Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för lärare vid folkskolor m. m

52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:51, Angående lönereglering för lärare vid folkskolor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

1

N:o 51.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående lönereglering

för lärare vid folkskolor m. m.; gifven Stockholms

slott den 13 januari 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels medgifva vidtagande af sådana ändringar i fråga om aflöningsförhållandena

för de i § 1 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid

folkskolor och småskolor den 1 juni 1900 omnämnda lärarna, att för ordinarie

lärare bestämmes en begynnelselön af minst niohundra kronor, och

att storleken af hvart och ett af de tre ålderstilläggen bestämmes till

etthundrafemtio kronor för manlig lärare och etthundra kronor för kvinnlig;

dels besluta, att i de fall, då bidrag af statsmedel utgår till aflönande

af tjänstledig lärares vikarie, den tjänstledige läraren skall vara skyldig

att af sin lön till vikariens aflöning afstå ett belopp, motsvarande en

fjärdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, äfven om nämnda aflöning

framdeles kommer att höjas;

dels besluta, att lärare, som ingår på den nya löneregleringen, eller

som förordnas, efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall vara skyldig

ej mindre att, så snart han uppnått sextio års ålder och i vederbörlig

ordning förklarats berättigad till hel pension, afgå från tjänsten, vederbörande

skolstyrelse dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och

så länge den pensionsberättigades fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig

för folkskolan, än äfven att såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen

erlägga eu årlig afgift, motsvarande två och en half procent

af den lön, för hvilken skoldistriktet med afseende å hans pensioneringvunnit

delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning;

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. ''21 Raft. (N:o 51.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition JS;o 51.

dels medgifva, att, med ändring af nu gällande grunder i fråga om

statsbidrag till aflönande af vissa lärare, följande bestämmelser må blifva

gällande:

1. Till aflönande af hvarje ordinarie lärare vid folkskola, som i årlig

lön åtnjuter, utom husrum och vedbrand eller ersättning därför, minst

niohundra kronor, samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen

lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning

därför, minst sexhundra kronor, äger skoldistrikt, därest läraren

årligen meddelar undervisning i skolan under minst åtta månader eller

34Ya veckor af året eller under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på

grund af särskilda förhållanden kan medgifva, att af statsmedel bekomma

ett årligt bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren, förutom

husrum och vedbrand eller ersättning därför, åtnjuter, hvilket bidrag dock

ej, utom i här nedan angifna fall, må öfverstiga sexhundra kronor.

Öfver gång sst ad gande. Då å innehafvande tjänst före den 1 januari

1901 anställd ordinarie lärare erhåller, förutom husrum och vedbrand,

minst åttahundra kronor samt därtill kofoder in natura enligt äldre bestämmelser

eller till mer än etthundra kronor uppgående ersättning därför,

äger skoldistrikt jämväl, därest läraren årligen meddelar undervisning

i skolan under minst åtta månader eller 34Y2 veckor af året eller

under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden

kan medgifva, att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af sexhundra

kronor.

2. Därest ordinarie lärare vid folkskola i denna egenskap oförvitligt

tjänstgjort under så lång tid, att den årliga lönen för sagda undervisning

skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst ettusen femtio kronor till manlig lärare och minst

ettusen kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag

i förra fallet med sjuhundrafemtio kronor och i senare fallet med

sjuhundra kronor.

3. Har läraren oförvitligt tjänstgjort i folkskola såsom ordinarie ytterligare

så länge, att den årliga lönen för samma undervisning af sådan

anledning skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna

eller ersättning därför, minst ettusen tvåhundra kronor till manlig lärare

och minst ettusen etthundra kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att

årligen erhålla statsbidrag i förra fallet med niohundra kronor och i senare

fallet med åttahundra kronor.

4. Om sådan lärare, som nu är i fråga, oförvitligt tjänstgjort såsom

ordinarie så länge, att den årliga lönen för ofvannämnda undervisning

skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersätt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

ning därför, minst ettusen trehundrafemtio kronor till manlig lärare och

minst ettusen tvåhundra kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen

erhålla statsbidrag i förra fallet med ettusen femtio kronor och i senare

fallet med niohundra kronor;

dels öka det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med

2.150.000 kronor, eller från dess nuvarande belopp, 6,350,000 kronor, till

8.500.000 kronor;

dels ock öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget

»Bidrag till folkskollärares pensionering», nu 622,873 kronor, med

49,993 kronor till 672,866 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Fridtjuv Berg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

januari 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

SlDNEE,

Hellnek,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

l:o.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde:

Lönereglering »Uti underdånig skrifvelse den 1 mars 1905 har centralstyrelsen för

vid folkskolor^evlSes allmänna folkskollärarförening gjort framställning om vidtagande

in. m. af åtgärder för höjande af folkskollärarnas aflöning.

I anledning af denna framställning hafva underdåniga yttranden afgifvits

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län, domkapitlen,

öfverstyrelsen för Stockholms städs folkskolor äfvensom statens

folkskoleinspektörer, hvarjämte direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

inkommit med infordradt underdånigt utlåtande.

Jag anhåller nu att få för Eders Kungl. Maj:t anmäla denna

för en stor tjänstemannakår och för hela vårt folkskoleväsen synnerligen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

viktiga fråga. Det torde härvid vara lämpligt att först i största korthet

erinra om de förändringar, som den ordinarie folkskollärarpersonalens aflöningsförmåner

undergått de senaste tjugu åren.

Vid 1885 års Riksdag bestämdes den lagstadgade aflöningen för ordinarie^0™* gäiianfolkskollärare

till, förutom bostad, bränsle och kofoder eller ersättning därför demei!e™

äfvensom ett jordland till brukning af rotfrukter, lön af 600 kronor, hvarjämte,

för att förmå skoldistrikten att frivilligt bevilja läraren ett tillägg å lönen

af 100 kronor efter fem års oförvitlig tjänstgöring, skoldistrikt förklarades

berättigad! att såsom statsbidrag uppbära två tredjedelar jämväl af sålunda

utbetaldt ålderstillägg. 1891 års Riksdag gjorde detta ålderstillägg obligatoriskt

genom att besluta, att ordinarie lärare, som i denna egenskap oförvitligt

tjänstgjort under fem år, skulle i lön erhålla, förutom förut bestämda

naturaförmåner eller ersättning därför, minst 700 kronor. Genom beslut

af 1898 års Riksdag tillkom ett andra ålderstillägg, likaledes å 100 kronor,

efter tio års oförvitlig tjänstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret

närmast efter det, hvarunder läraren såsom ordinarie tillträdt folkskollärarbefattning.

1900 års Riksdag borttog rätten till kofoder och höjde

i stället begynnelselönen med 100 kronor, eller till 700 kronor. Samtidigt

fastställdes ett tredje ålderstillägg å 100 kronor, att utgå från och med

början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det femtonde ordinarie

tjänståret gått till ända. Sistnämnda Riksdags beslut utfärdades genom

nådiga kungörelsen den 1 juni 1900 angående aflöning åt lärare vid

folkskolor och småskolor och innehållas i § 1 mom. 1, 2 och 3 med tillhörande

öfvergångsstadganden.

Dessa bestämmelser, som sedermera icke undergått annan förändring,Nu smilande

än att inom. 2 och 3 genom nådig kungörelse den 13 juni 1902 nedflyt- meker.

tats till mom. 3 och 4, äro af följande lydelse:

»§ 1.

»1. Ordinarie lärare, som, efter undergången godkänd afgångsexamen

från folkskollärarseminarium, blifvit i föreskrifven ordning anställd vid

folkskola, skall i årlig lön för undervisning under åtta månader eller 34 V2

veckor eller under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund af särskilda

förhållanden kan medgifva, åtnjuta minst 700 kronor samt tre ålderstillägg

å 100 kronor hvardera, det första efter fem, det andra efter tio och det

tredje efter femton års oförvitlig tjänstgöring, att utgå från och med

början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det femte, tionde eller

femtonde ordinarie tjänståret gått till ända.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

»Öfvergångsstadgande. Den, som före den 1 januari 1899 blifvit såsom

ordinarie lärare vid folkskola anställd, skall, därest han i denna egenskap oförvitligt

tjänstgjort under fem år, för åtta månaders undervisning i lön erhålla

minst 800 kronor. Sådan lärare skall från och med kalenderåret närmast

efter det, då han uppnår tio ordinarie tjänstår, för nyss angifna

undervisning bekomma ett ålderstillägg af 100 kronor samt från och

med kalenderåret närmast efter det, då han uppnår femton ordinarie

tjänstår, för samma undervisning bekomma ett ytterligare ålderstillägg af

100 kronor.

»3. Sådan lärare, som i mom. 1 omförmäles, skall ock af skoldistriktet

förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför.

»Öfvergångsstadgande. Ordinarie lärare, hvilken varit å innehafvande

tjänst anställd före den 1 januari 1901 och erhåller kofoder in natura

eller ersättning därför till högre belopp än 100 kronor för år, må

vara berättigad att vid sålunda hittills åtnjuten förmån bibehållas, hvad

ersättningen vidkommer dock ej längre än hvartill beslutet eller öfverenskommelsen

föranleder; skolande, där i enlighet härmed kofoder in natura

eller kofodersersättning utgår, denna förmån anses motsvara 100 kronor

af den i mom. 1 och i öfvergångsstadgandet vid samma mom. fastställda

minimilön.

»4. Dessutom bör, såvidt sig göra låter, åt läraren till brukning för

eget behof af jordfrukter upplåtas ett lämpligt jordland; och skall detta

noga afskiljas från skolträdgården.»

Angående statsbidrag för aflönande af ifrågavarande lärarpersonal innehåller

§ 1 af Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående statsbidrag

till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900:

»1. Till aflönande af hvarje ordinarie lärare vid folkskola, som i årlig

lön åtnjuter, utom husrum och vedbrand eller ersättning därför, minst

700 kronor, samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen lärare,

som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning

därför, minst 600 kronor, äger skoldistrikt, därest läraren årligen meddelar

undervisning i skolan under minst åtta månader eller 3 4 Va veckor

af året eller under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund af särskilda

förhållanden kan medgifva, att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag,

motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren, förutom husrum och

vedbrand eller ersättning därför, åtnjuter, hvilket bidrag dock ej, utom i

här nedan angifna fall, må öfverstiga 466 kronor 67 öre.

»Öfvergångsstadgande. Då å innehafvande tjänst före den 1 januari

1901 anställd ordinarie lärare erhåller, förutom husrum och vedbrand,

minst 600 kronor samt därtill kofoder in natura enligt äldre bestäm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 51.

melser eller till mera än 100 kronor uppgående ersättning därför, äger

skoldistrikt jämväl, därest läraren årligen meddelar undervisning i

skolan under minst åtta månader eller 34l/2 veckor af året eller under

den kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden

kan medgifva, att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af 466 kronor

67 öre.

»2. Därest ordinarie lärare vid folkskola i denna egenskap oförvitligt

tjänstgjort under så lång tid, att den årliga lönen till honom skall utgå

för sagda undervisning med minst 800 kronor jämte de i lag bestämda

naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistrikt att årligen erhålla

statsbidrag med 533 kronor 33 öre.

»3. Har läraren oförvitligt tjänstgjort i folkskola som ordinarie ytterligare

så länge, att den årliga lönen till honom af sådan anledning skall

utgå för samma undervisning med minst 900 kronor jämte de i lag bestämda

naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistrikt att årligen

erhålla statsbidrag med 600 kronor.

»4. Om sådan lärare, som nu är i fråga, oförvitligt tjänstgjort såsom

ordinarie så länge, att den årliga lönen till honom skall utgå för ofvannämnda

undervisning med minst 1,000 kronor jämte de i lag bestämda

naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistrikt att årligen erhålla

statsbidrag med 666 kronor 67 öre.»

Efter denna redogörelse för nu gällande bestämmelser återkommer

jag till centralstyrelsens ifrågavarande framställning, hvilken jämte däri

omförmälda två bilagor är af följande lydelse;

»Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening vågar

härmed å föreningens vägnar i underdånighet vända sig till Eders Kungl.

Maj:t i en för folkskolan och dess lärarkår viktig angelägenhet.

Sveriges allmänna folkskollärarförening, som vid 1904 års slut räknade

9,611 medlemmar, fördelade i 261 kretsar i rikets samtliga län, har under

de senaste åren haft anledning att på sitt program upptaga frågan om

en förbättring i folkskollärarkårens löner.

På grund af förslag, väckta i tre särskilda kretsföreningar, behandlades

frågan vid föreningens sjunde ombudsmöte, som hölls i Stockholm

sommaren 1903. Vid detta ombudsmöte blef ärendet föremål för en ingående

pröfning.

Fullständig enighet rådde därom, att en allmän löneförbättring för

folkskollärarkåren vore i hög grad behöflig.

Beträffande lönens storlek ansågo ett par talare, att skillnad borde

göras mellan lärare och lärarinnor. Häremot invändes - emellertid, att

Centralstyrelsens

framställning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

frågan gällde endast den lagstadgade minimilönen, hvilken helt säkert ej

komme att bestämmas så hög, att den kunde medgifva någon prutning

för vare sig den ena eller andra kategorien, hvarjämte betonades, att, om

en skillnad gjordes, detta skulle kunna hafva till följd, att skoldistrikten

läte sparsamhetssynpunkten blifva den hufvudsakligen bestämmande, då

det gällde att afgöra, huruvida en plats skulle besättas med manlig eller

kvinnlig lärarkraft, hvilket naturligtvis ingalunda vore i skolundervisningens

intresse.

Mötet beslöt ock uttala, att ingen skillnad mellan lärares och lärarinnas

lagstadgade minimilön borde göras, samt att grundlönen borde

höjas från 700 till 900 kronor.

I fråga om ålderstilläggen ansåg mötet, att dessa borde som hittills

vara tre, men höjas från 100 till 200 kronor hvardera. För vinnande

af lindring i kommunernas utgifter och jämnare fördelning i skattebördorna

borde ålderstilläggen utgå helt och hållet af statsmedel.

Med hänsyn till frågans ingripande betydelse både för folkskolan och

för den enskilde läraren ansåg sig centralstyrelsen böra sätta föreningens

samtliga medlemmar i tillfälle att uttala sig. I följd häraf utsändes

ärendet under år 1904 till kretsarnas behandling. Centralstyrelsen anhöll

därvid om kretsarnas svar på följande frågor:

1. Anses tiden vara inne för en framställning till statsmakterna om

ny lönereglering för folkskolans lärarpersonal?

2. Hvilken lagstadgad minimilön utom bostad och bränsle bör i

sådant fall lämpligen begäras:

a) grundlön?

b) ålderstilläggens antal och storlek?

3. Till hvilket årligt belopp kunna inom kretsens område folkskollärarens

bostad och bränsle uppskattas?

4. Huru stora äro inom kretsens område i allmänhet lefnadsomkostnaderna

utom till bostad och bränsle för en folkskollärarfamilj om fem

personer:

a) på landsbygden?

b) i stad (eller med stad jämförligt samhälle)?

o. Till huru stort belopp uppgå i allmänhet inom kretsens område

en lärares öfriga nödvändiga utgifter (ränta och amortering å studieskuld,

skatter, lifförsäkring, bokinköp m. in.)?

6. Till hvilket belopp kan inom kretsens område den årliga inkomsten

i medeltal värderas (bostad och bränsle, där sådana förmåner

förekomma, inberäknade):

a) för manliga jordbruksarbetare (i stad s. k. grofarbetare)?

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AT:o 51.

b) för manliga yrkesarbetare?

c) för bokhållare, arbetsförmän och med dem jämförliga personer, anställda

i handel, yrken och näringar?

d) för personer, hvilka med hänsyn till utbildning kunna anses ungefärligen

likställda med folkskollärare? (Deras titlar augifvas.)

e)

f)

O. S. V,

7. B

ärendet?

(Här angifvas andra grupper af personer, som inom kretsområdet

äro mera allmänt representerade och hvilka kretsen anser

böra upptagas.)

vilka andra uttalanden vill kretsen göra i det föreliggande

Enligt de inkomna protokollsutdragen har ärendet behandlats af 244

röstberättigade kretsföreningar.

Det rent statistiska material, som sålunda inkommit och som omfattat

frågorna 3—6, har bearbetats af en statistisk fackman, och redogöres härför

i bilagan litt. A.

För svaren å frågorna 1, 2 och 7 lämnas här följande sammandrag:

1. Samtliga 244 kretsar hafva ansett tiden vara inne för en framställning

till statsmakterna om en ny lönereglering för folkskolans lärarpersonal.

2. Angående den lagstadgade minimilön förutom bostad och bränsle,

som lämpligen borde begäras, hafva meningarna varit något delade.

Hvad först beträffar grundlönens storlek har blott 1 krets ansett, att

denna borde bestämmas till 800 kronor, 170 kretsar hafva önskat den

bestämd till 900 kronor, 61 till 1,000 kronor, 11 till 1,200 kronor, och

1 krets har inskränkt sig till att önska grundlönens höjande utan att

nämna något särskildt belopp.

I fråga om ålderstilläggens antal har 1 krets uttalat sig för två, 235

kretsar för tre och 6 kretsar för fyra ålderstillägg, hvarjämte 1 krets

önskat tre ålderstillägg för lärare och två för lärarinnor.

Samtliga kretsar, som därom yttrat sig (76), hafva ansett, att de särskilda

ålderstilläggen borde erhållas efter tidsperioder af 5 år; dock anser

en kretsförening, att första och andra ålderstilläggen böra erhållas efter

resp. 3 och 6 år.

I afseende på ålderstilläggens storlek har 1 krets föreslagit, att hvarje

ålderstillägg måtte bestämmas till 100 kronor, 224 kretsar föreslå 200

kronor och 1 krets 250 kronor. Dessutom hafva 17 kretsar uttalat sig

för olika stora ålderstillägg för lärare och lärarinnor samt därvid föreslagit,

att de olika ålderstilläggen måtte utgå med 200 kronor för lärare

Bill. till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

och 100 kronor för lärarinna. Slutligen har en kretsförening uttalat sig

för en höjning af ålderstilläggens såväl antal som storlek utan angifvande

af visst belopp.

Sammanställas önskemålen rörande grundlönen samt ålderstilläggen i

afseende på deras storlek och antal, finner man följande belopp föreslagna

såsom slutlön:

a) lika för lärare och lärarinnor:

1,200 kronor af 1 krets, 1,400 kronor af 1, 1,500 kronor af 155,

1,600 kronor af 52, 1,700 kronor af 2, 1,750 kronor af 1 och 1,800 kronor

af 13 kretsar;

b) olika för lärare och lärarinnor:

1,500 kronor för lärare och 1,200 kronor för lärarinna af 12 kretsföreningar,

1,600 kronor för lärare och 1,300 kronor för lärarinna af 5

samt 1,800 kronor för lärare och 1,600 kronor för lärarinna af 1 kretsförening.

Förhållandet mellan grundlön, ålderstillägg och slutlön, sådana dessa

föreslagits af kretsarna, framgår af följande tabell:

Antal

Grundlön

Ålderstillägg

Slutlön kronor.

kretsar

kr.

Antal

Storlek kr.

1

900

3

100

1,200

1

800

3

200

1,400

155

900

3

200

1,500

51

1,000

3

200

j 1,600

1

1,200

2

200

2

900

4

200

1,700

1

1,000

3

250

1,750

4

1,000

4

200

1,800

9

1,200

3

200

12

900

q

j 200

1,500 (lärare)

| 100

1,200 (lärarinna)

rt

1,000

q

200

1,600 (lärare)

| 100

1,300 (lärarinna)

1

1,200

1 3

200

1,800 (lärare)

1 2

200

1,600 (lärarinna)

s. 11 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

11

7. Bland öfriga uttalanden, som kretsföreningarna gjort i det föreliggande

ärendet, märkes i första rummet det af 92 kretsar uttalade önskemålet,

att de föreslagna ålderstilläggen måtte helt och hållet utgå af statsmedel.

Ett mindre antal kretsar (13) hafva ansett, att staten hör bestrida

lärarpersonalens hela kontanta aflöning.

Några kretsföreningar anse lämpligt, att högre lön tillerkännes lärare

vid flyttande skolor, och en krets har* uttalat, att lönen för folkskolans

lärare i stad bör sättas till minst hälften af det lönebelopp, som utgår till

seminarie- och läroverkslärare.

En krets har uttalat önskvärdheten af, att bestämmelserna rörande

lärares hostad och bränsle göras tydligare och bestämdare, och en annan

krets anser, att planteringsjord eller ersättning härför hör ingå i de lagstadgade

löneförmånerna.

Ett stort antal kretsföreningar hafva uti särskilda uttalanden närmare

motiverat nödvändigheten af en snar och genomgripande löneförbättring

för folkskolans lärarpersonal. En kort sammanfattning af dessa uttalanden

meddelas här.

Från flera håll anföres, att folkskollärarnas minimilön aldrig varit

tillräcklig att bereda anständig bärgning åt en medelstor lärarfamilj, samt

att denna lön till följd af lefnadskostnadernas högst betydliga stegring

numera knappast gör det möjligt för läraren att genom ytterlig sparsamhet

och försakelse draga sig fram utan ökad skuldsättning. En naturlig verkan

häraf är den, att bland folkskollärarna mångenstädes råder ett svårt

ekonomiskt betryck.

Åtskilliga lärarföreningar framhålla, att folkskollärarnas utbildningför

sitt kall nu kräfver större ekonomiska uppoffringar än förr, dels

emedan seminariernas inträdesfordringar faktiskt blifvit höjda, och dels

emedan utgifterna för vistandet vid seminarierna på grund af de ökade

lefnadskostnaderna äro väsentligt större än förr. Men den fördyrade utbildningen

förorsakar i de flesta fall, att den skuldbörda, som läraren

under sin tjänstetid har att förränta och om möjligt amortera, uppslukar

en ej ringa del af den knappa lönen.

Med åberopande af de i flera hänseenden stegrade kraf, som i vår tid

med rätta ställas på läraren och hans verksamhet, hafva flera föreningar

kraftigt betonat vikten och behofvet af ökad fortbildning för den redan

i tjänst inträdde läraren men på samma gång nödgats beklaga, att alltför

många lärare till följd af bristande ekonomiska resurser se sig ur stånd

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.

att begagna de tillfällen till fortsatta studier, som eljest nu i långt större

utsträckning än förr stå dem till buds.

Under uttryckande af synnerlig ledsnad anföres af ett stort antal

lärarföreningar, att, ehuru folkskollärarkallet numera så helt lägger beslag

på sin utöfvares arbetskraft, att just ingenting af densamma återstår för

sysselsättningar af främmande art, många lärare dock till följd af lönens

otillräcklighet nödgas att för sitt och familjens uppehälle förskaffa sig

hvarjehanda extra arbeten och bisysslor, hvilken omständighet naturligtvis

verkar i hög grad hämmande på skolarbetet. Från åtskilliga orter uppgifves

emellertid, att tillfällen till nämnvärda biförtjänster alldeles saknas.

Folkskollärarna i landets skilda delar hafva gifvetvis icke kunnat

förbise, att inkomsterna för arbetare och löntagare af olika slag under de

senaste 20 åren blifvit i väsentlig mån ökade. Nu senast hafva lärarna

vid statens allmänna läroverk kommit i åtnjutande af en välbehöflig och

ingalunda obetydlig löneförbättring. Under samma tid har däremot den

ordinarie folkskollärare tillförsäkrade minimilönen ej undergått annan

nämnvärd förändring, än att tre ålderstillägg å 100 kronor blifvit fastställda

att utgå efter fem, tio och femton års tjänstgöring, en löneförhöjning,

hvilken uppenbarligen icke i rimlig mån motsvarar vare sig lefnadskostnadernas

alltjämt fortgående stegring eller de förbättringar i afseende

på lönevillkoren, som kommit andra löntagare till del. En följd häraf

har blifvit, att folkskollärarnas aflöning numera ansenligt understiger samtliga

andra med dem i afseende på utbildning jämförliga löntagares, ja,

å flera ställen icke ens uppgår till belopp, motsvarande den aflöning, som

åtnjutes af personer med betydligt ringare utbildning. Något skäl till

en sådan missproportion förefinnes emellertid icke. Billigheten synes därför

kräfva, att en ändring härutinnan snarast möjligt sker, och att en af tidsomständigheterna

och behofvet påkallad löneförbättring således kommer

folkskolans lärare till del.

Äfven omtanken om skolan och dess verksamhet bjuder med nödvändighet,

såsom ock af åtskilliga föreningar påpekats, att en löneförbättring

med det snaraste åvägabringas. Lärarens arbete är redan i sig själft

af synnei-ligt ansträngande och nervslitande natur, och, om därtill kommer

ett oaflåtligt bekymmer och en ständig oro för familjens uppehälle, kan

arbetet icke utföras såsom det bör, hvarjämte lärarens krafter, energi och

intresse i förtid alldeles förslitas.

Såsom ett ytterligare skäl för höjning af den lagstadgade minimilönen

har af ej få föreningar åberopats den omständigheten, att ett stort

antal städer och äfven några enstaka skoldistrikt å landsbygden under de

senare åren funnit sig böra genom afsevärda löneförhöjningar bereda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

13

lärarna eu förbättrad ekonomisk ställning. I sammanhang'' härmed har

af några föreningar anförts, att lefnadskostnaderna på vissa ställen å

landsbygden uppgå till samma belopp som i städerna, och att därför en

löneförhöjning äfven på landsbygden är i hög grad af behofvet påkallad.

Då det emellertid icke kan förutsättas, att flertalet skoldistrikt själfva

skulle se sig i stånd att utan ökad hjälp från statens sida bereda lärarna

gynnsammare lönevillkor, anses det, att en höjning af statsbidraget är

alldeles oundgängligt för genomförandet af en löneförbättring, som sträcker

sig till alla distrikt. Af samma skäl är det ock, som ett mycket stort

antal lärarföreningar uttalat det önskemålet, att ålderstilläggen helt och

hållet borde utgå af statsmedel.

Några föreningar hafva såsom ytterligare skäl för en löneförbättring

anfört, att folkskollärarlönerna i flera andra länder äro betydligt större

än i Sverige.

Flera föreningar hafva framhållit, att den lärarbrist, som numera

onekligen gifver sig tillkänna å platser med minimilön, i synnerhet där

förhållandena i öfrig! äro ogynnsamma, väsentligen har sin grund just i

aflöningsförmånernas otillräcklighet och därför icke kan undanröjas på

annat sätt än genom aflöningens höjande. I samband härmed har ock

anförts, att under senare tiden den industriella utvecklingen och dylika

förhållanden hafva på andra områden beredt tillfällen till en i ekonomiskt

afseende långt bättre utkomst, än hvad folkskollärarkallet skänker, och

att man just därigenom — för så vidt ej folkskollärarlönerna i erforderlig

grad höjas — löper fara, att de bättre krafterna undandragas folkskolan,

hvars lärarkår till följd däraf samt till påtaglig skada för folkskolan och

därmed för hela vårt folk komrne att rekryteras med för det kräfvande

kallet undermåliga personer.

Af de från lärarföreningarna till centralstyrelsen inkomna protokollsutdragen

framgår uppenbarligen, att folkskolans lärare landet rundt hafva

genom långvarig erfarenhet blifvit fast öfvertygade därom, att en betydlig

förbättring af deras löneförmåner är af det mest trängande behof påkalladt.

De hysa ock den lifliga önskan och förhoppning, att nämnda fråga snarast

möjligt måtte vinna en lösning, så att folkskollärarna komrne i den ställning,

att de kunde mera odeladt ägna tid och krafter åt skötandet af sitt

viktiga kall och ej behöfde genom ekonomiskt betryck nedtyngas eller för

sitt förvärf hänvisas till andra, med folkskolan olikartade verksamhetsområden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.

Hvad sålunda blifvit af kretsföreningarna anfördt synes centralstyrelsen

tala för nödvändigheten af en snar förbättring i folkskollärarkårens lönevillkor.

Såsom särskild! anmärkningsvärdt torde förtjäna framhållas, att en

så lång tidrymd som tjugu år förflutit, sedan grundlönen fastställdes till

sitt nuvarande belopp. Det var nämligen vid 1885 års Riksdag, som densamma

höjdes från 500 till 600 kronor. Sedan dess har på grund af

beslut vid 1900 års Riksdag kofodersförmånen borttagits och i stället

grundlönen blifvit fastställd till 700 kronor. Men detta beslut, som egentligen

ej var förestafvadt af någon önskan att förbättra folkskollärarnas

villkor, innebar ingen höjning i minimilönen, utan utgjorde tillökningen

endast en ersättning för lärare förut tillerkänd naturaförmån, eu ersättning,

hvilken i de fall, då kofodret tidigare utgått in natura, i regeln icke motsvarat

förmånens fulla värde.

Under tjugu år har sålunda grundlönen stått vid samma belopp. Men

under dessa tjugu år hafva lefnadskostnaderna högst väsentligt stigit och i

följd däraf lönerna på alla andra områden ansenligt förbättrats. Af det

från kretsföreningarna ingångna statistiska materialet, hvars riktighet bestyrkes

af hvad man från andra håll inhämtat, framgår, att årsinkomsterna

för manliga jordbruksarbetare å landsbygden numera kunna i medeltal

beräknas till 710 kronor och för manliga s. k. grofarbetare i städerna till

762 kronor samt för vanliga yrkesarbetare till 1,108 kronor och för bokhållare,

arbetsförmän o. d. till 1,685 kronor.

Folkskollärarna äro således med afseende å sina ekonomiska villkor

afgjordt sämre lottade än sistnämnda kategori af lägre tjänstemän, ehuru

de fordringar i fråga om studier och utbildning, hvilka på dem ställas,

äro och för sakens skull äfven måste vara ojämförligt högre.

Då frågan om en lönereglering för läroverkslärarna under de senaste

åren stått på dagordningen, har folkskollärarkåren med afsikt underlåtit

att frambära sina önskningar i samma hänseende, huru trängande behofvet

än varit, enär den därigenom möjligen skulle kunnat lägga hinder i vägen

för ett tillgodoseende af läroverkslärarnas berättigade intressen. Men nu,

sedan läroverkslärarnas lönefråga blifvit löst, torde folkskollärarkåren

billigtvis kunna vänta att få äfven sina blygsamma önskningsmål beaktade.

En jämförelse mellan hvad under nuvarande förhållanden en folkskollärare

och en läroverksadjunkt hafva i sammanlagd löneinkomst under

trettio års tjänstgöring ställer sig på följande sätt (därvid blifvit förutsatt,

att en folkskollärare får ordinarie lön genast från början, medan adjunkten

får tjänstgöra som extra ordinarie under de fem första åren, hvarjämte

hänsyn tagits till den senares löneafdrag i stället för pensionsafgifter):

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 51.

Folkskollärare:

5 X 700 = 3,500

5 X 800 = 4,000

5 X 900 = 4,500

5 X 1,000 = 5,000

5 X 1,000 = 5,000

5 X 1,000 = 5,000

S:a kr. 27,000

Läroverksadj unkt:

5 X 2,000 = 10,000

5 X 2,935 = 14,675

5 X 3,425 = 17,125

5 X 3,910 = 19,550

5 X 4,400 - 22,000

5 X 4,885 = 24,425

S:a kr. 107,775

Visserligen är härvid att märka, att utbildningstiden är längre för

läroverksläraren än för folkskolläraren, samt att den senare åtnjuter bostad

och vedbrand in natura. Men äfven i betraktande af dessa förhållanden

skall hvar och en dock säkerligen medgifva, att en jämförelse ställer sig

öfver höfvan ofördelaktigt för folkskollärarkåren. Och dock är en folkskollärares

tjänstgöring minst lika ansträngande som en läroverk slärares

och utan all gensägelse minst lika ansvarsfull.

Ifall de af kretsarnas flertal nu föreslagna lönebeloppen blefve genomförda,

skulle en folkskollärare under sina 30 tjänstår intjäna sammanlagdt

39,000 kronor (jämte bostad och bränsle) mot läroverkslärarens 107,775

kronor. Att han därmed skulle öfverskridit den proportion, som, med

hänsyn till olikheten i de båda lärarkategoriernas studietid, skäligen borde

iakttagas, lärer nog ingen anse.

Äfven ur en annan synpunkt kunna de lönebelopp, som af kretsarnas

flertal föreslagits, ingalunda anses för höga. Af utredningen har nämligen

framgått, att eu folkskollärares årsutgifter böra beräknas till följande

medelbelopp:

Lands- Stä- Medeltal

bygden: derna: i riket:

Lefnadskostnaderna (utom för bostad och ved) för

lärarfamilj om 5 personer .......................................... 1,206 1,480 1,340

öfriga nödvändiga utgifter................................................... 428 475 451

Summa 1,634 1,955 1,791

Vid en jämförelse med de lönebelopp, som i andra land tillerkänts

folkskollärarna, måste den nu föreslagna löneförbättringen anses väl motiverad.

Centralstyrelsen tillåter sig i detta afseende hänvisa till en af

centralstyrelseledamoten J. Franzén utarbetad redogörelse, återgifven i bilagan

litt. B. Häraf framgår, att lönerna i de flesta land äro afsevärdt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

högre än hos oss, medan mångenstädes lefnadskostnaderna samtidigt äro

ej obetydligt lägre, exempelvis i Danmark och Tyskland.

Enligt § 2 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning är

skoldistrikt förbundet »att för hvar och en af där befintliga ordinarie

folkskollärartjänster i pensionsinrättningen ingå efter det högsta lönebelopp,

hvaraf lärare, på grund af tjänstålder, enligt gällande författning äger

att komma i åtnjutande». En lönereglering i enlighet med föreningens

önskan kommer sålunda att medföra åtskilliga ändringar beträffande pensionen.

Centralstyrelsen finner sig endast i förbigående behöfva påpeka

detta, viss att Eders Kungl. Maj:t skall vidtaga de åtgärder, som påkallas,

för att den nuvarande proportionen mellan lön och pension åtminstone

icke må försämras.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt vågar centralstyrelsen

härmed i underdånighet framlägga de af flertalet kretsar uttalade

önskemålen och sålunda anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes snarast

möjligt vidtaga åtgärder, så att folkskollärarnas grundlön blefve höjd

till 900 kronor med tre ålderstillägg å hvardera 200 kronor att liksom

hittills utgå efter fem, tio och femton års oförvitlig tjänstgöring såsom

ordinarie.»

Bilaga litt. A.

»Till centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärar förening.

Till fullgörande af mig genom styrelsen lämnadt uppdrag får jag härmed

öfverlämna följande i tabellform uppställda sammanfattning åt från

Sveriges allmänna folkskollärarförenings särskilda kretsar inkomna uppgifter

rörande de genomsnittliga lefnadskostnaderna för folkskolans lärarpersonal

äfvensom rörande inkomstförhållandena inom vissa andra samhällsklasser.

Stockholm den 2 januari 1905.

Theophil Andersson,

aktuarie i kungl. kommerskollegium.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Län

(Lb. = Landsbygd.

St. = Stad.)

Lefnadsomkostnader för lärarfamilj

om 5 personer

Lärares öfriga nöd- vändiga utgifter

Summa nödvändiga

utgifter.

Allmänt medelbelopp.

Uppgifven årlig

medelinkomst för

bostad och ved

andra

Uppgifvet

högsta medel-

belopp

Uppgifvet

lägsta medel-

belopp

Allmänt

medelbelopp

Uppgifvet

högsta medel-

belopp

Uppgifvet

lägsta medel-

belopp

Allmänt

medelbelopp

Uppgifvet

högsta medel-

belopp

Uppgifvet

lägsta medel-

belopp

Allmänt

medelbelopp

manliga jord-

bruks- och

grofarbetare

manliga yrkes-

arbetare

bokhållare,

arbetsförmän

o. d.

Stockholms stad .

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

Stockholms län... Lb.

275

100

186

1,500

1,200

1,307

500

320

412

1,905

700

1,300

1,696

St.

275

200

238

1,650

1,500

1,575

400

400

400

2,213

900

1,300

1,937

Uppsala » ... Lb.

188

112

141

1,500

1,000

1,208

650

350

453

1,802

633

1,075

1,400

St.

538

200

369

2,000

1,500

1,750

500

500

500

2,619

900

1,250

1,750

Södermanlands » ... Lb.

175

100

146

1,400

900

1,147

550

250

390

1,683

660

925

1,479

St.

500

100

299

1,650

1,200

1,431

550

400

471

2,201

706

1,062

1,469

Östergötlands » ... Lb.

175

112

152

1,400

1,000

1,212

500

300

429

1,793

681

1,067

1,413

St.

525

175

369

1,750

1,430

1,545

545

300

455

2,369

700

1,066

1,883

Jönköpings » ... Lb.

188

100

155

1,400

1,000

1,175

550

300

408

1,738

707

1,071

1,503

St.

250

150

200

1,800

1,000

1,400

450

400

425

2,025

675

1,000

1,250

Kronobergs » ... Lb.

175

113

135

1,350

1,250

1,310

550

300

412

1,857

815

1,290

1,460

St.

450

450

450

1,500

1,500

1,500

625

625

625

2,575

650

900

1,600

Kalmar » ... Lb.

180

100

137

1,500

1,100

1,368

600

300

455

1,960

614

968

1,573

St.

175

125

142

1,700

1,200

1,467

600

300

433

2,042

666

966

1,700

Gottlands » ... Lb.

200

150

164

1,500

1,000

1,243

500

300

411

1,818

679

993

1,686

St.

400

400

400

1,400

1,400

1,400

400

400

400

2,200

600

1,050

1,750

Blekinge » ... Lb.

225

100

176

1,200

750

1,170

500

300

450

1,796

667

950

1,580

St.

500

150

363

1,500

1,200

1,425

600

300

475

2,263

663

1,075

1,813

Kristianstads » ... Lb.

250

100

159

1,500

950

1,150

600

350

482

1,791

689

1,088

1,724

St.

400

150

242

1,650

1,200

1,310

600

400

488

2,040

675

1,013

1,692

Malmöhus » ... Lb.

400

100

201

1,500

800

1,155

600

360

483

1,839

668

1,052

1,781

St.

700

175

473

1,800

1,175

1,546

700

350

537

2,556

830

1,212

1,725

Hallands » ... Lb.

250

150

197

1,500

1,000

1,218

650

400

488

1,903

694

1,112

1,642

St.

550

175

319

1,450

1,200

1,363

900

400

613

2,295

775

1,237

1,534

Göteb. o. Bohus » ... Lb.

300

150

196

1,500

1,000

1,279

600

200

403

1,896

710

1,090

1,638

St.

750

225

425

1,500

1,500

1,500

423

200

312

2,237

750

1,150

1,500

Alfsborgs » ... Lb.

238

100

164

1,575

800

1,187

525

150

388

1,740

715

996

1,726

St.

250

125

191

1,575

1,200

1,325

525

350

425

1,941

700

994

1,637

Skaraborgs » ... Lb.

300

75

156

1,500

1,100

1,263

563

300

389

1,808

706

1,144

1,807

St.

300

150

185

2,000

1,100

1.470

400

300

370

2,025

760

1,230

1,890

Värmlands » ... Lb.

500

100

200

1,500

913

1,169

1,000

200

485

1,854

696

1,110

1,680

St.

700

400

542

1,760

1,500

1,587

1,000

300

600

2,729

733

1,233

2,033

Örebro » ... Lb.

275

100

155

1,460

1,000

1,134

580

350

445

1,734

708

1,147

1,700

St.

600

150

300

1,849

1,200

1,537

733

350

533

2,370

744

1,116

1,690

Västmanlands » ... Lb.

200

80

152

1,200

900

1,048

580

300

384

1,584

650

1,067

1,663

St.

550

125

342

1,847

1,000

1,382

672

330

467

2,191

758

1,065

1,636

Kopparbergs » ... Lb.

250

150

209

1,500

1,100

1,244

550

300

418

1,871

806

1,256

1,763

St.

500

350

425

1,500

1,200

1,350

400

400

400

2,175

900

1,300

2,100

Gäfleborgs » ... Lb.

300

125

200

1,650

900

1,209

500

300

389

1,798

737

1,054

1,632

St.

650

200

375

1,800

1,400

1,650

600

400

483

2,508

883

1,166

1,750

Västernorrlands» ... Lb.

250

150

206

1,500

1,200

1,334

500

300

410

1,950

781

1,063

1,725

St.

600

200

425

1,850

1,500

1,616

850

450

600

2,641

766

1,166

1,983

Jämtlands » ... Lb.

280

150

214

1,300

1,000

1,175

600

400

481

1,870

838

1,038

1,725

St.

500

500

500

1,300

1,300

1,300

600

600

600

2,400

950

1,350

2,250

Västerbottens » ... Lb.

200

200

200

1,200

1,200

1,200

400

400

400

1,800

800

1,168

1,600

Öl.

Norrbottens » ... Lb.

150

150

150

1,100

1,000

1,050

475

350

413

1,613

700

950

1,400

St.

450

150

300

1,920

1,300

1,610

350

300

325

2,235

850

1,200

1,650

Landsbygden

—

—

173

—

—

1,206

—

—

428

1,807

710

1,082

1,625

Städerna

—

—

342

—

—

1,480

—

—

475

2,297

762

1,134

1,749

Riket

—

—

256

— —

1,340

—

—

451

2,047

736

1,108

1,685

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. Maj:t.s Nåd. Proposition N:o 51.

Bil. litt. B.

»Folkskollärarlöner i utlandet.

(Afser endast landsbygden.)

Bostad, vedbrand, trädgårdsland m. m. dylikt äro icke inräknade i beloppen.

I. Danmark.

A. Enligt lag af 1899 och 1904.

1. Grundlönen bestämmes af ministern för kyrko- och undervisningsdepartementet

efter förhandling med kommunen. Som regel för denna

angifver lagen:

a) för förste- och ensamlärare.................... 700—900 kronor,

b) för andre lärare.......................................... 500—700 »

2. Ålder stilläggen, som utgå ensamt af statsmedel, utgöra:

a) för förste- och ensamlärare 4 å 200 kr. efter 5, 10, 15 och

20 år,

b) för andre lärare 6 å 100 kr. efter 3, 6, 9, 12, 15 och 18 år.

B. De faktiska lönebeloppen utgjorde år 1903 för 3,025 förste- och

ensamlärare på öarna och i Jylland följande: II.

Grundlön:

Högsta lön:

397

lärare.......

..... 1100 kr. o. därutöfver

1900 kr. o. därutöfver

454

..... 1000—1100 kr.

1800—1900 kr.

539

»

..... 900—1000 »

1700—1800 »

655

»

..... 800— 900 »

1600—1700 »

697

»

..... 700— 800 »

1500—1600 »

247

»

..... 600— 700 »

1400—1500 »

36

»

..... Under 600 »

Under 1400 »

II. Tyskland.

1. Preussen.

A. Enligt lag af den 3 mars 1897 och ministeriella kungörelser af

senare datum.

1) Grundlön (mimmi-h 900 mark.

2) Alderstillägg (minimi-) 9 å 100 m. efter 3, 6, 9, 12 o. s. v. år.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

B. De faktiska lönebeloppen för de landsbygdslärare (ungefär 4/s af

hela antalet), som icke därjämte innehade tjänst vid kyrkan, framgår af

följande tabell, upprättad på grundvalen af den officiella statistiken för

år 1899:

A

n t a 1 b

e f a t t n

i n g a r

med

Ålders-

Grundlön i mark

S:ma

tillägg

900

901-1000

1001—1100

1101—1200

1201—1300

1301—1400

1401—1500

1501—1800

100 M.

5445

6054

542

104

22

7

3

12177

101—110 »

4

167

31

9

211

111-120 »

22

3662

1370

894

114

20

5

3

6090

121-130 »

2

447

951

407

54

7

3

1871

131—140 »

2

274

1132

1462

186

35

15

3106

141—150 »

284

721

1234

346

242

45

1

2873

151—160 »

34

92

818

239

308

9

1500

161—170 »

33

62

27

28

3

153

171—180 »

2

no

295

303

197

17

1

925

181—190 »

i

6

203

3

213

191—200 »

25

72

332

410

41

880

240

1

1

S:ma

5475

10924

5008

5364

1826

1257

141

5

30000

Medeltalet af landsbygdslärarnas löner i Preussen år 1901 enligt officiella

statistiken: Grundlönen 1,078 m. Ålderstillägg 126 m. Högsta

lön 2,212 m.

2. Andra tyska stater.

Ålderstillä

g g

Högsta

lönebelopp

Grundlön

Antal

Storlek

Antal år mel- lan tilläggen

Konungar. Sachsen. Lag 1900.

Om barnantalet mindre än 40

Mark

1200

6

Mark

100

5

Mark

1800

» » mer än 40

1200

6

2 it 200, 2 it 150, 2 k 100

5

2100

Bajern.

1200

9

5 k 90, 4 k 120

15, 5, 3, 2,5, |

1 5. 5. 5. 5. 1

2130

Wiirtemberg. Lag 1899.

Orter med 1 lärare

1000

8

100

| 7, 4, 3, 3,

1800

» » 2—6 »

1100

8

100

1 3, 3, 3, 3,

1900

» » 7 och flera »

1200

8

. 100

2000

Baden. Lag 1900.

1100

6

150

2, 3, 3, 3,3,3,

2000

Hessen. Lag 1901.

1100

10

6 k 150, 4 k 200

2800

Sachsen- Weimar. Lag 1892.

I

950

5

140, 90, 120, 2 k 150

5

1600

11

1000

5

140, 120, 3 k 150

5

1710

III

1060

5

200, 4 k 150

5

1860

IV

1150

5

200, 150, 2 k 180, 150

200, 150, 200,150, 200, 200

5

2010

S. Kobur g. Lag 1900.

1000

G

2100

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

O

A 1 d e r s t i 1 1 ä

g g

Högsta

lönebelopp

Grundlön

Antal

Storlek

Antal år mel- lan tilläggen

S. Gotha. Lag 1903.

Mark

1100

5

Mark

2 k 200, 300, 2 k 200

5

Mark

2200

IS. Altenburg. Lag 1904.

1150

7

200, 6 k 150

4

2250

S. Meiningen. Lag 1900.

1100

6

100, 250, 2 it 150, 250, 200

5

2200

Braunschweig.

1200

9

300, 8 k 150

3

2700

Anb.aU.

1200

9

200

2

3000

Reuss ä. L.

1000

6

4 k 200, 2 k 150

4

2100

Reuss y. L. Lag 1903.

1000

6

200, 4 k 150, 200

4

2000

Schwarzburq-Rudolstadt.

1000

5

ICO

5

1800

Schwarzburg-Sondershausen.

Lag 1899.

1050

5

200, 150, 250, 200, 150

150

5

1950

Lippe. Lag 1891.

1000

4

5

1600

Schaumburg-Lippe. Lag 1899.

850

5

100, 4 k 200

5

1750

II

1000

5

100, 4 k 200

5

1900

in

1200

5

100, 4 k 200

5

2100

Waldeck.

600-1200

4

100

5

1000-1600

Hamburgs landsbygd. Lagl898.

1400—1500

5

300

3

2900-3000

(År 1900.)

Kantonen Ziirich

II

Francs

1200

lI.

4

Schweiz.

Francs

100

5

Francs

1600

» Aargau

1200

4

100

5

1600

» Basel

1800-2700

—

400-500

—

—

» Genéve

2050

10

50

1

2550

» Pays du Vaud

1400

4

50

—

1600

» Neuenburg

1400

—

—

—

2200

» Schaffhausen

1600

6

50

5

1900

» Thurgau

1312

4

50

—

1512

» Appenzell

1550

—

—

—

1550

Medeltalet af löner vid folkskolorna (småskolorna inberäknade) i hela

Schweiz var 1895: för lärare 1,611 francs, för lärarinnor 1,010 francs och

för lärarpersonalen i sin helhet 1,409 francs.

IV. Frankrike.

Enligt lag af 1903 finnas följande fem löneklasser: 1,200, 1,500, 1,800,

2,000 och 2,200 francs. Kommunens lönetillskott därutöfver: 100—800

francs, beroende på invånarantalet.

0 Minimilönen

År 1894 hade 1,064

852

362

296

278

V. Nederländerna.

enligt lag: 700 gulden = 1,050 kronor,

lärare 700—800 gulden = 1,050—1,200 kronor.

* 800—1,000 » =1,200—1,500

» 1,000—1,200 » =1,500—1,800

» 1,200—1,500 » =1,800—2,250

» 1,500—1,800 » = 2,250—2,700

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

21

152 lärare 1,800—2,000 gulden = 2,700—3,000 kronor.

90 » mer än 2,000 » — mer än 3,000 »

YI. England.

Lönerna äro olika i olika skoldistrikt. De talrika annonserna af lediga

lärarbefattningar visa, att lönerna för andra examinerade lärare än öfverlärare

vanligen röra sig mellan följande siffror:

Lärare: grundlön 75—90 pounds = 1,350—1,620 kronor

högsta lön 120—150 » = 2,160—2,700

Grundlön

Antal

Älderstillä

Storlek

g g

Antal år mel- lan tilläggen

Högsta lön

VII. Luxemburg.

Fr.

Fr.

Fr.

Orter med 1—2 skolor

900

6

100

5

1500

» » 3 2

900—1000

6

100

5

1500-1600

» 2 4—6 »

1000-1200

6

100

5

1600-1800

» » flera än 6 skolor

1100-1600

6

100

5

1700—2200

Krönen

Krönen

Krönen

VIII. Böhmen. Lag 1904.

1600

6

200

5

2800

IX. Ungar n.

1000

9

100

4

1900

Dinar

Dinar

X. Serbien. Lag 1902.

1000

6

4 ä 300, 2 it 400

—

3000

Fr.

Fr.

Fr.

XI. Rumänien.

1000

4

200

5

1800

XII. Portugal.

Lönerna äro under de 8 första åren omkring 540—792 kronor,

» » » »7 följande » » 648—936 »

» » » alla de » » » 792—1,224 »

Därtill kommer omkring 10 kronor för hvarje barn i klassen. För

en lärare, som har 40 barn, bli alltså lönegraderna

940—1,192 kronor, 1,048—1,336 kronor, 1,192—1,624 kronor.

XIII. Bulgarien. Lag 1899.

Löneklasser: 1,200, 1,500, 1,800 francs.

XIY. Bosnien och Herzegowina.

Grundlön 1,000 mark. Högsta lön 1,600 mark.

XV. Kroatien och Slavonien.

Lön i medeltal 574 gulden = 1,003 kronor.

XYI. Skottland.

Lön i medeltal 1,823 krono!’.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kling1. Maj:ts Nåd. Proposition N:v 51.

°r/ieternas~ ^f börda myndigheterna hafva alla med undantag af Eders Kungl.

yttranden. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län ansett en löneförbättring för

Behof »et af folkskolans lärare och lärarinnor önskvärd och af behofvet påkallad samt

töneför- fördenskull uttalat sig för, att en sådan löneförbättring nu bör vid
battring.

, ° 7 °

tagas.

De skäl, som af dessa myndigheter till stöd för deras tillstyrkande af

löneförbättring anförts, äro i allmänhet desamma som i centralstyrelsens

framställning angifvits. Man finner sålunda framhållet: att under de senaste

tjugu åren lefnadskostnaderna blifvit på alla områden högst väsentligt fördyrade;

att i följd häraf äfven kostnaderna för folkskollärarnas utbildning

ökats, hvithet för de flesta medförde en ökad skuldbörda vid inträdet på

lärarbanan; att under samma tid krafvet på lärarkåren och dess utbildning

stegrats; att, oaktadt det således ännu mer än förr vore för de enskilda

lärarna erforderligt att genom fortsatta studier, deltagande i bildande

kurser, resor och dylikt förkofra sig för sitt viktiga kall, det härför erforderliga

ekonomiska underlaget i de flesta fall saknades; att i stället lärarna

mer och mer måste söka skaffa sig biförtjänster, stundom inom områden,

som hade föga samband med skolan, hvarigenom de lätt droges från sitt

egentliga verksamhetsfält och miste hågen för skolarbetet; att det af dessa

orsaker på sina ställen vore svårt att få några lärare alls, särskildt där

skoldistriktet aflönade läraren endast med den fastställda minimilönen;

samt att inom lärarkåren rådde ett på arbetet menligt inverkande missnöje

med kårens ställning i ekonomiskt afseende, särskildt vid jämförelse med

förhållandena inom många andra lefnadskall af jämförlig art.

Såsom belysande för ställningen inom lärarkåren på vissa håll i vårt

land torde det tillåtas mig att framhålla en del af domkapitlets i Luleå

utlåtande, däri domkapitlet yttrar:

Domkapitlet kände sig förpliktadt framhålla, att det sålunda fällda

omdömet om behofvet af förhöjda löner åt folkskolans lärare gällde i särskild

grad Norrland och enkannerligen Luleå stift, hvarest å ena sidan

folkskolläraren esomoftast hade att vänta sig, förutom bekymmer för sin

bärgning, de mödor och den försakelse, som tjänstgöringen i ett hårdt

klimat å en isolerad ort medförde, och å den andra sidan folkskoleväsendet

vore stadt i ett osedvanligt uppsving och förty kräfde ett väsentligen ökadt

antal lärarkrafter. Såsom bevis för riktigheten af sistnämnda påstående ville

domkapitlet meddela, att icke mindre än 22 lärare vid stiftets nuvarande

192 folkskolor saknade vederbörlig kompetens, att därförutom till icke så

få folkskolor lärare icke kunnat anskaffas, äfvensom att, med särskild

hänsyn till det stora antalet mindre folkskolor — inalles 1,042 — af hvilka en

stor del med det snaraste borde förändras till folkskolor, ända till omkring

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 51.

300 folkskollärare eller folkskollärarinnor, utom dem som redan funnes,

behöfde inom stiftet anställas, för att folkundervisningen därstädes måtte

kumm någorlunda tillfredsställande ordnas. Då det, såsom förut antydts,

icke latit sig göra att förse ens de nu befintliga folkskolorna med lärarkrafter,

kunde man lätt föreställa sig, huru svårt, för att icke säga omöjligt,

det. skulle vara och blifva att fylla de många nyinrättade platser,

som alltjämt tillkomme. Ställningen i förevarande afseende vore fördenskull

ägnad att väcka allvarligt bekymmer, hvarför domkapitlet äfven

ville, i. likhet med de af domkapitlet hörda folkskoleinspektörerna, med

synnerlig tillfredsställelse skänka sitt understöd åt det nu framträdande

sträfvandet att åt folkskollärarna utverka så afsevärdt förbättrade löneförmåner,

^ att folkskolans utveckling ej måtte äfventyras af brist på lärare.

Såsom jag redan nämnt, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län ställt sig afvisande mot centralstyrelsens förevarande framställning.

Nämnda _ myndighet har, under erinran att en tillräckligt omfattande

utredning icke blifvit i ärendet förebragt, förklarat sig vara tveksam

i fråga om behofvet af den föreslagna löneförhöjningen och därvid

framhållit, att det väl kunde vara sant, att det funnes fall, där synnerligast

en manlig folkskollärare med familj kunde anses hafva svårt att draga

sig fram med nuvarande löneförmåner, men att det å andra sidan ej borde

förbises, att folkskollärarnas sysselsättning i skolan i regeln upptoge allenast

åtta af arets tolf manader. Att åstadkomma en fullt rättvis stadga

i ämnet, gällande för hela riket, syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

vara omöjligt, utan torde en reglering af löneförmånerna inom

de olika orterna kunna uppdragas åt länsmyndighet, i hvilket fall en

begynnelselön, höjd till skäliga ansedda 900 kronor med nuvarande ålderstillägg,

bostads- och bränsleförmån, torde — såsom lämplig och fullt till

räcklig för åtminstone en folkskollärarinna — kunna förordas.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Malmöhus län väl förklarat sig anse någon löneförbättring

för folkskollärarkåren behöflig men icke närmare utvecklat sin

ståndpunkt i förhållande till de föreliggande förslagen.

Åt de myndigheter, hvilka tillstyrkt en löneförhöjning åt folkskolans

lärare och lärarinnor, hafva nästan samtliga förordat den af centralstyrelsen^

gjorda framställningen om höjande af begynnelselönen till 900 kronor

för såväl manliga som kvinnliga folkskollärare. Hvad därvid särskild t,

beträffar förslaget om begynnelselönens utgående med lika belopp för manliga

och kvinnliga lärare, har hufvudsakligen framhållits, att samma arbete i

regel borde betinga samma lön, äfvensom att den manliga och den k vinn
-

Begynnelse
lönen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 51.

liga läraren vid inträdet i lärartjänsten i allmänhet måste anses hafva likartade

lefnadsbehof och studieutgifter, samt att skillnad i begynnelselönen

för lärare och lärarinnor tvifvelsutan skulle komma att föranleda många

skoldistrikt att vid lediga platsers besättande föredraga lärarinnor framför

lärare.

Några myndigheter hafva med afseende på begynnelselönen framkommit

med särskilda förslag. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings

län och domkapitlet i Västerås hafva sålunda förordat begynnelselönens

höjande till 900 kronor för lärare men till endast 800 kronor för

lärarinna; domkapitlet i Kalmar har visserligen velat höja begynnelselönen

för lärare till 900 kronor, men ansett, att lärarinnas begynnelselön bör

kvarstå vid 700 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har i

detta hänseende anfört : Det hade föreslagits, att då manliga och kvinnliga

folkskollärare hade samma studier och samma kompetens, någon skillnad

i afseende på ifrågavarande löneförhöjning mellan dem icke borde

göras. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge däremot, att en

dylik skillnad lämpligen borde äga ruin, och att förhöjningen i manliga

folkskollärares lön borde utgå med 200 kronor och för kvinnliga folkskollärare

med endast 100 kronor. Ty äfven om de kvinnliga folkskollärarna

genomgått samma kurs för sin utbildning som de manliga, vore

deras arbetskraft dock i regel mindre än de manliga folkskollärarnas,

hvilket förhållande tillika med den omständigheten, att de manliga folkskollärarna

mestadels vore familjeförsörjare, under det att de kvinnliga

folkskollärarna icke vore eller borde vara gifta, väl motiverade en högre

löneförhöjning för manliga än för kvinnliga folkskollärare.

Domkapitlet i Kalmar framhåller, att med hänsyn till den åtskillnad,

som enligt gällande löne- och pensionsreglering för rikets allmänna läroverk

och seminarier vore bestämd mellan de vid samma undervisningsanstalter

anställda manliga och kvinnliga lärarnas löne- och pensionsförhållanden,

borde en motsvarande åtskillnad göras i fråga om folkskollärarnas

och folkskollärarinnornas löne- och pensionsförhållanden.

Domkapitlet i Lund har funnit sig icke böra förorda någon höjning

af begynnelselönen och yttrar till stöd härför: Då befaras kunde, att flera

skoldistrikt, för hvilka utgifterna för skolväsendet under rådande förhållanden

vore mycket betungande, skulle, om lärarnas grundlön redan nu

höjdes, dels icke kunna inrätta nya folkskolor, där sådana behof des, afskaffa

den så kallade afdelningsläsningen i de skolor, i hvilka den till

förfång för undervisningen blifvit införd, förvandla flyttande till fasta folkskolor

eller mindre folkskolor till egentliga folkskolor samt upprätta väl
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

behöfliga småskolor, dels icke kunna bereda sin öfriga lärarpersonal någon

förbättring i dess ställning, som förvisso vore beklagansvärd och i alla afseenden

mycket svårare än den ordinarie folkskollärarens, torde en sådan

förhöjning af lönen för de fem första åren af en folkskollärares ordinarie

tjänstgöring tills vidare böra anstå. Ännu kunde ju folkskolans blifvande

lärare utan nämnvärd kostnad förbereda sig för inträde vid seminarium,

kunde vid ett sådant, under förutsättning af vanliga anlag, utan öfveransträngning

på fyra år genomgå den föreskrifna kursen, hugnades under

inhämtandet af densamma, när de vore mindre bemedlade, med ingalunda

obetydligt understöd, vunne omedelbart efter aflagd afgångsexamen anställning

vid folkskola samt blefve vid mycket unga år ordinarie lärare

med sådana löneförmåner, att de under de fem första åren af sin ordinarie

lärarverksamhet borde kunna, utan att behöfva underkasta sig någon

obillig försakelse, till och med göra afbetalningar å den skuld, de ådragit

sig under sin seminariekurs. Få vore dessutom icke de lärare och lärarinnor,

som af vederbörande distrikt uppbure extra ersättning för undervisning

i slöjd- eller fortsättningsskola eller för så kallad öfvertidsläsning.

För öfrigt kunde med all sannolikhet påräknas, att många, om icke

alla, bemedlade skoldistrikt skulle, helst om de sluppe att deltaga i utgifterna

för ålderstilläggen till de ordinarie folkskollärarna, framdeles mer

än hittills i sitt eget välförstådda intresse öka begynnelselönen med ganska

stort n belopp för de lärare, som befunnes skickliga och nitiska i sitt kall.

Å andra sidan hafva några folkskoleinspektörer ansett, att begynnelselönen

borde höjas till 1,000 kronor. I

I fråga om centralstyrelsens framställning rörande förhöjning af de

folkskolans lärare och lärarinnor tillkommande tre ålderstilläggen från 100

kronor till 200 kronor, hafva åsikterna hos de hörda myndigheterna varit

mera delade.

Ett betydande antal af myndigheterna, nämligen tio länsstyrelser, fem

domkapitel, öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor samt 24 folkskoleinspektörer,

hafva förordat ålder stilläggens höjande till det af centralstyrelsen

begärda beloppet, därvid såsom skäl för ålderstilläggens utgående

med lika belopp för såväl lärare som lärarinnor hufvudsakligen framhållits

enahanda skäl som för samma begynnelselön för lärare och lärarinnor

med tillägg: att lärarinnorna förr än lärarna blefve utslitna af skolarbetet

och därför hade mindre utsikter att erhålla full pension; att lärarinnorna

i anledning häraf borde beredas tillfälle att göra någon besparing; samt

att lärarna mången gång kunde på grund af mannens starkare kroppsBih.

till Rikad. Prol. 1006. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. i

Ålder stilläggen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

konstitution, efter erhållen full pension, förskaffa sig åtskillig annan inkomst

af arbete, hvilket däremot sällan vore fallet med lärarinnorna.

Många myndigheter, nämligen åtta länsstyrelser, sex domkapitel och 22

folkskoleinspektörer, hafva tillstyrkt en höjning af hvartdera af de tre ålderstilläggen

till 200 kronor endast beträffande lärarna, men däremot i

fråga om lärarinnorna förordat bibehållandet af ålderstilläggens nuvarande

belopp, därvid hufvudsakligen framhållits: att lärarna oftast hade

icke blott sig själfva utan jämväl en större eller mindre familj att underhålla;

att lärarnas lefnadsomkostnader härigenom i allmänhet blefve större

än lärarinnornas, hvilka äfven i flera andra afseenden hade billigare lefnadsomkostnader

än lärarna; att i en vanlig folkskola, där gossar och

flickor samtidigt undervisades, en lärarinna i regel ej kunde stå ut med

samma arbete som en lärare; att i de skoldistrikt, inom hvilka folkskolans

lärarpersonal åtnjöte förhöjd aflöning, lärarinnornas lön allmänt bestämts

till betydligt lägre belopp än lärarnas; att vid folkskoleseminarierna högre

lön utginge till lärarna än till lärarinnorna; och att den kvinnliga arbetskraften

äfven på de flesta andra verksamhetsområden vore billigare än

den manliga.

Äfven andra förslag hafva beträffande ålderstilläggens belopp framkommit.

Så har förordats: af domkapitlet i Skara fyra ålderstillägg å 150

kronor hvartdera, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands

län fyra eller fem ålderstillägg å 100 kronor hvartdera och af Eders Kungl.

Maj ds befallningshafvande i Östergötlands län fyra ålderstillägg hvartdera

till belopp af 150 kronor för lärare och 75 kronor för lärarinnor. När

fyra ålderstillägg föreslagits, hafva dessa ansetts böra utgå efter 5, 10, 15

och 20 års oförvitlig tjänstgöring.

Domkapitlet i Lund, hvilket, såsom jag förut nämnt, icke förordar

höjning af begynnelselönen, går däremot beträffande ålderstilläggen längre

än centralstyrelsen, i det nämligen domkapitlet förordar fyra ålderstillägg

hvartdera å 200 kronor för lärare och 150 kronor för lärarinnor. Domkapitlet

anför till stöd härför, bland annat, att de äldre manliga folkskollärarna,

om de hade familj, redan nu behöfde löneförbättring och detta

genom flera och högre ålderstillägg, än som hittills utgått, därest de icke

skulle utsättas för svåra umbäranden eller för frestelsen att till förfång

för sin lärarverksamhet bereda sig biförtjänster, samt åberopar löneförhållandena

för adjunkter vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands och Jönköpings

län hafva icke funnit tillräckliga skäl föreligga för någon ökning af ålderstilläggens

belopp och hafva härför hufvudsakligen åberopat, att folkskol
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

lärarna förutom kontant lön åtnjöte förmåner af bostad, bränsle och

trädgårdsland, att folkskollärarna icke vore upptagna af arbetet i skolan

mer än åtta månader om året, att de vore fria från afgifter till sin pensionering,

samt att ett bifall till centralstyrelsens framställning skulle påkalla

en alltför betydande ökning af statsutgifterna.

Såsom i centralstyrelsens förevarande framställning omförmäles, bafvas''tetenf utdrag

åtskilliga kretsar af Sveriges allmänna folkskollärarförening uttalat det tilläggen.

önskemålet, att de föreslagna ålderstilläggen måtte helt och hållet utgå af

statsmedel. Jämväl i denna fråga hafva de i ärendet hörda myndigheterna

i allmänhet yttrat sig.

Samtliga, domkapitel, som uttalat sig härutinnan, utom domkapitlet i

Västerås, och halfva antalet länsstyrelser hafva hållit före, att i händelse

af en förhöjning i ett eller annat afseende af de folkskolans lärarpersonal

tillkommande ålderstilläggen desamma borde komma att utgå helt och

hållet af statsmedel.

Såsom skäl härför hafva hufvudsakligen framhållits följande omständigheter:

Kostnaderna för skolväsendet blefve härigenom mer rättvist fördelade

mellan de olika kommunerna. Kommunerna skulle sakna anledning att

vid lärartjänsts tillsättande af sparsamhetsskäl föredraga en yngre lärare

framför en äldre samt, därest lärarinnorna linge mindre eller färre ålderstillägg

än lärarna, en lärarinna framför en lärare. På landsbygden, där kommunerna

redan nu i regel vore mycket betungade af utgifterna för skolväsendet, skulle

ytterligare kommunala omkostnader för lärarnas aflöning mångenstädes

alstra missnöje mot hela skolväsendet och utgöra hinder för vidare utvidgning

af detsamma. —- Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i

Västerbottens län tillstyrker ålderstilläggens utgående helt och hållet af

statsmedel endast under förutsättning att kommunernas bidrag till begynnelselönen

i någon mån höjes.

Sju länsstyrelser förorda dock bibehållandet af nuvarande bestämmelser

rörande fördelningen af utgifterna för skolväsendet mellan staten ocli

kommunerna, äfven om ålderstilläggen komma att höjas. Eders Kungl.

Majrts befallningshafvande i Örebro län yttrar i detta hänseende: Väl vore

det sant, att utgifterna för folkskoleväsendet vore en stor börda för kommunerna,

men detta förhållande torde ej i och för sig utgöra en berättigad

anledning att kasta denna börda i än högre grad på staten, då ju omsorgen

om folkskoleväsendet vore en kommunens uppgift. Härtill komme, att, om

staten ensam skulle vidkännas alla utgifterna för ålderstilläggen, kommunernas

nuvarande utgifter för skolväsendet skulle i vissa fall minskas. Så

till exempel bidroge staten nu till aflöning af en skollärare, som uppnått

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.

tre ålderstillägg, med 666 kronor 67 öre och kommunen med 333 kronor

33 öre, under det att, därest det nu föreslagna löneregleringsförslaget

bifölles och staten sålunda skulle ensam betala alla ålderstilläggen, kommunens

bidrag till eu folkskollärare, som uppnått alla tre ålderstilläggen,

endast komme att uppgå till 300 kronor.

Andra förslag hafva afgifvits af: domkapitlet i Västerås, som förordar

åläggande för skoldistrikten att med 400 kronor för hvarje ordinarie

lärarplats bidraga till lärarnas aflöning, skoldistrikten dock obetaget att genom

särskilda lönetillskott öka lärarnas och lärarinnornas löner utöfver

de fastställda beloppen; af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs

län, som hemställer, att ålderstilläggen måtte utgå med lika bidrag

af staten och af vederbörande kommuner, samt af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Gottlands län, som anser lämpligt och rättvist, att

statsbidragen komme att utgå efter samma grunder som hittills i afseende

på det första ålderstillägget, men att staten ensam vidkändes utgiften

för de båda andra ålderstilläggen.

Särskilda

önskemål.

Slutligen vill jag i korthet omnämna några önskemål, som framdragits

i sammanhang med frågan om förbättrande af folkskollärarkårens ekonomiska

förhållanden.

Några myndigheter hafva såsom förutsättning för bifall till en dylik

löneförbättring förordat meddelandet af föreskrift, . att lärarpersonalen

icke finge innehafva sådan allmän tjänst eller enskildt uppdrag eller öfva

näringsfång, som vederbörande myndighet — domkapitel eller folkskoleinspektör

— funne vara för tjänsten menligt.

Tillika har framhållits af några myndigheter, att åt länsmyndigheterna

borde inrymmas viss befogenhet att för särskilda dyrare orter och för viss

tid med afseende på minimilönen bestämma högre löneförmåner äfvensom

att gifva föreskrifter beträffande omfattningen af de mer godtyckligt bestämda

ersättningsbeloppen för naturaprestationer.

Vidare har framhållits, att pensionsberättigad lärare eller lärarinna ej

borde få i tjänsten bibehållas, så framt icke vederbörande domkapitel på skolrådets

hemställan kunde för vissa fall och för bestämd kortare tid finna

med skolans fördel förenligt att härifrån medgifva undantag.

Slutligen har uttalats, att i sammanhang med en löneförbättring för

den ordinarie folkskollärarpersonalen äfven borde vidtagas en höjning af

aflöningen för extra ordinarie, examinerade folkskollärare och vikarier för

sjuka folkskollärare äfvensom för småskollärare.

Direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning utlåtande torde

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

jag lämpligen böra redogöra för, sedan jag först för egen del uttalat mig

beträffande den ifrågasatta löneförbättringen.

Behofvet af en löneförbättring för Sveriges folkskollärare är såväl i

centralstyrelsens framställning som i de däröfver afgifna utlåtandena så yttrande.

enhälligt vitsordadt och så till fullo uppvisadt, att något väsentligt där- Behofvet a/

utöfver icke synes mig vara att tillägga. Visserligen hafva i en del ytt- lone^°ng.att

randen olika meningar uttalats, men dessa hafva icke rört hufvudsaken,

eller behofvet af eu löneförbättring, utan endast sättet för detta behofs

afhjälpande. Om man bortser från frågan om storleken af lärarinnornas

ålderstillägg, hafva de skiljaktiga åsikterna i allmänhet allenast gällt mindre

viktiga detaljer.

Tid efter annan hafva visserligen folkskollärarna vunnit i någon mån

förbättrade lönevillkor, men de nuvarande lönerna kunna ändock icke

anses tillräckliga att, under de numera i alla afseenden såväl på landet

som i städerna högt uppdrifna lefnadskostnaderna, bereda en lärare erforderliga

medel till hans nödtorftiga uppehälle.

För en barnalärare, hvilken har till sin hufvudsakligaste uppgift att väcka

ett lefvande intresse för bildning och andlig förkofran samt att genom ord

och personligt föredöme ingifva ungdomen verksamhetslust och arbetsglädje,

måste det anses i högsta grad angeläget, att han under den dagliga

utöfningen af detta sitt kall icke känner sig nedtyngd af ekonomiska

bekymmer, hvilka måste förminska hans spänstighet och betaga honom

lugnet i hans arbete.

Beträffande omfånget af den ifrågasatta löneförbättringen skulle jag

gifvetvis helst önskat, att jag nu kunnat tillstyrka Eders Kungl. Maj:t framläggandet

för Riksdagen af ett förslag i fullständig öfverensstämmelse med

hvad som blifvit af centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

begärdt och af många bland de hörda myndigheterna understödt.

Finansiella skäl, för hvilka en hvar måste böja sig, göra emellertid

sådant omöjligt, och jag har därför nödgats stanna vid förordandet af ett

förslag, som ej äger samma räckvidd, men hvars förverkligande likväl,

såsom jag vågar hoppas, skall i rätt afsevärd grad lätta folkskollärarkårens

bekymmer för den dagliga utkomsten.

Detta förslag berör, ehuru i olika grad, båda de delar, hvaraf den kontanta

aflöningen utgöres, nämligen begynnelselönen och ålderstilläggen, samt

därjämte äfven det förhållande, hvari stat och kommun lämpligen böra

deltaga i utgifterna för lön och ålderstillägg.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Begynnelse
lönen.

KungL Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.

I fråga om begynnelselönen instämmer jag till fullo med det ojämförligt

största antalet af de myndigheter, som yttrat sig, och som yrkat

dess höjande från 700 kronor till 900 kronor. På de skäl, som af centralstyrelsen

och de hörda myndigheterna anförts, anser jag nämnda begynnelselön

vara ett minimum för såväl manliga som kvinnliga lärare, och detta

särskild! med hänsyn därtill att, såsom jag längre fram skall närmare utveckla,

med löneförhöjningen enligt min mening bör förbindas skyldighet

för läraren att själf bidraga till sin pensionering med en årlig afgift, motsvarande

21/., procent af den lagstadgade slutlönen.

Mot förslaget kan den invändningen framställas, att aflöningsförhållandena

inom alla andra verksamhetsområden ordnats med hänsyn till

den erfarenheten, att manlig arbetskraft till följd af i regel drygare lefnadskostnader

icke står att erhålla på samma villkor som kvinnlig, att

lönerna för män därför vanligen måst sättas afsevärdt högre än lönerna för

kvinnor, samt att intet särskild! skäl blifvit uppvisadt, hvarför just i

fråga om folkskolan en motsatt princip skulle göras gällande. Endast för

ett par år tillbaka fastställde Riksdagen med afseende å såväl statens samskolor

som folkskoleseminarierna och dessas öfningsskolor olika lönebelopp

för lärare och lärarinnor, och samma skillnad har i allmänhet gjorts af

de kommuner, hvilka på grund af högre lefnadskostnader sett sig föranlåtna

att höja lönerna utöfver det i lag föreskrifna minimum.

Hvilken betydelse man än må tillmäta de skäl, som sålunda kunna

anföras för olikhet i aflöningsbelopp mellan lärare och lärarinnor, måste

säkerligen en hvar dock erkänna, att dessa skäl icke äga fullt samma giltighet

för begynnelselönen som för ålderstilläggen. Under de första fem

tjänståren torde läraren i allmänhet vara ogift, och han är då ej familjeförsörjare

i annan mening, än äfven lärarinnan ofta är det, nämligen såsom

stöd och hjälp för ålderstigna och behöfvande föräldrar eller oförsörjda

syskon o. s. v. Under dessa fem år lära lefnad skostnad erna därför

icke med nödvändighet behöfva ställa sig så synnerligen mycket högre för

lärare än för lärarinnor. Seminariekursen har för båda haft samma längd,

och om den, hvad lärarna angår, i många fall föregåtts af en längre eller

kortare utbildning vid andra undervisningsanstalter, så gäller detsamma i

minst lika hög grad om lärarinnorna, hvadan det torde kunna antagas, att

om än de studier, som afläggande! af seminarieexamen betingat, måhända i

allmänhet för lärarinnan medfört något mindre skuldbörda att förränta och

afbetala än för läraren, så kan dock skillnaden i detta hänseende näppeligen

vara så betydande, att den ovillkorligen krafvel’ fastställandet af

olika begynnelselön.

Härtill kommer ännu en omständighet, hvars afgörande betydelse

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

såväl i centralstyrelsens skrifvelse som af flera myndigheter starkt framhållits.

För närvarande bidrager kommunen till läraraflöningarna med

en tredjedel af dessas belopp, och någon ändring i detta förhållande har

jag, hvad själfva begynnelselönen vidkommer, af flera skäl icke ansett

lämpligt att ifrågasätta, Om nu olika begynnelselöner bestämdes för

lärare och lärarinnor, skulle anställandet af en lärare blifva för kommunen

dyrare än anställandet af en lärarinna, hvaraf helt säkert skulle

följa, att en mängd kommuner frestades att enbart af ekonomiska skäl

anställa lärarinnor äfven å platser, där förhållandena äro sådana, att användandet

af manlig lärarkraft uppenbarligen vore af behofvet påkalladt.

Under frågans föregående behandling hafva särskildt från lärarinnornas

sida olägenheterna häraf blifvit med synnerligen stor styrka framhållna.

Visserligen torde man kunna förmoda, att erfarenheten förr eller senare

skulle lära kommunerna, att den ekonomiska synpunkten icke får vara den

i främsta rummet bestämmande, då det gäller att afgöra, huruvida en viss

lärartjänst bör besättas med manlig eller kvinnlig innehafvare. Men i

händelse de af staten fastslagna lönebestämmelserna skulle blifva sådana,

att det för kommunen ställde sig afsevärdt billigare att använda lärarinnor

än lärare, vore det ändock att förvänta, att den ekonomiska synpunkten

under lång tid framåt blefve den på många håll förhärskande.

På grund af hvad sålunda anförts håller jag före, att den lagstadgade

begynnelselönen fortfarande liksom hittills bör sättas till samma belopp

för lärare som för lärarinna, och detta ehuru jag ingalunda förbiser,

att lärare i olikhet med lärarinna är lagligen förpliktad att ingå som delägare

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och till denna erlägga årlig

afgift, hvithet medför, att läraren af sin begynnelselön i själfva verket får

behålla afsevärdt mindre än lärarinnan af sin. I

I viss mån annorlunda ställer sig onekligen frågan om älderstilläggen. ÅidenmägFör

sin tillkomst hafva dessa, såsom kändt är, hufvudsakligen att tacka gen''

den erfarenheten, att med stigande ålder en tjänsteman i allmänhet intill

en viss gräns får ökade existensbehof samt på grund häraf krafvel- och

måste kräfva ökade existensmedel. Ehuru äfven den tanken härvid till

någon del medverkat, att den med åren ökade skickligheten måste bidraga

att göra själfva arbetet mer värdefullt, är systemet med ålderstillägg

framför allt byggdt på den principen, att olika lefnadsbehof måste tillgodoses

genom olika lönebelopp.

Äfven hvad folkskolan beträffar har länge varit yrkadt, att ålderstilläggen

borde sättas högre för lärare än för lärarinnor. De skäl, som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 51.

härför blifvit anförda, äro ock sådana, att man vid omsorgsfullt öfvervägande

har svårt att förneka deras berättigande. Visserligen hafva lärare

och lärarinnor genomgått ungefär samma utbildning och få i allmänhet

äfven uträtta ungefär samma arbete. Billigt är ock, att de härför åtnjuta

godtgörelse af ungefär samma värde. Men som erfarenheten nogsamt visar,

äger samma lönebelopp allt efter omständigheterna ganska olika värde,

enär somliga därför kunna erhålla större förmåner, andra åter mindre. Hvad

rättvisans bud krafvel’, är icke, att lärare och lärarinnor för lika arbete godtgöras

med lika lönesumma, men väl, att de med hänsyn till sina lefnadsvillkor

blifva lika förmånligt ställda. Frågar man sig nu, huruvida under rådande

kulturförhållanden "ett visst lönebelopp kan förskaffa en lärare samma

ställning med afseende å den dagliga utkomsten som eu lärarinna, lärer

svaret svårligen kunna blifva jakande. Under den allra första tjänstetiden

torde, såsom jag förut nämnt, skillnaden dem emellan i möjligheten att

med lika lön lika väl tillgodose sina lefnadsbehof icke vara så särdeles

stor. Men enär läraren sedermera i regel blir familjeförsörjare i detta

ords egentliga mening, blir skillnaden mellan honom och lärarinnan i detta

afseende med åren allt större. Uppmärksammas bör äfven, att, medan tillgången

på lärarinnor är jämförelsevis riklig, har tillströmningen till folkskolan

af manlig arbetskraft länge varit synnerligen knapp, och rådes ej

snar bot på detta missförhållande, måste det inom kort blifva alldeles

omöjligt att få den manliga lärarkåren så rekryterad, som omsorgen om

vår folkundervisnings framtid oundgängligen krafvel’. Äfven om lärarinnornas

ålderstillägg af finansiella skäl maste tills vidare stanna vid sin

nuvarande storlek, är det därför enligt min öfvertygelse af rättvisa och

billighet påkalladt samt för folkskolans egen skull rent af nödvändigt, att

lärarnas ålderstillägg blifva åtminstone i någon mån höjda öfver sitt nuvarande

belopp. Ingen med förhållandena förtrogen lärer kunna förneka,

att de skäl för löneförbättring, som anförts af centralstyrelsen för Sveriges

allmänna folkskollärarförening samt flertalet af de hörda myndigheterna,

hafva sin fulla giltighet i fråga om lärare med familj. Dessa kunna med

nu stadgade löner svårligen utan hvarjehanda extra arbeten och bisysslor

bereda sig och de sina en någorlunda anständig bärgning samt äro därför

i högst betänklig grad utsatta för faran att under den dagliga oron för utkomsten

få sitt intresse förslappadt och sin arbetskraft undergud.

Hvad storleken af förhöjningen beträffar, skulle jag velat föreslå, att

lärarnas ålderstillägg måtte bestämmas till 200 kronor i hvarje lönegrad.

Men med hänsyn till de stora belopp från statens eller kommunernas sida,

som kornrne att fordras härför, och med hänsyn därtill, att anspråkens

begränsning bör öka utsikterna för deras tillmötesgående, har jag ansett

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 33

in ig böra stanna vid att föreslå ifrågavarande ålderstillägg till 150 kronor

i hvarje lönegrad.

Med bibehållande af ålderstilläggens antal vid tre, liksom hittills utgående

efter fem, tio och femton års oförvitlig tjänstgöring såsom ordinarie,

skulle lönerna i de olika lönegraderna alltså hlifva:

för lärare........................ 900, 1,050, 1,200, 1,350 kronor,

» lärarinna .................. 900, 1,000, 1,100, 1,200 »

Om emellertid sålunda eu skillnad uppkommer mellan lärarnas och

lärarinnornas ålderstillägg samt skillnaden mellan lärarnas lägsta och högsta

lönegrad tillika göres större, än den för närvarande är, träder en ofta förut

behandlad fråga i förgrunden, nämligen angående sättet för ålderstilläggens

fördelning mellan staten och kommunen. Hittills har det alltjämt varit

bestämdt, att staten skall bidraga till lärarnas lagbestämda löner med två

tredjedelar i fråga om såväl begynnelselönen som ålderstilläggen. Jag

föreslår nu visserligen, att förhållandet mellan statens och kommunens

andelar uti begynnelselönen bibehålies, men anser däremot, att staten bör

helt och hållet öfvertaga ålderstilläggen.

Härför talar först och främst, att i annat fall kommunerna skulle,

såsom jag förut haft anledning framhålla, af ekonomiska skäl ofta föranledas

dels att antaga en lärarinna framför en lärare, äfven om platsen skulle

kräfva en manlig lärarkraft, dels ock att föredraga en yngre lärare framför

en äldre, äfven om den senare vore lämpligare. Hittills har denna

olägenhet icke framträdt i synnerligen hög grad, beroende därpå att skillnaden

mellan lönerna i de olika lönegraderna varit jämförelsevis liten,

samt att anställandet af lärarinna endast genom den något lägre kostnaden

för hostad blifvit för kommunen billigare än anställandet af lärare. Men

om, med bibehållande af kommunernas skyldighet att fortfarande bidraga

till ålderstilläggen, dessa skulle för lärarna höjas från 100 kronor till 150

kronor, erhölle olikheterna mellan lärarnas lönegrader samt mellan lärarnas

och lärarinnornas löner otvifvelaktigt en stor ekonomisk betydelse för

kommunerna, och de högre lönerna komme då att i de fattigare kommunerna

blifva ganska betungande. Statens öfvertagande af ålderstilläggen

skulle vidare vara fördelaktigt för kommunerna i det afseendet, att deras

skolbudget därigenom blefve befriad från den växling, som alltid måste följa af

deras delaktighet i de olika ålderstilläggen. För hvarje lärartjänst komme

kommunen efter ifrågavarande förändring att hvarje år få bidraga med samma

belopp, eller 300 kronor, utgörande en tredjedel af den lagstadgade begynnelselönen.

Visserligen skulle de kommuner, som nu hafva en lärare i

Bih. till Riksd. Prat. 1,906. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 5

Statens

bidrag till

ålderstilläggen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Särskilda

önskemål.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

fjärde lönegraden med en lön af 1,000 kronor, de tre ålderstilläggen inberäknade,

erhålla en minskning från sin nuvarande andel, 333 kronor 33

öre, till 300 kronor, d. v. s. med 33 kronor 33 öre. Detta kommer dock

att motvägas däraf, att höjningen af begynnelselönen från 700 kronor till

900 kronor föranledde en böjning af kommunens andel med 66 kronor

67 öre i lägsta lönegraden och 33 kronor 33 öre i den andra, under det

att i tredje lönegraden kommunens andel enligt nya ordningen blefve lika

som enligt den nuvarande. För en trettioårig tjänstetid, d. v. s. intill

lärarens inträdande i pensionsrätt, komme ökningen i utgifter för de tio

första åren dock att blifva lika med minskningen i utgifter under de

femton sista åren. På grund af lärares afgång före pensionsåldern komme

dock kommunerna att samfäldt orsakas en, ehuru tämligen obetydlig, ökning

i utgifterna för lärarnas aflöning. Beräknas ställningen efter det

lärarantal, som förefanns i de olika lönegraderna vid 1904 års början,

eller 1,479 i första, 1,091 i andra, 976 i tredje och 3,257 i fjärde lönegraden,

skulle den nya anordningen orsaka rikets samtliga skoldistrikt

en ökad utgift för lärarnas aflöning af 26,400 kronor årligen, eller i medeltal

endast 11 kronor för hvarje skoldistrikt.

Skulle däremot kommunerna enligt nuvarande proportion deltaga

såväl i de föreslagna ålderstilläggen som i begynnelselönen, komme deras

utgifter för lärarnas aflöning att högst väsentligt ökas, nämligen utöfver

nyssnämnda belopp med 588,417 kronor. Men säkerligen torde det under

nuvarande förhållanden icke vara tillrådligt att i så hög grad stegra

kommunernas utgifter för folkskolan, då detta i många fall skulle verka

hämmande på densammas fortsatta utveckling. Jag vill anmärka, att jag

vid nu angifna kostnadsberäkningar endast tagit i betraktande kostnaderna

för den till lärarpersonalen utgående aflöningen och ej till de ökade

utgifter, som i form af större pensionsafgifter genom löneförbättringen

tillskyndas kommunerna. Till dessa senare skall jag längre fram återkomma.

Jag vill dock redan här framhålla, att den icke obetydliga

ökning i kommunernas årliga utgifter, som orsakas af de högre pension

safgifterna, utgör ett ytterligare skal för, att ålderstilläggen skola helt

och hållet utgå af statsmedel.

Några af de hörda myndigheterna hafva föreslagit, att såsom villkor

för att få komma i åtnjutande af de förhöjda aflöningsförmånerna skulle

stadgas, att lärare icke finge innehafva sådan allmän tjänst eller enskild!

uppdrag eller utöfva sådant näringsfång, som vederbörande myndighet —

domkapitel eller folkskoleinspektör — funne vara menligt för lärartjänsten

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

Härmed kan naturligtvis icke afses sådant extra arbete, som består uti

undervisning i fortsättningsskola eller slöjd, och ej heller åtagande af

sådana tjänster, vare sig såsom präst eller såsom organist eller klockare,

hvilka enligt nu gällande särskilda föreskrifter kunna förenas med folkskollärartjänst.

Hvad öfriga bisysslor beträffar, är att märka, att äfven

utan uppställande af dylikt villkor en lärare torde kunna förhindras att

åtaga sig sådan verksamhet i den omfattning, att undervisningen i skolan

försummas, i det att, därest han gör detta, vederbörande skolråd kan med

tillämpning af 32 § i gällande folkskolestadga tilldela honom varning och,

om varningen visar sig fruktlös, skilja honom från lärartjänsten. Den

ifrågasatta pröfningen skulle dessutom helt säkert komma att vålla vederbörande

myndigheter — vare sig det blefve domkapitlen eller folkskoleinspektörerna

— ej ringa arbete och svårigheter.

De i vissa utlåtanden framkastade förslagen, att länsstyrelserna skulle

tillerkännas befogenhet att utöfver en viss lagstadgad minimilön höja aflöningen

efter hvad förhållandena i de olika orterna kräfde och att bestämma

med hvithet belopp ersättning för naturaförmåner skulle utgå, kan

jag icke biträda. Rörande de förslag i fråga om skyldighet för lärare och

lärarinnor att vid uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten, hvilka

under ärendets behandling framkommit, skall jag senare något närmare

yttra mig.

Slutligen har af några folkskoleinspektörer uti deras yttranden i ärendet

uttalats, att en löneförbättring för de ordinarie folkskollärarna borde

åtföljas af en höjning af aflöningen såväl för extra ordinarie, examinerade

folkskollärare och vikarier för folkskollärare, hvilka erhållit tjänstledighet

på grund af sjukdom, som ock för småskollärare.

Hvad först beträffar aflöningen för extra ordinarie, examinerade folkskollärare,

är att märka, att, ehuru den för statsbidrags erhållande stadgade

minimilönen utgör endast 600 kronor, statsbidrag dock får utgå med

två tredjedelar af hela aflöningen, äfven om densamma höjes till ordinarie

folkskollärares begynnelselön. Någon förändring af nu gällande föreskrifter

beträffande dessa lärare anser jag därför icke med nödvändighet böra ske

i detta sammanhang.

Frågan om en höjning af det föreskrifna minimiarfvodet, 600 kronor,

åt vikarier för folkskollärare, som erhållit tjänstledighet på grund af sjukdom,

synes mig ej heller böra nu upptagas till pröfning, helst denna fråga

först bör blifva föremål för särskild utredning, som ännu icke föreligger.

Man torde dock kunna förutsätta, att en framställning om höjande af

vikariearfvodet måste inom närmaste framtiden göras hos Riksdagen. Då

s. 36 Kontrollera mot PDF

Erforderlig

ökning af

»taUanslaget
-

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

deri tjänstledige läraren enligt gällande föreskrifter är skyldig att såsom

bidrag till vikariens aflöning af sin lön afstå ett belopp, motsvarande en

fjärdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, torde dock försiktigheten

bjuda att, i likhet med hvad som skedde vid den år 1904 beslutade löneregleringen

för småskollärarinnorna, redan nu i sammanhang med lönereglering

för den ordinarie folkskollärarpersonalen meddela föreskrift därom,

att den på grund af sjukdom tjänstledige läraren skall vara skyldig att

på nyssnämnda sätt bidraga till vikariens aflönande, äfven om dennes

kontanta minimiaflöning framdeles kommer att ökas, på det att icke något

anspråk på löneförhöjning må i framtiden kunna grundas på en sådan

ökning af vikariens lagstadgade minimiarfvode och därmed följande ökning

af det belopp, som den tjänstledige läraren bör vid tjänstledighet

afstå till vikarie.

Beträffande småskollärarinnorna har jag redan omnämnt, att lönereglering

för dem skett så sent som vid 1904 års Riksdag. Med hänsyn

härtill anser jag icke heller denna fråga nu böra bli föremål för behandling.

Jag vill dock framhålla att, om också småskollärarinnornas ekonomiska

ställning genom 1904 års Riksdags beslut blifvit förbättrad, densamma

likväl fortfarande måste anses bekymmersam; och det föreligger

sålunda skäl att verkställa utredning, huruvida icke en ytterligare förhöjning

af deras aflöning kan och bör åstadkommas.

I detta sammanhang vill jag äfven erinra, att frågan om aflöningen

åt lärare vid högre folkskolor, i enlighet med Riksdagens i underdånig

skrifvelse den 27 april 1905 därom gjorda anhållan, för närvarande är

föremål för utredning och torde, som jag hoppas, kunna föreläggas nästkommande

års Riksdag.

Hvad härefter beträffar den ökning i statsutgifter, som genomförandet

af den utaf mig nu föreslagna löneregleringen skulle medföra i form af ökadt

bidrag till lärarpersonalens aflöning, så erfordras för att kunna beräkna

denna att äga kännedom om antalet ordinarie lärare och lärarinnor vid

folkskolorna samt huru dessa äro fördelade i de olika lönegraderna. I

detta afseende föreligga icke uppgifter för senare tid än början af år 1904.

Med användning af dessa uppgifter ställer sig beräkningen sålunda:

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

Till höjning af begynnelselönen från 700 kronor till 900 kronor fordras:

för 4,761 lärare å 200 kr............................... 952,200 kr.

» 2,042 lärarinnor å 200 kr................... 408,400 »

Summa 1,360,600 kr.,

hvaraf 2/3 komma på staten med .......................................... 907,067 kr.

Till ålderstillägg fordras:

för 667 lärare i andra lönegraden ä 150 kr.... 100,050 kr.

» 638 » itredje » å300 » ... 191,400 »

» 2,578 » i fjärde » ä450 » ... 1,160,100 »

Summa 1,451,550 kr.,

hvarifrån afgår statens nuvarande andel,. 645,133 » 806,417 »

för424 lärarinnor i andra lönegraden å 100kr.... 42,400 kr.

» 338 » i tredje » ä200 » ... 67,600 »

» 679 » i fjärde » k 300 » ... 203,700 »

Summa 313,700 kr.,

hvarifrån afgår statens nuvarande andel...... 209,133 » 104,567 »

Summa kronor 1,818,051 kr.

Den af mig tillstyrkta löneregleringen skulle således kräfva en ökad

statsutgift af 1,818,051 kronor, med hvilket belopp det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid

folkskolor och småskolor fördenskull borde höjas. Detta förslagsanslag,

som för år 1904 var i riksstaten upptaget till ett belopp af 5,250,000

kronor, blef af samma års Riksdag i sammanhang med den då beslutade

löneregleringen för småskollärarinnorna höj dt till dess nuvarande belopp

6,350,000 kronor, eller med 1,100,000 kronor. Af sistnämnda belopp beräknades

300,000 kronor vara erforderliga för löneregleringen. Höjningen

med återstående beloppet, 800,000 kronor, vidtogs i anledning däraf, att

ifrågavarande anslag under en följd af år öfverskridits med betydande

belopp, under år 1902 med 852,730 kronor 27 öre. Under åren 1903

och 1904 har emellertid anslaget öfverskridits med ännu betydligare summor,

eller med respektive 987,281 kronor 12 öre och 1,148,446 kronor

68 öre. För år 1905 torde därför kunna beräknas en brist i anslaget af

åtminstone 350,000 kronor. Med hänsyn härtill synes mig ifrågavarande

anslag nu böra ökas med 2,150,000 kronor, hvaraf 350,000 kronor för

fyllande af denna brist samt 1,800,000 kronor för löneregleringen, eller

till 8,500,000 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Pensions
frågan.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

Såsom centralstyrelsen i sin underdåniga framställning påpekat, kommer

en lönereglering för den ordinarie folkskollärarpersonalen att medföra

vissa ändringar beträffande pensionen. Centralstyrelsen yttrar härutinnan,

att styrelsen funne sig endast i förbigående behöfva påpeka detta,

viss att Eders Kungl. Maj:t skulle vidtaga de åtgärder, som påkallades,

för att den nuvarande proportionen mellan lön och pension åtminstone

icke måtte försämras.

I nu gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning stadgas

bland annat: att skoldistrikt är förbundet att för hvar och en af där befintliga

ordinarie folkskollärartjänster ingå i pensionsinrättningen efter det högsta

lönebelopp, hvaraf lärare på grund af tjänstålder enligt gällande författning

äger att komma i åtnjutande; att pensionsafgift, som erlägges endast

af skoldistrikt, skall utgå med 5 procent af delaktighetsbeloppet; att hel

pension utgår med 75 procent af delaktighetsbeloppet och afkortad pension

med vissa procent af hel pension; att rätt till hel pension tillkommer

hvarje pensionsberättigad folkskollärare, då han eller hon uppnått 55 års

ålder och räknar 30 tjänstår, af hvilka minst 20 såsom ordinarie; att folkskollärare,

som genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin

tjänst, äger att äfven dessförinnan erhålla hel eller viss afkortad pension,

därest lefnads- och tjänståren sammanräknade utgöra 85 och minst 10

af tjänståren äro ordinarie; samt att, därest pension skulle blifva tillagd

folkskollärare, innan skoldistrikt för den lön, efter hvilken delaktighet i

pensionsinrättningen med afseende å hans tjänst innehafves, erlagt så

många årsafgifter, som motsvara de ordinarie tjänstår, skolläraren för erhållande

af pension måste äga, skoldistriktet är förbundet att gälda beloppet

af de bristande årens afgifter, dock efter afräkning af det belopp,

som för en lägre lön under högst lika många år möjligen kan vara

erlagdt.

Då delaktighetsbeloppet nu är 1,000 kronor men enligt den af mig

föreslagna löneregleringen skulle ökas till 1,350 kronor för lärartjänst och

1,200 kronor för lärarinnetjänst, komma, med bibehållande af nu gällande

pensionsbestämmelser, hel pension och skoldistrikts pensionsafgift att ökas

på följande sätt:

Enligt den

Nu föreslagna lö
neregleringen
Hel

pension för lärare ......................................... 750: — 1,013: —

» » » lärarinna.................................... 750: •— 900: —

Pensionsafgift för lärartjänst .............................. 50: — 67: 50

» » lärarinnetjänst........................ 50: — 60: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

Då vid 1904 års början antalet af den i tjänst varande ordinarie folkskollärarpersonalen

var 6,803, däraf 4,761 lärare och 2,042 lärarinnor,

samt antalet tjänster, för hvilka skoldistrikten voro delaktiga i pensionsinrättningen,

utgjorde 7,191, komma, med antagande att de vakanta 388

tjänsterna blifvit besatta med lärare eller lärarinnor i proportion efter de

i tjänst varande delägarnas fördelning i lärare och lärarinnor, och således

med 272 lärare och 116 lärarinnor, skoldistriktens ökade utgifter för år
-

liga pensionsafgifter att blifva

för 5,033 lärartjänster efter 17 kronor 50 öre............... kronor 88,077: 50

» 2,158 lärarinnetjänster efter 10 kronor.................. » 21,580: —

eller tillsammans kronor 109,657: 50

Härtill komma de retroaktivafgifter, som skoldistrikten enligt förut

berörda bestämmelse i reglementet för pensionsinrättningen måste erlägga,

när pensioner efter de förhöjda delaktighetsbeloppen tilläggas lärare,

innan skoldistrikten för de förhöjda lönerna erlagt så många årsafgifter,

som motsvara det för pensions erhållande föreskrifna antalet ordinarie

tjänstår.

Jämväl ifrågavarande lärarpersonals ställning till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa beröres genom den af mig föreslagna löneregleringen.

I det för nämnda kassa gällande reglementet är föreskrifvet bland annat:

att skyldighet att vara delägare i kassan åligger hvarje folkskollärare, som

blifver ordinarie innehafvare af tjänst, för hvilken vederbörande skoldistrikt

i afseende å delägarens egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas

pensionsinrättning; att folkskollärarinna, som befordras till ordinarie

tjänst, äger rättighet att såsom delägare inträda i kassan; att delägare

är skyldig att till kassan årligen betala pensionsafgift, hvilken

utgöres af folkskollärare med S1/s procent och af folkskollärarinna med

1% procent af den lön, för hvilken skoldistrikt i afseende å delägarens

egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,

samt af manlig pensionstagare i nämnda inrättning med 21/2 procent

och af kvinnlig pensionstagare med 1.1/i procent af den lön, hvarefter

hans eller hennes pension i samma pensionsinrättning beräknas;

samt att, därest delägare i kassan efterlämnar änka men icke barn, det

tillkommer henne i pension 20 procent af den lön, för hvilken vederbörande

skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering vunnit

delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, och att, om delägare efterlämnat,

förutom änka, ett eller flera pensionsberättigade barn, berörda pension

varder förhöjd med 50 procent.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 51.

Med bibehållande af nämnda bestämmelser i reglementet komma vid

genomförande af den af mig föreslagna löneregleringen pensioner och pensionsafgifter

att ökas på följande sätt:

Enligt den

Nu

föreslagna lö-

neregleringen

Pension för änka................................................

.... 200: —

270: —

» » » och barn...............................

.... 300: —

405: —

Pensionsafgift för lärare.....................................

.... 33: 33

45: —

» » lärarinna ............................

.... 16: 67

20: —

» » manlig pensionstagare ....

.... 25: —

33: 75

» » kvinnlig »

.... 12: 50

15: —

Såsom jag nyss nämnt, uttalar centralstyrelsen i sin förevarande framställning

icke någon annan åsikt i pensionsfrågan, än att den nuvarande

proportionen mellan lön och pension åtminstone icke bör försämras. I

ortmyndigheternas i ärendet afgifna yttranden förekomma ej heller andra

uttalanden härutinnan än de förslag beträffande skyldighet att vid

uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten, som jag redan vidrört. Det

torde emellertid vara allmänt erkändt, att de nuvarande pensionerna, 750

kronor för delägare i pensionsinrättningen samt 200 kronor för folkskollärares

änka, icke motsvara behofven. Lika uppenbart synes mig vara, att

den förhöjning af pensionsbeloppen, som med bibehållande af den nuvarande

proportionen mellan lön och pension blir en följd af genomförandet af

den nu tillstyrkta löneregleringen, är synnerligen måttlig. Detta framgår

bland annat vid en jämförelse med de pensioner, som enligt 1905 års

Riksdags beslut och det af Eders Kungl. Maj:t den 30 augusti samma år

fastställda reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt skola utgå till

döfstumlärarpersonalen. Under det att pensionen för manlig folkskollärare

skulle blifva 1,013 kronor, är pensionen för manlig döfstumlärare fastställd

till minst 1,200 kronor och kan genom höjning af delaktighetsbeloppet

uppgå till 1,500 kronor. Pensionen för folkskollärarinna blir visserligen

densamma som minimipensionen för döfstumlärarinna, eller 900 kronor,

men åt den senare kan genom höjning af delaktighetsbeloppet beredas

en pension af 1,200 kronor. Jag skulle därför gärna velat föreslå en

större förhöjning af pensionerna för folkskollärarkåren än till 1,013 kronor

för lärare och 900 kronor för lärarinna, om ej på annat sätt så därigenom

att, såsom förhållandet är med afseende å döfstumlärarpersonalen, skoldistrikten

berättigades att öka delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen.

Men med hänsyn till den ökning af statens bidrag till pensioneringen,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 41

som, på sätt jag strax skall påvisa, ändock påkallas, liar jag måst afstå

därifrån.

För att såvidt möjligt begränsa denna ökning och för att med afseende

å folkskolornas lärarkår tillämpa en princip inom pensionsväsendet,

som alltmera trängt sig fram, har jag, såsom redan i annat sammanhang

af mig omförmälts, ansett nu ifrågavarande lönereglering böra förbindas

med införande af skyldighet för lärarpersonalen att med årlig afgift, utgörande

viss procent af delaktighetsbeloppet, bidraga till sin egen pensionering.

Denna princip har af Riksdagen tillämpats vid de år 1904 beslutade

löneregleringarna för de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas

lärarpersonal, äfvensom vid den af 1905 års lagtima Riksdag

fastställda löneregleringen för rektorer och lektorer vid de tekniska elementarskolorna.

Den har vunnit tillämpning i de af samma Riksdag godkända

grunderna för döfstumlärarpersonalens pensionering; och Riksdagen

har i sin underdåniga skrifvelse angående regleringen af utgifterna under

riksstatens tionde hufvudtitel den 20 maj 1905, jämte det Riksdagen i anledning

af en inom Riksdagen väckt motion angående höjning af de understödsbelopp,

som utgå från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

ifrågasatt, huruvida icke en sådan höjning borde kräfva en höjning

af de från skoldistrikten såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens

utgifter utgående afgifterna, tillika anfört, att det syntes böra tagas under

öfvervägande, huruvida icke jämväl den egentliga folkskolans lärare och

lärarinnor borde, i likhet med hvad som gällde för lärare vid de allmänna

läroverken samt hvad under Riksdagen af Eders Kungl. Maj:t föreslagits

beträffande de vid döfstumskolorna anställda lärarna och lärarinnorna, själfva

bidraga till sin pensionering.

Hvad beträffar beloppet af den pensionsafgift, som sålunda bör åläggas

folkskolans lärare och lärarinnor, torde vara lämpligt, att detta bestämmes

till hälften af skoldistriktens afgift för pensioneringen d. v. s. till 2 1/2 procent

af delaktighetsbeloppet, hvilket ock är samma procentsats, som är

fastställd i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt. Pensionsafgiften

skulle härigenom blifva för folkskollärare 33 kronor 75 öre och för folkskollärarinna

30 kronor.

Äfven en annan bestämmelse, som har samband med pensioneringen,

anser jag böra i sammanhang med löneregleringen införas. Enligt nu

gällande reglemente tillkommer rätt till hel pension hvarje pensionsberättigad

folkskollärare eller folkskollärarinna, då han eller hon uppnått

55 års ålder och räknar 30 tjänstår. Någon skyldighet att vid viss

ålder afgå från tjänsten med pension finnes icke föreskrifven för denna

lärarpersonal. En ändring i detta förhållande, hvilket innebär en olikhet

Bill. till Riksd. Prat, 1906. 1 Smil. 1 Afd. ‘11 Haft. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

mot hvad som i allmänhet gäller beträffande tjänstemän, har föreslagits

uti en del al de i ärendet afgifna utlåtandena. Somliga myndigheter hafva

nämligen hemställt om föreskrift därom, att lärare eller lärarinna, som

uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad

till hel pension, skall vara skyldig att afgå från tjänsten. Äfven jag anser,

att den, som vill komma i åtnjutande af de förbättrade löneförmånerna,

bör åläggas en sådan skyldighet, dock med den modifikation att, därest

vederbörande skolstyrelse finner den ifrågavarande lärarens eller lärarinnans

fortsatta tjänstgöring vara gagnelig för skolan, han eller hon må äfven

efter nämnda tid kvarstå i tjänsten.

Såsom framgår af hvad jag förut anfört, komma de förändrade bestämmelser

med afseende å pensioneringen, som jag ansett mig böra tillstyrka,

att påkalla vissa ändringar i gällande reglemente för folkskollärarnas

pensionsinrättning, hvarom, därest den af mig föreslagna löneregleringen

varder af Eders Kungl. Maj:t godkänd och af Riksdagen bifallen,

Eders Kungl. Maj:t framdeles torde besluta.

Jag har redan antydt, att en höjning af folkskollärarpersonalens löner

och såsom följd däraf en höjning af pensionsbeloppen påfordrar en ökning

af statens bidrag till pensioneringen. På grund af befallning i särskilda nådiga

bref af den 26 augusti 1904 och den 29 september 1905 har direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning verkställt utredning i denna del

af ärendet; och resultatet af denna utredning innehålles i direktionens förut

omförmälda, den 9 januari 1906 dagtecknade utlåtande, för hvilket, såvidt

det sammanhänger med den af mig tillstyrkta löneregleringen, jag anhåller

att nu få redogöra.

Med anledning af framställning från de revisorer, som på grund af

nådigt förordnande granskat folkskollärarnas änke- och pupillkassas förvaltning

och räkenskaper för åren 1900—1902, samt direktionens öfver

folkskollärarnas pensionsinrättning häröfver afgifna utlåtande anbefallde

Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 26 augusti 1904 direktionen,

bland annat, att, sedan vissa statistiska förarbeten utförts, låta genom sakkunnig

person verkställa undersökning af änke- och pupillkassans ekonomiska

ställning för utrönande, om och i hvad mån någon förhöjning af

därifrån utgående pensioner kunde vidtagas, samt att därefter till Eders

Kungl. Maj:t inkomma med det förslag i ämnet, hvartill omständigheterna

kunde föranleda.

\ filare blef, äfvenledes genom nådigt bref den 26 augusti 1904, direktionen

anmodad att inkomma med utredning och förslag, på hvad sätt

och under livilka villkor skolområde, skoldistrikt, skolstyrelse eller annan

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

myndighet, som för sina lärartjänster vore delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning

samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa, kunde, med

bibehållande af nuvarande minsta delaktighetsbelopp, vinna delaktighet

i nämnda pensionsanstalter för ett lönebelopp af högst 2,000 kronor

för lärare och högst 1,600 kronor för lärarinna med skyldighet dels

för den lärare eller lärarinna, som vunnit delaktighet för högre lönebelopp

än 1,000 kronor, att för denna förhöjning själf erlägga en årlig pensionsafgift

med 2 1/2 procent af det belopp utöfver 1,000 kronor, hvarför

delaktighet vunnits, dels ock för vederbörande myndighet att erlägga 5

procent å hela delaktighetsbeloppet.

Sedan därefter centralstyrelsens för Sveriges allmänna folkskollärarförening

förevarande framställning inkommit till Eders Kungl. Maj:t, aflat

Eders Kungl. Maj:t till bemälda direktion den 29 september 1905 ytterligare

ett nådigt bref, däri Eders Kungl. Maj:t, under erinran om dels

Riksdagens nyss omförmälda uttalande dels ock förutberörda bestämmelse

i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt, anbefallde direktionen

att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning angående den ökning

af statsbidragen till folkskollärarnas pensionsinrättning samt till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, som blefve erforderlig, därest lönen i högsta

lönegraden för den ordinarie folkskollärarpersonalen och såsom följd däraf

jämväl det lägsta belopp, efter hvilket skoldistrikt vore förbundet att ingå

i folkskollärarnas pensionsinrättning, bestämdes enligt följande tre alternativ,

nämligen:

1) 1,200 kronor för både lärare och lärarinnor;

2) 1,500 kronor för lärare och 1,200 kronor för lärarinnor; och

3) 1,500 kronor för både lärare och lärarinnor;

och skulle beräkningen verkställas under förutsättning, att den pensionsafgift,

som skoldistrikt vore skyldigt att till pensionsinrättningen erlägga,

fortfarande skulle utgå med 5 procent årligen af delaktighetsbeloppet,

men att därutöfver tjänstinnehafvaren själf skulle erlägga en årlig

pensionsafgift af 2 xf2 procent af samma delaktighetsbelopp. Tillika anbefalldes

direktionen att särskildt för hvart och ett af nyssnämnda alternativ

beräkna den ytterligare ökning af statsbidragen till omförmälda två pensionsanstalter,

som erfordrades, därest skoldistrikten berättigades att, under

enahanda bestämmelser rörande skyldighet för distrikten och tjänstinnehafvarna

att erlägga pensionsafgift, som nyss vore sagdt, i folkskollärarnas

pensionsinrättning vinna delaktighet efter de i nådiga brefvet den 26

augusti 1904 angifna lönebeloppen af 2,000 kronor för lärare och 1,600 kronor

för lärarinna och till följd däraf tjänstinnehafvarna blefve delaktiga i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa efter samma förhöjda delaktighetsbelopp.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

T sitt underdåniga utlåtande den 9 januari 1906 har direktionen förmält,

att, sedan under ledning af filosofie doktorn Hans Tiselius, såsom på

dessa områden speciellt sakkunnig, de i förstberörda nådiga bref den 26

augusti 1904 angifna statistiska förarbetena afslutats, hade de matematiska

utredningarna i afseende å de särskilda uppgifter, som i de nådiga blefven

innehölles, likaledes blifvit af Tiselius utförda, hvarom denne afgifvit tre

vid direktionens skrifvelse fogade skriftliga utlåtanden. På gifven anledning

hade den sålunda gjorda utredningen jämväl omfattat det fall, att

delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning bestämdes till

1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst.

Vidare anför direktionen: Tiselius hade såsom utgångspunkt för de

verkställda beräkningarna tagit förhållandena vid början af år 1905, eller

den tid, hvartill de förberedande undersökningarna framförts, och för

hvilken afslutade räkenskaper förelegat, då hans utlåtanden afgifvits. Resultaten

hade beräknats alternativt efter räntefot af 3 1/2 och 4 procent.

Emot de beräkningar angående delägarnas antal, delaktighetsbeloppen,

pensionsbeloppen, medelpensionsåldern, medelräntan samt värdet af pensionskassornas

passiva och aktiva, som i utlåtandena anfördes, hade direktionen

intet väsentligt att erinra.

Angående de resultat, som beräkningarna lämnat beträffande först

folkskollärarnas pensionsinrättning, vore att bemärka följande. Såsom inledande

moment och utgångspunkt för de olika frågornas besvarande hade

i första hand utförts eu undersökning af pensionsinrättningens nuvarande

ställning, sådan den gestaltade sig enligt nu gällande reglementsbestämmelser

och befintliga faktiska förhållanden. Med räkning efter 31/2 procent

skulle förefinnas en kapitalbrist af 2,613,684 kronor, men med räkning

efter 4 procent ett öfverskott af 461,683 kronor. Om pensionsinrättningens

nuvarande och kommande medel icke kunde förräntas till högre procentsats

än 3 y2, skulle således pensionsinrättningen för att kunna fullgöra sina

förbindelser behöfva ett ytterligare årligt tillskott af 91,479 kronor, hvaremot,

om samma räntesats kunde förutsättas blifva efter 4 procent, ett årligt

öfverskott skulle komma att uppstå af 18,467 kronor.

Sedan direktionen härefter först omnämnt resultatet af den verkställda

utredningen beträffande alternativet, att, med bibehållande af delaktighetsbeloppet

å 1,000 kronor såsom minimum, delaktighet skulle i

pensionsinrättningen kunna vinnas för ett lönebelopp af högst 2,000 kronor

för lärare och högst 1,600 kronor för lärarinna, anmärker direktionen, att

för alla öfriga alternativ, hvarom utredning lämnas, gäller såsom en gemensam

förutsättning, att den årliga pensionsafgift, som skoldistrikten med

flera äro skyldiga att till pensionsinrättningen erlägga, fortfarande skall

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

45

utgå med 5 procent af delaktighetsbeloppet, men att dåratöfver tjänstinneliafvaren

själf skall erlägga en årlig pensionsafgift af 2 72 procent af samma

delaktighetsbelopp.

Direktionen redogör därefter för utredningen i de fall, att delaktigbetsbeloppen

skulle bestämmas till antingen 1,200 kronor både för läraroch

lärarinnetjänster eller 1,500 kronor för lärår- och 1,200 kronor för

lärarinnetjänster eller 1,500 kronor för såväl lärår- som lärarinnetjänster.

Beträffande det alternativet, att delaktighetsbelopp en bestämdes till

1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst, anmärker

direktionen till en början, att detta alternativ skulle innebära en

höjning med 35 procent i delaktighetsbeloppet för lärartjänst och med 20

procent i delaktighetsbeloppet för lärarinnetjänst men fortfarande icke

innefatta medgifvande om förhöjd fakultativ delaktighet.

Härefter anför direktionen vidare:

Såsom af utredningen närmare framginge, skulle vid en dylik anordning

efter räkning med räntefot af Zxl2 procent erfordras ett förböjdt årligt

statsbidrag af 158,471 kronor och vid räkning efter räntefot af 4 procent

ett sådant bidrag af 31,526 kronor.

De beträffande de särskilda alternativen i direktionens skrifvelse angifna

resultaten hade, såsom kalkylerna visade, beräknats med tagen hänsyn till den

vid redogörelsen om pensionsinrättningens nuvarande ställning uppkomna

respektive bristen i pensionsinrättningens årsinkomst af 91,479 kronor vid

beräkningen efter räntesats af 3 72 procent samt öfverskottet i samma

inkomst af 18,467 kronor vid beräkningen efter räntesats af 4 procent.

Kalkylernas anläggande, på sätt som skett, alternativt efter räntefot

af 372 eller 4 procent syntes väl motiveradt, men naturligtvis vore icke

därmed afgjordt, hvilken räntefot som vid beräkningen af pensionsinrättningens

ställning borde väljas; och under alla omständigheter vore det

otvifvelaktigt mycket vanskligt att härom bilda sig en bestämd mening.

A ena sidan både under vissa perioder af de förflutna åren förhållandena

varit sådana, att det icke låtit sig göra att fast placera pensionskassornas

medel efter högre räntesatser än 3,6, 3,65 och 3,7 procent, och till och med

under de senare åren, t. ex. under åren 1903 och 1904, hade de mest betydande

placeringarna icke gjorts till högre än 4 procent, då man ju alltid

sträfvat till att för pensionskassorna erhålla allenast första klassens

säkerheter. Men det borde å andra sidan bemärkas, att medelräntefoten

för folkskollärarnas pensionsinrättnings hela utlåning under år 1904, eller

det sista året, för hvilket densamma ännu kunnat beräknas, utgjorde 4,11

procent och för de senaste fem åren i medeltal äfven utgjort 4,11 procent.

Då härtill komme, att direktionen alltid varit angelägen att såvidt möjligt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

vid låns utgifvande betinga sig ouppsägbarhet i största möjliga utsträckning

— under senare åren äfven för ganska betydande lån under tjugu

år framåt — hvarigenom en viss fasthet i placeringarna kunnat vinnas,

så syntes få antagas, att, om också medelräntan komme att så småningom

nedgå, detta skulle ske jämförelsevis långsamt.

Enligt den af Tiselius verkställda utredningen kunde pensionsinrättningen

för det närvarande jämnt bära sig efter en något lägre räntefot än

4 procent, och man torde kunna antaga, att detta förhållande skulle inträda

vid eu räntefot af cirka 3,9 procent; och syntes då, med hänsyn till

det nyss anförda, beräkningarna med betryggande resultat för en afsevärd

tid framåt lämpligen kunna göras efter en räntefot af 4 procent, dock med

den bestämda restriktionen, att vid beräkning af den höjning i statsbidraget,

hvartill eu ny löne- och pensionsreglering för folkskollärarna kunde

föranleda, det efter beräkningsgrund af 4 procent nu förefintliga årliga

öfvcrskottet i tillgångarna icke finge verka till en sänkning af det tillskott,

som kunde blifva behöfligt. I en ekonomi af så stora dimensioner som

folkskollärarnas pensionsinrättnings kunde väl detta öfverskott i årsinkomst,

som, efter hvad som anförts, uppginge till 18,467 kronor, synas vara af

ringa betydelse, men det borde för ytterligare säkerhets skull få kvarstå

för att motväga sådana risker, som det erbjudit vissa svårigheter att vid

beräkningarna bestämma, men som ändock finge anses hafva en viss betydelse

för den ekonomiska ställningen, exempelvis den årliga ökningen

i antalet ordinarie folkskollärartjänster, hvilken Tiselius lämnat ur räkningen.

Utgående från det nu anförda ansåge direktionen, att med hänsyn

till de resultat, som de verkställda beräkningarna i öfrigt lämnat, man

kunde stanna vid att till grund för ränteberäkningen taga en räntesats af

4 procent, därvid förutsättande, att pensionsinrättningens ställning i närvarande

stund vore sådan, att dess tillgångar jämnt motsvarade dess förpliktelser.

Förhållandet med afseende å erforderlig ökning i eller i visst fall

möjlig minskning i statens bidrag till pensioneringskostnaden skulle, om

det nu befintliga öfverskottet i pensionsinrättningens årliga inkomster af

18,467 kronor således icke toges i beräkning och under de villkor i öfrigt,

för hvilka direktionen förut redogjort, ställa sig på af direktionen för de

särskilda alternativa fallen närmare angifvet sätt. Om delaktighetsbeloppet

bestämdes till 1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst,

vid hvilket fall någon fakultativ delaktighet icke ifrågasatts, skulle

ökadt statsbidrag komma att erfordras till belopp af 49,993 kronor.

Direktionen öfvergår därefter i sitt utlåtande till granskning af de

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

resultat, som ur de gjorda beräkningarna vunnits i afseende å folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, samt anför i sådant hänseende, bland annat:

Såsom naturligt vore, hade äfven för denna kassa undersökningarna i

första hand riktats på den nuvarande ställningen d. v. s. förhållandena

enligt de nu gällande reglementsbestämmelserna och öfriga nu förefintliga

faktiska förhållanden. Såsom man haft anledning att vänta, hade resultatet

visat sig synnerligen gynnsamt. Det hade sammanfattats så, att, då

hänsyn icke toges till det nu utgående statsbidraget, kassan ägde ett öfverskott,

motsvarande en årsränta, som vid beräkning efter 3 V3 procent uppginge

till 78,580 kronor och vid beräkning efter 4 procent till 120,652

kronor, samt att, om det till 63,500 kronor uppgående statsbidraget toges

med i beräkningen, dessa öfverskott motsvarade: vid räkning efter 3x/2

procent en årsränta af 142,906 kronor och vid räkning efter 4 procent en

årsränta af 185,098 kronor. De följande beräkningarna vore i flera fall

utförda allenast efter 3x/2 procent och i hvarje fall utan hänsyn till lärarinnorna

och deras delaktighet, hvilken begagnades i så ytterligt ringa

utsträckning, att någon hänsyn därtill icke borde tagas.

Om änkepensionerna koinme att höjas till 25 procent och barnpensionerna

i samma proportion till 121/2 procent af de nuvarande delaktighetsbeloppen

— hvithet för öfrigt skulle sammanstämma med det

förslag till pensionernas reglering, som af revisorerna utaf änke- och pupillkassans

räkenskaper för åren 1900—1902 åsyftades — skulle, utan att

vare sig högre afgifter, än som för närvarande utginge, behöfde utkräfvas,

eller något ytterligare statsbidrag lämnades, ändock förefinnas ett öfverskott,

motsvarande en årsränta af 73,893 kronor. Först en höjning af

kommande änke- och barnpensioner med 50 procent af de nu utgående

beloppen skulle medtaga ungefärligen hela det efter 3V2 procent beräknade

årliga ränteöfverskottet. Pensionernas belopp skulle blifva: efter 25 procents

förhöjning för änka 250 kronor och för änka med barn 375 kronor

samt efter 50 procents förhöjning för änka 300 kronor och för änka med

barn 450 kronor.

I alla de fall, hvarom undersökning begärts, skulle den höjda pensioneringen

kunna genomföras, utan att statsbidraget behöfde höjas. Pensionsafgifterna

koinme att för manliga delägare i kassan uppgå till följande

belopp: vid delaktighet efter 1,350 kronor till 45 kronor och vid

delaktighet efter 1,200 kronor till 40 kronor. Pensionernas belopp skulle

åter blifva: vid delaktighet efter 1,350 kronor för änka 270 kronor och

för änka med barn 405 kronor samt med delaktighet efter 1,200 kronor

för änka 240 kronor och för änka med barn 360 kronor.

Af det anförda vore uppenbart, att änke- och pupillkassans ställning

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

ägde den styrka, att de därifrån utgående pensionerna kunde i väsentlig

mån förbättras, utan att någon ökning i det till kassan utgående årliga

statsbidraget behöfde ifrågakomma. Eu sådan förbättring åstadkommes

redan genom delaktigbetsbeloppens förhöjning, men det hade blifvit ifrågasatt,

om icke, utan höjning af statsbidraget, eu ytterligare förbättring

skulle kunna vinnas genom ökning af den procent af delaktighetsbeloppet

— för närvarande för änka utan barn 20 procent — med hvilken pensionen

utginge. Af Tiselius i sistnämnda hänseende efter anmodan verkställda

beräkningar gåfve vid handen, att, om delaktighetsbeloppet för alla

blefve 1,350 kronor, ifrågavarande procentsats kunde höjas till 26% utan

att medtaga öfverskottet i årsinkomsterna, hvilket i sådant fall skulle uppgå

till cirka 6,000 kronor. Pensionerna blefve då för ensam änka 360 kronor

och för änka med barn 540 kronor.

Lika med direktionen anser jag, att man vid beräkning af den ökning

af statsbidraget till folkskollärarnas pensionering, som den af mig tillstyrkta

löneregleringen skulle påkalla, kan ■— äfven med iakttagande af

nödig försiktighet — utgå från en räntesats af 4 procent, men att det

öfverskott i pensionsinrättningens årsinkomster, som med en beräkning

efter nämnda räntesats för närvarande skulle förefinnas, icke bör verka

nedsättning i den annars erforderliga höjningen af statsbidraget. Med

dessa utgångspunkter skulle enligt den genom direktionen förebragta utredningen

en höjning af delaktighetsbeloppen till 1,350 kronor för lärartjänst

och 1,200 kronor för lärarinnetjänst påkalla en ökning af statsbidraget

med 49,993 kronor. Hos Riksdagen bör således göras framställning därom,

att det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget: »Bidrag till

folkskollärarnas pensionering», nu 622,873 kronor, måtte ökas med 49,993

kronor, eller till 672,866 kronor.

Hvad folkskollärarnas änke- och pupillkassa beträfiar, så ger den verkställda

utredningen vid handen, att densammas nuvarande ställning är så

gynnsam, att den af mig föreslagna löneregleringen kan genomföras, utan

att någon ökning af det till denna kassa utgående statsbidraget behöfver

begäras. Ja, en sådan ökning skulle icke erfordras, äfven om man i sammanhang

härmed höjde den procent af delaktighetsbeloppet, med hvilken

pensionen nu utgår, från 20 procent för änka utan barn till 26% procent.

Het torde dock måhända vara lämpligast att nu icke vidtaga en sådan

förändring i gällande bestämmelser. Såsom jag förut antydt, kan det

ifrågasättas, om icke i en nära framtid tillfälle bör beredas skoldistrikten

att höja delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning till

vissa högre belopp än de nu föreslagna, hvilket samtidigt skulle medföra

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

en höjning af de från änke- och pupillkassan utgående pensionerna. Genom

den af mig föreslagna löneregleringen komma i alla fall änkepensionerna

att utgå med högre belopp än hvad revisorerna i sin förut omförmälda framställning

åsyftat. Revisorerna hade nämligen, såsom förut nämnts, ifrågasatt

en höjning till 25 procent af nuvarande delaktighetsbeloppet 1,000

kronor, d. v. s. till 250 kronor, under det att enligt mitt förslag pensionen

för änka utan barn kommer alt utgå med 270 kronor.

För "att underlätta bedömandet af den förbättrade ställning med afseende

å löner och pensioner, som genom ett bifall till det af mig nu tillstyrkta

förslaget skulle komma folkskolans lärare och lärarinnor till del,

vill jag slutligen meddela följande öfver sikt, vid hvilken i enlighet med

faktiska förhållandet blifvit förutsatt, att lärarinna i regel icke ingår såsom

delägare i änke- och pupillkassan:

A. Den behållna lönen skulle blifva:

a) under första femårsperioden såsom ordinarie:

för lärare 900 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre (33 kronor

75 öre till pensionsinrättningen och 45 kronor till änke- och pupillkassan)

— 821 kronor 25 öre;

för lärarinna 900 kronor med afdrag af 30 kronor till pensionsinrättningen

— 870 kronor;

b) under andra femårsperioden såsom ordinarie:

för lärare 1,050 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre = .97/ kronor

25 öre;

för lärarinna 1,000 kronor med afdrag af 30 kronor ~ 970 kronor;

c) under tredje femårsperioden såsom ordinarie:

för lärare 1,200 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre = 1,121

kronor 25 öre;

för lärarinna 1,100 kronor med afdrag af 30 kronor = 1,070 kronor;

d) under återstående ordinarie tjänstår:

för lärare 1,350 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre = 1,271

kronor 25 öre;

för lärarinna 1,200 kronor med afdrag af 30 kronor = 1,170 kronor.

B. Den behållna pensionen skulle blifva:

för lärare 1,013 kronor med afdrag af 33 kronor 75 öre till änkeoch

pupillkassan = 979 kronor 25 öre;

för lärarinna 900 kronor.

Bih. till llilcsd. Frot. 190(1. 1 Sami. 1 Af A. 21 Höft.

Slutö/aersikt.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.

Departements- Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånig
hemJtäUan.

bet hemställa, att Eders Kung! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels medgifva vidtagande af sådana ändringar i fråga om aflöningsförhållandena

för de i § 1 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid

folkskolor och småskolor den 1 juni 1900 omnämnda lärarna, att för ordinarie

lärare bestämmes en begynnelselön af minst niohundra kronor och

att storleken af hvart och ett af de tre ålderstilläggen bestämmes

till etthundrafemtio kronor för manlig lärare och etthundra kronor för

kvinnlig;

dels besluta, att i de fall, då bidrag af statsmedel utgår till aflönande

af tjänstledig lärares vikarie, den tjänstledige läraren skall vara skyldig

att af sin lön till vikariens aflöning afstå ett belopp, motsvarande en

fjärdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, äfven om nämnda aflöning

framdeles kommer att höjas;

dels besluta, att lärare, som ingår på den nya löneregleringen, eller

som förordnas, efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall vara skyldig

ej mindre att, så snart han uppnått sextio års ålder och i vederbörlig

ordning förklarats berättigad till hel pension, afgå från tjänsten, vederbörande

skolstyrelse dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och

så länge den pensionsberättigades fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig

för folkskolan, än äfven att såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen

erlägga en årlig afgift, motsvarande två och en half procent af den lön,

för hvilken skoldistriktet med afseende å hans pensionering vunnit delaktighet

i folkskollärarnas pensionsinrättning;

dels medgifva, att, med ändring af nu gällande grunder i fråga om

statsbidrag till aflönande af vissa lärare, följande bestämmelser må blifva

gällande:

1. Till aflönande af hvarje ordinarie lärare vid folkskola, som i årlig

lön åtnjuter, utom husrum och vedbrand eller ersättning därför, minst

niohundra kronor, samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen

lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning

därför, minst sexhundra kronor, äger skoldistrikt, därest läraren

årligen meddelar undervisning i skolan under minst åtta månader eller

34l/2 veckor af året eller under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på

grund af särskilda förhållanden kan medgifva, att af statsmedel bekomma

ett årligt bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren, förutom

husrum och vedbrand eller ersättning därför, åtnjuter, hvithet bidrag dock

ej, utom i här nedan angifna fall, må öfverstiga sexhundra kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

öfver gång sstadgande. Då å innehafvande tjänst före den 1 januari

1901 anställd ordinarie lärare erhåller, förutom husrum och vedbrand, minst

åttahundra kronor samt därtill kofoder in natura enligt äldre bestämmelser

eller till mer än etthundra kronor uppgående ersättning därför, äger skoldistrikt

jämväl, därest läraren årligen meddelar undervisning i skolan under

minst åtta månader eller Sl1/^ veckor af året eller under den kortare tid,

som Kungl. Maj:t. på grund af särskilda förhållanden kan medgifva, att af

statsmedel bekomma ett årligt bidrag af sexhundra kronor.

2. Därest ordinarie lärare vid folkskola i denna egenskap oförvitligt

tjänstgjort under så lång tid, att den årliga lönen för sagda undervisning

skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst ettusen femtio kronor till manlig lärare och minst

ettusen kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag

i förra fallet med sjuhundrafemtio kronor och i senare fallet med

sjuhundra kronor.

8. Har läraren oförvitligt tjänstgjort i folkskola såsom ordinarie ytterligare

så länge, att den årliga lönen för samma undervisning af sådan

anledning skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna

eller ersättning därför, minst ettusen tvåhundra kronor till manlig lärare

och minst ettusen etthundra kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen

erhålla statsbidrag i förra fallet med niohundra kronor och i senare

fallet med åttahundra kronor.

4. Om sådan lärare, som nu är i fråga, oförvitligt tjänstgjort såsom

ordinarie så länge, att den årliga lönen för ofvannämnda undervisning

skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst ettusen trehundrafemtio kronor till manlig lärare och

minst ettusen tvåhundra kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen

erhålla statsbidrag i förra fallet med ettusen femtio kronor och i senare

fallet med niohundra kronor;

dels öka det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med

2.150.000 kronor, eller från dess nuvarande belopp, 6,350,000 kronor, till

8.500.000 kronor;

dels ock öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget

»Bidrag till folkskollärares pensionering», nu 622,873 kronor, med

49,993 kronor till 672,866 kronor.»

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad före
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

dragande departementschefen sålunda hemställt, och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

A. I. Lindhagen.

Stockholm, Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B., 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1906:105 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärare vid folkskolor m. m., dels ock särskilda med föranledan s. 9 i texten
  2. SLU 1906:7 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7 s. 1 i texten