Sök i Ratio Lex

Om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, ä ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trajikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m

1906-05-08 · 47 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:158, Om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, ä ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trajikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

1

N:o 158.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om godkännande

af förslag till öfverenskommelse mellan svenska

staten, ä ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag,

aktiebolaget Gellivare malmfält och trajikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss

grufegendom m. m.; gifven Stockholms slott den 8 maj 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för sin del godkänna och antaga närlagda, denna dag upprättade

förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående

viss grufegendom m. m.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bih. till fiiksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 93 Höft. (N:is 158, 159.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 8 maj 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Tkolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesert,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

SciIOTTE,

Berg,

Bergström.

Efter gemensam beredning mod cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anförde chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte:

Sedan underhandlingar pågått med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget

Gellivare malmfält i syfte att på ett mera varaktigt sätt ordna förhållandena

mellan staten och bolagen, får jag i underdånighet meddela

resultatet af dessa underhandlingar.

Innan jag öfvergår härtill, anser jag mig emellertid böra redogöra

för hittillsvarande bestämmelser angående utforslingen af bolagens malm

samt för de markupplåtelser, som skett till bolagen, för malmtillgången

i Kirunavara, Luossavara och Gellivare samt för anledningen till och

förloppet af den rättegång, som staten anställt mot aktiebolaget Gelli
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 158. 3

vare malmfält angående rätten till åtskilliga grufutmål vid Gellivare

malmberg.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1898 års Riksdag om byggande af

en järnväg från Gellivare till riksgränsen mot Norge förutsattes upprättandet

mellan staten och Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag af ett

kontrakt, som skulle hafva till syfte att tillförsäkra staten full ersättning

för de kostnader, staten komme att för järnvägsanläggningen få

vidkännas. Sedan Riksdagen beviljat anslag till järnvägsbyggnaden under

villkor, bland annat, af sådan ändring i det föreslagna kontraktet, att

den största kvantitet malm, som bolaget skulle äga att årligen få framforslad

å järnvägen, nedsattes från af Kungl. Maj:t föreslagna 1,500,000

ton till 1,200,000 ton, upprättades kontrakt mellan staten och bolaget

den 2 juli 1898. Enligt detta kontrakt skulle staten anlägga järnvägen

i fråga, och åtog sig staten att, sedan banan blifvit färdigbyggd, å densamma

dels från Luossavara och Kirunavara till riksgränsen för bolagets

räkning frakta årligen högst 1,200,000 ton järnmalm eller af

denna myckenhet vunnen förädlad produkt, dels ock till Luossavara

och Kirunavara frakta hvad för bolagets rörelse erfordrades af byggnadsmateriel

och bränsle. Bolaget skulle till staten betala ej mindre

statens utgifter dels för hela järnvägens drift, så vidt af järnvägens

räkenskaper icke kunde utrönas, att samma utgifter föranledts

allenast af persontrafik och postbefordran samt annan godstransport än

den, som, enligt hvad nyss nämnts, ålåge staten att uppehålla, dels ock

för underhåll af järnvägen med allt hvad därtill hörde, än äfven 3,8

procent årligen å anläggningskostnaden för järnvägen med hvad därtill

hörde. Därjämte skulle bolaget årligen ersätta den förlust, som enligt järnvägens

räkenskaper kunde uppkomma genom uppehållandet å järnvägen

af persontrafik och postbefordran samt annan godstransport än den,

som enligt kontraktet ålåge staten. Af kontraktets innehåll i öfrigt

torde jag här allenast böra erinra om, att förenämnda bestämmelser skulle

gälla, intill dess anläggningskostnaden för järnvägen blifvit till fullo

amorterad, eller, därest staten dessförinnan funne skäligt uppsäga öfverenskommelsen,

till dess tre år efter uppsägningen förflutit, dock att

uppsägning, därtill bolaget icke ägde rätt, icke finge å statens sida ske

inom de 20 första åren efter järnvägens öppnande.

Sedan järnvägen Gellivare—Riksgränsen i slutet af år 1902 öppnats

för allmän trafik, anhöll Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i underdånig

skrifvelse den 30 juli 1903 att å bansträckan Kiruna—Riksgränsen

få årligen frakta 300,000 ton järnmalm utöfver de kontrakterade

Luossavaara—

Kiirunavaara

aktiebolags

transporter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 158.

1.200.000 ton. Denna ansökan återkallades emellertid af bolaget, som

därefter i underdånig skrifvelse den 11 augusti 1904 i stället anhöll

om bestämmande af det fraktpris, bolaget hade att betala för den kvantitet

järnmalm utöfver 1,200,000 ton, som bolaget årligen kunde komma

att frakta på bansträckan Kiruna—Riksgränsen, och som järnvägens

trafikförmåga medgåfve utan att någon utgift från statsverkets sida för

densammas ökande ifrågakomme. Efter det järnvägsstyrelsen i afgifna

underdåniga utlåtanden tillstyrkt, att det ifrågasatta fraktpriset måtte

sättas till en krona 50 öre per ton, förordnade Kungl. Maj:t genom

nådigt bref den 28 oktober 1904, att, därest under något år komme

att för bolagets räkning å bansträckan Kiruna—Riksgränsen fraktas

mera än i förberörda kontrakt af den 2 juli 1898 omförmälda 1,200,000

ton järnmalm, fraktafgiften för den Överskjutande kvantiteten intill

300.000 ton tillsvidare skulle utgöra 2 kronor per ton, under förutsättning

att någon utgift från statsverkets sida för höjande af järnvägens

trafikförmåga icke ifrågakomme.

Genom nådigt bref den 2 juni 1905 anbefalldes kommerskollegium

och järnvägsstyrelsen att, efter utredning af alla på frågan inverkande

omständigheter, inkomma med yttrande, huruvida skäl förefunnes att höja

de sålunda och, enligt hvad jag framdeles skall omnämna, för aktiebolagets

Gellivare malmfält malmtransporter bestämda fraktsatserna, samt

att afgifva förslag till de ändrade bestämmelser, hvartill den sålunda

anbefallda utredningen kunde föranleda. Innan detta yttrande den 2G

mars 1906 afgafs, inkommo ämbetsverken, på därom af mig gjord begäran,

den 5 januari 1906 med underdånig skrifvelse, däri ämbetsverken

uttalade, att det syntes vara af omständigheterna påkalladt, att det

bolaget genom nådiga brefvet den 28 oktober 1904 lämnade medgifvande

i fråga om nedsatt frakt för berörda 300,000 ton järnmalm förklarades

hafva upphört. Vid anmälan den 13 januari 1906 af sistberörda

skrifvelse förklarade Kung]. Maj:t ock, att det Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag genom förut åberopade nådiga bref den 28 oktober

1904 lämnade medgifvande med afseende å fraktande mot en

afgift af 2 kronor för ton af en kvantitet järnmalm intill 300,000 ton

om året, utöfver de i kontraktet af den 2 juli 1898 omförmälda 1,200,000

ton, skulle hafva upphört att gälla med utgången af år 1905.

Från järnvägsstyrelsen har jag erhållit följande uppgifter angående

Luossavaara—Kirunavaara aktiebolags malmtransporter från Kiruna

till Riksgränsen under åren 1903—1905 samt därför erlagda afgifter:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158. 5

Fraktad

malm-

kvantitet

Af bolaget erlagda afgifter

Motsvarande

en afgift pr

ton af

År

3,8 % ränta å

anläggnings- kostnaden

Egentliga

kostnader

Ersättning för

förlust å öfrig

trafik

Frakt efter

2 kr. per

ton

ton

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1903..................

962,163

1,227,898

1,077,698

132,777

—

2,53

1,200,000

1,227,898

1,331,882

66,558

_

2,19

1904..................

25,233

—

—

—

50,466

—

f

1,200,000

1,227,898

1,569,283

_

_

2,33

1905..................1

(

247,174

—

—

—

494,348

—

Summa

3,634,570

Summa 8,406,706 Medelafgift pr ton

2,31

Till jämförelse med nämnda medelafgift per ton kan meddelas, att

med tillämpning af statens järnvägars ordinarie taxa fraktsatsen per ton

järnmalm å bansträckan Kiruna—Riksgränsen skulle utgöra 3 kronor

30 öre och enligt den undantagstariff, som tillämpas vid försändningar af

halm i större omfattning och med viss regelbundenhet, 2 kronor 64 öre.

I sitt till följd af nådiga brefvet den 2 juni 1905 afgifna yttrande

af den 26 mars 1906 hafva kommerskollegium och järnvägsstyrelsen,

beträffande den transport af malm från Kiruna till Riksgränsen, som

ägt rum utöfver 1,200,000 ton, anfört, att den därför bestämda fraktsatsen

af 2 kronor per ton kunde i förhållande till den ökning af driftkostnaderna,

som af berörda transport föranledts, sägas hafva varit för

statens järnvägar tillfredsställande. Kostnaderna för denna nya trafik

motsvarade enligt 1905 års resultat omkring 52 öre per ton, och för järnvägen

beräknades hafva för nämnda år uppkommit en vinst på berörda

extra transporter af öfver 330,000 kronor. Men om ock med den fraktsats,

som på grund af Kungl. Maj:ts nådiga bref den 28 oktober

1904 bestämdes för denna transport, järnvägens inkomst af transporten

varit fullt tillfredsställande, måste det likvisst, vid det förhållande att

den ränta, bolaget enligt kontraktet betalade å anläggningskostnaden

för bandelen Grellivare—Riksgränsen, vore endast 3,8 procent, anses

önskvärdt, att en bättre afkastning å sagda anläggningskapital erhölles.

I fråga om huru mycket den under år 1905 tillämpade fraktsatsen,

2 kronor pr ton, skulle kunna ökas, hafva ämbetsverken anfört, att

frakten för varuslaget »malmer, alla slag», enligt den för transporter å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Aktiebolagets

Gellivare

malmfält

transporter.

statens järnvägar gällande taxa utginge efter tariffen 12, att den fraktsats,

som enligt nämnda tariff utfölle å den 129 km. långa sträckan

Kiruna—Riksgränsen utgjorde 33 öre per 100 kg., motsvarande 3 kronor

30 öre pr ton, att för varuslag, tillhörande tariff 12, järnvägsstyrelsen

ansett sig böra medgifva nedsättning med 20 procent, då transporterna

varit af den omfattning och kunnat utföras med den regelbundenhet,

att vagnmaterielen blifvit på ett mera tillfredsställande sätt

utnyttjad än i regel kunde blifva fallet, samt att detta kunde sägas

vara händelsen med den ifrågavarande transporten af 300,000 ton malm.

Med en nedsättning af 20 procent under förenämnda ordinarie fraktsats

uppkomme en fraktsats af 2 kronor 64 öre per ton. Den fraktsats af

2 kronor per ton, som tillämpats för sistnämnda transport, hade således

inneburit en betydlig ytterligare nedsättning. Det skäl, som på sin

tid torde hafva föranledt, att Kungl. Maj:t bestämde sistberörda

fraktsats för transporten af förenämnda 300,000 ton, måste emellertid

anses numera hafva bortfallit. Här torde ock böra tagas i betraktande,

att af kastningen af bandelen Gellivare—Riksgränsen vore väsentligt

ofördelaktigare än af bandelen Gellivare—Luleå.

Efter öfvervägande af alla på frågan inverkande omständigheter,

som vore för ämbetsverken kända, ansåge sig ämbetsverken böra uttala,

att numera någon anledning icke syntes förefinnas att för ifrågavarande

transport af 300,000 ton järnmalm medgifva någon annan nedsättning

än den för masstrafik mera allmänt förekommande, nämligen 20 procent

under vederbörande tariff enligt den för transporter å statens järnvägar

gällande taxa. I detta sammanhang borde ock meddelas, att enligt

hvad erfarenheten gifvit vid handen eu kvantitet af 300,000 ton malm

kunde fraktas utöfver den kontraktsenliga kvantiteten af 1,200,000 ton,

utan att några särskilda utgifter från statsverkets sida för höjande af

trafikförmågan behöft ifrågakomma. På grund häraf hafva ämbetsverken

föreslagit, att Kungl. Maj:t behagade förklara, att något hinder

ej mötte för järnvägsstyrelsen att för den kvantitet järnmalm, som för

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags räkning kunde komma att, utöfver

de i kontraktet af den 2 juli 1898 omförmälda 1,200,000 ton, forslas å

bansträckan Kiruna—Riksgränsen, och hvilken kvantitet icke finge öfverstiga

300,000 ton per år, medgifva, att frakten från och med år 1906

tills vidare finge utgå med 2 kronor 64 öre per ton.

Aktiebolaget Gellivare malmfält, som för begagnande af vissa för

bolagets räkning genom järnvägsstyrelsen utförda spåranläggningar från

Malmberget till Tingvalls kulle och till utmålet Välkomman samt från

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

plats å linjen Gellivare—Malmberget till utmålet Hermelin med flera

utmål erlägger viss årlig afgift, liar för sina malmtransporter från

Malmberget till Svartön vid Luleå erlagt fraktafgifter, som fastställts:

genom nådigt bref den 17 april ]L893 för åren 1893 — 1894 till 4

kronor pr ton vid försändning af minst 150,000 ton per år och 3 kronor

70 öre för hvarje ton därutöfver, dock med rätt för bolaget att,

om hela den årligen fraktade malmkvantiteten uppgått till 300,000 ton,

åtnjuta nedsättning till 3 kronor 70 öre äfven för de första 150,000 ton;

genom nådigt bref den 28 juni 1895 för år 1895 till 3 kronor 70

öre per ton vid försändning af mindre än 600,000 ton under året, 3

kronor 20 öre per ton vid försändning af minst 600,000 ton och 3

kronor för hvarje ton, som försändts utöfver 600,000 ton;

genom nådigt bref den 29 maj 1896 för åren 1896 — 1897 till 3

kronor per ton vid försändning af minst 600,000 ton per år och 3 kronor

50 öre per ton vid försändning af mindre än 600,000 ton per

år; samt

genom nådigt bref den 1 juli 1898 för tiden från och med år 1898

till 2 kronor 75 öre per ton vid försändning af minst 600,000 ton per

år, 3 kronor 25 öre per ton vid försändning af 400,000—600,000 ton per

år och 3 kronor 50 öre per ton vid försändning af mindre än 400,000 ton

per år. I dessa afgifter inbegripas jämväl afgift för upplåtelse åt bolaget

af mark för malmupplag till den utsträckning, befintligt utrymme

sådant medgifver, för begagnande till malmens lastning, lossning och

utskeppning af statens spår samt för vagnar och öfrig materiel, elevator,

viadukter och andra anordningar vid Gellivare malmberg och vid

Svartön, undantagandes ångskopor. Därjämte har, på grund af stadgande

i förberörda med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag den 2

juli 1898 ingångna kontrakt, till staten aflämnats en utaf aktiebolaget

Gellivare malmfält utfärdad, med borgen af Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag försedd utfästelse, hvarigenom, under villkor att frakten för

det förra bolagets malmtransporter å järnvägen Malmberget—Svartön

icke förrän tre år efter därom gjordt tillkännagifvande höjdes utöfver

3 kronor per ton, en årlig nettovinst af fyra procent af järnvägen

Malmberget—Svartön med därtill hörande bispår och utlastningsanordnmgar,

rullande och annan materiel garanterats staten under tiden från

och med år 1903, till dess kontraktet upphörde att gälla eller dessförinnan

tre ar förflutit, från det staten tillkännagifvit sig icke längre

vilja vara vid förenämnda fraktsats bunden.

Den från Gellivare till Luleå nedfraktade malmen har utgjort:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 158.

år

1892 — 175,188

ton

å

4: 00

kr.

Summa

701,000

kr.

b

1893—306,315

b

b

3: 70

»

B

1,133,000

B

b

1894—618,281

b

»

3: 70

B

»

2,288,000

B

b

1895—615,611

»

B

3: 20-

-3:00

kr. b

1,967,000

B

b

1896—611,593

b

2>

3: 00

kr.

B

1,835,000

B

b

1897—626,171

b

b

3:00

B

B

1,879,000

B

b

1898—846,929

»

»

2: 75

B

B

2,329,000

B

b

1899—843,011

b

b

2: 75

B

B

2,318,000

B

B

1900—868,326

b

b

2: 75

B

B

2,388,000

B

b

1901—982,016

B

»

2: 75

B

»

2,701,000

B

»

1902—975,971

b

b

2: 75

B

B

2,684,000

B

b

1903—932,287

»

)>

2: 75

B

B

2.564.000

2.695.000

B

b

1904—979,976

»

»

2: 75

B

B

B

b

1905—916,368

b

»

2: 75

B

B

2,520,000

B

Summa 10,298,043

ton.

Summa

30,002,000

kr.

Enligt ordinarie taxan skulle afgiften för transport af malm från

Malmberget till Svartön utgöra 4 kronor 60 öre per ton och enligt

den undantagstariff, som tillämpas vid försändningar i större omfattning

och med viss regelbundenhet, 3 kronor 70 öre.

I sitt förut åberopade utlåtande af den 26 mars 1906 hafva kommerskollegium

och järnvägsstyrelsen meddelat, att den af järnvägsstyrelsen

åvägabragta utredningen rörande malmtransporterna från Gellivare

olika gruffält till Svartön gifvit vid handen

beträffande drift- och underhållskostnaderna:

att dessa år 1904 utgjort 2,369,400 kronor, däraf belöpt sig å

malmtrafiken 1,849,600 kronor och å annan trafik 519,800 kronor, att

af förenämnda kostnader för malmtrafiken 218,100 kronor belöpt sig på

Svartön, att utöfver förenämnda driftkostnadssumma borde beräknas

ett kostnadsbelopp för rälsutbyte, beräknadt per år till 90,000 kronor,

däraf 73,800 kronor skulle falla på malmtrafiken och 16,200 kronor på

annan trafik;

beträffande värdet af och underhållskostnaden för mark, spår och anordningar:
att

anläggningskostnaden för de spår, som af aktiebolaget Gellis

vare malmfält disponerades, utgjort: för spåret från Malmbergetstation

till Tingvalls kulle 126,000 kronor, för spåret från Malmbergets

station till Välkomman 173,500 kronor och för spåret till Nedre Hermelinsgrufvan

13,500 kronor, sammanlagdt således 313,000 kronor, att vissa

spår vid malmbergets station emellertid uteslutande användas för malmtrafiken,

hvarför värdet af dessa, 24,000 kronor, borde tilläggas anlägg
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

ningskostnaden för sistnämnda spår, att anläggningskostnaden för den

af bergverksaktiebolaget Freja disponerade sidobanan från Gellivare

till Koskullskulle utgjorde 474,800 kronor, att sammanlagda värdet

af de för malmtrafiken vid Gellivare olika gruffält använda spår således

utgjorde 811,800 kronor, att värdet af de upplagsplatser å Svartön,

som disponerades af Gellivare- och Frejabolagen, enligt gällande tomtpriser,

2 kronor 80 öre per kvm., kunde uppskattas till 123,200, resp. 40,600

kronor eller sammanlagdt 163,800 kronor, samt att terrasseringskostnaderna

för områdena approximativt beräknades till 140,000 kronor, hvadan

desammas värde borde uppskattas till 303,800 kronor, att bokförda värdet

af de uteslutande för malmtrafiken anordnade spåren vid Svartön

utgjorde 160,000 kronor, af elevatorn därstädes 175,000 kronor, af

maimutskeppningsbryggau 350,000 kronor och af 3 stycken malmlossningsbryggor

45,000 kronor, sammanlagdt 730,000 kronor. Tillsammans

med förenämnda värdet af upplagsplatserna å Svartön kunde således hela

kostnaden för anläggningarna å Svartön uppskattas till 1,033,800 kronor,

att underhållskostnaden för spåren vid Malmberget i medeltal per år utgjort

7,300 kronor och för sidobanan från Gellivare till Koskullskulle

4.000 kronor, att för dessa spårs begagnande erlades: för spåret till

Tingvalls kulle 4,000 kronor per år, för spåret till Yälkomman 4,000

kronor, jämte 6 procent ränta å anläggningskostnaden årligen, för spåret

till Nedre Hermelinsgrufvan 6 procent ränta å anläggningskostnaden

årligen samt för spåret till Koskullskulle 6 procent å anläggningskostnaden

årligen dels som ränta dels som amortering, tills nämnda

kostnad blefve amorterad, till hvilken tid bolaget jämväl skulle betala 4

öre per ton (dock minst 5,000 kronor årligen) såsom ersättning för med

spårets trafikering förenade omkostnader, att underhållskostnaden för

spåren och anordningarna vid Svartön hade utgjort i medeltal per år

32,800 kronor, att för begagnandet af spår m. m. vid Svartön icke erlades

någon afgift, utan vore denna inbegripen i frakten;

beträffande det ekonomiska resultatet:

att anläggningskostnaden i medeltal för år 1904 för linjen Malmberget—Luleå

med sidospår samt bibanan Gellivare—Koskullskulle utgjort

19.414.000 kronor, att trafikinkomsterna år 1904 utgjort 3,867,000 kronor,

däraf af malmtrafik härflutit 3,174,000 kronor, att driftkostnaderna

utgjort 2,493,000 kronor, däraf belöpt sig å malmtrafiken 1,849,000

kronor, samt att öfverskottet således utgjorde 1,374,000 kronor, motsvarande

å ofvannämnda anläggningskapital en ränta af 7,08 procent.

I fråga om huruvida skäl kunde förefinnas att höja de bestämda

fraktsatserna för de ifrågavarande malmtransporterna hade ämbetsverken

ISih. till Rilcsd. Prot. 1006. 1 Sami. 1 A/d. 03 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

tagit under ompröfning, om icke de betydande förmåner, som aktiebolaget

Gellivare malmfält åtnjöte genom att i fraktafgiften för den järnmalm,

som af bolaget transporterades från Gellivare olika gruffält till

Svartön, vore inbegripen afgift dels för upplåtelse åt bolaget af mark för

malmupplag till den utsträckning, som befintligt utrymme medgåfve,

dels för begagnande för malmens lastning, lossning och utskeppning af

statens spår — dock med undantag af de spår till Tingvalls kulle och

Välkomman, för hvilka särskilda afgifter fastställts —, dels ock för vagnar

och öfrig materiel, elevator, viadukter och andra anordningar vid

Gellivare malmfält och vid Svartön, undantagandes dock ångskopor,

för hvilka särskild afgift utginge, lämpligen borde, i likhet med förmånen

af spåren till Tingvalls kulle och Välkomman, ersättas genom

någon särskild afgift. 3,8 procent ränta å kostnaden för bangårdsanläggningar

m. m. (inkl. värde af upplåten mark) vid Svartön och å

anskaffningskostnaden för därstädes för växling använda lokomotiv hade

för år 1904 utgjort 39,284, respektive 11,185 kronor, eller tillsammans

50,469 kronor. Underhålls- och driftkostnaderna hade under samma

tid utgjort 218,135 kronor. Den kostnad, som af anordningarna vid

Svartön föranleddes, kunde därför uppskattas till 268,604 kronor.

Fördelades detta belopp å det under år 1904 utskeppade antalet ton

malm, uppkomme en kostnad per ton af cirka 25 öre, hvilket belopp

således, därest dessa kostnader icke inbegrepes i den bestämda transportafgiften,

borde af bolaget erläggas. En höjning med nämnda belopp

af de genom nådiga brefvet den 1 juli 1898 bestämda fraktafgifter för

den järnmalm, som af aktiebolaget Gellivare malmfält transporterades

från Gellivare gruffält till Svartön — vid en transportmängd af minst

600,000 ton utgörande 2 kronor 75 öre per ton — skulle således medföra,

att frakten för nämnda bolags malmtransport å järnvägen Malmberget—Svartön

komme att uppgå till 3 kronor per ton.

Af aktiebolagets Gellivare malmfält räkenskaper hade kommerskollegium

inhämtat, att vinstutdelningen på bolagets bokförda aktiekapital,

6,000,000 kronor, för åren 1895—1904 varit i medeltal 4,058 procent

årligen, samt att, om utdelningen beräknades i förhållande till det

inbetalda aktiekapitalet, 4,000,000 kronor, densamma för nämnda tidsperiod

uppgått till i medeltal 5,86 procent årligen. För åren 1895, 1896,

1901, 1902 och 1903 skedde ingen utdelning, under det att för år 1904

ägde rum en utdelning af ända till 7 50,000 kronor. Af bolagets handlingar

framginge emellertid, att en så hög utdelning möjliggjorts endast

därigenom, att bolaget, med hänsyn till den af Kungl. Maj:t och

kronan mot bolaget väckta rättegång angående utmålen å Gellivare

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

malmfält och den däraf härflytande ovissheten beträffande äganderätten

till dessa utmål, icke ansett sig böra å underhåll af bolagets

byggnader, verk och inrättningar nedlägga så stora kostnader, som annars

varit med klok hushållning förenligt. Vid sådant förhållande och

då därtill komme, att bolaget, om detsamma genom slutlig dom uti

förenämnda rättegång blefve förklaradt såsom rättmätig ägare af sagda

utmål, skulle nödgas att — för utförande af dyrbara tillredelsearbeten

för den nu mest förekommande dagbrytningens förändring till underjordisk

brytning, för åstadkommande af ökad elektrisk kraft, för byggande

af arbetarbostäder, skolor och sjukhus med flera åtgärder för

malmfältets försättande i tidsenligt och ekonomiskt ordnadt. skick —■

under de närmaste åren utgifva så betydande summor, att dess aktiekapital

helt sannolikt måste fördubblas, samt att äfven en obetydlig

ökning i fraktsatsen per ton af den till omkring en miljon ton uppgående

kvantitet malm, som nu af bolaget årligen nedfraktades till Luleå, skulle

spela en stor roll uti bolagets ekonomi, ville det synas, som om bolaget,

åtminstone icke för den närmast framtiden, borde belastas med

högre ffaktafgift för här ifrågavarande malmtransport, än hvad som

vore oundgängligt för beredande af en skälig inkomst af bandelen

Malmberget—Luleå. Då i öfrigt afkastningen af det i järnvägsanläggningen

nedlagda kapital, hvilken väsentligen uppkomme på grund af

malmtrafiken, i jämförelse med afkastningen å statens järnvägars öfriga

linjer vore mycket betydande — den uppginge år 1904 till 7,08 procent,

medan afkastningen af linjen Stockholm—Göteborg, den mest gifvande

af de äldre delarna af statsbanenätet, utgjorde 6,08 procent

och å linjen Gellivare—Riksgränsen 4,09 procent samt å statens järnvägar

i deras helhet 3,45 procent (år 1905 3,49 procent) — och äfven

absolut sedt. måste anses vara synnerligen tillfredsställande, ansåge

ämbetsverken någon höjning af de genom nådiga brefvet den 1 juli 1898

fastställda afgifter icke böra vidtagas, helst tidpunkten för en höjning

af fraktafgiften knappast syntes i något fall vara inne, så länge den

af Kungl. Maj:t och kronan mot bolaget anhängiggjorda rättegång icke

vore afgjord.

I afseende å de upplåtelser, som skett till de ifrågavarande malmbolagen

af åtskillig kronan tillhörig mark, tillåter jag mig erinra att,

på framställning af Kungl. Maj:t, 1899 års Riksdag medgifvit, dels

att till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag finge för en köpeskilling

af 100,000 kronor under äganderätt upplåtas visst område af den vid

afvittringen i Juckasjärvi socken till kronopark afsätta mark, dels ock att

af omförmälda kronomark finge till samma bolag på arrende under en tid

Upplåtelse af

kronomark till

malmbolagen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 158.

af 50 år upplåtas vissa områden. Likaledes har 1899 års Riksdag,

efter framställning af Kungl. Maj:t, medgifvit, att till aktiebolaget.

Gellivare malmfält finge af den kronan vid afvittringen i Gellivare

socken tillfallna öfverloppsmark på arrende under en tid af 50 år upplåtas

en areal af 619,784 hektar med undantag af vissa områden. Genom

särskilda nådiga bref den 26 maj 1899 har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län anbefallts att med bolagen upprätta

arrendekontrakt om de områden, som sålunda skulle till bolagen under

arrende upplåtas, och hafva arrendeafgifterna för de första 10 arrendeåren

sedermera af Kungl. Maj:t fastställts.

Malmtillgången

i Kirunavara,

Luossavara

och

Gellivare.

Tillgången på järnmalm i Kirunavara och Lriossavara samt

i Gellivare har vid skilda tider beräknats olika, och ett exakt angifvande

däraf är gifvetvis svårt. Enligt den redogörelse, som geologen

vid Sveriges geologiska undersökning Hjalmar Lundbohm

efter verkställda diamantborrningar afgaf till kommerskollegium den 29

november 1897, skulle kvantiteten järnmalm i Kirunavara ofvanför

Luossajårvis vattenyta utgöra omkring 215 miljoner ton, hvarjämte

högst betydande, men ej beräkneliga kvantiteter malm måste finnas

under nämnda nivå. Malmtillgången i Luossavara beräknades af

geologen Lundbohm enligt samma redogörelse till något öfver 18 miljoner

ton öfver Luossajärvis vattenyta. I ett af Kungl. Maj:t, på

framställning af 1905 års Riksdags bevillningsutskott, infordradt yttrande

af den 14 mars 1905 har chefen för nyssnämnda ämbetsverk, professorn

A. E. Törnebolnn, meddelat, att på grund af de senaste undersökningarnas

resultat malmkvantiteten i Kirunavara och Luossavara, enligt

af geologen Lundbohm lämnade uppgifter, kunde uppskattas sålunda:

Kirunavara:

Malm ofvan Luossajärvis nivå .......................................... 265 miljoner ton

» under » » till 300 meters djup 510 » »

Luossavara .............................................................................. 18 » »

Summa 793 miljoner ton.

Beträffande malmtillgången i Gellivare har professorn Törnebohm i sitt

berörda yttrande anfört att, enligt beräkning af grufingenjörenvid Gellivare

A. Dellwik, denna tillgång kunde uppskattas till 53,8 miljoner ton ofvan

nu befintliga järnvägsspår, och att i en etage af 100 meter under samma

spår borde, enligt samma beräkningsgrund, finnas 49,7 miljoner ton, eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

tillhopa 103,5 miljoner ton. Professorn Törnebohm ansåg emellertid, att

utan fara för öfverdrift ett tillägg kunde göras af åtminstone 25 miljoner

ton, och att sålunda hela malmtillgången i Gellivare kunde uppskattas

till 128,5 miljoner ton. I dessa tre malmberg skulle alltså sammanlagdt

finnas omkring 921,5 miljoner ton järnmalm. Till jämförelse kan

nämnas, att professorn Törnebohm anslagit hela Sveriges malmförråd till

i rundt tal 1,200 miljoner ton.

Denna utredning föranledde emellertid en kritik från professorn Hj.

Sjögren, hvilken hufvudsakligen på grund af de utaf statsgeologen

Lundbohm år 1897 gjorda iakttagelserna rörande malmens afsmalnande

mot djupet ansåg malmkvantiteten i Kirunavara och Luossavara icke

kunna uppskattas högre än till 300 miljoner ton; malmtillgångarna i

Gellivare uppskattade han till högst hälften af hvad professor Törnebohm

antagit. Denna kritik bemöttes af professorn Törnebohm och

geologen Lundbohm i hvad angick förefintligheten af malm i Kirunavara.

Af dessa bemötanden framgår, att de år 1897 verkställda undersökningarna

afsett allenast att lära känna minimikvantiteten malm ofvan

en viss nivå, men att de af professorn Törnebohm lämnade uppgifterna

grunda sig på en mängd efter år 1897 företagna djupborrningar och magnetiska

undersökningar, genom hvilka utrönts, att något afsmalnande af

malmen ofvanför Luossajärvis nivå icke äger rum. Dessa undersökningar

gifva också grundad anledning antaga, att den malmkvantitet, som

finnes under sjöns nivå, är lika stor som den, hvilken malmlagret skulle

innehålla, om det med oförminskad mäktighet fortsatte till 300 meter

större djup.

En del senare uppgifter utvisa vida betydligare malmkvantitet, än som

förut antagits.

Vidkommande slutligen förut omförmälda rättegång mellan staten

och aktiebolaget Gellivare malmfält får jag anföra följande.

Vid en den 27 augusti 1892 afslutad utmålsförrättning erhöll aktie- Rättegången

bolaget Gellivare malmfält 95 utmål för järnmalmsfyndigheter å kronan i™get Gellivare

tillhörig och under dess omedelbara disposition varande jord inom Gelli- malmfält,

vare socken af Norrbottens län på grund af nmtsedlar, meddelade före

utfärdandet af kungörelsen rörande inmutning å kronojord den 19

augusti 1889. Berörda den 27 augusti erhöll bolaget tillika utvidgning

af 5 bolaget tillhöriga äldre utmål därstädes. Vid förrättningen bestämdes

jordlösen för de nya 95 utmålen till 5,668 kronor 61 öre och för

de utvidgade 5 utmålen till 306 kronor 91 öre eller till sammanlagdt

5,975 kronor 52 öre.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Den sålunda bestämda jordlösen jämte ränta blef därefter af

bolaget dels den 24 november 1892 inbetald till länsmannen N. J.

Lomm å länsmanskontoret i Gellivare med 6,067 kronor 14 öre och

dels, då nämnda belopp ännu den 28 samma månad icke till Kungl.

Mapts befallningshafvande i länet inkommit, sistnämnda dag i landtränteriet

deponerad med 6,068 kronor 21 öre, livilka sistnämnda medel, sedan

den till Lomm erlagda lösesumman den 29 november 1892 af honom

afsändts till Kungl. Maj:ts befallninghafvande samt den 1 därpåföljande

december till länsstyrelsen ankommit och i landtränteriet inlevererats,

af bolaget återlyftats.

Uti 31 § af grufvestadgan, sådan denna paragraf lydde före utfärdandet

af lagen den 20 oktober 1899 om ändrad lydelse af vissa paragrafer

i grufvestadgan den 16 maj 1886, stadgades, att lösen för mark,

som till grufägare afträddes, skulle bestämmas vid utmål släggningen

och, då fråga ej vore om kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehades, tillfalla jordägaren; att, om marken vore intecknad, lösesumman

skulle nedsättas hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med rätt

för grufägare att jämväl i andra fall där nedsätta densamma; samt att

betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från den

dag, beloppet blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt,

skulle fullgöras inom nittio dagar därefter, vid påföljd, om det försummades,

att grufägaren förverkat utmålen och sin på mutsedlarna grundade

rätt. Af nu nämnda paragraf, jämte 41 § i grufvestadgan samt 23 och

26 §§ i nådiga instruktionen för landsliöfdingarna den 10 november

1855, äfvensom 3 § i länsmansinstruktionen af samma dag, har ansetts

framgå, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande är den myndighet,

som äger att å kronans vägnar uppbära kronan såsom jordägare tillkommande

lösen för mark, som till grufägare afträdes, men att däremot

länsman icke utan särskilda order är därtill behörig. Då ifrågavarande

utmålsförrättningar afslutades den 27 augusti 1892, hade det följaktligen,

vid det i 31 § grufvestadgan bestämda äfventyr, ålegat bolaget, att

senast den 25 november 1892 hafva genom nedsättning hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande till kronan inbetalt den för utmålen bestämda

lösesumman jämte ränta. Vid utgången af sistnämnda dag var emellertid,

på sätt förut nämnts, lösesumman icke hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

inbetald, utan endast tillställd länsmannen Lomm, hvadan

och då Lomm såsom länsman icke varit behörig att å kronans vägnar mottaga

lösesumman, bolaget genom sin berörda försummelse skulle hafva

med utgången af den 25 november 1892 förverkat ifrågavarande utmål

och sin på mutsedlarne grundade rätt. Med åberopande af, att bolaget

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

sålunda skulle gått förlustig sin rätt till utmålen, hafva sedan samtliga

ifrågavarande fyndigheter ånyo inmutats af kassören G. H. Erasmie i

Luleå och disponenten Carl Österberg. Den förstnämnde meddelades

sålunda redan den 20 december 1892 mutsediar å de fyndigheter, de

samma år anvisade 95 utmålen afsågo. Mutsediar å de öfriga 5 fyndigheterna

utfärdades den 28 augusti 1893 för disponenten Österberg,

hvilken sedermera transporterat sina mutsediar på disponenten Nils W.

Bosseus i Luleå. Hos vederbörande bergmästare åren 1895 och 1896

gjorda ansökningar om utmålsläggning på grund af dessa nya mutsediar

kafva dock med anledning af kungörelsen den 19 augusti 1889

icke till sådan åtgärd föranledt.

Genom utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den

31 januari 1902 infordrade Kungl. Maj:t justitiekanslersämbetets utlåtande

i fråga, dels huruvida aktiebolaget Gellivare malmfält kunde genom

omförmälda försummelse vid inbetalning till kronan af lösesumman

för ifrågavarande utmål hafva förverkat utmålen och sin på mutsedlarna

grundade rätt, dels och huruvida kronans rätt till talan mot

bolaget för samma försummelse kunde anses vara försuten.

I underdånig skrifvelse den 21 februari 1902 har justitiekanslersämbetet,

på anförda grunder, såsom sin uppfattning uttalat, att bolaget

genom sin försummelse vid utbetalning till kronan af lösesumman för

utmålen förverkat dessa och sin på mutsedlarna grundade rätt, äfvensom

att kronans rätt till talan mot bolaget för berörda försummelse icke vore

försuten.

Genom nådigt bref till kammarkollegium den 23 maj 1902 anbefallde

Kungl. Maj:t kollegium att uppdraga åt kammaradvokatfiskalsämbetet

att ofördröjligen vidtaga åtgärder för att bolaget måtte förklaras

hafva förverkat ifrågavarande utmål och sin på mutsediar

grundade rätt, så ock för beredande af godtgörelse för all skada och

förlust, som genom af bolaget inom samma utmål obehörigen idkad

grufbrytning kunde hafva uppstått.

På grund däraf anhängiggjorde advokatfiskalsämbetet vid 1902 års

lagtima höstting med Gellivare lappmarks tingslags häradsrätt rättegång

dels mot aktiebolaget Gellivare malmfält med yrkande, att bolaget måtte

ej mindre förklaras hafva förverkat ifrågavarande utmål och sin på

mutsedlarna grundade rätt, än äfven förpliktas godtgöra kronan för all

skada och förlust, som uppstått genom af bolaget inom ifrågavarande

utmål obehörigen idkad grufbrytning, dels ock mot förenämnde kassören

Erasmie och disponenten Bosaeus under yrkande, att samtliga åren 1892

och 1893 å ifrågavarande fyndigheter utfärdade mutsediar måtte för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

klaras vara utan verkan. Sedan ifrågavarande fyndigheter blifvit ytterligare

inmutade, i det att kassören A. K. Andersson den 17 februari

1902 erhållit mutsedlar å 33 fyndigheter och vice konsuln A. J. Westerberg

den 28 i samma månad erhållit 101 mutsedlar å samtliga de af

bolaget förverkade fyndigheterna, instämde advokatfiskalsämbetet till

häradsrätten jämväl bemälde Andersson och Westerberg med yrkande,

att på enahanda grunder, som af kronan anförts mot Erasmie och

Bosecus, de för Andersson och Westerberg utfärdade mutsedlarna måtte

förklaras vara utan verkan. Då sedermera upplyst blifvit, att Andersson

å bolaget öfverlåtit sin rätt, och bolaget förklarat sig villigt att ingå i

svaromål å den mot Andersson väckta talan, frånträdde emellertid kronans

ombud talan mot denne.

Under sakens handläggning vid häradsrätten förklarades å kronans

sida, att dess talan beträffande omförmälda 5 utvidgade utmål afsåge

allenast förverkande af de tillökade områdena, hvarjämte till stöd lör

kronans talan i saken vidare åberopades, att kronan uppå ansökning af

advokatfiskalsämbetet, jämlikt uppdrag i nådigt bref den 22 maj 1903,

den 31 juli 1903 erhållit mutsedlar å samtliga ifrågakomna fyndigheter.

Vidare anfördes å kronans sida beträffande det skadeståndsbelopp, som

kronan yrkade, att bolaget skulle utgifva, bland annat, att, för den händelse

häradsrätten skulle anse sig icke kunna låta skadeståndsbeloppets

bestämmande blifva beroende på framtida afgörande, advokatfiskalsämbetet

yrkade förpliktande för bolaget att för den obehörigen brutna och

tillgodogjorda malmen utgifva ersättning med ett belopp, motsvarande

hvad af behållningen belöpte å de omstämda utmålen eller tillhopa

7,930,305 kronor 67 öre jämte 5 % årlig ränta därå från stämningsdagen.

Kronans yrkanden i rättegången hafva slutligen preciserats

sålunda:

gent emot bolaget:

att bolaget måtte ej mindre förklaras hafva förverkat de i målet

ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarna grundade rätt, än äfven

kännas skyldigt att till kronan utgifva ersättning för dels den obehörigen

brutna och tillgodogjorda malmen och dels den skada, som

förorsakats å den mark, hvaraf ifrågavarande utmål utgöras, och å de

till dem ledande vägar, allt till belopp, som borde bestämmas af skiljemän,

utsedda i den ordning gällande lag om skiljemän föreskrifver,

med hvardera parten förbehållen rätt att, om han icke åtnöjdes med

skiljemännens beslut, däremot vid domstol föra talan efter befogenhet;

hvarjämte advokatfiskalsämbetet vid bifall härtill jämväl yrkat förpliktande''

för bolaget att vid verkande vite inför skiljemännen förete

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

sina böcker och öfriga grufdriften rörande handlingar och kartor, hvaraf

kunde vinnas upplysning om malmbrytningens omfattning och malmens

värde; samt

gent emot Erasmie, Bosaeus, bolaget, såsom innehafvare af Anderssons

förut omförmälda rätt, samt Westerberg:

att samtliga åren 1892 och 1893 äfvensom den 17 och den 28

febru ari 1902 å ifrågavarande fyndigheter utfärdade mutsedlar måtte

förklaras vara utan verkan.

Kronans talan har till alla delar bestridts. Bolaget har invändt,

bland annat, att kronans talan i saken, såsom icke anhängiggjord inom

den i 10 § 2 momentet grufvestadgan föreskrifna tid, vore för sent

väckt, hvarjämte bolaget framhållit, att af flera af bolaget åberopade,

från statens sida lämnade medgifvandeu och vidtagna åtgärder med nödvändighet

följde, att staten betraktat grufvorna vara i behörig rättsställning

och ansett utmålslösen för grufvorna vara i behörig ordning erlagd.

Den 11 juni 1904 meddelade häradsrätten utslag i målet, hvarigenom

kronans talan mot bolaget ogillades, vid hvilket förhållande häradsrätten

fann särskildt yttrande angående giltigheten af de å ifrågavarande

fyndigheter för Erasmie och Österberg samt Westerberg och Andersson

utfärdade mutsedlar ej erforderligt.

Sedan målet dragits under Svea hofrätts pröfning, meddelade

hofrätten den 23 februari 1906 dom, däri hofrätten anförde, bland

annat, att hofrätten väl funne den af bolaget åberopade bestämmelsen

i 10 § 2 momentet grufvestadgan icke, såsom häradsrätten antagit,

vara å förevarande tvist tillämplig; men ehuru länsmannen Lomm,

till hvilken den vid ifrågavarande utmålsförrättningar bestämda lösesumman

jämte ränta af bolaget inbetalats inom den i 31 § grufvestadgan

föreskrifna tid, icke, såvidt visats, varit behörig att å kronans

vägnar mottaga berörda medel, samt ostridigt vore, att medlen först

efter utgången af nyssnämnda tid kommit Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tillhanda, likväl och som i saken vore upplyst, att, sedan

bolaget den 28 november 1892 omedelbart till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande inbetalat den vid förrättningarna bestämda löse

summan tillika med ränta, samt den 1 påföljande december det af bolaget

till Lomm erlagda beloppet af honom till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

inlevererats, Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter

att hafva på ansökning till bolaget återgäldat det den 28 november

mottagna beloppet, för kronans räkning behållit och till statskontoret

redovisat de från Lomm insända medlen, utan att anmärkning därom,

att desamma icke skulle hafva i vederbörlig ordning inbetalats, framställts

förr än genom stämning i denna sak, samt vidare vore utredt, att

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 A/d. 93 Uäft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

bolaget allt intill början af förevarande rättegång med kronans medgifvande

och under dess medverkan bedrifvit en omfattande grufrörelse

inom ifrågavarande utmål; alltså och då med hänsyn till hvad sålunda

förekommit kronan icke kunde anses äga rätt att å bolagets ofvanberörda

försummelse grunda sin ifrågavarande talan, pröfvade hofrätten

rättvist fastställa det slut, häradsrättens utslag beträffande kronans i

hufvudsaken mot bolaget förda talan innehölle; vid hvilket förhållande

hofrätten ej funne skäl att göra ändring i öfverklagade utslaget, såvidt

anginge kronans mot Erasmie, Bosseus och Westerberg i hufvudsaken

framställda påståenden.

Från beslutet var emellertid en af hofrättens ledamöter skiljaktig

och pröfvade rättvist ej mindre att, med ogillande af kronans talan mot

Erasmie, Bosmus, Westerberg och bolaget såsom Anderssons rättsinnehafvare,

förklara bolaget hafva förverkat dels omförmälda nittiofem

utmål och den på därtill hörande mutsedlar grundade rätt, dels ock den

tillökning, som tillagts ofvanberörda fem utmål, än äfven att förplikta

bolaget till kronan utgifva godtgörelse för den malm, som blifvit af

bolaget bruten inom sistnämnda utmål efter den 25 november 1892, då

tiden för lösens erläggande gick till ända, och till den 10 juli 1902,

då stämning i saken delgifvits bolaget, med belopp, som, där parterna

ej annorlunda åsämjdes, skulle bestämmas af tre gode män, utsedda i

den ordning, som i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgades,

och å hvilket belopp bolaget skulle gälda ränta efter fem procent om

året från stämningsdagen till dess betalning skedde, och skulle den,

som med gode männens beslut icke åtnöjdes, äga att klander däremot

instämma senast till det lagtima ting, som i tingslaget infölle näst

efter tre månader från det beslutet honom delgifvits, vid äfventyr att

beslutet eljest komme att lända till efterrättelse.

Advokatfiskalsämbetet har den 30 mars 1906 fullföljt talan i saken

hos Kungl. Maj:t, under yrkande, att Kungl. Maj:t måtte, med upphäfvande

af underdomstolarnas utslag och dom, till alla delar bifalla kronans

talan; och är saken nu beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Förslag tm Jag öfvergår nu till en sammanfattande redogörelse för dehufvudsak
kommeise

synpunkter, som vid de med bolagen förda underhandlingar gjorts

med malm- gällande, samt ett framläggande af resultatet af dessa underhandlingar.

190c*1 Redan mot slutet af förra året hade från styrelsen för trafikaktieangående

viss bolaget Grängesberg—Oxelösund enskildt väckts fråga om ett mera

grUm.g<m. °m varaktigt ordnande af förhållandena mellan staten och malmbolagen,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

särskildt med afseende å frågan om exporttull och om en ökning af

den malmkvantitet, som finge fraktas å järnvägen Gellivare—Riksgränsen.

De liufvudgrimder för ett aftal i denna riktning, som då ifrågasattes,

voro icke af beskaffenhet att kunna medföra en för staten tillfredsställande

lösning. Snart vidtogo emellertid underhandlingar på en vidsträcktare

grundval.

Vid dessa underhandlingar har från statens sida framför allt gjorts

gällande vikten af att staten i så stor omfattning, som vore möjlig,

kunde förvärfva den högst ansenliga, för landets framtida industriella

utveckling utomordentligt betydelsefulla egendom, som de norrbottniska

gruffalten utgöra. Möjligheten för staten att genast förvärfva dessa

gruffält och själf eller genom annan tillgodogöra sig den malm, som

gruffalten innehålla, måste dock blifva förknippad med en så ofantlig

penningeutgift, att staten näppeligen syntes för närvarande kunna

inlåta sig därpå. Ett köp af ifrågavarande bolags alla gruffält syntes

således icke kunna ifrågasättas; ej heller kunde ett omedelbart partiellt

förvärf af gruffalten påtänkas, enär jämväl i detta fall, om köpet skulle

afse en betydlig del af malmfälten, hvilket uppenbarligen vore nödigt,

om ett statsförvärf af malmfälten skulle få den betydelse, som därmed

afsetts, eu mycket ansenlig köpesumma måste ifrågakomma.

Det blef därför också snart uppenbart att, om det skulle vara

möjligt att för statens räkuing förvärfva den väsentligare delen af

malmfälten, utan att högst betydande penningesummor nu behöfde

därför utgifvas, ett sådant förvärf allenast kunde komma till stånd

genom att bolagen först tillgodogjorde sig en del af malmtillgången.

Bolagens villighet att acceptera en uppgörelse på nämnda grund,

förutsatt att man kunde vinna enighet rörande de närmare bestämmelserna

och villkoren, var hufvudsakligen beroende af två faktorer, den

ena, att bolagen genom den växande benägenheten för åsättande af tull

å bolagens till utlandet exporterade järnmalm samt genom möjligheten

af, att en dylik tull kunde sättas till allt högre och högre belopp, skulle

afsevärdt hämmas i sin affärsverksamhet, och den andra, att bolagen

icke kunde tilltvinga sig rätt att öfver statens järnvägar till utskeppningshamn

transportera annat än vissa, i förut omförmälda kontrakt bestämda

myckenheter järnmalm.

Kunde bolagen sålunda tillförsäkras exporttullfrihet eller restitution

af möjligen åsatt exporttull, vore ett af villkoren för underhandlingarnas

ledande till en för både bolagen och svenska staten antaglig öfverenskommelse

i förr antydd riktning uppfylldt. Ett medgifvande af en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

dylik exporttullfrihet från statens sida syntes så mycket mera kunna

tagas i öfvervägande, som det vid de underhandlingar, som samtidigt

fördes angående afslutande af en handelstraktat mellan Sverige och

Tyskland, och redan vid en tidig punkt af dessa förhandlingar, med

ganska stor tydlighet framgått, att Tyskland principiellt bekämpade

hvarje exporttull, och att de viktigaste svenska önskemålen med afseende

å traktaten icke skulle vinna tillmötesgående från tysk sida,

om icke under traktatstiden Tyskland erhölle frihet från exporttull.

En uppgörelse med nu ifrågavarande bolag kom således att få ett

intimt samband med traktatsförhandlingarna.

Det andra förhållande, som måste blifva föremål för statens medgifvande

till bolagens förmån, gällde den exportkvantitet, som bolagen

borde erhålla tillstånd att framföra å banan Luleå—Riksgränsen. Dels

vore bolagen i behof af ökning af denna exportkvantitet för att kunna

konsolidera sina affärer och amortera sina betydande skulder, dels kunde

bolagen allenast medelst en ökning af den årliga exportkvantiteten uttaga

och tillgodogöra sig så mycket af sina malmtillgångar, att bolagen

kunde tänkas vara villiga att inom en ej alltför aflägsen tid låta

staten komma i besittning af ifrågavarande järnmalmsfyndigheter.

För att exporttullfrihet skulle kunna från statens sida medgifvas, borde

emellertid såväl den egendom, bolagen skulle till staten öfverlämna,

vara af det betydande värde, att exporttullen å järnmalm, beräknad

efter de belopp, som rimligen kunde tänkas ifrågakomma, vore af underordnad

betydelse, som ock exporttullfriheten vara ägnad att medföra

sådana reella medgifvanden från tysk sida i handelstraktatsfrågan, att

därmed åtskilliga svenska industrier kunde varda skäligen försäkrade

om fortfarande marknad i Tyskland.

Vidare borde medgifvandet rörande en ökad transport af järnmalm

å banan Luleå—Riksgränsen motsvaras af en uppgörelse om sådan

fraktsats, att staten på denna transport hade en god och tryggad

vinst.

Med ofvan omnämnda hufvudsakliga utgångspunkter hafva härefter

med bolagen förts synnerligen vidlyftiga och långvariga, månad efter

månad fortgående underhandlingar, som slutligen utmynnat i ett numera

vederbörligen undortecknadt kontrakt, som jag, sedan detta

kontrakt jämväl varit föremål för yttrande från järnvägsstyrelsens sida,

härmed får underställa Kungl. Maj:ts pröfning.

Sedan departementschefen härefter uppläst ej mindre nämnda kontrakt

af den lydelse, bilaga A. till detta protokoll utvisar, än äfven

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 158.

järnvägsstyrelsens, såsom bilaga B. till protokollet betecknade underdåniga

utlåtande, anförde departementschefen vidare följande:

Det upprättade kontraktet är grundadt på de liufvudbestämmelser,

vidkommande Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, att detta bolag

äger af sina järnmalm stiligån gar uttaga och tillgodogöra sig en femtedel,

dock högst 150 miljoner ton, medan öfriga fyra femtedelar tillfalla

staten, samt, beträffande aktiebolaget Gellivare malmfält, att detta

bolag icke äger uttaga mera än 37,500,000 ton, medan återstoden tillfaller

staten. Förut är lämnad en redogörelse för de uppskattningar,

som finnas rörande järnmalmtillgången i de norrbottniska gruffält, hvarom

här är fråga. Den senaste uppskattningen, hvad Luossavara och Kirunavara

beträffar, visar en malmtillgång i dessa malmberg af 793 miljoner

ton. Af dessa får Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag allenast

uttaga 150 miljoner ton, medan återstående, i rundt tal 640 miljoner

ton, tillfalla staten; af järnmalmtillgången i Gellivare malmfält, senast

beräknad till 128,5 miljoner ton, får aktiebolaget Gellivare malmfält

allenast bryta och tillgodogöra sig 37,5 miljoner ton, medan öfriga, i

rundt tal 90 miljoner ton, tillfalla staten. Skulle mot all förmodan tillgången

i Luossavara—Kirunavara malmberg icke uppgå till nyss angifna

kvantitet, är staten alltid tryggad att erhålla fyra femtedelar af

järnmalmtillgången genom bestämmelsen i kontraktet, att bolaget i ingen

händelse får uttaga mer än eu femtedel af den konstaterade totalkvantiteten.

Det är således utan tvifvel en egendom af utomordentligt stort

värde, som staten bekommer. Det är också en egendom, som icke,

intilldess den af staten öfvertages, kan försämras eller minskas i

värde. Tvärtom är all anledning antaga, att järnmalmen i Norrbotten,

till följd af sin i allmänhet ypperliga beskaffenhet och don

minskade tillgången på för stål- och järntillverkning lämplig järnmalm

i andra länder, skall få ett alltmer ökadt värde. Statens intresse att

för det allmännas räkning och för den svenska industriens framtid

bevara den öfvervägande delen af de väldiga malmfälten i Norrbotten

lärer med denna öfverenskommelse vara tillgodosedt på ett sätt, som

måste anses vara särdeles fördelaktigt. Genom en öfverenskommelse

af det slag som den ifrågavarande har också afsetts att förekomma,

att ifrågavarande stora järnmalmstillgångar blifva föremål för utländsk

spekulation.

För att tillförsäkra den inhemska järnförädlingen företrädesrätt till

den järnmalm, hvaraf den till förädling inom landet är i behof, hafva

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 158.

i § 8 införts bestämmelser, som härutinnan måste anses betryggande

och tillfredsställande, hvarjämte i § 5 Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

förbundit sig att icke till utlandet exportera s. k. A-malm från

utmålen n:r 16, 17 och 27 i Kiruna — således den malm, som för

närvarande är af betydelse för inhemsk förädling — utöfver den kvantitet

af omkring 750,000 ton, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt

försåld till leverans från och med år 1907. De viktiga utfästelser, som

trån bolagens sida sålunda gjorts, synas mig förtjäna en särskild uppmärksamhet,

helst som någon skyldighet i dessa afseenden i nu gällande

fraktkontrakt icke finnes upptagen.

Genom den föreslagna öfverenskommelsen bekommer staten vidare,

utan någon penninguppoffring, icke blott den nyssnämnda väsentligaste

delen af bolagens malmtillgångar i Norrbotten, utan äfven med äganderätt

och utan ersättning ej mindre samtliga Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält inom Norrbottens län

tillhöriga, för malm fyndigheternas tillgodogörande eller administrerande

därstädes anordnade anstalter, byggnader, järnvägar och annat, liksom

maskiner, redskap och rullande materiel, därunder inbegripen all för

grufrörelsen afsedd eller använd fast och lös egendom af hvad slag det

vara må — med undantag af penningar, värdepapper, fordringar eller

vid kontraktstidens utgång osåld järnmalm samt sådana järnvägsvagnar,

som gå i trafik å statsbanan, äfvensom ångbåtar — än äfven all den

egendom af nyss angifna beskaffenhet, som såväl nämnda bägge bolag

som trafikaktiebolaget Grängesborg-Oxelösund inom Norrbottens län förvärfva

före den tidpunkt, då malmfyndigheterna öfvertagas af staten.

Att med den utveckling, grufbrytningen efter denna öfverenskommelses

godkännande kommer att taga, högst betydande värden i grufinrättningar,

maskiner, byggnader m. m. skapas under de 50 år, hvarunder bolagen

skulle drifva sin affär, torde utan vidare vara uppenbart. Det är otvifvelaktigt

ansenliga summor, bolagen komma att under dessa år nedlägga

för att genomföra en rationell brytning och på lämpligt sätt ordna

de sociala förhållandena i grufsamhällena.

Då det synts lämpligt, att staten, om den så önskar, redan vid en

tidigare tidpunkt än efter 50 år skall kunna komma i besittning af och

tillgodogöra sig den egendom, hvarom i öfverenskommelsen är fråga,

har det förbehållits staten en lösningsrätt efter år 1924, enligt de närmare

grunder, som finnas upptagna i § 14 af kontraktet. Då det är

svårt att förutse, huru efterfrågan på järnmalm kan ställa sig i framtiden,

och huru den svenska förädlingsindustrien kan utvecklas, torde

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kanyl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 158.

genom nämnda lösningsrätt en under vissa omständigheter värdefull

möjlighet till ett tidigare besittningstagande från statens sida af ifrågavarande

egendom vara vunnen. Dylik lösningsrätt inträder, på sätt af

kontraktet närmare framgår, äfven — och då på afsevärdt gynnsammare

villkor — om bolagen försumma att fullgöra de viktigare af de åtagna

förbindelserna.

Vidare har det synts vara af betydelse, att staten redan, innan den

definitivt öfvertager och tillgodogör sig den järnmalm, som genom öfverenskommelsen

tillfaller staten, må kunna erhålla en direkt särskild inkomst

af bolagens malmbrytning, hvarför enligt § 3 öfverenskommelse

träffats därom, att för hvarje år från och med år 1911, intill dess genom

kontraktet äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergår till

staten, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall betala staten ett belopp,

motsvarande en niondedel af hvad för samma år utdelas till bolagets

aktieägare eller eventuellt afsättes till andra fonder än reservfonden,

denna senare beräknad till 1 io utaf aktiekapitalet. Denna påtagliga

fördel för staten, som därmed erhåller vinstandel af järnmalmsbrytningen,

redan innan staten träder i besittning af ifrågavarande fyndigheter,

motsvaras dock, enär vinstandelen erhålles från egendom, som

bolaget, enligt grunderna för ifrågavarande aftal, själft äger tillgodonjuta,

af en skyldighet för staten att, sedan äganderätten till bolaget

tillhörig egendom öfvergått till staten, lämna godtgörelse härför. Denna

godtgörelse skall årligen utgå med belopp, motsvarande hvad af bolagets

utdelningar eller afsättningar till andra fonder än den på ofvan

augifna sätt begränsade reservfonden för de senaste tio åren närmast

före äganderättens öfvergång till staten i medeltal för år belöper å försålda

1 Vs miljon ton järnmalm, intilldess bolaget sålunda erhållit vinst

å en malmkvantitet, uppgående till Vio af hvad bolaget brutit och försålt

från och med år 1911 intill äganderättens öfvergång till staten.

De nu angifna, enligt min mening synnerligen stora fördelar, som

staten genom nu ifrågavarande öfverenskommelse erhåller, motsvaras

gifvetvis af utfästelser från statens sida af det värde, att bolagen kunnat

ingå på aftalet.

Statens utfästelser afse två hufvud frågor.

Den första rörer bolagens rätt till ökad malmtransport å järnvägen

Gellivare—Riksgränsen. Nuvarande myckenhet är, som bekant, 1,200,000

ton enligt kontraktet mellan Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och

staten den 2 juli 1898 samt 300,000 ton enligt Kungl. Maj:ts medgifvande

don 28 oktober 1904, hvilket medgifvande dock den 13 januari

190G återkallats. Transportmängden ökas enligt aftalet successivt, så

opaginerad Kontrollera mot PDF

''24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

att år 1907 skulle få fraktas 1,800,000 ton och under därpå följande

år vissa närmare angifua ökade myckenheter, hvarmed totalkvantiteten

stiger till 3,000,000 ton år 1913, vid hvilken myckenhet det sedermera

skall förblifva, dock med den möjlighet till höjning upp till 3,300,000

ton, som erfordras för att utjämna det belopp, hvarmed vissa års brytning

kan understiga årliga normalkvantiteten 3,000,000 ton. Att transportmängden

föreslagits till successivt ökande, beror af nödvändigheten

att medhinna den komplettering och de nyanläggningar vid järnvägen,

som påkallas för framförande af den ökade godskvantiteten.

En annan fördel för bolagen är den efter bestämda grunder bundna

fraktsats, hvarom genom aftalet öfverenskommits.

Jag tillåter mig att i ett sammanhang göra några uttalanden angående

dessa bägge järnvägen berörande frågor, med afseende hvarå

närmare hänvisas till järnvägsstyrelsens yttrande. Så vidt jag kan

finna, äro de betingade fraktsatserna fullt tillfredsställande, äfven i betraktande

af de stora tilläggsarbeten, som erfordras vid banan. Hvad

beträffar trafiken å bandelen Kiruna—Riksgränsen, framgår af järnvägsstyrelsens

yttrande, att efter en fraktsats af 2 kronor 64 öro per ton ett

öfverskott till ränta, amortering och vinst samt betäckande af eventuellt

uppkommande förlust å annan trafik af 1 krona 54 öre per ton bör

kunna påräknas. Då kostnaden för denna handel för närvarande utgör

i rundt tal 32,300,000 kronor, samt, enligt hvad af järnvägsstyrelsens

yttrande inhämtas, i rundt tal 10,000,000 kronor erfordras för bandelens

sättande i stånd att mottaga en trafik af upp till 3,300,000 ton, blir

det årliga öfverskottet öfver driftkostnaderna efter 1 krona 54 öre

per ton 5,082,000 kronor för 3,300,000 ton eller fulla 12 procent —

efter en transporterad mängd malm af 3,000,000 ton 4,620,000 kronor

eller inemot 11 procent. Äfven med den säkerhetskocfficient, som

måste räknas med, då det är fråga om en så lång tid som 50 år, måste

man anse den föreslagna fraktsatsen mycket god och under alla omständigheter

betryggande en icke ringa vinst för staten.

Därest andra större malmtrafikanter tillkomma — och det torde

härvid närmast vara fråga om Svappavaara aktiebolag — måste järnvägen

i den del, hvarom här är fråga, byggas dubbelspårig för en kostnad

af 7 — 8,000,000 kronor. Hela den förutvarande och blifvande anläggningskostnaden

skulle då uppgå till i rundt tal 55,000,000 kronor,

inberäknadt hvad som behöfves till erforderliga utvidgningar, rullande

materiel m. m. Under antagande, att Svappavaara aktiebolag fraktar

1,000,000 ton och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag 3,000,000 ton,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

samt att trafiköfverskottet blir i rundt tal 1 krona 50 öre per ton, uppstår

ett öfverskjutande årligt belopp till ränta, amortering och vinst

samt till betäckande af förlust på öfrig trafik af 6,000,000 kronor, utgörande

nära 11 procent på en totalanläggningskostnad af 55,000,000

kronor.

På sätt järnvägsstyrelsen framhållit, kan jämväl nuvarande fraktsatsen,

2 kronor 75 öre per ton malm från Gellivare till Svartön, samt

en fraktsats af 3 kronor 48 öre per ton för malmtransport å linjen

Kiruna—Svartön, anses tillfredsställande.

Då det emellertid är vanskligt att för en längre framtid fastslå

fraktsatser, innehåller kontraktet bestämmelser om, att bolagen garantera

staten en minimiinkomst af bolagens malmtransporter, uppgående

till 4,5 procent å såväl nuvarande anläggningskostnad som å de kostnader,

hvilka ytterligare nedläggas å såväl järnvägen Gellivare—Riksgränsen

som järnvägen Gellivare—Svartön. Jag anhåller att särskilt

få fästa uppmärksamheten vid denna bestämmelse, som, vidkommande

järnvägen Gellivare—Riksgränsen, är vida fördelaktigare än

motsvarande bestämmelse i nu gällande kontrakt af den 2 juli 1898,

som allenast tillförsäkrar staten 3,8 procent å anläggningskostnaden,

och, beträffande bandelen Gellivare—Svartön, jämväl är för staten

gynnsammare än, enligt nyssnämnda kontrakt, nu gällande bestämmelse

om en garanti af 4 procent. Genom de nu ifrågasatta garantierna

måste full trygghet vinnas för, att äfven i ogynnsammaste fall en för

ränta och amortering tillräcklig afkomst skall erhållas å de kapital,

som nedläggas å ifrågavarande järnväg.

Den ytterligare förmån, bolagen slutligen tillförsäkrats genom ifrågavarande

öfverenskommelse, är — utom trygghet för en i allt fall näppeligen

tänkbar ökning af inkomstbeskattningen — säkerhet mot påläggande

från statens sida af exporttull eller annan liknande afgift eller,

om sådan tull skulle åläggas, dess restituerande, i hvad afser nu förevarande

bolags export af järnmalm från de norrbottniska gruffälten.

En exporttull å järnmalm kan äga betydelse hufvudsakligen ur två

synpimkter. Dels kan den påkallas af statsfinansiella hänsyn, för att

bereda statskassan inkomster, dels kan den äga den betydelsen att

törhindra eller inskränka en alltför våldsam malmbrytning, hvarigenom

— utom det att malmtillgångarna tömmas alltför hastigt och den stora

rikedom, som malmfyndiglieterna utgöra, således inom få generationer

varder uttömd — den inhemska järnförädlingsindustrien kan beröfvas

sitt nödvändiga behof af råvara.

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 93 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj-As Nåd. Proposition N:o 158.

Vidkommande då först den statsfinansiella synpunkten, så torde här

till en början böra bemärkas, att staten genom det nu ifrågasatta aftalet

kommer att förvärfva en egendom af så utomordentligt högt värde,

att den tull, som rimligen kan åsättas den malmkvantitet, bolagen

kunna tänkas exportera, måste i jämförelse därmed betecknas såsom

icke af sevärd.

Hvad därefter beträffar den inhemska förädlingens behof af norrbotteninalm,

så måste dess intressen anses vara fullt tillgodosedda dels

genom de förut framhållna bestämmelserna i kontraktets §§ 5 och 8,

rörande viss företrädesrätt för inhemska järnförädlare att bekomma malm

från ifrågavarande malmfält, dels ock därigenom, att staten kommer i

besittning af en så betydande del af dessa malmfält och därmed kan

fullt tillgodose det inhemska förädlingsintresset vid en tidpunkt, då, efter

allt att döma, icke blott tillgången på lämplig järnmalm i andra delar

af vårt land kan antagas vara ringa, utan äfven den svenska järnförädlingsindustrien

torde hafva vuxit sig tillräckligt stark, både tekniskt

och ekonomiskt, för att fullt kunna utnyttja den råvara, staten

bjuder af sina rika fyndigheter.

Vid nu antydda förhållanden och då hela kontraktet ses i ett sammanhang,

har jag icke funnit några betänkligheter vid den föreslagna

åtgärden, att staten skulle binda sig med afseende å en nu ifrågavarande

bolag berörande exporttullfrihet å norrbottnisk järnmalm eller

en dylik tulls restituerande.

Öfriga bestämmelser i det föreliggande kontraktet torde jag icke

behöfva vidlyftigt motivera. Vid dess affattande har man sökt vinna all

den säkerhet och kontroll för olika eventualiteter, som varit möjlig.

Jag tillåter mig härvid fästa uppmärksamheten å förpliktelserna för

bolagen, i § 9, om en i allo rationell grufbrytning och om hållande

af all i kontraktet afsedd, för rörelsen erforderlig egendom i godt skick,

i § 10, om att vidtaga åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt

arbetarna samt sörja för arbetarnas trelnad och, i § 21, att icke utan

statens samtycke på annan öfverlåta de rättigheter, som tillkomma bolagen

på grund af det föreliggande kontraktet.

Slutligen vill jag särskildt framhålla ingressen till aftalet, däri

bolagen, en för alla och alla för en, ingått ifrågavarande öfverenskommelse

med iakttagande däraf, att hvart särskildt af de tre bolagen

dels ikläder sig de i aftalet upptagna förpliktelser och verkställer utfästa

rättsöfverlåtelser, i hvad desamma ankomma på det särskilda bolaget,

dels ock jämväl ikläder sig ansvar såsom för egen skuld eller

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

annan förpliktelse för af de andra bolagen gjorda utfästelser. Då tiden

icke medgifvit bolagen att, före ärendets framläggande för Riksdagen,

hålla nödiga bolagsstämmor för bekräftande af öfverenskommelsen från

bolagens sida, hafva från styrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg

—Oxelösund, som innehar aktiemajoriteten i Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, samt af personer, som

äga aktiemajoriteten i förstnämnda bolag, särskilda förbindelser afgifvits

till anskaffande af vederbörande bolagsstämmors godkännande af

samma aftal.

I afseende å de inmutningar, som bolagens tjänstemän, förenämnde

Erasmie, Bosmus och Westerberg gjort, har trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

iklädt sig tillfredsställande garanti.

De fördelar, som staten vinner genom antagande af föreliggande

kontrakt, vill jag slutligen sammanfatta sålunda: staten bekommer utan

någon som helst utgift efter 50 år — eller under vissa villkor därförut

mot lösenskyldighet — dels en egendom, som med stor visshet kan antagas

innehålla en järnmalmskvantitet af sammanlagdt 730 miljoner

ton, dels ock all den öfriga egendom i fast och löst, som för grufdriften

och grufaffärens administrerande nu användes eller framdeles

under de 50 åren anskaffas; staten erhåller redan från och med år 1911

en viss andel af vinsten af bolagens grufbrytning; staten vinner under

tiden för nämnda grufbrytning en fullt tillfredsställande, efter all sannolikhet

afsevärdt vinstgifvande fraktsats för malmtransporterna jämte

garanti för, att i hvarje händelse de på den stora norrbottniska järnvägen

redan nedlagda och ytterligare erforderliga kostnader blifva förräntade

och amorterade; järnförädlingen inom landet erhåller säkerhet

att, redan innan staten definitivt öfvertager malmfälten, få sitt behof

af järnmalm tillgodosedt.

Den uppoffring, som staten däremot ikläder sig, består egentligen

allenast i en utfästelse att restituera eventuellt pålagd exporttull

å bolagens norrbottensmalm, en utfästelse, som, på sätt förut framhållits,

måste anses väga lätt gent emot de betydande värden, staten

förvärfvar.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

för sin del godkänna och antaga närlagda, denna dag upprättade förslag

till öfverenskommelse mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafik
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

aktiebolaget

grufegendom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss

m. m.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall och förordnade, att till Riksdagen

skulle aflåtas nådig proposition i ärendet af

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Johan Björnström.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 158.

29

Bilaga A.

Mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

aktiebolaget Gellivare malmfält ocli trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund,

en för alla och alla för en, å andra sidan, är — med

iakttagande däraf att hvart särskildt af de tre bolagen dels ikläder sig

nedanstående förpliktelser och verkställer nedanstående rättsöfverlåtelser,

i hvad desamma ankomma på det särskilda bolaget, dels ock jämväl

ikläder sig ansvar såsom för egen skuld eller annan förpliktelse för af

de andra bolagen gjorda utfästelser — följande öfverenskommelse träffad.

§ 1.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att af all den

järnmalm, som innehålles i de bolaget nu tillhöriga grufvor och inmutade

områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara, Luossavaara,

Kiirunavaara och Haukivaara, icke bryta och tillgodogöra sig mera än

sammanlagdt etthundrafemtio (150) miljoner ton samt att, därest vid

den undersökning af de inom berörda malmfält befintliga malmförekomsters

utsträckning i fält och på djupet, hvarom närmare bestämmes

i § 2, skulle visa sig, att totalkvantiteten järnmalm, däri inbegripen den

under kontraktstiden brutna, ej uppgår till sjuhundrafemtio (750) miljoner

ton, icke bryta och tillgodogöra sig mera än en femtedel af den

konstaterade totalkvantiteten.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält förbinder sig att af den järnmalm,

som innehålles i de detta bolag nu tillhöriga grufvor och inmutade områden

i Gellivare malmfält, icke bryta och tillgodogöra sig mera än

trettiosju miljoner femhundra tusen (37,500,000) ton, däri dock ej inräknad

nu befintlig eller under tiden för denna öfverenskommelses bestånd

vid grufbrytningen fallande s. k. varpmalm. Med varpmalm förstås

sådant malmhaltigt berg, som faller vid brytningen af malmen eller

måste brytas för att göra malmen åtkomlig men är för fattigt att kunna

med fördel i oberedt skick exporteras.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 158.

§ 2-

Totalkvantiteten af den järnmalm, som inneliålles i de uti § 1,

första stycket, omförmälda malmförekomster, skall med användande af

de praktiska och vetenskapliga hjälpmedel, som kunna stå till buds,

bestämmas af en af sakkunniga och ojäfviga, svenska eller utländska

ingenjörer eller geologer sammansatt nämnd, bestående af sju medlemmar,

af hvilka tre utses af Kungl. Maj:t, lika många af LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag och en af styrelsen för tekniska högskolan i

Stockholm. Till nämndens biträde äga Kungl. Maj:t och LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag att utse hvardera en juridiskt sakkunnig person.

Innan nämnd tillsättes för bestämmande af totalkvantiteten, skola

sådana förarbeten, som kunna finnas erforderliga för ett riktigt bedömande

af malmernas utsträckning i fält och mot djupet, hafva af

bolaget och på dess bekostnad utförts; dock må, i den mån bolaget

eller nämnden finner sådant önskligt, omförmälda arbeten fortsättas,

intill dess nämndens utlåtande meddelas. Med afseende å berörda arbeten

skall beträffande Kiirunavaara iakttagas, att undersökningar skola

utföras till erforderligt djup från dagen och från fvärorter, livilka skola

drifvas ifrån den utfraktstunnel, bolaget kominer att framföra nära

Luossajärvis nivå från norra till södra ändan af Kiirunavaara.

Nämndens tillsättande må oj påyrkas tidigare än under år 1922.

Har icke, sedan ena parten med uppgift om sitt val af ledamöter i

nämnden gjort framställning hos den andra parten om tillsättande å

dess sida af ledamöter i nämnden, sådan åtgärd ägt rum inom tre

månader, är förstnämnda part berättigad att utse ledamöter i den andras

ställe.

Nämndens utlåtande skall afgifvas senast under år 1924. Inför

nämnden må såväl staten som bolagen framställa och grunda sina anspråk

och påståenden. Nämndens beslut må ej öfverklagas. Stanna

nämndens ledamöter i olika meningar, gälle den mening, som de flesta

omfattat, såsom nämndens beslut.

Så snart nämnden konstaterat, att totalkvantiteten uppgår till 750

miljoner ton, skola nämndens arbeten upphöra. De för totalkvantitetens

bestämmande i angifna omfattning erforderliga kostnader bestridas

af bolaget.

Staten äger, sedan en totalkvantitet af 750 miljoner ton konstaterats,

på egen bekostnad fortsätta undersökningen, dock att sådant ej

må förorsaka hinder för bolagets grufdrift.

Skulle nämnden anse, att de för totalkvantitetens bestämmande ut
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Jtörda förarbeten äro otillräckliga, och förty förklara sig ur stånd att

afgifva ett grundadt omdöme om totalkvantiteten, skall denna anses

uppgå till fyrahundra (400) miljoner ton eller den större myckenhet,

som nämnden trots undersökningens ofullständighet finner sig kunna på

giltiga grunder angifva.

§ 3.

I händelse den enligt § 2 beräknade totalkvantiteten järnmalm befinnes

uppgå till 750 miljoner ton eller mera, och Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag alltså äger att bryta och tillgodogöra sig 150 miljoner

ton, skola följande bestämmelser gälla:

l:o. Bolaget skall bryta berörda 150 miljoner ton under tiden från

den 1 januari 1907 till den 1 januari 1957.

2:o. För att bolaget må kunna inom nyss sagda tid bryta och

försälja 150 miljoner ton järnmalm, tillförsäkrar staten bolaget att å

järnvägen Gellivare—Riksgränsen mot en afgift af två (2) kronor 64

öre per ton från Kiruna till Riksgränsen frakta

under år 1907

» » 1908

» » 1909

» » 1910

» » 1911

» » 1912

)) )) 1913

1.800.000 ton

2,000,000 »

2.200.000 »

2.400.000 »

2.600.000 »

2,800,000 »

3,000,000 »

samt att därefter utfrakta 3,000,000 ton per år och så mycket därutöfver,

som erfordras till utjämning af hvad under ett eller flera föregående

år brustit i sistnämnda kvantitet, dock ej något år mera än

3.200.000 ton, bolaget obetaget att efter år 1913 frakta ytterligare

100.000 ton per år under villkor, att bolaget härför tillhandahåller erforderligt

antal vagnar mot vanlig vagnhyra.

Så framt ej bolaget själft vill ombestyra å dess spår och dess egen

bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra

densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda

växellokomotivs underhåll och materialie förbrukning samt för den

för vagnrörelsen erforderliga personalen äfvensom ränta och amortering

å anskaffningskostnaden för lokomotiven, beräknad till 7 procent, allt

ökadt med 10 procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade

ersättningens storlek, skall saken hänskjutas till afgörande af tre skilje
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

män, af hvilka parterna utse hvar sin och ö fver stå thållar ämbete t den

tredje.

Bolaget är pliktigt att betala vagnhyra för det antal dagar, hvarmed

en vagns omloppstid, från det densamma ställts till bolagets förfogande

för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit

till Kiruna, öfverskrider fem dagar, så framt ej bolaget håller reservvagnar

till det antal, som svarar mot en långsammare omsättning än

fem dagar. I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakadt af naturhinder

eller olyckshändelse.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag berättigas att af omförmälda

kvantiteter årligen frakta intill 1,200,000 ton malm från Kiruna till

Svartön mot en afgift af tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad

ersättning för upplagsplats och begagnande af lastningsanordningar på

Svartön, i likhet med hvad som gäller för aktiebolaget Gellivare malmfält;

skolande Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna

denna sin rättighet, därom hos järnvägsstyrelsen göra anmälan

minst ett år före ingången af det kalenderår, hvarunder fraktningen

från Kiruna till Svartön är afsedd att äga rum.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största

möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader

eller trafiken förhindras genom omständigheter, öfver hvilka förvaltningen

af statens järnvägar icke råder.

Det emellan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, å

statens vägnar, och bolaget den 9 september 1899 ingångna arrendekontrakt

angående kronan tillhörig mark vid Kiruna skall gälla, intill

dess bolagens i detta kontrakt afsedda egendom öfvergår till staten.

Härom skall arrendekontraktet förses med påteckning.

3:o. För hvarje år från och med 1911, intill dess jämlikt detta

kontrakt äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergår till staten,

betalar bolaget till staten ett belopp, motsvarande en niondedel af hvad

för samma år utdelas till bolagets aktieägare och eventuellt afsättes till

andra fonder än reservfonden, denna senare beräknad till högst en

tiondedel utaf aktiekapitalet. Det staten sålunda för hvarje år tillkommande

belopp, hvilket till riktigheten skall bestyrkas af statens styrelseledamot

och dess revisor hos bolaget, skall inbetalas senast den 1

juli näst påföljande år.

Därest bolagets utdelning för något år skulle visas icke stå i skäligt

förhållande till de i marknaden vid tiden för respektive försäljningsaftals

afslutande gällande malmpris, skall bolaget vara skyldigt att i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 158.

stället för ofvanberörda kontanta belopp tillhandahålla staten en myckenhet

malm, motsvarande en tiondedel af den under det ifrågakomma

året uttagna och försålda malmen, mot det att staten återbetalar det

kontanta beloppet samt godtgör den på sagda tiondedel belöpande andel

af alla omkostnader för det ifrågavarande året, däri inbegripna alla

för året gjorda afskrifningar å de hos bolaget nu och framdeles bokförda

värden, hvilka afse sådan egendom, som jämlikt detta kontrakt

skall öfvergå till staten. Vill staten begagna sin omförmälda rätt, skall

staten därom tillsäga bolaget inom ett år från det utdelningen till staten

öfverlämnats.

Under tiden för detta kontrakts bestånd må icke någon bolagets

egendom, som jämlikt kontraktet skall öfvergå till staten, i bolagets

räkenskaper uppskrifvas utöfver dess i 1905 års balansräkning bokförda

värde med större belopp än som å samma egendom verkligen

nedlagts, ej heller må ny sådan egendom bokföras till högre belopp än

den kostnad, som därå användts.

4:o. Efter det jämlikt § 13 i detta kontrakt äganderätten till

bolagen tillhörig egendom öfvergått till staten, betalar staten årligen

under hvarje närmast följande år till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolagett

belopp, motsvarande hvad af bolagets utdelningar eller afsättningar

till andra fonder än den på ofvan angifna sätt begränsade reservfonden

lör de senaste tio åren närmast före äganderättens öfvergång till

staten i medeltal för år belöper å försålda en och en half miljon ton

järnmalm, intill dess bolaget sålunda erhållit vinst å en malmkvantitet,

uppgående till en tiondedel af hvad bolaget brutit och försålt från och

med år 1911 intill äganderättens öfvergång till staten.

§ 4.

I händelse den enligt § 2 beräknade totalkvantiteten järnmalm befinnes

icke uppgå till sjuhundrafemtio miljoner ton, och den malmkvantitet,

bolaget äger bryta och tillgodogöra sig, således icke uppgår

till etthundrafemtio miljoner ton, skola bestämmelserna i § 3 likväl

lända till efterrättelse med iakttagande, att den tid, efter hvilkens förlopp

staten skall erhålla äganderätt till bolaget tillhörig egendom, nedsättes

från 50 år i samma proportion, som den malmkvantitet, bolaget

äger bryta och tillgodogöra sig, minskats från etthundrafemtio miljoner

ton, samt att, om efter denna norm äganderättens öfvergång till staten

skulle inträffa på annan dag än den 31 december, bolaget ändock behåller

äganderätten till årets slut.

Bih. till Riksd. Prot. 1506. 1 Sami. 1 Afd. 93 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

§ 5-

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke till utlandet

exportera s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vaktmästarens

kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet (omkr. 750,000 ton),

som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans från

och med år 1907.

§ 6-

l:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält skall bryta ofvan omförmälda

37,500,000 ton järnmalm under tiden från den 1 januari 1907 till den

1 januari 1957 med omkring 750,000 ton per år, s. k. varpmalm däri

ej inberäknad, dock att, därest Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

tillhörig egendom, på sätt i § 4 sägs, skall före sistnämnda tidpunkt

med äganderätt öfvergå till staten, jämväl den aktiebolaget Gellivare

malmfält tillhöriga, i detta kontrakt afsedda egendom skall samtidigt

med äganderätt öfvergå till staten, utan att bolaget i sådant fall äger

anspråk på ersättning för den malmkvantitet, som bolaget då ännu ej

hunnit bryta.

2:o. " Staten tillförsäkrar bolaget att få frakta nyssberörda malmkvantitet

från Gellivare till Svartön mot en afgift af två (2) kronor 75

öre per ton och under de bestämmelser i öfrigt, som innefattas i Kungl.

brefvet den 1 juli 1898.

Det emellan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, å

statens vägnar, och bolaget den 9 september 1899 ingångna arrendekontrakt

angående kronan tillhörig mark i Gellivare skall gälla, intill

dess bolagens i detta kontrakt afsedda egendom öfvergår till staten;

och skall kontraktet förses med påteckning härom. Enahanda bestämmelser

gälla beträffande de emellan staten och bolaget upprättade kontrakt

afseende Tingvalls kulle och Välkomman.

§ 7-

l:o. Därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

har att jämlikt i § 3 mom. 2 stadgad grund till staten erlägga, för

transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen något år ej skulle uppgå

till sammanlagda beloppet af kostnaden för nämnda järnvägs drift

och underhåll jämte fyra och fem tiondedels (4,5) procent å nuvarande

och blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget

i allt fall för sådant år betala en summa, som motsvarar detta

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej inräknas utgift, som,

enligt hvad af järnvägens räkenskaper utrönes, föranledts allenast af

persontrafik, postbefordran och transport af annat gods än bolagets.

Om staten för annans räkning än bolagets fraktar malm från Kiruna

till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet af minst 300,000 ton

för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse, gälla följande.

Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gollivare—Riksgränsen ej

skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens

drift och underhåll jämte 4,5 procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad

för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år

betala, med inberäkning af fraktafgiften för transporterad malm kvanti tet,

en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande

till hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik)

proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder

belöpande andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp.

Skulle ett sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till

den i § 3 mom. 2 för året angifna kvantitet (respektive 1,800,000 upp

till 3,000,000 ton), skall vid beräkning af bolagets andel i nämnda kostnads-

och procentbelopp bolagets transportmängd i allt fall beräknas

hafva utgjort den i § 3 mom. 2 angifna kvantitet.

2:o. Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare

(Malmberget)—Svartön ej skulle ujapgå till sammanlagda beloppet af

kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte fyra och fem tiondedels

(4,5) procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för

samma järnväg, innefattande jämväl alla statens upplags-, lossnings- och

lastningsanordningar å Svartön, skola Luossavaaara-Kiirunavaara aktiebolag

och aktiebolaget Gellivare malmfält i allt fall för sådant år betala,

med inberäkning af fraktafgiften för å denna handel transporterad

malmkvantitet, den på bolagens transportkvantiteter i förhållande till

hela transportmängden på banan (person-, j^ost- och godstrafik) proportionellt

enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande

andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp.

Skulle ett sådant år Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke frakta en

så stor malmkvantitet denna väg, som bolaget enligt § 3 mom. 2

anmält till befordran, eller aktiebolaget Gellivare malmfält icke frakta

den i § 6 här ofvän omförmälda årskvantitet, skola vid beräkning af

bolagens andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagens transportmängder

i allt fall beräknas hafva utgjort den en gång anmälda

kvantiteten från Kiruna till Svartön och den i § 6 omförmälda kvantiteten

från Malmberget till Svartön.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

§ 8.

Såväl Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag som aktiebolaget Gellivare

malmfält förbinda sig att af disponibla malmtillgångar i främsta

rummet i mån af efterfrågan leverera hvad som för järn- eller ståltillverkning

inom Sverige kan komma att åstundas.

Bolagen, hvilka icke må undandraga sig nu stadgade skyldighet

gent emot dylik köpare, som för fullgörande af sina förpliktelser lämnar

tillfredsställande bankgaranti, äga icke åsätta malmen högre pris än

som är efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge skäligt. Uppstå

emellan bolag och köpare olika meningar om, huruvida det af bolaget

fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.

Maj:t sådant påfordrar, underkasta sig afgörande af tre skiljemän, af

hvilka bolaget och köparen utse hvar sin och fullmäktige i Sveriges riksbank

den tredje.

§ 9-

Bolagen förbinda sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning

såväl vid Luossavara Kirunavara och Gellivare malmfält som ock vid

det eller de öfriga i § 1 omförmälta malmfält, som må komma att af

bolagen bearbetas, samt för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter

och nedlägga erforderliga kostnader. Bolagen förbinda sig jämväl

att hålla all i detta kontrakt afsedd, för rörelsen erforderlig egendom

i godt skick.

§ io.

Bolagen förbinda sig att, på sätt i Grängesberg och i Kiruna redan

ägt rum, äfven i Gellivare, där den med staten pågående rättegången

hittills lagt hinder i vägen för förverkligande af bolagets afsikter, vidtaga

åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt arbetarna samt för

öfrigt, i hvad på bolagen ankommer, söka sörja för deras trefnad.

§ ii.

Skulle under den tid, detta aftal äger bestånd, ‘exporttull eller annan

pålaga eller afgift, af hvad slag det vara må, påläggas järnmalm,

som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra

hälften af nästpåföljande kalenderår godtgöra bolagen hvad de af sagda

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

grund mast slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna

öfverenskommelse afsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något af de tre bolagen måst vidkännas

direkt beskattning, af hvad slag det vara må, efter annan eller högre

grund än som gäller för bolag med årlig inkomst af en och en half

miljon kronor eller förmögenhet af trettio miljoner kronor, skall staten

under loppet af nästpåföljande kalenderår godtgöra detta bolag ej mindre

hvad bolaget nödgats utgifva utöfver hvad det bort utgifva, därest dess

beskattning utgått efter samma grunder som för bolag med ofvan sagda

inkomst eller förmögenhet, än äfven ränta å skillnadsbeloppet efter fyra

procent om året.

§ 12-

Staten förbinder sig att under den tid, denna öfverenskommelse

varar, icke låta annan frakta för export afsedd järnmalm å järnvägen

Luleå—Riksgränsen mot billigare afgifter än dem, som medgifvits bolagen.

§ 13-

l:o. Den 1 januari 1957 eller å den tidigare dag, som med tilllämpning

af § 4 här ofvan kan ifrågakomma, öfverlåter Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag utan ersättniug med full äganderätt till staten

den bolaget tillhöriga, inom Norrbottens län befintliga fasta egendomen

241,16 hektar mark i Juckasjärvi socken, afsöndrad från kronopark vid

Kiruna.

Samtidigt öfverlåter aktiebolaget Gellivare malmfält utan ersättning

med full äganderätt till staten samtliga detta bolag tillhöriga, inom

Norrbottens län befintliga fastigheter, nämligen:

I Gellivare socken:

5/s3 mantal frälse Robsahm n:o 1

f 32 )) Wassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5

Fjällnäs <j6 tunnland inägor afsöndrade från Vs mantal Wassara n:o

f

V

21

1

eller Gellivare n:o 5

64 mantal Petersberg n:o 1

/ 512

/128

7/l 28

V 64

®/64

Vä2

» Wassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5

d d:o » d:o

» d:o » d:o

» d:o » Gellivare n:o G

» Wuortnuvuoma n:o 1

t> Björkudden n:o 1

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

I Öfver-Luleå socken:

Holmfors såg

X1/i28 mantal Buddbyn n:o 4

13 las » d:o n:o 7

7/s2 » Legoträsk n:o 1

7/e4 » d:o n:o 1

7/64 » d:o n:o 1

19/i28 » Alternäs n:o 1

19/i28 » d:o n:o 1

Ve » Kopparberg n:o 1

ls/32 )) Bläslandet n:o 1

xl/io24 » Buddbyn n:o 31

17/2660 » d:o n:o 5/ skogsskiften

39/409g » d:o n:o 7)

I Råneä socken:

9/''32 mantal Rörviken n:o 1

3/ig )) Hedträsk n:o 1

I Neder-Luleå socken:

Å Svartön: Bältet n:o 3 om 10,3873 liektar, afsöndrad från Vie mantal

Björsbyn n:o 5

Bältet n:o 4 om 8,4397 liektar, afsöndrad från 13/250 mantal

Björsbyn n:o 5

En lägenhet om 73,7990 hektar, afsöndrad från 37/''i28 mantal

Björsbyn n:o 6

Ett område om 3,8630 hektar på Svartöberget.

Vid samma tidpunkt öfvergå utan ersättning med full äganderätt

till staten samtliga de båda bolagen tillhöriga grufvor och inmutade

områden inom Norrbottens län jämte alla för fyndigheternas tillgodogörande

eller administrerande därstädes anordnade anstalter, byggnader,

järnvägar och annat, likasom maskiner, redskap och rullande materiel,

skolande härunder inbegripas all för grufrörelsen afsedd eller

använd fast och lös egendom af hvad slag den vara må, dock icke

penningar, värdepapper, fordringar eller vid kontraktstidens utgång

osåld järnmalm, ej heller järnvägsvagnar, som gå i trafik å statsbanan

eller för malmtransport särskildt byggda ångfartyg.

Jämväl all egendom af den här förut i denna § angifna beskaffenhet,

som de tre bolagen må inom ofvannämnda län förvärfva före ofvanberörda

tidpunkt, skall då, med iakttagande af nyssnämnda undantag,

utan ersättning med äganderätt tillfalla staten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 158.

Bolagen fritaga sig från ersättningsskyldighet för det fall, att före

fastigheternas afstående till staten desamma eller någon eller några af

dem skulle utan bolagens förvållande lagligen frånvinnas bolagen, äfvensom

från annan hemulsskyldighet än öfverlämnande af nuvarande

äganderättshandlingar och lagfartsbevis. Likaledes fritaga sig bolagen

från skyldighet att försvara sådana grufvor och inmutade områden,

hvilka vid bristande försvar omedelbart tillfalla staten såsom jordägare.

2:o. Bolagen ansvara för, att den i mom. l:o afsedda egendom vid

tiden för dess öfverlämnande till staten icke besväras af andra inteckningar

än dem, som nu äro beviljade eller omnämnas i mom. 3 af denna §.

3:o. Bolagen förbinda sig att till staten öfverlämna äganderättshandlingarna

till samtliga ifrågakomna grufvor och inmutningar jämte

de i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolagets Gellivare

malmfält förlagsinteckningsbara egendom nu fastställda inteckningar,

så snart och i den mån berörda handlingar frigöras från å dem nu

hvilande pantförbindelser. Vid kontraktets underskrifvande å statens

vägnar öfverlämna bolagen vidare såsom säkerhet för öfverlåtandet till

staten af de i mom. 1 här ofvan omförmälda fastigheter skuldebref å

sammanlagdt en miljon kronor med inteckningsrätt i fastigheterna.

Därest den i denna § afsedda egendom eller del däraf genom konkurs

skulle frångå det bolag, den nu tillhör, är staten berättigad att af

bolaget erhålla skadestånd till belopp motsvarande fem (5) kronor per

ton af all den järnmalm, som återstår obruten, därvid till grund för

myckenhetens bestämmande skall, hvad Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

angår, i första rummet läggas den uppskattning, som jämlikt § 2

må hafva ägt rum. Har denna uppskattning enligt nämndens förklaring

omfattat all befintlig malm, skall samma uppskattning gälla. Har ej

uppskattningen omfattat all befintlig malm eller har nämnden ännu ej

blifvit tillsatt eller icke afgifvit utlåtande, äge staten förebringa annan

utredning angående malmtillgångens storlek, dock att denna skall anses

utgöra minst fyrahundra miljoner ton. Aktiebolagets Gellivare malmfält

malmtillgång skall i nu afsedda fall anses utgöra en tiondedel af den

myckenhet, som Loussavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfält innehålla.

Hvad nu är sagdt om konkurs gälle ock, därest egendom genom

utmätning frångår något af sistnämnda tvenne bolag, dock ej där denna

egendom för exekutiv auktion saluvärderats till mindre än ett hundra

tusen kronor, i hvilket fall skadeståndet skall utgöra tre gånger det belopp,

hvartill den utmätta egendomen saluvärderats.

§ 14.

l:o. Under år 1925 äger staten rätt att, därest den det vill, tillsäga

bolagen om inlösen af all i detta kontrakt afsedd egendom, och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

skall tillträdet i så fall äga rum den 31 december året därefter. Lösen

skall gifvas enligt följande grunder. Af den malmkvantitet, som bolagen

enligt § 1 äga bryta och tillgodogöra sig, skall den del, som vid

tidpunkten för inlösningen återstår obruten, med tillägg af en tiondedel

af hvad Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag brutit och försålt från och

med år 1911 till dess inlösen äger rum, lika fördelas på de år, som

återstå af den i §§ 3 och 4 bestämda tidsperiod med tillägg af fem år

därutöfver. Därefter beräknas den nettovinst för hvart och ett af dessa

år, hvarom bolagen genom statens tidigare tillträde komma att gå

miste. Beräkningen af sagda nettovinster verkställes af nio ojäfvige

gode män, af Indika tre utses af staten, tre af bolagen, en af magistraten

i Stockholm, en af magistraten i Göteborg och en af styrelsen för

tekniska högskolan i Stockholm. Vid beräkningen skola gode männen,

för hvilka bolagens böcker och öfriga handlingar skola hållas tillgängliga,

träffa sitt afgörande med hänsyn såväl till malmpris och brytningskostnader

under den föregående tiden af bolagens verksamhet som till

befintliga kontrakt och alla andra på bedömandet inverkande omständigheter.

Sedan nettovinsten för hvart af de följande åren sålunda

bestämts, uträknas det värde, som hvarje årsvinst har vid tidpunkten

för inlösen, på det sätt att sagda värde med tillägg af ränta och ränta

på ränta efter fyra procent för år från tillträdesdagen till ifrågavarande

vinstårs utgång skall uppgå till samma belopp som den enligt ofvan

angifna grunder beräknade nettovinsten för samma år.

Summan af årsvinsternas sålunda uträknade värden vid tidpunkten

för tillträdet utgör inlösningsbeloppet. Det sålunda bestämda beloppet

skall staten erlägga kontant å tillträdesdagen.

Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och

grunda sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej

öfverklagas. Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de

flesta omfattat såsom gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger

ej tillämpning i fråga om det i detta mom. afsedda förfarande. Angående

påföljd af parts underlåtenhet att utse gode män gälle hvad i

§ 2 är för där afsedt fall stadgadt.

Begagnar staten icke sin lösningsrätt vid ofvan angifna tidpunkt,

må densamma sedan ej göras gällande förrän tio år därefter samt ytterligare

efter en period af tio år.

2:o. Skulle bolagen eller något af dem i väsentlig grad brista

i fullgörandet af de i § 3 mom. 3, §§ 7 eller 9 stadgade åtaganden,

och rättelse ej ske inom sex månader efter tillsägelse från statens sida,

skall, i händelse staten sådant påfordrar, statens lösningsrätt till den i

detta kontrakt afsedda egendom inträda. För sådant fall skola de i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

förestående mom. stadgade bestämmelser om lösen gälla, dock med den

skillnaden att staten endast skall erlägga åttio procent af det inlösningsbelopp,

som med tillämpning af mom. 1 skulle hafva utgått.

3:o. Därest förevarande paragraf träder i tillämpning, skall staten

samtidigt med öfvertagande af egendomen jämväl öfvertaga LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags samt aktiebolagets Gellivare malmfält förpliktelser

jämte motsvarande rättigheter enligt sådana kontrakt angående

leverans af järnmalm, hvilka äro upprättade, innan tillsägelse om inlösen

enligt mom. 1 skett, eller, i fall tillträdet sker på grund af hvad i mom.

2 stadgas, innan staten framställt anspråk på inlösen; dock under förutsättning

att icke något af de tre bolagen afhändt sig någon bolaget

tillhörig malmångare, i förra fallet efter det staten tillsagt om inlösen,

och i senare fallet efter det anspråk })å inlösen framställts.

§ 15.

Är vid den tidpunkt, då staten tillträder egendomen, malm, som

af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält

brutits inom den i detta kontrakt stadgade begränsning, osåld, äga

bolagen utfrakta densamma på i detta kontrakt stadgade villkor.

§ 16-

Staten utfäster sig att vid tillträdet af bolagens ifrågakomma egendom,

i den mån sådant lämpligen kan ske, öfvertaga den hos Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält anställda

personal äfvensom att svara för fortsatt utbetalning af då utgående,

till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän

och arbetare, som varit anställda vid nämnda båda bolag.

§ 17-

Därest staten före utgången af år 1953 tillträder den i detta kontrakt

afsedda egendom, förbinder sig staten att till G. E. Broms’ rättsinnehafvare

utbetala den royalty, som enligt aftal af den 11 februari och

den 20 maj 1903 häftar vid den egendom, staten sålunda förvärfvat.

§ 18.

Den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivare malmfält m. fl.,

å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar,

i hvilken rättegång Svea hofrätt gifvit dom den 23 februari 1906, nedlägges

till alla delar, och parterna bära hvar sina kostnader för samma

rättegång.

Uih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 93 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Ma-j:ts Nåd. Proposition N:o 158.

§ 19-

Därest bolagen eller något af dem vid statens tillträde af den i

detta kontrakt afsedda egendom, vare sig detta sker i enlighet med §

13 eller § 14, äger för malmtransport särskild t byggda ångfartyg, skall

staten vara berättigad och skyldig inlösa dessa fartyg till pris, som bestämmes

af skiljemän, af hvilka hvardera kontrahenten utser en och de

två sålunda utsedda eller, i fall de icke kunna ena sig, öfverståthållarämbetet

den tredje.

§ 20.

Genom detta kontrakt upphäfves den emellan staten, å ena, och

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å andra sidan, den 2 juli 1898 ingångna

öfverenskommelse. Till ytterligare säkerhet för uppfyllande af

bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skola hos staten kvarblifva

såväl det intecknade skuldebref å två miljoner kronor, som af

bolaget öfverlämnats till staten såsom säkerhet för ett i sagda öfverenskommelse

stadgadt vite, som ock de såsom pant för samma öfverenskommelse

till staten aflämnade depositionsbevis, dock med rätt för bolaget,

så länge det fullgör sina förbindelser enligt förevarande kontrakt,

att uppbära ränta å bevisen.

§ 21.

De rättigheter, som på grund af detta kontrakt tillkomma bolagen,

må icke utan statens samtycke å annan öfverlåtas.

Förestående aftal antages härmed, under förutsättning af vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads

utgång, men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke af

staten inom samma tid godkännes.

Stockholm den 8 maj 1906.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

Vollrath Tham.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält

Vollrath Tham.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

Vollrath Tham.

Brukspatron Vollrath Thams egenhändiga namnteckning

bevittna:

C. II- Byström.

L. Lagerhjelm.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

43

Bilaga B.

TILL KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 7 dennes har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

järnvägsstyrelsen att öfver ett uppgjordt förslag till öfverenskommelse

mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

en för alla och alla för en, å andra sidan, angående,

bland annat, transport af järnmalm från Kiruna till Riksgränsen,

från Kiruna till Svartön och från Gellivare till Svartön, afgifva underdånigt

yttrande.

Med anledning häraf får järnvägsstyrelsen, som förut under hand

satts i tillfälle att taga del af förslagets innehåll, och som utgår från,

att dess yttrande endast behöfver afse de bestämmelser i sagda öfverenskommelse,

som röra järnvägstransporten, till en början framhålla,

att för att styrelsen skall kunna fullgöra de staten enligt kontraktet

åliggande förpliktelser i fråga om transporten af malmen, styrelsen

måste göra det förbehåll, att tillräckliga medel för beredande af den

ökning af den rullande materielen och de utvidgningar eller nyanläggningar

af bana och byggnader, som betingas af de så väsentligt ökade

transporterna, på anmälan från styrelsen ställas till dess förfogande i

tillräckligt god tid, och särskildt att styrelsen sättes i tillfälle att, om

sådant befinnes lämpligt, bygga järnvägen Kiruna—Riksgränsen dubbelspårig

redan innan transportkvantiteten uppgått till 3,000,000 ton per år.

Hvad beträffar den ifrågasatta fraktsatsen, 2 kronor 64 öre per ton,

får järnvägsstyrelsen framhålla följande.

Anläggningskostnaden för järnvägen Gellivare—Riksgränsen, inklusive

räntor under byggnadstiden, uppgår för närvarande till i rundt tal

32,300,000 kronor. För möjliggörande af en till 3,300,000 ton per år

ökad transport erfordras, för anskaffande af ökad rullande materiel,

omläggning af en sträcka å 12 kilometer vid Stenbacken till mera

gynnsam tracé, iippförande af flera banvaktsstugor, betjäningsbostäder,

öfverliggningshus och lokomotivstall samt anläggning af reparationsverkstad

i Kiruna, utvidgning af vatten- och kolstationsanordningar,

m. m. äfvensom oförutsedda utgifter, ett belopp, som approximativt

beräknas till 10 miljoner kronor. Hela anläggningskostnaden för järnvägen,

om en transport af den omfattning kontraktsförslaget förutsätter

skall kunna fullgöras, kan således beräknas till 42,300,000 kronor.

De utgifter för drift och underhåll, som en dylik transport förorsakar,

kunna svårligen med någon större grad af säkerhet uppskattas

för hela den långa kontraktstiden. För de första åren efter det full

transportmängd af 3 å 3,3 miljoner ton kommit till stånd, kunna kostnaderna

på grund af erfarenheten från åren 1903—1905 beräknas

sålunda.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Utgifterna för förvaltning, banbevakning och underhåll, stationstjänst

nr. in., livilka vid växande trafik väl ökas men långt ifrån i

samma proportion som trafiken, uppgingo år 1903 till 570,000 kronor,

år 1904 till 654,000 kronor och år 1905 till 939,000 kronor, beroende

den betydliga ökningen år 1905 till hufvudsaklig del på tillfälliga dryga

utgifter för anordnande af permanenta snöskydd m. m. Om ofvanberörda

utgifter vid en transportmängd af tre miljoner ton eller något

däröfver uppskattas till 1,200,000 kronor, torde därmed vara angifvet

ett belopp, som, äfven med hänsyn till uppkommande nya utgifter för

dubbel bevakning å sträckan Kiruna—Riksgränsen och ökade utgifter

för räls- och slipersutbyte, kan anses vara mer än tillräckligt. Per

ton räknadt beräknas dessa kostnader alltså till 40 öre.

Utgifterna för tågens framdragande, den rullande materielens underhåll

m. m., hvilka stiga i ungefär samma grad som trafiken och

således äro per ton desamma, oberoende af trafikens storlek, uppgingo

år 1903 till 52,8, 1904 till 55,3 och 1905 till 52,5 öre per ton. Med

hänsyn till ökning i reparationskostnader, kolpris m. m. torde de böra

påläggas en säkerhetskoefficient af cirka 25 procent och upptagas till

70 öre per ton.

Tillsammans kunna utgifterna vid transport af 3 miljoner ton per

år således uppskattas till 1 krona 10 öre per ton. Med en fraktsats

af 2 kronor 64 öre kan således påräknas ett öfverskott af 1 krona 54

öre per ton eller — för 3,000,000 ton — 4,620,000 kronor inalles,

motsvarande, äfven om man tar i betraktande, att därifrån bör afräknas

den förlust, som eventuellt kan uppstå å annan å banan bedrifven trafik

än malmtrafiken, till ränta, amortering och vinst inemot elfva procent

å det ofvan beräknade anläggningskapitalet, 42,300,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har redan framhållit, att denna kalkyl icke kan

tillmätas något större värde för den senare delen af kontraktstiden.

Emellertid får styrelsen fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på

att, äfven om i följd af omständigheter, som nu ej kunna öfverskådas,

en så betydlig förhöjning af ofvanberörda belopp, 1 krona och 10 öre,

som med 50 procent uppkomme, öfverskottet likväl skulle utgöra 99

öre per ton och alltså för 3,000,000 ton 2,970,000 kronor eller öfver

7 procent å anläggningskapitalet.

Skulle utom Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag någon annan

större trafikant af malm tillkomma, blifver det nödvändigt att bygga

banan dubbelspårig, åtminstone till större delen. Härigenom uppkommer

ökning af kostnaderna endast för banunderhåll. Då emellertid

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

transportmängden, om malm komme att försändas t. ex. från Svappavare,

skulle betydligt ökas, är det att antaga, att utgifterna per ton

malm närmast skulle tendera att minskas. Blefve de oförändrade 1

krona 10 öre per ton, skulle redan vid en för dubbelbanan så jämförelsevis

liten transport som fyra miljoner ton per år uppkomma ett

öfverskott till ränta, amortering, vinst samt betäckande af eventuell

förlust å öfrig trafik af 6,160,000 kronor, under det att samtliga nuvarande

och blifvande anläggnings- och anskaffningskostnader för en

transportmängd af 4,000,000 ton knappast kunna beräknas uppgå till

mer än 55 miljoner kronor, äfven om anläggningskostnaden för dubbelspåret

torde böra approximativt beräknas till 7 å 8 miljoner kronor.

Med hänsyn till hvad järnvägsstyrelsen här anfört, anser sig styrelsen

oförbehållsamt kunna tillstyrka den ifrågasatta fraktsatsen, 2

kronor 64 öre, per ton malm från Kiruna till Riksgränsen.

Hvad beträffar transporten af 1,200,000 ton malm från Kiruna till

Svartön såväl som transporten af 750,000 ton malm från Gellivare till

Svartön, äro visserligen de för dem stipulerade fraktsatserna låga;

men då den för transporter af malm från Gellivare till Svartön stipulerade

frakten, 2 kronor 75 öre per ton, är lika med den, som under

en följd af år varit gällande för aktiebolaget Gellivare malmfälts transporter

af minst 600,000 ton, och med denna fraktsats jämte inkomsten

af annan trafik å nämnda handel ernåtts en så god afkastning, att

densamma de senaste åren uppgått till mer än 7 procent, synes det ej

vara att befara att, äfven om i betraktande tages, att en eventuell

transport af 1,200,000 ton malm från Kiruna till Svartön måste medföra

en ökning af materielen och utvidgade anordningar hufvudsakligen

å Svartön, med de för de båda transporterna stipulerade fraktsatserna,

3 kronor 48 öre resp. 2 kronor 75 öre per ton, hvilka motsvara ungefär

samma procentuella nedsättning af den för varuslaget »malmer, alla

slag» enligt den för transporter å statens järnvägar gällande taxa utgående

fraktafgift, skall under andra förhållanden uppkomma en otillfredsställande

afkastning än om driftkostnaderna skulle komma att

väsentligt ökas. Men äfven om så skulle blifva fallet, föreligger ju ej

någon fara, att staten ej skulle erhålla en nöjaktig afkastning af denna

järnväg, då ju staten under alla förhållanden är garanterad den på

bolagens transportmängder belöpande andelen af en ränta af 4.5 procent

å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för järnvägen Gellivare—

Svartön, en ränta, som med cirka en procent öfverstiger den medelafkastning,

som statens järnvägar i sin helhet gifva.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

På grund af hvad sålunda anförts får styrelsen i underdånighet

uttala, att styrelsen icke har något att mot det föreliggande förslaget

erinra.

Remisshandlingen återgår härjämte.

Underdånigst

MAURITZ SAHLIN.

Axel Corin. Hjälmar Wikland. Viktor Klemming.

John Lundberg, Per Kjellin.

föredragande.

Stockholm den 8 maj 1906.

Nils Ahlberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1906:198 Skrifvelse till Konungen i anledning af Rungl. Maj:ts proposition till Riksdagen om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, å ena, s a1 i texten
  2. SU 1906:162 Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, å ena, samt Luoss s. 1 i texten