Med förslag till lagar angående vissa ändringar i sjölagen och om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat främmande fartyg
1906-03-16 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1906:87, Med förslag till lagar angående vissa ändringar i sjölagen och om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat främmande fartyg
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
11
N:o 87.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lagar angående vissa ändringar i sjölagen och om skyldighet
för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och
verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat
främmande fartyg; gifven Stockholms slott den 16
mars 1906.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kungl. Maj:t, härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:
l:o) lag angående vissa ändringar i sjölagen; samt
2:o) lag om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring
och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat främmande
fartyg.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
GUSTAF.
Karl Staaff.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
Förslag
till
Lag
angående vissa ändringar i sjölagen.
Härigenom förordnas, att 322 § sjölagen skall för framtiden upphöra
att gälla, samt att 1, 5, 34, 98 och 319 §§ samma lag skola erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
Fartyg skall anses såsom svenskt, när det antingen till minst två
tredjedelar äges af svenska undersåtar eller ock tillhör ett aktiebolag,
hvar styrelse har sitt säte här i riket och består af aktieägare, de där
äro svenska undersåtar. Hufvudredare skall alltid vara svensk undersåte
och bosatt här i riket.
5 §•
Ej må andel i fartyg utan samtliga delägares medgifvande öfverlåtas
till någon, som icke är svensk undersåte, därest till följd af sådan öfverlåtelse
fartyget skulle upphöra att vara svenskt; sker det, vare öfverlåtelsen
ogill, äfven om andelen blifvit såld efter utmätning eller under konkurs.
Får utländsk man genom arf, testamente eller gifte lott i svenskt
fartyg, eller varder svensk delägare i sådant fartyg främmande makts
undersåte, och skulle till följd af fånget eller den timade förändringen
fartyget upphöra att vara svenskt, åligge sådan delägare att till svensk
undersåte öfverlåta så stor del i fartyget, att dess egenskap af svenskt må
kunna bevaras. Har icke inom tre månader, efter det fånget skedde eller
förändringen timade, sådan öfverlåtelse ägt rum så ock blifvit, där far
-
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
tyget är registreradt, hos vederbörande myndighet anmäld, men eljest
öfriga delägare kungjord; äge enhvar al samma delägare låta genom
utmätningsmännen i fartygets hemort i den ordning, som för försäljning
af utmätt fartyg är föreskrifven, för ägarens räkning försälja den lott i
fartyget, som, på sätt ofvan är nämndt, kommit i utländsk mans ägo.
34 §.
Befälhafvaren vare pliktig att till sådant antal och mot den betalning,
som af Konungen fastställes, till bestämmelseorten eller annan hamn,
som fartyget under resan skall anlöpa, medtaga svenskt sjöfolk, hvars
hemsändande det åligger konsulerna att besörja. Konungen äge ock, under
förutsättning af ömsesidighet, förordna, att samma förbindelse skall äga
rum i afseende å sjöfolk från annat land.
Sjöfolk, som sålunda hemsändes, vare pliktigt att i afseende å ordning
och skick ombord iakttaga allt livad besättningen åligger samt att, där det
finnes nödvändigt, biträda vid skeppsarbetet.
98 §
Upphör, af anledning, som i 91 § sägs, svensk sjömans tjänstgöring
å utländsk ort, eller varder svensk sjöman för sjukdom eller skada, därför
han, enligt 90 § äger erhålla vård på redarens bekostnad, å sådan ort
kvarlämnad, äge sjömannen rätt att blifva fortskaffad till närmaste svenska
hamn. Har fartyget förolyckats eller tagits af sjöröfvare eller efter timad
skada förklarats icke vara iståndsättligt, eller har fartyget efter uppbringning
förklarats för god pris och var icke, när fartyget sist lämnade
hamn, krigets utbrott där kändt eller eljest befälhafvaren kunnigt, skall
kostnaden för hemresan bestridas af allmänna medel.
Kan åt sjöman, som af anledning, nu är sagd, skall hemsändas,
beredas tjänst å svenskt, norskt eller danskt fartyg, hvilket är bestämdt
till ort i Sverige eller till hamn, hvarifrån han bekvämligen kan befordras
till hemlandet; vare sjömannen pliktig att antaga tjänsten, så framt han
anställes i samma egenskap, som den, hvari han förut var förhyrd, och på
lika förmånliga villkor.
319 §.
Den i 317 § föreskrifna undersökning skall, när sjöförklaringen afgifves
utom riket, verkställas af vederbörande konsul; och åligge befäl
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
hafvaren, som har att för sådant ändamål anmäla sig hos konsuln, att till
undersökningen medhafva dagboken äfvensom de personer, hvilka antagas
kunna gifva upplysning angående olyckshändelsen. Där det lämpligen kan
ske bör konsuln tillkalla två ojäfviga, i sjöväsendet kunniga, helst svenska,
norska eller danska män att vid undersökningen närvara.
Har i här omförmälda fall undersökning angående den inträffade
olyckan hållits, af därtill behörig utländsk myndighet, vare ytterligare
undersökning ej af nöden.
Genom denna lag upphäfves förordningen den 4 juni 1868, om
utsträckt frihet för norska undersåtar att här i riket drifva näring med
mera, i hvad denna förordning afser rätt för norska undersåtar att reda
i skepp.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet; dock att, där vid
lagens ikraftträdande viss andel i svenskt fartyg tillhör norsk undersåte,
den omständighet ej skall, så länge andelen är i samma mans ägo, verka
rubbning i fartygets nationalitet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
15
Förslag
till
Lag
om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa
undersökning angående sjöolycka, som drahhat främmande fartyg.
Med upphäfvande af lagen den 25 maj 1894 om skyldighet för
svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående
sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller Norge,
förordnas härigenom som följer.
1 §•
Anmäler sig vid svensk domstol, som är behörig att upptaga sjöförklaring,
befälhafvare å främmande fartyg till afläggande af sådan förklaring,
vare rätten pliktig att i den ordning sjölagen stadgar, upptaga
förklaringen.
2. §•
Konungen äger efter aftal med främmande stat och under förutsättning
af ömsesidighet förordna, att jämväl sådan undersökning, som i
817 § sjölagen omförmäles, skall af rätten verkställas med afseende å
olycka, som drabbat fartyg, hvarom i 1 § är stadgadt, samt att protokoll
öfver undersökningen varder, sedan densamma afslutats, till utrikesdepartementet
insändt.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
16
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 87.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 2 februari 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesert,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
SlDNER,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern
anförde:
»Nu gällande sjölag innehåller åtskilliga bestämmelser, enligt hvilka
Norge intager en annan ställning än andra främmande stater. Dessa bestämmelser,
hvilkas affattning betingats af den förut mellan Sverige och
Norge bestående unionen, torde icke böra för framtiden bibehållas oförändrade.
I 1 §, som i afseende å villkoren för fartygs erkännande som svenskt
i första hand uppställer den regeln, att fartyget till minst två tredjedelar
skall ägas af svenska undersåtar, medgifves åt norska undersåtar nästan
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
17
full likställighet med svenska undersåtar i detta hänseende, och i anslutning
härtill är äfven 5 § affattad. Denna likställighet torde, sedan unionen
numera upplösts, icke lämpligen kunna vidare medgifvas. Principen, att
ett fartyg för att få föra ett lands flagga och vinna det anspråk på särskildt
skydd, som följer därmed, också bör till åtminstone största delen
vara inhemsk egendom, är inom sjörätten allmänt erkänd och antagen. Ett
bibehållande af 1 § sjölagen oförändrad skulle emellertid numera, sedan
Sverige och Norge blifvit från hvarandra fullt skilda stater, innebära ett fullständigt
frångående af nämnda princip. I ett flertal handels- och sjöfartstraktater
med främmande makter har dessutom ömsesidigt gjorts förbehåll
om behandling i sjöfartshänseende såsom mest gynnad nation. Så länge
unionen med Norge bestod, kunde ej på detta förbehåll grundas något anspråk
på likställighet mellan sådana makters undersåtar och norrmän. Numera
är däremot fara för att dylika anspråk kunna komma att framställas i
den mån ej särskildt förbehåll gjorts. Jag anser mig således böra föreslå,
att ifrågavarande i 1 § åt norrmän gifna företrädesrätt måtte upphäfvas,
och att i sammanhang därmed äfven motsvarande förändring vidtages i
5 §:s lydelse. Att emellertid härmed icke skulle afses någon rubbning i
redan förvärfvad rätt, har jag ansett böra uttryckligen uttalas.
Sista punkten af första stycket i 34 § innehåller en bestämmelse
om skyldighet för befälhafvare å svenskt fartyg att från utrikes ort medtaga
norskt sjöfolk, som skall hemsändas genom vederbörande konsulers
försorg. Bestämmelsen gäller, så länge detsamma är lag för befälhafvare
å norskt fartyg i fråga om svenskt sjöfolk, och torde, under förutsättning
af fortfarande ömsesidighet, icke i sak innebära någon direkt olägenhet
för Sverige. Emellertid synes det förändrade förhållande, hvari rikena
numera kommit till hvarandra medföra, att, om samma tillmötesgående
fortfarande skall visas norska konsulära myndigheter, detsamma i hvarje
fall för framtiden bör grundas ej omedelbart på lag utan på aftal mellan
de båda länderna. I sammanhang härmed har jag ansett 34 § böra omarbetas
i sådan riktning, att den, i likhet med motsvarande § i norska
sjölagen, lämnar tillfälle att sluta enahanda överenskommelser äfven med
andra främmande makter, i den mån sådant möjligen kan komma att
finnas önskvärdt.
Någon anledning att efter unionens upplösning bibehålla stadgandet
i 98 § andra stycket om rätt för norska sjömän, hvilka tjänat å svenska
fartyg, att i vissa fall blifva efter tjänstgöringens upphörande fortskaffade
till närmaste norska hamn, torde ej finnas, särskildt som, i enlighet med
hvad förut anförts angående förbehållet om behandling som mest gynnad
nation, det skulle kunna befaras, att äfven sjömän af annan nationalitet
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami, 1 Afd, 43 ffäft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
än norsk numera kunde komma att framställa anspråk på samma behandling
som norska sjömän.
Slutligen innehålla 319 och 322 §§ i fråga om svenskt fartyg i
Norge och norskt fartyg i Sverige bestämmelser afseende verkställandet
af den i 317 § omförmälda undersökning, hvilka, ehuru af beskaffenhet,
att deras bibehållande kunde i sak synas fördelaktigt, dock för framtiden
torde, i likhet med hvad som enligt lagen om skyldighet för
domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående
sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än Sverige och Norge,
den 25 maj 1894 gäller för förhållandet till främmande makter i allmänhet,
böra göras beroende på ömsesidigt aftal. Den förändring, som
en sådan ny sakernas ordning skulle påkalla i 319 §, är helt obetydlig.
Däremot skulle 322 § komma att alldeles upphäfvas. I stället skulle
lagen den 25 maj 1894 komma att ersättas med en ny lag, tillämplig
jämväl på förhållandet till Norge.
I öfverensstämmelse med de af mig nu angifna grunder har jag
låtit inom departementet utarbeta förslag till:
1) lag angående vissa ändringar i sjölagen;
2) lag om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring
och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat främmande
fartyg».
Sedan härefter förslagen, af den lydelse, bilagorna J och K utvisa,
blifvit upplästa, hemställde föredragande departementschefen, att,
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, högsta domstolens
utlåtande öfver desamma måtte inhämtas genom utdrag af protokollet.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder
lämna bifall.
Ur protokollet
Carl Lundquist.
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 87.
19
Bil. J.
Förslag
till
Lag
angående vissa ändringar i sjölagen.
Härigenom förordnas, att 322 § sjölagen skall för framtiden upphöra
att gälla, samt att 1, 5, 34, 98 och 319 §§ samma lag skola erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
Fartyg skall anses såsom svenskt, när det antingen till minst två
tredjedelar äges af svenska undersåtar eller ock tillhör ett aktiebolag,
hvars styrelse har sitt säte här i riket och består af aktieägare, de där
äro svenska undersåtar. Hufvudredare skall alltid vara svensk undersåte
och bosatt här i riket.
5 §•
Ej må andel i fartyg utan samtliga delägares medgifvande öfverlåtas
till någon, som icke är svensk undersåte, därest till följd af sådan öfverlåtelse
fartyget skulle upphöra att vara svenskt; sker det, vare öfverlåtelsen
ogill, äfven om andelen blifvit såld efter utmätning eller under konkurs.
Får utländsk man genom arf, testamente eller gifte lott i svenskt
fartyg, eller varder svensk delägare i sådant fartyg främmande makts
undersåte, och skulle till följd af fånget eller den timade förändringen
fartyget upphöra att vara svenskt, åligge sådan delägare att till svensk
undersåte öfverlåta så stor del i fartyget, att dess egenskap af svenskt må
kunna bevaras. Har icke inom tre månader, efter det fånget skedde eller
förändringen timade, sådan öfverlåtelse ägt rum så ock blifvit, där far
-
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
tyget är registrerat, hos vederbörande myndighet anmäld, men eljest
öfriga delägare kungjord; äge enhvar af samma delägare låta genom
utmätningsmannen i fartygets hemort i den ordning, som för försäljning
af utmätt fartyg är föreskrifven, för ägarens räkning försälja den lott i
fartyget, som, på sätt ofvan är nämndt, kommit i utländsk mans ägo.
34 §.
Befälhafvaren vare pliktig att till sådant antal och mot den betalning,
som af Konungen fastställes, till bestämmelseorten eller annan hamn,
som fartyget under resan skall anlöpa, medtaga svenskt sjöfolk, hvars
hemsändande det åligger konsulerna att besörja. Konungen äge ock, under
förutsättning af ömsesidighet, förordna, att samma förbindelse skall äga
rum i afseende å sjöfolk från annat land.
Sjöfolk, som sålunda hemsändes, vare pliktigt att i afseende å ordning
och skick ombord iakttaga allt hvad besättningen åligger samt att, där det
finnes nödvändigt, biträda vid skeppsarbetet.
98 §.
Upphör, af anledning, som i 91 § sägs, svensk sjömans tjänstgöring
å utländsk ort, eller varder svensk sjöman för sjukdom eller skada, därför
han enligt 90 § äger erhålla vård på redarens bekostnad, å sådan ort
kvarlämnad, äge sjömannen rätt att blifva fortskaffad till närmaste svenska
hamn. Har fartyget förolyckats eller tagits af sjöröfvare eller efter timad
skada förklarats icke vara iståndsättligt, eller har fartyget efter uppbringning
förklarats för god pris och var icke, när fartyget sist lämnade
hamn, krigets utbrott där kändt eller eljest befälhafvaren kunnigt, skall
kostnaden för hemresan bestridas af allmänna medel.
Kan åt sjöman, som af anledning, nu är sagd, skall hemsändas,
beredas tjänst å svenskt, norskt eller danskt fartyg, hvilket är bestämdt
till ort i Sverige eller till hamn, hvarifrån han bekvämligen kan befordras
till hemlandet; vare sjömannen pliktig att antaga tjänsten, så framt han
anställes i samma egenskap, som den, hvari han förut var förhyrd, och
på lika förmånliga villkor.
319 §.
Den i 317 § föreskrifna undersökning skall, när sjöförklaringen afgifves
utom riket, verkställas af vederbörande konsul; och åligge befäl
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
21
hafvaren, som har att för sådant ändamål anmäla sig hos konsuln, att till
undersökningen medhafva dagboken äfvensom de personer, hvilka antagas
kunna gifva upplysning angående olyckshändelsen. Där det lämpligen kan
ske, bör konsuln tillkalla två ojäfviga, i sjöväsendet kunniga, helst svenska,
norska eller danska män att vid undersökningen närvara.
Har i här omförmälda fall undersökning angående den inträffade
olyckan hållits af därtill behörig utländsk myndighet, vare ytterligare
undersökning ej af nöden.
Denna lag träder genast i kraft; dock att, där vid lagens ikraftträdande
viss andel i svenskt fartyg tillhör norsk undersåte, den omständighet
ej skall, så länge andelen är i samma mans ägo, verka rubbning i
fartygets nationalitet.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
Bil. K.
Förslag
till
Lag
om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa
undersökning angående sjöolycka, som drabbat främmande fartyg.
Med upphäfvande af lagen den 25 maj 1894 om skyldighet för
svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående
sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller Norge,
förordnas härigenom som följer.
1 §•
Anmäler sig vid svensk domstol, som är behörig att upptaga sjöförklaring,
befälhafvare å fartyg, som ej är svenskt, till afläggande af
sådan förklaring, vare rätten pliktig att, i den ordning sjölagen stadgar,
upptaga förklaringen.
2 §•
Konungen äger efter aftal med främmande stat och under förutsättning
af ömsesidighet förordna, att jämväl sådan undersökning, som i
317 § sjölagen omförmäles, skall af rätten verkställas med afseende å
olycka, som drabbat fartyg, hvarom i 1 § är stadgadt, samt att protokoll
öfver undersökningen varder, sedan densamma afslutats, till utrikesdepartementet
insändt.
Denna lag träder genast i kraft.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
23
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 6 mars 1906.
Tredje rummet.
Närvarande:
Justitieråden Carlson,
Billing,
Bohman,
Westring,
Hederstierna.
T- f. byråchefen för lagärenden von Seth föredrog:
note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 2 februari 1906, utvisande, att högsta
domstolens utlåtande skulle för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler
inhämtas öfver upprättade förslag till lag angående vissa ändringar
i sjölagen samt till lag om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring
och verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat
främmande fartyg; varande förslagen under litt. H och I bifogade detta
protokoll.
Högsta domstolen fann förslagen ej föranleda annan erinran, än att
den föreslagna lydelsen af 1 § sjölagen syntes böra medföra upphäfvande
af förordningen om utsträckt frihet för norska undersåtar att här i riket
drifva näring m. m. den 4 juni 1868 i hvad denna förordning afsåge
rätt för norska undersåtar att reda i skepp.
Ur protokollet
Carl Lundquist.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 16 mars 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesert,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
SlDNER,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
Justitieråden: Wijkander,
Petrén.
Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern
anmälde efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden
den 2 nästlidne februari inhämtade utlåtande öfver samma protokoll
vidfogade förslag till lagar angående vissa ändringar i sjölagen samt
om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa
undersökning angående sjöolycka, som drabbat främmande fartyg.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen:
»Högsta
domstolen har beträffande förslaget till lag angående vissa
ändringar i sjölagen anmärkt, att den föreslagna lydelsen af 1 § sjölagen
syntes böra medföra upphäfvande af förordningen den 4 juni 1868, om
utsträckt frihet för norska undersåtar att här i riket drifva näring med
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.
25
mera, i hvad denna förordning afsåge rätt för norska undersåtar att reda
i skepp. Härutinnan är jag fullt ense med högsta domstolen, ehuru jag
ansett förordningen i berörda del vara af ekonomisk natur och således
böra upphäfvas i administrativ ordning. Emellertid torde intet hinder
föreligga mot att efterkomma högsta domstolens hemställan jämväl sålunda,
att upphäfvandet sker i den nu föreslagna lagen; och har i enlighet därmed
till förslaget gjorts ett tillägga
Sedan härefter departementschefen uppläst sistnämnda förslag i dess
ändrade lydelse, hemställde han, att de båda förslagen måtte, jämlikt § 87
regeringsformen, genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder lämna bifall; och skulle proposition i
ämnet, af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,
till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet
Carl Lundquist.
X
K
Bili. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 43 Häft.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- LU 1906:37 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagar angående vissa ändringar i sjölagen och om skyldighet för svensk domstol att upptaga s. 4 i texten