Med förslag till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften
1906-03-09 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1906:72, Med förslag till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 72.
1
N:o 72.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående understöd af allmänna medel till
utflyttningar i följd af laga skiften; gifven Stockholms
slott den 9 mars 1906.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning angående understöd
af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Gösta Tamm.
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 37 Käft.
1
2
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 72.
Förslag
till
förordning
angående understöd af allmänna medel
till utflyttningar i följd af laga skiften.
§ 1-
Understöd till utflyttning i följd af laga skifte må, efter det
skiftet blifvit fastställdt, erhållas af allmänna medel utan återbetalningsskyldighet
med belopp, motsvarande hälften af den kostnad, hvartill
utflyttningen blifvit enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad och värderad.
§ 2.
Landtmätare, som förrättat laga skifte, åligger att inom en månad,
efter det han återfått skifteskarta och handlingar, med påskrift å den
förra om fastställelse, till Kungl. Majrts befallningshafvande insända
bestyrkta afskrifter af instrumentet öfver likviden af utflyttningskostnaderna
samt af beviset därom, att skiftet blifvit fastställdt.
§ 3.
Understöd af allmänna medel uppbäres och kvitteras af utflyttande
delägare.
När utflyttande delägare vill lyfta utflyttningsunderstöd af allmänna
medel, skall han därom hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
göra ansökning, hvarvid fogas bevis af häradsskrifvaren i orten, att
sökanden innehar den ägolott, för hvilken utflyttningsunderstöd begäres.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall därefter enligt den i § 1
stadgade grund bestämma understödets belopp och låta utbetala detsamma
utan någon kostnad för jordägaren.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
3
§ 4.
Utflyttande delägare äger att tillgodonjuta en tjugondei af det på
hans ägolott belöpande understöd såsom särskild vedergällning för den
tunga, det besvär ocb de omsorger, hvilka med utflyttningen äro förenade.
Den öfriga delen af understödet tillgodokommer alla i utflyttningskostnaden
deltagande delägare i skifteslaget, på det sätt, att afräkning därför
sker å hela den flyttningskostnad, som för den utflyttande enligt 97
§ skiftesstadgan blifvit bestämd, hvadan endast återstoden utgöres af
delägarne.
Genom denna förordning upphäfvas kungörelsen den 27 september
1861 angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af
laga skiften samt inom Störa Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar,
med däri genom kungörelse den 8 december 1876 gjorda
ändringar, äfvensom kungörelsen den 1 oktober 1875 angående understöd
af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften i Gottlands
län.
Denna förordning träder genast efter utfärdandet i kraft, men skall
icke tillämpas beträffande redan afslutade laga skiften, såvidt ej med
anledning af skiftets återförvisande till förrättningsmaanen ny likvid
af utflyttningskostnaderna erfordras.
4
Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition No 72.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 9 mars 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesért,
friherre MaRKS von WURTEMBERG,
Tamm,
SlDNER,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
42:o.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Tamm anförde härefter.
Uti skrifvelse den 20 maj 1903, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel, har Riksdagen, med anledning af
en inom Riksdagen väckt motion, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes
låta efter nödig utredning utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i 1 § af nådiga kungörelsen den 27 september
1861, angående*!understöd allmänna medel till utflyttningar i följd
af laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar
att beräkningsgrunderna för lämnande af utflyttningsbidrag
utaf allmänna medel vid laga skifte måtte blifva lämpade efter
nu rådande förhållanden.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
Sedan, till följd af särskilda nådiga remisser, underdåniga utlåtanden
häröfver afgifvits den 28 december 1904 af landtmäteristyrelsen
och den 20 juli 1905 af statskontoret, anhåller jag nu att få underställa
detta ärende Kungl. Maj:ts nådiga pröfning. Därvid torde det
tillåtas mig att först i korthet redogöra för äldre stadganden rörande
dylikt utflyttningsbidrag samt för innehållet i de nu gällande föreskrifterna.
Med anledning af Kungl. Maj:ts den 4 maj 1827 utfärdade
nådiga stadga om skiftesverket i riket fann Kungl. Maj:t godt genom
nådiga skrifvelser af samma dag ej mindre till kammarkollegium. och
statskontoret än äfven till öfverdirektörsämbetet vid landtmäteriet i
nåder förordna, dels att de förut beviljade anslag till understöd vid utflyttningar
efter verkställda enskiften i Skåne och Skaraborgs län samt
å Öland skulle, då laga skiften dädanefter verkställdes och utflyttningar
därefter skedde, än vidare, och intilldess annorlunda blefve förordnadt,
utgå, så vidt behofvet fordrade och årligen kunde blifva af nöden, dels
ock att, i afseende å bland annat bestämmandet af detta understöd,
skulle iakttagas, att hemman, af hvad natur och beskaffenhet de vore,
hvilka vid skeende ägoskifte, på sätt i 12 kapitlet 10 § af ofvannämnda
nådiga stadga omförmäldes, erhållit alla sina ägor i ett enda eller högst
tre skiften sammandragna och därvid blifvit underkastade skyldighet
att inom viss tid flytta utur by och att bygga på den erhållna ägolotten,
skulle därtill af för ändamålet anordnade allmänna medel erhålla understöd,
hvilket i förhållande till den större eller mindre kostnad, som
med utflyttningen vore förenad, borde utsättas från ocn med sexton
skiliingar till och med en riksdaler tunnlandet af hemmanets odlade
åker och äng samt från och med trettitvå skiliingar till och med två
riksdaler af den ouppodlade men odlingsbara och såsom inrösningsjord
vid skiftet beräknade, hemmanet tillhöriga jorden, men att, om den utflyttande
skulle vilja uppföra sina hus af brändt eller obrändt tegel eller
af sten, understödets belopp då kunde efter omständigheterna ökas med
hälften eller högst till dubbelt, emot hvad ofvan sagts.
Genom nådiga kungörelsen den 25 juni 1830 angående understöd
af allmänna medel till utflyttningar i följd af verkställda laga skiften
inom riket — med undantag af Skåne, Skaraborgs län och Öland, för
hvilka orter nådiga brefvet den 4 maj 1827 fortfarande skulle äga tilllämpning,
hvilket bref jämväl skulle tillämpas i afseende på de delar
af Kopparbergs län, där storskifte på kronans bekostnad vore eller
blefve verkställd! — stadgades, i 1 §, att för hvarje särskild!- bebvggdt
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
hemman eller hemmansdel, hvars innehafvare, i följd af förrättadt och
fastställdt laga skifte, komme att flytta hela sin åbyggnad nr by och
särskildt bebygga den erhållna ägolotten samt icke undfått sina ägor i
större antal skiften, än efter skiftesstadgan utan underställning till ägodelningsrätt
tillätes, skulle understöd till utflyttningen af allmänna medel,
såsom gåfva, erhållas, hvilket understöd, utan afseende å hemmanets
eller hemmansdelens natur, komme att tills vidare sålunda beräknas och
utgå:
för en hemmansdel, efter förmedling räknadt,
under samt till och med Vie mantal från 50 rdr. till och med 66
rdr. 32 sk.,
däröfver till och med Vs mantal från 66 rdr. 32 sk. till och med
100 rdr.,
däröfver till och med V* mantal från 100 rdr. till och med 133
rdr. 16 sk.,
däröfver till och med V2 mantal från 133 rdr. 16 sk. till och med
166 rdr. 32 sk.,
öfver 1/2 mantal från 166 rdr. 32 sk. till och med 200 rdr., öfver
hvilket sistnämnda belopp understödet icke i något fall finge beviljas;
och borde vid understödets bestämmande afseende fästas å det vid särskilda
trakter af hvarje län å byggnadsmaterialer och dagsverken gängse
olika pris samt andra förekommande omständigheter, hvilka till större
eller mindre kostnad vid utflyttningen kunde föranleda.
I 3 § af nyssnämnda nådiga kungörelse förordnades därjämte, att,
om utflyttande hemmansinnehafvare åtoge sig att uppföra sina hus af
brändt eller obrändt tegel, ler eller sten, hvarom vid skiftet anmälan
af honom borde göras, skulle dessutom, såsom gåfva, särskildt understöd
af allmänna medel, beräknadt till en tredjedel af den del af utfiyttningsunderstödet,
som alla delägarne i skifi.eslaget tillkomme —
eller en fjärdedel af hela utflyttningsunderstödet — honom tilldelas.
Genom nådiga kungörelsen den 25 januari 1833 blef 1 § i 1830
års kungörelse ändrad på det sätt, dels att, under ofvannänmda förutsättning
af flyttning af alla åbyggnader och lagstadgadt högsta antal
skiften, utflyttningsunderstöd af allmänna medel skulle utgå:
för en hemmansdel, efter förmedling räknadt,
under samt till och med Vig mantal från 33 rdr. 16 sk. till och
med 66 rdr. 32 sk.,
däröfver till och med Vs mantal från 50 rdr. till och med 100 rdr.,
däröfver till och med 7< mantal från 66 rdr. 32 sk. till och med
133 rdr. 16 sk.,
7
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o''72.
däröfver till och med V* mantal från 83 rdr. 16 sk. till och med
166 rdr. 32 sk.,
öfver 1!i mantal från 100 rdr. till och med 200 rdr., öfver hvilket
sistnämnda belopp understödet icke i något fall finge beviljas, äfvensom
detsamma icke heller finge öfverstiga den summa, hvartill utflyttningen
blifvit uppskattad, äfven om densamma icke skulle uppgå till det i
hvarje fall för understödet utsatta lägsta belopp; och borde vid understödets
bestämmande afseende fästas vid hufvudsakligen enahanda omständigheter,
som i 1830 års nådiga kungörelse funnes angifna;
och dels att särskildt skattlagd och bebyggd utjord äfven skulle
erhålla ifrågavarande understöd, då den funnes motsvara Vis mantal;
och borde detta understöd bestämmas efter hvad för hemman under
samt till och med Vic mantal vore stadgadt.
I anledning af en af Rikets Ständer gjord framställning om utfärdande
af en förordning, innefattande, enligt vissa af Rikets Ständer
angifna grunder, förenklade föreskrifter rörande villkoren och sättet för
erhållande af understöd utaf allmänna medel till utflyttningar i följd af
laga skiften, utfärdade Kungl. Maj:t, efter vederbörande myndigheters
hörande och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer
föreslagna grunder, den 27 september 1861 den ännu gällande nådiga
kungörelsen angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i
följd af laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar.
Genom denna kungörelse uppliäfdes förberörda
nådiga kungörelse den 25 juni 1830 samt öfriga emot den nya kungörelsen
stridande föreskrifter. I 1861 års kungörelse hafva vissa
ändringar skett genom nådig kungörelse den 8 december 1876. Genom
sålunda gällande bestämmelser är stadgadt:
att för hvarje särskildt bebyggdt hemman eller hemmansdel samt
för utjord, om den för sig är särskildt skattlagd och bebyggd, hvars
innehafvare vid laga skifte eller ock vid sådant storskifte inom
Kopparbergs län, som med bidrag af allmänna medel verkställes, blifvit
ålagdt att utflytta alla sina åbyggnader, skall, när skiftet blifvit fastställdt,
samt därest hemmanet, hemmansdelen eller utjorden ej förut
undergått enskifte eller laga skifte eller ock storskifte jämlikt tredje
punkten i nådiga kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter
i afseende å besuttenhets- och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs
län, understöd till utflyttningen erhållas af allmänna medel, såsom
gåfva, nämligen:
för hemman eller hemmansdel, innehållande, efter förmedling
räknadt,
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
1/
under samt till och med
däröfver till och med V8
däröfver till och med
däröfver till och med
öfver V2 mantal
för utjord
att inom sådant
Yi6 mantal r:mt r:dr
mantal
mantal
mantal
»
2>
»
»
2>
»
2>
2)
2)
75: —
112:50
150: —
187: 50
225: —
75:—:
skifteslag
______ _________ ____________o i Kopparbergs län, där mantalsin
delning
icke äger rum, understödet skall, ehvad hemmanet eller hemmansdelen
är med flera eller färre hus försedd, beräknas till hälften af
hela den uppskattade utflyttningskostnaden, dock ej i något fall utöfver
225 riksdaler.
Härjämte har Kungl. Maj:t, hvad angår understöd af allmänna
medel till utflyttningar i följd af laga skiften å Gottland, genom nådig
kungörelse den 1 oktober 1875 förklarat, att Kungl. Maj:t ville därefter
likasom dittills i särskildt förekommande fall, där utflyttningar i följd
af laga skiften på nämnda ö kunde i anseende till ortens förhållanden
visa sig medföra mer än vanlig kostnad, uppå underdånig hemställan
taga i öfvervägande, huruvida någon förhöjning af det för sådant
ändamål i allmänhet bestämda understöd af statsmedel kunde beviljas
de i utflyttningskostnaden deltagande och särskildt den delägare, hvars
ägolott förut blifvit genom laga skiftesåtgärd utbruten.
Af ofvanstående redogörelse framgår alltså, bland annat:
att, i fråga om utflyttningar i följd af laga skiften i Skåne och
Skaraborgs län äfvensom storskiften i Kopparbergs län, den princip
intill år 1861 tillämpats, att statsbidraget beräknats efter de utflyttande
hemmanens areal i åker, äng och odlingsmark;
att för öfriga delar af riket varit intill nyssnämnda år stadgadt,
att visst penningbelopp, dock växlande från ett bestämdt maximum
till ett jämväl bestämdt minimum för hemman med olika mantal eller
för utjord, skulle vid utflyttningen såsom statsbidrag utgå, dock endast
för så vidt innehafvaren ålagts utflyttning af alla sina åbyggnader;
att genom 1861 års kungörelse detta bidrag blifvit för hela riket,
med nedannämnda undantag, fixeradt till en bestämd summa för viss
kvotdel af hemman eller för utjord, hvilkas innehafvare vid laga skifte
eller vissa storskiften i Kopparbergs län ålagts att utflytta alla åbyggnader;
att,
där inom Kopparbergs län mantalsindelning icke äger rum,
och hemmantalet sålunda icke kan läggas till grund för beräkningen
af statsunderstödet, detta understöd skall beräknas till hälften af hela
utflyttningskostnaden, dock ej öfverstigande en viss summa;
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
att för Gottlands län någon förhöjning af det i allmänhet bestämda
understödet af statsmedel vid utflyttningar kan, under vissa förhållanden,
i nåder beviljas; samt
att statsbidraget vid utflyttningar i följd af laga skiften i de delar
af riket, för hvilka 1830 och 1833 årens kungörelser varit gällande,
sedan år 1830 i allmänhet endast obetydligt höjts samt, under förutsättning
att den utflyttande åtagit sig att uppföra sina byggnader af tegel,
ler eller sten, och det högsta utflyttningsunderstödet af allmänna medel
sålunda beräknats, till och med före år 1861 kunnat med icke obetydligt
belopp öfverstiga det genom 1861 års kungörelse bestämda.
Uti förberörda vid 1903 års riksdag i ämnet väckta motion anförde
motionären efter att hafva redogjort för de uti § 1 af omförmälda
nådiga kungörelse den 27 september 1861 gifna stadganden angående
utflyttningsbidragets bestämmande, följande:
»Emot otidsenligheten i dessa stadganden kunna berättigade anmärkningar
göras. Hemmantalet har aldrig varit någon tillförlitlig
värdemätare för jordegendom, och dess olämplighet såsom sådan har
under årens lopp framträdt allt skarpare, hvarför det ock numera i de
flesta fall öfvergifvits. De oegentligheter och orättvisor, till hvilka det
kan gifva anledning, äro väl kända. Enhvar med landsbygdens förhållanden
förtrogen person är säkerligen i tillfälle att kunna framvisa
talrika fall, där inom samma ort hemman med höga mantal äro mindre
värda än andra med lägre, och snart sagdt oräkneliga exempel på hemman
med lika mantal men betydligt växlande värden. Man kan såsom
en allmängiltig regel fastslå, att storleken af ett hemmans behöfliga
åbyggnad bestämmes af hemmanets afkastning från åker och äng, icke
af dess hemmantal, men då nämnda afkastning i sin ordning är i första
rummet beroende af den odlade eller till äng brukade markens
areal, hvilken kan högst betydligt variera för olika hemman, bör det
vara tydligt, att hemmantalet icke är lämpligt såsom beräkningsgrund
för byggnadsbidrag.
Härtill kan ytterligare läggas, att kostnaderna för utflyttningar
äro beroende dels på de utflyttade husens storlek och beskaffenhet, dels
på afståndet till den nya byggnadsplatsen och terrängens lämplighet
för bebyggande, dels äfven på i orten gällande pris å arbete och materialier,
och man kan väl icke om någon af dessa omständigheter säga,
att den står i inre samband med hemmantalet.
Det är icke svårt att finna en annan, naturlig och därför äfven
rättvisare och bättre beräkningsgrund, nämligen den, att utflyttningshiBih.
till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 37 Käft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
draget bör utgöra en viss andel af den beräknade kostnaden. I åberopade
kungl. kungörelse är denna princip redan erkänd ocli delvis tillämpad,
nämligen vid bestämmande af utflyttningsbidragen efter storskiftena i
Kopparbergs län, där inga hemmantal förekomma. Där stadgas, att bidraget
skall »beräknas till hälften af hela den uppskattade utflyttningskostnaden,
dock ej i något fall utöfver 225 r:dr». Det synes då icke
vara mycket som hindrar att taga steget fullt ut och tillämpa denna
redan erkända princip öfver hela landet.
De bidrag, som enligt åberopade paragraf tillerkännas utflyttande
skiftesdelägare, fastställdes till sin storlek för 42 år sedan. Förhållandena
voro då mycket olika mot nu. Penningens värde var större,
priserna å arbete och materialier vida lägre, och därjämte var den
odlade jordens areal långt mindre än nu, hvarför icke heller så stora
byggnader behöfdes. Tager man skälig hänsyn till dessa ändrade förhållanden,
är det påtagligt, att statsbidraget, från början njuggt tillmätt,
numera måste vara alldeles otillräckligt. Hur litet denna utgift
tynger på statskassan, framgår af den från kungl. statskontoret lämnade
uppgiften, att det af staten lämnade utflyttningsbidraget för hela riket
under år 1901 uppgick till endast 11,401 kronor 97 öre. En med förhållandena
väl förtrogen person har för mig uppgifvit, att inom Kalmar
län utflyttningskostnaden för de vanligen förekommande och ingalunda
öfverflödiga byggnaderna vid ett fjärdedels mantal af medelstorlek bruka
beräknas till 1,000 å 1,200 kronor. För min del tror jag, att summan
behöfver fördubblas, men äfven om man stannar vid det lägsta och
uppenbarligen otillräckliga beloppet af 1,000 kronor, måste man väl
erkänna, att i förhållande härtill det bestämda statsbidraget, 150 kronor,
är för litet. Om kostnaden för flyttningen vore den enda eller hufvudsakliga,
som drabbar skiftesdelägarne, eller om staten bidroge med
någon del af den egentliga skifteskostnaden, ginge det väl ändå an,
men här äger det egendomliga förhållandet rum, att en hel tjänstemannakår,
kommissionslandtmätarne, uteslutande aflönas af den skiftesbehöfvande
och skiftessökande jordägarklassen, inom hvilken de mindre
hemmansägarne med ringa ekonomisk bärkraft utgöra det stora flertalet.
Kan det under sådana förhållanden anses vara för mycket begärdt, att
staten bidrager med halfva kostnaden för utflyttningen?
Det kan väl icke förnekas, att det ligger i statens eget intresse
att påskynda jordens skiftande, ty så länge ägorna äro oskiftade, är det
för innehafvarne omöjligt att skota dem rationellt eller att inlåta sig
på större odlingsföretag, i följd hvaraf stora vidder få ligga'' oodlade,
till skada icke blott för ägarne utan äfven för staten. Exempel på de
11
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 72.
mest olidliga förhållanden i fråga om ägornas läge och splittring kunna
utan svårighet framdragas. Jag skulle kunna namngifva en hemmansägare
i Kalmar län, ägare till 1/, mantal, hvilken har sina ägor spridda
på etthundratre olika ställen och hvilkens ständiga bekymmer det är
att icke glömma att så och skörda några af dessa småbitar. När jordägare
lefva under så besvärliga förhållanden, kan det synas underligt,
att de ej skynda sig att begära laga skifte, men det, som afhåller dem
därifrån, är den stora kostnaden och den ringa hjälp de få af staten.
Kostnaden är i själfva verket så stor, att det fordras en god förtröstan
på egen bärkraft och ganska mycket mod, innan någon vågar trotsa
sina grannars misshag genom att begära laga skifte. Huru förhållandena
äro i Norrland, där hela oskiftade byar hellre säljas till bolagen,
än delägarne våga inlåta sig på ett laga skifte med däraf följande
ekonomisk ruin för många, må här blott antydas.
Inom de flesta delar af landet finnes ännu mycken oskiftad jord.
Af landtmäteristyrelsens underdåniga berättelse för år 1901, tab. 7, ses
dess fördelning på de olika länen, bland hvilka Kopparbergs och Kalmar
intaga den ogynnsammaste ställningen. Skall skiftesverket fortgå lika
sakta som hittills, komma för det förra länet att åtgå omkring 350 år
och för det senare omkring 60 år, innan det blir färdigt. Äfven dessa
siffror tala för behofvet af ett kraftigare understödjande af skiftesverket.»
Riksdagen yttrade i sin förberörda skrifvelse i ämnet, att de i
nådiga kungörelsen den 27 september 1861 fastställda grunder för erhållande
af understöd utaf allmänna medel till utflyttningar i följd af
laga skiften syntes vara otidsenliga och att en lämpligare norm för
detta understöds utgående syntes böra sökas.
Landtmäteristyrelsen har uti sitt förut omförmälda underdåniga
utlåtande anfört följande.
Förslagsanslagen till utflyttningshjälp efter skiften hade utgjort:
för år 1863 69,000 kronor, för hvart och ett af åren 1864—1877
110,000 kronor och från och med år 1878 50,000 kronor årligen.
Af statsmedel hade till sådan hjälp utbetalats:
aren
åren
åren
åren
åren
åren
åren
1863
1868
1873—1877
1878—1882
1883-1887
1888—1892
1893-1897
1867 tillsammans kr.
1872 » »
1,032,923,14 eller i medeltal för år kr. 206,584,62
573,651,48
308.934.00
337,596,46
237.900.00
239.072.14
114,466,6 3
114,730,3 0
61,786,80
67,519,29
47,580,06
47,814,43
22,893,33
12
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 72.
Åt trån rikets samtliga förste landtmätare infordrade uppgifter
å sammanlagda beloppen under hvart och ett af åren 1898 — 1902 af
de i respektive värderingsinstrument beräknade kostnader för utflyttning
vid under samma år fastställda laga skiften framginge, att dessa kostnader
beräknats till:
vid år 1898 fastställda laga skiften
» » 1899 » »
> » 1900 ■» » »
» » 1901 » » >
» » 1902 » » »
kronor 202,390,05
» 147,468,24
> 67,285,15
» 94,501,52
»127,127,50
tillsammans ki-onor 638,772,4 6
eller i medeltal för år kronor 127,754,4 9
Enligt kapitalkontot till rikshufvudboken för nyssnämnda år hade
af det till utflyttningshjälp efter skiften anvisade förslagsanslaget å
50,000 kronor, för ändamålet tagits i anspråk:
år 1898 .................................................................................... kronor 12,788,97
* 1899 .................................................................................... » 19,217,09
» 1900 .................................................................................... » 20,713,07
1 1901 .................................................................................... , 11,401,97
» 1902 ............................................................ > 9,087,6 7
tillsammans kronor 73,208,7 7
eller i medeltal för år kronor 14,641,75
utgörande 29,3 procent af förslagsanslaget och 11,5 procent af
sammanlagda utflyttningskostnaden under sistberörda femårsperiod,
eller, om man antoge, att statsbidraget, såsom vanligen vore fallet, utbetalades
först året efter det laga skiftet blifvit fastställdt, och då statsunderstödet
till utflyttning efter skiften, enligt kapitalkontot till rikshufvudboken,
år 1903 utgjort kronor 16,146,92 samt i sådant bidrag
under åren 1899—1903 utbetalats ett sammanlagdt belopp af 76,566
kronor 72 öre, 12 procent af sammanlagda utflyttningskostnaden i riket
under åren 1898—1902.
rl ill de talande skäl för ändring i nu gällande bestämmelser rörande
understöd af allmänna medel i följd af laga skiften, gående ut på att
utflyttningsunderstödet borde utgöra en viss andel af den beräknade
kostnaden, hvarvid jämväl ifrågasatts, om icke denna andel borde utgå
med hälften, hvilka i jden inom Riksdagen väckta och af Riksdagen till
syftemålet gillade motion framhållits, tilläte sig landtmäteristyrelsen
tillägga följande.
13
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 72.
Då, såsom motionären påvisat, ett hemmans areal i inrösningsjord
— eller kanske rättare dennas vid laga skiftet uppskattade godhet —
finge anses i allmänhet stå i något så när direkt proportion till storleken
och mångfalden af dess åbyggnader och till följd däraf också
till kostnaden för samma byggnaders flyttning, hvilket i de flesta fall
icke kunde sägas om hemmanets mantal, åtminstone inom skilda byalag,
syntes den norm för statsbidragets bestämmande, som intill år, 1861
tillämpats vid utflyttningar i följd af laga skiften i Skåne och Skaraborgs
län samt å Oland äfvensom vissa storskiften i Kopparbergs
län, eller att sådant bidrag skulle beräknas efter de utflyttande hemmanens
areal i inrösningsjord, hafva varit mera rättvis än beräkningen
efter hemmantal.
Förslaget, att utflyttningsbidraget borde utgå med viss andel af
den beräknade kostnaden hade emellertid afgjordt företräde framför
bidragets bestämmande efter areal, emedan sistnämnda norm icke vore
föreskrifven att ligga till grund för beräkning af utflyttningskostnader
vid skiften, utan dessa kostnader enligt skiftesstadgan skulle, med ledning
af i orten gängse pris på dagsverken och materialier, värderas i penningar,
hvilket ganska noga läte sig verkställa.
Landtmäteristyrelsen tilläte sig vidare framhålla, att det icke kunde
vara förenligt med billighet och rättvisa, att endast det hemman eller
den utjord, hvars innehafvare fått sig ålagdt att utflytta alla sina åbyggnader,
skulle komma i åtnjutande af statsunderstöd. Styrelsen hölle före,
att sådant understöd borde tillkomma alla hemman eller utjord ar, som
utflyttade, utan afseende å om utflyttningen omfattade större eller mindre
del af åbyggnaderna; hvarjämte den omständigheten, huruvida utflyttning
blifvit en delägare ålagd eller han, för beredande af lämpligt skifte
för sig och öfriga delägare, frivilligt åtagit sig att utflytta, enligt styrelsens
förmenande, icke borde vara afgörande på frågan, om utflyttningsbidrag
af allmänna medel borde lämnas.
Hvad anginge storleken af statsbidraget instämde styrelsen med
motionären däruti, att bidraget icke borde bestämmas till lägre belopp
än halfva kostnaden för utflyttningen. Med åberopande af hvad i motionen
anförts ville landtmäteristyrelsen till stöd härför tillika i underdånighet
framhålla:
att i den ojämförligt största delen af riket det efter visst mantal
beräknade statsbidraget icke nämnvärdt höjts, efter det sådant bidrag
för nära tre ijärdedels sekel sedan första gången beviljades — och detta
oaktadt kostnaderna för utflyttningar, till följd af penningvärdets sjun
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
kände och däraf föranledda högre pris å materialier och dagsverken,
under tiden mångdubbelt stigit;
att bidraget under senare år utgått med jämförelsevis obetydligt
belopp;
att det af Riksdagen för ifrågavarande ändamål anvisade förslagsanslag
icke väsentligen understege halfva kostnaden för samtliga utflyttningar
vid laga skiften inom riket, samt
att, då antalet laga skiften i riket vore i nedgåeude, landtmäteristyrelsen
hölle före, att statens årliga bidrag till utflyttningar, om det
komrne att utgå efter nu föreslagna grund inom icke synnerligen aflägsen
tid skulle komma att i genomsnitt nedgå till eller understiga
det nuvarande förslagsanslaget å 50,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anför dt har landtmäteristyrelsen
— med upplysning att arbetena vid de i 1 § af nådiga kungörelsen
den 27 september 1861 omförmälda storskiften inom Kopparbergs
län, som med bidrag af allmänna medel skolat verkställas, blifvit fullbordade
under år 1894, samt att de understöd af allmänna medel till
utflyttningar inom Gottlands län, hvilka beviljats på grund af nådiga
kungörelsen den 1 oktober 1875, icke uppgått till så höga belopp, att
sammanlagda statsbidraget därigenom någonsin belöpt sig till hälften
af utflyttningskostnaden — i underdånighet hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att 1 § i nådiga kungörelsen den 27
september 1861 måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»För hvarje särskildt bebyggdt hemman eller hemmansdel samt för
utjord, om den för sig är särskildt skattlagd och bebyggd, hvars innehafvare
till följd af laga skifte åligger att utflytta sina åbyggnader eller
någon del af dem, skall, när skiftet blifvit fastställdt, samt därest hemmanet,
hemmansdelen eller utj orden ej förut undergått enskifte eller
laga skifte eller ock storskifte jämlikt tredje punkten i kungl. kungörelsen
den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i afseende å besuttenhets-
och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län, understöd till utflyttningen
erhållas af allmänna medel, såsom gåfva, med belopp, motsvarande
hälften af den kostnad, hvartill utflyttningen blifvit af skiftesmannen
och gode männen enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad och
värderad.»
Uti sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande har statskontoret
anfört, att statskontoret, i likhet med landtmäteristyrelsen hölle före,
att utflyttningsbidragets beräknande efter hemmantalet icke kunde anses
med rättvisa öfverensstämmande. De belopp, som i nådiga kungörelsen
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
den 27 september 1861 i enlighet med denna norm fastställts, vore
också uppenbarligen numera alltför låga för att statsbidraget skulle
kunna på något mera verksamt sätt underlätta eller befordra utflyttningar.
Statskontoret hade därför intet att erinra mot det framställda
förslaget därom, att utflyttningsbidraget skulle bestämmas till viss kvotdel
af den utaf skiftesmannen och gode männen enligt 97 § skiftesstadgan
uppskattade utflyttningskostnaden. Om denna princip godkändes,
syntes icke heller något vara att invända mot landtmäteristyrelsens
förslag, att bidrag skulle utgå, äfven om vederbörandes åbyggnader
endast till en del utflyttades.
Af den utredning i ärendet, landtmäteristyrelsen verkställt, framginge,
att, om statbidraget, såsom föreslaget blifvit, bestämdes till så
hög kvotdel som hälften af den uppskattade utflyttningskostnaden, detta
skulle innebära en högst betydande ökning i jämförelse med det nu
utgående bidraget af allmänna medel. Då emellertid samma utredning
— hvilken statskontoret för sin del ville komplettera genom meddelandet,
att statsverkets utgifter för ifrågavarande ändamål under år 1904
utgjort 16,250 kronor 13 öre — gåfve vid handen, att statsbidragen
till utflyttningar vid laga skiften inom riket allt sedan 1860-talet undergått
en stark successiv minskning, samt att, om statsverket under
femårsperioden 1898—1902 skulle hafva bidragit med hälften af hela
den uppskattade utflyttningskostnaden, det för ändamålet anvisade förslagsanslag
å 50,000 kronor icke kommit att öfverskridas med mer än
omkring 15,000 kronor om året, ansåge statskontoret, att den kostnad
för staten, som af det föreliggande förslaget skulle föranledas, icke
skulle komma att blifva så hög, att iir sådan synpunkt någon nedsättning
i det föreslagna statsbidragets belopp kunde anses nödig.
Landtmäteristyrelsen hade, enligt hvad statskontoret vidare anfört,
enär antalet laga stiften i riket vore i nedgående, beräknat, att statens
årliga bidrag till utflyttningar, om det komme att utgå efter nu föreslagen
grund, inom icke synnerligen aflägsen tid skulle komma att i
genomsnitt nedgå till eller understiga det nuvarande förslagsanslaget.
Statskontoret ansåge emellertid, att för närvarande erfordrades en höjning
i anslaget, hvilken, om nyssnämnda för åren 1898—1902 inhämtade
uppgifter lades till grund för beräkningen, borde utgöra 15,000
kronor. Men då det syntes icke vara osannolikt, att, just till följd af
statsbidragets väsentliga ökning, utflyttningar i sammanhang med laga
skiften hädanefter komme att äga rum i något större utsträckning än
hittills, ansåge statskontoret rådligast att ifrågavarande förslagsanslag
erhölle ytterligare någon förhöjning, t. ex. till 75,000 kronor.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
Slutligen har statskontoret i underdånighet framhållit, att, i händelse
den af landtmäteristyrelsen sålunda föreslagna ändringen i § 1 af
ofvanberörda nådiga kungörelse blefve genomförd, ändringar borde
vidtagas äfven i vissa andra delar af kungörelsen.
Af den utredning i ämnet, som sålunda åstadkommits, finner jag
framgå, att en ändring i de nu gällande bestämmelserna i fråga om
understöd af statsmedel till utflyttningar i följd af laga skiften är af
behofvet påkallad, och anser jag mig på de skäl, som i det föregående
blifvit anförda, böra tillstyrka förslaget, att detta ^flyttningsbidrag
bestämmes till hälften af den uppskattade utflyttningskostnaden.
Det har emellertid synts mig önskvärdt, att de uti ifrågavarande
kungörelse innefattade stadganden måtte för att komma i bättre öfverensstämmelse
med gällande skiftesstadga och i större grad motsvara förhållandena
undergå en något mer genomgripande omarbetning, än som
här ofvan ifrågasatts. Sålunda synes det, som om tillräcklig anledning
icke funnes, hvarför icke staten bör lämna bidrag till utflyttningar,
likaväl som vid laga skifte, som första gången öfvergår by eller hemman,
jämväl vid sådant laga skifte, som enligt 3 § 2 mom. af skiftesstadgan
i visst fall kan företagas till rubbning af förut verkställdt laga skifte.
Därjämte håller jag före, att då mantalet numera till stor del förlorat
sin betydelse, samt fastigheter för jordbruksändamål i våra dagar ofta
uppstå genom jordafsönbring, utflyttningsbidrag bör lämnas af staten
äfven till fastigheter af sistnämnda slag, då de enligt 83 § skiftesstadgan
vid skifte flyttas till annan plats inom skifteslaget. Äfven den omständigheten,
att hemman undergått storskifte jämlikt 3:dje punkten i nådiga
kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i afseende
på besuttenhets- och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län, och således
till väsentlig del med understöd af allmänna medel, synes, vid det förhållande
att storskiftena i Kopparbergs län i viss mån böra likställas
med afvittringen i de norrländska länen, icke vara tillräckligt skäl att
undandraga sådana hemman bidrag af statsmedel vid utflyttningar efter
laga skiften.
Statsbidragets höjning till hälften af utflyttningskostnaden synes
mig äfven påkalla en annan ändring i författningens bestämmelser.
För närvarande tilldelas, enligt § 4 uti knngörelsen af år 1861, en
fjärdedel af statsbidraget den utflyttande såsom särskild vedergällningför
de med utflyttningen förenade besvär och omsorger. Denna andel
skulle enligt min mening efter bidragets höjning blifva för hög. Då
samtliga skiftesdelägarne enligt 97 § skiftesstadgan bidraga till gäldande
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
af utflyttningskostnaderna, synes det mig vara af vikt, att statsbidraget
till allra största delen kommer skifteslagets samtliga delägare till godo,
och den del däraf, som bör särskildt tillkomma den utflyttande, torde,
med ledning af hittills vunnen erfarenhet om utflyttningskostnadernas
belopp, lämpligen kunna bestämmas till en tjugondel.
På grund af hvad jag sålunda anfört, finner jag mig böra tillstyrka,
att ifrågavarande kungörelse af den 27 september 1861 med
däri genom kungörelsen den 8 december 1876 gjorda ändringar måtte
upphäfvas och ny författning i ämnet utfärdas, Då landtmäteristyrelsen
upplyst, att de understöd af allmänna medel till utflyttningar inom
Gottlands län, hvilka beviljats på grund af nådiga kungörelsen den 1
oktober 1875, icke någonsin uppgått till hälften af utflyttningskostnaden,
torde äfven denna kungörelse saklöst kunna upphäfvas. Jag tillåter
mig därjämte erinra, att de i 1861 års kungörelse omförmälda storskiftesförrättningar
inom Kopparbergs län numera, enligt hvad landtmäteristyrelsen
meddelat, afslutats.
Hvad beträffar den af statskontoret ifrågasatta böjningen uti beloppet
af det för ändamålet i riksstaten uppförda förslagsanslag a 50,000
kronor, kan jag icke finna densamma vara, åtminstone för närvarande,
med nödvändighet påkallad. Såsom af landtmäteristyrelsens redogörelse
för de vid laga skiften under åren 1898—1902 beräknade utflyttningskostnaderna
framgår, hafva dessa upptagits till i medeltal 127,754 kronor
49 öre, hvaraf hälften utgör 63,877 kronor 25 öre. Då laga skiftesförrättningarna
naturligen komma att, såsom landtmäteristyrelsen jämväl
framhållit, fortfarande småningom minskas i antal, blifver också behofvet
af statsbidrag till utflyttningskostnaderna småningom allt mindre. . Det
kan ju visserligen inträffa att tillfälligtvis ett ökadt antal laga skiften
kommer att verkställas under den närmaste tiden till följd af de ökade
förmåner, som ett bifall till förevarande förslag skulle medföra för skiftesdelägarna,
men det torde icke nu kunna beräknas, i hvad mån en sådan
inverkan kommer att göra sig märkbar. De anledningar, som öfva
inflytande på antalet och omfattningen af de under ett visst år verkställda
laga skiften, äro nämligen af mångahanda art. Liksom utgifterna
från ifrågavarande anslag hittills växlat ganska betydligt för olika, nära
hvarandra liggande år, kommer antagligen en dylik växling äfven framdeles
att äga rum. Om ock en tillfällig ökning skulle inträda, blifver
den säkerligen af ganska snart öfvergående natur. Därjämte är att
märka, att, då en laga skiftesförrättning vanligtvis drager rätt lång tid,
innan den vinner fastställelse, det i hvarje fall icke torde kunna beräknas,
Bih. till Biksd. Prut. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 37 Häft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
att det ökade antal laga skiften, som tilläfventyrs må föranledas af en
ökning i utflyttningsbidraget af statsmedel, kan hafva till följd afsevärdt
ökade anspråk på dylikt statsbidrag redan under år 1907.
På summan af det erforderliga årliga statsbidraget torde de
af mig förut föreslagna utvidgningarna af rätten till utflyttningsunderstöd
af statsmedel näppeligen komma att utöfva någon afsevärd inverkan.
Härefter uppläste föredragande departementschefen ett i öfverensstämmelse
med de af honom sålunda uttalade åsikter upprättadt förslag
till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar
i följd af laga skiften; och hemställde departementschefen, att detta
förslag måtte genom nådig proposition för Riksdagen till antagande
framläggas.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla; och skulle nådig proposition i ämnet
af den lydelse, bilagan .... vid detta protokoll utvisar,
till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Beinh. II. J. Budbeck.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1906:177 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i föl s. 17 i texten
- SLU 1906:13 Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13 s. 1 i texten