Angående brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen
1905-02-03 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1905:45, Angående brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 45.
1
N:o 45.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen; gifven
Stockholms slott den 3 februari 1905.
Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva:
att,
till anläggning af en landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen
i enlighet med en af öfversten m. in. 0. J. F. Wijnbladh därför
upprättad plan, anslag må, _ utöfver ’ det belopp, 22,980 kronor, hvarmed
de väghållningsskyldiga i Öfver Luleå och Édetors socknars väghållningsdistrikt
förpliktats till ändamålet bidraga, kunna från af Riksdagen
till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder beviljade medel anvisas
utan iakttagande af de för denna fonds anlitande i allmänhet stadgade
villkor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR,
Hjälmar Westring.
Bih. till Rilcsd. Pro t. 1905. 1 Scrnl. 1 Afd. 25 Haft. (No 45).
1
2
Kungl. Maj-''ts Nåd. Proposition N:o 45.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
februari 1905.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Pal andek,
Westeing,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen och
Virgin.
Departementschefen statsrådet Westring anförde:
Uti underdånig skrifvelse den 18 November 1903 har Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län gjort framställning om
statsbidrag för anläggning af en bro öfver Lule älf vid Trångforsen, där
landsvägen från Boden till Älfsbyn framgår, men där trafiken nu måste
ombesörjas medelst färja.
Innan jag närmare redogör för denna framställning, tillåter jag mig
erinra, hurusom, med anledning af pågående arbeten i trakten af Boden
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
3
för norra stambanans då förestående byggnad, chefen för generalstaben
redan i underdånig skrifvelse den 12 september 1891, under framhållande
att en fast vägförbindelse öfver Lule älf i närheten af Boden vore ur
försvarssynpunkt högst angelägen, samt att en sådan förbindelse lämpligast
borde komma till stånd i samband med järnvägens förande öfver
älfven, föreslog, att en landsvägsbro måtte uppföras i samband med
järnvägsbron öfver Lule älf vid Boden eller att åtminstone den senares
stöd måtte erhålla sådana dimensioner, att de äfven kunde tjäna till stöd
för en landsvägsbro.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen, som häröfver
afgåfvo infordradt gemensamt underdånigt utlåtande, anförde därvid,
bland annat, att vid Trångforsen, som utan tvifvel vore det lämpligaste
öfvergångsstället för järnvägen öfver Lule älf, bestode älfbotten öfverst
af stenbunden jord, men vore därunder af så lös beskaffenhet, att
grunden för samtliga murstöd måste medelst pålning förstärkas. Med
hänsyn därtill och då därjämte de två stenpelarna, som förutom landfästena
skulle uppbära den af två ändspann och ett midtelspann bestående
järnöfverbyggnaden, komme att påverkas af stark isgång och en
betydande timmerflottning^ hade järnvägsstyrelsen ansett den för järnvägsbroar
vanliga längden af pelarna ej till fyllest, hvarför bestämts,
att desamma för vinnande af större motståndsförmåga skulle erhålla
större längd, hvilken tillökning af pelarna kunde användas för uppläggning
af en landsvägsbro invid järnvägsbron. Då sålunda pelarna redan
vid järnvägsbrons utförande erhölle så stor längd, att stöd å dem kunde
erhållas för en landsvägsbro, hade däremot någon tillökning i landfästenas
bredd utöfver den för järnvägsbrons uppläggning behöfliga ej
ansetts erforderlig, utan måste dessa, därest generalstabschefens förslag
om landsvägsbrons förläggande vid sidan af järnvägsbron komme till
utförande, tillökas så mycket, att tillräckliga upplag kunde beredas för
landsvägsbron. De åtgärder, som för genomförande af detta förslag
blefve erforderliga, skulle sålunda, förutom järnöfverbyggnadens anskaffning
och uppsättning, bestå uti nämnda utvidgning af landfästena samt
anordnande af uppfarter till bron, och vore kostnaderna för landsvägsbrons
uppförande på sådant sätt beräknade till ett belopp af 77,000
kronor, däraf för landfästenas utvidgning 10,000 kronor. Styrelserna
hemställde slutligen, att generalstabschefens framställning rörande uppförande
af en landsvägsbro i samband med järnvägsbron öfver Lule älf
måtte vinna Eders Kungl. Maj:ts bifall, samt att Eders Kungl. Maj:t
täcktes för en landsvägsbros anbringande vid sidan om järnvägsbron
ställa till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande 77,000 kronor,
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
Ii varjämte styrelserna påpekade önskvärdheten däraf, att af detta belopp
10,000 kronor i så god tid anvisades, att genom järnvägsstyrelsens
försorg erforderliga landfästen för landsvägsbron kunde uppföras i sammanhang
med då pågående brobyggnad för järnvägens framdragande
öfver Lule älf.
Jämlikt nådigt bref den 4 oktober 1895 fann emellertid Eders
Kungl. Maj:t generalstabschefens framställning icke föranleda vidare
åtgärd.
1 sin förberörda underdåniga skrifvelse har Eders Kungl. Maj ds
befallningshafvande anfört följande.
På framställning af kommunalnämnden i Öfver Luleå hade under
år 1866 af dåvarande löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren J.
F. Cornell verkställts undersökning samt uppgjorts förslag till anläggning
af bro öfver Lule älf vid Trångforsen.
Frågan hade emellertid hvilat till år 1891, då densamma väckts till
lif genom anläggning af allmänna vägen Ålfsbyn—Boden äfvensom
genom norra stambanans framdragande till sistnämnda plats. Eders
Kungl. Maj ds befallningshafvande hade förordnat dåvarande chefen
för norra väg- och vattenbyggnadsdistrikte^ majoren G. Lindeqvist att
upprätta nytt förslag till bro af järn eller stål omedelbart nedanför eller,
alternativt, i samband med järnvägsbron öfver Lule älf vid Trångforsen
och indelad i samma spann som denna.
Sedan majoren Lindeqvist efter fullgjordt uppdrag till Eders Kungl.
Maj ds befallningshafvande ingifvit förslag med två alternativ, hvaraf
det ena — bro af stål med underbyggnad i samband med järnvägsbrons
murverk — beräknats draga en kostnad af 103,270 kronor, hade
de vägliållningsskyldiga i Öfver Luleå och Edefors socknars väghållningsdistrikt
i ärendet hörts inför häradsrätten den 17 april 1893,
därvid de genom ombud uttalat sig emot brobyggnaden i fråga, hvaremot
enskilda vid häradsrätten närvarande vägliållningsskyldiga framhållit
företagets stora gagn samt påyrkat dess utförande, hvarefter
häradsrätten den 15 juli 1893 i afgifvet utlåtande i ärendet på anförda
skäl förordat den ifrågasatta brobyggnaden såsom varande ej mindre
nyttig än behöflig.
Efter det emellertid berörda järnvägsbro, hvilken kommit till utförande
först sedan majoren Lindeqvists broförslag upprättats, blifvit
byggd på sådant sätt, att dess pelare helt och hållet och dess landfästen
delvis läninade utrymme för en landsvägsbros öfverbyggnad, samt Lindeqvist,
som förordnats att med hänsyn till denna omständighet omarbeta
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
5
sitt broförslag, inkommit med år 1895 upprättadt nytt förslag med broöfverbyggnadens
bredd upptagen till 3,6 meter, skitande å en kostnadssunnna
af allenast 68,940 kronor, både Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
genom utslag den 8 december 1898 ålagt de väghållningsskyldiga
i Öfver Luleå och Edefors socknars väghållningsdistrikt att mot åtnjutande
af sedvanligt statsanslag, med användande i den mån sådant läte sig
gorå af det för järnvägsbron öfver Trångforsen utförda murverk, bygga
och för framtiden, till dess annorledes kunde förordnas, underhålla landsvägsbro
af stål öfver Lule älf i enlighet med det år 1895 af Lindeqvist
upprättade förslaget.
Sedan därefter dåvarande majoren F. Wijnbladh den 21 september
1899 af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnats att, hvad kostnadsberäkningarna
anginge, verkställa revision af sist omförmälda brobyggnadsförslag
och af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 7 maj 1900
fått i uppdrag att utarbeta fullständig arbetsplan för en 4,5 meter bred
landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen med begagnande, såvidt sådant
i tekniskt hänseende läte sig göra, af de för järnvägsbron uppförda murverk,
samt Wijnbladh till Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande inkommit
med förslag till en dylik brobyggnad äfvensom till tillfartsvägar i
anslutning till landsvägen mellan Ålfsbyn och Boden, hvilka bro- och vägförslag
beräknats komma att draga en kostnad, bron af 117,000 kronor
och tillfartsvägarna af 9,713 kronor med tillägg af omkring 15 % eller
19,087 kronor för arbetsredskap, tillsyn under arbetet och oförutsedda
utgifter med mera eller tillhopa 145,800 kronor, hade de väghållningsskyldiga
hörts öfver förslaget inför häradsrätten den 3 december 1901,
hvarvid de, enär en bro af de dimensioner, som det af Lindeqvist uppgjorda
förslag upptoge, vore tillfyllestgörande samt eu brobyggnad enligt
Wijnbladhs berörda förslag komme att medföra dryga kostnader
utöfver det belopp, hvarå det äldre kostnadsförslaget slutade, bestridt
ifrågasatt åläggande för vägliållningsdistriktet att deltaga i gäldandet
af den högre kostnad en brobyggnad enligt Wijnbladhs förslag medförde,
hvarefter häradsrätten såsom sitt utlåtande i ärendet åberopat
de väghållningsskyldigas yttrande.
Hvad de väghållningsskyldiga sålunda med tillslutning af häradsrätten
anfört hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funnit
befogadt, men då frågan om en högst nödimndig fast öfvergång af
Lule älf vid ifrågavarande punkt icke borde få förfalla allenast på den
grund, att militära hänsyn kräfde en kostsammare bro af större dimensioner,
än som vore af nöden för att tillgodose den fredliga samfärd
-
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 45.
selns behof, samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreställt sig,
att frågan kunde finna sin lösning på sådant sätt, att bron byggdes af
staten i enlighet med det Wijnbladhska förslaget, under det att de väghållningsskyldiga
åtoge sig att därtill bidraga med en tredjedel af den i
Lindeqvists förslag beräknade kostnaden, eller med 22,980 kronor, samt
bekosta brons framtida underhåll, hade de väghållningsskyldiga ånyo
hörts inför häradsrätten den 15 april 1903, hvarvid de väghållningsskyldiga
förklarade sig villiga till detta åtagande.
Genom utslag den 15 oktober 1903 hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
därefter, enär en landsvägsbro af den bredd och beskaffenhet
i öfrigt, som angåfves i det af Lindeqvist upprättade förslag,
måste anses tillräcklig att tillgodose den fredliga samfärdselns kraf samt
vederbörande väghållningsskyldiga vid detta förhållande icke billigtvis
kunde mot sitt bestridande tillförbindas att för utförandet af ifrågavarande
brobyggnad enligt det af Wijnbladh, med särskild hänsyn tagen
till brons stora militära betydelse upprättade förslag, vidkännas större
kostnad, än som skulle hafva åsamkats dem genom brons utförande enligt
Lindeqvists förslag eller, med beräkning att sedvanligt statsbidrag
till två tredjedelar af den beräknade kostnaden till företaget skulle beviljas,
22,980 kronor, förpliktat de väghållningsskyldiga i Öfver Luleå
och Edefors socknars väghållningsdistrikt dels att med ett belopp af
22,980 kronor bidraga till kostnaderna för utförande af en brobyggnad
öfver Lule älf vid Trångforsen i enlighet med det af Wijnbladh uppgjorda,
här omförmälda förslag dels att mot åtnjutande af sedvanligt statsanslag
enligt berörda förslag bygga tillfartsvägar till bron och dels att för
framtiden underhålla såväl brobyggnaden som de därtill ledande tillfartsvägarna.
På grund däraf och under antagande, att de militära myndigheter,
hvilkas yttrande Eders Kungl. Maj:ts kunde i saken infordra,
vitsordade nödvändigheten, sedt ur försvarssynpunkt, af att ifrågavarande
bro byggdes i enlighet med Wijnbladhs förslag, hemställde Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, det Eders Kungl. Magt täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att till anläggning af bro öfver Lille älf vid
Trångforsen i enlighet med sistberörda förslag anslag finge från af
Riksdagen till väg- och brobyggnader beviljade medel anslås utan iakttagande
af det för anlitande af Riksdagens anslag till dylika kommunikationer
i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget icke finge utgå
med högre belopp än två tredjedelar af den för brobyggnaden beräknade
kostnaden.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 45.
7
Till följd af nådig remiss liar väg- och. vattenbyggnadsstyrelsen
nti detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande af den 2.7 april 1904
och därvid meddelat, bland annat, att de skäl, som föranledt utarbetandet
af förslaget till en 4,5 meter bred landsvägsbro varit följande.
Den för vägen mellan Ålfsbyn och Boden, å hvilken väg ifrågavarande
bro vore belägen, fastställda bredden vore 4,2 meter. Eu
brobredd af 3,6 meter, som endast borde tillåtas å obetydliga bygdevägar
i mera aflägset belägna delar af länet, borde ej få tillämpas på
en landsvägsbro af så stor militärisk betydelse och belägen i så folkrik
trakt som den ifrågavarande. Med användande af den nuvarande järnvägsbrons
murverk vore det möjligt att, hvad anginge bropelarna oförändrade
och landfästena med någon tillbyggnad, anordna en landsvägsbro
med 4,5 meter bred körbana, om vid öfverbyggnadens utförande
tillämpades det s. k. cantileversystemet d. v. s. om midtspannets öfverbyggnad
förlängdes med öfver pelarna utskjutande ändar, som lämnade
upplag för de till längden därigenom förminskade sidospannen, hvilken
anordning erfordrade å hvarje pelare endast ett upplag för hvarje broregel,
hvilket, då det anordnades midt öfver pelarens längdaxel, kunde
med sitt lager placeras något längre ut på den halfcirkelformiga pelarändan,
hvarigenom största möjliga brobredd å befintliga pelare medgåfves.
Särskild hänsyn borde tagas såväl till brons stora militära
betydelse, såsom ingående i den till Boden söderifrån ledande s. k.
militärvägen, som till dess belägenhet invid det under hastig utveckling
varande samhället Boden, äfvensom till brons jämförelsevis stora längd,
170 meter, helst vägens utläggning till 5 meters bredd i öfverensstämmelse
med den vägbredd, som tillämpades på den längre söderut inom
länet belägna delen af militärvägen, i en framtid syntes blifva nödvändig.
Af kostnaden för utförandet af berörda bro- och vägbyggnadsförslag,
145,800 kronor, komme på själfva brobyggnaden 134,550 kronor
och på tillfartsvägarna 11,250 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som på de i ärendet anförda
grunder ansåge, att det ifrågavarande förslaget borde komma till utförande,
äfven om därför erforderliga medel finge anskaffas i enlighet med
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes framställning, hemställde därför,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen,
att af medel, som under närmaste framtiden kunde varda ställda till
Eders Kungl. Maj:ts disposition för understödjande af brobyggnader och
företrädesvis mindre hamnbyggnader samt upprensning af åar och far
-
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 45.
leder, finge, utan fordran på annat tillskott från intressenternas sida än
22,980 kronor, för ifrågavarande broanläggning öfver Lule älf vid Trångforsen
i närheten af Boden, i enlighet med den af öfversten Wijnbladh
upprättade arbetsplan, användas ett belopp af 111,570 kronor, fördeladt
på två år.
Uti infordradt, den 17 september 1904 afgifvet underdånigt utlåtande
har chefen för generalstaben erinrat om sin förberörda framställning
och därefter vidare framhållit, att under den tid, som sedan dess
förflutit, hade genom beslutet om anläggandet af Bodens fästning
behofvet af en landsvägsbro öfver Lule älf ytterligare ökats ända därhän,
att ifrågavarande bro kunde betraktas som en oumbärlig del af de vid
Boden planlagda försvarsanordningarna. Då sålunda anläggandet af en
landsvägsbro öfver Lule älf vid Boden allt fortfarande måste betraktas
som en högst angelägen åtgärd, och då en brobana af den bredd, som
beräknats i det år 1895 utarbetade förslaget, nämligen 3,6 meter, icke
kunde anses tillfredsställande för en bro af så stor betydelse som den
ifrågavarande, medan däremot tekniska hinder enligt gjord utredning
ej mötte att med begagnande af järnvägsbrons pelare gifva brobanan
en bredd af 4,5 meter, tillstyrkte chefen för generalstaben, med anslutning
i öfrigt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande i ärendet,
nådigt bifall till den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län gjorda framställning.
Till följd af nådig remiss har järnvägsstyrelsen uti detta ärende
afgifvit underdånigt utlåtande af den 15 november 1904 och därvid
erinrat om den af mig först relaterade behandlingen af frågan om anläggande
af en landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen samt vidare
meddelat, att med anledning däraf landfästena icke murats bredare än
som för järnvägsbron erfordrats, hvaremot åt pelarna gifvits sådan
längd, att den nu föreslagna landsvägsbron kunde å dem uppläggas.
Hvad beträffade den nu föreliggande framställningen, ansåge järnvägsstyrelsen,
att densamma borde bifallas och landsvägsbron anordnas
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nämnda byggnadsförslag. Därest
samma förslag sålunda komme till utförande, syntes emellertid, bland
andra, följande förhållande böra vinna beaktande.
Såsom förslaget utvisade, komme formen å landsvägsbrons hufvudreglar
att rätt väsentligt afvika från hufvudreglarna för järnvägsbron,
hvilket förhållande framginge äfven af en järnvägsstyrelsens skrifvelse
bilagd skiss, därå de svarta linjerna utmärkte formen å järnvägsbrons
reglar och de röda formen å reglarna för landsvägsbron. Då denna
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
9
skiljaktighet i hufvudreglarnas form enligt järnvägsstyrelsens åsikt skulle
komma att gifva såväl landsvägsbron som brobyggnaden i sin helhet
ett mindre fördelaktigt utseende, syntes det ensidigt, att järnvägsbrons
form, så vidt nu vore i fråga, vunne användning äfven för landsvägsbron.
Hinder därför syntes icke böra möta, då någon svårighet ej
förefunnes för att å hvarje pelare anbringa ett lager af sådan konstruktion,
att de båda intill hvarandra stötande spannen kunde uppläggas å
detsamma. En sådan anordning, hvilken enligt utförda beräkningar,
grundade på samma förutsättningar rörande belastningarna å bron samt
tillåtna ansträngningarna i bromaterialet som i det upprättade förslaget,
icke komme att föranleda någon ökning i kostnaden för landsvägsbrons
öfverbyggnad, skulle medföra den ytterligare fördel, att midtelspannet,
hvarunder vattnet merendels framginge i s^nrk ström och betydlig
timmerflottning vissa tider af året ägde rum, kunde uppsättas utan
några vidlyftiga ställningar i likhet med hvad som skett vid järnvägsbrons
uppförande, och att den därför beräknade kostnaden af omkring
5,300 kronor skulle kunna inbesparas på några hundra kronor när.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrkte järnvägsstyrelsen
i underdånighet bifall till Eders Kungl. Mapts befallningshafvandes
i Norrbottens län underdåniga framställning om statsbidrag till anläggande
af landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen, samt hemställde,
att Eders Kungl. Maj:t, därest brobyggnaden komme till utförande, ville,
jämte andra föreskrifter, för hvilka jag nu ej behöfver redogöra, bestämma
att hufvudreglarna till öfverbyggnaden för landsvägsbron skulle erhålla
likartade yttre begränsningslinjer och enahanda fackindelning som järnvägsbrons
hufvudreglar.
Med anledning af hvad järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande anfört har
jag inhämtat ytterligare upplysningar från numera öfverdirektören och
chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen öfversten Wijnbladh, som
i af gifven promemoria beträffande järnvägsstyrelsens omförmälda hemställan
anfört följande.
Landsvägsbron i fråga hade icke kunnat föreslås, på sätt järnvägsstyrelsen
nu hemställt, i fullständig öfverensstämmelse med järnvägsbrons
yttre begränsningslinjer och fackindelning och med ett gemensamt
lager för de båda intill hvarandra stötande spannen, enär en sådan
anordning vore i konstruktivt afseende olämplig på grund af genom
upplagspunkternas förflyttning tillkommande böjande kraftpåkänningar,
som förutsatte så väsentlig förstärkning af landsvägsbrons undre ramstycke
samt ökad materialåtgång och ökad kostnad utöfver hvad som
Bill. till Riksd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 25 Raft. 3
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 45.
beräknats och erfordrades för öfverbyggnadens utförande enligt Wijnblads
förslag, att järnvägsstyrelsens hemställan i detta afseende icke
kunde tillstyrkas. Beträffande kostnaden för järnet till bron enligt förslaget
och enligt järnvägsstyrelsens hemställan kunde i öfrigt framhållas,
att det i Wijnbladhs förslag förekommande systemet minskade järnvikten
hos bron och däraf föranledd kostnad med minst 8 %.
Hvad anginge utseendet af den broform, som tillämpats i förslaget,
kunde båda broarna i sin helhet samtidigt ses endast från punkter vid
sidan om forsen, och perspektivbilden måste blifva fördelaktigare än
hvad som utvisades af den järnvägsstyrelsens utlåtande bifogade ritningen.
Att de i själfva verket små olikheterna i broformerna, som
betingats af de olika systemen, skarpast skulle framträda å en ritning,
å hvilken man så att säga lade den ena konstruktionen på den andra,
läge i öppen dag. I verkligheten kunde dessa olikheter, sedda från
stränderna, knappast uppfattas för ögat, allra minst på något afstånd
från bron. Beträffande den i utsikt ställda möjligheten att genom
ändradt brosystem på några hundra kronor när kunna inbespara till omkring
5,300 kronor beräknad ställningskostnad för midtelspannets uppsättning,
hade dåvarande arbetschefen för järnvägsbrons uppförande
numera majoren i väg- och vattenbyggnadskåren Th. Helleberg lämnat
upplysning, bland annat, därom, att midtelspannet uppförts med ställningar
närmast pelarna å sammanlagdt 21 meters längd, men att, då
brojärnet uppsatts under den årstid, då flottningen pågått, ställningar
ej kunnat användas under den öfriga delen af midtelspannet. Oaktadt
starka länsbommar anordnats till skydd för de närmast pelarna uppförda
ställningarna under midtelspannet och oaktadt vant flottningsmanskap
anställts för att hindra uppkomsten af s. k. timmerbråtar, hade det
mött stora svårigheter att afhålla flottvirket från dessa ställningar.
Omkostnaderna för afhållande af flottvirke under midtelspannet hade
uppgått till 4,020 kronor, oberäknad! ställningskostnaden, som, enligt
intyg från majoren Helleberg, för bron i sin helhet uppgått till 11,155
kronor 59 öre.
Den ifrågasatta landsvägsbron borde — i likhet med andra inom
de norra distrikten uppförda öfverbyggnader för landsvägsbroar —
uppsättas under vintern, då vattenståndet vore lägst och ingen flottning
ägde rum. Kostnaden därför hade upptagits till så lågt belopp, 7,110
kronor, för bron i sin helhet, tilläggsprocenten oberäknad, att någon
nedprutning icke kunde tillstyrkas.
11
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 45.
Att anläggningen af en bro öfver Lule älf vid Trångforsen, där
en numera särdeles lifligt trafikerad landsväg möter å båda sidor om älfven,
är högst nödvändig, synes mig vara ställdt utom allt tvifvel. De väghållningsskyldiga
hafva äfven med blicken öppen för detta kraf åtagit
sig den del af den icke obetydliga kostnaden därför, som kan anses åligga
dem. Denna bros belägenhet i närheten af försvarsanordningarna vid
Doden synes emellertid kräfva större dimensioner för brobanan och
till följd däraf kostsammare konstruktion af bron. Den sålunda af
statsändamål betingade ökningen af kostnaderna kan icke åläggas
de väghållningsskyldiga, utan torde staten böra för ändamålet lämna
det bidrag, utöfver de väghållningsskyldigas, som erfordras för att bron
vid dess anläggande erhåller den storlek, som de militära hänsynen påfordra.
I detta hänseende kan man nämligen, efter min uppfattning,
icke gå längre än Eders Kungl. Majt:s befallningshafvande gjort i sitt förberörda
utslag, hvarigenom, förutom eu tredjedel af kostnaderna för en
med hänsyn till landsvägstrafiken fullt tillräcklig brobyggnad underhållet
af en utöfver det allmänna vägbehofvet för militära behof påökad
brobyggnad ålagts de väghållningsskyldiga. Jag anser mig därför
böra förorda framställning till Riksdagen i sjTte att till hvad som erfordras,
utöfver de väghållningsskyldigas förberörda bidrag, för ifrågavarande
brobyggnads utförande i enlighet med öfversten Wijnbladhs
förslag, anslag från bro- och hamnbyggnadsfonden må kunna beviljas,
ehuru sålunda det vanliga villkoret, att statsbidraget ej må öfverstiga
två tredjedelar af hela kostnaden, icke skulle komma att blifva gällande.
Arbetet med brobyggnaden skulle under denna förutsättning utföras genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg och således icke heller
öfriga för bro- och hamnbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade
villkor här behöfva föreskrifvas.
I händelse af hvad jag sålunda ämnar föreslå vinner bifall, torde
jag framdeles få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om
''fastställelse af plan för företaget samt om de närmare bestämmelser,
som kunna i afseende å arbetets utförande böra meddelas.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att, till anläggning af en landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen
i enlighet med den af öfversten Wijnbladh därför upprättade
plan, anslag må, utöfver det belopp 22,980 kronor, hvarmed de väghållningsskyldiga
i Öfver Luleå och Edefors socknars väghållningsdistrikt
förpliktats till ändamålet bidraga, kunna från af Riksdagen till under
-
12
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 45.
stödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder beviljade medel anvisas utan
iakttagande åt de för denna fonds anlitande i allmänhet stadgade
villkor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
till Riksdagen aflåta®.
Ex protocollo:
J. V. Wallin.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1905.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1905:149 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen. s. 3 i texten
- SU 1905:89 Memorial, i anledning af Andra Kammarens återremiss å statsutskottets utlåtande n-.o 62, i anledning af Kungl. Miajds proposition angående brobyggnad öfver Lule s. 4 i texten
- SU 1905:62 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen. s. 1 i texten