Angående flyttning af lifrustkammarens samlingar m. ro
1905-03-17 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1905:95, Angående flyttning af lifrustkammarens samlingar m. ro
Dokumentets text
*
Kung''. Majds Nåd. Proposition N:o 95.
1
N:o 9b.
Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående flyttning
af lifrustkammarens samlingar m. ro.; gifven Stockholms
slott den 17 mars 1905.
Under åberopande af hvad bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag innehåller i fråga om flyttning af lifrustkammarens
samlingar in. in., vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att ej mindre för sin del medgifva, att i förevarande ämne aftal i
enlighet med det i nämnda statsrådsprotokoll intagna förslag till öfverenskommelse
mellan svenska staten och nordiska museet må träffas, än äfven
på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 4,500 kronor till bestridande
af kostnader för flyttning af lifrustkammarens samlingar.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Carl von Frusen.
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 50 Raft. (N:o 95.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Uegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 17 mars 1905.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden Odelberg,
Husberg,
Palander,
We,spring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
YIRGIN.
Departementschefen, statsrådet von Friesen anförde:
»I underdånig skrifvelse den 18 juni 1904 har riksmarskalksämbetet
väckt fråga om bortflyttande af lifrustkammarens samlingar från Stockholms
slott. Riksmarskalksämbetet har därvid erinrat, hurusom Kungl. Maj:t
genom nådigt beslut den 9 november 1883 förordnat, att de lokaler i
slottets nordöstra flygel, hvarest kungl. biblioteket och skulptursamlingen
fordom varit inrymda, skulle upplåtas åt lifrustkammaren och därmed förenade
samlingar. I skrifvelsen anföres vidare. Ifrågavarande lokaler utgjordes
af, i öfre våningen: en större sal (f. d. bibliotekssalen) med ett
3
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 95.
utmed dess norra sida beläget galleri, äfvensom entrérum och två arbetsrum
och i nedre våningen: en sal (f. d. skulptursalen) och ett sidogalleri
jämte två mindre rum samt omfattade i det närmaste hela nordöstra
slottsflygeln. Det vore således en ej så obetydlig del af det kungl.
residensslottet, som därigenom blifvit undandragen Hans Maj:t Konungens
personliga disposition. Då de bostadsvåningar och andra lokaler, som
funnes inom det kungl. slottet, redan vore för särskilda ändamål disponerade,
torde säkerligen och måhända inom en ej så aflägsen framtid behof
af ökadt utrymme därstädes komma att yppa sig. Eders Kungl. Höghets
söner hade redan inträdt i den ålder, att en mera själfständig ställning
med egen hofhållning lämpligen torde böra beredas dem; och om någon
af de unga furstarne inom den närmare framtiden skulle förmäla sig och
bilda egen familj, framträdde oafvisligen behofvet att åt dem anordna
större och ändamålsenligare bostäder i kungl. slottet, utan att därmed
gjordes inskränkning å de våningar, som måste vara afsedcla för mottagande
af det kungl. husets gäster. Riksmarskalksämbetet ansåge sig med hänsyn
till dessa förhållanden böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å nödvändigheten,
att de åt lifrustkammaren upplåtna lokaler, som intoge ett rätt betydligt
utrymme inom kungl. slottet, måtte frigöras från sitt nuvarande
ändamål och återställas till Hans Maj:t Konungens personliga disposition.
Riksmarskalksämbetet, som hade anledning tro, att en synnerligen förmånlig
lokal för lifrustkainmarens samlingar skulle kunna erhållas i midtelbyggnaden
af nordiska museets nya palats å kungl. Djurgarden, hemställde
därför, att Kungl. Maj:t täcktes taga under ompröfning, huruvida
ej lifrustkammarens samlingar skulle kunna förflyttas från sina nuvarande
lokaler i kungl. slottet till annan lämplig plats, på det att ifrågavarande
lokaler kunde i en närmare framtid blifva fria att af Hans Maj:t Konungen
efter nådigt godtfinnande användas.
På grund af nådig remiss afgaf nationalmusei nämnd den 30 september
1904 underdånigt utlåtande i ärendet och öfverlämnade därvid dels
ett af föreståndaren för lifrustkammaren till nämnden afgifvet yttrande i
ämnet dels ock en af intendenten för nordiska museet till nämnden på
begäran inlämnad promemoria angående sättet och villkoren för eventuellt
deponerande af lifrustkammarens samlingar i nordiska museet.
Under framhållande att lifrustkammaren behöfde bättre lokaler än de
nuvarande, hvilka vore för trånga och icke fullt betryggande för de till
samlingarna hörande föremålens oskadade bevarande åt framtiden, har
föreståndaren i sitt berörda yttrande därom anfört följande:
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
»I de nuvarande lokalerna finnes sålunda icke tillräckligt utrymme
för att utställa allt det, som kunde vara af intresse att visa allmänheten.
Magasinerade äro nästan hela samlingen af sadlar, schabrak, seldon och
hästmunderingar, samlingen af spetsar, hattar, stora delar af kostymsamlingen,
samlingen af musikinstrument m. in., och detta fastän äfven i belysningshänseende
alldeles odugliga delar af utställningssalarna blifvit utnyttjade.
Magasineringslokalerna äro ock på ett för föremålens konservering
menligt sätt öfverfyllda. Därtill äro på grund af det ständigt ökade
antalet besökande i lifrustkammaren såväl som i andra samlingar, som framkallats
af det jämsides med kulturhistoriska forskningens hastiga utveckling
allt mer stegrade intresset för studier af minnen från äldre tider,
äfven själfva utställningslokalerna under fridagar så till trängsel fyllda, att
bevakningen försvåras och de besökande hindras att närmare bese de
utställda föremålen, och äfven andra mindre besökta dagar visa sig ingångai’,
trappor och förbindelseleder mellan olika afdelningar numera alldeles
otillräckliga. Dessutom saknas i lokalen alla bekvämligheter, ordentligt
rengöringsrum, fotografiskt mörkrum, arbetsrum för forskare och hvarje
slag af undansättningsrum.
Betänkligast är emellertid nedervåningens belägenhet i slottets källarvåning,
delvis under kringliggande mark. Utom att detta medelbart orsakar
en äfven under den ljusaste årstiden otillfredsställande belysning i denna
del af samlingen, angripes hela våningen af fukt, som under 1902 orsakade
golfvets bristning och årligen ger sig tillkänna dermed, att föremål af
kläde och läder angripas af mögel. Ett under förflutna vintern gjordt
försök med starkare eldning i värmeledningen visade sig resultatlöst. —
Dock torde denna olägenhet kunnat i någon mån minskas, om lifrustkammaren
kunnat hafva en ständigt brinnande kokseldnd värmeledning. Men
då utrymme icke linnes vare sig för vaktmästare- eller eldarebostad i
lokalen, har tillstånd icke kunnat erhållas för sådan uppvärmning, utan
uppeldas samlingen nu hvarje morgon under den kallare årstiden. Den
växling i temperatur, som härmed uppkommer, har äfven i andra fall visat
sig för föremålens konservering mindre fördelaktig.
Då därtill ingen myndighet varit ålagd att besiktiga och underhålla
de nuvarande lokalerna, stå dessa nu vid en tidpunkt, då en mycket
genomgripande reparation är oundgänglig.»
Föreståndaren har vidare anfört, bland annat, att, enligt hvad han erfarit,
nordiska museets nämnd vore villig att på vissa villkor upplåta en del af museets
nya byggnad å kungl. Djurgården till uppställande af lifrustkammarens
samlingar. Den lokal, som där skulle få af lifrustkammaren användas, vore
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 95.
dels den genom hela byggnadens längd gående centralhallen med undantag
af partiet mellan ingången och absiden dels den öfver ingången belägna
utåt hallen öppna afdelning, som ursprungligen afsetts till museets
vapensal. Det vore eu lokal, hvilken, om den än saknade den historiska
färg, som hvilade öfver lifrustkammarens nuvarande lokaler, dock i monumentalitet
saknade sin like. Starkare framhäfd än där, i hufvudrummet
af en byggnad, som inneslöte den allsidigaste samling till belysande af
svensk kultur och historia under nyare tiden, torde lifrustkammarens historiska
samling knappast kunna blifva; den upphöjda afdelningen midt emot
absiden torde särskild! väl lämpa sig för eu utställning af hvad som i
synnerhet representerade konungavärdigheten, statsceremonier in. m.
I afseende å utrymmesförhållandena kunde man räkna en ökning af
minst 570,38 kvadratmeter golfyta, i det att de nämnda lokalerna mätte
1,492,15 kvadratmeter mot lifrustkammarens nuvarande, för utställning
disponerade 921,77 kvadratmeter. Väggutrymmet erbjöde 190,25 meter
cimés mot nuvarande 262,80 meter cimés eller alltså en minskning af
72,55 meter cimés, hvilken minskning dock torde kunna på fullt tillfredsställande
sätt ersättas af möjligheter till anbringande af eu särskild monteranordning.
Dager erhölles i hallen genom glastak och i vapensalen från
ett större, mot nordost vettande fönster, så att med god belysning ej förenades
någon fara för blekning af ömtåligare föremål.
I denna lokal skulle lifrustkammaren blifva kostnadsfritt delaktig af
den för hela museet gemensamma varmluftsledningen, hvilken möjliggjorde
hållandet af en dag och natt året om konstant värme.
De ifrågavarande lokalerna utgjorde emellertid museets spridningscentra
och förbindelseleder mellan dess olika afdelningar, hvarför museet
ej kunde frånhända sig bestämmanderätten öfver desamma. Den form, i
hvilken lifrustkammaren kunde komma i åtnjutande af dessa lokaler, kunde
därför icke blifva en lokalupplåtelse. En omorganisation af lifrustkammarens
förvaltning torde blifva nödvändig. Då det för lifrustkammaren måste
vara af största nytta att blifva delaktig af en så stor, vetenskapligt arbetande
institutions alla hjälpmedel, såsom tillfällig förstärkning af arbetskraft,
tillgång till dess enastående inrättningar för föremålens konserverande
m. in., syntes ett deponerande af lifrustkammarens samlingar i nordiska
museet vara den form, som för lifrustkammaren såsom vetenskapligt
arbetande institution vore den fördelaktigaste. Det blefve då nordiska
museets nämnd, som öfvertoge ansvaret inför Kungi. Maj:t för samlingarna
och deras noggranna vård och till Kungl. Maj:t afgåfve den årliga redogörelsen
för deras tillväxt, bearbetning och förvaltning. Nordiska museets
nämnd syntes äfven böra öfvertaga den myndighet, som hittills utöfvats
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
af nationalmusei nämnd i handläggning af ärenden rörande lifrustkainmaren.
Närmaste vården och tillsynen öfver lifrustkammaren skulle dock
fortfarande utöfvas af en föreståndare, som af Kungl. Maj:t förordnades
på förslag af nordiska museets styresman eller dennes ställföreträdare.
Föreståndaren skulle till nämnden anmäla frågor om nya förvärf för samlingarna,
föra erforderliga inventarier öfver desamma, kontrasignera nämndens
årliga redogörelse samt såsom ordinarie amanuens vid nordiska museet
hafva närmaste vård och tillsyn öfver museets med lifrustkammaren
sammanfallande afdelningar.
Såsom på grund af begränsningen af lifrustkammarens samlingar folie
sig helt naturligt, syntes dessa samlingar i det stora hela böra sammanhållas
i de förenämnda lokalerna; dock borde föremål ur den ena samlingen
för att bättre kunna göra sig gällande kunna uppställas i den
andra. Förblandning af sakerna i de olika samlingarna torde likväl lätt
kunna undvikas, därigenom att lifrustkammarens äldre inventarienummer
och särskilda märkning bibehölles och nyförvärf infördes på fortlöpande
nummer i denna äldre inventarieförteckning.
För att undvika konkurrens mellan de båda samlingarna vid inköp
torde böra föreskrifvas, att för nordiska museet endast inköptes på vapenafdelningen
föremål af utpräglad allmogekaraktär, medan däremot på afdelningen
för kostymer, vagnar, seldon in. in. för lifrustkammaren blott
inköptes föremål, som tillhört kungliga personer eller ägde utpräglad
historisk karaktär.
Som särskilda villkor vid öfverlåtelsen syntes böra bestämmas, att
lifrustkammarens äldre besparingar och katalogkassa fortfarande skulle
reserveras för dess räkning, och att lifrustkammarens ordinarie vaktmästare
skulle öfvertagas af nordiska museet. Kostnaderna för samlingens uppställning
i de nya lokalerna torde nordiska museet vara villigt att bestrida,
däremot torde flyttningskostnaderna böra bestridas af staten. Öfverflyttningen
syntes ej kunna ske före sommaren 1906. För att i någon mån
uppväga de kostnader, nordiska museet komme att ikläda sig för mottagandet
af lifrustkammarens samlingar, torde depositionstiden ej böra
sättas under 25 år med tre års uppsägningstid.
De fördelar, som skulle komma lifrustkammaren till godo vid en
öfverlåtelse i denna form, vore sålunda högst väsentliga. Viktigast torde
dock vara, att med öfverflyttningen samlingen från att nu stå mera isolerad
som en för allmänheten mera främmande specialitet, nämligen vapen, med
enstaka föremål af framstående historiskt värde, då jämte det material
nordiska museet själft ägde skulle kunna gifva en helhetsbild af det svenska
folkets kultur och historia, från den högste till den lägste. Härtill komme,
7
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 95.
att, om detta tillfälle nu försummades, det aldrig torde blifva möjligt för
lifrustkammaren att till så ringa kostnad erhålla en lokal med liknande
företräden.
Intendentens vid nordiska museet förenämnda promemoria är af följande
lydelse:
» Sedan de föremål afsöndrats, som skola deponeras i riksmusei etnografiska
afdelning, deponeras det öfriga i nordiska museet, hvars styrelse
inför Kungl. Maj:t öfvertager ansvaret för samlingarnas vård och bevarande
jämte förvaltningen af de till lifrustkammarens skötsel af Riksdagen på
extra ordinarie stat beviljade medlen och i öfrigt intager samma ställning
till lifrustkammarens samlingar som förut nationalmusei nämnd. Då genom
samlingarnas deponerande i nordiska museet anslaget för’ lifrustkammarlokalernas
uppvärmning och jämväl en del af anslaget till samlingarnas
bevakande bortfaller, torde det af Riksdagen beviljade anslaget lämpligen
på annat sätt disponeras än tillförne, förslagsvis sålunda:
till aflöning åt föreståndaren...................................................... kronor 2,000: —
» inköp ............. » 2,000:
> samlingarnas konservering in. in. ............................. » 1,000:
> bidrag till bevakning............................................................ :> 1,400: —
hvarigenom 2,000 kronor blifva tillgängliga för samlingarnas ökande,
hvartill förut ej funnits några å stat anvisade medel.
Då hvarje konkurrens mellan lifrustkammarens och nordiska museets
samlingar bör undvikas, torde det vara lämpligt, att å ena sidan nordiska
museet förbinder sig att för sin vapensamling ej köpa annat än vapen af
utpräglad allmogekaraktär, och lifrustkammaren å den andra sidan att ej
köpa andra dräkter, sadlar och vagnar eller därmed besläktade föremål
än sådana, som hafva tillhört kungliga personer eller äga utpräglad historisk
karaktär. Depositionen bör äga en varaktighet af minst 25 år med
o års uppsägningstid.
Statens garantier.
Den person, som har närmaste vården af samlingarna sig anförtrodd,
förordnas af Kungl. Maj:t efter nordiska museets styresmans eller hans
ställföreträdares hörande. Denne af Kungl. Maj:t förordnade föreståndare
blir i och med detta äfven ordinarie amanuens vid nordiska museet, som
härför särskildt aflönar honom, och han kontrasignerar nordiska museets
nämnds årliga redogörelse för lifrustkammarens förvaltning. Han äger
vidare såsom föreståndare för lifrustkammaren att till nämnden anmäla
frågor rörande nya förvärf för nämnda samlingar och bör införa dessa i lifrustkammarinventariet
och låta märka dem med nummer, hvilka äro en fort
-
8
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
sättning af den i det äldre inventariet förekommande nummerserien, hvarigenom
lifrustkammarens samtliga föremål aldrig på något vis kunna förväxlas
med nordiska museets. Lifrustkammarsamlingarna hållas tillsammans
i museets stora centralhall och i den s. k. vapensalen. Om det af
en eller annan anledning skulle vara ömkligt uppställa någon mindre del
af lifrustkammarens samlingar på annan plats i museet, har museets nämnd
att detta till Kungl. Maj:t anmäla.
Lifrustkammarens fördelar.
«
Lifrustkammarens samlingar uppställas i en lokal, som kommer att
pa ett synnerligen anslående sätt framhålla de historiska minnenas betydelse,
hvarigenom ett besök i samlingarna säkerligen kommer att framkalla
ett liögstämdt intryck, på samma gång lokalen medgifver en fullt
kulturhistorisk och vetenskaplig uppställning. Därigenom att 2,000 kronor
af de af Riksdagen beviljade medlen anvisas till inköp, betryggas lifrustkammarsamlingarnas
utveckling på ett mer tillfredsställande sätt än tillförne.
Vidare komma föremålen i åtnjutande af eu bättre vård än hvad
nu är möjlig med de medel, som för närvarande stå lifrustkammarens
föreståndare till buds för detta ändamål. Emedan en stor del af nordiska
museets samlingar länge legat magasinerade, har det befunnits nödigt vidtaga
omfattande åtgärder för deras konserverande, och har nordiska museet
på detta område bättre anordningar än något annat museum. När lifrusrkammarens
samlingar stå under nordiska museets vård och ansvar, komma
de naturligen i åtnjutande af de fördelar, nordiska museets anordningar i
detta afseende erbjuda, hvarförutom det äfven i eu hel del andra fall torde
vara fördelaktigt att komma i åtnjutande af de förmånei’, som förvaltningen
af nordiska museets stora samlingar medföra.
Den året om såväl dag som natt jämna temperatur, som museets
lokaler, tack vare varmluftsvärmeledningar, erbjuda, måste äfvenledes anses
såsom en ej oviktig fördel.
Slutligen bör framhållas, att lifrustkammarföremålen endast kunna
vinna därpå, att de komma i kontakt med den samling, som gjort till sin
uppgift att belysa svenska folkets utveckling dels etnografiskt och dels historiskt,
allt från nyare tidens början. För den, som studerar lifrustkammarens
samlingar, innehåller nordiska museet en mängd jämförelse- och
anknytningspunkter, och för den stora allmänheten blifva de historiska
föremålen i lifrustkammarens samlingar lättare att till sitt fulla värde
uppskatta, när de äro ställda i samband med hela kulturutvecklingen, än
när de endast äga en specialsamling af vapen till bakgrund.
9
Kung1. Maj:ts K åd. Proposition N:o 95.
Nordiska museets fördelar.
Dessa hänga ytterst nära tillsammans med nyss anförda förhållande,
ty liksom nordiska museets samlingar underlätta den rätta uppfattningen
af lifrustkammaren, så komplettera dessa senare på ett lyckligt sätt nordiska
museets, så att dessa samlingar tillhopa gifva en fylligare och mera helgjuten
bild af det egna landets kulturutveckling, än något museum i något annat
land för närvarande torde göra. Det är för att kunna framställa denna
storslagna bild af svenska folkets historia, som nordiska museet är villigt
att göra de uppoffringar, som mottagandet, uppställandet och värden af
lifrustkammarens samlingar komma att medföra.»
Uti sitt förut omförmälda utlåtande har nationalmusei nämnd för
egen del anfört följande:
»Utgående f ån det af riksmarskalksämbetet framhållna oafvisliga beliofvet
att åt den kungliga familjen anordna större och ändamålsenligare
bostäder i det kung! slottet, har nämnden ansett sig höra till besvarande
upptaga den nådiga remissen endast i hvad rör den plats, dit lifrustkammarens
samlingar lämpligen skulle kunna flyttas, under förutsättning
att riksmarskalksämbetets underdåniga framställning^ skulle vinna Eders
Kung!. Maj:ts nådiga bifall. Dessa samlingar böra, på grund af det störa
värde de äga i främsta rummet ur historisk och fosterländsk synpunkt,
förvaras och utställas på ett fullt värdigt sätt och helst i någon staten
tillhörig byggnad. Lämpligare lokal än Stockholms slott i detta afseende
varit för dem, kunna de icke få. Vid sökandet efter annan lämplig plats
har nämnden i främsta rummet kommit att fästa sig vid Arffurstens palats
vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm, hvars historiska minnen gå tillbaka
ända till Lennart Torstenssons dagar, och som senare ända intill våra
dagar varit den kungliga familjens egendom. Utom att detta palats har
det yppersta läge, som kan erbjudas eu offentlig samling, synes det vara
fullt tillräckligt för lifrustkammaren och därmed förenade samlingar samt
äfven genom sin inredning i mycket lämpa sig för desamma. Naturligtvis
måste det undergå en genomgripande reparation och en omändring i vissa
partier, särdeles hvad gårdsutrymmet beträffar, hvilket sistnämnda synnerligt
väl skulle lämpa sig för de stora kungl. prakt vagnarna, som tillhöra
samlingarna, och denna reparation blefve nog kostsam. Men samlingarna
förtjäna, såsom innehållande för hvarje svensk dyrbara minnen af vara
store konungai*, fältherrar, statsmän in. fi., att svenska staten gör uppoffringar
för deras värdiga och ändamålsenliga hysande, och hvad än
palatset kommer att användas till, skola kostsamma reparationer nog alltid
blifva nödvändiga.
Bill. till Ritsa. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. SO Häft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
I eu den 23 februari 1904 dagtecknad skrifvelse till Kungl. Maj:t
har Riksdagen uttalat, att det synes Riksdagen vara angeläget, att beslut
snart fattas om denna dyrbara fastighets användning för något statens
ändamål. Under sådana förhållanden och på grund af hvad här ofvan
anförts får nationalmusei nämnd i underdånighet hemställa, att Kungl.
Majt måtte, efter verkställd utredning med afseende å de för ändamålet
nödiga kostnaderna, täckas föreslå Riksdagen, att Arffurste^ palats må
upplåtas för lifrustkammaren och därmed förenade samlingar.
Skulle nu Arffurstens palats finnas böra tagas i anspråk för något
annat statsändamål och detta nämndens förslag på grund häraf således
icke vinna Kungl. Maj:ts bifall, har en annan lösning af lifrustkammarfrågan
antydts i riksmarskalksämbetets förevarande skrifvelse. Riksmarskalksämbetet
säger sig ha anledning tro, att en synnerligen förmånlig
lokal skulle kunna erhallas för lifrustkammarens räkning i midtbyggnaden
af nordiska museets nya palats å kungl. Djurgården. Detta förslag har
varmt förordats i ett af lifrustkammarens föreståndare den 5 september
1904 till nämnden afgifvet infordra dt yttrande med anledning af riksmarskalksämbetets
skrifvelse. Af detsamma framgår, att nordiska museets
styrelse enligt föreståndarens uppgift torde vara villig att på vissa villkor
för ändamålet upplåta dels den genom hela byggnadens längd gående
centralhallen med undantag af partiet mellan ingången och absiden, dels
den öfver ingången belägna, utåt hallen öppna afdelning, som ursprungligen
afsetts till museets vapensal. Nämnden, som tagit denna lokal i
närmare betraktande, kan icke förneka, att densamma i ett och annat lämpar
sig för lifrustkammarens samlingar, om man bortser dels från den omständigheten
att den, såsom ej ursprungligen afsedd för utställning af
museiföreinal och dylikt, till följd af sina ovänliga proportioner ej kommer
att verka sa fördelaktigt, som önskligt vore, särdeles på de många smärre
föremålen, såsom vapen och klädespersedlar, som bilda samlingens liufvudbestandsdel,
dä däremot fanor och standar, mera dekorativt anordnade, tvifvelsutan
komma att te sig pa ett särdeles festligt sätt. Också ha försöken
att i den stora hallen placera någon afdelning af nordiska museets egna
samlingar slagit synnerligen illa ut enligt meddelande af nordiska museets
intendent. Härjämte bör framhållas, att lokalen måste ur eldfarlighetens
synpunkt betraktas såsom otillfredsställande, särdeles om artificiell belysning
där kommer att anbringas, till följd af sin ovanliga storlek och
de ovanliga höjdförhållandena, hvarigenom luften i densamma ständigt
hålles i rörelse, hvilket lätt kan göra, att, om eld genom ovarsamhet eller
eljest fattar i en klut, densamma lätt kan sprida sig, särdeles bland de
brännbara ämnen, den kungl. klädkammaren innehåller. Dessa skäl mot
11
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 95.
de dyrbara och enastående samlingarnas flyttning till ifrågavarande lokaler,
hvilka, nämnden upprepar det, ursprungligen ej varit afsedda till museilokal
och därför ej uppfylla nutida fordringar på en sådan, äro ur museiteknisk
synpunkt alltför tyngande, för att nämnden skulle kunna förbigå
dem med tystnad.
Emellertid, om nu dessa lokaler upplåtas åt statens ifrågavarande
samlingar, så är därmed lifrustkammarens bostadsfråga löst på ett för
staten åtminstone ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Denna
upplåtelse kan ske antingen sålunda,, att staten får full dispositionsrätt
öfver lokalerna och i dessa får styra och ställa efter behag med sina dyrbara
samlingar, eller också så, att med upplåtelsen vissa villkor blifva
förenade med afseende på inseendet öfver och vården af samlingarna. På
en upplåtelse utan alla villkor lär nordiska museets styrelse ej vara villig
att gå in. Föreståndaren för lifrustkammaren har i sin förstnämnda skrifvelse
anmält, att nordiska museet ej kan frånhända sig bestämmanderätten
öfver dessa lokaler, och att således den form, i hvilken lifrustkammaren
kan komma i åtnjutande af desamma, därför icke kan blifva en lokalupplåtelse.
Nu är att märka, att nordiska museet ej är någon statsinstitution.
Dess styrelse utgöres af en nämnd af sju personer, af hvilka sex, ursprungligen
valda af museets grundläggare, komplettera sig själfva, och den sjunde
utses af Kungl. Maj:t.
Att nu lägga hela ansvaret för en dyrbar statssamlings ändamålsenliga
vård och skötsel i händerna på en till sex sjundedelar själfvald
nämnd, i hvilken endast en sjundedel representerar svenska staten, och
detta utan alla garantier, kan nationalmusei nämnd för sin del ej tillstyrka.
Ty om också nordiska museets nämnd i sin nuvarande sammansättning
lämnar tillfredsställande garantier i detta hänseende — hvilket
nationalmusei nämnd är den första att vilja erkänna, förutsatt att denna
nämnd har tid att ägna sina krafter åt det ökade arbete, som ett förenande
af lifrustkammarens och nordiska museets samlingar med nödvändighet
skulle medföra — så är det ingalunda sagdt, att så kommer
att blifva förhållandet i framtiden, då dess sammansättning kan komma
att bestämmas af för nordiska museet såsom institution viktigare hänsyn
än hänsynen till statens där deponerade samlingar.
Den enklaste formen för denna garanti vore tvifvelsutan, om lifrustkammaren,
öfver hvars samlingar en af Kungl. Maj:t tillförordnad föreståndare
fortfarande skulle hafva den närmaste vården och tillsynen, erhölle
en af Kungl. Maj:t för vissa år förordnad inspektor, som hade suspensivt
veto i alla frågor rörande lifrustkammaren. Där han och nordiska
12
Kund. Majds Nåd. Proposition N.:o 95.
museets styrelse vore af olika mening, skulle frågan dragas inför Kungl.
Maj:t; där han och styrelsen vore ense, vore frågan afgjord. Vissa frågor
skulle dock alltid afgöras åt Kungl. Maj:t, såsom frågor om afsöndring
under en eller annan form af föremål ur samlingen, väsentligare förändringar
med afseende på lokalernas användning för samlingarna o. s. v.
Nordiska museets styrelse skulle inför Kungl. Maj:t öfvertaga ansvaret
för samlingarnas vard och bevakande jämte förvaltningen af lifrustkammarens
medel och desamma till kungl. kammarrätten i vederbörlig ordning
redovisa. Styrelsens, inspektorns och föreståndarens ömsesidiga befogenhet
skulle fastställas genom noggranna instruktioner, på hvilkas formulering
nämnden dock ej anser sig här böra ingå.
Hvad den ekonomiska sidan angår må erinras, att lifrustkammarens
af Kungl. Maj:t fastställda extra stat för innevarande år har följande utseende:
Föreståndaren,
arfvode ................................................................. kronor 2,000: —
Till bestridande af rustmästare-, eldare- och bevaknings
göromål
..............................................................................j » 2,100: —
Renhållning .................................................................................... » 400: _
Brännmaterial .................................................... » 1400:__
Samlingarnas vård och underhåll....................................... » 300: —
Summa kronor 6,200
Äfven efter en eventuell öfverflyttning till nordiska museets byggnad
torde detta anslag böra utgå, men fördelas på annat sätt, hvad angår
nagra af anslagsposterna. Så skulle anslaget till brännmateriel ej behöfva
tagas i anspråk och ej heller en del af anslaget till samlingarnas bevakning,
enligt hvad framgår af den promemoria, som nordiska museets intendent
pa begäran af nationalmusei intendent under hand inlämnat, hvarigenom
en del af det nuvarande anslaget skulle kunna användas till samlingarnas
ökande, för hvithet afsevärda ändamål nu inga medel finnas på stat uppförda.
Däremot torde inflytande förevisnings- och katalogmedel böra tillfalla
nordiska museet. Upplysningsvis må nämnas, att förevisningsmedlen
ar 1903 inflöto med 1,532 kronor 75 öre och katalogmedlen med 1,610
kronor 25 öre. Förevisningstiderna skulle blifva desamma som för nordiska
■ museet. I öfverlatelsen bör dock fastställas, att lifrustkammarens samlingar
skola afgiftsfritt hållas tillgängliga för allmänheten om söndagarna och
de helgdagar, museet hålles öppet, samt minst en söckendag i veckan.
Såsom förutsättningar för samlingarnas öfverflyttning får nämnden
i likhet med föreståndaren för lifrustkammaren, i öfrigt framhålla:
13
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 95.
att lifrustkammarens äldre besparingar och katalogkassa fortfarande
komma att vara dess egendom;
att donationer och dylikt till lifrustkammaren tillfalla densamma oafkortade;
att
dess ordinarie vaktbetjäning öfvertages af nordiska museet;
att kostnaderna för samlingarnas uppställning i nordiska museet, såsom
montrer och öfrig utställningsmateriel, bestridas af nordiska museet;
att ritningarna och dylikt till denna utställningsmateriel fastställas af
Kungl. Maj:t; samt
att lifrustkammarens samlingar vid uppställningen hållas tillsammans
i de för dem upplåtna lokalerna (centralhallen och vapensalen).
Då hvarje konkurrens mellan lifrustkammaren och nordiska museet
bör undvikas, bör nordiska museet förbinda sig att ej inköpa sådana föremål,
som befinnas önskvärda för lifrustkammarens samlingar och ansluta
sig till dess serier, för såvidt lifrustkammaren äger möjlighet att dem
förvärfva.
Öfverlåtelsen bör ske för vissa år, förslagsvis 25, med staten förbehållen
rätt att äfven dessförinnan återtaga sin samling, efter 2 års uppsägningstid.
Ungefär på så sätt har nationalmusei nämnd tänkt sig en eventuell
uppgörelse mellan staten och nordiska museet med afseende på lifrustkammarens
och därmed förenade samlingars inrymmande i nordiska museets
byggnad. Nationalmusei nämnd håller dock före, att det vore staten värdigare
och för de dyrbara samlingarna lämpligare, om staten själf uppläte
lokal åt dem, skulle detta också ske med ekonomiska uppoffringar. Förvisso
äro samlingarna värda äfven afsevärda sådana. Nämnden får därför
sluta med det den började, att den lyckligaste lösningen af lifrustkammarens
bostadsfråga vore, att Arffurstens palats upplätes för dess samlingar och
att lifrustkammaren därmed blefve herre i eget hus.»
Efter erhållen nådig befallning afgaf nordiska museets nämnd den
22 november 1904 underdånigt utlåtande i ärendet och anförde därvid:
»Med öppen blick för de stora fördelar, som synbarligen äro att vinna
genom sammanförandet sida vid sida af nordiska museets och lifrustkammarens
samlingar, hvilka i viktiga delar komplettera hvarandra till belysande
af det svenska folkets utveckling i etnografiskt och historiskt afseende,
finner museet sig lika pliktigt som villigt att för detta måls vinnande
söka i byggnaden å Lejonslätten bereda lifrustkammaren plats; och
på sätt riksmarskalksämbetet framhållit, torde sådant kunna ske med an
-
14
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
vändande hufvudsakligen dels af den stora centralhallen, med undantag
af partiet mellan ingången och absiden, och dels af den så kallade vapensalen,
jämte midtelpartiet i södra flygelns bottenvåning, om detta vid uppställningen
skulle finnas behöflig!.
Visserligen är hallen icke ursprungligen afsedd till egentlig utställningssal
utan snarare till en fosterländsk minneshäll, vid hvars prydande
dock alltid utställningsföremål af ett eller annat slag skolat komma till
användning; och lifrustkammarens dekorativa och delvis pompösa samlingar
af troféer och historiska minnen ägna sig alldeles särskildt härför, på
samma gång som lokalens statliga arkitektur är synnerligen passande såsom
omfamning kring dessa dyrbara, till det fosterländska sinnet så mäktigt
talande samlingar. Med sitt öfverljus och sina stora ytor synes hallen
äfven i museitekniskt afseende fullt tillfredsställande, om ock må medgifvas,
att de enklare redskap och husgeråd, som utgöra hufvudbeståndsdelen af
nordiska museets samlingar, icke skulle så väl harmoniera med hallens
arkitektur.
Icke heller kan lokalen, på sätt sagda nämnd vill göra gällande, anses
ur eldfarlighetens synpunkt otillfredsställande. Enligt fattadt beslut skall
artificiell belysning icke anbringas i utställningssalarna och hallen, och då
byggnadens uppvärmning sker med cirkulerande varmluft samt särskilda
åtgärder vidtagits för lokalernas isolerande, och då därtill kommer, att allt
arbete vid fotogenlampa, stearinljus eller med dem likställda betningsmedel
inom utställningssalarna är förbjudet, synes eldfara från byggnadens
inre val knappast kunna förekomma och i hvarje fall ej med större sannolikhet
här än i hvilken annan lokal som helst; museibyggnadens fria läge
torde däremot erbjuda ofantligt mycket större säkerhet mot eldfara utifrån
än vare sig de lokaler, som för närvarande hysa lifrustkammaren, eller
Arffurstens palats, som af nationalmusei nämnd föreslås.
Da nordiska museets nämnd icke kan anse de anmärkningar, som
gjorts mot de ifrågasatta lokalerna i dess nybyggnad, grundade, finner
nämnden sig kunna tillstyrka deras användning för lifrustkammarens samlingar,
och förklarar sig nämnden villig att mottaga desamma till utställning
därstädes och att inför Kungl. Maj:t öfvertaga ansvaret för samlingarnas
vard och bevakande jämte förvaltningen af lifrustkammarens
medel med ty åtföljande skyldighet att för dem i vederbörlig ordning till
kammarrätten redovisa, dock under den betingelse, att museet härigenom
icke frånhänder sig bestämmanderätten öfver de för dessa samlingar upplåtna
lokaler.
Ofverlåtelsen synes därför, på sätt nationalmusei nämnd ock förordar,
böra ske i form af deposition, så att lifrustkammaren såsom en staten till
-
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95. 15
hörig, men i nordiska museet ingående särskild del ställes under nämndens
förvaltning.
I likhet med hvad af nationalmusei nämnd föreslagits, finner ock
nordiska museet, att lifrustkammarens samlingar fortfarande skulle stå
under närmaste tillsyn af en af Kung! Maj:t förordnad tjänsteman, hvilken
tillika skulle i och med denna sin befattning vara tjänsteman hos nordiska
museet. Vid sådant förhållande synes det böra tillhöra museets nämnd
att i underdånighet afgifva förslag vid tillsättande af ny innehafvare af
denna tjänst, äfvensom vid vikariatsförordnanden.
Då således den person, som i första hand har lifrustkammarens vård
sig anförtrodd, och tillika en af nämndens ledamöter skola vara af Kungl.
Maj:t förordnade, synes det, som om ytterligare garantier för en samvetsgrann
förvaltning icke skulle erfordras. Skulle det dock anses nödigt, att,
på sätt nationalmusei nämnd föreslagit, en särskild inspektor tillsättes att
öfver förvaltningen hafva tillsyn, måste dock nordiska museet motsätta sig,
att denne inspektor utrustas med en myndighet, som skulle fråntaga museet
all handlingsfrihet vid utöfvandet af dess åtagande i fråga om lifrustkammarens
vård. Inspektorns befogenhet synes alltså, om han eljest är
behöflig, böra inskränkas till rätten att till museets nämnd framställa
anmärkningar och önskemål samt att till Kungl. Maj:ts nådiga åtgärd anmäla,
hvad han finner af nämnden försummadt, jämte ett suspensivt veto
angående föremålens förflyttning från de åt lifrustkammaren upplåtna
lokalerna till annan dylik inom museibyggnaden.
Med afseende på den af nationalmusei nämnd föreslagna staten för
lifrustkammaren efter dess eventuella öfverflyttande till nordiska museet
finner sig nämnden icke mot densamma böra gorå någon erinran, oaktadt
det synts nämnden skäligt, att något bidrag frän statens sida till lokalernas
kostsamma uppvärmning beräknats.
Angående öfriga, ekonomien berörande frågor, som af nationalmusei
nämnd vidröras, får nordiska museets nämnd i underdånighet anföra
följande:
För inpackningen och transporten af lifrustkammarens samlingar torde
icke nordiska museet böra vidkännas några omkostnader eller något ansvar.
Då det däremot synes lämpligt, att nordiska museet bekostar de för samlingarnas
uppställande erforderliga montrer och utställningsmateriel, torde
ock åt detsamma kunna anförtros att utan Kungl. Maj:ts besvärande bestämma
de härför behöfliga ritningar och dylikt.
Öfverflyttandet af lifrustkammarens samlingar till nordiska museet
kan icke för detta senare komma att medföra någon pekuniär vinst, utan
tvärtom förorsaka dels för en gång den efter nordiska museets förhållan
-
16
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 95.
den icke obetydliga summan för samlingarnas värdiga uppställande, dels
ökade årliga utgifter för bevakning, konservering m. in.
Nordiska museet torde icke kunna böja sina inträdesafgifter på grund
af li fru stkammarens samlingars förevisande i museets lokaler, och man kan
icke räkna på, att nordiska museets inkomster skola stiga med ett belopp
motsvarande inträdesafgifterna till lifrustkammaren, medan den stod uppställd
i kung!, slottet. Under sådana omständigheter torde det icke förtänkas
nordiska museets nämnd, om den icke anser sig för närvarande
kunna förbinda sig att under sön- och helgdagar hålla lifrustkammarens
samlingar afgiftsfritt tillgängliga, såsom nationalmusei nämnd föreslagit, då
däraf, pa grund af lokalernas inbördes läge och anordning, med nödvändighet
måste följa, att äfven nordiska museets samlingar skulle blifva fritt
tillgängliga dessa dagar, då besöken äro ojämförligt talrikast. Icke som
om nämnden ej gärna skulle vilja hålla museet kostnadsfritt öppet — det
ligger tvärtom i museets intresse att nå fram till eu så stor allmänhet i
sa vida kretsar som möjligt — utan nämndens tvekan härleder sig från
farhagan, att museets ekonomiska bärkraft skall visa sig otillräcklig. .Helst
skulle nämnden sett, att den kunnat erbjuda ett ständigt fritt tillträde.
Med anledning af de ekonomiska uppoffringar, som nordiska museet
skulle vidkännas genom öfvertagande af lifrustkammarens samlingar, anser
nämnden det vara berättigad^ att öfverlåtelsen sker på minst 25 år med
ömsesidig uppsägningstid af minst två år. Skulle Kungl. Maj:t ej vilja
medgifva deponering på minst denna tid, får nämnden i underdånighet
framhålla det önskvärda i, att i alla fall uppsägningsrätten göres ömsesidig.
Skulle depositionen etter uppsägning från statens sida upphöra förr än efter
25 ar, maste nämnden i sä fall framhålla nödvändigheten af, att museet
tillförsäkras ersättning motsvarande de utgifter museet haft i och för lifrustkammarens
samlingars värdiga installerande i byggnaden å Lejonslätten.
På grund af hvad sålunda anförts får nordiska museets nämnd för
sin del i underdånighet föreslå:
att lifrustkammarens samlingar deponeras i nordiska museets byggnad
å Lejonslätten;
att depositionen må fa omfatta en tid af 25 år med ömsesidig uppsågningsrätt
tva ar innan depositionstiden utgår. Skulle staten dessförinnan
önska depositionen åter, må detta ske tre år efter skedd uppsägning. I
detta senare fall ersätter staten nordiska museets utgifter för samlingarnas
installering i museet;
^att närmaste tillsynen öfver lifrustkammarens samlingar utöfvas af en
af Kungl. Maj:t på förslag af nordiska museets nämnd förordnad tjänsteman,
som samtidigt må vara tjänsteman vid nordiska museet;
Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
17
att de för lifrustkammaren på extra ordinarie stat beviljade statsmedlen
inåtte fortfarande utgå med minst samma belopp som hittills;
att inpackningen och transporten af lifrustkammarens samlingar ske
på statens bekostnad och under dess ansvar.
A andra sidan skulle nordiska museet förbinda sig:
att i museibyggnaden å Lejonslätten för lifrustkammarens samlingar
upplåta ej mindre centralhallen med undantag af utrymmet mellan entrén
och absiden, än äfven vapensalen samt eventuellt någon del af midtelpartiet
i södra flygelns bottenvåning;
att öfvertaga ansvaret för lifrustkammarens vård och bevakande jämte
förvaltningen af dess medel med skyldighet att redovisa för dem till
kammarrätten;
att bestrida kostnaderna för samlingarnas uppställande i nordiska
museet;
att hålla lifrustkammarens samlingar fritt tillgängliga en dag i veckan;
att öfvertaga lifrustkammarens nuvarande ordinarie vaktbetjaning, dock
utan förbindelse att dem framdeles pensionera.
Slutligen får nordiska museets nämnd underdånigst framhålla önskvärdheten
af dels:
att, innan öfverenskommelse om lifrustkammarens deponering i nordiska
museet kommer till stånd, noggranna instruktioner angående museinämndens
och föreståndarens för lifrustkammaren befogenhet, dessa i anslutning
till hvad lifrustkammarens föreståndare i sin skrifvelse till nationalmusei
nämnd af den 5 sistlidne september yttrat, samt eventuellt inspektörs
befogenhet fastställas, dels:
att, likaledes med anslutning till lifrustkammarintendentens nämnda
yttrande, föreskrifter stipuleras, som förebygga all ömsesidig konkurrens
mellan lifrustkammaren och nordiska museet vid samlingarnas komplettering''
och förökande.»
Vid utlåtandet voro fogade reservationer af två utaf nämndens ledamöter,
riksantikvarien H. Hildehrand och ingeniören C. G. Norström. Den
förre motsatte sig nämndens beslut, enär han icke kunde finna det vara
svenska staten värdigt att i en annan institution, i all synnerhet i en, som
icke vore en statsinstitution, söka inackordering för en gammal, dyrbar,
vida känd och vida prisad statssamling. Ingeniören Norströms reservation
är af följande lydelse:
»Frågan om lifrustkammarens öfverflyttande till nordiska museet har
eu djupt ingripande betydelse för användningen af museibyggnaden å
Lejonslätten samt för museets ställning och förhållanden till staten.
Bih. till Rikscl. Prål. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 30 Höft.
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
Nordiska museets stora hall har icke skapats till utställningsrum för
samlingar och kommer efter min öfvertygelse så mycket mindre att lämpa
sig därtill, som den, till följd af nämndens förut fattade beslut om galleriernas
afstångande mot hallen, åtminstone vintertiden icke erhåller tillräcklig
dager för sadant ändamål.. Den har i stället från början afsetts
att blifva en fosterländsk festhall, hvars golf skulle kunna rymma stora
skaror af vart folk, som här, omgifna åt bilder och föremål belysande
nordens kultur, borde äfven på annat sätt än genom samlingarnas omedelbara
studerande läras att känna och älska sitt land. Skulle lifrustkammarens
samlingar till största delen här uppställas och fylla hallens golf, blefve
denna del af doktor Artur Hazelius’ syfte med skapandet af nordiska
museet fullständigt förhindrad. Museet har för öfrigt redan nu icke tillräckligt
utrymme för de egna samlingarna, och det synes mig sannolikt,
att lifrustkammarens stora mängd utländska föremål, särskild! vapen, som
ej hafva någon direkt historisk betydelse för Sverige, böra lämpligare få
sin plats i en specialsamling såsom artillerimuseum, än i det museum, som
särskilt skall bevara minnena af det svenska folkets och dess grannfolks
kultur.
Dessutom måste jag äfven anse, att de förutsättningar, under hvilka
majoriteten af museets nämnd vill mottaga lifrustkammarens samlingar, äro
för nordiska museet ofördelaktiga, då jag icke kan finna, att de stora uppoffringar
af penningmedel och utrymme, som härmed äro förenade, skola
tillnärmelsevis uppvägas af motsvarande fördelar.
Hvad beträffar förhållandet till staten, torde genom mottagandet af
lifrustkammarens samlingar det vara omöjligt att kunna undvika ett för
nordiska museet såsom fristående institution kanske ödesdigert och för dess
fria utveckling hindrande beroende. För lifrustkammaren själf vore det,
såsom ock. nationalmusei nämnd yttrar, helt visst mera värdigt, att de dyrbara
samlingarna med sina rent historiska minnen af kungliga personer
finge utställas i någon staten tillhörig byggnad.
Pa dessa skal kan jag, huru värdefullt det för nordiska museet än
måste vara, om vissa delar af'' lifrustkammaren finge hos museet deponeras,
icke biträda beslutet om mottagandet af lifrustkammarens samlingar i sin
helhet.»
Enligt nådigt beslut den 9 december 1904 lämnade Kungl. Maj:t
nationalmusei nämnd tillfälle att afgifva underdånigt yttrande i anledning
af hvad nordiska museets nämnd i sin förberörda skrifvelse anfört, samt
anbefallde nämnden att, därest för lifrustkammarens ifrågasatta förflyttning
särskildt anslag erfordrades, förebringa utredning i sådant afseende. Seder
-
19
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 95.
mera öfverlämnades till nationalmusei nämnd en af r i ks rn arskalksämb et et till
chefen för ecklesiastikdepartementet den 19 december 1904 aflåten skrifvelse
med tillkännagifvande, att ståthållareämbetet å Stockholms slott i skrifvelse
till riksmarskalksämbetet bland annat hemställt, att åtgärder måtte vidtagas,
för att de i nordöstra slottsflygeln förvarade samlingarna blefve i
så god tid därifrån förflyttade, att lokalerna senast den 1 juli 1905 kunde
vara utrymda och disponibla till företagande af erforderliga förändringsoeh
inredningsarbeten.
I anledning häraf afgaf nationalmusei nämnd den 20 januari 1905
förnyadt underdånigt utlåtande i ämnet och anförde därvid, bland annat,
att nämnden redan i sitt förra utlåtande uttalat tvifvelsmål, huruvida de
ifrågasatta lokalerna i nordiska museets nybyggnad vore lämpliga för
lifrustkammarens samlingar. Det berättigade i dessa tvifvelsmål framginge
af ingeniören Norströms förenämnda reservation, däri han framhållit,
att nordiska museets stora hall icke skapats till utställningsrum för samlingar
och så mycket mindre komme att lämpa sig därtill, som den åtminstone
vintertiden icke erhölle tillräcklig dager för sådant ändamål.
Nordiska museets nämnd hade likaledes upplyst, att hallen icke ursprungligen
varit afsedd till egentlig utställningssal, men hållit före, att den med
sitt öfverljus och sina stora ytor äfven i museitekniskt afseende vore fullt
tillfredsställande och att särskildt lifrustkammarens dekorativa och delvis
pompösa samlingar af troféer och historiska minnen alldeles särskildt ägnade
sig därför. Detta hade nationalmusei nämnd i sitt förra utlåtande i ärendet
påpekat i hvad rörde några mindre delar af samlingarna, men ej dess
hufvudbeståndsdel — vapnen och klädespersedlarna.
I afseende å lokalernas eldfarlighet blefve denna naturligtvis minskad
till följd af det beslut, som fattats, att artificiell belysning icke skulle
anbringas i utställningssalarna och hallen, men denna fara blefve dock
ingalunda häfd. Faran läge mycket häruti, att hela samlingen skulle inrymmas
i ett enda stort öppet rum, hvarest luften särskildt till följd af
de ovanliga höjdförhållandena ständigt hölles i rörelse och där det skydd
saknades, som läge i samlingens fördelning genom eldfasta väggar i flera
smärre rum.
Hvad formerna för en eventuell deposition anginge, hade nordiska
museets nämnd i allmänhet biträdt nationalmusei nämnds förslag. I några
punkter hade nordiska museet dock gjort några tilläggsbestämmelser och
ändringar. Så önskade nordiska museets nämnd att få afgifva underdånigt
förslag vid tillsättande af ny innehafvare af föreståndaretjänsten
vid lifrustkammaren äfvensom vid vikariatsförordnande. Nationalmusei
nämnd funne icke något hinder böra möta härför.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
Nordiska museets nämnd hade ifrågasatt den af nationalmusei nämnd
föreslagna inspektorns behöflighet och motsatt sig, att han skalle utrustas
med en myndighet, som skulle fråntaga museet afl handlingsfrihet vid
utöfvandet af dess åtagande i fråga om lifrustkammarens vård, hvarför
hans befogenhet borde på visst, af nordiska museets nämnd föreslaget sätt
inskränkas. Nationalmusei nämnd kunde icke biträda denna mening. I
inspektorns person och befogenhet skulle staten hafva en garanti för, att
de dyrbara statssamlingarna val vårdades och uppfyllde sitt ändamål.
Nordiska museet vore ingen statsinstitution. Dess nämnd kompletterade
till sex sjundedelar sig själf, blott den sjunde utsåges af Kungl. Maja.
Att lägga hela ansvaret för en ytterligt dyrbar statssamlings ändamålsenliga
vård och skötsel i händerna på en nämnd, i hvilken endast en
sjundedel representerade svenska staten, hade nationalmusei nämnd förklarat
sig ej kunna tillstyrka. Nämnden vidhölle hvad den förut yttrat
i denna del.
Beträffande lokalernas öppenhållande hade nationalmusei nämnd föreslagit,
att vid den eventuella uppgörelsen skulle fastställas, att lifrustkammarens
samlingar skulle afgiftsfritt hållas tillgängliga för allmänheten
om söndagarna och de helgdagar, nordiska museet hölles öppet. Nordiska
museets nämnd hade förklarat sig icke för närvarande kunna åtaga sig eu
sådan förbindelse. Då det helt säkert skulle väcka berättigad hann hos
den stora allmänheten, som om sön- och helgdagarna hittills städse fått
besöka lifrustkammarens samlingar afgiftsfritt, att af hänsyn till nordiska
museets ekonomi nödgas betala inträdesafgift till de dyrbara fosterländska
minnena, och då statens alla öfriga samlingar hölles öppna utan afgift
sön- och helgdagar, vågade nationalmusei nämnd uppställa denna fordran
på fritt tillträde nämnda sön- och helgdagar såsom ett oeftergifligt villkor
för samlingarnas öfverflyttande.
Hvad ekonomien i öfrigt beträffade, hade nordiska museets nämnd förklarat
sig icke hafva någon annan erinran att göra med afseende på den
af nationalmusei nämnd föreslagna staten för lifrustkammaren, än att något
bidrag borde af staten lämnas till lokalernas kostsamma uppvärmning,
■hvilket ju kunde anses skäligt. Likaså torde nordiska museets nämnd enligt
dess uttalade önskan kunna anförtros att utan Kungl. Maj:ts besvärande
bestämma om behöfliga ritningar o. d. till de montrer och annan
utställningsmateriel, som nordiska museet skulle bekosta för uppställande
af lifrustkammarens samlingar. Då staten således ej skulle få någon bestämmanderätt
med afseende på denna utställningsmateriels anskaffande,
kunde tal ej blifva om någon statens skyldighet att ersätta den, i händelse
af det träffade aftalets uppsägning och samlingarnas bortflyttning.
21
Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
Med afseende på uppsägningsrätten hade nationalmusei nämnd föreslagit,
att öfverlåtelsen borde ske på vissa år, föreslagsvis 25, med staten
förbehållen rätt att äfven dessförinnan återtaga sin samling efter två års
uppsägningstid. Nordiska museets nämnd hade framhållit det önskvärda
i, att uppsägningsrätten gjordes ömsesidig. I princip hade nationalmusei
nämnd intet att invända däremot, men ville i underdånighet hemställa,
att, då svårigheter eljest skulle kunna uppstå för staten, uppsägningstiden
från nordiska museets sida bestämdes till 4 å 5 år.
I öfrigt hade nationalmusei nämnd inga anmärkningar att göra mot
de villkor eller önskemål, nordiska museets nämnd uppställt för lifrustkammarens
eventuella öfverflyttning till och deponerande i nordiska museets
byggnad.
Med anledning af riksmarskalksämbetets förut omförmälda skrifvelse
af den 19 december 1904 hade nämnden i skrifvelse till nordiska museets
nämnd framställt förfrågan, huruvida i nordiska museets byggnad eventuellt
skulle kunna från den 1 maj 1905 upplåtas lokal till förvarande
af lifrustkammarens samlingar. Till svar härå hade meddelats, att nordiska
museets nämnd ansåge det möjligt att i sagda byggnad redan från den
ifrågasatta tiden bereda plats för dessa samlingars magasinering, men att,
då detta endast kunde ske i de utrymmen, som skulle användas till utställningslokaler,
nordiska museet ej kunde mottaga samlingarna till förvar
annat än under förutsättning, att de, samtidigt med museets öfriga samlingar,
komme att uppställas i museets lokaler. Skulle öfverenskommelse
om lifrustkammarsamlingarnas framtida deponerande i nordiska museet
vara på ömkligt sätt afslutad före den 1 maj 1905, vore nämnden villig
att mottaga samlingarna att i nordiska museet förvaras på samma sätt
som museets egna samlingar, dock med villkor att de delar af lifrustkammarsamlingarna,
som nordiska museet ej inventerat till sig, väl nedpackades
i slutna lärår, som plomberades.
Beträffande kostnaderna för flyttningen yttrade nationalmusei nämnd,
att dessa ställde sig ungefär lika för flyttning till Arffurstens palats som
för flyttning till nordiska museet på sätt framginge af ett utaf firman
Freys express afgifvet anbud, enligt hvilket nämnda firma åtoge sig att
verkställa flyttningen till nordiska museet för 4,200 kronor och till Arffurstens
palats för 4,000 kronor, med tillägg i senare fallet, därest samlingarna
skulle uppställas en eller två trappor upp, af 200 kronor för hvarje trappa,
dock att i båda alternativen kostnaden skulle nedbringas med 400 kronor,
därest biträde vid flyttningen kunde påräknas af 15 man af flottans manskap
om dagen, i likhet med hvad som skett år 1884 vid samlingarnas
22
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
öfverflyttande till kung!, slottet. Då nordiska museet ej ansåge sig böra
bekosta denna flyttning, och då lifrustkaromaren ej för ändamålet ägde
några medel, erfordrades för densamma ett särskildt anslag, hvilket med
hänsyn jämväl till med flyttningen förenade oförutsedda utgifter torde
böra sättas till 4,500 kronor, att i mån af behof och mot redovisning användas.
Möjligen skulle dessa flyttningskostnader kunna något nedbringas
genom eventuell uppgörelse med annat bolag, något som tiden hittills icke
medgifvit. Emellertid komme icke kostnaderna att öfverskrida förenämnda
belopp.
Efter erhållen nådig befallning att ånyo i ärendet yttra sig har nordiska
museets nämnd den 21 februari 1905 afgifvit förnyadt underdånigt
utlåtande och därvid anfört, bland annat, följande:
»Huruvida, det är staten värdigt eller ovärdigt att förskaffa lifrustkammarsamlingarna
plats i en synnerligen god lokal, tillhörig en offentlig
institution, som arbetar under offentlig kontroll, därom vill nordiska museets
nämnd ej yttra sig, då den ju är part i saken.
Hvad centralhallens lämplighet som museilokal beträffar, så vidhåller
nämnden sin redan tidigare angifna ståndpunkt. Då nämnden i sin förra
underdåniga skrifvelse yttrat, att hallen icke ursprungligen varit afsedd
till egentlig utställningssal, är detta uttryck så att fatta, att den från början
tänkts utgöra något mer än ett vanligt utställningsrum, men ingalunda så,
att egenskapen af utställningsrum skulle vara den främmande, ty i det af
museets grundläggare, doktor Hazelius, år 1891 utgifna programmet för
nordiska museets nybyggnad heter det om nämnda rum: »A gallerierna
samt delvis måhända äfven å hallens golf uppställas interiörerna från de
olika bondstugorna samt öfriga föremål». Häraf torde framgå, att det
yttrande, som eu reservant inom nordiska museets nämnd uttalat och som
af nationalmusei nämnd åberopats, nämligen »att nordiska museets stora
hall icke skapats till utställningsrum för samlingar», måste anses vara alltför
ensidigt.
Nationalmusei nämnd upptager vidare samma reservants yttrande, att
hallen åtminstone vintertiden ej skulle erhålla tillräcklig dager. Museimän,
som under tvenne år arbetat i hallen, äro däremot af den åsikt, att hallen
under större delen af året erbjuder ett tillfyllestgörande och behagligt ljus,
och att denna under den mörkaste tiden liksom alla museilokaler bär
i landet har en otillräcklig belysning, hvilket dock ej torde vara byggnadens
fel. Dessa personers omdöme i denna sak torde väl få anses väga
minst lika tungt som byggnadskontrollantens.
Nationalmusei nämnd vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning om
inspektörs befogenhet. Nordiska museets nämnd vill utöfver hvad den förut
23
Kungl. Maj:ts JS''åd. Proposition 2\T:o 95.
sagt rörande denna fråga i underdånighet ytterligare anföra, att, då vården
af lifrustkammarsamlingarna anförtros åt nordiska museet, hvilar ytterst
ansvaret för samlingarnas tillfredsställande skötsel på nämnden; men sättes
vid sidan af nämnden en myndighet af den art, att hvarje nämndens
beslut i dessa frågor förut måste underställas hans och eventuellt
Kungl. Maj:ts godkännande, innan de kanna verkställas, hvilket blir en
gifven följd af inspektörs suspensiva veto, så öfverflyttas onekligen hela
ansvaret för lifrustkammarens vård från nämnden till inspektor, hvarförutom
lifrustkammarärenaena, i följd af att de regelbundet måste gå igenom
minst tvenne instanser, komma att blifva betj^dligt fördröjda, säkerligen
till ej ringa men för samlingarna. Erhåller inspektor rätt att till
Kungl. Maj:ts nådiga åtgärd anmäla hvad han finner vara af nämnden
försummadt — såsom nordiska museets nämnd föreslagit — torde väl
staten därigenom äga full garanti mot samlingarnas vanskötsel. Ty denna
anmälningsrätt innebär enligt nämndens förmenande, att, därest nämnden
finnes hafva vidtagit någon åtgärd, som med fog kan anses innebära ett
åsidosättande af samlingarnas behöriga vårdande, Kungl. Maj:t må
lämna de föreskrifter, som i berörda hänseende kunna finnas nödiga, dock
att nordiska museet därigenom icke tillskyndas några särskilda kostnader
utöfver hvad som kan anses skäligt på grund af museets allmänna åtagande
vid samlingarnas deponerande.
Då nordiska museets nämnd fortfarande på grund af ekonomiska skäl
anser det vala omöjligt att hålla nordiska museet afgiftsfritt öppet om
söndagarna, men nämnden å andra sidan vill visa tillmötesgående, så har
nämnden än en gång låtit göra en ingående undersökning om möjligheten
att hålla lifrustkammarsamlingarna tillgängliga utan inträdesafgift under
de söndagar och helgdagar, då museet i öfrigt hålles öppet, och har därvid
befunnits, att, om det också ej kan ske utan stora svårigheter, skulle det,
genom ökning af vaktpersonalen under dessa dagar af åtta personer utöfver
det för samlingarnas öfvervakande i vanliga fall erforderliga antalet,
låta sig göra att hålla lifrustkammarsamlingarna så afskilda, att tillträde
afgiftsfritt kunde lämnas till dem, under det afgift upptages för beseendet
af museets egna samlingar.
Då dessa åtta vakter för sön- och helgdagar uteslutande anställas
för möjliggörandet af fritt tillträde till lifrustkammarsamlingarna, så är
väl ej mer än billigt, att museet . erhåller mot deras aflöning svarande
ersättning.
Då nordiska museets nämnd anser, att bestämmandet af hela uppställningen
af lifrustkammarsamlingarna bör anförtros åt denna nämnd,
håller nationalmusei nämnd före, att hvarje ersättning för uppställnings
-
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
kostnaderna, i händelse samlingarna skulle från statens sida uppsägas före
de 25 åren, bör helt och hållet afvisas.
Mot detta förslag måste nordiska museets nämnd inlägga sin gensaga.
Det är omöjligt för nordiska museet att bestrida omkostnaderna för uppställandet
af 1 ifrus t kammarsamlingarna utan att för sig betrygga det utlagda
beloppets ersättande, i händelse lifrustkammardepositionen i nordiska
museet från statens sida skulle uppsägas före de bestämda 25 åren. Då
på nordiska museets nämnd öfverflyttas ansvaret för lifrustkammarsamlingarnas
vård, och skötseln af samlingarna i hög grad är beroende af det
sätt, på hvilket de utställas, om montrer och sådant äro af den art, att de
skydda m. rn., följer som en konsekvens häraf, att den, som bär ansvaret
för vården, också skall äga att bestämma utställningsmaterialet.
Nordiska museets ekonomiska ställning tillåter ej en luxuös uppställning,
men å andra sidan ligger det i nordiska museets eget intresse, att
lifrustkammarsamlingarna erhålla eu deras eget värde och hallens monumentalitet
motsvarande montering. Någon fara för att onödiga kostnader
göras torde därför icke föreligga. Men till statens säkerhet och för vinnande
af en officiell siffra till grund för eventuell ersättning kan ju lämpligen
nordiska museets förslag till lifrustkammarens uppställning underkastas
kontrollräkning af öfverintendentsämbetet.»
Vid utlåtandet var fogad en af ingeniören Norström afgifven reservation,
hvari han vidhållit sin uppfattning, att den stora hallen i nordiska
museets nybyggnad icke varit afsedd till utställningslokal, samt påpekat
svårigheterna för nordiska museet att, samtidigt med att lifrustkammarsamlingarna
hölles afgiftsfritt tillgängliga för allmänheten, upptaga afgift
för tillträde till nordiska museets angränsande samlingar.
Sedan i anledning af en klausul i det af Freys express afgifna anbudet
hos sjöförsvarsdepartementet begärts upplysning, huruvida för den
nu tilltänkta flyttningen, som ifrågasatts skola ske under försommaren
1905, biträde kunde påräknas af manskap från kungl. flottan, har chefen
för nämnda departement i skrifvelse den 9 mars 1905 meddelat, att tillgången
å manskap vid den antydda tidpunkten, då flottans öfningar till
sjöss påginge, icke medgåfve, att sådant biträde för ifrågavarande ändamål
lämnades.
I sammanhang med frågan om lifrustkammarens flyttning torde jag
få erinra om en utaf generalfälttygmästaren gjord framställning om utredning
angående föremål, som lämpligen kunde från lifrustkammaren
öfverflyttas till artillerimuseet för att införlifvas med dervarande samlingar,
öfver hvilken framställning nationalmusei nämnd afgifvit underdånigt ytt
-
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
rande den 30 september 1904. I detta sitt yttrande har nationalmusei
nämnd hemställt, att den af generalfälttygmästaren begärda utredningen
icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda, förr än den af riksmarskalksämbetets
underdåniga skrifvelse af den 18 juni 1904 framkallade
frågan om lifrustkammaréns förflyttning från sina nuvarande lokaler i
kungl. slottet blifvit slutgiltigt ordnad.
I skrifvelse af den 22 november 1904 har nordiska museets nämnd
i anledning häraf hemställt, att, i händelse den föreslagna utredningen
funnes böra äga rum, densamma måtte företagas, innan något vidare åtgjord
es i frågan om lifrustkammaréns flyttning till nordiska museet.
Nationalmusei nämnd, som anbefallts att ånyo afgifva yttrande i
detta ärende, har till åtlydnad häraf i skrifvelse den 20 januari 1905 meddelat,
att under sådana förhållanden och då föreståndaren för lifrustkammaren,
hvilken det närmast torde åligga att verkställa en dylik utredning,
därest den befunnes böra äga rum, på grund af sjukdom fått
tjänstledighet och sedan början af år 1905 vistades vid utländsk kurort,
nationalmusei nämnd ansåge sig icke böra till behandling upptaga ifrågavarande
nådiga remiss, förr än bemälde föreståndares yttrande förelåge,
Den nu afhandlade frågan om flyttning af lifrustkammaréns samlingar
har, såsom jag omnämnt vid redogörelsen för hvad i detta ärende förekommit,
sin närmaste anledning i uttalade önskningar, att de åt dessa
samlingar för närvarande upplåtna lokaler i Stockholms slott måtte inom
kort återställas till Hans Maj:t Konungens personliga disposition. Enligt
hvad jag numera inhämtat, är dock flyttningsfrågan ej så trängande, som
under ärendets handläggning antagits, utan lärer man kunna påräkna, att
samlingarna under den närmaste tiden få kvarblifva på sin nuvarande plats,
så att en brådstörtad flyttning och en för samlingarna menlig magasinering
ej behöfva förekomma. På sätt framgår af den utredning, lifrustkammarens
föreståndare i ärendet förebragt, förefinnas emellertid andra omständigheter,
som med nödvändighet påkalla, att en annan lokal med det snaraste
beredes för lifrustkammaréns samlingar. Såsom föreståndaren med
styrka framhållit, kunna nämligen samlingarna icke erhålla en fullt tillfredsställande
vård i nordöstra slottsflygeln. Denna lämnar sålunda ej tillräckligt
utrymme åt samlingarna, till följd hvaraf ock en stor del af''dem,
bland annat dyrbara sadlar, schabrak, spetsar och kostymer, sedan länge
icke kunnat utställas; och äfven i andra af föreståndaren angifna afseenden
hafva de nuvarande lokalerna visat sig olämpliga för ifrågavarande samlingar.
Det måste därför betraktas som en lycklig händelse, att nu erbjuder
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 50 Höft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
sig tillfälle att åtminstone tills vidare för dessa samlingar erhålla en betryggande
fristad under nordiska museets hägn i dess nybyggnad på kung! Djurgården.
Jag vill dock icke förneka, att, därest utsikt funnes att inom
en snar framtid dessa statens samlingar, Indika inom sig rymma så många
för fäderneslandets historia minnesrika föremål, kunde erhålla plats i en
staten tillhörig byggnad, där möjligen äfven statens historiska museum
kunde inrymmas, en sådan anordning skulle synas mig mer tilltalande.
Planer hafva visserligen vant å bane att låta ombygga och inreda
det staten tillhöriga s. k. Arffurstens palats till en museibyggnad för statens
historiska museum och lifrustkammaren. Kostnaderna härför hafva beräknats
till omkring 700,000 kronor. Med hänsyn till denna betydande
kostnad och då Arffurstens palats på grund af sitt centrala läge torde med
större fördel böra användas för andra statens ännu mer trängande byggnadsbehof,
lärer föga utsikt finnas att inom Arffurstens palats erhålla lokaler
för lifrustkainmarens samlingar. Då det icke heller synes mig lämpligt
att, i afvaktan på att i någon annan af statens nuvarande byggnader eller
genom af staten för ändamålet verkställd nybyggnad möjligen skulle kunna
komma att anordnas plats för dessa statssamlingar, låta inpacka och
magasinera dem kanske för en lång oviss framtid, har jag ansett, att man
bör lyssna till det från nordiska museets sida gjorda erbjudandet.
I nordiska museets i hög grad monumentala byggnad på kungl. Djurgården,
hvilken byggnad genom sitt fria läge och frånvaron af artificiell
belysning i utställningslokalerna synes vara väl skyddad mot eldfara, skulle
lifrustkainmarens dyrbara samlingar kunna erhålla särskilda, för samlingarnas
uppställning synnerligen lämpliga lokaler utan någon ^''byggnadskostnad
för staten eller annan större utgift än det nu för tillsyn, underhåll och
vård af lifrustkammarens samlingar utgående extra anslaget å 6,200 kronor
om året. Lifrustkammaren skulle där i de för detsamma upplåtna
lokaler fortfarande hållas för sig såsom, en särskild samling utan sammanblandning
med nordiska museets egna samlingar. Förenade i samma byggnad
skulle emellertid lifrustkainmarens och nordiska museets samlingar på
ett lyckligt sätt komplettera hvarandra till en fulltonig kulturbild af eu
stor del utaf svenska folkets förgångna lif.
Någon öfverlåtelse af lifrustkainmarens samlingar till nordiska museet
är icke ifrågasatt, utan skulle uppgörelsen endast afse en deposition af
dessa samlingar inom ifrågavarande lokaler i nordiska museets nybyggnad
på vissa för samlingarnas vård och tillökning betryggande villkor, hvadan
alltså, därest under depositionstiden tillfälle skulle yppas att bereda annan,
ännu lämpligare plats för lifrustkainmarens samlingar, hinder icke möter
att däraf begagna sig, endast uppsägning af aftalet sker inom viss öfverenskoinmen
tid. Vården af samlingarna skulle fortfarande utöfvas af eu sär
-
27
Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 95.
skild, af Kung!. Maj:t förordnad föreståndare, hvilken emellertid skulle
kunna tillika vara tjänsteman vid nordiska museet och således underlydande
nordiska museets nämnd. Med denna nämnds sammansättning
och museets karaktär af att vara snarare en allmän än en privat institution
torde det icke innebära någon fara att till nämnden för depositionstiden
öfverflytta den handläggning af ärenden rörande lifrustkammaren, som nu
åligger nationalmusei nämnd, i synnerhet om, såsom synes mig lämpligt,
en särskild inspektor förordnas af Kungl. Maj:t att öfvervaka förvaltningen
af lifrustkammarens angelägenheter.
Då det är af vikt, att, därest en sådan uppgörelse, som nu ifrågasatts,
skulle komma till stånd, där af härflytande rättigheter och förpliktelser
såvidt möjligt klargöras, har jag, med beaktande af hvad angående ett
sådant aftals innehåll blifvit i ärendet föreslaget och erinradt, låtit under
hand uppgöra skriftligt förslag till en blifvande öfverenskommelse i ämnet,
hvilket förslag efter åtskilliga jämkningar blifvit af nordiska museets nämnd
genom påteckning godkändt. Detta förslag, som synes mig innehålla för
staten tillräckligt betryggande bestämmelser, är af följande lydelse:
»Förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten och nordiska
museet angående deposition af lifrustkammarens samlingar i nordiskamuseets
nya byggnad å Lejonslätten på kungl. Djurgården.
1.
Lifrustkammarens samlingar magasineras i nordiska museets nya
byggnad å Lejonslätten från den tid, då samlingarna hinna dit öfverflyttas,
och intill dess nordiska museet hunnit inventera till sig dessa,
hvilket senast bör hafva skett till den 1 juli 1906. Nordiska museet
öfvertager vården af samlingarna, allt efter som dessa inventeras öfver till
museet. De föremål, som museet ej inventerat till sig, förvaras i slutna
lärår eller montrer, och förbinder sig museet att åt dem bereda en året
om jämn temperatur och låta dem komma i åtnjutande af de allmänna
skyddsåtgärder mot eldfara och inbrott, som vidtagits för museets egna
samlingar, men ansvarar museet i öfrig! icke för dessa föremål. Såväl de
nedpackade som de till museet öfverlämnade föremålen stå under närmaste
vård af lifrustkammarens föreståndare. Först sedan inventeringen i sin
helhet afslutats, öfverlämnas förvaltningen af lifrustkammarens medel till
nordiska museet, och härifrån räknas depositionstiden, alltså senast från
och med den 1 juli 1906 och till den 1 juli 1931. Inpackning och
flyttning af lifrustkammarens samlingar ombesörjas och bekostas af staten,
hvaremot nordiska museet anordnar och bekostar samlingarnas upp
-
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
*
ställning i museet och därför erforderliga montrer samt öfrig utställningsmateriel.
Önskar staten eller nordiska museet, att depositionen skall upphöra
före den 1 juli 1931, må det tidigast ske tre år efter uppsägning
från statens sida och fem år efter uppsägning från nordiska museets sida.
Om depositionen i följd af uppsägning från statens sida upphör före den
1 juli 1931, skall staten ersätta hvad nordiska museet visar sig hafva
i enlighet med gängse pris utgifvit för samlingarnas installering i museet
Har uppsägning oj skett från nordiska museets sida minst fem år eller.
från statens sida minst tre år före utgången af den ursprungligen bestämda
depositionstiden, anses denna förlängd med tio år och sedermera under
motsvarande förutsättningar med ytterligare en tioårsperiod i sänder; dock
att depositionstiden äfven då kan förkortas genom uppsägning på sätt
förut nämnts.
2.
Lifrustkammarens samlingar skola, så snart sig göra låter, ordnas i de
för dem särskild! upplåtna lokaler i nordiska museet, där de under depositionstiden
skola utan sammanblandning med nordiska museets egna
föremål vara uppställda och hållas för allmänheten afgiftsfritt tillgängliga
under vissa timmar en söckendag i hvarje vecka samt dessutom de sönoch
helgdagar, då museet i öfrigt hålles öppet. De ifrågavarande lokalerna
äro den genom museibyggnadens hela längd gående centralhallen
med undantag af utrymmet mellan hufvudingången och absiden, vidare
den öfver hufvudingången belägna, utåt hallen öppna afdelning, som ursprungligen
afsetts till museets vapensal, och, om så erfordras, någon del
af midtpartiet i södra flygelns bottenvåning.
För depositionstiden ställer staten till förfogande af nordiska museets
nämnd ett anslag af 6,200 kronor, för år räknadt, hvilket anslag skall användas
till vård, bevakning, underhåll och förökande af lifrustkammarens
samlingar. Af detta anslag skola för år räknadt afses:
till arfvode åt lifrustkammarens föreståndare ..................... kronor 2,000: —
» » inspektor.......................... » 600: —
» samlingarnas ökande ............................................................ » 1,400: —
Den nettovinst, som under depositionstiden uppkommer genom försäljning
af kataloger öfver samlingarna, skall jämväl, i mån af behof, användas
för lifrustkammaren, men tillfaller i öfrigt nordiska museet, hvilket
äfven äger förfoga öfver de medel, som under depositionstiden inflyta för
samlingarnas förevisning.
Kungl. May.ts 1Säd. Proposition N:o 95.
29
4.
Under depositionstiden stå lifrustkammarens samlingar under förvaltning
af nordiska museets nämnd, som, utan anspråk på vidare bidrag från
statens sida än här ofvan sägs, ansvarar för samlingarnas behöriga vård
och underhåll samt inför kammarrätten redovisar för förvaltningen af lifrustkammarens
medel, i den mån de ej på grund af särskilda bestämmelser
händhafvas af annan institution eller myndighet. Frågor om afsöndring
eller lån af föremål från lifrustkammaren äfvensom angående väsentligare
ändringar i afseende å de för lifrustkammarens samlingar bestämda lokalers
användning skola underställas Kungl. Maj:ts pröfning och afgörande.
. 5.
Vid inköp af föremål till lifrustkammaren och nordiska museet hör
konkurrens mellan samlingarna undvikas. Såsom regel gäller, att för lifrustkammaren
inköpas hufvudsakligen vapen och af andra föremål sådana,
som tillhört kungliga personer eller äga utpräglad historisk karaktär, samt
att nordiska museet endast inköper sådana vapen, som begagnats af allmogen.
6.
Närmaste vården och tillsynen öfver lifrustkammaren utöfvas af dess
föreståndare, som utses af Kungl. Maj:t efter förslag af nordiska museets
nämnd. Denne föreståndare må tillika vara anställd såsom tjänsteman vid
nordiska museet.
7.
Kungl. Maj:t äger förordna en inspektor att öfvervaka förvaltningen
af lifrustkammarens angelägenheter. Denne inspektor har att hos nordiska
museets nämnd göra de framställningar, han kan finna af omständigheterna
påkallade, samt, ifall han anser nämnden hafva vid berörda förvaltning
gjort sig skyldig till fel eller försumlighet, därom göra anmälan hos Kungl.
Maj:t, som äger meddela de föreskrifter, hvilka kunna finnas erforderliga;
dock att nordiska museet ej därigenom må tillskyndas några särskilda kostnader
utöfver hvad som kan anses skäligt på grund af hvad museet i allmänhet
åtagit sig beträffande lifrustkammaren. Skulle inspektor finna ett
af museinämnden fattadt beslut kunna medföra svårare äfventyr för lifrust
-
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
kammaren, äger lian förbjuda beslutets verkställighet, hvarmed då skall
anstå, i afvaktan på hvad Kungl. Maj:t kan Unna skäligt i frågan bestämma.
8.
Nordiska museet öfvertager i sin tjänst nuvarande ordinarie v aktbetjäning-
vid lifrustkammaren, nämligen eu vaktmästare och en eldare, Indika
fortfarande, så länge de kvarstå i sina befattningar, skola aflönas med
minst 800 kronor om året hvardera. För den vaktbetjäning, som erhåller
aflöning från det af Riksdagen beviljade anslaget till lifrustkammaren,
åtager sig nordiska museet ej att bereda pensioner.
9.
Kungl. Maj:t äger att efter hörande af nordiska museets nämnd meddela
närmare instruktioner för lifrustkammarens inspektor och föreståndare.
10.
Denna öfverenskommelse utgör ej hinder för Kungl. Maj:t att i anledning
af därom nu väckt fråga förordna om öfverförande till artillerimuseum
af en del af lifrustkammarens samlingar; dock bör nordiska museets nämnd
blifva satt i tillfälle att öfver deta-ljeradt förslag i detta ärende yttra sig,
och är nordiska museet fritaget från fullgörandet af denna öfverenskommelse,
därest Kungl. Maj:t mot museinämndens uttalade mening medgifver
öfverflyttning af föremål till artillerimuseet i en sådan utsträckning, att
lifrustkammarsamlingarnas nuvarande karaktär enligt nämndens före frågans
afgörande tillkännagifna uppfattning skulle därigenom förryckas. På
det att nordiska museets öppnande för allmänheten ej må blifva försenadt
genom denna fråga, är det nödvändigt, att densamma varder afgjord i så
god tid, att den för lifrustkammarens uppställande nödiga utställningsmaterielen
kan beställas redan under hösten 1905.»
I afseende å den i punkten 1 omförmälda magasineringen af lifrustkammarens
samlingar i nordiska museets byggnad, innan museet hinner
inventera dem till sig, har intendenten för museet på förfrågan meddelat,
att till magasineringsplatser för dessa samlingar vore afsedda följande
lokaler inom nordiska museets norra flygel: i bottenvåningen midtpartiet
för vagnar och västra galleriet för sådana föremål, som kunde misstänkas
innehålla mal; i hallvåningen stora hallen och härintill gränsande östra
galleriet för hufvudmassan af samlingarna samt i kanslibyggnaden två trappor
opaginerad Kontrollera mot PDF
81
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
upp i brandfritt hvalf, försedt med järndörr och afsedt till förvaringsplats
för arkivalier, de dyrbaraste föremålen.
Beträffande den i punkt 3 berörda vinst å försäljning af kataloger
öfver lifrustkammarens samlingar och inkomst genom samlingarnas förevisning
har jag velat erinra, att, enligt hvad jag inhämtat, motsvarande
medel under de sista fem åren uppgått till följande belopp:
Förevisning smedel. Katalogmedel.
1900..............
............. kronor 812:
—
.....................kronor
1,063:
12
1901 ..............
............. * 930:
50
»
1,156:
95
1902 ..............
............ > 934:
50
»
1,302:
08
25
1903 ..............
............. » 1,532:
75
»
1,610:
1904 ..............
............. » 1,537:
1,127:
25
Det skulle utan tvifvel hafva varit lyckligast, om redan nu hunnit
afgöras, huruvida några föremål och i så fall hvilka skola öfverflyttas från
litrustkammaren till artillerimuseum. Men om än detta af omförmäld
orsak ännu icke kunnat ske, hyser jag den tillförsikt, att svårigheter icke
skola möta att få denna fråga på ett tillfredsställande sätt ordnad inom
den i punkten 10 angifna tid. Likaledes torde den i förut omnämnda
promemoria af nordiska museets intendent berörda fråga om afsöndring
från lifrustkammaren till naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning
af åtskilliga föremål från utomeuropeiska länder och folk lätt kunna vinna
sin lösning.
Vidkommande kostnaden för flyttning af lifrustkammarens samlingar
till nordiska museet, hvilken kostnad skulle bestridas af staten, torde, med
hänsyn därtill att något biträde vid flyttningens verkställande icke är att
påräkna från flottans manskap, denna kostnad böra beräknas till högst
4,500 kronor.
Med anledning af hvad sålunda anförts och då för träffande af den
ifrågasatta överenskommelser! mellan svenska staten och nordiska museet,
särskildt i hvad angår utfästelsen om statsbidrag under depositionstiden,
torde böra inhämtas Riksdagens samtycke, hemställer jag i underdånighet,
det Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att ej mindre
för sin del medgifva, att i förevarande ämne aftal i enlighet med förenärnnda
förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten och nordiska
museet må träffas, än äfven på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag
af 4,500 kronor till bestridande af kostnader för flyttning af lifrustkammarens
samlingar.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Kung!. Maj:t att låta
under år 1905 af tillgängliga medel förskottera detta belopp.»
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
täcktes, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,
Hans Kung!. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla;
och skulle nådig proposition af den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Gustaf Norström.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B., 1905.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1905:86 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition angående flyttning af lifrustkammarens samlingar m. m. s. 1 i texten