Sök i Ratio Lex

Angående pension åt aflidna stationsmästaren Per Mårtenssons änka och minderåriga son

15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:9, Angående pension åt aflidna stationsmästaren Per Mårtenssons änka och minderåriga son

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

N:o 9.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående

pension åt aflidna stationsmästaren Per Mårtenssons änka

och minderåriga son; gifven Stockholms slott den 31

december 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden..för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva, att till stationsmästaren Per Mårtenssons änka och minderåriga

son må af trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp af

225 kronor, att, räknadt Irån och med den 1 april 1904, utgå enligt

de grunder, som i 7 § af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks

änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor och

barn efter delägare i nämnda kassa.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hjälmar Westring.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 9.

11

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Ma.j:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstglpe,

Statsråden: Odelbeeg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meter och

Virgin.

Departementschefen statsrådet Westring yttrade:

Uti skrifvelse den 26 april 1904 har järnvägsstyrelsen, med anledning

af därom hos styrelsen gjord framställning af änkan efter aflena

stationsmästaren Per Mårtensson, hvilken till följd af statens inköp

af västkustbanan öfvergått i statens järnvägars tjänst, i underdånighet

hemställt om beredande af pension åt bemälda änka och en

makarnas minderåriga son.

I anledning häraf tillåter jag mig erinra, hurusom vid föredragning

inför Kungl. Maj:t den 4 april 1902 af ärende rörande beredande af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

förbättrade pensionsförmåner för vissa tjänstemän och betjänte, livilka,

i likhet med hvad här ofvan om stationsmästaren Mårtensson omförmälts,

från västkustbanan öfvergått i statens järnvägars tjänst, dåvarande

chefen för civildepartementet lämnade en närmare redogörelse för omförmälda

personals pensionsförhållanden och därmed sammanhängande frågor.

Såsom därvid erinrades, hade 1893 års järnvägskommitté i afgifvet

underdånigt förslag angående förvärfvande för statens räkning af Skåne

— Hallands, Mellersta Hallands, Göteborgs—Hallands, Landskrona—Ångelholms

och Malmö—Billesholms järnvägar, hvilka järnvägar tillsammans

bildade den så kallade västkustbanan, i fråga om de närmare bestämmelserna

i afseende å sättet för banornas förvärfvande, som borde i köpeaftalen

med vederbörande järnvägsägare intagas, föreslagit, bland annat,

att de vid dessa järnvägar anställda tjänstemän och betjänte skulle tillerkännas

rätt att öfvergå i statens järnvägars tjänst. Men då kommittén

ansåg sig böra undvika att betunga statens järnvägars pensionsinrättningar

med att på en gång mottaga ett så stort antal nya delägare,

som då vore i fråga, föreslog kommittén, att såsom särskilt villkor för

nämnda rätt skulle föreskrifvas, att ifrågavarande tjänstemän och betjänte

fortfarande skulle kvarstå i enskilda järnvägarnas pensionskassa,

i förhållande till hvilken staten skulle öfvertaga vederbörande bolags

förpliktelser.

Vid underdånig föredragning den 8 mars 1895 af frågan om förvärfvande

för statens räkning af ofvannämnda järnvägar, tillstyrkte dåvarande

chefen för civildepartementet hvad kommittén uti berörda hänseende

föreslagit.

Sedan 1895 års Riksdag bifallit Eders Kungl. Maj:ts proposition rörande

anvisande af medel för inköp af ifrågavarande järnvägar samt Eders Kungl.

Maj:t den 7 juni 1895 beslutit, att dessa skulle från 1896 års ingång

öfvertagas af staten på i hufvudsak de af kommittén föreslagna villkoren,

blef också i kontrakten om järnvägarnas förvärfvande bestämmelse

intagen därom, att de vid vederbörande järnväg anställda tjänstemän

och betjänte skulle äga rätt att öfvergå i statens järnvägars tjänst.

Såsom villkor härför stadgades, bland annat, det förbehåll, att de icke

skulle äga att ingå såsom delägare i statens järnvägars pensionsinrättningar,

med mindre järnvägsstyrelsen, efter pröfning för hvarje särskildt

fall af tjänstemans eller betjänts därom ingifna ansökning, funne sådan

kunna utan pensionskassornas särskilda betungande bifallas. Dessutom

stadgades i kontrakten, att järnvägsstyrelsen skulle i förhållande till

enskilda järnvägarnas pensionskassa inträda i vederbörande bolags rättigheter

och skyldigheter. Dessa bestämmelser intogos i samtliga kon
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

trakten, äfven i det om Landskrona—Ångelholms järnväg, hvars personal

icke tillhörde någon pensionsinrättning, samt afsågo jämväl vid de

öfriga järnvägarna anställd personal, som icke ingått i enskilda järnvägarnas

pensionskassa, således äfven de tjänstemän och betjänte vid

de öfriga 4 banorna, livilka, då de antagits först år 1895, efter det

statsinköpet beslutits, icke ingått i enskilda järnvägarnas pensionskassa.

I anledning af hvad sålunda i kontrakten stadgats, öfvergingo vid

järnvägarnas öfvertagande med ingången a-f år 1896 i statens järnvägars

tjänst, utan att intagas i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

samt änke- och pupillkassa, ordinarie tjänstemän och betjänte till

ett antal af 542.

Af denna personal gjorde därefter under våren 1897 hos järnvägsstyrelsen

406 befattningshafvare, af hvilka 336 voro delägare i enskilda

järnvägarnas pensionskassa och 70 icke tillhörde någon pensionsinrättning,

ansökan om vinnande af inträde i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning.

Efter vederbörlig utredning företogos de gjorda ansökningarna af

järnvägsstyrelsen till afgörande den 6 mars 1899. Därvid fann styrelsen

beträffande dem af de sökande, hvilka vore delägare i enskilda

järnvägarnas pensionskassa eller hvilka, utan att vara delägare i denna

kassa, den 1 januari 1896 uppnått en ålder af minst fyrtio år, icke skäl

bifalla den af dem gjorda ansökan om vinnande af delaktighet i statens

järnvägstrafiks pensionsanstalter.

Hvad åter anginge öfriga sökandena, hvilka icke vore delägare i

sagda pensionskassa och hvilkas ansökningar icke genom vederbörandes

afskedstagande, frånfälle eller redan vunnet inträde i statens järnvägstrafiks

pensionsanstalter förfallit, förklarade järnvägsstyrelsen, att en

hvar af dem skulle anses hafva den 1 januari 1896 vunnit delaktighet

i statens järnvägars pensionsanstalter, under villkor, att af honom erlades

de enligt gällande reglementen på honom belöpande pensionsafgifter

för tiden från och med sistnämnda dag jämte den ränta därå,

som af direktionen för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning kunde

varda bestämd, dock att, i händelse detta villkor ej fullgjordes, delaktighet

i pensionsanstalterna skulle anses af vederbörande förvärfvad

med ingången af år 1899.

I sammanhang härmed förklarade järnvägsstyrelsen, att beträffande

dem af de sökande, hvilka icke vore delägare i enskilda järnvägarnas

pensionskassa och hvilka enligt styrelsens omförmälda beslut icke då

kunnat medgifvas delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter,

styrelsen framdeles ville för hvarje särskild! fall pröfva, huruvida vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9,

vederbörandes afskedstagande eller frånfälle skäl kunde förefinnas att

till Kungl. Maj:t ingå med framställning om åtgärder för beredande af

särskild pension åt den sålunda ur tjänsten afgående eller hans stärbhusdelägare.

I anledning af inom Riksdagen väckta förslag, bland annat, därom

att västkustbanepersonalen måtte berättigas antingen att vinna inträde

i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter eller ock att åtnjuta pension

i likhet med statens öfriga järnvägstjänstemän och betjänte, anhöll

Riksdagen uti skrifvelse den 14 maj 1900, att utredning måtte verkställas,

i hvad mån, på hvilket sätt och under hvilka villkor åt den

personal, som från västkustbanan öfvergått i statens järnvägars tjänst,

men ännu icke vunnit inträde i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter,

kunde beredas pension eller, beträffande delägare i enskilda järnvägarnas

pensionskassa, förbättring i pensionsvillkoren, vid hvilken utredning

borde tagas i betraktande alla på denna fråga inverkande omständigheter

och särskildt tiden för nämnda personals inträde i statens tjänst,

det bidrag, som staten för dess pensionering lämnade till enskilda järnvägarnas

pensionskassa, samt de lägre peusionsafgifter, som de af personalen,

hvilka vore delägare i sagda kassa, haft att till densamma erlägga,

äfvensom att Eders Kungl. Maj:t ville till Riksdagen göra den

framställning, hvartill berörda utredning kunde finnas höra föranleda.

Därvid anförde Riksdagen att, ehuru den personal, som från västkustbanan

öfvergått i statens järnvägars tjänst, icke kunde hafva något

rättsligt anspråk att komma i åtnjutande af samma pensionsförmåner,

som tillkomme öfriga vid statens järnvägar anställda tjänstemän och

betjänte, det dock ville synas Riksdagen, som om staten af billighetsskäl

borde åtminstone i vissa fall bereda den del af förstnämnda personal,

som icke vunnit inträde i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter,

rätt till någon pension eller förbättring i de mindre fördelaktiga

pensionsvillkor, som delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa

medförde. För att kunna bedöma, i hvad mån och på hvilket sätt

detta lämpligen borde ske, fordrades emellertid en fullständig utredning

af alla på frågan inverkande förhållanden. Riksdagen, som i saknad

däraf icke kunnat, på sätt inom Riksdagen föreslagits, fatta något afgörande

beslut i ämnet, hade emellertid ansett sig hafva anledning hos

Kungl. Maj:t anhålla om verkställande af erforderlig utredning i frågan,

för att Riksdagen på grund däraf kunde komma i tillfälle att pröfva,

i hvad utsträckning och på hvilka villkor pension eller förbättrad sådan

kunde ifrågavarande personal beredas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Vid underdånig föredragning den 1 juni 1900 af Riksdagens ifrågavarande

skrifvelse behagade Eders Kungl. Maj:t anbefalla järnvägstyrelsen

att efter vederbörandes hörande verkställa den af Riksdagen i detta ärende

begärda utredning och därmed jämte det underdåniga utlåtande, hvartill

samma utredning kunde föranleda, till Eders Kungl. Maj:t inkomma.

Till åtlydnad däraf lät järnvägsstyrelsen genom sakkunnig person

verkställa undersökning öfver den matematiska kostnaden för beredande

af pension resp. fyllnadspension åt de tjänstemän och betjente, som vid

västkustbanans inköp öfvergått i statens järnvägstrafiks tjänst, men ännu

icke blifvit delägare i dess pensionsinrättningar, samt åt änkor och barn

efter sådan tjänstepersonal.

Denna undersökning omfattade, hvad beträffar den del af ifrågavarande

personal, som icke tillhörde enskilda järnvägarnas pensionskassa,

32 tjänstehafvare, födda år 1855 eller tidigare, hvilka på grund

af järnvägsstyrelsens förberörda beslut den 6 mars 1899 icke kunnat medgifvas

inträde i statens järnvägars pensionsanstalter, samt ytterligare

två tjänstehafvare, däraf den ena, född ''år 1858, val enligt nämnda

beslut förklarats berättigad ingå i sagda pensionsanstalter, men uppgifvit

sig icke vara i stånd att erlägga de öfverårighets- och retroaktivafgifter,

som för sådant inträde skulle af honom erläggas, och den

andra, hvilken, född år 1857, icke deltagit i förenämnda petition om

inträde i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter, på förfrågan förklarat

sig icke kunna däri ingå på grund af de höga afgifter, som för honom

skulle ifrågakomma. I beräkningen medtogs däremot icke en yngre

tjänstehafvare af allenast 25 års ålder, hvilken vägrat att begagna sig

af den honom enligt styrelsens beslut medgifna rätt att utan erläggande

af extra afgifter inträda i sagda pensionsanstalter.

Sedan därjämte i ärendet afgifvits infordrade yttranden af direktionen

för enskilda järnvägarnas pensionskassa samt direktionen förståtens

järnvägstrafiks pensionsinrättning, afgaf styrelsen uti skrifvelse

den 15 mars 1901 underdånigt utlåtande och förslag i ämnet.

Därvid anförde styrelsen beträffande ofvanberörda del af ifrågavarande

personal eller den, som icke tillhörde enskilda järnvägarnas

pensionskassa, att styrelsen funne sig, med åberopande af hvad styrelsen

i sitt förut omförmälda beslut den 6 mars 1899 därom yttrat, icke kunna

tillstyrka, att delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter bereddes

förenämnda till denna grupp hörande 32 tjänstehafvare, hvilka

vid inträdet i statens järnvägars tjänst fyllt 40 år. Billighetshänsyn

syntes styrelsen dock kräfva, att åtgärder vidtoges för beredande genom

statens försorg af något understöd vid afskedstagandet åt de till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

berörda ålderskategori hörande tjänstemän och betjänte. Då emellertid

med hänsyn till de för denna ålderskategori beräknade ojämförligt höga

afgifterna icke torde kunna ifrågasättas, att dessa tjänstemän och betjänte

själfva skulle kunna bidraga till sin pensionering, ansåge sig styrelsen

uti nu ifrågavarande afseende böra föreslå, att en hvar af dessa

tjänstemän och betjänte förklarades berättigad att vid afskedstagandet

uppbära i pension ett årligt belopp, motsvarande skillnaden emellan, å

ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om han den 1

januari 1896 vunnit delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

och, å den andra, det för tiden efter afskedstagandet beräknade

årliga värdet af de afgifter, han i händelse af sådan delaktighet skolat

under tjänstetiden erlägga till pensionsinrättningen; och funne styrelsen

enahanda pensionsförmån böra tillerkännas förutnämnda två tjänstehafvare,

hvillta på grund af de jämförelsevis höga retroaktiva afgifter,

som för dem skulle ifrågakomma, förklarat sig icke kunna uppfylla de

stadgade villkoren för vinnande af inträde i statens järnvägstrafiks pensionsinrättningar,

hvaremot dylik pensionsrätt icke borde tillkomma den

yngre tjänstehafvare, hvilken, enligt hvad förut nämnts, vägrat att begagna

sig af honom tillerkänd rätt att utan erläggande af några som

helst extra afgifter ingå i nämnda pensionsanstalter.

Beträffande slutligen ifrågasatt pension åt änka och barn efter

tjänstehafvare, tillhörig denna grupp af ifrågavarande västkustbanepersonal,

hölle styrelsen före, att för hvarje särskildt fall borde pröfvas,

huruvida vid tjänstehafvares frånfälle skäl kunde förefinnas att åt vederbörande

bevilja dylik pension.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen

uti ifrågavarande afseende,

dels att en hvar af förenämnda till västkustbanan förut hörande,

då i statens järnvägars tjänst anställda 34 personer, hvilka icke tillhörde

vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnvägarnas

pensionskassa, måtte berättigas att vid afskedstagandet af

trafikmedel i pension uppbära ett årligt belopp, motsvarande skillnaden

mellan, å ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om

han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning, och, å den andra, det för tiden efter afskedstagandet

beräknade årliga värdet af de afgifter, han i händelse af sådan delaktighet

skolat under sin tjänstetid i statens järnvägars tjänst hafva erlagt

till pensionsinrättningen;

dels ock att det måtte öfverlämnas till Kungl. Maj:ts afgörande i

hvarje särskildt fall, huruvida och med hvilket belopp pension finge af

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

trafikmedel utgå till änka och barn efter befattningshafvare, tillhörande

sistnämnda grupp af ifrågavarande västkustbanepersonal.

Sedan därefter styrelsen, med anledning däraf att, efter det styrelsen

afgifvit sitt nyssberörda underdåniga utlåtande, fullmäktige i enskilda

järnvägarnas pensionskassa antagit förslag till förnyadt reglemente

för kassan, hvilket sedermera den 14 mars 1902 blifvit i nåder

fastställdt, inkommit med förnyadt yttrande i ärendet af den 18 februari

1902 och därvid med afseende å den del af ifrågavarande personal, som

vore delägare i nämnda pensionskassa, framlagt ett delvis omarbetadt

förslag till förbättrade pensionsförmåner, blef, såsom jag redan nämnt,

ärendet den 4 april 1902 föredraget inför Eders Kungl. Maj:t.

Därvid anförde dåvarande departementschefen, bland annat, att han

i enlighet med uttalandena i Riksdagens ifrågavarande skrifvelse funne

det vara uppenbart, att billighetsskäl talade för att åtgärder vidtoges

för att bereda förbättrade pensionsförmåner åt den med västkustbanans

öfvertagande i statens tjänst öfvergångna personal, att man syntes kunna

lämna därhän, huruvida formellt rättsliga skäl kunde till personalens

förmån åberopas eller icke, och i stället hufvudsakligen fasthålla, att

ifrågavarande personal vid blifvande afgång ur statens järnvägars tjänst

i allmänhet under en afsevärd tid varit statens tjänare, samt att man

ock måste taga i betraktande, att eu afsevärd del af ifrågavarande

personal af väsentligen annan hänsyn än denna personals eget bästa

vägrats inträde i statens järnvägars pensionsanstalter.

Hvad särskildt anginge den del af ifrågavarande personal, som

icke vore delägare i någon pensionsanstalt, yttrade departementschefen,

att han icke hade något att erinra mot styrelsens förslag, hvilket innebure,

att en hvar af dessa, dåmera till ett antal af 33 uppgående tjänstehafvare

skulle berättigas uppbära pension till det belopp, han skulle

hafva erhållit, om han den 1 januari lö96 inträdt i statens järnvägars

pension sinrättning, efter afdrag af värdet af de afgifter, han skulle haft

att erlägga till samma inrättning.

Under erinran därom att, med hänsyn till de stora afgifter, motsvarande

retroaktivafgifterna till änkekassan, som skulle hafva fordrats

för att tillförsäkra dessa tjänstehafvare rätt till pension för änkor och

barn, järnvägsstyrelsen ansett lämpligast vara, att det skulle ankomma

på Eders Kungl. Maj:t att för hvarje särskildt förekommande fall pröfva,

huruvida och med hvilket belopp pension skulle till änka och barn efter

tjänstehafvare af nu ifrågavarande grupp af trafikmedlen utgå, förklarade

emellertid departementschefen att, ehuru det skulle medföra någon lättnad

vid ärendenas handläggning, om bifall kunde vinnas till ett förBih.

till liiksd. Prof. 1905. 1 tiaml. 1 Afd. 6 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

slag i den af järnvägsstyrelsen antydda riktning, lian likväl ansåge att,

då några allmänna grunder för denna pensionering svårligen kunde på

förhand bestämmas, riktigast vore, att tillfälle lämnades Riksdagen att

deltaga i afgörandet af hvarje särskild uppkommande fråga om pensionering

af nu ifrågavarande änkor och barn, hvadan någon framställning

till Riksdagen i denna del af ärendet icke syntes böra göras i

detta sammanhang.

På hemställan af departementschefen beslöt Eders Kungl. Maj:t att aflåta

nådig proposition till Riksdagen angående beredande af förbättrade pensionsförmåner

för ifrågavarande, till västkustbanan förut hörande, i statens

järnvägars tjänst anställda personal, därvid Eders Kungl. Maj:t beträffande

ofvan omförmälda 33 personer, hvilka icke tillhörde vare sig statens

järnvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnvägarnas pensionskassa,

föreslog Riksdagen medgifva, att en hvar af dem måtte berättigas

att vid afsked stagand et ur statens järnvägars tjänst af trafikmedel

i pension uppbära ett årligt belopp, motsvarande skillnaden

mellan, å ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om

han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

och, å andra sidan, det för tiden efter afskedstagandet

beräknade årliga värdet af de avgifter, han i händelse af sådan delaktighet

skolat under sin tjänstgöringstid i statens järnvägars tjänst

hafva erlagt till pensionsinrättningen.

Däremot gjordes icke hos Riksdagen någon framställning i fråga

om pensioner till änkor och barn efter befattningshafvare, tillhörande

sistberörda grupp af ifrågavarande personal.

Den af Eders Kungl. Maj: t uti ofvan omförmälda nådiga proposition

gjorda framställning blef af Riksdagen enligt skrifvelse den 16 maj

1902 bifallen.

Uti sin förberörda skrifvelse den 26 april 1904 har järnvägsstyrelsen

anmält, att stationsmästaren Mårtenssons änka Anna Mårtensson,

född Olsson, uti eu till järnvägsstyrelsen ingifven skrift anhållit,

att styrelsen måtte utverka pension åt henne och hennes minderåriga

son, samt därvid meddelat, att, då Landskrona—Ångelholms järnväg

från och med år 1896 öfvergick i statens ägo, hennes bemälda man,

hvilken varit anställd vid nämnda järnväg, öfvergått i statens järnvägars

tjänst, men på grnnd af för hög ålder icke kunnat vinna inträde

i statens järnvägstrafiks pensionsinrättningar, i följd hvaraf han

hvarken för egen del eller för hustru och barn varit delägare i någon

pensionsinrättning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Järnvägsstyrelsen anförde vidare, att af afskrift utaf bouppteckning

efter stationsmästaren Mårtensson jämte ett genom styrelsens försorg

infordradt, för änkan utfärdadt prästbetyg framginge, att Mårtensson

aflidit den 16 mars 1904 och efterlämnat, förutom änkan, född den 24

juni 1848, och fyra barn öfver aderton års ålder, ett minderårigt barn,

sonen Per Edvin, född den 1 juli 1890; att behållningen i boet utgjort

1,050 kronor 31 öre; samt att enligt ett i bouppteckningsinstrumentet

intaget, af Mårtensson upprättadt testamente behållningen i boet skulle

efter afdrag af bröstarfvingarnas laglott tillfalla Mårtenssons änka.

Två i ärendet ingifna läkarbetyg utmärkte, att änkan vore behäftad

med njurlidande och i följd däraf icke i stånd att utföra mera ansträngande

kroppsarbete samt att hennes ofvanbemälda son Per Edvin ofta lede

af lungkatarr. Till upplysning om Mårtenssons anställning vid Landskrona—Ångelholms

järnväg hade till styrelsen öfverlämnats afskrift af ett

för Mårtensson den 31 december 1895 af dåvarande trafikchefen vid

järnvägen G. Erdman utfärdadt intyg, hvilket utvisade, att Mårtensson

varit anställd vid nämnda järnväg, under åren 1876 —1881 såsom banvakt

och under åren 1882—1895 såsom stationsbefälhafvare vid Kingelstads

station, samt att han under den tid, han tjänstgjort under Erdmans

befäl eller åren 1886—1895, fullgjort sina åligganden med ordentlighet

och nit samt utan anmärkning. Sedan ofvannämnda järnväg öfvergått

i statens hand, hade Mårtensson varit station smästare med placering

fortfarande vid Kingelstads station. Hans årsarfvode hade utgjort under

år 1896 600 kronor och under år 1897 780 kronor, under åren 1898—1900

840 kronor, under år 1901 900 kronor samt från och med år 1902 960

kronor, hvarjämte han under samtliga dessa* år åtnjutit fri bostad i

statens hus. Af ett genom järnvägsstyrelsens försorg infordradt intyg

af vederbörande trafikinspektör framginge, att Mårtensson under sin

tjänstetid vid statens järnvägar fullgjort sina åligganden med största

plikttrohet och fört en i allo hedrande vandel.

Järnvägsstyrelsen har med anledning däraf — under erinran att

1903 års riksdag med bifall till af Eders Ivungl. Maj:t aflåten proposition

medgifvit, att till vid Landskrona—Ångelholms järnväg före år

1896 och sedermera i statens järnvägars tjänst anställda stationskarlen

Anders Nilssons änka och barn, hvilka, då Nilsson liksom all annan

vid nämnda järnväg anställd personal icke tillhörde någon pensionsinrättning,

vid Nilssons död vore i saknad af pension, finge utbetalas

pension till årligt belopp af 150 kronor att utgå enligt de grunder,

som i 7 § af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks änke- och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

pupillkassa stadgades rörande pensioner till änkor och barn efter delägare

i nämnda kassa — i underdånighet hemställt, att åt stationsmästaren

Mårtenssons änka och ofvanbemälda omyndiga son måtte beredas

pension att utgå från och med april månad 1904 i enlighet med

de grunder, som stadgades i ofvannämnda paragraf i reglementet för

statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa rörande pensioner till änkor

och barn efter delägare i nämnda kassa.

Beträffande storleken af den föreslagna pensionen har järnvägsstyrelsen

föreslagit, att densamma måtte bestämmas till ett årligt belopp

af 240 kronor, och därvid meddelat, att styrelsen vid beräknandet

af detta belopp utgått därifrån, att Mårtenssons änka och barn borde

med hänsyn därtill, att inga afgifter för deras pensioner blifvit erlagda,

få vidkännas proportionsvis samma afdrag å enligt reglementet för statens

järnvägstrafiks änke- och pupillkassa för dem beräknade pensioner,

som i nådig proposition till 1903 års riksdag föreslagits beträffande

station skarlen Anders Nilssons änka och barn. För Nilssons

änka och barn hade nämligen föreslagits och beviljats årlig pension

till belopp af 150 kronor eller omkring 13% mindre än den pension

å 173 kronor, som bort tillfalla dem, så framt Nilsson vid sitt inträde

i statens järnvägars tjänst den 1 januari 1896 tillåtits ingå i statens

järnvägstrafiks pensionsinrättningar och inbetalt stadgade afgifter. I

enlighet därmed hade ock Mårtenssons änka och barn ansetts äfvenledes

böra vidkännas 13^ afdrag å dem under motsvarande förutsättning

tillkommande pensionsbelopp 276 kronor och sålunda utfå en pension

af i rundt tal 240 kronor.

Den af järnvägsstyrelsen åberopade 7 § i gällande reglemente för

statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa är i de delar, hvilka för

nu förevarande fråga kunna vara af betydelse, af följande lydelse:

§ 7.

Mom. 2. Pensionsberättigade äro:

den aflidnes änka, så länge hou lefver ogift och är i besittning af

medborgerligt förtroende, samt

hvarje den aflidnes barn, som är yngre än aderton år och som, där

det fyllt femton år, icke dömts förlustig medborgerligt förtroende.

Mom. 3. Det årliga pensionsbeloppet efter afliden delägare fastställes,

på sätt nästföljande § stadgar, eu gång för alla och utgår oför
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

minskadt från och med månaden näst efter den, då delägaren afled, till

och med den månad, under hvilken hans efterlefvandes pensionsrätt

helt och hållet upphör. År änka ensam pensionsberättigad eller finnas

endast pensionsberättigade barn, uppbäre i förra fallet änkan och i det

senare barnen samfäldt hela pensionsbeloppet. Finnas både pensionsberättigad

änka och pensionsberättigade barn, åtnjute änkan den ena

hälften och barnen tillsammans den andra hälften af pensionsbeloppet.

Mellan barn delas alltid det dem samfäldt tillkommande beloppet lika.

Mom. 5. Fullmäktige äro berättigade att låta understöd fortfarande

utgå till sådant barn öfver aderton års ålder, hvilket till följd af sjuklighet

eller kroppslyte är oförmöget att bidraga till egen försörjning,

dock utan att kassans ändamål därigenom äfventyras. Understödet kan

bestämmas utan hinder af detta reglementes stadganden i fråga om

pensioners storlek, men får aldrig öfverstiga ett belopp af 150 kronor,

efter år räknadt.

I sammanhang härmed tillåter jag mig erinra om följande bestämmelser

uti samma reglemente, hvilka för nu förevarande fråga kunna

vara af intresse. Enligt 3 § skall den, som inträder i kassan, såsom

inträdesafgift erlägga hälften af honom då tillkommande aflöning för

en månad. Med aflöning förstås därvid, liksom jämväl i öfrigt uti ifrågavarande

reglemente, ordinarie arfvode och inkvartering, därest sådan

utgår, denna senares värde beräknadt till femton procent af arfvodets

belopp. Delägares årsafgifter utgå, enligt 4 §, med en viss, på grund

af hans ålder vid inträdet i kassan, en gång för alla bestämd procent

af honom tillkommande aflöning. Dock skall den, som vid erhållande

af anställning i statens järnvägars ordinarie tjänst fyllt trettio år,, erlägga

retroaktiv afgift, motsvarande hela värdet af förmånen att icke

behöfva erlägga högre årsafgifter än de i reglementet bestämda. Erläggandet

af årsafgifter skall taga sin början med månaden näst efter

den, då delägaren inträdde i kassan. Dessutom skall, enligt 5 §, delägare,

hvarje gång han uppflyttas i högre aflöningsklass än den, för

hvilken hans årsafgifter senast utgått, erlägga till änke- och pupillkassan

två månaders aflöningsförhöjning. Denna afgift skall erläggas,

då förhöjningen andra och tredje gången utfaller. Hvad därefter beträffar

årliga beloppet af pension efter delägare, som aflidit, medan han

ännu kvarstod i tjänst, skall detsamma, enligt 8 §, utgå med tjugufem

procent af den medelaflöning, som uppkommer, då medeltalet tages af

de fem sista årsaflöningar, i förhållande till hvilka delägaren-erlagt

årsafgifter, dock att, för det fall att medelaflöningen till beloppet under
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

stiger den aflöning, delägaren senast innehaft, pensionen likväl må beräknas

efter sistnämnda aflöning, med villkor att af pensionstagaren

till kassan, kontant eller genom afdrag å först utfallande pensionsmedel,

inbetalas ett belopp, motsvarande skillnaden mellan de årsafgifter, som

af delägaren under de fem sista åren erlagts, och dem, som under samma

tid skulle hafva erlagts, därest de beräknats efter den aflöning, delägaren

senast innehaft.

Såsom förut omförmälts, har genom Eders Kungl. Majrts och Riksdagens

beslut rörande förbättrade pensionsförmåner för den personal,

som i anledning af västkustbanans inköp öfvergått i statens järnvägars

tjänst, dels förhöjda pensioner beredts ej mindre de till denna personal

hörande tjänstemän och betjänte, hvilka vid öfvergången i statens järnvägars

tjänst tillhörde enskilda järnvägarnas pensionskassa, än äfven

änkor och barn efter dessa befattningshafvare, dels ock pension vid

afskedstagandet tillförsäkrats den del af samma personal, som icke

tillhörde någon pensionsinrättning. Det synes då, såsom jag i fråga

om pension åt stationskarlen Nilssons änka och barn äfven framhöll,

vara uppenbart att, i den mån sådant visar sig vara erforderligt, pensioner

böra beredas jämväl åt änkor och barn efter tjänstemän och

betjänte, tillhörande sistnämnda grupp af ifrågavarande personal.

Beträffande den pension å 150 kronor, som år 1903 beviljades åt

bemälda Nilssons änka och barn, har beloppet därå erhållits på det

sätt, att kapitalvärdet af en lifränta å 173 kronor om året för eu änka,

af samma ålder som änkan Nilsson, jämte barn beräknades till 2,975

kronor. Därifrån drogs det belopp, 421 kronor, hvartill de inträdes-,

års-, uppflyttning^- och retroaktiv afgå fter jämte ränta beräknats, hvilka

det skolat åligga Nilsson att erlägga till statens järnvägstrafiks änkeoch

pupillkassa, därest han vid öfvergången i statens järnvägars tjänst

blifvit delägare i denna kassa. Återstående beloppet 2,554 kronor beräknades

utgöra kapitalvärdet å en årlig lifränta å omkring 149 kronor,

hvilket sistnämnda belopp afrundades till 150 kronor.

I händelse de grunder, hvilka gjorde sig gällande vid tilldelande af

pension åt Nilssons stärbhusdelägare, äfven tillämpades i förevarande fall,

skulle pensionen till Mårtenssons änka och barn bestämmas till blott

170 kronor, hvilket framgår af följande från järnvägsstyrelsen

sedermera lämnade beräkning. Därest Mårtensson vid sin öfvergång

i statens järnvägars tjänst fått inträda i statens järnvägstrafiks

pensionsanstalter, skulle hans änka och son hafva tillerkänts en

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

pension af 276 kronor. Kapitalvärdet af en lifränta å nämnda belopp

för en änka, af samma ålder som änkan Mårtensson, jämte sonen skulle

utgöra 3,730 kronor. Om därifrån dragés hvad det ålegat Mårtensson

att i inträdes-, års-, uppflyttnings- och retroaktivafgifter erlägga till

statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa, därest han vid öfvergången

i statens järnvägars tjänst blifvit delägare i denna kassa, äfvensom

ränta eller tillhopa 1,441 kronor, återstår ett belopp af 2,289

kronor, hvilket utgör kapitalvärdet å en årlig lifränta å omkring 170

kronor.

En dylik pension å 170 kronor utgör emellertid endast omkring

15 Va % af Mårtenssons i enlighet med reglementets bestämmelser till

1,104 kronor beräknade aflöning, under det att den Nilssons änka och

barn beviljade pensionen å 150 kronor utgjorde omkring 21 Va % af

Nilssons till 690 kronor beräknade aflöning. Med tillämpning af dessa

grunder vid bestämmande af pension till stärbhusdelägare efter tjänstemän

och betjänte, tillhörande ifrågavarande grupp af järnvägspersonalen,

skulle således större afdrag å pensionsbeloppet äga rum för stärbhusdelägare

efter tjänsthafvare, som längre tid tjänstgjort vid statens järnvägar,

än för stärbhusdelägare efter dem, som under kortare tid tjänstgjort.

Beloppet af sådant afdrag skulle därvid till och med kunna

blifva så stort, att det i vissa fall kunde inträffa, att någon pension till

stärbhusdelägarna ej alls komme att utgå.

Under sådana förhållanden synes mig berörda princip för bestämmande

af pension åt stärbhusdelägare efter tjänsthafvare af ifrågavarande

grupp icke böra vidare tillämpas, utan bör pensionsbeloppet

fastställas till viss skälig procent af tjänsthafvarens enligt pensionsreglementet

beräknade aflöning, och torde denna procent, på det att

pensionen må blifva till någon hjälp för änka och barn, icke böra sättas

lägre än tjugu procent af berörda aflöning. I förevarande fall utgör

20 % af Mårtenssons till 1,104 kronor beräknade aflöning 220 kronor

80 öre, hvilket belopp torde böra afrunda^ till 225 kronor.

Med anledning häraf och då tillika beträffande Mårtenssons stärbhusdelägare

mycket ömmande omständigheter synas föreligga, får jag

härmed i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen medgifva,

att till stationsmästaren Per Mårtenssons ofvan omförmälda änka

och minderåriga son må af trafikmedel utbetalas pension till ett

årligt belopp af 225 kronor, att, räknadt från och med den 1 april

1904, utgå enligt de grunder, som i 7 § af gällande reglemente

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

för statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner

till änkor och barn efter delägare i nämnda kassa.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt

förordnade, att i enlighet därmed nådig proposition

skulle till Riksdagen aflåta^ af den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

E, K, Almqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1905:107 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående pension åt aflidne stationsmästaren Per Mårtenssons änka och minderårige son. a1 i texten
  2. Rskr. 1905:91 Riksdagens Skrifvelse N:o 91 s. 9 i texten
  3. SU 1905:37 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående pension åt aflidna stationsmästaren Per Mårtenssons änka och minderåriga son. s. 1 i texten