Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om automobiltrafik

24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:70, Med förslag till förordning om automobiltrafik

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

1

N:o 70.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om automobiltrafik; gifven Stockholms slott

den 7 mars 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta Riksdagens

yttrande öfver bilagda förslag till förordning om automobiltrafik; viljande

Kungl. Maj:t, efter emottagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga

pröfningen af samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet

förordna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 35 Häft. (No 70.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 70.

FörsIag
tiii
förordning

om automobiltrafik.

Härmed förordnas som följer:

I Art. Om automoMls beskaffenhet.

1 §•

1. Automobil skall vara försedd med

a) styrinrättning, hvarigenom automobilen snabbt och säkert kan

vika undan och med lätthet vända;

b) två lätt åtkomliga bromsar, af hvilka åtminstone den ena verkar

direkt på drif hjulen eller med dem fast förenad skifva, och hvilka hvar

för sig äro tillräckligt kraftiga att från full fart stanna automobilen inom

en sträcka af tre gånger automobilens längd;

c) lämplig mekanisk anordning för ljudsignaler (signalhorn);

d) anordning, hvarigenom motorn ögonblickligen kan stoppas eller

kopplas från drifhjulen;

e) inrättning, som hindrar automobilen att komma i gång af sig

själf; och

/) om automobilens egen vikt är öfver 250 kilogram, anordning för

backning.

2. Samtliga handtag och andra anordningar för automobilens igångsättning,

manövrering och bromsning skola vara så anbragta, att de icke

kunna förväxlas, och att automobilföraren lätt kan åtkomma dem, utan att

han behöfver flytta sig från sin plats eller vända sin uppmärksamhet från

vägen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

A automobil får ej finnas något, som från förarens plats skymmer

utsikten öfver körbanan.

3. Motorn samt de behållare och rör, som innesluta flytande eller

gasformigt bränsle, skola vara så beskaffade, att de ej kunna orsaka eld

eller explosion.

Motorn får ej utsläppa rök, ånga eller illaluktande gas i sådan grad

eller på sådant sätt, att olägenhet däraf uppkommer. Rör och behållare

skola vara på bästa möjliga sätt skyddade för yttre åverkan.

4. Hjulringarna få ej vara kullriga, såframt de icke äro af mjukt

och elastiskt ämne; de få ej heller hafva tvärlister, framskjutande bulthufvuden

eller andra ojämnheter; dock må vintertid broddning af hjulringarna

eller andra därmed jämförliga åtgärder äga rum.

Hjulringarnas bredd får ej understiga, om automobilens egen vikt är

öfver 750 kg. men ej öfver 1,000 kg., ... 7 cm.

» 1,000 » » » » 2,000 9 cm.

» 2,000 » ,.............12 cm.

Med bredden å elastisk hjulring menas ringens största bredd, då hjulet

år upplyftadt från marken.

II Art. Om besiktningsmän samt om igenkänningsmärke för automobil.

2 §•

För verkställande af besiktning och annan förrättning, hvarom i denna

förordning sägs, skola Konungens befallningshafvande, hvar för sitt lån,

förordna lämpligt antal i motorers konstruktion och skötsel kunniga män.

Konungens befallningshafvande läte en gång vid hvarje års början i

allmänna tidningarna och någon af ortens tidningar, äfvensom i länskungörelserna,

införa uppgift å de personer, som äro i länet antagna till besiktningsmän.

Afgår under året besiktningsman från befattningen, eller

varder ny sådan antagen, skall det tillkännagifvas på enahanda sätt.

3 §•

Infinner sig någon hos besiktningsman med begäran att få undergå

pröfning af sin kännedom om automobils konstruktion, skötsel och manövrering,

skall besiktningsmannen, dår automobil finnes att tillgå, sådan

pröfning verkställa och, om den utfallit tillfredsställande, därom ofördröjligen

meddela bevis.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

4 §•

Automobil får ej tagas i bruk utan att vara, på sätt bär nedan

sägs, försedd med igenkänningsmärke.

Igenkänningsmärket gäller för trafik i hela landet.

5 §•

1 mom. För erhållande af igenkänningsmärke å automobil har automobilens

ägare att hos någon besiktningsman anmäla automobilen till

besiktning.

2 mom. Vid besiktningen skall undersökas, huruvida automobilen

till sin beskaffenhet öfverensstämmer med de i 1 § meddelade bestämmelser

samt jämväl i öfrigt är för sitt ändamål lämplig.

3 mom. Öfver hvad vid besiktningen iakttagits skall besiktningsman

upprätta besiktningsinstrument, hvilket, så fort ske kan och senast

inom fyra dagar efter besiktningens verkställande, i två exemplar insändes

till den Konungens befallningshafvande, som förordnat besiktningsmannen.

Instrumentet skall innehålla beskrifning å automobilen.

4 mom. Befinnes automobilen enligt besiktningsinstrumentet uppfylla

de i 1 § meddelade bestämmelser och jämväl i öfrigt vara för sitt

ändamål lämplig, skall Konungens befallningshafvande tilldela automobilen

igenkänningsmärke.

Bevis om sålunda vidtagen åtgärd och uppgift å igenkänningsmärket

skola tecknas å ena exemplaret af besiktningsinstrumentet, hvilket därefter

öfverlämnas till automobilens ägare.

6 §•

1 mom. Inom hvarje län tilldelas en hvar automobil sitt särskilda

ordningsnummer, hvilket, jämte en gemensam, länet betecknande bokstaf,

utgör automobilens igenkänningsmärke.

Länen betecknas sålunda, att

A utmärker Stockholms stad.

B

C

JD

E

F

G

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

län.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

H utmärker

Kalmar

län.

I

Gottlands

»

K

Blekinge

L

Kristianstads

»

M

Malmöhus

N

Hallands

0

Göteborgs och Bohus »

P

Alfsborgs

R

»

Skaraborgs

»

S

Värmlands

>

T

Örebro

»

U

Västmanlands

w

Kopparbergs

»

X

Gäfleborgs

T

»

V ästernorrlands

»

z

£

Jämtlands

AC

Västerbottens

BD

Norrbottens

>

2 mom.

Igenkänningsmärket skall

å sådan plats, att det lätt faller

i ögonen och utan svårighet kan läsas af den, som befinner sig bakom

fordonet, anbringas på hvit botten med tydliga, svarta eller mörkblå,

minst 8 centimeter höga bokstäfver och siffror med öfverallt minst 10

millimeters stapelbredd samt minst 15 millimeters afstånd mellan bokstaf

och siffra och minst 10 millimeter såväl mellan hvarje siffras och bokstafs

jämlöpande delar som mellan siffrorna inbördes.

III Årt. Om förbud emot automobils användande.

7 §•

1 mom. Föreligger anledning antaga, att automobil till sin beskaffenhet

icke längre uppfyller bestämmelserna i 1 §, eller att automobilen icke

längre är för sitt ändamål lämplig, äger Konungens befallningshafvande

låta genom besiktningsman verkställa förnyad besiktning af automobilen

samt, om besiktningen därtill föranleder, meddela förbud för automobilens

användande.

Sådant förbud må ock meddelas, om automobilen undanhålles besiktningsmannen

för undersökning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

2 mom. Förbud, hvarom i 1 mom. sägs, gäller för hela landet, intill

dess någon Konungens befallningshafvande, efter det besiktningsman

inom länet intygat, att automobilen är i vederbörligt skick, förklarat hinder

för dess användande icke längre föreligga.

IY Art. Om körning- med automoMl.

8 §•

1 mom. Där ej, på sätt nedan sägs, annorlunda förordnats, må

körning med automobil äga rum å hvarje allmän väg, gata eller torgplats.

2 mom. För landet äger Konungens befallningshafvande, där körning

med automobil å viss allmän väg till följd af körbanans ringa bredd eller

annat förhållande kan medföra särskild fara eller olägenhet, meddela förbud

vare sig mot all automobiltrafik å vägen eller mot körning därå med

automobil af viss beskaffenhet.

I stad äfvensom i köping eller municipalsamhälle, där ordningsstadgan

för rikets städer tillämpas, må sådant förbud meddelas i den

ordning, som i nämnda stadga föreskrifves.

9 §.

o

A enskild väg, som allmänneligen befares, vare körning med automobil

tillåten; dock har Konungens befallningshafvande, där vägens ägare

därom gör framställning, att meddela förbud, som i 8 § 2 mom. sägs.

10 §.

Automobil får icke framföras med större hastighet än som motsvarar

i stad, köping och annat tätt bebyggdt samhälle: 20 kilometer under

dagsljus och 15 kilometer vid mörker eller dimma samt

annorstädes: 30 kilometer under dagsljus och 20 kilometer vid

mörker eller dimma; allt i timmen.

Hvad nu är stadgadt afser icke automobil, som begagnas såsom

ambulansvagn eller vid eldfara för brandväsendets räkning.

11 §.

Föreligger för landet anledning att inskränka den enligt 10 § tillåtna

största hastigheten, äger Konungens befallningshafvande meddela särskild

bestämmelse härom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

I stad äfvensom i köping eller municipalsamhälle, där ordningsstadgan

för rikets städer tillämpas, må sådan bestämmelse meddelas i den

ordning, som i nämnda stadga föreskrifves.

12 §.

1 mom. Har förbud, hvarom i 8 § 2 mom. eller 9 § sägs, af

Konungens befallningshafvande meddelats i fråga om viss väg å landet

eller å område, som är att hänföra till stad, men icke är i stadsplanen

intaget, skall beslutet tillkännagifvas medelst uppsättande å lämpligt ställe

vid vägen af anslagstaflor i olika färger och hållande minst 35 centimeter

i höjd och bredd.

Röd anslagstafla utmärker förbud för allt slags automobiltrafik.

Gul anslagstafla utmärker, att allenast automobil af viss beskaffenhet

må å vägen framföras.

Anslagstaflorna skola uppbäras af en minst 2 meter lång stång.

Hvad nu är stadgadt afser icke beslut i fråga om väg inom köpings

eller municipalsamhälles planlagda område.

2 mom. Huruvida jämväl beslut, hvarom i 11 § sägs, skall tillkännagifvas

medelst anslags uppsättande vid den väg, beslutet afser, ankommer

på pröfning af den myndighet, som meddelat detsamma; och skall,

därest tillkännagifvande finnes böra äga rum, vid lämpligt ställe å vägen

uppsättas gul anslagstafla af enahanda storlek och beskaffenhet som de i

1 mom. omförmälda taflor.

3 mom. De beslut, hvarom i 1 eller 2 mom. sägs, skola å anslagstaflan

finnas uppsatta.

4 mom. Kostnaden för uppsättande af anslag, hvarom i denna §

sägs, gäldas af allmänna medel.

13 §.

Automobil må allenast föras af den, som fyllt 18 år, och som med

bevis, utfärdadt af besiktningsman, styrkt sig vara fullt förtrogen med

automobils konstruktion, skötsel och manövrering.

Förare vare skyldig att på vederbörandes anmodan utan onödigt

dröjsmål styrka sin behörighet.

14 §•

1 mom. Under färd skall å hvarje automobil föras å lämplig, lätt

tillgänglig plats skylt med uppgift å ägarens namn och hemvist samt,

då. mörker eller dimma råder, minst en lykta å framsidan, visande

hvitt sken, tillräckligt starkt att upplysa vägen minst 10 meter framför

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 70.

automobilen, och å baksidan en lykta med hvitt sken, som belyser igenkänningsmärket.

2 mom. Vid körning åligger det automobilförare:

att, innan körningen börjar, förvissa sig om, att alla apparater, särskildt

styr- och bromsinrättningar, äro i fullgodt skick och verka säkert;

att tillse, dels att å automobilen finnes vederbörligt igenkänningsmärke,

att märket är så beskaffadt och anbragt, som i denna förordning

är stadgadt, äfvensom att det icke under färden skyles, dels ock att å automobilen

finnes den i 1 mom. härofvan omförmälda skylt och föreskrifvet

antal lyktor, samt att dessa hållas tända enligt gällande bestämmelser;

att å broar och i vägkorsningar samt å sådana ställen, där fiffigare

trafik råder, eller där körbanan ej kan öfverskådas minst 15 meter framför

automobilen, färdas så sakta, att den kan stannas ögonblickligen;

att, när sådant erfordras för att väcka vägfarandes eller gåendes

uppmärksamhet, i tid gifva varningssignal;

att, då ridande eller med dragdjur förspändt åkdon möter eller upphinnes,

iakttaga all möjlig varsamhet och, om djuret visar sig oroligt, icke

färdas förbi, innan den ridande eller åkande lämnats tillfälle att, om han

så önskar, stanna och stiga af eller vidtaga annan åtgärd till förekommande

af olycksfall;

att äfven eljest, då kreatur befinnes i omedelbar närhet af automobilen,

iakttaga den varsamhet, som till förekommande af olycksfall kan

anses erforderlig;

att på anmodan eller tecken af polisman genast stanna och beredvilligt

lämna de upplysningar angående automobilen, som polisman äskar,

äfvensom tillåta denne att afläsa automobilens namnskylt och hastighetsmätare,

där sådan finnes å automobilen anbragt;

att vid sammanstötning eller annan olyckshändelse icke aflägsna sig

från platsen, innan de åtgärder vidtagits, hvartill händelsen skäligen må

föranleda; samt

att, innan föraren lämnar automobilen, stanna motorn och vidtaga

sådan åtgärd, att automobilen ej kan komma i gång af sig själf.

Y Art. Särskilda föreskrifter om yrkesmässig automolbiltraflk.

15 §•

Tillhanda!)ålles allmänheten automobil mot ersättning (yrkesmässig

automobiltrafik), gäller, utöfver bestämmelserna om annan automobiltrafik,

hvad i 16—23 §§ här nedan stadgas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7 0.

9

16 §.

För rättighet att utöfva yrkesmässig automobiltrafik erfordras särskilt

tillstånd af offentlig myndighet.

Tillstånd till regelbunden automobiltrafik mellan särskilda orter meddelas

af Konungens befallningshafvande i det eller de län, där trafiken skall

äga rum. Är fråga om uthyrande af automobil allenast för färd inom viss

stad eller närmaste omnejd, meddelas tillståndet till trafikens utöfvande för

Stockholm af öfverståthållarämbetet, för annan stad, där poliskammare finnes,

af denna, samt för öfriga städer af magistrat eller, där sådan ej finnes,

af stadsstyrelse.

Tillstånd, som afser rättighet att i andra fall än ofvan sagdt är, åt

allmänheten uthyra automobil, sökes hos Konungens befallningshafvande i

det län, där sökanden har sitt hemvist.

17 §•

1 mom. För pröfning af ansökning om tillstånd till utöfvande af

yrkesmässig automobiltrafik må, om anledning därtill förekommer, på sökandens

bekostnad anställas undersökning, huruvida de för trafiken afsedda

gator, vägar och broar äro så beskaffade, att yrkesmässig trafik utan

fara eller särskild olägenhet kan där äga rum, äfvensom beträffande öfriga

förhållanden, som må befinnas inverka på frågan om lämpligheten af sådan

trafik.

2 mom. År fråga om upprättande af regelbunden yrkesmässig trafik

mellan skilda orter, skall Konungens befallningshafvande i ärendet höra

vederbörande vägstyrelse.

18 §.

1 mom. För att få brukas i yrkesmässig trafik skall automobil vara

härför godkänd af den eller de myndigheter, som jämlikt 16 § hafva att

besluta om tillstånd till trafikens utöfvande. I följd häraf skall, innan

trafiken må taga sin början, hos vederbörande myndighet uppgifvas, hvilken

automobil skall för ändamålet användas. Sökes tillståndet till trafikens utöfvande

hos annan myndighet än den Konungens befallningshafvande, som

tilldelat automobilen igenkänningsmärke, skall därjämte företes ej mindre

bevis, att automobilen erhållit sådant märke, än äfven det i 5 § omförmälda

besiktningsinstrument.

Föreligger anledning därtill, må myndighet, hos hvilken tillstånd

till trafikens utöfvande sökts, förordna, att besiktningsman skall före
Bih.

till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 35 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

taga särskild undersökning för utrönande af den uppgifna automobilens.

lämplighet för yrkesmässig trafik.

2 mom. Konungens befallningshafvande äger meddela bestämmelser

i fråga om det högsta antal personer eller största last, som vid hvarje

tillfälle må med automobilen befordras, äfvensom de öfriga föreskrifter,

som för trafiksäkerhetens tryggande må anses erforderliga.

19 §.

1 mom. Under tredje kalenderåret från det, då besiktning af automobil,

som användes i yrkesmässig trafik, senast ägt rum, skall innehafvaren

af tillståndet till trafikens utöfvande hos besiktningsman uppvisa

automobilen till förnyad besiktning för utrönande, huruvida automobilen

fortfarande är i föreskrifvet och lämpligt skick, äfvensom inom en månad,

efter det besiktningen företagits, insända bevis om densamma till den

eller de myndigheter, som godkänt automobilen.

2 mom. Sådan myndighet äger, när helst anledning därtill förekommer,

låta genom besiktningsman undersöka automobilen.

20 §.

Tillstånd till yrkesmässig trafik medför skyldighet för tillståndshafvaren

att ställa sig till efterrättelse den taxa för befordran af personer

eller gods, som kan blifva fastställd, för stad i den ordning 23 § i ordningsstadgan

för rikets städer angifver, samt för landet af Konungens

befallningshafvande.

21 §.

Ej må någon tjänstgöra såsom automobilförare i yrkesmässig trafik

utan tillstånd af den myndighet, som medgifvit trafikens utöfvande, eller,

därest tillstånd därtill af flera myndigheter lämnats, af Konungens befallningshafvande

i det län, där trafiken hufvudsakligen äger rum.

Till sådan automobilförare må endast den antagas, som uppnått 21

års ålder.

Bevis om tillstånd, hvarom i denna § förmäles, skall under trafik

medföras och på anmaning uppvisas för polisman.

22 §.

Rättighet att utöfva yrkesmässig automobiltrafik samt meddeladt

godkännande af härför afsedd automobil äfvensom tillstånd att tjänst
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10. 11

göra såsom förare i sådan trafik kunna återkallas, när helst anledning

därtill förekommer.

23 §.

Hvad i 15—22 §§ är stadgadt afser icke yrkesmässig automobiltrafik,

som för statens räkning bedrifves.

TI Årt. Särskilda föreskrifter angående automoMl, som för tillfälligt

brukande i riket från utlandet införts.

24 §.

1 mom. Innehar någon, som icke har hemvist här i riket, bevis af

svensk konsul eller polismyndighet i det land, där han har hemvist, eller

af konsul, som företräder detta land här i riket, att automobil, som af

honom för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, till sin beskaffenhet

uppfyller de i det främmande landet gällande föreskrifter för

att där få användas i allmän trafik, vare besiktning af automobilen ej af

nöden, utan skall allenast nämnda bevis företes hos polismyndigheten å den

första ort i riket, hvarest automobilen är afsedd att begagnas. Om beviset

är behörigt, tecknar polismyndigheten å beviset meddelande af tillstånd

att i riket bruka automobilen samt tilldelar automobilen igenkänningsmärke.

2 mom. Företes icke bevis, hvarom sagdt är, skall automobilen

underkastas besiktning, på sätt i 5 § 1 mom. föreskrifves. Därest automobilen

enligt intyg af besiktningsmannen befinnes uppfylla de i 1 §

meddelade bestämmelser och jämväl i öfrigt är för sitt ändamål lämplig,

må polismyndigheten tilldela densamma igenkänningsmärke, hvarjämte

å intyget skall tecknas bevis om meddelande af tillstånd att i riket

bruka automobilen.

3 mom. Polismyndigheten skall i särskild! härom förda anteckningar

låta införa namnet såväl å den person, hvilken uppgifves vara

ägare af automobilen, som, därest ägaren icke till riket medföljer, å den

person, som öfver automobilen förfogar, äfvensom dessas yrke och hemvist,

dagen för meddelandet af tillståndet att här i riket bruka automobilen

samt det igenkänningsmärke, som tilldelats automobilen.

4 mom. Igenkänningsmärke, hvarom i denna § förmäles, skall bestå,

utom af särskildt ordningsnummer, af benämningen vare sig i dess helhet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 70.

eller i lämplig förkortning å den ort, där den myndighet, som tilldelar

automobilen märket, har sitt säte.

Märket skall å fordonet anbringas, där så lämpligast utan fordonets

skadande kan ske; och gälle om märkets utseende, hvad ofvan i 5 § 2 mom.

är stadgadt; dock skola dels å märket förekommande bokstäfver och siffror

anbringas med röd färg, dels hvad i nämnda § är föreskrifvet om bokstafvens

höjd och stapelbredd samt afståndet mellan hvarje bokstafs jämnlöpande

delar allenast å ordningsnumret samt begynnelsebokstafven till det

å märket anbragta namnet tillämpas.

Konungens befallningshafvande skall öfvervaka, att märken, hvarom

i denna § sägs, finnas tillgängliga hos polismyndighet, där de kunna antagas

skola förekomma till användning.

5 mom. Bevis om sådant tillstånd, hvarom i denna § förmäles,

skall under trafik medföras och på anmaning uppvisas för polisman.

25 §.

1 mom. Tillstånd att här i riket bruka automobil, hvarom i 24 §

förmäles, gäller allenast för en tid af två månader.

Tillståndets giltighet kan af Konungens befallningshafvande utsträckas

för ytterligare en månad. Bevis härom skall å intyget tecknas.

2 mom. När skälig anledning därtill föreligger, kan tillstånd, hvarom

i denna § sägs, återkallas af en hvar Konungens befallningshafvande, i

hvars län automobilen brukats.

26

Den, som från utlandet färdats i automobil till riket, må, utan

hinder däraf att automobilen icke är försedd med igenkänningsmärke,

fortsätta färden till närmaste ort i riket, där polismyndighet finnes.

TII Art. Föreskrifter i afseende å förordningens efterlefnad.

27 §.

1 mom. Brukas automobil, som ej erhållit igenkänningsmärke, böte

ägaren eller, där automobilen olofligen af någon brukades, sådan brukare

från och med 10 till och med 500 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 70.

Till enahanda ansvar vare den förfallen, som brukar automobil,

för hvars användande, honom veterligen, förbud jämlikt 7 § meddelats.

2 mom. Brukas automobil, som icke öfverensstämmer med de i 1

§ meddelade bestämmelser, skall automobilens förare, där ej brukandet

allenast afsåg framförande af automobil, som under färd skadats, till närmast

lämpliga plats för skadans afhjälpande, samt ej uppenbar fara härmed

var förenad, straffas med böter från och med 10 till och med 200

kronor.

Ägde automobilens ägare vetskap därom, att automobilen icke olverensstämde

med de i 1 § meddelade bestämmelser, \aie, safiamt icke

automobilen olofligen brukades, jämväl ägaren, på sätt om föraren ofvan

sägs, förfallen till ansvar.

Brukades automobilen af någon, som enligt 4 eller 5 § i lagen ansående

ansvarighet för skada i följd af automobiltrafik är till utgifvande af

ersättning för skada förpliktad, skall i ägarens ställe sådan brukare vara

förfallen till ansvar enligt detta moment.

28 §.

1 mom. Anställer någon såsom automobilförare den, som icke är

berättigad att föra automobil, böte från och med 10 till och med 200

kronor.

Till enahanda bot vare den förfallen, som för automobil, utan att

vara därtill berättigad.

2 mom. Föres automobil å väg, gata eller plats, hvarest sadant

icke är tillåtet, böte automobilens förare från och med 10 till och med

200 kronor. .

Förer någon automobil med större hastighet än i hvarje tall år medgifven

och är förseelsen ej straffbar enligt allmänna strafflagen, eller

bryter förare mot föreskrift i 14 § 2 inom., böte likaledes från och med

10 till och med 200 kronor. _

3 mom. Medhafves icke i fall, då sådant enligt 24 eller 24 § 5

mom. är föreskrifvet, under färd med automobil intyg om tillstånd, hvarom

i nämnda §§ förmäles, böte föraren högst 50 kronor.

Lag samma vare om den, som åsidosätter föreskriften i andra stycket

af 13 § och ej är förfallen till ansvar enligt 1 mom. härofvan.

29 §.

1 mom. Utöfvar någon yrkesmässig automobiltrafik utan att vara

därtill berättigad, böte från och med 10 till och med 500 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Är på grund af särskild bestämmelse för viss ort obehörigt utöfvande

af drosktrafik eller liknande rörelse belagdt med ansvar, må ej

sådan bestämmelse i förevarande fall tillämpas.

2 mom. Brukas i yrkesmässig trafik automobil, som ej är för sådan

trafik godkänd, böte föraren från och med 10 till och med 500 kronor.

Skedde brukandet med vetskap af innehafvaren af tillståndet till

trafikens utöfvande, vare denne till enahanda ansvar förfallen.

3 mom. Underlåter innehafvare af tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik

iakttagande af den i 19 § 1 mom. meddelade föreskrift, böte

från och med 10 till och med 200 kronor.

30 §.

De för automobilägare stadgade ansvarsbestämmelser skola äga tillämpning,

i händelse automobilen tillhör någon, som står under förmyndare

eller annan laga målsman, å denne, samt, där automobilen äges af bolag,

förening eller annat samfund eller af stiftelse eller annan sådan inrättning,

å den eller dem, som äga företräda samfundet eller inrättningen. I

fråga om automobil, som tillhör staten eller kommun, skola nämnda ansvarsbestämmelser

gälla förarens närmaste förman. Har denne till förekommande

af förseelse mot förordningen gjort hvad på honom ankommit

och äger i följd åt öfverordnads åtgärd eller vållande förseelse likväl rum,

varde den öfverordnade drabbad af ansvar, som här afses.

Enahanda grunder skola tillämpas jämväl i fråga om ansvar, som

enligt 29 § skall ådömas innehafvare af tillstånd till utöfvande af yrkesmässig

automobil trafik.

31 §.

Brukas automobil, hvarom i 24 § förmäles, utan att tillstånd till

automobilens användande i riket erhållits, eller å tid, då sådant tillstånd

icke längre är gällande, böte brukaren från och med 10 till och med 500

kronor.

Konungens befallningshafvande äger i fall, som i denna § afses, förordna,

att automobilen skall tills vidare af polismyndighet omhändertagas.

32 §.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för utöfvande

af yrkesmässig automobiltrafik utan vederbörligt tillstånd, samma

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

förseelse, skall han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje

gång stämning därför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för

sådan förseelse äro stadgade.

33 §.

Allmän åklagare skall tala å förseelse, hvarom i denna förordning

sägs, ändå att angifvelse därom ej skett; dock må körning med automobil

å enskild väg, där sådant ej är tillåtet, allenast af målsäganden åtalas.

34 §.

Förseelse mot denna förordning åtalas vid polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej

finnes, vid allmän domstol i den ort, där förseelsen skett.

35 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

Vill. Art. Om motorcykel.

36 §.

A motorcykel äro allenast följande i denna stadga meddelade bestämmelser

tillämpliga, nämligen:

1) 1 §, med undantag af 1 mom., punkterna b), c) och f);

2) 8—12 §§ och

3) i tillämpliga delar 14, 27—35 samt 39 §§.

För motorcykel gäller dessutom, att den skall vara försedd med minst

en snabbt och säkert verkande broms, samt att vid mörker tänd lykta

skall fqras å motorcykelns framsida.

A motorcykel tillämpas i öfrigt de föreskrifter, som rörande velociped

äro eller varda för olika orter meddelade och icke strida mot här gifna,

för motorcykel gällande stadganden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 70.

IX. Årt. Öfriga föreskrifter.

37 §.

1 mom. För förrättning, som enligt denna förordning ankommer

på besiktningsman, är han berättigad till ersättning enligt följande taxa:

för besiktning af automobil,

a) som icke förut erhållit igenkänningsmärke,.....kronor 15;

b) som erhållit igenkänningsmärke,......... » 10;

för pröfning enligt 3 §................. » 5.

Uppvisas på en gång två eller flera, en och samma person tillhöriga

automobiler till besiktning, vare besiktningsmannen i intet fall berättigad

till högre ersättning än 10 kronor för besiktningen af hvarje automobil.

Ehvad besiktning kommit till stånd eller till följd af automobilägarens

förvållande ej kunnat verkställas, äger besiktningsmannen, om han

är boende på mer än 2 kilometers afstånd från förrättningsstället, åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning enligt 4 klassen i gällande resereglemente.

1 ersättningen ingår godtgörelse för utfärdande af besiktningsinstrument

eller annat intyg äfvensom för deras öfversändande i föreskrifna fall

till vederbörande myndighet.

2 mom. Ersättning för besiktning gäldas af automobilens ägare;

dock att, där besiktning, som af myndighet jämlikt 7 § anbefallts, icke

föranleder någon som helst inskränkning i rätten att begagna automobilen,

kostnaden härför skall af allmänna medel gäldas. Kan ersättning för besiktning,

som af myndighet anbefallts, icke af ägaren utbekoinmas, gäldas

den af staten.

3 mom. Ersättning för pröfning enligt 3 § gäldas af den, som

pröfningen äskat.

38 §.

Hvarje beslut eller åtgärd af Konungens befallningshafvande enligt

5 § 4 mom. eller 7 § skall genom Konungens befallningshafvandes försorg

för rikets polismyndigheter kungöras, på sätt särskildt förordnas.

39 §.

Emot beslut, som på grund af denna lag meddelas af Konungens

befallningshafvande eller annan myndighet, hvarom i 16 § förmäles, må

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

17

besvär anföras inom tid, som för Överklagande af förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd; dock gäller beslutet, utan hinder

af besvär, till efterrättelse, intill dess annorlunda kan blifva vederbörligen

förordnad t.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1906; och äger densamma

tillämpning jämväl å automobil eller motorcykel, som då är i bruk.

Bill. till Riksd. Prat. 1906.

1 Sand. 1 Afd. 35 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Utdrar/ af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1306.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg och

Bergström.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen

anförde departementschefen, statsrådet Schotte:

På föredragning af hans excellens herr statsministern och chefen

för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t förut denna dag beslutit

aflåta nådig proposition till Riksdagen om förslag till lag angående ansvarighet

för skada i följd af automobiltrafik äfvensom till ändrad lydelse

af 11 kap. 15 § strafflagen, åsyftande strängare ansvarsbestämmelser för

föverdådig framfart med automobil. I det därvid till statsrådsprotokollet

afgifna yttrande har herr statsministern anmärkt, att de bestämmelser,

som utöfver nyssnämnda båda lagförslag erfordrades rörande ordnande af

automobiltrafiken, sammanfattats i ett inom civildepartementet utarbetadt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

19

förslag till förordning i .linnet Till grund för detsamma ligger i hufvudsakliga

delar ett af särskilda kommitterade afgifvet förslag i ämnet. Jag

anhåller nu att få anmäla det inom departementet utarbetade förslaget

äfvensom redogöra för de motiv, som i en eller annan punkt föramedt

mig att afvika från hvad kommitterade i ämnet föreslagit. I öfrigt hänvisar

jag till det af dem afgifna betänkandet, hvilket torde få bifogas ifrågavarande

protokoll.

Kommitterade hade i 2 §, bland annat, föreslagit, att under trafik å

automobil skulle föras apparat, som angåfve och registrerade automobilens

fart i kilometer per timme. Ehuru jag fasthåller vid önskvärdheten däraf,

att en dylik apparat föres å automobil, anser jag mig dock icke böra

förorda, att för närvarande meddelas bestämmelser härom. Enligt hvad

jag inhämtat, tillhandahållas nämligen ännu icke i handeln fullt lämpliga

och tillförlitliga dylika mätare. De nu förefintliga kunna t. ex. väl

angifva, huru stor våglängd tillryggalagts inom en viss tid (t. ex. en

minut), men icke hastigheten i hvarje ögonblick; och de angifva således ej

den maximifart, som i ett visst kort tids moment användts. De gifva ej heller

exakt resultat, i det att detta blifver något olika, om luftringarna å hjulen

äro hardt spända eller icke, och om vägbanans beskaffenhet växlar (snö och

is, lera vid regn o. s. v.). Försök hafva anställts att konstruera hastighetsapparater,

som ringa, när maximi farten öfverskridits, men dessa hafva visat

sig opålitliga och måste jämväl anses mindre lämpliga. 1 hvarje fall kan

behof af en hastighetsmätare icke föreligga för lastautomobiler.

Öfriga i 2 § meddelade bestämmelser har jag lämpligen ansett böra

inflyta i de under art. IV lämnade föreskrifter om körning med automobiler.

Paragrafen har således i sin helhet utgått.

2—6 §§ i det nu föreliggande förslaget öfverensstämma, hvad innehållet

angår, i allt väsentligt med motsvarande paragrafer i det af kommitterade

afgifna förslaget (3—6 samt 9 §§). Bestämmelsen i 6 § 3 mom.

i kommitterades förslag återfinnes bland föreskrifterna i 14 §.

Vidare har jag i 7 § upptagit de af kommitterade föreslagna bestämmelserna

om förbud mot automobils användande (8 §). Däremot har

jag ansett den af kommitterade föreslagna bestämmelsen (7 §) därom, att

automobil, som genom skada, reparation eller eljest undergått förändring

i afseende å de anordningar, hvarom i 1 § stadgas, icke får användas,

förrän besiktningsman efter undersökning meddelat intyg, att au tom obilen

öfverensstämmer med föreskrifterna i nämnda paragraf, böra utgå. Då

det vid laga ansvar är förbjudet att använda automobil, som icke öfverensstämmer

med föreskrifterna i 1 §, synes mig bestämmelsen näppeligen vara

af någon större betydelse. Därtill kommer, att, då öfverträdandet af den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

föreslagna bestämmelsen skulle vara belagdt med ansvar, användande af en

en gång godkänd autoinobil, som sedermera på grund af skada eller eljest

undergått förändring i afseende å de i 1 § stadgade anordningar, alltid

komme att i två hänseenden blifva straffbart, hvilket synes mindre lämpligt.

8—11 §§ äfvensom vissa moment af 12 § ingingo i det till högsta

domstolen i följd af Kungl. Maj-.ts beslut den 26 april 1905 remitterade

förslag till lag i ämnet, hvilket jämte högsta domstolens däröfver afgifna

yttrande finnes bilagdt förberörda denna dag till Riksdagen aflåtna.

proposition. I allt väsentligt äro de nu upptagna bestämmelserna af samma

innehåll som i nyssnämnda förslag. Till 10 § (4 § i det remitterade förslaget)

har, med anledning af därom inom högsta domstolen framkomna

anmärkningar gjorts ett tillägg, hvarigenom de meddelade bestämmelserna

om viss maximifart förklarats icke skola afse autoinobil, som begagnas

såsom ambulansvagn eller vid eldfara för brandväsendets räkning.

Vidare har jag uteslutit den ifrågasatta bestämmelsen om rätt för

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att medgifva, tillstånd till anställande af

automobiltäflan, därvid den eljest stadgade maximifarten skulle kunna öfverskridas.

Mot denna bestämmelse hafva såväl inom högsta domstolen som

äfven af åtskilliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande starka betänkligheter

uttalats. I och för pröfning af olika automobilers konstruktion och hållbarhet

böra distanstäflingar, därvid den författningsenligt gällande hastigheten

icke öfverskrides, vara för våra förhållanden fullt tillräckliga.

Af två ledamöter inom högsta domstolen har ifrågasatts, huruvida

icke undantag från de föreskrifna bestämmelserna om maximifart borde

medgifvas i allmänhet, då automobil användes för militärt ändamål. En

sådan bestämmelse synes mig till sitt innehåll något väl vidtomfattande

och torde i hvarje fall kunna anstå, tills automobiler varda i någon afsevärd

omfattning införda vid armén.

Den nuvarande 12 § i förordningen motsvaras dels af 6 § i det

remitterade förslaget, dels ock af 14 § 4 mom. i kommitterades förslag

äfvensom af en af dem ifrågasatt ändring i väglagen. Mot nyssberörda

paragraf i det remitterade förslaget hafva, på sätt närmare framgår af det

i högsta domstolen förda protokoll öfver lagärenden den 30 oktober 1905,

åtskilliga anmärkningar framkommit, hvilka samtliga i det nu framlagda

förslaget iakttagits. Den viktigaste af dessa rör frågan, huru kostnaden

för uppsättande af de anslag, hvarom uti förevarande lagrum är fråga,

skall gäldas. Med beaktande af hvad mot det remitterade förslaget af

högsta domstolen härutinnan anmärkts, har jag ansett kostnaden härför

alltid böra utgå af allmänna medel.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o W.

21

Bestämmelserna därom, att förbud i afseende å automobiltrafik skola

offentliggöras medelst uppsättande af anslagstaflor i viss färg, hafva tillkommit

på därom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län gjord hemställan. Önskvärd! torde äfven vara, att bestämmelserna

äro så anslagna, att de lätt falla i ögonen och genast kunna till

sitt syftemål uppfattas.

Kommitterade utgingo från den uppfattningen, att, frånsedt yrkesmässig

automobiltrafik, en pröfning af förares kompetens icke skulle erfordras.

Denna bestämmelse har emellertid framkallat gensagor från ett

flertal af Kungl. Maj :ts befallningshafvande. Äfven inom högsta domstolen

har en ledamot däremot uttryckt sina betänkligheter. Vid sådant

förhållande och då skyldigheten att undergå prof väl kan bidraga

till, att endast kompetenta personer komma att fora au to mobiler, samt

således äfven till minskning af uppkommande olycksfall, har jag icke

ansett mig böra vidhålla den af kommitterade företrädda ståndpunkten.

Enligt kommitterades förslag skulle endast vid körning å landet

behöfva iakttagas de särskilda i författningsförslaget uppställda förhållningsregler

för förare af automobil, hvaremot i fråga om städerna sådana borde

meddelas i den ordning, som i ordningsstadgan för rikets städer är stadgad.

På sätt åtskilliga Kungl. Maj:is befallningshafvande anmärkt, synes dock

dessa stadganden lämpligen böra afse äfven städerna.

I fråga om bestämmelserna om yrkesmässig automobiltrafik äro de

förändringar, som jag låtit vidtaga i kommitterades förslag, i allmänhet

endast af redaktionell beskaffenhet. Allenast de i 16 och 17 §§ 2 mom.

vidtagna förändringar (17 och 18 §§ 2 mom. i kommitterades förslag) torde

påkalla en närmare redogörelse.

Till en början har jag ansett det vara af nöden att skilja mellan

tre olika former af yrkesmässig automobiltrafik samt meddela särskilda

föreskrifter för enhvar af dessa i fråga om den myndighet, som har att

meddela tillstånd till trafikens utöfvande. Endast då fråga är om regelbunden

trafik mellan särskilda orter, bör tillstånd därtill meddelas af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det eller de län, där trafiken skall

äga rum. Är däremot trafiken afsedd att utöfvas hufvudsakligen i stad,

och motsvaras den således närmast af droskväsendet, synes mig, i nära

öfverensstämmelse med hvad kommitterade föreslagit, stadsmyndigheternas

tillstånd böra för förevarande fall erfordras. Slutligen kan äfven tänkas

ifrågakommma uthyrande af automobil för längre färder genom skilda

delar af riket. I detta fall torde tillstånd till trafikens utöfvande böra

sökas hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där sökanden har

sitt hemvist.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 70.

I fråga om bestämmelse rörande de stadsmyndigheter, hvilka skola

lämna tillstånd till yrkesmässig automobiltrafiks utöfvande, är vidare en

mindre modifikation vidtagen. Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus

och i Göteborgs och Bohus län har nämligen mot kommittéförslaget i

denna punkt anmärkts, att i stad, där poliskammare finnes, det bör tillkomma

poliskammaren, som utöfvar tillsynen öfver droskväsendet, att äfven

taga befattning med de i staden till allmänhetens förfogande ställda automobiler.

Anmärkningen har synts mig befogad, och har i öfverensstämmelse

därmed bestämmelsen ändrats.

På grund af därom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms

län gjord hemställan har i 17 § 2 mom. föreslagits, att vederbörande

vägstyrelse och ej, såsom kommitterade ifrågasatt, väghållningsskyldige

skulle höras i det i paragrafen behandlade fall. Af Kungl. Maj:ts

bemälde befallningshafvande har anmärkts, dels att det vore öfverflödigt

att höra väghållningsskyldige, dels ock att detta uttryck kunde blifva

föremål för olika tolkning, enär osäkert vore, om därmed afsåges väghållningsskyldige

i hela vägdistriktet eller endast de personer, som underhölle

den till automobiltrafik afsedda vägsträckan.

De i 24—26 §§ meddelade bestämmelser äro affattade i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad därom af kommitterade (31 §) föreslagits.

Dock torde böra omnämnas, att, på därom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Uppsala län gjord hemställan, det nu framlagda förslaget äfven

innehåller bestämmelse, att de automobiler, hvarom fråga är, böra föra särskildt

igenkänningsmärke. Eljest torde, på sätt Kungl. Maj:ts nyssbemälde

befallningshafvande anmärkt, kunna befaras, att de utländingar, som färdas

genom riket, onödigtvis utsättas för obehag i följd af misstanke, att

de göra sig skyldiga till öfverträdelse af föreskrifter om förande af

igenkänningsmärke. Äfven omsorgen om författningens efterlefvande torde

göra en bestämmelse af angifvet innehåll önskvärd.

Då emellertid utländingar torde böra å sina automobiler föra igenkänningsmärke,

som till färg och utseende något afviker från de sedvanliga,

har jag, till förekommande af förväxling och förande af flera olika slag

af dylika märken, icke ansett mig böra bibehålla den af kommitterade

föreslagna bestämmelsen (30 §), att staten och kommuner tillhöriga automobiler

skulle under viss angifven förutsättning vara fritagna från skyldigheten

att föra de vanliga igenkänningsmärkena.

De i förordningen meddelade ansvarsbestämmelser förete mera väsentliga

olikheter från hvad kommitterade därutinnan föreslagit. 1 flera fall

hade ansvaret för förordningens efterlefvande af kommitterade lagts å

ägaren. Dessa bestämmelser hafva synts mig böra modifieras, så att straffet

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

23

i hvarje fall drabbar den verkligt skyldige. Endast för den händelse automobilen

brukas, innan den försetts med igen känn ingsmärke, bör ägaren — under

förutsättning dock att brukandet icke skedde olofligen — ovillkorligen

straffas. Beträffande öfriga i 27 § omförmälda förseelser gäller, att skulden

för förordningens öfverträdande likaväl kan hvila å person, till hvars

begagnande automobilen öfverlåtits, som å ägaren. Dock bör af lätt insedda

skäl icke hvarje brukare af automobil vara ansvarig för ifrågavarande

förseelser, utan har ådömande af kriminellt ansvar gjorts beroende

af enahanda betingelser som inträdande af civil skadeståndsskyldighet

enligt den af herr statsministern denna dag i ämnet föredragna lag.

Vidare hafva vid affattningen af 30 § samma grunder tillämpats som i

fråga om liknande bestämmelser i det jämväl denna dag af chefen för

finansdepartementet föredragna förslaget till lag angående kontroll å ångpannor.

De olikheter, som 32 och 33 §§ förete till skillnad från motsvarande

bestämmelser i kommittéförslaget (16 och 17 §§), äro föranledda af anmärkningar,

som inom högsta domstolen framkommit mot det remitterade

förslaget. Slutligen torde i fråga om ansvarsbestämmelserna böra nämnas,

att jag i åtskilliga fall ansett det af kommitterade föreslagna bötesbeloppet

böra icke obetydligt höjas. Det föreslagna bötesstraffet för öfverskridande

af den i hvarje fall medgifna hastighet, hvarmed automobil må framföras,

torde emellertid vara fullt tillräckligt, i beaktande däraf att detta

lagrum tydligen får en mycket inskränkt tillämpning. I allmänhet lärer

nämligen i förevarande fall ansvar komma att ådömas enligt 11 kap.

15 § strafflagen, enligt hvilket stadgande, sådant detsamma föreslagits,

böter intill 500 kronor skulle kunna ådömas.

Såsom redan berörts, förekommer i 12 § en föreskrift därom, att

uppsättande af anslag skall, där sådant ifrågakommer, gäldas af allmänna

medel. Äfven enligt 37 § 2 mom. kunna vissa utgifter för förordningens

genomförande komma att drabba statsverket. Då kostnaden för länskungörelsernas

tryckning m. in. utgår från det i sjätte hufvudtiteln uppförda

anslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., synas mig

förstberörda utgifter, hvilka föranledas däraf, att de af länsmyndigheterna

utfärdade påbud i fråga om automobiltrafik böra på ett särskildt sätt

bringas till allmänhetens kännedom, lämpligen böra utgå ur detta anslag,

öfriga af förordningens genomförande betingade kostnader äro väl icke af

det slag, att de på grund af sin natur böra utgå ur förenämnda anslag,

men då de säkerligen komma årligen att uppgå till högst obetydliga belopp,

synas mig utan större olägenhet äfven dessa kostnader kunna på enahanda

sätt bestridas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Såsom redan af herr statsministern anförts vid föredragning af

förberörda lagförslag, är det min afsikt att hemställa) att Kungl. Maj:t

ville öfver ifrågavarande författning, hvilken synes mig tillhöra den ekonomiska

lagstiftningens område, infordra Riksdagens yttrande. Frågans vikt

och beskaffenhet gör det nämligen angeläget, att Riksdagen däri yttrar sig.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition

inhämta Riksdagens yttrande öfver det af mig nu framlagda förslag

till förordning om automobiltrafik, med förklarande att Kungl. Ma,j:t

vill, efter emottagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen

af samma förslag och förordna om författnings utfärdande i ämnet.

Hvad föredragande departementschefen i detta

ärende hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade lians Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet

C. G. Edman.

Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1906:47 Utlåtande, i anledning af Kungl. Majt:s proposition med för slag till förordning om automobiltrafik. a1 i texten