Sök i Ratio Lex

Angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd

1906-03-08 · 96 sidor, varav 93 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 93 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:128, Angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

1

N:o 128.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående

inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm

med omnejd; gifven Stockholms slott den 20 april 1906.

Med åberopande af bilagda utdrag’ af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

med godkännande af ett mellan telegrafstyrelsen samt

styrelserna för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms

belltelefonaktiebolag den 8 mars 1906 träffadt aftal angående öfverlåtelse

till telegraiverket af bolagens samtliga telefonanläggningar i

Stockholm med omnejd m. m. — bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla

telegrafstyrelsen det penningbelopp, som erfordras för köpeskillingens

erläggande enligt nämnda öfverlåtelseaftal, att af telegrafstyrelsen

i riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta, motsvarande den

länteutgift, som genom beloppets öfverlämnande till telegrafstyrelsen

förorsakas riksgäldskontoret, inom tjugo år från första lyftnings dagen

återgäldas medelst afbetalningar, i den mån telegrafverkets medel därtill

lämna tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad

förut af telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret tillkännagifvas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bih. till Itihd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afl. 66 Haft. (N:o 128.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d Stockholms

slott den 20 april 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

l:o.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde i underdånighet:

Uti underdånig skrifvelse den 8 mars 1906 har telegrafstyrelsen

gjort framställning om godkännande af ett samma dag af telegrafstyrelsen

med styrelsen för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och

Stockholms belltelefonaktiebolag träffadt aftal angående öfverlåtelse till

telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar i Stockholm

med omnejd samt allmänna telefonaktiebolaget tillhöriga fastigheter i

Stockholm, äfvensom om aflåtande af proposition till Riksdagen att,

med gillande af samma aftal, bemyndiga riksgäldskontontoret att under

innevarande år tillhandahålla telegrafstyrelsen det belopp, som efter

uträkning och Kungl. Maj:ts pröfning erfordrades för fullgörande af

den på telegrafstyrelsen ankommande betalningsskyldighet enligt nämnda

aftal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för aftalets innehåll

och hvad telegrafstyrelsen i sin skrifvelse anfört, tillåter jag mig

erinra, hurusom Kungl. Maj:t, efter af telegrafstyrelsen i underdånig

skrifvelse af den 28 december 1901 gjord framställning, i nådig proposition

föreslog 1902 års Riksdag att, med godkännande af ett mellan

telegrafstyrelsen och stj^relserna för nyssnämnda bolag sagda dag

träffadt aftal angående öfverlåtelse till telegrafverket af bolagens samtliga

telefonanläggningar i Stockholm med omnejd m. m., såsom lån

anvisa det för köpeskillingens erläggande erforderliga penningbelopp.

I sin nyssberörda skrifvelse hade telegrafstyrelsen meddelat, att de

under åren 1890 och 1891 afslutade kontrakt angående samtrafik mellan

telegrafverkets och bolagens nät af telegrafstyrelsen blifvit uppsagda.

Anledningen till att telegrafstyrelsen begagnat sig af den i kontrakten

förbehållna uppsägningsrätten, så snart tiden därför inträdt, hade,

såsom styrelsen äfven vid uppsägningen angifvit, varit den, att dessa

tio år gamla kontrakt dåmera icke kunnat anses motsvara de förändrade

förhållanden, som särskild! under samma tiotal af år omgestaltat det

svenska telefonväsendet. Under denna tidsperiod hade nämligen telegrafverkets

abonnentantal stigit från knappt 3,800 abonnenter vid 1890

års ingång till nära 50,000. Under det att de förra utan inre samband

varit spridda öfver hela riket, bildade rikstelefonabonnenterna ett

samladt, hela landet omslutande nät, som särskild! i Stockholm med

omgifningar räknade öfver 11,000 apparater. Redan därigenom måste

rikstelefonen vid denna tid intaga en helt annan ställning gent emot de

privata telefonnäten i hufvudstaden än vid tiden för samtrafikskontraktens

ingående. Men telegrafstyrelsen hade dock icke ens vid sistnämnda

tid ämnat binda sig till afgiftsbelagd samtrafik för så lång tid som

elfva år, och i kontraktet med Allmänna bolaget fanns därför ej heller

ursprungligen annan termin uppställd för dess upphörande än den generella

af tolf månader efter en från någondera sidan skedd uppsägning.

Det å kontraktet sedermera gjorda tillägget, hvarigenom uppsägningen

under tio år framskjutits, hade uteslutande berott på samtidigt pågående

underhandlingar med Stockholms stadsfullmäktige rörande tillstånd

för telegrafverket att i stadens gator nedlägga trummor för telefonkablar.

Stadsfullmäktige hade nämligen då i allmänhetens intresse såväl

af telegrafverket som af Allmänna bolaget, hvilket omedelbart följt

efter med framställande af samma begäran, såsom villkor för dylikt tillstånd

fordrat, att telegrafverket och de enskilda bolagen skulle såsom

lämplig ersättning förbinda sig till fri samtrafik sins emellan. Telegrafstyrelsen

hade också iklädt sig detta villkor, men på Allmänna bolagets

1901 års

köpeaftal.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

vägran hade villkorets uppfyllande förfallit, ehuru telegrafverket fortfarande

förblifvit bundet därtill. Stadsfullmäktige hade emellertid varit

intresserade däraf, att den redan, ehuru blott på obestämd tid, aftalade

samtrafiken, hvarigenom privatbolagens abonnenter bereddes

tillträde till telegrafverkets stora interurbana ledningar, skulle fortfara

åtminstone någon längre tid, och därigenom hade telegrafstyrelsen

på stadsfullmäktiges delegerades yrkande förmåtts att underkasta sig

förutnämnda inskränkning af uppsägningsrätten. Innan mer än hälften

förflutit af den tid, uppsägningen i enlighet med stadsfullmäktiges

önskan sålunda framskjutits, hade dessa emellertid för telegrafverket uppställt

i sådan riktning ändrade villkor för då behöflig fortsättning af trumnedläggning,

att telegrafstyrelsen därigenom skolat bindas vid aftalen

med de enskilda bolagen under hela tiden för ledningars bibehållande

i gatorna, d. v. s. till den 4 juli 1920, och följaktligen under en tid

af 19 år efter utgången af den med bolagen öfverenskomna tiden beröfvas

all handlingsfrihet i afseende å förhållandet till bolagen. Då

telegrafstyrelsen således icke kunnat antaga dessa villkor utan att därmed

till de konkurrerande privatbolagens fördel uppgifva sin ställning,

hade sedan dess kabeltrnmmor för telegrafverkets räkning icke kunnat

nedläggas i Stockholms gator. För de enskilda bolagen däremot hade

dessa villkor varit af sådan beskaffenhet, att de ej komme i strid med

bolagens intressen.

Telegrafstyrelsen hade i nämnda skrifvelse vidare meddelat, att

trots de i flere afseenden ogynnsamma förhållandena, hvarunder rikstelefonen

haft att arbeta, dess nät emellertid tillväxt med afsevärd

hastighet, och den ställning, som rikstelefonen vid tiden för samtrafikskontraktens

upphörande intagit såväl inom hufvudstaden som i det öfriga

landet, hade ålagt dess förvaltning såsom en skyldighet att, då det

välbehöfliga omordnandet af trafikförhållandena då kunde äga rum, tillse,

att detta ock skedde på ett sätt, hvarigenom såväl allmänhetens bästa

kunde bättre än dittills tillgodoses, som ock statens egen verksamhet

inom ifrågavarande område lugnt och enhetligt utvecklas.

Om också telegrafstyrelsen vid kontraktsuppsägningen fäst afseende

hufvudsakligen vid det i mån af rikstelefonens hastiga framsteg

inom landet alltmera otillfredsställande tillståndet med tre olika telefonnät

inom hufvudstaden samt dubbla nät i dess omgifningar jämte

de kringliggande städerna Uppsala, Norrtälje, Vaxholm, Södertälje, Trosa,

Mariefred, Strängnäs och Enköping, hade emellertid äfven ett annat skäl

förelegat att genomdrifva en ändring af förhållandena mellan telegrafverket

och bolagen, nämligen i 1891 års tilläggskontrakt. Detta, som skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

gälla lika länge som hufvudkontraktet, hade nämligen innehållit åtskilliga

bestämmelser, som för telegrafverket varit särdeles betungande, men

som af Allmänna bolaget uppställts såsom villkor för det då aftalade

köpet af dess nät i Jönköping, Söderhamn m. fl. orter. Sålunda måste

af telegrafverket under perioden för hufvudkontraktets giltighet ställas

till bolagets disposition särskilda interurbana ledningar till Norrköping,

Nyköping och Västerås, å hvilka samtal mellan bolagets abonnenter

och rikstelefonabonnenterna i dessa städer utväxlats utan någon samtrafiksafgift.

Genom denna anordning skulle förhindras, att behofvet

af förbindelse med dessa viktiga orter kunde medverka till ökande

af rikstelefonabonnenternas antal i Stockholm. Vidare hade bolaget

förbehållit sig eu uppbördsprovision från telegrafverket af 6 öre för

hvarje af bolagets abonnenter till dessa städer erhållet samtal. Slutligen

hade den i hufvudkontraktet till 20 öre bestämda samtrafiksafgiften för

interurbana samtal nedsatts till 10 öre, genom hvilken lättnad i den interurbana

samtrafiken rikstelefonens utbredning inom hufvudstaden ovillkorligen

skulle hämmas och på samma gång telegrafverkets beräknade

inkomst af samtrafiken minskas.

Då således telegrafstyrelsen, till följd af här framhållna förhållanden,

måst uppsäga de gällande samtrafikskontrakten, hade emellertid styrelsen

i sammanhang därmed föreslagit bolagen att med styrelsen ingå

nya aftal om samtrafik, hvilka enligt styrelsens åsikt bort upprättas

på grundvalen af öfvergångsafgiftens bortfallande. Till svar därå hade

Allmänna bolaget tillkännagifvit, att bolaget villigt skulle i nytt kontrakt

om fortsatt bestående samtrafik mellan rikstelefonens och bolagets alla

ledningar medgifva hvarje sådan modifikation af gällande bestämmelser,

som telegrafstyrelsen kunde finna ensidig och hvilken vore af sådan

natur, att den enligt bolagets uppfattning kunde göras, utan att bolagets

fortsatta verksamhet äfventyrades; och skulle bolaget för sådant ändamål

medgifva fri samtrafik med rikstelefonens ledningar till platser

utom det område, inom hvilket bolaget ägde drifva sin verksamhet, hvaremot

bolaget måste, af skyldig omsorg om möjligheten för bolaget till

fortsatt tillvaro, alldeles afgjordt fasthålla vid fordran, att äfven framdeles

beträffande den lokala trafiken skälig samtrafiksafgift skulle erläggas

vid öfvergång från någotdera nätet till det andra.

Därigenom hade alltså frågan om telefonväsendets ordnande på

grundvalen af afgiftsfri samtrafik mellan de olika näten förfallit. Den

fortsättning af det förra otidsenliga samt såväl för trafikens skötsel som

för allmänheten äfven i öfrigt betungande förhållandet, som varit att

motse i nya samtrafikskontrakt, kunde naturligtvis icke vara önskvärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Hvad beträffade den af bolaget föreslagna modifikationen i samtrafiksvillkoren,

nämligen att fri samtrafik skulle äga rum endast med de rikstelefonabonnenter,

som voro bosatta utom Stockholmsområdet, och således

där någon konkurrens icke funnits, så hade denna modifikation erbjudits

med hänsyn uteslutande till ett enskildt bolags ekonomiska fördel

och skulle hafva inneburit ett ytterligare försvårande för telegrafverket

att vinna abonnenter i Stockholm. Densamma skulle följaktligen

illa stämt öfverens med ett ändamålsenligt tillgodogörande af

ett kommunikationsmedel, för hvars understödjande staten för öfrigt

anvisat medel till ganska stora belopp. För telegrafstyrelsen hade därför

återstått endast valet mellan två alternativ.

Det ena alternativet, som äfven legat närmast till hands, hade varit

att låta samtrafikskontrakten utan vidare löpa ut, hvarigenom således den

1 juli 1901 all samtrafik mellan rikstelefonens och de enskilda bolagens

abonnenter kommit att afbrytas. Ett dylikt afbrott skulle gifvetvis förorsakat

allmänheten- olägenhet, låt vara också endast af öfvergående

natur, till dess den del af den telefonerande allmänheten, som då ännu

varit i saknad af förbindelse med rikstelefonnätet och icke kunnat undvara

sådan, hunnit skaffa sig inträde däri. Därigenom skulle man äfven

icke allenast återförsatt hufvudstaden och en del af dess omgifningar i

samma tillstånd som härskat, då, innan telegrafverket börjat att här

upprätta telefonförbindelse åt enskilda, samtrafik icke funnits mellan

allmänna bolaget och det på platsen äldre bellbolaget, utan äfven införa

detta inom det ännu vidsträcktare området af den öfriga delen af

hufvudstadens omgifningar med kringliggande städer. Med detta för

ögonen och ehuru genom ett samtrafiksafbrott rikstelefonens ställning

ingalunda skulle försvagats, hade det dock synts telegrafstyrelsen, som

om denna utväg bort endast i fall af nödtvång tillgripas.

Det andra alternativet, hvartill telegrafstyrelsen sålunda sett sig

hänvisad, hade varit att staten, i likhet med hvad i öfriga delar af riket

ägt rum, öfvertagit de enskilda bolagens telefonnät. Önskvärdheten af

en sådan anordning hade äfven helt och hållet stämt öfverens med den

fasta öfvertygelse om dess nödvändighet, hvartill telegrafstyrelsen bragts

af det därförut gångna decenniets erfarenhet.

För de olika förvaltningarna, som omhänderhaft skötseln af hvar

sitt telefonnät inom samma begränsade område, hade äfven det dåvavarande

tillståndet erbjudit mångfaldiga svårigheter i tekniskt och konstruktivt

afseende, hvilka dessutom orsakat mycket afsevärda kostnader.

Telegrafstyrelsen hade i detta hänseende ansett sig endast behöfva erinra

om de af dåvarande förhållanden betingade, men eljest obehöfliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

dubbla linjerna för såväl förbindelse- som abonnentledningar. Allt efter

som telefonen utbredt sig hade de däraf föranledda svårigheterna ökats,

och detta naturligtvis i mycket större grad än hvad som motsvarat den

direkta ökningen af abonnentantalet. Hvilken betydelse detta redan då

ägt, hade telegrafstyrelsen ansett tydligt nog framgå däraf, att telegrafverket

och allmänna bolaget för det dåvarande haft ett 80-tal stationer

på samma orter, till hvilka de båda förvaltningarna måst framdraga

skilda ledningar. Man hade också blott behöft kasta en blick på de

väldiga stolplinjer, öfverfyllda af telefontrådar, hvilka från Stockholms

tullar parallellt följt hvarandra på flera mils sträckor, för att kunna inse,

hurusom den rådande dualismen inom Stockholmskretsens telefonväsen

endast härvidlag orsakat en fullkomligt onödig utgift för byggandet af

ett par tusental kilometer telefonledningar.

Att äfven i städerna de dubbla stationerna vållat utom direkt kostnad

äfven stora obehag hade varit själfklart, likasom att äfven där

abonnentledningarnas anordnande, vare sig de framdragits till stationerna

i luften eller i gatorna, icke varit förenadt med mindre svårigheter och

kostnader än på landsbygden. Säkert vore, att de onödiga utgifter, som

vållats genom detta de olika telefonnätens exploaterande inom samma

område, vore af sådan betydelse, att den anordning, som nödvändiggjorde

dem, ingalunda kunde i nationalekonomiskt afseende betecknas

såsom välbetänkt.

För det allmänna uppstode likaledes såväl på landet som i städerna

olägenheter däraf, att då olika förvaltningar nödgades göra skilda anläggningar,

vägar och mark belamrades af stolplinjer och hinder i trafiken

framkallades, hvarjämte stativen på taken och dylikt framkallade svårigheter

och verkade vanprydande, in. m. — allt i onödigt hög och vida

högre grad än hvad som skulle erfordrats, om förvaltningen varit gemensam.

Med kännedomen om telefonväsendets dåvarande ställning och om

hvad som för dess framtida förkofran och tidsenliga skötsel kräfdes,

kunde telegrafstyrelsen, som kanske närmast insåge sanningen af den

af styrelsen anförda och offentligen uttalade meningen, att där sammanfölle

statens och allmänhetens intressen med hvarandra gent emot ett

enskildt affärsföretag, icke vid då förestående uppgörelse med de enskilda

bolagen finna bättre lösning än att, om äfven bolagen själfva,

såsom vore att vänta, funne med sin fördel förenligt att för skäligt pris

öfverlåta sina nät till staten, genom ett sådant köp samla allas intressen

— statens, allmänhetens och äfven bolagens — på en sida.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Det år 1901 uppgjorda köpekontraktet omfattade bolagens samtliga

telefonanläggningar i Stockholm med omnejd, Allmänna telefonbolagets

fastighet n:r 13 och 14 i kvarteret Åskslaget, vid tillträdesdagen oanvänd

eller kontraherad materiel äfvensom för telefonaffären erforderliga

möbler och inventarier. Köpesumman för telefonnäten beräknades, beträffande

apparaterna, efter vissa å-priser, varierande allt efter de olika

årsafgifter, som för apparaterna erlades, eller, beträffande landsnätet,

efter medellängden af de ledningar, som medföljde apparaterna å olika

platser, nämligen:

Inom Stockholm:

för s. k. stjärntelefoner med 100 kronors årsafgift ...........

» apparater » SO » »

» )) » 60 >> »

» » » 36 å 45 » » ............

» anknytningar och sidoapparater med årsafgift af i medeltal

kronor 30: 45 ....................................................................

» apparater för Allmänna bolagets eget behof ..................

480 kronor

440 »

400 »

250 »

150 »

200 »

I landsnätet:

för apparater i Upsala.....................................................................

» » i Norrtälje m. fl. städer, äfvensom i Gnesta

» » å landsbygden med intill 2 kilometer ledning

samt andel i växelstation.............................................

» anknytningsapparater i städerna ..........................................

)> » å landet................................................

175 kronor

150 »

200 »

100 »

150 »

Beträffande i bruk varande ledningar samt reservledningar beräknades

dessas värde efter följande å-priser per kilometer dubbelledning:

för hufvudledningar af järntråd n:o 11

8, koppartråd, bronskilometer

från central
-

» » )) n:o

tråd eller ^metallisk tråd......

abonnentledningar, bortom 2

stationen.......................................

sjökabelledningar ........................

reservledningar i Stockholm i

menttrumma.................................

reservledningar i landsnätet i jord- eller luftkabel

jordkabel, indragen i ce
-

120 kronor

150 »

120

750

100 kronor

60 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Köpeskillingen för telefonnäten, sådana de befunnos vid början af

år 1901, var i köpekontraktet upptagen till:

för näten i Stockholm......................................................... 8,571,680 kronor

» landsnätet»..

2,068,903

eller tillsammans 10,640,583 kronor.

fråndragande

af ett för vissa

hufvudledningar

af misstag upptaget

sammanlagda köpesumman

Med

belopp af 67,368 kronor, skulle sålunda

uppgå till 10,573,215 kronor.

För den under byggnad varande nya centralstationen i Stockholm

skulle erläggas en köpesumma af 370,800 kronor. Reservklaffar jämte

inledningar å centralstationer i landsnätet voro upptagna till ett pris af 25

kronor stycket.

Köpeskillingen för fastigheterna utgjorde 954,477 kronor jämte hvad

bolaget visat sig hafva efter ingången af år 1901 kontant utbetalt för

fullbordande af deras bebyggande.

De möbler och inventarier, som telegrafverket enligt köpekontraktet

skulle efter värdering inlösa, beräknades betinga ett pris af 77,000

kronor. Slutligen antogs det i förråd befintliga materiallagret kunna

uppskattas till 100,000 kronor.

De under åren 1901 och 1902 tillkomna abonnenterna, hvilka beräknades

komma att uppgå till 3,834 abonnenter inom och 459 utom

Stockholm, skulle komma att öka köpesumman med de för dem enligt

köpekontraktet bestämda belopp, respektive 1,077,590 kronor och 92,325

kronor, eller med tillhopa 1,169,915 kronor. Vidare komme att till

köpesumman läggas 350,000 kronor, utgörande värdet å 3,500 kilometer

under år 1901 utlagda, men vid aftalets träffande ännu ej i bruk tagna

abonnentledningar, samt den ytterligare kostnaden för nya centralstationens

inredning, då beräknad till 529,200 kronor.

Köpeskillingen skulle efter denna beräkning vid tillträdesdagen

den 31 december 1902

Telefonnätens värde den

Nytillkomna abonnenter .

Under år 1901 utlagda abonnentledningar

Nya centralstationens inredning....................

Möbler och inventarier.....................................

Materiel i förråd..........:......................................

utgöra:

januari

1901

kronor

10,573,215

1,169,915

350.000

529,200

77,000

100.000

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami.

eller tillhopa kronor 12,799,330

1 Afd. 66 Höft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Därtill skalle komma kostnaden för fastigheterna, hvilka vid nämnda

tidpunkt voro upptagna till ett bokfördt värde af kronor 1,032,630: 39.

Sammanlagda köpesumman för nät och fastigheter in. m. den 31

december 1902 kan sålunda beräknas hafva uppgått till i rundt tal

13,832,000 kronor.

Den 4 januari 1902 uppdrog Kungl. Maj:t åt filosofie doktorn

C. C. P. Herslow, telegrafdirektören J. S. Rasmussen i Kristiania och

telegraf direktören N. R. Meyer i Köpenhamn att i egenskap af sakkunniga

afgifva utlåtande angående det ifrågasatta inköpet för statens

räkning af bolagens telefonnät.

Nämnda sakkunniga, hvilka sålunda såsom fullt opartiske kunde

objektivt bedöma nätens beskaffenhet såväl i ekonomiskt som i tekniskt

afseende, hade i sitt den 22 januari 1902 afgifna underdåniga utlåtande,

bland annat, omförmält, att de, för att kunna bilda sig ett omdöme

om riktigheten af det värde, som enligt köpekontraktet åsatt»

bolagens telefonnät, med ledning af därför i öfrigt erforderliga uppgifter

och siffror, som meddelats dem, från två synpunkter uppskattat

de till inköp föreslagna näten. De hade sålunda å ena sidan

gjort en jämförelse mellan dessa och rikstelefonnätet med hänsyn till

priset för respektive abonnentledningar, hvarmed äfven motsvarande

pris för några inom och utom landet af staten inköpta enskilda telefonnät

sammanställts. Å andra sidan hade de skärskådat näten tillsammans

såsom en affär betraktade och beräknat dennas räntabilitet i

statens hand efter det öfverenskomna inköpspriset.

Hvad beträffade nätens värde efter priset per abonnentledning, hade

de sakkunniga utgått från förhållandena vid 1901 års början, sådana

de i köpekontraktet funnos angifna för de enskilda bolagen. Då emellertid

de pris, som begärdes för abonnentledningarna inom Stockholm,

af lätt förklarlig anledning voro tämligen olika prisen för Allmänna

bolagets abonnentledningar utom hufvudstaden, hade de särskilt dessa

båda kategorier för att jämföra dem en hvar med motsvarande rikstelefonanläggningar.

Inom Stockholmsnäten växlade köpekontraktets

pris för abonnentledningarna mellan 480 kronor och 150 kronor, beroende

icke på själfva anläggningarnas olika materiella värden, utan

på de olika förmåner, som i förhållande till de olika årsafgifterna lämnades

abonnenterna. På grund häraf och då således ledningarna i sig

själfva icke sinsemellan erbjöde någon olikhet, hade de sakkunniga

endast haft att efter totalsumman för näten i förhållande till abonnent
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

antalet utfinna medelpriset för en abonnentledning i bolagens Stockholmsnät.

Vid nyssangifna tidpunkt utgjorde de enskilda bolagens

abonnentantal 22,496, hvadan, då för dessa upptagits en inlösningssumma

af 8,571,680 kronor, staten erbjöds dessa nät för ett medelpris af 381

kronor per abonnentapparat. Vid samma tid hade rikstelefonens abonnentantal

inom Stockholm uppgått till 7,333, hvilkas ledningar betingat en

anläggningskostnad af 2,833,745 kronor eller 386 kronor per abonnentapparat.

A landsbygden med kringliggande städer ägde Allmänna bolaget

eu abonnentkrets på 4,421 stycken, och vore därför beräknad en

inlösningssumma af 2,068,903 kronor eller 467 kronor för hvarje abonnentapparat.

Rikstelefonabonnenterna inom denna rayon utgjorde 3,492

stycken, hvilkas ledningar representerade en anläggningskostnad af

tillhopa 1,825,554 kronor eller 523 kronor per abonnentapparat. Således

erbjödes de enskilda bolagens abonnentapparater till inlösen för

ett belopp, som såväl inom Stockholm som i all synnerhet å landsbygden

med städer understege hvad motsvarande rikstelefonledningar

kostat i anläggning.

Redan ur denna synpunkt och då ledningarnas beskaffenhet öfver

hufvud taget vore å ömse sidor ungefär lika god, måste därför enligt

de sakkunnigas åsikt det kontraherade priset anses för staten fördelaktigt.

Såsom betydligt inverkande på bedömandet af det ifrågasatta

köpet ansåge de sakkunniga böra framhållas den omständigheten,

att den af Kungl. Magt under den 1 maj 1891 Allmänna bolaget

i nåder tillförsäkrade rättigheten att inom 70-kilometers rayonen utan

särskilt tillstånd upprätta telefonförbindelse å kronans mark eller

inom området för allmän landsväg in. in. ännu gällde under en tid af

nära 40 år med utsikt för bolaget att, så vida ej nätet då af statsverket

efter värdering inlösts, få denna rättighet ytterligare förlängd. Den

ställning, som bolaget genom iunehafvet af en så betryggande koncession

intoge gent emot staten, kunde lätteligen hafva mer, än som

syntes hafva skett, inverkat på prissättningen, då det alltså gällde en uteslutande

på frivillighet grundad försäljning.

I afseende på de ifrågavarande telefonnätens räntabilitet i statens

hand efter det öfverenskomna inköpspriset hade de sakkunniga beräknat

densamma för år 1903, det första året staten skulle själf omhänderhafva

näten. För sådant ändamål hade de uppgjort en förslagsberäkning, grundad

på de enskilda bolagens uppgifter. Enligt denna beräkning skulle

de inkomster och utgifter, som de privata näten under år 1903 borde

medföra för telegrafverket, utgöra:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Inkomster:

26,269 abonnenter inom Stockholm

å 58 kronor........... kronor 1,523,602: —

4,880 abonnenter utom Stockholm

å 49 kronor............ d 239,120: — kronor 1,762,722: —

Utgifter:

26,269 abonnenter inom Stockholm

å 32,25 kronor ...... kronor 847,175: 25

4,880 abonnenter utom Stockholm

å 23,75 kronor ...... )) 115,900:— » 963,075:25

och således uppkomma ett öfverskott

af ................................................................. kronor 799,646:75

Detta öfverskott motsvarade 6,25 % afkastning på den köpeskilling''

för näten — 12,799,330 kronor — som vid 1902 års slut skulle af

telegrafverket erläggas.

Därvid syntes emellertid enligt de sakkunniges förmenande kunna

anmärkas att, då driftkostnaderna i Stockholm ställde sig afsevärdt

lägre inom rikstelefonnätet än inom de enskilda näten och detta icke

berodde på någon skillnad i telefonpersonalens aflöning, öfverskottet

borde i mån, som förhållandena hunne utjämnas, blifva högre än enligt

beräkningen, där driftkostnaderna voro uppförda med de enskilda bolagens

siffror.

Slutligen hade de sakkunniga framhållit de besparingar i utgifter,

som skulle uppkomma genom statens öfvertagande af de enskilda näten

och därmed möjliggjord gemensamhet i förvaltningen. Förutom den

minskning af nyanläggningskostnad, som komme att under flera år

föranledas af det jämförelsevis stora antalet redan utlagda abonnentledningar,

som vid tiden för öfvertagandet ännu ej tagits i bruk, och

det befintliga utrymmet i kabeltrummorna, blefve själfva förvaltningskostnaderna

betydligt lägre därigenom, att en gemensam skötsel medförde

först och främst minskning af stationernas antal och användande

i vidsträckt mån af gemensam personal och gemensamma lokaler, däraf

föranledd sänkning af utgifterna för aflöningar, hyror, vedbrand, ljus

m. m. Vidare komme de direkta underhållskostnaderna att sjunka, då

de af dåvarande förhållanden nödvändiggjorda dubbla linjerna i mycket

stor utsträckning skulle komma att försvinna. Slutligen kunde en del

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 128.

expeditionskostnader nedbringas, hvarjämte vissa, utgifter helt och hållet

bortfölle, såsom bolagens skatter o. d.

Däremot syntes ett annat förhållande, som verkade i motsatt

riktning, enligt de sakkunnigas åsikt böra upptagas till beaktande.

Bland telefonabonnenterna i Stockholm funnes ett antal, som ursprungligen

af den då rådande dualismen inom hufvudstadens telefonväsen

nödgats hålla dubbla apparater, en i rikstelefonnätet och en i något af

de enskilda. Man skulle däraf kunna föranledas till den tanken att,

när staten öfvertagit de enskilda näten, dessa abonnenters behof af två

apparater skulle alldeles försvinna och således den sammanlagda abonnentstammen

i någon afsevärd mån minskas. För att bedöma hvilken

betydelse denna eventuella faktor borde tillmätas vid beräkningen af

räntabiliteten, hade de sakkunniga inhämtat närmare upplysningar i

frågan och af dessa funnit, att antalet dylika dubbelabonnenter icke utgjorde

flera än 2,885, samt att dessas två samtidiga abonnemang oftast

afsåge hvartdera olika syften så till vida, att den ena apparaten hufvudsakligen

tillgodosåge affärsverksamhetens och interurbantrafikens behof,

hvaremot den andra vore beräknad för privatlifvets tjänst och lokaltrafiken

i öfrigt. För flertalet af dessa abonnenter syntes det därför blifvit

alltför obekvämt att, äfven efter samtliga nätens samlande i en hand,

afstå från den ena af de båda apparaterna.

Såsom slutresultat af den verkställda utredningen ansåge de sakkunniga

framgå:

att den öfverenskomna köpesumman, beräknad såsom likvid för

anläggningskostnaden, angåfve ett billigare pris per abonnentapparat än

hvad motsvarande rikstelefonanläggningar kostat staten, likaledes billigare

än de pris, som i utlandet erlagts vid därstädes af statsverket

gjorda inköp af privata telefonnät, äfvensom billigare än de pris, hvarför

enskilda telefonnät i Sverige kunnat tidigare af staten förvärfvas;

samt

att samma köpesumma, betraktad såsom ett kapital, placeradt i syfte

att gifva en tillfredsställande afkastning, måste beräknas redan från

början skola lämna eu annuitet, tillräcklig till kapitalets fulla förräntning

och snabba amortering.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 31 januari

1902 af berörda köpeaftal framhöll vederbörande departementschef, bland

annat, att den fråga, som genom telegrafstyrelsens skrifvelse blifvit

underställd Kungl. Maj:ts afgörande, vore af största betydelse för det

svenska telefonväsendets korta, men af en sällsynt kraftig och lycko
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12S.

sam utveckling kännetecknade historia. Med en hastighet och framgång,

som man på förhand icke kunnat tänka sig, hade statens telefonnät

utbredt sig öfver hela riket dels genom nyanläggningar och

dels i afsevärd grad genom inköp af enskilda telefonnät och dessas

ombyggande för inkorporering i rikstelefonnätet. Nu gällde frågan

att, sedan alla andra afsevärda telefonnät i riket på angifna sätt

gått upp i riksnätet, lägga slutstenen för denna del af utvecklingen

genom det föreslagna inköpet af de betydande enskilda näten inom

lmfvudstaden med omnejd, hvarigenom rikstelefonnätet i afseende å antalet

abonnentapparater skulle på en gång ökas med öfver 50 procent, och

detta utan att någon ombyggnad af de tillkommande näten skulle behöfva

ske, då enligt sakkunnigas intygande dessa nät vore väsentligen

af samma goda beskaffenhet som rikstelefonnätet.

Att det föreslagna inköpet vore i ekonomiskt hänseende fördelaktigt

för statsverket, ansåg departementschefen vara ådagalagdt

genom hvad telegrafstyrelsen anfört, och de af Kungl. Magt tillkallade

sakkunniga intygat. Toge man i betraktande, att det under förutsättning

af nådigt godkännande ingångna köpeaftalet vore från bolagens sida

helt och hållet frivilligt utan tryck af något bestående eller väntadt

statsmonopol — i motsats till hvad å andra håll ägt rum — måste det

anses fördelaktigt alt erhålla näten för ett pris, som utan tvifvel möjliggjorde

en amortering af köpesumman inom skälig tid, äfven om

hänsyn icke toges till alla de besparingar i afseende å blifvande

nyanläggningar inom Stockholmsområdet och i kostnaden för driften åt

de sammanslagna näten, som enligt telegrafstyrelsens och de sakkunnigas

sammanstämmande vitsord vore att vänta.

Genom beslut den 14 mars 1902 medgåfvo Stockholms stadsfullmäktige,

att det Stockholms Allmänna telefonaktiebolag meddelade tillstånd

att i vissa gator och öppna platser i hufvudstaden nedlägga och

till den 4 juli 1920 begagna telefonkablar äfvensom cementrör och

cementtrummor för framdragande af telefonledningar finge, i hvad det

afsåge såväl redan nedlagda ledningar som ock sådana nya ledningar,

som med vederbörligt tillstånd ytterligare kunde varda af bolaget nedlagda

intill tiden för öfverlåtelsen, af telegrafverket öfvertagas på de

villkor, som blifvit rörande samma ledningar bestämda genom stadsfullmäktiges

beslut den 1 juni 1894, den 1 juni 1896 och den 22 mars

1898, dock med den ändring, att telegrafverket fritoges från skyldighet

att ställa säkerhet, på sätt i den förstnämnda dag meddelade koncessionen

och sedermera till densamma gjorda tillägg stadgades.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl.

Maj:t 1902 års Riksdag att, med godkännande af det mellan telegrafstyrelsen

och de enskilda bolagen träffade aftal angående öfverlåtelse

till telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar i

Stockholm med omnejd m. ra., såsom lån anvisa det för köpeskillingens

erläggande erforderliga penningbelopp.

Denna framställning vann emellertid icke Riksdagens bifall.

De förut gällande samtrafikskontrakten mellan telegrafstyrelsen, å

ena sidan, och de båda bolagen, å den andra, hvilka uppsagts till upphörande

med utgången af juni 1901, hade emellertid med hänsyn till

frågan om den ifrågasatta öfverlåtelsen prolongerats till den 1 juni

1902. Därefter blefvo de ytterligare förlängda först till sistnämnda

års utgång samt, för beredande af ytterligare tillfälle till underhandling

om samtrafikens definitiva ordnande, till den 1 juni 1903. Dessa underhandlingar

strandade, och sistnämnda dag upphörde således all samtrafik

mellan rikstelefonnätet och bolagens nät.

Därefter afslutades den 9 februari 1904 mellan telegrafstyrelsen

och de enskilda telefonbolagen ett preliminärt köpe- och bytesaftal.

Genom detta aftal skulle omsider ernås den af telegrafstyrelsen

länge eftersträfvade förmånen af fri samtrafik mellan abonnenter i de

skilda näten. Detta möjliggjordes därigenom, att såväl hufvudstaden

som ock det gemensamma verksamhetsfältet däromkring uppdelades i

två särskilda områden, af hvilka telegrafverket och bolagen för telefondriftens

framtida bedrifvande erhöllo hvar sitt, om ock med vissa modifikationer.

I sin underdåniga skrifvelse den 9 februari 1904 redogjorde telegrafstyrelsen,

bland annat, för de grundsatser, som varit ledande för

styrelsen vid underhandlingen angående berörda aftal.

Telegrafstyrelsen framhöll till en början, hurusom det dåvarande

tillståndet, då de 68,000 rikstelefonapparaterna och de 35,000 apparaterna

hos de härvarande telefonbolagen icke kunde komma i telefonförbindelse

med hvarandra, kunde utan vidare betecknas såsom otillfredsställande.

Den anordning för öfverförande af meddelanden mellan

näten, som inrättats några dagar efter afstängningen, hade icke haft

något annat ändamål än att nödtorftigt afhjälpa de mest kännbara

svårigheterna och hade icke varit synnerligen mycket använd. För

telegrafstyrelsen hade det varit en bjudande nödvändighet att söka

råda bot för den inskränkning i kommunikationsväsendet, som genom

Upphörande

af samtrafik^!-

1904 års

köpe- och

bytesaftal.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

denna afstängning uppkommit. Det syntes dock icke kunna läggas

telegrafstyrelsen till last, att styrelsen icke anlitat den enda utväg,

som dittills funnits i detta hänseende, nämligen att på ytterligare 10

år sluta aftal om samtrafik mot 10 öres öfvergångsafgift för samtal.

Det hade förut tillräckligt framhållits, att genom en sådan anordning

telegrafstyrelsen skulle själf bidraga till att på telegrafverkets och den

telefonerande allmänhetens bekostnad bereda bolagen tillfälle till en

oskäligt hög ökning i abonnentantal.

En öfvergångsafgift af 5 öre skulle i afsevärd mån hafva utjämnat

det anmärkta missförhållandet, men bolagen hade förklarat sig vid de

underhandlingar, som föregått samtrafikens upphörande, af hänsyn till

bolagens bestånd och utvecklingsmöjlighet icke kunna vara med om en så

låg öfvergångsafgift.

Såsom grundval för de nya underhandlingarna hade därför uppställts,

att fri samtrafik skulle råda mellan näten. Telegrafstyrelsen

hade från början ansett och vid alla tillfällen framhållit, att detta vore

den riktiga anordningen, och bolagen hade ock redan tidigare förklarat

sig vara med härom, under förutsättning att. den kunde komma till

stånd, utan att bolagens framtida verksamhet äfventyrades.

Den fria samtrafiken beredde allmänheten en icke oväsentlig fördel

i ekonomiskt afseende och möjliggjorde den största snabbhet i samtalens

expedierande mellan näten. För telegrafverket medförde denna frihet

från afgift för själfva öfvergången äfven den fördel, att benägenheten

att begagna verkets interurbanledningar för samtal mellan rikstelefonabonnenter

i landsorten och abonnenter hos bolagen kunde antagas

blifva något ökad.

Telegrafstyrelsen framhöll vidare att, då det gällt att för en längre

framtid ordna telefonförhåliandena i liufvudstaden med omnejd, styrelsen

ock haft att taga hänsyn till önskvärdheten att undvika olägenheten

med dubbla telefonledningar öfverallt och åt alla håll, i staden

och på landet. I den mån abonnentantalet växte, blefve svårigheterna

att framdraga de dubbla abonnent- och förbindelseledningarna

allt kännbarare. Telegrafverket och Allmänna bolaget hade vid tiden

för förberörda skrifvelses aflåtande bortåt 100 stationer på samma orter,

till hvilka de båda förvaltningarna måst framdraga skilda ledningar.

Ur allmän ekonomisk synpunkt måste det betraktas såsom en fullkomligt

onödig utgift att bygga minst ett par tusental kilometer telefonledningar,

där hälften skulle göra samma nytta. Det måste göra intryck

af ytterligt oekonomisk förvaltning att se dubbla telefonstolplinjer

följa så godt som alla landsvägar inom 70-kilometersområdet. I hufvud
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

staden och inom de öfriga städerna inom det gemensamma området

tillkomme dessutom den uppenbara svårigheten att bereda plats för de

dubbla näten på hustaken och i gatorna.

Då det enligt telegrafstyrelsens förmenande icke kunde anses

lämpligt att för den närmare tiden återkomma till det af 1902 års

Riksdag förkastade förslaget att för telegrafverkets räkning inköpa hela

de enskilda näten och det af hänsyn till rätt förhållande mellan statens

verk och enskilda företag icke kunde blifva tal om att genom effektiv

priskonkurrens eller dylikt söka göra rikstelefonen allenahärskande inom

70-kilometersområdet, återstode ingen annan utväg än att dela detta område

i två skilda verksamhetsfält, ett för rikstelefonen och ett för

de sins emellan samarbetande bolagen.

Med iakttagande därjämte, att i hvarje hänseende abonnenternas

intressen blefve på det nogaste beaktade, hade en delning i antydda

syfte af Stockholm med omnejd utgjort en grundval för de förda

underh an dlingarna.

Vid denna delning hade emellertid telegrafstyrelsen icke kunnat

lämna ur sikte det mål, på hvilket telegrafstyrelsens sträfvanden dittills

utgått och otvifvelaktigt fortfarande måste utgå, nämligen att till

sist i statens telefonverks hand föra tillsammans all för allmänheten

upplåten telefondrift i riket. Ett steg i denna riktning måste efter

telegrafstyrelsens uppfattning genast tagas på det sätt, att vid delningen

af området telegrafverket erhölle en något större anpart än

som skulle blifva förhållandet, därest hänsyn endast skulle tagas till

det dåvarande antalet abonnenter inom det gemensamma området. Härvid

hade äfven hänsyn tagits därtill att, om ock bolagen hade flera

abonnenter än telegrafverket inom 70-kilometersområdet, telegrafverket

dock genom sitt hela riket omfattande nät vore den vida större förvaltningen.

Slutligen framhöll telegrafstyrelsen, att hänsyn till det slutliga

målet för styrelsens sträfvanden hade föranledt yrkandet, att det upprättade

kontraktet skulle innehålla rätt för telegrafstyrelsen att inom

en ej alltför aflägsen framtid, om sådant från statsverkets sida ansåges

önskvärdt, inlösa bolagens återstående nät.

Förberörda köpe- och bytesaftal, för hvilket jag icke anser mig

behöfva närmare redogöra, föranledde Kungl. Maj:t att i nådig proposition

den 26 mars 1904 föreslå Riksdagen att, med gillande af nämnda

aftal, såsom lån anvisa det belopp, som efter uträkning och Kungl.

Maj:ts pröfning erfordrades för fullgörande af den på telegrafstyrelsen

ankommande betalningsskyldighet.

Bih. till Bibel. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afl. 66 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Telegrafstyrelsens

skrifvelse

af den

8 mars 1906.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Vid granskning af detta aftal fann emellertid Riksdagen särskild!

anledning till erinran med afseende å det förhållande, att staten genom

aftalet, skulle, livad anginge rikets största kommun och dess omnejd, afhända

sig rätten att bestämma afgifterna för rikstelefonens tillhandahållande

åt allmänheten samt binda sig vid upprätthållande af viss i

aftalet fastställd taxa därför. Utan medgifvande af de enskilda bolagen

skulle staten sålunda icke kunna företaga någon ändring i denna taxa,

och enda utvägen för staten att blifva fri från detta beroende, som helt

visst snart komme att visa sig besvärande, skulle vara att begagna sig

af den i aftalet medgifna rätten att inlösa hela det enskilda telefonnätet.

Och denna inlösen skulle, när den komme att ske, äga rum

på villkor, som redan vid aftalets ingående blifvit bestämda. Detta

syntes Riksdagen vara i hög grad oegentligt, då man icke borde lämna

obeaktadt, att på ganska kort tid väsentligen förändrade förhållanden

kunde inträda med afseende å telefonväsendet, dess utveckling och anordningarna

för detsamma.

De betänkligheter, som sålunda framhållits med afseende å vissa

stadganden i det ifrågasatta aftalet, måste enligt Riksdagens mening

tillmätas afgörande betydelse, och Riksdagen ansåge sig redan på grund

däraf vara förhindrad godkänna detta aftal.

Uti sin förstberörda skrifvelse den 8 mars 1906, hvilken jämte

bilagor torde få i afskrift fogas vid detta protokoll (Bil. A, 1, 2 och 3,),

erinrar telegrafstyrelsen till en början, att allt sedan de kontrakt, som

telegrafstyrelsen afslutat med ifrågavarande två telefonbolag angående

samtrafik mellan telegrafverkets och bolagens nät blifvit af telegrafstyrelsen

uppsagda till upphörande med utgången af juni månad 1901,

hade tid efter annan underhandlingar förts mellan telegrafstyrelsen och

bolagen rörande möjligheten att ordna telefon förhållandena i Stockholm

med omnejd.

I de fall, då öfverenskommelse kunnat träffas mellan telegrafstyrelsen

och bolagen, hade de uppgjorda aftalen —■ köpeaftalet. den

28 december 1901 samt köpe- och bytesaftal den 9 februari 1904 —

visserligen erhållit Kungl. Maj:ts nådiga godkännande, men dock ej

vunnit Riksdagens bifall.

De förhandlingar, som förts angående utbytande af det förut gällande,

för telegrafverket synnerligen ofördelaktiga och numera fullkomligt

otidsenliga samtrafikskontraktet mot ett annat, som bättre tillgodosåge

statens berättigade intressen och motsvarade den betydligt

förändrade ställning, rikstelefonen numera intoge, hade strandat på

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

bolagens vägran att ingå vare sig på fri samtrafik eller på nedsättning

från 10 till 5 öre af flen förut utgående öfvergångsafgiften, hvars

bibehållande telegrafstyrelsen icke kunnat godkänna, då den i allt för

hög grad vore hämmande för rikstelefonens utveckling i hufvudstaden.

Frågans stora betydelse, icke endast för hufvudstaden utan för hela

landet, nödvändiggjorde emellertid, att densamma icke skötes åt sidan,

utan att ytterligare försök gjordes att lösa den på ett, så vidt möjligt vore,

för alla parter tillfredsställande sätt. I detta syfte hade sedan någon

tid nya underhandlingar pågått mellan telegrafstyrelsen och bolagen,

hvilka underhandlingar ledt till det resultat, att, under förutsättning

af vederbörligt godkännande, ett köpeaftal afslutats mellan telegrafstyrelsen,

å ena sidan, och styrelsen för Stockholms Allmänna telefonaktiebolag

och för Stockholms Bell telefonaktiebolag, å andra sidan.

(Bil. 1).

Telegrafstyrelsen ansåge sig böra i underdånighet omförmäla, att

under förhandlingarnas gång från bolagens sida föreslagits ett byte

i riktning af 1904 års förslag, dock så att bolagens verksamhet skulle

omfatta hela området af hufvudstaden norr om Mälaren och stora

segelleden. Därvid hade bolagen framhållit, hurusom vid dylikt byte

någon kontant mellangift ej skulle behöfva ifrågakomma. Ett sådant

ordnande af telefonfrågan, som visserligen för bolagen vore högst förmånligt,

hade emellertid af telegrafstyrelsen med hänsyn till statens intressen

ansetts oantagligt.

Sedan telegrafstyrelsen därefter (sid. 3—20) erinrat om innehållet

i de år 1901 och 1904 träffade aftalen äfvensom om de hufvudsakliga

skälen för uppgörandet och framläggandet af nämnda aftal, anför telegrafstyrelsen

följande.

Såsom förut framhållits, hade målet för telegrafstyrelsens sträfvanden

alltid varit att till sist i statens hand föra tillsamman hela telefondriften

i riket. Efter Riksdagens afslag på 1901 års köpeförslag hade

telegrafstyrelsen ansett sig böra genom ett partiellt köp samt en uppdelning

af hufvudstaden i olika verksamhetsområden försöka tills vidare

ordna telefonförhållandena i Stockholm och dess omnejd på ett, under

dåvarande förhållanden, för allmänheten och statsverket så tillfredsställande

sätt, som genom en dylik anordning varit möjligt. Denna uppdelning,

som likväl alltid måste betraktas endast såsom en nödfallsåtgärd,

hade emellertid icke vunnit Riksdagens bifall.

Någonting måste emellertid enligt telegrafstyrelsens åsikt ovillkorligen

göras. Svårigheterna ökades år för år, och man stode kanske inom

kort på den punkt, att de sig allt mera hopande tekniska svårigheterna med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 128.

bästa vilja icke längre kunde öfver vinnas. Genom Stockholms stadsfullmäktiges

beslut den 19 juni 1903, att underjordiska kabelrör icke finge

nedläggas i stadens gator, därest något af aftalen om samtrafik med de

enskilda bolagen under den för kabelnedläggningen gällande koncessionstiden

genom tillståndsbafvarens förvållande upphörde att gälla utan att

ersättas af annat aftal, som af stadsfullmäktige pröfvades i alla delar,

hvilka berörde abonnenternas rätt, innehålla för dem minst lika gynnsamma

villkor som det år 1903 upphörda aftalet, hade störa svårigheter

för telegrafverket uppstått att framdraga nya ledningar till vissa stadsdelar.

Hittills hade visserligen telegrafstyrelsen varit i stånd att anordna

telefonförbindelser till alla abonnenter, som anmält sig, men skulle de

nuvarande förhållandena fortfara, syntes den tid ej vara aflägsen, då

telegrafstyrelsen icke hade någon möjlighet att framdraga flera ledningar

åtminstone till vissa delar af staden.

Såväl med hänsyn till det ökade krafvet från abonnenternas sida

på säkra, af väderleksförhållandena oberörda telefonförbindelser som i

betraktande af de obehag af flerfaldiga slag, som vore förbundna med

en mångfald i luften framdragna blanka ledningar och kablar, vore det

vid utvidgningen af hufvudstadens telefonnät uppenbarligen eu stor

fördel, om de otidsenliga, vanprydande och osäkra luftledningarna kunde

få utbytas mot jordkablar, och den nyare telefonteknikens förbättringar

därvid komma till användning. Beträffande de till abonnenterna utgående

ledningarna sträfvade man numera att så mycket som möjligt undvika

luftledningar och afl ersätta dem med underjordiska ledningar,

hvarvid man till och med gått så långt, att de enskilda ledningarna

från gatan inleddes direkt i husen och sålunda vore fullkomligt oberörda

af snöstormar, eldsvådor eller andra yttre rubbningar samt icke heller i

estetiskt afseende verkade störande.

Äfven den ekonomiska sidan af saken vore icke den minst beaktansvärda.

Nu anlades årligen inom Stockholm ledningar för flera hundra

tusental kronor, hvilka icke, såsom ske borde, nedlades i gatorna

utan måste provisoriskt framdragas öfver hustaken, ofta mot eu oskäligt

hög årlig ersättning till husägarna.

När förhållandena en gång blifvit ordnade, måste dessa ledningar

åter nedtagas. Kostnaderna för ledningarnas provisoriska uppläggande

öfver hustaken äfvensom för deras rasering kunde emellertid

inbesparas, om de på en gång finge framdragas i gatorna.

Då, såsom telegrafstyrelsen framhållit, det vore telegrafstyrelsens bestämda

öfvertygelse att förr eller senare de enskilda Stockholmsnäten

komme att inkorporeras med rikstelefonnätet, syntes det vara uppenbart,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

att det vore ekonomiskt fördelaktigt, att denna sammanslagning skedde

så snart som möjligt. År för år ökades antalet bredvid hvarandra framdragna,

dubbla kabel- och linjesträckor såväl inom staden som i dess

omgifningar, under det att man, om anläggningarna tillhörde samma förvaltning,

i många fall kunde nöja sig med enkla router; likaledes kunde

antalet reserver minskas, en omständighet, som gifvetvis icke vore utan

sin ekonomiska betydelse.

Om det nuvarande tillståndet med dubbla telefonnät i Stockholm

och dess granskap sålunda ur nationalekonomisk synpunkt måste anses

förkastligt, vore denna anordning äfven för allmänheten otillfredsställande.

Vid början af år 1902, medan ännu samtrafik ägde rum mellan rikstelefonnätet

och de enskilda näten, hade antalet abonnenter, som hållit

dubbla apparater, en i rikstelefonnätet och en i någon af de enskilda,

utgjort omkring 2,900 stycken. Dessa samtidiga abonnemang hade

emellertid, såsom de sakkunniga i sitt utlåtande den 22 januari 1902

äfven framhållit, oftast afsett. olika syften så till vida, att den ena apparaten

hufvudsakligen tillgodosett affärsverksamhetens och interurbantrafikens

behof, hvaremot den andra varit beräknad för privatlifvets tjänst och

lokaltrafiken i öfrigt, hvarför det för flertalet af dessa abonnenter skulle

blifva alltför obekvämt att, äfven efter samtliga nätens samlande i en

hand, afstå från den ena af de båda apparaterna. Efter samtrafikens

afbrytande hade gifvetvis behofvet af dubbelapparater stigit, och hade

antalet af sådana apparater vid innevarande års början uppgått till omkring

0,300 stycken. Med den benägenhet telefonen visat sig hafva att år för år

så att säga tränga längre och längre ned eller, med andra ord, med den

nödvändighet, som gjorde sig gällande för innehafvare af handels-eller

handtverksrörelse äfven med mindre omfattning att skaffa sig telefonförbindelse,

komme säkerligen antalet sådana dubbelabonnemang att befinna

sig i eu ständig tillväxt, och sålunda ett allt större antal personer

blifva nödsakade att erlägga dubbla abonnemangsafgifter. Efter nätens

sammanslagning behöfde tydligen endast de abonnenter skaffa sig dubbelapparater,

som på grund af sin omfattande telefonkorrespondens

hade användning för mera än en apparat.

Bland de skäl, som såväl inom Riksdagen som i pressen brukade

framhållas mot en sammanslagning af telefonnäten i hufvudstaden, anfördes

alltid, att olägenheter lätt kunde tänkas uppstå genom upphörande

af konkurrensen. Redan i sin underdåniga skrifvelse den 28 december

1901 angående då ifrågasatta köpeaftal hade telegrafstyrelsen sökt

ställa den mycket omordade konkurrensen i dess rätta belysning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 128.

Sedan telegrafstyrelsen (sid. 23, 24) erinrat om, hvad styrelsen därvid

framhållit, hvaraf framginge, att ekonomisk konkurrens dåmera icke

existerade och någon teknisk i själfva verket aldrig funnits till, fortsätter

styrelsen vidare.

Sedan detta skrifvits, hade enligt telegrafstyrelsens åsikt förhållandena

icke ändrats. Telegrafstyrelsen hölle före, att fortfarande inga

berättigade anmärkningar kunde göras mot det sätt, hvarpå teknikens

ständigt skeende framsteg tillgodogjordes för rikstelefonväsendets räkning

äfven å de platser, där endast rikstelefon funnes och sålunda det

icke ens kunde blifva tal om någon konkurrens. Icke heller syntes med

fog telegrafstyrelsen kunna beskjdlas för att icke, så vidt möjligt vore, söka

tillmötesgå de kraf, som i berörda afseende af allmänheten framställdes.

Sålunda hade under de senare åren i Stockholm och i Göteborg inrättats

ett nytt, å telegrafverkets verkstad utarbetadt telefonväxelsystem, det

s. k. Avénska systemet, hvilket sedermera med vissa modifikationer

kommit till användning vid de efter modernaste mönster inredda nya

telefoncentralstationerna i Moskva och i Warschau och som äfven, efter

grundlig pröfning, af tyska Rikspostumtet antagits till användning vid

den under b}7ggnad varande, för 80,000 abonnenter afsedda nya centralstationen

i Hamburg, hvilkens inredning skedde under öfverinseende af

systemets konstruktör, en i svenska telegrafverkets tjänst anställd

ingenjör. Vid de stationer, som under de närmaste åren skulle inredas i

Hälsingborg, Jönköping med flera städer, hade telegrafstyrelsen för afsila

att använda de modernaste anordningar på telefonteknikens områden,

som för stationer af denna storlek funnes att tillgå, och förberedelser

till dessa arbeten vore redan påbörjade. Tydligen hade det ej

varit den så mycket omordade konkurrensen, som därvid varit driffjädern.

De förut framhållna, ständigt växande olägenheterna och svårigheterna

hade gjort det nödvändigt för telegrafstyrelsen att söka finna

någon utväg för deras snara undanrödjande. Under den diskussion,

som föregått beslutet om utslag å förenämnda köpe- och bytesaftal

vid 1904 års Riksdag, hade flera uttalanden gjorts i den riktning, att, om

staten skulle köpa de enskilda bolagens nät, det vore bättre, att köpet

skedde på en gäng. Likaledes hade framhållits, att hufvudsakliga skälet,

hvarför 1901 års köpeförslag icke af Riksdagen antagits, varit det, att förslaget

varit för dyrt. Genom dessa uttalanden vid frågans behandling i

Riksdagen hade telegrafstyrelsen äfven funnit eu anvisning, i hvilken

riktning styrelsens arbeten på frågans lösning borde gå, nämligen åstadkommande

af ett förslag till fullständigt köp af de enskilda näten till

ett billigare pris än det i 1901 års aftal föreslagna. Telegrafstyrelsen

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!» Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

hade äfven lyckats efter långvariga förhandlingar med de enskilda

telefonbolagen träffa nu ifrågavarande köpeaftal, som styrelsen ansåge

vara en lycklig lösning af frågan.

Telegrafstyrelsen redogör härefter för nämnda aftal, därvid uppdrages

en jämförelse med 1901 års förslag, hvilken jämväl åskådliggöres

af tablån bil. 2.

Hvad då först beträffade den för Stockholmsnäten föreslagna köpesumman,

så hade vid dess bestämmande användts samma å-priser, som i 1901

års köpeaftal funnes angifna. I likhet med de år 1902 tillkallade sakkunniga

ansåge nämligen telegrafstyrelsen, att det då fordrade priset med

hänsyn till telefonnätets beskaffenhet måste anses för staten fördelaktigt.

Enligt 1901 års förslag hade i Stockholmsnäten funnits 22,496

apparater, för hvilka skulle erlagts en köpesumma af 8,571,680 kronor,

d. v. s. 381 kronor per apparat. Fråndroges från denna köpesumma

dels värdet af reservledningar, 700,000 kronor, dels ock värdet af den

då ännu ej i bruk tagna, under byggnad varande nya telefonstationen

i Stockholm, 370,800 kronor, eller tillsammans 1,070,800 kronor, blefve

återstoden 7,500,880 kronor verkliga köpesumman för de i bruk varande

telefonnäten, motsvarande 333 kronor per ''apparat. I nu föreliggande

köpekontrakt beräknades antalet apparater i Stockholm vid tillträdesdagen

uppgå till omkring 35,300 stycken, för hvilka skulle erläggas en

köpesumma af 11,478,330 kronor eller 325 kronor för hvarje i bruk

varande apparat. Priset per apparat vore således nu något mindre än

år 1901, detta beroende på, att antalet apparater med begränsad fri

samtalsrätt, för hvilka ett lägre å-pris erlades, ökats proportionsvis

något mera än de apparater, för hvilka ett högre pris erlades. Fråndroges

emellertid värdet på den del af den nya centralstationen, som

inginge i priset för apparaterna, blefve medelpriset per apparat endast

297 kronor mot 333 kronor år 1901.

För Allmänna bolagets nät utom Stockholm, kortare benämndt

l andsnätet, skulle enligt 1901 års kontrakt erlagts en köpesumma af

2,068,903 kronor. Då bolaget å landsbygden med kringliggande städer

inom 70-kilometersområdet nämnda år ägt en abonnentkrets på 4,421

stycken, hade denna köpesumma motsvarat ett medelpris af 468 kronor

per apparat. Fråndroges emellertid kostnaden för reservledningarna, 62,810

kronor, äfvensom ett af misstag uppfördt belopp af 67,368 kronor, eller

tillsammans 130,178 kronor, återstode såsom köpesumma för de i bruk

varande apparaterna i landsnätet kronor 1,938,725 eller omkring 439

kronor per apparat. Sedan telegrafstyrelsen ansett sig, af skäl som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

längre fram närmare omförmäldes, böra påyrka en nedsättning af priset

på landsnätet, beräknadt enligt 1901 års å-priser, med något öfver 640,000

kronor, hvilket yrkande af Allmänna bolaget slutligen bifallits, skulle

enligt det nu uppgjorda köpeaftalet för detta nät, som vid tillträdet beräknades

omfatta omkring 6,700 apparater, erläggas 2,059,670 kronor eller

307 kronor per apparat. Priset för i bruk varande apparat vore sålunda

nu 132 kronor, eller 30 /o, billigare än år 1901. Då de af Kungl.

Maj:t år 1902 tillkallade, opartiska sakkuniga ansett redan det år 1901

begärda priset fördelaktigt för staten, och detta pris nu nedsatts med

30 %, måste det föreslagna köpet i denna del vara för telegrafverket

ytterst förmånligt.

De i näten befintliga reserverna hade i 1901 års förslag upptagits

tillsammans med de i bruk varande ledningarna. För vinnande af mera

öfverskådlighet vore i det nu uppgjorda aftalet reservledningarna upptagna

för sig under särskild rubrik. Gifvet vore, att i ett större telefonnät

alltid måste finnas ett antal reserver dels af tekniska skäl dels för att

hafva disponibla ledningar till hands vid flyttningar eller för nytillkommande

abonnenter. Reservernas antal vore vid olika tillfällen mycket

växlande. Att inberäkna kostnaden för reserverna vid bedömandet af

medelpriset per abonnentapparat kunde därför stundom blifva vilseledande.

Förhållandet mellan antalet apparater och reservledningar i

1901 års förslag och i det nu uppgjorda framginge af denna tablå.

. .

1901 års

1906 års

köpeaftal.

köpeaftal.

Stockholmsnäten:

Apparater.................................................

......................... st.

22,496

35,300

Reservledningar........................................

........................ km.

7,000

22,789

Reservledning per apparat ........................

......................... km.

0,31

0,65

Landsnätet:

Apparater.................................................

......................... st.

4,421

6,700

Reservledningar.......................................

........................ km.

446

1,034

Reservledning per apparat .........................

....................... km.

0,io

0,15

Af dessa siffror framginge, att för närvarande komme på hvarje

apparat i Stockholmsnätet dubbelt och i landsnätet en och en half gång*

så lång reservledning, som det gjort enligt 1901 års aftal. För att

kunna göra eu riktig jämförelse mellan de båda olika köpekontrakten

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JSf:o 128.

måste sålunda det i bruk varande nätet tagas för sig och reservledningarna

för sig. Detsamma gällde äfven beträffande reservklaffarna.

I 1901 års förslag hade under Stockholmsnäten upptagits 7,000

kilometer reservledningar i underjordskablar, indragna i cementtrummor,

till ett pris af 100 kronor per kilometer dubbelledning. I detta pris

hade äfven ingått ersättning för cirka 340,000 meter tompipor i cementtrummor

äfvensom för alla luftreservledningar och nedledningar i Stockholm.

Sedan år 1901 hade reservledningarnas längd ökats från 7,000

kilometer till nära 23,000 kilometer och på grund däraf hade telegrafstyrelsen

ansett det år 1901 bestämda priset per kilometer dubbelledning,

100 kronor, för högt. Efter noggranna beräkningar af kostnaderna

för de af telegrafverket under senare åren utförda underjordsledningar

i Stockholm hade telegrafstyrelsen funnit, att ett pris af 65

kronor per kilometer borde kunna anses skäligt för dessa reservledningar,

om i detta pris äfven inberäknades kostnaderna för omkring 172,000

meter tompipor äfvensom luftreservledningar med nedledningar och tillhörande

telefonstativ. För bestridande af kostnaderna för de ändringar

och omflyttningar, som efter telegrafverkets öfvertagande af de enskilda

näten komme att erfordras, hade emellertid telegrafstyrelsen på det

enligt förut angifna grunder beräknade priset för reservledningarna i

Stockholm ansett sig böra fordra en rabatt af tillsammans 180,375

kronor. För de i den nya hufvudstationen i Stockholm befintliga reservklaffarna

måste det i köpekontraktet bestämda pris, 60 kronor för

klaff, anses moderat. Sammanlagda kostnaden för reservledningar och

reservklaffar i Stockholm uppginge till 1,511,750 kronor.

Äfven antalet reserver i land snätet hade sedan år 1901 undergått

en betydlig ökning, eller från 446 kilometer till cirka 1,034 kilometer.

Af dessa ledningar vore nära hälften, eller 42 procent, underjordiska.

Dessa ledningar hade flerstädes endast kunnat nedläggas efter skedd

bergsprängning, hvilken omständighet gifvetvis fördyrat anläggningen.

Därjämte borde uppmärksamheten fästas på, att nära 10 procent af ifrågavarande

reservledningar utgjordes af 1 millimeters koppartråd, således af

tråd med dubbelt så stor area som i vanlig jordkabel med 0,7 millimeters

tråd. För ernående af minskad kapacitet hade den kabel, som

innehölle här ifrågavarande ledningar, konstruerats med stort luftutrymme

mellan trådarna, hvarigenom kabelns diameter betydligt ökats,

så att blymantel af 2,5 millimeters tjocklek behöft användas i stället

för 2 millimeters och kostnaderna därigenom ökats. Nu anförda omständigheter

hade gjort, att telegrafstyrelsen ansett det i förslaget

upptagna å-priset — 60 kronor per kilometer — för dessa reservled
Bih.

till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afl. 66 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

ningar synnerligen skäligt. Icke heller mot det fordrade priset — 25

kronor per stycket — för reservklaffar å landsstation med inledningar

syntes någon berättigad anmärkning kunna göras. Priset på reservledning

i sjökabel hade telegrafstyrelsen däremot ansett sig böra nedbringa

från 750 till 400 kronor per kilometer.

Enligt sålunda angifna beräkningsgrunder komme kostnaden för

reservledningarna i landsnätet att uppgå till 121,250 kronor.

Beträffande den nya centralstationen, för hvilken, då under byggnad

varande, 1901 års kontrakt upptog en köpesumma af 370,800 kronor,

anmärker telegrafstyrelsen (sid. 28), att densamma nu vore färdigbjrggd

och tagen i bruk, men någon särskild köpesumma för densamma vore

icke upptagen i det nu upprättade kontraktet. Större delen af den

gamla stationen funnes ännu kvar och skulle äfven utan särskild ersättning

ingå i köpet. Vid jämförelse mellan det nu träffade aftalet och

det, som ingåtts år 1901, borde sålunda nätets nuvarande värde ökas

med den nya stationens bokförda värde omkring 1,195,000 kronor,

minskadt med det i 1901 års förslag upptagna värdet, 370,800 kronor.

Genom insättande af nya växelbord komme stationens värde tillträdesdagen

säkerligen att öfverstiga detta belopp och antagligen uppgå till

omkring 1,210,000 kronor.

I afseende på köpesummans belopp framhåller telegrafstyrelsen,

att detsamma på grund af de förändringar, ett större telefonnät ständigt

vore underkastadt, helt naturligt icke kunde exakt angifvas förrän

vid tiden för öfvertagandet. Enligt köpekontraktets beräkningar skulle

köpeskillingen vid tillträdesdagen den 1 juli 1906 uppgå till följande

belopp:

Näten i Stockholm..

........................... kr.

11,478,330: —

Landsnätet.................

........................ »

2,059,670: —

Reserverna .................

........................... »

1,633,000: —

Fastigheterna ...........

.......................... )>

1,370,000: —

eller tillhopa kr.

16,541,000: —

Därtill skulle komma lösesumman för telefondriften tillhörande

möbler och inventarier, hvilken beräknades komma att uppgå till omkring

80,000 kronor. En fullt tydlig jämförelse mellan den nu föreslagna

köpesumman och det pris, som enligt 1901 års kontrakt skulle erläggas,

kunde endast erhållas, om nätens värde den 1 juli 1906 bestämdes dels

enligt de år 1901 angifna å-priser och dels enligt det nu föreliggande

köpekontraktet. Storleken af nätens värde i ena och i andra fallet

framginge af följande tablå.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition N:o 128.

27

Värde enligt de i

1901 års förslag

angifna ä-priser:

Värde enligt 1906

års köpekontrakt:

Stockholmsnäten.......................................................

Kr. 11,478,330: -

Er. 11,478,330: —

Landsnäten...............................................................

» 2,699,685: so

» 2,059,670; —

Reserver järnte den nya centralstationen i Stockholm,

(upptagen till sitt nu kokförda värde, 1,195,000 kronor,

minskadt med värdet å reservklaifarna, 210,840 kronor)

» 3,591,650: —

» 1,633,000: —

Summa

Kr. 17,769,665: 50

Er. 15,171,000: —

Köpeskillingen för näten med reservledningar enligt det nu träffade

aftalet understege sålunda med kronor 2,598,666: 50 det pris, som

näten med användning af å-priserna i 1901 års kontrakt skulle betingat.

Därtiil komme den räntevinst, 130,640 kronor, som telegrafverket gjorde

genom att reserverna finge betalas succesivt under åren 1907—1910. Den

nu erhållna nedsättningen i köpeskillingen motsvarade sålunda i rundt

tal 2,730,000 kronor.

Efter att hafva (sid. 30, 31) lämnat en belysning af frågan om orsaken

till bolagens medgifvande af en dylik prisnedsättning, därvid

styrelsen funnit anledningen därtill vara en följd af den ändrade ställning,

rikstelefonen numera intager i hufvudstaden, öfvergår styrelsen till

fastigheternas förvärfvande och anför följande.

Köpeskillingen för fastigheterna n:r 13 och 14 i kvarteret Åskslaget

hade i 1901 års köpekontrakt bestämts till 954,477 kronor, jämte

hvad Allmänna bolaget visat sig hafva efter ingången af år 1901 kontant

utbetalt för fullbordande af egendomarnas bebyggande.

De tillkallade sakkunniga hade beträffande berörda fastigheter omförmält,

att dessa varit i köpekontraktet beräknade endast till sitt bokförda

värde. Med hänsyn därtill och då särskildt den ena fastigheten

af bolaget förvärfvats på en tid, då såväl tomtvärdet som byggnadskostnaderna

varit betydligt lägre än för närvarande, hade de sakkunniga

ansett, att man kunde redan på förhand hafva skäl till det antagande,

att priset måste anses vara för staten fördelaktigt. De sakkunniga

hade emellertid, såsom förut nämnts, trott sig böra inhämta

en särskild sakkunnig fackmans omdöme och därför vändt sig till en

af hufvudstadens mest framstående byggmästare. Denne hade från ren

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

byggnads- och tomtsynpunkt besiktigat fastigheterna och i afgifvet yttrande

meddelat, att egendomarna befunnits väl underhållna och i godt

stånd, och hade besiktningsmannen ansett, att den begärda köpeskillingen

för fastigheterna icke varit för högt tilltagen. Efter verkställd ny undersökning

hade samma besiktningsman i afgifvet intyg meddelat, att egendomarna

fortfarande befunnes väl underhållna och i godt stånd, samt att

besiktningsmannen ansåge den begärda köpeskillingen icke vara för högt

tilltagen.

Sedan nybyggnaden afslutats, vore nämnda fastigheter, som tillsammans

omfattade en tomtareal af 1,030 kvadratmeter, bokförda till det i

köpekontraktet angifna värdet 1,040,000 kronor. Häruti inbegrepes äfven

värdet af de inom egendomarna befintliga maskinerna för elektrisk belysning.

Hyresinkomsterna å dessa fastigheter utgjorde enligt från Allmänna

bolaget lämnad uppgift:

Hyror, påförda telefondriften ................................. kr. 44,662: 50

Uthyrda butiker m. in........................................... » 11,900: —

eller tillsammans kr. 56,562: 50

motsvarande 5,4 procent af köpeskillingen.

Allmänna telefonbolaget hade i 1901 års köpekontrakt förbundit

sig att, såsom ägare till fastigheterna n:r 11 och 12 i kvarteret Åskslaget,

medgifva den nya ägaren till egendomen n:r 13 och 14 i samma

kvarter att äfven för framtiden begagna nuvarande fönsterrätt mot

egendomen n:r 11 och 12 samt att för denna servitutsrätt erhålla inteckning

i sistnämnda fastighet. Samma erbjudande hade under förhandlingarna

rörande det nu uppgjorda aftalet äfven från bolagets sida

gjorts, men hade telegrafstyrelsen ansett sig böra påyrka, att fastigheterna

n:r 11 och 12 äfven skulle ingå i köpet. Mångårig erfarenhet

hade nämligen gifvit vid handen, att utvecklingen på telefonväsendets

område skett hastigare, än man kunnat haft anledning förutse.

Särskildt hade telefonlokalerna, äfven om de tilltagits så stora, att de

efter verkställda beräkningar bort vara tillräckliga under en lång följd

af år, redan efter ett fåtal år varit i behof af utvidgning. När sådan

utvidgning sedan måst ske, hade de enskilda fastighetsägarna nästan

utan undantag begagnat tillfället att utkräfva oskälig ersättning därför.

Visserligen kunde i detta fall den egendom, i hvilken bolagets lokaler

funnes inrymda, synas blifva äfven för en tid framåt tillräcklig för telefonrörelsens

behof, men förr eller senare måste utvidgning ske. Då

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

man icke kade någon säkerhet för, att icke framtida egare till den närliggande

egendomen komme att bereda sig en oskälig vinst vid egendomens

försäljning till staten, syntes nödig förtänksamhet bjuda, att

telegrafstyrelsen begagnade tillfället att redan nu försäkra sig om möjlighet

till framtida utvidgning utan alltför stora kostnader. Detta

erbjöde sig nu, enär telegrafstyrelsen tyckats förvärfva ifrågavarande

egendom till ett pris, som måste anses synnerligen billigt.

Egendomsvärdet i den centrala del af staden, där nu ifrågavarande

fastigheter vore belägna, vore nämligen mycket högt uppdrifvet.

Till bedömande af detta värde erinrades, att en omedelbart norr om

Allmänna bolagets fastigheter vid hörnet af Hamngatan belägen egendom

nyligen af Stockholms stad inköpts för ett pris, motsvarande 75 kronor per

kvadratfot eller omkring 850 kronor för kvadratmeter. Likaledes hade

helt nyligen en annan egendom belägen vid Brunkebergstorg helt nära söder

om bolagets fastigheter försålts för ett pris, motsvarande kronor 69: 81

per kvadratfot eller omkring 790 kronor för kvadratmeter. Då meningen

i detta senare fall varit att totalt ombygga de å tomten befintliga

åbyggnaderna, representerade det angifna priset endast tomtens ungefärliga

värde.

Med stora svårigheter hade det lyckats telegrafstyrelsen att träffa

aftal om fastigheternas försäljning till taxeringsvärdet för desamma,

eller 330,000 kronor. Denna köpeskilling motsvarade, då fastigheternas

tomtareal vore 797 kvadratmeter, ett prisaf omkring 37 kronor per

kvadratfot eller 414 kronor för kvadratmeter.

Hyresbeloppet för uthyrda lägenheter i fastigheterna n:r 11 och

12 i kvarteret Åskslaget utgjorde för närvarande 19,200 kronor, eller 5,8

procent på köpeskillingen.

Hvad beträffade ifrågavarande egendomars beskaffenhet och deras

värde ur ren byggnads- och tomtsynpunkt hänvisades till följande sakkunniga

yttrande:

»Anmodad att afgifva utlåtande öfver Allmänna telefonbolagets

egendom n:o 11 och 12 inom kvarteret Åskslaget vid Malmskillnadsgatan

härstädes får jag härmed efter att hafva å samma egendom verkställt

besiktning meddela, att egendomen befunnits i godt stånd samt

att jag anser det af bolaget begärda priset (330,000 kronor) för densamma

är jämförelsevis billigt. Stockholm den 3 mars 1906.

Oscar Herrström:»

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Det tillfälle, som här bjödes, att för ett pris, som med hänsyn till

nuvarande tomtvärden och byggnadskostnader måste anses synnerligen

förmånligt, förvärfva ifrågavarande fastigheter och därigenom förebygga,

att statsverket i en framtid tvingades att för desamma erlägga en kanske

flerdubbelt högre köpeskilling, ansåge telegrafstyrelsen ovillkorligen böra

begagnas.

Slutligen redogör telegrafstyrelsen (sid. 34, 35) för de öfriga bestämmelserna

i köpekontraktet, af Indika här endast torde böra särskilt

påpekas, hurusom betalningen för de sålda näten äfvensom för fastigheterna,

inventarier, verktyg och möbler skall erläggas före innevarande års

slut å dag, som telegrafstyrelsen minst en månad förut meddelade bolagen,

med skyldighet för telegrafstyrelsen att å köpeskillingen erlägga 4

procent ränta från tillträdesdagen. De för köpeskillingens erläggande

nödvändiga medlen har telegrafstyrelsen tänkt sig kunna erhålla

genom lån, anvisadt af Riksdagen, på samma villkor, som gälla för de

lån, telegrafstyrelsen sedan flera år tillbaka årligen erhållit för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende. För att möjligen underlätta likvidens

verkställande är i kontraktet rätt förbehållen telegrafverket att

erlägga köpeskillingen genom öfverlämnande åt bolagen till parikurs af

riksgäldskontorets obligationer. Telegrafverket är i detta fall dock

skyldigt ansvara för, att bolagen å sin fordran erhålla ränta under de

första tio åren efter fyra procent och sedermera, tills betalning sker,

efter tre och en half procent.

Betalningen för reserverna skall erläggas kontant med en fjärdedel

af beloppet vid ingången af åren 1907, 1908, 1909 och 1910. Genom

denna bestämmelse skulle likviden för reservledningarna icke behöfva

erläggas förrän ungefär samtidigt, som dessa beräknas kunna tagas i

bruk, hvarigenom telegrafverket undgår att hafva ett så stort antal

reservledningar liggande obegagnade under flera år utan att gifva någon

afkastning. De för betalning af reservledningarna erforderliga medlen

har telegrafstyrelsen ansett lämpligast böra tagas från de lånemedel,

som äfven framdeles komma att erfordras för den alltjämt fortgående

utvecklingen af telefonväsendet.

Telegrafstyrelsen lämnar härefter eu redogörelse för den föreslagna

affären med hänsyn till telefonnätens räntabilitet, sedan de öfvergått i

statens ägo (sid. 36, 37), och kommer till det resultat, att inkomsterna

skulle, efter det vid öfvertagandet beräknade abonnentantalet af 42,000

stycken, öfverskjuta utgifterna med ett belopp af 987,316 kronor eller

7,25 procent af köpeskillingen för näten i staden och landet samt möbler

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

in. in,, 13,618,000 kronor. Styrelsen har därvid likväl beräknat betjäning

och underhåll af landsnätet högre än bolagens motsvarande kostnader

därför.

I sammanhang därmed framhåller telegrafstyrelsen de besparingar

i utgifter, som uppkomma genom statens öfvertagande af de enskilda

näten och därmed möjliggjord gemensamhet i förvaltningen,

samt erinrar därvid, hurusom de sakkunniga framhållit i sitt merberörda

utlåtande, att, förutom den minskning i nyanläggningskostnad,

som komme att under flera år föranledas af det stora antalet

redan befintliga reservledningar och det befintliga utrymmmet i cementkabelblocken,

förvaltningskostnaderna skulle blifva betydligt lägre

därigenom, att eu gemensam skötsel först och främst medförde minskning

af stationernas antal och användande i vidsträckt mån af gemensam

personal och gemensamma lokaler, jämte däraf föranledd sänkning af

utgifterna för aflöningar, hyror, vedbrand, ljus m. m. Vidare komme

de direkta underhållskostnaderna att sjunka, då de af nuvarande förhållandena

nödvändiggjorda dubbla linjerna i mycket stor utsträckning

komme att försvinna. Slutligen kunde en del expeditionskostnader

nedbringas, hvarjämte vissa utgifter helt och hållet bortfölle, såsom

bolagens skatter och förvaltningskostnader m. m. Beträffande sist nämnda

utgifter vore i bolagens bokslut för år 1904 upptagna såsom arfvoden till

verkställande direktör, styrelse och revisorer samt såsom utskylder i

Stockholm och på landet ett belopp af kronor 80,697: 08, som sålunda

efter telegrafverkets öfvertagande af näten komme att inbesparas.

I afseende på personalen kunde, i den mån behofvet växte och

personalen hunne omplaceras, inbesparas aflöningar till ett antal vid

linje- och trafikafdelningarna anställda funktionärer äfvensom till kontorsbiträden,

nummerbyrå- och katalogredaktionspersonal in. fl. Äfven

i utgifterna för hyror kunde besparingar ske, och slutligen komme

kostnaderna för tryckning af kataloger att afsevärdt kunna nedbringas.

Besparingarna i nu angifna hänseenden hade år 1901 af telegrafstyrelsen

beräknats komma att utgöra omkring 95,000 kronor per år

och syntes säkerligen icke heller nu komma att uppgå till lägre belopp.

Ett annat förhållande, som verkade i motsatt riktning, d. v. s.

komme att förorsaka en minskning i inkomsterna, förefunnes emellertid,

i det man måste förutsätta, att en del af de abonnenter,

som för närvarande hade såväl rikstelefon som enskild telefon, efter

statens öfvertagande af de enskilda näten icke längre skulle hafva

behof af två telefonapparater. Större delen af dessa till ett antal

af omkring 6,300 stycken uppgående abonnenter med dubbelapparater

syntes emellertid, såsom de sakkunniga äfven på sin tid fram
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

hållit, hafva behof af båda apparaterna äfven efter nätens sammanslagning.

Till och med om man antoge, att ett så stort antal som

3,000 af dessa abonnenter skulle nöja sig med en apparat, skulle den

häraf minskade inkomsten, omkring 170,000 kronor, mer än väl motvägas

af de förut omförmälda besparingarna i utgifter. Inom två år

vore för öfrigt dessa afgående abonnenter ersatta af nytillkommande.

Ehuru det synts telegrafstyrelsen vara ådagaladt, att med den nu

föreslagna köpeskillingen, telefonnäten, sådana de befinnas vid öfvertagandet,

komma att lämna en fullt tillfredsställande afkastning, har

dock styrelsen, då såväl köpesumman som kostnaderna för nätens

framtida utvidgning måste bestridas af lånemedel, hvilka skola för
räntas

och under tjugu år amorteras, ansett försiktigheten bjuda, att

en undersökning skedde, huruvida under denna tid telegrafstyrelsen

med säkerhet skulle blifva i stånd att fullgöra de förbindelser, styrelsen

iklädt sig beträffande lånens förräntning och amortering.

För detta ändamål har styrelsen uppgjort en beräkning öfver den

ekonomiska ställningen under åren 1906—1928 beträffande telefonnäten,

sådana de vid öfvertagandet befinna sig, och utan att den under åren

skeende utvidgningen tagits med i beräkningen. Enligt denna kalkyl

(sid. 39, 40) skulle 1906 års amorteringslån, 13,620,000 kronor, vara

till fullo betaldt vid 1927 års slut samt dessutom under året en nettovinst

å 716,100 kronor uppkommit. År 1928 skulle lämna eu disponibel

vinst af 1,007,800 kronor.

Medtages i beräkningen den alltjämt fortgående utvidgningen af

bolagens nät, som enligt bil. 3 representeras af ett medeltal af 2,721

abonnenter om året, skulle nettovinsten blifva större, och öfverskottet

skulle kunna användas till en hastigare amortering af köpesumman.

Till sist sammanfattar telegrafstyrelsen sin framställning angående

det nu ifrågasatta köpet sålunda, att, om det granskades såväl beträffande

anläggningarnas materiella värde som beträffande affärens räntabilitet,

icke endast under den närmaste tiden efter köpets afslutande utan

också under hela den tid, som åtginge för köpesummans amortering,

måste detsamma efter telegrafstyrelsens uppfattning anses såsom från

alla synpunkter fördelaktigt för staten. Ehuru det för köpesummans

gäldande erforderliga beloppet uppginge till en högst betydlig summa,

hade telegrafstyrelsen dock ansett sig utan tvekan kunna föreslå denna

summas uppbringande i form af lån, då, efter hvad telegrafstyrelsen

visat, de till inköp föreslagna näten kunde gifva en afkastning, som

genast lämnade medel både till ränta och till köpesummans amorteringunder

en så jämförelsevis kort tid som tjugu år och som, med den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128. 33

ökning i trafik och abonnentantal, hvilken efter hittills vunnen, mångårig

erfarenhet vore att emotse, förvisso komme att än ytterligare växa.

På grund af hvad telegrafstyrelsen anfört, har styrelsen därför

hemställt,

att Kungl. Maj:t, under förutsättning att Stockholms allmänna telefonaktiebolag

lämnat i ärendet omförmäldt godkännande, täcktes

dels godkänna det underställda, af telegrafstyrelsen med styrelserna

för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms belltelefonaktiebolag

upprättade köpekontrakt om de nämnda bolag tillhöriga telefonnäten

m. m.;

dels ock föreslå Riksdagen att, med gillande af detta köpekontrakt,

bemyndiga riksgäldskontoret att under innevarande år tillhandahålla

telegrafstyrelsen det belopp, som efter uträkning och Kungl. Maj:ts pröfning

erfordrades för fullgörande af den på styrelsen ankommande betalningsskyldighet

enligt nämnda kontrakt, att af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret

lyftas och jämte ränta, motsvarande den ränteutgift, som

genom beloppets öfverlämnande till telegrafstyrelsen förorsakades riksgäldskontoret,

inom tjugu år från första lyftningsdagen återgäldas medelst

af betalningar, i den mån telegrafverkets medel därtill lämnade tillgång,

dock så att dylika afbetalningar borde en månad förut af telegrafstyrelsen

för riksgäldskontoret tillkännagifvas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, hvilka lämnats tillfälle att afgifva

yttrande i fråga om det lån af statsmedel, hvarom telegrafstyrelsen sålunda

gjort framställning, hafva i skrifvelse den 22 mars 1906 anfört följande.

Beträffande betalningen för den egendom, som enligt det underställda

kontraktet af bolagen försåldes till telegrafverket, innehölle kontraktet

följande bestämmelser. Reservledningarna, i kontraktet benämnda

»reserverna» — för hvilka köpeskillingen beräknades uppgåtill

omkring 1,633,000 kronor — skulle likvideras kontant med en fjärdedel

af beloppet hvarje 2 januari 1907, 1908, 1909 och 1910. För

den öfriga egendomen, nämligen telefonnät, fastigheter, inventarier, verktyg

och möbler med ett beräknadt köpepris af sammanlagdt omkring

14,988,000 kronor, skulle betalning å dag, som telegrafstyrelsen minst

en månad förut meddelade bolagen, erläggas före innevarande års slut

med tillägg af ränta efter 4 procent från den 1 juli 1906. Denna

likvid ägde telegrafverket verkställa antingen kontant eller genom öfverlämnande

åt bolagen till parikurs af riksgäldskontorets obligationer,

ställda att betalas i kronor, pund sterling, francs och tyska riksmark,

dock med skyldighet för telegrafverket att ansvara för att bolagen å

Bill. till Rihsd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 66 Raft. 5

Fullmäktiges

i riksgäldskontoret

yttrande.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Kontraktets

godkännande

af de enskilda

bolagen.

34 Kungl. Maj ds Nåd. ''Proposition N:o 128.

fordringen erhölle ränta under de första tio åren efter 4 procent och

sedermera, tills betalning skedde, efter 3 Vä procent. Enligt sistnämnda

alternativ skulle sålunda köpeskillingen kunna gäldas med 3 Va procent

statsobligationer, hvarvid emellertid ytterligare Va procent ränta å köpeskillingsbeloppet

skulle under de första tio åren af telegrafverket godtgöras

bolagen, samt dessutom riksgäldskontoret förbinda sig att först

efter denna tids förlopp återbetala obligationerna. Huruvida denna

form för likviden ställde sig för staten fördelaktigare än köpeskillingsbeloppets

upplåning genom riksgäldskontoret och kontanta utbetalningtill

bolagen, kunde först närmare tiden för likvidens verkställande afgöras.

Därvid syntes förutom den då rådande ställningen på lånemarknaden

jämväl böra tagas i betraktande, huruvida riksgäldskontoret vid

samma tidpunkt behöfde för andra ändamål upptaga lån. I sådant fall

kunde det nämligen visa sig olägligt att till ifrågavarande bolag utlämna

ett större belopp statsobligationer, hvilka komme att söka placering

i marknaden samtidigt med de för riksgäldskontorets egen upplåning

utfärdade obligationerna.

Med hänsyn till sålunda antydda förhållanden syntes, i händelse

det underställda köpekontraktet skulle vinna vederbörligt godkännande

och riksgäldskontoret bemyndigas att tillhandahålla telegrafstyrelsen det

för köpeskillingens gäldande erforderliga beloppet kontant eller i obligationer,

det lämpligen böra lämnas fullmäktige öppet att framdeles

efter föreliggande omständigheter afgöra, hvilkendera af de alternativa

formerna för likviden som borde väljas, och syntes det jämväl önskligt,

att fullmäktige finge inom den begränsning, som kontraktet medgåfve,

bestämma tidpunkten för likvidens verkställande.

Hvad anginge återbetalningstiden och öfriga villkor för det lån,

som telegrafstyrelsen i anledning af det ifrågasatta köpet skulle från

riksgäldskontoret erhålla, hade fullmäktige ej något att erinra emot det

förslag, styrelsen i sådant hänseende framställt.

Därefter har telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 24 mars

1906, under erinran att i § 10 af det underställda kontraktet föreskrifva,

att Allmänna bolagets styrelse ofördröjligen skulle underställa

nämnda kontrakt samma bolags pröfning och att kontraktet vore att

anse såsom förfallet, därest det ej godkändes af bolaget å stämma senast

tre veckor efter kontraktets afslutande, anmält, att styrelsen sistnämnda

dag fått emottaga meddelande, att dylikt godkännande lämnats

vid bolagets den 23 mars 1906 hållna stämma, samt öfverlämnat en afskrift

af samma meddelande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 128.

På samma gång har telegrafstyrelsen öfverlämnat jämväl en afskrift

af ett telegrafstyrelsen tillhandakommet meddelande, att Stockholms

belltelefonaktieboiag, hvars styrelse dock redan ägde bemyndigande

att godkänna försäljningsaftalet, vid stämma äfvenledes under sist sagda

dag för sin del godkänt det upprättade köpekontraktet.

Slutligen har öfverståthållarämbetet, som genom nådig remiss anbefallts

infordra stadsfullmäktiges underdåniga yttrande, huruvida stadsfullmäktige,

för den händelse det af telegrafstyrelsen med styrelserna

för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms belltelefonaktieboiag

upprättade villkorliga köpekontraktet om de nämnda bolag

tillhöriga telefonnäten ro. m. blefve af Kungl. Maj:t och Riksdagen godkändt,

medgåfve, att det Stockholms allmänna telefonaktiebolag meddelade

tillstånd att i vissa gator och öppna platser här i staden nedlägga

och begagna telefonkablar m. m. finge på oförändrade villkor

öfverlåtas å telegrafverket, med underdånig skrifvelse den 28 mars

1906 öfverlämnat stadsfullmäktiges med anledning däraf den 26 i samma

månad afgifna yttrande.

Enligt detta yttrande hafva stadsfullmäktige medgifvit, att det

Stockholms allmänna telefonaktiebolag meddelade tillstånd att i vissa

gator och öppna platser i hufvudstaden nedlägga och till den 4 juli

1920 begagna telefonkablar äfvensom cementrör och cementtrummor

för framdragande af telefonledningar finge, i hvad det afsåge såväl

redan nedlagda ledningar som ock sådana nya ledningar, som med

vederbörligt tillstånd ytterligare kunde varda af bolaget nedlagda intill

tiden för öfverlåtelsen, af telegrafverket öfvertagas på de villkor, som

blifvit rörande samma ledningar bestämda genom stadsfullmäktiges beslut

den 1 juni 1894, den 1 juni 1896 och den 22 mars 1898, dock

med den ändring, att telegrafverket fritoges från skyldighet att ställa

säkerhet, på sätt i 19:de punkten af den förstnämnda dag meddelade

koncession och sedermera till densamma gjorda tillägg stadgades.

Då telegrafstyrelsen nu för tredje gången framlägger ett förslag

till ordnande af telefonförhållandena i Stockholm med omnejd, har styrelsen

därtill föranledts af insikten om nödvändigheten att ändra det

otillfredsställande tillstånd, som för närvarande råder i detta afseende.

Det är, såsom telegrafstyrelsen äfven framhållit, hufvudsakligen

från tre synpunkter behofvet af en ändring därutinnan kan sägas hafva

tydligast framträdt.

Från allmänhetens synpunkt måste det först betecknas såsom eu

ständigt kännbar olägenhet af stor innebörd, att rikstelefonnätets abon
-

Stockholms

stadsfullmäktiges

yttrande.

Departementschefens

yttrande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

nenter, livilkas antal öfverstiger 85,000, icke kunna komma i direkt

telefonförbindelse med de enskilda nätens till ett antal af omkring

42,000 uppgående abonnenter. Likväl kan icke ifrågasättas, att telegrafstyrelsen

skall återgå till det gamla samtrafikskontraktet, som

numera efter det svenska telefonväsendets fullständiga omgestaltning

måste betraktas såsom otidsenligt och hvarigenom för öfrigt telegrafstyrelsen

skulle själf bidraga till att i hög grad hämma rikstelefonens

utveckling i hufvudstaden. Lika litet kan man lägga de enskilda telefonbolagen

till last, att icke dessa medgifvit samtrafiksafgiftens bortfallande

eller sänkning, då do ansett, att därigenom deras tillvaro

äfventyrades.

För telegrafverket hafva vidare genom det nuvarande tillståndet,

hvartill hör sammankopplingen af telegrafverkets rätt att nedlägga

underjordiska kabelrör i stadens gator med frågan om samtrafikens

ordnande mellan statens telefonnät och de enskilda, uppstått tekniska

svårigheter, som i mån af rikstelefonnätets utveckling ökats och nu

blifvit så hopade, att de snart faktiskt icke kunna öfvervinnas. Vid

sidan af dessa tekniska svårigheter ställer sig den ekonomiska förlust,

som åsamkas telegrafverket genom nödvändigheten att fortfarande anlägga

luftledningar. Dessa måste nämligen, när förhållandena en gång

blifvit ordnade, åter nedtagas och således kostnaderna för dessa ledningars

anläggning och rasering betraktas såsom en bortkastad utgift. Men

dessförutom bär telegrafverket under tiden måst finna sig i att till husägarna

betala en årlig ersättning, för hvars oskäliga uppdrifvande dessa

väl förstått att begagna sig af telegrafstyrelsens tillfälliga vanmakt.

Slutligen måste från nationalekonomisk synpunkt den nuvarande

anordningen med dubbla telefonnät öfver samma orter betraktas såsom

förkastlig.

Dessa olägenheter, som med de olika nätens utvidgning framträdt

med allt större skärpa, göra sig nu gällande i så hög grad, att jag

för min del måste ansluta mig till telegrafstyrelsens uppfattning, att

någon utväg måste sökas för deras snara undanröjande. Då vidare

den år 1904 anlitade nödfallsutvägen med byte statens och de enskilda

bolagens abonnenter emellan icke vidare bör ifrågakomma, har jag funnit

det af telegrafstyrelsen framlagda förslaget till köp af de enskilda telefonnäten

vara den lösning af frågan, som synes mest tilltalande. Af frågans

föregående behandling i Riksdagen framgår, att det hufvudsakliga skälet,

hvarför 1901 års köpeförslag icke af Riksdagen antogs, var det, att

detta förslag ansågs vara för dyrt. Det nu föreliggande kontraktsförslaget

är byggdt på samma beräkningsgrunder som det sistnämnda, men

det har lyckats telegrafstyrelsen efter, såsom det synes, ganska stora

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128®

ansträngningar att ej så obetydligt reducera priset. Den jämförelse, som

telegrafstyrelsen i sin förevarande framställning uppdragit mellan köpevillkoren

år 1902 och nu, visar nämligen

att hvad Stockholmsnäten beträffar medelpriset per apparat nu,

till följd af den nya centraltelefonstationens fullbordande, utgör 297

kronor mot 333 (ev. 325) kronor enligt 1901 års kontrakt,

att å priset på landsnätet gjorts en nedsättning af öfver 640,000

kronor, hvarigenom medelpriset per apparat nu skulle uppgå till 307

kronor i stället för 439 kronor enligt 1901 års kontrakt, samt

att priset å Stockholmsnätens reservledningar i underjordskablar

nedsatts från 100 kronor per kilometer dubbelledning år 1901 till 65

kronor, hvarjämte styrelsen å priset i det hela lyckats erhålla en

rabatt af tillsammans 180,375 kronor samt betalningsskyldighet endast

successivt under de fyra åren 1907—-1910.

Dessa nu erhållna köpevillkor representera en nedsättning i 1901

års köpeskilling af i rundt tal 2,730,000 kronor. För att vinna en

ännu exaktare öfverblick af förhållandet mellan de båda förslagen, har

uträkning gjorts öfver den köpeskilling, som, därest 1902 års förslag

godkänts, skolat erläggas vid tillträdesdagen den 1 januari 1903 med

det antal apparater, som nämnda dag verkligen fanns i nätet. Jämförelsen,

därvid för fullständighetens skull i bruk varande centralstation å

ömse sidor måst medtagas, framgår af följande tabell:

1

Medel-

inkomst

1

h 1903

*/t 1906

pr apparat

Kronor

öre

Antal app.

Kronor

öre

Antal app.

Kronor

öre

Inom Stockholm:

Medelpris per app.

855: 65.........

57

12

27,140

9,652,328

—

—

—

)) )) 7/

825: 16.........

56

52

—

—

—

35,300

11,478,330

—

Utom Stockholm:

Medelpris per app.

428:32.........

50

16

4,982

2,133,765

—

—

» 5 ))

307: 41.........

50

80

—

---

—

6,700

2,059,670

—

Hela nätet:

Medelpris per app.

866: 92.........

56

03

32,122

11,786,093

—

—

—

)) » »

322: 33.......

55

60

—

—

—

42,000

13,538,000

__

Häraf framgår, att medelinkomsten per apparat inom Stockholm

till följd däraf, att antalet bostadstelefoner ökats proportionsvis mera än

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

+Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

öfriga abonnemang, sjunkit med 1,1 procent, under det inköpspriset per

apparat sjunkit med 8,G procent, att medelinkomsten per apparat utom

Stockholm stigit med 1,3 procent, under det inköpspriset per apparat

sjunkit med 28,2 procent, samt att medelinkomsten per apparat för hela

nätet sjunkit med 0,8 procent, under det att inköpspriset per apparat

sjunkit med 12,2 procent.

Jag tillåter mig här erinra om, att de år 1902 utsedda sakkunniga

såsom slutresultat af sin utredning funnit, att den redan då ifrågasatta,

jämförelsevis icke så obetydligt högre köpeskillingen, beräknad såsom

likvid för anläggningskostnaden, angåfve ett billigare pris per abonnentapparat,

än hvad motsvarande rikstelefonanläggningar kostat staten, likaledes

billigare än de pris, som i utlandet erlagts vid därstädes af statsverket

gjorda inköp af privata telefonnät, äfvensom billigare än de

pris, hvarför enskilda telefonnät i Sverige kunnat tidigare af staten

förvärfvas; samt att samma köpeskilling, betraktad såsom ett kapital,

placeradt i syfte att gifva en tillfredsställande afkastning, måste beräknas

redan från början skola lämna en annuitet, tillräcklig till kapitalets

fulla förräntning och snabba amortering.

Jag tror, att detta de sakkunnigas omdöme kan i stegrad mån

gälla om ifrågavarande lägre köpesumma, helst de enskilda nätens nuvarande

beskaffenhet måste anses fullt så tillfredsställande som 1902.

Enligt de uppgifter rörande dessa näts beskaffenhet, som jag ansett

mig böra infordra och hvilka genom telegrafstyrelsen kommit mig

tillhanda, hafva under åren 1902—1905 vidtagits åtskilliga förbättringar

inom dessa nät. Sålunda har det underjordiska Stockholmsnätet utvidgats,

så att trumlängden, som vid början af år 1902 utgjorde 21,100

meter med eu piplängd af 341,450 meter, vid slutet af år i905 uppgick

till 24,690 meter med en piplängd af 355,000 meter.

Vid 1902 års början voro inom Stockholm af hela linjelängden 24

procent blanka ledningar eller ledningar i luftkablar, hvaremot vid utgången

af år 1905 funnos endast 13,7 procent, som ej voro underjordiska.

Då erfarenheten visat, att felaktigheter synnerligen ofta uppstå å

den del af abonnentledning, som ligger mellan taknocken i det hus,

där abonnenten bor, och fönstret, där ledningen införes till apparaten,

har allmänna bolaget under de tre senaste åren på ett flertal ställen

anordnat för hela egendomen gemensam centralinledning med blyarmerad

kabel till en inom egendomen befintlig centralpunkt, hvarifrån

sedan utgrening till abonnenternas apparater sker medelst isolerade

innerledningar.

A allmänna bolagets hufvudstation har under ifrågavarande tidsperiod

anordnats ett s. k. hjälpsystem med 20 expeditionsplatser, hvilket

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

kan upptaga de anrop, som vid särskilda tillfällen ej hinna expedieras

af den ordinarie telefonisten, och hvarigenom väsentliga fördelar vunnits

i snabb expedition. Centralstationen i Vasastaden, till hvilken ingå

3,000 ledningar, är ombyggd så, att den nu arbetar med automatiska

signaler.

Äfven i landsnätet har anordnandet af underjordiska kablar fortgått,

så att, då vid början af år 1902 af hela linjelängden utom Stockholm

8,6 procent utgjordes af underjordiska ledningar, var vid 1905 års slut

motsvarande siffra 12,9 procent.

Hvad beträffar de i näten varande apparaterna, bär jag inhämtat,

att i allmänna bolagets nät såväl inom som utom Stockholm användas

uteslutande apparater af aktiebolaget L. M. Ericsson & c:os eller aktiebolaget

telefonfabrikens tillverkning. I bellbolagets nät äro jämväl

dylika apparater uppsatta hos alla abonnenter med undantag för 600,

hos hvilka användas s. k. bellapparater, hvilka dock samtliga äro försedda

med kolkornsmikrofoner af samma slag som å de Ericssonska apparaterna,

samt i öfrigt af fullgod konstruktion. Under åren 1901—-1905

hafva för användande i telefonnäten af bolagen inköpts omkring 13,200

nya apparater, hvilket antal således motsvarar de under samma tid

nytillkomna abonnenternas. Hvarje apparat, som nedtages hos abonnenterna,

undergår å bolagets verkstad besiktning och erforderlig reparation,

därvid noga iakttages, att alla slitna delar utbytas och apparaten noggrant

justeras, innan den ånyo får utlämnas till uppsättning. Därest

apparat i nätet befinnes fungera mindre tillfredsställande, utbytes densamma

omedelbart mot annan fullgod och får icke ånyo tagas i bruk,

förrän fullständig reparation ägt rum. Vid flyttning intages alltid apparaten

för tillsyn och eventuell reparation, innan den ånyo uppsättes.

Enligt uppgift hafva under de sista tre åren reparerats 17,000 apparater,

d. v. s. omkring 6,000 apparater årligen, hvilket vid jämförelse

med telegrafverkets reparationer angifver, att underhållet långt ifrån

eftersatts.

Af hvad jag sålunda meddelat framgår således, att de enskilda

telefonnäten icke blott befinna sig i samma, af 1902 års sakkunniga

såsom fullgodt vitsordade skick, utan äfven, med afseende å det synnerligen

stora företräde, underjordiska kabelledningar äga framför luftledningar,

blifvit i ganska afsevärd grad förbättrade.

Med hänsyn därtill och då, såsom jag förut framhållit, köpeskillingen

blifvit i jämförelse med 1901 års förslag nedsatt med ett icke obetydligt

belopp, förefaller mig det nu ifrågasatta köpet af de enskilda

bolagens nät vara för staten fördelaktigt.

Beträffande de i köpekontraktet jämväl upptagna fastigheterna är

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 128.

priset för de jämväl i 1901 års förslag- ingående egendomarna n:r 13 och 14

i kvarteret Åskslaget beräknadt till fastigheternas år 1900 bokförda värde,

jämte hvad bolaget visat sig hafva efter ingången af år 1901 kontant

utbetalt för fullbordande af egendomarnas bebyggande. Då särskildt den

ena fastigheten af bolaget förvärfvats på eu tid, då såväl tomtvärdet

som byggnadskostnaderna varit betydligt lägre än nu, samt fastigheterna

efter sakkunnig besiktning befunnits väl underhållna och i godt

stånd, kan någon anmärkning mot köpeskillingen för dem icke med

fog göras.

De skäl, som telegrafstyrelsen anfört för förvärfvandet redan nu

af de närgränsande fastigheterna n:r 11 och 12 i kvarteret Åskslaget,

synas mig i och för sig vara välgrundade och vinna obetingadt i styrka

med hänsyn till det jämförelsevis billiga pris för dessa fastigheter, hvarom

telegrafstyrelsen slutligen lyckats träffa öfverenskommelse. I betraktande

af deras läge och nu gällande tomtpriser i närheten måste nämligen

deras öfvertagande för endast taxeringsvärdet anses vara för staten

mycket förmånligt.

I sammanhang med fastigheternas öfvertagande anser jag mig böra

omnämna, att, efter hvad jag inhämtat, för telegrafverket skulle genom

deras disponerande komma att besparas hvad som nu utbetalas i hyror

för lokaler till rikstelefonbyrån, linjedistriktsbyrån och hufvudförrådet

med ett sammanlagdt årligt belopp af 9,150 kronor.

För bedömande af den ifrågasatta affärens räntabilitet i statens

hand, äfvensom möjligheten för telegrafverket att under sedvanlig tjuguårig

amorteringstid förränta och återbetala det för affärens afsilande

erforderliga lånebeloppet, har telegrafstyrelsen uppgjort detaljerade beräkningar,

som synas mig vara gjorda med all nödig förtänksamhet

och försiktighet. Resultatet visar en nettobehållning på köpeskillingen

af 7,25 procent och ställer utom allt tvifvel, att det nedlagda

kapitalet skall kunna till fullo återbetalas inom tjugu år. Jag har icke

heller kunnat finna någon erinran att göra mpt dessa beräkningar. 1

stället torde böra särskildt beaktas, att telegrafstyrelsen i desamma icke (

tillgodoräknat sig de besparingar i utgifter, som måste uppkomma genom

statens öfvertagande af de enskilda näten och den därigenom möjliggjorda

gemensamheten i förvaltning. Dessa besparingar uppgå likväl

till ett rätt betydligt belopp. Efter hvad genom en i sådant afseende

nu företagen undersökning kan beräknas, skulle dylika besparingar

kunna göras dels beträffande personalen å nummerbyrån, katalogen m. m.

med 10,560 kronor, å landsstationerna med 2,500 kronor, för telefonombud

med 30,000 kronor och för linjebefäl, förmän in. m. med 39,590

kronor eller tillhopa 82,650 kronor, dels i hyror med, såsom jag förut

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

angifvit, 9,150 kronor, dels ock i kostnaderna för katalogens redigering,

tryckning, inbindning in. m. med 17,600 kronor, allt för år. Till dessa poster,

tillhopa 109,400 kronor, komma dock ytterligare bolagets utgifter för

arfvoden åt verkställande direktör, styrelse och revisorer samt för utskylder

med tillhopa något öfver 80,000 kronor. Således kan i själfva

verket å utgiftssidan beräknas en årlig minskning med närmare 200,000

kronor, livilket belopp ännu mera säkerställer telegrafstyrelsens kalkyler.

Likaledes anser jag mig böra betona, att telegrafstyrelsen, ehuru

de enskilda bolagens abonnemangsantal ökats med omkring 2,600 stycken

om året, i sin amorteringskalkyl icke medtagit denna alltjämt fortgående

utvidgning af näten, utan styrelsen har så till vida bibehållit den vid

tillträdesdagen beräknade abonnentstammen af 42,000 abonnenter, att

endast de till ett antal af 3,000 antagna s. k. dubbelabonnenter, som

väntas skola afgå, beräknats blifva under de två första åren ersatta af

ett lika antal nytillkomna abonnenter och i öfrigt nytillkomna abonnenter

medräknats endast i den mån de behöfvas för att fylla platserna

efter afgående abonnenter.

Ehuru frågan om dubbelabonnemangen i sig själf knappast torde

vara af någon stor betydelse, tillåter jag mig här något beröra densamma,

enär den synes hafva blifvit af allmänheten i viss mån uppmärksammad.

Telegrafstyrelsens beräkning, att af 6,300 nuvarande dubbelabonnemang

3,000 skulle efter sammanslagningen upphöra, kan icke anses

vara för sangvinisk, då i allmänhet dessa slags abonnenter torde komma

att finna det obekvämt att, oafsedt fri samtrafik, afstå från den ena af de

båda apparaterna. För öfrigt kan ett godt stöd för denna uppfattning

hämtas af erfarenheten från Göteborg, som i detta afseende erbjuder

den närmaste jämförelsen. Då telegrafverket inköpte allmänna telefonföreningens

nät därstädes, var det af 620 dubbelabonnenter endast 28,

som upphörde att hafva dubbla apparater. Köpeskillingen för ledningarna

till de dubbelabonnenter, som komma att åtnöjas med endast

en apparat, är emellertid i alla fall icke bortkastad, ty ledningarna,

apparaterna och klaffarna i växelborden finnas kvar. När en dubbelabonnent

slutar, flyttas apparaten till en nytillkommen abonnent, och

därför har ock i styrelsens kalkyl upptagits kostnaden för sådan

flyttning.

Då jag för min del anser den mycket omordade konkurrensen i

allmänhet icke äga någon afgörande betydelse för statens sätt att behörigen

fullgöra sina funktioner, kan jag här så mycket hellre lämna

frågan därom å sido, som telegrafstyrelsen i sin verksamhet äfven på

områden, där all konkurrens ständigt varit utesluten, icke visat någon

Bill. till Riksd. Prat. 1806. 1 Sami. 1 Afl. 66 Käft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

benägenhet vare sig att åsidosätta den trafikerande allmänhetens skäliga

fordringar eller att försöka höja de i jämförelse med förhållandet i

andra länder betydligt låga afgifterna.

I afseende på de förändrade förhållanden, som det ifrågasatta öfvertagandet

af de enskilda telefonnäten skulle medföra, torde jag här få

nämna, att meningen är att, samtidigt med tillträdet, alla abonnenter i

båda näten skola erhålla afgiftsfri samtrafik. Det skulle visserligen kunna

ifrågasättas, att, då abonnemangsafgifterna växla mellan så vidt skilda

belopp, som här är fallet, den stora förmån, som den fria samtrafiken

erbjuder, rättvisligen borde tillkomma företrädesvis de abonnenter, hvilka

erlade de högre årsafgifterna, men det synes från synpunkten af önskvärdheten

att vinna enhetlighet och system i förhållandena vara obetingadt

lämpligast, att vid samlandet i statens hand af hela det svenska

telefonnätet alla dess abonnenter tillerkännas enahanda förmåner i afseende

på rätt till förbindelse med hvarandra. Ur samma synpunkt och

då för öfrigt köpet är grundadt på de af bolagen hittills använda afgifterna,

torde dessa böra bibehållas och efter hand tillämpas äfven på nuvarande

rik stelefonabonnenter. Allteftersom telefonen trängt in i vidare

kretsar hos den stora allmänheten, har nämligen mera tydligt framträdt

den stora olikheten i behofvet af dess användande. Det kan då icke

längre anses rättvist, att t. ex. en privatperson för sina jämförelsevis

få samtal får vidkännas samma årsafgift som affärsmannen, hvars kontorstelefon

upprepade gånger dagligen tager expeditionen i anspråk. Att

uppgöra en för alla växlande förhållanden fullt exakt abonnemangsskala

är dock icke möjligt. Emellertid hafva de af telefonbolagen under

en lång tid tillämpade olika afgifterna visat sig synnerligen väl träffa

allmänhetens olika behof i detta afseende, såsom beredande en hvar

tillfälle att mellan flera välja det slags telefonabonnemang, som bäst

motsvarar hans förhållanden. Dessa årsafgifter — 36 eller 60 kronor

för bostadsabonnemang och 45 eller 80 (100) kronor för affärsabonnemang

— hålla sig äfven å ömse sidor om rikstelefonens för

alla abonnemang lika medelafgift 50 kronor. Efter sammanslagningen

af näten skulle således rikstelefonabonnenterna äga att, allt efter som

deras kontrakt utlöpa, teckna nya kontrakt på bolagens nuvarande

villkor. Någon skyldighet härtill skulle således icke uppställas såsom

förutsättning för erhållande af afgiftsfri samtrafik. Ej heller skulle de

få rätt att före kontraktstidens utgång öfvergå till ett förmånligare

abonnemang enligt de nya villkoren, enär samtrafiken måste betraktas

såsom ett utom kontraktet medgifvet tillägg i förmåner.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 128.

För dubbelabonnenterna skulle dock göras det undantag, att rikstelefonkontraktet

finge, därest detsamma gällt i tre kalenderår, upphöra

vid årets slut.

Genom ett antagande af föreliggande köpekontrakt skulle den nu

förefintliga, i många afseenden synnerligen besvärande dualismen inom

hufvudstadens telefonförhållanden nå ett slut, som allmänhetens helt

naturliga intressen länge gjort önskligt och på samma gång statsekonomiska

hänsyn påkalla. På grund häraf och då de öfverenskomna köpevillkoren,

i sig själfva förmånliga för statsverket, innebära ett billigare

pris än förut föreslagna, finner jag mig hafva grundad anledning att

tillstyrka Kungl. Maj:t att godkänna det nu underställda kontraktet.

För köpeskillingens gäldande förutsättes, att telegrafverket beredes

lån af statsmedel. Det är således här fråga om en länk i det system,

som redan länge följts inom statstelefonens område, eller att staten

genom amorteringslån åt telegrafverket befrämjar telefonväsendets

enhetliga utveckling. Lånebeloppet är i detta fall visserligen af

en mera betydande storlek, men å andra sidan äro de fördelar, som

genom köpet beredas såväl allmänheten som telegrafverket, i motsvarande

mån afsevärda, hvarjämte det ej råder tvifvel därom, att telegrafstyrelsen

skall kunna på den för telegrafverkets nyaste lån fastställda

amorteringstiden af tjugu år återbetala det erhållna lånebeloppet.

I likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret anser jag det lämpligt,

att åt desse lämnas öppet att framdeles efter föreliggande omständigheter

afgöra, hvilkendera af de alternativa formerna för likviden —

kontant eller genom öfverlämnande af riksgäldskontorets obligationer —

bör väljas, äfvensom att, inom den begränsning kontraktet medgifver,

bestämma tidpunkten för likvidens verkställande.

På grund af hvad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att — med godkännande af det mellan telegrafstyrelsen samt styrelserna

för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms belltelefonakiiebolag

den 8 mars 1906 träffade aftal angående öfverlåtelse till

telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar i Stockholm med

omnejd m. m. — bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla telegrafstyrelsen

det penningbelopp, som erfordras för köpeskillingens erläggande

enligt nämnda öfverlåtelseaftal, att af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret

lyftas och jämte ränta, motsvarande den ränteutgift, som genom beloppets

öfverlämnande till telegrafstyrelsen förorsakas riksgäldskontoret,

inom tjugu år från första lyftningsdagen återgäldas medelst afbetalningar,

i den mån telegrafverkets medel därtill lämna tillgång, dock så

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 128.

att dylika afbetalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen för

riksgäldskontoret tillkännagifvas.

Till föredragande departementschefens, af statsrådets

öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna

nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen

aflåtas.

Ur protokollet:

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1906.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

1

Bil. A.

Till Konungen.

Allt sedan de kontrakt, som T ele gr a fs tyr elsen afslutat med Stockholms

Allmänna telefonaktiebolag och Stockholms Bell telefonaktiebolag

angående samtrafik mellan telegrafverkets och bolagens nät, blifvit

Bill. till Rihd. Prof, 1906. 1 Smil. 1 Afd. 66 ILi/L 1 *

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

af Telegrafstyrelsen uppsagda till upphörande med utgången af juni

månad 1901, hafva tid efter annan underhandlingar förts mellan Telegrafstyrelsen

och bolagen rörande möjligheten att ordna telefonförhållandena

i Stockholm med omnejd.

1 de fall, då öfverenskommelse kunnat träffas mellan Telegrafstyrelsen

och bolagen, hafva de uppgjorda aftalen — köpeaftalet den

28 december 1901 samt köpe- och bytesaftalet den 9 februari 1904 —

visserligen erhållit Eders Kungl. Maj:ts nådiga godkännande, men dock

ej vunnit Riksdagens bifall.

De förhandlingar, som förts angående utbytande af det förut gällande,

för telegrafverket synnerligen ofördelaktiga och numera fullkomligt

otidsenliga samtrafikskontraktet mot ett annat, som bättre tillgodosåg

statens berättigade intressen och motsvarade den betydligt

förändrade ställning, rikstelefonen numera intager, hafva strandat på

bolagens vägran att ingå vare sig på fri samtrafik eller på nedsättning

från 10 till 5 öre af den förut utgående öfvergångsafgiften, hvars

bibehållande Telegrafstyrelsen icke kunnat godkänna, då den i allt för

hög grad var hämmande för rikstelefonens utveckling i hufvudstad en.

Frågans stora betydelse, icke endast för hufvudstaden utan för hela

landet, nödvändiggör emellertid, att densamma icke skjutes åt sidan,

utan att ytterligare försök göras att lösa den på ett, så vidt möjligt är,

för alla parter tillfredsställande sätt. I detta syfte hafva sedan någon

tid nya underhandlingar pågått mellan Telegrafstyrelsen och bolagen,

hvilka underhandlingar ledt till det resultat, att, under förutsättning

af vederbörligt godkännande, ett köpeaftal denna dag afslutats mellan

Telegrafstyrelsen, å ena sidan, och styrelsen för Stockholms Allmänna

telefonaktiebolag och för Stockholms Bell telefonaktiebolag, å andra sidan,

af hvilket aftal en afskrift härhos bifogas. (Bil. 1.)

Telegrafstyrelsen anser sig böra i underdånighet omförmäla, att

under förhandlingarnes gång har från bolagens sida föreslagits ett byte

i riktning af 1904 års förslag dock så, att bolagens verksamhet skulle

omfatta hela området af hufvudstaden norr om Mälaren och stora

segelleden. Härvid hafva bolagen framhållit, hurusom vid dylikt byte

någon kontant mellangift ej skulle behöfva ifrågakomma. Ett sådant

ordnande af telefonfrågan, som visserligen för bolagen vore högst förmånligt,

har emellertid af Telegrafstyrelsen med hänsyn till statens intressen

ansetts oantagligt.

Innan Telegrafstyrelsen redogör för nu föreliggande köpeaftal, anhåller

styrelsen i underdånighet att i korthet få erinra om innehållet i

de år 1901 och 1904 träffade aftalen äfvensom åter anföra de hufvudsakliga

skälen för uppgörandet och framläggandet af nämnda aftal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 128.

1 sin underdåniga skrifvelse den 28 december 1901, i hvilken

Telegrafstyrelsen bland annat hemställt om nådigt godkännande af det

af Telegrafstyrelsen med Stockholms Allmänna telefonaktiebolag och

Stockholms Bell telefonaktiebolag afslutade köpekontrakt om de nämnda

bolag tillhöriga telefonnäten in. in., meddelade Telegrafstyrelsen, att de

under åren 1890 och 1891 afslutade kontrakt angående samtrafik mellan

telegrafverkets och bolagens nät af Telegrafstyrelsen blifvit uppsagda.

Anledningen till att Telegrafstyrelsen begagnade sig af den i kontrakten

förbehållna uppsägningsrätten, så snart tiden därför inträdt, var,

såsom Styrelsen äfven vid uppsägningen angaf, den, att dessa tio år

gamla kontrakt dåmera icke kunde anses motsvara de förändrade förhållanden,

som särskildt under samma tiotal af år omgestaltat det

svenska telefonväsendet. Under denna tidsperiod hade nämligen telegrafverkets

abonnentantal stigit från knappt 3,800 abonnenter vid 1890

års ingång till nära 50,000. Under det att de förra utan inre samband

voro spridda öfver hela riket, bildade rikstelefonabonnenterna ett

samladt, hela landet omslutande nät, som särskildt i Stockholm med

omgifningar räknade öfver 11,000 apparater. Redan därigenom måste

rikstelefonen vid denna tid intaga en helt annan ställning gent emot de

privata telefonnäten i hufvudstaden än vid tiden för samtrafikskontraktens

ingående. Men Telegrafstjn-elsen hade dock icke ens vid sistnämnda

tid ämnat binda sig till afgiftsbelagd samtrafik för så lång tid som

elfva år, och i kontraktet med Allmänna bolaget fanns därför ej heller

ursprungligen annan termin uppställd för dess upphörande än den generella

af tolf månader efter en från någondera sidan skedd uppsägning.

Det å kontraktet sedermera gjorda tillägget, hvarigenom uppsägningen

under tio år framsköts, berodde uteslutande på samtidigt pågående

underhandlingar med Stockholms stadsfullmäktige rörande tillstånd

för telegrafverket att i stadens gator nedlägga trummor för telefonkablar.

Stadsfullmäktige fordrade nämligen då i allmänhetens intresse

så väl af telegrafverket som af Allmänna bolaget, hvilket omedelbart följt

efter med framställande af samma begäran, såsom villkor för dylikt

tillstånd, att telegrafverket och de enskilda bolagen skulle såsom

lämplig ersättning förbinda sig till fri samtrafik sins emellan. Telegrafstyrelsen

iklädde sig också detta villkor, men på Allmänna bolagets

vägran förföll villkorets uppfyllande, ehuru telegrafverket fortfarande

förblifvit bundet därtill. Stadsfullmäktige voro emellertid intresserade

däraf, att den redan, ehuru blott på obestämd tid, aftalade

samtrafiken, hvarigenom privatbolagens abonnenter bereddes tillträde

till telegrafverkets stora interurbana ledningar, skulle fort
-

1901 års

lcöpeaftal.

Telegrafstyrelsens

skrifvelse

den 28 dec.

1901.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

fara åtminstone någon längre tid, och därigenom förmåddes Telegrafstyrelsen

på stadsfullmäktiges delegerades yrkande att underkasta sig

ofvannämnda inskränkning af uppsägningsrätten. Innan mer än hälften

förflutit af den tid, uppsäguingen i enlighet med stadsfullmäktiges

önskan sålunda framsköts, uppställde dessa emellertid för telegrafverket

i sådan riktning ändrade villkor för då behöflig fortsättning af truinnedläggning,

att Telegrafstyrelsen därigenom skulle bindas vid aftalen

med de enskilda bolagen under hela tiden för ledningars bibehållande

i gatorna, d. v. s. till den 4 juli 1920, och följaktligen under en tid

af 19 år efter utgången af den med bolagen öfverenskomna tiden beröfvas

all handlingsfrihet i afseende å förhållandet till bolagen. Då

Telegrafstyrelsen således icke kunde antaga dessa villkor utan att därmed

till de konkurrerande privatbolagens fördel uppgifva sin ställning,

hade sedan dess kabeltrummor för telegrafverkets räkning icke kunnat

nedläggas i Stockholms gator. För de enskilda bolagen däremot voro

dessa villkor af sådan beskaffenhet, att de ej kommo i strid med bolagens

intressen.

Telegrafstyrelsen meddelade i nämnda skrifvelse vidare, att trots

de i flere afseenden ogynsamma förhållandena, hvarunder rikstelefonen

hade att arbeta, tillväxte emellertid dess nät med afsevärd hastighet,

och den ställning, som rikstelefonen vid tiden för samtrafikskontraktens

upphörande intog såväl inom hufvudstaden som i det öfriga landet,

ålade dess förvaltning såsom en skyldighet att, då det välbehöfliga omordnandet

af trafikförhållandena nu kunde äga rum, tillse, att detta ock

skedde på ett sätt, hvarigenom såväl allmänhetens bästa kunde bättre

än dittills tillgodoses, som ock statens egen verksamhet inom ifrågavarande

område lugnt och enhetligt utvecklas.

Om också Telegrafstyrelsen vid kontraktsuppsägningen fäste afseende

hufvudsakligen vid det i mån af rikstelefonens hastiga framsteg

inom landet alltmera otillfredsställande tillståndet med tre olika telefonnät

inom hufvudstaden samt dubbla nät i dess omgifningar jämte

de kringliggande städerna Uppsala, Norrtälje, Vaxholm, Södertälje, Trosa,

Mariefred, Strängnäs och Enköping, förelåg emellertid äfven ett annat

skäl att genomdrifva en ändring af förhållandena mellan telegrafverket

och bolagen, nämligen i 1891 års tilläggskontrakt. Detta, som skulle

gälla lika länge som hufvudkontraktet, innehöll nämligen åtskilliga

bestämmelser, som voro för telegrafverket särdeles betungande, men

som af Allmänna bolaget uppställts såsom villkor för det då aftalade

köpet af dess nät i Jönköping, Söderhamn in. fl. orter. Sålunda måste

af telegrafverket under perioden för hufvudkontraktets giltighet ställas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128. 5

till bolagets disposition särskilda interurbana ledningar till Norrköping,

Nyköping och Västerås, å Indika samtal mellan bolagets abonnenter

och rikstelefonabonnenterna i dessa städer utväxlats utan någon samtrafiksafgift.

Genom denna anordning skulle förhindras att behofvet

af förbindelse med dessa viktiga orter kunde medverka till ökande

af rikstelefonabonennternas antal i Stockholm. Vidare förbehöll sig

bolaget en uppbördsprovision från telegrafverket af 6 öre för hvarje

af bolagets abonnenter till dessa städer erhållet samtal. Slutligen

nedsattes den i hufvudkontraktet till 20 öre bestämda samtrafiksafgiften

för interurbana samtal till 10 öre, genom hvilken lättnad i den interurbana

samtrafiken rikstelefonens utbredning inom hufvudstaden ovillkorligen

skulle hämmas, på samma gång som telegrafverkets beräknade

inkomst af samtrafiken minskades.

Då således Telegrafstyrelsen, till följd af här ofvan framhållna förhållanden,

måste uppsäga de gällande samtrafikskontrakten, föreslog

emellertid Styrelsen i sammanhang därmed bolagen att med Styrelsen

ingå nya aftal om samtrafik, hvilka enligt Styrelsens åsikt borde upprättas

på grundvalen af öfvergåugsafgiftens bortfallande. Till svar härå

tillkännagaf Allmänna bolaget, att bolaget villigt skulle i nytt kontrakt

om fortsatt bestående samtrafik mellan rikstelefonens och bolagets alla

ledningar medgifva hvarje sådan modifikation af gällande bestämmelser,

som Telegrafstyrelsen kunde finna önsklig och hvilken vore af sådan

natur att den enligt bolagets uppfattning kunde göras utan att bolagets

fortsatta verksamhet äfventyrades; och skulle bolaget för sådant ändamål

medgifva fri samtrafik med rikstelefonens ledningar till platser

utom det område, inom hvilket bolaget ägde drifva sin verksamhet, hvaremot

bolaget måste, af skyldig omsorg om möjligheten för bolaget till

fortsatt tillvaro, alldeles afgjordt fasthålla vid fordran, att äfven framdeles

beträffande den lokala trafiken skälig samtrafiksafgift skulle erläggas

vid öfvergång från någotdera nätet till det andra.

Därigenom var alltså frågan om telefonväsendets ordnande på

grundvalen af afgiftsfri samtrafik mellan de olika näten förfallen. Den

fortsättning af det förra otidsenliga samt såväl för trafikens skötsel som

för allmänheten äfven i öfrigt betungande förhållandet, som var att

motse i nya samtrafikskontrakt, kunde naturligtvis icke vara önskvärd.

Hvad beträffade den af bolaget föreslagna modifikationen i samtrafiksvillkoren,

nämligen att fri samtrafik skulle äga rum endast med de rikstelefonabonnenter,

som voro bosatta utom Stockholmsområdet och således

där någon konkurrens icke fanns, så var denna modifikation erbjuden

med hänsyn uteslutande till ett enskildt bolags ekonomiska för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

del och skulle innebära ett ytterligare försvårande för telegrafverket

att vinna abonnenter i Stockholm. Densamma skulle följaktligen illa

stämma öfverens med ett ändamålsenligt tillgodogörande af ett kommunikationsmedel,

för hvars understödjande staten för öfrigt anvisat

medel till ganska stora belopp. För Telegrafstyrelsen återstod därför

endast valet mellan två alternativ.

Det ena alternativet, som äfven lag närmast till hands, var att

låta samtrafikskontrakten utan vidare löpa ut, hvarigenom således den 1 juli

1901 all samtrafik mellan rikstelefonens och de enskilda bolagens abonnenter

komme att afbrytas. Ett dylikt afbrott skulle gifvetvis förorsakat allmänheten

olägenhet, låt vara också endast af öfvergående natur, till dess

den del af den telefonerande allmänheten, som ännu vore i saknad af

förbindelse med rikstelefonnätet och icke kunna undvara sådan, hunnit

skaffa sig inträde däri. Därigenom skulle man äfven icke allenast

återförsätta hufvudstaden och en del af dess omgifningar i samma tillstånd,

som härskade, då, innan telegrafverket började att här upprätta

telefonförbindelse åt enskilde, samtrafik icke fanns mellan Allmänna

bolaget och det på platsen äldre Bellbolaget, utan äfven införa detta

inom det ännu vidsträcktare området af den öfriga delen af hufvudstadens

omgifningar med kringliggande städer. Med detta för ögonen

och ehuru genom ett samtrafiksafbrott rikstelefonens ställning ingalunda

skulle försvagas, syntes det dock Telegrafstyrelsen, som om denna

utväg borde endast i fall af nödtvång tillgripas.

Det andra alternativet, hvartill Telegrafstyrelsen sålunda såg sig

hänvisad, var att staten, i likhet med hvad i öfriga delar af riket ägt

rum, öfvertoge de enskilda bolagens telefonnät. Önskvärdheten af en

sådan anordning stämde äfven helt och hållet öfverens med den fasta

öfvertygelse om dess nödvändighet, hvartill Telegrafstyrelsen bragts af

det senaste decenniets erfarenhet.

För de olika förvaltningarna, som omhänderhade skötseln af hvar

sitt telefonnät inom samma begränsade område, hade äfven det dåvarande

'' tillståndet erbjudit mångfaldiga svårigheter i tekniskt och konstruktivt

afseende, hvilka dessutom orsakat mycket afsevärda kostnader.

Telegrafstyrelsen ansåg sig i detta hänseende endast behöfva erinra om

de af d åvarande förhållanden betingade men eljest obehöfliga dubbla

linjerna för såväl förbindelse- som abonnentledningar. Allt efter som

telefonen utbredde sig ökades de häraf föranledda svårigheterna, och

detta naturligtvis i mycket större grad än hvad som motsvarade den

direkta ökningen af abonnentantalet. Hvilken betydelse detta redan då

ägde, ansåg Telegrafstyrelsen tydligt nog framgå däraf, att telegrafver
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

ket och Allmänna bolaget för det dåvarande hade ett 80-tal stationer

på samma orter, till hvilka de båda förvaltningarna måst framdraga

skilda ledningar. Man behöfde också blott kasta en blick på de väldiga

stolplinjer, öfver fyllda af telefontrådar, hvilka från Stockholms tullar parallellt

följde hvarandra på flere mils sträckor, för att kunna inse, hurusom

den rådande dualismen inom Stockholmskretsens telefonväsen endast

härvidlag orsakat en fullkomlig onödig utgift för byggandet af ett par

tusental kilometer telefonledningar.

Att äfven i städerna de dubbla stationerna vållade utom direkt kostnad

äfven stora obehag vore själfklart, likasom att äfven där abonnentledningarnas

anordnande, vare sig de framdrogos till stationerna i luften

eller i gatorna, icke vore förenadt med mindre svårigheter och kostnader

än på landsbygden. Säkert vore, att de onödiga utgifter, som

vållades genom detta de olika telefonnätens exploaterande inom samma

område, vore af sådan betydelse, att den anordning, som nödvändiggjorde

dem, ingalunda kunde i nationalekonomiskt afseende betecknas

såsom välbetänkt.

För det allmänna uppstod likaledes såväl på landet som i städerna

olägenheter häraf, att då olika förvaltningar nödgades göra skilda anläggningar,

vägar och mark belamrades af stolplinjer och hinder i trafiken

framkallades, hvarjämte stativen på taken och dylikt framkallade svårigheter

och verkade vanprydande, m. m. — allt i onödigt hög och vida

högre grad än hvad som skulle erfordrats, om förvaltningen varit gemensam.

Med kännedomen om telefonväsendets dåvarande ställning och om

hvad som för dess framtida förkofran och tidsenliga skötsel kräfdes,

kunde Telegrafstyrelsen, som kanske närmast insåg sanningen af den

af Styrelsen anförda och offentligen uttalade meningen, att här sammanfölle

statens och allmänhetens intressen med hvarandra gent emot ett

enskildt affärsföretag, icke vid då förestående uppgörelse med de enskilda

bolagen finna bättre lösning än att, om äfven bolagen själfva

såsom vore att vänta funne med sin fördel förenligt att för skäligt pris

öfverlåta sina nät till staten, genom ett sådant köp samla allas intressen

— statens, allmänhetens och äfven bolagens — på eu sida.

Det år 1901 uppgjorda köpekontraktet omfattade bolagens samtliga

telefonanläggningar i Stockholm med omnejd, Allmänna telefonbolagets

fastighet n:r 13 och 14 i kvarteret Åskslaget, vid tillträdesdagen oanvänd

eller kontraherad materiel äfvensom för telefonaffären erforderliga

möbler och inventarier. Köpesumman för telefonnäten beräknades, beträffande

apparaterna, efter vissa å-priser, varierande allt efter de olika

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 128.

årsafgifter, som för apparaterna erlades, eller, beträffande landsnätet,

efter medellängden af de ledningar, som medföljde apparaterna å olika

platser, nämligen:

Inom Stockholm:

för s. k. stjärntelefoner med 100 kronors årsafgift

» apparater

)> 80 » 5) ............

» » 60 » » ...........

» s y> 36 å 45 » )) ............

» anknytningar och sidoapparater med årsafgift af i medeltal

kronor 30: 45 .....................................................................

>< apparater för Allmänna bolagets eget behof..................

480 kronor

440 »

400 »

250 »

150

200

I landsnätet:

för apparater i Upsala.....................................................................

» » i Norrtälje m. fl. städer, äfvensom i Gnesta

>i :» å landsbygden med intill 2 kilometer ledning

samt andel i växelstation ..........................................

» anknytningsapparater i städerna..........................................

» » å landet .............................................

Beträffande i bruk varande ledningar samt reservledningar beräknades

dessas värde efter följande å-priser per kilometer dubbelledning:

175 kronor

150 >

200 »

100 »

150 »

för hufvudledninsrar af iärntråd n:o 11

120 kronor

» » » » n:o 8, koppartråd, brons
tråd

eller bimetallisk tråd..................................................... 150 »

» abonnentledningar, bortom 2 kilometer från centralstationen.

..................................................................................... 120 »

» sjökab elledningar........................................................................ 750 »

» reservledningar i Stockholm i jordkabel, indragen i cementtrumma.

........................................................................... 100 »

)> reservledningar i landsnätet i jord- eller luftkabel.......... 60 »

Köpeskillingen för telefonnäten, sådana de befunnos vid början af

år 1901, var i köpekontraktet upptagen till:

för näten i Stockholm ......................................................... 8,571,680 kronor

)) landsnätet........................................ 2,068,903 »

eller tillsammans 10,640,583 kronor.

Med fråndragande af ett för vissa hufvudledningar af misstag upptaget

belopp af 67,368 kronor, skulle sålunda sammanlagda köpesumman

uppgå till 10,573,215 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

För den under byggnad varande nya centralstationen i Stockholm

skulle erläggas en köpesumma af 370,800 kronor. Reservklaffar jämte

inledningar å centralstationer i landsnätet voro upptagna till ett pris af 25

kronor stycket.

Köpeskillingen för fastigheterna utgjorde 954,477 kronor jämte hvad

bolaget visat sig hafva efter ingången af år 1901 kontant utbetalt för

fullbordande af deras bebyggande.

De möbler och inventarier, som telegrafverket enligt köpekontraktet

skulle efter värdering inlösa, beräknades betinga ett pris af 77,000

kronor. Slutligen antogs det i förråd befintliga materiallagret kunna

uppskattas till 100,000 kronor.

De under åren 1901 och 1902 tillkomna abonnenterna, hvilka beräknades

komma att uppgå till 3,834 abonnenter inom och 459 utom

Stockholm, skulle komma att öka köpesumman med de för dem enligt

köpekontraktet bestämda belopp respektive 1,077,590 kronor och 92,325

kronor eller med tillhopa 1,169,915 kronor. Vidare komme att till

köpesumman läggas 350,000 kronor, utgörande värdet å 3,500 kilometer

under år 1901 utlagda men vid aftalets träffande ännu ej i bruk tagna

abonnentledningar, samt den ytterligare kostnaden för nya centralstationens

inredning, då beräknad till 529,200 kronor.

Köpeskillingen skulle efter denna beräkning vid tillträdesdagen

den 31 december 1902 utgöra:

Telefonnätets värde den 1 januari 1901 ..

Nytillkomna abonnenter...................................

Under år 1901 utlagda abonnentledningar

Nya centralstationens inredning....................

Möbler och inventarier......................................

Materiel i förråd..................................................

kronor 10,573,215

»

;>

))

))

)>

1,169,915

350.000

529,200

77,000

100.000

eller tillhopa kronor 12,799,330

Härtill skulle komma kostnaden för fastigheterna, hvilka vid nämnda

, tidpunkt voro upptagna till ett bokfördt värde af kronor 1,032,630: 39.

Sammanlagda köpesumman för nät och fastigheter m. m. den 31

december 1902 kan sålunda beräknas hafva uppgått till i rundt tal

13,832,000 kronor.

Den 4 januari 1903 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt filosofie doktorn

C. C. P. Herslow, telegrafdirektören J. S. Rasmussen i Kristiania och

telegrafdirektören N. R. Meyer i Köpenhamn att i egenskap af sakkunnige

afgifva utlåtande angående det ifrågasatta inköpet för statens

räkning af bolagens telefonnät.

Bih. till Rihd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 66 Haft.

Sakkunnige3

utlåtande.

2*

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Nämnda sakkunnige, h vilka sålunda såsom fullt opartiske kunde

objektivt bedöma nätets beskaffenhet såväl i ekonomiskt som i tekniskt

afseende, hade i sitt den 22 januari 1902 afgifna underdåniga utlåtande

bland annat omförmält, att de, för att kunna bilda sig ett omdöme

om riktigheten af det värde, som enligt köpekontraktet åsätta

bolagens telefonnät, med ledning af därför i öfrigt erforderliga uppgifter

och siffror, som meddelats dem, från två synpunkter uppskattat

de till inköp föreslagna näten. De hade sålunda å ena sidan

gjort eu jämförelse mellan dessa och rikstelefonnätet med hänsyn till

priset för respektive abonnentledningar, hvarmed äfven motsvarande

pris för några inom och utom landet af staten inköpta enskilda telefonnät

sammanställts. Å andra sidan hade de skärskådat näten tillsammans

såsom en affär betraktade och beräknat dennas räntabilitet i statens

hand efter det öfverenskomna inköpspriset.

Hvad beträffar nätens värde efter priset per abonnentledning, hade

de sakkunnige utgått från förhållandena vid 1901 års början, sådana

de i köpekontraktet funnos angifna för de enskilda bolagen. Då emellertid

de pris, som begärdes för abonnentledningarna inom Stockholm,

af lätt förklarlig anledning voro tämligen olika prisen för Allmänna

bolagets abonnentledningar utom hufvudstaden, hade de särskildt dessa

båda kategorier för att jämföra dem en hvar med motsvarande rikstelefonanläggningar.

Inom Stockholmsnäten växlade köpekontraktets

pris för abonnentledningarna mellan 480 kronor och 150 kronor, beroende

icke på själfva anläggningarnas olika materiella värden, utan

på de olika förmåner, som i förhållande till de olika årsafgifterna lämnades

abonnenterna. På grund häraf och då således ledningarna i sig

själfva icke sinsemellan erbjödo någon olikhet, hade de sakkunnige

endast haft att efter totalsumman för näten i förhållande till abonnentantalet

utfinna medelpriset för en abonnentledning i bolagens Stockholmsnät.

Vid nyssangifna tidpunkt utgjorde de enskilda bolagens

abonnentantal 22,496, hvadan, då för dessa upptagits en inlösuingssumma

af 8,571,680 kronor, staten erbjöds dessa nät för ett medelpris af

381 kronor per abonnentapparat. Vid samma tid uppgick rikstelefonens

abonnentantal inom Stockholm till 7,333, hvilkas ledningar betingat en

anläggningskostnad af 2,833,745 kronor eller 386 kronor per abonnentapparat.

Å landsbygden med kringliggande städer ägde Allmänna bolaget

en abonnentkrets på 4,421 stycken, och vore därför beräknad en

inlösningssumma af 2,068,903 kronor eller 467 kronor för hvarje abonnentapparat.

Rikstelefonabonnenterna inom denna rayon utgjorde 3,492

stycken, hvilkas ledningar representerade en anläggningskostnad af

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

tillhopa 1,825,554 kronor eller 523 kronor per abonnentapparat. Således

erbjödos de enskilda bolagens abonnentapparater till inlösen för

ett belopp, som såväl inom Stockholm som i all synnerhet å landsbygden

med städer understeg hvad motsvarande rikstelefonledningar

kostat i anläggning.

Redan ur denna synpunkt och då ledningarnas beskaffenhet öfver

hufvud taget vore å ömse sidor ungefär lika god, måste därför enligt

de sakkunniges åsikt det kontraherade priset anses för staten fördelaktigt.

Såsom betydligt inverkande på bedömandet af det ifrågasatta

köpet ansågo de sakkunnige borde framhållas den omständigheten,

att den af Eders Kungl. Maj:t under den 1 maj 1891 Allmänna bolaget

i nåder tillförsäkrade rättigheten att inom 7O-kilometers rayonen utan

särskildt tillstånd upprätta telefonförbindelse å kronans mark eller

inom området för allmän landsväg m. m. ännu gällde under en tid af

nära 40 år med utsikt för bolaget att, så vida ej nätet då af statsverket

efter värdering inlösts, få denna rättighet ytterligare förlängd. Den

ställning, som bolaget genom innehafvet af en så betryggande koncession

intog gent emot staten, kunde lätteligen hafva mer än som

syntes ha skett inverkat på prissättningen, då det alltså gällde en uteslutande

på frivillighet grundad försäljning.

I afseende på de ifrågavarande telefonnätens räntabilitet i statens

hand efter det öfverenskomna inköpspriset hade de sakkunnige beräknat

densamma för år 1903, det första året staten skulle själf omhänderhafva

näten. För sådant ändamål hade de uppgjort en förslagsberäkning,

grundad på de enskilda bolagens uppgifter. Enligt denna beräkning

skulle de inkomster och utgifter, som de privata näten under år 1903

borde medföra för telegrafverket, utgöra:

Inkomster:

26,269 abonnenter inom Stockholm

å 58 kronor............ kronor 1,523,602: —

4,880 abonnenter utom Stockholm

å 49 kronor............ 3) 239,120: — kronor 1,762,722: —

Utgifter:

26,269 abonnenter inom Stockholm

å 32,25 kronor ...... kronor

4,880 abonnenter utom Stockholm

å 23,75 kronor ...... »

och således uppkomma ett öfverskott

af.........................................

847,175: 25

115,900: —

» 963,075:25

kronor 799,646: 75

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Detta öfverskott motsvarade 6,25 % afkastning på den köpeskilling

för näten — 12,799,330 kronor — som vid 1902 års slut skulle af

telegrafverket erläggas.

Härvid torde emellertid enligt de sakkunniges förmenande kunna

anmärkas att, då driftkostnaderna i Stockholm ställde sig afsevärdt

lägre inom rikstelefonnätet än inom de enskilda näten och detta icke

berodde på någon skillnad i telefonpersonalens aflöning, öfverskottet

borde i mån, som förhållandena hunne utjämnas, blifva högre än enligt

beräkningen, där driftskostnaderna voro uppförda med de enskilda bolagens

siffror.

Slutligen hade de sakkunnige framhållit de besparingar i utgifter,

som skulle uppkomma genom statens öfvertagande af de enskilda näten

och därmed möjliggjord gemensamhet i förvaltningen. Förutom den

minskning af nyanläggningskostnad, som komme att under flere år

föranledas af det jämförelsevis stora antalet redan utlagda abonnentledningar,

som vid tiden för öfvertagandet ännu ej tagits i bruk, och

det befintliga utrymmet i kabeltrummorna, blefve själfva förvaltningskostnaderna

betydligt lägre därigenom, att en gemensam skötsel medförde

först och främst minskning af stationernas antal och användande

i vidsträckt mån af gemensam personal och gemensamma lokaler, däraf

föranledd sänkning af utgifterna för aflöningar, hyror, vedbrand, ljus

m. in. Vidare komme de direkta underhållskostnaderna att sjunka, då

de af dåvarande förhållanden nödvändiggjorda dubbla linjerna i mycket

stor utsträckning skulle komma att försvinna. Slutligen kunde en del

expeditionskostnader nedbringas, hvarjämte vissa utgifter helt och hållet

bortfölle, såsom bolagens skatter o. d.

Däremot torde ett annat förhållande, som syntes verka i motsatt

riktning, enligt de sakkunniges åsikt böra upptagas till beaktande.

Bland telefonabonnenterna i Stockholm fanns ett antal, som ursprungligen

af den då rådande dualismen inom hufvudstadens telefonväsen

nödgats hålla dubbla apparater, en i rikstelefonnätet och en i något af

de enskilda. Man skulle häraf kunna föranledas till den tanken att,

när staten öfvertagit de enskilda näten, dessa abonnenters behof af två

apparater skulle alldeles försvinna och således den sammanlagda abonnentstammen

i någon afsevärd mån minskas. För att bedöma hvilken

betydelse denna eventuella faktor borde tillmätas vid beräkningen af

räntabiliteten, hade de sakkunnige inhämtat närmare upplysningar i

frågan och af dessa funnit, att antalet dylika dubbelabonnenter icke

utgjorde flere än 2,885 samt att dessas två samtidiga abonnemang oftast

afsåge hvartdera olika syften så till vida, att den ena apparaten hufvud
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

sakligen tillgodosåg affärsverksamhetens och interurbantrafikens behof,

hvaremot den andra var beräknad för privatlifvets tjänst och lokaltrafiken

i öfrigt. För flertalet af dessa abonnenter torde det därför blifvit

alltför obekvämt att, äfven efter samtliga nätens samlande i en hand,

afstå från den ena af de båda apparaterna.

Såsom slutresultat af den verkställda utredningen ansågo de sakkunnige

framginge:

att den öfverenskomna köpesumman, beräknad såsom likvid för

anläggningskostnaden, angaf ett, billigare pris per abonnentapparat än

hvad motsvarande rikstelefonanläggningar kostat staten, likaledes billigare

än de pris, som i utlandet erlagts vid därstädes af statsverket

gjorda inköp af privata telefonnät, äfvensom billigare än de pris, hvarför

enskilda telefonnät i Sverige kunnat tidigare af staten förvärfvas;

samt

att samma köpesumma, betraktad såsom ett kapital, placeradt i syfte

att gifva en tillfredsställande afkastning, måste beräknas redan från

början skola lämna en annuitet, tillräcklig till kapitalets fulla förräntning

och snabba amortering.

Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t i statsrådet den 31 Departementsjanuari

1902 af berörda köpeaftal framhöll vederbörande departements- yttrande

chef bl. a,, att den fråga, som genom Telegrafstyrelsens förevarande &r 1902.

skrifvelse blifvit underställd Eders Kungl. Maj:ts afgörande, var af största

betydelse för det svenska telefonväsendets korta men af en sällsynt

kraftig och lyckosam utveckling kännetecknade historia. Med en

hastighet och framgång, som man på förhand icke kunnat tänka sig,

hade statens telefonnät utbredt sig öfver hela riket dels genom nyanläggningar

och dels i afsevärd grad genom inköp af enskilda telefonnät och

dessas ombyggande för inkorporering i rikstelefonnätet. Nu gällde

frågan att, sedan alla andra afsevärda telefonnät i riket på angifna sätt

gått upp i riksnätet, lägga slutstenen för denna del af utvecklingen

genom det föreslagna inköpet af de betydande enskilda näten inom

hufvudstaden med omnäjd, hvarigenom rikstelefonnätet i afseende å antalet

abonnentapparater skulle på en gång ökas med öfver 50 procent,

och detta utan att någon ombyggnad af de tillkommande näten skulle

behöfva ske, då enligt sakkunniges intygande dessa nät voro väsentligen

af samma goda beskaffenhet som rikstelefonnätet.

Att det föreslagna inköpet vore i ekonomiskt hänseende fördelaktigt

för statsverket, ansåg departementschefen vara ådagalagdt, genom

hvad Telegrafstyrelsen anfört, och de af Eders Kungl. Maj:t tillkallade

s. 14 Kontrollera mot PDF

Riksdagens

beslut.

1904 års

köpe- och

bytesaftal.

14 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

sakkunnige intygat. Toge man i betraktande, att det under förutsättning

af nådigt godkännande ingångna köpeaftalet var från bolagens sida

helt och hållet frivilligt utan tryck af något bestående eller väntadt

statsmonopol — i motsats till hvad å andra håll ägt rum — måste det

anses fördelaktigt att erhålla näten för ett pris, som utan tvifvel möjliggjorde

en amortering af köpesumman inom skälig tid, äfven om

hänsyn icke toges till alla de besparingar i afseende å blifvande nyanläggningar

inom Stockholmsområdet och i kostnaden för driften af

de sammanslagna näten, som enligt Telegrafstyrelsens och de sakkunniges

sammanstämmande vitsord vore att vänta.

Genom beslut den 14 mars 1902 medgåfvo Stockholms stadsfullmäktige,

att det Stockholms Allmänna telefonaktiebolag meddelade tillstånd

att i vissa gator och öppna platser i hufvudstaden nedlägga och

till den 4 juli 1920 begagna telefonkablar äfvensom cementrör och

cementtrummor för framdragande af telefonledningar finge, i hvad det

afsåge såväl redan nedlagda ledningar som ock sådana nya ledningar,

som med vederbörligt tillstånd ytterligare kunde varda af bolaget nedlagda

intill tiden för öfverlåtelsen, af telegrafverket öfvertagas på de

villkor, som blifvit rörande samma ledningar bestämda genom stadsfullmäktiges

beslut den 1 juni 1894, den 1 juni 1896 och den 22 mars

1898, dock med den ändring, att telegrafverket fritogs från skyldighet

att ställa säkerhet, på sätt i den förstnämnda dag meddelade koncessionen

och sedermera till densamma gjorda tillägg stadgades.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Eders

Kungl. Maj:t 1902 års Riksdag att med godkännande af det mellan

Telegrafstyrelsen och de enskilda bolagen träffade aftal angående öfverlåtelse

till telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar i

Stockholm med omnäjd m. m. såsom lån anvisa det för köpeskillingens

erläggande erforderliga penningebelopp,

Denna framställning varm emellertid icke Riksdagens bifall.

Sedan 1901 års köpeförslag fallit, och Telegrafstyrelsen förgäfves

sökt få till stånd ett för telegrafverket antagligt nytt aftal om samtrafik,

afslutades den 9 februari 1904 mellan Telegrafstyrelsen och de

enskilda telefonbolagen ett preliminärt köpe- och bytesaftal.

Genom detta aftal skulle omsider ernås den af Telegrafstyrelsen

länge eftersträfvade förmånen af fri samtrafik mellan abonnenter i de

skilda näten. Detta möjliggjordes därigenom, att såväl hufvudstaden

som ock det gemensamma verksamhetsfältet däromkring uppdelades i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

två särskilda områden, af hvilka telegrafverket och bolagen för telefondriftens

framtida bedrifvande erhöllo hvar sitt, om ock med vissa modifikationer.

I sin underdåniga skrifvelse den 9 februari 1904 redogjorde Telegrafstyrelsen

bland annat för de grundsatser, som varit ledande för

Styrelsen vid underhandlingen angående berörda aftal.

Telegrafstyrelsen framhöll till en början, hurusom det dåvarande

tillståndet, då de 68,000 rikstelefonapparaterna och de 35,000 apparaterna

hos de härvarande telefonbolagen icke kunde komma i telefonförbindelse

med hvarandra, kunde utan vidare betecknas såsom otillfredsställande.

Den anordning för öfverförande af meddelanden mellan

näten, som inrättades några dagar efter afstängningen, hade icke haft

något annat ändamål än att nödtorftigt afhjälpa de mest kännbara

svårigheterna och hade icke varit synnerligen mycket använd. För

Telegrafstyrelsen hade det varit en bjudande nödvändighet att söka

råda bot för den inskränkning i kommunikationsväsendet, som genom

denna afstängning uppkommit. Det torde dock icke kunna läggas

Telegrafstyrelsen till last, att Styrelsen icke anlitat den enda utväg,

som dittills funnits i detta hänseende, nämligen att på ytterligare 10

år sluta aftal om samtrafik mot 10 öres öfvergångsafgift för samtal.

Det hade förut tillräckligt framhållits, att genom en sådan anordning

Telegrafstyrelsen skulle själt bidraga till att på telegrafverkets och den

telefonerande allmänhetens bekostnad bereda bolagen tillfälle till en

oskäligt hög ökning i abonnentantal.

Fn öfvergångsafgift af 5 öre skulle i afsevärd mån hafva utjämnat

det anmärkta missförhållandet, men bolagen förklarade sig vid de

underhandlingar, som föregingo samtrafikens upphörande, af hänsyn till

bolagens bestånd och utvecklingsmöjlighet icke kunna vara med om en så

låg öfvergångsafgift.

Såsom grundval för de nya underhandlingarna hade därför uppställts,

att fri samtrafik skulle råda mellan näten. Telegrafstyrelsen

hade från början ansett och vid alla tillfällen framhållit, att detta vore

den riktiga anordningen, och bolagen hade ock redan tidigare förklarat

sig vara med härom, under förutsättning att den kunde komma till

stånd, utan att bolagens framtida verksamhet äfventyrades.

Den fria samtrafiken beredde allmänheten en icke oväsentlig fördel

i ekonomiskt afseende och möjliggjorde den största snabbhet i samtalens

expedierande mellan näten. För telegrafverket medförde denna frihet

från afgift för själfva öfvergången äfven den fördel, att benägenheten

att begagna verkets interurbanledningar för samtal mellan rikstelefon
-

Telegrafstyrelsens

skrifvelse

den 9

februari 1904.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 128.

abonnenter i landsorten och abonnenter hos bolagen kunde antagas

blifva något ökad.

Telegrafstyrelsen framhöll vidare att, då det gällt att för en längre

framtid ordna telefonförhållandena i hufvudstaden med omnejd, Styrelsen

ock haft att taga hänsyn till önskvärdheten att undvika olägenheten

med dubbla telefonledningar öfverallt och åt alla håll, i staden

och på landet. 1 den mån abonnentantalet växte blefvo svårigheterna

att framdraga de dubbla abonnent- och förbindelseledningarna

allt kännbarare. Telegrafverket och Allmänna bolaget hade vid tiden

för förberörda skrifvelses aflåtande bortåt 100 stationer på samma orter,

till hvilka de båda förvaltningarna måst framdraga skilda ledningar.

Ur allmän ekonomisk synpunkt måste det betraktas såsom en fullkomligt

onödig utgift att bygga minst ett par tusental kilometer telefonledningar,

där hälften skulle göra samma nytta. Det måste göra intryck

af ytterligt oekonomisk förvaltning att se dubbla telefonstolplinjer

följa så godt som alla landsvägar inom 70-kilometersområdet. I hufvudstaden

och inom de öfriga städerna inom det gemensamma området

tillkomme dessutom den uppenbara svårigheten att bereda plats för de

dubbla näten på hustaken och i gatorna.

Då det enligt Telegrafstyrelsens förmenande icke kunde anses

lämpligt att för den närmare tiden återkomma till det af 1902 års

Riksdag förkastade förslaget att för telegrafverkets räkning inköpa hela

de enskilda näten och det af hänsyn till rätt förhållande mellan statens

verk och» enskilda företag icke kunde blifva tal om att genom effektiv

priskonkurrens eller dylikt söka göra rikstelefonen allenakärskande inom

70-kilometersområdet, återstod ingen annan utväg än att dela detta område

i två skilda verksamhetsfält, ett för rikstelefonen och ett för

de sins emellan samarbetande bolagen.

Med iakttagande därjämte att i hvarje hänseende abonnenternas

intressen blefve på det nogaste beaktade, hade en delning i antydda

syfte af Stockholm med omnejd utgjort en grundval för de förda

underhandlingarna.

Vid denna delning hade emellertid Telegrafstyrelsen icke kunnat

lämna ur sikte det mål, på hvilket Telegrafstyrelsens sträfvanden dittills

utgått och otvifvelaktigt fortfarande måste utgå, nämligen att till

sist i statens telefonverks hand föra tillsammans all för allmänheten

upplåten telefondrift i riket. Ett steg i denna riktning måste efter

Telegrafstyrelsens uppfattning genast tagas på det sätt, att vid delningen

af området telegrafverket erhölle en något större anpart än

som skulle blifva förhållandet, därest hänsyn endast skulle tagas till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

det dåvarande antalet abonnenter inom det gemensamma området. Härvid

både äfven hänsyn tagits därtill att, om ock bolagen hade flera

abonnenterfän telegrafverket inom 70-kilometersområdet, telegrafverket

dock genom sitt hela riket omfattande nät vore den vida större förvaltningen.

Slutligen framhöll Telegrafstyrelsen, att hänsyn till det slutliga

målet för Styrelsens sträfvanden hade föranledt yrkandet, att det upprättade

kontraktet skulle innehålla rätt för Telegrafstyrelsen att inom

en ej alltför aflägsen framtid, om sådant från statsverkets sida ansågs

önskvärdt, inlösa bolagens återstående nät.

Köpe- och bytesaftalet innehöll bl. a. följande bestämmelser:

Bolagen skulle öfverlämna till Telegrafstyrelsen sina telefonledningar

med tillhörande apparater, stationer m. m.

l:o) inom Stockholm i staden mellan broarna, å Södermalm, Kungsholmen,

Skeppsholmen, Kastellholmen samt södra Djurgården med Beckholmen,

2:o) å det område utom Stockholm söder om Mälaren och stora

segelleden genom Saltsjön, som låg inom ett afstånd af 30 kilometer

från Stockholms Stortorg, samt

3:o) å det område, som låg rundt om hufvudstaden mellan 30 och

70 kilometer från Stortorget.

Telegrafverket skulle däremot till bolagen öfverlämna sina telefonledningar

m. m.

l:o) inom Stockholm å Norrmalm (utom Skepps- och Kastellholmarne)

och å Östermalm (utom södra Djurgården) samt

2:o) å det område utom Stockholm norr om Mälaren och stora

segelleden genom Saltsjön, som låg inom ett afstånd af 30 kilometer

från Stockholms Stortorg.

Den likvid, som enligt närmare specifikation i aftalet skulle erläggas

för de öfverlåtna ledningarna jämte reserver och dylikt, utgjorde

för hvad som öfverlåtits till telegrafverket:

inom Stockholm .................................................. kr. 3,490,457: 50

» södra 30-kilometersområdet..................... » 583,661: —

» området 30—70 kilometer........................ » 1,052,331: 50

eller tillsammans kr. 5,126,450: —

och för hvad som öfverlåtits till bolagen:

inom Stockholm...................................................... kr. 2,179,526: —

» norra 30-kilometersområdet.................. » 353,034: —

eller tillsammans kr. 2,532,560: —

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 66 Iläft. 3*

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Förenämnda likvid skulle ske den 1 juli 1904.

Från öfverlämnande undantogos telegrafverkets ledningar till ämbetsverk

samt af statsmedel bekostade tjänstetelefoner liksom ock ledningar

till statens järnvägars växel äfvensom de af åkeriägarne abonnerade

ledningar till droskstationen. Dessa genom bolagens område

gående ledningar skulle underhållas af bolagen mot ersättning.

Telegrafverket och bolagen skulle tillhandahålla från och med den

1 juli 1904 allmänheten telefonabonnemang, hvar och en å det område

inom 30 km. från Stortorget i Stockholm, som tillkomme vederbörande

part, till pris som för samma slag af abonnemang vore lika inom de

olika områdena.

Dessa pris, som i aftalet närmare angåfvos, voro bestämda hufvudsakligen

i enlighet med Allmänna och Bellbolagens dåvarande pris.

Vid öfverflyttningen af abonnemang mellan näten enligt detta aftal

ägde abonnent, som delvis eller helt erlagt inträdesafgift i ett nät, tillgodoräkna

sig det inbetalda beloppet i det andra. Från telegrafverkets

nät öfvergående abonnenter ägde teckna 80, 60 eller 36 kronors

abonnemang i bolagens nät efter samma grunder, som nya abonnenter

i dessa nät.

Telegrafstyrelsen och bolagen ägde rätt att hvar för sig inom den

andra förvaltningens område emottaga abonnemang å telefonförbindelse

med direkt ledning till sitt nät äfvensom till apparaten hörande anknytning

emot förut angifna abonnemangsvillkor med en förhöjning i

årsafgiften af 10 kronor. Abonnentledningarna tillsläpptes af och tillhörde

härvid den förvaltning, inom hvars område de voro belägna,

ledningarna mellan centralstationerna däremot den förvaltning, som

emottoge abonnemanget och hvilken förvaltning äfvenledes tillsläppte,

uppsatte och underhöll erforderlig telefonapparat jämte inre ledning för

densamma.

För sådan ledning med eller utan anknytning uppbar den förvaltning,

inom hvars område abonnentledningen fanns, af den andra förvaltningen

inträdesafgift, där sådan förekom, samt vanlig abonnemangsafgift

med afdrag af själfkostnaden för apparat med uppsättning och

underhåll samt expedition, hvilket, tills vidare öfverenskommelse träffades,

beräknades för hufvudapparat till 25 kronor och för anknytning till

12 kronor samt för anknytning enligt hotellabonnemang till 8 kronor,

allt per år.

Telegrafstyrelsen skulle äga att år 1919 eller 1920, efter förutgången

tillsägelse minst ett år i förväg, inlösa bolagens samtliga anläggningar

i Stockholm och Stockholmstrakten. Begagnade sig Tele
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

grafstyrelsen ej af denna lösningsrätt, återkom sådan lösningsrätt mot

enahanda villkor åren 1929 och 1930 och så allt framgent hvart 10:de

år. Vid sådan inlösen, som skulle ske den 1 juli, skulle landsnätet

lösas efter de grunder, som i Kungl. Maj:ts resolution den 1 maj 1891

finnas bestämda för nätets inlösande den 1 maj 1941, nämligen efter

värdering. Denna värdering skulle ske genom skiljemän enligt lagen

om skiljemän den 28 oktober 1887. För bestämmande af lösen för

telefonanläggningen i Stockholm skulle densamma uppdelas i två grupper,

upptagande den ena (A) de anläggningar, vid hvilka ledningen vore

ända till abonnentens apparat framdragen utan att till någon del luftledning

eller fritt hängande kabel användes, samt den andra (B) sådana

anläggningar, hvilkas ledning helt och hållet eller delvis vore luftledning.

För de under A) angifna telefonanläggningar skulle lösen utgöra

tjugu gånger och för de under B) angifna aderton gånger afkastningsförmågan

vid tiden för öfvertagandet; och skulle därvid afkastningsförmågan

anses utgöra det belopp, som erhölles, när det tal, som uttryckte

driftöfverskottets medeltal från ifrågavarande telefonanläggning

per år och apparat under de fem kalenderår, hvilka förflutit närmast

före det hvarunder anmälan gjordes om lösningsrättens begagnande,

multiplicerades med antalet apparater i anläggningen vid tiden

för öfvertagandet. Med driftöfverskottet skulle förstås skillnaden mellan

å en» sidan inkomsten af telefondriften för året, hvari inbegrepos

hyror för uthyrda lokaler i de fastigheter, hvilka ingingo i köpet, och

å andra sidan kostnaden för underhåll och drift, inklusive styrelse och

revision samt utskylder, för såvidt dessa kostnader belöpte på Stockholmsnätet.

I lösesumman inbegrepos alla för telefondriften afsedda,

bolagen tillhöriga fastigheter, således äfven Stockholms Allmänna telefonaktiebolag

tillhöriga fastigheterna n:ris 13 och 14 i kvarteret Åskslaget

med adressnummer 28 och 30 vid Malmskillnadsgatan samt 25 och 27

vid Norra Smedjegatan, Jakobs församling i Stockholm, med dåvarande

fönsterrätt mot egendomarna n:ris 11 och 12 i samma kvarter. Jämte

den lösen, som efter nu angifna grunder skulle utgå för telefonanläggningen

i Stockholm, skulle i lösen för reserver i stationer och reservledningar

betalas dessas själfkostnad, dock att ersättning ej beräknades

för ej i bruk tagna pipor i cementtrummor. Om Telegrafstyrelsen fann

den af bolaget efter nu angifna grunder uppgifna lösen för reserver

och reservledningar för hög, skulle denna lösen utgå med belopp, som

fastställdes af skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän.

Lösesumman skulle anses utgöra ersättning för värdet af bolagens

alla telefonanläggningar i Stockholm med omnejd med alla deras för

s. 20 Kontrollera mot PDF

Riksdagens

beslut.

1006 års

köpeaftal.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

driften afsedda tillhörigheter, med undantag af de i förråd befintliga

förlags- och konsumtionsartiklar liksom af den för nybyggnad afsedda

egendom.

Från lösesumman för Stockholmsområdet skulle afdragas hvad i

nätets normala underhåll brustit med beräkning allenast af själfkostnaden

efter värdering af skiljemän enligt lagen om skiljemän.

Förberörda köpe- och bytesaftal vann Eders Kungl. Maj:ts godkännande,

och i nådig proposition den 26 mars 1904 föreslog Eders Kungl.

Maj:t Riksdagen att med gillande af nämnda aftal såsom lån anvisa det

belopp, som efter uträkning och Eders Kungl. Maj:ts pröfning erfordrades

för fullgörande af den på Telegrafstyrelsen ankommande betalningsskyldighet.

Vid granskning af detta aftal fann emellertid Riksdagen särskild!

anledning till erinran med afseende å det förhållande, att staten genom

aftalet skulle, hvad anginge rikets största kommun och dess omnejd, afhända

sig rätten att bestämma afgifterna för rikstelefonens tillhandahållande

åt allmänheten samt binda sig vid upprätthållande af viss i

aftalet fastställd taxa härför. Utan medgifvande åt de enskilda bolagen

skulle staten sålunda icke kunna företaga någon ändring i denna taxa,

och enda utvägen för staten att blifva fri från detta beroende, som helt

visst snart komrne att visa sig besvärande, skulle vara att begagna sig

af den i aftalet medgifna rätten att inlösa hela det enskilda telefonnätet.

Och denna inlösen skulle, när den komme att ske, äga rum

på villkor, som redan vid aftalets ingående blifvit bestämda. Detta

syntes Riksdagen vara i hög grad oegentligt, då man icke borde lämna

obeaktadt, att på ganska kort tid väsentligen förändrade förhållanden

kunna inträda med afseende å telefonväsendet, dess utveckling och anordningarna

för detsamma.

De betänkligheter, som här ofvan framhållits med afseende å vissa

stadganden i det ifrågasatta aftalet, måste enligt Riksdagens mening

tillmätas afgörande betydelse, och Riksdagen ansåg sig redan på grund

häraf vara förhindrad godkänna detta aftal.

Såsom förut framhållits har målet för Telegrafstyrelsens sträfvanden

alltid varit att till sist i statens hand föra tillsamman hela telefondriften

i riket. Efter Riksdagens afslag på 1901 års köpeförslag

ansåg Telegrafstyrelsen sig böra genom ett partiellt köp samt en uppdelning

af hufvudstaden i olika verksamhetsområden försöka tills vidare

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

ordna telefonförhållandena i Stockholm och dess omnejd på ett, under

dåvarande förhållanden, för allmänheten och statsverket så tillfredsställande

sätt, som genom en dylik anordning var möjlig. Denna uppdelning,

som likväl alltid måste betraktas endast såsom en nödfallsåtgärd,

vann emellertid icke Riksdagens bifall.

Någonting måste emellertid enligt Telegrafstyrelsens åsikt ovillkorligen

göras. Svårigheterna ökas år för år, och man står kanske inom kort

på den punkt, att de sig allt mera hopande tekniska svårigheterna med bästa

vilja icke längre kunna öfvervinnas. Genom Stockholms stadsfullmäktiges

beslut den 19 juni 1903 att underjordiska kabelrör icke få nedläggas

i stadens gator, därest något af aftalen om samtrafik med de enskilda

bolagen under den för kabelnedläggningen gällande koncessionstiden

genom tillståndshafvarens förvållande upphör att gälla utan att ersättas

af annat aftal, som af stadsfullmäktige pröfvas i alla delar, hvilka beröra

abonnenternas rätt, innehålla för dem minst lika gynnsamma villkor som det

år 1903 upphörda aftalet, hafva stora svårigheter för telegrafverket uppstått

att framdraga nya ledningar till vissa stadsdelar. Hittills har

visserligen Telegrafstyrelsen varit i stånd att anordna telefonförbindelser

till alla abonnenter, som anmält sig, men skola de nuvarande förhållandena

fortfara, torde den tid ej vara aflägsen, då Telegrafstyrelsen icke har

någon möjlighet att framdraga flera ledningar åtminstone till vissa delar

af staden.

Såväl med hänsyn till det ökade krafvet från abonnenternas sida

på säkra, af väderleksförhållandena oberörda telefonförbindelser som i

betraktande af de obehag af fyrfaldiga slag, som äro förbundna med

en mångfald i luften framdragna blanka ledningar och kablar, vore det

vid utvidgningen af hufvudstadens telefonnät uppenbarligen en stor

fördel, om de otidsenliga, vanprydande och osäkra luftledningarna kunde

få utbytas mot jordkablar, och den nyare telefonteknikens förbättringar

därvid komma till användning. Beträffande de till abonnenterna utgående

ledningarna sträfvar man numera att så mycket som möjligt undvika

luftledningar och att ersätta dem med underjordiska ledningar,

hvarvid man till och med gått så långt, att de enskilda ledningarna

från gatan inledas direkt i husen och sålunda äro fullkomligt oberörda

af snöstormar, eldsvådor eller andra yttre rubbningar samt icke heller i

estetiskt afseende verka störande.

Äfven den ekonomiska sidan af saken är icke den minst beaktansvärda.

Nu anläggas årligen inom Stockholm ledningar för flera hundra

tusental kronor, hvilka icke, såsom ske borde, nedläggas i gatorna

utan måste provisoriskt framdragas öfver hustaken, ofta mot en oskäligt

hög årlig ersättning till husägarna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

När förhållandena en gång blifvit ordnade, måste dessa ledningar

åter nedtagas. Kostnaderna för ledningarnas provisoriska uppläggande

öfver hustaken äfvensom för deras rasering kunde emellertid

inbesparas, om de på en gång fingo framdragas i gatorna.

Då, såsom Telegrafstyrelsen framhållit, det är Telegrafstyrelsens bestämda

öfvertygelse att förr eller senare de enskilda Stockholmsnäten

komma att inkorporeras med rikstelefonnätet, torde det vara uppenbart

att det är ekonomiskt fördelaktigt, att denna sammanslagning sker så

snart som möjligt. År för år ökas antalet bredvid hvarandra framdragna,

dubbla kabel- och linjesträckor såväl inom staden som i dess

omgifningar, under det att man, om anläggningarna tillhörde samma förvaltning,

i många fall kunde nöja sig med enkla router; likaledes kunde

antalet reserver minskas, en omständighet, som gifvetvis icke är utan

sin ekonomiska betydelse.

Om det nuvarande tillståndet med dubbla telefonnät i Stockholm

och dess granskap sålunda ur nationalekonomisk synpunkt måste anses

förkastligt, är denna anordning äfven för allmänheten otillfredsställande.

Vid början af år 1902, medan ännu samtrafik ägde rum mellan rikstelefonnätet

och de enskilda näten, utgjorde antalet abonnenter, som

höllo dubbla apparater, en i rikstelefonnätet och en i någon af de enskilda

omkring 2,900 stycken. Dessa samtidiga abonnemang afsågo

emellertid, såsom de sakkunnige i sitt utlåtande den 22 januari 1902

äfven framhöllo, oftast olika syften så till vida, att den ena apparaten

hufvudsakligen tillgodosåg affärsverksamhetens och interurbantrafikens

behof, hvaremot den andra var beräknad för privatlifvets tjänst och

lokaltrafiken i öfrigt, hvarför det för flertalet af dessa abonnenter skulle

blifva alltför obekvämt att, äfven efter samtliga nätens samlande i eu

hand, afstå från den ena af de båda apparaterna. Efter samtrafikens

afbrytande bär gifvetvis behofvet af dubbelapparater stigit, och uppgick

antalet af sådana apparater vid innevarande års början till omkring 6,300

stycken. Med den benägenhet telefonen visat sig hafva att år för år så att

säga tränga längre och längre ned eller, med andra ord, med den nödvändighet,

som gör sig gällande för innehafvare af handels- eller handtverksrörelse

äfven med mindre omfattning att skaffa sig telefonförbindelse,

kommer säkerligen antalet sådana dubbelabonnemang att befinna

sig i en ständig tillväxt, och sålunda ett allt större antal personer

blifva nödsakade att erlägga dubbla abonnemangsafgifter. Efter nätens

sammanslagning behöfva tydligen endast de abonnenter skaffa sig dubbelapparater,

som på grund af sin omfattande telefonkorrespondens

hafva användning för mera än en apparat.

Bland de skäl, som såväl inom Riksdagen som i pressen bruk

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 128.

framhållas mot en sammanslagning af telefonnäten i hufvudstaden, anföres

alltid, att olägenheter lätt kunna tänkas uppstå genom upphörande

af konkurrensen. Redan i sin underdåniga skrifvelse den 28 december

1901 angående då ifrågasatta köpeaftal sökte Telegrafstyrelsen ställa

den mycket omordade konkurrensen i dess rätta belysning. Däruti

anföres bland annat följande.

Det kunde ej förnekas, att konkurrensen på telefonens område

inom vissa gränser och på sin tid haft sin betydelse genom de utvecklingssträfvanden,

som all täfling framtvingar. Men den tiden var då

öfver och det berättigade syfte, konkurrensen så uppfattad eftersträfvat,

var nådt. Sedan abonnemangsafgifterna sjunkit så lågt

som en rationell telefondrift medgaf, kunde konkurrensen ur ekonomisk

synpunkt icke hafva något mera att uträtta, utan måste om den

fortsattes verka till skada, på sätt ock skett. Som den äfven dåmera

synts hufvudsakligen gått ut på att med användande af alla till buds

stående medel skaffa nya och behålla gamla abonnenter, kunde man

icke ens kalla denna äflan för konkurrens. Att någon verklig konkurrens

ej heller då mera funnes, framgick äfven oförtydbart däraf, att

Allmänna bolaget kunde bibehålla samma abonnemangsafgift, 100 kr.,

som bestämdes för 18 år sedan, ehuru telegrafverket då redan i sju års

tid lämnat abonnemang med direkt tillträde till hela rikstelefonnätet

för en till hälften nedsatt afgift. Detta var ju också ett praktiskt bevis

på riktigheten af hvad förut påpekats, att det är det största nätet

på platsen, som blef bestämmande.

Någon konkurrens i tekniskt eller administrativt afseende kunde

ej ens sägas hafva någonsin förekommit, såsom ömsesidigt eggande till

telefonväsendets utveckling. De viktigaste förbättringar, som tillkommit,

sedan telegrafverket börjat i någon afsevärd utsträckning upptaga

telefonverksamheten, hade nämligen genomförts af telegrafverket. Så

till exempel var det på initiativ från telegrafverket, som man införde

den amerikanska idén för multipelbord, hvarigenom arbetet med samtalens

utväxling betydligt förenklades. Det var Telegrafstjrrelsen, som

från England införde det sedan i alla länder antagna dubbeltrådssystemet

och som sedermera trots Allmänna bolagets motstånd förmådde

detsamma att för erhållande af samtrafik med de interurbana riksledningarna

öfvergifva det otillfredsställande enkeltrådssystemet. Likaledes

var det Telegrafstyrelsen, som efter en inom verket gjord konstruktion,

började nedlägga telefonkablar i cementtrummor i gatorna, hvilken

särdeles fördelaktiga anordning ej blott Allmänna bolaget utan ock

telegrafförvaltningarna å allt flera orter inom utlandet gjort och ännu

fortfarande gjorde sig till godo. Vidare hade Telegrafstyrelsen varit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

förgångsman i afseende på införandet af de andra mer eller mindre

viktiga förbättringar, som voro att bemärka, såsom t. ex. duplextelefoneringen,

telefonautomaterna, m. m.

När alltså ekonomisk konkurrens dåmera icke existerade och någon

teknisk i själfva verket aldrig funnits till, syntes det Telegrafstyrelsen

som skulle den ofta upprepade hänvisningen till konkurrensens nödvändighet

endast vara ett kritiklöst upprepadt slagord, så vida den ej

hade sin grund i den oberättigade, men för en viss del af allmänheten

kännetecknande obenägenheten att tilltro statens ämbetsverk vilja och

förmåga att, utan yttre sporrningar, af egen pliktmedvetenhet och intresse

arbeta på en sund och tidsenlig utveckling af den verksamhet

dem anförtrotts.

Sedan detta skrefs, hafva enligt Telegrafstyrelsens åsikt förhållandena

icke ändrats. Telegrafstyrelsen håller före att fortfarande inga

berättigade anmärkningar kunna göras mot det sätt, hvarpå teknikens

ständigt skeende framsteg tillgodogöras för rikstelefonväsendets räkning

äfven å de platser, där endast rikstelefon finnes och sålunda det

icke ens kan blifva tal om någon konkurrens, och icke heller torde

med fog Telegrafstyrelsen kunna beskyllas för att icke, så vidt möjligt

är, söka tillmötesgå de kraf, som i berörda afseende af allmänheten

framställas. Telegrafstyrelsen tillåter sig i underdånighet framhålla,

hurusom under de senare åren i Stockholm och i Göteborg inrättats

ett nytt, å telegrafverkets verkstad utarbetadt telefonväxelsystem, det

s. k. Avénska systemet, hvilket sedermera med vissa modifikationer

kommit till användning vid de efter modernaste mönster inredda nya

telefoncentralstationerna i Moskva och Warschau och som äfven, efter

grundlig pröfning, af tyska Rikspostamtet antagits till användning vid

den under byggnad varande, för 80,000 abonnenter afsedda nya centralstationen

i Hamburg, hvilkens inredning sker under öfverinseende af

systemets konstruktör, en i svenska telegrafverkets tjänst anställd

ingenjör. Vid de stationer, som under de närmaste åren skola inredas i

Hälsingborg, Jönköping med flera städer, har Telegrafstyrelsen för afsikt

att använda de modernaste, anordningar på telefonteknikens områden,

som för stationer af denna storlek finnas att tillgå och förberedelser

till dessa arbeten äro redan påbörjade. Tydligen har det ej

varit den så mycket omordade konkurrensen, som härvid varit driffjädern.

De här ofvan framhållna, ständigt växande olägenheterna och svårigheterna

hafva gjort det nödvändigt för Telegrafstyrelsen att söka finna

någon utväg för deras snara undanrödjande. Under den diskussion,

som föregick beslutet om afslag å förenämnda köpe- och bytesaftal

vid 1904 års Riksdag, gjordes flera uttalanden i den riktning att, om

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

staten skulle köpa de enskilda bolagens nät, det vore bättre att köpet

skedde på en gång. Likaledes framhölls, att hufvudsakliga skälet hvarför

1901 års köpeförslag icke af Riksdagen antogs var det, att förslaget var

för dyrt. Genom dessa uttalanden vid frågans behandling i Riksdagen

har Telegrafstyrelsen äfven funnit en anvisning, i hvilken riktning Styrelsens

arbeten på frågans lösning borde gå, nämligen åstadkommande

af ett förslag till fullständigt köp af de enskilda näten till ett billigare

pris än det i 1901 års aftal föreslagna. Telegrafstyrelsen har äfven

lyckats efter långvariga förhandlingar med de enskilda telefonbolagen

träffa nu ifrågavarande köpeaftal, som Styrelsen anser vara eu lycklig

lösning af frågan.

Telegrafstyrelsen tillåter sig att här något närmare redogöra för nämnda

aftal, därvid en jämförelse med 1901 års förslag osökt tvingar sig fram.

Hvad då först beträflar den för Stockholmsnäten föreslagna köpesumman,

så har vid dess bestämmande användts samma å-priser som i 1901 års

köpeaftal finnas angifna. I likhet med de år 1902 tillkallade sakkunnige

anser nämligen Telegrafstyrelsen, att det då fordrade priset med

hänsyn till telefonnätets beskaffenhet måste anses för staten fördelaktigt.

Enligt 1901 års förslag funnos i Stockholmsnäten 22,496 apparater,

för hvilka skulle erläggas en köpesumma af 8,571,680 kronor,

d. v. s. 381 kronor per apparat. Fråndrages från denna köpesumma

dels värdet af reservledningar, 700,000 kronor, dels ock värdet af den

då ännu ej i bruk tagna, under byggnad varande nya telefonstationen

i Stockholm, 370,800 kronor, eller tillsammans 1,070,800 kronor, blir

återstoden 7,500,880 kronor verkliga köpesumman för de i bruk varande

telefonnäten, motsvarande 333 kronor per apparat. I nu föreliggande

köpekontrakt beräknas antalet apparater i Stockholm vid tillträdesdagen

uppgå till omkring 35,300 stycken, för hvilka skulle erläggas en

köpesumma af 11,478,330 kronor eller 325 kronor för hvarje i bruk

varande apparat. Priset per apparat är således nu något mindre än

år 1901, detta beroende på, att antalet apparater med begränsad fri

samtalsrätt, för hvilka ett lägre å-pris erlägges, ökats proportionsvis

något mera än de apparater, för hvilka ett högre pris erlägges. Fråndrages

emellertid värdet på den del af den njm centralstationen, som ingår

i priset för apparaterna, blir medelpriset per apparat endast 297 kronor

mot 333 kronor år 1901.

För Allmänna bolagets nät utom Stockholm, kortare benämndt

landsnätet, skulle enligt 1901 års kontrakt erläggas en köpesumma af

2,068,903 kronor. Då bolaget å landsbygden med kringliggande städer

Bih. till Eiksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 66 Höft. 4*

Stockholms
näten.

Landsnätet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Ileserverna.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 128.

inom 70-ldlometersområdet nämnde år ägde eu abonnentkrets på 4,421

stycken, motsvarade denna köpesumma ett medelpris af 468 kronor per

apparat. Fråndrages emellertid kostnaden för reservledningarna, 62,810

kronor, äfvensom ett af misstag uppfördt belopp af 67,368 kronor, eller

tillsammans 130,178 kronor, återstår såsom köpesumma för de i bruk

varande apparaterna i landsnätet kronor 1,938,725 eller omkring 439

kronor per apparat. Sedan Telegrafssyrelsen ansett sig, af skäl som

bär nedan närmare omförmälas, böra påyrka en nedsättning af priset

på landsnätet, beräknadt enligt 1901 års å-priser, med något äfver 640,000

kronor, hvilket yrkande af Allmänna bolaget slutligen bifallits, skulle

enligt det nu uppgjorda köpeaftalet för detta nät, som vid tillträdet beräknas

omfatta omkring 6,700 apparater, erläggas 2,059,670 kronor eller

307 kronor per apparat. Priset för i bruk varande apparat är sålunda nu

132 kronor, eller 30 /å, billigare än år 1901. Då de af Eders Kung].

Maj:t år 1902 tillkallade, opartiske sakkunnige ansågo redan det år 1901

begärda priset fördelaktigt för staten, och detta pris nu nedsatts med

30 %, måste det föreslagna köpet i denna del vara för telegrafverket

ytterst förmånligt.

De i näten befintliga reserverna voro i 1901 års förslag upptagna

tillsammans med de i bruk varande ledningarna. För vinnande af mera

öfverskåd likhet äro i det nu uppgjorda avtalet reservledningarna upptagna

för sig under särskild rubrik. Gifvet är att i ett större telefonnät

alltid måste finnas ett antal reserver dels af tekniska skäl dels för att

hafva disponibla ledningar till bands vid flyttningar eller för nytillkommande

abonnenter. Reservernas antal är vid olika tillfällen mycket

växlande. Att inberäkna kostnaden för reserverna vid bedömandet af

medelpriset per abonnentapparat kan därför stundom blifva vilseledande.

Förhållandet mellan antalet apparater och reservledningar i

1901 års förslag och i det nu uppgjorda framgår af nedanstående tablå.

1901 års

1906 års

köpeaftal.

köpeaftal.

Stockholmsnäten:

Apparater...............................................

.......................... st.

22,496

35,300

Reservledningar ......................................

......................... km.

7,000

22,789

Reservledning pr apparat..........................

.......................... 1cm.

0,31

0,05

Landsnätet:

Apparater...............................................

.......................... st.

4,421

6,700

Reservledningar .......................................

.......................... km.

44G

1,034

Reservledning pr apparat..........................

.......................... km.

0,io

0,15

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Af ofvan anförda siffror framgår, att för närvarande kommer på hvarje

apparat i Stockholmsnätet dubbelt och i landsnätet en och en half gångså

lång reservledning, som det gjorde enligt 1901 års aftal. För att

kunna göra en riktig jämförelse mellan de båda olika köpekontrakten

måste sålunda det i bruk varande nätet tagas för sig och reservledningarna

för sig. Detsamma gäller äfven beträffande reservklaffarna.

1 1901 års förslag funnos under Stockholmsnäten upptagna 7,000

kilometer reservledningar i underjordskablar, indragna i cementtrummor,

till ett pris af 100 kronor per kilometer dubbelledning. I detta pris

ingick äfven ersättning för cirka 340,000 meter tompipor i cementtrummor

äfvensom för alla luftreservledningar och nedledningar i Stockholm.

Sedan år 1901 hafva reservledningarnas längd ökats från 7,000

kilometer till nära 23,000 kilometer och på grund häraf har Telegrafstyrelsen

ansett det år 1901 bestämda priset per kilometer dubbelledning,

100 kronor, för högt. Efter noggranna beräkningar af kostnaderna

för de af telegrafverket under senare åren utförda underjordsledningar

i Stockholm, har Telegrafstyrelsen funnit att ett pris af 65

kronor per kilometer bör kunna anses skäligt för dessa reservledningar,

om i detta pris äfven inberäknas kostnaderna för omkring 172,000

meter tompipor äfvensom luftreservledningar med nedledningar och tillhörande

telefonstativ. För bestridande af kostnaderna för de ändringar

och omflyttningar, som efter telegrafverkets öfvertagande af de enskilda

näten komma att erfordras, har emellertid Telegrafstyrelsen på det

enligt ofvan angifna grunder beräknade priset för reservledningarna i

Stockholm ansett sig böra fordra en rabatt af tillsammans 180,375

kronor. För de i den nya hufvudstationen i Stockholm befintliga reservklaffarna

måste det i köpekontraktet bestämda pris, 60 kronor för

klaff, anses moderat. Sammanlagda kostnaden för reservledningar och

reservklaffar i Stockholm uppgår till 1,511,760 kronor.

Äfven antalet reserver i landsnätet har sedan år 1901 undergått

en betydlig ökning, eller från 446 kilometer till cirka 1,034 kilometer.

Af dessa ledningar äro nära hälften, eller 42 procent, underjordiska.

Dessa ledningar hafva flerstädes endast kunnat nedläggas efter skedd

bergsprängning, hvilken omständighet gifvetvis fördyrat anläggningen.

Därjämte bör uppmärksamheten fästas på, att nära 10 procent af ifrågavarande

reservledningar utgöras af 1 millimeters koppartråd, således af

tråd med dubbelt så stor area som i vanlig jordkabel med 0,7 millimeters

tråd. För ernående af minskad kapacitet har den kabel, som

innehåller här ifrågavarande ledningar, konstruerats med stort luftutrymme

mellan trådarne, hvarigenom kabelns diameter betydligt ökats,

s. 28 Kontrollera mot PDF

Nya centralstationen

i

Stockholm.

Köpesumman.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

så att blymantel af 2,5 millimeters tjocklek behöft användas i stället

för 2 millimeters och kostnaderna därigenom ökats. Nu anförda omständigheter

hafva gjort, att Telegrafstyrelsen ansett det i förslaget

upptagna å-priset — 60 kronor per kilometer —- för dessa reservledningar

synnerligen skäligt. Icke heller mot det fordrade priset —- 25

kronor per stycket — för reservklaffar å landsstation med inledningar

torde någon berättigad anmärkning kunna göras. Priset på reservledning

i sjökabel har Telegrafstyrelsen däremot ansett sig böra nedbringa

från 750 till 400 kronor per kilometer.

Enligt ofvan angifna beräkningsgrunder kommer kostnaden för

reservledningarna i landsnätet att uppgå till 121,250 kronor.

För vinnande af större öfverskådlighet har Telegrafstyrelsen uppgjort

en jämförande tablå öfver apparaters och ledningars pris m. m.

enligt 1901 och 1906 års köpekontrakt, hvilken tablå såsom bilaga 2

liärhos i underdånighet bilägges.

För den under byggnad varande nya centralstationen i Stockholm

var i 1901 års kontrakt upptagen en köpesumma af 370,800 kronor,

under det att värdet af den gamla, då ännu i bruk varande stationen

ingick i det för Stockholmsnätets apparater bestämda priset. Värdet

af den gamla stationen, hvilkens inredning påbörjades år 1887, måste

emellertid anses hafva varit högt obetydligt, då dess konstruktion var

otidsenlig, och större delen af växelborden endast kunde anses hafva

skrotvärde. Den nya stationen är nu färdigbyggd och tagen i bruk, men

någon särskild köpesumma för densamma är icke upptagen i det nu

upprättade kontraktet. Större delen af den gamla stationen finnes ännu

kvar och skall äfven utan särskild ersättning ingå i köpet. Vid jämförelse

mellan det nu träffade aftalet och det, som ingicks år 1901, bör

sålunda nätets nuvarande värde ökas med den nya stationens bokförda

värde omkring 1,195,000 kronor, minskadt med det i 1901 års förslag

upptagna värdet, 370,800 kronor. Genom insättande af nya växelbord

kommer stationens värde tillträdesdagen säkerligen att öfverstiga detta

belopp och antagligen uppgå till omkring 1,210,000 kronor.

På grund af de förändringar ett större telefonnät ständigt är

underkastadt, kan helt naturligt köpeskillingen icke exakt angifvas

förrän vid tiden för öfvertagandet.

Enligt de beräkningar, som nu kunnat verkställas, skulle såsom i

köpekontraktet angifvits vid tillträdesdagen, den 1 juli 1906, köpeskillingen

uppgå till följande belopp:

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 128.

Näten i Stockholm................................ kr. 11,478,330 —

Landsnätet............................................... » 2,059,670:

Reserverna.............................................. » 1,633,000:

Fastigheterna ............... » 1,370,000:

eller tillhopa kr. 16,541,000: —

Härtill skulle komma lösesumma för telefondriften tillhörande

möbler och inventarier, hvilken beräknas komma att uppgå till omkring

80,000 kronor. ____

En fullt tydlig jämförelse mellan den nu föreslagna köpesumman Jämförelse

och det pris, som enligt 1901 års kontrakt skulle erläggas, kan endast

erhållas, om nätens värde den 1 juli 1906 bestämmes dels enligt de år

1901 angifna å-priser och dels enligt det nu föreliggande köpekontraktet.

Storleken af nätens värde i ena och i andra fallet framgår af nedanstående

tablå.

Värde enligt de i

1901 års förslag

angifna å-priser:

Värde enligt 1906

års köpekontrakt:

Stockholmsnäten............................................................

Kr. 11,478,330: —

Kr. 11,478,330: —

Landsnäten ..................................................................

Eeserver jämto den nya centralstationen i Stockholm,

(upptagen till sitt nu bokförda värde, 1,195,000 kronor,

» 2,699,685: 5 o

» 2,059,670: —

minskadt med värdes å reservklaffarna, 210,840 kronor)

» 3,591,650: —

» 1,688,000: —

Summa

Kr. 17,769,665: 50

Kr. 15,171,000: —

Köpeskillingen för näten med reservledningar enligt det nu träffade

aftalet understiger sålunda med kronor 2,598,665: 50 det pris, som

näten med användning af å-priserna i 1901 års kontrakt skulle betingat.

Härtill kommer den räntevinst, 130,640 kronor, som telegrafverket gör

genom att reserverna få betalas succesivt under åren 1907—1910. Ben

nu erhållna nedsättning en i köpeskillingen motsvarar sålunda i rundt tal

2,730,000 kronor.

Vid jämförelse mellan 1901 års köpekontrakt och det nu föreliggande

torde man med fog kunna göra sig den frågan hvad orsaken

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

kan vara att bolagen nu förmåtts lämna en så högst betydlig nedsättning

i det pris, som år 1901 begärdes. Den öfverenskomna betalningen

är dock icke så hög, att bolagen af densamma kunnat lockats att afsluta

köpet, ty mot ett sådant antagande kan anföras, dels att de opartiske

sakkunnige ansågo äfven det år 1901 begärda högre priset för telefonnäten

fullt skäligt och för staten förmånligt, dels ock att telefonnäten

såsom affär lämnat, och otvifvelaktigt äfven kommer att lämna, aktieägarna

en tillfredställande utdelning, hvilken säkerligen än ytterligare

kommer att ökas under den återstående delen af koncessionstiden. Skälet

till prisnedsättningen kan sålunda icke ligga däruti att bolagen genom

försäljningen vänta sig en större vinst. Detta skäl kommer gifvetvis

att användas för uppdrifvande af aktievärdet i spekulationsändamål, så

snart den nu träffade öfverenskommelsen blir känd. Upplösningen af

ett väl skött bolag, som under många år haft betydande vinst men

icke utdelat densamma utan användt den till afskrifningar, utvidgningar

af nätet eller till bildande af fonder, kommer alltid att medföra en

afsevärd ökning af bolagets tillgångar utöfver det bokförda värdet med

däraf följande uppgång af aktiernas noterade värde. Man skulle

också kunna antaga, att bolagen önska frigöra det i telefonaffären bundna

kapitalet, för att använda det på annat sätt. År 1901 hade man

möjligen kunnat hafva anledning till en sådan förmodan, emedan

Allmänna bolaget då låg ute med ett mycket stort kapital i förlag

för telefonbolagen i Moskva och Warschau, hvilkas telefonanläggningar

Allmänna bolaget åtagit sig att utföra. Sedan de ryska bolagen

under år 1905 afslutat ett obligationslån på 15 millioner francs, äro

dessa förlag nu återbetalda. Mot det här gjorda antagandet talar

äfven den omständigheten, att bolagen, såsom förut omförmälts, själfva

föreslagit ett byte, vid livilket ingen mellangift skulle behöfva ifrågakomma.

Man måste sålunda på annat håll söka förklaring till bolagens

tillmötesgående och en sådan torde icke vara så svår att finna.

Anledningen till prisnedsättningen är enligt Telegrafstyrelsens

förmenande otvifvelaktigt en följd af den ändrade ställning rikstelefonen

numera intager i hufvudstaden. Vid 1901 års början

uppgick antalet rikstelefonapparater inom Stockholm till 7,333 och

inom öfriga delen af 70-kilometersområdet till 3,492 eller sammanlagdt

till 10,825 stycken. Vid 1905 års utgång voro motsvarande

siffror 12,530, 6,047 och 18,577. Rikstelefonens abonnentantal inom

nämnda område var vid 1905 års slut lika stort som bolagens

abonnentantal vid utgången af år 1897. Under det att bolagens

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

abbonnentantal år 1897 var omkring tre gånger så stort som rikstelefonens

inom samma område, var bolagens abbonnentantal vid slutet

af år 1905 endast något mera än dubbelt så stort som rikstelefonens.

Genom denna betydliga tillväxt äfvensom genom samtrafikens upphörande

intager rikstelefonnätet i Stockholm med omnejd numera en

helt annan ställning än år 1901. Detta förändrade förhållande mellan

rikstelefonnätet och de enskilda näten äfvensom den önskan, som under

förhandlingarna lagts i dagen, att medverka till ordnandet af de för

närvarande för allmänheten högst otillfredsställande telefonförhållandena

i hufvudstaden, har synbarligen i hög grad bidragit till, att nu föreliggande

uppgörelse kunnat komma till stånd. Telegrafstyrelsen har

visserligen icke förbisett, att det ligger nära till hands, att häraf

å andra sidan draga den slutsatsen, att, om inlösen af de enskilda

telefonnäten finge anstå ytterligare några år, ännu förmånligare

villkor för staten skulle kunna erhållas. Äfven om detta mot förmodan

skulle kunna ske, lära de stora summor, som under uppkofstiden

måste nedläggas på sådana arbeten, som efter nätens sammanslagning

blifva obehöfliga eller måste göras om, komma att flerdubbelt

öfverstiga eu eventuell ehuru osannolik prisreduktion. Såsom ett mycket

belysande exempel på ett sådant ganska betydande arbete är Telegrafstyrelsen

i tillfälle meddela, hurusom bolagen redan fattat beslut om

inredande af eu ny telefonstation på Södermalm, för eu kostnad af

omkring en million kronor. Denna station skulle efter sammanslagningen

blifva utan användning, enär samtliga ledningar från de å

Södermalm och i staden inom broarna boende abonnenterna därefter

böra sammanföras till telegrafverkets nuvarande station vid Skeppsbron.

Köpeskillingen för fastigheterna n:rs 13 och 14 i kvarteret Åskslaget

var i 1901 års köpekontrakt bestämd till 954,477 kronor, jämte

hvad Allmänna bolaget visat sig hafva efter ingången af år 1901 kontant

utbetalt för fullbordande af egendomarnas bebyggande.

De tillkallade sakkunnige omförmälde beträffande berörda fastigheter,

att dessa voro i köpekontraktet beräknade endast till sitt bokförda

värde. Med hänsyn därtill och då särskild! den ena fastigheten

af bolaget förvärfvats på en tid, då såväl tomtvärdet som byggnadskostnaderna

voro betydligt lägre än för närvarande, ansågo de sak
-

Fastigheterna
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 128.

kunnige, att man torde kunna redan på förhand hafva skäl till det antagande,

att priset måste anses vara för staten fördelaktigt. De sakkunnige

hade emellertid, såsom ofvan nämnts, trott sig böra inhämta

en särskild sakkunnig fackmans omdöme och därför vändt sig till en

af hufvudstadens mest framstående byggmästare. Denne hade från ren

byggnads- och tomtsynpunkt besiktigat fastigheterna och i afgifvet yttrande

meddelat, att egendomarna befunnits väl underhållna och i godt

stånd, och ansåg besiktningsmannen, att den begärda köpeskillingen för

fastigheterna icke var för högt tilltagen. Efter verkställd ny undersökning

har samme besiktningsman i afgifvet intyg meddelat, att egendomarna

fortfarande befinnas väl underhållna och i godt stånd samt att

besiktningsmannen anser den begärda köpeskillingen icke var för högt

tilltagen.

Sedan nybyggnaden afslutats äro nämnda fastigheter, som tillsammans

omfatta en tomtareal af 1,030 kv.-meter, bokförda till det i köpekontraktet

angifna värdet 1,040,000 kronor. Häruti inbegripes äfven

värdet af de inom egendomarna befintliga maskinerna för elektrisk belysning.

Hyresinkomsterna å dessa fastigheter utgöra enligt från Allmänna

bolaget lämnad uppgift:

Hyror påförda telefondriften.................................... kr. 44,662: 50

Uthyrda butiker m. m. ............................................. » 11,900: —

eller tillsammans kr. 56,562: 50

motsvarande 5,4 procent af köpeskillingen.

Allmänna telefonbolaget hade i 1901 års köpekontrakt förbundit

sig att, såsom ägare till fastigheterna n:rs 11 och 12 i kvarteret Åskslaget,

medgifva den nya ägaren till egendomen n:rs 13 och 14 i samma

kvarter att äfven för framtiden begagna nuvarande fönsterrätt mot

egendomen n:rs 11 och 12 samt att för denna servitutsrätt erhålla inteckning

i sistnämnda fastighet. Samma erbjudande har under förhandlingarna

rörande det nu uppgjorda aftalet äfven från bolagets sida

gjorts, men har Telegrafstyrelsen ansett sig böra påyrka att fastigheterna

n:rs 11 och 12 äfven skola ingå i köpet. Mångårig erfarenhet

har nämligen gifvit vid handen, att utvecklingen på telefonväsendets

område sker hastigare än man kunnat haft anledning förutse.

Särskilt hafva telefonlokalerna, äfven om de tilltagits så stora, att de

efter verkställda beräkningar bort vara tillräckliga under eu lång följd

af år, redan efter ett fåtal år varit i behof af utvidgning. När sådan

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 128.

utvidgning sedan måst ske, hafva de enskilda fastighetsägarna nästan

utan undantag begagnat tillfället att utkräfva oskälig ersättning därför.

Visserligen kunde i detta fall den egendom, i hvilken bolagets lokaler

finnas inrymda, synas blifva äfven för en tid framåt tillräcklig för telefonrörelsens

behof, men förr eller senare måste utvidgning ske. Då

man icke har någon säkerhet för, att icke framtida egare till den närliggande

egendomen komma att bereda sig en oskälig vinst vid egendomens

försäljning till staten, synes nödig förtänksamhet bjuda, att

Telegrafsstyrelsen begagnar tillfället att redan nu försäkra sig om möjlighet

till framtida utvidgning utan alltför stora kostnader. Detta

erbjuder sig nu, enär Telegrafstyrelsen lyckats förvärfva ifrågavarande

egendom till ett pris, som måste anses synnerligen billigt.

Egendomsvärdet i den centrala del af staden, där nu ifrågavarande

fastigheter äro belägna, är nämligen mycket högt uppdrifvet.

Till bedömande af detta värde tillåter sig Telegrafstyrelsen

i underdånighet erinra, att en omedelbart norr om Allmänna

bolagets fastigheter vid hörnet af Hamngatan belägen egendom nyligen

af Stockholms stad inköpts för ett pris motsvarande 75 kr. per kvadratfot

eller omkring 850 kronor för kvadratmeter. Likaledes har helt nyligen

en annan egendom belägen vid Brunkebergstorg helt nära söder

om bolagets fastigheter försålts för ett pris motsvarande kronor 69: 81

per kvadratfot eller omkring 790 kronor för kvadratmeter. Då meningen

i detta senare fall varit att totalt ombygga de å tomten befintliga

åbyggnaderna, representerar det angifna priset endast tomtens ungefärliga

värde.

Med stora svårigheter har det lyckats Telegrafstyrelsen att träffa

aftal om fastigheternas försäljning till taxeringsvärdet för desamma,

eller 330,000 kronor. Denna köpeskilling motsvarar, då fastigheternas

tomtareal är 797 kvadratmeter, ett pris af omkring 37 kronor per

kvadratfot eller 414 kronor för kvadratmeter.

Hyresbeloppet för uthyrda lägenheter i fastigheterna n:ris 11 och

12 i kvarteret Åskslaget utgör för närvarande 19,200 kronor, eller 5,8

procent på köpeskillingen.

Hvad beträffar ifrågavarande egendomars beskaffenhet och deras

värde ur ren byggnads- och tomtsynpunkt får Telegrafstyrelsen i underdånighet

hänvisa till följande sakkunniga yttrande:

»Anmodad att afgifva utlåtande öfver Allmänna telefonbolagets

egendom n:o 11 och 12 inom kvarteret Åskslaget vid Malmskillnadsgatan

härstädes får jag härmed efter att hafva å samma egendom verkställt

besiktning meddela, att egendomen befunnits i godt stånd samt

Bih. till Eiksd. Prat. 1906. 1 Samt. 1 Afä. 66 Haft. 5*

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Öfriga bestämmelser

i

köpekontraktet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

att jag anser det af bolaget begärda priset (330,000 kronor) för densamma

är jämförelsevis billigt. Stockholm den 3 mars 1906.

Oscar Herr ström.))

Det tillfälle, som här bjudes, att för ett pris, som med hänsyn till

nuvarande tomtvärden och byggnadskostnader måste anses synnerligen

förmånligt, förvärfva ifrågavarande fastigheter och därigenom förebygga

att statsverket i en framtid tvingas att för desamma erlägga en kanske

flerdubbelt högre köpeskilling anser Telegrafstyrelsen ovillkorligen böra

begagnas.

Hvad slutligen beträffar öfriga i köpekontraktet intagna bestämmelser

öfverensstämma dessa i hufvudsak med 1901 års kontrakt. Eu

del ändringar hafva dock ansetts böra vidtagas. För att icke gifva

anledning till en sådan anmärkning, att bolagen genom särskildt forcerad

abonnentökning strax före tillträdesdagen skulle kunna betinga

sig det för i bruk varande apparater bestämda högre pris äfven för

sådana i sista stunden tillkomna abonnenter, har i kontraktet stipulerats,

att, om värdet af telefonnätet vid tillträdet öfverstiger det i kontraktet

angifna, betalning för öfverskottet skall erläggas beträffande apparater

endast beräknadt efter dessas inköpspris och beträffande ledningar och

nummer i växelbord enligt de under rubriken »reserver» angifna grunder.

Till underlättande af denna afräkning hafva äfven i kontraktet

intagits de pris på olika slags ledningar, som legat till grund vid bestämmandet

af kontraktets å-pris på reservledningar.

Med afseende å de delar af telefonnäten, som utan särskild ersättning

skola öfverlämnas till telegrafverket, hafva bland annat längden

af föreningsledningarna mellan de olika stationerna ökats från 1,800

kilometer till 2,780 kilometer, foreningsborden från 12 till 15 stycken

samt växelborden å landslinjestationerna i Stockholm från 9 till 11

stycken.

Allmänna telefonbolaget har i kontraktet förbundit sig att från

öfverlåtelsedagen afstå från den genom nådiga resolutionen den 1 maj

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

1891 bolaget meddelade rätt att anordna telefonledningar inom 70- kilometersområdet.

Betalning för de sålda näten äfvensom för fastigheterna, inventarier,

verktyg och möbler skall erläggas före innevarande års slut å

dag, som Telegrafstyrelsen minst en månad förut meddelar bolagen,

med skyldighet för Telegrafstyrelsen att å köpeskillingen erlägga 4

procents ränta från tillträdesdagen. De för köpeskillingens erläggande

nödvändiga medlen hade Telegrafstyrelsen tänkt sig kunna erhålla

genom lån, anvisadt af Riksdagen, på samma villkor, som gälla för de

lån Telegrafstyrelsen sedan flere år tillbaka årligen erhållit för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende. För att möjligen underlätta likvidens

verkställande är i kontraktet rätt förbehållen telegrafverket att

erlägga köpeskillingen genom öfverlämnande åt bolagen till parikurs af

Riksgäl dskontorets obligationer. Telegrafverket är i detta fall dock

skyldigt ansvara för, att bolagen å sin fordran erhålla ränta under de

första tio åren efter fyra procent och sedermera, tills betalning sker,

efter tre och en half procent.

Betalningen för reserverna skall erläggas kontant med en fjärdedel

af beloppet vid ingången af åren 1907, 1908, 1909 och 1910. Genom

denna bestämmelse skulle likviden för reservledningarna icke behöfva

erläggas förrän ungefär samtidigt som dessa beräknas kunna tagas i

bruk, hvarigenom telegrafverket undgår att hafva ett så stort antal

reservledningar liggande obegagnade under flere år utan att gifva någon

afkastning. De för betalning af reservledningarna erforderliga medlen

bär Telegrafstyrelsen ansett lämpligast böra tagas från de lånemedel,

som äfven framdeles komma att erfordras för den alltjämt fortgående

utvecklingen af telefonväsendet.

Punkterna 4, 5, 6, 7, 10 och 11 äro, med erforderliga tidsändringar,

i hufvudsak lika med motsvarande punkter i 1901 års kontrakt.

De i sistnämnda kontrakt under punkterna 7, 9, 10 och 13 intagna

bestämmelserna hafva, såsom numera obehöfliga, i det nu uppgjorda

kontraktet uteslutits.

Sedan Telegrafstyrelsen här ofvan redogjort för köpekontraktets

innehåll och jämfört detsamma med 1901 års kontrakt, går Telegrafstyrelsen

nu att lämna eu redogörelse för den föreslagna affären med

hänsyn till telefonnätens räntabilitet, sedan de öfvergått i statens ägo.

Telefonnätens

räntabilitet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N'':o 128.

Såsom förut omförmälts hade de sakkunnige beräknat, att afkastningen

å näten under år 1903 skulle lämna en ränta å köpeskillingen

— oberäknad! fastigheterna — af 6,25 procent. I köpeskillingen varda

inberäknadt ett belopp af 100,000 kronor, utgörande betalningen för

den vid öfverlåtelsen i förråd befintliga materielen. Endast en liten

del af denna materiel är emellertid erforderlig för de i bruk varande

nätens underhåll, i det att den allra största delen däraf är afsedd för

anläggning af nya förbindelser åt nytillkommande abonnenter. Det

synes därför Telegrafstyrelsen riktigast, att denna post uteslutes, i

hvilket fall öfverskottet af telefondriften under nämnda år skulle hafva

lämnat en ränta af omkring 6,3 procent på det i affären nedlagda

kapitalet.

Telefonnätens värde den 1 juli 1906 beräknas i det nu upprättade

kontraktet komma att utgöra:

Stockholmsnäten ................................................... kr. 11,478,330: —

I.andsnät et............................................................... » 2,059,670: —

Möbler m. in. för telefondriften ..................... » 80,000: —

eller tillsammans kr. 13,618,000: —

Enligt räkenskaperna för år 1904 hafva inkomster och utgifter i

medeltal per abonnent hos de enskilda bolagen utgjort:

Inkomster:

Inom Stockholm

Utom »

kr. 56: 52

)) 50:80

Utgifter:

Inom Stockholm..................................................................... kr. 32: 10

Utom » ..................................................................... » 25: 16

Under antagande att näten vid öfverlåtelsen komma att omfatta

35,300 abonnenter inom och 6,700 abonnenter utom Stockholm, skulle

med användande af nyss anförda siffror de inkomster och utgifter, som

de inköpta näten komme att medföra för telegrafverket, utgöra:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 128.

37

Inkomster:

35,300 abonnenter inom Stockholm

å kronor 56: 52 ............................. kr. 1,995,156: —

6,700 abonnenter utom Stockholm

å kronor 50:80.............................. » 340,360:— 2 335 516-

Utgifter:

35,300 abonnenter inom Stockholm

å kronor 32: 10.............................. kr. 1,133,130: —

6,700 abonnenter utom Stockholm

å kronor 25: 16.............................. » 168,572: — pr ^ gpj jq2-

och således uppkomma ett öfverskott af kr. 1,033,814: —

A den för själfva näten öfverenskomna köpesumman — 13,618,000

kronor — utgör nämnda öfverskott en ränta af 7,6 procent.

Ehuru Telegrafstyrelsen utan tvifvel kommer att kunna betjäna

och underhålla ledningarna i landsnätet för samma kostnad, kr. 25: 16

per abonnent, som bolagen, har emellertid Telegrafstyrelsen ansett sig

böra vid beräkningen af nätens räntabilitet öka denna kostnad till

samma belopp, som upptagits såsom utgift för abonnenterna inom Stockholm,

eller kr. 32: 10. Om inkomsterna, såsom förut, beräknas uppgå

till...........;....................................................................................... kr. 2,335,516: —

men utgifterna anses uppgå till kr. 32: 10 för hvar

och en af samtliga 42,000 abonnenter eller ......... » 1,348,200: —

skulle öfverskottet utgöra kr. 987,316: —

eller 7,25 procent af köpeskillingen, 13,618,000 kronor.

Då Telegrafstyrelsen, äfven med den för landsnätet höjda utgiftssiffran,

ansett sig böra beräkna en afkastning å det nedlagda kapitalet

af 7,25 procent, för att detta kapital skulle kunna med den i kontraktet

bestämda räntan amorteras på 20 år, har Telegrafstyrelsen fasthållit

vid sin fordran om sådan rabatt på det begärda priset å landsnätet,

att nämnda afkastning å köpeskillingen skulle med säkerhet kunna påräknas.

Efter långvariga underhandlingar har äfven denna nedsättning

af bolaget beviljats.

I detta sammanhang torde böra framhållas de besparingar i utgifter,

som uppkomma genom statens öfvertagande af de enskilda näten och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

därmed möjliggjord gemensamhet i förvaltningen. De sakkunnige framhöllo

i sitt merberörda utlåtande, att, förutom den minskning i nyanläggningskostnad,

som kommer att under flere år föranledas af det

stora antalet redan befintliga reservledningar och det befintliga utrymmet

i cementkabelblocken, förvaltningskostnaderna skulle blifva betydligt

lägre därigenom, att en gemensam skötsel först och främst medförde

minskning af stationernas antal och användande i vidsträckt mån af gemensam

personal och gemensamma lokaler, jämte däraf föranledd sänkning af

utgifterna för aflöningar, hyror, vedbrand, ljus in. in. Vidare komme

de direkta underhållskostnaderna att sjunka, då de af nuvarande förhållandena

nödvändiggjorda dubbla linjerna i mycket stor utsträckning

komme att försvinna. Slutligen kunna en del expeditionskostnader

nedbringas, hvarjämte vissa utgifter helt och hållet bortfalla, såsom

bolagens skatter och förvaltningskostnader in. in. Beträffande sist nämnda

utgifter äro i bolagens bokslut för år 1904 upptagna såsom arfvoden till

verkställande direktör, styrelse och revisorer samt såsom ntskylder i

Stockholm och på landet ett belopp af kronor 80,697: 08, som sålunda

efter telegrafverkets öfvertagande af näten kommer att inbesparas.

I afseende på personalen kunna, i den mån behofvet växer och

personalen hinner omplaceras, inbesparas aflöningar till ett antal vid

linje- och trafikafdelningarna anställda funktionärer äfvensom till lcontorsbiträden,

nummerbyrå- och katalogredaktionspersonal in. fl. Äfven

i utgifterna för hyror kunna besparingar ske, och slutligen komma

kostnaderna för tryckning af kataloger att afsevärdt kunna nedbringas.

Besparingarna i nu angifva hänseenden beräknades år 1901 af Telegrafstyrelsen

komma att utgöra omkring 95,000 kronor per år och

torde säkerligen icke heller nu komma att uppgå till lägre belopp.

I detta sammanhang torde böra omnämnas ett annat förhållande,

som verkar i motsatt riktning d. v. s. kommer att förorsaka en

minskning i inkomsterna. Man måste nämligen förutsätta, att en

del af de abonnenter, som för närvarande hafva såväl rikstelefon som

enskild telefon, efter statens öfvertagande af de enskilda näten icke

längre skola hafva behof af två telefonapparater. Större delen af dessa

till ett antal af omkring 6,300 stycken uppgående abonnenter med

dubbelapparater torde emellertid, såsom de sakkunnige äfven på sin tid

framhållit, hafva behof af båda apparaterna äfven efter nätens sammanslagning.

Till och med om man antager, att ett så stort antal som

3,000 af dessa abonnenter skulle nöja sig med en apparat, skulle den

häraf minskade inkomsten, omkring 170,000 kronor, mer än väl mot
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

vägas af de ofvan omförmälda besparingarna i utgifter. Inom två år

vore för öfrigt dessa afgående abonnenter ersatta af nytillkommande.

Det torde knappast behöfva omnämnas, att Telegrafstyrelsen vid

afslutandet af nu föreliggande köpeaftal måst gå tillväga med den allra

största varsamhet och först efter moget öfvervägande nu för Eders

Kungl. Maj:t framlägger detta köpeaftal, sedan bolagen förmåtts ingå

på den af Telegrafstyrelsen fordrade nedsättningen i köpesumman.

Visserligen synes det Telegrafstyrelsen vara ådagalagdt, att med

den nu föreslagna köpeskillingen, telefonnäten, sådana de befinnas

vid öfvertagandet, komma att lämna en fullt tillfredsställande afkastning,

men då såväl köpesumman som kostnaderna för nätens framtida

utvidgning måste bestridas af lånemedel, hvilka skola förräntas och

under tjugu år amorteras, har Telegrafstyrelsen ansett försiktigheten

bjuda, att eu undersökning sker, huruvida under denna tid Telegrafstyrelsen

med säkerhet skall blifva i stånd att fullgöra de förbindelser

Styrelsen iklädt sig beträffande lånens förräntning och amortering.

För detta ändamål har Telegrafstyrelsen uppgjort en beräkning öfver

den ekonomiska ställningen under åren 1906—1928, beträffande telefonnäten,

sådana de vid öfvertagandet befinna sig, och utan att den under

åren skeende utvidgningen tagits med i beräkningen. Abonnentantalet

antages sålunda under hela denna period utgöra 42,000. Vid nätets

öfvertagande den 1 juli 1906 beräknas 3,000 s. k. dubbelabonnenter

afgå, och af de därigenom lediga apparaterna uppsättas under år 1906

hos nya abonnenter 1,000 stycken och under år 1907 återstoden, 2,000

stycken. Uppsättningskostnaden för dessa apparater beräknas såsom

vanlig flyttningskostnad till 15 kronor för stycket.

Åren 1906 och 1907 anses åtgå för ordnandet af driften hos de

sammanslagna näten. Kostnaderna för de genom sammanslagningen

erforderliga tekniska anordningarna äro beräknade att uppgå till 36,000

kronor under år 1906 och till 120,000 kronor under år 1907. Ökad

expeditionskostnad genom samtrafiken är antagen till 12,000 kronor för

år. Medelabonnemangspriset för hela nätet, såväl Stockholms- som

landsnätet, utgör kronor 55: 60, hvilket medelpris erhållits sålunda:

35,300x56: 52 + 6,700x50: 80

55: 60.

42,000

Driftkostnaden för hela nätet är upptagen till kronor 32: 10 per

abonnent; dock har intet afdrag gjorts för de under åren 1906 och 1907

bortfallande dubbelapparaterna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Till köpeskillingens likvidering har antagits att ett amorteringslån

å 13,620,000 kronor upptagits, å hvilket under år 1906 skulle afbetalas

92,700 kronor och under år 1907 242,700 kronor. Från och med år 1908

skulle återstoden amorteras på 20 år medelst halfårsinbetalningar. Vid

uppgörandet af denna kalkyl har nämligen antagits, att den tid af 1 Va

år, som ansetts behöflig för telefonförhållandenas ordnande efter öfvertagandet,

icke bör inberäknas i den tjuguåriga amorteringsperioden.

Räntan har i enlighet med bestämmelserna i köpekontraktet beräknats

utgå med 4 % under de tio första åren (7* 1906—xii 1916) och

därefter med 3 Va %>.

Som abonnemangsafgifterna inbetalas i förskott, bär å dem beräknats

ränta under i medeltal två månader. Denna ränta har satts till 2 %.

Å i bank insatta medel har beräknats 3 Va % ränta. Visserligen erhåller

telegrafverket ingen ränta å sina i riksbanken insatta medel, men då

här ifrågavarande belopp kunna användas till amortering af telegrafverkets

lånemedel, hvarigenom räntan å dessa lån, 3 SU å 4 %, inbesparas,

har Telegrafstyrelsen ansett riktigt att i kalkylen tillgodoräkna

sig räntan å dessa medel, men har denna ränta endast satts till 3 Va %.

Vid 1927 års slut och sedan årets vinst fördelats, är enligt kalkylen

1906 års amorteringslån till fullo betaldt

med tillsammans .......................................................... kronor 13,620,000: —,

dessutom har under året erhållits en nettovinst

af................................................................................ » 716,100: —

och sålunda under den angifna perioden intjänats kronor 14,336,100: —

År 1928 kommer enligt denna kalkyl att lämna en disponibel vinst

af 1,007,800 kronor.

Såsom af bilagan 3 framgår har bolagens abonnentantal varit i

ständigt stigande. Ökningen under de senaste fem åren visar ett medeltal

af 2,721 abonnenter. Medtages i beräkningen denna alltjämt fortgående

utvidgning af näten blir nettovinsten naturligtvis större, och öfverskottet

kan användas till eu hastigare amortering af köpesumman.

Om nu det ifrågasatta köpet sålunda granskas såväl beträffande

anläggningarnas materiella värde, som beträffande affärens räntabilitet,

icke endast under den närmaste tiden efter köpets afslutande utan

också under hela den tid, som åtgår, för köpesummans amortering,

måste detsamma efter Telegrafstyrelsens uppfattning anses såsom från

alla synpunkter fördelaktigt för staten. Ehuru det för köpesummans

gäldande erforderliga beloppet uppgår till en högst betydlig summa,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 128.

har Telegrafstyrelsen dock ansett sig utan tvekan kunna föreslå denna

summas uppbringande i form af lån, då, efter hvad Telegrafstyrelsen

visat, de till inköp föreslagna näten kunna gifva en afkastning, som

genast lämnar medel både till ränta och till köpesummans amortering

under en så jämförelsevis kort tid som tjugu år och som, med den

ökning i trafik och abonnentantal, hvilken efter hittills vunnen, mångårig

erfarenhet är att emotse, förvisso kommer att än ytterligare växa.

På grund af hvad Telegrafstyrelsen här ofvan anfört får Styrelsen

i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Magt, under förutsättning att

Stockholms Allmänna telefonaktiebolag lämnat i ärendet

omförmäldt godkännande, täcktes

dels godkänna det underställda, af Telegrafstyrelsen

med styrelserna för Stockholms Allmänna telefonaktiebolag

och Stockholms Bell telefonaktiebolag upprättade

köpekontrakt om de nämnda bolag tillhöriga

telefonnäten in. in.;

dels ock föreslå Riksdagen att, med gillande af

detta köpekontrakt, bemyndiga Riksgäldskontoret att

under innevarande år tillhandahålla Telegrafstyrelsen

det belopp, som efter uträkning och Eders Kungl.

Maj:t pröfning erfordras för fullgörande af den på

Styrelsen ankommande betalningsskyldighet enligt

nämnda kontrakt, att af Telegrafstyrelsen i Riksgäldskontoret

lyftas och jämte ränta motsvarande den

ränteutgift, som genom beloppets öfverlämnande till

Telegrafstyrelsen förorsakas Riksgäldskontoret, inom

tjugu år från första lyftningsdagen återgäldas medelst

afbetalningar, i den mån telegrafverkets medel därtill

lämna tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en

månad förut af Telegrafstyrelsen för Riksgäldskontoret

tillkännagifvas.

Ehuru det af Stockholms stadsfullmäktige den 14 mars 1902 lämnade

medgifvande, att det Stockholms Allmänna telefonaktiebolag meddelade

tillstånd att i vissa gator och öppna platser i hufvudstaden nedlägga

och under viss tid begagna telefonkablar in. in., af TelegrafBih.

till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 66 Käft. 6*

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

styrelsen finge öfvertagas på i hufvudsak oförändrade viJlkor, är affattadt

i så allmänna ordalag, att detsamma äfven torde hafva giltighet

vid det nu träffade köpeaftalet, kunde det möjligen ifrågasättas,

om icke det oaktadt yttrande från stadsfullmäktige torde böra infordras,

huruvida stadsfullmäktige vidhålla sitt beslut om berörda tillstånds

öfverlåtande å Telegrafstyrelsen, i den händelse köpeaftalet skulle vinna

Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande.

Underdånigst.

ARVID LINDMAN.

AXEL RYDIN.

Föredragande.

KNUT ERICSSON.

NILS L. H. JOHANSON.

ERNST CARLBERG.

V. Carlheim- Gyllensköld.

Stockholm den 8 Mars 1906.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

43

Bil. 1.

(till telegrafstyrelsens skrifvelse.)

Kontrakt.

Emellan Kungl. Telegrafstyrelsen, å ena sidan, samt Stockholms

Allmänna telefonaktiebolag och Stockholms Bell telefonaktiebolag, härnedan

kallade bolagen, å andra sidan, är slutadt följande aftal:

§ 1.

Bolagen försälja till Kungl. Telegrafverket på villkor, detta kontrakt

angifver, samtliga sina telefonanläggningar i Stockholm med omnejd

att af Kungl. Telegrafverket tillträdas och öfvertagas den 1 juli

1906. Därjämte försäljer Allmänna telefonaktiebolaget till Kungl.

Telegrafverket fastigheterna n:rs 13 & 14 i kvarteret Åskslaget med

adressnummer 28 och 30 vid Malmskillnadsgatan samt 25 och 27 vid

Norra Smedjegatan, äfvensom n:ris 11 & 12 i samma kvarter med

adressnummer 26 vid Malmskillnadsgatan samt 23 vid Norra Smedjegatan,

allt Jakobs församling, Stockholm, att af Kungl. Telegrafverket

tillträdas den 1 juli 1906.

§ 2.

Köpeskillingen för telefonnäten, sådana de befinnas den 1 juli 1906,

beräknas sålunda:

Näten i Stockholm med alla ledningar dubbeltrådiga af hoppar- eller

fosforbronstråd.

a) Hufvudstationerna vid Malmskillnadsgatan, Svartmangatan och Hornsgatan

med växelbord, annan attiralj samt dit indragna abonnentledningar:
4,

756 stjärn telefoner mot årspris af

100 kronor å 480 kronor ............... kr. 2,282,880: —

1,980 apparater med direkt egen ledning,

årspris 80 kronor å 440 kronor » 871,200: —

Transport kr. 3,154,080: —

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Transport kr. 3,154,080: —

10,552 apparater med kombinerad ledning,

årspris 60 kronor å 400 kronor » 4,220,800: —

67 apparater för Allmänna bolagets

eget behof å 200 kronor.................. » 13,400: —

3,904 anknytningar och sidoapparater

å 150 kronor......................................... » 585,600: —

b) Sekundärstationerna Brunkeberg,

Östermalm, Kungsholmen, Vasa,

Storkyrkan, Maria, Ersta, Tanto

och Djurgården med tillbehör:

13,983 apparater med begränsadt fri

samtalsrätt, årspris 36 å 45 kronor

jämte afgift för öfversamtal, å 250

kronor......................................................

58 anknytningar och sidoapparater å

150 kronor .............................................

» 3,495,750: —

» 8,700: —

Landsnätet.

Alla ledningar här likasom i Stock
-

holm dubbeltrådiga.

149 stjärntelefoner med direkta ledning

till centralstation i Stockholm

å 480 kronor.......................................... »

858 telefonapparater i Uppsala med

ledningar å 175 kronor..................... »

1,307 apparater i Norrtälge, Vaxholm,

Södertälge, Trosa, Mariefred, Strängnäs,

Enköping, Sigtuna samt Gnesta

stationssamhälle å 150 kronor......... »

3,741 telefonapparater å landsbygden

med ledningar intill 2 km. längd

samt andel i växelstation å 200

kronor ................................................... »

2,220 km. abonnentledning bortom 2

km. från centralstationen å 120

kronor ............................ »

71,520: —

150,150: —

196,050: —

748,200: —

266,400: —

Transport kr. 1,432,320: —

11,478,330: —

11,478,330: —

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Transport

263 apparater med anknytningsledningar

i ofvannämnda städer å 100

kronor .....................................................

382 telefonapparater med anknytningsledningar

å landet å 150 kronor ...

7,000 km. liufvudledningar af järntråd

n:r 11 å 120 kronor..........................

1,600 km. hufvudledningar af järntråd

n:o 8, koppartråd, bronstråd eller

bimetallisk tråd å 150 kronor.........

138,354 meter sjökabelledning å 75 öre

kr. 1,432,320: —

» 26,300: —

» 57,300: —

» 840,000: —

» 240,000: —

» 103,765: 50

kr. 2,699,685: 50

Afgår öfverenskommen rabatt å lands
nätet

........................................................ )> 640,015: 50

Summa kronor

Reserver:

I nätet inom Stockholm:

3,514 st. reservklaffar i hufvudstationen

vid Malmskillnadsgatan å

60 kronor............................................... kr. 210,840: —

22,789 km. ännu ej i bruk tagna ledningar

i underjordskablar, indragna

i cementtrummor, å 65 kronor pr

km. dubbeltrådig kopparledning...... » 1,481,285: —

kr. 1,692,125: —

Afgår öfverenskommen rabatt ............ » 180,375: —

I nätet utom Stockholm:

2,250 st. reservklaffar i landsstationer

med inledningar å 25 kronor ......... kr

1,025 km. reserviedningar i luft- och

jordkablar å 60 kronor .................... »

8,75 km. dubbelledning i sjökabel å

400 kronor pr km.............................. »

Summa kronor

56,250: —

61,500: —

3,500: —

11,478,330: —

2,059,670: —

13,538,000: —

1,511,750: —

121,250: —

1,633,000: —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Skulle värdet af telefonnätet efter de i detta kontrakt angifna

å-pris den 1 juli 1906 understiga den här ofvan beräknade summan,

göres motsvarande afdrag. Öfverstiger däremot värdet nämnda dag

det här ofvan upptagna, erlägges betalning för öfverskottet beträffande

apparater endast beräknadt efter dessas inköpspris samt beträffande

ledningar och nummer i växelbord enligt de under rubriken »Reserver»

angifna grunder, hvarvid särskild! iakttages, att i nätet inom Stockholm

ledning i jordkabel beräknas till kronor 38 : 78, ledning i sjökabel till

400 kronor och ledning i luftkabel till 30 kronor, allt per kilometer

dubbelledning. Vid tillträdet sker äfven justering enligt enahanda

grunder af de under rubriken »Reserver» upptagna värden äfvensom

af längder och antal.

Utan särskild ersättning öfverlämnas till Kungl. Telegrafverket,

hvad af bolagens kabelcementtrummor och kabelrör med en sträcklängd

af cirka 24,690 meter och en piplängd af cirka 172,190 meter ännu ej

tagits i bruk, äfvensom i Stockholm alla reserver i sjö- och luftkablar

samt alla luftreservledningar med nedledningar och tillhörande telefonstativ.

Vidare alla föreningslinjer mellan de olika stationerna i Stockholm,

motsvarande en dubbeltrådig längd af cirka 2,780 kilometer, alla

föreningsbord (15 multipelbord med automatiska afkopplingssignaler)

samt reserver (cirka 3,000) i stationerna i Stockholm med undantag af

ofvan omnämnda reserver i hufvudstationen, landslinjestationen i Stockholm

med 11 växelbord, likasom all annan till näten hörande egendom,

som ej i detta kontrakt särskilt upptagits.

§ 3.

Köpeskillingen för fastigheterna utgör:

för egendomen n:ris 13 och 14 kvart. Åskslaget kr. 1,040,000: —

» » » 11 och 12 » » ...... » 330,000: —

eller tillsammans kronor 1,370,000: —

§ 4.

Sådan materiel, som säljarne vid tillträdestiden inköpt eller kontrahera!,

men som vid samma tid ännu ej användts för anläggningar^,

öfvertages till inköpspris.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

§ 6.

Säljarne tillhöriga möbler, verktyg och inventarier för telefonaffären

lösas af Kungl. Telegrafverket efter värdering.

§ 6-

Alla af någotdera bolaget nu anställda tjänstemän samt andra biträden

för anläggningar^ eller deras drift, med undantag af öfveringeniören

hos Allmänna bolaget samt bolagens styrelsemedlemmar och

revisorer, anses från den 1 juli 1906 anställde hos Rikstelefonen med

rätt att, så länge de till Kungl. Telegrafstyrelsens belåtenhet fullgöra

sina åligganden, åtnjuta samma löneförmåner, som nu tillkomma dem;

och skall härvid den del af aflöningen, hvilken utgår som tantiéme

eller annat särskildt arfvode, utgå med samma belopp som för år 1905.

§ 7.

Alla de någotdera bolaget åliggande skyldigheter enligt upprättade

abonnemangskontrakt eller enligt aftal om rätt till fäste för telefonledningar

eller eljest angående telefondriften öfvertagas från den 1 juli

1906 af Kungl. Telegrafverket, som däremot från samma tid tillgodonjuter

alla de rättigheter, hvilka enligt samma kontrakt eller aftal tillkomma

bolagen eller något af dem.

§ 8.

Allmänna Telefonaktiebolaget afstår från öfverlåtelsedagen från den

genom nådiga resolutionen den 1 maj 1891 bolaget meddelade rätt att

anordna telefonledningar inom 70-kilometersområdet.

§ 9.

Betalning för de sålda näten likasom för fastigheterna, inventarier,

verktyg och möbler, skall å dag, som Kungl. Telegrafstyrelsen minst

en månad förut meddelar bolagen, erläggas före innevarande års slut

med tillägg af ränta efter 4 procent från den 1 juli 1906. Kungl.

Telegrafverket äger verkställa likviden genom öfverlämnande åt bolagen

till parikurs af Riksgäldskontorets obligationer, ställda att betalas

i kronor, pund sterling, francs och tyska riksmark, dock med skyldig
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

het för telegrafverket att ansvara, det bolagen å fordringen erhålla

ränta under de första tio åren efter fyra procent och sedermera, tills

betalning sker, efter tre och en half procent.

Före tillträdesdagen åligger det säljaren att hafva till Kungl.

Telegrafstyrelsen öfverlämnat behöriga åtkornsthandlingar rörande fastigheterna,

Reserverna likvideras kontant med en fjärdedel af beloppet hvarje

2 januari 1907, 1908, 1909 och 1910.

§ io.

Allmänna bolagets styrelse skall ofördröjligen underställa detta

kontrakt samma bolags pröfning, och är kontraktet att anses såsom

förfallet, därest det ej godkännes af detta bolag å stämma senast tre

veckor härefter.

§ ii.

Detta kontrakt skall jämväl anses till alla delar förfallet, därest

icke Kungl. Maj:t och 1906 års Riksdag gilla detsamma.

Af detta kontrakt äro tre lika lydande exemplar upprättade och

utväxlade. Stockholm den 8 mars 1906.

(Underskrifter.)

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 128.

49

Bil. 2.

(till telegrafstyrelsens skrifvelse.)

Jämförande tablå öfver 1901 och 1906 års köpekontrakt.

å

1901.

1 906.

pris.

Antal.

i

Värde.

Antal.

Värde.

A. Näten i Stockholm med alla led-

ningar, dubbelt rediga af koppar.

eller fosforbronstråd.

a) Hufvudstationerna vid Malmskillnadsgatan,

Svartmangatan och Hornsgatan med växel- bord, annan attiralj samt dit indragna

abonnentledningar:

Stjern telefoner med årspris af 100 kronor......

Apparater med direkt egen ledning, årspris af

480

—

3,886

1,865,280

—

4,756

2,282,880

—

80 kronor ......................

440

_

2,005

882,200

1,980

871,200

Apparater med kombinerad ledning, årspris af

60 kronor ............. . .

400

—

5,600

2,240,000

—

10,552

4,220,800

—

Apparater för Allmänna bolagets eget behof..

200

—

61

12,200

—

67

13,400

—

Anknytningar och sidoapparater..................

150

—

2,348

352,200

—

3,904

585,600

—

b) Sekundärstationerna Brunkeberg, Östermalm,

Kungsholmen, Vasa, Storkyrkan, Maria,

Ersta och Tanto (äfvensom 1906 Djurgår- den) med tillbehör:

Apparater med begränsadt fri samtalsrätt, års-

pris 36 å 45 kronor, jämte afgift för öfver- samtal....................

250

8,596

2,149,000

13,983

3,495,750

Anknytningar och sidoapparater..................

150

—

—

—

—

58

8,700

—

Summa antal apparater och köpesumma

—

—

22,496

7,500,880

_

35,300

11,478,330

_

Kostnad per apparat

—

—

—

833

43

—

325

16

B. Landsnätet.

Stjärntelefoner med direkta ledningar till cen-

tralstation i Stockholm ...........................

480

—

—

—

—

149

71,520

—

Telefonapparater i Uppsala med ledningar.....

175

—

664

116,200

“I

858

150,150

—

Transport

—

—

664

116,200

—

1,007

221,670

—

Bil. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 66 Höft. 7*

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 128.

å

1901.

1 90 6.

pris.

Antal.

Värde.

Antal.

Värde.

Transport

_

664

116,200

—

1,007

221,670

Apparater i Norrtälje, Yaxholm, Södertälje,

Trosa, Mariefred, Strängnäs, Enköping samt

Gnesta stationssamhälle (äfvensom 1906 Sig-

tima) ...................................................

150

—

950

142,500

—

1,307

196,050

—

Telefonapparater å landsbygden med ledningar

intill 2 km. längd samt andel i växelstation

200

—

2,377

475,400

—

3,741

748,200

—

Kilometer abonnentledn. bortom 2 km. från

centralstationen......................................

120

—

1,924

230,880

—

2,220

266,400

—

Apparater med anknytningsledningar i ofvan-

nämnda städer.......................................

100

—

155

15,500

—

263

26,300

—

Telefonapparater med anknytningsledn. å landet

150

—

275

41,250

—

382

57,300

—

Km. kufvudledningar af järntråd N:o 11 .......

120

—

5,063

607,560

—

7,000

840,000

—

1

Ph

O

CO

q

£

partråd, bronstråd eller bimetallisk träd....

150

—

1,562.5

234,375

—

1,600

240,000

—

Km. kufvudledningar inom Stockholm...........

120

—

561.4

67,368

—

—

—

—

» sjökabelledningar................................

750

—

100.8

75,060

—

138.354

103,765

50

Summa apparater och köpesumma

—

—

4,421

2,006,093

—

6,700

2,699,685

50

Afgår

—

—

—

67,368

—

—

—

—

Afgår rabatt i 1906 års förslag

Verklig köpesumma

—

—

—

—

—

640,015

50

"

—

—

1,938,725

—

—

2,059,670

41

Kostnad per apparat

438

52

807

Keserver:

I Stockholmsnätet:

c) Km. ännu ej i bruk tagna reservledningar i

underj ordskablar, indragna i cementtrummor

100

—

7,000

700,000

—

—

—

—

D:o d:o enligt 1906 års förslag ...............

65

—

—

22,789

1,481,285

—

d) Under byggnad varande ny centraltelefon-

station i Stockholm................................

—

—

370,800

—

—

—

—

Reservklaffar i hufvudstationen vid Malm-

skilnadsgatan .....................................

60

—

—

3,514

210,840

_

Transport

—

jl

—

| 1,070,800''-

1 —

| 1,692,125)—

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

51

å

1901.

1 9 06.

pris

Antal.

Värde.

Antal.

Värde.

Transport

—

—

_

1,070,800

_

—

1,692,125

—

I landsnätet:

Km. reservledningar i luft- och. jordkabel......

60

—

446

26,760

—

1,025

61,500

—

Reservlinjer ^(klaffar) i centralstationerna med

inledningar...........................................

25

—

1,442

36,050

—

2,250

56,250

—

Km. dubbelledning i sjökabel ....................

400

—

—

—

—

8.75

3,500

—

Summa

—

—

—

—

—

—

1,813,375

—

Afgår rabatt

—

—

—

—

—

—

180,375

—

Köpesumma

—

—

—

1,133,610

—

—

1,633,000

—

Summa km. reservledning

—

—

7,446

—

—

23,822.75

—

—

Summa st. reservklaffar

—

—

1,442

—

—

5,764

—

—

Sammanfattning.

Stockholmsnätet ...................................................

Landsnätet...........................................................

Reserver.............................................................

1901.

1 90 6.

Antal

app.

Y ärde.

Antal

app.

Värde.

22,496

4,421

7,500,880

1,938,725

1,133,610

—

35,300

6,700

11,478,330

2,059,670

1,633,000

—

Summa

26,917

10,573,215

—

42,000

15,171,000

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil J

(till, telegrafstyrelsens skrif velser ,

>i$V. W.>556. >557. >55$. >559. >590. >59>. >592. >595. >594. >595. >S96. Si9}. >595. >599. >300. >90>. >902. >905. >904. >905. >906. >90^. >905. >909. >9>0.>9».

54000.

Ok u i-n.

Lim

5 £000.

50000

45000.

A 6000

A A 000

A £000.

AOOOQ

55000

50000,

54-000

6 £000

50000

25000.

26000

24000.

22000.

20000.

>5000.

>6000

>4000

cxi.vijm

nos L

>2000

A 000

>555. >55A. >555. >556. >55?. >555. >559. >590. >59>. >592. >595. >594 >595. >526. >59?. >595. >599. >900.>90>. >902. >905.>20A, >905.>906.>907. >905. >90ä>9>0. >9».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1906:196 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi. Maj ds proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd. s. 1 i texten
  2. SU 1906:153 Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd. s. 1 i texten
  3. SU 1906:142 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd. s. 1 i texten