Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om vissa ändringar i 8 och 10 kapitlen strafflagen och till lag om ändrad lydelse af 77 § strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881

1906-05-04 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:152, Med förslag till lag om vissa ändringar i 8 och 10 kapitlen strafflagen och till lag om ändrad lydelse af 77 § strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

1

N:o 152.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om vissa ändringar i 8 och 10 kapitlen strafflagen

och till lag om ändrad lydelse af 77 § strafflagen för

krigsmakten den 7 oktober 1881; gifven Stockholms slott

den 4 maj 1906.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föx^eslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

l:o) lag om vissa ändringar i 8 och 10 kapitlen strafflagen;

2:o) lag om ändrad lydelse af 77 § strafflagen för krigsmakten den

7 oktober 1881.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj.-ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Karl Staaf.

Bill. till Piksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 88 Höft. (N:is 152 och 153). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i 8 och 10 kapitien strafflagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 11 § strafflagen skall upphöra

att gälla, samt att nedannämnda lagrum i 8 och 10 kapitlen samma lag

skola erhålla följande ändrade lydelse:

8 kap.

3 §■

Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller

i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes

sökt förleda till förräderi, som i 1 § sagdt är; dömes, när uppmaningen

ingen straffbar verkan hade, till straffarbete i högst sex år. Samma lag

vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, att därmed

komma sådant förräderi åstad.

8 §•

Om stämpling till förräderi, som i 6 § omtalas, så ock om uppmaning

till sådant förräderi eller försök att annorledes därtill förleda gålle

hvad i 2 och 3 §§ sagdt är.

10 kap.

13 §.

Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen,

utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 § sägs, och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

skingrar sig ej den folkmängd, på offentlig myndighets befallning, utan

visar trotsighet däremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp

till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet till böter

från och med tio till och med tvåhundra riksdaler dömas, öfvergå de

till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 §§ om

uppror sägs; dock att för sådan deltagare i upploppet, som ej är anstiftare

eller anförare, straff efter 9 § må nedsättas till straffarbete i två månader

eller till fängelse.

14 §.

Hvar som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift,

den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller

egendom eller till annat brott, varde, där ej uppmaningen särskildt med

straff belagd är, dömd till böter eller fängelse. Afsåg uppmaningen brott,

hvarå strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständigheterna

synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dömas.

Ar den skyldige i följd af uppmaningen förfallen till straff för delaktighet

i brott, som därå följt, gälle hvad i 4 kap. 1 § stadgas.

Där någon annorledes, såsom genom prisande af brottslig handling,

muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspridt

eller utsprida låtit, söker förleda till brott; vare lag som i 1 mom. sägs.

Har någon eljest på sätt i 1 eller 2 mom. förmäles sökt förleda till

ohörsamhet mot lag eller laga myndighet, straffes med böter eller fängelse.

Hvad i denna § är stadgadt gälle äfven om den, som annans skrift,

hvars innehåll är efter samma § straffbart, utspridt eller utsprida låtit

för att därmed främja den med skriften åsyftade verkan.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 77 § strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 77 § strafflagen för krigsmakten den 7

oktober 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har någon muntligen inför samladt krigsfolk eller i skrift, den han

bland krigsfolket utspridt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes

sökt förleda till uppror, då skall, vid straffets bestämmande efter allmän

lag, brottet anses hafva skett under försvårande omständigheter.

Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida

låtit, för att därmed komma uppror åstad.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

5

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott tisdagen den 24 april 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesert,

friherre Marks von Wurtemberg,

Sidner,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern

anmälde inom departementet utarbetade förslag till:

1) lag om vissa ändringar i 10 kapitlet strafflagen ;

2) lag om upphäfvande af 77 § strafflagen för krigsmakten den 7

oktober 1881.

Sedan förslagen blifvit upplästa, anförde departementschefen:

»De bestämmelser 10 kap. 14 § strafflagen för närvarande innehåller

i fråga om den, som inför folksamling uppeggar till brott, torde ej vara

tillfyllest att skydda samhället mot missbruk af yttrandefriheten.

Hvad först angår de i nämnda lagrum stadgade straffsatser, utgöras

de, som bekant, af böter till belopp af högst 500 kronor eller fängelse i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

högst två år. Dessa straffsatser torde med hänsyn till rådande domstolspraxis,

som i allmänhet vid utmätande af straff låter detsamma vida mera

närma sig minimum än maximum, få anses alltför låga.

En jämförelse med de främmande strafflagar, som tillkommit under

senaste årtionden, utvisar också, att dessas motsvarande straffbestämmelser

innehålla ett högre maximum än det hos oss gällande. Sålunda kan

enligt den italienska och den nederländska strafflagen straffet för den, som

offentligen uppeggar till brott, under vissa förhållanden uppgå till straffarbete

i 5 år. Den nya norska strafflagen medgifver ådömande af ända

till 8 års fängelse — motsvarande vår lags straffarbete — för den, som

offentligen uppfordrar till eller tillskyndar verkställandet af en brottslighandling

eller förhärligar en sådan eller som tillbjuder sig att utföra eller

bistå vid utförandet af en dylik handling. Slutligen kan nämnas att det

bekanta schweiziska utkastet till strafflag stadgar straffarbete i ända till 15

år eller fängelse icke under sex månader för den, som offentligen uppfordrar

eller afsiktligen uppmuntrar till ett med straffarbete belagdt brott.

Den ifrågasatta skärpningen af bestämmelserna i 10 kap. 14 § strafflagen

har ansetts böra genomföras så, att i första momentet af paragrafen

införes en andra punkt, enligt hvilken, om uppmaningen afsåg brott, hvarå

strängare straff än fängelse kan följa, eller omständigheterna eljest voro

synnerligen försvårande, jämväl straffarbete kan ådöinas; och har maximum

för dylikt straffarbete ansetts böra bestämmas till fyra år, ett straff,

som visserligen understiger de straffmaxima, som förenämnda främmande

lagstiftningar i motsvarande fall stadga, men likväl innebär en betydande

ökning i nuvarande straffskala och torde stå i skäligt förhållande till vår

strafflags system i öfrigt.

De föreslagna förändringarna i paragrafens andra moment afse förnämligast

att uttryckligen låta paragrafen vinna tillämpning jämväl på den

uppeggelse, som använder andra medel än den direkta uppmaningen, en

tillämpning, som, om den ock låter härleda sig ur gällande lydelse af

paragrafen, dock icke med erforderlig tydlighet framgår af densamma.

Såsom särskildt betecknande för den indirekta uppeggelsen har ansetts

böra framhållas det fall, då någon brottslig handling prisas utan att

den skyldige direkt uppmanar till dess begående.

De i 14 paragrafens lydelse sålunda föreslagna ändringarna hafva

ansetts böra åtföljas af en förändring i dess räckvidd. Med hittillsvarande

lydelse har paragrafens andra moment kunnat tydas så, att därigenom

skulle vara öppnad möjlighet att bestraffa äfven uppmaning till

rent civil orätt. Bestraffning i sådant fall synes emellertid icke böra

ifrågakomma. Anser lagstiftaren själfva begåendet af en handling, låt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

vara att den innebär en orätt, icke vara så farligt, att han behöfver ingripa

straffande mot den handlande, torde ej heller förledandet till en

sådan handling böra beläggas med straff. Med den nu föreslagna lydelsen

af paragrafen skulle endast försök att förleda till handling, som själf är

belagd med straff, kunna blifva föremål för bestraffning.

Efter den sålunda ifrågasatta ändringen af andra momentets formulering

kommer den uttryckliga uppmaningen till sådant brott, som omförmäles

i annan lag än strafflagen, ej, såsom hittills, att falla under andra

momentets tillämplighetsområde. Däraf följer, att i första momentet, som

för närvarande afser endast uppmaning till brott enligt strafflagen, måste

vidtagas sådan ändring, att momentet kommer att afse uppmaning till

äfven andra slags brott.

Vid de förändringar i den straffrättsliga behandlingen af offentlig

uppmaning till brott i allmänhet, hvilka sålunda föreslagits, har det icke

kunnat låta sig göra att bibehålla 11 § i 10 kapitlet strafflagen. Uppmaning

till uppror skulle nämligen därigenom kunna komma att blifva

lindrigare bedömd än uppmaning till annat brott af lika farlig beskaffenhet.

Samma skäl nödvändiggör äfven det föreslagna upphäfvandet af 77

§ i strafflagen för krigsmakten. Efter upphäfvandet af sistnämnda lagrum

kommer den, som begår där afsedda brott, jämlikt 3 § sistnämnda lag

att anses efter 10 kap. 14 § strafflagen, med dess betydligt strängare

straffbestämmelser.

I samband med ofvanberörda ändringar i 10 kapitlet strafflagen har

det ansetts lämpligt att jämväl upptaga frågan om en annan ändring i

samma kapitel. Enligt nämnda kapitels 13 § skola deltagarna i ett upplopp,

om de öfvergå till våld å person eller egendom, i allo behandlas såsom

upprorsmän. Upprepade gånger har emellertid tillämpningen af upprorsstraffet

i fråga om vissa deltagare i uppträden, som från början endast

varit vanliga upplopp, visat sig leda till så uppenbar hårdhet, att,

ehuru de skyldige dömts till det straff, som motsvarar straffskalans minimum,

Kungl. Maj:t ansett sig böra i nådeväg ytterligare lindra straffet.

Särskildt hafva i en del af de fall, på hvilka jag syftar, personer, som

från början mera af okynne och nyfikenhet sällat'' sig till hopen, måst dömas

såsom upprorsmän, därför att folkmassan utan något som helst deras

direkta förvållande och kanske utan att de ens kunnat iakttaga det börjat

öfvergå till våld. Framförallt vid större uppträden kan det lätt hända,

att en del af folkmassan ej rätt klart kan uppfatta, hvad som försiggår

på andra punkter af den plats, där uppträdet äger rum. Öfver hufvud

kan brottsligheten vid ett upplopp vara betydligt mera graderad än man

vid paragrafens affattande synes hafva föreställt sig. Dock torde någon

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

anledning ej föreligga att nedsätta straffminimum för anstiftare eller anförare.

Ändringen afser alltså endast att genom en sänkning af straffminimum

för andra deltagare i upploppet öppna utväg att bättre än som

med de nuvarande bestämmelserna låter sig göra taga hänsyn till det olika

måttet af brottslighet.»

Härefter hemställde departementschefen, att, för det ändamål § 87

regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande öfver förslagen,

af den lydelse bilagorna A och B till detta protokoll utvisa, måtte inhämtas

genom utdrag af protokollet.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

Lennart Berglöf.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 152.

9

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i 10 kapitlet strafflagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 11 § strafflagen skall upphöra

att gälla, samt att 13 och 14 §§ samma kapitel och lag skola erhålla

följande ändrade lydelse:

13 §.

Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna

ordningen, utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 § sägs,

och skingrar sig ej den folkmängd, på offentlig myndighets befallning,

utan visar trotsighet däremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp

till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet till

böter från och med tio till och med tvåhundra riksdaler dömas. Öfvergå

de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 §§ om

uppror sägs; dock att för sådan deltagare i upploppet, som ej är anstiftare

eller anförare, straff efter 9 § må nedsättas till straffarbete i två månader

eller till fängelse.

14 §.

Hvar som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift,

den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller

egendom eller till annat brott, varde, där ej uppmaningen särskildt med

straff belagd är, dömd till böter eller fängelse. Afsåg uppmaningen brott,

hvarå strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständigheterna

synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dömas.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 88 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 152.

Är den skyldige i följd af uppmaningen förfallen till straff för delaktighet

i brott, som därå följt, vare lag som i 4 kap. 1 § skils.

Där någon annorledes, såsom genom prisande af brottslig handling,

muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspridt

eller utsprida låtit, söker förleda till brott; straffes ock efter ty i 1

mom. sägs.

Hvad i denna § är stadgadt gälle äfven om den, som annans skrift,

hvars innehåll är efter samma § straffbart, utspridt eller utsprida låtit

för att därmed främja den med skriften åsyftade verkan.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

11

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om upphäfvande af 77 § strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 77 § strafflagen för krigsmakten den 7

oktober 1881 skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol tisdagen den 1 maj 1906.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Herslow,

Claéson,

WlJKANDER,

Billing,

Bohman,

Ramstedt,

Westking.

T. f. byråchefen för lagärenden von Seth föredrog utdrag af protokollet

öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 24 april 1906, utvisande att högsta

domstolens utlåtande skulle för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler

inhämtas öfver utarbetade förslag till:

lag om vissa ändringar i 10 kap. strafflagen och

lag om upphäfvande af 77 § strafflagen för krigsmakten den 7

oktober 1881; varande förslagen af den lydelse bilagorna B och C vid

detta protokoll utvisa.

Förslagen gåfvo anledning till följande anmärkningar:

l:o) förslag till lag om vissa ändringar i 10 kap■ strafflagen.

13 §.

Justitieråden Claéson, Wijkander, Bohman och Ramstedt förenade

sig om följande yttrande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

13

»Såsom departementschefen erinrat torde enligt gällande lag ansvaret

för andra deltagare i upplopp än anstiftare och anförare kunna i vissa

fall blifva alltför strängt. Förslaget synes emellertid gå till en ytterlighet

i andra riktningen. Detsamma medger nämligen, att en deltagare i upplopp

må kunna, äfven om han därvid gjort våld å person eller egendom och

således i afseende å honom försvårande omständigheter föreligga, dömas

till ett så lindrigt straff som en månads fängelse. För att förekomma en

sådan tillämpning torde — om det nu kan anses tillrådligt att, för det

fall att man vid upplopp öfvergått till våld å person eller egendom,

straffets minimum sättes så lågt som förslaget upptager — sådan nedsättning

i straffet icke böra medgifvas i andra fall än då brottet är med

synnerligen mildrande omständigheter förenadt.»

14 §.

Justitieråden Claeson, WijJcander, Billing, Bohman, Ramstedt och

Westring förenade sig om följande yttrande:

»Enligt den nuvarande lydelsen af 14 § drabbas af straff dels den,

som uppmanar till någon i strafflagen med straff belagd handling, dels

ock den, som i andra fall söker förleda till ohörsamhet mot lag eller laga

myndighet. Erhåller sagda paragraf åter den nu föreslagna lydelsen,

skulle visserligen straff drabba direkta eller indirekta uppmaningar till alla

slags brott, vare sig brottet är i strafflagen eller i annan författning

belagdt, med ansvar, men däremot försök i andra fall att förleda till ohörsamhet

mot lag eller laga myndighet lämnas utan straff.

Att sålunda göra straffbarheten af offentligen framställda uppmaningar

till öfverträdelser af statens lagar eller statsmyndigheternas påbud

beroende på huruvida uppmaningen afser någon med straff belagd handling

eller ej, synes icke vara lämpligt. Ansvar för uppmaning, som afser

en icke med straff belagd handling, kan ofta vara mera påkalladt än ansvar

för uppmaning till en straffbar handling. Sålunda lärer t. ex. agitation

för underlåtenhet att betala skatt i allmänhet vara vida farligare än försök

att förleda till en med några kronors böter belagd politiöfverträdelse.

Straffbestämmelsen i det nuvarande andra stycket af 14 §, som enligt det

remitterade förslaget skulle bortfalla utom beträffande uppmaning till de

i andra författningar än strafflagen med straff belagda handlingar, afser i

öfrigt ej blott uppmaning till viss positiv åtgärd eller underlåtenhet utan

jämväl uppmaning att i allmänhet trotsa lagens eller laga myndighets bud,

och sådana offentligen framställda uppmaningar kunna innebära stor fara

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

för samhällsordningen, om de få ostördt fortgå. En motsvarighet till

detta stadgande återfinnes ock i ett flertal utländska strafflagar. På grund

häraf hemställes, att det nu i andra stycket af 14 § intagna stadgande,

som synes vara väl behöfligt för att bereda rättsordningen och statsverksamheten

nödigt skydd särskildt under oroliga tider, måtte bibehållas.

Den i det föreslagna andra stycket af 14 § intagna föreskrift om

straff för den, som annorledes än som i första stycket afses, söker förleda

till brott, innefattar, såsom i motiven framhålles, egentligen endast ett

förtydligande af föreskriften i första stycket, i syfte att uttryckligen fastslå,

att jämväl indirekt uppeggelse till brott skall straffas. Om ett sådant

förtydligande i afseende å denna bestämmelse kommer till stånd, synes en

motsvarande föreskrift böra meddelas beträffande de i 8 kap. 3 och 8 §§

omförmälda uppmaningar till förrädiska handlingar.»

Justitierådet Herslow anförde:

»Det har under senare tiden blifvit alltmer vanligt, att personer, eller

hela grupper af personer, hvilka stundom blifvit nämnda vid namn, stundom

blott i allmänhet karakteriserade, offentligen gjorts till föremål för muntliga

eller skriftliga yttranden, som uppenbarligen haft till syfte att hetsa

till våld eller annan rättskränkning mot bemälde personer. Så t. ex. har

det ofta förekommit, att s. k. strejkbrytare, vare sig de tillhöra eller icke

tillhöra någon organiserad arbetareförening, offentligen utpekats som värdiga

att, såsom det merendels hetat, behandlas efter förtjänst, hvarvid

namnen än uppgifvits, än icke. Erfarenheten har tillräckligen ådagalagt,

att dylika försåtliga yttranden pläga framkalla åsyftad verkan. Motiven

till andra stycket af ifrågavarande § utvisa väl, att straffhotet vänder sig

äfven mot den, som i indirekta och förtäckta ordalag uppeggar till brott,

hvilket sätt att gå till väga vanligen är kännetecknande för den egentlige

och förnämste anstiftaren, men enär det icke kan såsom visst antagas, att

yttranden af den innebörd, som af mig framhållits, komma, särskildt då

de åsyftade personerna icke namngifvits, att, på sätt dock otvifvelaktigt

är meningen, af domstolarne uppfattas såsom medförande straff, torde i

sagda stycke af ifrågavarande § böra i uttryck, som icke kunna missförstås,

utsägas, att straffhotet i förevarande § är riktadt äfven mot den,

som i förtäckta, men till syftet tydliga ordalag söker på i öfrigt i samma

stycke angifvet sätt förleda till brott.

I fråga om bibehållande af den i nuvarande andra stycket af 14 §

intagna straffbestämmelse i afseende å den, som offentligen uppmanar till

ohörsamhet mot lag eller laga myndighet i det fall, att ohörsamheten icke

är i lag belagd med straff, är jag ense med högsta domstolens öfriga ledamöter;

och anser jag, att det nu föreslagna stadgandet om den indirekta

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 152.

15

uppmaningens straffbarhet bör så affattas, att sådan uppmaning i alla afseenden

kommer att anses lika med direkt uppmaning.

Med den begränsning, som förslaget erhållit, skulle hetsande eller

uppeggande (agitation) till brott, som bedrifves muntligen och enskildt

man och man emellan, icke medföra straff i annat fall, än då detsamma

antingen åstadkommit ett fullbordadt brott eller ock är att hänföra till så

beskaffadt försök till brott, som är särskildt i lag belagdt med straff, i

hvilka båda fall stadgandet i 3 kap. 1 § strafflagen äger tillämpning.

Men med hänsyn till de sträfvanden, som på senare tiden, delvis med

framgång, öppet och ifrigt bragts å bane, att medelst den till värnpliktens

fullgörande inkallade ungdom sätta i gång bland krigsmanskapet en

muntligen och enskildt bedrifven agitation med syfte att, såsom orden

lyda i ett annat samtidigt med det nu föreliggande förslaget jämväl till

högsta domstolen remitteradt lagförslag, utplåna känslan af plikter mot

fosterlandet eller uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden,

torde det icke vara tillrådligt att längre blunda för den samhällsfara,

som äfven en sådan agitation innebär. Det synes därföre böra

stadgas straff jämväl för en af och bland krigsmanskap på berörda sätt

utöfvad agitation i nyssnämnda syfte.

Vidare torde en tillbörlig omsorg om krigstukten fordra, att åtal för

sådan brottslig agitation, som föröfvas af och bland krigsmanskap, skall tillhöra

krigsdomstols handläggning, hvilket enligt förslaget och med den affattning,

som 18 § i gällande förordning om krigsdomstolar in. m. för närvarande

innehar, endast under vissa förhållanden skulle blifva fallet.

Dylikt åtal synes också påkalla skyndsammare behandling och afgörande,

än som i regeln kan åstadkommas med det allmänna domstolsförfarandet.»

2:o) förslag till lag om upphäfvande af 77 § strafflagen för krigsmakten

den 7 oktober 1881.

Justitieråden Claeson, Wijkander, Billing, Bohman, Ramstedt och

Westring förenade sig om följande yttrande:

»Genom upphäfvande af 77 § strafflagen för krigsmakten skulle den

antagligen icke åsyftade påföljden inträda, att åtal för det i nämnda paragraf

omförmälda brott icke vidare skulle komma att handläggas vid krigsdomstol

utan tillhöra allmän domstol. Till förekommande häraf synes

stadgandet böra bibehållas med den jämkning, som påkallas af ändringarna

i 10 kap. strafflagen.»

Justitierådet Herslow anförde:

»Under förutsättning att, såsom jag redan förordat vid granskning

af förslaget till lag om vissa ändringar i 10 kap. strafflagen, alla mål,

som angå af och bland krigsmanskap offentligen eller enskild bedrifven

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

brottslig agitation, i lag förklaras tillhöra krigsdomstols handläggning och

pröfning, har jag icke något att anmärka mot förevarande lagförslag.

Men nog skulle det förefalla underligt, om, såsom af förslagets antagande

utan vidare blefve följden, åtal mot krigsman för det han uppmanat

krigsfolk till uppror skulle, där uppmanandet icke haft någon straffbar

verkan, vara undandraget krigsdomstols behörighet, då däremot åtal för

uppmanandet i annat fall äfvensom för underlåtenhet af krigsman att

uppenbara stämpling till uppror fortfarande skulle falla under krigsdomstols

kompetens.»

Ur protokollet

Carl Lundquist.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

17

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott fredagen den 4 maj 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Tuolle,

Statsråden: Ting,sten.

Bjesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

Sciiotte,

Berg,

Bergström,

Justitieråden: Claéson,

WlJKANDER.

Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern

anmälde högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 24 nästlidne april infordrade utlåtande öfver vid

samma protokoll fogade förslag till lag om vissa ändringar i 10 kapitlet

strafflagen samt till lag om upphäfvande af 77 § strafflagen för krigsmakten

den 7 oktober 1881.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen:
»I

anledning af hvad som af högsta domstolen anmärkts emot förslaget

till lag om vissa ändringar i 10 kapitlet strafflagen har en jämkning

föi’etagits i lydelsen af 8 kap. 3 och 8 §§ samma lag sålunda, att jämväl

i fråga om där omförmälda brott tydligt framgår, att det ej är endast det

direkta försöket till uppeggelse, som är straffbart enligt dessa lagrum,

utan äfven det indirekta. Nämnda jämkning har föranledt motsvarande

förändringar i förslagets rubrik och ingress, hvarjämte en mindre förändBih.

till Rikxd Prot. 1906. 1 Sami. 7 Afd. 88. Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

ring gjorts i den föreslagna lydelsen af 2 mom. i 10 kap. 14 §. Vidare

har jag icke ansett mig böra emot högsta domstolens enhälligt uttalade

mening vidhålla tanken att ur sistnämnda paragraf borttaga stadgandet

om sträft för försök att i andra fall än då fråga är om brott förleda till

ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Någon anledning att äfven för

sådant försök till förledande skärpa den nuvarande straffbestämmelsen,

torde emellertid icke föreligga, I den för 14 § föreslagna lydelsen har

gjorts en mot hvad jag sålunda anfört svarande ändring. Däremot har

jag ansett hvad inom högsta domstolen anmärkts beträffande lydelsen af

10 kap. 13 §, icke böra föranleda ändring i förslaget. Med hänsyn till

de allmänna grundsatserna för straffmätning torde det i allt fall vara uteslutet,

att i afseende å den, som gjort våld å person eller egendom, en

domstol vid straffets utmätande skulle tillnärmelsevis gå ned till straffskalans

minimum.

Beträffande förslaget till lag om upphäfvade af 77 § strafflagen för

krigsmakten har jag på grund af hvad inom högsta domstolen däremot

anmärkts ansett tanken på nämnda lagrums upphäfvande böra få förfalla

och paragrafen i stället ändras därhän, att vid straffets bestämmande

efter allmän lag den omständigheten, att uppmaningen riktats till krigsmanskap

af någon, som är underkastad krigslag, skall tagas i betraktande

som en försvårande omständighet. Brott, hvarom sålunda stadgas, hör

nämligen enligt 18 § i förordningen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes den 11 juni 1868 alltid till krigsdomstol. Dessutom har paragrafens

lydelse ansetts böra undergå en mot förut omförmälda jämkning

i lydelsen af 8 kap. 3 § strafflagen svarande ändring.»

Sedan departementschefen härefter uppläst förslagen i deras ändrade

lydelse, hemställde han, att desamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom nådig proposition för Riksdagen till antagande framläggas.

Justitieråden Claeson och Wijkander åberopade hvad de vid ärendets

behandling i högsta domstolen anfört, i den man det ej vid förslagens omarbetande

vunnit beaktande.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde departementschefens hemställan;

och täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

med bifall till denna hemställan, förordna, att

till Riksdagen skulle aflåta» nådig proposition i ämnet

af den lydelse bilagan B vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Lundquist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1906:51 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i 8 och 10 kapitlen strafflagen och till lag om ändrad lydelse af 77 s. 1 i texten