och sedan kronofogden afgifvit yttrande,

Konungens befallningshafvande meddelar beslut i frågan.

I enahanda ordning afgöras frågor om indragning af allmän väg,

omläggning af backig eller eljest för rörelsen obekväm allmän väg samt

förändring af redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg.

Ej må af Konungens befallningshafvande till behandling enligt denna

paragraf upptagas ansökning om anläggning af ny eller omläggning af

gammal väg eller om förändring af bygdeväg till landsväg, innan plan och

kostnadsförslag för företaget, efter sakkunnig undersökning, uppgjorts;

ej heller ansökning om öfvertagande till allmänt underhåll af förutvarande

enskild väg, innan tillförlitlig utredning ägt rum beträffande

hvilka åtgärder må erfordras för vägens försättande i laggillt skick, så

ock om kostnaden därför,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

I fråga om byggande och underhåll af allmän väg, bro och färja

utgör hvarje härad en gemensamhet för sig.

Är vid den tid, då denna lag träder i kraft, härad deladt i två

eller flera väghållningsdistrikt, eller äro två eller flera härad eller delar

däraf d.å förenade till ett distrikt, må därvid förblifva.

Delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt eller förening af

härad eller delar däraf till ett sådant distrikt må därefter, så vidt icke

därom förordnats i den ordning 82 § stadgar, ske endast i sammanhang

med vägdelning på sätt nedan sägs.

Hvad sålunda om väghållningsbesvärets fördelning på särskilda

distrikt är stadgadt må ej innefatta hinder för kommuner eller landsting

att lämna bidrag till byggande af allmän väg. bro eller färja.

6 §•

I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och färja

deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål:

a) all jordbruksfastighet, hvartill älven hänföras staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, dock att äldre lotshemman, så länge

de äro underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas vid dem hittills förunnad

frihet från väghållningsbesväret;

b) frälseränta för sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde;

c) all annan fastighet, hvarför bevillning till staten utgöres och

hvars taxeringsvärde uppgår till minst åtta hundra kronor, äfvensom

staten tillhörig dylik fastighet, så vidt inkomst däraf dragés och taxeringsvärdet

uppgår till minst nyssnämnda belopp;

d) inkomst, som uppgår till minst ett tusen kronor och hvarför

bevillning till staten utgöres, dock med undantag för inkomst, som

förvärfvas genom arrende af staten tillhörig jordbruksfastighet.

7 §•

Vägunderhållet in natura, hvarmed förstås arbetet för vägs hållande

i laggillt skick, åligger all jordbruksfastighet med undantag af staten

eller menighet tillhöriga allmänningsskogar samt utgöres efter vägdelning,

hvarom i III kap. stadgas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

De beskattningsföremål, livilka icke utgöra vägunderhåll iu natura,

bidraga till väghållet allenast med penningar, som ingå till eu för väghållningsdistriktet

gemensam vägkassa under förvaltning af en vågstycke,

hvarom i Y kap. förmäles.

8 §.

Kostnaden för underhåll af väg, som ej ingått i vägdelning, af

bro, som ej är till vägtrumma liänförlig, samt af färja bestrides ur vägkassan,

i den män sådan kostnad icke utgår af statsmedel.

Ur vägkassan bekostas jämväl anläggning af ny och omläggning af

gammal väg, förändring af bygdeväg till landsväg, iståndsättande af enskild

väg, bro och färja, som till allmänt underhåll öfvertages, samt

byggande af bro och färja, i den män sådan kostnad ej af statsmedel

eller, efter särskilda åtaganden, af kommuner eller landsting eller eljest

annorledes gäldas.

12 §.

Finnes för beredande af lämplig och bekväm vägdelning erforderligt,

att väg eller vägsträcka från delningen undantages, må den i ordning,

hvarom i 43 § stadgas, kunna från vägdelningen uteslutas för att

medelst vägkassan underhållas.

År jordbruksfastighet afsides liggande från densamma tilldeladt

vägstycke eller eljest obekvämt belägen med afseende å fullgörandet

af dess vägunderhåll in natura, må fastigheten, där inneliafvaren sådant

hellre vill och de väghållningsskyldige därtill samtycka eller, om samtycke

vägras, Konungens befallningshafvande på fastighetsinnehafvarens

besvär pröfvar skäligt bifall därtill lämna, i stället bidraga med penningar

efter det belopp, hvartill underhållskostnaden bestämmes af den i

IV kap. omförmälda nämnd; skolande härvid icke tagas i beräkning

den af nämnden angifna särskilda kostnad för ökadt besvär i följd af

större afstånd från fastigheten till dess vägstycke.

Ofvannämnda bidrag, hvithet debiteras, indrifves och redovisas i

sammanhang med vägskatten, ingår till vägkassan mot skyldighet för

vägstyrelsen att vägunderhållet ombesörja.

13 §.

Har vid vägdelning väg lämnats • odelad emellan delägare i samma

jordbruksfastighet eller varder efter vägdelning jordbruksfastighet delad

emellan två eller flere, svare desse för underhållet af fastighetens väg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 21. 5

hvar i förhållande till det hans lott åsätta taxeringsvärde. Åro delägarne

flere än två, skola de sig emellan för minst ett år i sänder utse

en vägfogde. Om valet skall underrättelse meddelas kronobetjäningen,

som i sin ordning lämnar den valde däraf del. Intill dess valet ägt

ruin och kronobetjäningen därom underrättats, svare delägarne eu för

alla och alla för eu för underhållet af fastighetens väg.

Vägfogde åligger tillse, att väg hålles i vederbörligt skick. Han

svarar i första hand för delägarnes skyldighet härutinnan samt äger

för återbekommande af hvad han utöfver sin andel i kostnaden härför

nödgats utgifva att omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning.

Vägfogde, som i tre på hvarandra följande år tjänstgjort, vare

ej skyldig att befattningen å nyo emottaga förrän ytterligare tre år

förflutit.

Vill delägare, att vägen skall delas, kåfve han därtill vitsord;

och förfares vid sådan delning på sätt i 45 § stadgas.

14 §.

Varder väg omlagd, skall den, intill dess ny vägdelning öfvergår

väghållningsdistriktet, underhållas af de fastigheter, som förut underhållit

den gamla vägen, samt för sådant ändamål i den ordning, 45 §

stadgar, på dem indelas. Betungas härigenom fastighet med svårare

vägunderhåll, än den förut haft, njute densamma ur vägkassan motsvarande

ersättning.

Förändras bygdeväg till landsväg eller varder väg till bredden

utlagd, njute likaledes den, hvilkens vägunderhåll härigenom försvåras,

ersättning ur vägkassan.

15 §.

Uppkommer å väg genom naturhändelse, såsom jordras, öfversvämning

eller dylikt, skada af sådan betydenhet, att iståndsättandet skulle i

väsentlig män betunga den fastighet, på hvilken vägen är till underhåll

indelad, må kostnaden för sådan skadas botande äfvenledes gäldas ur

vägkassan.

16 §.

Varder, till följd af annan efter vägdelning inträffad omständighet

än dem, som afses i 14 och 15 §§, fastighets vägunderhåll märkligt

försvåradt, njute den fastighet jämväl därför ur vägkassan ersättning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

17 §.

Njuter fastighet, till följd af gammal vägs indragning, omläggning

eller inskränkning till bredden, befrielse eller minskning i vägunderhållet,

erlägge den fastighet motsvarande ersättning till vägkassan.

Sådan ersättning debiteras, indrifves och redovisas i sammanhang

med vägskatten.

18 §.

Kan i fråga om ersättning, som i 14, 15, 16 och 17 §§ omförmäles,

öfverenskommelse mellan vederbörande väghållare och distriktets

öfrige väghållningsskyldige icke träffas, hänskjutes frågan till bedömande

af tre gode män, hvilka utses, en af Konungens befallningshafvande, en

af vägstyrelsen och eu af väghållaren.

Vägrar någon enligt nämnda paragrafer till ersättnings utgifvande

skyldig att utse god man och har sådant ej fullgjorts inom fjorton dagar

efter bevislig tillsägelse, skall domhafvanden i orten, på anmälan, utse

god man för den tredskande.

Emot gode männens beslut må klagan ej föras.

22 §.

Allmän väg, bro eller färja, som öfvertages till underhåll medelst

vägkassan, skall vid öfverlämnandet vara försatt i laggillt skick.

33 §.

Å kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll

utan ersättning tagas efter vederbörande skogstjänstemans anvisning.

Om hämtning af väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner

stadgas särskildt.

Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs

underhåll, och kan öfverenskommelse med jordägaren icke träffas, äger

häradsrätten, då väghållningsskyldig eller vägstyrelsen därom instämmer

talan, bestämma, hvarest nämnda väglagningsämnen tjänligast och till

minsta skada för jordägaren må afhämtas samt till hvilket belopp ersättning

därför skall utgifvas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

7

§ 35.

Årligen skall vägsyn hållas af länsman med biträde af två nämndemän.

Sådan syn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten å

tid, som antingen redan är eller, med afseende på skiljaktiga förhållanden,

varder, efter landstingets hörande, af Konungens befallningshafvande

bestämd för hela länet eller delar däraf.

Kungörelse om vägsyn skall minst åtta dagar före syneförrättningen

och, där så ske kan, å två på hvarandra följande söndagar offentliggöras,

och bör därvid bestämmas ej mindre dagen och timmen, då

den på hvarje ställe tager sin början, än äfven huru stor del af vägen

hvarje dag kommer att besiktigas.

Öfver syneförrättningen föres protokoll, hvari antecknas för hvarje

väglott befunna brister i vägunderhållet och det penningebelopp, hvartill

kostnaden för deras afhjälpande uppskattas.

Underrättelse om nämnda brister meddelas de väghållningsskyldige

genom kungörelse, som skall uppläsas sist å andra söndagen efter

syneförrättningens slut eller, om gudstjänst då ej hålles, å först infallande

med gudstjänst förenad söndag samt därefter vara tillgänglig å

det ställe inom socknen, som för sådant ändamål af kommunalstämma

utses; skolande länsmannen därjämte inom samma tid tillställa vägstyrelsen

utdrag af kungörelsen, i hvad den rör vid synen befunna brister i det

vägunderhåll, som åligger vägkassan. Kungörelsen skall tillika innehålla

föreläggande för vederbörande väghållare eller vägfogde att inom viss

af syneförrättaren föreskrifven lämplig tid, ej kortare än åtta dagar,

hafva bristerna botade, vid äfventyr, om sådant underlåtos, af böter

enligt 77 § samt påföljd därjämte att bristerna emot lega alhjälpas.

Kan ej lega af länsmannen under hand åstadkommas för kostnad,

ej öfverstigande hvad vid synen för bristernas botande beräknats, värde

arbetet utbjudet på ofientlig auktion, som hålles af länsmannen och

kungöres i sockenkyrkan minst fyra dagar förut. Göres då ej anbud,

som af länsmannen pröfvas antagligt, äge han på annat lämpligt sätt

besörja om arbetets utförande.

Tillfälliga emellan de årliga vägsynerna uppkomna brister skall,

där saken sådant uppskof tåla kan, väghållare eller vägfogde anmana»

att inom viss kort tid aflijälpa, vid äfventyr, som nyss är nämndt. Försittes

den tid, eller är bristen af beskaffenhet, att dröjsmål med dess

afhjälpande kan medföra våda för vägfarande, läte länsmannen ofördröjligen

på lämpligt sätt bota skadan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

Kostnad för väglagning, som enligt denna paragraf genom länsmannens

föranstaltande ntföres, äge lian hos vederbörande väghållare eller

vägfogde omedelbart uttaga; dock, hvad angår botande af tillfälliga

brister, ej till större belopp än kronofogden, efter granskning af kostnadsräkningen,

godkänner.

41 §.

Under förrättningen skall till en början följande frågor, på sätt

bär nedan sägs, till handläggning företagas, nämligen:

l:o) om bestämmande af de vägar, hvilka skola såsom allmänna

anses, samt deras egenskap af landsväg eller bygdeväg;

2:o) om urskiljande af de broar, hvilka ej böna till vägtrummor

hänföras och således skola från delningen undantagas för att medelst

vägkassan underhållas; samt

3:o) om väghållningsdistriktets delning i mindre områden, eller

om två eller flera väghållningdistrikts förening till ett, därest förslag

därom biff vit väckt.

42 §.

Rörande de i 41 § omförmälda frågor upprättar förrättningsmannen

med gode männen förslag, hvilket underställes Konungens

befallningshafvandes pröfning; hvarefter, och sedan de väghållningsskyldige

blifvit hörde, Konungens befallningshafvande i frågan meddelar beslut.

43 §.

Sedan de i 41 § upptagna frågor blifvit slutligen afgjorda, och

åsättande af vägtal därefter blifvit af Konungens befallningshafvande fastställdt,

samt beslutet därom vunnit laga kraft, fortsättes förrättningen

medelst vägames gradering; åliggande förrättningsmannen att, innan

förrättningen åter företages, minst fjorton dagar förut låta i väghållningsdistriktets

kyrkor kungöra dagen och stället för förrättningens

fortsättande.

Vid vägs gradering skall hänsyn tagas till dels vägens egenskap

af lands- eller bygdeväg, dels olika beskaffenhet af mark, hvaröfver

vägen går, dels tillgång till och antaglig kostnad för sand, grus eller

annat ämne, hvarmed vägen underhållas kan, dels behofvet af skyddsvärn,

dels trafikens omfattning och den däraf föranledda större eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

mindre slitning af vägen, dels ock andra omständigheter, som under en

längre fortgående tid må kunna på vägunderhållet inverka, så att, där

större svårigheter i en eller annan af dessa delar möta, skälig minskning

i vägens längd däremot beräknas.

Efter det vägarnes gradering försiggått, afgifve förrättningsmannen

med gode männen förslag rörande frågan om de vägar eller vägsträckor,

som jämlikt 12 § kunna anses böra från delningen uteslutas;

öfver hvilket förslag Konungens befallningshafvande, efter de väghållningsskyldiges

hörande, fattar beslut; hvaruppå, och sedan frågan blifvit

slutligen afgjord, förrättningen, efter kungörelse, som ofvan är sagdt,

afslutas medelst vägarnes fördelning.

44 §. ''

Sedan vägdelningen blifvit afslutad, åligger det förrättningsmannen

såväl att därom hos Konungens befallningshafvande göra anmälan, som

ock att samtidigt, för vederbörandes kännedom, tillställa dels hvarje

länsman inom väghållningsdistriktet utdrag'' af vägdelningslängden för

hans tjänstgöringsområde, dels ock vägstyrelsens ordförande ett exemplar

af vägdelningslängden, graderingslängden och förrättningsprotokollet.

Konungens befallningshafvande utfärdar därefter allmän kungörelse om

förrättningens afslutande.

Efter det delningen vunnit laga kraft, insänder förrättningsmannen

fullständigt instrument däröfver till länets landtmäterikontor för att

där förvaras.

Tillträde af de nya väglotteima skall äga. rum vid utgången af

det år, under hvilket delningen vunnit laga kraft.

45 §.

Vill delägare i jordbruksfastighet, efter ty i 13 § sägs, att fastighetens

väg skall delas, och väckes fråga därom vid vägdelning, som i

36 § afses, skall delningen af fastighetens väg ske i sammanhang med

nämnda vägdelning, och galle därvid i tillämpliga delar hvad här ofvan

i detta kapitel är stadgadt.

Uppstår eljest fråga om delning af dylik väg och enas delägarne

om hvilken del af vägen hvarje fastighetslott skall tillkomma, st ände

sådan öfverenskommelse fast, sedan densamma, skriftligen affattad och

af två vittnen bestyrkt, blifvit till länsmannen ingifven.

Kan öfverenskommelse ej träffas, äge Konungens befallningshafBih.

till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!.. Maj ds. Nåd. Proposition N:o 21.

vande, på anmälan af delägare, förordna landtmätare eller annan

lämplig person att verkställa delningen, sedan delägarne till förrättningen

bevisligen kallats och vid densamma lämnats tillfälle att sig yttra; och

skall vid sådan vägdelning gradering, som skett enligt 43 §, lända till

efterrättelse. Sedan förrättningen är afslutad, ingifve förrättningsmannen

delningsinstrumentet till länsmannen, som har att därom underrätta

delägarne.

Vägdelning, som i 2 och 3 punkterna af denna paragraf afses,

skall bekostas af delägarne i förhållande till delningsgrunden och äger

bestånd, till dess ny vägdelning öfvergår väghållningsdistriktet eller

samtlige delägare öfverenskomma om annan vägdelning och öfverenskommelsen,

så affattad och styrkt, som ofvan sägs, blifvit till länsmannen

ingifven; skolande i följd af vägdelning, som i denna paragraf afses,

hvarje lott anses vara åsatt andel af fastighetens vägtal i förhållande

till lottens taxeringsvärde den tid vägdelningen ägde rum.

Hvad sålunda i 2 och 3 punkterna af denna paragraf är stadgadt

galle i tillämpliga delar i fråga om indelning af omlagd väg på de

fastigheter, som jämlikt 14 § skola densamma underhålla; dock med

iakttagande:

att, därest öfverenskommelse om vägens delning icke inom sex

månader från det vägen blifvit afsynad och godkänd kommit till stånd,

vägstyrelsen ofördröjligen skall hos Konungens befallningshafvande begära

förordnande om delningen;

att förrättningsmannen skall med biträde af två gode män verkställa

vägens gradering i enlighet med 43 §;

att tillträde af de nya väglotterna skall utan hinder af klagan

öfver delningen äga rum vid utgången af det år, under hvithet delningen

blifvit verkställd; samt

att delningen bekostas af vägkassan.

46 §.

F ör bestämmande a beloppet ej mindre af de till vägkassan ingående

bidrag, än ock af den ersättning, som enligt 12 § skall utgå,

uppskattas särskildt för hvarje väghållare årliga kostnaden för underhållet

den tid mark är bär af allmän väg, bro och färja.

Vid sådan uppskattning skall skäligt afseende fästas så väl å

ortens pris på dagsverken och körslor som ock därå, att de till vägunderhåll

in natura indelade i allmänhet äro i tillfälle att med egna

arbetare och dragare fullgöra arbetet, äfvensom å afståndet mellan den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

väghållningsskyldiga fastigheten och dess väglott; börande i uppskattningsinstrnmentet

utsättas detta afstånd äfvensom, där detsamma är mer

afsevärdt, särskildt angifvas det belopp, som anses motsvara väghållarens

till följd af berörda förhållande ökade besvär.

47 §.

Den i 46 § föreskrifna uppskattning verkställes af eu för hvarje

väghållningsdistrikt tillsatt särskild nämnd, bestående af ordförande och

tre ledamöter.

Ordföranden och eu ledamot förordnas af Konungens befallningshafvande;

och bör åtminstone ordföranden vara densamme för alla distrikt

inom ett län eller landstingsområde.

Öfrige två ledamöter tillika med två suppleanter för dem utses

af de väghållningsskyldige å vägstämma, som i 52 § sägs; hvaröfver

Konungens befallningshafvande äger hålla hand. Af dessa ledamöter

och suppleanter bör eu ledamot och dennes suppleant utses bland innehafvare

af jordbruksfastighet samt en ledamot och dennes suppleant

bland väghållningsskyldige, som äro pliktige att deltaga i väghället

för annat beskattningsföremål än jordbruksfastighet.

I afseende å villkoren för behörighet till uppdrag såsom ordförande,

ledamot eller suppleant i nämnden skall i öfrig!, äfvensom angående

rättighet att uppdraget sig afsåga, i tillämpliga delar gälla hvad om

ordförande i kommunalstämma stadgadt är.

49 §.

Sedan nämndens uppskattning vunnit laga kraft, skall den lända

till efterrättelse i minst tio år och intill dess ny uppskattning därefter

sken. Äskas efter sagda tids förlopp ny uppskattning, ankommer det

på Konungens befallningshafvande att, efter de väghållningsskyldiges

hörande, om sådan förordna. Då ny vägdelning skett, skall dock, så

snart densamma vunnit laga kraft, förnyad uppskattning verkställas,

hvarvid den gradering, som vid nämnda vägdelning ägt rum, bör ligga

till grund, där ej sedermera inträffade förhållanden föranleda annat.

Har, efter det uppskattning ägt ruin, tillkommit ny eller förändrats

gammal väg, bro eller färja, skall, där vägstyrelsen sådant begär, verkställas

särskild uppskattning beträffande dylik väg, bro eller färja.

Den uppskattning skall gälla, intill dess ny allmän uppskattning inom

distriktet sker.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

50 §.

Ordförande och ledamot i nämnden åtnjuta ur vägkassan ersättning,

den förre med belopp, som enligt nuvarande eller blifvande

resereglemente tillkommer kronofogde, och ledamöterne i likhet med

hvad om ledamot i ägodelningsrätt är eller varder stadgadt.

51 §.

Efter full gjordt uppdrag insänder nämnden uppskattningsinstrumentet

till Konungens befallningshafvande, som låter i länskungörelserna

på statsverkets bekostnad offentliggöra detsamma.

V Kap.

Om vägstämma; så ock om vägkassan samt om vågskål!.

52 ,§.

För afgifvande af yttranden i de fall, då de väghållningsskyldige

enligt denna lag skola liöras, för anställande af de i 47 och 54. §§

omförmälda val, så ock för utöfning af den beslutanderätt, som eljest

enligt denna lag tillkommer de väghållningsskyldige, skola dessa sammanträda

å vägstämma.

Röstvärdet å vägstämma beräknas efter vägfyrktal; ägande i distrikt,

som omfattar mer än en kommun, de väghållningsskyldige att å vägstämman

låta sin talan föras genom af dem kommunvis å kommunalstämmor

efter vägfyrktal utsedda ombud, hvilka skola rösta för sin

kommuns hela vägfyrktal, enskilde väghållningsskyldige obetaget att

vid vägstämman utöfva rösträtt för eget vägfyrktal, som i ty fall afräknas

från det, för hvilket vederbörande kommunombud skall äga rösta.

I vägstämmas öfverläggningar äga vederbörande kronofogde och

länsman deltaga.

Ordet vid vägstämma föres af vägstyrelsens ordförande; dock att, vid

behandling af fråga enligt G4 §, särskild ordförande bör för tillfället utses.

Vägstämma skall hållas å ort inom väghållningsdistriktet eller å

annat ställe, som för sådant ändamål af stämman särskildt utses.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Kungörelse om stämman utfärdas af vägstyrelsens ordförande och

skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne

för stämman. Kungörelsen uppläses i distriktets kyrkor i så god tid före

stämman, att kommunombud på sätt nyss är nämndt må kunna utses.

Ordinarie vägstämma hålles årligen i oktober månad för handläggning

af de i 58 och 04 §§ omförmälda frågor. Vägstämma hålles

äfven när Konungens befallningshafvande eller vägstyrelsens ordförande

sådant nödigt finner. Enskild väghållningsskyldig, som till talan å vägstämma

är berättigad, äger ock begära vägstämmas sammankallande för

uppgifvet ändamål. Varder denna begäran af vägstyrelsens ordförande

afslagen, meddelar han, om så äskas, sitt beslut skriftligen med skälen

därtill; och äger sökanden däröfver föra klagan hos Konungens befallningshafvande

inom den tid, räknad från beslutets delgifning, som i SO § stadgas.

Ordföranden skall vid vägstämman föra eller på eget ansvar låta

fora protokoll. Det protokoll, justeradt af två vid stämman närvarande

och därtill utsedda personer, skall så fort ske kan genom vägstyrelsens

försorg uppläsas i väghållningsdistriktets kyrkor.

I öfrig! skall, i fråga om ärendenas handläggning å vägstämma,

i tillämpliga delar gälla hvad för kommunalstämma är stadgadt.

53 §.

För hvarje väghållningsdistrikt skall finnas en vägkassa, till hvilken

ingår, utom öfriga dithörande afgifter, den vägskatt, hvarom nedan

stadgas.

Ur vägkassan bestridas samtliga för vägväsendet erforderliga utgifter,

så vidt de ej på grund af denna lag eller eljest annorlunda utgå.

54 §.

För hvarje väghållningsdistrikt äga de väghållningsskyldige att

inom sig utse en vägstyrelse, bestående af minst tre ledamöter, Indika,

jämte ett lika stort antal suppleanter, i god tid före hvarje valperiods

utgång väljas ä vägstämma för eu tid af fyra år. Hälften af antalet,

eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften,

utträder dock. efter lottning, vid slutet af andra året under den period,

för hvilken val i angifna ordning första gången ägt rum. Afgår ledamot

eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes

fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som

för den afgångne återstått.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

I afseende å villkoren för valbarhet till ledamot eller suppleant

äfvensom angående rättighet att uppdraget sig afsåga skall i tillämpliga

delar gälla hvad om ordförande i kommunalstämma är stadgadt.

Vägstyrelsen utser inom sig ordförande.

Å vägstämma utses jämväl för en tid af fyra år tre revisorer för

granskning af vägstyrelsens räkenskaper och förvaltning äfvensom ett

lika antal suppleanter för desse revisorer.

55 §.

Vägstyrelsen, hvilken, beträffande det vägkassan åliggande vägunderhåll,

är att anse såsom väghållare, åligger förvaltningen af vägkassan,

verkställigheten af vederbörandes rörande vägväsendet meddelade

beslut samt fullgörandet af öfriga åtgärder, som jämlikt denna lag på

styrelsen ankomma, allt i enlighet med instruktion, som, efter vägstyrelsens

hörande, fastställes af Konungens befallningshafvande.

I vägstyrelsens öfverläggningar, men ej i dess beslut, äga vederbörande

kronofogde och länsman deltaga.

57 §.

Inom juni månads utgång hvarje år skall vägstyrelsen till revisorerne

aflämna dels fullständig redovisning öfver föregående årets förvaltning,

dels beräkning öfver så väl vägkassans utgifter för det kommande

året som äfven den behållning, hvilken utöfver det i 62 § omförmälda

öfverskott kan vid löpande årets slut vara att påräkna, jämte de inkomster,

Indika på grund af föregående beslut böra under det nästföljande

året inflyta, dels ock ett på denna beräkning grundadt förslag

till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan under det nästföljande året;

och åligger det revisorerne att före den 15 augusti till vägstyrelsens

ordförande insända dessa handlingar, åtföljda af så väl berättelse öfver

den af revisorerne verkställda granskning af vägstyrelsens redovisning,

som äfven revisorernes yttrande öfver förslaget till inkomst- och utgiftsstat

för vägkassan samt de vägväsendet i öfrigt rörande förslag, styrelsen

kan hafva framlagt.

Vägstyrelsens ordförande låter därefter i länskungörelserna offentliggöra

revisorernes berättelse jämte styrelsens förklaring öfver möjligen

gjorda anmärkningar samt förslaget till inkomst- och utgiftsstat med

tillkännagifvande, att öfriga handlingar finnas för väghållningsskyldige

hos vägstyrelsens ordförande tillgängliga samt att den, som i anledning

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

däraf har något att erinra, skall sådant hos ordföranden anmäla inom

påföljande september månads utgång.

58 §.

De väghållningsskyldige skola å ordinarie vägstämma pröfva och

fastställa inkomst- och utgiftsstaten för vägkassan och i sammanhang’

därmed äfven det belopp, hvilket skall såsom vägskatt uttaxeras på de

till utgörande däraf skyldige.

59 §.

Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande däraf:

a) att jordbruksfastighet, med undantag af staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, påföres eu vägfyrk för hvarje ett hundra

kronor af taxeringsvärdet,

b) att dessa skogar, frälseränta samt annan fastighet påföres en

vägfyrk för hvarje två hundra kronor af taxeringsvärdet, samt

c) att inkomst påföres en vägfyrk för hvarje trettio kronor af

den beskattningsbara andelen däraf,

dock med iakttagande att hvad som icke uppgår till hel vägfyrk

bortfaller.

Vägfyrktalslängd i enlighet med dessa bestämmelser upprättas för

hvarje kommun af häradsskrifvaren mot ersättning ur vägkassan med

belopp, hvarom särskildt stadgas. Längden skall så fort ske kan af

häradsskrifvaren sändas till kommunalnämnden, som låter i kommunens

fyrktalslängd införa vägfyrktalen; hvarefter, och sedan vägfyrktalslängden

på enahanda sätt, som i fråga om kommunens fyrktalslängd är föreskrifvet,

undergått granskning och justering, vägfyrktalslängden ofördröjligen

skall af kommunalstämmans ordförande tillställas vägstyrelsen.

60 §.

Af uppskattade kostnaden för underhållet af allmän väg, bro och

färja lämnas en tiondedel af statsmedel. Därutöfver må väghållningsdistrikt,

som äro med väghållning synnerligt betungade, kunna efter

Kungl. Maj:ts pröfning af staten erhålla särskildt understöd, i den män

medel, som för sådant ändamål må vara anslagna, därtill lämna tillgång.

Det statsbidrag, som belöper på underhållet af indelad väg, skall

för dem, som sådant underhåll bestrida, utgå genom afräkning å deras

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl■ Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

allmänna utskylder; och gånge därmed som i 63 § sägs. Statsbidragför

det vägkassan åliggande vägunderhåll utbetalas till vägstyrelsen.

Den af särskilda nämnden uppskattade kostnad för underhåll af

all indelad väg inom distriktet skall, efter afdrag för bidraget af statsmedel,

fördelas på de enligt 7 § till vägunderhåll in natura förpliktade

vägfyrkar, hvarefter det belopp, som enligt denna fördelning på hvarje

sådan fyrk belöper, såsom vägskatt påföres hvarje annan vägfyrk.

Hvad därutöfver erfordras för bestridande af vägkassans utgifter enligt

den fastställda utgiftsstaten påföres samtliga vägfyrkar till lika andel

för en hvar af dem.

61 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrifvarne

hvarje år efter slutade taxeringsförrättningar till vägstyrelsens ordförande

insända förteckningar, som för hvarje kommun beträffande de

i väghållet deltagande beskattningsföremål summariskt upptaga, i fråga

om fastigheter och frälseränta taxeringsvärdet, särskildt å fastigheter,

•som utgöra vägunderhåll in natura, och särskildt å alla öfriga fastigheter

jämte frälseränta, samt i fråga om inkomst den beskattningsbara

andelen däraf.

62 §.

Uppkommer öfverskott i vägkassan, sedan de i 53 § afsedda behof

blifvit behörigen tillgodosedda, äger Konungens befallningshafvande,

på förslag af vägstyrelsen, efter de väghållningsskyldiges hörande, förordna

om öfverskottets användande för grundförbättring af vägarne

och, sedan öfverskottet härför icke vidare erfordras, jämväl till lindring

af väghållningsbesväret i dess helhet. Öfverskottet skall i vägkassans

räkenskaper särskildt bokföras.

Om upptagande af lån för vägkassans behof må de väghållningsskyldige

besluta; dock att, där fråga är om lån, ställdt på längre

återbetalningstid än två år, beslutet skall, för att vinna bindande kraft,

underställas Kungl. Maj:ts pröfning och fastställelse.

63 §.

Konungens befallningshafvande ombesörjer, att vägskatten varder

genom vederbörande i sammanhang med kronoskatterna debiterad, indrifven

och redovisad, på sätt om landstingsmedel är föreskrifvet; ägande

Konungens befallningshafvande jämväl att, efter vägstyrelsens hörande,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

förordna om afskrifning af sådana afgifter till vägkassan, som i anseende

till bristande tillgång icke kunnat indrifvas.

För debiteringen ock iakttagande i sammanhang därmed af de i 60

och 70 §§ föreskrifna afräkningar skall vägstyrelsen så fort ske kan till

Konungens befallningshafvande ingifva dels uppgift å det belopp, hvilket

skall såsom vägskatt uttaxeras på de till utgörande däraf skyldige, dels

ock längder, utvisande fördelningen mellan vederbörande väghållare af

ej mindre det i 60 § afsedda statsbidrag, än äfven den ersättning för

vinterväghållningen, hvarom i 70 § förmäles.

64 k

Vid ordinarie vägstämma meddela de väghållningsskyldige ansvarsfrihet

åt vägstyrelsen eller besluta om de åtgärder, som i anledning

af anmärkningar böra vidtagas.

65 §.

Till allmän vägs hållande i fargillt skick vid snöfall skall Konungens

befallningshafvande, efter vederbörandes hörande, inom hvarje

väghållningsdistrikt af lämpligt belägna jordbruksfastigheter med undantag

af staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar inrätta så

kallade ploglag, hvilka hvardera af vägen tilldelas ett visst stycke,

det de skola behörigen vidmakthålla.

De till samma ploglag indelade fastigheter skola i det ploglaget

åliggande arbete sins emellan taga del i förhållande till fastigheternas

taxeringsvärden.

69 §.

Till vägstämma skola de väghållningsskyldige inkallas att med

ploglagen om ersättningen öfverenskomma. Kunna de icke i godo sig

härom förena, varder ärendet underställdt pröfning af Konungens befallningshafvande,

som efter skälighet jämkar och stadfäster ersättningsbeloppen.

70 §.

Ofvannämnda ersättningsbelopp, hvilka utgå ur vägkassan, utbetalas

genom afräkning mot vederbörandes allmänna utskylder; och gånge därmed

som i . 63 § sägs.

Bill. till Eiksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

71 §•

De beting, som antingen godvilligt med ploglagen slutas eller

af Konungens befallningshafvande fastställas, skola för hvarje gång

gälla i minst fem, högst tio år; börande de väghållningsskyldige i god

tid före hvarje sådan periods utgång å nyo sammankallas för att antingen

förnya det förra betinget eller tillvägabringa ett nytt.

Där i följd af ny vägdelning eller eljest väsentligen förändrade förhållanden

inträdt i afseende å vinterväghållningen, må Konungens befallningshafvande

äga att åvägabringa ny reglering däraf utan afvaktan på

utgången af den period, för hvilken betingen med ploglagen bestämts

skola gälla.

73 §.

Inom hvarje ploglag, som består af flere än två delägare, skola

desse sig emellan för minst ett år i sänder utse en snöplogfogde. Om

valet skall underrättelse meddelas kronobetjäningen, som i sin ordning

lämnar den valde däraf del. Intilldess valet ägt rum och kronobetjäningen

därom underrättats, svare delägarne en för alla och alla för en

för fullgörande af ploglagets skyldigheter.

Snöplogfogden åligger dels att öfvervaka, det väg hålles i fargillt

skick, samt att för sådant ändamål vid inträffande behof utfärda uppbåd

till ploglaget att verkställa erforderligt arbete, hvithet uppbåd delägare

äro skyldige att sig emellan fortskaffa, dels ock att tillse, det

vinterväg jämlikt 67 § märkes ut.

Snöplogfogde, som i tre på hvarandra följande år tjänstgjort,

vare ej skyldig att befattningen ånyo emottaga, förr än ytterligare tre

år förflutit.

80 §.

Den, som med vägstämmas beslut ej nöjes, äge däröfver anföra

besvär hos Konungens befallningshafvande inom tid, som nedan sägs;

och varde den tid räknad från det beslutet blifvit enligt 52 § offentligen

kungjordt.

I enahanda ordning och inom nedan angifna tid må klagan föras

öfver vägdelning och särskilda nämndens uppskattning; skolande besvärstiden

räknas, där fråga är om vägdelning enligt 45 §, från det klaganden

erhållit sådan underrättelse, hvarom i samma paragraf stadgas,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

samt, där besvären afse annan vägdelning eller särskilda nämndens uppskattning,

i förra fallet från det kungörelsen om vägdelningens afskalande

och i senare fallet från det den i 51 § omförmälda länskungörelse

blifvit i distriktets kyrkor uppläst.

I alla ofvannämnda fall skola besvären, vid talans förlust, ingifvas,

i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

län inom fyrtifem dagar och i mål från öfriga orter inom riket inom

trettio dagar, dock att menighet, som klagar, äger åtnjuta femton

dagars längre besvärstid.

Finner för pröfning af besvär öfver vägdelning Konungens befallningshafvande

nödigt låta anställa syn; äge Konungens befallningshafvande

förordna ojäfvig landtmätare eller annan lämplig person att

med biträde af två tillkallade jämväl ojäfvige gode män sådan syn

hålla. Kostnaden för fölrättningen skall förskjutas af vägkassan, men

stannar på den, som vid sakens slut därtill skyldig pröfvas.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna

lag omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål

i allmänhet är stadgad.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1907.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Riksdagens

skrifvelse

angående

revision af

väglagen.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18

december 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Bamstedt,

Berger,

von Friesen och

Virgin.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

I underdånig skrifvelse den 14 maj 1900 har Riksdagen, i anledning

af vid samma års riksdag utaf enskilde motionärer väckta

förslag, åsyftande mer eller mindre genomgripande förändringar i

lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23

oktober 1891, och af hvilka förslag åtskilliga utmynnat i yrkanden på

allmän revision af nämnda lag, under det andra endast afsett vissa

speciella ändringar i densamma, uttalat sig för önskvärdheten eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

behöfligheten af vissa angifna dylika ändringar. Riksdagen bär därvid

framhållit, att de ändringar, som Riksdagen sålunda ansett böra i väglagen

vidtagas, endast berörde detalj bestämmelser i samma lag och

icke afsåge rubbning af några utaf lagens hufvudgrunder, hvilka

sistnämnda enligt Riksdagens åsikt borde i allt väsentligt orubbade

bibehållas. Riksdagen har emellertid funnit sig icke böra stanna vid

att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om utarbetande och framläggande

af förslag till de speciella ändringar i väglagen, som Riksdagen med

anledning af därom väckta motioner nu förklarat sig anse böra äga

rum, utan funnit en allmän revision af nämnda lag vara lämplig och

önskvärd. Dels kunde nämligen de omförmälda detaljändringarna för

sitt genomförande kräfva omarbetning af andra bestämmelser i väglagen,

dels läge den tanken nära, att en af Eders Kungl. Majd åvägabragt

fullständig utredning i frågan skulle ådagalägga behöfligheten af flera

ändringar i samma lag än dem, som berördes af de utaf Riksdagen

såsom önskvärda befunna detaljändringarna, ett antagande, hvartill

Riksdagen kunde hafva desto större anledning, som väglagens tillämpning

under de år, som gått, borde hafva ådagalagt, om några andra

än de i Riksdagens skrifvelse berörda brister i lagens bestämmelser

gjort sig bemärkta och erfordrade rättelse; och har, under åberopande

af det anförda, Riksdagen anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta

om revision af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891 samt för Riksdagen framlägga det

förslag till ändrade bestämmelser i nämnda lag, hvartill en dylik revision

kunde föranleda.

Jämlikt föreskrift i härå aflåtna nådiga remisser hafva Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län lämnat ej mindre

hushållningssällskapens förvaltningsutskott än äfven, genom tillkännagifvande

i länskungörelserna, vägstyrelser och andre vederbörande tillfälle

att yttra sig angående de förändringar i ofvannämnda lag, som

vare sig i de af Riksdagen i dess omförmälda skrifvelse särskild! angifna

afseenden eller eljest funnes önskvärda; hvarjämte Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i vissa län i ärendet infordrat kronobetiäningens

yttranden äfvensom, i två län, låtit höra vederbörande landsting; och

hafva, vid öfverlämnande af sålunda inkomna yttranden, Eders Kungl.

Maj ds befallningshafvande afgifvit egna underdåniga utlåtanden i ärendet.

Med anledning af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse har tillika

dess dåvarande justitieombudsman, nuvarande chefen för justitiedepartementet,

till Eders Kungl. Maj:t inkommit med en underdånig skrifvelse,

däri på anförda grunder hemställts, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vid

Infordrade

yttranden

Öfver Riksdagens

skrifvelse.

Särskild

framställning

af Riksdagens

justitieombudsman.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Utlåtande af

kammarkollegium.

Vederbörandes

yttranden

i revisionsfrågan.

22 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

den af Riksdagen begärda revision af väglagen taga under öfvervägande,

huruvida häradsrätterna genom uttryckliga lagbestämmelser kunde varda

befriade från den dem på grund af nämnda lag åliggande befattning

med hvarjehanda vägärenden af ekonomisk natur.

Efter remiss å samtliga handlingar i ärendet har kammarkollegium

däri den 27 december 1902 afgifvit ett af åtskilliga statistiska uppgifter

och andra bilagor åtföljdt underdånigt utlåtande, som tillika med

bilagorna blifvit jämlikt Eders Kung]. Maj:ts nådiga förordnande till

tryckning befordradt.

Såsom framgår af den i kammarkollegii underdåniga utlåtande

(sid. 4 o. tf.) intagna summariska redogörelse för innehållet af vederbörandes

yttranden öfver Riksdagens förevarande framställning, hafva,

i fråga om den begärda revisionen af väglagen, olika meningar gjort

sig gällande, a ena sidan har flertalet förordat en dylik revision, vare

sig för afhjälpande af i lagen förekommande otydligheter eller ofullständigheter,

hvilka förmenats göra densamma svår att tillämpa, eller

för ernående jämväl af sakliga ändringar i lagen, åsyftande antingen

införande däri af en del lämpligare detalj bestämmelser eller därjämte

äfven, och enligt någras mening främst, omskapande af lagens grunder

för vinnande af en mer tillfredsställande reglering af väghållningsbesväret,

särskildt för ett bättre tillgodoseende af lagens hufvudsyfte

att bereda jordbruket skälig lindring i dess väghållningsbörda. Af

dem, som sålunda uttalat sig för ändringar i berörda lag, hafva, på sätt

framgår af Bil. A. till kollega underdåniga utlåtande, framburits många

anmärkningar och förslag, berörande med få undantag lagens alla paragrafer.

A andra sidan har i åtskilliga yttranden uttalats den mening,

att en revision af väglagen, framför allt såvidt lagens hufvudgrunder

däraf skulle beröras, hvarken vore behöflig eller, åtminstone för närvarande,

ens lämplig, därvid hufvudsakligen framhållits, att svårigheterna

vid lagens tillämpning endast vore öfvergående, att i öfrigt tillräcklig

erfarenhet om lagens verkningar ännu ej vunnits, samt att, såvidt dessa

verkningar ännu kunde bedömas, lagen icke kunde anses hafva förfelat

sitt nyss angifna ändamål.

Kammarkollegium har, beträffande den ifrågaställda revisionen,

med hänvisande till de af kollegium framlagda uppgifter rörande väg
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 21. 23

väsendet, anfört att, om ock af nämnda uppgifter skulle kunna liämtas

stöd för den uppfattning, att väglagen ej på ett tillfredsställande sätt

fyllt sitt ändamål, kunde å andra sidan dessa uppgifter, såsom ej tillräckligt

omfattande och delvis afseende mer tillfälliga förhållanden,

naturligen icke tillmätas sådan betydelse, att ensamt på dem skulle

kunna grundas kraf på viktigare förändringar i lagen. Utan tvifvel

torde, särskildt med afseende därå, att vägdelningar ännu återstode

inom mer än halfva antalet väghållningsdistrikt i riket, ännu dröja ej

så ringa tid, innan lagens verkningar fullt framträdt och kunde klart

bedömas, för hvilket ändamål jämväl en fullständig statistik öfver vägväsendet

för hela den tid, lagen varit i tillämpning, torde blifva önskvärd

och behöflig. Af sådan anledning måste kollegium biträda den

mening, att lagens liufvudgrunder för närvarande borde, åtminstone i

allt väsentligt, lämnas orubbade. Däremot hade kollegium ej något att

erinra mot en revision af lagen med syfte allenast, på sätt Riksdagens

framställning afsåge, att däri införa erforderliga detaljändringar. Väl

hade kollegium icke af egen erfarenhet från sin befattning med lagens

tillämpning föranledts till öfvertygelse om något mer angeläget behof

af en dylik revision. Men då spridda bestämmelser i lagen syntes böra

förtydligas eller fullständigas, samt en del andra sådana otvifvelaktigt

kunde afsevärdt förbättras utan uppoffrande af någon af lagens hufvudprinciper,

torde en revision af lagen i den af Riksdagen antydda omfattning

vara både lämplig och nyttig. I afseende å de i Riksdagens

skrifvelse utstakade allmänna gränserna för den begärda revisionen framställde

sig emellertid den erinran, att — vid jämförelse mellan å ena

sidan innehållet i berörda skrifvelse och den öfverläggning särskildt inom

Första Kammaren, som föregått Riksdagens beslut, samt å andra sidan i

tillämpliga delar den s. k. vägkommitténs underdånigt skrifvelse den 14

december 1880 med förslag till lag om väghållningsbesvärets utgörande

på landet — tvekan syntes kunna råda om hvad af lagens bestämmelser

rätteligen skulle vara att hänföra till lagens liufvudgrunder och huru vidt

alltså ur denna synpunkt revisionen, för att motsvara Riksdagens önskan,

borde sträcka sig. I detta hänseende hade kollegium, vid den granskning

af lagens bestämmelser, som kollegium trött sig nu hafva att verkställa,

ansett sig böra såsom liufvudgrunder fasthålla de stadganden i lagen,

hvilka synts kollegium af beskaffenhet att öfva direkt och kännbart

inflytande på lagens ekonomiska verkningar, nämligen de, som afsåge:

att de allmänna vägarna skulle indelas i lands- och bygdevägar med

olika bredd för hvardera slaget; att beslutanderätten i frågor om allmän

vägs anläggning, indragning eller förändring skulle tillkomma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departementschefens

tillstyrkande

af

lag revisionen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande; att häradet i regel skulle utgöra

väghållningsdistrikt; att deltagandet i väghållningsskyldigheten

skulle åligga de i 6 § därtill bestämda beskattningsföremål enligt de i

59 § närmare angifva grunder; att väghållet in natura skulle åligga

jordbruksfastigheter och utgöras efter vägtal; att öfriga kostnader för

vägväsendet, i den mån staten ej därtill bidroge, skulle bestridas ur

vägkassan; att uppskattning af kostnaden för underhåll den tid, mark

är bar, af allmän väg skulle äga rum genom särskild nämnd; att vid

väghållningskostnadens fördelning samtliga väghållningsskyldighet underkastade

beskattningsföremål skulle däri taga del lika efter skattegrunden

(60 § 2 mom.); samt att vinterväghållningen skulle utgöras af vissa

jordbruksfastigheter genom tvångsentreprenad. I dessa grundbestämmelser

ansåge sig kollegium alltså icke kunna föreslå någon rubbning,

utom för så vidt sådan kunde finnas föranledd af de utaf Riksdagen

själf framställda förslag, hvarjämte någon afvikelse funnits önskvärd i

syfte att åt kommuner och landsting inrymma en viss befogenhet med

afseende å understödjande af allmänna vägbyggnadsföretag. Och har

kollegium vid sin i öfverensstämmelse härmed företagna granskning af

lagens bestämmelser tillstyrkt eller ifrågasatt vissa ändringar beträffande

inemot hälften af lagens samtliga paragrafer.

Redan det stora antal motioner om ändringar i väglagen, som

framkommit vid riksdagarna alltifrån lagens trädande i kraft — vid

riksdagarna 1895—1900 öfver 40 olika motioner — hafva gifvit intryck

af, att lagen i mindre grad än måhända någon annan i senare tid

stiftad lag förmått tillfredsställa alla anspråk, som från olika håll

funnits kunna å densamma med fog uppställas. Hvad beträffar lagens

hufvudgrunder, finner sakförhållandet sin naturliga förklaring däri, att

lagen just i väsentliga delar af dessa grunder framgått endast såsom

produkt af en sammanjämkning mellan stridiga åskådningar och intressen.

Mer anmärkningsvärd förefaller den omständighet, att krafvet

äfven på detaljförändringar i lagen framträdt med sådan styrka, som

förhållandet varit ej mindre genom berörda motioner än ock i de öfver

Riksdagens skrifvelse afgifna yttranden. Om ock, på sätt kammarkollegium

beträffande den stora mängden af i samma yttranden påyrkade

lagändringar anmärkt, hvart och ett af de framställda ändringsförslagen

endast representerar uppfattningen på enstaka håll, och därtill

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

kommer att, såsom af kollega betänkande jämväl framgår, endast ett

mindre antal af de väghållningsskyldige och deras organ, vägstyrelserna,

begagnat sig af tillfället att framföra sina önskemål i ämnet, synes

det i allt fall oförnekligt, att behofvet af en revision af lagen gjort

sig gällande i en sådan omfattning att, oafsedt Riksdagens därom nu

framställda begäran, eu dylik revision icke lämpligen kan undanskjutas.

Vid sådant förhållande och med öfvertygelse för egen del om

gagnet af lagens omarbetande i åtskilliga af dess detaljer, har jag icke

tvekat att i underdånighet förorda åvägabringande åt den ifrågaställa

revisionen inom de af Riksdagen utstakade allmänna gränser. Lika med

Riksdagen anser jag nämligen angeläget, att lagens lxufvudgrunder —

till Indika jag för min del vill hänföra de af kammarkollegium i sådant

afseende angifna bestämmelser i lagen — nu, åtminstone i allt väsentligt

eller för så vidt ej Riksdagen själf påkallat ändring, lämnas af

revisionen oberörda. Hvilka önskningar än må kunna hysas om väghållningens

ordnande efter andra än dessa grunder, kan det ej vara

tillrådligt att nu, så kort tid efter väglagens stiftande, och innan ens

fullständig klarhet om lagens verkningar vunnits, söka åstadkomma

någon genomgripande förändring af den efter så många fruktlösa försök

ändtligen genom ifrågavarande lag uppnådda nya reglering af berörda

besvär, desto mindre, som, såvidt nu kan bedömas, denna reglering,

om ock i många stycken bristfällig, dock i stort sedt säkerligen

måste erkännas hafva bragt vida större fördelar än olägenheter.

Sedan, på min därom i underdånighet gjorda hemställan, Eders sakkunnige.

Kungl. Maj:t bemyndigat mig att tillkalla högst fem sakkunniga personer

att inom departementet biträda vid behandling af frågan om

revision utaf meranämnda lag, har jag i sådant afseende förehaft samråd

med ledamöterne af Riksdagens Första kammare godsägaren friherre

G. L. De Geer och häradshöfdingen Th. af Ekenstam samt ledamöterne

af Riksdagens Andra Kammare landtbrukarne Carl Persson i Stallerhult

och Daniel Persson i Tällberg, äfvensom kammarrådet Hj. Nehrman;

och har jag därefter låtit inom departementet uppgöra ett förslag till

lag om ändring i vissa delar af lagen angående väghållning sbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891. Detta förslag afser först och

främst en del ändringar i de af Riksdagen angifna afseenden, men

berör dessutom ett icke ringa antal andra bestämmelser i lagen,

därvid kammarkollegii betänkande synts kunna tjäna till underlag. I

förslaget äro i enlighet med min härofvan uttalade uppfattning lagens

hufvudgrunder ej vidrörda i annan mån, än för så vidt Riksdagen själf

Bill. till Rilcsd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Köpingar och

municipalsamhällen.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

uttalat sig för ändring i fråga om en och annan af dem, dock att ur

kollega betänkande synts böra upptagas äfven viss jämkning af grundbestämmelsen

i lagens 5 § om häradet såsom enbet för väghållningskostnadens

fördelning.

Då jag nu öfvergår till en närmare redogörelse för förslagets

särskilda delar, skall jag ock tillåta mig att på sina ställen något vidröra

äfven ett och annat af de i vederbörandes yttranden gjorda

ändringsyrkanden, som, utan att nu hafva vunnit afseende, likväl synts

vara af beskaffenhet att icke böra förbigås, hvaremot jag torde få lämna

åsido alla öfriga sådana yrkanden, då nämligen en granskning af

dessa — i anseende till deras betydliga mängd — skulle föra alldeles

för långt.

Departementschefen uppläste nu det inom departementet uppgjorda

förslaget, hvilket skulle vidfogas protokollet.

I fråga om särskilda paragrafer i väglagen anförde departementschefen

härefter följande.

1 §•

Af Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i Jönköpings och Malmöhus

län in. fl. har uttalats önskvärdheten af, att köpingar och municipalsamhällen

måtte undantagas från skyldigheten att deltaga i väghållningsbesvärets

utgörande på landet mot förpliktelse att ensamma

underhålla, jämte sina egna gator, de inom dylika samhällens områden

befintliga allmänna vägar, hvilka till följd däraf borde från nya vägdelningar

inom vederbörande väghållningsdistrikt uteslutas. Till stöd

för de härutinnan framkomna förslag, hvilka sålunda afse, att köpingsoch

municipalsamhällen skulle likställas med städerna, har hufvudsakligen

framhållits, att dylika samhällen vore genom tillämpningen härinom

af de municipala författningarna m. m. lika betungade som städerna,

samt att i följd af dessa författningar och med hänsyn för öfrigt

till den koncentrerade trafiken å de allmänna vägarna inom dessa samhällens

områden samma vägar måste underhållas på helt annat och dyrbarare

sätt än vanliga vägar, i det att för de förra vägarna ofta behöfdes

rännstenar, gångbanor och äfven stensättning, hvilka anordningar

ej kunde åläggas de väghållare, som hade vägarna till • underhåll på

sig indelade, hvaraf följden ofta blefve att, å ena sidan, desse väghållare

gånge helt och hållet fria från sitt vägunderhåll, under det att, å andra

sidan, samhällenas invånare finge själfva utan bidrag af väghållningsdistrikten

underhålla vägarna och därtill betala vägskatt, hvilket måste

kännas orättvist.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

Kammarkollegium har erkänt det beaktansvärda i dessa framställningar,

men ansett sig icke böra biträda desamma. Det torde

nämligen kunna befaras, att en lagändring i angifna riktning skulle komma

att alltför mycket motverka det med väglagen afsedda syfte att åt

jordbruket bereda skälig lindring i dess väghållningsbesvär. I saknad

af upplysningar angående såväl antalet vägfyrkar särskildt inom municipalsamhällena

— hvarom utredning ej kunnat vinnas ur taxeringslängderna,

i hvilka flerstädes ej skildes mellan sådana samhällen och

vederbörande kommuner i öfrigt — som ock beräknade kostnaden för

underhållet af inom ifrågavarande samhällen befintliga allmänna vägar,

vore kollegium visserligen ej i tillfälle att närmare belysa verkningarna

af den åsyftade lagändringen, hvilken uppenbarligen icke kunde inskränkas

endast till de få köpingarna, utan, då enahanda skäl talade för

densamma i fråga om de för närvarande till inemot ett hundratal uppgående

municipalsamhällena, äfven måste omfatta dessa senare; men

det torde med ganska stor visshet kunna antagas, att de beskattningsföremål,

hvilka endast med penningar deltoge i det allmänna vägunderhållet,

till mycket afsevärd del förefunnes just inom ifrågavarande samhällen,

hvilkas antal och betydenhet därjämte syntes stadda i tillväxt,

samt att vägkassorna alltså skulle genom den önskade lagändringen gå

miste om väsentliga bidrag, utan tvifvel vida öfverstigande kostnaden

för det på väghållningsdistrikten beroende underhållet af de inom nämnda

samhällens områden belägna små vägstycken. Att döma af de inkomna

yttrandena hade ej heller från berörda samhällen själfva försports

något mer kännbart behof af en lagändring i nämnda hänseende.

För egen del har jag icke ansett mig böra ifrågasätta en sådan

lagändring. Utom de skäl, kollegium anfört, torde emot densamma

kunna framhållas, hurusom, vid bifall till förslaget om vägars undantagande

från vägdelning, vägar inom här ifrågavarande samhällen

utan tvifvel komma att i vidsträckt omfattning för underhåll tilldelas

respektive vägkassor i stället för enskilde väghållare, hvarigenom

bördan af sådant dyrbarare underhållssätt, som beträffande dylika vägar

ofta måste kräfvas, torde kunna i önskvärd mån efter uppgörelse mellan

vederbörande fördelas.

4 §•

Vid denna paragraf har tagits i öfvervägande justitieombudsmannens

förut omförmälda framställning om upphörande af häradsrätternas

befattning med vägärenden af ekonomisk natur.

Häradsrätternas

befattning

med vägärenden

och formerna

vid de

väghållningsskyldiges

hörande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

I fråga härom har justitieombudsmannen anfört:

Sedan äldre tider hade häradsrätterna enligt gällande lag haft att

taga befattning med hvarjehanda ekonomiska ärenden, hvilka varit fullkomligt

främmande för häradsrätternas egentliga uppgift, rättsskipningen.

Efter hand hade häradsrätterna visserligen befriats från sin

befattning med åtskilliga hithörande ärenden, men ännu gällde enligt

instruktionen för landshöfdingarne den 10 november 1855, att häradsrätterna

vore pliktiga att, där sådant af Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande

påfordrades, taga viss befattning med dylika ekonomimål. I 57

§ af instruktionen meddelades nämligen den allmänna föreskriften, att

då för behandling af något hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förekommande ekonomimål menighetens hörande fonnes af nöden, och

icke i afseende därå särskildt vore stadgadt, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ägde att, efter hvad lämpligast funnes, antingen låta

sådant vid häradsting verkställas eller ock själ!’ hålla erforderliga sammanträden

eller därom lämna uppdrag åt landssekreteraren eller landskamreraren

eller ock åt kronofogden i orten. Och i väglagen hade

häradsrätternas skyldighet att handlägga för deras egentliga uppgift

främmande ekonomimål blifvit ytterligare fastslagen, i det att enligt

sagda lag, med anslutning till dessförinnan gällande rätt, på häradsrätterna

öfverlåtits ett mångfaldigt bestyr med hvarjehanda vägärenden.

Man syntes kunna ifrågasätta, om icke tillräckliga skäl kunde anses

föreligga för vidtagande af sådana ändringar i nämnda lag, att häradsrätterna

befriades från ifrågavarande dem pålagda mångahanda bestyr.

Enligt 4 § af väglagen skulle, då fråga uppstode om anläggning

af allmän väg, de väghållningsskyldige, därest väghållningsdistriktet

bestode af ett härad eller del däraf, höras vid häradsrätten, men eljest

inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller annan af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd myndighet, hvarefter och

sedan häradsrätten afgifvit yttrande, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

meddelade beslut i frågan. Och i enahanda ordning skulle

jämlikt samma lagrum afgöras frågor om indragning af allmän väg,

omläggning af backig eller eljest för rörelsen obekväm allmän väg

samt förändring af redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg.

Att i de fall, då sålunda enligt 4 § af väglagen de väghållningsskyldige

skulle kunna höras inför annan myndighet än häradsrätt, det

likväl vanligen torde blifva eu häradsrätt, som finge uppdraget att anställa

förhöret, torde med skäl kunna antagas.

Enligt 37, 38 och 42 §§ af väglagen skulle de väghållnings
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

skyldige höras öfver väckt förslag om ny vägde]ning samt öfver vissa

vid vägdelning förekommande frågor. Att de väghållningsskyldige

skulle höras inför häradsrätt, funnes visserligen ej i sistnämnda tre

lagrum uttryckligen stadgadt, men Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

torde väl, med stöd af ofvanherörda stadgande i 57 § af instruktionen

för landslröfdingarne, lämna ifrågavarande uppdrag åt vederbörande

häradsrätt.

I 47 och 54 §§ af väglagen meddelades vidare föreskrifter därom,

att val af ledamöter i särskild vägnämnd, af vägstyrelse samt af revisorer

för granskning af vägstyrelsens räkenskaper och förvaltning, äfvensom

af suppleanter för omförmälde ledamöter i vägnämnden, för vägstyrelsens

ledamöter samt för revisorerne skulle för visst fall förrättas

inför häradsrätt samt för annat fall inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

eller annan af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämd myndighet.

På grund af stadgandet i 71 § af väglagen skulle de väghållningsskyldige

periodiskt efter vissa års mellanrum sammankallas för att med

ploglagen öfverenskomma om ersättning för besväret af vinterväghållningen.

Att äfven i detta ärende de väghållningsskyldige inkallades

till vederbörande häradsrätt, följde af väglagens 69 § samt grunderna

för samma lag.

Jämväl i andra fall än de nu omförmälda kunde det, med föranledande

af stadgande!! i väglagen, tillkomma häradsrätt att taga befattning

med vägärenden af ekonomisk natur.

På sätt af denna summariska redogörelse framginge, hade häradsrätterna

alltså ett mångfaldigt bestyr med ifrågavarande vägärenden.

Synnerligen betungande eller tidsödande torde i allmänhet häradsrätternas

och häradshöfdingarnes arbete härmed icke vara. Dock torde

det understundom inträffa, att dessa vägfrågor ej blott allt för mycket

inkräktade på den för rättsskipningen anslagna tiden under själfva tingen,

utan äfven föranledde en ganska afsevärd ökning af häradshöfdingarnes

skrifarbete och expeditionsgöromål. I allt fall hade häradsliöfdingarne

full sysselsättning med rättsskipningen och hvad däraf följde samt öfriga

dem anförtrodda juridiska bestyr, och ej sällan vore de i själfva verket

öfverhopade af arbete härmed. Det syntes därför ej vara obilligt att

de befriades från sysselsättning med ifrågakomna, för deras egentliga

verksamhet fullkomligt främmande vägärenden.

Hvad särskildt anginge häradsrätternas åliggande att i vissa fall

afgifva yttranden i vägfrågor, syntes föreskrifterna härom jämväl från

en annan synpunkt vara olämpliga. Häradsnämnden torde nämligen

i dylika frågor knappast kunna anses fullt opartisk. Nämndemännen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

vore nog i regeln i sådana frågor som t. ex. angående lämpligheten af

anläggning af en allmän väg så intresserade en hvar för sin bygds fördelar,

att de icke onödigtvis borde tvingas att såsom domare fatta beslut

i dylika frågor. Och ej heller torde någon afsevärd fördel för det allmänna

vara att förvänta däraf, att häradshöfdingarne såsom skiljedomare

indroges i allmogens vägtvister.

Skulle häradsrätterna befrias från handläggningen af ifrågavarande

vägärenden, torde någon tvekan ej kunna råda därom, till hvilken myndighet

samma ärenden borde öfverflyttas. Ivronofogdarne måste redan

under nuvarande förhållanden sysselsätta sig med berörda ärenden, och

utöfvades af dem enligt 34 § af väglagen närmast under Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande tillsynen öfver vägväsendet. Å kronofogdarne

borde alltså häradsrätternas och häradshöfdingarnes åligganden beträffande

vägärendena öfverflyttas. Den tillökning i kronofogdarnes göromål, som

häraf följde, blefve med hänsyn till deras förutvarande befattning med

samma ärenden ej så betydande som den lindring i göromålen, hvilken

samtidigt uppkomme för häradshöfdingarne.

Att häradsrätterna borde bibehållas vid sin befogenhet att slita

sådana tvister emellan jordägare och väghållningsskyldige, som omförmäldes

i .33 § af väglagen, äfvensom att häradshöfdingarne borde

bibehållas vid sitt åliggande enligt 18 § af samma lag, vore uppenbart.

På grund häraf har justitieombudsmannen anhållit, att Eders Kungl.

Majrt täcktes vid väglagens revision taga under öfvervägande, huruvida

häradsrätterna genom uttryckliga lagbestämmelser måtte varda befriade

från all befattning med ifrågavarande vägärenden.

Kammarkollegium har för sin del funnit denna framställning väl

grundad och såsom ytterligare skäl för densamma framhållit, att till

följd af de ofta långa mellantiderna mellan tingstillfällena de väghållningsskyldiges

hörande vid häradsrätt och inhämtandet af häradsrättens

yttrande visat sig ej sällan kräfva sådan tid, att vägfrågornas afgörande

därigenom måst aisevärdt fördröjas. Hvad anginge justitieombudsmannens

förslag, att häradsrätternas bestyr med dessa frågor skulle öfverflyttas

på. kronofogdarne, förefölle en sådan anordning jämväl desto

mer lämplig, som redan nu desse tjänstemäns medverkan i största omfattning

toges i anspråk för vägfrågors beredning. Det torde sålunda

redan nu vara regel, att vederbörandes hörande inför häradsrätt ägde

rum i kronofogdens i orten närvaro, liksom att hans yttrande i ämnet

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande infordrades. Den åsyftade

anordningen syntes alltså icke behöfva föranleda någon afsevärd ökning

i bemälde tjänstemäns göromål.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

I sammanhang med denna fråga har förekommit äfven en annan,

som berör formerna för de väghållningsskyldiges hörande i de fall,

där sådant i väglagen föreskrifves, nämligen om deras representation

vid sådana förhör. I detta afseende har Eders Kling!. Maj:ts

befallningshafvande i Jämtlands län förordat inrättande af en ordnad

representation för väghållningsdistrikten med befogenhet, bland annat,

att afgifva yttranden i hos myndigheter anhängiga vägfrågor. Vidare

har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län anmärkt,

att föreskrift saknades, huru de väghållningsskyldiges yttranden och

beslut skulle komma till stånd, och förty ansett ett allmänt stadgande

härom vara af nöden. I enahanda syfte har yttrat sig hushållningssällskapets

i Jämtlands län förvaltningsutskott, som ansett behöfligt,

att i. lagen intoges uttrycklig bestämmelse om, under Indika förhållanden

och i hvilken ordning de väghålluingsskyldige ägde att utse ombud

att inför myndighet föra deras talan, särskilat huruvida detta skulle

ske på af vägstyrelsen utsatt sammanträde med de väghållningsskyldige

inom distriktet i dess helhet eller inför kommunalstämmornas ordförande.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads

län framhållit det oegentliga däri att, på sätt ofta förekommit, de väghållningsskyldige

vid förhör inför häradsrätt företräddes af sockenombud,

utsedda, icke af de väghållningsskyldige efter vägfyrk, utan på allmänna

kommunalstämmor efter den för vanliga fall å kommunalstämma gällande

röstgrund, därvid äfven andra röstberättigade kommunmedlemmar

än väghållningsskyldige tillåtits i valet deltaga. Till förebyggande

häraf och då det emellertid obestridligen vore lämpligt, att de väghållningsskyldige

medgåfves rätt att tillstädeskomma genom socknevis

utsedda ombud till öfverläggning om sådana frågor, som i 4 § väglagen

omnämndes, hav Eders Kungl. Maj:ts sistbemälde befallningshafvande

ansett höra till'' samma paragraf göras ett tillägg af innehåll, att de

väghållningsskyldige, då de kallades att i dylika frågor höras, ägde

tillstädeskomma genom å kommunalstämmor utsedda ombud, hvilka i

sådan händelse skulle utses på sätt om val af ledamöter i den särskilda

nämnden eller af valmän för deras väljande i 47 § funnes stadgadt.

Kammarkollegium har, med afseende särskild! å hvad Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län anfört och då den däri

påpekade oegentlighet, efter hvad kollegium själf haft tillfälle finna,

ofta förekomme, ansett föreskrifterna om de väghållningsskyldiges hörande

i de fall, där sådant vore i väglagen föreskrifvet, lämpligen hora

fullständigas med bestämmelse, huru förfaras skulle med deras företrädande

genom kommunvis utsedda ombud, i livilket afseende kollegium

i hufvudsak ville förorda ett stadgande i den af Eders Kungl. Maj:ts

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

bemälde befallningshafvande angifna riktning, dock sålunda, att utseende

af kommunombud icke lämpligen torde böra få äga rum, där väghållningsdistriktet

bestode af endast en kommun, samt att enskilde väghållares

rätt att personligen eller genom af dem särskildt befullmäktigade

ombud föra sin talan lämnades oförkränkt, allt i öfverensstämmelse

med hittills i allmänhet vedertagen ordning.

Med anledning af det anförda och under förutsättning, att icke

förhållandena funnes kunna lämpligare ordnas genom den af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län föreslagna representation

för väghållningsdistrikten med själfständig befogenhet att afgifva

infordrade yttranden i vägärenden, har kollegium hemställt, att i lagen,

exempelvis under denna paragraf, måtte införas ett allmänt stadgande af

innehåll hufvudsakligen att, där de väghållningsskyldige skulle enligt

denna lag höras, de skulle kallas att tillstädeskomma, därest väghållningsdistriktet

bestode af ett fögderi eller del häraf, inför kronofogden i

orten, men eljest inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller

annan af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd myndighet,

samt att, där distriktet bestode af två eller flera kommuner, de väghållningsskyldige

skulle äga att till bevistande af nämnda sammanträde

kommunvis utse ombud, hvilka i sådant fall skulle väljas af kommunens

väghållningsskyldige å kommunalstämma, därvid röstvärdet beräknades

efter vägfyrktal, enskilde väghållningsskyldige dock obetaget att själfva

eller genom befullmäktigade ombud vid sammanträdet för sig föra talan.

Hvad nu först angår förslaget om upphörande af häradsrätternas bestyr

med vägfrågor af ekonomimåls natur, har jag för egen del icke någon

betänklighet att från häradsrätterna öfverflytta befattningen med sådana

val, som omförmälas i 47 och 54 §§ af väglagen. Däremot har jag hyst

någon tvekan, huruvida syftet med den nu i regel gällande ordningen

för de väghållningsskyldiges hörande kunde antagas blifva lika väl

tillgodosedt genom förhörets skiljande från domstol. Utom det att

själfva undersökningsförfarandet därigenom måhända skulle inför menigheten

förlora någ’ot i förtroende och auktoritet — helst i betraktande

af allmogens djupt rotade uppfattning om vikten af förhandling vid

domstol — torde det kunna befaras, att de väghållningsskyldiges sammankomster

annorstädes än inför häradsrätterna å tingen, där menigheten

ju har andra anledningar att vara tillstädes, skulle blifva jämförelsevis

mindre talrikt besökta, hvilket skulle kunna lända till förfång för vägfrågornas

allsidiga utredning. Men å andra sidan kan jag icke annat

än erkänna befogenheten af de till stöd för förändringen andragna,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

tungt vägande skäl och har alltså i det föreliggande förslaget inrymt

sådana bestämmelser, att häradsrätternas befattning med ifrågavarande

vägärenden skulle för framtiden helt och hållet upphöra.

Med justitieombudsmannen och kammarkollegium är jag jämväl

ense därom, att häradsrätternas utlåtanden i sådana frågor, som afses

i 4 §, lämpligen kunna ersättas med yttranden af vederbörande kronofogdar.

Däremot har det synts mig, som om förfarandet med de väghålluingsskyldiges

hörande skulle kunna anordnas på ett annat sätt än

justitieombudsmannen och kollegium åsyftat. Skall nämligen förfarandet

i detta hänseende helt lösgöras från domstol, och därjämte,

på sätt förslaget vid 52 § afser, de väghållningsskyldiges själfstyrelse

närmare utvecklas och under betryggande former regleras, bör det

enligt min tanke kunna utan olägenhet anförtros åt dem själfva att på

egen hand, utan myndighets inblandning, afgifva de yttranden, som af

dem knifvas. Enligt förslaget vid 52 § skulle de väghållningsskyldige

för utöfning af denna jämte andra dem tillkommande befogenheter

sammanträda å s. k. vägstämma, därvid röstvärdet skulle beräknas efter

vägfyrk, med rätt för de väghållningsskyldige att vid stämman låta sig

representeras af kommunombud, som skulle rösta för sina kommuners

hela vägfyrktal, enskilde väghållare obetaget att utöfva rösträtt för

eget vägfyrktal, som i sådant fall skulle afräknas från vederbörande

kommunombuds. En sådan anordning synes jämväl i det hänseende,

hvarom här är fråga, kunna erbjuda afse värd fördel. Först och främst

torde därigenom kunna uppkallas ett lifligare intresse hos de väghållningsskyldige

för deltagandet i vägfrågornas beredning, hvarigenom

den ofvan antydda olägenheten af förhörets skiljande från domstol

snille kunna motverkas. Vidare blefve ett under sådana omständigheter

afgifvet yttrande, såsom formellt resultat af öfverläggning och

omröstning, säkerligen ett vida riktigare uttryck för den allmänna

meningen bland de väghållningsskyldige än som står att vinna med

den nuvarande anordningen, som egentligen endast är ett uppsamlande

af skilda uttalanden, af hvilka det ena i själfva verket kan väga lika

mycket eller lika litet som det andra, och hvilka ofta icke gifva den

beslutande myndigheten någon ledning om flertalet väghållningsskyldiges

verkliga mening. Faran af tillfälliga majoriteter torde ock, med den

föreslagna rättigheten för de väghållningsskyldige att låta sig representeras

genom kommunombud, blifva i nöjaktig mån förebyggd. Och

slutligen kunde med förslaget vinnas, förutom större enhet i vägväsendets

former, jämväl åtskillig lättnad för vederbörande myndigheter.

Bih. till Eiksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Planer och

kostnadsförslag

för vägbyggnader.

Kommunalstämmor

och

landsting.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

I öfverensstämmelse med min nu angifna uppfattning äro i förslaget

ur 4 § uteslutna bestämmelserna om de väghållningsskyldiges

hörande inför myndighet, jämte det yttranden i här afsedda vägfrågor

föreslagits skola inhämtas från kronofogde i stället för från häradsrätt.

I afseende å paragrafen i öfrigt har kammarkollegium, bland

annat, framhållit olämpligheten däraf att, på sätt nu icke sällan skedde,

beslut om förändring af förutvarande enskild väg till bygdeväg eller

landsväg meddelades, utan att någon sakkunnig undersökning förut ägtrum

beträffande vägens beskaffenhet och i hvad mån den med hänsyn

till sträckning, profil o. s. v. uppfyllde fordringarna på laggill allmän

väg samt, där så ej vore förhållandet, om lämpligaste sättet och kostnaden

för dess bringande i laggillt skick; och har kollegium fördenskull

ifrågasatt, huruvida icke, i någon öfverensstämmelse med en af

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län framställd erinran,

i paragrafen borde inrymmas föreskrift i syfte, att fråga om förändring

af enskild väg till allmän sådan icke finge afgöras, med mindre dylik

undersökning förut blifvit verkställd. Beträffande anläggning af ny

väg och omläggning af äldre allmän väg torde det visserligen, på sätt

äfven vägkommittén anfört, falla af sig själft och jämväl allmänneligen

iakttagas, att beslut därom borde föregås af behörig undersökning och

kostnadsförslag, men för fullständighetens skull torde paragrafen jämväl

böra upptaga erinran härom.

Då behofvet af föreskrifter i angifna riktning, särskildt hvad angår

förändring af enskild väg till allmän, synes vara af erfarenheten vitsordadt,

hafva i förslaget under denna paragraf intagits dylika föreskrifter.

Dessa hafva i öfrigt gifvits sådan affattning, att däraf skulle framgå,

hurusom den undersökning och utredning, hvarom här är fråga, bör

föreligga, innan de väghållningsskyldige öfver ansökning om vägbyggnadsföretaget

höras; lärande det böra ankomma på vederbörande sökande

att själfve föranstalta om berörda undersökning eller utredning på egen

bekostnad, där ej, såsom vid vissa vägföretag, anslag därtill kan af

statsmedel utverkas.

5 §.

Vid denna paragraf har förekommit en i några af vederbörandes

yttranden vidrörd fråga, i hvad mån kommunalstämmor och landstingmå

vara berättigade att besluta om byggande eller underhåll af allmänna

vägar eller om bidrag därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Härom har anförts:

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län: Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreställde sig, att, med undantag

möjligen för vissa orter i Norrland, anledningen till, att vägbördan

kunde trycka olika inom de olika väghållningsdistrikten, berodde därpå,

att åtskilliga distrikt åtagit sig att på vägkassans bekostnad till lagligbredd

utlägga och iståndsätta eu mängd gamla by- och sockenvägar,

äfvensom nyanlägga flera vägar, hvilka skulle ingå i de nya vägdelningar,

som väglagen medfört, under det att på andra håll, såsom i

Jönköpings och flera andra län skett, nya vägar intagits i nämnda

vägdeluingar i allmänhet endast under det villkor, att den eller de

landtkommuner, som hade egentlig nytta af desamma, förbundit sig

att upparbeta vägarna och försätta dem i 1 aggillt skick. Genom sistnämnda

förfaringssätt hade naturligtvis själfva vägkassans kostnader

blifvit mycket mindre än eljest varit fallet. Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande måste dock medgifva, att ordalydelsen i 53 § väglagen

gåfvo anvisning på det förstnämnda tillvägagångssättet, och detta

sätt kunde äfven stödja sig på flera Eders Kungl. Maj:ts nådiga resolutioner,

hvarigenom förklarats, att kommunalstämma öfverskridit sin befogenhet

genom beslut om anläggning af ny väg. Eders Kung]. Majrts befallningshafvande

hölle emellertid före, att det, åtminstone i många fall,

vore fördelaktigt, om landtkommunerna efter å kommunalstämmorna fattade

beslut anlade vägar, och särskildt blefve det svårt att eljest få en väg

anlagd inom utkanten af ett väghållningsdistrikt, emedan större delen af

distriktet ofta icke ägde någon nytta af en sådan väg, och vägens intagande

bland distriktets allmänna vägar därför afstyrktes vid vägärendets behandling

inför häradsrätten. Inom Jönköpings län hade sedan långa tider

tillbaka nästan alla vägar, som anlagts med statsbidrag, tillkommit på

initiativ af vederbörande landtkommuner, hvilka genom å kommunalstämmor

utsedda ombud med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afslutit

kontrakt om vägföretagens utförande. Eders Kungl. Mapts befallningshafvande

ansåge ock, att detta förfaringssätt borde erkännas af såväl

lagstiftning som lagskipning och möjligen blifva föremål för en ändring

i väglagen;

af Eders Kungl. Maj:ls befallningshafvande i Hallands län: För

den, som uppmärksamt genomläste 5 § och jämförde densamma med 4,

52 och 53 §§, torde det visserligen blifva klart, att byggande och underhåll

af allmän väg, bro och färja tillkomme det lagligen bestämda

väghållningsdistriktet allena, och att andra menigheter icke ägde att

därför sig beskatta, men då icke desto mindre hände, att såväl kommunalstämmor

som landsting stundom fattade beslut härutinnan, och

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. M.aj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

att länsstyrelserna måste antingen i anledning af besvär upphäfva sådana

beslut eller ock vägra bifall till ansökningar om fastställelse! därå,

syntes detta utmärka, att ett förtydligande af lagens bestämmelser i nu

anmärkta hänseendet icke vore obehöflig! Hvad som för öfrigt bidroge

till sådana besluts tillkomst vore utan tvifvel stadgandet i 3 § af nådiga

kungörelsen den 27 november 1845 angående vissa föreskrifter i anledning

af hvad om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

blifvit förordna dt, hvilket lagrum, ehuru detsamma, beträffande behandlingen

af frågor om anläggning af gamla allmänna vägar, medgåfve en

procedur, stridande mot den i 4 § af väglagen föreskrifna, likväl i

allmänhet ansåges fortfarande gälla;

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län: Tillförene

hade kommunerna i vidsträckt mån vårdat sig om vägväsendet,

och många väg ar, såväl allmänna som af mer enskild natur, hade i

detta län kommit till stånd genom deras åtgöranden. I lagtillämpningsväg

vore emellertid nu fastslaget, att kommuner icke ägde befatta

sig med frågor om anläggning och underhåll af väg. Hen häfstång till

vägväsendets utveckling, som läge i kommunernas alltid lifliga intresse

för denna angelägenhet, syntes dock böra i viss mån bibehållas, och

vore därför önskvärd!'', att i lag öppnades en möjlighet för kommunerna

att besluta i frågor angående vägförbindelser af mer lokal betydelse;

af hushållningssällskapets i Jämtlands län förvaltningsutskott: Det

vore behöfligt, att i väglagen, t. ex. under 5 §, infördes ett tillägg af

innehåll, att lagen icke utgjorde hinder för kommun att på kommunalstämma

besluta om anläggning och underhåll på kommunens bekostnad

af sådana för kommunen behöfliga vägar, som väghållningsdistriktet

icke ansåges kunna åläggas att anlägga och underhålla; samt

af kammar kollegium: Hvad beträffade kommunalstämmas befogenhet

med afseende å byggande eller underhåll af allmänna vägar, gåfve

förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 ej

annan ledning, än att kommuns medlemmar »äga att själfva, efter hvad

denna förordning närmare bestämmer, vårda sina gemensamma ordningsoch

hushållningsangelägenheter, såvidt icke, enligt gällande författningar,

det tillkommer offentlig ämbetsmyndighet att dem handhafva». Före

tillkomsten af nya väglagen och så länge ännu sockenvägar förefunnos

såsom eu lagbestämd kategori af allmänna väg ar torde kommunerna

tagit vidsträckt befattning med allmänna vägväsendet, om ock genom

nådiga beslut i särskilda mål kommunalstämma förklarats förhindrad

att på kommunens samtliga medlemmar öfverflytta sådana förpliktelser,

som enligt då gällande bestämmelser skulle tillkomma de väghållnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B7

Kungl. M.aj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

skyldige. Särskild! med afseende å vägbyggnader med bidrag af statsmedel

torde kommunernas medverkan såsom sådana i betydande grad

tagits i anspråk. Sedan emellertid väglagen afskaffa! soekenvägarna

och såsom regel uppställt den större samfälligheten, häradet, till enhet

för väghållningskostnadens fördelning efter för de olika beskattningsföremålens

deltagande däri bestämda särskilda grunder, afvikande från

dem, som gällde i fråga om kommunalutskylders utgörande, hade vid

tillämpningen af kommunalförordningen den uppfattning gjort sig gällande,

att kommunalstämma vore obehörig att besluta om allmänna

vägars byggande och underhåll eller bidrag därtill. Det oaktadt torde

ännu icke sällan inträffa, att sådana beslut fattades och, såsom ej öfverklagade,

komme till verkställighet. Så t. ex. utvisade uppgifterna till

kommunalstatistiken för år 1898, att i kommunalstämmornas räkenskaper

för samma år uppförts utgifter »för vägar och broar», »för

vägar», »för bygdevägar», »för vägbyggnad», och dylikt till belopp,

utgörande, efter afdrag af posterna för Älfdalens och Orsa socknar,

hvilka poster icke torde afse kommunalmedel i egentlig mening, tillsammans

ungefär 220,000 kronor. På sätt i inledningen till kollega

betänkande meddelats, hade af den för väganläggningar åren 1896—

1900 bestridda kostnad, som i öfrig! gäldats af stats- och vägkassemedel,

utgått ej mindre än 1,683,855 kronor 53 öre »af andra medel»,

hvari utan tvifvel inginge bidrag jämväl från såväl kommuner som

landsting.

Angående landstingens befogenhet i ifrågavarande hänseende stadgades

i förordningen om landsting den 21 mars 1862, § 2, att »landstinget

tillkommer att, i den ordning denna förordning stadgar, rådslå

och besluta om för länet gemensamnla angelägenheter, hvilka afse

.........anstalter för kommunikationsväsendets befordrande........., såvidt dessa

angelägenheter icke enligt gällande författningar tillhöra offentlig myndighets

ämbetsåtgärd». Efter hvad kollegium hade sig bekant, hade

åtminstone inom några län landstingen äfven efter väglagens trädande

i kraft beslutat om vägbyggnader eller bidrag därtill, och särskild!

inom ett län plägade ännu till och med Eders Kungl. Maj.ds befallningshafvande

vid åläggande för de väghållningsskyldige att utföra visst

vägbyggnadsföretag foga såsom villkor, att företaget blefve understöd!

— förutom af staten med s/''s — af landstinget med Vs af den beräknade

kostnaden. Den uppfattning, som läge till grund härför, nämligen

att landstingen skulle vara af nya väglagens bestämmelser oförhindrade

att fortfarande som tillförene besluta i dylika ärenden, hade emellertid

i särskilda mål icke vunnit gillande. På besvär i frågor om af Blekinge

och Skaraborgs läns landsting fattade beslut om anslag till vissa väg
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

byggnader inom sagda båda län hade nämligen Eders Kungl. Maj:t —

efter inhämtande af underdåniga utlåtanden af kollegium, som därvid

anfört, bland annat, att som ifrågavarande vägbyggnader uppenbarligen

icke kunde hänföras till för länen i deras helhet gemensamma angelägenheter,

samt det enligt väglagen tillhörde Eders Kung], Maj:ts

befallningshafvande att i första hand pröfva och afgöra frågan om nyttan

och behofvet af dylika företag samt om bestridande af kostnaderna därför,

kollegium för sin del icke kunde finna ordalydelsen i 2 § landstingsförordningen

lämna stöd för landstingens befogenhet att besluta i ärenden

af denna beskaffenhet — genom nådiga resolutioner dels den 10 september

1897 icke funnit skäl att göra ändring i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

i Blekinge län beslut, hvarigenom fastställelse vägrats å landstingets

i ämnet fattade beslut, eller att till landstingets hemställan om

fastställelse å samma beslut lämna bifall, dels ock den 18 oktober 1901,

beträffande Skaraborgs läns landstings beslut om anvisande af bidrag

till viss väganläggning, enär ifrågakomna väganläggning med afseende

å innehållet i väglagen icke kunde anses vara att hänföra till för länet

gemensamma angelägenheter, funnit skäligt upphäfva det öfverklagade

landstingsbeslutet.

Med anledning af den utgång, sistnämnda ärende sålunda erhöll,

väcktes vid 1902 års Riksdag motion i syfte, att tydlig föreskrift

måtte meddelas därom, att landstingen skulle äga befogenhet att

understödja väganläggningar eller väg förbättringar utan åtskillnad

mellan stad och land. Lagutskottet, som öfver denna motion afgaf

utlåtande (n:o 23), förklarade sig visserligen icke i allo kunna ansluta

sig till nyss anförda uttalande af kollegium, »enär med en sådan tolkning

af landstingsförordningens‘och väglagens bestämmelser landstingens

befogenhet att understödja företag af ifrågavarande beskaffenhet skulle

vara så godt som underkänd», men kunde utskottet å andra sidan ej

heller tillstyrka ett ändringsförslag i den riktning, motionären ifrågasatt

— nämligen att i sådana frågor icke skulle behöfva göras åtskillnad

mellan stad och land — utan hemställde alltså utskottet, att motionen

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och blef denna hemställan

af båda kamrarna bifallen.

För sin del kunde kollegium ej annat finna, än att, då enligt

väglagens bestämmelser det allmänna vägväsendet vore ställdt under

ämbetsmyndighets vård, och kostnaderna därför skulle på vissa särskildt

bestämda beskattningsföremål fördelas och jämväl efter vissa särskilda

grunder utgöras, ett strängt upprätthållande af dessa bestämmelser

följdriktigt måste leda till ett underkännande af såväl kommunalstämmas

som landstings behörighet framför allt att, oberoende af myndighet,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

besluta om vägbyggnaders utförande, men jämväl att för deras understödjande

eller för de allmänna vägarnas underhåll anlita sin beskattningsmakt.

För så vidt någon behörighet i nämnda hänseenden öfverhufvud

ansåges höra åt vare sig kommunalstämma eller landsting inrymmas,

borde alltså, enligt kollegii åsikt, sådant ske genom ändring

i själ!Va väglagen.

Om önskvärdheten af en lagändring i sådan riktning torde nog

olika meningar kunna hysas. Men för vägväsendets utveckling förmedelst

nya eller förbättrade vägförbindelser torde den blifva till afsevärdt

gagn. Särskilt för tillgodoseende af mer lokala behof af vägar

torde — då de väghållningsskyldige i allmänhet röjde en lätt förklarlig

obenägenhet att påtaga sig nya bördor för byggande af sådana vägar,

som, utan att kunna frånkännas en viss grad af allmän betydelse, likväl

endast för någon mindre del af vederbörande distrikt vore behöfliga,

och myndigheterna å sin sida icke gärna utan dess mer tvingande

skäl kunde besluta i strid mot flertalets önskningar — kommunernas

medverkan komma att villigt lämnas, om möjlighet därtill bereddes; och

hvad landstingen beträffade, hade jämväl deras understöd för vägbygg-,

nader vitsordats vara af stor nytta för kommunikationsväsendets utveckling

inom de respektive bygderna.

A andra sidan borde emellertid ej förbises att, i samma mån som

kommunalstämmorna och landstingen blefve utrustade med laglig befogenhet

att för ändamål af ifrågavarande art använda sin beskattningsmakt,

väghållningsbesväret komme att undergå förskjutning från det

nu lagligen bestämda väghållningsdistriktet, häradet, till i ena fallet

den mindre samfälligheten, kommunen, och i andra fallet — b vilket

dock på visst sätt kunde vara eu fördel — den större, landstingsområdet,

i båda fallen med motsvarande rubbning i grunderna för de

olika beskattningsföremålens deltagande i besväret. Ur denna synpunkt

torde därför vid frågans ordnande i angifna riktning eu viss varsamhet

vara erforderlig.

Jämväl syntes det angeläget att tillse, det den åsyftade lagändringen

icke komme att för kommunerna eller landstingen inrymma ett sådant

inflytande på det allmänna vägväsendet, att detta i någon mån undandroges

vederbörande offentliga myndigheters vård, hvithet skulle blifva

förhållandet, om bemälda församlingar finge oberoende af myndigheterna

besluta vare sig i frågor, huruvida vägbyggnader skulle komma till

utförande, eller om allmänna vägars underhåll. I sådant fall skulle

nämligen uppstå mycken oreda och osäkerhet ej mindre om vägars

egenskap af allmänna än ock om skyldigheten i afseende å deras underhåll,

hvilket, beträffande genom nämnda församlingars föranstaltande

tillkomna vägar, icke vore lagligen tryggadt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

I betraktande af det nu anförda hade kollegium trott sig kunna

föreslå en sådan anordning, att kommunalstämmor och landsting undfinge

befogenhet att lämna ett på lämpligt sätt begränsadt understöd

för en gång, exempelvis intill en tredjedel af den beräknade kostnaden,

till sådan byggnad — anläggning eller förbättring — af allmän väg,

bro eller färja, som af behörig myndighet efter pröfning i den ordning,

väglagen anvisade, blifvit såsom för allmänna samfärdseln nyttig och

nödig till utförande beslutad. På omständigheterna i hvarje fall finge

sedan bero, huruvida ett sådant understöd, inom nämnda gräns, skulle

af den beslutande myndigheten fogas såsom villkor för beslutet, liksom

å andra sidan kommunalstämmor eller landsting då jämväl vore

oförhindrade att, inom samma gräns, besluta, att deras bidrag till

respektive företag skulle utgå under villkor, att samma företag blefve

genom myndighets laga kraftägande beslut till utförande fastställda.

En lagändring af sådan innebörd skulle, syntes det kollegium,

kunna införas under 5 §.

För egen del anser jag, efter samråd med chefen för civildepartementet,

hvad i denna fråga anförts innebära giltiga skäl att föreslå en

ändring af väglagen i syfte att inom viss lämplig gräns legalisera de

kommunala intressenas så att säga frivilliga medverkan till det allmänna

vägväsendets förkofran.

Jag afser härvid i främsta rummet kommunalstämmorna, hvilkas

utvidgade befogenhet härutinnan torde kunna blifva af ej ringa betydelse

för fyllandet af mer lokala vägbehof, men jämväl landstingen,

hvilkas hittills visade beredvillighet att bidraga till vägväsendets

utveckling åtminstone icke bör förkväfvas.

I afseende å frågans ordnande biträder jag kammarkollegii förslag

så till vida som det bestämmer, att kommunernas och landstingens bidrag

i ifrågavarande hänseende endast skulle få afse kostnad för allmänna

vägars, broars och färjors byggande, men ej för deras framtida

underhåll. Att återigen, såsom kollegium föreslår, ytterligare begränsa

bidragen därhän, att de icke skulle få öfverstiga en viss del af den beräknade

byggnadskostnaden, kan jag med hänsyn till de svårigheter

eller o egentligheter, som vid tillämpningen af ett sådant stadgande

otvifvelaktigt skulle möta, icke förorda. Någon betänklig rubbning af

väglagens grunder för deltagande i det allmänna väghållningsbesväret

lär i allt fall icke kunna sägas uppstå genom den af mig åsyftade

anordningen, då nämligen byggandet af allmänna väg ar, broar och färjor

i jämförelse med framtida underhållet af desamma representerar den

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

minsta delen af väghållningens tunga. Härtill kommer att, enligt förslaget

under 6 §, besväret nu skulle utsträckas till flertalet beskattningsföremål,

som hittills varit därifrån fria.

Lika med kollegium har jag äfven ansett en ny bestämmelse i här

atsedda riktning, såsom innebärande en modifikation af regeln om häradet

såsom enhet för väghållningsbördans fördelning, lämpligen böra undfå plats

i förevarande paragraf; och ingår bestämmelsen, med det af mig angifna

innehåll, i lagförslaget som ett tillägg till samma paragraf.

6 §•

1 Riksdagens skrifvelse bär anförts, att »beträffande 6 § påyrkats

inskränkning i den enligt lag stadgade regel, att inkomst genom

aflöning, arfvode och traktamente eller annan med allmän eller enskild

tjänstebefattning förenad förmån, pension, årligt understöd, gratifikation,

lifränta och undantagsförmån ej deltager i va grind erhållsskyldigheten».

»1 sådant syfte» — yttrar Riksdagen vidare — »har föreslagits,

att punkten 3 af mom. d) i 6 § väglagen skulle utgå, hvaraf skulle

följa, att ifrågavarande inkomst, såvidt den uppginge till minst 1,000

kronor, skulle, i likhet med annan inkomst till samma belopp, deltaga

i väghållningsskyldigheten.»

»Riksdagen anser berörda lagändring önskvärd. Det lär nämligen

ej kunna förnekas, att personer, som hafva en inkomst af angifvet

slag af 1,000 kronor eller därutöfver, äro, hvad beträffar förmågan att

i väghållningsbesvärets utgörande deltaga, i minst lika god, ja, bättre

ställning än åtskilliga andra, som enligt nu gällande lag få därtill

bidraga, och särskild! vid jämförelse med ägare eller innehafvare af

smärre fastigheter ter sig ifrågavarande inkomsttagares ställning i detta

afseende sådan, att den dem medgifna fördel näppeligen kan på

goda grunder försvaras.»

Såsom inhämtas af kammarkollegii betänkande (sid. 27 o. fl’.) hafva,

i afseende å den af Riksdagen önskade lagändring i denna fråga,

bland vederbörande uttalats olika meningar, och har meningsskiljaktigheten

rört sig icke endast om huruvida en utsträckning af väghållningsskyldigheten

till vissa eller samtliga nu ifrågakomna inkomstslag öfverhufvud

borde äga rum, utan äfven huruvida icke, i sådant fall, dessa

inkomstslag borde deltaga i nämnda skyldighet endast för så vidt de

uppginge till ett visst högre belopp eller endast efter en lägre beskattningsgrund

än annan inkomst.

Härvid hafva till en början framträdt skilda uppfattningar om, i

hvilken mån, å ena sidan, den nytta, olika samhällsmedlemmar med hänBih.

till Biksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 14 Häft. 6

Deltagande i

väghållningsskyldigheten

för inkomst

genom aflöning

in. m.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

syn till de särskilda beskattningsföremålen kunde anses åt de allmänna

vägarnas begagnande hämta, samt den slitning, de därå förorsakade,

och, å andra sidan, deras förmåga att bidraga till väghållningen borde

vara bestämmande för deras deltagande i väghållnings skyldigheten. En

icke ringa del af dem, som yttrat sig i frågan, har velat häfda, att

nyttan och slitningen af vägarna och icke, såsom Riksdagen i sin

motivering för förslaget synts vilja göra gällande, skatteförmågan företrädesvis

borde läggas till grund för deltagandet i denna skyldighet.

I sådant hänseende har framhållits, att förstnämnda grundsats gjort sig

gällande vid väglagens stiftande, och att ändrade förhållanden, som

kunnat upphäfva dess giltighet, veterligen icke inträda i sammanhang

hvarmed påpekats, att Riksdagen själf, tdl stöd för en utsträckning al

deltagandet i väghållningsskyldigheten för annan fastighet än jordbruksfastighet,

åberopat den slitning af vägarna, vissa sådana fastigheter

orsakade. Åtskilliga andra af dem, som yttrat sig öfver förslaget, hafva

däremot lagt större vikt vid förmågan att bidraga till väghållningen,

därvid sär skridt erinrats, att den nyare skattelagstiftningen allt mer

ville taga hänsyn till den skattskyldiges förmåga att utgöra de pålagor,

som af allmänna behof kräfdes.

Ur den förra synpunkten har lagändringen från många håll

mött motstånd. Mot densamma har anförts, att de allmänna vägarna

vore till gagn hufvudsakligen för fastighetsägarne, särskild! ägarne af

jordbruksfastigheter, mindre som större, i det att dessa ovillkorligen

behöfde de allmänna vägarna för sin näring. Hvarje allmän väg i närheten

af en fastighet bidroge ock i viss mån att öka fastighetens värde.

Fastighetsägarne, som hade dragare och ofta körde tunga lass, såsom

vid forsling af virke m. m., vore äfven de, som å vägarna förorsakade

den största slitning. Nu ifrågavarande inkomsttagare, som ofta bodde

i köpingar och stationssamhällen, hade hvarken tillnärmelsevis samma

gagn af vägarna, dem de i regeln ej begagnade för sina enskilda ändamål,

eller slete dem i någon afsevärd män. Andra inkomsttagare, till

exempel idkare af indusiri eller handelsrörelse, vore ock mer beroende

af vägarna och slete dem i högre grad än lön- och pensionstagare.

Emellertid har äfven, å andra sidan, den omständigheten, att alla

samhällsklasser, omedelbart eller medelbart, droge nytta af vägarna,

åberopats till stöd för en lagändring i sådan riktning, som Riksdagen

förordat. Särskildt har anmärkts, att i förevarande hänseende anledning

ej funnes att göra skillnad mellan å ena sidan dem, som bedretve handtverk

i mindre omfattning eller hade inkomst af ett mindre kapital, och

å andra sidan lön- eller pensionstagare.

Ur skatteförmågans synpunkt åter har gentemot Riksdagens ut
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

talande framhållits, att många af dem, som skulle träffas af lagändringen

i fråga, vore personer, hvilkas ekonomiska villkor vore sådana, att hvarje

än så ringa ökning i deras skattebörda vore för dem betungande.

Bland dem, som på afsevärdt sätt skulle drabbas af lagändringen, hafva,

från olika båll, särskildt uppgifvits landsstatstjänstemännen, framför allt

länsmännen, och vidare präster, folkskollärare, underofficerare och järnvägsbetjänte

samt pensionstagare och understöds-, eller undantagstagare.

Många af ifrågavarande inkomst tagare bodde i större stations- eller

fabrikssamhällen, där lifsförnödenheterna vore mycket dyrare och hyrorna

vida högre än på själfva landsbygden. Emedan deras inkomster, såsom

på öret kända, noga uppskattades, under det andra beskattningsföremål

taxerades under sitt verkliga värde, vore de dessutom redan

jämförelsevis mer hårdt betungade af skatter till staten och i synnerhet

till kommunen, särskildt i förhållande till de smärre fastighetsägarne,

som knappast hade några nämnvärda kommunalutskylder. Af

samma anledning skulle ifrågavarande inkomsttagare, därest deltagande

i väghållningsskyldigheten nu blefve dem ålagdt, komma att drabbas

jämförelsevis hårdare af denna skyldighet än andra väghållningsskyldige.

Härtill komme att, enär bidragen till väghållningen för alla andra

beskattningsföremål än jordbruksfastighet utginge icke efter väghållningens

verkliga kostnad utan efter en på förhand uppgjord, för många

år gällande beräkning af kostnaden för underhållet in natura den tid,

mark är bar, men en sådan beräkning enligt sakens natur måste komma

att fastställa de högsta belopp, hvartill kostnaden under i orten vanligen

rådande förhållanden kunde komma att uppgå, väghållningsbördan

för jordbruksfastighet vanligen blefve mindre än den verkställda uppskattningen

utvisade och aldrig större än den verkliga kostnaden för

väghållet kräfde, under det att för öfriga beskattningsföremål vägbördan,

såsom den där alltid måste utgöras till dess fulla belopp efter

uppskattningen, vare sig sådant vore behöfligt för väghållningen eller

icke, sålunda måste blifva relativt drygare. Beträffande statens tjänstemän

har jämväl anförts, att deras löner, som bestämts under en tid,

då de varit fria från deltagande i väghållningsbesväret, numera knappt

tryggade eu anständig bärgning och vore lägre än dem personer i enskild

tjänst åtnjöte. I fråga om pensionärer har erinrats, att de genom

pensioneringen ’ fått sina förutvarande inkomster betydligt reducerade,

att de i allmänhet icke vore i stånd att genom arbete bidraga till sitt

uppehälle, och att pensionerna vore så begränsade att do icke tålde

ytterligare beskattning.

Från deras sida, som uttalat sig för den ifrågasatta lagändringen,

har däremot gifvits uttryck åt den uppfattning, att förmågan att bi
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

draga till det allmänna vägunderhållet otvifvelaktigt i lika eller högre

grad före funnes inom de kategorier af beskattningsföremål, Indika hittills

varit från deltagande i nämnda besvär befriade, som hos de öfrige,

och särskilt har ur denna synpunkt fog icke ansetts förefinnas för att

låta lön- och pensionstagare intaga annan ställning i afseende å skattskyldigheten

till vägväsendet än mindre handtverkare och kapitalister.

Emellertid hafva vid frågans bedömande jämväl andra synpunkter

än de ofvan vidrörda gjort sig gällande vid uttalanden emot den ifrågasatta

lagändringen.

Sålunda har erinrats, hurusom det måste anses principiellt oriktigt,

att tjänstemännen, hvilka i regel endast begagnade vägarna för resor

i tjänsten, därför skulle beskattas. Särskild!, vore det oegentligt, att

länsmännen, som närmast hade till åliggande att öfva tillsyn öfver

vägarnas underhåll, skulle betungas med skattebidrag därtill. Staten,

för hvars ändamål statstjänstemännens tjänsteresor företoges, bidroge

redan nu till vägunderhållet, och enskilde löntagares principaler, såsom

industriidkare m. fl., i hvilkas ärenden desse löntagare hufvudsakligen

behöfde anlita vägarna, finge i allmänhet skatta till vägväsendet för

hela sin rörelse.

Vidare har anmärkts, att nu afsedda inkomsttagare dels såsom

konsumenter af jordbrukets och industriens alster och dels såsom skattskyldige

till staten, som bidroge till vägunderhållets underlättande,

redan nu vore underkastade direkt beskattning till vägunderhållet,

hvilken beskattning komme att. ökas, om, såsom ifrågasatts, staten skulle

i vidsträcktare män än hittills deltaga i väghållningen.

Slutligen har man på många håll ansett mer än tvifvelaktigt,

huruvida den föreslagna lagändringen skulle lända till afsevärd och behöflig

fördel för vägkassorna. Frånsedt förhållandet med pensionstagare

och med dem jämnställda inkomsttagare, hvilkas bidrag under alla omständigheter

blefve så godt som utan betydelse, vore de distrikt, i hvilka

ett större antal löntagare funnes, industriella orter, där stora inkomster

ändå tillflödade vägkassorna, under det att i de rena jordbruksdistrikten,

där bördan kändes särskild! tryckande, knappt funnes några löntagare,

hvadan ändringen således icke skulle medföra någon lättnad för de

förutvarande väghållningsskyldige i sistnämnda distrikt. En lagändring,

som sålunda endast komme att verka till förmån för de rikare vägkassorna,

men lämnade de mer behöfvande oberörda, kunde icke anses

lämplig.

Efter hvad kammarkollegium utredt, hafva emellertid bland de i

ärendet hörde vederbörande 73 vägstyrelser, 31 länsmän, 1 länsförening

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 21.

mom »\

Föreningen Sveriges kronolänsmän», 11 hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i 5 län

antingen tillstyrkt lagändringen eller förklarat sig icke hafva något

däremot att erinra, hvaremot 7 vägstyrelser, 15 kronofogdar, 31 länsmän,

5 hushållningssällskaps förvaltningsutskott, 1 landsting och Eders

Kungl. Maj ds befallningshafvande i 15 län antingen, hvad särskildt beträffar

flertalet af kronobetj aningen och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

bestämdt afstyrkt ändringen eller ställt sig tveksamma däremot,

under det slutligen öfrige: 7 vägstyrelser, 15 länsmän, 1 länsförening

inom »Föreningen Sveriges kronolänsmän», 7 kronofogdar, 4

hushållningssällskaps förvaltningsutskott och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i 2 län förmält sig endast med vissa mer eller mindre

omfattande inskränkningar biträda Riksdagens framställning i denna del.

I sistnämnda hänseende hafva, på sätt ofvan antydts, framkommit

flera olika ändringsförslag, afseende antingen fortfarande frihet från

deltagande i väghållningsbesväret för något af här ifrågavarande slag

af inkomst, såsom än pensioner och därmed jämförliga inkomstsslag, än

endast statslöner, åtminstone så att de statens tjänstemän, hvilka hade

att öfva tillsyn öfver vägunderhållet, icke skulle af lagändringen träffas,

och än jämväl statspensioner o. s. v., eller höjning för ifrågavarande

inkomster af det skattepliktiga minimum från det i allmänhet gällande,

1,000 kronor, till 1,200, 1,500, 1,800 eller 2,500 kronor eller slutligen

lindrigare beräkning af vägfyrktalet för dessa inkomster, såsom — i

stället för eljest en fyrk för hvarje 30 kronor — en vägfyrk för hvarje

50, 60 eller ända till 200 kronor af inkomstens beskattningsbara andel.

Kammarkollegium har, för att i någon män söka klargöra verkningarna

af den ifrågasatta lagändringen, låtit uppgöra en tabell (Bil. FL

till kollega betänkande), angifvande, bland annat, för hvarje väghållningsdistrikt

den ungefärliga tillökning i vägfyrktalet för år 1900, som

enligt samma års taxeringslängder skolat uppkomma med beräkning af

deltagande i väghåliningsskyldigheten för bär ifrågavarande inkomstsslag

efter den för annan inkomst gällande grund.

skulle enligt tabellen

Omförmälda ökning

63 distrikt blifva:

mom

»

4 distrikt ............... mindre

an

73

142

81

34

16

3

från och med 1 intill

» » » 2 »

1 procent

2 »

5 »

10 »

15 >

25 »

» » 10

» » 15

25 procent och däröfver.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

I sammanhang härmed har kollegium anmärkt, hurusom vid jämförelse

mellan nu åberopade tabellen och tabellen i Bil. F till kollegii

betänkande, hvilken tabell angåfve förhållandet i procent mellan jordbruks-

och andra vägfyrkar, sådant det på grund af nu gällande bestämmelser

gestaltat sig för år 1900, det visade sig, att i de allra

flesta af de distrikt, där ökningen genom ifrågavarande lagändringkunde

väntas blifva något afsevärd, antalet vägfyrkar å andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet redan förut vore relativt stort,

medan åter ett motsatt förhållande ägde rum i distrikt, för hvilka ökningen

skulle blifva obetydlig.

Då det alltså ville synas, som om fördelarna af den ifrågakomna

lagändringen skulle för flertalet distrikt blifva af ringa betydelse samt

i ölrigt hufvudsakligen tillgodokomma de redan förut bättre lottade

distrikten, och då dessutom en del af de emot lagändringen anförda

skäl synts kollegium förtjäna ganska mycket beaktande, hvarförutom,

för den händelse att, på sätt kollegium föreslagit, kommunalstämmor

och landsting skulle undfå rättighet att lämna bidrag till allmänna

vägbyggnader, sådant kunde förväntas föranleda ett indirekt deltagande

i det allmänna väghållet äfven för här afsedda inkomsttagare, har kollegium

ansett sig icke kunna biträda det i förevarande hänseende framställda

förslag.

Den föreliggande frågan, innefattande ett gammalt tvisteämne, hvars

bortskaffande i och för sig skidle vara önskligt, synes mig visserligen

nog så ömtålig, helst densamma gäller rubbning i en af lagens

hufvudgrunder. Jag har emellertid ansett mig icke böra afstyrka tillmötesgående

af Riksdagens nu uttalade önskan om ifrågavarande lagändring.

Den af Riksdagen anförda motivering kan jag visserligen

icke alldeles gilla, då den såsom beskattningsprincip i fråga om väghållningsbesväret

uppställer enbart skatteförmågan, eu princip, som här icke

kan eller får vara allena afgörande. Men ur den synpunkt, från hvilken

frågan om de olika beskattningsföremålens deltagande i vägliållningsskyldigheten

företrädesvis torde böra bedömas, nämligen gagnet och behofvet

för dem af de allmänna vägarna, kan jag icke finna lagändringen

oberättigad. Det synes mig nämligen ej kunna med sanning sägas, att icke

tjänstemän och med dem likställda andra sådana inkomsttagare, som

här afses, draga till och med direkt nytta af de allmänna vägarna,

måhända i lika hög grad som exempelvis kapitalister, hvilka redan

nu få till vägunderhållet bidraga. Det bör ej heller förbises, att förekomsten

af allmänna vägar måste betraktas såsom ett statsändamål, till

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

hvars fyllande alla samhällsklasser böra göra insats — eu uppfattning,

som redan är i väglagen erkänd genom bestämmelsen om statsbidrag

till vägarnas underhåll. .Det förefaller då knappast riktigt, att vissa

medborgare, hvilka ej med skäl kunna sägas brista i skatteförmåga,

skola i nämnda hänseende vara fria från all direkt bidragsskyldighet.

Med eu sådan uppfattning böra icke de emot lagändringen anförda

skäl stå i vägen för densamma. Frånsedt de redan vidrörda invändningarna

om här ifrågavarande inkomsttagares mindre gagn af de

allmänna vägarna och om den ringare skatteförmågan, är det egentligen

endast en anmärkning, som härvid torde förtjäna någon egentlig uppmärksamhet,

nämligen den om lagändringens förmodade verkan till

godo endast för de rikare vägkassorna. Anmärkningen är utan tvifvel

riktig, men å andra sidan bör erinras, att i allt fall den redan nu för

handen varande ojämnheten i vägbördans tryck på olika orter efterhand

måste ökas, och att, om detta skall motverkas, sådant bör, när tiden

därtill anses vara inne, ske på annat sätt än genom bibehållande i lagen

af en bestämmelse, som har ett helt annat syfte än att reglera dessa

förhållanden. För öfrigt vill det synas, som om ändringen skulle komma

att bringa en icke så alldeles oväsentlig lättnad för ett icke ringa

antal distrikt, som däraf äro i behof.

Hvad beträffar do af åtskilliga vederbörande framställda yrkanden,

att nu ifrågavarande inkomstsslag skulle för vägväsendet beskattas lindrigare

än sådan inkomst, som redan nu deltager i besväret, hafva dessa

yrkanden, såsom synes af förslaget under 59 §, icke ansetts böra vinna

beaktande; och får jag tillfälle härom vidare uttala mig vid nämnda

paragraf.

Jämte det jag af nyss anförda skäl funnit mig kunna föreslå upphäfvande

af den bestämmelse i lagen, som från deltagande i väg- Skyldigheten

hållningsskyldigheten frikalla!- inkomst genom aflöning, arfvode och för inkomst^

traktamente eller annan med allmän eller enskild tjänstebefattning för- Mna0.''S™™9

enad förmån, pension, årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån,

håller jag i likhet med kammarkollegium före att, vid

bifall till detta förslag, anledning saknas att vid frihet från sådant

deltagande bibehålla de i 1 och 2 punkterna af mom. d) i förevarande

paragraf omnämnda beska!tningsföremål, nämligen inkomst af kanal,

järnväg och annan farväg äfvensom inkomst af slceppsrederi och sjöfart,

desto hellre som, på sätt jämväl i några af vederbörandes yttranden

nu framhållits, dessa beskattningsföremål torde få anses hafva väsentligt

gagn af de allmänna vägarna för uppsamlande af den trafik, nämnda

kommimikationsanstalter draga till sig. 1 förslaget äro sålunda ur 6 § mom''

d) uteslutna ej allenast punkten 3:o) utan jämväl punkterna l:o) och 2:o).

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Inkomst genom’

arrende,

af staten tillhörig

jordbruksfastighet.

Däremot har måst bibehållas bestämmelsen i punkten 4:o), som

afser undantag från väghållningsskyldigheten för inkomst, som förvärfvas

genom arrende af staten tillhörig jordbruksfastighet. Då nämligen, såsom

vägkommittén i denna del yttrat, dylik jordbruksfastighet direkt

deltager i väghållet, har man icke kunnat pålägga jämväl den inkomst,

som förvärfvas genom arrende af sådan fastighet, deltagande däruti, enär

sådant skulle innebära dubbel beskattning af samma föremål. Att bevillning

till staten för sådan inkomst utgöres beror naturligtvis på det

förhållande, att ingen bevillning för själfva fastigheten, såsom tillhörig

staten, utgår.

t

§•

Formella ändringar.

Mindre jordbruksfastigheter.

Tilläggen till denna paragraf afse endast att, då uttrycken »vägdelning»,

»vägkassa» och »vågstycke» finnas i lagen nyttjade på flera

ställen, innan samma uttryck genom senare lagrum blifvit förklarade,

redan här intaga eu antydning om deras betydelse med hänvisning

till vederbörliga lagställen.

På sätt kammarkollegium vid denna paragraf yttrat, har från åtskilliga

håll uttalats önskvärdheten häraf, att från vägunderhåll in natura

undantoges mindre jordbruksfastigheter, såsom antingen icke i mantal

satt jord eller afsöndringar eller i allmänhet jordbruksfastigheter med

taxeringsvärden, enligt olika förslag, intill 500, 800, 1,000, 2,000 eller

ända till 5,000 kronor.

Till stöd för dessa uttalanden har hufvudsakligen framhållits, hurusom

indelning af mindre jordbruksfastigheter till naturaväghåll vore ej

mindre för själfva ägarne af sådana fastigheter än ock ur det allmännas

synpunkt olämplig. Desse jordägare saknade nämligen i regel

dragare och arbetsfolk till underhållets utgörande och deras väglotter

vore tillika, i anseende till fastigheternas ringa taxeringsvärden,

så små, att besväret med deras underhåll i och för sig icke stode i

skäligt förhållande till den möda och tidspillan, som väghållaren, ofta

boende på betydligt afstånd från väglotterna och för sin utkomst beroende

af arbetsförtjänst på annat håll, måste tillsätta för personlig

inställelse vid underhållsarbetets fullgörande. Dessutom förorsakade

dessa fastighetsägare endast obetydlig slitning af vägarna. A andra

sidan måste utläggningen af en mängd små väglotter, som icke underhölles

på likartad!, sätt och eu del icke alls, vara ägnad att försämra

vägarnas beskaffenhet, helst då, såsom ofta vore fallet, flera sådana

väglotter utlades intill hvarandra, hvartill slutligen komrne, att krono
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21. 49

betjäningens tillsyn öfver vägunderhållet därigenom blefve betydligt

försvårad.

Ehuru jag i hufvudsak måste erkänna befogenheten af dessa anmärkningar,

till hvilka jämväl kollegium åtminstone i viss mån anslutit

sig, bär jag, lika med kollegium, ansett mig af gränserna för ifrågavarande

lagrevision förhindrad att nu föreslå någon rubbning i den till

lagens hufvudgrunder liäuförliga princip, att vägunderhållet in natura

skall åligga all jordbruksfastighet med undantag af staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar; hvadan nu berörda framställningar

måst lämnas utan afseende.

8 §•

Ändringarna i denna paragraf betingas hufvudsakligen af de före- Ändringar

slagna ändringarna dels vid 5 § i fråga om bidrag till vägbyggnader '' §:n''

af kommuner och landsting, dels i 12 § om vägars undantagande från

vägdelning för att medelst vägkassan underhållas, dels ock i 60 § om

statsbidrag till underhåll jämväl af oindelade vägar samt af broar och

färjor. I öfrigt har bär influtit eu af erfarenheten nödig befunnen förklaring,

att kostnaden för iståndsättande af enskild väg, bro och färja,

som öfvertages till allmänt underhåll, skall åligga vägkassan.

Då bidrag till vägbyggnader, förutom af staten, kommuner eller

landsting, kunna tänkas skola lämnas äfven af andra intresserade, så

och för att i lagen gifva något slags erkännande åt behörigheten af

en samverkan mellan, å ena sidan, vägkassörna och, å andra sidan, sådana

extra intressen, som tilläfventyrs kunna erbjuda sitt bistånd till vägars

åstadkommande, har i andra punkten af paragrafen uti förslaget efter

orden »kommuner och landsting» tillagts orden »eller eljest».

12 g.

Med anledning af ett inom Riksdagen väckt förslag om tillägg vagars undantill

denna 8 i syfte att utsträcka befogenheten för de väghållnings- tafanfe från

skyldige att upplåta vägunderhållet pa entreprenad tiar Riksdagen

anfört:

»Ehuru Riksdagen icke anser lämpligt, att majoriteten af de vägbållningsskyldige

inom ett distrikt erhåller rätt besluta, att vägunderhållet

i dess helhet inom distriktet skall på entreprenad upplåtas,

håller Riksdagen däremot före, att majoriteten, under förutsättning

att lämpliga garantier stadgas må kunna medgifvas rätt beBih.

till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. H Käft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

stämma, att ett visst vägstycke icke skall indelas till underhåll in natura

utan öfvertagas af vägkassan. fin väg kan nämligen t. ex. därigenom,

att den ligger långt ifrån de mer odlade och bebyggda delarna

af distriktet, hafva sådant läge, att dess intagande i vägdelningen

skulle förrycka denna samt omöjliggöra en lämplig fördelning af

vägunderhållet. Det synes Riksdagen därför vara fördelaktigt, att i

väglagen införes en bestämmelse i syfte att flertalet väghållningsskyldige

inom ett distrikt må kunna besluta, att underhållet af väg eller

vägstycke, som därtill särskildt lämpar sig, må på entreprenad upplåtas.

På sätt nu äger rum beträffande vinterväghållningen, lär det

böra öfverlämnas åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, därest

godvillig öfverenskommelse om entreprenaden icke kan träffas, tillse, att

entreprenadsummorna icke stiga oskäligt högt.»

Bland de i ärendet hörde vederbörande hafva i detta ämne uttalats

åtskilliga olika meningar, afseende dels frågan om och i hvilken

mån vägunderhållet borde få, utöfver hvad nu är medgifvet, upplåtas

på entreprenad, dels garantierna mot missbruk, till förfång för en minoritet

bland de väghållningsskyldige, af entreprenadsystemet och dels

Eders Kungl. Majds befallningshafvandes tilltänkta uppgift att, vid bristande

frivillig öfverenskommelse om entreprenaden, reglera denna på

sådant sätt, att entreprenadsummorna ej stege oskäligt högt.

Hvad sålunda först angår frågan, om och i hvilken man entreprenadsystemet

borde få komma till användning vid vägunderhållet, hafva

några, deribland hushållningssällskapens i Malmöhus, Örebro, Kopparbergs

och Jämtlands läns förvaltningsutskott äfvensom Eders Kungl.

Majds befallningshafvande i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län,

ansett entreprenadsystemet våra i allmänhet fördelaktigare än det nuvarande

systemet för vägunderhållets utgörande och förty, med något

undantag, förordat, att vägunderhållet i dess helhet eller åtminstone i

vidsträckt omfattning inom ett distrikt måtte få upplåtas på entreprenad.

Enligt hvad i särskilda yttranden framhållits och närmare motiverats,

skulle därigenom vinnas åtskilliga fördelar. Kostnaden för vägunderhållets

utgörande kunde högst betydligt nedbringas, vägarna

blefve betydligt bättre och jämnare underhållna, tillsynen öfver vägunderhållet

blefve dels betydligt underlättad, dels ock mer effektiv,

kostnaderna för vägdelning och uppskattning genom särskild nämnd

skulle bortfalla, och endast genom entreprenadsystemet kunde en rättvis

fördelning af underhållsbördan vinnas och bevaras.

Åtskilliga andra af dem, som yttrat sig i ämnet, hafva befarat,

att vägunderhållet, genom att upplåtas på entreprenad, i allmänhet

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

skulle fördyras eller blifva mindre omsorgsfullt. Äfven hafva farhågor

uttalats för, att ett upplåtande af vägunderhåll på entreprenad, såframt

det skulle lämnas beroende på de väghållningsskyldiges eget beslut,

kunde genom missbruk af majoriteten bland desse genomföras till skada

för .en minoritet, särskild! de icke in natura väghållningsskyldigfe. Sålunda

kunde t. ex. jordbrukarne, hvilka i allmänhet vore de enda, som

kunde utföra vägarbetena, genom sammanslutning genomdrifva ett beslut

i sådan riktning, för att sedan själfve åtaga sig underhållet mot

hög ersättning.

De, som hyst dylika betänkligheter mot entreprenadsystemet, hafva

på grund däraf antingen helt och hållet afstyrkt en lagändring i syfte

att medgifva en utsträckt användning af systemet, eller ock, där de

af andra skäl ansett en dylik lagändring höra äga ruin, förordat densamma

endast i mer inskränkt omfattning eller under påyrkande af

olika garantier mot sådana missbruk, som nyss angifvits.

I allmänhet har frågan om en utsträckning af befogenheten att

upplåta vägunderhållet på entreprenad i vederbörandes yttranden

företrädesvis betraktats just ur den af Riksdagen framhållna synpunkten

af behofvet att, för möjliggörandet af en lämplig vägdelning,

från denna undantaga vissa vägar eller vägdelar. Ur denna synpunkt

har ock det vida öfvervägande flertalet tillstyrkt eller icke velat motsätta

sig en utsträckning af ifrågavarande befogenhet i den omfattning,

Riksdagen ansett önskvärd. Härvid har från olika håll påpekats, huru,

med nuvarande bestämmelser, väghållare ofta fått sina väglotter förlagda

på mycket långt afstånd från sina hemvist, stundom så långt

bort, att de ej kunnat själfva ombesörja underhållet utan måst uppdraga

detta åt andra, i trakten boende personer. Dylika missförhållanden

kunde bero, icke allenast, såsom Riksdagen exempelvis angifvit,

på själfva vägarnas afsides belägenhet från mer odlade och bebyggda

trakter utan äfven på andra omständigheter, såsom att de allmänna

vägarna inom någon trakt af ett distrikt kräfde ett öfvervägande

svårare underhåll och därför måste draga till sig väghållare äfven från

andra, aflägsnare trakter, eller att vägtalet inom någon del af ett

distrikt vore oproportionerligt stort i förhållande till våglängden, i

hvilket afseende såsom exempel uppgifvits, hurusom vid ny vägdelning

inom ett visst distrikt en kommun, som haft större underhållsskyldighet

än som motsvarats af vägar inom densamma, måst, till förekommande

af en genom hela distriktet fortgående förskjutning af respektiv^ väghållares

väglotter, anvisas en del af sin underhållsskyldighet å ett långt

från kommunen beläget vägstycke; och kunde, enligt hvad förste land!-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kling!. Maj ds, Nåd. Proposition N:o 21.

mätaren i Blekinge län intygat, förhållandena med afseende å en enda

väg ofta så förrycka vägdelningen, att önskningsmålet att låta hvarje

socken och by få sina väglotter inom eller åtminstone nära dess gränser

omöj li ggj ord es.

Emellertid hafva ock, såsom antydts, några af dem, som yttrat sigi

ämnet, icke funnit anledning att ens ur nu förevarande synpunkt

tillstyrka lagändringen i fråga, därvid, jämte det från något håll —

uppenbarligen oriktigt — förmenats, att väghållare, som tilldelats väglotter

på långt afstånd från sina. hemvist, »fått sig denna omständighet

tillgodoräknad vid vägdelningen», i öfrigt framhållits, att sådana väghållares

intresse vore tillräckligt tillgodosedt genom den nuvarande

lydelsen i 12 § väglagen, hvarjämte den uppfattningen kommit till

uttryck, att lagändringen i fråga, åtminstone i vissa orter, vore obehöflig

för åstadkommande af en lämplig vägdelning.

Såsom ofvan omnämnts, hafva från åtskilliga håll farhågor yppats

att, om de väghållningsskyldige finge befogenhet att upplåta vägunderhållet

på entreprenad, majoriteten bland dem skulle kunna, till förfångför

eu minoritet, missbruka denna befogenhet. Mot sådant missbruk

hafva olika garantier föreslagits, såsom dels att betryggande bestämmelser

borde meddelas angående sättet för omröstning och besluts fattande

vid det i 58 § väglagen omförmälda sammanträde, dels att de

väghållningsskyldiges beslut om upplåtande af vägunderhåll på entreprenad

skulle, för att vara giltigt, vara fattadt med kvalificerad majoritet,

t. ex. två tredjedelar eller tre fjärdedelar af hela distriktets röstetal,

dels slutligen att dylikt beslut skulle underställas Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes pröfning, till stöd för hvilken sistnämnda, af

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Malmöhus och

Hallands län omfattade mening framhållits, att ett motsatt förfarande,

eller att fråga, huruvida underhållet af viss väg eller visst vägstycke

borde få på entreprenad upplåtas, skulle vid vägdelningsförrättning

kunna afgöras af de väghållningsskyldige själfve, icke stode i öfverensstämmelse

med hvad som gällde beträffande andra vid dylik förrättning

förekommande frågor.

Hvad slutligen angår den ifrågaställda befogenheten för Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande att reglera entreprenadförhållandet, så att

entreprenadsummorna icke stege alltför högt, hafva åtskilliga anmärkningar

framställts mot Riksdagens i denna del gjorda uttalande, om

hvars innebörd också olika och delvis oklara uppfattningar gjort sig

gällande. Sålunda hafva några af dem, som yttrat sig i ämnet, ansett

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungi Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Eders Kling].. Maj:ts befallningshafvande^ ifrågasatta uppgift onödig, till

stöd hvarför af en vågstycke anförts, att den åsyftade kontrollen

öfver entreprenadsummorna bäst åstadkommes af de väghållningsskyldige

själfva genom vägstyrelsen. Åtskilliga andra, bland dem Eders Kung!.

Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings, Kalmar och Hallands län,

hafva hållit före, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshatvandes här af~

sedda uppgift vore outförbar, alldenstund Eders Kungl. Majt:s befallningshafvande

icke hade makt att tvinga eu entreprenör, i likhet med

de för vinterväghållningen inrättade ploglagen, att mot sin vilja för

visst pris åtaga sig entreprenaden. Ytterligare andra — af hvilka en,

hushållningssällskapets i Stockholms län förvaltningsutskott, fattat Riksdagens

mening såsom gående ut på inrymmande åt Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande af befogenhet att ålägga därför lämpligt

belägna jordbruksfastigheter att åtaga sig underhållet af från delningen

undantagna vägar mot ersättning, som i brist af öfverenskommelse

skulle af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämkas — hafva

funnit den ifrågasatta anordningen olämplig.

I stället har föreslagits, antingen att de väghållningsskyldige borde

få bestämma det belopp, entreprenadsumman ej finge öfverstiga, och

att, om anbud på vägunderhållets öfvertagande för högst denna summa

ej erhölles, frågan om underhållets upplåtande på entreprenad skulle

förfalla eller ock att, om entreprenad ej på rimliga villkor kunde erhållas,

det borde stå vägstyrelsen fritt att, på sätt den funne lämpligt,

låta utföra arbetet.

Kammarkollegium har för sin del, i betraktande af hvad till stöd

därför anförts och jämväl på grund af egen erfarenhet, funnit den af

Riksdagen önskade anordning, i hvad den afsåge att, för beredande af

lämplig vägdelning, väg eller vägstycke, som därtill särskild! lämpade

sig, skulle få underhållas medelst entreprenad och sålunda från delningen

undantagas, särdeles ändamålsenlig. Enligt kollegii åsikt torde den ock

ur en annan synpunkt kunna finnas lämplig, nämligen för vinnande af

närmare erfarenhet om fördelarna eller olägenheterna för väghållningen af

entreprenadsystemet och såsom ett varsamt försök till systemets införande,

att efterföljas af flera, om nämnda erfarenhet talade till förmån därför.

På den af några vederbörande väckta frågan att redan nu öppna

möjlighet till upplåtande af väghållningen i dess helhet inom ett distrikt

på entreprenad, har kollegium så mycket mindre ansett sig böra ingå,

som härutinnan framställda förslag, innebärande en väsentligare rubbning

i lagens hufvudgrunder, jämväl strede mot Riksdagens nu särskild!

därom uttalade mening.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

I fråga om lämpligaste sättet och villkoren för den utaf Riksdagen

åsyftade anordning, ansåge kollegium det icke, såsom Riksdagen afsett,

höra tillkomma de våghålIningsskyldige själfva att, genom beslut af

flertalet, bestämma om vägars eller vägstyckens undantagande från

vägdelning och underhållande på entreprenad, utan att åtgörande!,

härom borde, i likhet med hvad som gällde om de i 41 § omförmälda,

för vägdelningen förberedande frågor, särskild! den om undantagande

från delningen af vissa broar — med hvilken fråga den nu förevarande

syntes äga största likhet — lämpligast iillhöra Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande,

hvarigenom ock torde vinnas bästa garantien mot ett

anlitande af entreprenadsystemet i obehörig utsträckning. Huru kollegium

i öfrigt tänkt sig förfarandet, har kollegium utvecklat under 43 §, där de

närmare bestämmelserna härom synts böra lämpligast inpassas, under det

själfva hufvudstadgandet torde bäst inrymmas i nu förevarande paragraf.

Hvad beträffade frågan om Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

? befogenhet att, där godvillig öfverenskommelse om entreprenad

i nu afsedda fall icke kunde träffas, tillse, att entreprenadsummorna icke

stege oskäligt högt, kunde kollegium icke fatta Riksdagens mening på

annat sätt, än att, därest entreprenad till rimligt pris icke skulle kunna

åstadkommas, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle äga att

ålägga därför lämpligt belägna fastigheter att fullgöra underhållet mot

ersättning, som i brist af öfverenskommelse skulle af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande fastställas.

Mot en sådan anordning hade kollegium så mycket mindre något

att erinra, som svårligen något annat sätt för ändamålets vinnande

torde kunna utfinnas. Om urskiljandet af de fastigheter, som skulle i

berörda hänseende såsom lämpliga anses, och om vägunderhållets fördelning

dem emellan torde det utan vidare böra öfverlåtas åt Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande att, efter vederbörandes hörande, förordna som

skäligt pröfvades; och skulle sedermera, så länge tvångsentreprenaden

fortfore, fastigheternas innehafvare, med afseende å skyldigheten att hålla

dem sålunda tilldelade väglotter i laggillt skick, i allo vara att betrakta

som vanliga väghållare. Beträffande ersättningen för vägunderhållet i tv

fall ville kollegium äfven erinra att, för den händelse, såsom Riksdagen

förklarat sig önska och kollegium föreslagit, statsbidrag komme att

utgå jämväl för oindelad väg, sålunda äfven sådan, som undantagits

från vägdelningen, särskilda nämndens uppskattning måste komma att

afse äfven dylik väg, hvaraf åter kunde hämtas god ledning för bestämmande

af berörda ersättning såväl som för bedömande af entreprenadsummornas

mer eller mindre rimliga belopp.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 21.

Om Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes ingripande i angifna

syfte syntes fråga böra få väckas jämväl af enskild väghållningsskyldig,

då hvarje sådan väghållningsskyldigs rätt kunde vara däraf beroende.

Hvad nu angår frågan om beredande af möjlighet att på entreprenad

upplåta vägunderhållet i sin helhet inom ett distrikt, eller åtminstone

i någon större omfattning, kunde nog en sådan anordning i

orter med långt drifven jorddelning, framför allt i Kopparbergs län,

vara eftersträfvansvärd för undvikande af de svårigheter, som där

måste möta såväl för själfva vägdelningen med utskiftning af eu massa

till ytterlighet små väglotter som ock för fullgörande af det sålunda

indelade väghållet och tillsynen därå. Med min redan tillkännagifna

uppfattning om syftet med ifrågavarande lagrevision och om gränserna

för densamma samt i betraktande för öfrigt af Riksdagens hittills visade

obenägenhet mot entreprenadsystemets införande i lagen, har jag emellertid

nu icke trott mig böra gå längre än Riksdagen själf ifrågasatt,

nämligen till förslag om undantagande från vägdelning af endast sådana

vägar eller vägsträckor, som på grund af sin belägenhet eller beskaffenhet

kunna förhindra en lämplig delning.

Om ändamålsenligheten af en sådan anordning lär icke kunna

hysas någon tvekan. Men i afseende å detaljerna för densamma har

jag icke ansett mig kunna följa de i Riksdagens skrifvelse lämnade

anvisningar. Lika med kammarkollegium och på af samma myndighet

anfördt skäl håller jag nämligen före, först och främst att bestämmanderätten

i fråga om urskiljandet af berörda vägar eller vägsträckor lämpligast

bör tillkomma icke de väghållningsskyldiges majoritet, utan

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, i hvilket afseende jag får

tillfälle att vidare uttala mig vid 43 §. Vidare har den af Riksdagen

antydda och af kollegium närmare utvecklade tanken på Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes ingripande för det fall, att entreprenad för

underhållet af dylika vägar eller vägsträckor skulle finnas icke kunna

för skäligt pris erhållas, synts mig föga tilltalande. Den af kollegium

härvid förordade tvångsindelning af vissa fastigheter till dylikt underhåll

skulle nämligen helt visst i allmänhet blifva för de fastigheter,

som däraf drabbades, ett verkligt onus, som näppeligen vore rättvist,

om det ens alltid kunde fullgöras. Lämpligare synes det då vara, att

ifrågavarande särskilda vägunderhåll, utan några som helst bestämmelser

för åsyftade fall, öfverlämnas till vägstyrelsen för att, i likhet med hvarje

annat vägunderhåll, som åligger vägkassan, på tjänligaste sätt besörjas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

I öfverensstämmelse härmed bär i 12 §, där lagändringen torde

hafva sin plats, införts ett nytt moment med de bestämmelser, jag

härutinnan ansett mig böra tillstyrka.

Utbyte af

natur av äghåll

mot bidrag i

‘penningar.

Beträffande paragrafens nuvarande innehåll har kammarkollegium

anfört:

Ehuru genom vidtagande af den föreslagna lagändringen om

vägars undantagande från vägdelning förutsättningarna för tillämpningen

af paragrafen i dess nuvarande skick utan tvifvel skulle i väsentlig mån

undanröjas, torde dock, då det icke torde kunna fullständigt förebyggas,

att väghållare kunde få jämförelsevis långa afstånd till sina väglotfer,

den i paragrafen medgifna rätt för dem att för sådana fall få öfverlåta

sitt vägunderhåll på vägkassan mot erläggande i stället af penningar

efter det belopp, hvartill underhållskostnaden bestämts af vederbörande

särskilda nämnd, böra fortfarande kvarstå. Lika med flere vederbörande

ansåge kollegium emellertid olämpligt, såväl att nämnda rätt skulle

vara beroende af vägstyrelsens samtycke, hvarigenom denna rätt utan

vidare kunde omintetgöras, eller åtminstone utsikterna för dess. ernående

måste väsentligen förminskas, i det att vägstyrelsen knappast torde

anse sig befogad att göra några medgifvanden, som möjligen kunde

ådraga distriktet kostnad, som ock att för rättighetens tillgodonjutande

ansökning skulle göras inom sex månader, efter det vägdelningen

vunnit laga kraft, enär nämligen särskilda nämndens uppskattning inom

denna tid endast i undantagsfall kunde hinna blifva färdig. Den under

sådana omständigheter för vederbörande väghållare rådande ovisshet

om utsikterna för rättighetens åtnjutande på för dem antagliga grunder

hade också i flera fall föranledt klagomål öfver själfva vägdelningarna

med däraf följande tidsutdräkt och olägenheter. Vida ändamål sen liga,re

vore enligt kollega åsikt, om dels, såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlands län m. fl. ifrågasatt, beslutanderätten i

fråga om samtycke till väghållarens framställning öfverflyttades från

vägstyrelsen till de väghållningsskyldige med rätt för väghållaren, om

deras beslut gånge honom emot, att genom besvär underställa frågan

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning, och dels — för så

vidt någon viss tid, inom hvilken väghållarens anspråk i ämnet borde

gifvas till känna, öfverhufvud kunde böra bestämmas, något som emellertid

torde vara mindre nödigt — denna tid räknades, såsom från något håll

blifvit föreslaget, från det laga kraft kommit icke å själfva vägdelningen,

utan å särskilda nämndens i anledning däraf verkställda

uppskattning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

Med afseende å denna uppskattning har kollegium tillika erinrat

att, då väghållaren i här ifrågavarande fall skäligen icke borde till

vägkassan erlägga större bidrag än som motsvarade kostnaden för vägstyckets

underhåll i och för sig, utan hänsyn alltså till den ökning i

samma kostnad, som för väghållaren måste föranledas af det betydligare

afståndet till väglotten, men hvilken ökning emellertid äfven måste

tagas i beräkning vid särskilda nämndens uppskattning, sådan ändring

i reglerna för nämnda uppskattning syntes böra vidtagas, att särskildt

belopp utfördes för berörda ökning; hvarom kollegium vid 46 § jämväl

framställt förslag.

Emot hvad kollegium sålunda anfört bär jag icke funnit anledning

till erinran; och hafva i öfverensstämmelse härmed i förslaget upptagits

ändringar såväl af 12 §:s nuvarande första stycke, som i 46 §;

hvar jämte bestämmelsen om viss tid för ansökning enligt 12 § fått,

såsom obehöflig ansedd, helt och hållet utgå.

13 §•

Ändringarna i denna paragraf åsyfta att i erforderlig mån utfylla

föreskrifterna om val af vägfogde och särskildt att förskaffa trygghet

för, att sådant val varder företaget.

14, 15 och 16 §§.

Lika med Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Hallands och

Jämtlands län äfvensom kammarkollegium har jag ansett föreskrifter

böra meddelas angående omlagd vägs fördelning till underhåll på de

fastigheter, som jämlikt 14 § skola bestrida detta underhåll; men då

dylika föreskrifter lämpligen torde böra undfå plats under III kap. om

vägdelning och kunna inrymmas i 45 §, bär 14 § synts icke behöfva

för nämnda ändamål undergå ändring i vidare mån än genom intagande

däri af eu hänvisning till 45 §, där närmare föreskrifter i ämnet enligt

förslaget skulle inflvta.

Af några vederbörande, däribland Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Östergötlands län, har påpekats att, förutom de i 14, 15

och 16 §§ angifua omständigheter, som efter inträffad vägdelning kunde

verka ändring i utgörandet af väghållningsbesväret och föranleda till

vägkassans mellankomst för att hindra ett uppkommet, ej beräknadt

drygare vägunderhåll, äfven andra förhållanden kunde mellan vägBih.

till Rik sd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 8

Val af vägfogde.

Indelning

af omlagd

väg.

Efter vägdelning

försvar

a dt vägunderhåll.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

delningar inträffa, som gjorde vägunderhållet dyrare än att den enskilde

borde vidkännas en dylik oförutsedd ökning, såsom att ett vid gradering

beräknadt grustag upphörde att kunna användas, eller att genom tillkomsten

af en industriell inrättning eller järnvägsstation trafiken å en

väg betydligt ökades o. s. v.; och borde alltså äfven för dylika fall ur

vägkassan utgå ersättning, motsvarande det försvårade vägunderhållet.

Jämväl kammarkollegium, som ansett en föreskrift i sådant syfte

både befogad och lämplig, om den ock måhända i många fall skulle

komma att åberopas i oträngdt mål, har föi’denskull ifrågasatt, huruvida

ej en sådan borde i lagen införas, och kunde i dylikt fall plats

därför möjligen beredas på det sätt, att 14 och 15 §§ sammansloges

till en paragraf med numret 14, nuvarande 16 § erhölle numret 15

och en ny paragraf under numret 16 insattes med viss, af kollegium

angifven lydelse.

I öfverensstämmelse med denna mening hafva nu ifrågavarande

tre paragrafer formulerats, på sätt förslaget utvisar.

17 §.

indrifning'' af ])et föreslagna tillägget till denna paragraf har sin motsvarighet

väytassan för i 12 paragrafens sista punkt och torde ej behöfva närmare motiveras.

minskadt

vägunderhåll. 18 §.

Part för väg- Under anförande, att olika meningar yppats, huruvida med den

MstrMel Partj som i här afsedda överenskommelser företräder väghållningsdistriktets

intresse gentemot den enskilde väghållaren, skulle afses vägstyrelsen

eller de väghållningsskyldige, har kammarkollegium, som hållit

före, att befogenheten härutinnan lämpligast borde tillkomma de senare,

hemställt om ett förtydligande af paragrafen i nämnda syfte.

Mot lämpligheten häraf torde ej vara något att erinra, helst om

utökningen af de väghållningsskyldiges beslutanderätt varder så underlättad,

som förslaget vid 52 § åsyftar; och här nu förevarande paragraf

i öfverensstämmelse härmed ändrats. Befogenheten att utse skiljeman

för de väghållningsskyldige har emellertid ansetts kunna, såsom af mer

underordnad vikt, och jämväl för bekvämlighetens skull, bibehållas åt

vägstyrelson.

22 §.

iståndsättau- Då vid bifall till förslaget om vägars undantagande från vägdel
de,

afvä.g.som ning det måste kunna inträffa, att en förut på särskilda väghållare in
Öfvertages

af 0 ^

vägkassan.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 21.

delad väg öfvertages af vägkassan, måste uppenbarligen äfven fordras,

att en sådan väg är vid öfverlämuandet till vägkassan försatt i 1 aggil It

skick. Paragrafens början: »Bro och färja, som» etc. har fördenskull

måst ändras till: »Väg, bro och färja, som» etc.

Att i denna paragraf endast är fråga om förutvarande allmän väg,

bro och färja, torde »''ara uppenbart och framgår för öfrigt af 8 § i

dess nja lydelse.

33 §.

Enligt dö punkten i nådiga kungörelsen angående förändrade grunder

för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner den 10 november 1882, sådan

denna punkt lyder genom nådiga kungörelsen den 22 maj 1896, är arrendator

å sådan domän skyldig att, om domänstyrelsen sådant påkallar, åt väghållningsskyldig

till användande för allmän vägs underhåll öfverlämna

å egendomen möjligen befintlig läkt af sand, grus eller sten samt för

hämtning häraf upplåta nödig väg, mot det att arrendator!» i ersättning''

för härigenom möjligen uppkommande skada och intrång erhåller det

afdrag å arrendet, som af domänstyrelsen bestämmes. Beträffande väghållningsskyldigs

rätt till hämtning af väglagningsämnen från arrenderad

kronoegendom och om ersättning för skälfva väglagningsämnenas

värde finnes däremot icke någon särskild föreskrift, utan måste i ty fall

gälla hvad i andra stycket af förevarande paragraf är i enahanda hänseenden

stadgadt beträffande annan mark än kronans allmänning. Det

skall alltså äfven bär bero på öfverenskommelse och, i brist häraf, på

domstols pröfning, hvarest väglagningsämnen få tagas och till hvad

belopp ersättning för deras värde skall utgå.

Då det emellertid synes önskligt, att kronan, så långt ske kan

utan förnärmande af enskild rätt, ställer till afgiftsfritt förfogande för

det allmänna vägunderhållet väglagningsämnen, som å tjänliga ställen

ä dess egna egendomar kunna vara att tillgå, har jag ansett lämpligen

böra i afseende å jordbruksdomänerna, utöfver hvad nyss åberopade

författningsrum i ämnet innehåller, stadgas, att väghållningsskyldig

skall vara berättigad att, efter anvisning af domänintendent, å dylik

egendoms mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll utan

annan ersättning än sådan godtgörelse till arrendator, hvarom nyss är

nämndt. En sådan föreskrift bär synts mig tjänligast kunna inrymmas

i åberopade nådiga kungörelse, såsom redan innehållande speciella bestämmelser

i ämnet. 1 väglagen under denna paragraf skulle då, i livad

anginge domänerna, endast behöfva upptagas en på berörda författning

Väglagningsämnen

från

kronans jordbruksdomäner.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Procedur vid

tvister om

hämtning o,f

väglagningsämnen.

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

syftande hänvisning. En sådan hänvisning'' är alltså i förslaget vid paragrafen

införd; och lär, Aid framläggande för Riksdagen af ett så beskaffad!

förslag till ändring i förevarande paragraf, samtidigt komma

att till Riksdagen a fläta s särskild nådig proposition om den behöflig.-!

ändringen i meranämnda kungörelse.

Beträffande paragrafen i öfrig! har ifrågasatts, huruvida icke den

i paragrafen stadgade procedur, enligt hvilken, i händelse öfverenskommelse

därom ej kan mellan vederbörande träffas, bestämmandet af såväl

stället, hvarest väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för

jordägaren må afhämtas, som ock till hvilket belopp ersättning därför

skall utgifvas, skall ankomma på häradsrätt efter vägliällningsskyldigs

instämda talan, skulle kunna, såsom både långsam och jämförelsevis

dyrbar samt, enligt hvad i vissa nu afgifna yttranden förmenats, äfven

i annat hänseende mindre lämplig befunnen, utbytas mot ett enklare

och mer summariskt förfarande, exempelvis så, att pröfningen af nämnda

frågor öfverlätes åt gode män i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad som jämlikt 18 § gäller rörande de i 14—17 §§ omförmälda ersättningsfrågor.

Utan att bestrida, att vissa fördelar skulle kunna genom ett sådant

förfarande vinnas, har jag emellertid icke funnit skäl att nu upptaga

något förslag därom. Frågan om bestämmandet af stället, hvarest

väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren må

afhämtas, torde icke lämpa sig för obligatoriskt öfverlåtande åt gode

mäns pröfning. Att återigen - till gode män hämd sa endast ersättningsfrågan,

som väl i de flesta fall bör kunna af domstol i sammanhang

med den förra frågan lättast afgöras, vore att onödigtvis inveckla förfarandet.

och betunga parterna med kostnader. I hvarje fall synes det

ej väl förenligt med vår rättsuppfattning att, vid tvist, förmena parterna

att för dess slitande påkalla domstols pröfning; och om alltså gode

männens beslut i dessa frågor skulle få hos domstol klandras, vore med

förändringen föga vunnet. För öfrigt står det parterna fritt att, om

de därom åsämjas, anlita skiljemän för såväl den ena som den andra

frågan.

Däremot och i öfverensstämmelse med kammarkollegii tillstyrkan

upptager förslaget en ändring, hvarigenom behörighet att i bär afsedda

frågor väcka talan tillerkännes jämväl vägstyrelsen, äfven där

den icke är direkt väghållningsskyldig. Därigenom kan nämligen vägstyrelsen

blifva i tillfälle att vid ny vägdelning få på förhand ordnad

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

den för vägarnas gradering viktiga frågan om, indika sand-, grus- eller

stentäkter för de olika vägarnas lagning skola vara att påräkna, äfvensom

om väglagningsämnenas pris.

35 §.

Såsom framgår af den vid kammarkollegii utlåtande fogade sammanfattning

af vederbörandes yttranden, tiar i afseende å denna paragraf

framställts en mängd anmärkningar och förslag.

På sätt kollegium framhållit, hafva i flera yttranden till och med

gifvits uttryck åt den uppfattning, att paragrafens bestämmelser i sin

helhet vore alldeles -föråldrade och olämpliga för sätt ändamål att betrygga

ett godt vägunderhåll, pa grund af dels långsamheten i här anbefallda

procedur för vägsyn och framtvingande af vägarnas iståndsättande,

dels den alltför störa undfallenheten mot försumliga eller tredskande

väghållare, som vissa af nämnda bestämmelser innebure, dels

overksam beten af det för eftersatt vägunderhåll stadgade äfventyr och

dels bestämmelsernas i öfrig!,'' till och med för väghållarne själfva,

olämpliga eller ock bristfälliga beskaffenhet.

Någon mer genomgripande förändring af paragrafen har jag

emellertid icke trott mig böra föreslå. Visserligen torde i stället för

nu gällande bestämmelser angående vägsyn och hvad därmed äger

sammanhang, hvilka bestämmelser hafva rotfäste redan i 1734 års lag

och i öfrig! hufvudsakligen äro desamma, som gällt före väglagens stiftande,

utan tvifvel kunna utfinnas väsentligen andra och verksammare

anordningar till aftvingande af vederbörande väghållares skyldigheter.

Men krafvel på ett godt vägunderhåll får hvarken blifva för

ensidigt eller drifva^ för långt. Vägunderhållet blifver nämligen, sådant

det nu är ordnadt, för de underhållsskyldige redan genom sin karaktär

af naturaprestation ett tämligen drygt onus, hvars utgörande än mer

försvåras i samma mån, som lokala betingelser — såsom större afstånd

till väglotter, svårare tillgång till väglagningsämnen och så vidare —

ställa sig ogynnsamt. Eu viss foglighet vid indrifningen af det allmännas

anspråk måste fördenskull här vara af billighetsskäl förestafvad;

och vid beaktande häraf synas de nuvarande bestämmelserna i detta

ämne i hufvudsak ej olämpligt afvägda.

Emellertid hafva, delvis ur andra synpunkter, paragrafens bestämmelser

synts böra undergå vissa jämkningar.

Härvid bär först förekommit frågan om ett närmare bestämmande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

af de vid vägs v n tjänstgörande nämndemännens befogenhet, hvarom

olika uppfattningar gjort sig gällande.

Nämndemäns Härom liar Eders Kung’!. Maj:ts befallningshafvande i Hallands

Mogenhet vid anfört:

vagsyn. « ii* n i

Onskligt vore, om redaktionen åt denna paragrat bletve sa

förändrad, att med bestämdhet fram gånge, huruvida de vid vägsvn biträdande

nämndemännen hade beslutanderätt jämte länsmannen eller

vore att anse endast såsom rådgifvare eller sakkunnige, enär, enligt

hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förmärkt, olika meningar

härom vore rådande. Med anledning däraf att vid syn, som hölies af

domare och nämnd, denna senare kunde, om den om sitt beslut vore

enig, öfverrösta domaren, torde stundom antagits att, om vid vägsyn

länsmannen och nämndemännen vore af olika åsikt, den mening, hvarom

nämndemännen förenade sig, skulle blifva rådande, men häremot talade

åter, att i ett fall, där frågan gällde syn, som hållits af kronofogde och

två nämndemän å utarrenderad kronoegendom, Eders Kungl. Maj:ts

högsta domstol i utslag den 11 december 1890 ansett nämndemännen

icke hafva någon beslutanderätt. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

för sin del vore af den åsikt, att med hänsyn till beskaffenheten

af de ärenden, om Indika här vore fråga, en förändring eller ett förtydligande

af paragrafen borde ske i öfverensstämmelse med den uppfattning,

som i sistnämnda fall gjort sig gällande.

Eu vägstyrelse inom Uppsala län har åter ansett nämndemännen

såsom biträden vid vägsyn böra tillerkännas beslutanderätt jämte länsmannen

och sådant i paragrafen tydliggöras, i anledning hvaraf åter

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda län anfört att,

då vägsyn vore eu fiskalisk åtgärd, grundad på den Eders Kungl. Majrts

befallningshafvande och kronobetjäningen i 34 § tillagda befogenhet att

öfvervaka vägarnas behöriga underhåll och vidtaga därför erforderliga

åtgärder, det måste anses tydligt, att de vid synen biträdande nämndemän

borde deltaga i förrättningen endast i egenskap af sakkunnige.

Kammarkollegium bär anslutit sig till den senare åsikten och

jämväl funnit en sådan lagens mening fullt egentligt uttryckt genom

paragrafens ordalag i hithörande del; men för den händelse dessa skulle

finnas böra tolkas i annan riktning, ansåge kollegium en förklaring

därom medelst lämplig ändring i paragrafen vara af nöden. ■

För egen del hyser jag den mening, att beslutanderätten vid vägsyn

icke bör tillkomma länsmannen allena. I annat fall skulle eu väl

stor makt och myndighet läggas i hans hand, och det måste då ofta

inträffa, att det allmännas anspråk gentemot väghållarne gjordes gäl
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

lande med eu mer hänsynslös stränghet än som, af nyss anförda skäl,

egentligen kunde vara billig. Såsom motvikt häremot har i förslaget

åt de biträdande nämndemännen inrymts beslutanderätt jämte länsmannen.

Detta angifves dels genom ordställningen »länsman och tvä

nämndemän» i stället för »länsman med biträde af tvä nämndemän» och

dels genom en i följd däraf nödig bestämmelse, huru förfaras skall i

händelse af skiljaktiga meningar mellan förrättningsmarmén, i hvillcet

afseende synts kunna uppställas samma regler, som enligt 39 § gälla

för vägdelningsförrättäre och hans gode män.

I detta sammanhang torde jag icke böra lämna oanmärkt, att

Riksdagen i underdånig skrifvelse den 20 maj innevarande år angående

regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande

anslagen till justitiedepartementet, anhållit om utredning rörande väckt

fråga om beredande af ersättning åt nämndemän för deras tjänstgöring

vid vägsyner. Vid denna utredning borde, därest tilläfventyrs ersättning

för ifrågavarande biträde kunde anses skola nämndemännen

tillerkännas, tagas under öfvervägande, bland annat, dels huruvida ersättningen

borde utgå helt eller delvis af statsmedel eller af vägkassan,

dels, i fall det fortfarande ansåges oundgängligt, att två nämndemän

samtidigt biträdde vid vägsyn, huruvida ersättningen borde utgå • till

mer än en af dem.

Enligt hvad jag inhämtat från justitiedepartementet, är detta ärende,

efter nådig remiss till länsstyrelserna, för närvarande beroende på vederbörandes

yttranden. Enär, äfven för den händelse att nämnda ersättning

skulle finnas böra åtminstone delvis drabba vägkassan, bestämmelse

därom icke nödvändigt torde böra inflyta i själfva väglagen, och i allt

fall denna fråga icke är af den vikt, att väglagens revision däraf bör

uppehållas, bär jag icke ansett mig böra för framläggandet af nu förevarande

lagförslag afvakta resultatet af berörda utredning. I afseende

därå får jag nu endast framhålla, hurusom det'' nu framlagda förslaget

om nämndemännens beslutanderätt vid vägsyn uppenbarligen icke medgifver

inskränkning i synemännens antal.

Föreskriften om protokollsföring vid vägsyn har ansetts böra utvidgas

med en bestämmelse om angifvande i protokollet för hvarje väghållare

ej allenast af de befunna bristerna i underhållet af hans väglott

utan jämväl af det belopp, hvartill kostnaden för deras afhjälpande kan

af synemännen uppskattas. Detta belopp skall nämligen, enligt hvad

förslaget vidare innebär, blifva bestämmande med afseende å länsman
-

Ersättning åt

nämndemän

vid vägsyn.

Protokollet

vid vägsyn.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Kortare kungörelsetider.

Ställe för tillhandahållande

af underrättelse

om

brister.

64 Kungl. Maj it s Nåd. Proposition N:o 21.

uens förfarande, i händelse väghållaren uraktlåter att inom förelagd tid

af hjälpa bristerna.

Från derå håll har anmärkts det oegentliga däri att, ehuru Akter
O

O 7 O

hållare på grund af det allmänna stadgandet i 23 § måste anses skyldige

att städse hålla sina väglotter i laggill skick, eu sådan skyldighet

med hänsyn till arbetet för det ordinarie vägunderhållet dock icke

länge mot dem göras gällande förrän efter den oskäligt långa frist, som

till följd af denna, paragrafs bestämmelser blefve dem förunnad därigenom,

att dels för vägsynens kungörande vore stadgad en tid af minst

fjorton dagar, dels sedermera underrättelsen om vid syn i»funna brister

icke finge meddelas förrän andra söndagen efter syne förrättningens slut

och dels slutligen ytterligare minst åtta dagar skulle förflyta, innan åtgärder

mot den tredskande eller försumlige väghållaren förmedelst

bristernas af hjälpande mot lega finge vidtagas; och har uppgifvits, att

en sådan sakernas ordning åstadkommit en viss likgiltighet å väghållarnes

sida i tillsynen öfver deras vägar, i det de åtminstone på somliga

orter sällan verkställde någon väglagning förrän de sista dagarna före

den så kallade eftersynen, då dessutom tjänligaste tiden för väglagningsämnenas

påförande ofta redan kunde hafva hunnit förgå och lagningen

alltså, icke gjorde afsedd nytta, hvartill komme att, genom eftersyn ens

framflyttande så. långt som af nu gällande bestämmelser föranleddes,

väderleksförhållandena ofta kunde i de fall, där den ägde rum på hösten,

omöjliggöra dess behöriga och säkra förrättande. Särskilt olämpliga

vore de långa kungörelsetiderna, när, såsom i de norra orterna kunde

förekomma, gudstjänst ej hölles hvarje söndag.

Med afseende å hvad sålunda anförts, har kammarkollegium ifrågasatt,

huruvida ej dels, såsom, bland andra, Eders Kungl. Majits befallningshafvande

i Jämtlands län föreslagit, tiden för kungörandet af vägsyn

kunde förkortas till åtta dagar och dels, på sätt Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands och Hallands län in. fl. förordat,

paragrafens bestämmelse därom, att underrättelse om vid vägsyn befunna

brister skall uppläsas »å andra söndagen» efter syneförrättningens

slut, kunde ändras därhän, att uppläsandet skulle ske »sist å andra söndagen»

därefter.

De sålunda ifrågasatta förändringar, livilka synts af omständigheterna

påkallade och lämpliga, hafva alltså i förslaget iakttagits.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall berörda underrättelse

efter uppläsandet vara tillgänglig »å det ställe inom socknen, där kom
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

munalstämma plägar hållas». Då emellertid stundom lär inträffa, att

kommunen icke förfogar öfver särskild lokal för sådan stämmas hållande

utan måste förhyra dylik för hvarje gång särskild!, utan att densamma

i öfrigt kan disponeras för kommunens angelägenheter, har det ansetts

böra öfverlämnas åt kommunalstämma att i hvarje fall bestämma det

för nu afsedda ändamålet tjänligaste ställe.

Vidare och då delgifning medelst uppläsande i kyrkan af under- Särskild adrättelse

om vid vägsyn befunna brister synes mindre lämplig med af- vägstyreUe.

seende å sådant vägunderhåll, som åligger vägstyrelsen, enär det nämligen

i sådant fall ofta torde kunna vara förenad! med särskild svårighet

och kostnad för styrelsen att förskaffa sig kännedom om underrättelsen,

har, i anslutning till därom från två vägstyrelser och Eders

Kungl. Maj:in befallningshafvande i Uppsala län äfvensom kammarkollegium

gjorda uttalanden, i förslaget upptagits eu bestämmelse därom,

att det skall åligga vägsyneförrättaren att inom samma tid, som för

underrättelsens kungörande här är stadgad, särskild! tillställa vägstyrelsen

sådan underrättelse rörande vid synen befunna brister i det vägunderhåll,

för hvilket styrelsen har att svara.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har ifråga- “0giU väg“

satt, huruvida föreläggandet att hafva »ogin väg lagad» jämväl må

kunna afse anbringande af vägmärke enligt 30 §.

I samma ämne har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands

län, med anledning af en utaf kronofogden i Laholms fögderi

uttalad åsikt, att i väglagen icke skulle vara stadgad påföljd för uraktlåtenhet

att anbringa vägmärken, anfört:

Denna åsikt torde visserligen vara felaktig, enär, då i 30

§ meddelades föreskrift om väghållares skyldighet att anbringa sådana

märken vid ändpunkterna af hvarje till underhåll indeladt

vänstycke, till gill väg torde höra, att den vore försedd med samma

märken lika väl som med de skyddsvärn och de vägvisare, om

hvilka i 28 och 29 §§ stadgades, hvadan länsmannen hade att,

om vid vägsyn förmärktes, det dessa märken, skyddsvärn och vägvisare

saknades, förelägga vederbörande att desamma anbringa, vid

äfventyr, om sådant underlätes, af böter enligt 77 § samt påföljd därjämte,

att anbringandet skedde mot lega. Den missuppfattning, som

sålunda i anmärkta hänseendet försports, torde emellertid möjligen bero

på ordalagen i 3 punkten, där det hette, att kungörelsen skulle innehålla

föreläggande att inom den tid, som där nämndes, hafva »ogill väg

lagad». Orden »ogill väg lagad» torde därför böra utbytas mot ett

Bill. till RiJcsd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 14 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Garantier

mot oskälig

leg okostn ad.

Tillfälliga

brister.

Anmaning.

66 Kung].. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

mer omfattande uttryck, såsom till exempel »de vid synen befinna brister

botade».

I detta yttrande och. förslag bär kammarkollegium instämt; och.

som jämväl en sådan ändring i paragrafen synts lämplig, har densamma

i förslaget inrymts.

En betänkligare brist i paragrafens nuvarande stadgande!), torde

vara, att där icke på något sätt finnes sörj dt för garantier mot legokostnadens

uppdrifvande till oskälig höjd. Väghållaren är härvid i

själfva verket så godt som prisgifven åt slumpen eller en mindre samvetsgrann

förrättningsmans godtycke, och exempel saknas ej heller på, att

väghållaren fått sitta emellan på ett till och med mer än betänkligt sätt.

Till kontroll i berörda afseende hafva Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län och kammarkollegium hemställt om

sådan ändring i paragrafen att, innan ifrågavarande legokostnad finge

af länsmannen uttagas, räkning därå skulle vara af kronofogden granskad

och godkänd. Med en sådan anordning torde dock föga vara

vunnet, då kronofogden väl skulle hafva svårt att vägra godkännande

af räkning för ett redan utfördt arbete och för öfrigt måste tänkas

gärna vilja för efterräkningar skydda en sin underlydande tjänsteman.

Mer tilltalande har synts en af hushållningssällskapets i Kristianstads län

förvaltningsutskott och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samma

län föreslagen anordning i syfte att, där länsmannen funne sig ur stånd

att till skäligt belopp — enligt Eders Kungl. lVlaj:ts befallningshafvandes

förslag det belopp, hvartill kostnaden för bristernas afhjälpande

blifvit af synemännen värderad. — åstadkomma arbetets bortlegande

under hand, det skulle åligga honom att på offentlig, enligt Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag i sockenkyrkan minst fyra

dagar förut kungjord auktion till den minstbjudande öfverlämna arbetets

utförande; och skulle, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag tillika innehåller, länsmannen, först om anbud vid

sådan auktion icke erhölles, äga på annat sätt gå i författning om

lagning af vägen. Härigenom skulle, enligt min uppfattning, väghållarens

intresse vara i erforderlig mån tillgodosedt, och har i enlighet

härmed förslaget affattats.

I sammanhang härmed och af enahanda skäl hafva i förslaget

intagits bestämmelser om ett liknande förfarande med afseende å tillfälliga

emellan vägsynerna uppkomna brister, på samma gång förslaget

mer direkt än den nuvarande lagtexten inskärper skyldighet för veder
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

börande att anmana väghållarne om afhjälpande af sådana brister med

föreläggande af viss kort tid samt äfventyr af böter och bristernas

botande mot lega.

Hvad beträffar nämnda anmaning, hafva flere kronobetjänte

äfvensom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands samt

Göteborgs och Bohus län ansett olämpligt, att sådan anmaning måste

föregå och den därvid förelagda tid förflyta, innan brister af berörda

slag finge tvångsvis botas. Hen tidsutdräkt, som till följd häraf måste

uppkomma, särskild! då väghållaren eller vägfogden, boende på

långt afstånd från väglotten, kunde vara svår att med anmaningen

anträffa, vore nämligen så mycket mer betänklig, som skadan kunde

vara af sådan beskaffenhet, att dess skyndsamma afhjälpande vore för

vägfarandes trygghet nödigt. Dessa erinringar hafva i förslaget i så

måtto vunnit beaktande att, där tillfällig skada å väg, såsom medförande

våda för vägfarande, påkallar skyndsamt afhjälpande, densamma ansetts

böra få genom länsmannens försorg botas »omedelbarligen», det vill säga

utan föregången anmaning och jämväl utan auktion för arbetets bortlegande.

I stället har bär, för vinnande af åtminstone någon kontroll

å legokostnadens rimliga belopp, intagits bestämmelse om, att räkningen

å sådan kostnad skall vara af kronofogden godkänd, innan samma

kostnad må af länsmannen uttagas.

41 §.

Ändringen i mom. l:o) betingas af de föreslagna ändringarna i

12 och 43 §§ om undantagande från vägdelning af vissa vägar eller

vägsträckor.

Beträffande mom. 3:o) hafva Eders Kungl. Majits befallningshafvande

i Blekinge och Hallands län erinrat, att detta lagrum, jämfördt

med 5 och 82 §§, icke medgåfve, att fråga om förändring i väghållningsdistriktets

område finge upptagas redan vid den vägdelning,

som inom distriktet första gången efter väglagens trädande i kraft

företoges, utan först vid »förnyad» vägdelning, men att, då det kunde

dröja lång tid, innan sagda första vägdelning ens ifrågasattes, förhållandena

vid dess företagande kunde vara så förändrade, att behof

af omreglering i distriktets område redan då kunde vara för handen;

med afseende hvarå hemställts, att möjlighet till en sådan reglering

måtte beredas genom borttagande ur paragrafen af orden »vid förnyad

vägdelning».

Mot detta förslag, i hvad det afsåge, att ett väghållnings distrikt

Ändrad

lydelse af

mom, i:o).

Förändring

väghållnings

distriktets

område.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Vägtals åsättande.

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

redan vid nämnda första vägdelning skulle få delas i mindre områden,

har kammarkollegium, som af uppgifterna till Bil. B. vid dess betänkande

inhämtat, att inom flera distrikt vägdelning enligt nya lagen ännu ej

blifvit begärd, ej haft något att erinra, men kunde icke biträda förslaget

i öfrigt, då genom dess godkännande därutinnan skulle kunna inträffa,

att två distrikt kunde, när första vägdelningen inom det ena skulle

företagas, sammanslås till ett, oaktadt inom det andra distriktet nyligen

förut redan verkställts dylik vägdelning, hvilken då blefve utan nytta.

För egen del har jag icke haft någon betänklighet att tillstyrka

berörda lagändring utan den af kollegium angifna inskränkning. Nuvarande

bestämmelser i ämnet hvila på den förutsättning, att vägdelningar

enligt nya lagen skulle efter lagens trädande i kraft inom kort

tid litet hvarstädes komma till stånd, och vid ett sådant förhållande

har man naturligtvis ansett olämpligt, att frågor om ändringar i den

kort förut, på grund af 82 §, allestädes fastställda regleringen af distriktsindelningen

skulle få redan vid första vägdelningen förekomma. Nu

har emellertid verkligheten icke motsvarat beräkningarna, i det att, på

sätt kollegium anmärkt, vägdelning inom många distrikt icke ens ännu

blifvit begärd; och till följd af under mellantiden inträffade förändrade

förhållanden kan en omreglering af ett och annat sådant distrikt

otvifvelaktigt vara högeligen önskvärd. Det har fördenskull synts väl

på sin plats att tillstädja sådan frågas upptagande redan vid första

vägdelningen. Härvid kan nu visserligen inträffa ett sådant fall, som

kollegium framhållit, nämligen att fråga då skulle kunna väckas om

sammanslagning af ett distrikt med ett annat, där vägdelning kort

förut redan ägt rum. Men alldeles samma förhållande kan inträffa

äfven vid förnyad vägdelning, och betänkligheten behöfver icke vara

större i det ena fallet än i det andra, helst det ju alltid bör ankomma

på den beslutande myndigheten att tillse, det icke eu nyligen verkställd

vägdelning genom ny distriktsreglering omintetgöres, utan att fullgiltiga

skäl därtill äro för handen.

I enlighet härmed hafva ur paragrafen uteslutits orden »vid förnyad

vägdelning».

42 och 43 §§.

Lika med förste landtmätaren i Blekinge län, Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Gäfleborgs och Jämtlands län samt kammarkollegium

har jag ansett paragrafen, i hvad den afser, att åsättande

af vägtal skall äga rum i sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts befallnings
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

hafvandes beslut rörande de i 41 § omförmälda frågor, böra ändras

därhän, att vägtalssättningen förklaras skola äga rum, först sedan

nämnda beslut vunnit laga kraft. Dessa beslut pläga nämligen ofta

öfverldagas; och innan besvären blifvit genom laga kraft ägande beslut

afgjorda, kan hinna förflyta en längre tid, hvarunder fastighetstaxeringen

kan undergå mer eller mindre betydande förändringar. Utan tvifvel

måste det emellertid anses vara fördelaktigt, att vägtalssättningen och

därmed äfven vägdelningen kommer att grunda sig på senast möjliga

taxering.

Enligt hvad kollegium förmält sig hafva funnit, förfares med

afseende å vägtalssättningen olika inom olika län, i det att inom somliga

län Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande endast låta genom vederbörande

häradsskrifvare upprätta vägtalslängd utan att fastställa densamma,

medan däremot Eders Kung!. Maj-.ts befallningshafvande i andra

län genom formligt beslut, vanligen i samma utslag, som meddelas

rörande de i 41 § Do och 2:o nämnda frågor, fastställa en sådan längd.

Då det synes vara med god ordning bäst öfverensstämmande, att

dylik fastställelse alltid meddelas, upptager förslaget, i enlighet med

kollega hemställan, bestämmelse jämväl härom.

För de sålunda angifna nya bestämmelserna om förfarandet vid

vägtalssättning har ansetts kunna beredas plats i början af 43 §, hvaremot

hithörande stadgande i 42 § uteslutits.

I fråga om metoden för vägs gradering hafva efter väglagens

stiftande meddelats nya föreskrifter genom landtmäteristyrelsens cirkulär

till tjänstemännen vid landtmäteristaten med åtskilliga föreskrifter att

tjäna till efterrättelse vid allmän vägs delning den 18 mars 1893.

Häri har stadgats, bland annat, att vägarna icke, såsom hittills, skola

för jämförande med hvarandra i afseende å underhållet åsättas ett visst

gradtal, utan graderas i penningar, motsvarande den för hvarje vägsträcka

efter vissa regler uppskattade underhållskostnaden.

Mot denna graderingsmetod har, på sätt närmare inhämtas af

kammarkollegii betänkande, anmärkning gjorts af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Södermanlands län, som på grund af åberopad

erfarenhet funnit densamma, mer än den äldre metoden, i tillämpningen

leda till oegentligheter. Såsom en sådan har af bemälda myndighet,

liksom af en vägstyrelsé och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län, äfven framhållits, att vid gradering^ hänsyn icke

Vägs grade

ring.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Vägars

undantagande

från vägdelning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

toges till afståndet mellan den lind erhåll sskyldiga jordbruksfastigheten

och den väglott, som tilldelades densamma, oaktadt detta afstånd

kunde hafva en mycket stor betydelse.

Då de rent tekniska bestämmelserna om väggradering icke falla

inom själfva väglagen utan härröra från landtmäteristyrelsen, torde jag

icke än behöfva ingå närmare på detta ämne, utan får endast erinra, att

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande,? i Södermanlands län yttrande

blifvit i nåder remitteradt till landtmäteristyrelsen för afgifvande af

underdånigt utlåtande. Hvad åter angår det öfverklagade förhållandet,

att vid gradering hänsyn icke tages till väghållarens afstånd till väglotten,

får jag, lika med kammarkollegium, framhålla, att sådant uppenbarligen

icke är möjligt, då det först efter graderingens verkställande

kan blifva bestämdt om väglotternas lägen.

Beträffande paragrafen i öfrig!, upptager lagförslaget ett tillägg,

innefattande, i öfverensstämmelse med hänvisningen i 12 §, föreskrifter

om ordningen för afgörande af frågan om undantagande från delningen

af vissa vägar eller vägsträckor för att på vägkassans bekostnad

underhållas, en fråga, som, vid bifall till det under 12 § framställda

förslaget om dylikt undantagande, uppenbarligen måste i sammanhang

med vägdelningsförrättningen afgöras.

I detta afseende har kammarkollegium föreställt sig, att dylik

fråga, ehuru af lika förberedande art som de i 41 § omförmälda, dock

icke lämpligen skulle kunna samtidigt med dem afgöras utan först i ett

senare skede af vägdelningsförrättningen, nämligen sedan vägarnas

gradering blifvit verkställd. Först då torde, genom upprättande af

något slags provisionel! plan öfver vägdelningen, med någon säkerhet

kunna bedömas, huruvida det kunde vara behöflig! att, för åstadkommande

af formlig och bekväm delning, därifrån utesluta någon eller

några vägar eller vägsträckor. Graderingen hvad dessa beträffade torde

i allt fall blifva nödig, om, såsom Riksdagen förklarat sin önskan vara,

statsbidrag komme att lämnas äfven till oindelade vägar, hvaraf påkallades

uppskattning af särskilda nämnden äfven för sådana vägar,

hvilken uppskattning åter torde böra, i likhet med den för indelade

vägar, grundas på en föregången gradering (49 §, sista punkten). 1

öfrigt och då enligt kollegii förslag beslutanderätten i frågan om urskiljande

af de vägar och vägsträckor, som skulle från delningen

undantagas, skulle tillhöra Eders Kungi. Maj:ts befallningshafvande, torde

för dess handläggning böra förfaras på samma sätt som med de i 41 §

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

omförmälda frågor, så att förrättningsmannen med gocle männen skulle

därom afgifva förslag, livilket skulle underställas Eders Kung!. Maj:ts befallniugliafvandes

pröfning, hvarefter och sedan de väghållningsskyldige

blifvit hörda, Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande skulle i frågan meddela

beslut; och skulle förrättningen naturligtvis ej kunna fortsättas förrän

jämväl denna fråga blifvit genom laga kraft ägande beslut afgjord.

Tydligt vore, att genom införande sålunda i vägdelningsproceduren,

på ett redan långt framskridet stadium af förrättningen, utaf ett nytt

preliminärbeslut, som skulle få Öfverklagas utan sammanhang med

hufvudsaken, den redan förut långvariga förrättningen otvifvelaktigt

i många fall skulle ytterligare afse värdi fördröjas, och kollegium underskattade

ej en sådan olägenhet, men fördelarna af själfva saken vore

enligt kollegii åsikt så stora, att kollegium ändock ansett sig kunna

förorda dess ordnande, på sätt nu angifvits.

Till den af kollegium sålunda uttalade uppfattning ansluter sig

också lagförslaget i denna del. Vid frågans ordnande har valet måst

stå emellan, å ena sidan, det af kollegium förordade förfarandet, och,

å andra sidan, den anordning att låta undanskiljandefr af de vägar och

vägsträckor, som skulle från delningen uteslutas, bestämmas af vägdelningsforrättaren

och gode männen i sammanhang med själfva fördelningen

af vägarna i öfrigt. Men att sålunda lägga under förrättningsmannens

befogenhet denna ganska viktiga fråga, hvilken, såsom

kollegium anmärkt, äger väsentlig likhet med den Eders Kung!. Maj:tsbefallningshafvandes

pröfning förbehållna om urskiljande af de broar, som

skola från delningen undantagas, har icke synts mig följdriktigt eller

lämpligt. Utan tvifvel måste också förrättningen vinna i ordning och reda,

om själfva föremålet för delningen är i alla afseenden af Eders Kung!.

Maj:ts befallningshafvande bestämdt, innan själfva delningen företages.

I annat fall eller, om det alltså skulle ankomma på förrättningsmannen

att i sammanhang med delningen besluta om undantagande därifrån af

vissa vägar eller vägsträckor, måste besvär öfver sådant beslut, där de

gillades, föranleda till upphäfvande af hela delningen med åtföljande

kostnader och, jämväl här, tidsutdräkt. För öfrigt må det väl kunna

antagas, att med den omsorgsfullare och mångsidigare behandling, som

komme frågan till del genom dess afgörande förberedelsevis af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter förrättningsmannens förslag och

samtlige väghållningsskyldiges hörande, besvär i sådan fråga -mycket

mer sällan skulle anföras, än om frågans afgörande skulle i första hand

ankomma på förrättningsmannen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

Vägdelnings
handlingarna.

44 §.

Hushållningssällskapets i Örebro län förvaltningsutskott har anfört,

att enär, enligt hvad utskottet erfarit, vägdelningslängden ensam icke

vore tillräcklig, hvarken i fråga om bedömandet af vägdelningens riktiga

eller oriktiga utförande, ej heller för erhållande af de närmare

upplysningar, som för såväl vägstyreisen som de väghållningsskyldige

kunde vara erforderliga, utskottet för den skull hyste den åsikt, att

samtliga till vägdelningen hörande handlingar borde finnas för vederbörande

tillgängliga, och att för detta ändamål afskrifter af samma

handlingar borde tillställas såväl vägstyreisen som hvarje länsman i

distriktet; och har Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro

län biträdt denna åsikt.

En sådan anordning vore, enligt hvad jämväl kammarkollegium

föreställt sig, gagnelig och önskvärd; men har kollegium hemställt,

huruvida ej, därest tanken härpå öfverhufvud funnes förtjäna afseende,

kunde vara tillräckligt, om de afskrifter, som skulle tillställas vägstyreisen

och länsmännen, omfattade, förutom vägdelningslängden, endast

graderingslängden (beskrifningen öfver de allmänna vägarna) samt förrättningsprotokollet,

på det att vederbörande alltså måtte besparas besväret

och kostnaden för afskrifvande af den mängd jämförelsevis

betydelselösa handlingar — kallelser, kungörelser, fullmakter o. s. v.

- hvarmed vägdelningsakterna plägade vara belastade.

Äfven för egen del anser jag nödigt, att. vägdelningshandlingarna

i större omfattning än hvad nu är fallet hållas för vederbörande tillgängliga.

Då emellertid upprättande af flera exemplar af ifrågavarande,

ganska vidlyftiga handlingar synes skola taga i anspråk alltför mycken

tid och kostnad, upptager förslaget den anordning, att ett fullständigt

exemplar af vägdelningslängden och i sammanhang därmed äfven

graderingslängden och förrättningsprotokollet tillställes vägstyrelsens

ordförande, hos hvilken handlingarna sedermera skola vara att tillgå,

hvaremot länsmännen, som hafva behof af vägdelningslängden i och för

vägsynernå, endast skulle erhålla utdrag af samma längd, en hvar för

sitt tjänstgöringsområde, med rätt äfven för väghållarne att af dessa

utdrag taga del. Med hänsyn till besvär öfver vägdelningen skulle

handlingarna af förrättningsmämnen expedieras samtidigt med anmälan

till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande om förrättningens afskalande.

Besvärshän
visning.

Ur paragrafen i öfrig! har uteslutits bestämmelsen om ordningen

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

och sättet för öfver klagande af vägdelning. Det har nämligen synts

lämpligt att på ett ställe i lagen — såsom förslaget utvisar, vid 80 §

— sammanföra de nu på spridda ställen däri förekommande äfvensom

ytterligare behöfliga ansedda bestämmelser om klagan i hvarjehanda

vägärenden.

Slutligen har, på förslag af Eders Kungl. Majds befallningshafvande

i Jämtlands län och kammarkollegium, i paragrafen intagits stadgande

om tiden för tillträde af de vid vägdelningen utlagda väglotter. Detta

stadgande står i nära öfverensstämmelse med 83 §, 2 punkten.

45 §.

Jämte det af nyssnämnda skäl ur paragrafens tredje punkt uteslutits

den där förekommande besvärshänvisning, har till paragrafen

fogats ett tillägg, inrymmande, jämlikt hänvisningen i 14 §, närmare

bestämmelser om delning af omlagd väg. Då dessa bestämmelser tillräckligt

torde tala för sig själfva, synes någon närmare redogörelse

för desamma nu icke behöfva lämnas.

46 §.

I sammanhang med uttalande, i fråga om 60 §, i syfte af sådana

ändringar i reglerna för statsbidragets utgående, att detta bidrag under

visst villkor komme att utgå jämväl för sådan allmän väg, som ej

underhölles in natura af de väghållningsskyldige utan gemensamt på

hela distriktets eller dess vägkassas bekostnad, äfvensom för på samma

sätt underhållna broar och färjor, har Riksdagen anfört:

»Därest de ändringar af reglerna för statsbidragets utgående, som

Riksdagen sålunda ansett önskvärda, genomföras, synes den i 46 §

väglagen föreskrifna uppskattningen äfven böra verkställas beträffande

väg eller vägdel samt broar och färjor, som underhållas gemensamt på

hela distriktets eller dess vägkassas bekostnad.»

Hvad Riksdagen sålunda anfört har icke föranledt gensaga i vidare

mån än att dels Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Hallands

län ansett någon ändring i denna § icke behöfva under den angifna

förutsättningen vidtagas, enär vägstyrelsen i 55 § uttryckligen betecknades

såsom väghållare beträffande af vägkassan underhållen väg, och

ordet väghållare i 46 § således äfven kunde tillämpas på vägstyrelsen,

dels ock tre länsmän föreslagit, att statsbidraget till sådant vägunderhåll,

som fullgjordes medelst entreprenad, skulle beräknas efter entreBih.

till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 10

Tillträde af

nya väglotter.

Delning af

anlagd väg.

Uppskattning

af kostnaden

för underhåll

af oindelad

väg m. m.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Afstånd från

väglott.

74 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 21.

prenadsumman såsom bäst angifvande den verkliga underhållskostnad en,

i hvilket fall någon särskild uppskattning däraf ej vore behöflig.

Med hänsyn till hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Hallands län erinrat, har kammarkollegium ansett annan ändring i

förevarande paragraf, till följd af de ifrågasatta ändringarna i reglerna

för statsbidragets utgående, icke vara erforderlig, än att i slutet af

paragrafens första stycke efter orden »allmän väg» tillädes orden »bro

och färja».

I enlighet härmed och under förutsättning af bifall till lagförslaget

under 60 §, i hvad det afser statsbidrag till underhåll jämväl af oindelad

väg samt af bro och färja, har förevarande paragraf i åsyftade delen,

ändrats.

Paragrafens andra stycke har utvidgats med nya bestämmelser.

Dessa afse först och främst att inskärpa, att vid uppskattning, hvarom

här är fråga, hänsyn skall tagas jämväl till afståndet mellan den väghållningsskyldiga

fastigheten och dess väglott. I saknad af föreskrift

härom torde särskilda nämnderna ej sällan hafva alldeles förbigått denna

viktiga omständighet, hvaraf i väsentlig mån kan vara beroende väghållarens

större eller mindre besvär och kostnad för vägunderhållets

•fullgörande.

Dess beaktande vid uppskattningen är för öfrig! så mycket mer

nödvändigt, som genom det därefter lämpade högre eller lägre statsbidraget

åtminstone i någon mån kan utjämnas den olikhet i väghållningsbördan,

som måste blifva eu följd däraf, att väghållarens afstånd

till väglotfen icke vid själfva graderingen kunnat komma i betraktande.

Vidare har stadgats att, där detta afstånd, som i uppskattningsinstrumentet

alltid skulle utsättas för bedömande, i hvad mån en sådan

förutsättning skäligen skulle få anses vara för handen, är mer afsevärdt,

i uppskattningsinstrumentet bör särskild! angifvas det belopp, som

anses motsvara väghållarens till följd af berörda omständighet ökade

besvär. Denha bestämmelse åsyftar att lämna ledning för frågan om

sådan uppgörelse mellan väghållaren och distriktets öfriga väghållningsskyldige,

som i 12 § afses, nämligen om vägkassans eftertagande af

afsides belägen väglott, därvid, enligt förslaget under sistnämnda paragraf,

väghållaren skulle hafva att i vederlag erlägga endast hvad väglottens

underhåll beräknats kosta i och för sig utan hänsyn till väghållarens

större afstånd till densamma.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

75

47 §.

1 Riksdagens skrifvelse anföres:

»! fråga om 47 8 bär yrkats, att föreskrifter måtte meddelas, an- Val af ,leda~

gående nvilka myndigheter, som halva att föranstalta om val åt leda- skada nämnmöter

i den uti paragrafen omförmälda särskilda nämnden, därvid till- denlika

föreslagits, att dessa bestämmelser måtte gifvas sådan affattning,

att kallelse till ifrågavarande val skulle utfärdas af kommunalstämmans

ordförande, då valet förrättades å kommunalstämma, af vederbörande

domhafvande, om valet skedde inför häradsrätten, och, för den händelse

valet ägde rum inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller

annan af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd myndighet,

af den myndighet, som valet förrättade.»

»Riksdagen finner bestämmelser uti berörda afseende behöfliga

samt har intet att erinra däremot, att bestämmelserna erhålla den affattning,

som sålunda föreslagits.»

Mot de sålunda ifrågasatta bestämmelserna har ej i vederbörandes

yttranden framställts annan anmärkning än att på några håll det

ansetts vara så själfklart, att den myndighet, som hade att förrätta i

paragrafen omnämnda val, jämväl skulle utfärda kallelse till detsamma,

att någon uttrycklig föreskrift därom vore onödig..

Det föreliggande lagförslaget upptager emellertid eu helt annan

form för ifrågavarande valförrättning än den nu stadgade. Då jag

nämligen, på sätt vid 4 § anförts, funnit mig böra i öfverensstämmelse

med justitieombudsmannens framställning föreslå afskaffande i allo af

häradsrätternas bestyr med vägärenden af ekonomisk natur, har däraf

påkallats ändring jämväl i förevarande paragraf, i hvad den bestämmer

om företagande af val utaf ledamöter i särskilda nämnden inför häradsrätt.

I sådant afseende och under förutsättning, att de väghållningsskyldiges

själfstyrelse närmare regleras, på sätt 52 § afser, har nu

stadgats, att berörda val skulle äga rum å s. k. vägstämma. Och

detta skulle gälla icke allenast för det fall, att enligt nuvarande bestämmelser

valet skolat ske inför häradsrätt, utan äfven där enligt

samma bestämmelser valet bort verkställas å kommunalstämma eller

inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller annan af Eders

Kung!. Maj:ts befallningshafvande bestämd myndighet.

Mot en sådan anordning torde icke någon afsevärd betänklighet

behöfva möta. Då redan nu, i händelse distriktet består af en kommun,

de väghållningsskyldige själfva få på egen hand förrätta valet, lär

sådant kunna ombetros dem, äfven där distriktet är af större omfatt
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Ordföranden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

ning, om nämligen, på sätt i 52 § föreslås såsom allmän regel, åt de

väghållningsskyldige inrymmes rättighet att låta sig representeras af

kommunvis utsedda ombud, som förfoga öfver kommunens hela vägfyrktal,

med afräkning för närvarande enskilde väghållares enahanda

fyrktal. Tv med eu sådan anordning bör i erforderlig mån betryggas

just hvad som åsyftas med den nuvarande bestämmelsen om valets

företagande genom valmän, nämligen att hvarje kommun skall faktiskt

erhålla inflytande på valets utgång i man af sitt vägfyrktal. I öfrigt

erbjuder förslaget, utom lindring för myndigheterna, fördelen af ett

enhetligt förfarande för alla distrikt i stället för den nu förekommande

trefaldiga olikheten.

Vid det sålunda ifrågasatta valförfarandet lär i det af Riksdagen

angifna hänseendet knappast erfordras någon särskild bestämmelse

utöfver hvad i 52 § af förslaget stadgats om skyldighet för

vägstyrelsens ordförande att utfärda kallelse till vägstämma. Dock har

det ansetts lämpligt, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, såsom

den myndighet, hvilken först erhåller kännedom om, när förutsättningarna

för nämndens tillsättande äro för handen, och själf har att förordna

ordförande och ledamot i nämnden, skulle hålla hand däröfver, att val

af öfrige ledamöter varder behörigen företaget; hvarom föreskrift alltså

i förslaget intagits.

Vidare har, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium

härutinnan ifrågasatt, i förslaget inryckts den bestämmelse,

att åtminstone ordföranden i nämnden bör vara samma person för alla

distrikt inom ett och samma län eller landstingsområde. Härpå ligger

enligt min tanke ej ringa vikt, då endast på dylikt sätt lär kunna

ernås garanti för uppskattningarnas verkställande efter likformiga grunder

åtminstone inom något större område. Att en sådan garanti är i hög

grad behöflig, därom torde nog erfarenheten lämna tillräckliga vittnesbörd.

Så har uppgifvits, att inom två hvarandra tillgränsande distrikt

med väsentligen samma betingelser i afseende å natura-väghållet nämndernas

uppskattningar gifvit till resultat dubbelt större väghållningskostnad

per meter i det ena distriktet än i det andra. Ja, exempel

lär icke saknas på, att inom distrikt vägunderhållet uppskattats så oproportionerligt

högt, att väghållarnes verkliga kostnad blifvit fullt betäckendast

genom det till dem utgående statsbidraget. Gifvet är, att sådana

förhållanden skola verka högeligen oegentligt eller orättvist med afseende

såväl å statsbidragets fördelning som de icke in natura väghållnings
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

skyldiges beskattning. Men äfven ur en annan synpunkt krafvel’ förbållandet

uppmärksamhet. Då särskilda nämndernas uppskattningar blifva

bestämmande för vägskatten, hvilken återigen skall vara ett uttryck för

väghållningsbördans tyngd inom skilda orter, måste, i samma män uppskattningarna

sakna enhet och likformighet, vägskattens olika storlek

blifva såsom mätare i berörda afseende missvisande, helst då därjämte

taxeringen å jordbruksfastigheterna, hvilken reglerar antalet vägfyrkar

med vägunderhåll in natura, företer stora skiljaktigheter på olika orter.

Det antagande ligger i själfva verket ej fjärran ätt, om såväl fastighetstaxeringen

som uppskattningen af naturaväghållet kunde för alla

distrikt i riket verkställas af samma personer, ojämnheten i vägbördans

tryck på olika orter skulle visa sig måhända vida mindre än den antagna.

En tillförlitlig statistik öfver vägväsendet förutsätter sålunda,

äfven den, ett ordnande af uppskattningsapparateh till större enhetlighet.

För att nu, så långt öfverhufvud är möjligt, tillgodose de kraf,

som kunna å sålunda angifna förhållanden grundas, har den ifrågavarande

föreskriften i förslaget influtit.

I paragrafen saknas för närvarande bestämmelser om, hvilka allmänna

personliga kvalifikationer skola kunna fordras af eu ordförande,

ledamot eller suppleant i särskilda nämnden, äfvensom angående villkoren

för rättighet att afsäga sig uppdraget. Då emellertid uppdraget

är ganska viktigt och på samma gång utan tvifvel för innehafvaren

betungande, hafva i förslaget upptagits regler så i ena som andra af

nyss berörda hänseenden, därvid kommunalförordningens motsvarande

stadganden om kommunalstämmas ordförande i tillämpliga delar ansetts

kunna tagas till mönster.

49 §.

I följd af uteslutandet ur 51 § af bestämmelserna om klagan öfver

särskilda nämndens uppskattning har den i början af 49 § förekommande

hänvisning till 51 § bortfallit.

Ändringen i slutet af paragrafens nuvarande sista punkt är egentligen

endast af formell art och afser blott att undanröja otydlighet

om den verkliga meningen.

Från några håll har förmenats, att särskilda nämndens uppskattning

i anledning af ny vägdelning vore öfverflödig, då redan vid vägdelningen

förrättningsmannen haft att för vägarnas gradering beräkna

underhållskostnaden, och särskilda nämnden jämlikt förevarande paragraf

vore bunden af denna gradering. På sätt kammarkollegium an
-

Valbarhets
villkor.

Formell

ändring.

Uppskattningens

förhållande

till

gradering en.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Partiell uppskattning.

Ersättning

till särskilda

nämnden.

Tryckning af

uppskattning

sinstrumenten

på

statsverkets

bekostnad.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

märkt, förbises härvid uppenbarligen, dels att graderingen, där den, såsom

nu, sker medelst uppskattning af underhållskostnaden i penningar, livilket

icke är i själfva lagen föreskrifvet, icke kan vara för nämnden förbindande

annat än iör så vidt därigenom uttryckes det inbördes förhållandet mellan

de olika vägarna med afseende å underhållskostnaden, och dels att

särskilda nämnden vid sin uppskattning har att taga hänsyn äfven till

den på underhållskostnaden ej oväsentligt inverkande faktor, som ligger

i det större eller mindre afståndet från väghållarens hemvist till väglotten,

en faktor, som åter vid själfva graderingen, då väglottens läge

ej varit bestämdt, icke kunnat komma i betraktande, hvarförutom äfven

i öfrigt, såsom ock i paragrafen sägs, sedermera inträffade förhållanden

kunna föranleda afvikelse!- från graderingen.

Tillägget till paragrafen innefattar medgifvande, att särskild uppskattning

må af vägstyrelsen kunna påkallas beträffande efter den senaste

allmänna uppskattningen tillkommet nytt eller förökadt underhållsbesvär.

Syftet härmed är att bereda väghållningsdistriktet tillfälle att

komma i åtnjutande, såsom förslaget vid 60 § innebär, af statsbidrag

äfven till sådant underhåll. Men då detta kan vara så obetydligt, att

statsbidraget icke uppväger kostnaden för den extra uppskattningen,

har det ansetts böra lämnas i vägstyrelsens skön att äska sådan förrättning

eller ej. Ifrågavarande partiella uppskattning skulle i öfrigt

icke gälla längre än till dess ny allmän uppskattning inom distriktet

skedde.

50 §.

Med hänsyn till den föreslagna omformuleringen af 53 §, i hvad

angår vägkassans utgifter, torde här böra utsägas, att den till ordförande

och ledamot i nämnden utgående ersättning skall gäldas ur vägkassan.

51 §.

Vidkommande denna paragraf har Riksdagen anfört:

»Hvad angår ett beträffande 51 § framställdt förslag om uttrycklig

bestämmelse därom, att det i paragrafen föreskrifna offentliggörandet

i länskungörelserna af uppskattningsinstrumenten skall ske på statens

bekostnad, anser Riksdagen, att ett dylikt förslag har goda grunder Rusig,

särskildt som lagtillämpningen visat, att paragrafen i oförändradt

skick tolkas såsom innefattande skyldighet för kommunerna att gälda

kostnaden för införandet af ifrågavarande uppskattningsinstrument.»

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Såsom skäl för det inom Riksdagen väckta förslag i ämnet hade

anförts, att med stöd af paragrafens ordalydelse säkert de flesta hade

antagit, att ofvannämnda kungörande skulle ske på statens bekostnad; att

detta antagande vunne stöd genom bestämmelsen i 47 §, att Eders Kung!

Maj:ts befallningshafvande skulle förordna ordförande och en ledamot i

nämnden, samt att nämndens uppskattning hufvudsakligast afsåge att få

utrönt, huru mycket staten skulle betala till vägunderhållet in natura.

Förslaget att låta staten vidkännas dessa tryckningskostnader har

af det öfvervägande flertalet bland dem, som yttrat sig däröfver, vunnit

tillslutning eller åtminstone från dessas sida icke mött motstånd, ehuruväl

frågan härom på en del håll ansetts vara, åtminstone för närvarande,

af ringa betydelse, emedan dels offentliggörandet af instrumenten redan

i stor utsträckning ägt rum och dels kostnaderna därför vore mindre

afsevärda.

Åtskilliga, däribland Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Kronobergs, Hallands, Gäfleborgs och Västernorrlands län, hafva dock

ansett ifrågavarande kostnader rätteligen böra gäldas af vägkassan.

Så länge nämligen väghållningen på landet ännu icke vore ett statensutan

ett menighets åliggande, funnes icke anledning att i afseende å

dessa kungörelser göra undantag från den i nådiga cirkuläret den 30

november 1876 angående godtgörande af kostnaden för tryckningen af

länskungörelserna meddelade allmänna föreskrift, att tryckning af kungörelse

eller meddelande, som afsåge, bland annat, menighetsstyrelses

angelägenhet, skulle bekostas af den, som föranledde införandet eller

hvars angelägenhet kungörelsen eller meddelandet afsåge. Det vore

desto mindre skäl att beträffande nu ifrågavarande kungörelser afvika

från denna regel, som tryckningskostnaderna för desamma vore jämförelsevis

ringa och därjämte, på grund af stadgandena i väglagens 49 §,

endast sällan kunde förekomma. Vidare och om statskassan skulle vidkännas

kostnaden för införande i länskungörelserna af bär afsedda handlingar,

torde följdriktigheten fordra, att jämväl andra länskungörelsef

rörande väghållningsdistriktets angelägenheter, särskilt de i väglagens

57 § omförmälda, bekostades af staten. Det vore väl ock sannolikt,

att en sådan befrielse för vägkassorna, som nu ifrågasatts, inom kort

tid skulle framkalla anspråk på, att staten äfven betalade den till särskilda

nämndens ordförande och ledamöter enligt 50 § utgående ersättning,

som för vägkassan medförde en kännbarare utgift än kostnaden

för tryckningen af nämndens instrument.

Till belysande i någon män af frågan om de kostnader, statsverket

skulle i följd af här föreslagna bestämmelsen få vidkännas, har af

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar och Malmöhus län

meddelats, att kostnaden för hittills verkställd tryckning i länskungörelserna

af särskilda nämndernas uppskattningsinstrument utgjort, inom

Kalmar län i medeltal 136 kronor 80 öre och inom Malmöhus län högst

142 kronor 50 öre för distrikt; och har Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län beräknat kostnaden för tryckning af ett dylikt

instrument till högst 200 kronor.

Kammarkollegium har erinrat afl, efter det genom nådigt cirkulär

den 14 juni 1894 förordnats, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länen ägde att, intill dess vägkassor i de särskilda väghållningsdistrikten

hunnit bildas, af omhänderhafvande medel förskjuta,

bland annat, kostnaden för offentliggörande i länskungörelserna af vägnämndernas

uppskattningsinstrument mot ersättning af den det vederborde,

i särskilda mål rörande skyldighet att återgälda sålunda förskjutna

medel denna skyldighet förklarats åligga vederbörande vägkassor.

Beträffande själfva saken har kollegium anfört, att kollegium

icke kunde finna något giltigt skäl, hvarför ifrågavarande kostnad, mer

än andra sådana för vägväsendet, för hvilka statsbidrag nu icke utginge,

borde af statsmedel gäldas, samt att, om än denna, kostnad kunde antagas

blifva mindre afsevärd, den dock säkerligen icke komme att stanna

vid det belopp, som hittills vunnen erfarenhet — byggd hufvudsakligen

på förhållandena enligt äldre vägdelningar — läte förmoda, utan efter

hand ej obetydligt stegras i mån af tillkomsten utaf flera väg ar och

-det successiva ökandet af antalet väghållare i följd af fortgående jordstyckning.

För egen del biträder jag Riksdagens mening, att statsverket

bör påtaga sig ifrågavarande kostnad. Äfven för statens vidkommande

är det nämligen i flera hänseenden af vikt att hafva lätt tillgång till

nämndens uppskattningsinstrument. För handläggning af frågor om

bestämmande och ^anordnande af statens bidrag till vägunderhållet,

för besvär å kronans vägnar öfver uppskattningarna och handläggningen

af sådana besvärsmål, för kontroll å en riktig fördelning af berörda

statsbidrag i sammanhang med vägskattens debitering, på sätt förslaget

vid 63 § afser, för revisionen af länsräkenskaperna, i hvad angår sagda

statsbidrag, äfvensom för statistik öfver vägväsendet äro sålunda uppskattningsinstrnmenten

mer eller mindre oumbärliga.

Jämte det förslaget alltså upptager en ändring af paragrafen i

nu angifna syftet, hafva, af skäl, som vid 44 § anförts, ur förevarande

paragraf uteslutits och till 80 § öfverförts bestämmelserna om klagan

öfver nämndens uppskattning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 21.

81

y kap.

Öfverskriften.

Ändringen häri betingas af förslaget under 52 § om vägstämma,

då nämligen detta nya institut är af den vikt, att kapitlets innehåll därom

bör redan i öfverskriften angifvas.

52 §.

Såsom förslaget angifver, skulle i lagen införas en del nya bestämmelser

till utveckling och reglering af de väghållningsskyldiges

själfstyrelse. I)å i lagens V kap. under 58 och 64 §§ redan innehållas

de få föreskrifter, som hafva afseende på detta ämne, har det

ansetts lämpligt att i samma kapitel inrymma jämväl de nya. Dessa,

hvilka gruppera sig omkring det nya institut, som skulle benämnas

vägstämma och afse att skapa ett organ för utöfningen af de väghållningsskyldiges

befogenheter öfverhufvud, torde alltså kunna sägas

hafva ett mer allmänt innehåll än kapitlets nuvarande stadgande!!,

hvilka mer speciellt beröra förvaltningen af de väghållningsskyldiges

ekonomi och deras beskattningsmyndigliet. Ordningen har därför ansetts

fordra, att bestämmelserna om vägstämma undfå plats i kapitlets början.

För att då så litet som möjligt vålla rubbning och förskjutning i paragrafföljden,

har det synts lämpligast att,sammanföra stadgandena om vägstämma

i en enda paragraf, den första i kapitlet, eller alltså med numret

52, medan den nuvarande 52 §, innehållande endast en definition på

begreppet vägkassa, skulle sammanslås med 53 §, som i sitt omarbetade

skick skulle gifva ett allmänt stadgande om vägkassans utgifter. Öfriga

paragrafer i kapitlet skulle sedermera hvar för sig bibehålla sin nuvarande

hufvudsakliga innebörd.

Hvad nu angår de väghållningsskyldiges själ!’styrelse, bär frågan

om en utveckling och reglering häraf närmast föranledts af den från

flera håll påpekade bristen på bestämmelser om formerna för utöfning

af de väghållningsskyldiges nuvarande befogenheter. Dessa vore visserligen,

har kammarkollegium anmärkt, icke många, men i alla händelser

af den vikt, att deras utöfning borde omgärdas med lagbestämda regler,

och de bestämmelser, som härom gåfves i 58 §, den enda som här

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 11

Vägstämma.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

kunde åberopas, vore så påfallande knapphändiga, att de lämnade

oafgjorda, på få undantag när, alla de frågor, som i nämnda hänseende

syntes kunna uppställas.

I berörda syfte hafva i vederbörandes yttranden, på sätt framgår

af kollegii betänkande, med kommunalförfattningen till förebild framställts

en mängd förslag till ordnande af hithörande detaljer; och bär

kollegium för egen del hemställt om meddelande af föreskrifter angående

kallelse till de väghållningsskyldiges sammanträde, om tiden därför,

om de väghållningsskyldiges representation därvid, om ordförandeskap

och protokollsföring vid sammanträdet äfvensom delgivning af därvid

fattade beslut, om Indika frågor vid sammanträdet skulle kunna förekomma

samt om underställning och besvär beträffande sammanträdets

beslut.

Lika med kollegium finner jag detaljerade föreskrifter i dessa

ämnen vara af nöden. Innan jag emellertid närmare inlåter mig på

dessa, sådana de ansetts böra i förslaget upptagas, torde höra erinras

om, i Indika afseenden beslutanderätt i angelägenheter rörande vägväsendet

redan nu tillkommer de väghållningsskyldige och huru vidt,

enligt förslaget, en dylik beslutanderätt skulle ytterligare utsträckas.

I förra hänseendet har kammarkollegium framhållit, att de väghållningsskyldiges

befogenheter vore tämligen begränsade. För så vidt

de vore i lagen uttryckligen omnämnda, inskränkte de sig till afgifvande

af yttranden, träffande af överenskommelser dels, enligt 69 §, om

ersättning till snöploglagen, dels ock, enligt kollegii tolkning af 18 §,

om de i 14—16 §§ omförmälda ersättningar, vidare anställande af val

jämlikt 47 och 54 §§ samt slutligen och viktigast beslutanderätt i de

uti 58 och 64 §§ omnämnda angelägenheter äfvensom om användningen

af de jämlikt 83 §, andra punkten, vägkassan tillflytande bidrag från

jordbruksfastigheter, som ännu ej blifvit till naturaväghåUning indelade.

Med afseende å antydningen i 57 § om »de vägväsendet i öfrig! rörande

förslag», vägstyrelsen kunde hafva framlagt till behandling vid de väghållningsskyldiges

sammanträde, torde emellertid nog kunna tänkas

jämväl andra frågor, som lagligen kunde utgöra föremål för handläggning

och beslut vid sådant sammanträde. Närmare bestämmelser om

vägkassans förvaltning och hushållningen därmed inom de af lagen

bestämda gränser torde sålunda icke behöfva vara uteslutna från de

väghållningsskyldiges bestämmanderätt. Särskild! torde jämväl böra

uppmärksammas, hurusom väghållningsskyldige måste vara oförhindrade

att besluta om upptagande af lån för vägkassans behof.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Vid denna sammanfattning bär jag ej annat att erinra, än att,

enär afgifvande af yttranden i de fall, då de väghållningsskyldige enligt

lagen skola böras, liksom anställande af val enligt 47 och 54 §§,

där distriktet består af mer än en kommun, äger rum inför häradsrätt,

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande eller annan myndighet, de

väghållningsskyldiges nuvarande befogenheter i dessa hänseenden icke

kunna sägas höra under deras själfstyreträtt.

Nu har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län

ifrågasatt eu väsentligare utvidgning af de väghållningsskyldiges befogenheter

samt i sådant afseende anfört:

Enligt ordalydelsen af 58 och 64 §§ ägde de väghållningsskyldige

icke att sammanträda på kallelse af vägstyrelsen oftare än då fastställelsen

af inkomst- och utgiftsstat för vägkassan skulle ske, och de syntes

ej äga befogenhet att besluta om annat än nämnda ärenden och om

ansvarsfrihet för vägstyrelsen eller åtgärder mot denna i anledning af

revisorernes anmärkningar. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge önskvärd!, att nu gällande bestämmelser i afseende härå utvecklades

därhän, att en ordnad representation för väghållningsdistrikten

komme till stånd med vidsträckt befogenhet i fråga om vägväsendet

och särskildt med rätt att besluta om anläggning eller förbättring af

vägar, broar och färjor —utan inskränkning likväl i Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes befogenhet att besluta i dylika frågor efter distriktets

hörande — att förrätta val, afgifva yttranden uti hos vederbörande

myndigheter anliängiga ärenden om vägfrågor och utse ombud att

hos domstolar och andra myndigheter föra väghållningsdistriktets talan;

och skulle i följd häraf bestämmelserna i lagen om sammanträden

inför häradsrätt eller andra myndigheter för de väghållningsskyldiges

hörande eller för val äfvensom häradsrätternas befattning med frågor

om anläggning eller indragning af vägar in. m. bortfalla. En sådan

reform skulle antagligen höja de väghållningsskyldiges intresse för vägväsendet

och lända denna för samhället så viktiga sak till gagn.

Detta förslag, i hvad det afsåge, att de väghållningsskyldige skulle

få själfständigt besluta om byggande eller förbättring af väg ar, broar

och färjor, har kammarkollegium förklarat sig icke kunna förorda, då

därigenom, äfven om Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslutanderätt

i dylika frågor på samma gång skulle lämnas oförkränkt, skulle rubbas

eu af lagens hufvudgrunder. Däremot syntes för kollegium knappt

någonting kunna vara att erinra emot att, för den händelse formerna

för de väghållningsskyldiges själfstyrelse med nödig tydlighet

och fullständighet bestämdes såsom kollegium nu afsåge, på de väg
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 21.

hållningsskyldige fullständigt öfverflyttades behandlingen af sådana

angelägenheter, som nu ankomme på dem endast under myndighets

kontroll, nämligen afgifvande af yttranden i hos myndigheterna anhängiga

vägfrågor, anställande af val utaf vissa ledamöter i särskilda nämnden

samt af vägstyrelse och revisorer äfvensom träffande af öfverenskommelse

med snöploglagen om ersättning för vinterväghållningen. Något förslag i

denna riktning ansåge sig kollegium emellertid icke egentligen hafva anledning

framställa, då fördelarna af berörda anordning icke-syntes skola

blifva af större betydelse.

Med kollegium instämmer jag däri, att beslutanderätten i fråga

om allmänna vägbyggnader icke lämpligen bör tillkomma de vägkållningsskyldige.

Däremot har jag, på sätt lagförslaget vid 4, 47 och

54 §§ angifver, i olikhet med kollegium funnit mig höra däri upptaga

stadganden i syfte att åstadkomma den nyssnämnda fullständiga öfverflyttningen

på de väghållningsskyldige af befogenheten att på egen

hand besluta om afgifvande af yttranden i hos myndigheterna anhängiga

vägfrågor samt att förrätta val af sådana vägväsendets funktionärer,

som skola af de väghållningsskyldige utses. Och har jag redan i det

föregående, vid 4 och 47 §§, haft tillfälle angifva de skäl, som härvid

varit bestämmande.

Enligt förslaget skulle slutligen på de väghållningsskyldige ankomma

att i första hand med vederbörande enskilde väghållare träffa

uppgörelser om ej mindre öfvertagande till underhåll på vägkassans

bekostnad af afsides eller eljest obekvämt belägna väglotter, än äfven

ersättningsfrågor enligt 14—17 §§.

I öfrig! torde det falla af sig själft, att de väghållningsskyldige

äga besluta framställningar till myndigheter i hvarjehanda ärenden,

äfvensom anförande af besvär öfver utslag i sådana.

För utöfningen af de väghållningsskyldiges samtliga sålunda angifna

befogenheter skola de väghållningsskyldige nu, enligt förslaget,

sammankomma å allmänt sammanträde. För detta har i aa: trott in i v

kunna föreslå benämningen vägstämma. Uttrycket saknar icke alldeles

burskap i folkspråket. Det är också för korthetens skull vida att föredraga

framför den långa omskrifningen: »sammanträde med de väghållningsskyldige»,

till hvilken man nu är hänvisad. Och slutligen framhäfves

genom ordet »stämma» just den karaktär af självstyrelse, som

skall tillhöra själfva saken.

Hvad nu vidare angår de närmare organisatoriska föreskrifterna

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

om vägstämman, utsäger förslaget till en början, att röstvärdet å sådan

stämma skall beräknas efter vägfyrktal; hvarom någon meningsskiljaktighet

ej heller lär kunna råda. Men vidare och såsom jag redan

i det föregående haft tillfälle vidröra, inrymmer förslaget i enlighet

med tillstyrkan af såväl kammarkollegium som några länsstyrelser in. fl.

den viktiga bestämmelse, att i distrikt, innefattande mer än en kommun,

de väghållningsskyldige äga att vid vägstämma låta sin talan föras

genom af dem kommunvis å kommunalstämmor efter vägfyrktal utsedda

ombud, hvilka skola rösta för kommunens hela vägfyrktal, med rätt

dock för enskilde väghållare att själfva vid stämman utöfva rösträtt för

eget vägfyrktal, som i sådant fall skall afräknas från det, för hvilket

vederbörande kommunombud skall rösta. Härmed undanröjes till en

början den nu rådande osäkerhet om lagens mening med stadgandet, att

de väghållningsskyldige äga sammanträda »själfva eller genom ombud».

Enligt hvad kammarkollegium framhållit, har nämligen detta stadgande

blifvit föremål för olika uppfattning, i det man å ena sidan — såsom

lagutskottet vid 1897 års riksdag — velat gorå gällande, att med

»ombud» här finge förstås endast representanter för enskilde väghållningsskyldige,

under det å andra sidan bestämmelsen tolkats såsom

innebärande rätt för de väghållningsskyldige att vid sammanträdet låta

sig företrädas af kommunvis å kommunalstämmor utsedda ombud, hvilka

ägde rösta för sina kommuners hela vägfyrktal. Men den föreslagna

bestämmelsens hufvudsyfte är att för större distrikt, det vill säga

sådana, som innefatta flera kommuner, praktiskt förskaffa de olika

kommunernas väghållningsskyldige, såsom samfälligheter betraktade,

behörigt inflytande på vägstämmans beslut, i riktig proportion, så

att icke dessa förryckas af tillfälliga majoriteter. Faran för sådana

är uppenbarligen vida större, om rösträtt vid stämman skall få utöfvas

endast af enskilde väghållningsskyldige hvar för sig, än om de

väghållningsskyldige kunna låta sig representeras af kommunombud,

förfogande öfver kommunens samfällda vägfyrktal. I förra fallet kan

det nämligen icke förebyggas, att många väghållare från de aflägsnare

trakterna af distriktet uteblifva från stämman, medan de närboende,

som hafva lättare att komma tillstädes, så mycket talrikare infinna sig

och därmed lättare kunna genomdrifva sina, kanske mot det verkliga

flertalets stridande önskningar. I det senare fallet åter, då kommunombuden

af det dem lämnade förtroendeuppdrag måste känna sig förpliktade

att komma tillstädes vid stämman, blir hvarje kommun vid

hvarje sådan representerad för hela sitt vägfyrktal, hvilket jämväl i och

för sig är så mycket mer lämpligt, som i vägfrågor de olika in
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

VägJcassans

utgifter.

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

tressena gemenligen lokaliseras och fördelas ganska mycket efter de

olika kommunerna. Men då det å andra sidan mången gång händer,

att åsikterna i en viss vägfråga äro ganska delade inom en och samma

kommun, har det icke ansetts riktigt att kommunombudet, såsom i detta

fall representant endast för en majoritet af kommunens väghållningsskyldige,

ovillkorligen skall vid vägstämma disponera öfver kommunens

hela vägfyrktal, utan har i hvarje fall åt de enskilde väghållningsskyldige

bevarats full handlingsfrihet genom bestämmelsen om rätt för dem

att, oberoende af kommunombuden, vid stämman utöfva rösträtt för

eget vägfyrktal, med motsvarande reduktion i sådant fäll af det vägfyrktal,

som af nämnda ombud representeras.

Liksom, jämlikt förslaget vid 55 §, kronofogde och länsman skola

vara berättigade att deltaga i vägstyrelsens öfverläggningar, har eu liknande

rätt ansetts böra tilläggas bemälde tjänstemän med afseende å öfverläggningar

å vägstämma, särskildt med hänsyn därtill, att de väghållningsskyldiges

hörande i hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anhängiga vägfrågor nu skulle äga rum å vägstämma i stället för vid

sammanträde inför häradsrätt eller annan myndighet.

Öfriga i paragrafen upptagna bestämmelser äro i hufvudsak hämtade

från kommunalförordningens stadgänden om kommunalstämma och

torde icke kräfva någon särskild motivering. Dock bör det påpekas,- att, hvad angår föreskriften om ordinarie vägstämmas hållande i oktober

månad, eu sådan anordning betingats af, å ena sidan, de föreslagna

ändringarna i 57 § och, å andra sidan, angelägenheten att bereda

vederbörande tillräcklig tid för vägskattens debitering.

Angående underställning af och besvär öfver vägstämmas beslut

återfinnas i förslaget särskilda stadganden, vid 62 och 80 §§.

53 §.

Jämte det af nyss anförda orsak hitflyttats den nuvarande 52 §,

har paragrafen i öfrigt, eller i hvad den bestämmer om vägkassans

utgifter, i förslaget erhållit en väsentligen annan lydelse än förut. I

stället för den däri nu förekommande specifika uppräkning af nämnda

utgifter, hvilken dels näppeligen är eller kan blifva fullt uttömmande,

dels för öfrigt till större delen endast innefattar ett upprepande af hvad

annorstädes på skilda ställen i lagen finnes utsagdt och dels slutligen, i

följd af flera nu föreslagna nya bestämmelser i lagen, i allt fall skulle

behöfva undergå åtskilliga kompletteringar och omflyttningar, upptager

förslaget endast ett kort stadgande med den allmänna regel, att samt
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

‘Kungl. Måj ts Nåd. Proposition N:o 21.

liga för vägväsendet erforderliga utgifter skola bestridas ur ifrågavarande

kassa, för så vidt de ej på grund af hvad väglagen särskildt därom föreskrifver

eller eljest — det vill säga efter frivilliga åtaganden — annorlunda

utgå.

54 §.

I afseende ä val af ledamöter och suppleanter i vägstyrelsen äfvensom

de i paragrafen omförmälda revisorer upptager förslaget, jämte

föreskrift, såsom redan förut nämnts, om valens förrättande å vägstämma,

äfven i öfrigt åtskilliga nya bestämmelser.

Så stadgas till en början, att vägstyrelsens ledamöter och Suppleanter

för dem alltid skola utses bland de väghållningsskyldige, hvilket

väl måste anses vara i sill ordning. Vidare och i öfverensstämmelse

med ett af två vägstyrelser och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Värmlands län framställdt, af kammarkollegium understöd! förslag har

lämnats föreskrift i syfte att bevara nödig kontinuitet inom styrelsen

genom den anordning, att icke hela antalet ledamöter och suppleanter

skulle väljas på en gång, utan halfva eller närmast halfva antalet hvarannan

gång, för hvilket ändamål äfven valperioden ansetts böra utsträckas

från tre till fyra år; och hafva detaljerna vid denna anordning i

öfrigt hufvudsakligen hämtats från kommunalförordningens motsvarande

stadganden om kommunalfullmäktige. Ytterligare och då, liksom i

fråga om ledamöter och suppleanter i särskilda nämnden, bestämmelser

icke torde böra saknas om vissa personliga villkor för valbarhet till

ledamöter eller suppleanter i vägstyrelsen, eller om rättighet att sådant

uppdrag sig afsäga, hafva äfven här fått inflyta dylika bestämmelser,

hvilka, liksom de i afseende å särskilda nämnden föreslagna, i tillämpliga

delar öfverensstämma med kommunalförordningens hithörande stadganden

om ordförande i kommunalstämma.

Slutligen har, för likformighetens skull, valperioden äfven för revisorerne

bestämts till fyra i stället för tre år.

55 §.

Kammarkollegium har anmärkt att, då med hänsyn i ill vägstyrelsens

ansvarsskyldighet för behörigt fullgörande af det vägkassan

åliggande vägunderhåll, hvilket kunde omfatta icke allenast väg, utan

jämväl bro, färja och vägvisare, vägstyrelsens egenskap af väghållare icke

borde vara inskränkt så, att den endast skulle afse af »vägkassan underhållen

väg», sådant borde, till undvikande af missförstånd, på något sätt

utsägas.

Val af ledamöter

i vägstyrelsen

m. m.

Vägstyrelsens

egenskap eif

väghållare.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Vågstyrelsens

instruktion.

Kronobetjäningens

rätt

att deltaga i

vägstyrelsens

öfverlägga

ningar.

Framflyttning

af tiden för

uppgörande

af vägkassans

stat m, m.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Med afseende härå har det i paragrafen nu använda uttrycket »beträffande

af vägkassan underhållen väg» förändrats till »beträffande det

vägkassan åliggande vägunderhåll.»

Beträffande den i paragrafen omnämnda instruktion för vägstyrelsen

har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län anfört:

Såsom förevarande paragraf nu lydde, måste initiativet i fråga om

instruktions upprättande anses öfverlämnadt åt vägstyrelsen. För den

händelse i väglagen skulle ske ändringar, mot hvilka de nu gällande

instruktionerna vore stridande, borde emellertid instruktionerna gifvetvis

bringas i öfverensstämmelse med väglagen. Het torde dock icke vara

att förvänta, att samtliga vägstyrelser härå gåfve akt, och hemställde

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande därför, huruvida icke lämpligt

vore, att orden »förslag af vägstyrelsen» ändrades till »vägstyrelsens

hörande». Härigenom blefve tydligare än nu utsagdt, att hvarje länsstyrelse

hade skyldighet att tillse, det instruktionen städse stode i

öfverensstämmelse med väglagen.

I öfverensstämmelse med denna, jämväl af kammarkollegium tillstyrkta

hemställan har paragrafen äfven härutinnan i förslaget ändrats.

På sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län

anmärkt, gifver formuleringen af paragrafens andra stycke anledning

till den tolkning, att rättighet till deltagande i vägstyrelsens öfverläggningar

tillkommer antingen kronofogde eller länsman, men icke

båda på en gång. En sådan inskränkning kan emellertid icke vara

ändamålsenlig eller lämplig, och förslaget upptager fördenskull härutinnan

den ändring, att rättigheten skall gälla kronofogde och länsman.

57 §.

Mot denna paragraf, i hvad den bestämmer om uppgörande redan

inom april månads utgång hvarje år af förslaget till inkomst- och

utgiftsstat för vägkassan under det nästföljande året och i sammanhang

därmed om inhämtande af revisorernes yttrande öfver nämnda förslag,

hafva från flera håll riktats anmärkningar med framhållande af olämpligheten

eller obeliöfligheten af en sådan anordning. Någon ens tillnärmelsevis

säker beräkning, sådan som i paragrafen angåfves, öfver vare

sig vägkassans utgifter lör det kommande året eller den behållning,

hvilken utöfver det i 62 § om förmäld a öfverskott kunde vid löpande

årets slut vara att påräkna, kunde nämligen ej uppgöras så tidigt på

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

året som inom april månads utgång, då hvarken några vägarbeten för

året vore påbörjade eller några taxeringsåtgärdér hunnit vidtagas,

hvarför man ock inom många distrikt sett sig nödgad att frångå lagens

föreskrifter i nämnda afseende. Ej heller förefunnes något giltigt skäl

för inkomst- och utgiftsförslagets uppgörande så tidigt, och vore här

att erinra, hurusom kommunernas inkomst- och utgiftsförslag enligt

kommunallagen icke behöfde upprättas förrän inom september månads

utgång. Föreskriften att revisorerne skulle yttra sig öfver statsförslaget

hade . heller icke någon motsvarighet i kommunallagen och borde lika

litet i ena som andra fallet vara erforderlig.

Kammarkollegium har ansett dessa anmärkningar, i hvad de afsåge

önskvärdheten af ett framflyttande utaf den tid, inom hvilken förslaget

till inkomst- och utgiftsstaten för vägkassan skall vara uppgjordt, icke

sakna befogenhet. Nämnda önskemål torde ock kunna i erforderlig

mån tillgodoses äfven med bibehållande, såsom väl finge anses gagneligt,

af föreskriften om, att revisorerne skulle afgifva yttrande öfver

berörda jämte de vägväsendet i öfrigt rörande förslag, vägstyrelsen kan

hafva framlagt. Utan olägenhet syntes nämligen med statsförslagets

upprättande kunna under alla förhållanden anstå åtminstone så länge,

att det icke skulle behöfva af vägstyrelsen aflämnas förrän inom juni

månads utgång, då åtminstone bevillningsberedningarnas förslag till

taxeringen för året kunde vara tillgängliga till ledning för inkomstberäkningen,

om vidare — hvilket heller icke syntes böra vålla svårighet

— bestämdes, att revisorerne skulle hafva, på sätt i paragrafen

angåfves, fullgjort sitt uppdrag exempelvis före den 15 augusti, att

erinringar i anledning af de offentliggjorda handlingarna skulle till

vägstyrelsens ordförande anmälas inom september månads utgång, samt

att, såsom kollegium här jämväl föreslagit, de väghållningsskyldiges

sammanträde för statens fastställande m. in. skulle hållas i oktober

månad; och hemställde kollegium, huruvida icke paragrafen kunde i

öfverensstämmelse härmed ändras, hvarvid, då det icke torde vara

behöflig!, att vägstyrelsens redovisning Öfver föregående årets förvaltning

till revisorerne afböntiades tidigare än förslaget till inkomst- och utgiftsstat,

paragrafens bestämmelse om tiden för redovisningens afgifvande

jämväl syntes kunna ändras.

Hvad kollegium sålunda hemställt, har synts mig ganska lämpligt,

hvadan och då den ifrågasatta framflyttningen af här afsedda tider står

i öfverensstämmelse med förslaget om tiden för ordinarie vägstämman,

då statsförslaget och vägskatten skola bestämmas samt frågan om

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afl. 14 Håft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

Ändringar i

§:n.

Ökad bidragsskyldighet

till

vägunderhållet

för annan

fastighet.

90 Kungl. Maj.is Nåd, Proposition No 21.

ansvarsfrihet för vägstyrelsen jämväl skall förekomma, paragrafen i

enlighet härmed ändrats.

58 §.

Ändringarna i denna paragraf äro föranledda af förslaget under 52 §.

Angående af Riksdagen uttalad önskan om meddelande af föreskrift

rörande tid och sätt för anförande af besvär öfver beslut vid

sådant * sammanträde, som afses i paragrafen enligt dess nuvarande

lydelse, får jag hänvisa till förslaget under 80 §.

59 §.

Beträffande denna paragraf har Riksdagen anfört:

»I fråga om 59 § har hemställts om sådan ändring, att i paragrafen

omförmäld »annan fastighet)) skulle likställas med jordbruksfastighet,

och att således all fastighet, med undantag af staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, skulle påföras en vägfyrk för hvarje ett

hundra kronor af taxeringsvärdet.»

»Ehuru Riksdagen vid det förhållande att, innan väglagen af år 1891

utfärdades, hela vägunderhållet ålåg jordbruksfastigheten, icke anser

det lämpligt att uti ifrågavarande hänseende redan nu vidtaga en lagändring

i den omfattning, som sålunda föreslagits, håller Riksdagen

dock före, att goda skäl finnas för att utsträcka den skyldighet att

deltaga i kostnaden för vägunderhållet, som nu åligger annan fastighet

än jordbruksfastighet. Riksdagen har därvid särskildt fäst sig vid de nu

på så många ställen å landsbygden befintliga industriella anläggningarna

af olika slag. Vid forslandet af råmaterial och varor m. m. till och

från dessa anläggningar slitas vägarna ofta i betydligt högre grad än

genom de körslor, som förekomma vid jordbruksfastigheter, och på

många ställen å landsbygden, där fabriker anlagts, har vägunderhållet

i trakten omkring fabrikerna så försvårats, att det endast med de

största ansträngningar och stora kostnader är möjligt att hålla vägarna

i närheten af fabrikerna i farbart skick. Riksdagen anser det därför

vara önskvärdt, att en lagändring vidtages i syfte, att annan fastighet

än jordbruksfastighet och särskildt sådan fastighet, som är använd för

industriella ändamål, i större omfattning än hittills må komma att

deltaga i kostnaden för vägunderhållet.»

Bland de i ärendet hörde vederbörande, som härom yttrat sig,

hafva uttalats olika meningar rörande icke endast befogenheten öfver
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

hufvud af eu lagändring i den af Riksdagen angifna riktning, utan

jämväl — bland dem, som ansett en dylik lagändring böra äga rum —

beträffande densammas skäliga omfattning, nämligen huruvida all eller

endast viss annan fastighet än jordbruksfastighet borde åläggas ökadt

deltagande i väghållningsskyldigheten och huru stor ökningen borde

vara. Liksom vid frågan om deltagande i väghållningsskyldigheten

för inkomst genom aflöning o. s. v. hafva äfven här såsom bestämmande

principer för beskattningen framhållits å ena sidan de olika

beskattningsföremålens gagn af och i sammanhang därmed slitning af

de allmänna vägarna och å andra sidan deras förmåga att deltaga i

väghållningsbesväret.

Nu förevarande fråga har i allmänhet företrädesvis betraktats luden

förra synpunkten, hvarvid afseende hufvudsakligen fästs vid den

slitning af vägarna, fastigheter af ifrågavarande slag förorsakade; och

har härvid en lagändring i det af Riksdagen afsedda syfte af flertalet

ansetts vara lämplig och befogad. T den mån skäl härför angifvits,

hafva dessa väsentligen hänfört sig till de å landsbygden befintliga

industriella anläggningarna. Dessa hade stor fördel åt de allmänna

vägarna och orsakade ofta synnerligen stark slitning af dem, såsom

särskildt stenhuggerier, sågverk, ej minst tillfälliga sådana, samt de i

landets södra delar talrikt förekommande sockerfabriker, brännerier och

stärkelsefabriker m. m. Eu del dylika anläggningar, såsom socker-,

sprit- och jästfabriker, kräfde dessutom sitt råmaterial just under den

tid på hösten, då vägarna vore mest uppblötta och fördenskull lättast

toge skada af tunga körslor.

På några håll har dock uppmärksammats, att icke alla industriella

anläggningar vållade slitning af grannskapets vägar, i det att

många sådana anläggningar hufvudsakligen anlitade järn- eller sjövägvid

transporterna af sina råvaror och produkter, liksom å andra sidan

anmärkts, att jämväl andra fastigheter af nu ifrågavarande slag än

de, som begagnades för industriella ändamål, kunde verka till försvårande

af vägunderhållet, såsom förhållandet vore med sådana fastigheter,

å hvilka handelslägenheter funnes inrymda.

Under det i öfverensstämmelse härmed den ifrågasatta lagändringen

på många håll tillstyrkts endast i afseende å så beskaffad annan

fastighet, som ansetts orsaka särskild slitning af vägarna, har emellertid

flertalet förordat en dylik lagändring äfven beträffande annan fastighet

i öfrigt, delvis dock med den inskränkning, att fastighet af lägre taxeringsvärde

icke skulle af ändringen beröras.

Lagändringen har emellertid äfven och väsentligen just ur den

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

af Riksdagen själf framhållna synpunkt på många håll mött motstånd.

Om förhållandena inom landet i allmänhet toges i betraktande, torde

ej kunna förnekas, att vägarna sletes i högre grad för jordbruket än

för fabrikerna. Annan fastighet på landet vore mestadels belägen vid

eller i närheten af järnvägsstationer och hade alltså jämförelsevis mindre

behof af landsvägskommunikationer. Framför allt vore oegentligt att

nu utsträcka deltagandet i väghållningsskyldigheten för annan fastighet,

som icke användes för industriellt ändamål, i det att innehafvarne af

sådana fastigheter, oftast bestående af mindre bostadslägenheter, icke i

någon nämnvärd mån begagnade de allmänna vägarna. Men äfven

hvad anginge de industriella anläggningarna vore det säkerligen endast

ett fåtal, som medförde för det allmänna vägunderhållet afsevärda olägenheter

af den art, Riksdagen afsett, och det kunde alltså ej vara riktigt

att på sådan grund låta jämväl alla de öfriga vidkännas ökade

bördor uti ifrågavarande hänseende. Fn dylik lagändring skulle, enligt

hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län meddelat,

verka för detta län synnerligen obilligt, i det att de industriella

anläggningarna inom länet — tegelbruk, sågverk, järnbruk — hufvudsakligen

utgjordes af sådana, som för sina behof väsentligen anlitade

sjö- eller järnväg och, hvad flera af dem anginge, redan nu hade att

utgöra bidrag till vägunderhållet i en omfattning, som alldeles icke

stode i rimligt förhållande till det bruk, de gjorde af vägarna. Så vore

fallet i Dannemora distrikt, där ett par industriidkare betalade nära

nog hela vägskatten, utan att någon uttaxering på jordbruksfyrk behöfdes.

Ännu bjärtare framstode förhållandet i Vesslands-Ålfkarleby

distrikt, där Skutskärs sågverk finge lämna betydliga bidrag till vägunderhållet

utan att i nämnvärd mån begagna de allmänna vägarna.

I nämnda län skulle därför, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

mening, en lagändring i den af Riksdagen angifna riktning i

hufvudsak endast ytterligare skärpa ett redan bestående missförhållande.

Vidare vore de fabriker, hvilka medförde större slitning af vägarna,

oftast sådana, som tillkommit nästan uteslutande i jordbrukets intresse

och afsåge förädling af dess alster, såsom sockerfabriker, brännerier,

stärkelsefabriker, mejerier o. ,s. v. Där en vägunderhållet försvårande

liflig trafik ägde rum i trakten af fabriker, utgjordes densamma också

vanligen, åtminstone vid de större fabrikerna, som nästan alltid vore

belägna vid järnvägsstationer och levererade sina varor på järnväg,

icke af. fabrikens egna transporter utan af landtmännens transporter

till fabriken af för afsättning till densamma afsedda produkter af jord
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

bruket och dess binäringar. Jämväl och då det torde förhålla sig så,

att ju större rörelsen vid en industriell inrättning vore, desto större

vore ock i regel den inkomst, hvarför inrättningens ägare finge bidraga

till vägunderhållet, kunde redan på detta sätt en viss godtgörelse för

det försvårade vägunderhåll, hvartill inrättningen föranledde, sägas tillgodokomma

väghållningsdistriktet.

Äfven vid den andra af de omständigheter, som ansetts böra hufvudsakligen

läggas till grund för deltagandet i väghållningsskyldigheten,

nämligen förmågan att däri deltaga, har emellertid i yttrandena öfver

Riksdagens skrifvelse i nu förevarande del afseende blifvit fäst. Från

deras sida, som uttalat sig med gillande af riksdagsskrifvelsens syfte

i hvad nu är fråga, synes någon tvekan om lämpligheten af den ifrågasatta

lagändringen ur denna synpunkt så mycket mindre hafva gjort

sig gällande, som fastmer, där en utsträckning af deltagandet i nämnda

skyldighet ansetts böra äga rum jämväl för så beskaffad annan

fastighet, som icke kunnat påvisas vålla afsevärd slitning af vägarna,

denna åsikt uppenbarligen förestafvats just af hänsyn till denna fastighets

antagna förmåga att i större omfattning än nu bidraga till vägunderhållet.

Hvad beträffar de industriella anläggningarnas ökade skattskyldighet

till vägväsendet, har denna uttryckligen motiverats äfven

därmed, att dessa anläggningar i regel gåfve större behållning än jordbruket.

Å andra sidan hafva emellertid äfven uttalats farhågor för, att

en ökad dylik beskattning af annan fastighet skulle, åtminstone för

viss sådan fastighet, blifva alltför betungande. I detta hänseende hafva

till en början framhållits åtskilliga omständigheter, som vore ägnade

att göra denna beskattning för sådan fastighet i allmänhet mer kännbar

än för jordbruksfastighet, såsom dels den ofta alltför höga uppskattningen

af kostnaden för vägunderhållet in natura, hvilken öfverskattning

måste föranleda till i samma mån ökad verklig tunga för de

med penningar till väghållet bidragande beskattningsföremålen, dels de

olika grunderna för taxering af jordbruks- och annan fastighet, af

hvilka •'' den förra i förhållande till verkliga värdet taxerades lägre än

den senare, beroende på att åbyggnadernas värde i förra fallet endast

i ringa mån, men i det senare alltid fullt toges i betraktande, och dels

det förhållande, att Jordbruksfastigheternas hufvudsakliga bidrag till

vägunderhållet hade formen af naturaprestation, hvithet, då densamma

kunde fullgöras å tider, som för fastigheternas innehafvare folie sig

lägligast med hänsyn till disposition af arbetsfolk och dragare, vore

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

för dem afgjordt förmånligare än att, såsom andra skattskyldige till

vägväsendet, nödgas utgöra sitt bidrag i penningar.

Särskildt har ur skatteförmågans synpunkt en ökad beskattning till

vägunderhållet för sådan »annan fastighet», som icke användes för industriella

ändamål, mött gensagor, enär dylik fastighet, oftast bestående

af en mindre bostadslägenhet, som ingenting inbragte men befunne

sig å ofri tomt, för hvilken erlades hög tomthyra, redan nu måste anses

vara i berörda hänseende alltför betungad. Men äfven beträffande

de industriella anläggningarna har ur nämnda synpunkt den ifrågaställda

lagändringen förmenats vara oberättigad eller obillig. Industrien

vore i motsats mot jordbruket beskattad icke allenast för den fastighet,

som användes för rörelsen, utan äfven för inkomsten af denna senare.

Genom lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att

hänföra hade detta begrepp ej oväsentligt utvidgats, så att en mängd

dyrbara fabriksmaskiner, som förut varit att betrakta såsom lösören,

numera måste räknas till fast egendom och således ökade fabriksfastigheternas

taxeringsvärde samt förty jämväl deras skattskyldighet till

vägväsendet. Det kunde ock befaras, att den föreslagna lagändringen

skulle lägga en så tung beskattning på en hel del industriella anläggningar,

att redan befintliga sådana skulle hämmas i sin utveckling och

tillkomsten af nya sådana på landet förhindras.

Frågan har ock bedömts med hänsyn till behofvet att tillföra vägkassorna

ytterligare tillskott. Sålunda har å ena sidan anförts, att de

bidrag till dessa, hvilka erhållits från andra beskattningsföremål än

jordbruksfastighet, visat sig alldeles otillräckliga, och att inom de flesta

distrikt endast genom en höjning af skattskyldigheten för de industriella

anläggningarna sådant öfverskott, hvarom i 62 § väglagen förmäldes,

kunde blifva att påräkna. A andra sidan har däremot framhållits,

att vägkassornas inkomster af industriella verk, hvilka utgjorde den

mest betydande delen af det slags fastigheter, hvarom här vore fråga,

vore i högsta grad ojämna, och att ett höjande af dessa verks bidrag

endast skulle tjäna att än mer öka vissa vägkassors redan nu rikligt

flödande inkomster, under det andra vägkassor, de som bäst behöfde

det, icke skulle vinna någon förbättring i sin ställning. Skulle en förändring

i förevarande hänseende äga rum, syntes den därför böra sättas

i samband med mer vidtgående förändringar i väglagen; det kunde

t. ex. vara fråga om, huruvida det icke vore skäl att återgå till vägkommitténs

förslag, att väghållningsdistrikten i afseende å vägskatten

skulle ordnas länsvis i stället för häradsvis.

Tanken på en utsträckning af deltagande i vägskyldigheten för

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

annan fastighet än jordbruksfastighet har emellertid vunnit en så öfvervägande

tillslutning bland de i ärendet hörde vederbörande, att af vägstyrelser

och väghållningsskyldige inom 79 distrikt vägstyrelser eller

väglxållningsskyldige endast inom 6 distrikt, af 74 länsmän endast 8,

af 31 kronofogdar endast 1, af 24 hushållningssällskaps förvaltningsutskott

endast 4 och af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i 23

län endast 9 yttrat sig i afstyrkande riktning, medan alla de öfriga i

större eller mindre omfattning biträdt Riksdagens uttalande i dess nu

afsedda syfte.

I fråga om fastställande af lämpliga mått och gränser förödet

ökade deltagande i väghållningsskyldighet i afseende å annan fastighet än

jordbruksfastighet hafva, såsom redan förut blifvit antydt, uttalats flera

olika meningar. De därutinnan framställda förslag hafva, under i öfrigt

förekommande olikheter sins emellan, hufvudsakligen afsett, än att

ökningen skulle drabba all annan fastighet utan åtskillnad, därvid dylik

fastighet borde påföras, enligt olika förslag, eu vägfyrk för hvarje 300,

200 eller i likhet med jordbruksfastighet 100 kronor af taxeringsvärdet

eller t. o. in. ännu mer, än att från ökningen borde undantagas mindre

bostadslägenheter eller eljest fastigheter af vissa lägre taxeringsvärden, än

att den tyngre beskattningen uteslutande eller företrädesvis borde åläggas

sådan annan fastighet, som användes till industriellt ändamål eller eljest

orsakade särskild slitning af vägarna, såsom handelslägenheter och

dylikt, hvarvid sådana fastigheter borde draga en vägfyrk för hvarje

200 eller 100 kronor af taxeringsvärdet eller t. o. m. ännu mer, upp

till tre gånger så mycket som jordbruksfastighet, och än att, i fråga

om industriella anläggningar, grunden för vägskattens beräkning skulle

särskild! för hvarje fall bestämmas efter undersökning om deras behof

af allmänna vägar.

Kammarkollegium har erinrat, att redan under förarbetena till väglagens

stiftande varit ifrågasatt ett vida högre mått för annan fastighets

bidragsskyldighet till väghållningskostnaden än det sedermera i lagen

bestämda, i det att ej mindre vägkommittén för dylik fastighet föreslagit

deltagande i väghållet dels under en viss öfvergångstid till hälften

mot jordbruksfastighet och dels definitivt efter en ännu högre pro-*

portion, än äfven sedermera, i öfverensstämmelse med kollega därutinnan

gjorda hemställan, Eders Kungl. Maj:t i de till Riksdagen aflåtna

nåd. propositioner med förslag till den nya väglagen uppfört annan

fastighet till väghållning efter beräkning af en vägfyrk för hvarje 200

kronor af taxeringsvärdet.

Då denna beräkningsgrund synts kunna antagas såsom ett lämp
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition N:o 21.

ligt alternativ till den nu gällande, liar kollegium, för att i någon mån

söka klargöra, huru en lagändring i enlighet med det förra alternativet

skulle komma att verka för de olika distrikten, låtit upprätta en vid

kollega betänkande fogad tabell (Bil. I). Af slutsiffrorna i denna tabell

— hvilken angifver förhållandet äfven sådant det skulle gestalta sig

vid en af kollegium föreslagen förhöjning i minimum af taxeringsvärde

för annan fastighets deltagande i väghållet från 800 kronor till 1,500

kronor. framgår, bland annat, att med iakttagande af den strängare

beräkningsgrund, som nyss angifvits, ökningen i vägfyrktal för hela

riket skolat på grund af 1900 års taxeringslängder blifva, med bibehållande

af minimisiffran 800 kronor, 1,299,254 fyrkar eller mellan 4

och 5 procent af hela det i Bil. D vid betänkandet upptagna faktiska

vägfyrktalet för år 1900.

Efter hvad kollegium vidare anfört, syntes det ej vara tvifvel

underkastadt och bestyrktes jämväl i sin män af tabellen, att eu lagändring

i här afsedda riktning väsentligen skulle verka till förmån för

de distrikt, där antalet vägfyrkar å andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet

redan förut vore relativt stort, och att lagändringen alltså

skulle bidraga till ökande af den redan förut betydliga ojämnheten i

väghållningsbördans fördelning. Ur denna synpunkt hyste kollegium

därför tvekan om lämpligheten af att i nu förevarande hänseende rubba

lagens grunder utan att på samma gång genom besvärets ordnande på

större samfälligheter sörja för bördans bättre utjämning, hvilken anordning

kollegium dock af redan i inledningen till dess betänkande

ant orda skäl nu icke kunde ifrågasätta. Då emellertid den nuvarande

proportionen mellan jordbruks- och annan fastighets bidragsskyldighet

till väghållningskostnaden enligt kollegii åsikt i allmänhet taget ställde

sig mera lindrig för det senare slaget af fastighet än billigt och skäligt

vore, och Riksdagen nu önskat eu förändring härutinnan, hade kollegium

trott sig kunna återupptaga det äldre förslaget, att annan fastighet

skulle till väghållet bidraga till hälften mot jordbruksfastighet, i stället

för, såsom nu, till endast fjärdedelen, och sålunda påföras en vägfvrk

för hvarje 200 kronor i stället för en dylik fyrk för hvarje 400 kronor

af taxeringsvärdet.

Att, på sätt i många af vederbörandes yttranden föreslagits, i afseende

å vägskatten för annan fastighet göra åtskillnad mellan sådan

fastighet, som användes för industriellt ändamål, och annan fastighet i

öfrig t, för att låta den förra vidkännas högre skattskyldighet än den

senare, förefölle kollegium icke tilltalande, då nämligen, äfven om svårighet

ej kunae anses möta för afgörande, till hvilketdera slaget en fastig
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kung}. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

bet i hvarje särskild! fall rätteligen borde räknas, industriella anläggningars

behof af vägar i olika fall ställde sig så väsentligt olika och förmänga

ej större, än förhållandet kunde anses vara för hvilken annan

fastighet som helst. Att åter söka bestämma vägskattskyldigheten för

dylika anläggningar efter taxering af vägbeliofvet särskild! i hvarje

fall torde, med hänsyn till därmed förbundna svårigheter, ännu mindre

kunna komma i fråga.

För egen del finner jag eu utsträckning öfver hufvud af måttet

för annan fastighets deltagande i det allmänna vägunderhållet billig

och befogad. Ehvad man nämligen vill afse å ena sidan nyttan och

behofvet af de allmänna vägarna äfvensom i sammanhang därmed slitningen

af dessa eller å andra sidan förmågan att bidraga till deras

underhåll, måste det nog medgifvas att, i allmänhet sedt, betingelserna

för deltagande i besväret icke äro för annan fastighet i jämförelse med

jordbruksfastighet så väsentligt mindre, att den förra skall i förevarande

''hänseende behöfva draga allenast fjärdedelen så tung börda som den

senare. Mången torde fördenskull vara böjd att uppfatta den nu

gällande proportionen mer som eu öfvergåugsform än en definitiv

reglering, och i Riksdagens skrifvelse saknas ej heller antydning i sådan

riktning. Men om, såsom jag finner mig böra förorda, en ändring härutinnan

nu skall vidtagas, tilltror jag mig icke att föreslå öfvergifvande

af den hittills följda grundsats att, liksom all jordbruksfastighet får

bidraga till väghållet i lika mån, oberoende af den ena eller andra jordbruksfastighetens

större eller mindre nytta och slitning af de allmänna

vägarna, bidragsskyldigheten för annan fastighet bör vara densamma

för alla slag af dylik fastighet utan åtskillnad, såvidt taxeringsvärdet

uppnår den stadgade minimigränsen. Skulle någon åtskillnad härvid

göras, borde den utan tvifvel gälla de industriella anläggningarna, så

att dessa finge vidkännas en drygare beskattning till vägväsendet* än

annan fastighet i fiffigt, en anordning, på hvilken också Riksdagen i

sin skrifvelse gifver anvisning. Häremot tala dock icke oviktiga skäl.

Om dot också är oförnekligt att, på sätt Riksdagen framhållit, många

industriella anläggningar förorsaka en synnerligen stark slitning af de

allmänna vägarna i deras närhet, torde det vara lika obestridligt, att

ett alldeles motsatt förhållande äger rum beträffande ett stort antal

dylika anläggningar, belägna som de vanligen äro vid järnvägar — ofta

åstadkomna med betydande uppoffringar för anläggningarnas ägare —

eller hamnplatser, genom hvilka deras transportbehof hufvudsakligen

förmedlas. Vidare och på sätt särskilda utskottet vid 1889 års riksdag i

detta ämne yttrat, äro till annan fastighet att hänföra åtskilliga för

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Raft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

Präheräntu.

Allmänning s -

fkopar.

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

bruk och fabriker uppförda byggnader, hvilka, om de än till följd af

ogynnsamma konjunkturer alldeles icke eller endast i oväsentlig mån

begagnas för sitt ändamål och således gifva föga eller ingen afkastning,

dock måste för brandförsäkringsvärdets skull uppehållas vid ett ganska

högt taxeringsvärde. Slutligen lämnas till vägväsendet från de industriella

anläggningarna bidrag ej allenast för värdet af den för rörelsen nyttjade

fastighet utan jämväl och ej sällan till betydande belopp för den af

rörelsen dragna inkomst, därvid vägskatten för den senare ej utan skäl

kan sägas utgöra vedergällning just för det försvårade vägunderhåll,

hvartill den industriella anläggningen föranleder.

Under sådana förhållanden och då, till följd af alltför stora praktiska

svårigheter, det icke är möjligt att för de industriella anläggningarna

bestämma bidragsskyldighéten efter gradering i mån af trafikbehof

i hvarje särskildt fall, har jag ansett försiktigheten bjuda att,

vid här ifrågakomma lagändring, bibehålla likställigheten mellan såväl

det ena som det andra slaget af annan fastighet.

Beträffande nu frågan om, hvilket högre mått i afseende å väghållningsskyldigheten

för sådan fastighet skäligen må böra fastställas,

bär det synts ligga närmast till hands att antaga den af kammarkollegium

föreslagna beräkningsgrund af en vägfyrk för hvarje 200

kronor, i stället för såsom nu 400 kronor af taxeringsvärdet. Lagförslaget

innebär således, att annan fastighet skall i väghållet deltaga

dubbelt mot för närvarande och till hälften mot jordbruksfastighet.

Att en dylik lagändring, liksom öfverhufvud hvarje sådan i samma

riktning, kommer att, på sätt kollegium framhållit, verka till förmån

mest för de bättre lottade vägkassorna, är no g obestridligt, men lika

litet bär som i fråga om utsträckning af våghålIningsskyldigheten till

inkomst genom aflöning m. in. och af enahanda skäl, som därom vid

0 § anförts, har jag kunnat tillmäta berörda omständighet någon afgörande

betydelse.

Da anledning saknas att för frälseränta, hvilken enligt bevillningsförordningen

är att betrakta såsom annan fastighet, stadga afvikelse!''

från hvad i förevarande hänseende skall gälla om sådan fastighet, upptager

förslaget för sådan ränta enahanda ökning i vägskatteplikt som

för fastighet af nämnda slag.

Men samma ökning har äfven ansetts skäligen böra drabba staten

och menigheten tillhöriga allmänningsskogar. Dessa äro nu i förevarande

hänseende likställda med annan fastighet och hafva jämväl uti de

förslag, som föregått väglagens stiftande, ansetts höra följa samma

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kung!,. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 21.

villkor som dylik fastighet. På sätt kammarkollegium anfört, vill det

ock synas, som om genom berörda ökning eu verksam lindring i vägkållningsbesväret

skulle komma att beredas flera distrikt i de norraorterna,

där väghållningsbördan är mer tryckande. Hvad kronoparkerna

beträffar, skulle därigenom äfven bringas bättre öfverensstämmelse

i förhållandet mellan å ena sidan de parker, hvilka äro

bildade af hemman och hvilka nu få deltaga i väghållningen såsom

jordbruksfastigheter, och å andra sidan öfriga kronoparker, hvilka nu

draga fyra gånger lindrigare vägbörda.

Förslaget upptager alltså den ändring i 59 § mom. b), att staten

eller menighet tillhöriga allmänningsskogar, frälseränta samt annan fastighet

påföres en vägfyrk för hvarje 200 — i stället för 400 — kronor

af taxeringsvärdet.

Beträffande de i 6 § mom. d) punkterna l:o)—3:o) omförmälda

inkomstsslag — inkomst af kanal, järnväg och annan farväg, inkomst

af skeppsrederi och sjöfart samt inkomst genom aflöning in. m. —

hvilka hittills varit befriade från deltagande i väghållningsskyldigheten,

men nu föreslagits skola däri deltaga, har jag icke funnit, skäl ifrågasätta

någon billigare beräkningsgrund för vägfyrktalssättningen än som

gäller för annan inkomst, eller en vägfyrk för hvarje 30 kronor af

inkomstens beskattningsbara andel. Denna proportion, sex gånger

mindre än för jordbruksfastighet, torde väl nämligen få anses så lindrig

som skäligen kan begäras.

Angående ett inom Riksdagen väckt förslag om införande af bestämmelse

därom, att kommunalnämnd skulle vara skyldig att upprätta

vägfyrktalslängd, bär Riksdagen anfört följande:

»I denna fråga hyser Riksdagen den uppfattningen att, då saknaden

af bestämmelse om hvem skyldigheten att upprätta vägfyrktalslängd åligger,

lätteligen kan förorsaka olägenheter, eu sådan bestämmelse är af behofvet

påkallad, liksom Riksdagen håller före, att eu dylik skyldighet lämpligast

bör åläggas vederbörande kommunalnämnd; Riksdagen anser jämväl,

att nämnda längd bör underkastas enahanda granskning, som beträffande

kommunens fyrktalslängd finnes föreskrifven.»

Hvad Riksdagen sålunda ifrågasatt tiar tillstyrkts eller lämnats

utan anmärkning af flertalet bland dem, som yttrat sig därom, i sammanhang

hvarmed tillika, från något håll, uttalats önskvärdheten af,

att de af Riksdagen förordade bestämmelser fullständigades med eu

VägfyrktaUberäkning

för

inkomst af

kanal, järnväg

m. m.

Vägfyrktah
limgé.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

föreskrift om'' skyldighet för kommunalnämnden att viss tid efter vägfyrktalslängdens

granskning tillställa vägstyrelsen afskrift af densamma

för att tjäna till röstlängd vid de väghållningsskyldiges sammanträde.

A andra sidan hafva mot den ifrågaställda anordningen'' från åtskilliga

håll uttalats flera betänkligheter. Så har anmärkts att, då

kommunalnämnden vore en socknens myndighet och såsom sådan icke

hade med väghållningsdistriktets angelägenheter att skaffa, det vore

oegentligt att på densamma lägga berörda arbete, så mycket hellr

som kommunalnämnden redan nu vore betungad af en mängd maktpåliggande,

oaflönade bestyr. Det kunde ock dragas i tvifvelsmål, huruvida

nödiga kvalifikationer för ett dylikt arbete alltid vore att påräkna

hos nämnden. Därtill kommc att, försåvidt den fyrktalslängd, som

skulle föreligga till användning vid de väghållningsskyldiges årssammanträde

enligt 58 §, borde vara grundad på det löpande årets taxering,

detta sammanträde icke kunde, om längden skulle af kommunalnämnden

upprättas och sedermera undergå den åsyftade granskningen, hållas så

tidigt, att den däraf beroende debiteringen af vägskatten i sammanhang

med kronoutskyl derna kunde på behörig tid medhinnas, hvadan meranämnda

anordning icke läte sig väl förenas med nuvarande ordning för

vägskattens debitering och uppbörd. Slutligen bär man trott det skola

möta praktiska svårigheter att till de väghållningsskyldiges sammanträde

införskaffa längderna från de olika kommunalnämnderna inom distriktet

och lätt kunna inträffa, att eu eller annan af de inkomna längderna befunnes

ojusterad, hvilka omständigheter innebure fara, att de å ett lagligen

utlyst sammanträde närvarande blefve förhindrade att fatta beslut.

Från deras sida, Indika uttalat sig mot förslaget att uppdraga

bestyret med längdens upprättande åt kommunalnämnden, har detta

bestyr ansetts böra åligga antingen vägstyrelsen såsom eu till dess

förvaltning hörande angelägenhet eller ock häradsskrifvaren. Till stöd

för den senare uppfattningen har från olika håll erinrats, bland annat,

att häradsskrifvaren redan nu måste, för att kunna verkställa den honom

åliggande debiteringen af vägskatten, specifikt uträkna vägfyrktalen, och

att ifrågavarande bestyr således skulle tillskynda honom själ!* endast

obetydligt mer besvär och arbete än han redan hade. Det har till

och med förmenats, att vägfyrktalen lämpligen skulle kunna införas i en

särskild kolumn i taxeringslängden och att härigenom skulle kunna

vinnas den fördel, att det utdrag af taxeringslängden, som af häradsskrifvaren

skulle tillställas ordföranden i kommunalstämman inom hvarje

kommun, kunde tjäna såsom röstlängd vid de val å kommunalstämma,

vid hvilka röstvärdet skulle beräknas efter vägfyrktal.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

För längdens upprättande, därest detta skulle åligga vare sig vägstyrelsen

eller häradsskrifvaren, har ansetts böra utgå ersättning ur

vagkassan.

Längdens granskning liar på en del håll ansetts böra äga rum på

de väghållningsskyldiges allmänna sammanträde.

Kammarkollegium har, lika med Riksdagen, ansett bestämmelser

i förevarande hänseende behöfliga; men vid öfvervägande af hvad härutinnan

förekommit och under förutsättning att vägskattens debitering

fortfarande som hittills skulle verkställas af häradsskrifvare, har kollegium

förklarat sig ej kunna annat finna, än att bestyret med vägfyrktalslängdens

upprättande lämpligast borde tillhöra denne tjänsteman, såsom den

där redan nu hade att för debiteringen uträkna vägfyrktalen. Visserligen

kunde vid sådan anordning vägfyrktalslängden, särskild! om den

tillika skulle undergå granskning och justering på samma sätt som

kommunens fyrktalslängd, icke, lika litet som om dess upprättande skulle

ankomma på kommunalnämnd, hinna blifva färdig så tidigt, att den

kunde användas vid de väghållningsskyldiges ordinarie sammanträde det

år, på hvars taxering längden skulle grundas, men å andra sidan torde

ingenting hindra att, på sätt i afseende å kommunalstämma ägde rum,

vid nämnda sammanträde liksom vid de kommunalstämmor, där röstvärdet

skulle beräknas efter vägfyrk, röstades med den på föregående

årets taxering grundade vägfyrktalslängden. Hvad beträffade granskningen

af den utaf häradsskrifvaren uppgjorda vägfyrktalslängden, torde,

om sådan granskning äfven i detta fall skulle finnas behöflig, därmed

kunna förfaras på samma sätt som i afseende å den kommunala fyrktalslängden,

och borde i hvilket fall som helst längden, kommunvis uppgjord,

af häradsskrifvaren ofördröjligen expedieras till vederbörande

kommunalstämmors ordförande, Indika därefter i sin ordning skulle hafva

att tillställa vägstyrelsen afskrift häraf.

För ifrågavarande bestyr borde enligt kollegii åsikt häradsskrifvaren

tillerkännas ersättning ur vagkassan med belopp, hvarom närmare bestämmelser

måhända lämpligen kunde inflyta i förordningen angående

expeditionslösen eller eljest stadgas i särskild författning.

I öfrig! har kollegium ansett de i ämnet erforderliga föreskrifter

närmast kunna inrymmas i ett tillägg till nu förevarande paragraf i

väglagen.

I Girigt anslutande mig till kollegii uppfattning i denna fråga,

har jag emellertid ansett det af kollegium föreslagna förfarandet kunna

i någon man förenklas. Någon afskrift af ifrågavarande längd i ända
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Reglerna för

tatsbidragets

utgående.

102 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

mål _ att tillställas vägstyrelsens ordförande torde icke behof vas, om

originalet först sändes till kommunalnämnden för vägfyrktalens införande

i en särskild kolumn af kommunens fyrktalslängd och, sedan så skett

samt vägfyrktalslängden i sammanhang med kommunens fyrktalslängd

granskats och justerats, originala vägfyrktalslängden af kommunalstämmans

ordförande fortställdes till ordföranden i vägstyrelsen. På detta

sätt erhölles med minsta omgång ocli besvär röstlängder såväl för de

tillfällen, då kommunens väghållningsskyldige hade att sammanträda ä

kommunalstämma för val af sockenombud till vägstämma, som ock för

distriktets allmänna vägstämmor.

Angående storleken af den ersättning, som skulle ur vägkassan

utgå till häradsskrifvaren för arbetet med upprättande af ifrågavarande

längd och om hvars belopp jag lika med kollegium anser lämpligen

kunna meddelas bestämmelse utanför väglagen, är jag nu icke beredd

att framställa något förslag, men anser mig emellertid böra framhålla,

att ersättningen under inga förhållanden bör sättas så högt, att den

kan för vägkassorna medföra någon kännbar uppoffring.

De bestämmelser i ämnet, jag ansett böra i väglagen ingå, äro,

på sätt lagförslaget utvisar, införda under förevarande paragraf, till

hvilken de närmast ansluta sig.

60 §.

I Riksdagens skrifvelse yttras:

»Beträffande---väckta förslag om ändring af reglerna för stats
bidragets

utgående, anser Riksdagen att, då vid tillämpningen af 60 §

den princip gjort sig gällande, att statsbidrag vägrats för sådana vägar,

som underhållas på vägkassans bekostnad, och då ej skäl förefinnes att

för statsbidrags erhållande göra skillnad mellan de vägar, som underhållas

genom arbete, och dem, som underhållas medelst penningsammanskott,

välgrundad anledning finnes att genom ändring af paragrafens

ordalydelse fastslå den grundsats, att statsbidrag skall utgå för all landsväg

och bygdeväg, som underhålles antingen in natura af de väghållningsskyldige

eller ock gemensamt på hela distriktets eller dess vägkassas

bekostnad, såvida vägskatt för sådant ändamål utgöres af de in natura

väghållningsskyldige.»

»Vidare anser Riksdagen det ensidigt, att staten, i likhet med

hvad som redan nu äger rum beträffande broar, hvilka såsom hänförliga

till vägtrummor ingått i vägdelningen, lämnar bidrag till underhållskostnaden

för gemensamt på hela distriktets eller dess vägkassas

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

bekostnad underhållna broar och färjor, såvida vägskatt för sådant ändamål

utgöres af de in natura väghållningsskyldige.»

»Broar och färjor stå nämligen i sådant samband med vägarna,

att samma skäl, som tala för, att staten bidrager med en del af underhållskostnaden

för vägarna, jämväl synas betinga, att statsbidrag i

samma utsträckning lämnas till broar och färjor. För den händelse

för öfrigt statsbidrag kommer att utgå äfven för sådana vägar, som

underhållas gemensamt på hela distriktets eller dess vägkassas bekostnad,

följer såsom en konsekvens däraf, att statsbidrag äfven bör lämnas för

på samma sätt underhållna broar och färjor.»

De i ärendet hörde vederbörande hafva i allmänhet och i hufvudsak

biträd t Riksdagens uttalande i denna fråga. De få yttranden i

motsatt riktning, som förekommit, hafva väsentligen grundat sig på

obenägenhet i allmänhet för ändringar af väglagens mera principiella bestämmelser,

till Indika föreskrifterna i denna paragraf ansetts höra. Delvis

bär motståndet endast afsett utdelandet af statsbidrag till underhållet

af broar och färjor, i det att 55 och 60 §§ i lagen, med hvarandra

sammanställda, ansetts tydligt angifva, att statsbidrag borde utgå för

oindelade vägar.

Till stöd för berörda lagändring bär utöfver de i riksdagsskrifvelsen

åberopade skäl äfven framhållits eu del andra. Så har påpekats, att en

sådan ändring vore ägnad att medföra eu utjämning i vägbördan, i det

att åtskilliga distrikt vore jämförelsevis mer än andra betungade med

underhåll af oindelade vägar samt af broar och färjor. Ändringen vore

ock desto mer rättvis, som den otydliga bestämmelsen i väglagens 8 §

om undantagande från vägdelning af de broar, som ej vore hänförliga

till vägtrummor, gifvit anledning därtill att, medan broarna i somliga

distrikt blifvit i stor utsträckning undantagna till underhåll medelst vägkassan,

desamma i andra distrikt fått till större delen ingå i vägdelningarna,

hvarigenom i de senare distrikten statsbidrag redan nu kommit

att utgå till underhållet af broar. Slutligen blefve den föreslagna

anordningen med undantagande från vägdelning af vissa vägar och

vägsträckor mindre eftersträfvansvärd, om icke statsbidrag till underhåll

äfven af sådana vägar och vägsträckor skulle få åtnjutas.

Bland dem, som tillstyrkt ifrågavarande lagändring, har yppat sig

en särskild meningsskiljaktighet i fråga om lämpligheten däraf att, på

sätt Riksdagen tänkt sig, statsbidrag till underhåll af oindelade vägar

samt af broar och färjor skulle göras beroende af det villkor, att vägskatt

för sådant underhåll utgjordes af de in natura väghållningsskyldige.

Å ena sidan har detta villkor ansetts desto mer befogadt, som nämnda

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kanal. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 21.

bidrag därföratan förmenats endast skola gifva anledning till beredandet

af en besparad fond,. som icke skulle medföra någon lindring i de

väghållningsskyldiges årliga tunga. A andra sidan har däremot anförts

att, om statens skyldighet att bidraga till vägunderhållet erkändes,

denna skyldighet icke borde minskas deraf, att vägunderhållet in natura

så hardt drabbade de därtill förpliktade, att den vägskatt som, såsom

motsvarighet till detta, utgjordes af de icke in natura väghållningsskyldige,

befunnes tillräcklig för underhållet af ifrågavarande föremål.

Villkoret skulle ock kunna föranleda därtill att, för åstadkommande af

en obetydlig debitering på de in natura väghållningsskyldige i syfte att

dymedelst komma i åtnjutande af det ökade statsbidraget, utgifter uppkonstruerades

och upptoges i utgiftsstaten för vägkassan, eller ock att,

om den af Riksdagen ifrågaställa ändringen i 12 § väglagen genomfördes,

väghållet i större utsträckning än som vore nödigt ställdes på

entreprenad. Det har vidare anmärkts, att det i de flesta fall torde

blifva svårt att afgöra, om en påförd vägskatt utdebiterats för sådant

underhåll, hvarom här vore fråga, eller för andra ändamål. Slutligen har

äfven framhållits att, då det ofta inträffade, att i ett och samma distrikt

vägskatt af de in natura väghållningsskyldige utgjordes det ena året,

men icke det andra, statsbidraget skulle blifva underkastadt täta växlingar

i stället för att, såsom nu, vara oförändradt, tills ny uppskattning

genom särskild nämnd skedde.

Kammarkollegium här för sin del ej haft något att erinra mot en

utsträckning af statsbidraget, så att det komme att lämnas jämväl för

underhåll af oindelad. väg samt af bro och färja, som underhölles på

vägkassans bekostnad. Däremot kunde kollegium icke biträda det af

Riksdagen därvid angifna villkoret, att för sådant underhåll vägskatt

utgjordes af de in natura väghållningsskyldige, i hvilket afseende kollegium

väsentligen anslöte sig till hvad i vederbörandes yttranden däremot

anförts, med erinran tillika, att den omständighet, att vägskatt af

de natura väghållningsskyldige icke utgjordes, ingalunda alltid innefattade

något afgörande bevis, att vägbördan inom distriktet vore mindre tryckande,

då nämligen förhållandet kunde vara sådant, att naturaväghållet

i och för sig vore högst betydande och vägskatten för andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet i följd däraf så hög, att därmed

täcktes samtliga utgifter för det öfrig;1,, jämförelsevis obetydliga vägunderhållet.

Till ledning i någon mån för bedömande af storleken utaf den

ökning i utgift, statsverket genom ifrågavarande förändring i reglerna

för statsbidragets utgående skulle få vidkännas, har kollegium granskat

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

vägkassornas utgiftsstater för år 1900 och därvid inhämtat, att däri

upptagna utgifter för underhåll af oindelade vägar samt af broar, skyddsvärn

och färjor belöpt sig till sammanlagdt i det närmaste 400,000

kronor.

Mot den af Riksdagen önskade lagändring, såvidt den afser tillförsäkrande

åt distrikten af statsbidrag för underhåll af all väg, indelad

eller ej, äfvensom af broar och färjor, är från min sida intet att erinra.

För lagtillämpningen bör ändringen hälsas med desto större tillfredsställelse

som det hittills mången gång — där vägdelning efter nya lagen

ännu ej ägt rum — i själfva verket varit vanskligt att afgöra, huruvida

ett visst väg- eller brounderhåll, som enligt äldre bestämmelser utgöres

icke af hela distriktet men ändock gemensamt af någon samfällighet,

socken eller byalag, borde räknas som natura väghållning eller ej,

hvaraf åter statsbidraget ansetts böra blifva beroende.

Om lämpligheten af det utaf Riksdagen angifna villkor för statsbidrag

i bär ifrågavarande fall har jag däremot, i betraktande af hvad

härom förekommit, icke funnit mig öfvertvgad, hvadan förslaget icke

upptager något sådant villkor. I

I fråga om statens bidrag till allmänna vägunderhållet har Riksdagen

vidare anfört:

»Hvad slutligen angår framställdt förslag om höjning af det bidrag,

som staten lämnar dem, indika fullgöra vägunderhållet in natura, så

anser Riksdagen det rättvist och billigt, att staten till de distrikt, där

vägbördan är mest tryckande, lämnar större bidrag, än nu äger rum.

Därigenom skulle vägunderhåll sskyldigheten, hvilken onekligen är i hög

grad olika betungande inom olika delar samt inom olika vägliållningsdistrikt

i vårt land, kunna utjämnas, utan att de grunder, enligt hvilka

vägunderhållet nu utgöres, behöfde rubbas. Lämpligaste förfaringssättet

härvid torde vara, att Riksdagen till Eders Kung!. Maj:ts förfogande

ställer ett särskilt för ändamålet anvisadt anslag, och att åt

Eders Kungl. Maj:t öfverlämnas att, efter pröfning af omständigheterna

i hvarje fall, bestämma såväl hvilka som skola komma i åtnjutande

af förnöjdt statsbidrag som med hvilka belopp, inom vissa fastställda

gränser, detta skall utgå.»

Hvad Riksdagen sålunda ifrågasatt bär af flertalet i ärendet hörde

vederbörande förordats såsom ägnadt att, på sätt Riksdagen framhållit,

medföra en utjämning af den i hög grad olika och särskild! i vissa

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 14

Extra stats,

bidrag.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

delar af Norrland med dess glesa befolkning och vidsträckta områden

hardt tryckande vägbördan. I enstaka yttranden har det extra statsbidraget

ansetts böra tillgodokomma endast sådana distrikt, i hvilka

funnes anlagda mer betydande vägar hufvudsakligen för statens egna

ändamål, såsom militär vägar, och på en del andra håll har man uppställt

fordran på en allmän fördubbling af det nu utgående statsbidraget

såsom villkor för ett ytterligare bidrag till de mer betungade distrikten.

De öfriga, som uttalat sig i ämnet, hafva ställt sig mer eller mindre

tveksamma till eller afstyrkt anordningen i fråga. Mot densamma har

anmärkts, att det skulle möta de största svårigheter att utröna, i hvilka

distrikt vägbördan i verkligheten vore mest tryckande och att mellan

dessa distrikt rättvist fördela det förhöjda statsbidraget. Den därför

erforderliga fullständiga statistiken saknades. Dessutom kunde, till följd

af olika taxering eller olika uppskattning af naturaunderhållskostnaden,

ett distrikt få utseende af att var mer betungadt än ett annat, utan

att detta vore verkliga förhållandet. Men äfven om vägunderhållet i

en ort verkligen drogc större kostnad än i en annan, beliöfde detta icke

innebära, att den förra orten vore mer betungad än den senare, enär

nämligen en dryg vägunderhållskostnad i en ort ofta berodde på en

liflig trafik vid afsättning af dess produkter och i sådant fall uppvägdes

af en ökad förmåga att bära kostnaden. Det vore därför att befara,

att statsbidragets olika storlek väsentligen skulle komma att blifva

beroende af de särskilda vägstyrelsernas mer eller mindre nitiska framhållande

af vägbördans tryck inom deras distrikt. Då sannolikt allt

för många skulle göra anspråk på förhöjdt statsbidrag för att sådant

skulle kunna komma dem alla till del, skulle den föreslagna anordningen

ock gifva anledning till många klagomål. Det har ock framhållits, att

vägbördans tryck inom ett distrikt i väsentlig mån berodde på de väghållningsskyldiges

egna mer eller mindre praktiska anordningar och

större eller mindre sparsamhet vid ordnandet af distriktets vägangelägenheter.

Det förhöjda bidraget kunde därför komma att verka såsom

eu premie åt en mindre sparsam och förståndig skötsel af distriktets

ekonomi. Den åsyftade utjämningen af vägbördan har ock ansetts

kunna vinnas bättre genom andra åtgärder, såsom dels omreglering af

vägdistrikten så att antingen hvarje län komme att utgöra ett distrikt

eller ock socknen blefve enhet för naturaunderhållet och länet enhet

för väghållningen i öfrigt, dels sådan utsträckning af det utaf Riksdagen

beviljade anslaget till nya vägars anläggande, att detsamma

finge anlitas äfven till gamla vägars förbättrande och utläggning till

bredden m. m., dels ock åvägabringande af en mer noggrann och med

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

hänsyn till de verkliga kostnaderna skeende uppskattning af naturannderkållskostnaden.

Af dem, som sålunda icke ansett sig kunna tillstyrka den ifrågaställda

anordningen, hafva åtskilliga i stället förordat en allmän och

likformig höjning af det nu utgående statsbidraget, i allmänhet till

dubbla beloppet emot detta, alltså till eu femtedel af den för vägunderhållet

uppskattade kostnaden; till stöd för hvilken förhöjning,

bland annat, framhållits de stora fördelar, staten själf hade af de allmänna

vägarna, för försvarsväsendet och andra dess ändamål. Andra

åter hafva, åtminstone för det närvarande, motsatt sig hvarje ytterligare

bidrag från statens sida till väghållningsbesväret, samt i sådant afseende

anfört, bland annat, att under de få för vägväsendet jämförelsevis

kostsamma organisationsår, som förflutit efter väglagens antagande,

tillräcklig erfarenhet icke vunnits, om eller i hvilken omfattning ett

sådant ytterligare bidrag kunde anses påkalladt, samt att en förhöjning

af statsbidraget till väghållningen på landet icke borde äga rum, så

länge staten icke i någon mån bidroge till underhållet åt städernas

vägar.

Kammarkollegium har anfört att, hvad först beträffade den i

vederbörandes yttranden väckta fråga om en allmän förhöjning åt det

nu utgående statsbidraget till allmänna vägunderhållet från en tiondedel

till eu femtedel af den uppskattade kostnaden, kollegium ej tilltrodde sig

att afgöra, hvilkendera proportionen kunde anses vara efter här inverkande

omständigheter bättre afpassad; men kollegium betviflade, att

förhållandena under den relativt korta tid, som förflutit efter väglagens

stiftande, kunde hafva förändrat sig i den grad, att omförmälda förhöjning

häraf skulle kunna finnas motiverad. I allt fall skulle därmed

ej främjas det viktiga önskemålet af en minskning i den bestående

ojämnheten i våghålIningstungan på olika orter. Under sådana omständigheter

och då Riksdagen upprepade gånger och senast år 1900

i sammanhang med sitt beslut om väglagens revision afslagit väckta

motioner i berörda syfte, hade kollegium funnit sig för sin del icke

hafva skäl upptaga tanken på en sådan allmän och likformig förhöjning

af ifrågavarande bidrag för alla distrikt inom riket, som nyss omnämnts.

Däremot kunde kollegium icke annat än biträda Riksdagens mening

om lämpligheten af ett särskildt statsunderstöd till väghållningen inom

de distrikt, där väghållningsbördan vore mest tryckande, samt om förfaringssättet

för meddelande af sådant understöd. Kollegium förbisåge

ingalunda, att denna anordning i tillämpningen kunde blifva förenad

med afsevärda svårigheter för träffande af ett riktigt afgörande, till hvilka

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kung l. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

distrikt och till hvilken storlek inom fastställda gränser ifrågavarande

understöd kunde böra lämnas, men så betydande torde dessa svårigheter

väl ej blifva, att ensamt för deras skull borde öfvergifvas denna, som

det ville synas, enda möjlighet att, utan rubbning af lagens grunder,

afhjälpa åtminstone de bjärtast framträdande missförhållandena i afseende

å vägbördans ojämna fördelning.

Beträffande storleken af det särskilda anslag, som enligt hvad

Riksdagen afsett skulle för ifrågavarande ändamål ställas till Eders

Kungl. Maj:ts förfogande, äfvensom fastställandet af närmare bestämmelser

för disposition däraf, har kollegium — vid det förhållande, att,

därom i själfva lagen icke lämpligen torde kunna intagas några föreskrifter

utan endast en allmän antydan — ansett sig icke behöfva

afgifva förslag, därtill kollegium för öfrig! icke haft att hämta någon

ledning i vederbörandes yttranden.

För egen del iinner jag lika litet som kollegium anledning att nu

ifrågasätta någon högre proportion, lika för alla distrikt, i afseende å

statens bidrag till vägunderhållet än den nu stadgade tiondedelen, desto

mindre som, vid bifall till förslaget under 6 § om indragande under

den allmänna väghållningsskyldigheten af flertalet hittills därifrån fritagna

beskattningsföremål, statens mellankomst i detta fall strängt taget

måste anses, till en del åtminstone, förlora sitt berättigande.

Hvad därefter vidkommer frågan om ett extra statsbidrag till de

mer betungade väghållningsdistrikten, har jag för att gifva en något

klarare öfverblick öfver förhållandena i afseende å väghållningsbördans

olika tyngd inom olika orter, sådana dessa förhållanden statistiskt kunna

påvisas, låtit inom departementet uppgöra en på uppgifterna i Bil. C.

till kammarkollegii betänkande grundad tabell, utvisande för hvarje

distrikt, bland annat, kostnaden för underhållet för meter af väg såväl

sommar- som vintertiden äfvensom våglängd för vägfyrk, allt för år 1900.

Departementschefen företedde härefter sagda tabell, hvilken skulle

bifogas protokollet.

Departementschefen anförde vidare:

Ehuru, med hänsyn till den förut påpekade olikformigheten i fastighetstaxering

och uppskattning af vägunderhällskostnaden inom olika

distrikt, denna tabell icke kan göra anspråk på fullt vitsord, lär det i

allt fall ej kunna förnekas, att en verklig och betydande ojämnhet i

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 21.

väghållningsbördans tyngd på olika orter förefinnes. På staten, som

genom sin lagstiftning härtill gifvit anledning, kan fördenskull icke

utan fog ställas anspråk på särskild! bistånd till lättnad åtminstone för

dem, hvilkas börda trycker allra tyngst — när nu en reglering på annat

sätt, det vill säga genom omgestaltning af lagens grunder i hvad de

beröra denna fråga, icke anses böra vidtagas.

Liksom jag följaktligen icke kan annat än gilla förslaget om

extra statsunderstöd till sådana väghållningsdistrikt, som äro med väghållning

mest betungade, delar jag Riksdagens mening om lämpligaste

sättet för meddelande af ett sådant understöd. Kammarkollegium har

ansett detta böra i lagen uttryckas så, att »distrikt, som äro med väghållning

synnerligt betungade, må kunna af staten erhålla särskild!

understöd, i den mån medel, som för sådant ändamål må vara anslagna,

därtill lämna tillgång, och efter Eders Kungl. Maj:ts pröfning». Denna

formulering, hvilken skulle afse ett tillägg till förevarande paragraf,

synes mig tillfredsställande. Den utsäger med tillräcklig tydlighet, att

understödet endast i jämförelsevis sällsynta undantagsfall skall kunna

komma i fråga. Den fastslår ej heller i något fall förmånen såsom

någon rätt, på hvilken skulle kunna göras lagligt anspråk. Den lägger

i statsmakternas hand att reglera det allmännas hjälp efter behof och

omständigheter, olika för olika tider och olika förhållanden samt oberoende

af sjkifva lagen. Och under sådana förhållanden kan förslaget

ej heller sägas gå utöfver försiktighetens gränser.

Betänkligheterna vid den föreslagna anordningen anknyta sig

egentligen till svårigheten att åstadkomma en någorlunda rättvis fördelning

af det anslag, som skulle komma att af Riksdagen för ifrågavarande

ändamål anvisas. Anspråk på delaktighet i detta komma Utan tvifvel

att möta från långt flera distrikt än att alla skola kunna komma i åtanke,

och i allt fall blir pröfningen för berörda fördelning uppenbarligen

ganska ömtålig. Vissa allmänna vägledande bestämmelser torde emellertid

härvid kunna uppställas till underlättande af sagda pröfning.

Då dylika bestämmelser torde komma att ingå såsom villkor vid

dispositionen af det anslag, Riksdagen kan komma att för ifrågavarande

ändamål anvisa, vill jag här endast antyda några enligt min mening

lämpliga bestämmelser i berörda syfte. Såsom Riksdagen själf angifvit,

borde understödet, hvilket, liksom det ordinarie statsbidraget, alltid torde

böra sättas till viss kvotdel af den uppskattade väghållningskostnaden,

begränsas till ett maximum, som icke i något fall finge öfverskridas.

Möjligen skulle ock kunna stadgas att, där ett distrikt under ett visst

antal år varit i åtnjutande af understöd, samma distrikt icke därefter

s. 110 Kontrollera mot PDF

l&attbiärayets

/Metning.

110 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

finge, förrän efter viss tids förlopp, ånyo tilläggas sådan förmån. Vidare

borde i hvarje fall fordras så noggrann undersökning som möjligt angående

distriktets ekonomi och dess bärkraft genom förebringande efter

visst formulär af statistiska uppgifter för någon ej alltför kort

tidrymd rörande ej blott vägväsendet utan äfven andra förhållanden,

som här kunde anses inverka, såsom folkmängd, taxeringsvärden å

fastigheter, inkomstbevillning, kommunernas finanser o. s. v. Men

härutöfver borde naturligtvis också öfver hvarje ansökning afgifvas

utlåtanden af samtliga lokalmyndigheter, däribland jämväl möjligen vederbörande

landsting och hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Den

noggranna utredning, som på detta sätt borde kunna förväntas, borde

enligt min tanke erbjuda tillräckliga hållpunkter för ett afgörande, så

rättvist och billigt som skäligen kunde begäras.

Jämte det jag sålunda funnit mig böra i enlighet med Riksdagens

önskan föreslå såväl ändring i reglerna för det ordinarie statsbidragets

utgående som äfven — i den män sådant lämpligen bör i själfva lagen

uttryckas — anordning för extra statsunderstöd till särskilda väghållningsdistrikt,

bär jag ansett mig böra upptaga en i vederbörandes

yttranden väckt fråga om ändrade bestämmelser rörande det sätt, hvarpå

statsbidraget skall komma vederbörande till godo.

Nu gällande föreskrift, att det statsbidrag, som tillkommer de in

natura väghållningsskyldige, skall på lämpligt sätt dem tillhandahållas,

synes i allmänhet hafva tillämpats så, att bidraget till dem utdelats i

kontant, men undantagsvis också på det sätt, att bidraget öfverlämnats

till vederbörande kommunalnämnd, som afkvittat detsamma ■ från väghållarnes

kommunalutskylder. Då det senare förfarandet naturligen ej

låter sig användas annat än med kommunalnämndens medgifvande, äro

vägstyrelserna lagligen hänvisade endast till det förra, hvilket återigen,

efter hvad från många håll anmärkts, är alltför besvärligt för såväl

vägstyrelsen som väghållarne, hvilkas andelar i bidraget tillika ofta äro

så obetydliga, att de finnas ej ens löna mödan af ett uttagande. Med

afseende härå har föreslagits, att ifrågavarande bidrag skulle antingen

afräknas å väghållarnes vägskatt eller kommunalutskylder, eller ock i

sin helhet ingå i vägkassan, hvarigenom ock gagnet däraf skulle blifva

väsentligen större än genom dess söndersplittrande i eu mängd, hvar

för sig ofta så godt som värdelösa småposter.

Äfven kammarkollegium har, i betraktande däraf att, på sätt af

uppgifterna i Bil. G. till kollegii betänkande kunde slutas, statsbidraget

för omkring femtedelen af samtliga väghållarne i riket för närvarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

icke uppginge till 25 öre för dem hvar och för öfver hälften icke till

en krona för hvarje, funnit statsbidragets utdelning sådan den nu ägde

rum föga lämplig. I stället har det synts kollegium, som om, till uppenbar

fördel för såväl vägstyrelsen som de väghållningsskyldige, den anordning

borde kunna träffas, att utdelningen finge verkställas genom likvid i uppbörden

af de väghållningsskyldiges vägskatt eller andra allmänna utskylder,

antingen på det sätt, att bidraget å debetsedeln tillgodofördes den skattskyldige,

eller ock så, att detsamma af uppbördsmannen vid uppbördstillfället

afräknades å vederbörandes utskyldsbelopp. För den händelse emellertid,

att ett sådant förfarande, hvilket torde förutsätta förändrade

regler för statsbidragets utanordning, icke skulle finnas lämpligt, bär

kollegium, med afseende för öfrigt å den tvifvelsutan större nyttan för

de väghållningsskyldige af bidragets bevarande såsom en samlad enhet

för att komma dem gemensamt till godo, äfven tänkt sig en anordning

i sådan riktning. I detta afseende syntes erbjuda sig två särskilda

utvägar.

Antingen skulle bidraget ingå i vägkassan, hvarigenom och då

detsamma således ej borde få afräknas från det belopp, som för vägskattens

bestämmande skulle fördelas på samtliga till vägunderhåll in

natura förpliktade fastigheters vägfyrkar, uttaxeringen på hvarje annan

vägfyrk visserligen blefve så mycket större, men å andra sidan, då de

förra vägfyrkarna samtidigt genom afsaknaden af statsbidraget blefve

i lika mån högre betungade, ej heller någon orättvisa skulle tillfogas

dem, hvilka endast med penningar bidroge till väghållet. Däremot

kunde emellertid invändas, att för de distrikt, där någon vägskatt icke

utgjordes af jordbruksfastigheter, statsbidraget i nämnda fall endast

skulle komma att uppsamlas i vägkassan såsom ett öfverskott, hvilket

icke omedelbarligen utan först i en framtid, i den ordning 62 § anvisade,

kunde komma de väghållningsskyldige till godo, och att förhöjningen

af vägskatten för öfriga beskattningsföremål likaledes endast

komme att än ytterligare stegra nämnda öfverskott, vore detsamma än

så obehöflig!. Denna olägenhet torde emellertid hvad statsbidraget beträffade,

för den händelse nu angifna förfaringssätt skulle finnas lämpligt,

utan svårighet kunna förebyggas genom en viss af kollegium föreslagen

ändring af 62 §, hvaraf skulle följa, att det besparade statsbidraget

finge tagas i anspråk när som helst för vägkassans utgifter.

I hvarje fall syntes det böra få ankomma på beslut af de väghållningsskyldiges

majoritet att bestämma, huruvida nämnda statsbidrag skulle

till naturaväghållarne utbetalas eller ingå i vägkassan.

Den andra utvägen skulle vara att bibehålla det naturaväghållarne

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungi. Majiis Nåd. Proposition N:o 21.

tillkommande statsbidraget såsom en deras egen fond, att efter beslut

af flertalet bland dem användas till sådana utgifter, hvarigenom lättnader

i väghållet kunde dem beredas, såsom till bidrag för inköp af

grus- och stentäkter, inköp af stenkrossningsmaskiner o. d.

Disposition af statsbidraget för samtlige väghållningsskyldiges gemensamma

räkning, efter beslut af majoriteten bland dem, torde emellertid

ej böra medgifvas i sådana distrikt, där vägdelning enligt nya

lagen ännu ej ägt rum, och där naturaväghållet följaktligen fortfarande

utgjordes efter mantal. Detta senare förhållande föranledde nämligen,

att statsbidraget också rättvisligen borde tillgodokomma dem efter denna

grund, det vill säga efter eu helt annan proportion än vägfyrktalet,

hvarför bidragets inryckande i vägkassan uppenbarligen skulle komma

att förnärma deras rätt, hvilkas fastigheter hade jämförelsevis större

mantal än taxeringsvärde. Mer egentligt vore, att statsbidraget i

sådana distrikt finge disponeras ensamt för de in natura väghållningsskyldiges

gemensamma räkning, under förutsättning nämligen, att vid

besluts fattande därom mantalet och ej vägfyrktalet finge utgöra röstgrund,

något som dock måste anses otidsenligt och jämväl olämpligt

med afseende å de förvecklingar och missförstånd, som däraf vore att

befara.

Lika med kollegium och de flere vederbörande, som sig därom

yttrat, finner jag den nuvarande utdelningen i kontant af statsbidraget

till naturaväghållarne vara olämplig och förty böra ersättas med ett

annat förfarande. Lagförslaget upptager i sådant syfte den ändring

i 60 §, att berörda bidrag skall tillgodokomma väghållarne genom

afräkning å deras allmänna utskylder. Till ledning för eu sådan

afräkning, hvilken sålunda skall verkställas af vederbörande häradsskrifvare

å debetsedlarna, skall det, jämlikt förslaget under 63 §, åligga

vägstyrelsen att, på sätt där närmare sägs, genom Eders KungL

Maj:ts befallningshafvande tillhandahålla häradsskrifvarne eu specifik uppgift

å bidragets belopp för hvarje väghållare. Huru förfarandet i öfrig t

skall ordnas, är eu mer teknisk fråga, som icke berör själfva väglagen,

utan dels nådiga kungörelsen den 25 januari 1895 angående dispositionen

af anslaget till bidrag till vägunderhållet på landet m. m., dels

ock författningarna angående uppbördsväsendet; och torde på särskild

pröfning, efter vederbörande ämbetsmyndigheters hörande, ankomma,

hvilka förändrade anordningar i dessa hänseenden lämpligen må böra i

följd af den föreslagna lagändringen vidtagas.

Förslaget innebär, att det ifrågasatta förfarandet skulle tillämpas

ej allenast på det ordinarie statsbidraget till vägunderhållet utan jämväl

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

på sådant extra statsbidrag, som kan komma att för vissa distrikt till

samma ändamål anvisas, för hvilket ändamål äfven det senare — såsom

redan förut är omnämndt — lämpligen bör uttryckas i en viss andel af den

uppskattade underhållskostnaden. Gifvet är emellertid, att här endast

kan afses det statsbidrag, som skall tillgodokomma naturaväghållarne

eller med andra ord belöper på vägunderhållet in natura, då nämligen

statsbidraget till det vägkassan åliggande vägunderhåll tydligen alltid

måste utanordna® i kontant till vägstyrelsen.

För uppbördsförvaltningarna kommer lagändringen utan tvifvel

att medföra afsevärdt besvär, och det kan måhända blifva nödigt att

bereda vederbörande tjänstemän, i synnerhet häradsskrifvarne, någon

särskild ersättning därför. Men detta synes mig vara af underordnad

vikt i jämförelse med den stora lättnaden och bekvämligheten för de

väghållningsskyldige att utan omgång eller besvär direkt komma i åtnjutande

af ifrågavarande förmån. De för samma syfte alternativt framkastade

förslag om statsbidragets indragande i vägkassan eller dess bibehållande,

såvidt det tillkommer naturaväghållarne, för deras gemensamma

räkning synas icke i samma grad tillgodose sitt ändamål och

förefalla dessutom i andra hänseenden mindre tilltalande. Den förra

anordningen kan nu visserligen icke sägas förnärma någons rätt, om

man afser det inbördes förhållandet mellan jordbruks- och andra vägfyrkar,

då nämligen, på sätt kammarkollegium framhållit, samtliga fyrkar

ändock blifva i lika mån betungade. Men, där någon uttaxering å

jordbruksfyrkarna icke behöfves, skulle anordningen genom den i följd

däraf oundvikliga högre uttaxeringen på andra fyrkar endast främja eu

— ej sällan osund — öfverskottsbildning i vägkassan, utan någon direkt

förmån för de väghållningsskyldige af den större uppoffringen. Den

andra anordningen åter, eller att låta statsbidraget, såvidt det belöper

på det indelade väghållet, användas för naturaväghållarnes gemensamma

räkning, är endast tänkbar på det sätt, att majoriteten bland

dem länge härom besluta. Men ett sådant förfarande synes icke kunna

stå väl tillsammans med behörig omsorg om minoritetens lagliga rätt,

en anmärkning som naturligen äfven gäller den förra anordningen, om

den skulle ankomma på beslut af samtliga vägliållningsskyldiges flertal.

Att återigen — såsom äfven varit ifrågasätt — stadga bidragets

aftvättning å utskylderna såsom regel, men lämna de väghållningsskyldige

befogenhet att, om de så önskade, besluta om något af nyssberörda

tvenne andra förfaringssätt för bidragets disposition kan så

mycket mindre vara lämpligt och behöflig!, som under sådana förhållanden

någon dylik befogenhet väl knappast någonsin skulle komma till utöfning.

Bik. till BiJcsd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Förteckningar

öfver taxeringsvärden

m. m.

Bokföring af

Öfverskott. ,

Län för vägkos

sans behof.

Debitering

och uppbörd

af vägskait.

Öl §.

För att häri omnämnda förteckningar, såvidt de afse fastigheter

och frälseränta, skola kunna göra afsedt gagn, är nödigt, att summorna

af taxeringsvärden upptagas särskild! för jordbruksfastigheter, som utgöra

vägunderhåll in natura, och särskild! för alla öfriga fastigheter

och frälseränta. I detta syfte föreslås i paragrafen ändring, därvid i

ölrigt förutsattes, att allmänningsskogar, annan fastighet och frälseränta

skola fyrktalssättas efter en och samma måttstock.

02 §.

Då i följd al liär gifna regler angående disposition af öfverskott

i .vägkassan sådant öfverskott bör i kassans räkenskaper särskilt bokföras,

men föreskrift härom nu saknas, har en sådan i förslaget intagits.

Till paragrafen föreslås i öfrig! ett tillägg om upptagande af lån för

vägkassans behof. I brist af hvarje bestämmelse härom i lagen synes

någon tvekan hafva yppats, huruvida långifvares trygghet kunde anses

vara så tillgodosedd, att icke svårighet för erhållande af sådana lån

kunde uppstå. Uppenbarligen bör det emellertid ej vara de väghållningsskyldige

förmenadt att anlita lånevägen för fördelning på längre tid af

större utgifter, som alltför hardt skulle drabba, om de lädes på ett enda

års uttaxering. För att undanröja afl osäkerhet i detta hänseende

upptager förslaget bestämmelse om uttrycklig befogenhet för de väghållningsskyldige

att besluta om upplåning för vägkassans utgifter. Till

kontroll mot missbruk har emellertid tillika inryckts enahanda bestämmelse

om underställeingsskyldighet, som i ty fall gäller för kommunalstämma.

63 §.

Genom nådigt bref den 16 oktober 1806 har Eders Kungl. Maj:t,

jämte meddelande af nådigt beslut på underdåniga besvär af vägstyrelsen

i Gäsene härads väghållningsdistrikt af Älfsborgs län i fråga om

sättet för debitering och uppbörd af vägskatt inom distriktet, anbefallt

kammarkollegium att, efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i

länen hörande, inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida skäl kunde

anses förefinnas för ändring i denna § i syfte att åt de väghållnings
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kung!. Maj-M Nåd. Proposition N:o 21.

skyldige inrymma befogenhet att åt vägstyrelsen eller, på sätt lagutskottet

vid 1896 års riksdag uti dess afgifna utlåtande n:o 27 föreslagit, kommunalnämnd

uppdraga att verkställa debitering, uppbörd och redovisning af

vägskatt.

Kollegium har med anledning häraf i detta ärende infordrat underdåniga

utlåtanden af Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande,

därvid äfven vägstyrelserna och uppbörd sförvaltningarna j ämte åtskilliga

kommunalnämnder fått i frågan sig yttra; hvarefter kollegium, jämlikt

nådig föreskrift, tagit frågan i öfvervägande i sammanhang med sitt

betänkande angående väglagens revision.

Då jämförelsevis många af de inom Riksdagen väckta motioner

angående ändringar i väglagen berört just denna fråga, har kollegium

lämnat eu närmare redogörelse för hvad i ämnet förekommit; och tillåter

jag mig ur denna redogörelse återgifva följande.

1 motion vid 1895 års riksdag hemställdes, att bestyret med vägskattens

debitering och uppbörd skulle undantagslöst öfverflyttas på

kommunalnämnderna och verkställas i sammanhang'' med debitering och

uppbörd af kommunalskatten, med rätt för kommunalnämnderna att

åtnjuta enahanda uppbördsprovision, som nu tillkomme kronans uppbördsman,

samt med befogenhet för de väghållningsskyldige att besluta

om afskrifning af sådana utgifter till vägkassan, som i anseende till

bristande tillgång icke kunnat indrifvas. Sedermera — i motioner vid

riksdagarna 1896—1900 — föreslogs åter, att det skulle få ankomma på

de väghållningsskyldige att vid allmänt sammanträde bestämma, huruvida

vägskattens debitering och uppbörd skulle äga ruin i sammanhang

med kronoskatterna eller på annat sätt, som kunde anses lämpligare,

antingen genom vägstyrelsen eller socknevis genom kommunalnämnderna,

på sätt och mot ersättning, hvarom öfverenskommelse kunde träffas;

och skulle, där uppbörden sålunda komme att verkställas annorlunda

än nu vore stadgadt, vederbörande åtnjuta samma rätt i afseende å

restantier indrifvande, som kommunalnämnd i fråga om resterande

kommunalutskylder, äfvensom de väghållningsskyldige själfva äga besluta

om afkortning af vägskatt för bristande tillgång.

De skal, som till stöd för berörda motioner anförts, kunde sammanfattas

sålunda:

Det vore både ändamålslöst och olämpligt, att vägskatt eu, som

till största delen åtginge till ersättning åt snöploglagen och på de

flesta ställen tillkomme de vägskattbetalande själfva, skulle behöfva

utgifvas i sammanhang med kronoutskylderna i början af året, då de

skattebetalande vore betungade med utgifter, för att sedermera, efter

att hafva under en tid af 3—i månader innestått i vederbörande landt
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

ränteri, åter utbetalas till dem, som erlagt skatten. Jämväl för vägstyrelsen,

som därvid både att förskaffa sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

anordning för medlens lyftande från ränteriet ock sedermera

finge foga anstalt att få medlen sig tillsända, medförde nämnda

förfaringssätt onödigt besvär och kostnad samt ofta äfven risk. Om

åter vägskatten finge uppbäras antingen i sammanhang med kommunalutskylderna

eller genom vägstyrelsen, kunde medlen genast och utan

omgång blifva tillgängliga, därvid äfven utdelning'' af statsbidraget och

likvid af ersättning åt snöploglagen kunde kvittningsvis och till stor

lättnad för alla vederbörande verkställas. Genom öfverenskommelse med

kommunalnämnderna skulle ock kostnaden för ifrågavarande bestyr kunna

ställas billigare än den provision, som nu måste i sådant afseende utgå.

Det måste ock anses principiellt oriktigt att, dä kommunala tskyldernas

uttagande vore anförtrodt åt menigheterna själfva, påfordra annan ordning

med afseende å vägskatten, som till sin natur vore en kommunal utlaga

och som åtminstone icke tillhörde någon annan än den lagligen bestämda

vägkommunen, häradet.

Vid 1896 års riksdag tillstyrkte lagutskottet en lag, enligt hvilken

paragrafen skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»Konungens befallningshafvande..................................... föreskrifvet.

De väghållningsskyldige äge dock vid sammanträde, hvarom i 58 §

förmäles, bestämma, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisningskall

verkställas genom kommunalnämnd mot ersättning enligt öfverenskommelse;

och gälle i ty fall i fråga om debitering och uppbörd, sä

ock om indrifning af restantier i tillämpliga delar, hvad beträffande

kommunalutskylder finnes stadgadt.»

»Konungens befallningshafvande eller, där uppbörden sker genom

kommunalnämnd, de väghållningsskyldige äga att förordna om afskrifning

............................... indrifvas.»

Vid de öfriga riksdagarna utlät sig utskottet däremot i fullständigt

afstyrkande riktning. Uppbörd genom vägstyrelse skulle vara förenad

med stora olägenheter, vida större än dem, som åtföljde det nu stadgade

uppbördssätt genom kronobetjaningen. Och hvad anginge vägskattens

uppbörd genom kommunalnämnd, så skulle i det fall, att väghållningsdistriktet

bestode af allenast eu kommun, det möjligen utan

afsevärda olägenheter låta sig göra att, åt kommunalnämnden uppdraga

vägskattens debitering, uppbörd och redovisning. Men detta

vore ett undantagsfall. I de ojämförligt flesta fall vore flera kommuner

förenade till ett väghållningsdistrikt, och mångenstädes vore kommunernas

antal inom distriktet ganska stort. I sådana distrikt skulle det

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 21.

af motionärerna ifrågasatta förfarandet medföra omgång och svårigheter,

ej minst för vägstyrelsen, som finge skriftväxla med alla de

särskilda kommunalnämnderna i stället för, såsom nu, med eu enda

myndighet.

Ingendera af förenämnda motioner har tillvunnit sig Riksdagens

bifall.

I de till följd af ofvan åberopade nådiga bref infordrade yttranden

hafva 14 uppbördsförvaltningar, 196 vägstyrelser och 23 kommunalnämnder

tillstyrkt eu ändring af paragrafen, antingen i det i nådiga

brefvet angifna syfte eller i enlighet med omförmälda förslag af lagutskottet

vid 1896 års riksdag eller slutligen i ändamål af obligatorisk

öfverflyttning på kommunalnämnderna af bär ifrågavarande bestyr, hvaremot

100 uppbördsförvaltningar, 171 vägstyrelser och 133 kommunalnämnder

uttalat sig emot någon ändring af paragrafen.

Af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, livilkas yttranden finnas

i kollega betänkande, hvart och ett till sitt hufvudsakliga innehåll, anmärkta,

har en och annan uttalat den mening, att paragrafen i sin nuvarande

lydelse ej hide hinder i vägen för de väghållningsskyldige att,

om de funne sådant lämpligt, på annat sätt än genom Eders Kungl. Maj:ts

befallningshaf vandes anlitande ombesörja vägskattens debitering och indrifvande.

Men i öfrigt hafva Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

mer eller mindre kraftigt afstyrkt den ifrågasatta lagändringen, under

framhållande hufvudsakligen, att den nuvarande ordningen erbjöde den

bästa garanti för ordning, reda och säkerhet vid upptagande af nämnda

utskyld; att den mer invecklade debiteringen af densamma kräfde större

vana och säkerhet, än som kunde förutsättas hos vare sig vägstyrelse

eller kommunalnämnd; att de utskylder, som upptoges vid kronouppbörden,

inflöte jämnare och skyndsammare än kommunalskatten eller andra

för sig debiterade medel; att uppbörd genom kommunalnämnd skulle

i distrikt, bestående af flera kommuner, vålla vägstyrelsen mångfaldigt

ökadt besvär med skriftväxling och likvider, jämte det oreda skulle uppkomma,

i händelse icke alla kommunalnämnder inom distriktet ville åtaga

sig bestyret; att uppbörden genom vägstyrelsen åter skulle för densamma

medföra ännu större besvär och kostnad, samt att förfarandet icke i

någotdera fallet skulle ställa sig billigare för de väghållningsskyldige

än den nu gällande ordningen.

Lika med kammarkollegium har jag icke heller för egen del funnit

stöd för den åsikt, att ett öfverflyttande, om ock endast efter de väghållningsskyldiges

eget bestämmande, af här ifrågavarande bestyr från

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kimgl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 21.

kronans uppbördsman till andra organ — vägstyrelser eller kommunalnämnder

— skulle medföra sådan fördel, att en dylik anordning förty

borde tillrådas. Tvifvelsutan skulle därigenom åtminstone i någon mån

komma att uppoffras den säkerhet, ordning och kontroll, som det nuvarande

uppbördssättet obestridligen erbjuder, och, efter hvad det vill

synas, finnes ingen anledning att antaga, att de direkta kostnaderna för

skattens upptagande skulle genom förändringen komma att nedbringas.

Den egentliga fördel, som därmed torde afsetts, nämligen att kunna

bereda utväg för utdelning samtidigt med vägskattens uppbörd af ej

mindre det naturaväghållarne tillkommande statsbidrag än äfven ersättningen

till snöploglagen, hvilket allt onekligen skulle lända till stor lättnad

för såväl vägstyrelsen som de våghål! ningsskyldign, har ansetts kunna

vinnas äfven med bibehållande af det nuvarande débiterings-och uppbördssätt,

i hvilket afseende lagförslaget stadgar dels under 60 §, såsom redan

angifvits, kvittning af statsbidraget mot väghållarens allmänna utskylder,

dels ock under 70 § en liknande afräkning beträffande snöplogningsersättningen.

Jag afstyrker sålunda hvarje ändring af 63 § i nu angifna syfte.

Däremot och då genom ofvan anförda nådiga beslut i särskildt mål blifvit

fastslaget, att de väghållningsskyldige — emot hvad eu och annan af

länsstyrelserna antagit — icke i något fall äga anlita annat förfaringssätt

för vägskattens debitering och uppbörd än att påkalla Eders Kungl. Maj ds

befallningshafvandos medverkan, men paragrafens nuvarande ordalydelse

genom uttrycket »på vägstyrelsens därom framställda begäran» kan

gifva anledning till en annan uppfattning, hafva i förslaget dessa ord

ur paragrafen uteslutits.

Jämväl har det synts lämpligt att sätta vägstyrelsen i tillfälle att,

innan beslut därom af Eders Kungl. Majds befallningshafvande meddelas,

yttra sig angående afskrifning af sådana afgift er till vägkassan, som i

anseende till bristande tillgång icke kunnat indrifvås; i hvilket syfte

föreskrift i paragrafen intagits.

1 öfrigt har till paragrafen fogats ett tillägg, afseende skyldighet för

vägstyrelsen att så fort ske kan tillhandahålla Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande

alla de för debiteringen af vägskatten och i sammanhang därmed

förekommande afräkna ngar af statsbidrag och snöplogningsersättning

erforderliga uppgifter om vägskattens belopp och det en hvar af vederbörande

väghållare tillkommande belopp i sådant bidrag och ersättning.

Vid uppbördsorderns meddelande lär Eders Kungl. Majds befallningshafvande

icke underlåta ätt tillse, det slutsummorna af statsbidrag och

snöplogningsersättning äro af vägstyrelsen riktigt upptagna. Men för

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

uppgifterna om fördelningen bör styrelsen vara ansvarig, så att, om någon

oriktighet härutinnan, någon väghållare till förfång, visar sig, honom

bör vara obetaget att omedelbart hos vägstyrelsen förskaffa sig rättelse.

64 §•

Ändringen betingas af förslaget under 52 §.

(55 §.

Mot denna paragraf har anmärkts, bland annat, att bestämmelse

saknades om den grund, efter hvilken de till ett och samma snöploglag

indelade fastigheter skulle sins emellan utgöra ploglagets arbete.

Kammarkollegium bär förmält sig icke vara i tillfälle att upplysa,

huruledes nu i detta afseende förfores, men med hänsyn därtill att de

i väglagen upptagna stadganden angående vinterväghållningen väsentligen

öfverensstämde med förut, enligt förordningen den 18 september

1790, gällande föreskrifter, samt då mantalet förr utgjort grund för

väghållningsbördans fördelning i allmänhet och jämväl, ehuru föreskrift

därom äfven tillförene saknats, torde tagits till rättesnöre i här ifrågavarande

hänseende, ville det synas sannolikt, att samma förhållande

äfven efter nya lagens införande faktiskt i allmänhet kvarstått, helst

som de längder rörande ploglagsindelning, Indika af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande fastställdes, fortfarande angåfve endast mantal, men

ej — utom i något enstaka fall — vägtal eller taxeringsvärden å vederbörande

fastigheter.

Då den anmärkta bristen syntes kunna vålla olägenhet, och med

lagens principer utan tvifvel bäst öfverensstämde, att här ifrågavarande

besvär ploglagsintressenter inbördes emellan fördelades efter vederbörande

fastigheters taxeringsvärden, hemställde kollegium, huruvida ej stadgande

i sådan riktning borde i paragrafen inrymmas.

I öfverensstämmelse härmed upptager förslaget ett tillägg till

förevarande paragraf.

Det torde dock böra anmärkas, att i verkligheten ploglagsintressenternas

arbete för snöplogningen ej sällan måste komma att utgöras

i en annan proportion än efter taxeringsvärdena å deras respektive

fastigheter, dels emedan dessa värden kunna vara så ojämna, att de icke

tillåta eu motsvarande uppdelning i hela dagsverken, dels ock därför,

att intressenterna ingalunda alltid förfoga öfver samma antal dragare

och arbetsfolk i förhållande till nämnda värden. Någon allmän norm

för reglering af deras inbördes skyldigheter måste emellertid finnas,

Ändring i §:n.

Ploglagsintressenternas

inbördes förehållande.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Sammanträde

för öfverenskommelse

om

ersättning åt

ploglagen.

Utesluten hänvisning

till

58 §.

Fördelning

och utbetalning

af snojplogningsersättningen.

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

och eu sådan betingas för öfrigt med nödvändighet af förslaget under

70 § om sättet för snöplogningsmedlens utbetalning kvittningsvis mot

utskylderna, Har den ene delägaren i verkligheten utgjort större del

af arbetet än på honom efter den antagna grunden skulle belöpa, får

det blifva intressenternas ensak att genom särskild likvid sins emellan

utjämna sådant.

69 §.

Liksom de väghållningsskyldiges hörande inför häradsrätt enligt

förslaget skulle afskaffa, och deras yttranden i stället afgifvas å vägstämma,

har äfven det i paragrafen omförmälda sammanträde mellan de

väghållningsskyldige och ploglagen för öfverenskommelse om ersättningen

ansetts kunna förläggas till vägstämman.

70 §.

Här har till en början uteslutits hänvisningen till 53 §, då denna

i sitt förändrade skick ej skulle innehålla något om ploglagsersättningen.

I öfrigt upptager förslaget bestämmelser om sättet för ersättningens

fördelning mellan intressenterna i samma ploglag, äfvensom angående

dess utbetalning. I förra hänseendet finnes för närvarande ingen föreskrift,

utan har det sålunda varit öfverlämnadt åt ploglagsintressenterna

att sämjevis ordna likviden sig emellan af den för hela ploglaget in

summa utbetalade ersättningen.

Men i följd af det föreslagna tillägget till 65 § angående en viss

allmän norm för intressenternas inbördes deltagande i ploglagets skyldigheter

och framför allt för att möjliggöra eu direkt utbetalning af

ersättningen till hvarje intressent för sig i sammanhang med vägskattens

uppbörd måste nu fastslås den regel, att ersättningen skall fördelas efter

samma grund som plogningsskyldigheten, nämligen efter taxeringsvärdena

å ploglagsintressenternas fastigheter.

Hvad beträffar utbetalningen, har det varit en allmänt öfverklagad

brist i lagen, att ersättningen först en längre tid efter vägskattens

uppbörd kunnat komma vederbörande till godo. I de många distrikt,

där större delen af vägskatten åtgår till ifrågavarande ersättning och

jämväl till större delen måste utgöras af ersättningstagarna sj kifva,

måste dessa sålunda vid uppbördstiden i vägskatt vidkännas ett utlägg,

som dock sedermera efter eu tids mellanrum i form af ersättning för

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

plogningen till dem återbäres. Detta onekligen oegentliga förhållande

har kraft sin rättelse. Och för sådant ändamål föreslås nu, att utbetalningen

skall, liksom i fråga om statsbidraget, äga rum vid sjkifva

uppbörden genom afräkning å vederbörandes allmänna utskylder. Ett

sådant förfarande skall utan tvifvel bättre än något annat främja sitt

ändamål att bereda lättnad och bekvämlighet för skattdragarna. Därvid

kan emellertid ej sällan inträffa, att vederbörandes kredit å debetsedeln

öfverskjuter debet, hvarvid en kontant utbetalning af öfverskottet måste

af uppbördsmannen verkställas; men då det kan tagas för gifvet, atf

hvad af vägskatten i dess helhet inflyter skall under alla förhållanden

förslå till ploglagsersättningen, behöfver icke af andra medel beredas

något förskott till sådana kontanta utbetalningar, hvilkas belopp naturligtvis

sedermera afdragas vid vägskattens redovisning till vägstyrelsen.

Att vägstyrelsen skall tillhandahålla de för nu nämnda afräkningar

erforderliga uppgifter om ersättningens fördelning, är redan omnämnd t

i 63 §, till hvilken också hänvisas. Angående de mer speciella bestämmelserna

vid ifrågavarand e anordning, hvilka falla utanför sj kifva

lagen, tillåter jag mig åberopa hvad jag förut i fråga om utdelning af

statsbidraget i enahanda afseende anfört.

U §•

Tillägget till denna paragraf öfverensstämmer med förslag af

kammarkollegium och torde ej kräfva vidare motivering.

73 §.

Ändringarna i denna paragraf, angående val af snöplogfogde, äro

desamma som i 13 § föreslagits beträffande val af vägfogde och äro

tillkomna i liknande syfte.

SO §.

På sätt förut vidrörts, har det ansetts lämpligt att på ett ställe i

lagen sammanföra de däri nu förekommande och ytterligare föreslagna

processuella bestämmelser; därvid denna paragraf synts erbjuda den

tjänligaste platsen.

Såsom nya stadganden i ämnet upptager förslaget endast föreskrifter

om besvär öfver vägstämmas beslut och om syn för pröfning

af besvär öfver vägdelning.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft.

Tillägg till

§:n.

Val af snsplog

fogde.

ProcessueUa

bestcwnmelser.

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

I förra hänseendet yttras i Riksdagens skrifvelse, med syftning å

58 §, följande:

»Vidkommande — — gjorda framställningar, att föreskrift måtte

meddelas angående tid och sätt för anförande af besvär öfver beslut,

som fattats vid det i 58 § af väglagen omförmälda sammanträde med

de väghållningsskyldige, så håller Riksdagen före, att det är en brist

uti väglagen, att bestämmelse uti ifrågavarande afseende saknas. Visserligen

har den praktiska tillämpningen visat sig kunna härför råda hot,

ity att uti flera särskilda genom besvär anhängiggjorda ärenden förklarats,

att det tillkommer Konungens befallningshafvande att till pröfning upptaga

besvär öfver de i 58 § angifva beslut; men antydda brist har likvisst

redan förorsakat olägenheter och tidsutdräkt; och anser Riksdagen, att

bestämmelserna om besvär öfver kommnnalstämmobeslut må kunna

blifva i förevarande fall tillämpliga.»

Hvad Riksdagen sålunda ifrågasatt har icke mött någon gensaga.

Lika med Riksdagen finner jag bestämmelser i ämnet erforderliga.

Sådana betingas äfven, och i något allmännare omfattning, af förslaget om

vägstämma, då det naturligen bör vara obetaget för väghållningsskyldig,

som är missnöjd med sådan stämmas beslut, att däröfver föra klagan.

I fråga om ordningen och sättet för sådan klagan upptager förslaget

motsvarande bestämmelser ur kommunalförordningen så till vida,

att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfven här skall vara forum, och

besvärstiden räknas från öfverklagade beslutets kungörande i kyrkorna.

Jämväl de i nämnda förordning angifna allmänna besvärsgrunder torde

visserligen också här höra hafva sill tillämpning, men detta har icke

ansetts behöfva uttryckligen utsägas, då egentligen icke några andra dylika

grunder torde kunna förekomma. I fråga om besvärstiden åter afviker

förslaget från kommunalförordningen, i ty att, för likformighetens skull,

här antagits enahanda terminer, som i öfverensstämmelse med hittills

gällande föreskrifter af setts för alla andra klagomål i vägärenden, i

hvilken instans klagan än föres.

Behofvet åt föreskrifter om syn för pröfning af besvär öfver vägdelning

synes hafva på flera håll gjort sig gällande.

Så har Eders Kungl. Maj;ts befallningshafvande i Värmlands län

förordat intagande i lagen af bestämmelse därom att, då sådant för

pröfning af besvär öfver vägdelning ansåges nödvändigt, Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ägde låta på de väghållningsskyldiges bekostnad

på platsen verkställa granskning af vägarnas gradering och

skiftesläggning.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

I liknande syfte liar yttrat sig'' Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jämtlands län, som anfört att, då enligt nu gällande stadgande

i 44 § Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke ägde förordna

om syn för granskning af förrättningsmännens åtgärder vid

graderingen, och någon bevisning, som kunde tillmätas vitsord mot förrättningsmännens

afgörande!! härutinnan, ej torde kunna af en klagande

förebringas, helst ej ens vittnesförhör torde af honom kunna påkallas,

hvarje möjlighet för en klagande att vinna rättelse i en möjligen oriktig

vägdelning torde vara utesluten, såvida han ej på grund af uppenbara

räknefel eller formella brister i handläggningen kunde få den rättad

eller undanröjd; och ansåge Eders Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande

alltså närmare bestämmelser tarfva® i fråga om den pröfning

af besvär öfver afslutad vägdelning, som tillkomme Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande.

Jämväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands

län har ifrågasatt ändring i 44 §, under framhållande att, då besvär

öfver vägdelning gånge ut på klagan öfver oriktig gradering af vägarna

eller mindre lämplig utläggning af de särskilda väglotterna, dessa anmärkningars

riktighet svårligen torde kunna af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande endast med ledning af företedda handlingar pröfvas.

Instämmande i dessa uttalandens syfte, har äfven kammarkollegium

hemställt om införande i lagen af bestämmelse i enlighet med Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Värmlands län förslag, dock att

kostnaden för syn, hvarom här vore fråga, icke torde böra drabba vägkassan

i annat fall, än att annan vederbörande icke funnes böra densamma

gälda.

Med afseende å hvad härom förekommit, bär i förslaget intagits

eu bestämmelse om befogenhet för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att, då sådant linnes nödigt, genom ojäfvig landtmätare eller annan lämpligperson

med biträde af jämväl ojäfvige gode män anställa syn för pröfning

af besvär öfver vägdelning. Kostnaden för sådan syn har ansetts

lämpligen böra förskjutas af vägkassan, men stanna på den, som, efter

vanliga regler om rättegångskostnad, kan vid sakens slut därtill skyldig

pröfvas, sålunda antingen klaganden, om lian finnes hafva i oträngdt

mål klagat, eller i annat fall vägkassan, som här representerar motparten,

eller slutligen, efter omständigheterna, båda parterna till hälften hvardera.

Att, om vägkassan drabbas af kostnaden, vägstyrelsen må efter befogenhet

söka återvinning hos förrättningsmannen, torde falla af sig själft.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Tid för lagens

trädande i

kraft.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

För att bereda nödig tid till utarbetande och pröfning af en de!

särskilda författningsbestämmelser utanför väglagen, hvilka skulle af

lagförslagets antagande påkallas, bär tidpunkten för den föreslagna

lagens trädande i kraft ansetts böra bestämmas till den 1 januari 1906.

Statsrådet Berger yttrade härefter:

Angående upphörandet af häradsrätternas befattning med vägärenden

af ekonomisk natur tillåter jag mig åberopa hvad jag såsom

pistitieombudsman i min till Eders Kungl. Maj:t ingifna underdåniga

framställning därom anfört; dock att, i fråga om de förändrade bestämmelser,

som af en sådan anordning skulle påkallas, jag biträder det

nu framställda förslaget om vägstämma såsom organ för utöfning af,

jämte andra de väghållningsskyldiges befogenheter, sådana, som nu

tillkomma dem vid sammanträde inför häradsrätt.

I öfrigt instämmer jag med föredragande departementschefen.

Departementschefen, statsrådet Odelberg hemställde härefter, att

Högsta domstolens yttrande öfver det inom jordbruksdepartementet upprättade

förslaget till lag om ändring i vissa delar af lagen angående

väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 måtte,

för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, genom utdrag af

detta protokoll inhämtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna nådigt bifall.

Ex protocollo:

Reinh. H. J. Rudbeck.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

125

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891.

Härigenom förordnas, att 4, 5, 6, 7, 8, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18,

22, 33, 35, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 49, 50 och 51 §§, öfverskriften till

V kap. samt 52, 53, 54, 55, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 64, 65, 69,

70, 71, 73 och 80 §§ i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891 skola erhålla följande förändrade lydelse.

4 §•

Uppstår fråga om anläggning af allmän väg; då skall ansökning

därom göras hos Konungens befallningshafvande, som låter höra samtlige

väghållningsskyldige, hvilka i väghållningen med arbete eller penningar

deltaga; hvarefter, och sedan kronofogden afgifvit yttrande,

Konungens befallningshafvande meddelar beslut i frågan.

I enahanda ordning afgöras frågor om indragning af allmän väg,

omläggning af backig eller eljest för rörelsen obekväm allmän väg samt

förändring af redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg.

Ej må af Konungens befallningshafvande Ull behandling enligt denna

paragraf upptagas ansökning om anläggning af ny eller omläggning af gammal

väg eller om förändring af bygdeväg till landsväg, innan plan och kostnadsförslag

för företaget, efter sakkunnig undersökning, uppgjorts; ej heller ansökning

om öfvertagande till allmänt underhåll af förutvarande enskild väg,

innan tillförlitlig utredning ägt rum beträffande hvilka åtgärder må mfordras

för vägens försättande i laggillt skick, så ock om kostnaden därför.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

5 §•

I fråga om byggande och underhåll af allmän väg, bro och

färja utgör hvarje härad eu gemensamhet för sig.

År vid den tid, då denna lag träder i kraft, härad delad! i två

eller flera väghållningsdistrikt, eller äro två eller flera härad eller delar

däraf då förenade till ett distrikt, må därvid förblifva.

Delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt eller förening af

härad eller delar däraf till ett sådant distrikt må därefter, så vidt icke

därom förordnats i den ordning 82 § stadgar, ske endast i sammanhang

med vägdelning på sätt nedan sägs.

Hvad sålunda om väghållningsbesvärets fördelning på särskilda distrikt

är stadgadt må ej innefatta hinder för kommuner eller landsting att

lämna bidrag till byggande af allmän väg, bro eller färja.

0 §•

1 skyldigheten att bygga och lind erhålla allmän väg, bro och färja

deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål:

a) all jordbruksfastighet, hvartill äfven hänföras staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, dock att äldre lotshemman, så länge

de äro underkastade lotsningsskyldigliet, bibehållas vid dem hittills förunnad

frihet från väghållningsbesväret;

b) frälseränta för sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde;

c) afl annan fastighet, hvarför bevillning till staten utgöres och

hvars taxeringsvärde uppgår till minst åtta hundra kronor, äfvensom

staten tillhörig dylik fastighet, så vidt inkomst däraf dragés och taxeringsvärdet

uppgår till minst nyssnämnda belopp;

d) inkomst, som uppgår till minst ett tusen kronor och hvarför

bevillning till staten utgöres, dock med. undantag för inkomst, som förvärfvas

genom arrende af staten tillhörig jordbruksfastighet.

7 §•

V ägunderhållet in natura, hvarmed förstås arbetet för vägs hållande

i laggill! skick, åligger afl jordbruksfastighet med undantag af staten

eller menighet tillhöriga allmänningsskogar samt utgöres efter vägdelningt

hvarom i III kap. stadgas.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

De beskattningsföremål, hvilka icke utgöra vägunderhåll in natura,

bidraga till väghållet allenast med penningar, som ingå till en för väghållningsdistriktet

gemensam vägkassa under förvaltning af en vägstyrelse,

hvarom i V kap. förmäles.

8 §.

Kostnaden för underhåll af väg, som ej ingått i vägdelning, af bro,

som ej är till vägtrumma hänförlig, samt af färja bestrides ur vägkassau,

i den män sådan kostnad icke utgår af statsmedel.

Ur vägkassan bekostas jämväl anläggning af ny och omläggning af

gammal väg, förändring af bygdeväg till landsväg, iståndsättande af enskild,

väg, bro och färja, som till allmänt underhåll öfvertages, samt byggande af bro

och färja, i den män sådan kostnad ej af statsmedel eller, efter särskilda

åtaganden, af kommuner eller landsting eller eljest annorledes gäldas.

12 §.

Finnes väg eller vägsträcka så belägen eller så beskaffad, att den ej

lämpligen kan i vägdelning intagas, må den i ordning, hvarom i 43 § stadgas,

kunna från vägdelningen uteslutas för att medelst vägkassan underhållas.

År jordbruksfastighet afsides liggande från densamma tilldeladt

vägstycke eller eljest obekvämt belägen med afseende å fullgörandet

af dess vägunderhåll in natura, må fastigheten, där innehafva aren sådant

hellre vill och de väghållning sskyldige därtill samtycka eller, om samtycke

vägras, Konungens befallningshafvande på fastighetsinnehafvarens besvär

pröfvar skäligt bifall därtill lämna, i stället bidraga med penningar efter

det belopp, hvartill underhållskostnaden bestämmes af den i IV kap.

omförmälda nämnd; skolande härvid icke tagas i beräkning den af nämnden

angifna särskilda kostnad för ökadt besvär i följd af större afstånd från

fastigheten till dess vägstycke.

Ofvannämnda bidrag, hvilket debiteras, indrifves och redovisas i

sammanhang med vägskatten, ingår till vägkassan mot skyldighet för

vägstyrelsen att vägunderhållet ombesörja.

13 §.

Har vid vägdelning väg lämnats odelad emellan delägare i samma

jordbruksfastighet eller varder efter vägdelning jordbruksfastighet delad

emellan två eller flera, svare desse för underhållet af fastighetens väg,

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

livar i förhållande till det hans lott åsätta taxeringsvärde. Är o delägarne

flere än två, skola de sig emellan för minst ett år i sänder utse

en vägfogde. Om valet skall underrättelse meddelas kronobetjäningen, som

i sin ordning lämnar den valde däraf del. Intill dess valet ägt rum och

kronobetjäningen därom underrättats, svare delägarne en för alla och alla

för en för underhållet af fastighetens väg.

Vägfogde åligger tillse, att väg hålles i vederbörligt skick. Han

svarar i första hand för delägarnes skyldighet härutinnan samt äger

för återbekommande af hvad han utöfver sin andel i kostnaden härför

nödgats utgifva att omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning.

Vägfogde, som i tre på hvarandra följande år tjänstgjort, vare

ej skyldig att befattningen å nyo emottaga förrän ytterligare tre år

förflutit.

Vill delägare, att vägen skall delas, kåfve lian därtill vitsord;

och förfares vid sådan delning på sätt i 45 § stadgas.

14 §.

Varder väg omlagd, skall den, intill dess ny vägdelning öfvergår

väghållningsdistriktet, underhållas af de fastigheter, som förut underhållit

den gamla vägen, samt för sådant ändamål i den ordning, 45 §

stadgar, på dem indelas. Betungas härigenom fastighet med svårare vägunderhåll,

än den förut haft, njute densamma ur vägkassan motsvarande

ersättning.

Förändras bygdeväg till landsväg eller varder väg till bredden utlagd,

njute likaledes den, hvilkens vägunderhåll härigenom försvåras, ersättning

ur vägkassan.

15 §.

Uppkommer å väg genom naturhändelse, såsom jordras, öfversvämning

eller dylikt, skada af sådan betydenhet, att iståndsättandet skulle i väsentlig

mån betunga den fastighet, på hvilken vägen är till underhåll indelad, må

kostnaden för sådan skadas botande äfvenledes gäldas ur vägkassan.

16 §.

Varder, till följd af annan efter vägdelning inträffad omständighet

än dem, som afses i 14 och 15 §§, fastighets vägunderhåll märkligt försvåradt,

njute den fastighet jämväl därför ur vägkassan ersättning.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

129

u §■

Njuter fastighet, till följd af gammal vägs indragning, omläggning

eller inskränkning till bredden, befrielse eller minskning i vägunderhållet,

erlägge den fastighet motsvarande ersättning till vägkassan.

Sådan ersättning debiteras, indrifves och redovisas i sammanhang med

vägslcatten.

18 §.

Kan i fråga om ersättning, som i 14, 15, 16 och 17 §§ omförmäles,

öfverenskommelse mellan vederbörande väghållare och distriktets

öfrige väghållningsskyldige icke träffas, hänskjutes frågan till bedömande

åt tre gode män, hvilka utses, en af Konungens befallningshafvande, en

af vägstyrelsen och en af väghållaren.

Vägrar någon enligt nämnda §§ till ersättnings utgifvande skyldig

att utse god man och har sådant ej fullgjorts inom fjorton dagar efter

bevislig tillsägelse, skall domhafvanden i orten, på anmälan, utse god

man för den tredskande.

Emot gode männens beslut må klagan ej föras.

22 §.

Väg, bro eller färja, som öfvertages till underhåll medelst vägkassan,

skall vid öfverlämnandet vara försatt i laggillt skick.

33 §.

o

A kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll

utan ersättning tagas efter vederbörande skogstjänstemans anvisning.

Om hämtning af väglagning sämnen från kronans jordbruksdomäner

stadgas särskilt.

Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs

underhåll, och kan öfverenskommelse med jordägaren icke träffas, äger

häradsrätten, då väghållningsskyldig eller vägstyrelsen därom instämmer

talan, bestämma, hvarest nämnda väglagningsämnen tjänligast och till

minsta skada för jordägaren må afhämtas samt till hvilket belopp ersättning

därför skall utgifvas.

Bill. till Eiksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 14 Höft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

35 §.

Årligen skall vägsyn hållas af länsman och två nämndemän.

Sådan syn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten å tid, som

antingen redan är eller, med afseende på skiljaktiga förhållanden, varder,

efter landstingets hörande, af Konungens befallningshafvande bestämd

för hela länet eller delar däraf.

Kungörelse om vägsyn skall minst åtta dagar före syneförrättningen

och, där så ske kan, å två på hvarandra följande söndagar offentliggöras,

och bör därvid bestämmas ej mindre dagen och timmen, då

den på hvarje ställe tager sin början, än äfven huru stor del af vägen

hvarje dag kommer att besiktigas.

Öfver syneförrättningen föres protokoll, hvari antecknas för hvarje

väglott hefunna brister i vägunderhållet och det penningbelopp, hvartill kostnaden

för deras afhjälpande af synemännen uppskattas.

Stanna synemännen i olika meningar, gälle hvad de fleste säga. Har

hvar sin särskilda mening, gälle länsmannens.

Underrättelse om nämnda brister meddelas de väghållningsskyldige

genom kungörelse, som skall uppläsas sist å andra söndagen efter syneförrättningens

slut eller, om gudstjänst då ej hålles, å först infallande

med gudstjänst förenad söndag samt därefter vara tillgänglig å det

ställe inom socknen, som för sådant ändamål af kommunalstämma utses;

skolande länsmannen därjämte inom samma tid tillställa vägstyrelsen utdrag

af kungörelsen, i hvad den rör vid synen befunna brister i det vägunderhåll,

som åligger vägkassan. Kungörelsen skall tillika innehålla föreläggande

för vederbörande väghållare eller vägfogde att inom viss af syneförrättaren

föreskrifven lämplig tid, ej kortare än åtta dagar, hafva bristerna botade,

vid äfventyr, om sådant underlåtes, af böter enligt 77 § samt påföljd

därjämte att bristerna emot lega afhiälpas.

Kan ej lega af länsmannen under hand åstadkommas för kostnad, ej

öfverstigande hvad vid synen för bristernas botande beräknats, varde arbetet

utbjudet på offentlig auktion, som hålles af länsmannen och kungöres i

sockenkyrkan minst fyra dagar förut. Göres då ej anbud, äge länsmannen

på annat lämpligt sätt besörja om arbetets utförande.

Legokostnaden äger länsmannen omedelbart hos den tredskande uttaga.

Tillfälliga emellan de årliga vägsynerna uppkomna brister skall väghållare

eller vägfogde, så fort ske kan, anmanas att inom viss kort tid afhjälpa

vid äfventyr, som nyss är nämndt; och värde, där den tid försittes,

arbetet efter syn och uppskattning bortlegdt samt kostnaden därför uttagen på

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

sätt ofvan stadgats. Dock må, där bristen är af beskaffenhet att dröjsmål

med dess af hjälpande kan medföra våda för vägfarande, skadan genom länsmannens

försorg omedelbarligen botas. Innan leg okostnaden i ty fall må hos

väghållaren uttagas, skall räkning därå af kronofogden granskas och godkännas.

41 §.

Under förrättningen skola till en början följande frågor, på sätt

här nedan sägs, till handläggning företagas, nämligen:

l:o) om bestämmande af de vägar, h vilka skola såsom allmänna

anses, samt deras egenskap af landsväg eller bygdeväg;

2:6) om urskiljande af de broar, hvilka ej böra till vägtrummor

hänföras och således skola från delningen undantagas för att medelst

vägkassan underhållas; samt

3:o) om väghållningsdistriktets delning i mindre områden, eller

om två eller flera väghållningsdistrikts förening till ett, därest förslag

därom blifvit väckt.

42 §.

Rörande de i 41 § omförmälda frågor upprättar förrättningsmannen

med gode männen förslag, hvilket underställes Konungens

befallningshafvandes pröfning; hvarefter, och sedan de väghållningsskyldige

blifvit hörde, Konungens befallningshafvande i frågan meddelar

beslut.

43 §.

Sedan de i 41 § upptagna frågor blifvit slutligen afgjorda, och

åsättande af vägtal därefter blifvit af Konungens befallningshafvande fastställdt,

samt beslutet därom vunnit laga kraft, fortsättes förrättningen

medelst vägarnes gradering; åliggande förrättningsmannen att, innan

förrättningen åter företages, minst fjorton dagar förut låta i väghållningsdistriktets

kyrkor kungöra dagen och stället för förrättningens

fortsättande.

Vid vägs gradering skall hänsyn tagas till dels vägens egenskap

af lands- eller bygdeväg, dels olika beskaffenhet af mark, hvaröfver

vägen går, dels tillgång till och antaglig kostnad för sand, grus eller

annat ämne, hvarmed vägen underhållas kan, dels behofvet af skyddsvärn,

dels trafikens omfattning och den däraf föranledda större eller

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

mindre slitning af vägen, dels ock andra omständigheter, som under en

längre fortgående tid må kunna på vägunderhållet inverka, så att, där

större svårigheter i en eller annan af dessa delar möta, skälig minskning

i vägens längd däremot beräknas.

Efter det vägarnes gradering försiggått, afgifve förr ättling smannen

med gode männen förslag rörande frågan om de vägar eller vägsträckar,

som jämlikt 12 § kunna anses böra från delningen uteslutasy öfver hvilket

förslag Konungens befallningshafvande, efter de väghållningsskyldiges hörande,

fattar beslut,'' hvaruppå, och sedan frågan bhfvit slutligen afgjord, förrättningen,

efter kungörelse, som ofvan är sagdt, af slutas medelst vägarnes fördelning.

44 §.

Sedan vägdelningen blifvit afslutad, åligger det förrättningsmannen

såväl att därom hos Konungens befallningshafvande göra anmälan, som

ock att samtidigt, för vederbörandes kännedom, tillställa dels hvarje länsman

inom väghållning sdistriktet utdrag af vägdelning slängden för hans tjänstgöringsomrade,

dels ock väg styrelsens ordförande ett exemplar af vägdelningslängden,

graderingslängden och förrättningsprotokollet. Konungens befallningshafvande

utfärdar därefter allmän kungörelse om förrättningens

af slutande. ,

>1 | Efter det delningen vunnit laga kraft, insänder förrättningsmannen

fullständigt instrument däröfver till länets landtmäterikontor för att

där förvaras.

Tillträde af de nya våglotterna skall äga rum vid utgången af det

år, under hvilket delningen vunnit laga kraft.

45 §.

Vill delägare i jordbruksfastighet, efter ty i 13 § sägs, att fastighetens

väg skall delas, och väckes fråga därom vid vägdelning, som i

36 § afses, skall delningen af fastighetens väg ske i sammanhang med

nämnda vägdelning, och galle därvid i tillämpliga delar hvad här ofvan

i detta kapitel är stadgadt.

i Uppstår eljest fråga om delning af dylik väg och enas delägarne

om hvilken del af vägen hvarje fastighetslott skall tillkomma, stånde

sådan öfverenskommelse fast, sedan densamma, skriftligen affattad och

af'' två vittnen bestyrkt, blifvit till länsmannen ingifven.

Kan öfverenskommelse ej träffas, äge Konungens befallningshafvande,

på anmälan af delägare, förordna landtmätare eller annan

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

lämplig person att verkställa delningen, sedan delägarne till förrättningen

bevisligen kallats och vid densamma lämnats tillfälle att sig yttra; och

skall vid sådan vägdelning gradering, som skett enligt 43 §, lända till

efterrättelse. Sedan förrättningen är afslutad, ingifve förrättningsmannen

delningsinstrumentet till länsmannen, som har att därom underrätta

delägarne.

Vägdelning, som i 2 och 3 punkterna af denna paragraf afses,

skall bekostas al delägarne i förhållande till deluingsgrunden och äger

bestånd, till dess ny vägdelning öfvergår väghållningsdistriktet eller

samtlige delägare öfverenskomma om annan vägdelning och öfverenskommelsen,

sa affattad och styrkt, som ofvan sägs, blifvit till länsmannen

ingifven; skolande i följd af vägdelning, som i denna paragraf afses,

hvarje lott anses vara åsatt andel af fastighetens vägtal i förhållande

till lottens taxeringsvärde den tid vägdelningen ägde rum.

Hvad sålunda i 2 och 3 punkterna af denna paragraf är stadgadt

gälle i tillämpliga delar i fråga om indelning af omlagd väg på de fastigheter,

som jämlikt 14 § skola densamma underhålla; dock med iakttagande:

att, därest öfverenskommelse om vägens delning icke inom sex månader

från det vägen blifvit afsynad och godkänd kommit till stånd, vägstyrelsen

ofördröjligen skall hos Konungens befallningshafvande begära förordnande

om delningen;

att förrättningsmannen skall med biträde af två gode män verkställa

vägens gradering i enlighet med 43 §;

att tillträde af de nya väglotterna skall utan hinder af klagan öfver

delningen äga rum vid utgången af det år, under hvithet delningen blifvit

verkställd; samt

att delningen bekostas af vägkassan.

46 §.

För bestämmande af beloppet ej mindre af de till vägkassan ingående

bidrag, än ock af den ersättning, som enligt 12 § skall utgå,

uppskattas särskild t för hvarje väghållare årliga kostnaden för underhållet

den tid mark är bar af allmän väg, bro och färja.

Vid sådan uppskattning skall skäligt afseende fästas så väl å

ortens pris på dagsverken och körslor som ock därå, att de till vägunderhåll

in natura indelade i allmänhet äro i tillfälle att med egna

arbetare och dragare fullgöra arbetet, äfvensom å af ståndet mellan den

v äghållnmgsskyldig a fastigheten och dess väglott; börande i uppskattnings
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

instrumentet utsättas detta afstånd äfvensom, där detsamma är mer afsevärdt.

särsJcildt angifvas det belopp, som anses motsvara väghållarens till

följd af berörda förhållande ökade besvär.

47 §.

Den i 46 § föreskrifna uppskattning verkställes af en för hvarje

väghållningsdistrikt tillsatt särskild nämnd, bestående af ordförande och

tre ledamöter.

Ordföranden och en ledamot förordnas af Konungens befallningshafvande;

och bör åtminstone ordföranden vara densamme för alla distrikt

inom ett län eller landstingsområde.

Öfrige två ledamöter tillika med två suppleanter för dem utses af de

väghållning sskyldige å vägstämma, som i 52 § sägs; hvaröfver Konungens

befallningshafvande äger hålla hand. Af dessa ledamöter och suppleanter

bör en ledamot och dennes suppleant utses bland innehafvare af jordbruksfastighet

samt eu ledamot och dennes suppleant bland väghållningsskyldige,

som äro pliktige att deltaga i väghållet för annat beskattningsföremål

än jordbruksfastighet.

I afseende å villkoren för behörighet till uppdrag såsom ordförande,

ledamot eller suppleant i nämnden skall i öfrigt, äfvensom angående rättighet

att uppdraget sig afsåga, i tillämpliga delar gälla hvad om ordförande i

kommunalstämma stadgadt är.

49 §.

Sedan nämndens uppskattning vunnit laga kraft, skall den lända till

efterrättelse i minst tio år och intill dess ny uppskattning därefter sker.

Askas efter sagda tids förlopp ny uppskattning, ankommer det på

Konungens befallningshafvande att, efter de väghållningsskyldiges hörande,

om sådan förordna. Då ny vägdelning skett, skall dock, så snart densamma

vunnit laga kraft, förnyad uppskattning verkställas, hvarvid den

gradering, som''vid nämnda vägdelning ägt rum, bör ligga till grund, där

ej sedermera inträffade förhållanden föranleda annat.

Har, efter det uppskattning ägt rum, tillkommit ny eller förändrats

gammal väg, bro eller färja, skall, där vägstyrelsen sådant begär, verkställas

särskild uppskattning beträffande dylik väg, bro eller färja. Den uppskattning

skall gälla, intill dess ny allmän uppskattning inom distriktet sker.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

135

50 §.

Ordförande och ledamot i nämnden åtnjuta ur vägkassan ersättning,

den lörre med belopp, som enligt nuvarande eller blifvande

resereglemente tillkommer kronofogde, och ledamöterne i likhet med

hvad om ledamot i ägodelningsrätt är eller varder stadgadt.

51 §.

Efter fullgjordt uppdrag insänder nämnden uppskattningsinstrumentet

till Konungens befallningshafvande, som låter i läns kungörelserna

på statsverkets bekostnad offentliggöra detsamma.

V Kap.

Om vägstämma; så ock om vägkassan samt om vägskatt.

52 §.

För afgifvande af yttranden i de fall, då de väghållning sskyldige

enligt denna lag skola höras, för anställande af de i 47 och 54 §§ omförmälda

val, så ock för utöfning af den beslutanderätt, som eljest enligt

denna lag tillkommer de väghållning sskyldige, skola dessa sammanträda å

vägstämma.

Böstvärdet å vägstämma beräknas efter vägfyrktal; ägande i distrikt,

som omfattar mer än en kommun, de väghållning sskyldige att å vägstämman

låta sin talan föras genom af dem kommunvis å kommunalstämmor efter

vägfyrktal utsedda ombud, hvilka skola rösta för sin kommuns hela vägfyrktal,

enskilde väghållningsskyldige obetaget att vid vägstämman utöfva

rösträtt för eget vägfyrktal, som i ty fall af räknas från det, för hvilket vederbörande

kommunombud skall äga rösta.

I vägstämmas öfverläggning ar äga vederbörande kronofogde och länsman

deltaga.

Ordet vid vägstämma föres af vågstyrelsens ordförande; dock att, vid

behandling af fråga enligt 64 §, särskild ordförande bär för tillfället utses.

Vägstämma skall hållas å ort inom väghållning sdistriktet eller å annat

ställe, som för sådant ändamål af stämman särskildt utses.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Kungörelse om stämman utfärdas af vägstyrelsens ordförande och

skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och öfverläggning sämne för

stämman. Kungörelsen uppläses i distriktets kyrkor i så god tid före stämman,

att kommunombud på sätt nyss är nämndt må kunna utses.

Ordinarie vägstämma hålles årligen i oktober månad för handläggning

af de i 58 och 64 §§ omförmälda frågor. Vägstämma hålles äfven när

Konungens befallningshafvande eller vägstyrelsens ordförande sådant nödigt

finner. Enskild väghållning sskyldig, som till talan å vägstämma är berättigad,

äger ock begära vägstämmas sammankallande för uppgifvet ändamål.

Varder denna begäran af vägstyrelsens ordförande af slagen, meddelar lian,

om så äskas, sitt beslut skriftligen med skälen därtill; och äger sökanden

där öfver föra klagan hos Konungens befallningshafvande inom. den tid, räknad

från beslutets delgifning, som i 80 § stadgas.

Ordföranden skall vid vågstämman föra eller på eget ansvar låta föra

protokoll. Det protokoll, justeradt af två vid stämman närvarande och därtill

utsedda personer, skall så fort ske kan genom vägstyrelsens försorg

uppläsas i väghållning sdistriktets kyrkor.

I öfrigt skall, i fråga om ärendenas handläggning å vägstämma, i tilllämpliga

delar gälla hvad för kommunalstämma är stadgadt.

53 §.

För hvarje väghållning sdistrikt skall finnas en vägkassa, till hvilken

ingår, utom öfriga dithörande afgifter, den vägskatt, hvarom nedan stadgas.

Ur vägkassan bestridas samtliga för vägväsendet erforderliga utgifter,

såvidt de eg på grund af denna lag eller eljest annorlunda utgå.

54 §.

För hvarje väghållningsdistrikt äga de väghållningsskyldige att

inom sig utse en vägstyrelse, bestående af minst tre ledamöter, hvilka,

jämte ett lika stort antal suppleanter, i god tid före hvarje valperiods

utgång väljas å vägstämma för en tid af fyra år. Hälften af antalet, eller,

om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utträder

dock, efter lottning, vid slutet af andra året under den period, för hvilken

val i angifna ordning första gången ägt rum. Af går ledamot eller suppleant

under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval; och

bör den sålunda välde tjänstgöra under den tid, som för den afgångne

återstått.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

I afseende å villkoren för valbarhet till ledamot eller suppleant äfvensom

angående rättighet att uppdraget sig afsåga skall i tillämpliga delar

gälla hvad om ordförande i kommunalstämma är stadgadt.

Vägstyrelsen utser inom sig ordförande.

A väg stämma utses jämväl för en tid af fyra år tre revisorer för

granskning af vägstyrelsens räkenskaper ock förvaltning äfvensom ett

lika antal suppleanter för desse revisorer.

55 §.

Vägstyrelsen, hvilken, beträffande det vågkassan åliggande vägunderhåll,

är att anse såsom väghållare, åligger förvaltningen af vägkassan,

verkställigheten af vederbörandes rörande vägväsendet meddelade beslut

samt fullgörandet af öfriga åtgärder, som jämlikt denna lag på styrelsen

ankomma, allt i enlighet med instruktion, som, efter vägstyrelsens hörande,

fastställes af Konungens befallningshafvande.

I vägstyrelsens öfverläggningar, men ej i dess beslut, äga vederbörande

kronofogde och länsman deltaga.

57 §.

Inom juni månads utgång hvarje år skall vägstyrelsen till revisorerne

aflemna dels fullständig redovisning öfver föregående årets förvaltning,

dels beräkning öfver så väl vägkassans utgifter för det kommande

året som äfven den behållning, hvilken utöfver det i 62 § omförmälda

öfverskott kan vid löpande årets slut vara att påräkna, jämte

de inkomster, hvilka på grund af föregående beslut böra under det

nästföljande året inflyta, dels ock ett på denna beräkning grundadt

förslag till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan under det nästföljande

året; och åligger det revisorerne att före den 15 augusti till vägstyrelsens

ordförande insända dessa handlingar, åtföljda af så väl berättelse öfver

den af revisorerne verkställda granskning af vägstyrelsens redovisning,

som äfven revisorernes yttrande öfver förslaget till inkomst- och utgiftsstat

för vägkassan samt de vägväsendet i öfrigt rörande förslag, styrelsen

kan hafva framlagt.

Vägstyrelsens ordförande låter därefter i län skungörelserna offentliggöra

revisorernes berättelse jämte styrelsens förklaring öfver möjligen

gjorda anmärkningar samt förslaget till inkomst- och utgiftsstat

med tillkännagifvande, att öfriga handlingar finnas för vägliållningsskjddige

hos vägstyrelsens ordförande tillgängliga samt att den, som i

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

anledning däraf har något att erinra, skall sådant hos ordföranden anmäla

inom påföljande september månads utgång.

58 §.

De väghållningsskyldige skola å ordinarie vägstämma pröfva och

fastställa inkomst- och utgiftsstaten för vägkassan och i sammanhang

därmed äfven det belopp, hvilket skall såsom vägskatt uttaxeras på de

till utgörande däraf skyldige.

59 §.

Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande däraf:

a) att jordbruksfastighet, med undantag af staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, påföres en vägfyrk för hvarje ett hundra

kronor af taxeringsvärdet,

b) att dessa skogar, frälseränta samt annan fastighet påföres en

vägfyrk för hvarje två hundra kronor af taxeringsvärdet, samt

c) att inkomst påföres en vägfyrk för hvarje trettio kronor af

den beskattningsbara andelen däraf,

dock med iakttagande att hvad som icke uppgår till hel vägfyrk

bortfaller.

Vägfyrktalslängd i enlighet med dessa bestämmelser upprättas för hvarje

kommun af häradsskrifvaren mot ersättning ur vägkassan med belopp, hvarom

särskildt stadgas* Längden skall så fort ske kan af häradsskrif var en

sändas till kommunalnämnden, som låter i kommunens fyrktalslängd införa

vägfyrktalen; hvarefter, och sedan vägfyrktalslängden på enahanda sätt, som

i fråga om kommunens fyrktalslängd är föreskrifvet, undergått granskning

och justering, vägfyrktalslängden ofördröjligen skall af kommunalstämmans

ordförande tillställas vägstyrelsen.

60 §.

Af uppskattade kostnaden för underhållet af allmän väg, bro och färja

lämnas en tiondedel af statsmedel. Därutöfver må väghållning sdistrikt, som

äro med väghållning synnerligt betungade, kunna efter Kungl. Maj:ts pröfning

af staten erhålla särskildt understöd, i den mån medel, som för sådant ändamål

må vara anslagna, därtill lämna tillgång.

Det statsbidrag, som belöper på underhållet af indelad väg, skall för

dem, som sådant underhåll bestrida, utgå genom afräkning å deras allmänna

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

utskylder; och gånge därmed som i 63 § sägs. Statsbidrag för det vägkassan

åliggande vägunderhåll utbetalas till vägstyrelsen.

Den af särskilda nämnden uppskattade kostnad för underhåll af

all indelad väg inom distriktet skall, efter afdrag för bidraget af statsmedel,

fördelas på de enligt 7 § till vägunderhåll in natura förpliktade

vägfyrkar, hvarefter det belopp, som enligt denna fördelning på hvarje

sådan fyrk belöper, såsom vägskatt påföres hvarje annan vägfyrk.

Hvad därutöfver erfordras för bestridande af vägkassans utgifter enligt

den fastställda utgiftsstaten påföres samtliga vägfyrkar till lika andel

för en hvar af dem.

61 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrifvarne

hvarje år efter slutade taxeringsförrättningar till vägstyrelsens ordförande

insända förteckningar, som för hvarje kommun beträffande de i

väghållet deltagande beskattningsföremål summariskt upptaga, i fråga om

fastigheter och frälseränta taxeringsvärdet, särskildt å fastigheter, som utgöra

vägunderhåll in natura, och särskildt å alla öfriga fastigheter jämte

frälseränta, samt i fråga om inkomst den beskattningsbara andelen däraf.

62 §.

Uppkommer öfverskott i vägkassan, sedan de i 53 § afsedda

behof blifvit behörigen tillgodosedda, äger Konungens befallningshafvande,

i på förslag af vägstyrelsen, efter de väghållningsskyldiges

hörande, förordna om öfverskottets användande för grundförbättring af

vägarne och, sedan öfverskottet härför icke vidare erfordras, jämväl till

lindring af‘väghållningsbesväret i dess helhet. Öfverskottet skall i vägkassans

räkenskaper särskildt bokföras. PpfÄ! jf-J

Om upptagande af lån för vägkassans behof må de väghållning sskyldige

besluta; dock att, där fråga är om lån, ställdt på längre återbetalning stid

än två år, beslutet skall, för att vinna bindande kraft, underställas Kungl.

Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse.

63 §.

Konungens befallningshafvande ombesörjer, att vägskatten varder

enom vederbörande i sammanhang med kronoskatterna debiterad, indrifven

och redovisad, på sätt om landstingsmedeFär föreskrifvet; ägande

Konungens befallningshafvande jämväl att, efter vägstyrelsens hörande,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

förordna om afskrifning af sådana afgifter till vägkassan, som i anseende

till bristande tillgång icke kunnat indrifvas.

För debiteringen och iakttagande i sammanhang därmed af de i 60

och 70 §§ föreskrifna afräkning^’ skall vägstyrelsen så fort ske kan till

Konungens befallningshafvande ingifva dels uppgift å det belopp, hvilket

skall såsom vägskatt uttaxeras på de till utgörande däraf skyldige, dels

ock längder, utvisande fördelningen mellan vederbörande väghållare af ej

mindre det i 60 § afsedda statsbidrag, än äfven den ersättning för vinterväghållningen,

hvarom i 70 § förmäles.

64 §.

Vid ordinarie vägstämma meddela de vägliållningsskyldige ansvarsfrihet

åt vägstyrelsen eller besluta om de åtgärder, som i anledning

af anmärkningar böra vidtagas.

65 §.

Till allmän vägs hållande i fargalt skick vid snöfall skall Konungens

befallningshafvande, efter vederbörandes hörande, inom hvarje

väghållningsdistrikt af lämpligt belägna jordbruksfastigheter med undantag

af staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar inrätta så

kallade ploglag, hvilka hvartdera af vägen tilldelas ett visst stycke,

det de skola behörigen vidmakthålla.

De till samma ploglag indelade fastigheter skola i det ploglaget åliggande

arbete sins emellan taga del i förhållande till fastigheternas taxeringsvärden.

69 §.

Till vägstämma skola de väghållning sskyldige inkallas att med ploglagen

om ersättningen öfverenskomma. Kunna de icke i godo sig härom

förena, varder ärendet underställdt pröfning af Konungens befallningshafvande,

som efter skälighet jämkar och stadfäster ersättningsbeloppen.

70 §.

Ofvannämnda ersättningsbelopp, hvilka utgå ur vägkassan, utbetalas

genom afräkning mot vederbörandes allmänna utskylder; och gånge därmed

som i 63 § sägs.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

141

71 §■

De beting, som antingen godvilligt med ploglagen slutas eller

af Konungens befallningshafvande fastställas, skola för hvarje gång

gälla i minst fem, högst tio år; börande de väghållningsskyldige i god

tid före hvarje sådan periods utgång å ny o sammankallas för att antingen

förnya det förra betinget eller tillvägabringa ett nytt.

Där i följd af ny vägdelning eller eljest väsentligen förändrade förhållanden

inträdt i afseende å vinterväghållningen, må Konungens befallningshafvande

äga att åvägabringa ny reglering där af utan afvaktan på utgången

af den period, för hvilken betingen med ploglagen bestämts skola gälla.

73 §.

Inom hvarje ploglag, som består af flere än två delägare, skola

desse sig emellan för minst ett år i sänder utse en snöplogfogde. Om

valet skall underrättelse meddelas kronobetjäningen,. som i sin ordning lämnar

den valde däraf del. Intilldess valet ägt rum och kronobetjäningen därom underrättats,

svare delägarne en för alla och alla för en för fullgörande af ploglagets

skyldigheter.

Snöplogfogden åligger dels att öfvervaka, det väg hålles i fargillt

skick, samt att för sådant ändamål vid inträffande behof utfärda uppbåd

till ploglaget att verkställa erforderligt arbete, hvithet uppbåd delägare

äro skyldige att sig emellan fortskaffa, dels ock att tillse, det vinterväg

jämlikt 67 § märkes ut.

Snöplogfogde, som i tre på hvarandra följande år tjänstgjort,

vare ej skyldig att befattningen å nyo emottaga, förr än ytterligare

tre år förflutit.

80 §.

Den, som med vägstämmas beslut ej nöjes, äge däröfver anföra besvär

hos Konungens befallningshafvande inom tid, som nedan sägs; och varde den

Hd räknad från det beslutet blifvit enligt 52 § offentligen kungjordt.

I enahanda ordning och inom nedan angifna tid må klagan föras

öfver vägdelning och särskilda nämndens uppskattning; skolande besvärstiden

räknas, där fråga är om vägdelning enligt 45 §, från det klaganden erhållit

sådan underrättelse, hvarom i samma paragraf stadgas, samt, där besvären

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

afse annan vägdelning eller särskilda nämndens uppskattning, i förra fallet,

från det kungörelsen om vägdelningens af slutande och, i senare fallet, från

det den i 51 § omförmäla länskungörelse hlifvit i distriktets kyrkor uppläst.

I alla ofvannämnda fatt skola besvären, vid talans förlust, ingifvas, i

mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län inom

fyrtifem dagar och i mål från öfriga orter inom riket inom trettio dagar,

dock att menighet, som klagar, äger åtnjuta femton dagars längre besvärstid.

Finner för pröfning af besvär öfver vägdelning Konungens befallningshafvande

nödigt låta anställa syn; äge Konungens befallningshafvande förordna

ojäfvig landtmätare etter annan lämplig person att med biträde af

två tillkallade jämväl ojäfvige gode män sådan syn hålla. Kostnaden för

förrättningen skall förskjidas af vägkassan, men stannar på den, som vid

sakens slut därtill skyldig prof vas.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna

lag omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i

allmänhet är stadgad.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1906.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

Ta
-

angifvande för år 1900 olikheten mellan väghållningsdistrikten i

efter uppgifterna i bil. C. till kammarkollegii underdåniga

1

2

3

4

5

Kostnad

Våglängd

väghållningen

den tid mark

Våglängd

Vägfyrkar

per väg-

är bär (enligt

V äghållnin g sdistrikt

särskilda

nämndens

uppskattning)

Kilometer

Antal

Meter

Kronor

Ö.

i ...

Stockholms län.

1

Sollentuna härads ....................................................

63.330

89.018

0.711

7.389

53

2

Färentuna » ....................................................

75.181

62.903

1.195

6.644

02

3

Västra fögderiets Norra............................................

149.308

53.256

2.804

6.239

20

4

» » Ostra ............................................

90.470

44.920

2.014

10.002

5

» » Västra ........................................

118.057

55.404

2.131

11.978

80

6

» » Södra ............................................

114.988

47.083

2.442

5.601129

7

Börstils sockens ........................................................

53.800

18.879

2.850

4.76637

8

G-räsö » ........................................................

30.623

4.998

6.125

1.26267

9

Hargs och Edebo socknars ....................................

88.250

24.164

3.652

4.204 41

10

Hökhufvuds, Valö och Forsmarks socknars .......

74.809

26.831

2.788

6.497iil

11

Närdinghundra härads ............................................

170.799

53.026

3.221

10.954|—|

12

Väddö och Häfverö socknars ................................

80.770

29.140

2.772

5.748

20!

13

Singö sockens ............................................................

11.900

1.186

10.034

—

—i

14

Lyhundra härads .......................................................

96.551

37.441

2.579

12.279 8l|

15

Sjuhundra » ........................................................

136.870

30.386

4.504

9.967

7 7 j

16

Roslags-Bro sockens ................................................

38.000

16.256

2.338

4.002 20

17

Vätö sockens ...........................................................

24.000

7.349

3.266

1.444:31

18

Frötuna och Länna skeppslags................................

77.168

42.546

1.814

5.695 48

19

Öster-Åkers, Riala och Roslags-Kulla socknars....

71.900

38.282

1.878

6.216 05

20

Ljusterö sockens .......................................................

21.300

12.230

1.742

1.977,91

21

Värmdö skeppslags....................................................

49.292

62.804

0.785

4.986 oi

22

Danderyds » ....................................................

58.685

127.755

0.459

5.984:03

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition No 21. 145

hell

besväret med allmänna vägars underhåll; sammanställd och uträknad

utlåtande den 27 december 1902 ifråga om revision af väglagen.

1 6

7

8

9

10

11

12

för

Summa

väghållnings-

kostnad

Kostnad per

meter för

Summa

väghållnings- kostnad per

meter

Yägskatt

vinterväg- hållningen

(ersättning till

snöplöglagen)

väghållningen

den tid mark

är har

vinterväg-

hållningen

per vägfyrk å

jordbruks

fastighet med

vägunderhåll

in natura

per hvarje

af öfriga

vägfyrkar

Kronor

ö.

Kronor

ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

'' ''-■''''■''i.

1.375

8.764

53

11.7

2.2

13.9

1

1:

IL —

1.276

—

7.920

02

8.8

1.7

10.5

3.-—

15.—

3.594

—

9.833

20

4.2

2.4

6.6

6.99

18.14

2.795

—

12.797

—

11.1

3.1

14.2

7.—

32.—

2.809

—

14.787

80

10.i

2.4

12.5

7.—

21.—

2.594

_

8.195

29

4.9

2.3

7.2“

8.—

20.—

2.530

40

7.296

77

8.9

4.7

13.6

16.—

33.—

721

—

1.983

67

4.i

2.4

6.5

32.—

57.—

1.269

09

5.473

50

4.8

1.4

6.2

6.—

24.—

1.642

03

8.139

14

8.7

2.2

10.9

7.—

21.—

1.362

—

12.316

—

6.4

0.8

7.2

3.—

21.—

3.760

—

9.508

20

7.1

4.7

11.8

12.—

33 —

3.034

50

15.314

31

12.7

3.1

15.8

8.—

30.5

—

—

9.967

77

7.3

—

7.3

—

26.—

2.090

—

6.092

20

10.5

5.5

16.o

16.—

38.—

540

—

1.984

31

6.o

2.3

8.3

7.—

28.—

1.255

—

6.950

48

7.4

1.6

9.o

8.—

22.—

749

—

6.965

05

8.6

1.0

9.6

—

17.—

272

—

2.249

91

9.3

1.3

10.6

2.—

20.—

507

--

5.493

01

10.1

1.0

11.1

6.-

16.—

i 810

—

6.794

03

10.2

1.4

11.6

14.-

5.-

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 19

1

2

3

4

5

t;

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

1

i 2

3

4

5

Väghållningsdistrikt

| Väglängd

Yägfyrkar

Yäglängd

per väg-

fyrk

Kostnac

väghållningen

den tid mark

är bär (enligt

särskilda

nämndens

uppskattning)

Kilometer

Antal

Meter

Kronor

ö.

1

Sotholms härads ............................................

202.493

108.733

1.862

13.320

07

2

Svartlösa » ................................

162.044

190.188

0.852

34.941

44

3

Öknebo » ...................................

122.049

72.973

1.673

14.554

93

Uppsala län.

4

Håbo härads........................................

83.613

48.337

1.730

3.245

72

5

Bro » ..........

41.832

31.736

1.318

5.291

80

6

Asunda » ........

101.790

67.766

1.502

12.476

61

7

Trögds » ...............

173.000

95.354

1.814

9.813

97

8

Lagunda » ...................

95.813

48.497

1.976

11.877

_

9

Hagunda » ...................

96.748

45.838

2.110

9.319

_

10

Ulleråkers» ....................

88.590

38.623

2.294

11.969

11

Bälinge » .........

120.758

39.140

3.085

15.659

__

12

Vaksala » ................

63.133

38.529

1.638

6.533

_

13

Rasbo » ........

76.720

36.506

2.102

8.103

_

14

Tierps tingslags ................................

95.674

44.318

2.159

3.023

45

15

Vendels » ..........

61.464

20.336

3.022

3.379

44

16

Vesslands och Älfkarleby tingslags........................

108.507

101.761

1.066

3.903

54

17

Korunda härads ...................

145.495

46.821

3.107

810

26

18

Olands » .......

166.016

60.026

2.766

12.830

99

19 j

Bilms och Dannemora tingslags ............................

100.349

37.305

2.690

6.913

99

20

Löfsta förra tingslags.......................

97.598

29.985

3.255

7.532

65

Södermanlands län.

21

Jönåkers härads ...................

311.637

147.955

2.106

20.272

88

22

Rönö »

252.497

108.390

2.330

18.693

60

23

Hölebo »

122.191

61.013

2.003

11.378

37

24

Oppunda » ........

554.000

253.594

2.185

35.451

—

25

Villåttinge » ........

247.515

91.009

2.720

13.887

18

26

Öster-Rekarne härads...........................

265.264

137.363

1.931 1

25.930

98

27

V äster-Rekarne » ...................

112.713

95.5911

1.179

11.012

14

28

Åkers härads ..........................

171.000

69.357 |

2.466

13.267

90

29

Daga »

154.427

66.989

2.305

18.238

86

30 |

Selebo »

92.565

75.921 |

1.219

8.391

50

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

147

6

7

8

9

10

11

12

för

Summa

väghållnings- ko stnad

Kostnad per

meter för

Summa

väghållnings- kostnad per

meter

Yä gskatt

vinterväg- hållningen

(ersättning till

snöploglagen)

väghållningen

den tid mark

är bar

vinterväg-

hållningen

per vägfyrk å

jordbruks- fastighet med

vägunderhåll

in natura.

1

per hvarje

af öfriga

vägf yrkar

Kronor

ö.

Kronor

ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

4.635

27

17.955

34

6.6

2.3

8.9

14.—

1

5.747

36

40.688

80

21.6

3.5

25.1

31.—

2

1.179

—

15.733

93

11.9

1.0

12.9

3.—

24.—

3

1.834

41

5.080

13

3.9

2.2

6.1

5.—

12 —

4

790

97

6.082

77

12.7

1.9

14.6

2.—

20.—

5

3.962

—

16.438

61

12.3

3.9

16.2

5.5

17.5

6

2.930

54

12.744

51

5.7

1.7

7.4

3.—

13.—

7

2.681

56

14.558

56

12.4

2.8

15.2

6.5

13.—

8

4.341

44

13.660

44

9.6

4.5

14.1

10.—

29.—

9

4.994

42

16.963

42

13.5

5.6

19.i

16. -

46 —

10

5.148

76

20.807

76

13.0

4.3

17.3

16.—

44.—

11

2.355

96

8.888

96

10.3

3.7

14.o

9.—

22.—

12

2.713 68

10.816

68

10.6

3.5

14.1

8.—

29.—

13

5.106

99

8.130

44

3.2

5.3

8.5

15 —

23.—

14

2.380

57

5.760

01

5.5

3.9

9.4

13.—

29.—

15

4.307

15

8.210

69

3.6

4.o

7.6

—

11.—

16

4.578

43

5.388

69

0.6

3.1

3.7

14.—

30.5

17

4.297

—

17.127

99

7.7

2.6

10.3

6.— ''

30.—

18

3.360

92

10.274

91

6.9

3.3

10.2

—

34.—

19

2.486

76

10.019

41

7.7

2.5

10.2

7.—

33.—

20

3.278

96

23.551

84

6.5

1.1

7.6

2.—

14.—

21

3.926

20

22.619

80

7.4

1.6

9.o

4.—

24.— ;

22

1.975

—

13.353

37

9.3

1.6

10.9

19.—

22.—

23

—

—

35.451

—

6.4

—

6.4

3.—

17.9

24

3.159

14

17.046

32

5.6

1.3

6.9

3.—

19.5

25

5.168

71

31.099

69

9.8

1.9

11.7

5.—

23.6

26

3.850

—

14.862

14

9.8

3.4

13.2

4.3

4.3

27

4.140

—

17.407

90

7.8

2.4

10.2

5.—

19. ''-4

28

2.835

59

21.074

45

11.8

1.8

13.6

2.—

30.—

29

844

36

9.235

86

9.1

0.9

10.0

4.—

15.—

30

s. 148 Kontrollera mot PDF

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

148

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 21.

1

2

3

4

5

Väghållningsdistrikt

Väglängd

Vägfyrkar

Väglängd

per väg- fyrk

Kostnad

väghållningen

! den tid mark

j är bär (enligt

särskilda

nämndens

j uppskattning)

Kilometer

Antal

Meter

Kronor

o.

Östergötlands län.

Kinda härads södra...............................................

214.627

70.387

3.049

12.746

56

„ „ norra ...................................

179.941

65.719

2.738

16.130

79

Svinhults sockens....................................

24.649

5.715

4.313

876

81

Västra Ryds „ ..............................................

65.192

12.575

5.184

3.395

86

Sunds „ .....................................

39.338

11.313

3.477

2.363

511

Asby „ ....................................................

43.755

12.247

3.573

2.129

66|

Torpa „ ...............................................

20.138

10.350

1.946

2.156

99

Norra Vi ,, .....................................

44.215

7.618

5.804

2.264

17

Gullbergs härads ...................................................

101.420

58.814

1.724

9.988

15

Bobergs „ .................................................

155.072

80.997

1.915

17.474

80

Valkebo „ ...........................................

233.453

68.178

3.424

20.330

90

Åkerbo „ ............................................

133.736

49.528

2.700

9.052

70

Bankekinds „ ..........................................

246.900

88.573

2.787

22.272

83

Hanekinds „ .......................................

171.817

84.328

2.037

18.126

—

Hammarkinds härads fastlands |

„ „ skärgårds /............................

339.067

126.643

2.677

20.780

80

Skärkinds „ ................................................

86.782

52.898

1.641

10.855

46

Tjällmo och Godegårds socknars ............................

94.607

56.471

1.675

8.282

60

Hellestads sockens ....................................................

60.274

35.184

1.713

7.690

75

Regna, Skedevi, Risinge och Vänga socknars ....

262.000

103.171

2.539

13.412

26

Bråbo härads ....................................................

68.964

72.124

0.956

11.795

30

Memmings „ ....................................................

58.080

51.825

1.121

9.188

21

Lösings „ ....................................................

60.971

50.930

1.197

10.107

65

Krokeks sockens ........................................................

27.006

12.371

2.183

1.716

02

Björkekinds härads västra........................................

62.159

30.898

2.012

7.672

50

„ „ östra ........................................

64.778

22.219

2.915

4.261

36

Östkinds „ ....................................................

130.891

56.631

2.311

3.534

051

Göstrings ,, ....................................................[

256.990

124.915

2.057

42.398

17

Blåviks och Malexanders ......................................

15.000

5.958

2.518

1.554!

40

Vifolka härads..........................................................

171.756

99.254

1.730

26.822:

47

Kysings „ ............................................................

168.100

79.641

2.111

15.025:

25

Dals „ ............................................................I

55.800

43.638

1.279

12.048

49

Aska „ ............................................................j

192.725 |

109.161 j

1.766

17.185

091

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21. 149

6

7

8

9

10

11

12

för

Summa

väghållnings-

kostnad

Kostnad per

meter för

Summa

väghållnings- kostnad per

meter

Vägskatt

vinterväg- hållningen

(ersättning till

snöploglagen)

väghållningen

den tid mark

är bär

vinterväg-

hållningen

per vägfyrk å

jordbruks- fastighet med

vägunderhåll

in natura

per hvarje

af öfriga väg- fyrkar

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

671

25

''

13.417

81

5.9

0.3

6.2

4.5

18.5

1.521

30

17.652

09

9.0

0.9

9.9

0.6

16.—

168

50

1.045

31

3.6

0.7

4.3

2.—

16.—

434

—

3.829

86

5.2

0.7

5.9

3.—

26.—

162

—

2.525

51

6.o

0.4

6.4

—

18.—

233

—

2.362

66

4.9

0.5

5.4

3.—

20.—

189

2.345

99

10.7

0.9

11.6

2.—

19.—

289

—

2.553

17

5.i

0.7

5.8

4.—

27 —

593

18

10.581

33

9.8

0.5

10.3

5.—

22.—

2.553

78

20.028

58

11.3

1.6

12.9

1.—

19.—

1.134

75

21.465

65

8.7

0.5

9.2

10.—

38 —

1.808

—

10.860

70

6.8

1.4

8.2

4.—

22.—

2.897

33

25.170

16

9.o

1.2

10.2

1.—

26.—

2.241

—

20.367

—

10.5

1.3

11.8

4.—

22.5

4.092

—

24.872

80

6.1

1.2

7.3

4.5

16.—

;

10.855

46

12.5

—

12.5

2.—

23.—

2.563

12

10.845

72

8.8

2.7

11.5

—

10.—

612

—

8.302

75

12.8

1.0

13.8

1.—

22.4

1.393

50

14.805

76

5.1

0.5

5.6

7.—

12.—

1.620

—

13.415

30

17.1

2.3

19.4

—

21.—

1.199

27

10.387

48

15.8

2.1

17.9

—

19.—

1.884

99

11.992

64

16.6

3.1

19.7

6.—

18.—

550

—

2.266

02

6.4

2.o

8.4

7.—

35.—

1.700

—

9.372

50

12.3

2.7

15.o

6 —

25.—

1.075

—

5.336

36

6.6

1.7

8.3

3.—

20.—

2.087

91

5.621

96

2.7

1.6

4.3

8.—

16.—

7.800

—

50.198

17

16.5

3.0

19.5

2.—

21.—

44

—

1.598

40

10.4

0.3

10.7

3.—

6.—

4.060

—

30.882

47

15.6

2.4

18.o

—

30.—

3.440

—

18.465

25

8.9

2.o

10.9

5.—

39.—

976

—

13.024

49

21.6

1.7

23.3

2.5

27.—

3.514

50

20.699

59

8.9

1.8

10.7

—

21.—T

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

s. 150 Kontrollera mot PDF

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

Väghållningsdistrikt

Våglängd

Kilometer

Vägfyrkar

Antal

Jönköpings län.

Tveta härads .....................

Vista härads landtdistrikts

Visingsö sockens.................

Mo härads.............................

Norra Vedbo härads .........

Södra Vedbo „ .........

Östra „ .........

Västra „ .........

Östbo „ .........

Västbo „ .........

Kronobergs län.

Konga härads .......

Uppvidinge härads

Kinnevalds „

Norrvidinge „

Allbo

Sunnerbo ,,

Kalmar län.

Norra Tjusts härads

Södra Tjusts ,,

Tunaläns „

Sevede „

Aspelands „

Handbörds „

Norra Möre „

Stranda „

Södra Möre „

Åkerbo „

Runstens „

Slättbo „

Olands Södra Mota ..

336.400

68.000

15.444

353.000

256.444

359.080

440.390

617.835

515.057

736.014

159.544

23.909

9.873

33.135

127.293

90.674

153.512

146.829

118.107

109.460

579.000

648.507

322.110

162.060

524.000

805.940

158.591

144.039

94.566

55.244

142.474

168.482

443.885

535.298

213.108

169.970

294.560

254.238

162.147

145.952

298.242

58.863

71.100

48.555

210.ooo

164.606

168.044

75.346

91.526

74.903

94.983

101.851

100.369

201.711

28.326

31.025

20.861

86.853

4

5 1

Väglängd

per våg- lik

Kostnad

väghållningen

, den tid mark

är bar (enligt

särskilda

nämndens

uppskattning)

Meter

Kronor

ö.

2.109

48.236

41

2.844

5.702

22

1.564

747

70

10.653

5.619

50

2.015

17.638

50

3.960

35.587

80

2.869

25.687

75

4.208

26.356

11

4.360

26.748

66

6.724

30.714

80

3.651

25.389

40

4.502

21.316

79

3.406

29.769

—

2.934

12.754

99

3.678

23.793

—

4.784

66.160

21

2.697

34.464

37

3.185

32.278

11

2.828

7.049

40

1.857

9.501

50

3.933

4.809

—

2.677

13.879

—

1.592

14.391

78

1.454

15.188

87

1.479

10.530

23

2.078

1.755

—

2.292

1.909

10

2.328

1.888

93

2.418

4.449

48

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21. 151

1 6

7

8

9

10

11

12

för

Summa

väghållnings -

kostnad

i Kostnad per meter för

Summa

väghållnings- lcostnad per

meter

Yägskatt

vinterväg- hållningen

(ersättning till

snöploglagen)

i väghållningen

den tid mark

är bar

vinterväg-

hållningen

per vägfyrk å

jordbruks- fastighet med

vägunderhåll

in natura

per hvarje

af öfriga väg- fyrkar

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

4.481

50

52.717

91

14.3

1.3

15.6

2.—

35.—

1.046

25

6.748

47

8.4

1.5

9.9

2.—

12.—

103

850

70

4.8

0.6

5.4

2.—

7.—

877

82

6.497

32

1.6

0.2

1.8

10.—

25.—

3.259

20.897

50

6.9

1.3

8.2

3.—

17.—

2.391

—

37.978 80

9.9

0.7

10.6

2.—

38.—

4.907

83

30.595

58

5.8

1.1

6.9

4.—

21 —

7.778

20

34.134

31

4.3

1.3

5.6

8.—

25.—

3.414

14

30.162

80

5.2

0.7

5.9

25.—

25.—

5.729

12

36.443

92

4.2

0.8

5.0

12.—

40.—

889

40

26.278

80

4.4

0.2

4.6

1.—

17.—

2.478

30

23.795 09

3.3

0.4

3.7

5.—

20.—

3.264

60

33.033 60

9.2

1.0

10.2

1.—

31.—

2.388

13

15.143

12

7.9

1.5

9.4

10.—

32.—

5.307

05

29.100

05

4.5

1.0

5.5

3.—

21.—

6.076

—

72.236

21

8.2

0.8

9.o

5.—

45.—

7.039

88

41.504

25

7.8

1.6

9.4

0.5

5.5

7.079

94

39.358

05

6.o

1.3

7.3

1.—

16.—

3.437

10

10.486

50

3.3

1.6

4.9

6.—

15 —

1.024

25

10.525

75

5.6

0.6

6.2

10.—

19.—

3.282

—

8.091

1.6

1.1

2.7

1.—

8.—

2.895

—

16.774

—

5.5

1.1

6.6

7.—

17.—

3.443

—

17.834

78

8.9

2.1

11.0

13 —

3.794

97

18.983

84

10.4

2.6

13.o

10.—

3 —

6.959

50

17.489

73

3.5

2.3

5.8

5 —

1.782

-''

3.537

—^

3.0

3.o

6.o

12.—

19.— j

1.509

—

3.418

10

2.7

2.1

4.8

5.—

17 —

1.601

—

3.489

93

3.9

3.3

7.2

17.— 1

27.— ■

1.394

25

5.843

73

2.1

0.7

2.8

2.- |

7.- :

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

s. 152 Kontrollera mot PDF

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

1

2

3

4

5

V äghållningsdistrikt

Yäglängd

Vägfyrkar

Väglängd

per väg-

fyrk

Kostnad

väghållningen

den tid mark

är bar (enligt

särskilda

nämndens

uppskattning)

Kilometer

Antal J Meter

Kronor I ö.

Gottlands län.

Gottlands Södra härads ..............................

Gottlands Norra „ ..............................

Blekinge lön.

Ostra härads..................................................

Medelstads härads ......................................

Bräkne „ .....................................

Mörrums och Elleholms socknars..............

Jemshögs sockens......................................

Kyrkhults „ ......................................

Gammaltorps „ ......................................

Mjellby, Sölvesborgs och Ysane socknars

Kristianstads län.

Norra Åsbo härads......................................

Södra Åsbo „ ......................................

Bjäre härads..................................................

Västra Göinge härads..................................

Ostra Göinge „...................................

Villands härads..........................................

Gärds „ ..........................................

Albo „ .......................:..................

Ingelstads „ ..........................................

Jerrestads „ ..........................................

Malmöhus län.

Oxie härads..............................................

Skytts „ ..............................................

Ljunits „ ..........i...................................

Herrestads härads ......................................

Vemmenhögs „ ......................................

Färs härads .............................................

Frosta „ ...................................

Torna „ ...............................................

591.808

158.014

3.745

30.927

88

750.240

190.112

3.946

39.476

05

243.647

106.742

2.283

21.481

_

278.058

147.941

1.880

26.982

—

175.339

26.646

6.580

22.794

—

11.901

25.561

0.466

3.495

—

92.635

35.151

2.635

5.954

—

108.472

18.213

5.956

13.765

—

30.870

18.285

1.688

4.262

—

39.015

53.416

0.730

5.892

—

232.684

148.938

1.562

18.027

75.761

130.920

0.579

8.593

—

78.511

115.584

0.679

15.035

—

306.243

228.303

1.341

23.040

—

235.366

133.759

1.760

20.445

—

186.198

162.717

1.144

42.566

—

167.342

156.932

1.066

50.757

—

124.872

64.768

1.928

28.908

—

233.319

252.419

9.243

73.619

—

78.488

91.704

0.856

17.045

—

52.230

300.200

0.174

21.482

30

66.291

239.177

0.277

17.132

19

94.454

92.675

1.019

22.864

—

99.564

126.683

0.786

22.403

277.160

286.897

0.966

24.305

152.000

258.729

0.587

25.929

77

621.000

288.068

2.156

38.218

35

142.789

290.247

0.492

25.176

—

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 21.

153

6

7

8

9

10

11

12

för

Summa

väghållnings

kostnad

Kostnad per

meter för

Summa

väghållnings- kostnad per j

meter

Vägskatt

vinterväg- hållningen

(ersättning till

snöploglagen)

väghållningen

den tid mark

är bar

vinterväg-

hållningen

1

per vägfyrk å

jordbruks- fastighet med

vägunderhåll

in natura

per hvarje

af öfriga

vägf yrkar

Kronor

ö.

Kronor j

ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

14.336

]

45.263

88

5.2

2.4

7.6

3.—

26.io

1

17.159

—

56.635

05

5.3

2.3

7.6

6.— i

30.—

2

1.752

23.233

7.8

0.7

8.5

4.—

25.—

3

554

—

27.536

—

9.7

0.2

9.9

—

18.—

4

2.307

—

25.101

—

13.0

1.3

14.3

—

18.—

5

109

—

3.604

—

29.4

0.9

30.3

4.—

18.—

6

620

—

6.574

—

6.4

0.7

7.1

—

22.—

7

894

—

14.659

—

12.7

0.8

13.5

6.—

42.—

8

680

—

4.942

—

13.8

2.2

16.o

'' -

23.—

9

953

—

6.845

—

15.1

2.4

17.5

l._

10.5

10

4.208

22.235

7.7

1.8

9.5

3.—

16.—

11

2.840

—

11.433

—

11.3

3.7

15.o

6.—

12.—

12

2.032

—

17.067

—

19.2

2.6

21.8

3.—

16.—

13

6.866

—

29.906

—

7.5

2.2

9.7

3.—

15.-

14

2.355

—

22.800

—

8.7

1.0

9.7

—

16.-

15

9.451

—

52.017

—

22.9

5.i

28,o

8.—

36.—

16

11.454

—

62.211

--

30.3

6.8

37.1

13.—-

43.-

17

5.104

—

34.012

—

23.2

4.1

27.3

3.—

44.—

18

5.870

—

79.489

—

31.6

2.5

34.1

9.—

25.—

19

2.802

—

19.847

—

21.7

3.6

25.3

7.—

22.—

20

688

45

22.170

75

41.1

1.3

42.4

1.—

9.5

21

826

13

17.958

32

25.8

1.2

27.o

1.—

8.—

22

2.886

_

25.750

—

24.2

3.1

27.3

1.5

23.5

23

2.521

—

24.924

—

22.5

2.5

25.o

1.5

19.5

24

1.888

—

26.193

1 —

8.7

0.7

9.4

1.—

10.—

25

5.420

50

31.350

27

17.1

3.6

20.7

4.—

14.—

26

7.205

45.423

35

6.2

1.2

7.4

3.7

18.8

1 27

4.165

-

1

29.341

17.6

2.9

20.5

5.--

14 —

I 28

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

154

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

l

Väg hållnings distrikt

Bara härads ................................................................

Rönnebergs härads, med undantag af ön Hven,

Hvens............................................................................

(Insjö härads................................................................

Harjagera härads........................................................

Luggude härads ........................................................

Hallands lön.

Höks härads...............................................................

Tönnerjö härads........................................................

Halmstads „ ........................................................

Årstads ,, ........................................................

Faurås „ ........................................................

”Fiske ,, ........................................................

Himble „ ........................................................

Fjäre „ ........................................................

Göteborgs och Bohus län.

Åskhus härads............................................................

Ostra Hisings härads ................................................

Säfvedals härads ........................................................

Västra Hisings härads ............................................

Inlands Södre ,, ............................................

Inlands Nordre ,, ............................................

Inlands Fräkne „ ............................................

Inlands Torpe ,, ............................................

Orousts ........................................................................

Skaftö sockens............................................................

Flatö ............................................................................

Tjörns härads ........................................................

Sotenäs „ ........................................................

Sörbygdens ,, ........................................................

Tunge „ ........................................................

Lane ,, ........................................................

Stångenäs ,, ........................................................

2

3

i

5

Våglängd

Y äg-fyrkar

Väglängci

per väg- fyrk

Kostnad

väghållningen

den tid mark

är bar (enligt

särskilda

nämndens

uppskattning)

j Kilometer

Antal

Meter

Kronor

o.

110.862

262.928

0.422

24.839

91.638

179.702

0.510

52.422

61

3.521

3.787

0.93O

684

70

111.497

201.012

0.555

38.027

82

84.919

195.829

0.434

34.255

39

295.000

481.317

0.613

68.301

51

229.060

119.329

1.920

11.417

50

221.090

66.686

3.315

21.200

—

327.199

106.780

3.064

16.749

60

168.066

74.572

2.254

18.555

57

238.839

87.447

2.731

29.409

84

72.000

37.202

1.935

12.712

75

169.286

104.065

1.619

33.085

—

266.415

118.277

2.253

21.194

83

54.099

97.123

0.557

15.005

30

18.500

100.914

0.183

10.926

—

44.472

146.572

0.303

4.859

83

73.000

68.099

1.072

43.120

49

75.877

57.812

1.313

6.605

—

97.584

56.779

1.719

6.795

10

37.400

32.354

1.156

2.912

41

52.183

32.243

1.618

3.308

44

169.178

72.090

2.346

12.163

60

24.000

4.633

5.180

505

—

5.160

1.774

3.747

265

—

60.999

39.738

1.510

8.810

69

35.753

28.588

1.251

7.453

—

49.125

18.474

2.551

3.933

63

72.745

48.365

1.504

11.739

51

57.400

53.167

1.080

20.839

—

48.052

51.872

0.926

8.957:40

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21. 155

0

7

8

9

10

11

12

för

Summa

väghållnings

kostnad

-

Kostnad per

meter för

Summa

väghållnings - kostnad per

meter

V ägskatt

vinterväg- hållningen

(ersättning till

snöploglagen)

väghållningen

den tid mark

är har

vinterväg-

hållningen

per vägfyrk å

jordbruks- fastighet med

vägunderhåll

in natura

per hvarje

af öfriga

vägfyrkar

Kronor

ö.

Kronor

ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

3.116

27.955

22.4

2.8

25.2

13.—

1.805

—

54.227

61

57.2

2.o

59.2

—

30.—

178

—

862

70

19.4

5.1

24.5

—

9.—

. 7.846

95

45.874

77

34.1

7.o

41.1

2.—

20.—

4.909

66

39.165

05

40.3

5.8

46.1

2._

23.—

6.290

25

74.591

76

23.2

2.i

25.3

15.—

15.—

2.868

50

14.286

5.0

1.3

6.3

2.—

12.—

2.555

—

23.755

—

9.6

1.2

10.8

1.—

36.—

1.609

50

18.359

10

5.1

0.5

5.6

—

18.—

1.740

—

20.295

57

11.0

1.0

12.0

1.—

26.—

1.725

50

31.135

34

12.3

0.7

13.o

3.—

35.—

1.260

—

13.972

75

17.7

1.8

19.5

3.—

35.—

3.697

—

36.782

—

19.5

2.2

21.7

8.—

33.—

3.149

50

24.344 33

8.0

1.2

9.2

3.—

20.—

3.311

50

18.316 Iso

27.7

6.1

33.8

21.—

2.879

—

13.805

-r~.

59.1

15.6

74.7

—

38.—

1.023

70

5.883 53

10.9

2.3

13.2

—

10.—

5.280

60

48.401109

59.1

7.2

66.3

10.—

59.—

1.330

7.935

—

8.7

1.8

10.5

7.—

18.—

2.440

9.235

10

T.o

2.5

9.5

5.—

16.-

861

1

3.773141

7.8

2.3

10.1

5.—

13.—

657 20

3.965

64

6.3

1.3

7.6

3.—

11.-

4.383

! 7 5

16.547

35

7.2

2.6

9.8

23 —

34.—

252:50

757

50

2.1

1.1

3.2

—

—

1

265

—

5.1

—

5. l

50.—

50.—

3.557 50

12.368

19

14.4

5.9

20.3

12.—

32.—

715

1_

8.168

—

20.8

2.o

22.8

—

28.—

941 50

4.875

19

8.0

2.o

10.0

10.—

32.—

1.396

13.135

51

16.1

1.9

18.o

3.-

28.—

2.454—

23.293

40.6

4.3

44.9

8.-

38.—

1.770:-

10.727

40

| 18.6

3.7

22.3

26.—

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

1

2

3

4

5

Vägkållningsdistrikt

j

, Våglängd

Yägf yrkar

Vftglängd

per väg- fyrk

Kostnad

väghållningen!

den tid mark]

är bar (enligt!

särskilda

nämndens j

uppskattning) |

Kilometer

Antal

Meter

Kronor

|

Ö, |

1

Yette härads ....................................................

114.718

58.825

1.950

6.037

64

2

Tanums ,, ...................................

144.068

44.479

3.239

19.610

50

3

Kville „ .......................................

105.033

39.641

2.650

15.208

4

Bullarens „ .............................................

75.061

15.775

4.758

10.603

90

Alf sborgs län.

5

Vane härads ........................................

129.500

125.451

1.032

6.471

6

Bjerke „ ........................................................

77.864

29.165

2.670

4.920

_

7

Flundre „ ......................................

54.226

48.124

1.127

5.887

_:

8

Ale „ .....................................................

144.619

67.344

2.098

10.180

_|

9

Vätte ,, .................................

75.798

62.693

1.209

3.953

_;

10

Ivullings ........................................

304.ooo

Uppgift saknas.

_

11.970

_ !

11

Gäsene „ ................................

238.880

D:o d:o.

_

29.466

90 i

12

As „ ........................................................

206.OOO

D:o d:o.

_

10.161

68

13

Marks ,, ..............................

417.280

138.394

3.015

21.369

20;

14

Bollebygds „ ........................................

63.880

16.202

3.942

4.696

10!

15

Vedens ,, .................................

149.500

28.259

5.290

6.714

_1

16

Redvägs ...............................

184.404

60.285

2.790

10.727

12

17

Ivinds ,, .................................

854.000

94.997

8.990

26.753

711

18

Sundals „ .......................................

246.150

85.783

2.870

21.323

98

19

Nordals „ ..................................

124.590

49.220

2.531

8.187

68!

20

Valbo .......................................

270.679

62.902

4.303

25.189

02

21

Vedbo härads Västra .................................

154.580

37.569

4.115

9.089

22

Vedbo ,, Norra .......................................

86.229

32.344

2.648

4.349

27

23

Vedbo ,, Östra............................................

174.308

33.860

5.148

24

Tössbo ,, ..............................................

165.000

51.818

3.184

5.141

75

Skaraborgs län.

1

25 :

Hasslerörs tingslags.............................................

194.000

110.655

1.753

14.242 ^

9o!

26

Hofva .................................

162.000 1

83.088

1.950

9.977

251

27 j

Södra Vadsbo ..................................................

664.608 j

192.470 |

3.453 I

22.531 |

67|

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21. 157

6

7

8

9

10

11

12

för

Summa

väghållnings -

kostnad

Kostnad per

meter för

Summa

vägh&llnings- kostnad per

meter

Vägskatt

vinterväg- hållningen

(ersättning till

snöploglagen.)

väghållningen

den tid mark

är bar

vinterväg-

hållningen

per vägfyrk å

jordbruks- fastighet med

vägunderhåll

in natura

per hvarje

af öfriga

vägfyrkar

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

2.123

15

8.160

79

5.3

1.9

7.2

8.-

43 —

2.624

25

22.234

75

14.6

1.8

16.4

19. —

52.—

3.050

—

18.258

—

14.5

2.9

17.4

12.—

20.—

630

11.233

90

14.1

0.8

14.9

5,-

48.—

3.605

10.076

5.o

2.8

v 7.8

3.—

12.—

—

—

4.920

—

6.3

—

6.3

2.—

27.— |

1.125

—

7.012

—

10.9

2.1

13.0

3.—

20.—

3.825

—

14.005

—

7.o

2.6

9.6

6.—

21.—

1.417

—

5,370

—

5.2

1.9

7.1

_

8.—

—

—

11.970

—

3.9

3.9

_

—

—

29.466

90

12.3

—

12.3

_

—

—

-

10.161

68

4.9

_

4.9

_

_

—

—

21.369

20

5.1

_

5.1

6.—

26.—

—

—

4.696

10

7.4

—

7.4

7.—

34.—

—

—

6.714

—

4.5

_

4.5

5.—

26.—

! 3.353

50

14.080

62

5.8

1.8

7.6

9.—

27.—

4.560

75

31.314

46

3.1

0.5

3.6

18.-

43.—

3.775

—

25.098

98

8.7

1.5

10.2

5.—

28.—

3.738

82

11.926

50

6.6

3.0

9.6

10.—

17.—

—

—

25.189

02

9.3

9.3

4.—

46.—

2.092

60

11.181

60

5.9

1.4

7.3

15.—

37.—

1.229

09

5.578

36

5.o

1.4

6.4

8.—

22.—

8.778

—

8.778

—

—

5.o

5.o

6.—

30.—

3.103

8.244

75

B.l

1.2

4.3

9.—

20.—

4.991

19.233

90

7.3

2.6

9.9

4.—

16.—

3.995

—

13.972

25

6.2

2.5

8.7

5.—

17.—

5.637

—

28.218

67

3.4

0.9

4.3

6.—

16.—

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

IT

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

s. 158 Kontrollera mot PDF

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

158

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

1

2

3

4

5

Yägh ål 1 ni ags di s tr i k t

Våglängd

Vägfyrkar

Yäglängd

per väg- fyrk

Kostnad

väghållningen

den tid mark

är har (enligt

särskilda

nämndens

uppskattning)

Kilometer

Antal

Meter

Kronor

Ö

Kåkinds härads............................................................

250.742

131.744

1.903

9.714

Gudhems „ ............................................................

176.578

89.001

1.984

5.806

90

Frökinds härads och Ollebergs fjärdings tingslags

87.637

46.576

1.882

8.321

__

Dimbo tingslags ....................................................

1 587 363

i 118.338

\ 9 oi 4

11.919

—

Slättängs ,, ........................................................

f 83.529

16.332

—

Skånings härads .......................................................

186.783

124.851

1.496

17.508

74

Vilske „ ........................................................

112.460

45.221

3.133

11.327

90

Valle „ .......................................................

98.000

42.954

2.282

10.914

92

Barne „ .........................................................

145.096

88.179

1.646

7.342

38

Viste „ .......................................................

138.043

65.482

2.108

7.458

91

Ase ,, ................................................

Qfi R«7

58 305

1 653

7 084

50

Laske ........................................................

109.520

41.441

2.243

2.975

80

Kållands „ ........................................................

]

i 110.198

)

11.521

43

Kinnefjärdings härad ................................................

458.756

65.494

* 1.739

13.918

16

Kinne ............................................................................

1

l 88.081

J

8.698

15

Värmlands lån.

Visnums härads ........................................................

163.102

62.178

2.623

11.414

„

Ölme ........................................................

92.146

41.527

2.219

10.012

—

Väse ,, ........................................................

85.000

48.756

1.704

9.087

—

Nyeds „ ........................................................

8I.000

35.525

2.280

10.738

—

Fernebo ,, ........................................................

204.808

138.614

1.478

31.166

—

Alfdals härads Nedre tingslags................................

251.835

102.693

2.452

9.468

—

Älfdals „ Öfre ,, ................................

250.210

75.159

3.329

6.310

—

Frykdals Öfre ,, ................................

165.489

51.544

3.211

9.256

—

Kils ............................................................

261.152

104.490

2.499

28.516

—

Karlstads ,, ............................................................

98.364

53.603

1.835

5.952

—

Grums ,.............................................................

925.520

69.791

13.261

8.025

—

Jösse ,, ............................................................

388.672

154.034

2.523

26.593

—

Frykdals härads Nedre tingslags................................

281.045

98.440

2.855

17.838

—

Gillbergs ............................................................

246.180

111.327

2.211

10.945

—

Näs ..............................................................

158.887

89.954

1.766

12.820

—

Nordmarks härads ....................................................

383.100

137.179

2.793

23.283

—

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21. 159

6

7

8

9

10

11

12

för

in

a)

Summa

. väghållnings-

kostnad

Kostnad pex

meter för

Summa

väghållnings- kostnad per

meter

V äg s k a 11

vintervägs

hållningen

(ersättning t

snöploglage

väghållningen

den tid mark

är bar

vinterväg-

hållningen

per vägfyrk å

jordbruks- fastighet med

vägunderhåll

in natura

per hvarje

af öfriga

vägfyrkar

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

6.775

16.489

3.9

2.7

6.6

14.—

7.506

05

13.312

95

3.3

4.3

7.6

8.-

14.—

2.532

—

10.853

—

9.5

2.9

12.4

6.-

22,— i

5.616

—

17.535

—

1 .

6. -

18.—

3.812

—

20.144

—

( 4.8

1.6

6.4

3.-

22.—

3.885

—

21.393

74

9.4

2,1

11.5

4.—

17.—

3.168

—

14.495

90

10.1

2.8

12.9

11.—

31.—

3.939

23

14.854

15

11.1

4.0

15.1

9.—

34.—

2.247

—

9.589

38

5.1

1.5

6.6

4.—

13;—

2.537

55

9.996

46

5.4

1.8

7.2

5.—

16.—

2.206

—

9.290

50

7.3

2.3

9.6

5. —

17.—

1.795

—

4.770

80

2.7

1.6

4.3

9.—

16.—

1.793

50

13.314

93

)

4.—

14.—

1.933

89

15.852

05

7.4

1.3

8.7

3.-

24.—

2.293

26

10.991

41

J

3.—

13.—

1.722

13.136

6.9

1.1

8.o

1.—

9.—

1.735

—

11.747

—

10.9

1.9

12.8

6.—

28.5

1.300

—

10.387

—

10.7

1.5

12.2

15.—

33.—

1.178

—

11.916

—

13.3

1.5

14.8

9.—

26.—

3.510

34.676

15.2

1.7

16.9

25.3

1.583

—

11.051

—

3.8

0.6

4.4

4.5

15.—

2.710

_

9.020

—

2.5

1.1

3.6

8.5

17.—

2.750

—

12.006

—

5.6

1.7

7.3

10.—

28.—

3.562

—

32.078

—

10.9

1.4

12.3

2.—

31.—

1.635

—

7.587

—

6.1

1.7

7.8

6.—

14.—

2.038

—

10.063

—

0.9

0.2

1.1

10.—

23.—

4.951

—

31.544

—

7.8

1.3

9.1

16.—

35.6

3.590

—

21.428

—

6.3

1.3

7.6

18.—

36.—

2.899

—

13.844

—

4.4

1.2

5.6

5.7

18.7

2.468

1

15.288

—

8.1

1.6

9.7

1.4

17.—

3.806

27.089

—

6.1

1.0

7.1

4.3

20.—

1

2

3

4

5

0

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

1

2

-

3

4

5

Y äg hållnings distrikt

Vftglängd

Vägfyrkar

Väglängd

per väg- fyrk

Kostnad

väghållningen

den tid mark

är bär (enligt;

särskilda

nämndens j

uppskattning)

Kilometer

Antal

Meter

Kronor

ö. !

Örebro län.

Örebro härads ............................................................

288.895

134.967

2.141

13.988

2

Glanshammars härads................................................

100.899

64.518

1.563

6.895

12

3

Askers ................................................

119.888

72.956

1.290

9.676

92

4

Sköllersta „ ................................................

168.603

81.530

2.068

20.035

34

5

Rumla „ ................................................

161.569

115.020

1.405

12.559

54

0

Hardemo ................................................

55.212

26.252

2.103

2.388

75

7

Edsbergs „ ................................................

210.072

98.917

2.124

11.072

70

8

Grimstens ..................................................

87.409

53.979

1.619

5.504

95

9

Sundbo ,, ................................................

136.673

74.336

1.839

9.608

73

10

Nora och Järnboås socknars samt Vikers kapells

124.456

85.573

1.454

9.713

26

11

Linde sockens ............................................................

96.000

71.584

1.341

8.648

37

12

Hjulsjö „ .............................................................

41.286

21.162

1.951

2.306

—

13

Grythytte och Hällefors socknars ........................

87.685

63.768

1.375

5.391

87

14

Karlskoga sockens ....................................................

145.800

128.722

1.133

11.785

04

15

Bjurkärns „ ....................................................

41.455

14.524

2.854

3.896

97

16

Ramsbergs ,, ....................................................

104.000

36.655

2.837

3.188

—

17

Fellingsbro härads ....................................................

94.000

93.857

1.002

6.493

80

18

Nya Kopparbergs härads ........................................

88.000

61.588

1.429

3.430

—

19

Västmanlands län.

Tuhundra härads........................................................

92.377

40.723

2.268

10.572

25

20

Siende ,, ........................................................

96.069

47.487

2.023

6.4011-

21

Snefringe ,, ........................................................

259.150

150.549

1.721

9.19991

22

Ytter-Tjurbo „ ........................................................

60.205

29.394

2.048

6.70631

23

Åkerbo „ ........................................................

283.509

163.500

1.734

23.092 85

24

Skinnskattebergs härads............................................

112.082

53.292

2.103

6.912 90

25

Norrbo härads............................................................

147.521

73.661

2.003

14.797 30

26

Gamla Norbergs bergslags härads ........................

134.538

103.675

1.298

13.488 77

27

Vagnsbro härads.......................................................

84.934

34.293

2.477

5.933

60

28

Torstuna „ ........................................................

103.503

38.784

2.669

3.663

35

29

Simtuna „ ........................................................

220.634

90.755

2.488

10.337

30

Öfver-Tjurbo „ ........................................................

Våla „ ........................................................

143.411

66.125

2.169

6.216

31

157.423

54.638

2.881

8.818

25

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunxjl. Mapis Nåd.

Proposition N:o 21.

161

6

7

8

9

10

11

12

för

Kostnad per

meter för

Vä g''skatt

Summa

väghållnings

Summa

!''

vinterväg- håll ningen

väghållningen

vinterväg- ;

väghållnings-

per vägfyrk å i

jordbruks-

per hvarje

(ersättning till

vägploglagen)

kostnad

den tid mark

är bar

hållningen

kostnad per

meter

fastighet med

vägunderhåll

in natura

af öfriga

vägfyrkar

Krono!''

Ö. i

Kronor

Ö. }

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

5.075

18.063

4.8

1.8

ö;6

4.— j-

14.—

1

1.242

—

8.1371

12

6.8

1.2

8.o

4.—

10.—

2

3

2.828

75

12.505

67

8.]

2.4

10.5

7 _

14.—

1.676

—

21.711 34

11.9

1.0

12.9

4.—

12.—

4

6.297

70

18.857 24

7.8

3.9

11.7

6.—

14.—

1.586

90

3.975 65

4.3

2.9

7.2

8.5

17.—

6

5.988

35

17.061-05

5.3

2.9

8.0

7.—

17.—

3.144

—j -

8.648 95

6.3

B.o

9.9

5.5

17.—

8

3,434

90:

13.043 63

7.o

2.5

9.5

_ 1

15.—

9

(>.145

57

15.858 83

7.8

5.0

12.8

3.—

15.20

10

1.717

40

10.365

77

9.o

1.8

10.8

5.-—

18.—

11

1,336

—

3.642

>>!..

o.O

3.2

8.8

5.—

5.—

12

2.056

03

7.447

90

6.1

2.3

8.4

2.---

11,—

13

2.289

39

14.074

43

8.1

1.6

9.7

*

19.44

14

375

78

4.272

75

9.4

0.9

10.3

. Yr.l&f

25.—

15

1.554

—

4.742

IU-j

3,i

1.5

4.6

16.—

8.—

16

2.169

42

8.663

22

2.3

9.2

7.o 6

9.67

17

4.875

—

8.305

3.9

5.5

9.4

17.—

18

2.820

13.392

25

il.i

3.1

14.8

8.—

:33.—

19

2.137

50

8.538

50

0.7

2.2

8.9

9.-

22.—

20

10.618

so

19.818

41

B.G

4.1

7.7

7# —

14,-

21

1.954

i46:

8.660

7 7

11.2

3.2

14.4

15.—

30.—

22

8.000

10

31.092

85

8.1 i

2.8

10.9

2.—

17.—:./.

23

4.114

80

11.027

! 7 0

6.2

3.7

9.9

13.—

27.-- ''

24

14.691

59

29.488

:89

9.8

10.0

19.8

28.—

49.—

25

4.068

—* t''

17.556

! 7 7

lO.o

3.o

13.0

- ’ -_u_ “

21.—

26

2.389

44

8.322

94

7.o

2.8

9.8

26.—

26.—

27

3.584

34

7.247

69

3.5

3.5

7.o

9.—

19.—

28

8.238 46

18.575

146

4.7

3.7

8.4

10.—

11.—

29

5.072 14;

11.288

14

4.3-

3.5

7.8

10.—

19.—

30

7.053

10

15.871

35

5.6

4.5

10.1

16.—

10.—

31

Bill.

till

Bilcsd. Prof.

1905. 1 Sand.

1 Afd,

14 Häft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21,

1

2

3

4

5

V äghållni ng sdistrikt

Väglängd

Yii gf yrkar

Väglängd

per väg- fyrk

Kostnad

väghållningen

den tid mark

är bär (enligt

särskilda

nämndens

uppskattning)

Kilometer j

Antal

Meter

Kronor o.

Kopparbergs län.

Svärdsjö och Envikens socknars ............................

123.798

55.185

2.243

4.274;50

Sundborns sockens ....................................................

43.418

14.286

3.039

2.048 45

Vika „ ....................................................

57.645

22.692

2.540

5.59739

Kopparbergs „ ....................................................

49.517

42.962

1.153

3.750 -

Aspeboda ,, ....................................................

Torsångs „ ....................................................

28.403

7.860

3.813

1.35861

18.926

7.545

2.509

1.623 35

Gustafs „ ....................................................

27.536

11.050

2.492

1,25118

Stora Tima och Silfbergs socknars ........................

172.660

116.352

1.484

12.062—

Stora Skedevi tingslags............................................

65.458

21.333

3.068

5.109 30

Säters tingslags ........................................................

20.518

7.397

2.774

1.798 63

Hedemora sockens ....................................................

94.432

41.487

2.276

4.31119

Garpenbergs ,, ....................................................

28.300

19.760

1.445

3.079 94

Husby tingslags ....................................................

52.621

40.164

1.310

4.608 58

Polkare härads............................................................

171.869

87.567

1.963

13.928 34

Gagnefs tingslags........................................................

37.470

25.230

1.485

7,570 40

Leksands „ ........................................................

155.485

119.164

1.305

10.628 -

Rättviks och Boda socknars....................................

85.000

43.124

1.971

3.380 -

Ore sockens ................................................................

46.600

33.010

1.411

725-

Mora tingslags............................................................

122.689

69.161

1.774

7.487 -

Orsa ,, ............................................................

46.000

99.999

0.460

10.160 -

Älfdalens „ ............................................................

99.053

93.601

1.058

8.058 77

Särna och Idre tingslags ........................................

95.353

20.787

4.588

5.199 90

Malungs • „ ........................................

225.270

117.722

1.914

15.125-

Nås „ ........................................

198.455

81.079

2.448

18.180 32

Grangärde „ ........................................

137.897

93.434

1.476

9.073 60

Norrbärke „ ........................................

50.322

50.939

0.988

3.105 53

Söderbärke bergslags härads.....................................

94.812

37.359

2.538

4.724 25

Gäfleborgs län.

Gästriklands Östra tingslags....................................

230.727

216.463

1.066

13.751 40

Gästriklands Västra ,, ....................................

240.382

210.685

1.041

10.642 so

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

ce

CD

rH

6

7

8

9

10

11

12

för

Kostnad per

meter för

Y ägskatt

Summa

|

vinterväg-

hållningen

Summa

väghållnings

väghållningen

vinterväg-

väghållnings-;

per vägfyrk å |

jordbruks-

per hvarje

den tid mark

kostnad per

fastighet med

af öfriga

(ersättning till

kostnad

Hr bar

hållningen

vftgfyrkar

vftgploglagen)

meter

in natura

Kronor

i

ö.

Kronor

Ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

5.374 09

i

9.648

59

3.5

4.3

7.8

i

7.2

i

16.7

1.433 63

3.482

08

4.7

3.3

8.0

4.—

15.—

2.527 62

8.125

01

9.7

4.4

14.1

—

37.—

1.752

95

5.502

95

7.6

3.5

11.1

26.—

26.—

845

06

2.302

67

4.8

3.0

7.8

25.—

25.—

797

47

2.420

82

8.6

4.2

12,8

13.—

38.—

1.620

39

2.871

57

4.5

5.o

10.4

3.—

14.—

14.075

68

26.137

68

7.o

8.1

15.1

2.—

15.—

3.295

98

8.405

28

7.8

5.o

12.8

7.—

34.—

971

50

2.770

13

8.8

4.7

13.5

—

—

5.293

93

9.605

12

4.6

5.6

10.2

6.—

16.—

1.246

35

4.326

29

10.9

4.4

15.3

—

33.—

1.473

99

6.082

57

8.8

2.2

11.0

6.5

20.5

14.885

40

28.813

74

8.1

8.7

16.8

18.-

19.-

1.105

79

8.676

19

20.2

B.o

23.2

5.—

35. rr

2.665

—

13.283

—

6.8

1.7

8.5

3.—

13.—

2.602

—

5.982

—

4.0

3.1

7.1

18.—

18.—

1.129

80

1.854

80

1.6

2.4

4.o

—

<-

3.252

65

10.739

65

6.1

2.7

8.8

10.—

22. —

3.507

90

13.667

90

22.1

7.6

29.7

9.—

9.8

3.155

11

11.213

88

8.1

3.2

11.3

5.—

10.—

2.649

—

7.848

90

5.5

2.8

8.3

( 5.—

\ 14.—

51. —

5.320

—

20.445

6.7

2,4

9.1

15.-

■ •

3.969

04

22.149

36

9.2

1.9

11.1

15.—

40.—

3.770

Öl

12.843

61

6.6

2.7

9.3

—

17.—

3.164

60

6.270

13

6.2

6.3

12.5

6.5

14.5

1.747

25

6.471

50

5.o

1.8

6.8

9.—

23.—

10.232

23.983

40

6.o

4.4

10.4

2.—

12.-

14.370

61

25.013

41

4.4

6.0

10.4

6.—

13.-

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

s. 164 Kontrollera mot PDF

1

2

3

4

5

(i

8

9

10

11

12

43

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

,24

25

26

27

28

164

Kunyl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 21,

l

Y ä g k å 11 n i n g s d i s t j i k t

Södra Hälsingslands Östra tingslags

Södra Hälsingslands Västra „

Enångers tingslags .............................

Forssa ,, ...................

Bergsjö „ .............................

Delsbo „ ■............................

Ljusdals „ .............................

Arbrå och Järfsö tingslags .............

Västernorrlands län.

j Njurunda tingslags .............................

Luna ,, .............................

Torps'' ...............................

| Selångers ., .............................

| Indals .. .............................

| Sköns ,, .............................

I Ljustorps .............................

! Säbrå ,, .............................

I Gudmundrå ,, .............................

Boteå „ .............................

Nora .....

Sollefteå „ .............................

Resele ...............................

Ramsele ,, .............................

Nordingrå „ .............................

Nätra .............................

Själevads ,, .............................

Arnäs ...............................

Jämtlands län.

Ragunda tingslags ......................

Refsunds „ . . ......................

2 3

4

■5

Våglängd

Yägf yrkar

Våglängd

per väg-

iyrk

Kostnad

väghållningen

den tid mark

Hr bar (enligt

särskilda

nämndens

uppskattning)

Kilometer

Antal

Meter

Kronor

ö.

168.388

141.174

1.193

6.794 21

1/0.394

143.104

1.219

16.997 16

79.781

82.864

2.428

6,094

—!

148.674

71.345

2.084

13.39888

189.539

70.385

2.693

. 7.362 04

285.900

53.632

6.263

4.382

— i

290.160

124.416

1.528

13.592

— |

111.785

60.561

1.846

5.351 69

78.617

49.723

1.581

8,352

43:

132.485

59.738

2.218

4.925

62

158.233

85.585

1.819

3.667

40

54.293

29.165

1.862

4.860

SO

121.867

38.078

3.201

15.886

40

47.099

143.871

0.327

10.159

28

110.130

38.472

2.863

8.529

--;

145.446

47.697

3.050

9.533

80

S2.712

75.472

1.096

6.457

21

118.393

74.079

1.598

6.736

_

88.000

53.874

1.663

4.175

—!

125.060

55.852

2.239

11.811

54

79.429

41.016

1.937

8.920

27

309.000

76.415

4.044

29.370

24

51.048

34.651

1.473

4.769

30

248.681

84.065

2.958

8.778

20

127.586

51.118

2.496

8.290

—

139.208

51.991

2.678

5.175

43

157.415

49.847

3.158

17.372

75

117.294

42.985

2.728

9.600

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Ma}:t» Nåd. Proposition N:o 31. 165

(i

7

8 9

10

11

12

för

Summa.

väghållnings

kostnad

Kostnad per meter för

Vägskatt

vintetVftg- i hållningen

(ersättning till

snöploglagen)

väghållningen

vinterväg-

den tid mark ;

hållningen

är bär

Summa

väghållnings- kostnad per

meter

per vägfyrk å

jordbruks- fastighet med

vägunderhåll

in natura

per hvarje

af öfriga väg- fyrkar

Kronor

Ö.

Kronor

ö:

Öre Öre

Öre

Öre

Öre

14.889

54

21.633 75

4.o 8.8

12.8

8.—

2 1.—

7.722

76

24.719

92

10:0 4.ä

14.5

4.—

18.—

4.158

52

10.252 52

7.6 5.2

12.8

17.—

40.—

18.558

27

31.957

15

9.o 12.5

21.5

25.—

47.—

11.750

-■

19.112 04

3.9 6.2

10.1

22.5

35.3

9.617

—*

13.999

-r-f-

1.3. 2.9

4.2

17.—

27.—

10.288

-i-

23.875

—

4.7 5.4

10.1

11.—

26 —

4.770

09

13.121

78

4.8 4.3

. N,'' rj ?■„ :

9.1

10.—

21.—

5.665

14.017

43

10.6 7.2

17.8

41. -

8.486

87

13.362

49

3.7 6.4

10.1

22.—

31.—

8.774

42

12.441

82

2.8 5.6

8.4

19.—

25.—

4.990

18

9.850

98

9.0 9.2

18.2

17.—

38.—

4.355

46

20.241

86

13.o 3.6

1 6.6

17.—

57.—

7.472

14

17.631

42

21.6 15.9

37.5

ii-

24.6

4.466

—:

12.995

''

7.7 4.1

11.8

8.—

34.—

12.519

37

22.053

17

6.6 8.6

15.2

25.—

50.—

4.598

45

11.055

66

7.8 15.4

23.2

‘ _

24.—

4.967

—

11.703

5.7 4.2

9.9

3.—

16.—

5.712

—

12.887

—

4.7 6.5

1 1.2

15.—

15.—

5.474

54

17.286

08

9.4 4.4

13.8

30.—

65.—

3.021

70

11.941

97

11.2 3.8

15.0

18.—

46.—

9.188

94

38.559

18

9.3 3,o

12.3

58.—

100.—

4.233

18

9.002

48

9.3 8.3

19.6

13.—

29.—

8.518

22

17.296

42

3.5 3.4

6.9

28.—

45.-

2.846

—

11.136

.

6.5 2.2

8.7

17.2

42.—

4.977

76

10.153

19

3.8 ] 3.6

7.4

10.—

25.—

4.338

21.710

15

11.0 2.8

13.8

29.—

66.—

1.936

75

! 1.536

75

8.2 1.7

9.9

1 1.2 5

33.2 5

1

2

3

4

5

6

7

8

9

in

11

12

13

14

15

16

IT

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

1

2

3

4

0

V ä g h ål 1 n i n g s d i s t r i k t

Våglängd

Yägfyrkar

Väglängd

per väg- fyrk

Kostnad

väghållningen j

|den tid mark

är har (enligt

särskilda i

I nämndens

uppskattning):

Kilometer

Antal

Meter

! Kronor

t

ö.

1

Brunflo tingslags.......................................

1

62.373

29.941

2.083

10.329

20

2

Lits „ ........................................

.. 209.751

35.599

5.892

44.848

81

3

Hammerdals „ .......................................

.. 169.610

47.721

3.554

27.721

--|

4

Sunne „ .......................................

64.504

19.112

4.422

8.037

70

5

Hallens ,, .......................................

84.770

11.118

3.127

2.658

_i

6

0 vikens „ .......................................

46.108

16.258

2.836

9.472

80

7

Undersåkers ,, .......................................

.. 188.361

36.971

4.960

17.180

__

8

Offerdals „ .......................................

.. 150.393

27.899

5.391

34.636

88

9

Bergs „ .......................................

.. 158.583

18.474

8.584

19.381

62

10

Hackas och Näs tingslags.......................

48.557

13.910

3.491

13.262

12

1 1

Rödöns „ .......................

89.432

27.431

3.260

20.501

75

12

Svegs „ .......................

• ■ 194.635

44.229

4.408

11.215

20

13

Hede ,, .......................

■ 153.335

18.133

8.456

9.058

50

Västerbottens lån.

, ''r

''

14

Nordmalings och Bjurholms tingslags...

.. 164.793

72.286

2.301

15.896

65

15

Umeå tingslags .......................................

.. 287.000

137.567

2.086

17.579

—

16

Holmö .......................................

5.000

1.426

3.506

125

—

17

Degerfors tingslags...................................

... 216.152

31.207

6.926

6.522

90

18

Bygdeå „ ...................................

54.654

26.421

2.069

3.121

__

19

Burträsks „

92.907

37.483

2.479

10.677

90

20

Skellefteå .....................................

... 372.074

138.006

2.696

43.960

76

21

Norsjö och Maki tingslags.......................

... 182.000

31.007

5.870

13.277

25

22

Löfångers tingslags...................................

63.000

23.688

2.660

3.260

60

23

Nysätra ,, ....................................

40.350

17.022

2.370

3.845

38

24

Lycksele sockens.......................................

... 296.617

42.882

6.417

16.002

69

25

Örträsks „ .......................................

4.929

4.748

1.038

356

63

26

Stensele ,, .......................................

49.327

11.923

4.137

3.155

45

27

Tärna „ (Uppgifter saknas) ...

—

—

—

—

—

28

Sorsele „ .......................................

62.000

7.950

7.798

5.488

80

29

Asele ,, .......................................

... 172.000

45.638

3.769

3.263

67

30

Fredrika „ ..............•........................

41.945

7.912

5.301

10.203

—

31

Dorotea ., .......................................

81.997

12.595

6.510

7.244 67

32

Vilhelmina „ .......................................

... 91.400

28.521

3.204

14.723 31

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majds Nåd. Proposition N:o 21. 167

(i

7

8

9

10

11

12

för

Kostnad per

meter för

Vägskatt

vinterväg- hållningen

(ersättning till

j snöploglagen)

Summa

väghållnings-

kostnad

väghållningen

den tid mark j

är bär

vinterväg-

hållningen

Summa

väghållnings- kostnad per

meter

per vägfyrk å

jordbruks- fastighet med

vägunderhåll

in natura .

per hvarje

af öfriga väg- fyrkar

Kronor

Kronor

Ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

1.337

50

11.666

70

16.6

2.1

18.7

5.—

35.—

5.774

12

50.632

93

21.4

2.8

24.2

97.29

220.41

5.627

—

33.348

—

1 6.3

3.3

19.6

48.2 5

132.50

1.470

53

9.508

23

9.5

2.3

11.8

—

64.—

996

81

3.654 81

7.6

2.9

10.5

—-

39.—

1.582

28

11.055 08

20.5

3.4

23.9

12.—

72.—

3.340

49

20.529 49

9.4

1.8

1 1.2

—

77 —

3.942

—-

38.578 88

23.0

2.6

25.6

11.—

136.45

2.381

37

21.762 99

12.2

1.5

13.7

21.—

118.—

873

50

14.135 62

27.3

1.8

29.1

41.—

141.—

2.585

-

23.086 75

22.9

2.9

25.8

1.—

86.50

5.035

50

16.250 70

5.8

2.6

8.4

29.—

54 —

3.006

“

12.064

50

5.9

2.0

7.9

25.—

72.—

5.812

94

21.709

59

9.6 ''

3.5

13.1

18.—

21.— ,

9.208

—

26.787

—

6.1

1.3

7.4

26.—

40.—

utgöres in natura

125

—

2.5

—

2.5

87 —

6.714

32

13.237

22

3.0

3.1

6.1

177.—

198.—

2.494

—

5.615

—

5.7

4.6

10.3

25.—

42.—

1.920

—

12.597

90

11.5

2.1

13.6

20.—

20.—

14.889

—

58.849

76

11.8

4.0

15.8

27.—

47.—

3.302

55

16.579

80

6.4

1.8

8.2

35.—

48.—

2.235

—

5.495

60

5.2

3.5

8.7

22.—

22.—

1.980

—

5.825

38

9.8

4.9

14.7

12.5

38.—

7.992

75

23.995

44

5.4

2.7

8.1

27.—

74.4

65

—

421

63

7.2

1.3

8.5

3.—

10.04

1.395

—

4.550

45

6.4

2.8

9.2

96.8

126.83

1.761

—

7.249

80

8.9

2.8

11.7

33.—

97.4

3.369

57

6.663

24

2.0

2.0

4.0

14.—

25.—

1.048

63

11.251

63

24.9

2.5

27.4

50 —

109.—

1.284

20

8.528

67

8.8

1.6

10.4

35.—

95.—

1.665

92

16.389

23

I6.1

1.8

17.9

—

52.-

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

1 1

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kun f/l Maj tis Nåd. Proposition N:''o 21.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

1 1

12

13

14

15

16

17

1

2

4

5

Kostnad

Väglängd

väghållningen

den tid mark

Väghållning sdistrikt

Våglängd

Vägfyrlcar

per väg-

är bar (enligt

■i:''/''-5'',:'',/ /

fyrk

särskilda

nämnden*

uppskattning)

Kilometer

Antal

Meter

Kronor ö.

Norrbottens lön.

Piteå sockens ..........................................................

226.618

71.252

3.181

26.839 —

Eif sby » ........................;...............................

86.735

18.227

4.759

10.767 —

Arvidsjaurs tingslags ................................................

147.193

35.479

4.149

10.696 —

Ariepluo&s » ................................................

12.057

13.257

0.909

473 —

Neder-Luleå » ................................................

169.218

62.006

2.729

17.434 —

Öfver-Luleå—Edefors ................................................

286.086

57.351

4.154

18.122 —

Jockmocks sockens ....................................................

178.519

65.287

2.658

20.652 —

Råneå tings! ags ........................................................

110.325

37.375

2.952

13.239 —

Neder-Kalix tingslags...............................................

154.037

55.325

1.757

10.948 —

Ofver-Kalix >,■ ■ .............;..................................

142.472

17.111

8.326

5.524 —

Gellivare » ................................................

143.700

79.355

1.811

8.143 —

Neder-Torneå—Karl Gustafs....................................

117.088

24.416

4.796

20.866 32

Öfver-Torneå—Hietaniemi........................................

106.000

25.425

4.169

7.772 <32

Korpilombolo-Tärendö...............................................

125.248

11.005

1.138

14.326 50

Pajala tingslags ........................................................

144.320

24.360

5.924

14.685 90

Enontekis » (saknar bruten väg)....................

—

—. .

—

1 —

Juckasjärvi » ..................................................

35.000

7.164

5.356

2.732 —;

<U.w

i!''

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21. 169

6

för

7

8 i

9

10

11

12

Summa

väghållnings-

kostnad

Kostnad per

meter för

Summa

väghållnings- kostnad per

meter

V ägskatt

j vinterväg- i hållningen

j (ersättning till

! snöploglagen)

väghållningen i

den tid mark j

är har

vinterväg-

hållningen

per vägfyrk å

jordbruks- fastighet med

vägunderhåll

in natura

per hvarje

af öfriga

vägfyrkar

1 Kronor

ö.

Kronor | ö.

Öre

Öre

Öre

Öre

Öre

!

8.415

35.254

11.8

3.7

15.5

30.—

75.—

1

1.966

—

12.733

—

12.4

2.3

14.7

21.76

98.80

2

3.516

—

14.212

—

7.3 !

1.3

8.6

32.—

69.20

3

803

—

776

—

3.9

2.5

6.4

17.—

28.—

4

13.381

—

30.815

—

10.3

7.9

18.2

36.17

73.84

5

6.108

—

24.230

—

7.7

1.6

9.3

23.7

70.—

6

: 5.230

—

25.882

—

11.9

3.o

14.9

61.73

61.—

7

4.889

—

18.128

—

12.o

4.4

16.4

55.-

69.—

8

7.056

—

18.004

—

7.1 j

4.6

11.7

12.—

48.—

9

2.963

—

8.487

—

3.9

2.1

6.o

33.—

75.—

10

2.120

—

10.263

—

5.7

1.5

7.2

1 1.88

39.il

11

1.235

—

22.101

32

17.8

1.1

18.9

17.5

123.—

12

1.882 80

9.655

12

7.3

1.8

9.i

42.—

53.—

13

2.583

75

16.909

25

11.4

2.1

13.5

5.—

120.—

14

3.274

17.959

90

10.2 !

2.3

12.5

27.—

75.—

15

1_6

403

75

3.135 |75

7.8

1.2

9.o

80.—

133.—

17

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol torsdagen den 3 november 1904.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Skarin,

Carlson,

Lindbäck,

Cassel,

Silverstolpe.

Sedan, jämlikt högsta domstolens beslut, den 10 februari 1904

handlingarne rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlämnade förslag till lag om ändring i vissa delar af lagen angående

väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 cirkulerat

mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter jämte justitierådet

Wijkander, hvilken emellertid var af sjukdom hindrad att för

närvarande tjänstgöra i högsta domstolen, så företogs nu detta ärende

till slutlig behandling; varande förslaget bilagdt detta protokoll.

Vid granskning af förslaget i de delar, som kunde anses utgöra

föremål för högsta domstolens yttrande, anfördes:

vid 5 § af

Justitierådet Carlson: »Med det föreslagna stadgandet om rätt för

kommuner att lämna bidrag till byggande af allmän väg, bro eller färja

torde åsyftas att åtminstone delvis öfverflytta vägbyggnadsbesväret från

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

väghållningsdistriktet till den eller de kommuner, inom livilka vägbyggnaden

skall äga rum eller som eljest hafva att påräkna särskild

nytta af företaget. Man synes hafva tänkt sig, dels att ett förslag om

anläggning af allmän väg, förändring af enskild väg till allmän eller

omläggning af redan befintlig allmän väg skulle möta mindre motstånd

bland de väghållningsskyldige i distriktet, därest de af företaget särskildt

intresserade kommunerna utfäste sig att lämna bidrag till vägens

iordningsställande, och att förslaget härigenom lättare skulle vinna bifall

af de myndigheter, som ägde besluta i frågan, dels ock att myndigheterna,

då så funnes billigt, skulle direkt göra sitt godkännande af

förslaget beroende däraf, att sådana bidrag lämnades. För min del

betviflar jag lämpligheten af eu sådan anordning. Om vägbyggnadsbesväret

hvila!* å de större samfälligheterna, väghållningsdistrikten,

kommer det uppenbarligen att drabba de skattskyldige mera jämnt år

efter år än om det lägges å de mindre samfälligheterna, kommunerna.

Det är ock att märka, att intresset af en vägbyggnad kan vara högst

olika i olika delar af eu och samma kommun. Vägen kan vara af

stor betydelse för vissa delar af kommunen, under det att öfriga icke

i afsevärd mån njuta fördel af densamma. I sådant fall är det obilligt,

att de skattskyldige inom sistnämnda delar af kommunen betungas med

större utgifter för vägbyggnaden än de med dem likställde väghållningsskyldige

utom kommunen. Slutligen är det icke tilltalande, att kommunernas

bidragsskyldighet göres beroende af ett köpslående emellan

dem och väghållningsdistriktet eller en mycket vansklig skälighetspröfning

af myndigheterna. Jag kan sålunda icke tillstyrka förslaget

i denna del.»

Justitieråd et Stearin: »Lagen om väghållningsbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891 afser uteslutande sådana vägar, som på

den grund, att de pröfvats vara för den allmänna samfärdseln nyttiga

och nödiga, bestämts att vara allmänna vägar. Konungens befallningshafvande

beslutar om deras anläggning, omläggning, förändring eller

indragning. Deras byggande eller anläggning bekostas (utom statsbidrag)

af väghållningsdistriktet, som i regeln utgöres af häradet. Äfven

kostnaden för deras underhåll bestrides (utom statsbidraget) af distriktet,

lör hvilket. ändamål de intagas i en distriktet omfattande vägdelning.

Vissa dimensioner äro stadgade för dessa vägar allt efter som de hänföras

till lands- eller bygdevägar; och Konungens befallningshafvande

öfvervakar genom sina underordnade kronofogdar, länsmän och fjärdingsmän,

att underhållningsskyldigheten behörigen fullgöres, för hvilket ändamål

vägsyner å dessa vägar årligen hållas.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Hvarken kommuner eller landsting- äga att besluta om anläggning

eller underhåll af dessa allmänna vägar och torde ej ens vara berättigade

att använda sin beskattningsmyndighet för att bestrida eller lämna

bidrag till kostnaden för deras anläggning och underhåll.

Däremot lärer väl ej något lagligt hinder möta för kommun att

besluta om anläggning och underhåll af en för kommunen behöflig

väg, hvilken ej kan såsom allmän på distriktets bekostnad komma till

stånd. Eu sådan kommunens väg måste dock, såväl hvad anläggning

som underhåll beträffar, bekostas af kommunen, och kostnaden utgå

efter samma grund som kommunens öfriga utgifter. Yäghållningsdistriktet

får ej något att skaffa med sådan väg. Den intages ej i

distriktets vägdelning. Kommunen bestämmer ensam om dess dimensioner

och beskaffenhet; och den står ej i fråga om underhållet under

Konungens befalluingshafvandes öfvervägande.

Äfven torde landsting vara lagligen oförhindradt att besluta om

anläggning och underhåll på landstingsområdes bekostnad af väg, som

pröfvas vara för landstingsområdet gagnelig, om det fall kunde tänkas,

att en sådan väg ej blefve af Konungens befallningshafvande såsom

allmän beslutad.

Sådana, af annan än Konungens befallningshafvande beslutade

vägar äro ej hänförliga till allmänna vägar och ej underkastade bestämmelserna

i lagen den 28 oktober 1891.

Det föreslagna 4:de stycket i 5 § vill åt kommun och landstingbereda

befogenhet att, beträffande byggande eller anläggning af allmän

väg, bro eller färja, använda sin beskattningsmyndighet för att af de

densamma underkastade skatteobjekt uttaga bidrag till kostnaden lör

sådan anläggning.

Hvad beträffar kommunen skulle dylika bidrag- af kommunens

medlemmar således utgöras utöfver hvad på dem af väghållningsdistriktets

utgifter belöpte.

De skäl, som anförts för detta föreslagna stadgande, synas mig

hufvudsakligen vara att, när fråga är om anläggning af allmän väg åt

mera lokal betydelse eller sådan allmän väg, som kommer att lända

till nytta allenast för en viss eller några vissa kommuner inom ett

väghållningsdistrikt, flertalet af kommunerna, för hvilka vägen ej är

behöflig, vanligen afstyrker anläggningen och att »myndigheterna å sin

sida icke gärna utan dess mer tvingande skäl kunna besluta i strid

mot flertalets önskningar». Inrymdes däremot, såsom nu föreslagits,

åt kommunerna befogenhet att lämna särskildt bidrag till dylik allmän

väganläggning, skulle genom ett sådant bidrag de eljest motvilliga

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

kommunernas samtycke kunna vinnas, och således hindret för Konungens

befallningshafvandes bifall till anläggningen undanrödjas. Härigenom

förmenas lagförändringen skola blifva till »afse värd t gagn för vägväsendets

utveckling förmedelst nya eller förbättrade vägförbindelser».

En sådan uppfattning om den afgörande betydelsen af flertalet

väghållningsskyldiges mening vid pröfning af dylika vägfrågor, som

sålunda förutsättes hos myndigheterna, synes mig dock ej vara öfverensstämmande

med väglagens lydelse och mening,.och skulle, tillämpad

vid afgörandet af dessa frågor, leda till ganska betänkliga konsekvenser.

När ansökning om anläggning af allmän väg göres hos Konungens

befallningshafvande, skall denna myndighet höra de väghållningsskyldige

inom distriktet. Vanligen torde deras yttranden i ty fall afgifvas genom

kommunvis utsedda ombud, hvilka, helt naturligt, vid uttalande af sin

mening, taga företrädesvis eller uteslutande hänsyn till den nytta, som af

den föreslagna vägen kan vara att vänta för den kommun, de representera,

och endast obetydligt om ens i någon mån beakta frågan huruvida

för öfrig!- vägen kan vara för den allmänna samfärdseln nyttig och

nödig. Ur denna, det allmännas synpunkt skall, med anledning af

anvisningarne i 1 § väglagen och med hänsyn jämväl till förhållandena

inom angränsande distrikt, frågan uteslutande bedömas af Konungens

befallningshafvande, som därvid ej torde vara eller böra anse sig bunden

af den mening eller önskan, pluraliteten af de väghållningsskyldige

uttalat.

Finner Konungens befallningshafvande, efter pröfning af hvad i

dessa hänseenden förekommit, den ifrågasatta vägen icke vara för den

allmänna samfärdseln nyttig och nödig, skall väl ansökningen afslås,

äfven om flertalet yttrat sig för vägen och endast ett mindretal motsatt

sig densamma. Det finnes nämligen då ej laglig anledning att belasta

mindretalet, mot dess bestridande, med kostnader för vägens anläggning

och underhåll. Men i sådant fall är pluraliteten eller den eller de

kommuner, som önska vägen, oförhindrad att besluta om densammas

anläggande såsom en kommunens eller kommunernas angelägenhet, därmed

väghållningsdistriktet såsom sådant ej har eller får något att

skaffa.

Finner åter Konungens befallningshafvande, att den begärda vägen

måste anses vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig, bör väl i

regeln ansökningen bifallas, äfven om flertalet väghållningsskyldige

motsatt sig densamma. Flertalets mening synes i detta fall, äfven om

den ej kan lämnas alldeles obeaktad, dock ej böra äga afgörande inflytande.

I vissa fall t. ex. då fråga är om anläggning af allmän väg,

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

afsedcl att förbinda härad eller väsentlig del däraf med nyanlagd järnvägsstation

eller större hamn eller lastageplats, lärer väl knappast något

afseende kunna fästas vid ett flertal väghållningsskyldiges afstyrkande.

Om man i dessa fall läte pluralitetens af de väghållningsskyldige

mening vara afgörande, skulle afsides eller vid väghållningsdistriktets

utkant belägna kommuner ofta komma i en ganska ogynnsam ställning.

År fråga om anläggning afen centralt belägen allmän väg, som är till gagn

för flertalet kommuner inom distriktet, men utan all nytta för någon vid

utkanten belägen kommun, lärer det nog ej verka, att sistbemälde

kommun motsätter sig anläggningen. Vägen kommer ändock till stånd,

och denna kommun får deltaga i kostnaden för dess anläggning och

underhåll lika med det flertal kommuner, som hafva gagn af vägen.

När sedan fråga blir om anläggning af en allmän väg, som till

följd af dess läge och sträckning är till gagn endast eller hufvudsakligen

för den i utkanten belägna kommunen, men ej länder de öfriga

kommunerna inom distriktet till nytta, komma nog dessa att ifrigt

motsätta sig väganläggningen; och myndigheterna skulle då, med den

ofvan angifva uppfattningen, utslå vägen såsom bestridd af flertalet

väghållningsskyldige, äfven om vägen, såsom ledande till järnvägsstation

eller större hamnplats eller med hänsyn till förhållandena inom

angränsande väghållningsdistrikt, uppenbart vore för allmänna samfärdseln

nyttig och nödig.

Kommunen i utkanten skulle då, för att få vägen till stånd, vara

nödsakad antingen att ensam bekosta dess anläggning och underhåll,

eller enligt förslaget att med särskildt bidrag, utöfver sin kostnad för

distriktets allmänna vägunderhåll, köpa en förmån, som, utan sådant

bidrag, komme andra väghållningsskyldige inom distriktet till del.

Det kunde därjämte inträffa, att för en minoritet inom kommunen, som

af pluraliteten tvingades till väganläggningen eller till bidraget, vägen

vore obehöflig och onyttig; och denna minoritet komme då att drabbas

af en både obillig och oskälig tunga.

Om däremot vederbörande myndigheter vid frågor om anläggning

af allmänna väg ar, såsom jag för min del anser vara väglagens mening,

med hänsyn hufvudsakligen till faktiska förhållanden, pröfva, huruvida

den ifrågasatta vägen är för den allmänna samfärdseln nyttig och

nödig, och efter utfallet af denna pröfning, utan allt för mycket afseende

å hvad af pluraliteten afstyrkts eller tillstyrkts, besluta i frågan,

behöfva kommuner med ogynnsamt läge ej genom särskilda bidrag

köpa anläggning af en allmän väg, som ty förutan lagligen bör komma

till stånd, och det föreslagna stadgandet, som synes mig bvggdt på

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

antagandet af en oriktig lagtillämpning å myndigheternas sida, bäfver

i så fall öfverflödigt.

Då i förslaget någon gräns ej satts för bidragets belopp, kan

detta således frampressas till att motsvara största delen af eller möjligen

hela anläggningskostnaden. Kommunen skulle då, i fråga om anläggning

af en viss allmän väg, bro eller färja, faktiskt blifva ett särskilt

väghållningsdistrikt, inom hvilket anläggningskostnaden debiterades och

utginge efter helt andra grunder än dem, som följdes vid utdebiteringinom

häradets väghållningsdistrikt.

Efter min uppfattning innebär detta en väsentlig rubbning af

väglagens hufvudgrunder, hvilka enligt både Riksdagens och förslagets

mening borde vid den begärda revisionen i allt väsentligt orubbade

bibehållas.

De skäl, jag här ofvan angifvit för min åsikt om obehöfligheten

och olämpligheten att tilldela kommun befogenhet att debitera och uttaga

bidrag till anläggning af allmän väg, synas mig i hufvudsak gälla

äfven beträdande landsting; och anser jag mig därföre böra för min

del tillstyrka uteslutande af 4:de stycket i 5 §».

vid 8 § af

Justitieråden Skärm och Carlson: »Utgår eller förändras 4:de

stycket i 5 §, torde eu omredigering af sista delen af 2:dra stycket af

8 § blifva nödvändig».

vid 12 § af

Justitierådet Carlson: »Då det måhända någon gång kan vara

lämpligt att vid vägdelning utesluta eu eller flera vägsträckor allenast

på den grund, att våglängden i vissa delar af väghållningsdistriktet

befinnes öfverstiga hvad på jordbruksfastigheterna i dessa delar belöper,

och sålunda utan att åtgärden kan sägas vara påkallad af någon särskild

beskaffenhet eller belägenhet af samma vägsträckor, synes åt

stadgandet i första stycket böra gifvas en mera vidsträckt affattning.

Det kan ock ifrågasättas, huruvida icke stadgandet i andra stycket bör

utsträckas så, att det kommer att gälla äfven om egna hem och dylika

fastigheter, som i följd af sin ringa storlek icke lämpligen kunna fullgöra

väghållningsskyldigheten in natura. I sammanhang härmed bör

måhända 13 § ändras därhän, att då en fastighet blifvit efter vägdelningen

styckad i dylika små lotter, vägunderhållet in natura för

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 21.

hela fastigheten må kunna på yrkande af en del af lottägarne öfvertagas

af vägkassan».

vid 22 § af

Justitierådet Silverstolpe, med hvilken justitieråd^. (hassel och.

Skärm instämde: »Denna paragraf står skenbart i strid med förslagets

8 §, enligt hvilken kostnaden för iståndsättande af enskild väg, bro

och färja, som öfvertages till allmänt underhåll, skulle komma att åligga

vägkassan. I motiven upplyses emellertid, att 22 § har afseende endast

å förutvarande allmän väg, bro och färja. För att förebygga hvarje

misstag vid tillämpningen synes dock i sistnämnda paragraf höra framför

ordet »väg» tilläggas ordet »allmän».

vid 35 § af

Justitieikdet Silverstolpe: »Det torde icke lida något tvifvel, att

enligt nu gällande lag de vid vägsyn tjänstgörande nämndemännen äro

att betrakta endast såsom vittnen och sakkunniga rådgifvare vid förrättningen.

Vid sådant förhållande innebär förevarande förslag, enligt

hvilket nämndemännen skulle blifva berättigade att deltaga i själfva

besluten, en synnerligen genomgripande förändring i afseende å nämndemännens

befogenhet. Lämpligheten af denna förändring synes mig

kunna starkt ifrågasättas.

Uti den af justitieombudsmannen afgifna, i motiven till 4:de §

åberopade framställningen om upphörande af häradsrätternas befattning

med vägärenden af ekonomisk natur betecknas föreskriften om skyldighet

för häradsrätterna att afgifva yttranden i vägfrågor såsom olämplig,

bland annat, på den grund, att nämnden i sådana frågor icke kan anses

fullt opartisk. År detta fallet, då nämndemännen, såsom förhållandet

är vid häradsrätten, endast hafva en kollektiv röst, måste nämndemännens

deltagande i dylika ärendens afgörande anses ännu olämpligare, om, på

sätt beträffande vägsyn nu blifvit föreslaget, personlig rösträtt skulle

tillkomma dem. Genom sina förbindelser med de fastighetsägare, på hvilka

vägunderhållet in natura är indeladt, kunna nämndemännen i själfva

verket ganska lätt föranledas att vid bedömandet af deras förpliktelser

visa en alltför stor undfallenhet.

För tillgodoseende af den trafikerande allmänhetens berättigade

anspråk, att de allmänna vägarna hållas i betryggande skick, har det

af ålder befunnits nödigt att ställa desamma under uppsikt af statens

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

tjänstemän. Eu sådan uppsikt, hvilken nu synes vara än mera af

behofvet påkallad, då staten lämnar ett betydande bidrag till vägunderhållet

samt bör vara angelägen tillse, att detta bidrag kommer till

behörig användning, afses tydligen också med den nuvarande anordningen

af vägsynen, som har karaktären af en utaf vederbörande kronobetjänt

under tjänstemannaansvar verkställd offentlig förrättning. Denna

vägsynens karaktär komrae att helt och hållet förryckas, därest nämndemännen,

såsom förslaget innebär, skulle erhålla rätt att öfverrösta

länsmannen och sålunda diktera besluten. I sådant fall blefve äfven

den befattning med öfvervakandet af de allmänna vägarnes underhåll,

hvilken enligt 34 § väglagen äfvensom landshöfdinge- och kronofogdeinstruktionerna

tillkommer Kungl. Maj:ts befallningshafvande och kronofogden,

så godt som betydelselös, då den utväg, dessa nu äga, att

genom befallningar till vägsyneförrättaren bringa af dem föreskrifna

åtgärder till utförande, icke vidare komme att stå dem till buds.

Såsom skäl därför, att beslutanderätten vid vägsyn icke bör tillkomma

länsmannen allena, bär i motiven endast åberopats, att det eljest

ofta måste inträffa, att det allmännas anspråk gent emot väghållarne

gjordes gällande med en mer hänsynslös stränghet, än som egentligen

kunde vara billig. Äfven om det skulle kunna uppvisas, att länsmännen

någon gång företagit sig att vid vägsynerna ställa större anspråk på

väghållarne, än som betingats af förhandenvarande förhållanden, lärer

dock redan den nu bestående lagstiftningen icke sakna anvisningar å

verksamma medel till stäf]ande af maktmissbruk från länsmännens sida

i berörda hänseende, och torde i hvarje händelse det lämpliga korrektivet

häremot icke böra sökas i en lagbestämmelse af sådan beskaffenhet

som den föreslagna.

Enär vid den auktion å arbetet för botande af vid vägsyn anmärkta

brister, hvilken det enligt förslaget åligger länsmannen att

under viss förutsättning hålla, annat anbud gifvetvis icke bör antagas,

än sådant som, jämte det väghållarens ekonomiska intresse i möjligaste

mån tillgodoses, tillika erbjuder nöjaktig säkerhet för arbetets noggranna

och snabba utförande, hemställer jag, att stadgandet härom

måtte erhålla en affattning, hvaraf tydligt framgår, att länsmannen ej

är pliktig godkänna annat auktionsanbud, än det han pröfva!'' vara

antagligt.

De bestämmelser, som föreslagits i fråga om utrönande och afhjälpande

af tillfälliga emellan de årliga vägsynerna uppkommande

brister, synas mig vara alltför invecklade samt ägnade att ofta föranleda

en tidsutdräkt, som kan blifva synnerligen menlig för den allmänna

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 14 Höft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

samfärdseln. Ifrågavarande slag af brister äro nämligen i regeln sådana,

som måste med största skyndsamhet botas, för att icke olyckshändelser

eller hinder i trafiken skola uppstå. I betraktande häraf anser jag det

nuvarande stadgandet om rättighet för länsmännen att efter anmaning

till väghållaren eller vägfogden låta, i händelse af tredska, utan föregående

syn och uppskafning afhjälpa sådana brister böra bibehållas

allenast med den förändring att, innan legokostnaden i detta fall må

uttagas, räkningen därå skall granskas af vederbörande kronofogde,

som har att meddela besked om storleken af det belopp, hvilket

på grund af räkningen kan handräckningsvis utfås, länsmannen obetaget

att till domstol instämma sitt anspråk på utbekommande af den del af

kostnaden, som till äfventyra icke blifvit af kronofogden godkänd. I

stadgandet bör måhända äfven inrymmas befogenhet för länsmannen

att, därest bristen är af beskaffenhet, att dröjsmål med dess afhjälpande

kan medföra våda för vägfarande, samt väghållaren eller vägfogden är

aflägset boende eller ej kan med anmaningen anträffas, låta omedelbarligen

bota skadan».

Justitierådet Cassel: »Såsom justitierådet Silverstolpe redan erinrat,

är enligt gällande lag länsmannen vid vägsyn ensam beslutande och

de vid synen biträdande nämndemännen att betrakta endast såsom

vittnen eller sakkunnige. Att man under sådana förhållanden ansett

sig kunna i lagen undvara uttryckliga bestämmelser om sättet för

vinnande af ändring i de vid synen meddelade besluten torde vara lätt

förklarligt. Därest nämligen den väghållningsskyldige ansett sig icke

kunna åtnöjas med de af länsmannen meddelade besluten, lärer klagan

däröfver i administrativ väg stått honom öppen och, om länsmannen

underlåtit föreskrifva behöriga underhållsarbeten, lära öfverordnade

myndigheter icke saknat utväg att häri åstadkomma rättelse.

I viss mån anuorlunda synes emellertid förhållandet blifva, därest,

såsom det remitterade förslaget innehåller, de i vägsyn deltagande

nämndemännen skulle tillerkännas rösträtt och således kunde komma

att vid synen öfverrösta länsmannen och i strid med hans mening diktera

besluten. Då nämligen väghållets behöriga fullgörande är af största

vikt för den trafikerande allmänheten, kräfver dr t allmännas intresse

med nödvändighet, att vägarne behörigen underhållas och att härför

erforderliga åtgärder utan uppskof vidtagas. Tänker man sig nu det

fall, att, oaktadt vägunderhållet blifvit försummadt, nämndemännen

skulle vid syneförrättningen öfverrösta länsmannen och förklara, att af

honom anmärkta brister i vägunderhållet icke förefunnes eller att af

honom föreskrifna underhållsåtgärder icke vore behöfliga, huru skulle

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

då rättelse härutinnan kunna vinnas? Kan länsmannen å det allmännas

vägnar söka ändring i synemännens beslut? Härom lämnas i förslaget

icke någon antydan. Å andra sidan synes man kunna tänka sig, att

vid vägsyn nämndemännen, i olikhet med länsmannen, ansåge ett vägstycke

vara i ogillt skick och föreskrefve vissa underhållsarbeten därå.

Om då den väghållningsskyldige underläte fullgöra hvad nämndemännen

föreskrifvit, torde länsmaunen uppenbarligen vara pliktig att, i strid

med sin vid synen uttalade åsikt, gå i författning om utförande af de

utaf nämndemännen beslutade åtgärderna och således förfara på sätt i

5:te och 6:te styckena af 35 § finnes stadgadt. Under vissa förhållanden

torde dessa bestämmelser kunna medföra, att kostnaden för de påsynade

bristernas bättrande måste förskjutas, men då för sådant ändamål allmänna

medel icke finnas anslagna, synes det mig icke vara med rättvisa

och billighet öfverensstämmande, om länsmannen, oaktadt han

funnit de af nämndemännen föreskrifna åtgärderna vara hvarken behöfliga

eller lämpliga, dock skulle vara skyldig att gå i författning om

deras utförande och jämväl möjligen förskjuta därför erforderliga kostnader.

Jag hemställer därför, att, därest förslaget i denna del anses böra

Riksdagen till antagande föreläggas, i förslaget införas bestämmelser,

hvarigenom de af mig nu anmärkta missförhållanden må undvikas.

Då enligt förslaget vägsynerna skulle komma att förrättas af

länsman och två nämndemän, synes det från nu gällande lag bibehållna

stadgande, att kungörelse angående de vid syn befunna brister tillika

skall innehålla föreläggande om bristernas botande inom viss af »syneförrättaren»

föreskrifven tid, kunna föranleda tvekan, huruvida denna

föreskrift rörande tiden skall meddelas af synemännen samfälldt eller

endera af dem, och torde följaktligen, därest förslaget om upphörande

af länsmannens befogenhet att ensam förrätta vägsyner antages, ordet

»syneförrättaren» böra utbytas mot något annat uttryck, hvarigenom

beimrda tvekan varder undanröjd.

Enligt femte stycket skall underrättelse om de vid synen befunna

bristerna i vägunderhållet meddelas de väghållningsskyldige genom

kungörelse, som tillika skall innehålla föreläggande för vederbörande

att inom viss tid hafva bristerna botade vid äfventyr, om sådant underlåtes,

af böter samt påföljd därjämte att bristerna »emot lega» afhjälpas.

Af nästföljande stycke i förslaget framgår, att länsmannen i visst fall

äger att på annat sätt än genom lega besörja om arbetets utförande,

och vid sådant förhållande synas orden »emot lega» i femte stycket

icke vara fullt tillfredsställande.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

Af enahanda anledning synes mig ordet »legokostnaden» i sjunde

stycket böra emot annat lämpligare uttryck utbytas.

Beträffande sjätte stycket instämmer jag med justitierådet Silverstolpe.

» |s

Justitierådet Lindbäck: »Jag biträder livad inom högsta domstolen

redan blifvit anmärkt rörande olämpligheten af den föreslagna bestämmelsen

att de vid vägsynerna biträdande nämndemännen skulle vid dessa

syner erhålla beslutanderätt. En dylik lagändring komme, efter min

mening, att i hög grad försvaga den ur synpunkten af det allmännas

intresse så ytterst maktpåliggande kontrollen öfver vägarnes hållande i

fargalt skick. Det kan nämligen af lätt insedda skäl icke förväntas,

att nämndemännen, ofta själfva pliktiga att deltaga i vägunderhållet in

natura, skulle med erforderlig kraft ingripa mot försumliga och tredskande

väghållare, och något effektivt ansvar lärer svårligen kunna göras emot

nämndemännen gällande för underlåtenhet att fullgöra deras skyldighet

i berörda hänseende. Lagändringen skulle därföre sannolikt föranleda

därtill, att inom kort från den trafikerande allmänheten komme att

förspörjas befogade, icke sällan på inträffade olycksfall stödda klagomål

öfver vägarnes bristfälliga och för de vägfarande vådliga beskaffenhet,

hvilka klagomål icke kunde lämnas obeaktade utan säkerligen måste

tvinga lagstiftaren att åter låta uppsikten öfver vägväsendet handhafva^

uteslutande af statens tjänstemän. Att såsom motvikt mot olägenheterna

af nämndemännens ökade inflytande vid ifrågavarande syner söka anordna

något slags klago- eller besvärsförfarande med anledning af deras vid

synerna fattade beslut torde lända till föga gagn. Innan slutlig pröfning

af sådana besvär — fullföljda måhända genom flera instanser —

hunne meddelas, komme i regeln att förflyta längre tid än som kunde stå

tillsammans med det i sakens egen natur grundade kraf därpå, att brister

å de till allmän samfärdsel upplåtna vägarne varda ofördröjligen afhjälpta.

Därest emellertid till Riksdagen afiåtes nådig proposition, hvilken

uti ifrågakomma del blifver öfverensstämmande med lagförslaget, hemställer

jag, att i propositionen måtte intagas föreskrifter, gående ut

därpå, att såsom för likartade fall stadgas t. ex. i skiftesstadgan och

lagen om dikning m. in. den 20 juni 1879 synemän ej må vid vägsyn

tjänstgöra, om och i den mån laga jäf mot honom förefinnes. Det

skulle eljest kunna inträffa, att nämndemännen ansåge sig oförhindrade

att fatta beslut till och med rörande vägstycken, hvilkas underhåll ålåge

dem själfva eller dem, till hvilka de stode i närmaste släktskap.

Jämlikt väglagens § 23 äro väghållarne pliktige att städse hafva

sina vägstycken i fullt tillfredsställande skick; och vägsynerna hafva

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

närmast till ändamål att utröna, huru denna förpliktelse uppfylles. På

det väghållarne må blifva i tillfälle att såväl vid synerna hafva vägarne

iståndsätta som ock efter det synerna hållits själfva afhjälpa de därvid

anmärkta brister, finnas i 35 § meddelade föreskrifter beträffande de

tider, inom hvilka kungörelser om vägsyn och om sagda brister skola

offentliggöras. Dessa tider skulle enligt förslaget förkortas, enär eu

oskäligt lång tidsfrist anses vara förunnad de vägliållningsskyldige,

innan bristerna få genom länsmannens försorg emot lega afhjälpas,

och detta förhållande uppgifvits hafva alstrat en viss likgiltighet å

väghållarnes sida i fråga om tillsynen öfver deras vägar. Lagen har

således tagit all rimlig hänsyn därtill, att väghållarne må kunna utan

svårighet medhinna att själfva ombesörja arbetet med botande af de vid

synerna anmärkta bristfälligheter och således undgå den för tredska i

detta hänseende stadgade påföljd, att sagda arbete skall på deras bekostnad

mot lega verkställas. Då, detta oaktadt, väghållarne i många

fall icke vårda sig om att använda den rimliga tidsfristen utan öfverlåta

åt länsmannen att bortlega arbetet, hafva väghållarne egentligen sig

själfva att skylla, om de i och genom arbetets bortlegande få vidkännas

större kostnad än som skulle drabbat dem i händelse arbetet af dem

verkställts. Ihågkommas bör också, att under den tid, som förflyter

från vägsynen till dess arbetet skall af länsmannen bortlega^, bristerna

i regeln blifvit större och till följd däraf måste så snart som möjligt

botas, därest icke trafiken skall afstanna eller i betydlig män försvåras,

hvadan länsmannen ofta vid antagande af tillgängligt legoanbud är

nödsakad att fästa afseende mindre å kostnaden än å nödvändigheten

däraf att bristerna oförtöfvadt afhjälpas, helst han inför såväl allmänheten

som sina öfverordnade är i första hand ansvarig för att vägarne

i hans distrikt hållas i laga stånd. Visserligen torde fall hafva förekommit,

då länsmannen vid arbetets utlegande ej tagit behörig hänsyn

till väghållarens ekonomiska intresse, men dessa fall torde dock kunna

betecknas såsom undantag, och föröfrigt synes.den disciplinära myndighet,

Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger öfver länsmännen, jämte de i

lag gifna bestämmelser om ansvar och skadeersättningsskyldighet, hvaraf

länsmännen drabbas i händelse de göra sig skyldiga till fel eller missbruk

i tjänsten, innebära tillräckligt betryggande garantier mot Övergrepp

från deras sida gent emot väghållarne. Af hvad sålunda blifvit

anfördt torde såsom min mening framgå, att de i sjätte stycket af ifrågavarande

§ föreslagna nya stadganden ej böra antagas, helst till följd af

dessa stadganden, i samma mån som därigenom öppnades större utsikt

för väghållarne att få påsynta brister botade emot lega genom läns
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

mannens försorg för lika eller obetydligt högre kostnad än den, för

hvilken de själfva kunde fullgöra arbetet, den öfverklagade likgiltigheten

å väghållarnes sida att behörigen vidmakthålla vägarne antagligen

komme att än ytterligare ökas.

Förslagets bestämmelser rörande tillfälliga emellan de årliga vägsynerna

uppkomna brister torde väsentligen hafva följande innebörd.

Så snart någon af de tjänstemän, hvilka jämlikt 34 § utöfva nännaste

tillsynen öfver vägväsendet, finner dylika brister vara förhanden af

sådan beskaffenhet, att dröjsmål med deras afhjälpande icke kan medföra

våda för vägfarande, skall vederbörande väghållare eller vägfogde

ofördröjligen anmanas att inom viss kort tid bota bristerna vid i anmaningen

tillkännagifvet äfventyr af böter enligt 77 § och påföljd

därjämte, att bristerna emot lega afhjälpas. Varder anmaningen ej

hörsammad, skall syn hållas af länsman och två nämndemän, hvarvid

kan inträffa att, om synemännen eller flertalet af dem anser vägen icke

vara behäftad med några brister, frågan förfaller. I annan händelse

företages vid synen uppskattning af kostnaden för bristernas botande.

Hvad angår verkställighetsåtgärder för afhjälpande af dessa brister

och länsmannens behörighet med hänsyn till uttagande af kostnaderna

härför, skola föreskrifterna i sjätte och sjunde styckena af 35 § äga

motsvarande tillämpning. Om åter bristerna anses vara af sådan beskaffenhet,

att dröjsmål med deras afhjälpande kan medföra våda för

vägfarande, är åt länsmannen inrymd befogenhet att ombesörja, det

skadan botas omedelbarligen d. v. s. utan föregången anmaning och

auktion. Räkning å kostnaden härför har länsmannen att insända till

kronofogden, som skall granska räkningen ur synpunkten, att kostnaden

icke öfverstigit hvad som rimligen kan anses hafva för ändamålet

åtgått. Godkänner kronofogden räkningen, torde länsmannen äga att

hos den väghållningsskyldige utmätningsvis uttaga räkningens belopp.

I motsatt fall måste länsmannen vid domstol påkalla pröfning, huruvida

den väghållningsskyldige .är pliktig att gälda beloppet.

Då syftet med dessa likasom öfriga föreslagna ändringar i 35 §

enligt motiven, är att förhindra, det legokostnaden till följd af mindre

samvetsgranna länsmäns godtycke uppdrifves till oskälig höjd, åberopar

jag jämväl beträffande ifrågavarande del af förslaget mitt redan afgifna

yttrande. Kostnaden för sådana tillfälliga brister, som yppas mellan

ordinarie vägsynerna, torde väl i de flesta fall icke kunna uppgå till

mera afsevärda belopp; och mången gång lärer bristen vara så obetydlig,

att utgiften för dess bättrande knappast öfverstiger värdet af några

dagsverken. Emellertid skulle, enligt förslaget, äfven i afseende å så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

188

Kung l. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

dana små brister, så framt ej hänsynen till vägfarandes trygghet ovillkorligen

påfordrade deras omedelbara botande, blifva nödvändigt att

hålla syn och uppskattning af länsman och två nämndemän och att

utbjuda arbetet å offentlig i kyrkan kungjord auktion, därest länsmannen

icke kunde för den vid synen beräknade kostnaden få arbetet bortlegdt.

Detta tillvägagångssätt synes mig medföra större besvär och tidsutdräkt

än som kan anses skäligen vara betingadt af hänsynen till väghållarnes

tryggande mot den ökning i legokostnaden, som enligt nu gällande

lags föreskrifter någon gång kan obehörigen drabba dem. Skulle den

i anledning af Riksdagens begäran pågående utredning, om nämndemännen

böra få ersättning för tjänstgöring vid vägsyner, föranleda

därtill, att sådan ersättning af statsmedel varder dem tillerkänd, synes

man icke heller kunna lämna ur sikte, att statsverkets utgifter för

vägsyner i och för uppskattning af sådana smärre bristfälligheter, hvarom

nyss blifvit sagdt, måhända icke sällan komma att öfverstiga hela kostnaden

för bristernas botande.

Hvad särskildt angår den föreslagna bestämmelsen, att länsmannen

skulle i visst fall hafva skyldighet till kronofogden insända för granskning

och godkännande räkning å kostnaden för tillfälliga bristers afhjälpande,

delar jag visserligen icke den beträffande en dylik anordning

i motiven uttryckta farhåga, att kronofogden måste tänkas gärna vilja

för efterräkningar skydda en sig underlydande tjänsteman, men en

föreskrift, enligt hvilken kronofogden borde antingen godkänna eller

icke godkänna räkningen, kunde stundom blifva obillig mot länsmannen,

som äfven i händelse kronofogden ansåge allenast en eller annan post

i räkningen vara för hög och förty förklarade sig ej kunna godkänna

räkningen, i följd däraf icke torde äga annorledes än efter rättegång

utbekomma ens någon del af ersättningen för arbetet, oaktadt länsmannen

vanligen nödgas af egna medel förskjuta hela arbetskostnaden.

Föreskriften torde vidare knappast medföra någon effektiv verkan, enär

kronofogden, som i regeln ej blefve i tillfälle att genom besök på stället

förvissa sig om skadans beskaffenhet och omfång eller att erhålla fullständig

kännedom om de öfriga förhållanden, hvilka inverkade på bedömande

af frågan, om länsmannen upptagit kostnaden högre än vederbort,

vore nära nog urståndsatt att vägra godkännande af räkningen. »

Justitierådet Carlson: att han instämde med justitierådet Cassel,

och tilläde, att han ansåg sig böra erinra dels att, vare sig att beslutanderätten

vid vägsynen tillkomme länsmannen ensam eller rösträtt tillerkändes

jämväl nämndemännen, föreskrifter erfordrades om ny syns

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

Milande för pröfning af besvär öfver vägsynen, dels och att tillämpningen

af de i sjätte stycket föreslagna stadgandena syntes kunna möta

svårigheter i det ofta förekommande fall, att de vid vägsynen anmärkta

brister blifvit delvis men icke till fullo afhjälpta.

Justitierådet Skärm: »Då det i denna § föreslagna stadgandet om

lika rösträtt vid vägsyner för nämndemännen som för länsmannen, hvarigenom

de förras sammanstämmande mening skulle blifva i strid mot

den senares gällande, synes mig alldeles oförenligt med den, enligt

väglagen och gällande instruktioner, Konungens befallningshafvande

och underlydande kronobetj aning tillkommande skyldighet att vaka därofver,

att vederbörande behörigen fullgöra sina åligganden med hänsikt

till anläggande och underhållande af allmänna vägar, broar och färjor,

instämmer jag i hvad förut i högsta domstolen yttrats om önskvärdheten

att detta stadgande, som för öfrigt torde lända till rubbning af

en utaf väglagens liufvudgrunder, hvilka ju skola i allt väsentligt

orubbade bibehållas, måtte utgå.

För öfrigt instämmer jag i hvad justitierådet Silverstolpe vid

denna § anfört.»

vid 80 § af

Justitierådet Carlson: »Då meningen icke torde vara att beslut vid

vägstämma skall kunna i hela dess vidd dragas under offentlig myndighets

pröfning, synes åt stadgandet i första stycket böra gifvas en annan

affattning.»

Ur protokollet

Aug. von Hartmansdorff.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

185

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

januari 1905.

N är vätande:

Hans excellens lien* statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve GYLDENSTOLPE,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Pal ande!;,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin,

Justitieråden: Skarin och

(Hassel.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg, anmälde,

efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet, i underdånighet

högsta domstolens den 3 sistlidne november afgifna yttrande

öfver det genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1903 till högsta

domstolen remitterade förslag till lag om ändring i vissa delar af

lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23

oktober 1891.

Efter att hafva erinrat om lagförslaget i de delar, som af högsta

domstolens yttrande berördes, äfvensom redogjort för innehållet af sagda

yttrande, anförde departementschefen:

lUh. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afl. 14 Höft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kung!. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 21.

Med anledning af de inom högsta domstolen framställda anmärkningar

har jag tagit i förnyadt öfvervägande förslaget i de delar anmärkningarna

afse, därvid förslaget underkastats vissa ändringar, för

Indika jag nn anhåller få redogöra.

Till en början anser jag mig emellertid böra något vidröra en bestämmelse

i förslaget, hvilken funnits höra, oaktadt däremot inom högsta

domstolen förekomna anmärkningar, bibehållas, nämligen den i 5 § om

befogenhet för kommuner och landsting att lämna bidrag till byggande

af allmän väg, bro och färja. En af högsta domstolens ledamöter

har förklarat sig icke kunna tillstyrka denna bestämmelse såvidt kommunerna

anginge. En annan ledamot, hvilken mer utförligt yttrat sig

om bestämmelsen, har afstyrkt densamma i dess helhet och därvid

bland annat, framhållit, hurusom kommun eller landsting redan nu är

lagligen oförhindrad att besluta och bekosta byggande såsom enskild

väg af för kommunen behöflig eller för landstingsområdet gagnelig väg.

År detta förhållandet — livilket jag icke trott mig kunna antaga, för

så vidt fråga vore om för samfärdseln inom kommunen eller landstingsområdet

behöfliga eller gagneliga vägar och sålunda ej blott om

exempelvis utfartsvägar för kommunala egendomar, (fattiggårdar, sjukhus,

allmänningar o. s. v.) — finner jag ännu mindre anledning att

frångå förslaget i denna del, ty det lärer då icke kunna anses innebära

någon betänklig nyhet. Och den befarade obilligheten mot en

minoritet inom kommunen eller landstingsområdet torde icke blifva

större, då det gäller bidrag till anläggning af en allmän väg än då

vägen skall byggas såsom enskild, utan i själfva verket mindre, enär

kostnaden för vägens framtida underhåll i förra fallet icke såsom i

det senare kommer att belasta kommunens eller landstingets kassa.

Samme ledamot har ansett lagändringen vara byggd på antagandet

af en oriktig lagtillämpning, bestående däri, att myndigheterna,

i strid mot väglagens lydelse och mening, vid beslut i frågor

om nya vägars anläggning skulle fästa afgörande vikt vid flertalet

väghållningsskyldiges mening, så att deras bestridande kunde förhindra

tillkomsten af eu för minoriteten behöflig väg, vore den än i

och för sig för den allmänna., samfärdseln nyttig och nödig. Lagändringen

vore enligt denne ledamots mening obehöflig, om myndigheterna

i ty fall, med hänsyn hufvudsakligen till faktiska förhållanden

pröfvade, huruvida vägen vore för den allmänna samfärdseln

nyttig och nödig och efter utfallet af denna pröfning, utan allt för

mycket afseende å hvad af pluraliteten afstyrkts eller tillstyrkts, beslutade

i frågan.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

Utan all fråga böra de profvande niyndigheterna i dylika frågor

vara obundna af de väghållningsskyldiges åsikter och uttalanden, och

någon annan uppfattning har förvisso icke såsom princip vunnit insteg.

Men detta hindrar icke. att afgörande hänsyn emellanåt måste tagas

till majoritetens bland de väghållningsskyldige önskan. Sådant diar sin

naturliga förklaringsgrund i dessa frågors egendomliga beskaffenhet.

Utom det att de faktiska förhållanden, som i hvarje fall närmast skola

ligga till grund för pröfningen, huruvida eu väg skall anses vara för

den allmänna samfärdseln nyttig och nödig, mången gång äro omstridda

och osäkra, gifves det i själfva verket så många gradationer

af vägars nytta och behöflighet, att det understundom är vanskligt

att afgöra, huruvida den grad af nytta och nödvändighet är för handen,

som lagligen skall betinga vägens anläggning såsom allmän. De i

väglagens 1 § uppställda närmare definitioner på begreppen landsväg

och bygdeväg lämna härvid ingalunda tillräcklig ledning. Dessutom

och då fördelarna och behofvet af en vägs anläggning måste

vägas mot kostnaderna, blir vägfrågan i själfva verket att betrakta

mindre som en rättsfråga än som en praktisk lämplighetsfråga. Under

sådana förhållanden finner sig den beslutande myndigheten ej sällan,

och kanske just företrädesvis i sådana fall som här afses, ställd inför

en på mer subjektiv uppfattning beroende skälighetspröfning; och det

synes då ganska rimligt, att lian, i saknad af andra, fastare hållpunkter

för afgörandet •— »dess mer tvingande ; skål» — icke gärna frångår

den mening, som omfattats af de väghållningsskyldiges flertal. Lika

litet som jag följaktligen kan i ett sådant förhållande erkänna förhandenvaron

af en oriktig lagtillämpning, lika litet kan, enligt min

tanke, enbart på lagtillämpningens väg vinnas den utveckling af vägväsendet,

som förslaget härutinnan afsér>ätt främja.

Med hänsikt till hvad en ledamot af högsta domstolen därvid erinrat,

har åt stadgandet i 12 §, första stycket, gifvits en mer vidsträckt

affattning i syfte att vägs eller vägsträckas undantagande från vägdelning

må kunna, där sådant för beredande af lämplig och bekväm

vägdelning finnes erforderligt, möjliggöras, äfven om åtgärden icke kan

sägas vara påkallad af någon särskild belägenhet eller beskaffenhet af

samma väg eller vägsträcka.

Likaledes har i 22 § af förslaget gjorts den ändring, som till

förebyggande af misstag vid tillämpningen, af tre utaf högsta domstolens

ledamöter ansetts böra vidtagas.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Beträffande 35 § hafva högsta domstolens fleste ledamöter afstyrka

såsom olämplig den föreslagna bestämmelsen, att de vid vägsyn biträdande

nämndemän skulle tillerkännas beslutanderätt jämte länsmannen.

Jag delar visserligen icke de därvid uttalade farhågor för, att

denna lagändring skulle medföra sfi afgjordt ogynnsamma verkningar

med hänsyn till kontrollen öfver vägunderhållets behöriga fullgörande,

då jag nämligen för min del icke är böjd att såsom gifven sak förutsätta

någon allmän tendens hos nämndemännen att utnyttja sin ökade

befogenhet vid vägsynerna ensidigt till väghållarnes fördel utan tillbörligt

aktgifvande på det allmännas kraf. Och jag anser fortfarande

önskligt, om någon anordning kunde träffas i syfte att tillförsäkra

nämndemännen åtminstone något verksamt inflytande på vägsynernas

beslut. Som det nu är ställdt, betraktas nämndemännens närvaro vid

vägsynerna nästan blott som en formalitet, hvilken på sina håll till

och med anses kunna åsidosättas sä till vida, som länsmannen vid vägsyn

ofta åtföljes af endast eu nämndeman; och nämndemännens afvikande

mening, — där deras åsikt öfverhufvud inhämtas — torde

sällan om någonsin upptagas i det vid förrättningen förda protokoll.

En sådan sakernas ordning kan näppeligen vara tillfredsställande ens

för det allmänna, som ju bör hafva intresse af att nämndemännens

sakkunskap och erfarenhet, ofta större än förrättaingsmannens, vid

vägsynerna komma fullt till sin rätt.

Men det måste å andra sidan medgifvas, att ifrågavarande lagändring

har sina olägenheter. Den skulle måhända alltför starkt kunna

inkräkta på den i väglagens 34 § nedlagda grundsats om Konungens

befajlningshafvandes och kronobetjäningens allmänna befogenhet att

öfvervaka vägarnes behöriga underhåll och vidtaga därför erforderliga

åtgärder. I öfrigt har jag, med anledning af härutinnan förekomna

erinringar inom högsta domstolen, fäst min uppmärksamhet vid, att,

därest vägsynen skulle erhålla karaktär af domshandling, det torde

blifva nödigt att i lagen meddela en del bestämmelser om jäf mot

förrättningsmännen, om tid och sätt för fullföljd af talan mot deras

beslut, om skyldighet och behörighet därtill å det allmännas vägnar

samt om klagomålens förhållande till verkställigheten med mera. som

synes falla sig olägligt eller svårt att i praktiken omsätta.

I betraktande häraf har jag funnit mig böra öfvergifva tanken

på eu utvidgning af nämndemännens befogenhet vid vägsyn, på sätt

förslaget afsett, hvadan hithörande bestämmelser ur förslaget uteslutits.

Men om nuvarande stadgande angående nämndemäns biträde vid vägsyn

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

alltså skall bibehållas oförändrat!t, torde det förtjäna öfvervägas, huruvida

icke genom särskilda åtgärder, exempelvis tillägg till nådiga instruktionen

för kronolänsmännen den 10 november 1855, åt berörda

stadgande borde förskaffas en mer effektiv tillämpning, särskild! därhän

att länsmannen skulle vara skyldig att i vägsyneprotokollet anteckna

de biträdande nämndemännens mening, där den afveke från hans egen.

Eu sådan fråga torde lämpligen kunna hållas öppen för att behandlas

i sammanhang med frågan om beredande af ersättning åt nämndemän

för deras biträde vid ifrågavarande förrättningar.

Stadgandet i paragrafens sjätte stycke, sista punkten, har i öfverensstämmelse

med en inom högsta domstolen uttalad mening, förtydligats

i syfte att vid sådan auktion, som här omförmäles, länsmannen icke

skall vara pliktig att godkänna annat anbud än det han pröfva!’ antagligt

jämväl ur synpunkten af nöjaktig säkerhet för det erbjudna

arbetets noggranna och snabba utförande.

Förslagets bestämmelser i fråga om afhjälpande af tillfälliga,

mellan de årliga vägsynerna uppkomna brister hafva, med afseende å

hvad därom i högsta domstolen förekommit, modifierats i ändamål af

mindre omgång och tidsutdräkt i förfarandet. Sålunda hafva ansetts

kunna undvaras föreskrifterna om extra vägsyn för dylika bristers

konstaterande och för uppskattning af kostnaden för deras botande,

hvilka åtgärder bär äro af förhållandena mindre påkallade.

1 fiffigt och delvis såsom följd häraf har paragrafens redaktion

ansetts lämpligen böra undergå någon förändring, så att i ett sista

stycke där af upptagits föreskrifterna om omedelbar utmätning af kostnad

för lagning af såväl vid ordinarie vägsyn befunna som tillfälliga brister;

i sammanhang hvarmed, för det fall att kronofogde vid den här anbefallda

granskning af kostnadsräkning skulle godkänna densamma

allenast för en del af dess belopp, länsmannens utmätningsrätt fastslagits

för det belopp, som blifvit godkändt.

Slutligen har tidpunkten för den föreslagna lagens trädande i

kraft ansetts böra framskjutas till den 1 januari 1907 i stället för,

såsom förslaget upptager, den 1 januari 1906; detta af skäl, att förslaget

icke, såsom vid dess uppgörande varit beräknadt. kunnat föreläggas

redan nästlidna års riksdag.

Departementschefen uppläste härefter förslaget i dess reviderade

skick och hemställde i underdånighet, att detsamma måtte, jämlikt

87 § regeringsformen, Riksdagen till antagande föreläggas,

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

Justitieråd©!! Skärm och Cassel hänförde sig till innehållet af de

utaf dem vid lagförslagets granskning inom högsta domstolen afgifna

yttranden.

Statsrådets öfrig© ledamöter instämde med föredragande departementschefen,

Och behagade Hans Maj:t Konungen besluta, att

till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition af den

lydelse Bil.. . . till detta protokoll utvisar.

Ex protoeollo:

G. Zethelim.

n

i;. '' .1; i: u

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1905:126 Skrifvelse till Konungen, om ändring i vissa delar af lagen angående väghållning sb esv ärets utgörande på landet den 23 oktober 1891. s. 1 i texten
  2. 1SärU 1905:4 Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial N:o 4 s. 1 i texten
  3. 1SärU 1905:3 Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial N;o 3 s. 1 i texten
  4. 1SärU 1905:1 Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1 s. 1 i texten