Sök i Ratio Lex

Angående pension åt af lidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor

1906-03-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:107, Angående pension åt af lidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

1

N:o 107.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

pension åt af lidna banvakterna Johannes Nilssons och

Jöns Perssons änkor; gifven Stockholms slott den 30 mars

1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva, att till en hvar af aflidna banvakterna Johannes Nilssons och

Jöns Perssons änkor må af trafikmedel utbetalas pension till ett årligt

belopp af 140 kronor för änkan Persson och 100 kronor för änkan

Nilsson, att utgå till änkan Nilsson från och med den 1 oktober 1905

och till änkan Persson från och med den 1 februari 1906 i_ enlighet

med de grunder, som i 7 § af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks

änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter

delägare i nämnda kassa.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bil), till ltiksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. ö4 Haft. (N:o 107.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Järnvägsstyrelsens

fram

ställning.

Utdrag af protokollet öfver eivilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 30 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

ScHOTTE,

Berg,

Bergström.

Departementschefen, statsrådet Schotte yttrade:

Uti skrifvelse den 7 mars 1906 har järnvägsstyrelsen anmält, att,

sedan banvakterna Johannes Nilsson och Jöns Persson, hvilka innehaft

anställning vid Landskrona—Ångelholms järnväg och, då nämnda

järnväg öfvertogs af statsverket, öfvergått i statens järnvägars tjänst,

numera aflidit, hade deras efterlämnade änkor Johanna Nilsson, född

Persdotter, och Gunilla Persson, född Jönsdotter, uti särskilda till

järnvägsstyrelsen ställda skrifter, med förmälan att deras bemälda män

icke varit delägare i vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

eller enskilda järnvägarnas pensionskassa, anhållit, att pension till skäligt

belopp måtte genom styrelsens försorg åt dem utverkas.

Järnvägsstyrelsen anförde vidare, att af skrifterna bifogade dödsattester

för Nilsson och Persson samt rörande dem af vederbörande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.

befäl utfärdade intyg äfvensom präst- och läkarbetyg för sökandena

inhämtades, att Nilsson och Persson, hvilka erhållit anställning vid

Landskrona—Ångelholms järnväg, den förre den 1 januari och den

senare den 13 november i876, därefter tjänstgjort vid nämnda järnvägtill

den 1 januari 1896, då de samtidigt med statens förvärfvande af

denna järnväg inträdt i statens järnvägars tjänst. Om båda hade

intygats, att de städse med göda vitsord fullgjort sina åligganden.

Nilsson afled den 21 september 1905 och Persson den 20 januari. 1906,

efterlämnande såsom stärbhusdelägare, Nilsson änkan Johanna Nilsson,

född den 10 januari 1845, jämte en till myndig ålder kommen dotter

och Persson änkan Gunilla Persson, född den 23 april 1836, jämte

flera till myndig ålder komna barn. Såväl änkan Nilsson som änkan

Persson vore på grund af ålderdomssvaghet urståndsätta att genom

arbete bidraga till sitt uppehälle. Ånkan Persson befunne sig dessutom

i medellösa omständigheter; och angående änkan Nilssons förmögenhetsförhållanden

meddelade järnvägsstyrelsen, att, enligt hvad styrelsen

inhämtat, behållningen i boet efter hennes aflidna man uppgått till

6,543 kronor 22 öre.

Vederbörande distriktsförvaltning hade upplyst, att Nilssons och

Perssons aflöningsförmåner vid statens järnvägar, för år räknadt, utgjort

under åren 1896—1898 480 kronor, under åren 1899—1902 540 kronor

samt från och med år 1903 600 kronor jämte bostad och beklädnadsersättning.

Då genom beslut af Kungl. Maj:t och 1902 års riksdag pensioner

blifvit tillförsäkrade den personal, som vid västkustbanans inköp öfvergått

i statens järnvägars tjänst och icke tillhörde någon pensionsinrättning,

syntes i förekommande fall, då särskilda skäl därtill förelåge,

pension jämväl böra beredas änkor och barn efter befattningshafvare,

tillhörande denna personal; och erinrade järnvägsstyrelsen om att af

Kungl. Maj:t i sådant hänseende till 1903 och 1905 års riksdagar

aflåtna särskilda nådiga propositioner rörande änkor och barn efter vid

Landskrona—Ångelholms järnväg före år 1896 och sedermera i statens

järnvägars tjänst anställda stationskarlen Anders Nilsson och stationsmästaren

Per Mårtensson, hvilka i likhet med öfriga befattningshafvare

vid nämnda järnväg icke tillhört någon pensionsinrättning, blifvit af

Riksdagen bifallna.

I anledning däraf och med hänsyn särskild! därtill att båda sökandena,

enligt hvad vederbörande järn vägsläkare intygat, på grund af

ålderdomssvaghet och skröplighet icke kunde genom arbete ens bidraga

till sitt lifsuppehälle, hemställde styrelsen, att åt dem måtte beredas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements

chefens yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

pension att utgå till änkan Nilsson från ocli med den 1 oktober 1905

och till änkan Persson _ från och med den 1 februari 1906 i enlighet

med de grunder, som i 7 § af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks

änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor

och barn efter delägare i nämnda kassa. Beträffande pensionens storlek

hade järnvägsstyrelsen föreslagit, att densamma måtte, i anslutning till

de_ principer, som angifvits i Kungl. Maj:ts förenämnda nådiga proposition

till 1905 års riksdag angående pension åt stationsmästaren Per

Mårtenssons änka och barn, bestämmas för eu livar af sökandena till

ett årligt belopp af etthundrafyrtio kronor, motsvarande i afrundadt

tal tjugu procent af deras aflidna mäns enligt stadgandet i 3 § af

berörda reglemente till 690 kronor beräknade aflöning’.

Genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut rörande förbättrade

pensionsförmåner för den personal, som i anledning af västkustbanans

inköp öfvergått i statens järnvägars tjänst, hafva dels förhöjda pensioner

beredts ej mindre de till denna personal hörande tjänstemän och betjänte,

hvflka vid öfvergången i statens järnvägars tjänst tillhörde enskilda

järnvägarnas pensionskassa, än äfven änkor och barn efter dessa befattnmgshafvare,

dels ock pension vid afskedstagande! tillförsäkrats den del

af samma personal, som icke tillhörde någon pensionsinrättning. Det

synes da, såsom i nådiga propositionerna till 1903 och 1905 års riksdagar

i fråga om pensioner åt stationskarlen Nilssons samt stationsmästaren

Mårtenssons änkor och barn af dåvarande departementschefen äfven

framhölls, vara uppenbart att, i den man sådant visar sig'' erforderlig)

pensioner böra beredas jämväl åt änkor och barn efter tjänstemän

och betjänte, tillhörande sistnämnda grupp af ifrågavarande

personal.

Beträffande beloppet af den pension, som bör medgifvas nu förevarande

båda änkor, tillåter jag mig hänvisa till hvad i nådiga propositionen

n:o ^ 9 till 1905 års riksdag angående pension åt stationsmästaren

Mårtenssons änka och barn anfördes i fråga om pensionsbeloppet.

Af då anförda skäl ansågs, att beloppet af pension åt stärbhusdelägaie

efter tjänstemän och betjänte, tillhörande ifrågavarande

grupp af järnvägspersonalen, borde fastställas till viss skälig procent af

tjänsthafvarens enligt pensionsreglementet beräknade aflöning och att

denna pi ocent, på det att pensionen måtte blifva till någon hjälp för änka

och barn, icke borde sättas lägre än tjugu procent af berörda aflöning.

Mot de af järnvägsstyrelsen i nu förevarande fall till 140 kronor

föreslagna pensionsbeloppen har jag ej annat att erinra än att, då ban
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 5

vakten Nilsson efterlämnat en behållning i boet af 6,543 kronor 22 öre

— däraf å sparbank innestående 3,619 kronor 27 öre och i reverserade

fordringar 1,385 kronor — samt enär makarna allenast hafva ett

barn, en myndig dotter, hälften af boets kvarlåtenskap tillkommer änkan,

pensionen för änkan Nilsson synes kunna begränsas till .100 kronor

om året.

Med anledning häraf och då enligt vederbörande järnvägsläkares

intyg hvarken änkan Nilsson eller änkan Persson kunna genom arbete

bidraga till sitt lifsuppehälle, får jag härmed i underdånighet hemställa,

det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att till en hvar af aflidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns

Perssons ofvan omförmälda änkor må af trafikmedel utbetalas pension

till ett årligt belopp af 140 kronor för änkan Persson och 100 kronor

för änkan Nilsson, att utgå till änkan Nilsson från och med

den 1 oktober 1905 och till änkan Persson från och med den 1

februari 1906 i enlighet med de grunder, som i 7 § af gällande reglemente

för statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa stadgas rörande

pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronpriusen-Regenten

i nåder gilla samt förordnade, att i enlighet därmed

nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Bih. till Riksd. Prof. 1906.

1 Sami. 1 Afd. 54 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1906:163 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt aflidne banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor. a1 i texten
  2. SU 1906:140 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt aflidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor. s. 1 i texten