Angående pension åt af lidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor
1906-03-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1906:107, Angående pension åt af lidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
1
N:o 107.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pension åt af lidna banvakterna Johannes Nilssons och
Jöns Perssons änkor; gifven Stockholms slott den 30 mars
1906.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva, att till en hvar af aflidna banvakterna Johannes Nilssons och
Jöns Perssons änkor må af trafikmedel utbetalas pension till ett årligt
belopp af 140 kronor för änkan Persson och 100 kronor för änkan
Nilsson, att utgå till änkan Nilsson från och med den 1 oktober 1905
och till änkan Persson från och med den 1 februari 1906 i_ enlighet
med de grunder, som i 7 § af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks
änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter
delägare i nämnda kassa.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bil), till ltiksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. ö4 Haft. (N:o 107.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Järnvägsstyrelsens
fram
ställning.
Utdrag af protokollet öfver eivilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms
slott den 30 mars 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
ScHOTTE,
Berg,
Bergström.
Departementschefen, statsrådet Schotte yttrade:
Uti skrifvelse den 7 mars 1906 har järnvägsstyrelsen anmält, att,
sedan banvakterna Johannes Nilsson och Jöns Persson, hvilka innehaft
anställning vid Landskrona—Ångelholms järnväg och, då nämnda
järnväg öfvertogs af statsverket, öfvergått i statens järnvägars tjänst,
numera aflidit, hade deras efterlämnade änkor Johanna Nilsson, född
Persdotter, och Gunilla Persson, född Jönsdotter, uti särskilda till
järnvägsstyrelsen ställda skrifter, med förmälan att deras bemälda män
icke varit delägare i vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
eller enskilda järnvägarnas pensionskassa, anhållit, att pension till skäligt
belopp måtte genom styrelsens försorg åt dem utverkas.
Järnvägsstyrelsen anförde vidare, att af skrifterna bifogade dödsattester
för Nilsson och Persson samt rörande dem af vederbörande
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.
befäl utfärdade intyg äfvensom präst- och läkarbetyg för sökandena
inhämtades, att Nilsson och Persson, hvilka erhållit anställning vid
Landskrona—Ångelholms järnväg, den förre den 1 januari och den
senare den 13 november i876, därefter tjänstgjort vid nämnda järnvägtill
den 1 januari 1896, då de samtidigt med statens förvärfvande af
denna järnväg inträdt i statens järnvägars tjänst. Om båda hade
intygats, att de städse med göda vitsord fullgjort sina åligganden.
Nilsson afled den 21 september 1905 och Persson den 20 januari. 1906,
efterlämnande såsom stärbhusdelägare, Nilsson änkan Johanna Nilsson,
född den 10 januari 1845, jämte en till myndig ålder kommen dotter
och Persson änkan Gunilla Persson, född den 23 april 1836, jämte
flera till myndig ålder komna barn. Såväl änkan Nilsson som änkan
Persson vore på grund af ålderdomssvaghet urståndsätta att genom
arbete bidraga till sitt uppehälle. Ånkan Persson befunne sig dessutom
i medellösa omständigheter; och angående änkan Nilssons förmögenhetsförhållanden
meddelade järnvägsstyrelsen, att, enligt hvad styrelsen
inhämtat, behållningen i boet efter hennes aflidna man uppgått till
6,543 kronor 22 öre.
Vederbörande distriktsförvaltning hade upplyst, att Nilssons och
Perssons aflöningsförmåner vid statens järnvägar, för år räknadt, utgjort
under åren 1896—1898 480 kronor, under åren 1899—1902 540 kronor
samt från och med år 1903 600 kronor jämte bostad och beklädnadsersättning.
Då genom beslut af Kungl. Maj:t och 1902 års riksdag pensioner
blifvit tillförsäkrade den personal, som vid västkustbanans inköp öfvergått
i statens järnvägars tjänst och icke tillhörde någon pensionsinrättning,
syntes i förekommande fall, då särskilda skäl därtill förelåge,
pension jämväl böra beredas änkor och barn efter befattningshafvare,
tillhörande denna personal; och erinrade järnvägsstyrelsen om att af
Kungl. Maj:t i sådant hänseende till 1903 och 1905 års riksdagar
aflåtna särskilda nådiga propositioner rörande änkor och barn efter vid
Landskrona—Ångelholms järnväg före år 1896 och sedermera i statens
järnvägars tjänst anställda stationskarlen Anders Nilsson och stationsmästaren
Per Mårtensson, hvilka i likhet med öfriga befattningshafvare
vid nämnda järnväg icke tillhört någon pensionsinrättning, blifvit af
Riksdagen bifallna.
I anledning däraf och med hänsyn särskild! därtill att båda sökandena,
enligt hvad vederbörande järn vägsläkare intygat, på grund af
ålderdomssvaghet och skröplighet icke kunde genom arbete ens bidraga
till sitt lifsuppehälle, hemställde styrelsen, att åt dem måtte beredas
4
Departements
chefens yttrande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
pension att utgå till änkan Nilsson från ocli med den 1 oktober 1905
och till änkan Persson _ från och med den 1 februari 1906 i enlighet
med de grunder, som i 7 § af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks
änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor
och barn efter delägare i nämnda kassa. Beträffande pensionens storlek
hade järnvägsstyrelsen föreslagit, att densamma måtte, i anslutning till
de_ principer, som angifvits i Kungl. Maj:ts förenämnda nådiga proposition
till 1905 års riksdag angående pension åt stationsmästaren Per
Mårtenssons änka och barn, bestämmas för eu livar af sökandena till
ett årligt belopp af etthundrafyrtio kronor, motsvarande i afrundadt
tal tjugu procent af deras aflidna mäns enligt stadgandet i 3 § af
berörda reglemente till 690 kronor beräknade aflöning’.
Genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut rörande förbättrade
pensionsförmåner för den personal, som i anledning af västkustbanans
inköp öfvergått i statens järnvägars tjänst, hafva dels förhöjda pensioner
beredts ej mindre de till denna personal hörande tjänstemän och betjänte,
hvflka vid öfvergången i statens järnvägars tjänst tillhörde enskilda
järnvägarnas pensionskassa, än äfven änkor och barn efter dessa befattnmgshafvare,
dels ock pension vid afskedstagande! tillförsäkrats den del
af samma personal, som icke tillhörde någon pensionsinrättning. Det
synes da, såsom i nådiga propositionerna till 1903 och 1905 års riksdagar
i fråga om pensioner åt stationskarlen Nilssons samt stationsmästaren
Mårtenssons änkor och barn af dåvarande departementschefen äfven
framhölls, vara uppenbart att, i den man sådant visar sig'' erforderlig)
pensioner böra beredas jämväl åt änkor och barn efter tjänstemän
och betjänte, tillhörande sistnämnda grupp af ifrågavarande
personal.
Beträffande beloppet af den pension, som bör medgifvas nu förevarande
båda änkor, tillåter jag mig hänvisa till hvad i nådiga propositionen
n:o ^ 9 till 1905 års riksdag angående pension åt stationsmästaren
Mårtenssons änka och barn anfördes i fråga om pensionsbeloppet.
Af då anförda skäl ansågs, att beloppet af pension åt stärbhusdelägaie
efter tjänstemän och betjänte, tillhörande ifrågavarande
grupp af järnvägspersonalen, borde fastställas till viss skälig procent af
tjänsthafvarens enligt pensionsreglementet beräknade aflöning och att
denna pi ocent, på det att pensionen måtte blifva till någon hjälp för änka
och barn, icke borde sättas lägre än tjugu procent af berörda aflöning.
Mot de af järnvägsstyrelsen i nu förevarande fall till 140 kronor
föreslagna pensionsbeloppen har jag ej annat att erinra än att, då ban
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 5
vakten Nilsson efterlämnat en behållning i boet af 6,543 kronor 22 öre
— däraf å sparbank innestående 3,619 kronor 27 öre och i reverserade
fordringar 1,385 kronor — samt enär makarna allenast hafva ett
barn, en myndig dotter, hälften af boets kvarlåtenskap tillkommer änkan,
pensionen för änkan Nilsson synes kunna begränsas till .100 kronor
om året.
Med anledning häraf och då enligt vederbörande järnvägsläkares
intyg hvarken änkan Nilsson eller änkan Persson kunna genom arbete
bidraga till sitt lifsuppehälle, får jag härmed i underdånighet hemställa,
det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att till en hvar af aflidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns
Perssons ofvan omförmälda änkor må af trafikmedel utbetalas pension
till ett årligt belopp af 140 kronor för änkan Persson och 100 kronor
för änkan Nilsson, att utgå till änkan Nilsson från och med
den 1 oktober 1905 och till änkan Persson från och med den 1
februari 1906 i enlighet med de grunder, som i 7 § af gällande reglemente
för statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa stadgas rörande
pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronpriusen-Regenten
i nåder gilla samt förordnade, att i enlighet därmed
nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
Bih. till Riksd. Prof. 1906.
1 Sami. 1 Afd. 54 Häft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1906:163 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt aflidne banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor. a1 i texten
- SU 1906:140 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt aflidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor. s. 1 i texten