Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om rikets flagga

1906-04-05 · 55 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:115, Med förslag till lag om rikets flagga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115

1

N:0 115.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om rikets flagga; gifven Stockholms slott den 5

april 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om rikets flagga.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Raft. (N:o 115.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Maj’4s Nåd. Proposition N:o 115.

Förslag

till

Lag

om rikets flagga.

1 §•

Svenska flaggan utgöres af en blå duk med ett däröfver vinkelrätt

ställdt, till dukens kanter nående gult kors.

2 §■

Flaggan skall vara tvärskuren, utom då den användes såsom örlogsflagga,

i hvilket fall den skall vara försedd med tre tungor.

Tretungad flagga skall föras

a) å flottans fartyg, båtar och byggnader;

b) å rikets fästningar;

c) å armén tillhörande kasernetablissemang, läger och öfningsplatser

samt å byggnad, som i sin helhet är upplåten till stab, truppförband

eller militär utbildningsskola; och

d) å armén tillhörande fartyg och båtar, när de stå under militärt

befäl.

8 §■

Färgen å flaggans sidofält skall vara ljust mellanblå och å korset

guldgul.

Likare å mönsterfärger, sådana härvid fogade tygprof utvisar,

skall tillhandahållas å de ställen, Konungen bestämmer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o Ilo.

4 §-

A tvärskuren flagga skall flaggans hela längd förhålla sig till dess

höjd som 16 till 10; å fälten skall längden förhålla sig till höjden: för de

inre fälten som 5 till 4 och för de yttre som 9 till 4.

A tretungad flagga skall flaggans hela längd med tungor vara

dubbelt så stor som höjden; de yttre fälten skola, tungorna oräknade,

vara lika stora som de inre fälten; fältens längd skall förhålla sig till

höjden som 5 till 4. Tungorna skola vara lika långa; ej må de yttre

tungornas ytterkanter bilda vinkel med flaggans öfver- eller underkant.

Korsets bredd skall vara hälften så stor som fältens höjd.

5 §.

Hans Maj:t Konungen och med Hans tillstånd medlem af

konungahuset må föra tretungad flagga, med eller utan rikets vapen å

hvitt fält i korsets midt, så ock använda sådant tecken i den tvärskurna

flaggan.

Enligt bestämmelser, som Konungen i kommandoväg meddelar, må

i tretungad flagga, för utmärkande af befäl, föras visst tecken, anbragt

i det öfre inre fältet.

I öfrig! får ej flagga förses med märken, emblem eller bokstäfver.

6 §•

Den som brukar tretungad flagga, där sådan icke må föras, eller

använder flagga, därå obehörigen anbragts märke, emblem eller bokstäfver,

eller tillverkar eller till salu håller flagga, hvilken till färgen

uppenbarligen skiljer sig från hvad i 3 § föreskrifves eller som icke

håller de i 4 § bestämda inbördes mått, böte från och med 10 till och

med 100 kronor.

Hvad sålunda är stadgadt afser flagga, hvari vinkelrätt ställdt gult

kors är anbragt å blå botten.

i §■

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

Genom denna lag upphäfvas alla förut meddelade, däremot stridande

bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1906; dock må hittills brukliga

flaggor föras intill utgången af år 1908.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 115.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 5 april 1906.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

FRIHERRE MARKS VON WURTEMBERG,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Efter gemensam beredning med deras excellenser, berr statsministern

och chefen för justitiedepartementet och herr ministern för utrikes

ärendena, samt öfrige departementschefer anförde chefeu för civildepartementet,

statsrådet Schotte:

I mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet den 8 december

1905 hade jag tillfälle att inför Kung! Maj:t erinra dels om

det yttrande till statsrådsprotokollet den 13 oktober 1905, som dåvarande

statsrådet och chefen för civildepartementet afgaf i sammanhang

med sin hemställan beträffande nådig proposition till Riksdagen om

upphäfvande af de då gällande bestämmelserna angående anbringande i

rikets flagga af unionstecken och återinsättande i flaggan af ett blått

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

fält i unionstecknets ställe, dels ock om Riksdagens skrifvelse till

Knngl. Maj:t den 16 oktober 1905 i fråga om åtgärder för erhållande

af lagligen gällande bestämmelser om rikets flagga. Efter det jag vidare

lämnat en kortare redogörelse för de olika former af den svenska flaggan,

som för närvarande vore gällande, samt framlagt två tillgängliga

förslag till rikets flagga, det ena uppgjordt i flottans stab och det andra

upprättadt och till 1905 års andra urtima Riksdag ingifvet af dåvarande

ledamoten af andra kammaren, konsuln O. Trapp, behagade Kungl.

Maj:t bifalla min, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda underdåniga

hemställan om nådig befallning till vissa verk, myndigheter och institutioner

att afgifva underdåniga utlåtanden angående Itvilka allmänna

bestämmelser borde meddelas dels om den svenska flaggans form, förhållandet

mellan flaggans olika delar samt dennas färger, dels vidkommande

användandet af olika slag af flaggor, dels ock huruvida och i

hvad utsträckning förande i flaggan af särskilda emblem eller tecken

kunde, hvad vederbörande verk beträffade, anses nödigt eller lämpligt

samt dessa teckens beskaffenhet och plats i flaggan.

Med anmälan, att dessa utlåtanden nu inkommit, anhåller jag att

till en början få lämna en kort historisk redogörelse för den svenska

flaggans utseende och användning under olika tidsskeden.

Den svenska kronofiaggan lär i äldre tider hafva varit helt blå, men från

midten af 1500-talet tillkom i flaggan ett gult kors, hvilket emellertid

ursprungligen skall hafva varit betydligt smalare än det nu brukliga

och hade alla fyra armarna lika långa. Det uppgifves, att korset från

början ej sträckt sig ut till dukens kanter. Redan tidigt synes flaggan

hafva varit försedd med spetsar eller tungor. Dessa voro under drottning

Kristinas tid två, men blefvo under konung Karl X Gustafs regering

tre till antalet.

De äldsta kända bestämmelser rörande den tretungade blågula flaggan

finnas uti »Kungl. Maj:ts plakat den 6 november 1663 angående den åtskillnad,

som härefter bör observeras emellan de flaggor, som Kungl. Maj:ts

enskilda skepp och farkoster föra, så ock de skepps och farkosters flaggor,

som privatpersoner tillhöra och af dem brukas skola». Uti detta plakat

förklaras, att ehuru enskildas skepp och fartyg ägde uti sina flaggor

bruka hvad färger, dem bäst syntes och behagade, det likväl vore dem

alldeles förbjudet att föra kronans flaggor eller eljest sina egna gjorda

med tre spetsar, dock tillätes dem att såsom tecken därtill, att de vore

Statsjlaggor.

Den äldre

svenska

kronofiaggan.

Den tretungade

flaggan.

Kungl. plakatet

den 6 nov.

1G63.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 115.

svenska undersåtar, bruka gult kors uti sina flaggor, dock icke med

spetsar, utan skulle de göra dem fyrkantiga och jämnt afskurna.

Svensk han- Af de i plakatet meddelade föreskrifterna torde man beträffande handelsKungfbrefvetfla93an

kunna sluta, att före år 1663 icke funnits någon allmänt antagen

den 13 sept. svensk handelsflagga, samt att den nuvarande handelsflaggan utvecklat

nys. sjg lir den blågula örlogsflaggan, därvid handelsflaggan, på grund af

det i plakatet gifna förbudet mot användande af spetsar å enskildas

flaggor, försetts med rak utslutning. Uti ett Kungl. bref den 13 september

1695 yttras, i sammanhang med upprepande af förbudet att

använda tretungad flagga å kofferdifartyg, att sådana fartyg Ange föra

allenast ordinarie flaggor, som på kofferdiskepp pläga föras. Häraf

synes framgå, att vid denna tid en särskild handelsflagga varit i allmänt

bruk, men någon antydan om denna flaggas utseende finnes icke i detta

Kungi. för- bref. En beskrifning å handelsflaggan, om ock synnerligen knapphänordningen

den clig:, påträffas i en Kungl. förordning af den 3 juli 1717; där säges

3 ]Ul1 ia7'' nämligen, att svenska kofferdimän och privata farkoster tillåtas föra

den blå färgen med gula korset uti, dock ingen vimpel. Samma medordningendén

gifvande och förbud återupprepas uti en Kungl. förordning af den 19

19 nov. 1756. november 1756.

Kungi.brefvet Genom Kung!, brefvet den 18 augusti 1761 stadgades i afseende

i76i ang.flag- å »arméns flotta» (den då nybildade skärgårdsflottan), att denna skulle

ga för »arméns fora en lielblå flagga med tre spetsar, dock finge vid förefallande till0

fällen, när chefen så pröfvade nödigt, äfven begagnas den af den öfriga

flottan förda örlogsflaggan med gult kors. Arméns flotta bibehöll sin

blå flagga till den 5 april 1813, då den genom en generalorder afskaffades

och ersattes med den vanliga blågula örlogsflaggan.

Kungi. reso- Efter föreningen med Norge fastställdes genom nådig resolution

VarTisiå. den 7 mars 1815 en för båda rikena gemensam örlogsfiagga. Denna

utgjordes af den svenska örlogsflaggan med tre spetsar sålunda förändrad,

att i det öfre hörnet närmast stången insattes en röd ruta med

ett däruti ställdt snedt hvitt kors. Såsom handelsflagga fördes under

de första åren af unionen i bägge länderna den blågula svenska handelsflaggan.

1 samband med införandet af en särskild handelsflagga för

^■eVen'' dkuns°'' Norge ålades genom Kungl. kungörelsen om de förenade konunga1

juli i82i. rikena Sveriges och Norges handelsflagga den 17 juli 1821 alla handelsfartyg

att i farvattnen bortom Cap Finisterre föra den förenade svenska

och norska flaggan; därjämte medgafs, att, då kosan ställdes endast

inom angränsande farvatten, bägge rikenas handelsfartyg finge föra

antingen den förenade svenska och norska flaggan eller ock hvardera

rikets särskilda handelsflagga, sålunda att de svenska ägde att begagna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

7

den före föreningen med Norge brukliga, och de norska den särskildt

för Norge fastställda flaggan. Hvad i denna kungörelse afsågs med

den förenade svenska och norska flaggan, framgår af nådiga brefvet

den 23 januari 1822, däruti förklaras, att de förenade konungarikenas

handelsflagga skulle, med iakttagande af vanlig skillnad mellan örlogsoch

handelsflagga, vara alldeles lika med den dåvarande gemensamma

örlogsflaggan, sådan som bägge rikenas handelsfartyg äfven vid flera

tillfällen då redan nyttjat.

Genom nådiga brefvet den 20 juni 1844 till kommittén för öfverläggning

samt afgifvande af betänkande och förslag uti vissa, de förenade

rikena Sverige och Norge gemensamt rörande ämnen förordnades,

att den genom förenämnda nådiga resolution den 7 mars 1815

fastställda, för båda rikena gemensamma örlogsflaggan skulle sålunda

förändras, att den för hvartdera riket skulle vara lika med dess handelsflagga,

under iakttagande likväl, att denna unionsfiagga skulle hafva

tunga och stjärtar, och att flaggans öfverstå fyrkant närmast stången

skulle utgöra ett för båda rikena gemensamt unionstecken, som bildades

genom en lika fördelad sammanställning af de till båda rikenas

flaggor hörande färger. Vidare bestämdes, att för de båda rikenas

handels fl aggor, äfvensom de flaggor, som i hvarje rike nyttjades af tulloch

postfartyg, eller hvar som helst, där örlogsflagga icke nyttjades,

men nationaliteten skulle representeras, modellen skulle sålunda förändras,

att, med bibehållande för öfrigt af den i hvartdera riket antagna

handelsflaggas utseende, dess öfverstå fyrkant närmast stången

skulle bestå af det för örlogsflaggan bestämda unionstecken.

Genom nådiga kungörelsen angående förande af flagga å statens

fartyg och byggnader den 7 maj 1897 föreskrefs, att andra statens

fartyg och byggnader än de nyssnämnda skulle, när flagga å dessa

hissades, föra en flagga, lika med örlogsflaggan, dock utan den gula

tungan. Skulle denna flagga tillika utmärka, att den byggnad eller det

fartyg, hvarå den fördes, tillhörde viss förvaltningsgren eller användes

för särskildt statsändamål skulle i flaggans inre nedre blå fält anbringas

det särskilda tecken, som af Kungl. Maj:t i sådant afseende bestämdes.

Den tretungade örlogsflaggan fick, förutom å flottans fartyg, båtar och byggnader

samt i de fall reglementet för flottan bestämde, föras å Kungl.

slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bodde eller vistades,

eller där ståthållare var anställd, å riksdagshuset eller annan byggnad,

där Riksdagen var samlad, å rikets fästningar, å armén tillhörande

båtar samt af densamma begagnade kasernbyggnader och lägerplatser.

Kung], brefvet

den 23 januari

1822.

Kungl. brefvet

den 20 juni

1844.

Kungl. kungörelsen

den 7

maj 1897.

Den tvåtunga

de flaggan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda slag

af flaggor.

Kungsflagga.

Kungl. brefvet

den 26 maj

1818.

Lotsverkets

flagga.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 115.

Den sålunda för vissa statsinstitutioner införda typen af tvåtungad

flagga synes leda sitt upphof från ett Kungl. bref till öfverpostdirektörsämbetet

den 1 augusti 1838, däruti förordnades, att enskilda personer tillhöriga

ång- eller seglande fartyg, Indika blifvit kontraherade att för postverkets

räkning föra post, Ange, så länge det därom med postverket

upprättade kontrakt vore gällande, föra svensk flagga med två tungor.

Förutom de nu nämnda tre- och tvåtungade statsflaggörna hafva

dels såsom befälstecken vid flottan, dels ock för vissa andra ändamål

föreskrifvits särskilda flaggor, Indika,'' utan att afvika från de nu angifna

grundformerna, likväl i någon män skilja sig från dessa. Bestämmelserna

angående befälstecknen, Indika af Kungl. Maj:t gifvas i kommandoväg,

torde emellertid ej behöfva bär beröras.

Bland öfriga särskilda flaggor märkes först kungsflaggan, hvilkens

utseende genom Kungl. bref den 26 maj 1818 bestämdes sålunda, att

den skulle vara lika med örlogsflaggan, dock att i korset å den kungliga

flaggan skulle målas kungliga vapnet å en hvit ruta. Uti ofvanberörda

nådiga bref den 20 juni 1844 förordnades därefter, att kungsflaggan,

eller den som nyttjades af Hans Maj:t Konungen och den

Kungl. familjen, skulle vara lika med örlogsflaggan, nämligen så att

svenska örlogsflaggan begagnades å svenskt och norska å norskt fartyg,

i bådadera fallet med det genom samma nådiga bref fastställda unionsvapnet

anbragt i midten af flaggan.

Vid lotsverket, som ända intill år 1871 tillhörde flottan, fördes ursprungligen

vanlig örlogsflagga. Genom generalorder den 1 maj 1881

ändrades flaggans utseende därhän, att den skulle vara svensk örlogsflagga

med ett ankare och däröfver en stjärna, anbragta i hvitt fält i

det gula korsets midt. I sammanhang med införandet af den tvåtungade

flaggan för de flesta civila statsinstitutioner och då, på sätt förut

omförmälts, i ofvannämnda nådiga kungörelse den 7 maj 1897 stadgats,

att om sådan flagga tillika skulle utmärka, att den byggnad eller det

fartyg, hvarå den fördes, tillhörde viss förvaltningsgren eller användes

för särskild! statsändamål, i flaggans inre nedre blå fält skulle vara

anbragt det särskilda tecken, som af Eders Kungl. Maj:t i sådant afseende

bestämdes, blef i lotsverkets flagga den gula tungan borttagen,

livarjämte märket genom nådigt bref den 16 september 1897 ändrades

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

till ett ankare med öfverställd krona och flyttades till den i kungörelsen

angifva plats.

Särskilda bestämmelser om flagga å postförande fartyg hafva fun- Postflaggor,

nits sedan lång tid tillbaka. Så stadgades genom kanslikollegii resolution

den 30 maj 1703, att post-galeaser eller -jakter finge bruka kronoflagga.

Uti ofvanberörda nådiga bref den 1 augusti 1838 förklarades,

att kronans post- eller seglande fartyg ägde såsom dittills föra svensk

örlogsflagga, hvaremot, såsom förut är nämndt, enskilda postförande

fartyg skulle föra tvåtungad flagga. Sedermera fastställdes, i sammanhang

med införandet af det nya unionsmärket år 1844, en särskild

flagga för de »Kungl. postfartygen». Denna, som benämndes »Kongl.

Post Flagg», skulle vara en tretungad svensk unionsflagga, på midten

försedd med ett förgylldt posthorn under Kungl. krona å hvit fyrkant.

Denna flagga användes sedermera omkring fem decennier framåt ej

blott å kronans egna postfartyg, utan äfven å enskilda postförande fartyg

äfvensom å postverkets byggnader. År 1897 inträdde eu förändring

härutinnan, i det att genom nådigt bref den 5 februari samma år

anbefalldes, att enskilda postförande fartyg skulle föra handelsflagga

med ett uti inre blå nedre fältet anbragt emblem, bestående af ett posthorn

i gul färg under Kung], krona. Samtidigt bestämdes, att å kronan

tillhörande postfartyg skulle i dess dåvarande flagga (1844 års »Kongl.

Post Flagg») föras nyssnämnda emblem å ofvannämnda plats. Genom

oftaberörda nådiga kungörelse den 7 maj 1897 blef den å postverkets

fartyg och byggnader förda flaggan tvåtungad.

Telegrafverket erhöll, i sammanhang med nådiga kungörelsen Teiegrafden

7 maj 1897, egen flagga, bestämd genom nådiga brefvet den 16 verketa flassaseptember

samma år. Denna flagga utgjordes af den tvåtungade flaggan

med ett i inre nedre blå fältet i guld anbragt märke, bestående af en

femuddig stjärna å ömse sidor omgifven af blixtar samt däröfver en

Kungl. krona.

För statens järnvägar fastställdes genom nådigt bref den 17 sep- statens jämtember

1858 en särskild flagga, bestående af en tretungad, svensk flagga vSg!U''3 flagga''

med en midt i korset å hvit ruta anbragt afbildning af ett lokomotiv.

Denna flagga bibehölls till år 1897, då den med anledning af bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 7 maj samma år utbyttes mot den

tvåtungade. Därjämte förändrades emblemet genom nådigt bref den 16

Bih. till Piksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Tullverkets

flagga.

Särskilda

flaggor för

vissa segel*

sällskap.

Örlogsgös.

TI äggöl’ för

beskickningar

och konsulat.

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115.

i sistnämnda månad till ett bevingad t hjul med öfver detsamma anbragt

Kungl. krona och flyttades till det nedre inre blå fältet.

Tullverkets jakter ägde ursprungligen föra kronoflagga, men genom

nådigt bref den 9 september 1793 miste de denna rättighet. Redan

några år senare erhölls genom nådigt bref den 1 maj 1797 ånyo tillstånd

att föra örlogsflagga. Genom nådigt bref den 5 september 1844

fastställdes eu särskild flagga för tullverkets fartyg, bestående af svensk

tretungad unionsflagga, uti midten försedd med eu hvit kvadrat, hvarpå

skulle finnas anbragt ett bronseradt T med Kungl. krona. I likhet

med öfriga särskilda förvaltningsgrenars flaggor förändrades därefter

tullverkets flagga i öfverensstämmelse med bestämmelsen i 1897 års

nådiga kungörelse till tvåtungad, hvarjämte emblemet flyttades till det

nedre inre blå fältet.

Förutom nu nämnda statsinstitutioner hafva två segelsällskap af

Eders Kungl. Maj:t erhållit fastställelse å särskilda flaggor.

Det äldsta af dessa, Svenska segelsällskapet, erhöll den 27 februari

1832 nådigt tillstånd att på sina fartyg föra »skandinaviska örlogsflaggan

med en hvit ruta uti gula korset samt uti den hvita rutan bokstafven

O förgylld med eu furstlig krona ofvanför». Genom generalorder

den 18 mars 1878 utbyttes den furstliga kronan mot en kunglig.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådig resolution den 18

juni 1897 medgifvit sällskapet rätt att å sina med mast och därtill

hörande segel försedda fartyg samt å sällskapets klubbhus föra den

genom nyssnämnda generalorder fastställda flagga.

Göteborgs Kungl. segelsällskap, hvilket under namn af Göteborgs

segelsällskap till en början begagnat den tretungade flaggan, erhöll

genom nådiga brefvet den 16 september 1897 tillstånd att i svensk

flagga, som hissades å dess med mast och därtill hörande segel försedda

fartyg, hafva anbragt en hvit ruta uti det gula korset och i den

hvita rutan, som icke borde inskjuta på något af flaggans blå fält, bokstäfverna

s°s i gul färg med en Kungl. krona däröfver likaledes i

gul färg.

Förutom nu nämnda särskilda flaggor, hvilka samtliga icke väsentligen

afvika från grundtyperna, infördes genom oftanämnda nådiga bref

den 20 juni 1844 en från de öfriga fullkomligt skiljaktig flaggtyp.

Denna, som skulle nyttjas såsom örlogsgös och för de förenade rike
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

nas beskickningar ocli konsuler hos främmande makter, bestod endast

af det uti deri genom samma nådiga bref fastställda^örlogsflaggan befintliga

unionstecknet.

Till följd af upplösningen af unionen med Norge föranleddes nya Kungi. förstadganden

angående rikets flagga. Genom nådiga förordningen angående

upphäfvande af hittills gällande bestämmelser^om unionstecken i 1905.

rikets flagga den 27 oktober 1905 har Kungl. Maj:t, efter inhämtande

af Riksdagens samtycke, funnit godt förordna, att’hittills gällande

bestämmelser om anbringande i rikets flagga af unionstecken skola upphöra

att gälla, och att i unionstecknets ställe skall i flaggan återinsättas

ett blått fält. Till fullständigande af de uti nådiga förordningen

gifna bestämmelserna har Kungl. Maj:t genom nådiga kungörelsen

angående ny örlogsgös m. in. af samma dag, föreskrifvit dels att hvad

uti förenämnda nådiga bref den 20 juni 1844 stadgats i fråga om vimpel,

örlogsgös och flagga för de förenade rikenas beskickningar och

konsuler hos främmande makter äfvensom kungsflagga skall upphöra

att gälla, dels att hädanefter skall såsom örlogsgös användas en mindre

svensk örlogsflagga, dels ock att det i nådiga kungörelsen angående

förande af flagga å statens fartyg och byggnader den 7 maj 1897 omförmälda

tecken för viss förvaltningsgren eller för särskildt statsändamål

hädanefter skall vara anbragt i flaggans inre öfre blå fält.

Jag öfvergår nu till en hufvudsaklig redogörelse för de underdåniga

förslag och uttalanden, som i anledning af Kungl. Maj:ts ofvanberörda

nådiga befallning den 8 december 1905 afgifvits, hvarvid jag

till on början får anmäla, att från nämnder, sällskap eller enskilda

personer några uttalanden icke inkommit.

Chefen för generalstaben yttrar sålunda:

»Då, efter uttalande af Riksdagen, fråga föreligger om åtgärder för uttalande af

erhållande af en fullständig lag angående den svenska flaggan, torde Cgfneenrafr

därmed i första hand åsyftas att fylla hittills förefintlig brist på be- staben,

stämmelser om flaggans utseende, dess form och färger. Denna brist

har, såsom flaggans historia nogsamt utvisar, gjort dess utseende be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

roende af växlingarna hos olika tidsåldrar, hvarvid till grund för skiftningarna

ofta legat från främmande länder hämtade smakriktningar

eller andra mer eller mindre tillfälliga intryck. Att mot dylika inflytelser

trygga fäderneslandets sinnebild må anses välbefogadt.

Såsom ett annat mål att samtidigt eftersträfva synes mig böra uppställas

främjandet af flaggans värdighet. Uppenbarligen äger det nämligen

stor uppfostrande betydelse för ett folk, att blicken hålles skärpt

för hvad som är dess dyrbaraste gemensamma egendom. Flaggan, det

yttre tecknet till samhörighet, bör ena, icke åtskilja. För att hålla

flaggan uti den helgd, som motsvarar detta dess höga ändamål, är det

tvifvelsutan af vikt, att grundsatsen om enhet äfven i yttre afseende af

lagstiftaren behörigen beaktas.

Af de föreliggande flaggförslagen finner jag det af flottans stab

uppgjorda obetingadt vara att till formen föredraga. Detta lämpar

flaggans höjd och längd efter dess ändamål samt afväger förhållandet

mellan dess olika delar på ett sådant sätt, att det hela får ett tilltalande

utseende.

Mot konsul Trapps förslag till flagga, livilket söker sitt stöd i det

utseende flaggan skulle hafva ägt vid en särskild tidpunkt, omkring 1660,

anser jag kunna anmärkas, att bindande bevisning icke lämnas för åberopad

förebilds berättigande, att dukens form i dess helhet alltför

mycket närmar sig kvadratens, att de inre blå hörnfälten äro kvadratiska,

hvilket icke synes vara förhållandet ens på förebilden, samt att

det gula korset är väl smalt i förhållande till måtten på de blå fälten.

En flagga af sådan form, som den konsul Trapp föreslagit, lärer, när

den blåser ut, genom dukens buktningar förtona sig såsom vore den

aflång i höjdled, hvilket icke torde afsetts.

Det lärer knappast vara möjligt att afgöra, hvilka färgnyanser som

äga det största historiska berättigande, huru önskvärdt detta än vore.

Mot utrönandet häraf resas hinder lika mycket genom de färgväxlingar,

hvilka rådt under olika tider, som genom de förändringar, äldre flaggor

eller afbildningar däraf helt naturligt varit underkastade under tidernas

lopp i följd af urblekning, nedsolkning o. s. v.

Utan att något samband hvarken i vår tid eller i det förflutna

torde låta sig påvisa mellan begreppen flagga och fana — ett spörsmål,

till hvilket jag återkommer — hafva dock, såsom bekant, riksfärgerna

kommit till användning äfven uti fanor både i våra dagar och tidigare.

Det synes af denna anledning kunna erbjuda ett visst intresse att i

sammanhang med öfriga färgprof, hvilka kunna antagas komma under

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 115.

ompröfning, äfven granska bifogade®) tvänne sidenprof, som år 1897

vunno förord af den s. k. fankommittén och sedermera användts vid

ny till verkning af fanor för armén efter den 1 juni 1899 nådigst fastställd

modell. Af dessa prof utvisar det blå den färg, som valdes af

konung Karl XI för fanorna till Drottningens lifregemente; det gula

utgör ett originalprof på svenskt fansiden från slutet af 1600- eller början

af 1700-talet — så vidt dessa färger efter förloppet af så lång tid

kunnat utrönas.

Då det, såsom erfarenheten visar, i allmänhet är svårt att undgå

växlingar uti färger, gör man nog klokt uti att för flaggan hålla sig till

lämpliga mellanfärger för att åtminstone inskränka växlingarna så mycket

som möjligt. Jag ansluter mig därför till flottans stabs förslag, att

den blå färgen skall vara klart mellanblå (kobolt), men anser, i olikhet

mot nämnda förslag, att guldgult, snarare än ljust gult, uttrycker den

riktiga gula färgnyansen, hvilken äger sin motsvarighet af uti riksvapnet

förekommande heraldisk guldfärg.

Af de för närvarande brukade, till formen växlande tre flaggtyperna

anses den rakt tvärskurna hafva de äldsta anorna. Ännu tämligen

långt in på 1600-talet synes flaggan hafva ägt denna form. Vid

denna tid uppkom emellertid bruket att utskära spetsar å flaggan.

Deras antal var till en början två. Såsom örlogsfiagga användes den

tvåtungade flaggan allmänt under drottning Kristinas tid. Först underkonung

Karl X Gustafs regering kom den tretungade flaggan i bruk; men

då den allt sedan dess, således uti tvåhundrafemtio år, begagnats

såsom örlogsfiagga, lära fullgoda skäl förefinnas för dess bibehållande

i sådan egenskap.

Hufvudskälet mot den tvåtungade flaggans bibehållande synes vara,

att densamma på afstånd lätt förväxlas med den tretungade, hvilket

särskildt lär vålla olägenheter för tjänstgöring till sjös. Genom att

borttaga bruket af tvåtungad flagga ombord å fartyg torde emellertid

dessa olägenheter väsentligen undanrödjas.

Såsom skål för den tvåtungade flaggans bibehållande kunna åberopas

dess historiska ålder äfvensom den häfd, som grundats genom

dess användning först för postala ändamål och sedan å viss statsegendom,

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 maj 1897, § 2. Att

nu afskaffa denna flaggtyp synes mig icke utan skäl kunna tolkas

såsom ett väl ringa beaktande af dess historiska berättigande med

*) Finnas bland handlingarna i ärendet,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

särskild hänsyn till den roll, den spelat under Sveriges första storhetstid.

Användandet af olika slags flaggor kan enligt min mening lämpligen

bestämmas sålunda. Såsom hufvudtyp fastställes riksflagganden

tvärt afskurna formen. Denna afses för fritt begagnande af rikets

innebyggare och skall dessutom brukas å svenska fartyg, hvilka icke

föra örlogsflagga, dels i allmänhet vid vissa tillfällen enligt de närmare

föreskrifter, som af Kungl. Maj:t därom utfärdas, dels å staten

tillhöriga sådana fartyg eller båtar (i stället för tvåvingad flagga).

Örlogsflaggan föreslås till användning i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 7 maj 1897, § l, dock så förändrade, att densamma

utan inskränkning varder brukad såsom ett för krigsmakten till

lands och sjöss gemensamt kännetecken. Härigenom torde kraftigast

framhållas, ätt uppgiften för bådadera är en: fäderneslandets försvar.

Att i detta afseende uppdraga någon skillnad mellan armén och flottan

är väl knappt befogadt och leder endast till praktiska svårigheter.

Inskränkningar i fråga om örlogsflaggans användning å armén tillhörande

eller af densamma begagnade etablissement, byggnader, fartyg,

båtar in. m. uppfattas dessutom lätt på ett sådant sätt, att därigenom

undergräfvas den samhörighetskänsla mellan försvarsväsendets bägge

hufvuddelar, hvilken i och för sig af den största vikt, också bör på

allt sätt hållas vid lif.

Vinna ofvanstående uttalanden beaktande, torde närmare bestämmelser

om örlogsflaggans begagnande för krigsmakten, i den mån

sådana anses behöfliga, lämpligen kunna inflyta uti tjällstgöringsreglementet

för armén, resp. reglementet för flottan.

Beslutar man sig för den tvåtungade flaggans bibehållande, bör

densamma, i anslutning till förut gjorda förslag, föras å sådana statens

byggnader, å hvilka örlogsflagga icke får begagnas, hvarjämte den med

fullt fog skulle kunna bestämmas för Kungl. Maj:ts beskickningar och

konsulat i utlandet, för hvilka senare slag af myndigheter för närvarande

saknas flagga, sedan unionstecknet, som varit dem anvisadt

genom Kungl. förordningen den 20 juni 1844, i följd af unionens uppfösning

kommit ur bruk. På grund af den användning, som afses för

den tvåtungade flaggan, skulle densamma i ett ord kunna benämnas

statsjlagga.

Att i flaggan föra särskilda tecken eller emblem innebär otvifvelaktigt

någonting, som går uti motsatt riktning mot sträfvandena att

genom lagbestämmelser bringa enhet uti frågan om flaggans utseende

och särskildt mot det mål, jag inledningsvis tillåtit mig därvid fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115. 15

hålla såsom önskvärdt, nämligen att skärpa uppfattningen om flaggans

helgd genom undvikande af förändringar uti densamma.

Det lärer dock å andra sidan kunna sättas i fråga, huruvida tillräckliga

skäl föreligga att afskaffa de för vissa statens förvaltningsgrenar

hittills begagnade tecken, som föras i flaggor, tillhörande lots-,

post-, tull- och telegrafverken äfvensom statens järnvägar. För deras

bibehållande kan åberopas häfd; ett af dessa tecken, tullverkets, lär

till och med förskrifva sig ända från år 1797. Ungefär motsvarande

tecken föras i den tyska handelsflaggan.

Om tvåtungad flagga bibehålies såsom statsflagga för byggnader,

så synes visserligen intet behof föreligga att närmare åtskilja byggnader

inbördes genom tecken i flaggan. Användningen af tecken

skulle då kunna inskränkas till lots- och tullverkens äfvensom postförande

fartyg.

Jag tvekar icke att uttala mig bestämdt mot införandet i flaggan

af nya tecken och vill därför ej heller förorda förslaget att i riksflaggan

insätta en kunglig krona för att utmärka sådana staten tillhöriga

byggnader och fartyg, å lxvilka örlogsflagga eller annan särskild

flagga icke skall begagnas, äfvensom Kungl. Maj:ts beskickningar och

konsulat. Behofvet af sist angifna flaggvariant bortfaller emellertid,

om man i enlighet med mitt förslag bibehåller den tvåtungade flaggan

såsom statsflagga.

Ännu tydligare framträder det enligt mitt förmenande, att en lag

om flaggan icke låter sig förena med bibehållandet af stadganden, som

öppna möjlighet för dess förändring på iniativ af enskilda. Jag anser

därför, att flagglagen icke bör medgifva att enskilda i flaggan föra

bokstäfver, emblem eller andra tecken.

Den, efter unionstecknets borttagande ur flaggan, naturligaste och

tillika lämpligaste platsen för anbringande därstädes af de hittills för

särskilda statsändamål begagnade tecknen, om dessa pröfvas böra bibehållas,

finner jag vara uti det öfre blå fältet invid stången. Af hvad

i det föregående blifvit anfördt torde framgå, att dessa tecken, därest

mitt förslag i afseende å användningen af olika flaggtyper vinner

gillande, skulle å byggnader, om de där bibehållas, anbringas uti statsflaggan,

men å fartyg uti riksflaggan.

Närmare bestämmelser om förande i flaggan af de ifrågavarande

tecknen, liksom ock om kunglig flagga samt om befäls- m. fl. tecken

för flottan torde framdeles såsom hittills böra utfärdas af Konungen.

Slutligen anser jag mig böra gifva uttryck för min uppfattning

därom, att en blifvande lag om den svenska flaggan och de öfriga

s. 16 Kontrollera mot PDF

Arméfördelningschefen

i

l:a arméfördelningsdistriktet.

16 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 115.

bestämmelser, Indika kunna komma att härom utfärdas, icke beröra

frågan om regementsfänornas utseende, äfven om riksfärgerna också

uti dem komma till användning, och icke heller vare sig den kungliga

eller annan kommandoflagga, afsedd att beteckna högre befälhafvares

uppehållsort i fält eller under fälttjänstöfmngar (fälttjänstreglementet,

mom. 577). Bådadera torde fortfarande böra bestämmas i kommandoväg.

Såsom en sammanfattning af hvad här nu blifvit anfördt torde till

sist få föreslås:

att svenska flaggans form fastställes i öfverensstämmelse med det

af flottans stab afgifna förslaget, men uti tre typer: riksflaggan (tvärskuren),

örlogsflaggan (tretungad) och statsflaggan (tvåtungad);

att för densamma bestämmas färgerna: klart mellanblått (kobolt)

för liörnfälten och guldgult för korset;

att de olika flaggtyperna användas i enlighet med uti det fortgående

gjorda uttalanden;

att förandet i flaggan af hittills brukade tecken för statsändamål

inskränkes till lots- och tullverkens äfvensom postförande fartyg;

att införandet i flaggan af nya tecken undvikes; samt

att medgifvandet för enskilda att i flaggan föra bokstäfver, emblem

eller andra tecken upphäfves.»

Arméfördelning schef erna yttra:

Cliefen för l:a arméfördelningen:

»I fråga om den svenska flaggans form, förhållandet mellan flaggans

olika delar samt dennas färger får jag i underdånighet förorda det i

flottans stab uppgjorda med »A. Flottans stabs förslag» betecknade förslaget.

Det till årets andra urtima riksdag af konsuln Trapp ingifna

förslaget — det med »B. Konsul O. Trapps förslag» betecknade —

synes mig nämligen jämförelsevis mindre tilltalande såväl med hänsyn

till den föreslagna flaggans form som proportionen mellan flaggans

olika fält. Flaggans färger böra återföras till de ljusare, hvilka varit

brukliga under äldre tider, nämligen en mellanblå färg (kobolt) för

hörnfälten och en ljus guldgul färg för korset.

Den tvåtungade flaggan bör afskaffa, emedan den är obehöflig och

försvårar särskiljandet mellan nationalflaggan och örlogsflaggan. Endast

två flaggtyper böra därför fastställas nämligen nationalflaggan och örlogsflaggan.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o. 115.

Vidkommande användandet af olika slag af flaggor

bör nationaldag g an fritt få användas af hvarje svensk undersåte, samt

örlogsflaggan föras

å kungl. slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bor

eller vistas,

å rikets fästningar,

å armén tillhörande kasernbyggnader och lägerplatser äfvensom å

byggnad upplåten till ämbetslokal för landt- och sjöförsvarsdepartementen,

samt

å sjöförsvaret tillhörande fartyg, båtar och byggnader enligt bestämmelserna

i flottans reglemente.

Beträffande huruvida och i hvad utsträckning förande i flaggan af

särskilda emblem eller tecken må, hvad vederbörande verk beträffar, vara

nödigt eller lämpligt, bör detta endast ifrågakomma i, så vidt möjligt,

ringa utsträckning i nationaldag g an och enligt af Eders Kungl. Maj:t utfärdade

närmare bestämmelser.

Slutligen synes öfverträdelser af ofvan anförda bestämmelser böra

straffas med böter.»

Chefen för 2:a arméfördelningscliefen:

»Beträffande flaggans form ansluter jag mig till det i flottans stab Arméfördeiuppgjorda

förslaget och beträffande dess färg till de i ofvan anförda “.nags°r^fBrprotokoll

omnämnda ljusare färgerna d. v. s. en mellanblå färg (kobolt) deimngsför

hörnfälten samt en ljusare guldgul färg för korset. cllstnktet''

Principiellt synes mig riktigast, att endast ett slag af rikets flagga

förefinnes. Af traditionella hänsyn torde dock den tretungade s. k.

örlogsflaggan otvifvelaktigt därjämte böra bibehållas. Visserligen kunde,

utan frångående af enhetsprincipen, den tretungade flaggan fastställas

såsom riksflagga, men då den af ålder förts hufvudsakligen endast af

krigsmakten, under det den tvärskurna med vissa undantag under

senare tider, som medgifvit begagnande af en tvåtungad flagga, utgjort

riksflaggan, anser jag likväl tvenne slag af flaggor böra bibehållas

nämligen:

den tvärskurna såsom riks-(national-)flagga och

den tretungade såsom krigs-(örlogs-)flagga.

Såsom ofvan anförts, och såsom äfven den gamla benämningen

örlogsflagga angifver, synes mig den tretungade flaggan böra uteslutande

betraktas såsom krigsflagga och i öfverensstämmelse därmed föras af:

Hans Maj:t Konungen såsom högste krigsherre samt i öfrigt för

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kanyl. May.ts Nåd. Proposition N:o 115.

Arméfördelningschefen

3:dje arméfördelningsdistriktet.

krigsmakten, (landt- och sjöförsvaret) i anspråk tagna fartyg, fästningsverk,

etablissement och byggnader enligt af Konungen gifna närmare

bestämmelser i sådan riktning, att ej ett obegränsadt antal dylika

flaggor må kunna hissas å en och samma byggnad eller inom ett och

samma etablissement o. s. v.;

af alla öfriga statens verk och inrättningar m. m. skulle då den

tvärskurna riksflaggan föras.

Lika ändamålsenlig som jag håller före en inskränkning af antalet

slag af flaggor vara, minst lika beaktansvärdt anser jag det vara att

utom beträffande riksvapnets bibehållande i flagga, som föres af Hans

Maj:t Konungen, låta alla emblem och tecken utgå ur såväl riks- som

örlogsflaggan. Skulle vissa befälstecken inom flottan äfvensom särskilda

tecken för vissa fartyg samt statens förvaltningsmyndigheter,

verk och inrättningar befinnas vara nödvändiga, synas mig sådana ej

böra insättas i själfva flaggan utan i stället framställas genom eller i

särskilda standertar, gösar, vimplar och dylikt.»

Chefen för 3:dje arméfördelningen:

»Uti flottans stabs förslag benämnes de båda föreslagna flaggtyperna

»örlogsflagga» och »rikets (national) flagga». Häraf skulle man kunna

draga den slutsatsen, att örlogsflaggan icke samtidigt vore rikets flagga.

Riktigare är väl, att kalla den tretungade »Sveriges örlogs- (eller krigs-)

flagga» och den tvärskurna »Sveriges allmänna flagga». Då skulle äfven

örlogsflaggans betydelse och användning bättre framgå af själfva namnet

och, hvad användningen beträffar, knappast tvekan förefinnas. »Örlog»

betyder ursprungligen ofrid, krig, icke enbart sjökrig, hvartill dess

användning i vissa sammansättningar sedermera närmat begreppet.

Därför bör, enligt min åsikt, örlogsflaggan — då nu eu sådan särskild

flagga bär tradition inom landet — användas å rikets fästningar samt

å byggnader och fartyg, tillhörande krigsmakten till lands och sjöss.

Såsom högste befälhafvare för samma krigsmakt låter Konungens örlogsflaggan

blåsa på sina slott, hvarjämte de platser, där Konungen befallningar

i kommandoväg utgifvas eller förberedas, nämligen arméns och flottans

kommandoexpeditoner samt generalstaben och flottans stab böra utmärkas

med örlogsflagga. Därjämte kan ifrågasättas, huruvida icke, i

enlighet med bär uttalade mening, öfriga rent militära expeditioner, bvilka

tilläfventyrs föra flagg å de byggnader, där de äro inrymda, likaledes böra

använda örlogsflagg. Däremot synes mig icke byggnader, som innesluta

rent administerativa verk, äfven om de tillhöra landt- eller sjöför
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115.

svaret, såsom t. ex. armé- och marinförvaltningen, böra i denna deras

egenskap vara försedda med krigsflaggan. Ännu mindre bör den tretungade

flaggan vara anbefalld eller tillåten att föras vare sig å statens,

icke krigsmakten tillhörande verk, inrättningar och fartyg eller å

enskilda personers byggnader och fartyg, af hvilket slag de vara må.

Beträffande den tvärskurna flaggan, Sveriges allmänna flagga,

torde den böra anbringas å såväl statens öfriga byggnader och fartyg

som å enskildas fartyg, hvarjämte den bör vara tillåten å enskildas

byggnader. Att utmärka statens och enskildes egendom medelst särskilda

flaggtyper, synes mig icke påkalladt eller önskvärdt, och torde svårligen

några verkligen vägande skäl kunna anföras härför.

Flaggans form och färger böra vara i lag fastställda. Dimensionerna

böra vara bestämda i relativa mått med hänsyn till såväl längd och

bredd som spetsarnes å örlogsflaggan längd samt det gula korsets

storlek. Härvid ansluter jag mig i så väl det ena som andra hänseendet

till flottans stabs förslag med en mellanblå färg (kobolt) för hörnfälten

och en ljusare guldgul färg för korset. Med afseende på måtten,

tillåter jag mig dock fästa uppmärksamheten på chefens för kungl.

Göta trängkår omsorgsfullt utarbetade och motiverade förslag.*) Det af

konsul O. Trapp afgifna förslaget synes mig afgjordt mindre tilltalande.

Det är möjligt, att detta förslag mera närmar sig gamla tiders flaggtyp,

men i våra dagar har man vant sig vid den på längden något

utsträckta flaggan med det relativt bredare korset, hvadan denna typ

bör bibehållas.

Svenska flaggan bör vara »ren» och utan hvarje märke eller tillsats.

Inga särskilda emblem i flaggan böra anbefallas eller uti enskildes

flaggor tillåtas. Erfordras särskilda igenkänningstecken för t. ex. lotsverket

eller posten, må sådana anbringas jämte flaggan, men icke i

densamma. Ett undantag härifrån gör Konungens flagga, som för riksvapnet.

Det skulle kunna erinras, att ofvanstående jämväl borde tillämpas

på regementenas fanor och standar, men detta torde af flere skäl vara

mindre lämligt, hvadan frågan härom icke bör förekomma i detta

sammanhang.))

Cliefen för 4:de arméfördelningen:

»Flaggans form och förhållandet mellan dess olika delar torde böra

bestämmas dels med hänsyn till att vid tillverkningen så enkla mått

som möjligt behöfva följas, dels med hänsyn till att utseendet blir tilltalande

för ögat. I det förra afseendet torde de båda remitterade för
*)

Fogadt till Årméfördelningscliefens yttrande. Finnes i kandlingarne.

Arméfördel

ningschefen

4:de arméfördelnings

distriktet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

slagen kunna sägas vara jämngoda. I det senare afseendet måste

bedömandet vid jämförelse dem emellan varda beroende af individuell

smak; och synes mig flottans stabs förslag vara att föredraga framför

konsul Trapps förslag. Dock förefaller mig den af flottans stab föreslagna

riks-(national-)flaggan något för lång i förhållande till dess höjd.

Enligt min uppfattning skulle denna flaggas utseende vinna på en sådan

förändring, att h: 1 = 5 : 7 Vs, eller med andra ord att, med bibehållande

i öfrigt af de å ritningen angifna måtten, de yttre blå fältens längd

angifves till 4 i stället för 4 Va.

Beträffande färgerna, har jag intet att erinra mot de å ritningarna

förekommande.

Beträffande användandet af olika slag af flaggor får enligt nu

gällande genom nådiga kungörelsen den 7 maj 1897 gifna bestämmelsen

den så kallade örlogsflaggan eller den tretungade flaggan föras, förutom

å flottans fartyg, båtar och byggnader samt i de fall reglementet för

flottan bestämmer:

å kungl. slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bor

eller vistas eller där ståthållare är anställd;

å riksdagshuset eller annan byggnad, där riksdagen är församlad;

å rikets fästningar; samt

å armén tillhörande båtar samt af densamma begagnade kasärnbyggnader

och lägerplatser.

T det remitterade utdraget ur statsrådsprotokollet framhålles, att

det bör tagas i öfvervägande, huruvida berörda flagga bör för framtiden

komma till användning i enahanda omfattning, som genom förberörda

nådiga kungörelse föreskrifvits.

Anses, i betraktande af att uttrycket »örliga) ursprungligen betecknat

krig i allmänhet, benämningen »örlogsflagga» liktydig med »krigsflagga»,

torde det ligga i sakens natur, att sådan flagga bör användas å alla

krigsmakten tillhörande fartyg, båtar, fästningar och byggnader samt af

krigsmakten begagnade etablissement. Att därvid skilja på armén och

flottan synes mig icke blott ologiskt utan ock opraktiskt, då häraf

blefve en följd, att inom en sjöfästning eller en garnisonsort, där afdelningar

från såväl armén som flottan äro förlagda, båtar och måhända

nära intill hvarandra belägna byggnader, använda för krigsmaktens

räkning, skulle betecknas med olika flaggor, hvilket ingalunda vore

ägnadt att befordra den samhörighetskänsla mellan de båda försvarsgrenarna,

som det är af största vikt att bevara och för hvilken don

gemensamma flaggan är en betydelsefull symbol.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Utgående från ofvan nämnda uppfattning, att »örlogsflagga» är

liktydig med »krigsflagga», synes det mig ock naturligt, att Hans Maj:t

Konungen såsom högste befälhafvare för rikets krigsmakt bör å det

slott eller den byggnad, där Hans Maj:t Konungen bor eller vistas,

föra sådan flagga med kungl. emblem i korsets midt, samt att för

kungl. prins, som i egenskap af regent inträder i Hans Maj:t Konungens

makt och myndighet, detsamma bör gälla. Det skulle i sådant

fall återstå slott och byggnad, där öfriga medlemmar af den kungl.

familjen bo eller vistas eller där ståthållare är anställd, samt riksdagshuset

eller annan byggnad, där riksdagen är församlad. Följdriktigheten

torde då fordra, att å dessa slott och byggnader användes riks(national-)flaggan,

möjligen med kungl. emblem i korsets midt för

medlemmar af den kungl. familjen.

Anses däremot »örlogsflagga» icke vara liktydig med »krigsflagga»,

så synes mig intet skäl föreligga att vidtaga ändring i nu gällande

bestämmelser för förstnämnda flaggas förande.

Behöfligheten eller lämpligheten af särskilda emblem eller tecken

i flaggan för vissa statens verk sammanhänger med frågan om den tvåtungade

flaggans användande, enär själfva denna flagga synes mig

utgöra ett slags emblem. Att särskilda tecken för vissa statens verk

äro lämpliga, om än ej oomtvistligt nödvändiga, synes mig påtagligt,

och kan jag därför ej heller finna något giltigt skäl till ändring af det

nuvarande förhållandet, enligt hvithet sådana tecken föras i det inre

öfre fältet. Beträffande åter den tvåtungade flaggan torde dess behöflighet

vara mera tvifvelaktig. Sättas emblem i riks-(national-)flaggans

inre öfre fält, vill det synas, att den tvåtungade flaggan saklöst kunde

bortfalla.

Men möjligen skulle det då erfordras, att särskilda emblem eller

tecken nyskapades: för kungl. slott, där ståthållare är anställd; för

riksdagshuset eller annan byggnad, där riksdagen är församlad; samt

för andra statens byggnader, såsom länsresidens och landtstatshus in. fl.

Indika icke tillhöra sådana statens verk, som redan äga emblem. Det

synes mig att ett gemensamt sådant för alla dessa kategorier vore

tillfyllest, till exempel en kungl. krona i det inre öfre fältet.»

Chefen för öde arméfördelningen.

»Hvad beträffar flaggornas form samt förhållandet mellan deras

olika delar, synes mig konsul Trapps förslag icke tillfredsställande.

Det förslag, som framställts af chefens för flottans stab, förefaller

mig, hvad de rent yttre proportionerna beträffar, synnerligen tilltalande,

ArméfÖrdelningschefens

5:te arméför

delningsdistriktet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No Ilo.

hvaremot jag icke kan instämma i detsamma vidkommande de olika

delarnas dimensionsförhållanden inbördes. Det gula korset synes mig

nämligen för smalt, hvarigenom den blåa färgen blifver allt för dominerande.

För mig står det därför klart, att de förhållanden mellan flaggans

olika delar, hvilka framgå af närslutna »förslagsskiss till rikets flaggor»,0)

gifva en lämpligare fördelning af flaggans färger.

Genom den däri föreslagna, proportionsvis större bredden på det

gula korset, blifver det äfven möjligt att därjämte komma ifrån användningen

af ett hvitt fält för emblemens placering (se fig. 1 och jämför

chefens för flottans stabs förslag), hvithet förefaller mig vara en stor

fördel, då det hvita fältet i hög grad är ägnadt att förtaga det helhetsintryck

man, synes det mig, i första hand bör fordra af en flagga.

Angående de olika färgtonerna, förefaller den koboltblåa ej så

liflig, som önskligt vore. Mitt öga tilltalas mera af en ultramarinblå

ton.

Å bilagda förslagsskiss äro för jämförelse af dessa färgtoner fig.

1, 2, 3 och 4 utförda i ultramarin samt fig. 8 i koboltblått.

Då därtill af gult en mångfald olika färgtoner förekomma, anser jag

det äfven nödvändigt, att viss sådan bestämmes, och synes härvid

gummigutta böra vara att föredraga.

Vidkommande användandet af olika slags flaggtyper, anser jag, att

den tvåtuugade bör bortfalla, hvadan rikets flaggor skulle komma att

bestå af örlogsflaggan och natioualflaggan, då den kungl. flaggan

äfvensom den eller de hvilken afses för statsegendom in. in., kunna

anses vara varianter af nämnda typer.

Hvad slutligen beträffar, huruvida förandet i flaggan af särskilda

emblem eller tecken må vara nödigt eller lämpligt samt dessa teckens

beskaffenhet och plats i flaggan, tillåter jag mig vidare i underdånighet

anföra följande.

Rörande emblemens eller tecknens nödvändighet eller lämplighet,

torde det i första hand icke råda något tvifvel om, att statsegendom

samt statens verk och inrättningar böra kunna genom den flagga de

föra skiljas från enskildas.

Behofvet af särskilda tecken i flaggan, hvilken ju i regeln endast

är hissad å särskilda flaggdagar, förefaller mig däremot icke så trängande.

De inrättningar, nämligen posten, tullen och lotsverket in. in.,

hvilka synas mig mest af alla i behof af eu särskild beteckning, kunde

lämpligen under flaggan bära eu hvit duk, i hvars midt ett blått betecknande

emblem vore insy dt (se beteckningsflaggorna fig. 5, 6 och 7)

*) Handlingarna bifogad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

på samma sätt som sjukhus bära geneverkorset. Dessa beteckningsflaggor

kunde i så fall vara hissade äfven andra dagar än flaggdagar,

hvarigenom de kommo att erhålla en verkligt praktisk betydelse.

Härigenom skulle det endast kräfva^ ett enda emblem för att i

nationalflaggan ange, att densamma vore hissad öfver statsegendom

eller statsinrättning, och synes mig detta emblem lämpligast böra bestå

af riksvapnets tre heraldiska kronor, förgylda och placerade i det gula

korset så, som fig. 2 anger.

I hvarje fall finner jag chefens för flottan förslag att placera emblemen

i vänstra öfre fältet mindre tilltalande, utan synes mig att, därest

mitt förslag om särskilda beteckningsflaggor icke skulle vinna gillande,

utan särskilda emblem i flaggan skulle anses vara af nöden,

dessa emblem i så fall böra placeras så, som i fig. 8 angifvits för en

eventuell postflagga.

Beträffande befogenheten att hissa de här föreslagna olika flaggorna

anser jag

att örlogsflaggan bör föras å rikets fästningar, å byggnad upplåten

till ämbetslokal för landt- och sjöförsvarsdepartementen, generalstaben,

flottans stab samt armé- och marinförvaltningarna, å arméns och flottans

undervisningsanstalter, kasernbyggnader och lägerplatser samt å

sjöförsvarets fartyg och båtar, livarjämte densamma dessutom må föras

å kungl. slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bor eller

vistas, eller där ståthållare är anställd; samt

att nationalflagga med tre kronor i det gula korset, fig. 2, skall

användas i alla andra fall, där det kräfves att med flagga beteckna

svenska statens institutioner, byggnader eller fartyg.»

Chefens för 6:te arméfördelningen:

»Svenska flaggan är en sinnebild af svenska nationen i dess helhet. ArmétordeiDen

är enhetens och sammanslutningens symbol. Några afarter af den- ^''.‘tfårméför-1

samma, vare sig med tungor för att beteckna eu del af den svenska krigs- deiningsmakten

eller med olika märken för att känneteckna särskilda stats- dlstnktetändamål

såsom post, tull, telegraf m. m., torde icke böra finnas, ty

då öfvergå sådana flaggor att beteckna en del, i stället för det hela.

Behöfva dessa statsändamål särskild! utmärkas, torde det böra ske

genom andra medel än genom ett förändrad! utseende af den svenska

flaggan. Svenska flaggan bör vara hela folkets egendom. Den bör

därför vara en enhetsflagga och tjäna ett enda ändamål, ej förses med

märken för skilda, underordnade syften. Bestämmelserna rörande flaggan

böra också vara enkla, så att de kunna af hvarje svensk under
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Militärbefälhafvaren

p&

Gottland.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

såte, han må vara så okunnig som helst, lätt uppfattas. Den enkla,

rena, raka flaggan lär sig alla lättast att känna igen och förstå, att

den är ett nationellt tecken, som manar till samhörighet, just en sådan

sammanhållande och enande symbol, som vi nu, mera än någonsin,

hafva behof af.

Det synes mig därför som om enhetsflaggan — utan alla afarter

■— skulle vara den bärande tanken, när det gäller att stifta en ny

flagglag.

Å de tvänne planscher, som bifogats statsrådsprotokollet, upprättade

af flottans stab och af konsul Trapp, äro benämningarna på de

föreslagna två olika slagen af flaggor betecknande nog. Genom flottans

stabs förslag ställes örlogsflaggan utanför »rikets (nationens) flagga»

och genom konsul Trapps förslag skulle blott flaggor för marinen och

handeln komma att finnas, men ej för rikets öfriga statsändamål och

innebyggare, som ej idka handel. Ytterligare ett skäl för att införa

en enda flagga, nämligen den svenska flaggan.

För krigsmakten torde fortfarande, såsom hittills för armén, böra

finnas äretecken, som påminna krigsfolket om fädrens bedrifter och

egga till mandom och tapperhet. Dessa äretecken kunna och böra

visserligen bära de svenska färgerna, men böra icke anses såsom några

särskilda slag af den svenska flaggan. När alltså flottans utmärkelseeller

äretecken skola bestämmas, kan det ifrågasättas, huruvida deras

utseende borde blifva föremål för lagstiftning af Konung och Riksdag

gemensamt. Konungen ensam afgör ju huru arméns fanor och standar

skola vara beskaffade och i konsekvens härmed synes det ock som om

Konungen allena borde äga bestämmelserätt äfven öfver flottans äretecken.

Konungen bestämmer äfven kommandoflaggornas utseende för

armén (se Tjänstgöringsreglemente för Armén IV delen) och torde därför

också kunna bestämma angående befälstecknen för flottan, oberoende

af lagen om den svenska flaggan.

På grund häraf får jag i underdånighet förorda:

att endast en flagga, lika för hela riket, till färg och dimensioner

lika med den, som angifves af flottans stab för »rikets (nationens)

flagga», utan emblem eller tecken, må i den nya lagen blifva föremål

för stadganden och benämnas den svenska flaggan.»

Militär b ef dikaf''varen å Gottland anför:

»Genom nådig remiss anmodad att inkomma med yttrande rörande

ett, i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 8 december 1905 in
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

taget ärende angående rikets flagga, får jag i underdånighet anmäla,

att jag, sedan jag varit i tillfälle att taga kännedom om de inom kungl.

flottans stab utarbetade förslag till kungörelse angående rikets flagga,

angående kungl. flagga och kungl. vimpel samt särskilda flaggor för

ämbetsverk och segelsällskap m. fl., äfvensom till bestämmelser angående

befäls- m. fl. tecken, däremot ej har något annat att erinra,

än att det synes mig lämpligare om alla s. k. tecken sattes midt i

flaggan.»

Chefens för fortifikationen utlåtande är af denna lydelse:

»Sedan statsrådet och chefen för civildepartementet genom ämbetsskrifvelse

af den 8 sistlidna december delgifvit mig Eders Kungl. Maj:ts

nådiga beslut rörande infordrande af vissa verks och myndigheters

underdåniga utlåtande, angående hvilka allmänna bestämmelser böra

meddelas, dels om den svenska flaggans form, förhållandet mellan flaggans

olika delar samt dennas färger, dels ock huruvida och i hvad

utsträckning förande i flaggan af särskilda emblem eller tecken må,

hvad vederbörande verk beträffar, vara nödigt eller lämpligt samt dessa

teckens beskaffenhet och plats i flaggan, får jag härmed i underdånighet

anmäla, att jag förordar de af flottans stab afgifna förslagen till

örlogsflagga och rikets (national-) flagga samt anser, att de under äldre

tider brukade ljusare färgerna, nämligen mellanblå färg (kobolt) för

hörnfälten och en ljusare, guldgul färg för korset böra komma till

användning.

Vidkommande användandet af den nya örlogsflaggan synas mig

bestämmelserna i § 1 af nådiga kungörelsen den 7 maj 1897, angående

förande af flagga å statens fartyg och byggnader, den ändringen

böra vidtagas, att, efter orden »å rikets fästningar», slutet af nämda

§ gifves följande lydelse:

»å landtförsvaret tillhörande eller af armén begagnade byggnader,

å lägerplatser, samt

å armén tillhörande fartyg och båtar».

Å andra än i § 1 angifna statens fartyg eller byggnader bör hissas

nation alflagga.

Några andra bestämmelser rörande särskilda emblems eller teckens

förande i flaggan anser jag icke för fortifikationens del vara erforderliga.

»

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 A.fd. 61 Höft.

Chefen för

fortifikationen.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Generalfält
tygmäataren.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

G ener alfälttyg mästaren och inspektören för artilleriet anför följande:

Angående flaggans form och förhållandet emellan

dess olika delar.

Af de nu brukade formerna af vår flagga, tretungad, tvåtungad

och tvärskuren, synes mig den tvåtungade utan olägenhet kunna utgå,

och där den nu brukas — å en del statens fartyg och byggnader —

ersättas med den tvärskurna, försedd med ett lämpligt emblem, eller

i vissa fall med den tretungade (se nedan).

Af de tvenne förslag, A flottans stabs och B konsul Trapps, som

bifogats ifrågavarande protokollsutdrag, synes mig det förstnämnda

och särskildt »nationalflaggan» tillfredsställande ur skönhetssynpunkt i

fråga om såväl yttre form som förhållandet emellan de blå och gula

fälten och ur denna synpunkt, som då det gäller en flagga, bör tillmätas

stor betydelse, obetingadt att föredraga framför det senare.

Angående flaggans färg.

Flaggduk med ljusare blå färger säges i det ifrågavarande protokollsutdraget

numera kunna tillverkas hållbar och föreslås därför, att

en dylik färg må fastställas. Vid förfrågan hos åtskilliga flaggfabrikanter

och försäljare har emellertid uppgifvits, att flaggduk af ylle i

ljusblå färger väl vore hållbar, men att detta ej vore fallet om bomullsduk

användes. Den blå färgen öfverginge då snart till gråaktig.

Då många privatpersoner sannolikt komma att af kostnadsskäl anskaffa

bomullsflaggor (dessa betinga endast något mer än halfva priset

i jämförelse med ylleflaggor), torde den färg, som skall fastställas böra

bestämmas med hänsyn därtill, att den kan erhållas hållbar äfven för

bomullsflaggor.

Angående användandet af olika slags flaggor.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 7 maj 1897,

§ 1, må örlogsflaggan, förutom å flottans fartyg, båtar och byggnader

samt i de fall reglementet för flottan bestämmer föras

å kungl. slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bor

eller vistas eller där ståthållare är anställd;

å riksdagshuset eller å annan byggnad, där Riksdagen är församlad;
å

rikets fästningar;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 115.

å armén, tillhöriga båtar samt af densamma begagnade kasärnbyggnader

och lägerplatser.

Angående de första af dessa bestämmelser torde ej finnas något

att erinra, men den sista, som handlar om örlogsflaggas förande å arméns

båtar m. m. synes mig böra erhålla följande lydelse:

»å armén tillhöriga eller af densamma använda fartyg och båtar,

om de stå under militärt befäl, å byggnader som användas af landtoch

sjöförsvarsdepartementen, armé- och marinförvaltningarna samt

landtförsvaret i allmänhet eller tillhöra detta, samt å arméns lägerplatser

och skjutplatser».

Dels kunna nämligen ej endast »båtar» utan äfven »fartyg» tillhöra

armén eller af densamma blifva använda, dels kan det inträffa,

att armén tillhörande båtar och fartyg blifva utlånade åt civila personer

för utförande af arbeten i försvarets tjänst, då de ej lämpligen

böra föra örlogsflagga, dels är »kasärner» ett allt för trångt begrepp,

då detta ej innefattar t. ex. sjukhus, tygstationer, krutförråd eller andra

förråder och anstalter, å h vilka såsom tillhörande landtförsvaret ej annan

än örlogsflagga bör föras, dels bör slutligen »skjutplatser» angifvas,

då det är möjligt att sådana äro att hänföra hvarken till »kasärn», ej heller

till »lägerplats».

Angående förande af emblem i flagga.

Kungl. flagga synes mig lämpligen såsom nu är fallet böra utmärkas

genom särskildt emblem.

Ä annan statsegendom än hvad nyss ofvan blifvit sagdt, vid rikets

beskickningar och konsulat i främmande länder föres lämpligen

rikets nationalflagga med passande af Kungl. Maj:t fastställdt gemensamt

emblem t. ex. kungl. krona i det öfre blå fältet.

Det torde vidare vara lämpligt att genom flagga med särskildt

emblem utmärka, att byggnad eller fartyg är afsedd eller användes för

visst statsändamål t. ex. för post-, tull-, telegraf- och lotsverket samt

statens järnvägar.

Ensldldt segelsällskap synes mig möjligen böra tillerkännas rätt

att i flagga föra bokstäfver eller emblem, som af Kungl. Maj:t godkännes.

Utöfver hvad ofvan blifvit sagt, torde ej någon böra äga rätt att

i flagga insätta bokstäfver eller emblem, då flaggans helgd härigenom

lätt äfventyras och misstag om de fastställda kunde tänkas uppkomma,

hvarigenom värdet af dessa förringas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Inspektören

för

kavalleriet.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 115.

Öfverträdelse häremot äfvensom oberättigadt förande af örlogsflagga

bör straffas med böter.»

Inspektören för kavalleriet, H. K. II. hertigen af Västergötland, anför,

med bifogande af prof å flaggduk, följande:

»1. Flaggtyper.

Af rikets flagga anser jag, att endast tvenne typer böra finnas, nämligen

grundtypen, den jämnskurna nationaldag g an, och den af ålder tretungade

örlog sflagg an.

Den hittills i vissa fall använda tvåtungade flaggans fortsatta bibehållande

får jag i underdånighet på det bestämdaste afstyrka, enär jag

anser densamma icke blott ur skönhetssynpunkt otillfredsställande, utan

äfven ägnad att vålla osäkerhet vid skiljandet från örlogsflaggan.

2. Flaggans form och färg.

Beträffande formen samt förhållandet mellan flaggornas olika delar

ansluter jag mig obetingadt till det i remisshandlingen såsom »A Flottans

stabs förslag» betecknade.

Bestämmande för mig härvidlag är icke enbart, att detsamma synes

mig mera tilltalande för ögat, utan äfven rent praktiska skäl. Flaggan

enligt »B. Konsul 0. Trapps förslag» synes mig lätt, särdeles efter en

tids begagnande under hård påkänning af vinden, och äfven annorledes,

kunna komma att te sig rektangulär med långsidan mot stången.

I fråga om färgen anser jag, att densamma bör lagfästas icke endast

genom angifvande af densamma till mellanblå och ljust gul, utan äfven

och framför allt genom fastställande af modellfärgen å flaggduk. Dylik

af fastställd färg bör till efterrättelse finnas tillgänglig å lämpliga platser

i landet, exempelvis hos Konungens befallningshafvande. I syfte att

angifva min uppfattning i färgfrågan tillåter jag mig i underdånighet

bifoga prof å flaggduk i de färger, hvilka jag finner mest tilltalande.

Endast genom att på dylikt så att säga påtagligt sätt bestämma färgerna

torde vara möjligt att undgå en mängd mer eller mindre tilltalande

variationer i flaggan.

3. Emblem och tecken i flaggan.

Statens med flera ändamål synes mig liksom hittills påfordra bestämmandet

af vissa emblem och tecken i flaggan.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Emblemens plats har hittills varit antingen i korsets midt eller i

ett af flaggans inre hörn, hvithet numera efter unionsmärkets försvinnande

gifvetvis varder det öfre. Emellertid anser jag mig på goda

grunder kunna i underdånighet föreslå, att emblemen genomgående böra

placeras på samma sätt, som hittills skett å kungl. flagg och å vissa

segelsällskaps flagg det vill säga pa hvit eller möjligen gul duk i korsets

midt. Härigenom vinnes icke blott enhet i fråga om platsen, utan

äfven den fördel, att emblemen framträda med större tydlighet, än hvad

fallet torde vara vid anbringande direkt å den blå duken. Skulle detta

förslag icke kunna vinna bifall, så får jag i underdånighet ansluta mig

till den åsikt, att samtliga emblem, med undantag af riksvapnet, anbringas

i det öfre blå fältet, som är närmast stången.

Hvad angår vissa tecken i örlogsflaggan, så torde dessa böra föras

å plats och sätt, som i kommandoväg för flottan bestämmes.

Angående emblemens utseende och förande i de olika flaggorna, så

anser jag, att i örlogsflaggan bör endast få förekomma riksvapnet, bildande

i denna flagga Kungl. Flagg. Hittillsvarande emblem i örlogsflagg

förda af vissa segelsällskap böra öfverflyttas till nationalflaggan.

I nationalflaggan får jag i underdånighet föreslå,, att följande emblem

måtte till förande stadgas:

riksvapnet för riksdagen, de för lots-, tull-, post- och telegrafverken

samt statens järnvägar brukliga tecken för dessa myndigheter

jämte tecken för vissa segelsällskap; samt

kungl. krona för alla öfriga statens myndigheter med flera, för

hvilka icke örlogsflagg är medgifven.

I detta sammanhang tillåter jag mig i underdånighet såsom synnerligen

önskvärd! framhålla, att, i likhet med hvad förhållandet är med

flertalet utländska flaggor, ifrågavarande emblem måtte göras något

större och kraftigare i sin teckning, än hvad hittills varit brukligt, så

att med emblem försedd flagga måtte, såsom till exempel den tyska

»Reichdienstflagge)), erhålla den särskilda karaktär af statsflagga, som

därmed åsyftas. Detta önskemål torde äfven lättare uppnås, därest

emblemet finge sin af mig förordade plats å duken i korsets midt.

4. Användandet af flagga.

Härutinnan får jag, oafsedt bestämmelser för nationalflagga utan

emblem, i underdånighet föreslå:

s. 30 Kontrollera mot PDF

Chefen för

flottans stab.

30 Knugl. Maj:ts Nåd. Proposition No 115.

att kung!, flagg och vimpel föras enligt bestämmelser utfärdade

i kommandoväg;

att nation alflagga med riksvapen föres å byggnad afsedd för Riksdagen;
att

örlogsflagga föres:

å sjöförsvaret tillhörande fartyg, båtar och byggnader enligt särskilda

bestämmelser;

å kung! slott och å byggnad, där medlem af konungahuset bor

eller vistas;

å rikets fästningar;

å byggnader, inlimmande ämbetslokaler för landt- och sjöförsvarsdepartementena,

generalstaben, flottans stab, armé- och marinförvaltningarna;

samt

å armén tillhörande kaserner eller å byggnader inrymmande staber,

trupper och skolor;

att national flagga med särskildt tecken föres å byggnader eller

fartyg, tillhörande:

lotsverket,

tullverket,

postverket,

telegrafverket och

statens järnvägar samt

vissa segelsällskap;

att nationalflagga med kungl. krona föres:

å kungl. slott, där ståthållare är anställd;

å staten tillhöriga byggnader och fartyg, å hvilka örlogsflagga icke

skall användas; samt

af Kungl. Maj:ts beskickningar (sändebud) och konsulat (konsuler)

hos främmande makter.

5. Särskilda bestämmelser.

För öfverträdelser, af hvad som blifvit stadgadt rörande såväl

flaggans form och färger som förande af olika flaggor, synas mig straffbestämmelser

böra fastslås, hvilka torde böra göras skarpare angående

förande af ej tillkommande flagga, än beträffande afvikelser i fråga om

form och färg.»

I afgifvet utlåtande har chefen för flottans stab med bifogande af

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung! Maj.is Nåd. Proposition N:o 115. 31

åberopade uppgjorda författningsförslag med tillhörande ritningar °) anfört

följande:

»Med anledning af nyssnämnda skrifvelse, och då enligt min åsikt

förutom nationalflaggan äfven örlogsflaggan bör räknas såsom en rikets

flagga, har i flottans stab utarbetats

dels förslag till Kungi. Maj:ts nådiga kungörelse angående rikets

flaggor m. m.;

dels förslag till Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående kungl.

flagga och kungl. vimpel samt särskilda flaggor för ämbetsverk och

segelsällskap m. in.; samt dels förslag till bestämmelser angående befäls-

m. fl. tecken.

Det förstnämnda af dessa förslag upptager de föreskrifter i frågan,

som torde böra genom lag fastställas; det andra förslaget upptager

sådana bestämmelser, som af Kungl. Maj:t lämpligen torde böra utfärdas

med anledning af nyssnämnda lagbestämmelser och det tredje förslaget

upptager sådana föreskrifter, som med anledning af rikets flaggors

förändrade utseende torde blifva nödvändiga att i kommandoväg

utfärda.

Då de! sistnämnda förslaget endast berör kungl. flottan, har jag i

skrifvelse denna dag till statsrådet och chefen för kungl. sjöförsvarsdepartementet

öfverlämnat detsamma, men då det äfven i viss mån

sammanhänger med de två förstnämnde förslagen, får jag, med bifogande

af dessa två förslag, för belysande af frågan i sin helhet i underdånighet

äfven bifoga en afskrift af nyss nämnda skrifvelse till chefen

för kungl. sjöförsvarsdepartementet.

De nu upprättade förslagen till kungörelser angående rikets flaggor,

kungl. flagga och kungl. vimpel in. in. skilja sig hufvudsakligen

trån nu gällande bestämmelser endast däruti, att den tvåtungade flaggan

blifvit borttagen såsom obehöflig och ägnad att vålla osäkerhet vid

skiljandet mellan nationalflaggan och örlogsflaggan.

Såsom örlogsgös att enligt häfd användas i förstäfven å örlogsfartyg

har till nådig fastställelse föreslagits örlogsflaggan, i öfverevsstämmelse

med hvad inom svenska flottan varit brukligt före unionens med Norge

inträdande.

Då sålunda någon örlogsgös af särskildt utseende icke upptagits,

har till användande för rikets beskickningar och konsuler hos främmande

makter föreslagits nationalflaggan, försedd i det öfre blå fältet

invid stången med en kungl. krona i guld i stället för det genom

kungl. förordningen den 20 juni 1844 för motsvarande myndigheter

*) Jfr handlingarna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Stationsbefälhafraren

i

Stockholm.

32 Eungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o Ilo.

föreskrifna särskilda tecknet, unionstecknet i örlogsflaggan = örlogsgösen.

Den för Kung! Maj:ts beskickningar och konsuler föreslagna nationalflaggan

med särskildt emblem bär jämväl föreslagits att användas

för att beteckna sådan statsegendom, för hvilken vare sig örlogsflaggan

eller nationalflaggan med särskildt emblem icke blifvit föreslagen.

Beträffande rikets flaggors form, förhållandet mellan flaggornas

olika delar samt deras färger, får jag i underdånighet förorda det af

de två till remisshandlingen fogade förslagen, som betecknats med »A.

Flottans stabs förslags.

Det med t>B. Konsul O. Trapps förslag» betecknade förslaget synes

mig, hvad flaggornas form beträffar, alltför mycket närma sig kvadratens,

hvarigenom den hissade flaggan genom dukens buktningar torde

komma att förtona sig såsom en i hojdväg aflång flagga.

Beträffande användande af olika slag af flaggor, synes mig endast

två slag böra ifrågakomma, nämligen nationalflaggan och örlogsflaggan,

den sistnämnda i öfverensstämmelse med namnet hufvudsakligen för

rikets försvarsväsen.

Den kungl. flaggan, äfvensom de för ämbetsverken in. m. föreslagna

flaggorna, torde nämligen kunna betraktas såsom varianter af

nyssnämnda två flaggtyper.

Slutligen beträffande huruvida och i hvad utsträckning förande i

flaggan af särskilda emblem eller tecken må, hvad vederbörande verk

beträffar, vara nödigt eller lämpligt samt dessa teckens beskaffenhet

och plats i flaggan hänvisas till bifogade förslag. Häri har upptagits

särskilda flaggor för samtliga de ämbetsverk, för hvilka under senare

tider särskilda flaggor funnits fastställda. Ehuru en del af dessa ämbetsverk

väl torde kunna undvara några särskilda flaggor, men andra

åter, såsom exempelvis posten och tullen, lämpligen böra vara försedda

med något särskildt utmärkande tecken, har någon inskränkning af de

särskilda flaggorna för vissa ämbetsverk likväl icke ansetts böra ifrågakomma.

De föreslagna flaggorna utgöras af nationalflaggan med det

för ämbetsverket ifråga häfd vunna emblemet i flaggans öfre blå fält

vid stången.»

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm uttalar sig i frågan

på följande sätt:

»Till den i regeringformen § 79 omnämnda rikets flagga (nationalflagga)

bör enligt min mening återupptagas den gamla flagga, under

hvilken våra förfäder stridt och blödt för fosterlandet, flaggan med det

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

gula korset på det blåa fältet — solens guld på himlens blå — och

vara fäderneslandets symbol, samt härigenom vara den förnämligaste af

svenska flaggor. Alldeles oriktigt har i vårt land den meningen hos

många varit rådande, att den tungade, särdeles den tretungade flaggan

varit deri förnämsta. Så är icke förhållandet i andra länder, där nationalflaggan

har annat utseende än örlogsfiaggan. Öfverallt ser man där

nationalflaggan sättas främst. Så t. ex. blåser i dessa länder å riksförsamlingens

hus nationalflaggan och icke såsom här å vårt riksdagshus

örlogsflaggan. Anledningen härtill är troligen den, att man hos oss

har den föreställningen, att örlogsflaggan har företräde framför den vanliga

fyrkantiga, som i regeln gått under namn af handelsflagga.

Örlogsflaggan har säkerligen tillkommit för att utvisa, att det fartyg,

eller den plats, fästning, kasern eller dylikt, hvarå densamma är

hissad, är till för krigsändamål och således för att särskilja den från

andra för fredliga värf afsedda fartyg och byggnader m. in., men den

bör därföre alls icke hafva något företräde framför nationalflaggan,

hvilken är och bör förblifva den förnämligaste.

Angående måtten på rikets flaggas (nationalflaggans) olika delar,

eller det inbördes förhållandet mellan dessa delar, föreligga tvenne

förslag: det som utgått från flottans stab (ursprungligen utarbetadt

af konteramiralen m. m. J. Hägg), och det så kallade Trappska förslaget.

Jag är icke i tillfälle att bedöma, hvilket af dessa förslag stöder

sig på längst tillbaka gående historiska fakta, ehuru jag tror att

det Trappska härvid är det riktigaste. Men då denna flaggas form är

kvadratisk, kommer den, att, då den buktar sig för vinden, få utseende

af att bredden är mindre än höjden, ett förhållande, som enligt mitt

omdöme är oskönt och som stöter ögat, åtminstone sjömannens. Också

äro alla nationens flaggor affånga, d. v. s. längden är större än höjden.

Jag anser af dessa skäl, att rikets flagga bör hafva en aflång rektangulär

form och att förhållandet mellan färgytornas storlek bör vara

i öfverensstämmelse med närslutna Bil. I, fig. 1 °).

Hvad beträffar färgerna, så anser jag att dessa i såväl rikets, som

andra svenska flaggor och befälstecken böra, för att kunna återgifva

de för Sverige symboliska färgerna, vara mellanblå (kobolt) för fälten

och ljus guldgul för korset.

Rikets flagga bör blåsa på riksdagshuset och få fritt användas af

rikets innebyggare, samt å de svenska fartyg, hvilka icke hafva rättighet

att föra örlogsflaggan. Form och utseende få icke förändras.

*) Jfr handlingarna.

Bill. till Eiksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung}. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115.

Örlogsflaggan bör vara lika med rikets flagga, fast försedd med

tre tungor eller stjertar i öfverensstämmelse med Bil. I, fig. 2.

örlogsflaggan bör föras å sjöförsvaret tillhörande fartyg, båtar och

byggnader, samt

å kungl. slott och byggnad, där medlem af kungl. huset bor eller

vistas, eller där ståthållare är anställd,

å rikets fästningar,

å byggnad upplåten till ämbetslokal för landt- och sjöförsvarsdepartementen,

generalstaben, flottans stab, armé- och marinförvaltningarna,

samt å arméen tillhörande och af densamma begagnade kasernbyggnader

och lägerplatser.

örlogsflaggan får ej begagnas å andra fartyg, byggnader eller

platser än här ofvan angifvits.

Den af senaste åren å vissa fartyg och byggnader begagnade tvåtungade

flaggan, anser jag böra borttagas och ersättas af rikets flagga,

i vissa fall försedd med något lämpligt emblem; detta dock så sparsamt

som möjligt.

Sålunda anser jag det vara önskligt, att fartyg, båtar och byggnader

tillhörande lots-, post- och tullverken finge i flaggan behålla de

emblem, de hittills haft; detta på grund af den speciella tjänst fartyg

och båtar tillhörande dessa verk hafva att utföra och hvilken kräfver

deras särskilda betecknande.

Dessa emblem böra placeras i det öfre blå fältet invid stången i

stället för såsom nu i det nedre. Bil. II, fig. 4, 5, 6.

Däremot finner jag ej tvingande skäl föreligga att flagga med särskilda

emblem afses för telegrafverket och statens järnvägar.

För andra än här ofvan angifna fartyg och byggnader som tillhöra

staten, äfvensom för Kungl. Maj:ts beskickningar och konsuler hos

främmande makter, anser jag en utmärkande flagga böra afses, och får

jag såsom sådan föreslå rikets flagga, försedd i det öfre blå fältet invid

stången med en kungl. krona i guld. Bil. II, fig. 3.

Angående kunglig flagga och kunglig vimpel, hvilka jag föreslår

erhålla samma form och utseende som Bil. II, fig. 1 och 2 utvisa,

äfvensom om befäls- och andra tecken för sjöförsvaret och flaggor

för segelsällskap torde Eders Kungl. Maj:t komma att i särskild kungörelse

förordna.

Öfverträdelse af gällande lag och kungörelser angående användande

af rikets flagga, örlogsflaggan samt befäls- eller andra tecken

för sjöförsvaret, bör straffas med böter.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona anför:

»1) Beträffande den svenska flaggans form, förhållande mellan flaggans

olika delar samt dennas färger, får jag förorda det i remisshandlingarna

bilagda förslaget A, utarbetadt af flottans stab.

Enligt detta gifves åt flaggan en mera aflång form än i förslaget

B, upprättadt af konsul O. Trapp, och bar man under senare tider

vant sig vid detta utseende å nationalflaggor, hvillcet äfven af andra

nationer synes allmänt vara antaget.

Beträffande flaggans färger synes mig den mellanblå (kobolt) för

fälten och den ljust guldgula för korset vara mest tilltalande,

2) Beträffande olika slag af flaggor, anser jag att rikets flagga

bör utgöras af »nationalflaggan», hvartill kommer tretungad örlogsflagg och

kungl. flagg, den senare enligt hitintills bruklig form. Användandet

af andra slags flaggor med olika emblemer bör enligt min åsikt inskränkas

så mycket som möjligt, och anser jag, att det endast kan

vara berättigad^ där behofvet tydligen gör sig gällande, såsom förhållandet

enligt vedertaget bruk är med rikets beskickningar hos

främmande makter och konsulat. Dessa böra därför erhålla eu särskild

flagga, bestående af rikets nationalflagga med något emblem,

exempelvis en kungl. krona i öfre fältet invid stången.

3) Slutligen beträffande huruvida och i hvad utsträckning förande

i flaggan af särskilda emblem eller tecken må, hvad vederbörande verk

beträffar, vara nödigt eller lämpligt, samt dessa teckens beskaffenhet

och plats i flaggan, anser jag, i öfverensstämmelse med hvad ofvan

redan anförts, att behofvet af emblemer i rikets flagga för att tillkännagifva

statens olika förvaltningsgrenar, icke är af något verkligt

behof påkalladt, enär dessa emblemer blott äro synliga å helt korta

afstånd och endast under den förutsättning, att flaggan verkligen blåser ut.

Skulle det emellertid anses vara nödvändigt, att tilldela statens

förvaltningsgrenar emblem, anser jag, att dessa i sadant fall böra anbringas

i en särskild hvit flagga, som då bör föras jämte rikets

Nationalflagga.

Den enda af förvaltningsgrenarna, för hvilken möjligen något behof

af särskild flagga torde göra sig gällande, skulle vara kungl.

tullverket, då exempelvis dess betjäning vid tullstationerna passa upp

annalkande fartyg; men härvid torde med fördel den föreslagna hvita

flaggan med hitintills brukligt emblem kunna användas.»

Stationsbefälhafyaren

i

Karlskrona.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Chefen för

kustartilleriet.

Lotsstyrelsen.

36 Kung!. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 115.

Chefen för kustartilleriet anför:

»Då jag under hand erhållit kännedom om hvad chefen för flottans

stab genom skrifvelse till Konungen af den 23 januari 1906 uti ifrågavarande

ärende föreslagit, och därvid funnit mig i det väsentligaste

kunna biträda de af honom uttalade åsikterna och förslagen, anser jag

mig icke här böra afgifva någon utredning i ärendet i annan mån än

beträffande ett par detaljer.

Dimensionerna i den af chefen för flottans stab föreslagna nationalflaggan

synas mig nämligen böra ändras så, att längden af de yttre

blåa fälten, uttryckt i det gula korsets bredd såsom enhet, blir icke

större än 4 enheter i stället för de föreslagna 4 Vä. Då saken emellertid

är en ren smakfråga, kan jag icke angifva några skäl för denna min

åsikt.

Beträffande de af nämnde stabschef föreslagna flaggorna för segelsällskapen

synes det mig vidare kunna ifrågasättas, om det kan vara

lämpligt att sällskapens emblem få anbringas i liknande hvita fält i

flaggans midt, som eljest äro förbehållna uteslutande de kungl. personerna.

Visserligen är det sannt, att den kungl. flaggan i så måtto

kommer att skilja sig från segelsällskapens, att den förra är tretungad

och att riksvapnet är anbringadt i det hvita fältet, men då det på

större afstånd mången gång är svårt att upptäcka, om flaggan är tretungad

eller icke, och man med säkerhet icke kan på sådana afstånd

se, hvilket emblem det hvita fältet innehåller, under det att däremot

själfva detta fälts befintlighet lättare konstateras, kan det särskilt vid

afgifvande af saluter från kustpositionerna gifva anledning till missförstånd.

Det hvita fältet borde alltså enligt min åsikt endast få anbringas

i den kungl. flaggan, hvilken därigenom säkrast skulle igenkännas

redan på långt håll.

I öfrigt ansluter jag mig helt och hållet till chefens för flottans

stab ofvannämnda förslag i hvad detsamma berör det till mig remitterade

ärendet rörande flaggan, hvilket förslag jag alltså i detta hänseende

med ofvan gjorda undantag i underdånighet får tillstyrka.))

Lotsstyrelsen uttalar sig i ärendet på följande sätt:

»Ehuruväl det torde vara ostridigt, att den svenska flaggans äldsta

form varit kvadratisk och att det gyllne korset med jämförelsevis smala

armar afdelat den blå grunden i fyra lika stora kvadrater, af hvilka

de bägge yttre längre fram i tiden förlängts med så kallade tungor,

då flaggan användts på örlogsfartyg, lärer dock numera, sedan flaggan

under en lång tidsföljd erhållit en mera utsträckt form och örlogsflaggan

sedan mer än 250 år varit försedd med tunga jämväl för det

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

gula korset, en fullständig återgång till flaggans ursprungliga form

icke kunna ifrågasättas. Däremot synas goda skäl föreligga för ompröfning,

huruvida icke de blå fälten närmast stången höra återfå sin

ursprungliga kvadratiska form. Därest nämligen den nuvarande utsträckta

formen, såsom uppgifvits, icke kan spåras längre tillbaka än

till den tid, då unionsmärket med dess sneda kors anbragtes i stället

för det öfre blå fältet, och detta märke till följd af sin form kräfde

större bredd än höjd, så torde det egentliga skälet för bibehållande af

den långsträckta formen för dessa fält hafva försvunnit. Genom återgifvande

af den kvadratiska formen åt nämnda fält skulle dessutom

vinnas två fördelar, som ur estetisk synpunkt synas värda beaktande,

nämligen dels att den gula korsarmen närmast stången blefve lika

lång som hvardera af den öfre och nedre armen, dels att de emblem,

som torde komma att anbringas i det öfre fältet, och hvilka emblem i

allmänhet hafva större höjd än bredd, utan tvifvel taga sig bättre ut

och synas mindre hoptryckta på en kvadratisk yta än på tvären på en

parallellogram.

Hvad angår bredden af det gula korsets armar, kan icke nekas

att denna numera, då den vanligen utgör Vs af hela flaggans bredd,

synes allt för stor. Då det antagandet ligger nära till hands, att

ökandet af korsarmarnas bredd i väsentlig mån förorsakats af önskan,

att den svenska flaggans kors måtte erhålla samma dimensioner som

den norska flaggans, och den senare flaggans kors måst erhålla eu

större bredd af det skål, att dess två färger för att göra sig gällande

kräfde större utrymme, än som af korset upptogs i så väl den svenska

som den danska flaggan, men detta skäl numera icke föreligger, synes

en återgång till korsarmarnas forna bredd, motsvarande V? af flaggans,

vara ur historisk synpunkt lika berättigad som den torde vara det ur

estetisk. I afseende på färgernas nyanser biträder lotsstyrelsen förslaget

om stadgande, att de blå fälten skola hafva mellanblå färg

(kobolt) och korset ljust guldgul färg.

I öfverensstämmelse med hvad nu blifvit anfördt får lotsstyrelsen

för sin del i afseende å flaggans form, förhållandet mellan flaggans

olika delar samt färgerna i hufvudsak ansluta sig till det så kallade

Trappska förslaget.

Vidkommande frågan om användandet af olika slag af flaggor

torde det tillåtas lotsstyrelsen att betrakta densamma hufvudsakligen

ur lotsverkets synpunkt.

Härvid förekommer, att det svenska lotsverket allt sedan det för

mera än 300 år sedan blef en statsinstitution, stått i sådan relation till

flottan, att dess öfverstyrelse varit förlagd till amiralitetskollegium,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

senare förvaltningen af sjöärendena, intill dess verket 1871 erhöll sin

egen öfverstyrelse, dock fortfarande förlagd under sjöförsvarsdepartementet,

till följd hvaraf ock å lotsverkets fartyg från fordom tid alltid

användts örlogsflagga och det vid flottan använda befälstecknet, vimpeln.

Närmare föreskrifter beträffande lotsverkets flagga och vimpel meddelades

uti nådig generalorder den 1 maj 1881, hvarigenom föreskrefs,

bland annat, att flaggan skulle vara »svensk örlogsflagg med ett ankare

och däröfver en stjerna, anbragta i hvitt fält i det gula korsets midt»,

i enlighet med fastställd ritning, äfvensom att befälstecknet för lotsbefälet

skulle vara »en örlogsvimpel med ett ankare och stjerna i hvitt

fält, närmast stående liket», äfvenledes enligt fastställd ritning. Dessa

föreskrifter ägde gällande kraft intill dess, hvad beträffar vimpeln,

genom generalorder den 12 december 1894 stadgades, att örlogsvimpel

endast finge föras å flottans fartyg, till följd hvaraf lotsbefälets

sedan 1600-talet stammande rätt att föra nämnda befälstecken upphäfdes,

samt, hvad angår flaggan, genom kung!, kungörelsen den 7 maj

1897, då den gula tungan i örlogsflaggan borttogs för lotsverket liksom

för andra statens civila verk, äfvensom lotsverkets särskilda märke,

ändradt till ett ankare med krona öfver, flyttades till det ena blå

fältet.

Beträffande den typ af svenska tvåtungade flaggan, som sålunda

1897 infördes, må anmärkas, att densamma, äfven om den har höga

anor i egenskap af Sveriges ursprungliga örlogsflagga, dock mottagits

med ringa tillfredsställelse och ur estetisk synpunkt icke verkar tilltalande,

hvadan icke skäl torde föreligga att bibehålla densamma. Huruvida

den tretungade eller den fyrkantiga flaggan bör användas för

statens civila verk och inrättningar i allmänhet tilltror sig lotsstyrelsen

icke att bestämdt uttala sig om, men får för egen del underdånigst

framhålla önskvärdheten däraf, att lotsverket, med stöd dels af den

historiska utvecklingen, dels däraf att dess fast anställda personal tillhör

flottans reserv, måtte återfå den flagga det af ålder haft rätt att

föra, den tretungade.

Därest Eders Kungl. Maj:t emellertid skulle finna lämpligt att

örlogsflaggan användes uteslutande å flottans fartyg, fästningar m. in.,

som till rikets försvar hörer, och riksflaggan i alla öfriga fall, bör

naturligtvis jämväl riksflaggan begagnas vid lotsverket.

Slutligen har styrelsen att yttra sig i frågan, huruvida och i hvad

utsträckning förande i flaggan af särskilda emblem eller tecken må,

hvad lotsverket beträffar, vara nödigt eller lämpligt, samt dessa teckens

beskaffenhet och plats i flaggan.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Om ock det kan anses mindre af behof påkalladt, att flaggorna

på de civila verkens byggnader i allmänhet äro försedda med särskilda

emblem, torde icke detsamma kunna sägas om lotsverkets flytande

materiel och byggnader, hvilka förekomma på de flesta mera framstående

punkter och i alla farvatten vid våra kuster och som otvifvelaktigt bör

föra ett särskildt igenkänningsmärke. Såsom ofvan anförts består lotsverkets

särskilda märke eller emblem af ett ankare, utmärkande lotsväsendet,

och ofvanför detsamma en stjärna, betecknande fyrväsendet,

hvilket märke finnes anbragt å all lotsverket tillhörande materiel —

med undantag numera af flaggorna — å personalens uniformer o. s. v.

Då nu en ny flagglag skall utfärdas och i följd däraf antagligen nya

flaggor komma att för lotsverket anskaffas och sålunda särskild kostnad

icke föranledes, om det ena eller andra igenkänningsmärket anbringas

i flaggan, hemställer lotsstyrelsen, att lotsverkets särskilda emblem, ett

gyllne ankare och däröfver en gyllne stjärna, må ånyo få ånyo få

anbringas i lotsverkets flagga; lärande platsen för detta märke få

bestämmas till det öfre blå fältet.»

Enligt den underdåniga skrifvelsen bifogadt protokollsutdrag har

öfverfyringeniören Höjer hyst en från öfriga ledamöter i lotsstyrelsen

afvikande mening, hvilken är af denna lydelse:

»Enligt min åsikt är det icke önskligt, att den tretungade flaggan

genom lag af Konungen och Riksdagen fastställes för lotsverket. Det

torde nämligen vid en omreglering af departementen visa sig önskvärdt

att förlägga lotsverket under ett annat departement än sjöförsvarsdepartementet

och skulle i så fall ifrågavarande lag blifva ett hinder

för Konungen att verkställa denna öfverflyttning.

I lotsstyrelsens förord för det Trappska förslaget framför det, som

framställts af chefen för flottans stab, samt i motiveringen härför kan

jag icke instämma.»

Efter en redogörelse för beskaffenheten af postflagga under olika

tider anför generalpoststyrelsen följande:

»Beträffande nu de i ofvannämnda statsrådsprotokoll angifna punkter,

hvaröfver styrelsens utlåtande infordrats, berör första frågan den svenska

flaggans form, förhållandet mellan flaggans olika delar samt densammas

färger;

och får generalpoststyrelsen, beträffande formen och förhållandet

mellan de olika delarna ansluta sig till det af de två vid statsrådsprotokollet

fogade förslag, som betecknas med »A. Flottans stabs förslag».

I afseende å färgerna ansluter sig generalpoststyrelsen likaledes

Generalpost
styrelsen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

till detta förslag-, så vidt detsamma kan anses utmärka, att, såsom

styrelsen anser riktigt, färgen för hörnfälten skall vara klart mellanblå

(kobolt) och för korset ljust gul.

Vidkommande därefter frågan om användande af olika slag af

flaggor anser generalpoststyrelsen för sin del, att endast två flaggtyper

böra förekomma, nämligen grundtypen, den tvärskurna nationalflaggan,

och den tretungade örlogsflaggan. Den förra blir regeln och föres i

alla andra fall, än där förandet af örlogsflagg är särskildt föreskrifvet.

Den hittills i vissa fall begagnade tvåtungade flaggan torde ej vidare

böra komma till användning, enär den från estetisk synpunkt är otillfredsställande

och därjämte ägnad att vålla osäkerhet vid skiljandet

från örlogsflaggan.

Hvad slutligen beträffar den tredje frågan, hvarom generalpoststyrelsen

har att yttra sig, nämligen huruvida och i hvad utsträckning

förande i flaggan af särskilda emblem eller tecken kunde, hvad postverket

angår, anses nödigt eller lämpligt samt dessa teckens beskaffenhet

och plats i flaggan, så enär generalpoststyrelsen, hvad postverket angår,

anser förandet af ett särskildt emblem nödigt, får styrelsen fördenskull

i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes fastställa en

särskild postflagga, och att denna skall blifva nationalflaggan, enligt

flottans stabs ofvannämnda förslag, med postverkets emblem, ett posthorn

i gul färg under kungl. krona, anbragt i det öfre blå fältet invid

stången och med hornets munstycke vettande mot stången.

Vidare anhåller styrelsen, att rättighet att föra postflagga måtte af

Eders Kungl. Maj:t medgifvas i samma utsträckning som för närvarande

äger rum. Någon inskränkning härutinnan synes generalpoststyrelsen

ej böra vidtagas. Postflagga skulle sålunda komma att föras icke blott

å postverkets fartyg — för närvarande allenast ett, nämligen ångfartyget

Öland — och å postverkets egna byggnader samt, när styrelsen

så finner lämpligt, å andra byggnader och lägenheter, däri postkontor

är inrymdt, utan äfven å enskilda fartyg, hvarmed efter öfverenskommelse

med postverket ombesörjdes postbefordran.

Beträffande särskildt enskilda postförande fartyg, tillåter generalpoststyrelsen

sig i underdånighet erinra, att rättighet att föra postflagga

af ålder tillkommit dem och att denna förmån anses äga den betydelse,

att flerfaldiga gånger inträffat, att fartygets ägare med hänsyn därtill

åtagit sig postbefordran gratis eller åtminstone mot nedsatt afgift. Tydligt

är ock, att det för den brefskrifvande allmänheten är lämpligt att kunna

med lätthet se, huruvida ett fartyg får mottaga post till befordran.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Till sist tillåter generalpoststyrelsen sig hemställa, att i lag angående

svenska flaggan måtte inflyta bestämmelse om en öfvergångstid

af två år, hvarunder måtte få af vederbörande användas postflagga af

antingen nuvarande eller nya typen.»

Telegrafstyrelsen anför:

»Af de vid berörda protokollsutdrag fogade två olika förslag, nämligen

flottans stabs förslag till örlogsflagga och nationalflagga samt

konsul 0. Trapps förslag till örlogsflagga och handelsflagga, har telegrafstyrelsen,

hvad beträffar flaggans form och förhållandet mellan dess

olika delar, funnit, att enligt det senare förslaget skulle åt flaggan gifvas

ett utseende, som komme att rätt betydligt afvika såväl från den nu

använda svenska flaggan som från de flesta andra länders nationalflaggor,

hvilket däremot ej är fallet med flottans stabs förslag. Då emellertid,

enligt styrelsens förmenande, något skäl för en dylik ändring i formen

icke förefinnes, allra minst ur skönhetssynpunkt, samt det af flottans

stab föreslagna förhållandet mellan flaggans olika delar dessutom erbjuder

den praktiska fördelen, att en flagga af denna form kan tillverkas

af ett jämnt antal hela eller halfva dukar, anser telegrafstyrelsen stabens

förslag vara obetingadt att föredraga.

Hvad angår flaggans färger har telegrafstyrelsen varit i tillfälle att

taga del af det i förevarande ärende af chefen för flottans stab afgifna

underdåniga yttrande, och synes det styrelsen med hänsyn såväl till de

historiska förhållandena som därtill att man numera lyckats tillverka

hållbar ljusblå flaggduk, att samma förslag förtjänar att förordas och

att således den blå färgen i rikets flaggor bör vara klart mellanblå

(kobolt) samt färgen på korset ljust gul.

Vidkommande användandet af olika slag af flaggor anser telegrafstyrelsen,

att den nu för vissa statens fartyg och byggnader använda

tvåtungade flaggan, som för öfrigt är svår att på afstånd skilja från

den tretungade, icke vidare bör bibehållas, och styrelsen tillåter sig

därvid framhålla såsom sin mening, att, under det förandet af en särskild

flagga för krigsmakten onekligen är lämpligt och kan vara nödvändigt,

föreligger däremot icke något som hälst skäl för att de civila ämbetsverken

skola behöfva föra en flagga, som till formen skiljer sig från

nationens flagga. Telegrafstyrelsen håller för den skull före, att nationalflaggan

bör i förekommande fall användas af rikets innebyggare och

å svenska fartyg, som icke tillhöra sjöförsvaret, samt äfven å statens

byggnader och fartyg med nedan angifna undantag, samt att örlogsflaggan

bör föras å försvaret tillhörande fartyg och båtar, å kungl.

Bih. till Rihid. Prof. 1906. 1 Samt. 1 Afl. 61 Käft. 6

Telegraf
styrelsen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Järnvägs
styrelsen.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

slott och å byggnad, där Konungen eller regenten bor eller vistas, å

fästningar samt å för landt- eller sjöförsvaret använda byggnader äfvensom

å lägerplatser.

Hvad slutligen angår nödvändigheten eller lämpligheten för vissa

ämbetsverk af förandet af särskilda emblem eller tecken i nationalflaggan,

anser telegrafstyrelsen, att något behof af sådana, åtminstone för telegrafverkets

del, icke förefinnes. För byggnader å land lärer nämligen

ett dylikt emblem icke vara af betydelse, särskilt därför att daglig

flaggning i allmänhet icke förekommer och igenkännande af ämbetsverkets

byggnad således icke är med flaggan afsedt. För de ämbetsverk,

som äga fartyg — hvilket icke är fallet med telegrafverket —

skulle ett särskilda verket utmärkande emblem å fartygsflaggan kunna

hafva verklig betydelse, men vill likväl telegrafstyrelsen i underdånighet

erinra, att ett dylikt emblem redan på tämligen kort afstånd är

svårt att med säkerhet urskilja och att därför det därmed afsedda ändamål

skulle lättare vinnas genom förande, vid sidan af nationalflaggan,

af en särskild tjänsteflagga med andra färger, såsom till exempel vid

lotsverket i vissa fall är förhållandet.

Därest emellertid Eders Kungl. Maj:t skulle finna dylikt emblem

böra fortfarande användas, synes det telegrafstyrelsen lämpligt, att detsamma

anbringas i flaggans inre öfre fält, och får styrelsen härjämte

bifoga en ritning å det fastställda telegrafmärket, enär den bild af

samma märke, som fogats vid chefens för flottans stab ofvanberörda

underdåniga yttrande, icke fullt riktigt återgifver den fastställda formen.

På grund af det anförda får telegrafstyrelsen i underdånighet hemställa,

att allmänna bestämmelser måtte utfärdas om den svenska flaggans

form och färg i enlighet med chefens för flottans stab ofvan omförmälda

förslag till nationalflagga och örlogsflagga, äfvensom om dessa

flaggors användande, den förra i allmänhet och den senare af Konungen

eller regenten samt af krigsmakten; hvaremot telegrafstyrelsen för sin

del icke anser lämpligt, att bestämmelser om förande af särskildt

emblem i nationalflaggan utfärdas.»

I afgifvet utlåtande uttalar järnvägsstyrelsen följande :

»I fråga om den form, som bör för den svenska flaggan i allmänhet

fastställas, samt om det lämpligaste förhållandet mellan flaggans olika

delar, har järnvägsstyrelsen, vid öfvervägande af de två särskilda förslag,

som bifogats ofvanberörda, af styrelsen emottagna protokollsutdrag,

nämligen flottans stabs förslag till örlogsflagga och nationalflagga samt

*) Jfr handlingarna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 115.

43

konsuln O. Trapps förslag till örlogsflagga och handelsflagga, funnit det

förstnämnda vara att föredraga, och har styrelsen för sin del icke

funnit skäl till någon erinran mot detsamma. Hvad angår flaggans

färger har styrelsen ansett det vara lämpligt, såsom i berörda protokollsutdrag

betonas, att upptaga ljusare färger i flaggan, nämligen en

mellanblå färg (kobolt) för hörnfälten och en ljusare guldgul färg för

korset.

Beträffande användandet af olika slag af flaggor anser styrelsen,

att endast två hufvudformer, den tretungade och den rektangulära, böra

bibehållas. Då den tvåtungade formen i sitt nuvarande skick närmast

är att betrakta såsom en mellanform mellan den tretungade och den

rektangulära, hvilken mellanform är afsedd att beteckna den statsliga

ställningen hos vissa institutioner, men samma mål kan vinnas genom

särskilda i den rektangulära flaggan anbragta emblem, synes det styrelsen

vara lämpligast, att den tvåtungade formen helt och hållet uteslutes,

och att bestämmelser utfärdas därom, att å statens järnvägsbyggnader

skall föras flagga af rektangulär form.

Med denna uppfattning anser sig järnvägsstyrelsen jämväl böra

förorda bibehållandet i statens järnvägars flagga af det genom nådiga

brefvet den 16 september 1897 fastställda emblemet, anbragt på sätt i

nådiga kungörelsen den 27 oktober 1905 förmäles eller i flaggans inre

öfre blå fält.

Slutligen får styrelsen i underdånighet framhålla önskvärdheten

däraf, att för den händelse, såsom ofvan förordats, den rektangulära

flaggan med de af flottans stab föreslagna mått å dess olika delar fastställes

för statens järnvägars flagga, en viss öfver gångstid, som lämpligen

torde kunna bestämmas till två år, stadgas för utbyte af den nuvarande

tvåtungade flaggan mot den nya. Blefve nämligen denna sistnämnda

omedelbart den enda tillåtna, skulle detta, då helt andra mått

såväl för korset som för hörnfälten finnas å den nuvarande flaggan,

medföra nödvändigheten för statens järnvägar att omedelbart kassera

omkring 500 flaggor.

Skulle det emellertid anses lämpligt att utbytet skedde på en gång,

kan kostnaden därför knappast beräknas öfverstiga 10,000 kronor.»

Generaltullstyrelsen anför följande:

»Till fullgörande af den generaltullstyrelsen sålunda gifna nådiga

befallning får styrelsen, med öfverläinnande af ett från kustbevakningschefen

i Hallands samt Göteborgs och Bohus län i ärendet infordradt

General
tullstyrelsen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

yttrande °), i underdånighet anföra, att styrelsen i fråga om flaggans

form, förhållandet mellan flaggans olika deler samt dennas färger ansluter

sig till förenämnde i flottans stab uppgjorda förslag.

Enligt styrelsens åsikt bör dock den för tullverket i allmänhet

använda flaggan i någon mån skilja sig från riksflaggan; och hemställer

förty styrelsen i underdånighet, att tullverkets flagga, som sedan längre

tid tillbaka fört ett särskilt tecken, utgörande i guld ett T med kungl.

krona öfver, måtte få samma utseende som riksflaggan, men dessutom

vara försedd med nämnda särskilda tecken, anbragt, på sätt under sista

tiden varit förhållandet, midt i det öfre blå fältet närmast stången.

1 § 2 af gällande nådiga tullstadga föreskrifves, att tullbetjänt skall

under vissa omständigheter gifva sig tillkänna genom hissande af tullflagga.

För att eu dylik åtgärd skall få åsyftad verkan, erfordras

emellertid, att flaggan skall hafva sådant utseende, att den äfven på

längre afstånd kan skiljas från flagga af annat slag. Detta kan uppenbarligen

icke blifva fallet med ofvan föreslagna flagga för tullverket,

hvilken icke vidare skulle blifva såsom hittills varit fallet tvåtungad,

utan allenast genom förberörda tecken i ett af fälten komme att skilja

sig från den allmänna handelsflaggan. För den skull får generaltullstyrelsen

därjämte i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes fastställa en särskild tullflagga att användas för prejning, hvilken

flagga i fråga om form och förhållandet mellan dess olika deler synes

styrelsen lämpligen kunna blifva lika med lotsflaggan eller den flagga,

som föres af lotsbåt såsom kännetecken, men i olikhet med denna vara

försedd med ett gult och ett rödt fält, det förra närmast stången.»

Med bifogande af åberopad flagga har Ofverintendentsämbetet anfört

följande:

öfverinten- »Hvad först angår flaggans form och förhållandet mellan dess olika

dentsämbetet. ^elar finner ämbetet sig kunna i sagda hänseenden fullständigt ansluta

sig till det af af flottans stab upprättade, ofvannämnda statsrådsprotokollsutdrag

vidfogade flaggförslag. Beträffande åter färgerna i flaggan

synes det ämbetet, att dessa lämpligen böra så nära som möjligt

öfverensstämma med dem, som ingå i den flagga, hvilken ämbetet härmed

tillåter sig närsluta detta sitt underdåniga utlåtande, och vill ämbetet

i detta sammanhang framhålla den enligt ämbetets förmenande

särdeles stora vikten däraf, att, för vinnande af högeligen önskvärd

enhet och hållning i afseende å den svenska flaggans färger tillfreds
-

*) Se handlingarne.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

ställande bestämmelser och anordningar i öfrigt — såsom anskaffande

af eu färglikare för riket eller dylikt — må komma till stånd.

I fråga vidare om begagnande af olika slags flaggor håller ämbetet

af estetiska skäl före, att den tvåtungade flaggan bör för framtiden

afskaffas och anser, att den synnerligen tilltalande tretungade flaggan

bör till användning påbjudas å ställen eller vid tillfällen, där Eders

Kungl. Maj:t och kronan eller riksdagen är representerad, och i öfriga

fall den vanliga tvärskurna flaggan.

Vidkommande slutligen frågan om anbringande i flaggan af särskilda

emblem eller tecken finner Ämbetet sig, likaledes af estetisk

hänsyn, helt och hållet böra afstyrka bruket af sådana.»

Likaledes med bifogande af flagga har akademien för de fria konsterna

anfört:

»Med afseende på den svenska flaggans form och förhållandet mellan

flaggans olika delar får akademien ansluta sig till det af flottans stab

ingifna förslaget, hvarvid akademien särskild t vill, vidkommande användandet

af olika slag af flaggor, betona önskvärdheten af, att den tretungade

flaggan, såsom den prydligaste, kommer till användning i så

stor utsträckning, som Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt. Den

tvåtungade flaggan däremot, som jämlikt bestämmelserna i kungl.

kungörelsen af den 7 maj 1897 för närvarande användes i stor utsträckning,

bör af ästetiska skäl enligt akademiens åsikt helt och hållet

afskaffas.

Hvad flaggans färger beträffar är det af största vikt, att färgnyanserna

i såväl det blåa som det gula lagfästas, ty färgen är för

flaggan af om möjligt större betydelse än formen. Vid fastställandet

af dessa nyanser böra desammas ljusäkthet vara så vidt möjligt garanterade

genom experiment, äfven om någon absolut säkerhet icke därigenom

erhålles, då alla textilfärger så småningom mattas och därmed

förändras genom solljusets inverkan. Färgerna skola dock genom

sådana åtgärder blifva mera enhetliga än nu är fallet. För sin del har

akademien, som anställt flere prof för att utröna, huru olika färgnyanser

te sig i det fria, funnit de å närlagda flagga vara de ur ästetik synpunkt

mest tilltalande. Men då desamma ännu ej hunnit profvas på

ylle (flaggduk) och undersökningar i detta afseende för närvarande pågå,

ber akademien i underdånighet om nådigt tillstånd att få inkomma

med definitivt förslag, när resultatet af dessa föreligger, hvilket med

säkerhet väntas blifva fallet före utgången af nästinstundande februari

månad.

Akademien

för de fria

konsterna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 115.

Vitterhets-,

historie- oeh

antiqvitetsakademien.

Kommers
kollegium.

Med afseende på den frågan, huruvida och i hvilken utsträckning

förande i flaggan af särskilda emblem eller tecken må, hvad vederbörande

verk beträffar, vara nödigt eller lämpligt, anser akademien,

att sådana emblem inverka menligt på flaggans utseende, hvarför de

ur skönhetssynpunkt äro förkastliga. Huruvida de ur praktisk synpunkt

äro i något afseende nödvändiga är en fråga som akademien ej anser

sig äga förutsättningar för att kunna på ett ur saklig synpunkt tillfredsställande

sätt utreda.

Till sist ber akademien att få framhålla nödvändigheten af att

åtgärder vidtagas för att för framtiden förebygga all ovisshet rörande

den lagfästa flaggans utseende, för hvilket ändamål akademien tillåter

sig föreslå, att liggare uppläggas i olika delar af landet och normalflaggor

tillhandahållas genom vederbörande, på sätt Eders Kungl. Maj:t

kan finna lämpligt.»

Ytterligare har akademien insändt en ny profflagga i hufvudsak

öfverensstämmande med förut ingifvet förslag, hvilken flagga akademien

förordat till fastställelse och hvilken skall hafva visat sig äga

hållbara färger. I sammanhang härmed hafva ock öfverlämnats åtskilliga

prof å flaggduk, hvars hållbarhet i färg pröfvats på olika sätt.

Vitterhets-,historie- och antiqvitetsakademien uttalar sig på följande sätt:

»Med anledning af denna skrifvelse får akademien dels förorda

antagandet af flottans stabs förslag, så mycket mera som det för flaggans

igenkännande på afstånd torde vara nödvändigt att använda ett icke

allt för smalt kors, utan att adademien likväl därmed velat uttala sig,

om de benämningar på flaggan, som staben förordat, dels som sin åsikt

uttala, att den tretungade flaggan bör användas för alla officiella ändamål

och att den för vissa ändamål påbjudna tvåtungade flaggan bör

försvinna, samt slutligen förorda, att, när bitecken behöfva anbringas,

de med undantag för kungsflaggan placeras i nedre, inre hörnet.»

Slutligen har kommerskollegium i sitt yttrande anfört följande:

»Beträffande frågan om den svenska flaggans form, förhållandet

mellan flaggans olika delar samt flaggans färger ansluter sig kollegium

till det i flottans stab uppgjorda förslaget. Kollegium, som härvid utgår

från den förutsättning, att det i flottans stab uppgjorda förslaget upptager

ljusare färger än de hittills merendels använda, nämligen klart

mellanblå (kobolt) för hörnfälten och ljusare guldgul för korset, tillåter

sig emellertid hemställa, att, till säker ledning för framtiden i fråga

om färgerna, dessa varda fastställda enligt tygprof och ej blott i färgtryck.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

Vidkommande olika flaggtyper anser kollegium blott två böra förekomma,

nämligen den tretungade flaggan och den tvärekurna, betecknade

å det i flottans stab uppgjorda förslaget den förra såsom »örlogsooh

den senare såsom »rikets (national-)flagga». För närvarande

är väl fastställd för vissa fall äfven en tredje form af den svenska

flaggan, nämligen den tvatungade; men bör enlig-! kollegii förmenande

denna afskaffas såsom icke tillfredsställande i ästetiskt hänseende och

därjämte ägnad att lätt kunna förväxlas med den tretungade flaggan.

Hvad härefter vidkommer användandet af de två slagen af flaggor,

som kollegium förordat, samt eventuellt förande däri af särskilda emblem

eller tecken, lärer kollegium hafva att yttra sig allenast i fråga om dels

flagga för kollegium för det fall, att sådan behöfver ifrågakomma, dels

flagga för konsulaten, dels ock handelsflaggan.

Härvid synes i främsta rummet böra tagas i öfvervägande, om

icke för samtliga statsinstitutioner lämpligen kunde föreskrifvas enahanda

flagga, nämligen den tretungade. Skulle emellertid synnerligen vägande

skäl finnas tala häremot, vill kollegium förorda, att samtliga statsinstitutioners,

således äfven konsulatens, flaggor blifva tvärstanna, helst

utan något emblem eller tecken. Därest ett sådant finnes erfordligt,

föreslår kollegium därtill en kungl. krona eller ock de i riksvapnet

förekommande tre kronorna, att i gul färg anbringas i vare sig det

öfre eller det nedre blåa fältet invid stången.

Hvad särskild! vidkommer flaggan för konsulaten finner kollegium

sig böra uttala, att för beskickningar och konsulat bör fastställas lika

flagga.

Beträffande handelsflaggan, som är afsedd att användas å bland

annat, svenska handelsfartyg, får kollegium, i anslutning till det föregående,

tillstyrka, att såsom sådan flagga fastställes den i flottans stab

föreslagna nationalflaggan utan något emblem eller tecken; dock att i

sammanhang därmed stadgas en öfvergångstid af exempelvis tre år,

under hvilken nu i bruk varande handelsflaggor må användas, äfven

om de ej i fråga om förhållandet mellan de olika delarna eller i fråga

om färgerna öfverensstämma med den fastställda flaggan.»

Från beslutet har kommerserådet Pihlgren varit skiljaktig, på sätt

följande yttrande utvisar:

»Äfven jag håller före, att endast tvenne flaggtyper böra förekomma,

nämligen den tretungade, »örlogsflaggan», och den tvärskurna,

»nationalflaggan». Men då jag är af den åsikt, att den tretungade

flaggan redan af traditionella skäl bör bibehållas såsom ett tecken

för rikets krigsmakt, då jag dessutom anser det vara af praktiska skäl

s. 48 Kontrollera mot PDF

Underdånig

framställning

af Svenska

segelsällskapet.

48 Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N~:o 115.

lämpligt, att jämväl andra statsinstitutioner än krigsmakten hos oss,

liksom hos de allra flesta andra nationer, varda genom af dem förda

flaggor på särskildt sätt betecknade, och då det helt visst skulle under

krigstid vara till väsentligt men, om svenska fartyg, hvilka icke tillhörde

krigsmakten, förde tretungad flagga och därigenom lätt kunde

förväxlas med örlogsfartyg, finner jag, som i öfrigt delar den af kollega

flertal uttalade åsikt, för min del, att i afseende på användandet af de

två slagen af flaggor kollegium bort föreslå,

att den tretungade flaggan måtte föreskrifvas för arméns och

flottans byggnader och fartyg, äfvensom

att för öfriga statsinstitutioner, sålunda äfven för beskickningar

och konsulat, måtte fastställas den tyärskurna flaggan med en kunglig

krona i guldfärg, anbragt i något af de blåa fälten invid stången,

hvilket tecken må för vissa administrationsgrenar efter nådig fastställelse

ersättas af för dem antagna särskilda emblem.»

Härjämte får jag för Kungl. Maj:t anmäla, att Svenska segelsällskapet

den 21 februari 1906 inkommit med en så lydande underdånig

framställning:

»Genom generalorder den 27 februari 1832 erhöll Kungl. Svenska

segel sällskapet, stiftadt af Hans Maj:t Konung Oscar I, tillstånd att

föra örlogsflagga med eu hvit ruta i det gula korset och uti den hvita

rutan bokstafven O, förgyld med en hertiglig krona öfver; genom generalorder

den 18 mars 1878 förnyades detta tillstånd, men blef .på

sällskapets ansökan den hertigliga kronan utbytt mot en kunglig;

genom Kungl. bref den 18 juli 1897 gafs nådigt tillstånd åt sällskapet

att fortfarande få föra samma flagga; från och med den 1 november

1905 utgick unionsmärket ur flaggan.

Sällskapet har sålunda allt från sitt stiftande, det vill säga i 74

år, haft tillstånd att föra örlogsflaggan. I England äger Kopal Yacht

Squadron, i Danmark Kongelig Dansk Yachtclub, i Norge Kongl.

Norsk Sejlforening rätt att föra hvar sitt lands örlogsflagga.

Kungl. Svenska segel sällskapet är i afseende på ledamotsantalet

det största och näst efter tre brittiska segelskap det äldsta i hela

världen och skulle det vara för sällskapet en synnerlig hård pröfning,

om sällskapet skulle förlora den rätt att föra örlogsflagga, som sällskapet

åtnjutit i så många år, och sålunda i detta afseende ställas

tillbaka för ofvannämnda segelsällskap i grannländerna.

På grund af hvad sålunda anförts får sällskapet, därtill föranledt

af att förberedelser pågå till antagandet af nya bestämmelser angående

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

49

rikets flaggor, härmed i underdånighet anhålla att fortfarande få använda

sin nuvarande flagga.

För egen del får jag underdånigst anföra följande:

Hvad till en början beträffar flaggans proportioner, dess längd Departementsi

förhållande till höjden samt fältens indelning och korsets bredd har

det hufvudsakligen synts mig vara tvenne förslag, bland livilka det är Ang^flTggans

att välja vid meddelande af bestämmelser rörande utseendet i nu före- proportionel-,

varande afseende af rikets flagga, nämligen det som uppgjorts i flottans

stab och det af konsul Trapp framlagda. Af de förut citerade utlåtandena

framgår, att det allenast är lotsstyrelsens majoritet, som omfattat

det Trappska förslaget, medan samtliga öfriga hörda myndigheter och

institutioner förordat det i flottans stab uppgjorda. Enligt min meningbör

detta senare ock läggas till grund för de bestämmelser rörande

måtten å flaggan, som böra i lag meddelas. Det är visserligen möjligt,

att den svenska flaggan mot senare hälften af 1600-talet haft en typ,

närmast motsvarande det Trappska förslaget. Men, äfven om detta förhållande

vore fullgiltigt styrkt, synes mig emellertid däraf icke tillräcklig

anledning föreligga att nu upptaga denna typ, som genom

korsets ringa bredd och flaggans större höjd i förhållande till längden

afsevärdt skiljer sig från de under senare århundraden vanligen brukade

flaggorna här i landet, och, när flaggan buktar sig i vinden, lätt ter

sig som rektangulär med långsidan mot stången. Jag anser mig därför

böra i detta hänseende förorda det af flottans stab framlagda förslaget.

Beträffande härefter flaggans färg, synes det vara ådagalagdt, att Flaggans färg.

denna under äldre tider varit ljusare än under senare år. Efter förra

århundradets midt uppkommo, som kändt, den svartblå och, hvad korset

beträffar, djupt orangegula färg, som flaggan ända tills på sista tiden

företett. I stor utsträckning har man emellertid numera återgått

till mera ljusa färgnyanser, och dessa färger hafva ock i de infordrade

yttrandena allmänt framhållits såsom de lämpligaste. Huru långt man

härutinnan bör gå, är ganska svårt att bestämma. Det gäller här en

smakfråga, där meningarna gifvetvis växla och där några objektiva

skäl för de olika färgnyanserna näppeligen kunna uppställas. De af

öfverintendentsämbetet och akademien för de fria konsterna till af

dem afgifna utlåtanden fogade flaggorna synas mig emellertid vara

de mest tilltalande. Dessa färger torde, hvad de blå fälten beträffar,

Bih. till Riksd. Prat. W06. 1 Band. 1 Afd. 61 lläft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 115.

närmast kunna betecknas såsom ljust mellanblå, en sorts mörkare

turkosblått, samt, hvad angår korset, kunna augifvas såsom guldgul

med en dragning i orange. Af de utaf konstakademien verkställda

prof för utrönande af hållbarheten hos de olika färgerna framgår,

att de starkare mellanblå färgerna icke äro tillräckligt hållbara.

Den dragning i ultramarinblått, som åtskilliga företedda flaggprof eller

färgtryck utvisa och som under senare tiden ofta gifvits åt den svenska

flaggan, gör ett pråligt, nästan skrikande intryck och öfverensstämmer

ej heller väl med den ljusa, tämligen intetsägande gula färg, som upptagits

för korset.

För utvisande af de färger, som böra gifvas åt den svenska flaggan,

synas färgprof af tyg böra bifogas lagen. Att i tryck riktigt återgifva

färgerna har befunnits omöjligt. Färgerna te sig ock annorlunda, då

dagern får spela igenom, än då de föreligga i tryck å papper. I flera

af de afgifna yttrandena har framhållits, att likare, upptagande de för

den svenska flaggan fastställda färger, borde anskaffas och tillhandahållas

å de ställen, Kungl. Maj:t bestämmer. Huru dessa likare lämpligast

böra anordnas, torde icke här behöfva utredas. Antagligen kommer

det att befinnas ändamålsenligt att anordna jämväl dessa med tygprof,

på lämpligt sätt skyddade för dagern. Flaggfabrikanterna torde

dessutom också snart träffa och upprätthålla den rätta färgen, hvarmed

en enhetlig färg i stället för den mångfald af färgnyanser, som

den svenska flaggan nu företer, komme att vinnas.

Olika slag af Vidkommande olika slag af flaggor finnas för närvarande, noga

flaggor. taget, fyra flaggor, den tvärskurna handelsflaggan, den tretungade

örlogsflaggan, den likaledes tretungade kungsflaggan samt den tvåtungade

flaggan, den sistnämnda enligt nådiga kungörelsen den 7 maj

1897 afsedd för andra statens byggnader och verk än de för militära

ändamål upplåtna.

Det kan utan tvifvel råda olika meningar om, hvilken synpunkt, som

bör tillerkännas företräde, när det gäller att lagstadga den svenska

flaggans utseende. Skäl tala såväl för att lämna flaggtyperna, sådana

de under tidernas lopp utvecklat sig, orubbade, som ock att återföra

flaggan till en enhetlig form eller typ. Vinnande af en enhetsflagga

kan emellertid, synes mig, icke ernås utan att offra den tretungade

flaggan. Denna flagga, som sedan århundraden förts af den svenska

flottan och hvarunder landets söner, i ärorika och lyckosamma tider,

liksom under motgångens dagar, fyllt sin plikt mot konung och fosterland,

har dock ett så stort historiskt berättigande och är till sin typ

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

så vacker och tilltalande, att dess borttagande skulle väcka saknad vida

utöfver de kretsar, som häraf närmast beröras.

Den tvåtungade flaggan synes mig däremot icke böra längre bibehållas.

Denna flagga, allmännare införd först 1897, har icke heller

något större historiskt berättigande; den är icke estetiskt tilltalande

och har aldrig blifvit populär.

Jag förordar således fastställande af två typer af den svenska

flaggan: den tvärskurna och den tretungade, den tvärskurna såsom

nationalflagga och den tretungade flaggan såsom en specialflagga d. v. s.

för krigsmakten till lands och sjöss. Härjämte lärer Hans Maj:t

Konungen och med Hans tillstånd medlemmar af konungahuset böra

äga föra tretungad flagga.

Om den tretungade flaggan således återföres till sin ursprungliga

natur af krigsflagga, bör den ej längre föras exempelvis å riksdagshuset

eller å byggnader, som inrymma rena förvaltningsverk vid hären eller

flottan, såsom armé- och marinförvaltningarna. Vid nu anförda förhållanden

bör gifvetvis lotsverket föra den vanliga svenska flaggan.

Att svenska segelsällskapet med nu antydda synpunkter skulle

förlora rättigheten att föra tretungad flagga, en rättighet hvaraf det

begagnat sig allt sedan år 1832, kan tilläfventyrs synas medlemmar af

sällskapet påkostande; men vikten af att fasthålla vid den tretungade

flaggans förut angifna karaktär af specialflagga för krigsmakten, synes

mig vara så stor, att jag ansett mig böra låta hänsynen för ett enskildt

sällskaps traditioner falla.

Frågan om förande af vissa tecken eller emblem i flaggan är, såsom

af de förut citerade yttrandena framgår, föremål för olika meningar

bland de hörda myndigheterna. Enligt min åsikt bör flaggan i så

stor omfattning som möjligt hållas fri från alla märken och emblem.

Allenast med fasthållande häraf kan flaggan rotfästa sig såsom en hela

folkets tillhörighet, en symbol af nationen i sin helhet och allmännelighet.

Märken och emblem beteckna skilda, underordnade syften, de

söndra i stället för ena. Dylika, hittills förda märken kunna ej heller

anses hafva någon afsevärdare eller mera påtaglig praktisk betydelse.

Att medelst särskilda emblem utmärka, att en byggnad tillhör post,

telegraf, järnvägar eller tull, kan ej vara af större betydelse, då flaggan

i allmänhet allenast vid ett fätal tillfällen brukas och emblemen endast

äro synliga på nära håll. Det torde i de fall, då det tilläfventyrs kunde

vara af någon praktisk vikt, om vissa emblem funnes anbragta i

flaggan för att utmärka, att fartyget eller byggnaden tillhör viss förvaltningsgren,

— och det synes mig härvid allenast kunna vara fråga

Emblem och

tecken i

flaggan.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Ansvarsbe
stämmelser.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

om post och tull — vara lämpligare, att för nu antydda verk fastställes

eu standert, med eller utan emblem. Men dylika bestämmelser

torde icke hafva sin plats i en af Konung och Riksdag gemensamt

stiftad lag om rikets flagga, utan böra blifva föremål för Kungl.

Maj:ts särskilda beslut i administrativ väg.

Undantag från det allmänna förbudet mot förande af märken eller

emblem i flaggan lärer böra meddelas för konungahuset sålunda, att

Hans Maj:t Konungen och med Hans tillstånd medlem af konungahuset

må kunna föra rikets vapen å hvitt fält i korsets midt såväl i

tvärskuren som i tretungad flagga. Vidare synes det vara nödvändigt,

att i tretungad flagga särskilt tecken för utmärkande af visst befäl må

kunna, såsom hittills, föras i enlighet med de bestämmelser, Kungl. Maj:t

i kommandoväg meddelar.

Under öfvervägande har varit, huruvida Kungl. Maj ds beskickningar

i främmande land borde i den svenska flaggan föra något

emblem. Då emellertid flagga allenast torde hissas helt få gånger

om året, har jag icke ansett erforderligt att föreslå en dylik bestämmelse.

Beskickningarna förde, såsom bekant, före unionsupplösningen

flagga, bestående af unionstecknet. För närvarande finnes för beskickningarna

icke fastställd någon särskild flagga, ej heller rätt att föra

visst märke. Vidkommande konsulatens flaggor har kommerskollegium

ansett, att dessa flaggor böra vara tvärskurna, helst utan något emblem

eller tecken. Vid sådant förhållande och då något behof af särskildt

märke i flagga, som föres af svenskt konsulat i utlandet, icke uppgifvits

föreligga, har jag ej heller funnit anledning hemställa om bestämmande

af visst märke i nu förevarande flaggor.

Af förut anförda skäl kan jag icke heller förorda, att de bägge

segelsällskap, som nu med särskilda nådiga tillstånd föra vissa emblem,

skola vid denna rätt bibehållas. Dessa emblem tjäna icke något afsevärdare

praktiskt ändamål och torde lika väl kunna ersättas med

exempelvis en särskild fastställd standert.

Det synes mig vara nödigt, att särskildt kriminellt ansvar ålägges

den, som förer tretungad flagga, när sådant ej är i lagen medgifvet,

eller som använder flagga, därå obehörigen anbragts märke, emblem

eller bokstäfver. För att vinna en till färg och proportioner enhetlig

svensk flagga och förekomma, att olagliga flaggor tillverkas och hållas

till salu, synes ock tillverkare eller handlande med flaggor, soni uppenbarligen

till färg eller mått skilja sig från de härutinnan i lagen

meddelade bestämmelser, böra vara underkastad särskildt kriminelt ansvar

härför. Ansvarspåföljden torde böra afse hvarje flagga, som har

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 115.

vinkelrätt ställdt gult kors å blå duk. Det skulle eljest kunna inträffa,

att någon, för att kunna föra visst märke, använder en flagga, som

med afseende å färgerna eller det inbördes förhållandet mellan måtten

i den svenska flaggan, sådana färgerna och måtten i lagen angifvas,

skulle kunna undgå ansvar i fall, då förväxling med den svenska flaggan

vore uppenbar och ansvar således kunde anses påkallad!

För att icke genast vid lagens ikraftträdande behöfva kassera nu öfvergångatid.

brukliga flaggor, hvarmed icke ringa kostnader skulle orsakas såväl

enskilda som staten, samt för att gifva tillverkare och försäljare af

flaggor möjlighet att realisera inneliggande lager eller företaga påkallade

ändringar af flaggorna, synes höra stadgas en öfvergångstid,

under hvilken hittills brukliga flaggor finge användas, och har jag ansett

denna böra sättas till 1908 års slut.

På hufvudsakligen dessa grunder och under åberopande i öfrigt

af uttalanden i förut citerade yttranden, får jag härmed framlägga förslag

till lag om rikets flagga.

Departementschefen uppläste härefter detta förslag och hemställde,

att detsamma, med tillhörande tygprof af den svenska flaggan samt

modellflaggor, måtte genom nådig proposition Riksdagen till antagande

föreläggas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle nådig proposition i

ärendet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

J. V. Wallin.

Bill. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft.

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

mmm,

I :

tév&rJy

rfcfSSi

mg»

mmm

L-yMuuSu
-

JwSfes-Ki;

raäSn£&#

ȀwSgLsiife

TSsågasrifr.

HfjmplAS
Sill
-

Sfi8«9$

H

Mäa

iMi

iliill%

SjbDaSS

|g#5

SKH&M«

I u ::: ; -

KHKH55C

?KHb55s

wmmM

SHHHröii

S5S58S

i2-:-»:-22

55HHXKK!

■■■

MWI

IHHI

iil| '' 1

»1

:

;

■

i I n

KSS»

■NK

ilSliil

i 1111

måmm

r

WÉåm

mm

.:;• -

1 wvwv*i

''i!?;!;;;;;;; <

Itfyiwr-- ■

iil

Äimii

'' ’)■ -''-i''''''v^ : " . " "

SJ

Hpffip

MM

Tvärskuren flagga.

Cen.

S»

opaginerad Kontrollera mot PDF

WUfisajeK

*

Tretu nöad flagga.

Gen.

*<•

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1906:49 Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om rikets flagga, dels ock två med föranledande af nämnda proposition väckta motio s. 1 i texten