Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften

1906-03-09 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:72, Med förslag till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 72.

1

N:o 72.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående understöd af allmänna medel till

utflyttningar i följd af laga skiften; gifven Stockholms

slott den 9 mars 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning angående understöd

af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Gösta Tamm.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 37 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 72.

Förslag
till
förordning

angående understöd af allmänna medel

till utflyttningar i följd af laga skiften.

§ 1-

Understöd till utflyttning i följd af laga skifte må, efter det

skiftet blifvit fastställdt, erhållas af allmänna medel utan återbetalningsskyldighet

med belopp, motsvarande hälften af den kostnad, hvartill

utflyttningen blifvit enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad och värderad.

§ 2.

Landtmätare, som förrättat laga skifte, åligger att inom en månad,

efter det han återfått skifteskarta och handlingar, med påskrift å den

förra om fastställelse, till Kungl. Majrts befallningshafvande insända

bestyrkta afskrifter af instrumentet öfver likviden af utflyttningskostnaderna

samt af beviset därom, att skiftet blifvit fastställdt.

§ 3.

Understöd af allmänna medel uppbäres och kvitteras af utflyttande

delägare.

När utflyttande delägare vill lyfta utflyttningsunderstöd af allmänna

medel, skall han därom hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

göra ansökning, hvarvid fogas bevis af häradsskrifvaren i orten, att

sökanden innehar den ägolott, för hvilken utflyttningsunderstöd begäres.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall därefter enligt den i § 1

stadgade grund bestämma understödets belopp och låta utbetala detsamma

utan någon kostnad för jordägaren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

3

§ 4.

Utflyttande delägare äger att tillgodonjuta en tjugondei af det på

hans ägolott belöpande understöd såsom särskild vedergällning för den

tunga, det besvär ocb de omsorger, hvilka med utflyttningen äro förenade.

Den öfriga delen af understödet tillgodokommer alla i utflyttningskostnaden

deltagande delägare i skifteslaget, på det sätt, att afräkning därför

sker å hela den flyttningskostnad, som för den utflyttande enligt 97

§ skiftesstadgan blifvit bestämd, hvadan endast återstoden utgöres af

delägarne.

Genom denna förordning upphäfvas kungörelsen den 27 september

1861 angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af

laga skiften samt inom Störa Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar,

med däri genom kungörelse den 8 december 1876 gjorda

ändringar, äfvensom kungörelsen den 1 oktober 1875 angående understöd

af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften i Gottlands

län.

Denna förordning träder genast efter utfärdandet i kraft, men skall

icke tillämpas beträffande redan afslutade laga skiften, såvidt ej med

anledning af skiftets återförvisande till förrättningsmaanen ny likvid

af utflyttningskostnaderna erfordras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition No 72.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 9 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre MaRKS von WURTEMBERG,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

42:o.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Tamm anförde härefter.

Uti skrifvelse den 20 maj 1903, angående regleringen af utgifterna

under riksstatens nionde hufvudtitel, har Riksdagen, med anledning af

en inom Riksdagen väckt motion, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes

låta efter nödig utredning utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring i 1 § af nådiga kungörelsen den 27 september

1861, angående*!understöd allmänna medel till utflyttningar i följd

af laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar

att beräkningsgrunderna för lämnande af utflyttningsbidrag

utaf allmänna medel vid laga skifte måtte blifva lämpade efter

nu rådande förhållanden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

Sedan, till följd af särskilda nådiga remisser, underdåniga utlåtanden

häröfver afgifvits den 28 december 1904 af landtmäteristyrelsen

och den 20 juli 1905 af statskontoret, anhåller jag nu att få underställa

detta ärende Kungl. Maj:ts nådiga pröfning. Därvid torde det

tillåtas mig att först i korthet redogöra för äldre stadganden rörande

dylikt utflyttningsbidrag samt för innehållet i de nu gällande föreskrifterna.

Med anledning af Kungl. Maj:ts den 4 maj 1827 utfärdade

nådiga stadga om skiftesverket i riket fann Kungl. Maj:t godt genom

nådiga skrifvelser af samma dag ej mindre till kammarkollegium. och

statskontoret än äfven till öfverdirektörsämbetet vid landtmäteriet i

nåder förordna, dels att de förut beviljade anslag till understöd vid utflyttningar

efter verkställda enskiften i Skåne och Skaraborgs län samt

å Öland skulle, då laga skiften dädanefter verkställdes och utflyttningar

därefter skedde, än vidare, och intilldess annorlunda blefve förordnadt,

utgå, så vidt behofvet fordrade och årligen kunde blifva af nöden, dels

ock att, i afseende å bland annat bestämmandet af detta understöd,

skulle iakttagas, att hemman, af hvad natur och beskaffenhet de vore,

hvilka vid skeende ägoskifte, på sätt i 12 kapitlet 10 § af ofvannämnda

nådiga stadga omförmäldes, erhållit alla sina ägor i ett enda eller högst

tre skiften sammandragna och därvid blifvit underkastade skyldighet

att inom viss tid flytta utur by och att bygga på den erhållna ägolotten,

skulle därtill af för ändamålet anordnade allmänna medel erhålla understöd,

hvilket i förhållande till den större eller mindre kostnad, som

med utflyttningen vore förenad, borde utsättas från ocn med sexton

skiliingar till och med en riksdaler tunnlandet af hemmanets odlade

åker och äng samt från och med trettitvå skiliingar till och med två

riksdaler af den ouppodlade men odlingsbara och såsom inrösningsjord

vid skiftet beräknade, hemmanet tillhöriga jorden, men att, om den utflyttande

skulle vilja uppföra sina hus af brändt eller obrändt tegel eller

af sten, understödets belopp då kunde efter omständigheterna ökas med

hälften eller högst till dubbelt, emot hvad ofvan sagts.

Genom nådiga kungörelsen den 25 juni 1830 angående understöd

af allmänna medel till utflyttningar i följd af verkställda laga skiften

inom riket — med undantag af Skåne, Skaraborgs län och Öland, för

hvilka orter nådiga brefvet den 4 maj 1827 fortfarande skulle äga tilllämpning,

hvilket bref jämväl skulle tillämpas i afseende på de delar

af Kopparbergs län, där storskifte på kronans bekostnad vore eller

blefve verkställd! — stadgades, i 1 §, att för hvarje särskild!- bebvggdt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

hemman eller hemmansdel, hvars innehafvare, i följd af förrättadt och

fastställdt laga skifte, komme att flytta hela sin åbyggnad nr by och

särskildt bebygga den erhållna ägolotten samt icke undfått sina ägor i

större antal skiften, än efter skiftesstadgan utan underställning till ägodelningsrätt

tillätes, skulle understöd till utflyttningen af allmänna medel,

såsom gåfva, erhållas, hvilket understöd, utan afseende å hemmanets

eller hemmansdelens natur, komme att tills vidare sålunda beräknas och

utgå:

för en hemmansdel, efter förmedling räknadt,

under samt till och med Vie mantal från 50 rdr. till och med 66

rdr. 32 sk.,

däröfver till och med Vs mantal från 66 rdr. 32 sk. till och med

100 rdr.,

däröfver till och med V* mantal från 100 rdr. till och med 133

rdr. 16 sk.,

däröfver till och med V2 mantal från 133 rdr. 16 sk. till och med

166 rdr. 32 sk.,

öfver 1/2 mantal från 166 rdr. 32 sk. till och med 200 rdr., öfver

hvilket sistnämnda belopp understödet icke i något fall finge beviljas;

och borde vid understödets bestämmande afseende fästas å det vid särskilda

trakter af hvarje län å byggnadsmaterialer och dagsverken gängse

olika pris samt andra förekommande omständigheter, hvilka till större

eller mindre kostnad vid utflyttningen kunde föranleda.

I 3 § af nyssnämnda nådiga kungörelse förordnades därjämte, att,

om utflyttande hemmansinnehafvare åtoge sig att uppföra sina hus af

brändt eller obrändt tegel, ler eller sten, hvarom vid skiftet anmälan

af honom borde göras, skulle dessutom, såsom gåfva, särskildt understöd

af allmänna medel, beräknadt till en tredjedel af den del af utfiyttningsunderstödet,

som alla delägarne i skifi.eslaget tillkomme —

eller en fjärdedel af hela utflyttningsunderstödet — honom tilldelas.

Genom nådiga kungörelsen den 25 januari 1833 blef 1 § i 1830

års kungörelse ändrad på det sätt, dels att, under ofvannänmda förutsättning

af flyttning af alla åbyggnader och lagstadgadt högsta antal

skiften, utflyttningsunderstöd af allmänna medel skulle utgå:

för en hemmansdel, efter förmedling räknadt,

under samt till och med Vig mantal från 33 rdr. 16 sk. till och

med 66 rdr. 32 sk.,

däröfver till och med Vs mantal från 50 rdr. till och med 100 rdr.,

däröfver till och med 7< mantal från 66 rdr. 32 sk. till och med

133 rdr. 16 sk.,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o''72.

däröfver till och med V* mantal från 83 rdr. 16 sk. till och med

166 rdr. 32 sk.,

öfver 1!i mantal från 100 rdr. till och med 200 rdr., öfver hvilket

sistnämnda belopp understödet icke i något fall finge beviljas, äfvensom

detsamma icke heller finge öfverstiga den summa, hvartill utflyttningen

blifvit uppskattad, äfven om densamma icke skulle uppgå till det i

hvarje fall för understödet utsatta lägsta belopp; och borde vid understödets

bestämmande afseende fästas vid hufvudsakligen enahanda omständigheter,

som i 1830 års nådiga kungörelse funnes angifna;

och dels att särskildt skattlagd och bebyggd utjord äfven skulle

erhålla ifrågavarande understöd, då den funnes motsvara Vis mantal;

och borde detta understöd bestämmas efter hvad för hemman under

samt till och med Vic mantal vore stadgadt.

I anledning af en af Rikets Ständer gjord framställning om utfärdande

af en förordning, innefattande, enligt vissa af Rikets Ständer

angifna grunder, förenklade föreskrifter rörande villkoren och sättet för

erhållande af understöd utaf allmänna medel till utflyttningar i följd af

laga skiften, utfärdade Kungl. Maj:t, efter vederbörande myndigheters

hörande och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer

föreslagna grunder, den 27 september 1861 den ännu gällande nådiga

kungörelsen angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i

följd af laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar.

Genom denna kungörelse uppliäfdes förberörda

nådiga kungörelse den 25 juni 1830 samt öfriga emot den nya kungörelsen

stridande föreskrifter. I 1861 års kungörelse hafva vissa

ändringar skett genom nådig kungörelse den 8 december 1876. Genom

sålunda gällande bestämmelser är stadgadt:

att för hvarje särskildt bebyggdt hemman eller hemmansdel samt

för utjord, om den för sig är särskildt skattlagd och bebyggd, hvars

innehafvare vid laga skifte eller ock vid sådant storskifte inom

Kopparbergs län, som med bidrag af allmänna medel verkställes, blifvit

ålagdt att utflytta alla sina åbyggnader, skall, när skiftet blifvit fastställdt,

samt därest hemmanet, hemmansdelen eller utjorden ej förut

undergått enskifte eller laga skifte eller ock storskifte jämlikt tredje

punkten i nådiga kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter

i afseende å besuttenhets- och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs

län, understöd till utflyttningen erhållas af allmänna medel, såsom

gåfva, nämligen:

för hemman eller hemmansdel, innehållande, efter förmedling

räknadt,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

1/

under samt till och med

däröfver till och med V8

däröfver till och med

däröfver till och med

öfver V2 mantal

för utjord

att inom sådant

Yi6 mantal r:mt r:dr

mantal

mantal

mantal

»

2>

»

»

2>

»

2>

2)

2)

75: —

112:50

150: —

187: 50

225: —

75:—:

skifteslag

______ _________ ____________o i Kopparbergs län, där mantalsin
delning

icke äger rum, understödet skall, ehvad hemmanet eller hemmansdelen

är med flera eller färre hus försedd, beräknas till hälften af

hela den uppskattade utflyttningskostnaden, dock ej i något fall utöfver

225 riksdaler.

Härjämte har Kungl. Maj:t, hvad angår understöd af allmänna

medel till utflyttningar i följd af laga skiften å Gottland, genom nådig

kungörelse den 1 oktober 1875 förklarat, att Kungl. Maj:t ville därefter

likasom dittills i särskildt förekommande fall, där utflyttningar i följd

af laga skiften på nämnda ö kunde i anseende till ortens förhållanden

visa sig medföra mer än vanlig kostnad, uppå underdånig hemställan

taga i öfvervägande, huruvida någon förhöjning af det för sådant

ändamål i allmänhet bestämda understöd af statsmedel kunde beviljas

de i utflyttningskostnaden deltagande och särskildt den delägare, hvars

ägolott förut blifvit genom laga skiftesåtgärd utbruten.

Af ofvanstående redogörelse framgår alltså, bland annat:

att, i fråga om utflyttningar i följd af laga skiften i Skåne och

Skaraborgs län äfvensom storskiften i Kopparbergs län, den princip

intill år 1861 tillämpats, att statsbidraget beräknats efter de utflyttande

hemmanens areal i åker, äng och odlingsmark;

att för öfriga delar af riket varit intill nyssnämnda år stadgadt,

att visst penningbelopp, dock växlande från ett bestämdt maximum

till ett jämväl bestämdt minimum för hemman med olika mantal eller

för utjord, skulle vid utflyttningen såsom statsbidrag utgå, dock endast

för så vidt innehafvaren ålagts utflyttning af alla sina åbyggnader;

att genom 1861 års kungörelse detta bidrag blifvit för hela riket,

med nedannämnda undantag, fixeradt till en bestämd summa för viss

kvotdel af hemman eller för utjord, hvilkas innehafvare vid laga skifte

eller vissa storskiften i Kopparbergs län ålagts att utflytta alla åbyggnader;
att,

där inom Kopparbergs län mantalsindelning icke äger rum,

och hemmantalet sålunda icke kan läggas till grund för beräkningen

af statsunderstödet, detta understöd skall beräknas till hälften af hela

utflyttningskostnaden, dock ej öfverstigande en viss summa;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

att för Gottlands län någon förhöjning af det i allmänhet bestämda

understödet af statsmedel vid utflyttningar kan, under vissa förhållanden,

i nåder beviljas; samt

att statsbidraget vid utflyttningar i följd af laga skiften i de delar

af riket, för hvilka 1830 och 1833 årens kungörelser varit gällande,

sedan år 1830 i allmänhet endast obetydligt höjts samt, under förutsättning

att den utflyttande åtagit sig att uppföra sina byggnader af tegel,

ler eller sten, och det högsta utflyttningsunderstödet af allmänna medel

sålunda beräknats, till och med före år 1861 kunnat med icke obetydligt

belopp öfverstiga det genom 1861 års kungörelse bestämda.

Uti förberörda vid 1903 års riksdag i ämnet väckta motion anförde

motionären efter att hafva redogjort för de uti § 1 af omförmälda

nådiga kungörelse den 27 september 1861 gifna stadganden angående

utflyttningsbidragets bestämmande, följande:

»Emot otidsenligheten i dessa stadganden kunna berättigade anmärkningar

göras. Hemmantalet har aldrig varit någon tillförlitlig

värdemätare för jordegendom, och dess olämplighet såsom sådan har

under årens lopp framträdt allt skarpare, hvarför det ock numera i de

flesta fall öfvergifvits. De oegentligheter och orättvisor, till hvilka det

kan gifva anledning, äro väl kända. Enhvar med landsbygdens förhållanden

förtrogen person är säkerligen i tillfälle att kunna framvisa

talrika fall, där inom samma ort hemman med höga mantal äro mindre

värda än andra med lägre, och snart sagdt oräkneliga exempel på hemman

med lika mantal men betydligt växlande värden. Man kan såsom

en allmängiltig regel fastslå, att storleken af ett hemmans behöfliga

åbyggnad bestämmes af hemmanets afkastning från åker och äng, icke

af dess hemmantal, men då nämnda afkastning i sin ordning är i första

rummet beroende af den odlade eller till äng brukade markens

areal, hvilken kan högst betydligt variera för olika hemman, bör det

vara tydligt, att hemmantalet icke är lämpligt såsom beräkningsgrund

för byggnadsbidrag.

Härtill kan ytterligare läggas, att kostnaderna för utflyttningar

äro beroende dels på de utflyttade husens storlek och beskaffenhet, dels

på afståndet till den nya byggnadsplatsen och terrängens lämplighet

för bebyggande, dels äfven på i orten gällande pris å arbete och materialier,

och man kan väl icke om någon af dessa omständigheter säga,

att den står i inre samband med hemmantalet.

Det är icke svårt att finna en annan, naturlig och därför äfven

rättvisare och bättre beräkningsgrund, nämligen den, att utflyttningshiBih.

till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 37 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

draget bör utgöra en viss andel af den beräknade kostnaden. I åberopade

kungl. kungörelse är denna princip redan erkänd ocli delvis tillämpad,

nämligen vid bestämmande af utflyttningsbidragen efter storskiftena i

Kopparbergs län, där inga hemmantal förekomma. Där stadgas, att bidraget

skall »beräknas till hälften af hela den uppskattade utflyttningskostnaden,

dock ej i något fall utöfver 225 r:dr». Det synes då icke

vara mycket som hindrar att taga steget fullt ut och tillämpa denna

redan erkända princip öfver hela landet.

De bidrag, som enligt åberopade paragraf tillerkännas utflyttande

skiftesdelägare, fastställdes till sin storlek för 42 år sedan. Förhållandena

voro då mycket olika mot nu. Penningens värde var större,

priserna å arbete och materialier vida lägre, och därjämte var den

odlade jordens areal långt mindre än nu, hvarför icke heller så stora

byggnader behöfdes. Tager man skälig hänsyn till dessa ändrade förhållanden,

är det påtagligt, att statsbidraget, från början njuggt tillmätt,

numera måste vara alldeles otillräckligt. Hur litet denna utgift

tynger på statskassan, framgår af den från kungl. statskontoret lämnade

uppgiften, att det af staten lämnade utflyttningsbidraget för hela riket

under år 1901 uppgick till endast 11,401 kronor 97 öre. En med förhållandena

väl förtrogen person har för mig uppgifvit, att inom Kalmar

län utflyttningskostnaden för de vanligen förekommande och ingalunda

öfverflödiga byggnaderna vid ett fjärdedels mantal af medelstorlek bruka

beräknas till 1,000 å 1,200 kronor. För min del tror jag, att summan

behöfver fördubblas, men äfven om man stannar vid det lägsta och

uppenbarligen otillräckliga beloppet af 1,000 kronor, måste man väl

erkänna, att i förhållande härtill det bestämda statsbidraget, 150 kronor,

är för litet. Om kostnaden för flyttningen vore den enda eller hufvudsakliga,

som drabbar skiftesdelägarne, eller om staten bidroge med

någon del af den egentliga skifteskostnaden, ginge det väl ändå an,

men här äger det egendomliga förhållandet rum, att en hel tjänstemannakår,

kommissionslandtmätarne, uteslutande aflönas af den skiftesbehöfvande

och skiftessökande jordägarklassen, inom hvilken de mindre

hemmansägarne med ringa ekonomisk bärkraft utgöra det stora flertalet.

Kan det under sådana förhållanden anses vara för mycket begärdt, att

staten bidrager med halfva kostnaden för utflyttningen?

Det kan väl icke förnekas, att det ligger i statens eget intresse

att påskynda jordens skiftande, ty så länge ägorna äro oskiftade, är det

för innehafvarne omöjligt att skota dem rationellt eller att inlåta sig

på större odlingsföretag, i följd hvaraf stora vidder få ligga'' oodlade,

till skada icke blott för ägarne utan äfven för staten. Exempel på de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 72.

mest olidliga förhållanden i fråga om ägornas läge och splittring kunna

utan svårighet framdragas. Jag skulle kunna namngifva en hemmansägare

i Kalmar län, ägare till 1/, mantal, hvilken har sina ägor spridda

på etthundratre olika ställen och hvilkens ständiga bekymmer det är

att icke glömma att så och skörda några af dessa småbitar. När jordägare

lefva under så besvärliga förhållanden, kan det synas underligt,

att de ej skynda sig att begära laga skifte, men det, som afhåller dem

därifrån, är den stora kostnaden och den ringa hjälp de få af staten.

Kostnaden är i själfva verket så stor, att det fordras en god förtröstan

på egen bärkraft och ganska mycket mod, innan någon vågar trotsa

sina grannars misshag genom att begära laga skifte. Huru förhållandena

äro i Norrland, där hela oskiftade byar hellre säljas till bolagen,

än delägarne våga inlåta sig på ett laga skifte med däraf följande

ekonomisk ruin för många, må här blott antydas.

Inom de flesta delar af landet finnes ännu mycken oskiftad jord.

Af landtmäteristyrelsens underdåniga berättelse för år 1901, tab. 7, ses

dess fördelning på de olika länen, bland hvilka Kopparbergs och Kalmar

intaga den ogynnsammaste ställningen. Skall skiftesverket fortgå lika

sakta som hittills, komma för det förra länet att åtgå omkring 350 år

och för det senare omkring 60 år, innan det blir färdigt. Äfven dessa

siffror tala för behofvet af ett kraftigare understödjande af skiftesverket.»

Riksdagen yttrade i sin förberörda skrifvelse i ämnet, att de i

nådiga kungörelsen den 27 september 1861 fastställda grunder för erhållande

af understöd utaf allmänna medel till utflyttningar i följd af

laga skiften syntes vara otidsenliga och att en lämpligare norm för

detta understöds utgående syntes böra sökas.

Landtmäteristyrelsen har uti sitt förut omförmälda underdåniga

utlåtande anfört följande.

Förslagsanslagen till utflyttningshjälp efter skiften hade utgjort:

för år 1863 69,000 kronor, för hvart och ett af åren 1864—1877

110,000 kronor och från och med år 1878 50,000 kronor årligen.

Af statsmedel hade till sådan hjälp utbetalats:

aren

åren

åren

åren

åren

åren

åren

1863

1868

1873—1877

1878—1882

1883-1887

1888—1892

1893-1897

1867 tillsammans kr.

1872 » »

1,032,923,14 eller i medeltal för år kr. 206,584,62

573,651,48

308.934.00

337,596,46

237.900.00

239.072.14

114,466,6 3

114,730,3 0

61,786,80

67,519,29

47,580,06

47,814,43

22,893,33

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 72.

Åt trån rikets samtliga förste landtmätare infordrade uppgifter

å sammanlagda beloppen under hvart och ett af åren 1898 — 1902 af

de i respektive värderingsinstrument beräknade kostnader för utflyttning

vid under samma år fastställda laga skiften framginge, att dessa kostnader

beräknats till:

vid år 1898 fastställda laga skiften

» » 1899 » »

> » 1900 ■» » »

» » 1901 » » >

» » 1902 » » »

kronor 202,390,05

» 147,468,24

> 67,285,15

» 94,501,52

»127,127,50

tillsammans ki-onor 638,772,4 6

eller i medeltal för år kronor 127,754,4 9

Enligt kapitalkontot till rikshufvudboken för nyssnämnda år hade

af det till utflyttningshjälp efter skiften anvisade förslagsanslaget å

50,000 kronor, för ändamålet tagits i anspråk:

år 1898 .................................................................................... kronor 12,788,97

* 1899 .................................................................................... » 19,217,09

» 1900 .................................................................................... » 20,713,07

1 1901 .................................................................................... , 11,401,97

» 1902 ............................................................ > 9,087,6 7

tillsammans kronor 73,208,7 7

eller i medeltal för år kronor 14,641,75

utgörande 29,3 procent af förslagsanslaget och 11,5 procent af

sammanlagda utflyttningskostnaden under sistberörda femårsperiod,

eller, om man antoge, att statsbidraget, såsom vanligen vore fallet, utbetalades

först året efter det laga skiftet blifvit fastställdt, och då statsunderstödet

till utflyttning efter skiften, enligt kapitalkontot till rikshufvudboken,

år 1903 utgjort kronor 16,146,92 samt i sådant bidrag

under åren 1899—1903 utbetalats ett sammanlagdt belopp af 76,566

kronor 72 öre, 12 procent af sammanlagda utflyttningskostnaden i riket

under åren 1898—1902.

rl ill de talande skäl för ändring i nu gällande bestämmelser rörande

understöd af allmänna medel i följd af laga skiften, gående ut på att

utflyttningsunderstödet borde utgöra en viss andel af den beräknade

kostnaden, hvarvid jämväl ifrågasatts, om icke denna andel borde utgå

med hälften, hvilka i jden inom Riksdagen väckta och af Riksdagen till

syftemålet gillade motion framhållits, tilläte sig landtmäteristyrelsen

tillägga följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 72.

Då, såsom motionären påvisat, ett hemmans areal i inrösningsjord

— eller kanske rättare dennas vid laga skiftet uppskattade godhet —

finge anses i allmänhet stå i något så när direkt proportion till storleken

och mångfalden af dess åbyggnader och till följd däraf också

till kostnaden för samma byggnaders flyttning, hvilket i de flesta fall

icke kunde sägas om hemmanets mantal, åtminstone inom skilda byalag,

syntes den norm för statsbidragets bestämmande, som intill år, 1861

tillämpats vid utflyttningar i följd af laga skiften i Skåne och Skaraborgs

län samt å Oland äfvensom vissa storskiften i Kopparbergs

län, eller att sådant bidrag skulle beräknas efter de utflyttande hemmanens

areal i inrösningsjord, hafva varit mera rättvis än beräkningen

efter hemmantal.

Förslaget, att utflyttningsbidraget borde utgå med viss andel af

den beräknade kostnaden hade emellertid afgjordt företräde framför

bidragets bestämmande efter areal, emedan sistnämnda norm icke vore

föreskrifven att ligga till grund för beräkning af utflyttningskostnader

vid skiften, utan dessa kostnader enligt skiftesstadgan skulle, med ledning

af i orten gängse pris på dagsverken och materialier, värderas i penningar,

hvilket ganska noga läte sig verkställa.

Landtmäteristyrelsen tilläte sig vidare framhålla, att det icke kunde

vara förenligt med billighet och rättvisa, att endast det hemman eller

den utjord, hvars innehafvare fått sig ålagdt att utflytta alla sina åbyggnader,

skulle komma i åtnjutande af statsunderstöd. Styrelsen hölle före,

att sådant understöd borde tillkomma alla hemman eller utjord ar, som

utflyttade, utan afseende å om utflyttningen omfattade större eller mindre

del af åbyggnaderna; hvarjämte den omständigheten, huruvida utflyttning

blifvit en delägare ålagd eller han, för beredande af lämpligt skifte

för sig och öfriga delägare, frivilligt åtagit sig att utflytta, enligt styrelsens

förmenande, icke borde vara afgörande på frågan, om utflyttningsbidrag

af allmänna medel borde lämnas.

Hvad anginge storleken af statsbidraget instämde styrelsen med

motionären däruti, att bidraget icke borde bestämmas till lägre belopp

än halfva kostnaden för utflyttningen. Med åberopande af hvad i motionen

anförts ville landtmäteristyrelsen till stöd härför tillika i underdånighet

framhålla:

att i den ojämförligt största delen af riket det efter visst mantal

beräknade statsbidraget icke nämnvärdt höjts, efter det sådant bidrag

för nära tre ijärdedels sekel sedan första gången beviljades — och detta

oaktadt kostnaderna för utflyttningar, till följd af penningvärdets sjun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

kände och däraf föranledda högre pris å materialier och dagsverken,

under tiden mångdubbelt stigit;

att bidraget under senare år utgått med jämförelsevis obetydligt

belopp;

att det af Riksdagen för ifrågavarande ändamål anvisade förslagsanslag

icke väsentligen understege halfva kostnaden för samtliga utflyttningar

vid laga skiften inom riket, samt

att, då antalet laga skiften i riket vore i nedgåeude, landtmäteristyrelsen

hölle före, att statens årliga bidrag till utflyttningar, om det

komrne att utgå efter nu föreslagna grund inom icke synnerligen aflägsen

tid skulle komma att i genomsnitt nedgå till eller understiga

det nuvarande förslagsanslaget å 50,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anför dt har landtmäteristyrelsen

— med upplysning att arbetena vid de i 1 § af nådiga kungörelsen

den 27 september 1861 omförmälda storskiften inom Kopparbergs

län, som med bidrag af allmänna medel skolat verkställas, blifvit fullbordade

under år 1894, samt att de understöd af allmänna medel till

utflyttningar inom Gottlands län, hvilka beviljats på grund af nådiga

kungörelsen den 1 oktober 1875, icke uppgått till så höga belopp, att

sammanlagda statsbidraget därigenom någonsin belöpt sig till hälften

af utflyttningskostnaden — i underdånighet hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att 1 § i nådiga kungörelsen den 27

september 1861 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»För hvarje särskildt bebyggdt hemman eller hemmansdel samt för

utjord, om den för sig är särskildt skattlagd och bebyggd, hvars innehafvare

till följd af laga skifte åligger att utflytta sina åbyggnader eller

någon del af dem, skall, när skiftet blifvit fastställdt, samt därest hemmanet,

hemmansdelen eller utj orden ej förut undergått enskifte eller

laga skifte eller ock storskifte jämlikt tredje punkten i kungl. kungörelsen

den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i afseende å besuttenhets-

och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län, understöd till utflyttningen

erhållas af allmänna medel, såsom gåfva, med belopp, motsvarande

hälften af den kostnad, hvartill utflyttningen blifvit af skiftesmannen

och gode männen enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad och

värderad.»

Uti sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande har statskontoret

anfört, att statskontoret, i likhet med landtmäteristyrelsen hölle före,

att utflyttningsbidragets beräknande efter hemmantalet icke kunde anses

med rättvisa öfverensstämmande. De belopp, som i nådiga kungörelsen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

den 27 september 1861 i enlighet med denna norm fastställts, vore

också uppenbarligen numera alltför låga för att statsbidraget skulle

kunna på något mera verksamt sätt underlätta eller befordra utflyttningar.

Statskontoret hade därför intet att erinra mot det framställda

förslaget därom, att utflyttningsbidraget skulle bestämmas till viss kvotdel

af den utaf skiftesmannen och gode männen enligt 97 § skiftesstadgan

uppskattade utflyttningskostnaden. Om denna princip godkändes,

syntes icke heller något vara att invända mot landtmäteristyrelsens

förslag, att bidrag skulle utgå, äfven om vederbörandes åbyggnader

endast till en del utflyttades.

Af den utredning i ärendet, landtmäteristyrelsen verkställt, framginge,

att, om statbidraget, såsom föreslaget blifvit, bestämdes till så

hög kvotdel som hälften af den uppskattade utflyttningskostnaden, detta

skulle innebära en högst betydande ökning i jämförelse med det nu

utgående bidraget af allmänna medel. Då emellertid samma utredning

— hvilken statskontoret för sin del ville komplettera genom meddelandet,

att statsverkets utgifter för ifrågavarande ändamål under år 1904

utgjort 16,250 kronor 13 öre — gåfve vid handen, att statsbidragen

till utflyttningar vid laga skiften inom riket allt sedan 1860-talet undergått

en stark successiv minskning, samt att, om statsverket under

femårsperioden 1898—1902 skulle hafva bidragit med hälften af hela

den uppskattade utflyttningskostnaden, det för ändamålet anvisade förslagsanslag

å 50,000 kronor icke kommit att öfverskridas med mer än

omkring 15,000 kronor om året, ansåge statskontoret, att den kostnad

för staten, som af det föreliggande förslaget skulle föranledas, icke

skulle komma att blifva så hög, att iir sådan synpunkt någon nedsättning

i det föreslagna statsbidragets belopp kunde anses nödig.

Landtmäteristyrelsen hade, enligt hvad statskontoret vidare anfört,

enär antalet laga stiften i riket vore i nedgående, beräknat, att statens

årliga bidrag till utflyttningar, om det komme att utgå efter nu föreslagen

grund, inom icke synnerligen aflägsen tid skulle komma att i

genomsnitt nedgå till eller understiga det nuvarande förslagsanslaget.

Statskontoret ansåge emellertid, att för närvarande erfordrades en höjning

i anslaget, hvilken, om nyssnämnda för åren 1898—1902 inhämtade

uppgifter lades till grund för beräkningen, borde utgöra 15,000

kronor. Men då det syntes icke vara osannolikt, att, just till följd af

statsbidragets väsentliga ökning, utflyttningar i sammanhang med laga

skiften hädanefter komme att äga rum i något större utsträckning än

hittills, ansåge statskontoret rådligast att ifrågavarande förslagsanslag

erhölle ytterligare någon förhöjning, t. ex. till 75,000 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

Slutligen har statskontoret i underdånighet framhållit, att, i händelse

den af landtmäteristyrelsen sålunda föreslagna ändringen i § 1 af

ofvanberörda nådiga kungörelse blefve genomförd, ändringar borde

vidtagas äfven i vissa andra delar af kungörelsen.

Af den utredning i ämnet, som sålunda åstadkommits, finner jag

framgå, att en ändring i de nu gällande bestämmelserna i fråga om

understöd af statsmedel till utflyttningar i följd af laga skiften är af

behofvet påkallad, och anser jag mig på de skäl, som i det föregående

blifvit anförda, böra tillstyrka förslaget, att detta ^flyttningsbidrag

bestämmes till hälften af den uppskattade utflyttningskostnaden.

Det har emellertid synts mig önskvärdt, att de uti ifrågavarande

kungörelse innefattade stadganden måtte för att komma i bättre öfverensstämmelse

med gällande skiftesstadga och i större grad motsvara förhållandena

undergå en något mer genomgripande omarbetning, än som

här ofvan ifrågasatts. Sålunda synes det, som om tillräcklig anledning

icke funnes, hvarför icke staten bör lämna bidrag till utflyttningar,

likaväl som vid laga skifte, som första gången öfvergår by eller hemman,

jämväl vid sådant laga skifte, som enligt 3 § 2 mom. af skiftesstadgan

i visst fall kan företagas till rubbning af förut verkställdt laga skifte.

Därjämte håller jag före, att då mantalet numera till stor del förlorat

sin betydelse, samt fastigheter för jordbruksändamål i våra dagar ofta

uppstå genom jordafsönbring, utflyttningsbidrag bör lämnas af staten

äfven till fastigheter af sistnämnda slag, då de enligt 83 § skiftesstadgan

vid skifte flyttas till annan plats inom skifteslaget. Äfven den omständigheten,

att hemman undergått storskifte jämlikt 3:dje punkten i nådiga

kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i afseende

på besuttenhets- och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län, och således

till väsentlig del med understöd af allmänna medel, synes, vid det förhållande

att storskiftena i Kopparbergs län i viss mån böra likställas

med afvittringen i de norrländska länen, icke vara tillräckligt skäl att

undandraga sådana hemman bidrag af statsmedel vid utflyttningar efter

laga skiften.

Statsbidragets höjning till hälften af utflyttningskostnaden synes

mig äfven påkalla en annan ändring i författningens bestämmelser.

För närvarande tilldelas, enligt § 4 uti knngörelsen af år 1861, en

fjärdedel af statsbidraget den utflyttande såsom särskild vedergällningför

de med utflyttningen förenade besvär och omsorger. Denna andel

skulle enligt min mening efter bidragets höjning blifva för hög. Då

samtliga skiftesdelägarne enligt 97 § skiftesstadgan bidraga till gäldande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

af utflyttningskostnaderna, synes det mig vara af vikt, att statsbidraget

till allra största delen kommer skifteslagets samtliga delägare till godo,

och den del däraf, som bör särskildt tillkomma den utflyttande, torde,

med ledning af hittills vunnen erfarenhet om utflyttningskostnadernas

belopp, lämpligen kunna bestämmas till en tjugondel.

På grund af hvad jag sålunda anfört, finner jag mig böra tillstyrka,

att ifrågavarande kungörelse af den 27 september 1861 med

däri genom kungörelsen den 8 december 1876 gjorda ändringar måtte

upphäfvas och ny författning i ämnet utfärdas, Då landtmäteristyrelsen

upplyst, att de understöd af allmänna medel till utflyttningar inom

Gottlands län, hvilka beviljats på grund af nådiga kungörelsen den 1

oktober 1875, icke någonsin uppgått till hälften af utflyttningskostnaden,

torde äfven denna kungörelse saklöst kunna upphäfvas. Jag tillåter

mig därjämte erinra, att de i 1861 års kungörelse omförmälda storskiftesförrättningar

inom Kopparbergs län numera, enligt hvad landtmäteristyrelsen

meddelat, afslutats.

Hvad beträffar den af statskontoret ifrågasatta böjningen uti beloppet

af det för ändamålet i riksstaten uppförda förslagsanslag a 50,000

kronor, kan jag icke finna densamma vara, åtminstone för närvarande,

med nödvändighet påkallad. Såsom af landtmäteristyrelsens redogörelse

för de vid laga skiften under åren 1898—1902 beräknade utflyttningskostnaderna

framgår, hafva dessa upptagits till i medeltal 127,754 kronor

49 öre, hvaraf hälften utgör 63,877 kronor 25 öre. Då laga skiftesförrättningarna

naturligen komma att, såsom landtmäteristyrelsen jämväl

framhållit, fortfarande småningom minskas i antal, blifver också behofvet

af statsbidrag till utflyttningskostnaderna småningom allt mindre. . Det

kan ju visserligen inträffa att tillfälligtvis ett ökadt antal laga skiften

kommer att verkställas under den närmaste tiden till följd af de ökade

förmåner, som ett bifall till förevarande förslag skulle medföra för skiftesdelägarna,

men det torde icke nu kunna beräknas, i hvad mån en sådan

inverkan kommer att göra sig märkbar. De anledningar, som öfva

inflytande på antalet och omfattningen af de under ett visst år verkställda

laga skiften, äro nämligen af mångahanda art. Liksom utgifterna

från ifrågavarande anslag hittills växlat ganska betydligt för olika, nära

hvarandra liggande år, kommer antagligen en dylik växling äfven framdeles

att äga rum. Om ock en tillfällig ökning skulle inträda, blifver

den säkerligen af ganska snart öfvergående natur. Därjämte är att

märka, att, då en laga skiftesförrättning vanligtvis drager rätt lång tid,

innan den vinner fastställelse, det i hvarje fall icke torde kunna beräknas,

Bih. till Biksd. Prut. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 37 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

att det ökade antal laga skiften, som tilläfventyrs må föranledas af en

ökning i utflyttningsbidraget af statsmedel, kan hafva till följd afsevärdt

ökade anspråk på dylikt statsbidrag redan under år 1907.

På summan af det erforderliga årliga statsbidraget torde de

af mig förut föreslagna utvidgningarna af rätten till utflyttningsunderstöd

af statsmedel näppeligen komma att utöfva någon afsevärd inverkan.

Härefter uppläste föredragande departementschefen ett i öfverensstämmelse

med de af honom sålunda uttalade åsikter upprättadt förslag

till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar

i följd af laga skiften; och hemställde departementschefen, att detta

förslag måtte genom nådig proposition för Riksdagen till antagande

framläggas.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla; och skulle nådig proposition i ämnet

af den lydelse, bilagan .... vid detta protokoll utvisar,

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Beinh. II. J. Budbeck.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1906:177 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i föl s. 17 i texten
  2. SLU 1906:13 Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13 s. 1 i texten