Sök i Ratio Lex

Angående försäljning af äganderätten till kronans till Torsebro krutbruk hörande fastigheter

1906-03-30 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:137, Angående försäljning af äganderätten till kronans till Torsebro krutbruk hörande fastigheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

1

N:r 137.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående

försäljning af äganderätten till kronans till Torsebro

krutbruk hörande fastigheter; gifven Stockholms slott den

30 mars 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

medgifva,

att äganderätten till Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna

Tyskemölla, Vs mantal, och Biskopsmölla, Vs mantal, i Färlöfs socken

och Kristianstads län, inbegripet äganderätten till magasin och kasthus

för krutproberingen, samt ali kronan i egenskap af ägare till berörda

fastigheter tillkommande rätt till vatten må till kammarherren James

Kennedy försäljas mot en köpeskilling, hvilken på köparens bekostnad

bestämmes i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof är föreskrifven i kungl. förordningen den 14

april 1866, under iakttagande därvid, att denna köpeskilling icke må

understiga 27,725 kronor, samt

att köpeskillingen må ingå till landtförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Majrts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Lars Tingsten.

Bill till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 75 Raft. (No 137)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 30 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Tingsten,

Biésert,

friherre Marks von Wuetemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

SciIOTTE,

Berg,

Bergström.

Departementschefen, statsrådet Tingsten anförde härefter:

))Uti underdånig skrifvelse den 15 maj 1905 har kammarherren

m. m. James Kennedy gjort framställning om ordnandet af de mellan

Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt honom såsom innehafvare af

Torsebro krutbruk, å andra sidan, bestående rättsförhållandena och i

sådant afseende anhållit, att han måtte få förvärfva äganderätten till

de krutbruket tillhörande fastigheterna Tyskemölla, Vs mantal, och

Biskopsmölla, Vs mantal, i Färlöfs socken och Kristianstads län med

tilihörande vattenfall; därvid sökanden, vidkommande den köpeskilling,

som af honom borde erläggas, dels hemställt, att Kungl. Maj:t

täcktes förordna om undersöknings verkställande för utrönande af vatten
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

kraftens storlek och det pris, som med hänsyn därtill och med fäst

afseende å den sökanden redan tillkommande okvalda besittningsrätt

och oinskränkta nyttjanderätt till nämnda fastigheter skäligen borde

honom affordra^ för äganderättens förvärfvande, dels ock meddelat, att,

därest Kungl. Maj:t skulle finna skäligt, att köpeskillingen bestämdes i

den ordning, som stadgades i kungl. förordningen den 14 april 1866,

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, eller genom

några på annat sätt af båda parterna utsedda gode män, sökanden

för sin del icke hade något däremot att erinra.

Fråga om öfverlåtelse af kronans äganderätt till omförmälda krutbruksfastigheter

med vattenrätt förelåg äfven vid 1903 års Riksdag, då

Kungl. Maj:t, i proposition n:r 77, föreslog Riksdagen medgifva, att

äganderätten till samma fastigheter med allt hvad därtill hörde, inbegripet

äganderätten till magasin och kasthus för krutproberingen, samt

kronan i egenskap af ägare till fastigheterna tillkommande rätt till

vatten eller till annan fastighet finge till kammarherren Kennedy försäljas

för ett pris af 27,725 kronor.

I det nämnda proposition bilagda statsrådsprotokoll af den 13 mars

1903, som af sökanden i hans nu föreliggande underdåniga skrifvelse

åberopas, och de af vederbörande myndigheter därförut i ärendet afgifna

underdåniga utlåtanden, förekommer utredning angående ifrågavarande

krutbruk samt den rätt, kronan och krutbruksinnehafvaren därtill äga.

Häraf inhämtas, att krutbruket af konung Carl XI anlagts på kronohemmanen

Tyskemöllans och Biskopsmöllans kvarnars grund, att berörda

kvarnar i 1671 års jordrefningsprotokoll uppgifvas vara kronans

möllor, att därefter hemmantalssättning å möllorna till Vs mantal för

hvardera ägt rum, att i jordeböckerna 1681—1724 om hemmanen antecknats,

att de vore Torsebro krutbruk underlagda, att om dem, som

i 1725 års jordebok uteslutits och i 1825 års jordebok förekomma under

skattetitel, sedermera i jordeboken anmärkts, att de, enligt kammarkollegii

bref den 22 februari 1831, vore af krononatur, samt att de i

1874 års jordebok vore uppförda såsom kronohemman under allmän

disposition med enahanda anteckning som i förstnämnda jordeböcker.

Krutbruket drefs till en början omedelbart för kronans räkning;

men, jämlikt kungl. bref den 7 februari 1716, hvari förklaras, hurusom

Kungl. Maj:t funnit godt lämna krutbruken i landet under privatfolks förvaltning,

öfverläts detsamma åt direktören Georg Danckwardt och stadgades

därvid, att bruket, dess hus och byggnader samt vattenverk med allt

hvad därtill läge skulle till Danckwardt öfverlämnas utan någon den

ringaste afgift, vidare än att han alltsammans vidmakthölle, att de vid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

bruket befintliga materialier och instrument af järn, koppar och mässing

med kopparafputspannor och lutterkittlar samt i förråd varande svafvel

skulle inventeras och värderas samt för det åsätta priset öfverlåtas till

Danckwardt, som skulle få betala med krut, att, om mera krut kunde

tillverkas, än som för kronans räkning beställdes, Danckwardt finge

detsamma afyttra inom eller utom landet på sätt, han själf bäst funne,

samt att, om Danckwardt skulle hafva någon son eller måg, som vore

så skicklig att drifva bruket efter honom som någon annan, krutbruket

skulle honom framför andra vid Danckwardts frånfälle varda upplåtet.

På grund af dessa »privilegier)) innehades krutbruket af en efter annan

utaf Danckwardts söner, till dess detsamma, jämlikt nådigt bref den

24 april 1770, öfverlämnades till öfverstelöjtnanten friherre C. J. Stael

von Holstein. Genom den härom den 31 juli samma år dagtecknade

afhandling »uppdrogs Torsebro krutbruk, dess hus och byggnader samt

vattenverk med allt hvad därtill läge eller framdeles tillvinnas kunde

och kronan tillhörigt vore» åt bemälde öfverstelöjtnant. Uppå alla vid

bruket befintliga hus och lägenheter skulle laga syn hållas och »desamma

herr baron och öfverstelöjtnanten tillinventeras». Skulle några öfverloppshus

finnas, som till bruksdriften vore oundgängliga, ankomme det på

hans eget ompröfvande att desamma antingen efter öfverenskommelse

inlösa eller andra i stället upprätta.

Efter friherre Stael von Holsteins död år 1775 öfvergick krutbruket

till hans änka, friherrinnan Sofia Stael von Holstein, född Beck-Friis.

Med anledning af samtliga krutbruksägares och förvaltares allt

sedan år 1778 gjorda underdåniga klagomål öfver otillräcklig utkomst,

anbefallde Kungl. Maj:t krigskollegium och statskontoret den 7 april

1783 att med vederbörande upprätta nya kontrakt, lämpade efter de

förändrade omständigheterna i anseende till såväl förmåner som skyldigheter.

I anledning häraf blef, angående Torsebro krutbruk, nytt kontrakt

med friherrinnan Stael von Holstein afslutadt den 23 juni 1784,

hvarigenom henne tillförsäkrades eu ständig och okvald besittning åt

krutbruket med därtill hörande åkrar, äng och öfriga ägor jämte hus,

byggnader, krut- och mjölkvarnar samt vattenverk och öfriga inrättningar

af hvad namn och beskaffenhet de vara månde. Denna förmån

skulle sträcka sig äfven till friherrinnans barn och arfvingar, såvida

de till alla delar uppfyllde hvad kontraktet i bokstalven förmådde och

innehölle samt så länge kronan behölle bruket därtill. Det vore friherrinnan

eller hennes rättsinnehafvare äfven tillåtet att med vederbörligt

bifall afstå besittningen till någon annan. Besittningshafvaren

skulle på egen bekostnad bygga och ständigt i godt stånd vidmakthålla

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

berörda hus och inrättningar, utan att kronan finge besväras med någon

kostnad därför. Härifrån undantoges likväl krutmagasinet och profkastningshuset,

som skulle fortfarande för kronans räkning byggas och

repareras. Alla såväl för salpeterluttringen som kruttillverkningen nödiga

instrumentalier och materialier af koppar, mässing, järn, metall och trä

af hvad beskaffenhet som hälst skulle anskaffas och underhållas af friherrinnan

och af henne såsom enskild egendom disponeras. Efter bestämmelser

om kruttillverkningen och betalningen därför förekommer

slutligen i kontraktet stadgande om ansvar, därest vid årligen skeende

inventeringar någon brist af krut eller salpeter förmärktes eller levereradt

krut icke vore af försvarlig godhet och pålitlighet. För första

och andra gången sådant komme friherrinnan till last, skulle hon vara

underkastad plikt, men tredje gången vara kontraktet och krutbruksförvaltningen

förlustig.

På grund af berörda kontrakt har besittningsrätten öfvergått från

en till annan af friherrliga ätten Stael von Holstein och genom öfverlåtelse

den 8 maj 1875 af friherre C. L. J. Stael von Holstein till

Torsebro krut- och stubinfabriksaktiebolag samt den 22 oktober 1901

från nämnda bolag till kammarherren Kennedy, hvilken för närvarande

innehar krutbruket. Dessa öfverlåtelser hafva af arméförvaltningen godkänts,

dock, såsom af arméförvaltningen tillagts, med kronan förbehållen

rätt att, utan utgifvande af ersättning för de å krutbruket med tillhörande

maskiner nedlagda kostnader, förordna om upphörande af kruttillverkningen

för statens räkning och återtagande af dispositionsrätten till de

bruket anslagna hemman och lägenheter samt med förpliktelse för innehafvaren

att tills vidare till arméförvaltningen årligen erlägga ett belopp

af 300 kronor för den fördel, bruket hade af Torsebromölla. Uti sedermera

afgifna förklaringar om krutbruksinnehafvarens rättigheter och

skyldigheter, har arméförvaltningen dock anfört, att fastigheternas återtagande

skulle vara förknippadt med betydliga utgifter i lösen för de

krutbruksinuehafvaren tillhöriga byggnader och inventarier, hvadan arméförvaltningen

anser omförmälda tillägg icke innefatta befrielse för kronan

från skyldighet att vid kruttillverkningens upphörande utgifva lösen

för berörda byggnader och inventarier.

Af åtskilliga utaf sökanden nu företedda handlingar framgår, att

de i 1784 års kontrakt föreskrifna villkor i vissa afseenden blifvit till

krutbruksinnehafvarens förmån ändrade, liksom ock innehållet af berörda

handlingar utgör en förklaring af innebörden utaf samma villkor.

Sålunda har Kungl. Maj:t i resolution den 23 maj 1807, uppå

dåvarande krutbruksinnehafvarens, friherre C. L. Stael von Holsteins

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

underdåniga framställning, bland annat, om årlig beställning af

viss myckenhet krut och om ändring af kontraktets bestämmelse

rörande ansvar för felaktig leverans, förordnat, dels att tillverknings- och

underhållskostnad icke vidare skulle sammanföras under den gemensamma

titeln arbetslön, utan särskiljas så, att tillverkningskostnaden

beräknades för hvarje centner krut, som förfärdigades, men att underhållskostnaden,

som skulle innefatta »revenue å nedlagdt kapital», bestämdes

till visst belopp för året, dels ock att krutbruksinnehafvarens

ansvarighet vid flinande kassationer skulle inskränkas, i fredstid till förbindelse

för honom att för samma arbetslön omarbeta det kasserade krutet

till godt krut, dock med förbehåll att det icke sammanblandades med

annat, som till probering framgåfves, samt i krigstid, då rikets säkerhet

fordrade all möjlig uppmärksamhet, till böter för synbar vårdslöshet

i beredningen eller felande ingredienser med 500 riksdaler första

gången och dubbelt, om en lika kassation samma år inträffade.

Öfverstelöjtnanten hade tillika anhållit om ändring af § 1 i 1784

års kontrakt, angående tiden för besittningsrättens bestånd. Härom anförde

krigskollegium — som ansåg, att hvad nämnda § innehölle om

besittningsrättens bestånd endast så länge, Kungl. Maj:t och kronan

ville därstädes krutbruk bibehålla, varit egentliga anledningen till berörda

anhållan — att, då sådan händelse förmodligen icke inträffade, om han

fullgjorde sina skyldigheter, kollegium funne det han ej däraf borde

»befara någon osäkerhet för en besittning eller härleda någon mindre

åhåga för krutbrukets vidmakthållande och utvidgande». Men som bestämmelsen

»väckt dess farhåga», ville kollegium »för att betaga honom

allt tvifvelsmål» tillstyrka, att anförda mening utur kontraktet finge

utgå och friherrens orubbade besittning endast bindas vid dess skyldighet

att kontraktet fullgöra. Kungl. Maj:t fann emellertid ej anledning

att härutinnan göra någon ändring af kontraktet.

Sedan Kungl. Maj:t den 26 november 1811 förordnat om upprättande

af nytt kontrakt med krutbruken, anhöll samme friherre Stael

von Holstein på anförda skäl, att krigskollegium måtte anbefallas, bland

annat, att undersöka krutbrukets beskaffenhet med de förändringar det

tid efter annan undergått, på det vid kontraktets afslutande äganderätten

måtte försäkras, emedan krutbrukets innehafvare nedlagt kostnader

till brukets iståndsättande, instrumentaliers och inventariepersedlars

anskaffande samt nybyggnaders uppförande och det alltså syntes

vara ett olämpligt villkor i kontraktet, att äganderätten skulle upphöra

utan bestämd ersättning, i fall kronan ville verket flytta eller nedlägga.

Efter det den begärda undersökningen blifvit i nåder anbefalld

och verkställd, har krigskollegium i underdåniga utlåtanden den 20

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

april och den 6 augusti 1812 anfört, bland annat, att innehafvaren af

krutbruket hade, förutom äganderätt till vissa för krutbruksdriften begagnade

hemman, besittningsrätten, så länge krutbruk på stället bibehölles, till

öfriga lägenheter; att äganderätt till inventarier och byggnader, med

undantag af ett kronans magasin och kasthuset för proberingen, icke

blifvit. honom bestridd; samt att således hvad krutbrukets innehafvare

icke kunde tillerkännas vore endast äganderätten till Tyske- och Biskopsmölla

grund och ägor, hvilka vore kronan tillhöriga, samt Torsebromölla

n:o 1, som tillhörde Araslöfs säteri och skulle i händelse af krutbrukets

nedläggande til] säteriägaren återställas.

Med denna undersökning förklarade sig sökanden nöjd, hvarför

med sökandens medgifvande Kungl. Maj:t, enligt nådig resolution den

8 februari 1814, förklarade, att ansökningen i denna del finge förfalla;

men biföll Kungl. Maj:t genom samma resolution af krigskollegium

gjord framställning därom, att nödiga förbehåll rörande de ersättningar,

krutbruksinnehafvaren kunde tillkomma i händelse kruttillverkningen

vid Torsebro skulle efter år 1828 nedläggas eller därifrån förflyttas,

måtte uti det blifvande leveranskontraktet intagas.

Uti det kontrakt om kruttillverkning, som därefter den 7 mars

1814 upprättades, förekommer:

i § 2: »Inträffa betydeliga olyckshändelser--— åstadkommas;

Och som detta på kronan tillhöriga hemmanen Tyska och Biskopsmölla

grund och ägor till större delen anlagda krutbruk för öfrigt, utom

krutmagasinet och kasthuset, till byggnader, inredningar och inventarier

äro bruksinnehafvarens enskilta egendom och tillhörighet, så äger han

ensam däröfver styra och vårda; beroendes på dess eget val och omdöme

att förändra och bestämma hvad inrättningar och verkstäder han

anser bäst tjänliga för krutarbetet».

i § 4: »Emot det att bruksinnehafvaren på föreskrifvet sätt under
håller

krutbruket, har noga tillsyn och vård öfver brukets drift

och står i risk för de olyckshändelser, som kunna drabba verket,

samt är försedd med nödig bruksbetjäning, njuter han därföre såväl som

därunder beräknad ersättning för räntan å nedlagdt kapital i byggnader

och inventarier jämte deras underhållande en årlig oafkortad summa af

två tusende två hundrade riksdaler nu gångbart banco speciemynt,

hvaraf för det löpande året hälften i januari och andra hälften i juli månader

utfaller utan afseende om kruttillverkningen för bristande salpetertillgång

eller olyckshändelse upphinner det bestämda kvantum eller ej».

i § 5: »I ersättning för de omkostnader, som erfordras till förfärdigande

af en centner krut med allt hvad därtill hörer, såsom — —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 137.

— — erhåller bruksinnehafvaren under namn af tillverkningskostnad

tre riksdaler banco».

I § 11 återkomma de i kungl. resolutionen den 23 maj 1807 föreskrifna

villkor om påföljd i händelse af felaktig leverans och i § 16

stadgas om bruksinnebafvarens rätt till ersättning för nedlagda kostnader

å bruket, därest detta skulle flyttas eller nedläggas. Friherre

Stael von Holstein var emellertid ej nöjd med kontraktet i åtskilliga

delar, hvarom han gjorde anmärkning hos krigskollegium, som den

10 november 1814 resolverade, att § 16 skulle hafva följande lydelse:

»Hvad medelst det---den 7 sistlidne mars författade kontrakt

--— — förordnadt och öfverenskommet blifvit, kommer att äga

oryggligt bestånd i 21 års tid, räknad från 1808 års början till slutet

af år 1828, då till underdånigste följe af Kungl. Maj:ts nådiga bref

den 8 februari 1814 om de förändrade villkor, som enligt högst åberopade

nådiga bref den 26 november 1811 kunna vid kontraktstidens

utgång komma att föreskrifvas, endast med afseende på de för kruttillverkningen

vid Torsebro genom sist omförmälda Kungl. Bref fastställda

betalningsvillkor, förnyadt kontrakt kommer att upprättas;

sträckandes dessa förmåner och rättigheter, på sätt 1 § uti 1784 års

med dåvarande krutbruksinnehafvaren upprättade kontrakt rörande

bruket lagligen tillhörande lägenheter förmår, sig äfven till innehafvarens

hustru, barn och arfvingar, så vida bokstafliga innehållet af detta

kontrakt af dem uppfylles och fullgöres; och äga de eller deras rättsinnehafvare

att med vederbörligt tillstånd afstå detta kontrakt till

någon annan, som pröfvas i stånd att verket drifva och fortsätta;

äfvensom i händelse kruttillverkningen vid Torsebro skulle efter år

1828 nedläggas eller därifrån förflyttas, hvarom Kungl. Maj:t och

kronan, eftersom omständigheterna då pröfvas fordra, äger att förordna,

bruksinnehafvaren har att, på sätt sist högst åberopade nådiga bref

den 8 februari 1814, i anledning af hvad Kungl. Kollegium därom i

underdånighet hemställt, förordnar, njuta den skäliga ersättning för de

därvid nedlagda kostnader, som då närmare kommer att pröfvas och

bestämmas».

Enahanda bestämmelser förekomma i kontraktet af den 31 mars 1831

och den 11 april 1844; dock har däri med bibehållande af bestämmelse

om krutbruksinnehafvarens rätt till ersättning för nedlagda kostnader

i händelse af brukets nedläggande eller flyttning uteslutits, att Kungl.

Maj:t skulle äga därom förordna.

Då, efter det kruttillverkningen förklarats från och med år 1859

vara en fri näring, nytt leveranskontrakt med dåvarande bruksinne
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 137.

hafvaren upprättades, intogs däri icke bestämmelse om krutbruksinnehafvarens

rätt till ersättning i händelse af brukets nedläggande. Häröfver

besvärade sig krutbruksinnehafvaren, och blef ärendet slutligen

afgjordt af Kungl. Maj:t den 25 januari 1859, därvid Kungl. Maj:t

förklarade, att krutbruksinnehafvarens rätt till ersättning, i händelse

kruttillverkningen nedlades eller från bruket förflyttades, ej ginge förlorad

därigenom, att något förbehåll om en sådan förmån icke intoges

i leveranskontraktet.

I underdånigt utlåtande den 30 juni 1902 öfver kammarherren

Kennedys då föreliggande ansökning om förvärfvande af äganderätt

till krutbruket anförde arméförvaltningen, att kronan svårligen kunde

tillgodogöra sig någon förmån af äganderätten till Tyskemöllan och

Biskopsmöllan med därunder lydande lägenheter i anseende till icke

allenast de med fastigheternas återtagande förkuippade betydliga utgifter

i lösen för byggnader och inventarier, som vore krutbruksinnehafvarens

egendom, utan äfven sökandens redan träffade aftal om förvärfvande

af den vattenkraft därstädes, hvaröfver kronan ej förfogade. Vid sådant

förhållande hade arméförvaltningen icke något att erinra däremot, att

äganderätten till krutbruket öfverlätes till sökanden, efter det, för bestämmande

af köpeskillingen, egendomen värderats af sakkunnige och

ojäfvige män. Dock ansåg arméförvaltningen, att såsom villkor för

öfverlåtelsen borde såsom ett bruket åliggande servitut stadgas skyldighet

för dess ägare att, så länge kronan hade behof af så kalladt svartkrut,

för kronans räkning på beställning och mot betalning tillverka sådant.

Då, enligt hvad arméförvaltningen sålunda antydt, bruket fortfarande

behöfde tagas i anspråk för utförande af beställningar å krut för kronans

räkning, fann kammarkollegium, i underdånigt utlåtande den 4 september

1902, sig icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Den af arméförvaltningen föreslagna värderingen blef emellertid,

sedan sökanden biträdt förslaget, af Kungl. Maj:t anbefalld den 25

oktober 1902 och därefter verkställd af tre personer, som utsågos, en

af arméförvaltningen, en af sökanden och den tredje af desse gemensamt.

Med underdånig skrifvelse den 30 december 1902 öfverlämnade

arméförvaltningen värderingsnämndens den 3 samma månad afgifna

utlåtande.

Nämnden hade ansett sig böra till en början uppskatta ifrågavarande

fastigheter, Tyskemölla och Biskopsmölla, hvilkas sammanlagda

taxeringsvärde då utgjorde 12,000 kronor, utan hänsyn till den dispositionsrätt

därtill, som tillkomme innehafvaren af krutbruket, d. v. s.

till det värde, egendomen skulle hafva för kronan, om kronan

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 75 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

till densamma hade full dispositionsrätt, därvid följande värden

åsattes:

2,50 hektar åker..........................................................

............... kr.

1,000:

1 ■» trädgård ..................................................

............... »

600:

0,37 i'' ängsmark ............................................

............... i)

370:

41,50 » park, skog och betesmark.................

................ »

4,150:

växande skog ................................................................

................ »

3,500:

Vattenkraften, som enligt utlåtande den 30 januari 1902

af majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren L.

Broomé motsvarade 84 effektiva hästkrafter, beräknades

efter de för nämnden i andra fall kända arrendeafgifter

för vattenkraft till 150 kronor för hvarje hästkraft » 12,600: —

Kronans byggnader:

det ena magasinet .............................................

.......................... »

3,000: —

det andra.............................................................

.......................... »

3,500: —

kasthus- och laboratoriebyggnaden...............

.......................... »

1,500: —

Summa kr.

30,220: —

I fråga om JcrutbruJcsinnehafvaren tillhöriga byggnader hade antecknats,

att desamma uti ett den 29 mars 1902 af borgmästaren A. Åkerman,

ingenjören A. W. Påhlsson och direktören E. Möller upprättadt värderingsinstrument

uppskattats till:

krutfabriken med tillhörande byggnader in. m................ kr. 127,225: —

kvarstående murar till en stubinfabrik jämte ett vattenhus.

............................................................................................... » 4,000: —

disponent- och arbetarebostäder jämte kontors- och

öfriga byggnader................................................................... » 53,600: —

samt maskiner och elektricitetsverk m. m......................... )) 70,500: —

eller tillhopa kr. 255,325: —

Själfva krutbruket vore bevillningstaxeradt till 75,000 kronor.

Sökandens fördelar af den ifrågasatta öfverlåtelsen förlorade, enligt

nämndens åsikt, väsentligt i betydelse, då man besinnade, att sökanden

utan någon afgift innehade fastigheterna med besittningsrätt, som ej

kunde rubbas, förr än kronan, efter att hafva förordnat om krutbrukets

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 137.

11

upphörande, återtoge fastigheterna. Då ett dylikt återtagande emellertid

torde vara förenadt med skyldighet för kronan att lösa de krutbruksinnehafvaren

tillhöriga dyrbara byggnader och inventarier, kunde en

dylik eventualitet med all sannolikhet icke under en afsevärd framtid

inträffa.

På grund af det anförda ansåge nämnden, att vid bestämmandet

af det belopp, sökanden för att erhålla full och ovillkorlig äganderätt

till ifrågavarande fastigheter och byggnader skulle i lösen till kronan

utgifva, det af nämnden befunna verkliga värdet 30,220 kronor borde

nedsättas med minst 25 procent eller till, i rundt tal, 23,000 kronor.

Arméförvaltningen både emellertid föreslagit, att öfverlåtelsen skulle

ske under villkor, att vid Torsebro bruk fortfarande, så länge behof

däraf förefunnes, för kronans räkning på beställning tillverkades svartkrut,

och att denna skyldighet såsom servitut skulle vidlåda bruket.

Frånsedt svårigheten att lagligen göra detta villkor gällande, i hvilket

fall servitutsinstitutet näppeligen kunde komma till användning, vore

detsamma högst betungande för den blifvande ägaren och medförde

dessutom väsentliga inskränkningar i förfoganderätten öfver vattenkraften,

under det att just fri dispositionsrätt till denna väl varit ett hufvudskäl

för ansökningen. Det kunde sättas i fråga, huruvida sökanden,

om ett dylikt villkor fästades vid hans förvärf, vunne någon rätt, som

han icke redan nu innehade. Särskildt borde framhållas, att, om kruttillverkning

vid Torsebro för kronans räkning fortfarande skulle äga

rum, sökanden icke hade någon som helst anledning att inlösa de för

kruttillverkningen därstädes för kronans räkning uppförda byggnader.

Därest emellertid sökanden jämväl med detta villkor skulle önska förvärfva

äganderätten till fastigheterna och byggnaderna, borde en ytterligare

högst betydlig reduktion af ofvan satta verkliga värde företagas;

och ansåge nämnden, att detta värde i sådant fall borde nedsättas med

minst 60 procent, så att lösesumman komme att utgöra, i rundt tal,

12,000 kronor.

Sedan sökanden, med förmälan att han icke kunde godkänna

det af arméförvaltningen föreslagna villkor för öfverlåtelsen, som i

sådant fall blefve för honom alldeles värdelös, medgifvit att för äganderättens

förvärfvande utan sådant villkor erlägga det belopp, 23,000

kronor, hvartill kronans rätt af nämnden uppskattats, och generalfälttygmästaren

efter verkställd utredning funnit det af arméförvaltningen

föreslagna villkor vara utan betydelse, då svartkrut, hvaraf

behofvet för kronan vore ringa, kunde från annat bruk inom landet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

erhållas, tillstyrkte arméförvaltningen antagandet af sökandens sist

gjorda anbud.

Jämväl kammarkollegium tillstyrkte i underdånigt utlåtande den

9 februari 1903 försäljning af krutbruket till sökanden, därvid kollegium

likväl, under framhållande att vattenkraften, enligt majoren Broomés

beräkningar, kunde uppgå till 140 hästkrafter, motsvarande, efter det

af nämnden beräknade värde för hvarje hästkraft, 21,000 kronor eller

8,400 kronor mer än nämnden åsatt kraften, ansett köpesumman böra

bestämmas till något högre belopp än sökanden erbjudit. Presidenten

H. Wikblad hade emellertid eu härifrån afvikande mening och anförde:

»Vid det förhållande att kronan, till följd af den för närvarande

af kammarherren Kennedy innehafda ständiga besittningsrätt till ifrågavarande

fastigheter, Tyskemöllan n:r 1 och Biskopsmöllan n:r 1, ej af

nämnda fastigheter åtnjuter någon afkastning, och att ett återvinnande

af dispositionsrätten till fastigheterna synes vara förenadt med så betydande

kostnader, att eu dylik åtgärd ej lärer kunna ifrågakomma;

och då den fördel af kruttillverkningen vid Torsebro, som ursprungligen

legat till grund för upplåtelsen af besittningsrätten, enligt hvad

upplyst blifvit, numera för kronan förlorat all betydelse, hvaremot ett

afsevärdt gagn för landets industri torde vara att förvänta af den

möjlighet till vattenkraftens vid Torsebro användning, som genom den

ifrågasatta försäljningen komme att beredas, anser jag mig böra, i

likhet med arméförvaltningen, i underdånighet tillstyrka, att ifrågavarande,

till 12,000 kronor bevillningstaxerade fastigheter må till kammarherren

Kennedy försäljas för den af honom erbjudna, på den i ärendet

hörda nämndens uppskattning grundade köpeskilling 23,000 kronor.»

Till statsrådsprotokollet den 13 mars 1903 anförde dåvarande statsrådet

och chefen för landtförsvarsdepartementet, att han vid jämförelse

med uppskattadt värde af Elfkarlebyfallens vattenkraft funne det af

värderingsnämnden för Torsebrofallet beräknade värde af 150 kronor

för hvarje hästkraft vara skäligt samt anförde vidare angående ifrågavarande

vattenfall:

»Vidkommande det kraftbelopp, som vid Torsebrofallet förefinnes,

har majoren Broomé i det handlingarna i målet bilagda utlåtande,

som legat till grund för värderingsnämndens uppskattning, på grund

af undersökningar, som af honom under åren 1897 och 1898 samt

1901 verkställts, funnit, att högsta flodvattenmängden uppginge

till .................................................................................. 173 kubmtr per sekund

och högvattenmängden i allmänhet till............... 73 » » »

att medel vattenmängden utgjorde ........................ 22 » » »

samt lägsta vattenmängden ................................... 8 » » »

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 137.

Väl hade vattenmängden under hösten 1901 nedgått till 5 å 6

kubikmeter i sekunden, men ett sådant förhållande torde högst sällan

inträffa, utan kunde för anläggning af verk en nära nog ständig vattenmängd

af 8 kubikmeter i sekunden beräknas. Åf denna lågvattenmängd

framginge nära 4 kubikmeter genom den fria öppningen mellan de

öfverstå leddammarna och omkring två kubikmeter till hvardera sidans

verk. Af medelvattenmängden (22 kubikmeter i sekunden) afginge

8 å 10 kubikmeter genom öppningen mellan leddammarna, hvadan,

vid fördelning af återstoden, 6 å 7 kubikmeter tillkomme hvardera

sidan. Det vore dock vanskligt att beräkna brukets kraft efter en

vattenmängd, som endast periodvis återkomme, utan måste man därvid

utgå från den vattenmängd, 2 kubikmeter i sekunden eller 1 4-del af

lågvattenmängden, som hela året vore för bruket disponibel. Höjdskillnaden

vid vanligt vattenstånd mellan vattenytan ofvan de öfverstå

leddammarna vid Torsebro och vattenytan nedom krutbrukets turbinhus,

d. v. s. hela fallet för Torsebro krutbruk, utgjorde 7 meter, och vore detta

fall äfven vid lägre vattenstånd ungefär detsamma. Med sistangifna

vattenmängd och fallhöjd uppginge den för krutbruket disponibla vattenmängden

till 140 effektiva hästkrafter, om motorerna lämnade 75 % af

naturkraften. Denna kraft kunde dock icke åstadkommas utan förändringar

å såväl nuvarande leddammen och kanalen som motorerna, ty

med nu befintliga anordningar kunde icke uttagas mera än måhända 60

procent af angifna kraft.

Vattenfallskommittén, som låtit verkställa utredning angående

kronans och krutbruksinnehafvarens ömsesidiga rättigheter och därvid

kommit till enahanda resultat, som de i förevarande fråga hörda

myndigheter, har vid bedömande af vattenfallet, efter hvad hos kommittén

inhämtats, haft tillgängligt eft af majoren Broomé den 10 december

1898 afgifvot betänkande rörande vattenreglering för de vid

denna tid Torsebro krut- och stubinfabriks-aktiebolag tillhöriga vattenverken

på Helgeåns västra sida, hvarjämte bland kommitténs handlingar

förefinnas dels antecknade uppgifter till protokoll vid afvägning af

Helgeån vid Torsebro krutbruk den 8 november 1899 samt af löjtnanten

E. Sundvallson i december samma år afgifven berättelse om ifrågavarande

fall. Enligt de uppgifter om fallet, som efter berörda aktstycken

antecknats i kommitténs s. k. vattenfallsbok, af hvilken jag

erhållit utdrag, som bilagts handlingarna i målet, hade vattendraget på

eu längd af 700 meter en fallhöjd af 7,70 meter samt nedanför på en

längd af 250 meter en fallhöjd af 2 å 2,73 meter. Lågvattenmängden hade

antecknats till omkring 15, industriella medelvattenmängden till omkring

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 137.

26, exceptionella lågvattenmängden till 8, högsta flodvattenmängden till 173

och vanliga högvattenmängden till 73, allt kubikmeter per sekund. Såsom

häraf framgår äro de för högsta flodvattenmängden och vanliga

högvatten mängden angifna tal desamma som motsvarande i majoren

Broomés förstnämnda utlåtande.

I anledning af förekommande skiljaktiga uppgifter, särskildt beträffande

lågvattenmängden såsom grundläggande för beräkningen af

kraftbeloppet, har majoren Broomé, efter anmodan att afgifva närmare

utredning angående betydelsen af de i vattenfallsboken förekommande

anteckningar om vattenkraften samt dessas förhållande till majoren

Broomés uppgifter därom, till en början erinrat, att synnerligen stora

svårigheter mötte, särskildt i Idelgeå, att angifva exakta siffror i berörda

hänseende, enär vattendraget med dess sidoleder under större

delen af sitt lopp genomginge Skånes slättbygd, hvarest snösmältning

och nederbörd vida hastigare afrunne än i de orter, hvarest sådant

hämmades genom skogsbygd och vattenreservoarer. Häraf förklarades

den stora skillnaden emellan den såväl af kommittén som af majoren

Broomé uppgifna exceptionella hög- och lågvattenmängden, i förra

fallet 173 och i senare 8 kubikmeter per sekund eller förhållandet af

ungefär 22 : 1 mot det i mellersta Sverige vanliga 10 å 14 : 1. Denna

omständighet borde särskildt framhållas såsom anledning därtill, att de

lämnade uppgifterna kunde vara olika. Vid beräkning af vattenmängden

uti ifrågavarande vattendrag kunde man därför ej utgå från samma

afrinningskvantiteter per kvadratmeter utaf nederbördsområdet, som

kunde gälla för mellersta Sveriges vattendrag och som åtminstone delvis

blifvit följd i den s. k. vattenfallsboken. Angående lågvattenmängden,

som i vattenfallsboken uppgifvits till 15 och exceptionellt till 8

kubikmeter per sekund, borde uppmärksammas, att man vid kraftberäkning

i allmänhet måste utgå från en vattenmängd, som alla tider på

året vore disponibel. Under växlande perioder af 2 å 3 månader hvarje

år nedginge vattenmängden till 8 kubikmeter per sekund, under det att

åter såsom exceptionellt låg måste betraktas 5 å 6 kubikmeter per sekund,

hvartill vattenmängden på hösten 1901 nedgått. Utgående från 8 kubikmeter

i sekunden hade majoren i sitt utlåtande angifvit, att häraf omkring

2 kubikmeter framginge till Torsebrosidan; och hade denna uppgift senast

under denna vinter funnits riktig, liksom det konstaterats, att samtliga

vid Torsebro krutbruk använda motorer kunde i händelse af behof utveckla

en kraft af omkring 60 effektiva hästkrafter, ehuru endast Vs

däraf nu toges i anspråk. Väl hade majoren beräknat, att 140 effektiva

hästkrafter kunde uttagas, men härför erfordrades, att såväl led
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

dammen och kanalen som samtliga turbiner eller vattenhjul ombyggdes,

hvarför kostnaderna knappast torde komma att understiga 25,000 å

30,000 kronor.

Den industriella medelvattenmängden, som upptagits af vattenfailskommittén

till 20 och af majoren Broomé till 22 kubikmeter per sekund,

vore det svårt att bestämma. Om emellertid krutbruket skulle uttaga

denna under en stor del af året befintliga vattenmängd, skulle erfordras

ej mindre att erhålla tillstånd att öfverbygga kungsådran och använda

den däruti framrinnande vattenmängden, än äfven att fullständigt ombygga

dammar, kanal och kruthusbyggnaderna, hvilka vore belägna

på den enda plats, som stode till buds för kanalens framdragande. —

Vidkommande fallhöjden, som i vattenfallsboken beräknats till 7,70 meter

på 700 meters längd för det egentliga krutbruket och 2 å 2,73 meter

på 250 meters längd för den s. k. Pilblads kvarn (Torsebromölla),

måste densamma, som vore ganska variabel, beräknas med afdrag af

den lutning, som vattenytan å de olika kanalsträckorna måste intaga,

hvilket gjorde, att det nyttiga fallet för krutbruket utgjorde endast 7

meter vid vanligt vattenstånd å 700 meters längd.

Såsom af det ofvananförda framgår, är vattenmängden uti ifrågavarande

vattendrag synnerligen växlande, och äro härigenom skiljaktigheterna emellan

vattenfallskommitténs och majoren Broomés uppgifter om lågvattenmängden

lätt förklarliga. De å ömse sidor lämnade uppgifter äro dock

grundade på upprepade undersökningar, hvilka särskildt hvad majoren

Broomés angå omfatta flera år. Då vid sådana förhållanden uppgifterna

hvar för sig, ehuru skiljaktiga, äro uttryck för faktiska förhållanden

under särskilda tider, synes mig riktigast vara att antaga lågvattenmängden,

efter hvilken beräkning af kraftbeloppet bör ske, till ett medeltal

emellan majoren Broomés för denna mängd uppgifna 8 och

vattenfallskommitténs 15 kubikmeter i sekunden och sålunda för beräkning

af kraftbeloppet utgå från en lågvattenmängd af 12 kubikmeter

i sekunden, hvaraf följaktligen, i öfverensstämmelse med majoren

Broomés på anförda skäl grundade uppgifter, en fjäi''dedel

eller 3 kubikmeter skulle tillkomma Torsebro krutbruk. Med tillämpning

jämväl i öfrigt af de vid värderingen följda beräkningsgrunder

skulle sålunda med en fallhöjd af 7 meter hela kraftbeloppet, som efter

företagande af angifna ändringar och byggnadsarbeten kunde uttagas,

blifva 210 hästkrafter och 60 procent däraf eller 126 hästkrafter antagas

såsom möjliga att utan större ändringar komma till användning;

motsvarande nu uppgifna tal 210 och 126 de i värderingsinstrumentet

upptagna resp. 140 och 84 hästkrafter. Värdet af vattenkraften

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 137.

sådan den befinnes skulle sålunda, efter 150 kronor för hvarje hästkraft,

vara, utan hänsyn till bruksinnehafvarens nyttjanderätt, 18,900

kronor och, med afdrag af 25 procent eller 4,725 kronor för denna

nyttjanderätt, 14,175 kronor eller 4,725 kronor mera än det salubelopp,

hvartill kraften af värderingsnämnden uppskattats. Med sistnämnda

belopp bör därför, enligt min åsikt, det uppgifna saluvärdet

af hela egendomen, mot hvars värdering i öfrigt jag ej har något att

erinra, ökas och detsamma följaktligen bestämmas till 27,725 kronor.»

Emot Kungl. Maj:ts framställning om krutbrukets försäljning hade

1903 års Riksdags statsutskott icke annat att erinra, än att köpeskillingen

syntes böra på köparens bekostnad bestämmas i den ordning,

som i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof vore

föreskrifven i kungl. förordningen den 14 april 1866, dock under iakttagande,

att köpeskillingen icke komme att understiga den af Kungl.

Maj:t föreslagna, eller 27,725 kronor. En förnyad uppskattning af

berörda fastigheter med därtill hörande rätt till vatten syntes utskottet

så mycket angelägnare, som, enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, väsentligen

afvikande uppfattningar gjort sig gällande i fråga om den vattenkraft,

hvars afyttring nu föreslagits. Härigenom skulle äfven vinnas

den fördel, att vid den förnyade värdering, som af uppskattningsnämnden

komme att verkställas, nämnden komme i tillfälle att taga i

ompröfning, huruvida någon ersättning borde till statsverket utgå för

det belopp å 300 kronor, som skolat till arméförvaltningen årligen erläggas

för det gagn, bruket haft af Torsebromölla, och hemställde utskottet

fördenskull om bifall till framställningen på det sätt, att Riksdagen

måtte medgifva, att äganderätten till de Torsebro krutbruk

tillhörande fastigheterna Tyskemölla, f/s mantal, och Biskopsmölla, Vs

mantal, i Färlöfs socken och Kristianstads län, däri inbegripet äganderätten

till magasin och kasthus för krutproberingen, samt all kronan i

egenskap af ägare till berörda fastigheter tillkommande rätt till vatten

eller till annan fastighet finge till kammarherren James Kennedy försäljas

mot köpeskilling, som skulle på köparens bekostnad bestämmas

i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof vore föreskrifven i kungl. förordningen den 14 april

1866, under iakttagande därvid, att denna köpeskilling icke finge understiga

27,725 kronor.

Utskottets hemställan bifölls af Första, men afslogs af Andra Kammaren,

hvarför frågan för den Riksdagen förföll.

Då kammarherren Kennedy nu förnyat sin framställning om äganderättens

till krutbruksfastigheterna förvärfvande, har han därvid erinrat,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137. 17

att statens vattenrätt omfattade endast en del af vattenkraften vid

Torsebro, under det att den öfriga delen innehades af sökanden dels

med nyttjanderätt såsom fideikommissarie till Råbelöf och dels med

full äganderätt. Ett rationellt utnyttjande af vattenkraften förutsatte

emellertid, att hela kraften funnes samlad i en hand. Staten kunde

icke för egen räkning utnyttja sin andel i vattenkraften, så länge nu

rådande rättsförhållanden mellan kronan och sökanden ägde bestånd.

A andra sidan måste han för att bevara den utaf honom genom stora

ekonomiska uppoffringar för byggnader, maskiner och inventarier m. m.

förvärfvade nyttjanderätt till statens andel i vattenfallet alltid vara

beredd att kunna fullgöra eventuella beställningar af krut, hvarför han

ej kunde använda vattenkraften för andra produktiva ändamål. Uppenbart

vore, att dessa förhållanden, hvilka hindrade såväl ägaren som

nyttjanderättsinnehafvaren att tillgodogöra sig vattenkraften, föranledde

en högst afsevärd årlig nationalförlust, liksom de, hvad nyttjanderättsinnehafvaren

anginge, hindrade honom att göra räntabelt det kapital,

han nedlagt på grund af de förbindelser, som på statens föranledande

tillkommit under sådana tider och omständigheter, att de ansåges medföra

motsvarande fördelar, som nu icke vore att påräkna. Vidkommande

omfattningen af den vattenkraft vid Torsebro, som tillkomme kronan,

syntes det sökanden, att denna i Kungl. Maj:ts proposition till 1903 års

Riksdag blifvit snarare för högt än för lågt beräknad; och hvad anginge

den af arméförvaltningen föreskrifna afgift af 300 kronor för det gagn,

krutbruket hade af Torsebro molla, syntes denna afgift sakna all rättslig

grund, om än dess tillkomst kunde historiskt förklaras.

Uti underdånigt utlåtande den 11 juli 1905 öfver nu föreliggande

ansökning har arméförvaltningen, då bibehållandet af krutbruket ej

vore af behofvet påkalladt och återkallandet af besittningsrätten till

detsamma ej heller vore förenligt med fördel för kronan, som i sådan

händelse vore skyldig inlösa krutbruksinnehafvaren tillhöriga byggnader,

maskiner och inventarier och som icke heller utan stora kostnader

kunde förvärfva den återstående delen af vattenkraften, hvilken tillhörde

bruksinnehafvaren och vore behöflig för ett rationellt utnyttjande af

hela vattenkraften, tillstyrkt bifall till kammarherren Kennedys ansökning,

därvid arméförvaltningen ansett köpeskillingen böra på sökandens

bekostnad bestämmas i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof vore stadgadt.

Arméförvaltningen ansåge emellertid erforderligt att, såsom förberedande

åtgärd för erhållande af ett fackkunnigt bedömande af det

värde, hvartill kronans andel i Torsebro vattenfall borde skäligen uppBih.

till RiJcsd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 75 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 137.

skattas, sökanden hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorde framställning

om förordnande af kompetent person att verkställa utredning

i fråga om det af sökanden såsom krutbrukets innehafvare disponerade

vattenfallets storlek i hästkrafter vid olika vattenstånd, vid hvilken

förrättning sökanden borde med vederbörliga handlingar styrka sin

äganderätt till och omfattningen af den del af Torsebrofallen, som han

eljest innehade.

Sedan sökanden i anledning häraf hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjort framställning om den af arméförvaltningen förordade

utredningen, samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 10 oktober

1905 förordnat chefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren

m. in. F. Enblom att densamma verkställa, har sökanden med

skrifvelse den 9 december 1905 till landtförsvarsdepartementet inlämnat

af majoren Enblom den 5 samma månad afslutad »Utredning angående

Torsebro vattenfall i Helgeå, Kristianstads län» jämte ett därvid

fogadt utdrag af karta öfver Tyske- och Biskopsmöllorna samt Torsebromöllan

n:o 1 äfvensom öfver Torsebrokvarn n:ris 1, 2 och 3 samt n:ris

4 och 5.

Enligt denna utredning består Torsebro vattenfall af eu omkring

1 kilometer lång fors, afbruten af mycket korta lugnare delar. Vattenfallets

hela höjd vore i rundt tal 10,4 meter, fördelad mellan flera på

båda åstränderna belägna vattenverk, tillhörande olika egendomar, hemman

och lägenheter. Sålunda belöpte utefter västra stranden en fallhöjd

af 7,7 meter å Torsebro krutbruk, omfattande Vs mantal Tyskemöllan

och Va mantal Biskopsmöllan, samt tillhopa 2,7 meter å Torsebromölla

n:o 1 och Skrynarp. Utefter östra stranden vore fallhöjden

fördelad med sammanlagdt 8,8 meter å egendomarna Fjälkestad n:o 15,

Torsebro kvarn n:o 4 och 5, Torsebro kvarn n:o 3, Torsebro kvarn

n:o 2, Torseke n:o 14 och Torseke n:o 9 samt med 1,6 meter å Torsebro

kvarn n:o 1. Kammarherren Ivennedy vore, enligt företedda köpebref

och andra handlingar, ägare till de å västra stranden belägna Torsebromölla

n:o 1 och Skrynarp samt af de å östra stranden liggande egendomarna,

Fjelkestad n:o 15, Torsebro kvarn n:o 4 och 5, livilka senare tillhörde Råbelöfs

fideikommiss, som innehades af kammarherren Kennedy. Torsebro

kvarn n:o 3 och Torsebro kvarn n:o 2, Torseke n:o 14, Torsebro kvarn n:o 1

och Torseke n:o 9 ägdes af honom, därvid dock vore att märka, att Torsebro

kvarn n:o 1 gått i byte från kronan mot egendomen Torsebro molla

n:o 1, men att bytet i händelse af kruttillverkningens upphörande skulle

återgå, med rätt för ägaren af Torsebromölla n:o 1 att skatteköpa

Torsebro kvarn n:o 1. De återstående å västra stranden belägna egen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 137. 19

domarna Tyskemöllan och Biskopsmöllan med tillhörande vattenrätt

ägdes af kronan, men innehades på grund af kontrakt den 23 juni

1784 och öfverlåtelse den 22 oktober 1901 af kammarherren Kennedy.

Han vore sålunda, så länge han tillverkade krut vid Torsebro, dels

ägare, dels ständig innehafvare af all strand- och vattenrätt vid Torsebro

vattenfall, hvaremot kronan vore ägare till och skulle kunna, om kruttillverkningen

upphörde, disponera den del af vattenrätten i fallet, som

belöpte å de vid västra stranden liggande Biskopsmöllan och Tyskemöllan

samt å den vid östra stranden liggande Torsebro kvarn n:o 1.

Med framhållande, att vattenfallets natur vore så regelbunden, att

det med säkerhet kunde anses, att båda stränderna hade lika stor

vattenrätt, och att sålunda hvardera stranden tillkomme 50 % af vattenmängden,

sedan kungsådrans vattenmängd afskifta, beräknade distriktschefen,

att kronans andel i vattenkraften utgjorde vid västra stranden

37 % och vid östra stranden 8 % eller tillhopa 45 % af vattenfallets

hela kraftbelopp.

Beträffande den i ån vid olika årstider framrinnande vattenmängden

både af statens landtbruksingenjör i Kristianstads län verkställda direkta

mätningar ådagalagt, att under åren 1883—1901 den minsta vattenmängden

under 9 år nedgått till mindre än 8 — åren 1886 och 1887

till 6 — kubikmeter i sekunden samt under de 10 ökriga åren varit

mellan 8 och 12,5 kubikmeter. Minsta medelafrinningen för månad

under tioårsperioden 1892—1901 hade, såsom framginge af en utaf

samme landtbruksingenjör upprättad tabell, varit sådan, att man för

hel månad ej kunde med säkerhet räkna på mera än 8 kubikmeter i

sekunden. För en industri, som vore i behof af jämn vattentillgång,

kunde därför ej beräknas mer än 8 kubikmeter i sekunden, hvarmed

dock ej vore uttaladt, att vattenverk därstädes icke borde beräknas fölen

något större vattenmängd. Den vattenkraft, som baserades på 8

kubikmeters tillgång, kunde utom i ovanliga fall drifva en industri

hela året och därför anses hafva ett normalt värde, hvaremot den

vattenkraft, som baserades på en större vattenmängd, exempelvis på

dubbla minimimängden 16 kubikmeter, som kunde här påräknas 7 till

11 månader af året, hade ett väsentligen mindre värde och för vissa

industrier intet värde alls. På grund af vattendragets beskaffenhet vid

fallets öfre del kunde det antagas, att vid lågvatten omkring hälften

af vattenmängden afrunne genom den mot kungsådran svarande mellersta

delen af vattendraget, under det att den andra hälften fördelades

lika mellan de bägge strändernas vattenverk, hvilka sålunda hvardera

kunde tillgodogöra sig en fjärdedel af hela vattenmängden, hvarföre,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

då hela fallets höjd vore 10,4 meter och med tidsenliga anläggningar

omkring 10 meter däraf borde kunna tillgodogöras, häremot svarade

vid en sådan anläggning och vid 4 kubikmeters vattentillgång för

verken en vattenkraft på turbinaxeln af 400 hästkrafter, men vid 8

kubikmeters vattentillgång för verken 800 hästkrafter. Af nämnda

alltid tillgängliga vattenkraft, 400 hästkrafter, ägde sålunda kronan vid

krutbruket 37 % eller 148 hästkrafter och möjligen vid byteskvarnen

Torsebro kvarn n:o 18% eller 32 hästkrafter. Denna till 148 och 32

hästkrafter upppgående vattenkraft, såsom varande tillgänglig hela året,

skulle, under förutsättning af full ägande- och nyttjanderätt, hafva ett

normalt värde, under det att den lika stora vattenkraft, som vid den

större vattentillgången af 16 kubikmeter i sekunden ytterligare kunde

tillgodogöras under 7—11 månader af året, hade ett väsentligen mindre

värde och den vattenkraft, som vid ännu större vattentillgång kunde

tillgodogöras under mindre än 7 månader, för de flesta industrier

saknade allt värde. V id bedömande af vattenkrafternas värde vore att

märka, att de beräknade respektive 400 och 800 hästkrafterna ej kunde

uttagas utan fullständigt nya dammar och nya vattenverk, och att

kronan ägde endast den råa naturkraften. Genom kungsådrans öfverbyggande

kunde kraftbeloppen fördubblas.

Sedan handlingarna i ärendet remitterats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för afgifvande af underdånigt utlåtande, har nämnda

styrelse anmodat distriktschefen Enblom att fullständiga utredningen

genom yttrande om det värde, hvartill ifrågavarande vattenkraft kunde

uppskattas; och har distriktschefen i anledning häraf uti särskild skrifvelse

till styrelsen den 30 december 1905, under erinran att värdet af

rå naturkraft i vårt land ännu ej vore stadgadt, och i alla händelser

beroende på en mängd omständigheter, anfört, att värdet, enligt sista

tiden gjorda försäljningar af obebyggda fall i mellersta Sverige, kunde

beräknas i rundt tal till 100 kronor för hvarje hästkraft, tillgänglig

hela året rundt. Hvad Torsebrofallet anginge, både detta å ena sidan

ett högre värde därför, att vattenkraften vore mindre samt väl belägen,

men å andra sidan nedsattes naturkraftens värde väsentligen därigenom,

att fallet utgjordes af en mycket långsträckt fors, hvilket förhållande

medförde höga kostnader för fallets bebyggande, hvarför distriktschefen

ansåge det af värderingsnämnden den 3 december 1902 åsätta värdet

150 kronor för hästkraft vara skäligt, ehuru jämförelsevis högt. Enligt

denna beräkning vore sålunda värdet af de 148 hästkrafterna vid krutbruket

22,200 kronor och af de 32 hästkrafterna vid Torsebrokvarn

n:o 1 4,800 kronor. Eu ny hållpunkt för bedömandet af värdet er
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

hölles genom en jämförelse med de försäljningspris, som varit ifrågasatta

vid stora vattenfallsköp i sydliga delen af landet år 1905, då inköpsprisen

blifvit för olika fall bestämda till 40 å 80 kronor eller i

medeltal 67 kronor för hvarje af det antal hästkrafter, för hvilka maskiner

afsetts att uppsättas. För ifrågavarande fall torde med hänsyn

härtill antalet hästkrafter kunna beräknas till dubbla uppgifna antalet

eller för vattenkraften vid krutbruket till 296 eller, i rundt tal, 300 och

vid Torsebro kvarn 64 eller, i rundt tal, 60 hästkrafter, och värdet sålunda

blifva för vattenkraften vid krutbruket, i rundt tal, 20,000 kronor

och vid Torsebro kvarn, i rundt tal, 4,000 kronor, hvilka värden efter

nuvarande uppfattning syntes riktigare än de förut anförda.

Vare sig värdena antoges efter den ena eller andra beräkningsgrunden,

gällde de endast under förutsättning, att kronan ägde full

ägande- och dispositionsrätt till fallen. Men som dispositionsrätten

vore öfverlåten för all framtid, så länge innehafvaren tillverkade krut,

vore det tydligt, att kronan af vattenkraften ej kunde få någon som

helst inkomst, så länge villkoret om kruttillverkningen uppfylldes; och

då kronan ej heller till någon annan än krutbruksinnehafvaren kunde

afyttra sin andel i fallet, hade detta strängt taget för kronan ej annat

värde än fördelen af att krut tillverkades vid Torsebro, hvilken fördel

af vederbörande ansetts vara obetydlig om ens någon. Om sålunda

fallet för kronan ej hade något värde, vore det dock tydligt, att

äganderätten till kronans andel hade värde för kammarherren Kennedy,

såsom ägare och innehafvare af den öfriga vattenkraften, emedan han

icke utan full äganderätt kunde på ett tidsenligt sätt tillgodogöra sig

den vattenkraft, som han nu besutte. Detta förhållande hade äfven

iakttagits af 1902 års värderingsmän, hvilka värderat äganderätten till

75 % och nyttjanderätten till 25 % af fallets värde. Distriktschefen

ansåge emellertid värdet af äganderätten under nu rådande förhållanden

vara obetydligt i förhållande till värdet af eu besittnings- och

dispositionsrätt utan afgift för all framtid, hvarför värdet af äganderätten

under inga omständigheter syntes honom kunna sättas högre än

till fallets halfva värde, således till 10,000 kronor för fallet vid krutbruket

och 2,000 kronor för fallet vid Torsebro kvarn n:o 1.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för egen del, beträffande

värdet af äganderätten till den till 8 % af Torsebrofallet uppskattade

vattenkraften vid Torsebrokvarn n:o 1, erinrat, att detta värde icke

kunde beräknas^ till mera, än hvad skatteköpeskillingen för kvarnen

skulle utgöra. Ågaren af Araslöfs säteri hade nämligen enligt nådiga

brefvet den 14 februari 1770 tillförsäkrats rätt att vid återgång af det

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj rf s Nåd. Proposition N:o 137.

byte, hvarigenom lian mot öfverlämnande till kronan af nyttjanderätten

till Torsebromölla n:o 1 erhållit ny ttj anderätten till Torsebro kvarn

n:o 1, skatteköpa sistnämnda kvarn. Löseskillingen vid skatteköp utgjorde

10 gånger kronoräntan, och skulle, enligt vidfogadt utdrag af

jordeboken för år 1825, utgöra 1.33 kronor 28 öre, hvilket sålunda vore

värdet af kronans äganderätt till denna del af vattenfallet.

Beträffande de 37 % af vattenkraften i Torsebro vattenfall, hvilka

belöpte å Tyskemöllan och Biskopsmöllan, vore att beakta, att, så

länge villkoret om kruttillverkning uppfylldes, kronan ej ägde besittnings-

och nyttjanderätt till denna vattenkraft. Då vattenkraften för

hvarje annan än brukets innehafvare vore i det närmaste värdelös,

kunde kronan ej heller till någon annan försälja sin äganderätt. På

grund af de särskilda med denna vattenrätt förknippade omständigheter

representerade äganderätten ett betydligt mindre realvärde än kammarherren

Kennedys besittnings- och nyttjanderätt. Såvidt af handlingarna

i ärendet kunnat utrönas, funnes icke något som helst hinder för kammarherren

Kennedy att, äfven om han ej förvärfvade äganderätten, på

tidsenligt sätt under förutsättning af erhållet tillstånd att öfverbygga

kungsådran tillgodogöra sig hela den kronan och honom gemensamt

tillhöriga vattenkraften. Det med besittningsrätten förenade villkor

att vid bruket tillverka krut kunde nämligen äfven efter utförandet af

moderna anläggningar uppfyllas. I detta särskilda fall kunde styrelsen

ej finna annat, än att staten ej borde förvägra den begärda försäljningen

till krutbrukets innehafvare, enär ett tidsenligt tillgodogörande

af vattenkraften vid Torsebro med däraf uppstående industriell verksamhet

å platsen därigenom säkrast skulle främjas samt statens och det

allmännas fördel icke torde i detta alldeles säregna fall kunna på annat

sätt tillgodoses.

Med hänsyn till kammarherren Kennedys ständiga besittnings- och

nyttjanderätt kunde värdet af kronans äganderätt till ifrågavarande

37 % af hela vattenkraften vid Torsebro ej uppskattas till mera än

högst 25 å 30 % af det värde, som kraften skulle ägt, om kronan

innehaft jämväl besittnings- och nyttjanderätten.

Därest kungsådran öfverbyggdes, skulle maskiner lämpligen kunna

installeras för hela den dubbla minimivattenmängden eller för lö kubikmeter

i sekunden, hvarigenom erhölles å turbinaxeln 1,600 hästkrafter,

hvaraf 37 % eller 592 hästkrafter motsvarade kronans andel. Om

ägande- och nyttjanderätten vore förenade i samma hand, skulle värdet

af kronans del sålunda utgöra 39,664 kronor, men under nuvarande

förhållanden kunde all den på kronans del belöpande kraft, som kunde

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137. 23

uttagas ur fallet ej uppskattas till mer än högst 10,000 å 12,000

kronor.

På grund af det anförda tillstyrkte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bifall till kammarherren Kennedys ansökning, med erinran att

den del af köpeskillingen, som skulle anses utgöra lösen för vattenrätten,

icke borde öfverstiga sistnämnda belopp jämte 10 gånger kronoräntan

för Torsebro kvarn n:o 1.

I ämbetsskrifvelse den 12 december 1905 anmodade jag arméförvaltningen

att låta genom minst tre ojafviga och sakkuniga personer, af hvilka

kammarherren Kennedy ägde utse en, verkställa värdering af de krutbrukeinnehafvaren

tillhöriga byggnader m. m. och i öfrigt inkomma med utredning

beträffande de kostnader, som statsverket komme att vidkännas, därest

besittningsrätten skulle återgå till kronan. Med underdånig skrifvelse

den 15 nästlidne februari har arméförvaltningen, med tillkännagifvande

att till värderingsman utsetts, af arméförvaltningen f. d. revisionssekreteraren,

häradshöfdingen Ernst Håkansson, af kammarherren Kennedy

hofrättsrådet A. Borgström och af dessa två ingenjören F. E.

Malmqvist, öfverlämnat ett den 27 sistlidne januari dagtecknadt värderingsinstrument,

utvisande att värderingsmännen, som vid besiktning

och värdering af byggnader anlitat biträde af eu byggmästare, åsatt

krutbruksinnehafvaren tillhöriga byggnader och maskinerier ett sarnmanlagdt

värde af 222,520 kronor; och har arméförvaltningen, med förnyadt

tillstyrkande af bifall till kammarherre Kennedys föreliggande ansökan,

meddelat, att nämnda belopp utgjorde den kostnad, statsverket hade

att vidkännas vid återgång till kronan af besittningsrätten till krutbruket.

Taxeringsvärdet å berörda byggnader, som utgöra själfva krutbruket,

är numera 100,000 kronor.

Biskops- och Tyskemöllorna, hvardera Vs mantal, äro nu taxeringsvärderade

till 14,400 kronor.

Den till berörda fastigheter hörande mark, som antages omfatta

omkring 45 hektar, däraf omkring 41 hektar skog och betesmark, har

värderats till 9,620 kronor. Den kan icke af tillgängliga kartor noggrant

till gränserna bestämmas; och det synes tvistigt, huru mycket

däraf tillkommer Torsebromölla. n:o 1. Gränsen mellan kronans och

Araslöfs säteris ägor utgjordes förut af den gamla krutbruksmuren; men

sedan Torsebromölla n:o 1 kommit att nyttjas under bruket, har muren

flyttats, så att en del af Torsebromölla ägor inhägnats tillsammans

med krutbrukets gamla område.

Uti föreliggande ansökan är fråga allenast om Tyske- och Biskopsmöllorna

med tillhörande vattenrätt, hvaremot någon framställning i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

fråga om Torsebromölla n:o 1 och Torsebro kvarn n:o 1 ej gjorts. Enligt

hvad jag fornt anfört, uttalade Riksdagens statsutskott år 1903, såsom

skäl för krutbruksfastigheternas uppskattande af en nämnd, bland

annat, att denna nämnd kunde komma i tillfälle att taga i ompröfning,

huruvida någon ersättning borde till statsverket utgå för det belopp å

300 kronor, som skolat till arméförvaltningen årligen erläggas för det

gagn, bruket haft af Torsebromölla. I anledning häraf anser jag mig

böra nämna något äfven om denna fastighet.

I statsrådsprotokollet till 1903 års proposition anföres därom

följande:

»Då under 1690-talet, efter det en del af krutbruket blifvit genom

vådlig händelse förstörd, fråga uppstod om anläggande af eu ny krutkvarn,

föreslog dåvarande innehafvaren, att därför måtte användas den

intill bruket belägna frälsemjölkvarnen Torsebromölla n:r 1, lydande

under godset Araslöf, som då var sekvestreradt för skuld till kronan;

och emedan vid samma å på andra sidan fanns en kronokvarn, som i

stället kunde läggas under Araslöf, ansåg generalguvernören i Skåne

hinder ej förefinnas för förstnämnda kvarns läggande till krutbruket.

Sedan cornetten, sedermera ryttmästareu Carl Gustaf Bonde inbördat

Araslöf och tillerkänts äganderätten till nämnda egendom, anhöll han

att få till Araslöfs gård bibehålla Torsebromölla n:r 1, men Kungl.

Maj:t förklarade, enligt nådig resolution den 18 september 1698, att,

som jämngodt vederlag gåfves för kvarnen, supplicanten icke skulle visa

någon ''oginhet att afstå det Kungl. Maj:t för krutbruket kunde betarfva’.

Därefter anordnades likväl ett byte emellan kronan och ryttmästaren

Bonde, hvarigenom kronan skulle erhålla Torsebromölla n:r 1, mot det

att den vid andra stranden belägna Torsebromölla n:r 3 och kronohemmanet

Peremölla, 1U mantal, tillägnades Araslöf. Bytet blef sedermera,

enligt nådigt bref den 14 februari 1770, sålunda bestämdt, att

tillhörigheterna af åker, äng och laxfiske till Torsebromölla n:r 1 genast

skulle återställas till Araslöfs gård under sin förra insocknerätt, dock

med villkor, att krutbruket, så länge det på samma ställe existerade,

behölle själfva kvarnen, som blifvit till krutkvarn inrättad, jämte den del

af jorden, som vore belägen inom den omkring krutbruksplatsen efter

1700 års byte uppdragna stenmur; hvaremot innehafvaren af Araslöf

under tiden skulle åtnjuta fri dispositionsrätt öfver Torsebromölla n:r 3

samt i ersättning för Peremölla till kronan afstå utsocknefrälsehemmanet

Knappstorp n:r 1, 3/s mantal; men om krutbruket antingen ödelädes

eller bortflyttades, skulle Torsebromölla n:r 1 med all därtill hörande

jord återfalla till Araslöf samt kvarnen Torsebromölla n:r 3 till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.

25

kronan återställas, med rätt likväl för ägaren af Araslöf att densamma

emot årliga räntans erläggande besitta och nyttja samt äfven under

skattemannarätt efter laga värdering till sig lösa.

Hemmanet Knappstorp har därefter den 16 februari 1804 af krutbrukets

innehafvare skatteköpts med villkor, att det från bruket icke

finge skiljas utan därunder städse förblifva. Trots detta villkor har

hemmanet öfvergått till annan ägare och blifvit bruket frånhändt.

Lägenheten Torsebromölla n:r 1 är i 1825 års jordebok upptagen

under frälsetitel bland utjordar och kvarnar samt i 1874 års jordebok

såsom kvarntorp bland kronolägenheter.))

På grund af omförmälda rättsförhållande har, såsom jag anfört,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett värdet af kronans rätt, hvilken

i fall af krutbrukets nedläggande inskränker sig till äganderätten till

Torsebro kvarn n:o 1, som i bytesurkunderna benämnes Torsebromölla

n:o 3, icke kunna bestämmas till högre belopp än den lösesumma, 10

gånger kronoränta^ som skulle utgå vid skatteköp.

Omförmälda årsafgift, 300 kronor, för den fördel, bruket har af

Torsebromölla n:o 1, bestämdes första gången, då, efter det kruttillverkningen

förklarats från och med år 1859 vara en fri näring, nytt leveranskontrakt

upprättades; och har bestämmelse om afgiftens erläggande intagits

i därefter upprättade leveranskontrakt, dock icke under de senaste

åren. Beloppet har i allmänhet uttagits på det sätt, att då betalning

för kontraherad krutleverans ägt rum, detsamma fråndragits kontraktssumman.

För åren 1859—1891 har afgiften genom sådant afdrag

kommit kronan till godo. Under åren 1892—1896, då krutleveranser

från Torsebro ej förekommo, inbetaltes årsafgiften kontant till arméförvaltningen.

Efter år 1896 har afgiften icke, vare sig på ena eller

andra sättet, uttagits, ehuru under denna tid krutleveranser förekommit

under åren 1899, 1901 och 1902. Angående den verkliga rättsgrunden

för ^ denna afgift har utredning icke af tillgängliga handlingar kunnat

erhållas och ej heller rörande anledningen därtill, att bestämmelse om

afgiften införts i leveranskontrakten.

Vid pröfning af kammarherren Kennedys nu föreliggande ansökning

har jag i likhet med myndigheterna kommit till den uppfattning,

att det med hänsyn till de i detta fall säregna förhållandena är för

kronan lämpligast att till krutbruksinnehafvaren försälja den äganderätt,

hvarom nu är fråga, en rätt för (ifrigt, af hvilken kronan svårligen kan

bereda sig någon afkastning. Äfven om det skulle vara kronan fritt

att när som helst återtaga nyttjanderätten till ifrågavarande fastigheter,

torde i betraktande af därmed sammanhängande konsekvenser,

Bill. till Riksil. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afl, 73 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 137.

särskilt de med ett återtagande af nämnda rätt förenade utgifter, en

försäljning vara att föredraga. Krutbruksinneliafvarens rätt att vid

upphörande af kruttillverkning för kronans räkning erhålla ersättning

för b}7ggnader, inventarier och instrumentalier synes vara obestridlig,

hvarför kronan skulle hafva att erlägga lösen härför, som enligt den

verkställda utredningen skulle uppgå till 222,520 kronor. Tager man

därjämte i betraktande, att kronan ej skulle kunna i afsevärd mån tillgodogöra

sig egna eller krutbruksinneliafvarens byggnader m. m. och

att den förenade ägande- och nyttjanderätten till mark och vatten

under förutsättning af kungsådrans öfverbyggande, som kräfver särskild

kostnad, värderats allenast till sammanlagdt omkring 49,000 kronor,

torde ett återtagande af ny ttj anderätten ej kunna anses ekonomiskt

fördelaktigt.

Mot det värde, hvartill kronans vattenrätt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppskattats, eller 10,000 å 12,000 kronor under förutsättning

af kungsådrans öfverbyggande, har jag, för min del icke

något väsentligt att erinra. Ehuru det synts mig lämpligt, att köpeskillingen

för fastigheterna bestämmes af en nämnd, som blifver i tillfälle

att taga i öfvervägande alla på frågan inverkande omständigheter,

torde dock ett visst minimipris böra fastställas, hvilket pris icke lärer

böra understiga hvad vid 1903 års Riksdag varit ifrågasatt och af

sökanden då godkänts eller 27,725 kronor. Sökanden har ock, enligt

underdånig skrifvelse den 26 denna månad, meddelat, att han, för att

få rättsförhållandena ordnade, ej hade något att erinra däremot, att

detta belopp bestämdes såsom minimum.

Beträffande köpeskillingsbeloppet anser jag, att detsamma, i likhet

med hvad af Kungl. Maj:t föreslogs 1903 års Riksdag, bör läggas till

den fond, som under benämning »landtförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål» förvaltas af statskontoret och endast efter

Riksdagens medgifvande får användas.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,

det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att äganderätten till Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna

Tyskemölla, Vs mantal, och Biskopsmölla, Vs mantal, i Färlöfs socken

och Kristianstads län, inbegripet äganderätten till magasin och kasthus

för krutproberingen, samt all kronan i egenskap af ägare till berörda

fastigheter tillkommande rätt till vatten må till kammarherren James

Kennedy försäljas mot en köpeskilling, hvilken på köparens bekostnad

bestämmes i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof är föreskrifven i kungl. förordningen den 14

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 137.

27

april 1866, under iakttagande därvid, att denna köpeskilling icke må

understiga 27,725 kronor, samt

att köpeskillingen må ingå till landtförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.))

Till denna departementschefens hemställan, hvari

statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna nådigt

bifall; och skulle proposition i ämnet, sådan den finnes

detta protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

G. Hagbergh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1906:158 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående försäljning af äganderätten till kronans till Torsebro krutbruk hörande fastigheter. s. 10 i texten
  2. SU 1906:135 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maf.ts proposition angående försäljning af äganderätten till kronans till Torsébro krutbruk hörande fastigheter. s. 1 i texten