Sök i Ratio Lex

Angående ny aflöningsstat för statskontoret

86 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 78 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:100, Angående ny aflöningsstat för statskontoret

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 100.

N:o 100.

i

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ny aflöningsstat

för statskontoret; gifven Stockholms slott den

15 mars 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels godkänna följande förslag till aflöningsstat för statskontoret

att tillämpas från och med år 1908:

1 generaldirektör ....................j

1 statskommissarie och byråchef

2 dito...........................................j

1 andra gradens tjänsteman/

sekreterare ..............................i

1 dito, räntmästare ..................

1 dito, kamrerare och kassakontrollant

..............................j

|1 dito, förste revisor ..............j

1 dito, kamrerare .....................

1 första gradens tjänsteman,

stämpelkassör.........................

1 dito, revisor ...........................

8 dito, revisorer och bokhållare,

registrator ..............................j

Till amanuenser, vikariatser-,

sättning, renskrifning och

flitpenningar ...........................

1 förste vaktmästare ...............

1 vaktmästare ...........................

5 dito............................................

Kronor.

Tjänst-

Arfvoden

Lön.

görings-

Orts-

eller miss-

Summa.

pennin-

tillägg.

räknings-

-

gar.

penningar.

7,000

3,000

1,000

11,000

5,000

2,500

600

_

8,100

16,200

J Efter 5 år kan

10,000

5,000

1,200

—

! lönen höjas med

| 000 kronor.

3,600

1,800

400

_

5,800

3,600

1,800

400

500

6,300

Efter 5 år kan

lönen höjas med

500 kronor och

3,600

1,800

400

—

5,800

< efter 10 år med

3,600

1,800

400

—

5,800

ytterligare o00

kronor.

3,600

1,800

400

—

5,800

Efter 5 år kan

2,200

1,500

300

500

4,500

1 lönen höjas med

2,200

1,500

300

—

4,000

1 500 kronor, eller

'' 10 år med ytter-

ägare 500 kronor

17,600

o

o

cy

of

rH

2,400

“”—

32,000

och efter 15 år

med än ytter- ligare 500kronor.

_

_

_

30,700

30,700

900

450

150

—

1,500

700

3,500

350

1.750

150

750

—

1,200

6,000

/Efter 5 år kan

j lönen höjas med

1 100 kronor.

Summa|144,700

i

Anm.

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån

kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

■2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i staten upptagna aflöningsförmåner, nämligen

att innehafvare af ordinarie befattning i statskontoret skall vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets

ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej

längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa

ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och

den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i statskontoret icke må förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som är med Kungl. Majt:s oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk

eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så

framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, statskontoret, uppå därom gjord framställning,

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderlig^ för tjänstgöringen i ämbetsverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas

och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den

särskilda befattning inom graden, där statskontoret, till befordrande af

arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men

för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till

den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100. 3

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af statskontoret

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall

under tiden innehållas, såvida ej statskontoret finner skäligt låta honom

uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han

förordnas till högre befattning i statskontoret, densamma, mot åtnjutande,

i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället för

egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt

tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestrid

t sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst,

dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit

semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare

fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest

sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,

under iakttagande, hvad hvar och eu af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den

tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från

hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller

konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af frågan om statskontorets

omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören,

statskommissarierna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

under eu och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden

enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaldirektören bestämmes,

begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till

månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara,

ej mindre att enhvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträder

befattning i statskontoret, skall vara pliktig att underkasta sig

nu omförmälda villkor och bestämmelser;

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i statskontoret,

hvilka icke före den 1 november 1907 anmäla, att de vilja

underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nyssnämnda villkor och

bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i

den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid

den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock höja det i riksstaten under sjunde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag till statskontoret från 112,000 kronor till 144,700 kronor,

eller således med 32,700 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

(Jarl Swartz.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungi.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 15 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindmak,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: TlNGSTEN,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyessen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SWARTZ.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde härefter:
Sedan

derå år tillbaka har behofvet af förändrad reglering af

löneförhållandena för de vid statens ämbetsverk och myndigheter anställda

tjänstemän och betjänte gjort sig gällande.

Visserligen hafva åtskilliga grupper af löntagare under senare

åren fått sina löner omreglerade. Beträffande flertalet af statens ämbetsverk

och myndigheter gälla dock ännu de aflöningar, som fastställdes

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 100.

under senare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet, sedan

hvilken tid betydande förändringar i vårt samhälles ekonomiska förhållanden

inträdt.

Alltsedan år 1901 har emellertid Riksdagen på Kungl. Maj:ts

därom gjorda framställningar för ett år i sänder beviljat löneförbättring

i form af dyrtidstillägg åt en stor del af statens tjänstemän och

betjänte. Dyrtidstilläggen hafva likväl endast varit afsedda att utgöra

eu tillfällig löneförbättring i afvaktan å en mera definitiv

reglering af hithörande förhållanden.

Då, under förutsättning att de förhållanden, som framkallat beliofvet

af dyrtidstillägg, komme att fortfara någon längre tid framåt,

detta behof syntes böra tillgodoses på mera stadigvarande sätt än genom

ett år efter år beviljadt dyrtidstillägg, anbefallde Kungl. Maj:t genom

cirkulär den 25 oktober 1901 statens vederbörande ämbetsverk och

myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren till Kungl. Maj:t inkomma

med utredning, huruvida under nyssberörda förutsättning ändringar i

vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid tillika borde

komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvaltningen

tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de

förändrade anordningarna kunde undvaras.

Af de inkomna utredningarna framgick, att ändringar i gällande

lönestater i syfte att bereda ämbets- och tjänstemännen ökade löneförmåner

allmänt ansetts vara behöfliga. I fråga om de belopp, hvarmed

lönerna boi’de ökas, äfvensom beträffande sättet, hvarpå lönetillökningen

skulle komma vederbörande till godo, uttalades emellertid af de respektive

ämbetsverken och myndigheterna ganska olika meningar. Med

anledning häraf och då för hvarje särskildt verk förslag till lönereglering

jämväl ansågs böra föregås af en noggrann pröfning af hvarje sysslas

behöflighet och lämpliga anordning, uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt

beslut den 3 oktober 1902 åt en kommitté att, efter tagen kännedom

af de redan inkomna utredningarna äfvensom af dem, hvilka än ytterligare

kunde varda till kommittén öfverlämnade, afgifva underdånigt

utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och

myndigheters löneförhållanden, därvid kommittén skulle hafva att taga

under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle

kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de förändrade

anordningarna kunde undvaras.

Denna kommitté — den s. k. löneregleringskommittén — har

den 18 november 1903 afgifvit betänkande och förslag dels angående

allmänna förutsättningar och grunder för en reglering af löneförhållan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100■ 7

(lena in. m. inom de centrala ämbetsverken dels ock angående reglering

af löneförhållanden m. m. vid kammarkollegium.

Vidare liar kommittén, såvidt angår de under finansdepartementet

lydande ämbetsverk och myndigheter, afgifvit betänkande och förslag

i enahanda hänseende dels den 18 juni 1904 beträffande kammarrätten

och dels den 24 november samma år angående statskontoret.

Öfver berörda af kommittén afgifna betänkanden och förslag

hafva nämnda tre ämbetsverk, hvart i hvad samma ämbetsverk rörer,

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, kammarkollegium den 29

april 1904, kammarrätten den 13 maj 1905 samt statskontoret den

22 juni sistnämnda år; hvarjämte domänstyrelsen, efter nådig remiss,

yttrat sig beträffande af kommittén väckt förslag om öfverflyttning

till sistnämnda ämbetsverk af vissa på kammarkollegii handläggning nu

ankommande slag af ärenden.

Jag anhåller nu att för Kung! Maj:t få framlägga frågan om reglering

af löneförhållandena vid statskontoret. Visserligen hade det varit

önskvärdt, att äfven frågorna om ny reglering af löneförhållandena vid

kammarkollegium och kammarrätten nu kunnat komma under behandling.

Regleringen af dessa ämbetsverk sammanhänger emellertid i

viss män med en annan, på Kungl. Maj:ts pröfning beroende fråga,

nämligen den om inrättande af en s. k. regeringsrätt för pröfning af

administrativa besvärsmål, hvilken fråga ännu är under utredning, i

följd hvaraf icke kan bedömas, i hvad mån densamma bör öfva inflytande

å omförmälda båda ämbetsverks organisation. Jag har därför

ansett mig böra för närvarande till behandling upptaga endast statskontoret,

hvilket ämbetsverk dessutom på grund af sin jämförelsevis

enkla och i viss mån typiska organisation synes lämpa sig väl såsom

eu utgångspunkt för en mera allmän reglering af de centrala ämbetsverkens

löneförhållanden och hvad därmed äger sammanhang.

Enligt den för statskontoret den 8 december 1876 utfärdade

instruktion åligger det statskontoret:

att, där ej för särskilda fall annorledes är förordnadt, emottaga

och redovisa statsverkets inkomster och bestrida statsutgifterna i öfverensstämmelse

med de af Kungl. Maj:t fastställda stater, allmänna författningar

eller särskilda af Kungl. Maj:t gifna föreskrifter samt, på

Statskontorets

nuvarande

ämbetsverksamhet

och organisation.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj-ds Nåd. Proposition N:o 100.

sätt redan är eller framdeles må blifva förordnadt, i kronans kassor

jämväl låta emottaga andra verks och myndigheters särskilt ingående

uppbörd för att vederbörande tillhandahållas;

att handlägga ärenden angående stämpelpappersväsendet och kortstämplingen,

i sådant afseende anskaffa stämpladt papper, kortkonvolut

in. m., besörja om utlämnande däraf till vederbörande och dessutom

iakttaga hvad om uppbörden och kontrollen härutinnan är eller varder

föreskrifvet;

att förvalta de under statskontorets vård stående särskilda fonder

och kassor samt göra deras tillgångar räntebärande, på sätt genom

fastställdt reglemente eller tid efter annan gifna föreskrifter är eller

må varda bestämdt :

att öfver allt detta verkställa erforderlig bokföring samt för

öfrigt uti hvad på statskontoret kan ankomma tillse, att kronans rätt

och bästa städse iakttages och att de allmänna författningar, som redan

äro eller framdeles kunna varda i berörda afseenden gällande, blifva

noggrant iakttagna;

'' att i enlighet med det formulär, som af Kungl. Maj:t är eller

varder fastställdt, upprätta rikshufvudbok, utvisande statsverkets samtliga

tillgångar, inkomster och utgifter, samt därjämte granska och efter

samråd med vederbörande ämbetsverk föreslå formulär för de räkenskaper,

hvilka skola ligga till grund för rikshufvudboken;

att uti en statsliggare med därtill hörande årliga supplement låta

införa alla de specialanslag och förändringar däri, som upptagas i den

fastställda riksstaten, äfvensom för hvarje år upprätta och till vederbörande

i god tid öfversända stater för rikets samtliga län;

att å den löpande kronouppbörden utöfva kontroll genom granskning

dels af de månatligen inkommande landtränteriredogörelsehandlingarna,

dels af de från länen och Stockholms stad årligen ingående

relationer om restantierna å kronouppbörden, öfver hvilka sammandrag

skall uppgöras för att till Kungl. Maj:t ingifvas tillika med berättelse

om befintliga propriebalanser, och dels af de likaledes från länen och

Stockholms stad inkommande årliga bevillningssammandrag, hvaröfver

ett generalsammandrag skall upprättas för att genom statskontorets

försorg utgifvas från trycket och utdelas med allmänna tidningarna;

samt att, därest vid uppbörds- och redogörelseverket någon oriktighet

förefinnes, som ej kan afhjälpas i administrativ väg, öfverlämna ärendet

till vederbörande ämbetsmyndighet för laga åtal och afgörande;

att hvarje år inom februari månads utgång till kammarrätten

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition R:o JOO.

aflämna förteckning'' å alla under det näst föregående året, med villkor

af redovisning, utaf statskontoret anordnade medel;

att likaledes hvarje år före den 15 december till Kungl. Maj:t

afgifva berättelse om statsverkets inkomster under det sistförfluten året,

såvidt dessa äro kända och beräkneliga, jämte förslag'' till deras beräknande

vid nästföljande statsreglering, med hvad mera, som kan tjäna

till upplysning vid uppgörande af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof, så ock särskild berättelse

om undsättningsfonden;

att äfven årligen inom juli månads slut till Kungl. Maj:t inkomma

sned berättelse om statsverkets ställning, om undsättningsfonden och

om stämpelpappersuppbörden det år, hvilket då förestående statsrevision

afser;

att, på sätt särskildt är eller varder stadgadt, tillhandagå Riksdagens

statsutskott och revisorer med nödiga upplysningar, räkenskaper

och handlingar samt att tillhandahålla cheferna för statsdepartementen

de upplysningar, Indika af dem kunna infordras, rörande

statsverkets inkomster och utgifter m. in., som därmed äger sammanhang;

samt

att hvarje halfår inom den 15 januari och den 15 juli låta genom

därtill förordnad tjänsteman verkställa inventering af myntverkets behållning

af myntadt och omyntadt guld, silfver, koppar, zink, tenn

och brons äfvensom af dess kassa, samt däröfver ingifva berättelse till

Kungl. Maj:t.

På grund af särskilda författningar eller eljest meddelade föreskrifter

har statskontoret jämväl åtskilliga andra åligganden. Dit höra,

bland annat, vissa ärenden, som af statskontoret ensamt eller gemensamt

med kammarkollegium handläggas, angående tillsättande af en

del landsstatstjänstemän samt om tjänstledighet, förordnanden och afsked

för dem; granskning och förvaring af kronans uppbördsmäns och redogörares

till statskontoret inkomna löftesskrifter och andra säkerhetshandlingar

samt tillsyn däröfver, att de icke till säkerheten förfalla

eller förminskas; åtskilliga ärenden rörande punschstämpelväsendet;

mottagande och fördelning af vissa andelar af brännvinsförsäljningsmedlen;

mottagande och fördelning mellan vederbörande landstingsområden

af inflytande skogsvårdsafgifter m. m.

Innan statskontoret år 1876 omorganiserades, var detta ämbetsverk

kollegialt organiseradt med en president såsom chef och tre statskommissarie!’

såsom ledamöter samt fyra särskilda underlydande afdelBih.

till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition 2s;o 100.

ningar för ärendenas behandling. År 1876 organiserades statskontoret

efter byråsystemet med en chef. generaldirektören, hvilken i regel är

ensam beslutande, samt tre statskommissarier såsom chefer för hvar

sin byrå. nämligen inkomst-, fond- och stämpelbyrån, utgiftsbyrån och

riksb okslutsbyrån.

Därtill kommer det för ämbetsverket] i dess helhet gemensamma

kansliet samt räntmästaren, hvilken enligt instruktionen är gemensam

kassör för inkomst-, fond- och stämpelbyrån samt utgiftsbyrån.

Enligt instruktionen och den af chefen i enlighet därmed utfärdade

arbetsordning äro ärendena mellan byråerna fördelade på följande

sätt.

Inkomstfond- och stcimpclbyvån har att emottaga riksbankens

attester öfver där gjorda penninginsättningar för statskontorets räkning

och, efter granskning af därom ingående reversal, bokföra remisserna

samt afl ämna attesterna jämte reversalen till vederbörande kassör; att

uppsätta och expediera ej mindre de skrivelser, som af nämnda granskning

må påkallas, än äfven bref med vederbörande kassörs af byråns

bokhållare annoterade kvittenser; att handlägga ärenden rörande dels

de under statskontorets vård stående särskilda fonder och kassor, dels

anslag och lån till vattenaftappnings- och odlingsföretag järnte anslag

till bro- och hamnbyggnader eller förbättring och nyanläggning af

vägai1. och dels kort- och punschstämplingen samt stämpelpappersväsendet

i öfrigt äfvensom föra inseendet däröfver, att de löftesskrifter,

förbindelser och borgensskrifter, som i nämnda hänseenden skola afgifvas,

i rätt tid inkomma och bibehållas vid gällande kraft; att uppsätta

de i dessa ärenden beslutade anordningar och bref samt expediera

desamma; att handlägga pensionsärenden, i hvilka statskontoret, efter

Kungl. Maj:ts befallning, har att afgifva utlåtande, ärenden rörande

verkets ekonomiska angelägenheter samt ärenden i fråga om tillhandahållandet

åt vederbörande myndigheter af blanketter till taxeringslängder

och till kvittenser å bevillningsafgifter af vissa handlande och

handelsexpediter äfvensom exemplar af bevillnings- och inkomstskatteförordningarna

; att handlägga ärenden angående lönetillskott till biskopar

och prästmän från vissa fonder, angående försäljning af bergverkstionde

från Dylta svafvelbruk, angående fördelning af i statskontoret insatta

brännvinsförsäljningsmedel samt angående prägling och öfverlämnande

af medaljer, hvilka bekostas af fonders medel, äfvensom att förvara

säkerhetshandlingar, värdepapper och löftesskrifter jämte förrådet af

stämpelpapper; samt att föra de för byråns verksamhet erforderliga

förteckningar och räkenskaper.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds jY ad. Proposition AV o 100.

Utf/iftsbi/rån åligger att handlägga alla utgiftsärenden med undantag

af dem, som tillhöra inkomst-, fond- och stämpelbyrån; att i sådant

afseende granska ingående rekvisitioner och räkningar, där sådana för

likviderna erfordras; att å därför bestämda tider föreslå utbetalning af

de anslag samt aflönings- och pensionsmedel, lxvilka af statskontoret

utan föregående rekvisition skola vederbörande tillhandahållas; att uppsätta

de anordningar och bref, som i dessa ärenden beslutas, samt expediera

desamma; att upprätta och expediera de till kammarrätten årligen

ingående förteckningarna öfver de mot redovisning anordnade

medel; att upprätta redogörelse öfver de under förskottstitel utanordnade

belopp att läggas till grund för de årliga framställningarna

till Kungi. Maj:t om ersättning; att handlägga de frågor om befordran,

tjänstledighet, vikariat och afsked för landsstatstjänstemän, som det

tillhör statskontoret att, vare sig ensamt eller gemensamt med kammarkollegium,

behandla, samt hafva inseende öfver landsstatst]''änstemäns

uppbördssäkerheter; att hafva inseende öfver förrådet af anvisningsblanketter

och kontrollera redovisningarna öfver utlämnade dylika blanketter;

att handlägga ärenden angående prägling och öfverlämnande

af medaljer, för Indika kostnaden skall gäldas af statsmedel; samt att

föra de för byråns verksamhet nödiga anteckningar och räkenskaper

äfvensom låta i utgiftsmemorialboken anteckna från inkomstbyrån utgående

anordningar med undantag af sådana å fonderna.

Riksbokslutsbyrån har att för hvarje år uppgöra och, så fort ske

kan, afsluta rikshufvudbok, med tillsyn därå, att de räkenskaper, som

härför erfordras, i rätt tid till statskontoret inkomma och att de för

dem fastställda formulär äro vederbörligen iakttagna; att upprätta

statsliggaren och de för länen gällande specialstater; att verkställa

granskningen af de månatliga landtränteriredogörelsehandlingarna samt

årliga restantierelationerna och bevillningssammandragen; att uppsätta

och expediera de skrivelser, hvilka af granskningen må påkallas, samt

uppgöra dels det sammandrag öfver restantierna med åtföljande berättelser

om propriebalanserna, som skall till Kungl. Maj:t ingifvas, dels

det generalsammandrag öfver allmänna bevillningen, som genom trycket

bör allmänheten meddelas; att upprätta förslag till den beräkning af

statsinkomsterna, hvarmed statskontoret har att i sin berättelse till

Kungl. Maj:t före hvarje riksdag inkomma; att uppgöra föreskrifna

likvider med andra förvaltande verk äfvensom erforderliga öfverslag

öfver besparingar och brister å utgiftsanslagen samt öfverskott och brister

å de beräknade statsinkomsterna; samt att handlägga ärenden rörande

Lappmarks, ecklesiastikverk.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Löneregleringskommitténs

förslag i fråga

om statskontorets

ämbetsverksamhet.

Öfverflyttning

å länsstyrelserna

af en

del anordnings

ärenden.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 100.

Jämlikt arbetsordningen åligger det ock äldste ledamoten i statskontoret

att anmäla frågor om extra ordinarie tjänstemäns och vaktbetjäntes

antagande, samt cheferna för inkomst- och utgiftsbyråerna

att hafva inseende, den förre öfver räntmästaren och vaktbetjäningen.

samt den senare öfver kansliets tjänstemän, med skyldighet att föredraga

dithörande ärenden. Därjämte är åt en af utgiftsbyråns revisorer

uppdraget att kontrasignera alla statskontorets assignationer å riksbanken.

Löneregleringskommittén har icke föreslagit några mera genomgripande

förändringar i fråga om de ämbetsåligganden, som nu tillhöra

statskontoret, eller sättet för deras fullgörande. Kommitténs i dessa

hänseenden framställda förslag röra hufvudsakligen dels sättet för handläggningen

af vissa utbetalningsärenden dels ordnandet af statskontorets

bokföring.

I det förra hänseendet har kommmittén hemställt:

att i allmänhet sådana å därför bestämda anslag anvisade utgifter,

hvilka hittills af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förskottsvis utbetalats,

och för hvilka de haft att begära ersättning hos statskontoret, må af

Konungens befallningshafvande definitivt anordnas och i landtränteriräkningen

afföras; äfvensom

att sådana utgifter enligt stat eller särskilda föreskrifter, som

hittills af statskontoret anordnats för att å landtränterierna utbetalas,

må af Kungl. Maj:ts befallningshafvande anordnas, där ej med utbetalningen

förbundna särskilda omständigheter föranleda, att anordnandet

bör äga rum i statskontoret.

Hvad angår förstberörda hemställan, har kommittén erinrat, att.

sedan Riksdagens år 1870 församlade revisorer fäst uppmärksamheten

på vikten däraf, att statsverkets räkenskaper komme att utvisa det

verkliga förhållandet och att dessa icke bland tillgångarna upptoge

medel, som redan blifvit utbetalda, fastän icke formellt afförda, 1874

års löneregleringskommitté, hvars förslag i väsentliga delar lagts till

grund för de beträffande statskontorets ämbetsverksamhet och organisation

nu gällande bestämmelser, med åberopande af statsrevisorernas

omförmälda uttalande, återupptagit deras berörda förslag, hvarigenom

enligt nämnda kommittés mening äfven skulle för statskontoret

vinnas någon minskning uti skriftväxling och bestyr med anordningars

utfärdande.

Nyssnämnda kommittés i berörda hänseende framställda förslag''

hade visserligen sedermera genomförts med afseende å vissa slag af

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o JOD.

utgifter, beträffande hvilka samma kommitté särskild! framhållit önskvärdheten

af en dylik förändring, men i fråga om vissa andra slag af

utgifter tillämpades fortfarande det förfarande, att utgifterna endast

förskottsvis anordnades af Kungl. Maj:ts befallningshafvande och därefter

på rekvisition ersattes af statskontoret; och har nu förevarande

kommitté, som ansåge samma skäl, som, på sätt nämnts, föranledt förändring

i det förut tillämpade förfaringssättet beträffande vissa slag af

utgifter, äga giltighet äfven i de fåll, där detta fortfarande användes, hemställt.

att ändring härutinnan måtte till vinnande af förenkling i nämnda

ärendens handläggning vidtagas i den riktning, som nyss angifvits.

Statskontoret har med afseende härå upplyst, att — frånsedt

vissa undantagsfall, där det på grund af särskilda omständigheter befunnes

nödigt, att länsstyrelse förskotterade utgiften och därefter

hos statskontoret rekvirerade ersättning — detta förfaringssätt numera

tillämpades endast beträffande tre utgiftsgrupper, nämligen i fråga om

dels lönetillskotten till prästerskapet från vissa fonder, dels statens bidragtill

skjutsentreprenaderna och dels kostnaderna för de årliga militäröfningarna

vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och de

tekniska läroverken.

Hvad angår bidragen till skjutsentreprenaderna, är det i skjutsstadgans

23 § föreskrifvet, att statens bidrag skola förskottsvis af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande halfårsvis anordnas mot ersättning från statskontoret.

Statskontoret har emellertid för sin del förklarat sig icke

hafva något att erinra mot en sådan ändring af berörda föreskrift, att

länsstyrelserna må kunna definitivt anordna nämnda bidrag från vederbörande

anslag. Sedan genom nådig remiss den 27 nästlidne februari

kammarkollegii yttrande öfver kommitténs förslag, i hvad angår denna

punkt, infordrats, så har jämväl kammarkollegium i den 1 innevarande

mars afgifvet underdånigt utlåtande förklarat sig icke hafva

något att erinra mot eu dylik ändring af nu ifrågavarande föreskrift;

och torde, efter hvad mig blifvit meddeladt, chefen för jordbruksdepartementet

komma att göra den framställning, som för åstadkommande af

en sådan ändring må finnas erforderlig.

Beträffande de omförmälda lönetillskotten till prästerskapet har

statskontoret erinrat, att dessa lönetillskott, hvilka dels åtfölja viss tjänst

och dels äro af personell natur, tillsvidare i vissa fall utgå utan inskränkning

i tiden, hvaremot de i andra fall äro beviljade endast för

ett visst antal år eller ock intill dess någon särskild! angifven omständighet

inträffar; och har statskontoret därför ansett, att ett öfverflyttande

af dessa utgifter å länsstat endast skulle medföra omgång

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

och föranleda minskad möjlighet för statskontoret, som förvaltar berörda

fonder, att under årets lopp följa utbetalningarna därå.

Hvad angår kostnaderna för förberörda militäröfningar har statskontoret

fäst uppmärksamheten därå, att det i nu förevarande afseende

tillämpade förfarandet betingas af den i nådigt bref den 12 augusti

1902 gifna föreskriften, att för dessa utgifter skola tagas i anspråk först

det å staten för folkskoleseminarierna uppförda anslaget till befrämjande

af vapenöfningar samt det å de tekniska läroverkens stat förekommande

anslaget till militäröfningarnas bedrifvande och därefter det å de allmänna

läroverkens stat uppförda anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare

samt till anskaffning af ammunition för målskjutning in. in.

Med afseende å hvad sålunda anförts har statskontoret ansett

någon för alla fall gällande föreskrift icke kunna under nuvarande förhållanden

meddelas och därför afstyrkt kommitténs förslag i denna punkt.

För egen del hyser jag, i likhet med kommittén, den uppfattning,

att det ur de af kommittén an gifna synpunkter i allmänhet måste

anses önskvärdt, att de utgifter, som skola af Kungl. Maj :ts befallningshafvande

af vissa bestämda anslag anvisas, också må kunna, i den

utsträckning så lämpligen kan ske, definitivt anordnas af sistnämnda

myndigheter; och torde i allmänhet hinder icke heller möta för ett

ordnande af saken på sådant sätt. Att emellertid i vissa fall undantag

härifrån kunna vara lämpliga eller nödiga, synes jämväl vara uppenbart.

Nu omförmälda framställning från kommitténs sida har emellertid

gifvetvis en skäligen ringa betydelse för ordnandet af statskontorets

arbete såsom ett helt betraktadt och för den däraf beroende frågan

om ämbetsverkets organisation.

Hvad beträffar kommitténs andra, förut omförmälda hemställan,

enligt hvilken sådana utgifter enligt stat eller särskilda föreskrifter,

som hittills af statskontoret anordnats för att å landtränterierna utbetalas,

skulle af Kungl. Maj:ts befallningshafvande anordnas, där ej

med utbetalningen förbundna särskilda omständigheter föranledde, att

anordnandet borde äga rum i statskontoret, kan gifvetvis frågan, i hvad

mån en dylik öfverflyttning — där den icke redan ägt rum — af ifrågavarande

utgifters anordnande från statskontoret till länsstyrelsen bör

lämpligen äga rum, icke bedömas annat än efter föregången pröfning i

hvarje särskildt fall af de villkor och bestämmelser, som beträffande

hvarje sådant slag af utgifter, som här är i fråga, äro gällande.

Statskontoret har uttalat den mening, att den ifrågasatta öfverflyttningen

å länsstyrelserna af utgifters anordnande icke'' lämpligen

kan ske i synnerligen vidsträcktare mån än som redan ägt rum.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kuntjl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 100.

Äfven om emellertid en dylik öfverflyttning utan olägenhet kan

äga ruin i åtskilliga andra fall än dem, där så redan skett, och eu del

inbesparing af tid och arbetskrafter för statskontoret därigenom vinnas,

torde dock denna, enär, såsom statskontoret påpekat, därstädes ändock

måste föras erforderliga anteckningar för bibehållande af nödig öfversikt

öfver ifrågavarande utgiftstitlars ställning, i allt fall knappast

blifva så betydande, att densamma kan öfva någon mera afsevärd

inverkan å den nu föreliggande frågan om statskontorets organisation.

Viktigare i sådant hänseende än nu omförmälda åtgärder äro de stauiontorcts

af kommittén väckta förslag till ändringar i statskontorets bokxonng.

I sådant afseende har kommittén hemställt, att från statskontorets

direkta, till räntmästarens handläggning hörande kassarörelse måtte

helt och hållet afskiljas länsstyrelsernas insättningar och dragningar å

statskontorets räkning i riksbanken samt bokföringen i statskontoret

af desamma verkställas annorstädes än i räntekammaren, samt att inom

statskontoret måtte, i enlighet med vissa af kommittén gjorda antydningar,

åvägabringas de förenklade anordningar i afseende å bokföring

och kontroll in. in., som af den sålunda föreslagna förändringen betingas.

Kommittén har enligt sin egen utsago föranledts till berörda förslag

af en önskan att åstadkomma förenkling af räntmästarens bokföring

och att därigenom underlätta öfverskådligheten och kontrollen

öfver denna tjänstemans kassarörelse. Kommittén har ock funnit en

särskild anledning att ingå på denna fråga i de förhållanden, som föranledt

anställandet af en särskild kassabokhållare å räntekammaren.

Med anledning af de under år 1902 upptäckta förfalskningarna af

åtskilliga statskontorets assignationer å riksbanken fann nämligen statskontoret

nödigt att vidtaga åtskilliga förändringar i arbetssättet å räntekammaren

samt inkomst- och utgiftsbyråerna i syfte att, utöfver hvad i

ämbetsverkets instruktion och arbetsordning vore föreskrifvet, åstadkomma

en fortlöpande och mera ingående kontroll å statskontorets kassarörelse.

I underdånig skrifvelse den 20 november 1902 redogjorde statskontoret

för de af statskontoret i sådant afseende tilltänkta åtgärder.

Dit hörde, utom åtskilliga förändrade anordningar med afseende å

statskontorets assignationer, anställandet af en särskild tjänsteman å

räntekammaren, hvilken skulle hafva till uppgift, bland annat, att

vid sidan af den utaf räntmästaren förda journalen föra vissa i den

underdåniga skrifvelsen närmare angifna räkenskaper, så uppställda,

att desamma innefattade en fortlöpande och fullständig kontroll å

kassarörelsen. För genomförande af de i berörda hänseenden föreslagna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

åtgärder erfordrades emellertid, yttrade statskontoret i sin förenämnda

underdåniga skrifvelse, förstärkning af statskontorets arbetskrafter.

Statskontoret hade ock till eu början haft för afsikt att begära uppförande

från och med år 1904 å ämbetsverkets ordinarie stat af aflöning

till en ny tjänsteman å räntekammaren (kassabokhållare); men vid

närmare öfvervägande hade statskontoret funnit, att någon tids erfarenhet

om verkan af de ifrågavarande åtgärderna borde förvärfvas, innan

framställning gjordes om uppförande af eu ny ordinarie tjänst å ämbetsverkets

stat; och inskränkte sig statskontoret därför till att begära, att

till dess disposition måtte å extra stat från och med år 1903 ställas de

medel, som för anställande af omförmälda tjänsteman erfordrades. I

sammanhang därmed anmälde statskontoret, att, enär den dittills å räntekammaren

tjänstgörande amanuensen, ifall en kassabokhållare där

anställdes, blefve å räntekammaren obehöflig, statskontoret under omförmälda

förutsättning hade för afsikt att till utgiftsbyrån öfverflytta

nämnde amanuens för att bereda lättnad i göromålen för en af de där

tjänstgörande revisorerna, hvilken i sammanhang med de förändrade

anordningarna finge sig åtskilliga nya och maktpåliggande bestyr ålagda.

Sedan statskontoret genom nådigt bref den 5 december 1902

erhållit bemyndigande att lör ifrågavarande ändamål tillsvidare under

år 1903 af under händer varande medel förskjuta ett belopp af högst

3,000 kronor för år räknadt, föreslog Kungl. Maj:t i den till 1903 års

Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behof

Riksdagen ej mindre att till åstadkommande af den nyss omförmälda

förstärkningen af statskontorets arbetskrafter på extra stat för år 1904

uppföra ett anslag af 3,000 kronor än äfven att medgifva, att för år

1903 ett mot berörda anslag svarande belopp af 3,000 kronor finge

af statskontoret med under händer varande medel förskjutas för att

sedan hos Riksdagen anmälas till ersättande; och blef denna Kungl.

Majrts framställning af Riksdagen bifallen.

Vid anmälan i skrifvelse den 22 maj 1903 af detta sitt beslut

anförde emellertid Riksdagen, bland annat, att omförmälda af statskontoret

föreslagna anordning — eller att till kontrollens förstärkande

skulle å räntekammaren anställas en å extra stat uppförd kassabokhållare

och den därstädes förut tjänstgörande amanuensen öfverflyttas

till utgiftsbyrån — endast borde betraktas såsom en tillfällig åtgärd i

afvaktan på den framställning uti ifrågavarande afseende, som kunde

komma att göras af den för afgifvande af utlåtande och förslag rörande

reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden af

Kungl. Maj:t tillsatta kommitté, hvarjärnte Riksdagen — som hölle före,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

att den kontroll, man velat åstadkomma genom inrättandet af en

kassabokhållarplats å räntekammaren, skulle göras än mer effektiv,

om platsen blefve med ordinarie tjänsteman besatt och därför ansåge

det böra så ordnas, att genom omplacering af verkets ordinarie tjänstemän

en af dem blefve anställd såsom kassabokliållare å räntekammaren —

uttalat den förväntan, att bemälda kommitté icke skulle underlåta att

taga under ompröfning, huruvida genom förändrad organisation af statskontorets

ämbets- och tjänstepersonal den skärpta kontroll, som afsåges

med anställande af den ifrågavarande till uppförande å extra stat föreslagna

nye tjänstemannen, skulle kunna vinnas utan ökning i antalet

af ämbetsverkets personal.

Innan jag yttrar mig i frågan beträffande lämpligheten af den

föreslagna förändringen af bokföringen å räntekammaren, anhåller jag

att i största korthet få erinra, huru densamma enligt de från och med

år 1903 tillämpade bestämmelser i hufvudsak är ordnad.

Af räntmästaren föres dels eu »liufvudjournal» dels en »bijournal».

I den förra, som afser insättningar och uttagningar i hufvudstaden,

antecknas å inkomstsidan de belopp, som i riksbankens hufvudkontor

insättas å statskontorets giroräkning, samt å utgiftssidan samtliga de

assignationer, som, jämte de utaf statskontoret utfärdade anordningar, till

räntmästaren öfverlämnas. I den senare åter upptagas, å inkomstsidan

de i riksbankens afdelningskontor i landsorten gjorda insättningar å statskontorets

giroräkning, vare sig dessa verkställas af länsstyrelse eller af

enskilda, samt å utgiftssidan länsstyrelsernas dragningar å samma räkning.

Dessa journaler äro sålunda i främsta rummet en moträkning

med riksbanken men äfven af vikt för kontrollen öfver de af räntmästaren

handhafda assignationer och handkassa, hvilken sistnämnda

är afsedd att täcka de anordningar till mindre belopp, därå assignationer

icke i och för utbetalningens verkställande utfärdas.

Vid sidan af nämnda räkenskaper föres af den å räntekammaren

anställde kassabokhållaren en kassahufvudbok, upptagande i löpande

följd samtliga in- och utbetalningar, som ske till eller från statskontorets

kassa, till hvilken är att räkna ej mindre statskontorets tillgodohafvande

hos riksbanken än äfven den af räntmästaren omhänderhafda

handkassa. Nämnda kassahufvudbok, hvilken jämväl upptager

särskilda konti för alla inkomst- och utgiftstitlar, redovisar sålunda

statskontorets kassa i dess helhet och utgör tillika en ständigt fortlöpande

kontroll å räntmästarens räkenskaper. Kassahufvudboken ligger

därjämte till grund för den räkenskap, som under benämning af »ränteBih.

till Biksd. Prof, 1907. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 100.

kammarens hufvudbok» årligen uppgöres och. underskrifven af räntmästaren

och kassabokhållaren, aflämnas till kammarrätten för granskning.

Kontrollen å räntmästarns bokföring utöfvas ytterligare på det

sätt, att räntmästaren och kassabokhållaren dagligen efter kassatimmens

slut gemensamt afgifva en rapport, den s. k. dagrapporten, öfver kassans

ställning, hvilken rapport utgör en jämförande sammanställning af räntmästarens

journaler och lcassahufvudboken.

Därjämte är räntmästaren ålagdt att för hvarje vecka, sedan riksbanken

till statskontoret aflämnat utdrag af statskontorets giroräkning

med uppgift å de insättningar och dragningar, hvilka under veckan i

riksbanken bokförts, till förklaring af de skiljaktigheter, som, i följd

dåraf att under veckan timade förändringar med afseende å nämnda

räkning icke alltid samtidigt bokföras i riksbanken och statskontoret,

kunna förefinnas mellan riksbankens uppgifter och räntmästarens journaler,

uppgöra eu s. k. veckoafslutning, innefattande en jämförande

tablå af journalerna och riksbankens veckobesked med specificerad

uppgift å de förhållanden — insättningar och dragningar, som redan

bokförts i det ena verket men ännu icke kommit till synes i det andra

verkets räkenskaper — hvilka orsaka skiljaktigheterna.

I hufvudsak motsvarande föreskrifter som dem, hvilka sålunda

tillämpas beträffande statskontorets och riksbankens mellanhafvanden.

gälla enligt nådiga kungörelsen den 8 april 1904 för alla statsmedelförvaltande

verk och myndigheter, som äga särskild giroräkning i riksbanken,

dock att den utredning i fråga om möjligen befintliga skiljaktigheter

mellan riksbankens och det medelförvaltande verkets räkenskaper,

som sålunda är föreskrifven, i allmänhet endast äger rum för

hvarje månad i stället för, såsom i statskontoret, för hvarje vecka.

Förutom den bokföring, som, enligt hvad nämnts, förekommer å

räntekammaren, föras dessutom å statskontorets inkomst- och utgifts - byråer anteckningar öfver statskontorets kassarörelse, å hvarje byrå i

hvad rörer dit hörande ärenden.

A inkomstbyrån föras sålunda dels eu bankräkning öfver insättningar

å statskontorets giroräkning, fördelad i skilda upplägg för de

insättningar, som ske i hufvudstaden, och dem, som ske i landsorterna,

och upptagande insättningarna i löpande följd, dels ock en s. k. inkomstmemorialbok,

däri insättningarna bokföras å särskilda konti för

de olika inkomsttitlarna; samt å utgiftsbyrån dels anteckningsböcker,

fördelade gruppvis efter hufvudtitlar, öfver de af statskontoret beslutade

anordningar, dels en s. k. utgiftsmemorialbok, innehållande motsvarande

anteckningar, förda å särskilda konti för de olika utgiftstit
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

lama. Därjämte förekommer å inkomstbyrån motsvarande bokföring

i fråga om de till byråns förvaltning hörande fonder.

Skall beslutad utbetalning ske genom länsstyrelse, öfversändes anordningen

till denna. Skall den åter ske genom räntekammaren, uppsattes,

där ej anordningen lyder å visst mindre belopp, i hvilket fall

densamma öfverlämnas till räntmästaren för att likvideras ur dennes

handkassa, å utgiftsbyrån assignation, hvilken, kontrasignerad af vederbörande

revisor å utgiftsbyrån samt undertecknad af vederbörande föredragande,

öfverlämnas till räntekammaren.

Såväl de för utbetalning genom räntekammaren afsedda assignation!''

som de, hvilka af vederbörande länsstyrelser å statskontorets

giroräkning i riksbanken utfärdas, bokföras i en å statskontorets utgiftsbyrå

förd bankräkning, fördelad i två särskilda upplägg, afsedda,

det ena för statskontorets egna assignationer och det andra för vederbörande

länsstyrelsers.

Af hvad jag sålunda i korthet omförmält rörande statskontorets

bokföring, för hvilken en mera utförlig redogörelse återfinnes såväl i

löneregleringskommitténs betänkande angående statskontoret som ock

i statskontorets däröfver afgifna utlåtande, framgår, att, utöfver den

kontroll öfver statskontorets kassarörelse, som ligger i den dubbla bokföringen

å räntekammaren, en ytterligare kontroll däröfver vinnes

äfven genom den bokföring öfver inkomster och utgifter, som äger

rum å inkomst- och utgiftsbyråerna.

Kommittén tror sig nu kunna vinna en väsentlig förenkling i

bokföringen å räntekammaren äfvensom större enkelhet i kontrollen

öfver dennas kassarörelse hufvudsakligen därigenom, att räntmästarens

befattning med länsstyrelsernas insättningar och dragningar å statskontorets

giroräkning skulle upphöra samt bokföringen däraf förläggas

utanför räntekammaren. Räntmästarens journaler i den form, desamma

nu föras, skulle försvinna, och i stället skulle af honom föras eu kassabok,

upptagande i löpande följd allenast de inkomster och utgifter,

som äro föremål för hans direkta handläggning, och således, i hvad dessa

rörer, motsvarande den nuvarande kassahufvudboken. Härigenom —

anser kommittén — skulle sistnämnda bok blifva öfverflödig och den

tjänsteman, som nu har till åliggande att föra densamma, eller kassabokhållaren,

icke vidare blifva behöflig. Räntmästaren skulle visserligen

fortfarande afgifva dagrapporter öfver kassans ställning samt öfver inneliggande

assignationer och handkassa äfvensom för hvarje vecka rapport

öfver den af honom handhafda kassarörelse jämte en tablå, motsvarande

den nuvarande veckoafslutningen, till förklaring af befintliga

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

skiljaktiglieter mellan riksbankens och statskontorets räkenskaper, i

hvad rörer statskontorets »direkta», i räntmästarens räkenskap ingående

kassaposter, hvarjämte enligt kommitténs förslag inventering

hvarje vecka skulle hos räntmästaren verkställas af chefen för inkomstbyrån.

Men den egentliga kontrollen öfver kassarörelsen liksom den

bokföring, som erfordras för nödig jämförelse mellan statskontorets

och riksbankens räkenskaper rörande statskontorets giroräkning i dess

helhet samt för vinnande af erforderlig öfversikt öfver statskontorets

kassarörelse i hela dess omfattning, skulle öfverflyttas till utgiftsbyrån.

Den tjänsteman å sistnämnda byrå, hvilken nu har till åliggande att

uppsätta statskontorets assignationer, skulle ock få sig nämnda, förkela

kassarörelsen gemensamma bokföring anförtrodd. Emellertid kar

kommittén, på sätt jag senare får tillfälle att närmare omförmäla, föreslagit,

att nämnde tjänsteman, hvilken kommittén synes hafva tänkt

sig därjämte skulle hafva äfven vissa andra göromål än de nyssnämnda

sig ålagda, skulle uppflyttas från första till andra lönegraden.

Af hvad statskontoret i sitt förenämnda utlåtande i nu förevarande

hänseenden anfört, synes mig emellertid med full tydlighet framgå,

att det af kommittén åsyftade målet — större öfverskådlighet i afseende

å räntmästarens räkenskaper och underlättande af kontrollen öfver

hans kassarörelse — svårligen kan genom de af kommittén föreslagna

anordningar vinnas. Tvärtom synes statskontorets utredning visa, att

nämnda kontroll skulle vid genomförandet af de utaf kommittén föreslagna

anordningar väsentligen försvåras om ej rent af omöjliggöras.

I hvarje fall synes, såsom ock statskontoret framhållit, en verkligt

effektiv kontroll under de af kommittén tilltänkta förutsättningar icke

kunna åstadkommas, med mindre att statskontorets giroräkning uppdelades

i två skilda räkningar, afsedda, den ena för länsstyrelsernas

insättningar och dragningar samt den andra för öfriga in- eller utbetalningar,

en förändring, som emellertid knappast synes ägnad att leda

till ökad reda och öfverskådlighet med afseende å nu ifrågavarande

delar inom statens kassaväsen utan snarare till motsatsen.

Dessutom är att märka, att, frånsedt den omständighet att den

kontroll öfver räntmästarens kassarörelse, som det nuvarande systemet

innebär, genom de föreslagna förändrade anordningarna skulle i väsentlig

mån försvåras, den ytterligare kontroll, som nu ligger i den jämsides,

efter skilda system anordnade bokföringen inom räntekammaren,

å ena, samt inkomst- och utgiftsbyråerna, å andra sidan, därigenom

skulle till stor del gå förlorad. Det synes mig därför uppenbart, att

kommitténs förslag i denna del icke lämpar sig att lägga till grund

för nya bestämmelser i ämnet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''Nåd. Proposition N:o 100.

Sannolikt synes ock vara, att, därest räntmästarens bokföring

skulle ordnas på sätt kommittén tänkt sig, och således innefatta eu

fullständig kassabok, i väsentliga delar motsvarande den nu af kassabokhållaren

förda kassahufvudboken, räntmästaren svårligen skulle kunna

medhinna att på ett tillfredsställande sätt utföra sina åligganden, med

mindre att en biträdande tjänsteman å räntekammaren ställdes vid

hans sida, en åtgärd, hvarigenom den besparing, som åsyftats genom

kassabokhållartjänstens indragning, antagligen blefve ringa om ens

någon.

Ett närmare studium af det sätt, hvarpå bokföringen i nu ifrågavarande

afseende inom statskontoret från och med år 1903 blifvit

ordnad, har bibragt mig den uppfattning, att densamma i hufvudsak

är ändamålsenligt planlagd. De senaste årens erfarenhet synes ock

bestyrka, att det nu tillämpade systemet i det stora hela fungerar

säkert och väl samt ej heller med fog kan sägas brista i nödig öfverskådlighet

och reda.

Härmed vill jag naturligen icke hafva förnekat, att ändringar och

förenklingar måhända kunna och böra i åtskilliga hänseenden vidtagas.

Att detta emellertid icke bör ske på sådant sätt. att den erforderliga

kontrollen eftersättes, lärer vara uppenbart.

I detta sammanhang torde ock böra erinras, att, såsom löneregleringskommittén

jämväl omförmält, särskilda af Kungl. Maj:t förordnade

kommitterade erhållit i uppdrag att afgifva yttrande om de förändrade

bestämmelser rörande bokföringen i statskontoret, som för

åstadkommande af en central kassakontroll må anses erforderliga,

äfvensom förslag till de ändringar i de särskilda ämbetsverkens bokföring,

som af en ändrad eller utvidgad bokföring i statskontoret kunna

föranledas. Dessa kommitterades uppdrag har visserligen icke ännu

förts till slut. Så mycket kan dock sägas, att de hittills af kommitterade

föreslagna åtgärder, hvilka delvis redan genomförts, icke åsyftat

att rubba de principer, som ligga till grund för det inom statskontoret

nu tillämpade bokföringssystemet, utan snarare varit afsedda att utgöra

en utvidgning eller komplettering af nämnda system i syfte att ytterligare

stärka den därmed åsyftade kontrollen.

Å andra sidan torde de förslag, som, efter hvad jag inhämtat,

ytterligare äro att från sistbemälda kommitterades sida förvänta, icke

erhålla den omfattning, att statskontorets blifvande organisation däraf

kan antagas böra röna någon inverkan, åtminstone icke i den riktning,

att indragning af en eller flera befattningar inom statskontoret däraf

kan föranledas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

Statskontorets Löneregleringskommittén har vidare föreslagit, att de statskon
m/dlndd

toret ensamt eller gemensamt med kammarkollegium tillhörande åliglandstats-

ganden i afseende å tillsättande af landsstatstjänstemän samt tjänsttjänster.

ledighet, förordnanden och afsked för dem måtte upphöra.

De tjänstebefattningar vid landsstaten, med hvilka statskontoret i

nämnda hänseenden har att taga befattning, äro landskamrerar-, landträntmästar-

och kronofogdebefattningar.

Enligt gällande bestämmelser har statskontoret att, sedan Kungl.

Maj:ts befallningshafvande uppgjort förslag till återbesättande af ledig

landträntmästarbefattning, afgifva underdånigt utlåtande öfver de sökandes

kompetens och skicklighet, innan tjänsten af Kungl. Maj:t tillsättes.

Därjämte tillkommer det statskontoret att meddela landträntmästare

tjänstledighet under viss tid, ej öfverstigande sex månader, att vid

dylik tjänstledighet, likasom ock då landträntmästarbefattning är vakant,

meddela förordnande angående befattningens uppehållande äfvensom

att hos Kungl. Maj:t anmäla frågor om afsked från sådan befattning.

Motsvarande ärenden i fråga om landskamrerar- och kronofogdebefattningar

handläggas af statskontoret och kammarkollegium gemensamt.

Statskontoret, som icke funnit något att erinra emot kommittén»

nu omförmälda förslag i öfrig!, har i fråga om tillsättandet af ifrågavarande

tjänstebefattningar erinrat, att det ur synpunkten af önskvärd

likformighet i bedömande af hithörande frågor och åstadkommande

al ett rättvist befordringssystem för hela riket, syntes lämpligt, att

en central myndighet sattes i tillfälle att öfver de af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande framställda befordringsförslag afgifva yttrande.

}ePche/en.ntS Tydligt år, att, därest statskontoret befrias från handläggning

af ifrågavarande ärenden, detta alltid kommer att medföra någon

arbetsbesparing och tidsvinst för statskontoret, särskilt i sådana fall,

då hithörande ärenden eljest skola handläggas gemensamt med annat

ämbetsverk. Den föreslagna förändringen synes därför vara i sådant

afseende önsklig; och torde någon olägenhet däraf icke heller vara

att befara. Dock synes det, på sätt statskontoret hemställt, kunna

ifrågasättas, huruvida icke vid tillsättande af ifrågavarande befattningar,

statskontorets eller, i hvad rörer landskamrerar- och kronofogdebefattningar,

statskontoret och kammarkollegium fortfarande böra, innan

tjänsterna tillsättas, höras. Såväl frågan härom som öfriga hithörande

frågor torde emellertid vid fastställande af nya eller förändrade instruktioner

för bemälda ämbetsverk blifva föremål för öfvervägande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2?»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.,

Såsom förut nämnts, åligger det statskontoret att årligen före

lebruari månads utgång till kammarrätten aflämna förteckning å alla

under det nästföregående året, med villkor af redovisning, utaf statskontoret

anordnade medel.

Under erinran att syftet med berörda föreskrift uppenbarligen

varit att förekomma, att beträffande medel, anordnade med villkor af

redovisning, denna skulle obehörigen fördröjas eller uraktlåtas, har

löneregleringskommittén, som ansett de för granskningen inom kammarrättens

revisionsafdelning meddelade bestämmelser innefatta tillräcklig

garanti häremot, föreslagit, att statskontoret måtte befrias från omföl”

mälda skyldighet.

öfver denna kommitténs framställning, mot hvilken statskontoret

för sin del icke haft något att erinra, har kammarrätten den 31 nästlidne

januari afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, därvid kammarrätten

öfverlämnat ett af dess revisionsafdelning afgifvet yttrande i

ämnet.

Revisionsafdelningen har i sitt berörda yttrande anfört, att, därest

förteckningen afskaffades, det icke annat än i undantagsfall blefve möjligt

för vederbörande revisionskommissarie att, på sätt i kammarrättens

instruktion vore föreskrifvet, tillse, att alla mot redovisning anordnade

medel inom stadgad tid blefve inför kammarrätten redovisade. De flesta

ämbetsverks och myndigheters räkenskaper skulle nämligen aflämnas till

kammarrätten före april månads utgång, men vid denna tidpunkt kunde

granskningen af räntekammarens hufvudbok och länens räkenskaper

icke vara afslutad. En redogörares uraktlåtenhet att i rätt tid redovisa

för uppburna medel kunde sålunda med tillhjälp af förteckningen upptäckas

någon månad tidigare än utan densamma, men härtill inskränkte

sig också nyttan af ifrågavarande förteckning. Då denna nytta icke

syntes kunna uppväga det säkerligen rätt betydliga arbetet med förteckningens

upprättande, samt de af kommittén för förteckningens

afskaffande anförda skäl i öfrigt syntes vara fullt giltiga, hade afdelningen

icke något att erinra mot bifall till kommitténs berörda förslag.

Med åberopande af hvad revisionsafdelningen sålunda anfört, hår

kammarrätten ansett hinder icke möta mot ett godkännande af nämnda

förslag.

I anseende till hvad sålunda förekommit, biträder äfven jag förenämnda

förslag.

Slutligen har kommittén hemställt, att statskontoret måtte befrias

från att såsom mellaninstans afgöra andra besvärsmål än dem. som röra

räkenskapers och redogörelsers form.

Vissa andra

st åt skönt or ets

ämbetsåligganden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Förenkling i

arbetssättet

m. m.

. Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 100.

De mål, från hvilkas handläggning statskontoret skulle enligt

kommitténs berörda förslag befrias, äro sådana, som angå aflöningsförmåner,

mestadels dyrtidstillägg, begrafningshjelp och dylikt och hvilka

nu från länsstyrelserna fullföljas i första hand hos statskontoret.

Ifrågavarande, hos statskontoret genom besvär fullföljda mål äro

till antalet synnerligen få. Efter hvad i kommitténs betänkande uppgifves,

utgjorde desamma, år 1901 9, år 1902 12 och år 1903 9; och

uppgingo, enligt från statskontoret lämnad uppgift, de mål af förevarande

sias'', som af statskontoret afgiorts, år 1904 till 6, år 1905 till 5 och

år 1906 till 1.

Kommittén har icke heller med sitt förslag afsett att vinna någon

mera afsevärd arbetsbesparing för statskontoret utan till stöd därför

åberopat hufvudsakligen, att det syntes oegentligt, att, om mål af

ifrågavarande slag afgjordes af länsstyrelserna, de, för att pröfvas å

högsta ort, hade att genomlöpa tre instanser, under det att för dylika

mål, som afgjordes af andra ämbetsmyndigheter, endast funnes två

instanser, samt att det icke vore utan vikt så för det allmänna som

för den enskilde att genom en förenklad instansordning åstadkomma

enkelhet och snabbhet i rättsskipningen.

Då det knappast synes vara nödvändigt, att länsstyrelsernas beslut

i nu ifrågavarande mål underkastas pröfning af statskontoret såsom

särskild instans, utan det snarare synes leda till enkelhet och reda, att dessa

mål i nu åsyftade fall fullföljas direkt hos Kungl. Maj:t, helst ju intet

hinder förefinnes för inhämtande, där så pröfvas nödigt, af statskontorets

utlåtande, finner jag för min del intet att invända mot kommitténs

berörda hemställan, hvilken äfven af statskontoret lämnats utan erinran.

Förutom redan omförmälda, af kommittén föreslagna åtgärder

har kommittén, som i sitt allmänna principuttalande fäst uppmärksamheten

å önskvärdheten däraf, att vid utarbetande af instruktioner eller

arbetsordningar för de centrala ämbetsverken sådana förenklingar i

arbetssättet, som kunde finnas erforderliga och ändamålsenliga, blefve

vidtagna, i enahanda syfte hemställt, att jämväl inom statskontoret,

hvarest emellertid, enligt hvad kommittén vitsordat, åtskilliga af de

utaf kommittén i dess nyssberörda betänkande förordade förenklingar i

fråga om diarieföring, skrifsätt m. m. redan i viss mån kommit till

tillämpning, föreslagit, att vissa förändrade anordningar skulle vidtagas

dels i fråga om ärendenas registrering, skrifsättet m. m. dels ock

beträffande formerna för ärendenas föredragning och afgörande. Dessa

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 100. 25

kommitténs förslag, hvilka synas innehålla åtskilligt beaktansvärdt,

torde, då frågan om utfärdande af ny instruktion och ny arbetsordning

för statskontoret föreligger till afgörande, böra göras till föremål för

omsorgsfull pröfning och, i den mån desamma befinnas ändamålsenliga,

vinna tillämpning.

Statskontorets ordinarie tjänstemannapersonal utgöres nu af,

förutom generaldirektören och de tre statskommissarierna, fyra andra

gradens . och elfva första gradens tjänstemän. Till andra graden höra

sekreteraren och räntmästaren, den å inkomstbyrån anställde kamreraren

samt den å riksboksslutsbyrån anställde förste revisorn.

Första gradens tjänstemän äro en registrator och aktuarie, en

notarie, en stämpelkassör, hörande till inkomst-, fond- och stämpelbyrån,

samt åtta revisorer och bokhållare, af hvilka sistnämnda fyra

tillhöra utgiftsbyrån, tre riksbokslutsbyrån och en inkomstbyrån.

På sätt jag senare får tillfälle att.närmare omförmäla, äro emellertid

för närvarande två af revisorsbefattningarna tillsvidare tillsatta allenast

på förordnande.

Förutom nu omförmälda tjänstemän finnes, såsom förut nämnts,

å räntekammaren sedan år 1903 anställd en kassabokhållare, hvilken

befattning emellertid i afvaktan på en blifvande lönereglering för statskontoret

icke uppförts å ordinarie stat. Med anledning af Riksdagens

förenämnda i skrifvelse den 22 maj 1903 gjorda uttalande har emellertid

från och med år 1904 en af verkets ordinarie tjänstemän af första

graden varit förordnad att uppehålla kassabokhållarbefattningen och

det förut omnämnda, af Riksdagen å extra stat beviljade anslaget

å 3,000 kronor till beredande af den för nyssberörda ändamål behöfliga

förstärkning i statskontorets arbetskrafter i stället disponerats till aflönande

af den extra ordinarie tjänsteman, som förordnats att uppehålla

den nyssbemälde ordinarie tjänstemannens befattning.

Löneregleringskommittén har icke funnit anledning föreslå indragning

af någon annan af statskontorets ordinarie tjänstebefattningar

än notariebefattningen.

Notarjen har till åliggande hufvudsakligen att uppsätta statskontorets

protokoll äfvensom att fullgöra vissa därmed sammanhängande

antecknings- och expeditionsgöromål, hvarjämte han är skyldig att

biträda med i ämbetsverkets kansli förefallande göromål, som anförtros

honom af sekreteraren.

Under erinran att inom flera i senare tid om- eller nyorgaBih.

till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 4

Statskontorets

organisation.

Indragning

af notariebefattningen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

niserade centrala ämbetsverk vidtagits den förenkling, att protokollsföringen

i de flesta fall afskaffats och protokollet ersatts med föredragningslistor,

i hvilka ärendena till föredragningen införas och summarisk

anteckning om besluten verkställes, hvaremot i dessa verk protokoll

föres endast i sådana fall, där skiljaktiga meningar förekomma,

hvilka skola i protokoll antecknas, där ett ärende enligt sin natur

eller gifna föreskrifter bör i protokoll upptagas, eller där eljest förordnas,

att i särskildt ärende protokoll skall föras, har kommittén ansett

detta tillvägagångssätt böra vinna tillämpning äfven inom statskontoret.

Föredragningslistorna borde enligt kommitténs förslag uppsättas

å vederbörande byråer likasom protokollsföringen, i de fall där sådan

fortfarande skulle äga rum, borde verkställas genom byråtjänstemännen.

Äfvenså borde enligt kommitténs mening de antecknings- och expeditionsbestyr,

som hittills ålegat notarien, utan olägenhet kunna besörjas

af nyssbemälda tjänstemän eller af registratorn. Det biträde, som notarien,

där sådant erfordrades, hade att lämna sekreteraren, hade endast

i ringa mån påkallats, och hade'' notariens tjänstgöring därför hufvudsakligen

varit begränsad till protokollsföringen med hvad därtill hörde.

På grund häraf ansåge kommittén, att notariebefattningen borde kunna

för framtiden helt och hållet umbäras.

Med afseende å det af kommittén föreslagna utbytet af protokoll

mot föredragningslistor har statskontoret erinrat, att de inom ämbetsverket

nu förda protokoll i regel vore så kortfattade, att de föga annat

än till namnet skilde sig från de af kommittén ifrågasatta föredragningslistorna,

äfvensom att den täta beröring med allmänheten, som

i statskontoret ägde rum och måste äga rum, föranledde, att samma

föredragande ofta nödgades att under samma dag hafva flera föredragningar.

Ett genomförande af kommitténs förslag i denna punkt skulle

därför medföra, att under hela förmiddagen icke mindre än tre tjänstemän

— en å hvarje byrå — måste hafva sin uppmärksamhet riktad på en

jämförelsevis så oväsentlig detalj som protokollsföringen eller upprättandet

af föredragningslistan. Statskontoret, som alltså, med afseende å det

inom verket på grund af förhållandena rådande arbetssättet, ansåge

den föreslagna förändringen i själfva verket icke innebära någon arbetsbesparing,

har därför afstyrkt kommitténs förslag härutinnan.

Oberoende häraf har emellertid statskontoret — ehuru statskontoret

befarade, att de ständigt sig ökande göromålen inom ämbetsverket sannolikt

inom en icke alltför aflägsen framtid komme att nödvändiggöra

en ökning af arbetskrafterna om icke å kansliet, dit notarien hörde,

så inom verket i öfrigt — likväl icke ansett sig höra för närvarande

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

motsätta sig notarietjänstens indragning vid nuvarande innehafvare^

afgång, enär de till denna befattning hörande göromål därefter syntes

kunna nödtorftigt besörjas af en amanuens.

Ehuru i allmänhet inom de förvaltande ämbetsverken systemet departements.

med föredragningslistor i stället för protokoll i regel torde lända till chefen''

fördel, synes det likväl med afseende å hvad statskontoret anfört, som

om föga skulle vara att vinna genom de nuvarande, synnerligen enkla

protokollens utbytande mot föredragningslistor. Dessa senare skulle

väl alltid upprättas på förhand, men då i följd af arbetets inom statskontoret

natur, föredragning inför generaldirektören tidt och ofta förekommer

flera gånger under dagen, synes det nästan vara enklare och

ledande till större tidsbesparing, ifall förteckningen öfver de under dagen

föredragna målen och däri fattade beslut uppsättes efteråt än att

för hvarje föredragning en lista däröfver skall på förhand upprättas.

Af samma skäl synes det ock enklast och lämpligast, att hithörande

bestyr, såsom redan nu är fallet, uppdragas åt en och samme tjänsteman

för hela ämbetsverkets räkning. Nämnda bestyr äro emellertid

uppenbarligen af synnerligen enkel beskaffenhet och torde jämväl i

regel äga så pass ringa omfattning, att enbart för deras verkställande

en särskild ordinarie tjänsteman icke kan anses behöflig, utan torde

desamma utan ringaste olägenhet kunna anförtros åt en amanuens,

ställd under sekreterarens inseende, en anordning, som, på sätt kommittén

erinrat, för åtskilliga år sedan inom statskontoret förekommit.

Med afseende härå och då notarien icke heller synes vara erforderlig

såsom biträde åt sekreteraren, åtminstone icke i någon afsevärd utsträckning,

biträder äfven jag kommitténs förslag om notariebefattningens

indragande.

Enligt hvad jag redan förut omförmält, har kommittén framställt Kommitténs

förslag till vissa förändrade anordningar med afseende å bokföringen forfaj’ om.

inom statskontoret, gående ut hufvudsakligen därpå, att bokföringen af en revisorså

räntekammaren skulle i vissa hänseenden förenklas och inskränkas l^ggtsbyfån

till en af räntmästaren förd kassajournal öfver sådana insättningar i till en tjänst

eller utbetalningar från statskontorets kassa, som ske utan förmedling

af länsstyrelserna, hvarvid den af kassabokhållaren nu förda kassa- ?r<*

hufvudboken skulle, åtminstone i dess nuvarande form, bortfalla samt

i stället å utgiftsbyrån föras en bankräkning öfver samtliga insättningar

och dragningar å statskontorets giroräkning, hvarjämte å samma

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 100.

byrå skulle verkställas det bokföringsarbete, som äfven enligt kommitténs

mening erfordrades för vinnande af nödig öfversikt öfver statskontorets

kassaställning i dess helhet.

Såsom förut nämnts, finnas å utgiftsbyrån anställda fyra revisorer

och bokhållare. Mellan dessa tjänstemän är det byrån tillkommande

gransknings- och bokföringsarbetet sålunda fördeladt, att tre af dem

•hafva till hufvudsakligt åliggande att, hvar för vissa honom tilldelade

hufvudtitlar å riksstaten, med ledning af de utaf honom förda

»anteckningsböcker» granska dithörande medelsrekvisitioner och räkningar

samt att, i den mån utbetalningar finnas böra ske, uppsätta

anordningar och andra af utbetalningen föranledda expeditioner samt

verkställa nödiga anteckningar därom i byråns böcker, hvaremot den

fjärde revisorn för den så kallade utgiftsmemorialboken, hvilken å särskilda

konti upptager samtliga utgiftstitlar.

En af de tre förstnämnda revisorerna — den så kallade assignerande

revisorn — har dessutom till åliggande att kontrasignera alla

statskontorets assignationer och till riksbanken afsända dagliga uppgifter

om utfärdade assignationer, att föra utgiftsbyråns bankräkning,

hvilken räkning omfattar samtliga dragningar å statskontorets giroräkning,

såväl de af länsstyrelserna förmedlade som de öfriga, äfvensom

att i hvad rörer utbetalningar eller assignationer granska räntekammarens

dagrapport.

Såsom jag redan förut omförmält, har löneregleringskommittén

föreslagit, att en väsentlig del af den bokföring, som nu sker å räntekammaren,

i stället skulle förläggas till utgiftsbyrån. Där skulle nämligen

såväl den kontrollerande bokföringen öfver länsstyrelsernas insättningar

och dragningar å statskontorets giroräkning som ock hvad

kommittén kallar den »sammanställande bokföringen öfver statskontorets

kassarörelse i dess helhet» äga rum. Denna bokföring skulle enligt

kommitténs förslag anförtros åt den så kallade assignerande revisorn.

Denne skulle sålunda föra bankräkningen i dess helhet, såväl i hvad rörer

statskontorets direkta som ock dess genom länsstyrelserna förmedlade

kassarörelse äfvensom berörda »sammanställande» bokföring, och därjämte

hafva sig anförtrodt bestyret med kontrasignerandet af assignationerna

och afgifvande af dagliga uppgifter till riksbanken om utfärdade

assignationer. Öfverflyttandet af berörda nya göromål å nyssnämnde

revisor har kommittén tänkt sig skulle möjliggöi’as därigenom, att den

assignerande revisorns deltagande i arbetet med granskningen af inkommande

medelsrekvisitioner och räkningar samt utfärdande af anordningar

därå skulle upphöra och dessa göromål, till den del de nu af

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 100.

honom handhafva», öfverflyttas till de två öfriga revisorerna å utgiftsbyrån,

som, hvardera med afseende å vissa hufvudtitlar, nu hafva liknande

bestyr sig ålagda. Kommittén har nämligen ansett, att, därest

de af kommittén föreslagna förändringar öch förenklingar i fråga om

behandlingen af vissa ärenden, såsom sättet för anordningarnas utfärdande,

bortfallandet af den för kammarrätten afsedda förteckningen öfver de

med villkor af redovisning anordnade medel, upphörande af statskontorets

åliggande med afseende å en del landsstatstjänster med mera — hvilka

förändringar och förenklingar hufvudsakligen skulle beröra utgiftsbyrån

— sistnämnda båda tjänstemän borde kunna medhinna jämväl

den del af nämnda granskningsarbete, som nu åligger den assignerande

revisorn.

Med afseende å vikten och omfattningen af de åligganden, som

skulle tillkomma den nu så kallade assignerande revisorn, äfvensom

med hänsyn därtill, att å utgiftsbyrån icke, i likhet med hvad förhållandet

är å öfriga byråer, hittills funnits någon andra gradens tjänsteman,

som kunde med byråns chef dela ansvaret för öfvervakandet af

göromålen och särskildt biträda vid vissa mera maktpåliggande göromål

å byrån, har emellertid kommittén ansett, att ifrågavarande revisorsbefattning

borde förändras till en tjänst af andra lönegraden, hvars

innehafvare skulle benämnas kamrerare.

Kommitténs nu omförmälda förslag, i hvad detsamma afser tillskapande

af en andra gradens tjänst å utgiftsbyrån, förutsätter gifvetvis,

att den af kommittén förordade omläggningen af statskontorets bokföring

blefve genomförd. Då jag af förut anförda skäl icke kunnat biträda

kommitténs förslag i sistberörda del, finner jag ej heller tillräckliga

skäl föreligga för inrättande af en andra gradens tjänst å utgiftsbyrån.

En annan fråga är, lmruvida med afseende å de af kommittén

föreslagna förändringar och förenklingar i öfrigt eller på grund af andra

föreliggande förhållanden en af revisorstjänsterna å utgiftsbyrån skulle

kunna undvaras.

Statskontoret, som ansett de af kommittén föreslagna förändringar

i handläggningen af de utgiftsbyrån redan nu tillkommande ärenden, i

den mån desamma enligt statskontorets mening borde genomföras, icke

lända till den minskning i byråns arbetsbörda, som kommittén förmenat,

har emellertid beträffande nyssberörda fråga erinrat, att på grund af

den förändring i afseende å utbetalning af aflöning åt lärarpersonalen

vid de allmänna läroverken, som föreskrifvits i nådiga brefvet den

8 december 1904 och börjat tillämpas med år 1905, arbetet å utgiftsbyrån

undergått minskning. Å andra sidan har emellertid statskontoret

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kassabok
hållaren.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

•

framhållit, ätt, därest det förslag till ordnande af det civila pensionsväsendet,

som framlagts af den i sådant afseende senast förordnade

kommitté, blefve genomfördt, en betydlig del af det arbete, som i följd

däraf skulle komma att påkvila statskontoret, komme att åligga utgiftsbyrån,

äfvensom att statskontorets göromål i allmänhet befunne

sig i ständig stegring. Statskontoret har därför ansett den af förut

omförmäld anledning inträdda minskningen i utgiftsbyråns arbete,

hvilken minskning icke kunde anses motsvara mer än den ungefärliga

arbetskvantitet, som vore att påräkna af en amanuens, vara af mera

tillfällig natur och icke böra föranleda annan inskränkning i byråns

arbetskrafter än indragning af en af de å byrån nu befintliga amanuensb

efattningarna.

Den af statskontoret påpekade förändringen i sättet för utbetalningen

af lärarnas vid de allmänna läroverken löner har utan tvifvel

medfört en viss lättnad i utgiftsbyråns arbete. Likaså torde ock genom

vissa af de utaf kommittén föreslagna förenklingar i sättet för behandling

af en del på samma byrås handläggning ankommande ärenden

vara ägnade att medföra någon besparing af tid och arbete, om ock

måhända icke i fullt den utsträckning, kommittén tänkt sig. Berörda omständigheter

oaktadt har jag emellertid, i betraktande af hvad statskontoret

härutinnan anfört och med hänsyn särskild! till den år för

år fortgående starka stegringen af budgeten — en omständighet, som

naturligen är ägnad att mer än något annat öka utgiftsbyråns arbete —

icke funnit mig öfvertygad om lämpligheten att nu indraga någon af de

ordinarie tjänstebefattningarna å nämnda byrå utan fasthellre stannat

vid den uppfattning, att dessa fortfarande böra bibehållas.

Då kommittén framställt sina förslag om förändring af bokföringen

inom räntekammaren och öfverflyttning af en del däraf till utgiftsbyrån,

har kommittén uppenbarligen haft till ögonmärke, bland annat,

att söka göra den å räntekammaren anställde kassabokhållaren öfverflödig.

Såsom af det föregående framgår, anser jag emellertid kommitténs

berörda förslag icke vara af beskaffenhet att böra läggas till

grund för förändrade bestämmelser i ämnet. Tvärtom synes mig det

sätt, hvarpå hithörande förhållanden numera ordnats, vara i stort sedt

ändamålsenligt. Detta förutsätter emellertid, att den å räntekammaren

inrättade kassabokhållarbefattningen, hvars tillkomst just utgjort det

allra viktigaste ledet i den mera genomförda kontroll å räntekammaren,

som i följd af nyligen inträffade, förut berörda händelser visat sig nödvändig,

icke indrages. För min del anser jag därför synnerligen ange
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 100.

läget, att denna befattning bibehålies och uppföres å ordinarie stat.

Beträffande frågan i hvilken lönegrad befattningen bör uppföras, har

statskontoret, som i sitt förenämnda utlåtande den 22 juni 1905 hemställt,

att densamma skulle upptagas såsom en första gradens tjänst, i

eu den 9 november 1906 aflåten, underdånig skrifvelse hemställt, att

ifrågavarande befattning måtte vid den förestående regleringen för

statskontoret hänföras till andra graden.

Under den tid, som förflutit, sedan berörda utlåtande den 22 juni

1905 afgifvits, hade — förmäler statskontoret i sin nyssberörda skrifvelse

den 9 sistlidne november — statskontoret alltmera kommit till

den öfvertygelsen, att såväl omfånget och arten af de göromål, hvilka

ålåge kassabokhållaren, som ock den med räntmästaren jämbördiga

ställning, han i egenskap af dennes kontrollant borde intaga, kräfde,

att åt kassabokhållaren bereddes aflöning och tjänsteställning, motsvarande

räntmästarens. Kassabokhållaren beklädde i sin dubbla egenskap

af kontrollant och hufvudbokförare en befattning, som vore både

arbetsam och synnerligen ansvarsfull. Till de löpande dagliga göromålen

hörde kassabokens förande, dagrapportens upprättande och den

därmed i sammanhang stående kontrollen å de genom räntmästarens

hand gående invisningar och kontanta medel. Härtill komme uppgörande

af räntekammarens hufvudbok, ordnande och numrerande af

den stora mängden dithörande verifikationer samt en del andra göromål

af mera tillfällig art. I sin egenskap af kassakontrollant måste

kassabokhållaren dagligen vara tillstädes å tjänsterummet under hela

den tid, kassan vore öppen; och enligt uppgift af nuvarande tjänstinnehafvare

toge samtliga med befattningen förenade göromål i anspråk

en daglig arbetstid af i medeltal 6 å 7 timmar. Här ställdes

alltså, enligt statskontorets mening, sådana kraf på denne tjänstemans

flit, duglighet och pålitlighet, att det endast på den grund syntes finnas

tillräcklig anledning att i aflöningsförmåner jämställa honom med

ämbetsverkets tjänstemän af andra graden. I)å härtill komme den

redan påpekade omständigheten, att han i egenskap af ständig kontrollant

å räntmästaren borde vara jämställd med denne i fråga om tjänstegrad,

ansåge statskontoret fullgoda skäl föreligga, för att den ifrågavarande

tjänsten skulle hänföras till andra graden; och har statskontoret

i sammanhang därmed hemställt, att tjänstens innehafvare skulle benämnas

»kamrerare och kassakontrollant».

De skäl, statskontoret sålunda anfört för den ifrågavarande befattningens

jämställande med andra gradens tjänster, finner jag fullt

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Ombuds
mannen.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

giltiga och ansluter mig därför utan tvekan till statskontorets berörda

förslag. Äfvenså finner jag den föreslagna benämningen å ifrågavarande

tjänsteman lämplig.

En liknande framställning, som, enligt hvad jag nyss nämnt, af

statskontoret gjorts beträffande kassabokhållarbefattningen, har af

ämbetsverket gjorts äfven i fråga om den hos statskontoret anställde

ombudsmannen.

De åligganden, som nu tillhöra denne, tillkommo före genomförandet

af statskontorets nuvarande organisation en därstädes anställd

advokatfiskal, hvilken befattning emellertid indrogs med anledning

däraf att åtskilliga af de till advokatfiskalsbefattningen hörande göromål

i sammanhang med den nya organisationen bortföllo; och har

sedermera alltsedan år 1877 i stället varit hos statskontoret anställd

en ombudsman, hvilken antages på förordnande tillsvidare och aflönas

med medel, hämtade från vissa af de under statskontorets förvaltning

stående fonder. Till ombudsmannens åligganden hör att yttra sig öfver

inkomna ansökningar om lån från sådana fonder, därur statskontoret

mot säkerhet, som af statskontoret pröfvas, utlämnar af Kungl. Maj:t

eller i vissa fall af annan myndighet beviljade lån. Vidare åligger det

ombudsmannen att vaka däröfver, att den antagna säkerheten ej

upphör eller förminskas och vidtaga de åtgärder eller hos statskontoret

gorå de framställningar, som därutinnan påkallas. Därjämte tillkommer

det ombudsmannen att granska och förvara samt föra förteckning öfver

kronans ombudsmäns och redogörares till statskontoret inkomna löffcesskrifter

samt att vidtaga de åtgärder, som för bevarande af kronans

rätt i sådant hänseende erfordras; att å vissa tider af året verkställa

inventeringar såväl af de under statskontorets förvaltning stående

fonders säkerhetshandlingar och värdepapper samt stämpelförrådet som

ock af myntverkets behållning i metaller och mynt in. m., att fullgöra

hvad statskontoret i och för sin ämbetsförvaltning har att hos

domstolar och myndigheter låta utföra och bevaka, äfvensom att i

öfrigt, när sådant af statskontoret äskas, meddela utlåtande i förekommande

rättsfrågor m. m.

Hufvudparten af ombudsmannens tid och arbete ägnas åt bestyr,

betingade af statskontorets fondförvaltning. Det honom tillkommande

arfvode, 3,000 kronor, utgår ock, jämlikt Kungl. Maj:ts särskilda bemyndigande,

uteslutande af fondmedel, nämligen 300 kronor från handelsoch

sjöfartsfonden, 1,200 kronor från manufakturförlagslånefonden och

1,500 kronor från Längmanska donationsfonden.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

Då statskontoret äfven för framtiden måste anses vara i behof

af särskildt biträde i och för utförande af de bestyr, som tillhöra

ombudsmannen, har löneregleringskommittén ansett det kunna ifrågasättas,

huruvida icke denne tjänsteman borde uppföras å ordinarie

stat. Då emellertid de ombudsmannen tillhörande göromål icke syntes

kommittén vara af tillräcklig omfattning att i och för sig påkalla

en särskild ordinarie tjänst, har kommittén, med erinran tillika, att

inom åtskilliga andra ämbetsverk, hvilka hade behof af ett ständigt

juridiskt biträde, såsom arméförvaltningen, kommerskollegium och

generaltullstyrelsen, detta behof icke tillgodosetts genom inrättande af

någon särskild tjänst utan de ifrågavarande göromålen ansetts kunna

öfverlämnas till personer inom eller utom verket, dock icke ansett

sig böra föreslå den nu ifrågavarande befattningens uppförande å ordinarie

stat.

I sitt förenämnda den 22 juni 1905 afgifna utlåtande öfver löneregleringskommitténs

förslag anförde statskontoret beträffande nu ifrågavarande

tjänsteman, att statskontoret väl icke funnit sig böra hemställa

om upptagande af ombudsmannabefattningen å ordinarie stat, men att

ämbetsverket, då ombudsmannagöromålens vikt och antal nu mera än

tillförne påkallade likställighet i aflöningshänseende med åtminstone

tjänstemännen i första graden, vore betänkt på att, sedan löneregleringsfrågan

blifvit afgjord, hos Kungl. Maj:t göra den framställning om beredande

af aflöningsförhöjning åt ombudsmannen, hvartill förhållandena

kunde föranleda.

Sedermera har emellertid statskontoret i sin förut omförmälda

underdåniga skrifvelse den 9 november 1906 åter upptagit denna fråga

och därvid hemställt, att jämväl ombudsmannabefattningen måtte

varda å ordinarie stat uppförd och i aflöningshänseende likställd med

de tjänstebefattningar, som komme att tillhöra andra graden.

Till stöd härför har statskontoret anfört hufvudsakligen följande.

Vid mer än ett tillfälle hade inom statskontoret fråga förevarit

att åt ombudsmannen söka bereda en fast anställning och vidtaga

därför å statskontorets sida erforderliga åtgärder. Då emellertid en

väsentligt bidragande anledning till att det lyckats statskontoret att

för befattningen erhålla lämpliga personer ansetts ligga uti det förhållande,

att det för ombudsmannen anvisade arfvodesbeloppet kunnat

få förenas med aflöning såsom ordinarie tjänsteman inom annat ämbetsverk,

hade tvekan uppstått, huruvida icke, därest ombudsmannatjänsten

uppfördes bland ordinarie tjänster af första graden och således för

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

dess innehafvare afskures möjlighet att med denna tjänst förena annan

ordinarie tjänst, detta skulle för statskontoret försvåra utsikten att

förvärfva och å platsen bibehålla en för ombudsmansgöromålen fullt

kvalificerad person. Det vore ock denna synpunkt, som gjort sig

gällande, då statskontoret afgaf sitt förut omförmälda yttrande i fråga

om ombudsmannens framtida ställning inom ämbetsverket. Gifvet vore

emellertid, att, i samma mån som ombudsmannens göromål ökades och

hans tid och arbetsförmåga alltså mera uteslutande toges i anspråk för

denna befattnings behöriga skötande, i samma mån förlorade också

den nyss antydda synpunkten sin betydelse, och man måste söka att

på annan väg bereda åt ombudsmannen de ekonomiska förmåner, utan

hvilka sannolikhet icke förefunnes att kunna för platsen erhålla en fullt

kompetent och lämplig person.

Med hänsyn till den stora utveckling, statens genom statskontoret

förmedlade lånerörelse af olika slag numera vunnit och ytterligare

syntes komma att erhålla, läge det makt uppå, att icke allt för täta

ombyten af ombudsman ägde rum, då det naturligtvis alltid måste åtgå

en tid, innan en ny ombudsman blefve fullt förtrogen med detta låneväsen

och hunne förvärfva den personkännedom i fråga om låntagare

och deras löftesmän, hvilken vore af så stor betydelse för den, som

hade till åliggande att med uppmärksamhet ständigt följa förhållanden,

hvilka inverkade på vederhäftigheten hos dem, som vore för lånen

ansvariga. I nu berörda hänseenden syntes icke finnas någon motsvarighet

beträffande de juridiska biträden hos vissa andra centrala ämbetsverk,

om hvilka löneregleringskommittén erinrat. Den betydliga lånerörelse,

som numera genom statskontoret förmedlades från de på senaste

tiden tillkomna lånefonderna, torflånefonden, rederilånefonden och

egnahemslånefonden, hade naturligen i hög grad bidragit att öka

ombudsmannens både göromål och ansvar. Särskilt gällde detta om

rederilånen, för hvilka oftast fartygsinteckningar och försäkringspoliser

läge såsom säkerhet. Bevakandet af dessa senare, hvilka till stort

antal förekomme, vore en detalj, som kräfde ständig uppmärksamhet

å ombudsmannens sida. De under statskontorets förvaltning ställda

fonder af olika slag representerade numera ett värde af inemot 90,000,000

kronor; och det vore ju tydligt, att endast den årliga kapitaltillväxt,

flertalet af dessa fonder kunde genom ränteafkastning påräkna, skulle

göra äfven ombudsmannens bestyr alltmera omfattande.

Till åskådliggörande af den ökning, ombudsmansgöromålen under

de senaste åren undergått, har statskontoret hänvisat till följande från

ombudsmansexpeditionen lämnade uppgift:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

35

Antal

D—ä—

r—a—f

Afgifna större

År.

diarie-

förda

ärenden.

remisser u

skuldebref

samt andra

låne- och

säkerliets- handlingar

lag- söknings - och

krafmål.

kon-

kurser.

besvärs-

mål.

odlings-

låne-

utslag.

diverse.

aflåtna skri- velser enligt

registratur

och kopiebok.

1900......

264

73

50

3

7

15

116

omkr. 150

1905......

403

125

45

10

6

40

177

„ 310

1906 till

1 /

/II ......

431

181

39

2

5

23

186

„ 390

Då denna ökning af göromålen ock den lifligare beröring med

allmänheten, som den utvidgade lånerörelsen fört med sig, kvar för sig

påkallade ombudsmannens närvaro å tjänsterummet i vida högre grad

än tillförne, förelåge, anför statskontoret vidare, äfven härutinnan en

anledning att åt ombudsmannen bereda den fasta ställning och större

aflöning, som af de förändrade förhållandena betingades. Med hänsyn

till göromålens beskaffenhet och omfång samt de större kompetensfordringar,

som syntes böra ställas å denne tjänsteman, borde ombudsmanstjänsten,

då den uppfördes å ordinarie stat, hänföras till andra graden.

Beträffande sättet för ombudsmannens aflöning har statskontoret

tänkt sig, att denna fortfarande såsom hittills skulle utgå af fondmedel,

och föreslagit, att i sådant hänseende skulle anlitas till större

delen Längmanska donationsfonden och i öfrigt manufakturförlagslånefonden,

i hvilken händelse — i öfverensstämmelse med hvad i liknande

hänseende vore fallet med anslaget till kommmerskollegium — det anslag,

som komme att å riksstaten för statskontoret anvisas, kunde minskas

med ett mot ombudsmannens aflöning svarande belopp.

Sant är, att statskontorets fondförvaltning under senare år erhållit

en långt större omfattning än tillförne och tenderar att äfven

fortfarande växa. Gifvet är ock, att i följd däraf ombudsmannens göromål,

hvilka utan tvifvel äro af beskaffenhet att kräfva stor vaksamhet,

noggrannhet och duglighet hos tjänstens utöfvare, icke oväsentligt

ökats. Om det ock på grund häraf och i anseende till den alltjämt

fortgående ökningen i de med fondförvaltningen förenade bestyren säkerligen

lärer vara en tidsfråga, när ombudsmansbefattningen bör uppföras å

ordinarie stat, har jag dock icke funnit mig öfvertygad, att de till befattningen

hörande göromål redan nu nått den utveckling, att desamma

taga en persons tid och arbetskraft i anspråk i den grad, att

Departements
chefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 100.

befattningen nu bör förändras till ordinarie med den aflöning, statskontoret

föreslagit; och att åter uppföra befattningen såsom en ordinarie

tjänst i lägre lönegrad synes, på skäl statskontoret angifvit,

knappast vara lämpligt. Med hänsyn till den afsevärda ökning i ombudsmannens

göromål, som numera inträdt, anser jag emellertid en

höjning af det ifrågavarande tjänsteman tillkommande arfvode, hvilket

torde fortfarande som hittills lämpligen kunna utgå af fondmedlen,

fullt motiverad. Dock synes mig detta arfvode för närvarande böra

stanna vid ett belopp, åtskilligt understigande den aflöning, jag för

andra gradens tjänstemän ämnar föreslå. Afgörandet af denna fråga

torde emellertid lämpligen böra anstå, till dess ny lönereglering för

statskontoret i öfrigt definitivt beslutats.

Fast anställda I detta sammanhang anhåller jag få omförmäla en fråga, hvilken

skrifiitraden. äfven ''berör löneregleringen för statskontoret.

I skrifvelse den 23 maj 1906 har Riksdagen, med anledning af en

inom densamma väckt motion, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta

verkställa utredning, huruvida och i hvilken mån personer, som vore

hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta

med skrifgöromål och dylika sysslor, måtte kunna erhålla någon

fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

denna utredning kunde föranleda. I berörda skrifvelse har Riksdagen

tillika framhållit, att det vid bedömande af förevarande fråga

gällde att bestämma, i hvilken utsträckning ifrågavarande biträden

borde anses fylla en ordinarie uppgift inom de särskilda ämbetsverken,

äfvensom att tillse, i hvad mån de svårigheter, som vid ordnandet af

hithörande förhållanden mötte i följd af bestående olikheter i sättet

för ifrågavarande biträdens aflöning, måtte kunna öfvervinnas.

Öfver Riksdagens berörda framställning hafva samtliga centrala

ämbetsverk och myndigheter äfvensom samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och domkapitlen hvar för sig afgifvit infordrade underdåniga

utlåtanden.

Af de inkomna yttrandena framgår, att hos nästan alla centrala

ämbetsverk äfvensom hos de flesta länsstyrelserna finnas till större eller

mindre antal hos olika myndigheter anställda stadigvarande extra biträden

för bestridande af sådana göromål, som i Riksdagens skrifvelse

åsyftas, men att dessa biträden, hvilka nästan uteslutande utgöras af

kvinnor, för närvarande inom olika verk aflönas på mycket olika sätt.

De af ämbetsverken framställda förslag för beredande af en fastare,

mera tryggad anställning i statens tjänst för ifrågavarande biträden

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

visade sig ock vara af mycket växlande natur, i det att enligt somligas

mening dessa biträden borde erhålla anställning, i hufvudsak lika den,

som tillkommer ordinarie tjänstemän i statens tjänst, med aflöning i

form af lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg, medan åter andra

ansett, att ifrågavarande syfte borde på annat sätt tillgodoses.

Med hänsyn till de vidt skiftande meningar och förslag till lösning

af berörda fråga, som af de olika ämbetsverken framställts samt

behofvet af ytterligare utredning i vissa hänseenden, innan densamma

företoges till afgörande, har Kungl. Maj:t vid underdånig anmälan af

ärendet den 22 nästlidne februari funnit nödigt öfverlämna handlingarna

i ärendet till löneregleringskommittén med uppdrag att däri

afgifva yttrande och förslag.

Ehuru det varit min lifliga önskan att redan nu kunna, såvidt Departement!- statskontoret angår, framlägga förslag till ordnande af ifrågavarande, chefenenligt

min tanke synnerligen behjärtansvärda angelägenhet, finner jag

mig därför nödgad att därifrån för närvarande afstå.

Fastän förslag i omförmälda hänseende alltså icke lärer kunna

föreläggas innevarande års Riksdag, bör detta gifvetvis icke utgöra

hinder för verkställande af reglering af löneförhållandena vid ämbets•verket

i öfrigt. Ty, äfven om vid slutlig pröfning, i hvad statskontoret

angår, af frågan om förenämnda biträdens ställning och aflöningsförmåner

det skulle befinnas lämpligt att, på sätt nämnda ämbetsverk

hemställt, därstädes inrätta en eller flera ordinarie tjänstebefattningar

med hufvudsakligen de åligganden, som nu utföras af sådana biträden,

hvarom här är fråga, torde detta icke komma att utöfva annan inverkan

å statskontorets lönestat i öfriga delar än i fråga om beloppet

af det för ämbetsverket i allt fall behöfliga anslag till vikariat, renskrifning,

flitpenningar och extra biträden.

Hos statskontoret äro enligt gällande stat anställda en förste Vaktutjänu.

vaktmästare och sex vaktmästare, hvarjämte hos ämbetsverket tjänstgöra

en del extra ordinarie vaktbetjänte.

Löneregleringskommittén har, med erinran att vaktmästarpersonalen

hos kammarkollegium äfvensom hos kammarrätten — hvilka

ämbetsverk båda hade sina lokaler förlagda till skilda våningar och,

hvad kammarkollegium anginge, till och med till olika byggnader —

af kommittén föreslagits, beträffande hvartdera ämbetsverket, till

en förste vaktmästare och fyra vaktmästare, ansett, att vaktmästarnas

antal i statskontoret borde kunna utan olägenhet minskas med

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departements
chefen.

Allmänna

aflöningsvillkor

77i. m.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition No 100.

en, ocli därför hemställt, att vaktbetjäntpersonalen därstädes måtte bestämmas

till en förste vaktmästare samt fem vaktmästare.

I detta afseende har den ledamot af statskontoret, som af Kungl.

Maj:t förordnats att vid behandlingen af frågan om löneförhållandena

m. m. vid detta ämbetsverk deltaga i kommitténs öfverläggningar,

erinrat, bland annat, att en af de ordinarie vaktbetjänte toges i anspråk

nästan uteslutande för uppehållande af kommunikationen med riksbanken

och en annan för handräckning åt stämpelkassören, att en tredje

hade sin tjänstgöringstid förlagd till de delar af dygnet, då statskontorets

ämbetslokal eljest skulle vara utan tillsyn, samt att äfven vaktmästargöromålen

högst betydligt ökats sedan den tid, då det nuvarande

antalet vaktmästare bestämdes, eller år 1876.

Med instämmande häri har statskontoret i sitt underdåniga utlåtande

öfver kommitténs förslag härutinnan anfört, att sex ordinarie

vaktmästare, förutom förste vaktmästaren, vore för ämbetsverket behöfliga

och därför hemställt, att kommitténs berörda förslag måtte

lämnas utan afseende.

Med afseende å hvad sålunda från statskontorets sida anförts och då,

såsom ämbetsverkets representant inom kommittén påpekat, vaktmästargöromålen

inom statskontoret af flera anledningar äro jämförelsevis mera

omfattande än inom åtskilliga andra, med statskontoret eljest jämförliga

verk, anser jag mig ej kunna biträda kommitténs förslag om indragning

af en utaf de nuvarande vaktmästarbefattningarna vid ämbetsverket.

Löneregleringskommittén, som funnit en förhöjning af de nu utgående

aflöningarna till personalen vid de centrala ämbetsverken af

förhållandena påkallad, har emellertid ställt sitt därutinnan afgifna

förslag i nära samband med vissa af kommittén såsom önskvärda ansedda

förändrade villkor och förutsättningar för en dylik reglering och såsom

skäl för de föreslagna löneförhöjningarna särskildt åberopat sina i nyssnämnda

hänseende framställda förslag. Innan jag därför öfvergår till

frågan om aflöningsförmånerna, anser jag mig höra upptaga frågan om

aflöningsvillkoren i de delar, jag funnit dessa påkalla särskildt yttrande

från min sida.

Redan i sitt allmänna principbetänkande angående allmänna förutsättningar

och grunder för en reglering af löneförhållandena m. m.

inom de centrala ämbetsverken har kommittén med förbehåll af jämkning

för särskilda verk, där sådan kunde anses af omständigheterna

påkallad, framställt förslag till allmänna villkor för åtnjutande inom

de centrala ämbetsverken i allmänhet af de med ordinarie befattning

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts A åd. Proposition N:o 100.

förenade aflöningsförmåner, hvilket förslag i vissa delar afviker från de

i enahanda hänseende nu gällande bestämmelser, och har kommittén

hemställt, att samma villkor måtte vinna tillämpning jämväl i fråga

om statskontoret.

Kommittén har i nu ifrågavarande hänseende till en början

föreslagit,

att innehafvare af ordinäre befattning i vederbörande ämbetsverk

skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af ämbetsverket eller dess särskilda

afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant

hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen

så förändras, att detsamma ej längre kan såsom

själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande

ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk,

vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning

han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller tjänstgöra i det verk,

till hvilket göromålen öfverlämnas.

Berörda bestämmelse, hvilken emellertid icke skulle äga tillämpning

å rikets hofrätter, skiljer sig från nu i allmänhet gällande, motsvarande

föreskrift därutinnan, att ordinarie tjänstinnehafvare skulle

förklaras pliktig att eventuellt öfvergå till annat ämbetsverk icke

blott ifall det ämbetsverk, där han är anställd, i följd af ändrad organisation

icke längre kan anses såsom själfständigt ämbetsverk utan

äfven ifall endast en del af de göromål, som tillhöra det senare verket

öfverflyttas till annat ämbetsverk.

Mot kommitténs förslag i denna del har jag icke funnit annat

att erinra, än att, då det i fall, sådant som det sist omförmälda, bör

ligga i Kungl. Maj:ts hand att afgöra, under hvilka förutsättningar en

dylik öfvergång bör ifrågakomma, tjänstinnehafvares skyldighet i sådant

hänseende bör göras beroende af Kungl. Maj:ts därom meddelade förordnande.

I fråga om rätten för ordinarie tjänstinnehafvare att med sin

tjänst förena annan befattning eller uppdrag har kommittén föreslagit

följande bestämmelser, hvilka enligt kommitténs mening borde gälla

äfven beträffande ordinarie befattningar i rikets hofrätter, nämligen

att med ordinarie befattning i vederbörande ämbetsverk

icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

stat eller amanuens- eller därmed jämförlig biträdesbefattning i

statens, Riksdagens eller kommuns verk; samt

att med ordinarie befattning i vederbörande ämbetsverk

ej keller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot

i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:t

oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej i särskilda

fall, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, ämbetsverket, på grund af förekommande

omständigheter och efter pröfning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt å

tjänstgöringen i ämbetsverket, finner sådant uppdrag eller sådan

tjänstebefattning kunna få tills vidare bibehållas eller mottagas.

Äfven enligt de för de centrala ämbetsverken nu gällande aflöningsvillkor

är i regel föreskrifvet, att med ordinarie tjänstebefattning

i sådant verk icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller

kommuns stat. Enligt hvad den af löneregleringskommittén lämnade

utredning rörande tillkomsten af berörda föreskrift gifver vid handen,

torde ock därmed hafva åsyftats meddelande af ovillkorligt förbud i

berörda hänseende. Däremot gäller beträffande förening af ordinarie

befattning med »annan tjänstebefattning» — således sådan, som icke finnes

uppförd å rikets, Riksdagens eller kommuns stat — i allmänhet endast,

att dylik förening icke må äga rum, med mindre den andra tjänstebefattningen

befinnes icke vara hinderlig för tjänstgöringen i det ämbetsverk,

där den ordinarie tjänsten finnes.

I enlighet härmed är ock numera i nådiga kungörelsen den 3

december 1897 föreskrifvet, att tjänsteman, som önskar med innehafvande

ämbete eller tjänst förena annan tjänstebefattning, för hvilken lön eller

arfvode erhålles, skall därtill skriftligen begära tillstånd, chef för

verk eller stat hos Kungl. Maj:t, ledamot i kollegium eller annat

ämbetsverk hos verkets chef samt annan ämbets- eller tjänsteman hos

den myndighet, under hvilken han lyder.

Beträffande förenande med ordinarie tjänstebefattning af sådana

uppdrag hos verk eller bolag, som af kommittén åsyftas, finnes nu icke

några generellt gällande föreskrifter meddelade.

Vid upprepade tillfällen under senare år har emellertid Riksdagen

i sammanhang med fastställande af nya eller förändrade lönestater för

vissa verk eller kårer visserligen i nu förevarande hänseende godkänt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 100.

bestämmelser af enahanda innehåll som dem, hvilka, enligt hvad nyss

nämnts, hittills i förevarande hänseende i allmänhet varit gällande,

men därvid tillika uttalat den uppfattning, att äfven af den lydelse,

dessa bestämmelser sålunda erhållit, enligt Riksdagens åsikt framginge,

att stadigvarande eller regelbundet återkommande aflönadt uppdrag,

som af bolag lämnades, icke borde få af tjänsteman mottagas, med

mindre samma uppdrag befunnes vid pröfning i vederbörlig ordning

icke vara för tjänstgöringen hinderlig!. Genom dessa sina uttalanden

har Riksdagen sålunda velat gifva uttryck åt den mening, att uppdrag,,

hvarom nyss nämnts, böra hänföras under det i nu gällande aflöningsvillkor

förekommande uttrycket »annan tjänstebefattning».

Den, enligt hvad nyss nämnts, redan nu i allmänhet gällande

grundsatsen, att ordinarie statstjänst i centralt ämbetsverk icke må

förenas med annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, torde

som regel fortfarande böra upprätthållas, något som gifvetvis ej behöfver

hindra, att vid fastställande af lönestater för de särskilda ämbetsverken

undantag från regeln må kunna medgifvas i fråga om tjänster,

där sådant må finnas påkalladt. Beträffande statskontoret synes emellertid

ingen anledning föreligga till dylikt undantag.

Hvad angår det af kommittén föreslagna förbudet att med ordinarie

tjänst i centralt ämbetsverk förena amanuens- eller därmed jämförlig

biträdesbefattning i statens, Riksdagens eller kommuns tjänst,

synes mig en sådan föreskrift gå längre än behöfligt kan anses vara.

Visserligen är sant, att, på sätt kommittén framhållit, äfven en amanuenseller

biträdesbefattning af det slag, hvarom här är fråga, oftast tager

sin innehafvares tid och arbete så pass mycket i anspråk, att en förening

däraf med ordinarie statstjänst icke kan anses lämplig. Men å

andra sidan förekommer, såsom statskontoret äfven erinrat, ej sällan,

att åtskilliga sådana befattningar, hvarom här är fråga, äro af den

beskaffenhet, att det därmed förenade arbetet mycket väl kan förläggas

till sådana tider af dagen, då det ordinarie arbetet å tjänsterummet

afslutats, och detta äfven ifall den reguljära arbetstiden, på sätt kommittén

tänkt sig, utsträckes utöfver hvad nu inom åtskilliga ämbetsverk

synes vara fallet, eller att desamma taga sina innehafvare i anspråk

endast en eller annan dag under veckan och å tider af dagen, som

dessa själfva efter egna förhållanden kunna fritt välja. I dylika fall

synes det för sådana tjänstinnehafvare, hvilkas arbete på grund af dess

natur måste förläggas uteslutande eller hufvudsakligen till tjänsterummet

— och detta torde särskildt i vissa ämbetsverk och bland dem statsBih.

till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 100.

kontoret, som ju här närmast är i fråga, i ganska stor utsträckning

gälla om första gradens tjänstemän — icke böra förefinnas något hinder

att åtaga sig äfven en dylik befattning, naturligen efter föregången

vederbörlig pröfning, att den ordinarie tjänstens behöriga skötande

däraf ej varder i någon mån lidande.

Någon gång inträffar äfven, åtminstone inom ett eller annat mindre

ämbetsverk, att där förekommande göromål, hvilka för deras behöriga

skötande oundgängligen kräfva en ordinarie tjänsteman med viss utbildning

eller vissa särskilda förutsättningar, likväl icke äro af den

omfattning eller af den art, att desamma helt eller uteslutande behöfva

taga sin innehafvares tid och arbetskrafter i anspråk i samma utsträckning,

som för öfriga tjänstinnehafvare i allmänhet är fallet, och

icke heller sådana, att därmed kunna eller ens lämpligen böra förenas

andra göromål inom ämbetsverket; och att i dylika fall förvägra den

ifrågavarande tjänstemannen att åtaga sig jämväl en annan befattning

af förevarande slag, äfven ifall denna utan ringaste svårighet kan af

honom vid sidan af den ordinarie befattningen skötas, synes icke vara

lämpligt eller erforderligt.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, synes mig ett ovillkorligt

förbud i nu förevarande afseende icke böra meddelas, utan fasthellre

därutinnan nu gällande bestämmelser bibehållas i hufvudsak

oförändrade.

Som nämndt, har kommittén vidare föreslagit, att med ordinarie

tjänstebefattning i centralt ämbetsverk icke heller skulle få annat än i

särskilda fall och på grund af förekommande omständigheter förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller . ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i

sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag

som helst.

Äfven härutinnan synes mig kommitténs förslag vara alltför vidtgående.

Visserligen kräfver man, och utan tvifvel med rätta, att en

statens ämbets- eller tjänsteman i främsta rummet ägnar sitt intresse,

sin tid och sina krafter åt statstjänsten, och att han, där så erfordras,

sätter in hela sin arbetskraft på tjänstens skötande. Detta har ock,

som nämndt, föranledt vissa inskränkande bestämmelser i fråga om

ordinarie tjänstemans rätt att åtaga sig andra tjänstebefattningar.

Förnekas kan ju heller icke, att till förekommande af missbruk i de

hänseenden, kommittén berört, särskilda föreskrifter må finnas behöfliga

äfven i fråga om tjänstemans rätt att åtaga sig sådant uppdrag hos

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj-As Nåd. Proposition N:o 100.

verk eller bolag, hvarom nyss talats. Men att, såsom kommittén

föreslagit, drifva inskränkningen ända därhän, att medgifvande till

ett dylikt åtagande icke skulle få lämnas annat än i undantagsfall,

på grund af särskilda förekommande omständigheter, synes vara att

gå utöfver hvad som kan anses billigt eller lämpligt. Tydligt är nämligen,

att statens tjänstebefattningar alltid måste inrättas med hänsyn

till den duglighet och arbetskraft, som i allmänhet kan hos tjänstinnehafvaren

förutsättas, men att å andra sidan förutsättningarna hos

de individer, åt hvilka dessa befattningar anförtros, naturligen äro

ytterst olika. Medan sålunda den ene på grund af sin större begåfning

och arbetskraft utan svårighet kan medhinna att på ett i bästa mening

mönstergillt sätt sköta sin tjänst och ändock kan hafva åtskillig tid

öfrig för andra sysselsättningar, tager däremot en motsvarande befattning

för en annan så godt som hela hans tid och arbetskraft i anspråk.

Vid sådant förhållande synes det, på sätt de ämbetsverk,

hvilka haft tillfälle yttra sig öfver kommittéförslaget, ock framhållit,

vara en öfverdrifven och obillig fordran, att statens ämbets- och tjänstemän

skulle så godt som undantagslöst förhindras från att, äfven där

detta icke med fog kan sägas lägga något som helst hinder i vägen

för statstjänstens behöriga skötande, ägna någon tid äfven åt sysselsättningar,

hvarom nu är fråga, helst ett uppdrag af den beskaffenhet,

som här är i fråga, i regel icke kräfver något som helst tidsödande

arbete och det åsyftade förbudet ju i allt fall icke skulle hindra honom

att syssla med andra enskilda uppdrag af hvarjehanda slag, hvilka

måhända i långt högre grad än de förra toge hans tid och intresse

i anspråk. Kommittén har visserligen åt den förevarande bestämmelsen

gifvit en sådan formulering, att undantag från regeln skulle i särskilda

fall, på grund af förekommande omständigheter, kunna medgifvas,

men en dylik undantagsbestämmelse skulle dock helt visst i tillämpningen

mången gång leda till eller i hvarje fall framstå såsom en obillighet

och orättvisa. Om t. ex. en tjänsteman med ett mera afsevärdt belopp

är såsom delägare direkt intresserad i ett sådant företag, som här åsyftas,

skulle —• enligt hvad kommittén i sina motiv antyder — detta kunna utgöra

ett skäl till undantag från den ifrågavarande bestämmelsen. Ifall åter

en annan ämbetsman, som visserligen icke befinner sig i en dylik belägenhet

men sköter sitt ämbete med synnerlig duglighet och raskhet

och därför utan ringaste men för statstjänsten skulle kunna utan svårighet

medhinna att fullgöra äfven ett honom erbjudet uppdrag af nu

ifrågavarande beskaffenhet och väl är i behof af den inkomstfyllnad,

han därigenom kan bereda sig, skulle detta måhända ändock förnekas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

honom. Möjligen vill man häremot invända, att det ligger i den

myndighets hand, som skulle hafva att pröfva, huruvida det begärda

tillståndet borde beviljas eller icke, att taga i betraktande alla på

frågan inverkande omständigheter och äfven i ett fall af den beskaffenhet,

jag senast angifvit, bevilja detsamma. Härpå vill jag emellertid

svara, dels att pröfningen af en dylik framställning icke alltid skulle

och väl icke heller alltid lämpligen kan tillkomma en och samma myndighet,

i följd hvaraf olika tolkningar icke äro uteslutna, dels att,

ifall undantagsbestämmelsen är afsedd att vinna tillämpning äfven i

fall af nyssnämnda beskaffenhet, åt förbudet uppenbarligen gifvits

en vidsträcktare affattning än hvad förhållandena verkligen kunna

anses kräfva.

Äfven ur åtskilliga andra synpunkter synes mig kommitténs förslag

gå längre än nödigt eller lämpligt kan anses vara. Dels synes

det mig nämligen icke vara obetingadt nyttigt för tjänstemännens utbildning,

att dessa alltför mycket utestängas från deltagande äfven i det

praktiska lifvets företeelser, dels torde man icke helt och hållet böra

förbise, att staten icke är ensam herre öfver arbetsmarknaden utan

tvärtom, numera i långt högre grad än förr, vid förvärfvandet af

dugande arbetskrafter är utsatt för en ganska kännbar konkurrens från

andra samhällets arbetsfält, hvilka erbjuda långt större ekonomiska fördelar

än statstjänsten i allmänhet skänker; och ögonskenligt är, att i mån

som samhällets ekonomiska utveckling fortskrider, denna konkurrens

kommer att göra sig än kännbarare. Med hänsyn särskildt till sistberörda

förhållande synes det mig därför knappast vara med statens

intresse förenligt att i större mån än förhållandena det verkligen

kräfva kringskära möjligheterna för statens ämbets- och tjänstemän

att vid sidan af statstjänsten förvärfva sig någon biinkomst utöfver

den tjänsten gifver. Därest man härvid går alltför långt, synes mig

nämligen med skäl kunna befaras, att, om än icke till en början, så

efter hand, sedan verkningarna af dylika bestämmelser hunnit mera

tydligt framträda, de mera dugande förmågorna komma att mera allmänt

föredraga att ägna sig åt andra lefnadsbanor, där väsentligt större

ekonomiska fördelar erbjudas.

Med hvad jag nu yttrat vill jag, såsom redan förut antydts, naturligen

ingalunda hafva förnekat, att missbruk i förevarande afseende kunna

förekomma och äfven förekommit samt att därför särskilda bestämmelser

till förebyggande häraf äro af nöden. I själfva verket torde icke heller

de uttalanden, som inom Riksdagen i ifrågavarande ämne förekommit

och hvilka föranledt kommitténs ifrågavarande förslag, åsyftat annat än

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

att hindra dylika missbruk. Detta framgår, bland annat, af Riksdagens

förenämnda uttalande år 1902, då Riksdagen, som nämndt, första gången

gjorde gällande den åsikt, att under uttrycket »annan tjänstebefattning»

borde anses vara innefattadt äfven stadigvarande eller regelbundet återkommande

aflönadt uppdrag, som af bolag lämnades.

För åstadkommande af den kontroll mot missbruk i berörda hänseende,

som är erforderlig, torde det ock vara fullt tillräckligt att, på

sätt Riksdagens vid nyssberörda likasom ock vid flera följande tillfällen

därutinnan fattade beslut synas åsyfta, föreskrift meddelas, att tillstånd

till mottagande af uppdrag af ifrågavarande beskaffenhet skall hos vederbörande

myndighet begäras samt att dylikt tillstånd ej må meddelas,

med mindre uppdraget icke finnes vara för tjänstgöringen hinderligt.

Därjämte synes billigheten fordra, att, ifall tjänstinnehafvare redan vid

en ny lönereglerings ikraftträdande innehar uppdrag, hvarom här är

fråga, han må bibehålla detsamma, så länge det icke finnes vara för

tjänsten hinderligt.

Hvad nu blifvit sagdt om uppdrag såsom ordförande och styrelseledamot

i verk eller bolag af nu ifrågavarande beskaffenhet synes jämväl

höra gälla i fråga om tjänstebefattning hos sådant verk eller bolag

likasom om hvarje annan tjänstebefattning än sådan, som finnes uppförd

å rikets, Riksdagens eller kommunens stat.

Till vinnande af större likformighet i pröfningen af hithörande

frågor synes det emellertid, på sätt kommittén föreslagit, vara lämpligt,

att berörda pröfning icke blott i hvad afser chefer utan äfven ledamöter

i centrala ämbetsverk öfverlämnas till Kung], Maj:t, hvaremot

beträffande öfriga tjänstemän samma pröfning torde höra tillkomma

det ämbetsverk, där vederbörande tjänsteman finnes anställd.

Bland de i öfrigt i allmänhet föreslagna aflöningsvillkor har

kommittén upptagit, bland annat, jämväl att innehafvare af ordinarie

befattning i vederbörande ämbetsverk skulle, då han uppnått 65 lefnadsoch

minst 35 tjänsteår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom

pension, dock ej i något fall till högre belopp än 6,000 kronor, från

befattningen afgå, Kungl. Maj:t eller ämbetsverket, om det tillkomme

detsamma att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma

anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i

befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kunde

finnas villig att i densamma kvarstå.

Därest det af Kungl. Maj:t genom nådig proposition den 12 sistlidne

januari för Riksdagen framlagda förslag till lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension varder af Riksdagen antaget, torde

s. 46 Kontrollera mot PDF

Utsträckning

af arbetstiden

å tjänsterummet.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

emellertid, då bestämmelser i nämnda hänseenden influtit i lagen, bland

de aflöningsvillkor, som i nu förevarande sammanhang böra till fastställande

förekomma, därutinnan en hänvisning till omförmälda lag

göra tillfyllest.

Vidare är bland de i kommitténs förslag angifna villkor upptaget,

att den, som tillträdde den nya aflöningsstaten, skulle vara skyldig

underkasta sig de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som

kunde varda stadgade, en föreskrift, som, därest nyss omförmälda lag

antages, gifvetvis bör utgå.

I fråga om de af kommittén föreslagna aflöningsvillkoren i öfrigt

har jag — under uttryckligt betonande, att detta mitt uttalande endast

gäller statskontoret — icke funnit anledning till erinran af beskaffenhet

att behöfva särskildt omförmälas.

I sammanhang med frågan om de allmänna aflöningsvillkor, som

borde för de centrala ämbetsverken föreslås, har kommittén jämväl

tagit under öfvervägande frågan, huruvida icke för personalen inom

dessa verk arbetsprodukten borde kunna väsentligt stegras genom en

utsträckning af arbetstiden, och har kommittén därvid såsom sin uppfattning

uttalat, att den tid, som af personalen inom de centrala ämbetsverken

för närvarande ägnas åt statstjänsten, icke i allmänhet är att

anse såsom tillfyllestgörande. Kommittén har därför ansett sig böra

såsom en allmän förutsättning för de löneregleringsförslag, som af kommittén

komma att afgifvas för de centrala ämbetsverken, antaga, att

för dessa i allmänhet borde stadgas, att samtliga ordinarie tjänstemän

och betjänte skola, där ej för särskilda fall undantag, efter pröfning,

medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes minst sex timmar hvarje

söckendag.

För ett rätt bedömande af denna fråga torde det vara nödigt

att för sig klargöra dels beskaffenheten af den verksamhet, som tillhör

hvarje särskildt ämbetsverk, dels ock karaktären af de särskilda tjänstebefattningarna

inom dessa verk. Därvid framstår till en början, att

vissa ämbetsverk, såsom t. ex. järnvägs- och telegrafstyrelserna, eller

hvad jag vill kalla kommunikationsverken, hafva en från de öfriga

väsentligen olika uppgift sig förelagd, i det att desamma öfvervägande

äro att förlikna vid industriella affärsföretag, som för sitt skötande

kräfva helt andra metoder än dem, som gälla för öfriga ämbetsverk i

allmänhet. Inom de förra bestå nämligen göromålen, äfven för tjänstemännen

i de högre graderna, hufvudsakligen i handläggning af rent

praktiska ärenden, bestående dels i organiserandet och ledandet af arbetet

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj it $ Nåd. Proposition N:o 100.

för den störa underlydande personalen, dels i löpande korrespondens

med distriktsförvaltningarna och andra myndigheter, samt af hjälpande

af andra likartade ärenden af rent löpande natur. Beträffande dessa

eller med dem likartade verk ligger det därför i sakens natur, att det

hufvudsakliga, om icke allt det med tjänsten förenade arbetet bäst

utföres å tjänsterummen. Beträffande den inom dylika verk anställda

personalen torde därför det af kommittén uttalade önskemålet om en

arbetstid å tjänsterummet af den utsträckning, kommittén angifvit,

ingalunda anses öfverdrifven. Snarare torde den, med hänsyn till den

delvis rörliga och omväxlande sysselsättning, som här äfven inom styrelseverken

förekommer, kunna utan men för arbetsresultatet än ytterligare

därutöfver utsträckas.

Det stora flertalet centrala ämbetsverk hafva däremot en helt

annan uppgift inom förvaltningen än de nyss omförmälda grupper af

ämbetsverk. De flesta af dessa verk hafva nämligen — där de icke rent

af helt eller delvis hafva egenskap af domstol — i allmänhet att utöfva

tillsyn öfver rätta tillämpningen af de lagar, författningar och

andra allmänna föreskrifter, som röra en eller flera enligt vissa grunder

på förhand ordnade förvaltningsgrenar, att följa utvecklingen inom

dithörande områden, att afgifva de utlåtanden och förslag, som dåra!

påkallas eller eljest kunna ifrågakomma, o. s. v. Deras verksamhet är

sålunda i allmänhet af öfvervägande teoretisk art. Äfven inom dessa

ämbetsverk framträder emellertid en bestämd skillnad i arten af det

arbete, som åligger olika grupper af de inom ämbetsverken anställda

ämbetsmännen. En del af dessa tjänstemän hafva hufvudsakligen till

uppgift att mottaga och diarieföra inkommande mål och handlingar,

att verkställa nödiga anteckningar rörande ärendenas behandling och

gång etc. samt att i sammanhang härmed direkt betjäna allmänheten.

Hit höra registratorer, aktuarier och dylika tjänstemän äfvensom,

exempelvis, i statskontoret räntmästaren, som ju har att direkt tillhandagå

allmänheten med utbetalning af medel, o. s. v. Nu omförmälda tjänstemän

måste gifvetvis på grund af sakens egen natur i regel uteslutande

eller så godt som uteslutande förlägga sitt arbete till tjänsterummet.

Detsamma gäller i hufvudsak äfven om en ganska stor grupp andra

tjänstemän, nämligen en god del af första gradens och inom vissa verk

äfven en del af andra gradens tjänstemän, hvilkas göromål hufvudsakligen

bestå i bokföring, siffer- och gransknings- eller hvad man kan

kalla revisionsarbete in. m. dylikt. Det arbete, som åligger öfriga

tjänstemän, eller i allmänhet dem, som tillhöra tredje och delvis äfven

dem, som tillhöra andra graden, är däremot af en väsentligt annan

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o WO.

karaktär. Dessa hafva nämligen till uppgift, förutom af hjälpande af

mindre, löpande ärenden, hvilket emellertid ofta och särskildt i vissa

verk utgör endast en jämförelsevis ringa del af arbetet, samt att

verkställa erforderlig föredragning, hvilket naturligen måste ske å

tjänsterummet, hufvudsakligen att till föredragning bereda inkomna mål

och ärenden, att för sådant ändamål studera handlingar och författningar

m. m. och afgifva förslag till beslut eller yttrande, att uppsätta

eller justera ämbetsverkets beslut eller utlåtande m. m. dylikt. I viss

mån har äfven det arbete, som åligger vissa första gradens tjänstemän,

en liknande karaktär, för så vidt nämligen dessas göromål bestå i uppsättande

af protokoll, förslag till utslag och beslut, skrifvelser och utlåtanden

in. m. I regel hafva emellertid hithörande tjänstemän äfven att

ombesörja och i första hand ansvara för expedition och därmed sammanhängande

bestyr, hvilka endast kunna förrättas å tjänsterummet.

Då det nu gäller att på ett ändamålsenligt sätt ordna arbetet

för dessa olika grupper af tjänstemän i nu ifrågavarande ämbetsverk,

är det uppenbart, att, därest man vill vinna ett verkligt godt resultat,

man ej får förlora ur sikte den väsentligen olika beskaffenheten af

deras arbete. Klart är, att i fråga om sådana tjänstemän, hvilka hafva

till uppgift i främsta rummet att mottaga inkommande handlingar

eller eljest direkt betjäna allmänheten, en viss daglig arbetstid å tjänsterummet

bör och måste vara fastställd. I allmänhet torde denna numera

i regel vara bestämd till 4 å 5 timmar dagligen.

Intet hinder synes förefinnas att, i den mån behof däraf verkligen

föreligger, ytterligare utsträcka denna tjänstetid till ungefärligen den

tid, kommittén föreslagit. Detsamma gäller i hufvudsak om andra

tjänstemän, hvilka på grund af arbetets beskaffenhet måste hafva detsamma

uteslutande eller så godt som uteslutande förlagdt till tjänsterummen.

Om dem gäller nämligen i regel, att den tid, som icke

användes å tjänsterummet, icke heller kommer tjänsten eller det allmänna

direkt till godo. I hvad mån en dylik utsträckning lämpligen

bör äga rum, bör dock naturligen alltid föregås af en pröfning af

arbetets art och beskaffenhet vid hvarje särskildt slag af tjänster.

I fråga om öfriga tjänstemän, det vill säga i allmänhet tredje

gradens, äfvensom vissa grupper af tjänstemän inom öfriga grader råder

däremot, som nämndt, i förevarande afseende ett helt annat förhållande

än beträffande de förut omtalade. Visserligen är gifvet, att, i den mån

deras arbete består i afhjälpande af mera löpande ärenden, detta måste

verkställas å tjänsterummen äfvensom att i sådana verk, där de underordnade

tjänstemännens arbete kräfver mera omedelbar ledning och öfver
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Knngl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 100.

vakande frän förmännens sida, dessa äfven böra i görligaste män förlägga

sitt arbete till ämbetslokalerna och där såsom regel vara tillstädes

under den del af dagen, som för ämbetsverket i allmänhet utgör

den fastställda normalarbetstiden å tjänsterummet. I den mån emellertid

de nu ifrågavarande tjänstemännens arbete består i göromål af den

beskaffenhet, hvarom jag förut talat, eller beredande af sådana mål och

ärenden till föredragning, Indika kräfva ett mera ingående studium af

dithörande handlingar med mera, samt uppsättande eller justering af

beslut och utlåtanden i dylika mera maktpåliggande ärenden — och detta

torde, hvad flertalet af nu ifrågavarande tjänstemän angår, utgöra den

ojämförligt största anparten af deras arbete — är tydligt, att detta i

regel kräfver ett mera ostördt tankearbete än hvad tjänsterummen

såsom regel medgifva. Vid sådant förhållande och då hvad nyss blifvit

sagdt ingalunda, såsom kommittén synes förmena, kan anses såsom

undantag utan tvärtom beträffande dessa tjänstemän så godt som ständigt

i mer eller mindre grad gör sig gällande, kan det uppenbarligen

icke vara lämpligt eller klokt att genom en, på sätt kommittén föreslagit,

reglementerad arbetstid å ämbetslokalen regelbinda ifrågavarande

arbete.

Af hvad som blifvit sagdt torde framgå, att det vid ordnande

af hithörande förhållanden måste tagas hänsyn till förhållandena inom

olika ämbetsverk och beskaffenheten af det arbete, som åligger de

särskilda tjänstemännen inom dessa. Att meddela föreskrift om en för

alla ämbetsverk reglementerad arbetstid å tjänsterummen i den utsträckning,

kommittén föreslagit, skulle därför enligt min bestämda

öfvertygelse ingalunda alltid vara till fromma för arbetets resultat —

och det är dock därpå allt ytterst kommer an — eller lända till

verkligt gagn för det allmänna utan snarare ofta nog motverka det

mål, man vill vinna.

Jag kan därför icke biträda kommitténs förslag i denna punkt,

såvidt därmed afses meddelande om en för alla tjänstemän, oberoende

af arten och beskaffenheten af deras sysselsättning, gällande bestämmelse

af det innehåll, kommittén förordat.

Att vid utfärdande af instruktion och arbetsordning för ämbetsverken

emellertid hithörande förhållanden böra göras till föremål för

allvarlig uppmärksamhet, är gifvet. I den mån därvid befinnes, att

tjänstetiden å tjänsterummet bör för vinnande af ett bättre och snabbare

resultat för större eller mindre grupper af tjänstemän och till

äfventyrs möjligen äfven i ett eller annat fall för samtliga tjänstemännen

inom verket utsträckas utöfver hvad nu är fallet, torde ock

Bill. till Bilcsd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 77 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

A flåning ssystemet.

Utsträckt

användning

af ålderstillägg.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

de bestämmelser, som i sådant afseende erfordras, helt visst icke komma

att uteblifva.

Hvad särskildt statskontoret beträffar, torde livad jag förut anfört

i fråga om den väsentligen olika beskaffenheten af de särskilda tjänstemannagruppernas

arbete i hufvudsak äfven här äga sin tillämpning,

och en för alla lika bestämmelse beträffande tjänstgöringstiden å tjänsterummen

icke heller där böra meddelas.

Lämpligt synes mig emellertid vara, att i en blifvande arbetsordning

för statskontoret meddelas föreskrift om en reglementerad

arbetstid å tjänsterummen, att såsom regel gälla med afseende å första

gradens äfvensom vissa af andra gradens tjänstemän; och synes mig

denna tid böra fastställas till ungefärligen den tid, kommittén föreslagit,

vederbörande förmän dock förbehållet att efter pröfning i särskilda

fall därifrån medgifva undantag.

De närmare bestämmelser, som i förevarande afseende erfordras,

torde emellertid böra i sammanhang med utfärdande af instruktion och

arbetsordning för ämbetsverket komma under öfvervägande.

Då jag härefter öfvergår till frågan om de aflöningar, som böra vid

eu blifvande ny lönereglering för statskontorets bestämmas, anhåller jag

till en början få erinra, att af de ämbetsverk, som med anledning af nådiga

cirkuläret den 25 oktober 1901 afgifvit underdåniga utlåtanden beträffande

ifrågasatt behof af lönereglering för statens ämbetsverk och

myndigheter, åtskilliga i fråga om formen för aflöningen förordat en

väsentligen utsträckt användning inom aflöningssystemet af principen

om ålderstillägg. Det sålunda ifrågasatta systemet, hvilkets fördelar

redan tidigare framhållits i en af statskommissarien Chr. L. Tenow

afgifven reservation vid statskontorets underdåniga utlåtande den 22

oktober 1901 angående lönereglering för tjänstemän och betjänte vid

de ecklesiastika konsistorierna och sedermera blifvit benämndt det

Tenowska systemet, går hufvudsakligen ut på, att begynnelselönerna vid

tillträdet till ordinarie tjänst skulle sättas relativt låga men genom

ett flertal ålderstillägg efter hand ökas till i jämförelse med begynnelselönerna

tämligen höga belopp.

De skäl, som hufvudsakligen anförts till stöd för detta system,

hvilket uppgifvits hafva vunnit tillämpning i vissa främmande länder,

särskildt Tyskland, hafva af kommittén sammanfattats på följande sätt:

»Vid aflöningarnas bestämmande bör erforderlig hänsyn tagas

därtill, att för den gifte tjänstemannen de nödvändiga lefnadskostnaderna

i regel med årens lopp undergå en synnerligen stark stegring. Likasom

nämligen aflöningen öfver hufvud taget icke bör afpassas efter den

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Ålaj.ts Nåd. Proposition N:o 100.

ogifte tjänstemannens behof, utan tilltagas så högt, att (len sätter

tjänstemannen i stånd att bilda familj, så synes det ock vara riktigt,

att aflöningen, såvidt lämpligen sko kan, bestämmes så, att den motsvarar

familjeförsörjarens behof af inkomster under familjens olika

tidsskeden. Från denna ståndpunkt sedt, är emellertid skillnaden

emellan begynnelse- och slutaflöning nu för ringa. Iledan det sjätte

eller elfte året efter tjänstens tillträdande har nämligen tjänstemannen

efter nuvarande system erhållit det eller de ålderstillägg, hvartill han

kan vara berättigad, och därmed — för så vidt han icke vinner befordran

till högre tjänst — nått gränsen för sina inkomster från

staten. Utgifterna däremot stiga år för år och äro för en familjefader

kännbarast mellan det tionde och tjugonde året efter äktenskapets

ingående. Då den aflöning, staten bereder sin tjänare, sålunda blifver

med årens lopp allt mer otillräcklig för fyllande af lefnadsbeliofven,

tvingas han att på annat sätt fylla bristen och kommer så in på

mångsyssleriets väg. Den knappa aflöningen tillåter honom vidare

icke att afsätta något för kommande dagar och därigenom trygga

framtiden för sig och sin familj. Genom tillämpning däremot af det

nya systemet med dess många, efter ej allt för långa mellantider återkommande

ålderstillägg skall, mena detta systems anhängare, statstjänaren

känna, att staten vårdar sig om honom och tänker på hans

framtid, samt att den belönar hans plikttrohet och hans med hvarje

år ökade erfarenhet och skicklighet, genom hvilket allt han uppmuntras

till oförtröttad verksamhet uteslutande i statens tjänst. Efter

dessa principer äro också aflöningarna afpassade här och där i utlandet,

exempelvis i Tyskland.»

Nämnda system, sådant statskommissarie!! Tenow tänkt sig detsamma

böra inom de centrala ämbetsverken vinna tillämpning, äfvensom

de fördelar, som enligt hans mening däraf böra vara att vinna, hafva

af honom närmare utvecklats, bland annat, i ett afgifvet särskilt

yttrande vid statskontorets underdåniga utlåtande den 22 juni 1905

öfver löneregleringskommitténs betänkande och förslag, och har i nämnda

yttrande, hvilket finnes statskontorets nyssberörda utlåtande bifogadt

och hvartill jag torde få hänvisa, framhållits särskildt, dels att nämnda

system skulle ur statsverkets synpunkt ställa sig betydligt billigare

än det hos oss nu i allmänhet tillämpade aflöningssystemet samt att

genomförandet af förstnämnda system skulle i högre grad än det

nuvarande vara ägnadt att på definitivt sätt afhjälpa den rådande

otillfredsställelsen med de nu utgående aflöningsförmånerna.

Införandet af nämnda system, till hvilket i hufvudsak äfven statskommissarien

Södermark anslutit sig i ett af honom afgifvet yttrande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100-

vid statskontorets underdåniga utlåtande den 27 maj 1902 i anledning

af förenämnda nådiga cirkulär den 25 oktober 1901, dock med den

modifikation att enligt dennes förslag de af statskommissarien Tenow

föreslagna ålderstilläggen till antalet något mera begränsats och i följd

däraf dels begynnelselönerna något höjts dels slutlönerna något sänkts

i förhållande till hvad det Tenowska förslaget utvisar, har förordats

af armé- och marinförvaltningarna, kommerskollegium och lotsstyrelsen,

hvarjämte kammarkollegium afgifvit alternativt förslag i sådan riktning.

Emot lämpligheten af det sålunda föreslagna förändrade systemet

hafva å andra sidan anförts skäl, hvilka af kommittén sammanfattats

sålunda:

»Grundtanken i det nuvarande aftoningssystemet är, att aftöningsbeloppen

böra afpassas efter göromålens olika omfattning och vikt,

efter de större eller mindre anspråk, som måste ställas å tjänstinnehafvarens

kunskaper, omdöme och duglighet, samt efter det särskilda

ansvar, som hvilar å vissa tjänstinnehafvare. Ålderstilläggen, sådana

de för närvarande utgå, stå icke i strid med denna princip, ty de innebära

en uppmuntran för redan väl utfördt arbete och ett erkännande

af det större värde, som vunnen erfarenhet bör förläna arbetet. Men

om åt ålderstilläggen inrymmes alltför stort inflytande, ligger den fara

nära till hands, att det icke blir tjänsten utan tjänstinnehafvaren,

till hvilken aflöningen i främsta rummet kommer att hänföra sig, och

att åt den på tillfälliga, rent personliga förhållanden beroende ancienniteten

gifves ett inflytande, hvilket svårligen kan försvaras. Vidare

har påpekats, att, då tjänstemannen i allmänhet börjar sin bana med

skulder och når befordran till ordinarie tjänst så sent, att han, där ej

sådant redan skett, då vill bilda familj, det torde för honom vara

angelägnare att vid tiden för denna befordran erhålla en högre lön,

som sätter honom i stånd att betala sina studieskulder samt fullgöra

sin skyldighet såsom familjeförsörjare. Äfven har framhållits, att, enär,

enligt det Tenowska systemet, af de ifrågasatta ålderstilläggen allenast

så många skulle få beräknas såsom grund för pension, att pensionsbeloppen

i hufvudsak blifva bibehållna vid nuvarande storlek, löntagaren

skall, då han nått pensionsåldern och kommit upp till en relativt

hög lön, i och med afgången från tjänsten se sin inkomst så afsevärdt

reducerad, att detta sannolikt skall för honom medföra allvarsamma

bekymmer. Och ändtligen har sagts, att själfva principen i berörda

system är ''demoraliserande, enär den utgör en omyndighetsförklaring

och fastslår tjänstemännens oförmåga att tänka på morgondagen’».

Vid jämförelse af de sålunda för och emot det nya aflöningssystemet

anförda skäl har löneregleringskommittén funnit de senare tyngst vägande.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 100.

»För kommittén» — heter det i dess allmänna principbetänkande

»står det klart, att vid en tjänst af större vikt och ansvar med däraf

betingade högre fordringar å dess innehafvare afiöningen såsom hittills

bör under alla förhållanden vara förmånligare än vid en mindre viktig

och ansvarsfull befattning. Därutinnan brister emellertid det föreslagna

aflöningssystemet, i det att enligt detsamma en högre tjänsteålder i

eu lägre grad kan berättiga till samma aflöning som den, hvilken till

en början bestås tjänsteman i närmast högre grad, understundom till

och med till högre aflöning. Då vidare inom de centrala ämbetsverken,

enligt hvad i det föregående påpekats, medelåldern vid första befordran

till ordinarie tjänst är hög, samt med hänsyn därtill måste ur både

statens och tjänstemannens synpunkt anses önskvärdt, att han, åtminstone

vid tiden för befordran till ordinarie tjänst, kan bilda familj,

talar äfven detta för tillmätande afen relativt hög begynnelselön. På

grund häraf och då genom de ålderstillägg, hvilka redan ingå i nu

gällande aflöningssystem — och hvilka kommittén anser, med viss

jämkning i fråga om första lönegraden, i öfrigt böra bibehållas oförändrade

— är sörjdt därför, att äfven för den, som ej vinner ytterligare

befordran, inkomsterna med tiden icke oväsentligt ökas till

mötande af de, särskildt för familjefadern, med åren stigande utgifterna,

har kommittén funnit sig sakna anledning föreslå utbytande af nu

gällande aflöningssystem för de centrala ämbetsverken emot ett sådant

enligt det Tenowska förslaget.»

För min del hyser jag i likhet med kommittén den uppfattning,

att afiöningen i främsta rummet bör afpassas efter själfva tjänsten och

det därmed förenade ansvar. Äfven en sådan uppfattning utesluter

dock naturligen icke användningen af ålderstillägg i större eller mindre

utsträckning, en anordning som ju ock redan i det nu hos oss tilllämpade

aflöningssystemet allmänneligen kommit till användning, ehuru

icke i den omfattning, som det från vissa håll förordade s. k. Tenowska

systemets förespråkare anse önskvärd.

Förnekas kan heller icke, synes det mig, att å vissa områden en

mera utsträckt användning af idén om ålderstillägg än nu är fallet

kan befinnas lämplig och praktisk. Frågan i hvad man detta bör äga

rum synes mig emellertid väsentligen bero på befordringsförhållandena

inom den kår eller grupp af löntagare, hvars aflöning det gäller att

reglera. Klart är nämligen, att då regleringen afser sådana kategorier

af tjänstemän, hvilka i allmänhet redan vid jämförelsevis unga år erhålla

befordran till ordinarie tjänst, saken härutinnan ställer sig väsentligt

annorlunda än i fråga om sådana grupper af tjänstemän, hvilka

som regel först vid en mera framskriden ålder vinna dylik befordran.

Departements

chefm.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Ortstillägg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

Enligt livad den af kommittén härutinnan förebragta utredning

gifver vid handen, kan den ungefärliga medelåldern vid befordran till

ordinarie tjänst inom de centrala ämbetsverken för den därstädes nu

anställda personalen anses utgöra, vid befordran till tjänst af första

graden 37,4 år, af andra graden 41 år och i tredje graden 42.4 år.

Dessa silfror, Indika grunda sig på uppgifter, som af vederbörande

tjänstemän lämnats enligt af kommittén utsända frågeformulär, afse

förhållandena vid början af år 1903. Enligt en mera omfattande undersökning,

som kommittén för jämförelse och kontrollerande af nämnda

uppgifter anställt beträffande en längre tidsperiod, omfattande åren

1902, synas emellertid nämnda medeltalssiffror, synnerligast hvad

de två högre lönegraderna angår, vara snarare för låga än för höga,

Medeltalen i berörda hänseende för sistnämnda period utgjorde nämligen,

enligt hvad berörda undersökning visar, för omförmälda tre löne*

grader respektive 38,o, 43,3 och 45,5 år, eller, hvad tredje graden

angår, om hofrättsråden, bland Indika medeltalssiffran ställt sig åtskilligt

högre, frånräknas, 43,8 år. Med hänsyn till nu omförmälda

förhållanden synes det mig knappast vara lämpligt att beträffande de

centrala ämbetsverken i afsevärdt större utsträckning än nu är fallet

tillämpa systemet med ålderstillägg. Dock torde, på sätt kommittén

föreslagit, någon jämkning i sådan riktning lämpligen kunna och böra

vidtagas i fråga om första gradens tjänstemän, Indika ju i allmänhet

uppnå ordinarie tjänst vid en något tidigare ålder än tjänstemän af

öfriga grader men å andra sidan ock, därest de stanna inom graden,

skäligen höra kunna påräkna en något högre slutlön än hvad med

tillämpning af det nuvarande systemet oförändradt kan antagas

blifva fallet.

En del af de ämbetsverk, Indika med anledning af nådiga

cirkuläret den 25 oktober 1901 afgifvit underdånigt utlåtande, hafva

icke föreslagit någon förändring beträffande det nuvarande systemet

med aflöningens fördelning i lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg.

Andra hafva däremot hemställt om upptagande i aflöningssystemet

af en ny aflöningstitel, kallad hyresbidrag, hvilken skulle utgå

i enahanda ordning, som gäller om lön, men däremot icke tagas i beräkning

vid bestämmande af pension. Detta förslag har omfattats af

nedre justitierevisionen, Svea hofrätt, hofrätten öfver Skåne och Blekinge,

fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, kammarkollegium, statskontoret, kammarrätten, domänstyrelsen

och lotsstyrelsen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 100. 55

Till stöd för en dylik anordning liar anförts dels önskvärdheten

däraf, att eu mera afsevärd del af aflöningsförbättringen måtte få utgå

i form af lön och sålunda äfven under sjukdom komma den ordinarie

tjänstemannen till godo, utan att dock genom dess sammanförande med

själfva lönen löntagarens pension skulle behöfva i samma mån höjas,

dels lämpligheten af att i aflöningssystemet införa ett moment, som

lämnade tillfälle att vid aflöningarnas bestämmande taga större hänsyn

till olikheten i lefnadskostnader å olika orter, hvilka till väsentlig

del betingades af olikheten i utgifterna för hyra, än som med nu rådande

system vore fallet.

Det sålunda framställda förslaget har icke af löneregleringskommittén

accepterats. Kommittén har visserligen ansett uppenbart, att,

särskildt för de lägre tjänstinnehafvarna, en väsentlig del af den ifrågasatta

aflöningsförbättringen borde så uppföras, att densamma äfven vid

sjukdom komme de ordinarie tjänstinnehafvarna till godo. Men enligt

kommitténs mening kunde detta lika väl vinnas genom eu ökning af

lönen. Visserligen följde däraf, enligt såväl nu gällande som af pensionskommittén

föreslagna grunder, en höjning af pensionsbeloppen, men en

sådan syntes äfven i allmänhet vara af föl-hållandena påkallad. Då

statens åtagande att bereda sina tjänare pension finge anses utgöra eu

dem i ersättning för deras arbete tillförsäkrad förmån, hvartill borde

tagas hänsyn vid aflöningsbeloppens bestämmande, ansåge emellertid

kommittén billigheten fordra, att äfven pensionsbeloppen höjdes. De

stegrade lefnadskostnaderna gjorde sig för statstjänaren kännbara såväl

efter afgång från tjänsten som därförut. Kommittén hade äfven vid

uppgörande af sitt förslag till lönestater och till pensionsbelopp tagit

i betraktande, att det kunde varda statstjänare ålagdt att bidraga till

sin egen pensionering, hvaraf ju åter följde en afsevärd lättnad för

statsverket. Ej heller har kommittén ansett tillräckliga skäl föreligga

för att beträffande de centrala ämbetsverken i aflöningssystemet införa

en särskild ny aflöningstitel för att därigenom kunna åstadkomma en

gradering i aflöningsbeloppen med hänsyn till lefnadskostnaderna å

olika orter.

Hvad sistberörda sida af frågan beträffar, är visserligen sant, att,

såsom kommittén erinrat, den allra största delen af de centrala ämbetsverkens

personal är bosatt å en och samma ort, Stockholm, och att

därför icke behofvet af en dylik gradering gör sig gällande i samma

omfattning som beträffande åtskilliga andra kategorier af löntagare.

Dock äro ju två af rikets hofrätter förlagda till andra orter än

Departements
chefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 100.

hufvudstaden, och möjligt är, att framdeles detta blifver förhållandet

med ännu en. Vidare är att beakta, att åtskilliga andra befattningar

i orterna än dem, som tillhöra de centrala ämbetsverken,

erbjuda i flera afseenden mycket nära liggande jämförelsepunkter med

vissa grupper af tjänstemän inom de centrala ämbetsverken. Särskildt

gäller detta om landssekreterarna och landskamrerarna. Med afseende

härå och då obestridligt är, att lefnadskostnaderna å olika orter inom

landet, särskildt vid jämförelse mellan hufvudstaden, å ena, samt flertalet

andra platser, å andra sidan, ställa sig ganska olika, synes mig

införandet af en särskild aflöningstitel, afsedd att i någon mån kunna

afpassa aflöningarna med hänsyn till berörda förhållande, innebära en

ganska afse värd fördel. En liknande anordning har ju ock inom andra

områden än det nu ifrågavarande vunnit vidsträckt tillämpning.

I likhet med kommittén anser äfven jag, att en del af aflöningsförhöjningen

bör läggas till lönen. Däraf följer visserligen, enligt

hittills tillämpade — och i det till Riksdagen aflåtna förslaget till lag

angående det civila pensionsväsendets ordnande jämväl bibehållna —

grunder för tjänstemännens pensionering, att äfven pensionen kommer att

i samma mån höjas. Detta synes emellertid, såsom kommittén anmärkt,

vara fullkomligt i sin ordning. Ty, såsom kommittén påpekat, om en

höjning i aflöningen i följd af stegrade lefnadskostnader är påkallad,

gäller detta utan tvifvel jämväl om pensionerna. Å andra sidan synes

emellertid ock med fog kunna sägas, att berörda omständighet — eller

lefnadskostnadernas stegring — icke i samma mån betingar höjning af

pensionerna som af aflöningsbeloppen. Löntagaren är nämligen, så länge

han är i tjänst, i regel bunden vid tjänstgöringsorten, pensionstagaren

kan däremot bosätta sig å hvilken ort han behagar och därigenom, ifall

tjänstgöringen varit förlagd till en jämförelsevis dyrare ort, åtminstone

i någon mån undandraga sig de högre lefnadskostnader, han där måst

vidkännas. Äfven denna omständighet synes mig i sin mån tala för

att låta någon del af den anpart i aflöningsförhöjningen, som är afsedd

att utgå under enahanda förutsättningar som själfva lönen, erhålla

en sådan form, att densamma icke verkar till höjning i pensionen.

Därtill kommer, att, därest löneförhöjningen verkligen skall

göras effektiv och det hufvudsakliga af förhöjningen läggas till själfva

lönen, pensionsbeloppen — under förutsättning att dessa fortfarande

anses böra motsvara själfva lönebeloppen — komma att icke blott beträffande

de högsta tjänstegraderna utan äfven i fråga om de närmast

lägre sammanfalla med eller åtminstone mycket närma sig det enligt

förslaget till pensionslag tilltänkta pensionsmaximum, kvilket med

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 100.

hänsyn till olikheten i aflöningsförmåner mellan ifrågavarande tjänstegrader

synes något oegentligt. Den nu ifrågasatta anordningen erbjuder

emellertid en utväg att undvika en dylik olägenhet.

På dessa grunder har jag ansett mig böra föreslå införande i

aflöningssystemet för de centrala ämbetsverken af en särskild ny aflöningstitel,

skild från lönen men afsedd att utgå i enahanda ordning

som denna. Då hufvudsyftet därmed skulle vara att erhålla ett lämpligt

medel att i någon mån afpassa löneförmånerna efter lefnadskostnaderna

å olika orter och olikheten i dessa föranledes icke blott af

skillnaden i utgifter för hyra utan äfven af andra förhållanden, synes

mig den å nämnda aflöningstitel föreslagna benämningen »hyresbidrag»

lämpligen böra utbytas mot »ortstillägg».

I öfverensstämmelse med hvad jag förut anfört synes emellertid

ortstillägget i allmänhet böra göras afsevärdt mindre än de i ämbetsverkens

förslag afsedda hyresbidragen. Äfven med en sådan förminskning

synes en tillräcklig marginal kunna vinnas för ett lämpligt afpassande

af aflöningsförmånerna med tagen hänsyn till de större eller

mindre lefnadskostnaderna å olika orter. Under förutsättning att ortstilläggen

för de särskilda tjänstegraderna bestämmas på sätt, jag ämnar

föreslå, torde nämligen, enligt hvad anställda förberedande undersökningar

utvisa, med ledning af det statistiska material, som särskildt

beträffande hyreskostnaden, hvilken ju härvidlag utgör den viktigaste

faktorn, de orter, mellan hvilka en jämförelse i nu förevarande hänseende

kan komma i fråga, utan svårighet kunna uppdelas i ett

fåtal klasser eller grupper och ortstilläggen med afseende å dessa

graderas på det sätt, att dylik förmån alls icke tillerkännes tjänstinnehafvare,

hvilkas tjänstgöring är förlagd till ort, tillhörande den

lägsta eller billigaste gruppen, och beträffande öfriga grupper graderas

enligt en enkel uppåtstigande skala.

Iledan i sitt allmänna principbetänkande har kommittén afgifvit

ett förslag till aflöningssatser för de mera allmänt förekommande tjänstegraderna

inom de centrala ämbetsverken eller hvad kommittén kallat

de normala lönegraderna.

Hit hafva, hvad verkens chefer angår, räknats dels de generaldirektörer,

hvilka för närvarande uppbära i aflöning 9,000 kronor, och

dels de öfverdirektörer och andra därmed jämförliga chefer, hvilka nu

åtnjuta en aflöning af 7,000 kronor. I fråga om öfriga tjänstemän

hafva här tagits i betraktande allenast de tre nuvarande allmänna

lönegraderna. Beträffande vaktbetjänte hafva såsom tillhörande normalBih.

till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 8

Aftönings
satser.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

grad räknats förste vaktmästare med en aflöning för närvarande af

1,100 kronor samt vaktmästare med 800 kronor i nuvarande begynnelseaflöning

ock 900 kronor i slutaflöning.

Hvad angår mellanliggande grader eller sådana tjänstemän, som

endast förekomma inom vissa ämbetsverk, har kommittén förklarat sig

ämna framställa förslag i sammanhang med regleringsfrågorna för de

särskilda ämbetsverk, där sådana befattningar finnas eller varda föreslagna.

Vid afgifvande af ifrågavarande förslag har kommittén förklarat

sig hafva tagit i betraktande de skärpta fordringar, hvilka kommittén

ansett böra ställas å de centrala ämbetsverkens personal, samt den

obestridliga stegringen i vissa lefnadskostnader, äfvensom tagit hänsyn

därtill, att för denna personal, i den mån så ej redan vore fallet, kunde

komma att stadgas skyldighet att bidraga till egen pensionering. Därvid

har emellertid kommittén ansett, att, hvad de tre allmänna tjänstemannagraderna

angår, för de lägsta tjänstemännen kräfdes en starkare

aflöningstillökning än för de högre.

Hvad angår aflöningsbeloppens fördelning å särskilda titlar, har

kommittén beträffande generaldirektörer af normalgrad följt den nuvarande

fördelningen för generalpostdirektören och generaldirektören

i telegrafstyrelsen, hvarjämte kommittén i fråga om tjänstemän af första

lönegraden ansett aflöningstillökningen kunna till någon mindre del föras

å ålderstilläggen, därvid dessa till storlek och antal ändrats, och

beträffande vaktbetjänte, med särskild hänsyn till tjänstgöringspenningarnas

nuvarande ringa belopp och på det att vid sjukdomsförfall

skälig ersättning måtte komma vikarien till godo. funnit en större del

af aflöningstillökningen böra läggas å tjänstgöringspenningarna.

Efter förutskickande af dessa erinringar har kommittén framlagt

följande förslag till aflöningssatser för de normala lönegraderna:

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 100.

59

Krono!''

Tjänst-

gö-

rings-

pen-

ningar.

Begyn-

nelse-

aflöning.

Ålderstillägg.

Befattning i normalgrad.

Lön.

efter

5 år

efter

10 år

efter

15 år

Slut-

aflöning.

.

Generaldirektör ........................................

7,000

3,000

10,000

_

___

_

10,000

Öfverdirektör och annan därmed jämförlig

chef ......................................................

5,400

2,600

8,000

_

_

_

8,000

Tjänsteman i 3:e lönegraden........................

4,600

2,400

7,000

600

-

-

7,600

Tjänsteman i 2:a lönegraden........................

3,500

1,800

5,300

500

500

—

6,300

Tjänsteman i l:a lönegraden .......................

2,300

1,500

3,800

400

400

400

5,000

Förste vaktmästare ....................................

850

550

1,400

—

—

—

1,400

Vaktmästare ............................................

600

500

1,100

100

-

—

1,200

För jämförelses skull må liär nämnas, att motsvarande aflöningar

för de i tabellen afsedda grader nu utgöra:

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Begyn-

nelse-

aflöning.

Ålderstillägg.

efter 5 eller 10

år ; år

Slut-

aflöning.

Generaldirektör ..............................

6,200

2,800

9,000

9,000

(I generalpost- och telegrafstyrelserna)

(7,000)

(3,000)

(10,000)

—

—

(10,000)

Öfverdirektör .................................

5,000

2,000

7,000

—

—

7,000

| 3:e grad........................................

4,400

2,000

6,400

600

—

7,000

2:a grad..........................................

3,000

1,500

4,500

500

500

5,500

l:a grad..........................................

1,800

1,200

3,000

500

500

4,000

l:ste vaktmästare ...........................

800

300

1,100

—

•—

1,100

Vaktmästare....................................

500

300

800

100

—

900

Beträffande vaktmästarnas aflöning är i nu gällande stater för de

centrala ämbetsverken i allmänhet föreskrifvet, att, om vaktmästare i

sådan egenskap åtnjuter fri bostad, lönen skall, så länge denna förmån

kvarstår, minskas med 150 kronor.

Kommittén liar härutinnan föreslagit, att i de fall, då fri bostad

af vaktbetjänt åtnjutes, till den fria bostaden lämpligen ock — på sätt

redan inom vissa verk äger rum — bör höra vedbrand. I anseende

till det numera väsentligt stegrade värdet af dessa förmåner har kommittén

tillika hemställt, att det belopp, hvarmed lönen för vaktbetjänt, hvilken

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

kommer i åtnjutande af nämnda förmåner, skall minskas med 250 kronor

för år räknadt.

Innan jag går vidare, torde jag böra erinra, att flertalet af de

ämbetsverk, Indika i samband med sina i anledning af nådiga cirkuläret

den 25 oktober 1901 afgifna yttranden angående behofvet af en lönereglering

för de centrala ämbetsverken framlagt förslag till lönestat,

hvart i hvad samma verk angår, för hvilka förslag redogjorts i löneregleringskommitténs

principbetänkande (sid. 62 och följ.), föreslagit

lönesatser, hvilka, i hvad de högre graderna angår, icke obetydligt

öfverstiga de af kommittén i enahanda hänseende föreslagna. Därjämte

är att märka, att de af ämbetsverken sålunda afgifna förslag i allmänhet

hänföra sig till förhållandena, sådana dessa för åtskilliga år

sedan gestaltade sig.

I detta sammanhang anhåller jag vidare få anmäla en af tjänstemän

i första lönegraden inom vissa centrala ämbetsverk under nästlidet

år gjord framställning beträffande den förestående löneregleringen i hvad

samma tjänstegrad angår.

Redan i löneregleringskommitténs principbetänkande (sid. 70 och

följ.) finnes redogjordt för en af tjänstemän inom nämnda lönegrad i

de centrala ämbetsverken tidigare gjord underdånig framställning i

enahanda ämne, hvilken framställning på anförda skäl utmynnade i eu

hemställan, att begynnelseaflöningen för första gradens tjänstemän inom

de centrala verken måtte bestämmas till 4,000 kronor, däraf 2,800 kronor

skulle beräknas som lön och 1,200 kronor som tjänstgöringspenningar.

samt att denna aflöning efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring

måtte kunna ökas med ett ålderstillägg å 500 kronor.

I en den 8 augusti 1906 inkommen underdånig petition hafva

nu tjänstemän inom omförmälda lönegrad vid ifrågavarande ämbetsverk

upprepat sin berörda framställning, under anhållan därvid tillika, att

Kungl. Maj:t måtte, oberoende af de förslag, som ytterligare vore att

från löneregleringskonnnittén förvänta, för innevarande års Riksdagframlägga

proposition om en dylik lönereglering, utan att vid de nya

aflöningsförmånerna fästes andra villkor än de för dessa verk nu gällande.

Till stöd för berörda framställning har i omförmälda petition

åberopats hufvudsakligen den högst betydande prisstegring, hvilken

enligt anställda statistiska utredningar under de senaste decennierna ägt

rum och jämväl fortfarande påginge. Den af kommittén föreslagna

löneförhöjningen motsvarade, anföres i petitionen vidare, icke på långt

när det penningvärdets fall, som de senaste decenniernas ekonomiska

utveckling medfört. De för första gradens tjänstemän föreslagna löne
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100. 61

förmånerna kunde därför — enligt hvad ock af tillgängliga uppgifter

rörande minimikostnaden för underhållet af en medelstor familj i hufvudstaden

i den sociala ställning, hvarom här vore fråga, bekräftades — icke

heller på långt när förslå för de tjänstemän, hvilka utom sig själfva

ägde familj att försörja, af hvilka flertalet redan på grund af det jämförelsevis

ringa antalet högre befattningar vore utestängda från befordran

till högre tjänst. Under nuvarande förhållanden vore därför

en stor del af ifrågavarande tjänstemän hänvisade till nödvändigheten

att genom extra arbete söka ernå den för uppehället af dem och deras

familjer nödvändiga inkomstfyllnaden. Därest nu löneregleringskommitténs

förslag till villkor och förutsättningar för en ny lönereglering

genomfördes, skulle därför nu ifrågavarande tjänstemäns ställning i stället

för att förbättras i själfva verket i väsentlig mån försämras.

I samband härmed må nämnas, att i en den 24 sistlidne december

ingifven underdånig skrifvelse notarien A. Hemming in. fl., enligt dem

vid ett den 17 i samma månad med första gradens tjänstemän hållet

möte meddeladt uppdrag, anhållit, det Kungl. Maj:t måtte föreslå innevarande

års Riksdag- att på extra stat bevilja de belopp, som kunde

erfordras för tilldelande jämväl åt första gradens tjänstemän inom alla de

centrala ämbetsverk, hvilka icke vid samma års Riksdag blefve föremål för

definitiv ny lönereglering, af enahanda aflöning, som ansåges böra tillkomma

tjänstemän af omförmälda grad inom de verk, beträffande hvilka

sådan reglering då konnne till stånd.

Då det nu gäller att företaga en utan tvifvel välbehöflig lönereglering

för de centrala ämbetsverken, synes det mig vara ur alla

synpunkter önskvärdt, att densamma måtte varda verkligen effektiv

och ägnad att, åtminstone till sina allmänna hufvudgrunder, för en

afsevärd tid framåt, varda beståndande.

Obestridligt är, att, sedan den senast verkställda löneregleringen

för de centrala ämbetsverken, hvilken i allmänhet ägde rum under

senare hälften af 1870-talet och delvis i början af 1880-talet, en

ganska betydande förskjutning i de ekonomiska förhållandena inom

landet i allmänhet ägt rum och att i sammanhang därmed i följd af

sjunkande penningvärde, ökade arbetslöner m. in., i den enskildes lefnadsomkostnader

sedan länge gjort sig gällande eu stegring, som i

särskildt hög grad framträdt inom hufvudstaden, där flertalet af de

centrala ämbetsverken finnas förlagda. Inga tecken synas heller tyda

därpå, att den förändring i de allmänna lefnadsvillkoren, som sålunda

efter hand gjort sig gällande, är allenast af tillfällig natur, utan synas

Departements
chefen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

tvärtom skäl föreligga till antagande, att densamma kommer att i

stort sedt fortfara, om än naturligen mer eller mindre betydande växlingar

härutinnan komma att framträda. Att anställa en fullt exakt

beräkning, i hvad mån den omförmälda stegringen i lefnadsomkostnaderna

sedan förenämnda tidsperiod inträdt, är uppenbarligen förenadt

med ytterst stora svårigheter. Om än emellertid en dylik beräkning

alltid blifver i viss mån approximativ, kunna dock gifvetvis vissa ungefärliga

medeltalssiffror utfinnas, hvilka kunna tjäna till ledning för bedömande

af föreliggande fråga.

Löneregleringskommittén har i förenämnda afseende hänvisat till

den utredning rörande prisförhållandena inom landet, som åtföljde

Kungl. Maj:ts till 1901 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående

beviljande af dyrtidstillägg till statens tjänstemän och betjänte. Den

sålunda åsyftade utredningen bestod af en utaf aktuarien å kommerskollegii

näringsstatistiska afdelning I. Flodström på anmodan af dåvarande

chefen för finansdepartementet år 1900 verkställd sammanfattning

af från åtskilliga centrala myndigheter samt från läns- och

stiftsstyrelser infordrade uppgifter rörande den förändring, lefnadskostnaderna

för dem underlydande tjänstemän och betjänte kunde anses

hafva undergått från senare hälften af 1870- och förra hälften af 1880- talet intill år 1900, äfvensom en af samme tjänsteman verkställd statistisk

utredning beträffande prisförhållandena i hufvudstaden.

Med ledning af de siffror, som i omförmälda sammanfattning

innehållas, beräknade aktuarien Flodström, under antagande att utgifter

för lifsmedel och bränsle, bostadsliyra, tjänstehjonslöner och

»andra lefnadskostnader» i ett vanligt normalhushåll kunde anses stå

i ett visst närmare angifvet procentiskt förhållande till hvarandra, att

stegringen i lefnadskostnaderna inom riket i allmänhet under berörda

period — eller tiden från slutet af 1870- och början af 1880-talet, å

ena sidan, samt år 1899, å den andra — i medeltal kunde anslås till

omkring 26,4 procent.

Med afseende å de till grund för nämnda slutsiffra liggande uppgifternas

ojämna beskaffenhet ansåg emellertid aktuarien Flodström,

enligt hvad i nämnda sammanfattning anföres, densamma visserligen,

såsom uttryck för de allmänna lefnadskostnader nas stegring snarare för

låg än för hög men däremot såsom ett uttryck för den under ifrågavarande

tidsperiod inträdda prisstegring i och för sig antagligen för hög.

Efter vissa reduktioner i de uppgifna stegringsprocenterna för

lifsmedel och bränsle fann sig aktuarien Flodström därför kunna göra

den slutsats, att sistberörda stegring — eller den under ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

03

Kungl. Maj.-fs Nåd. Proposition N:o 100.

period rent objektivt sedt inträdda prisstegringen inom landet i allmänhet

— kunde uppskattas till, i medeltal olika orter emellan, minst

IG procent.

Härvid är emellertid att märka, att enligt de af aktuarien Flodström

vid berörda beräkningar gjorda förutsättningar någon stegring

i den del af lefnadskostnaderna, som afser andra utgifter än sådana,

som belöpa å lifsmedel, bränsle, bostadshyra och tjänstehjonslöner,

eller hvad af honom rubricerats såsom »andra lefnadskostnader», antagits

alls icke hafva ägt rum, en förutsättning, hvilken af aktuarien

Flodström själf, ehuru af honom betecknad såsom antagligen i verkligheten

ohållbar, motiverats med en önskan att vid beräkningen åtminstone

icke komma till ett för högt resultat.

I det af statskontoret öfver löneregleringskommitténs förslag afgifna

utlåtande har statskontoret åberopat en af numera förste revisorn

hos ämbetsverket K. Beckman på dess föranstaltande verkställd statistisk

utredning, åsyftande att utgöra en komplettering, omfattande tiden till

och med år 1904, af förenämnda, af aktuarien Flodström år 1900

anställda beräkningar, såvidt dessa afsågo förhållandena i hufvudstaden.

Enligt den sålunda åberopade utredningen, hvilken finnes bifogad statskontorets

omförmälda utlåtande, uppskattas den prisstegring, som ägt

rum i de för ett normalhushåll nödiga utgifterna, inberäknadt äfven

andra kostnader än dem, som afse lifsmedel och bränsle, bostadshyra

och tjänstehjonslöner, ifrån den tid, som förflutit från det de senaste fastställda

löneregleringarna för de centrala ämbetsverken tagit sin början,

och till och med år 1904 hafva uppgått på det hela till i medeltal

minst 34 procent.

Med anledning af hvad sålunda förekommit har jag anmodat

aktuarien Flodström att afgifva förnyadt yttrande i ämnet, och har

aktuarien Flodström i skrifvelse den 19 sistlidne november afgifvit

dylikt yttrande, innefattande af honom verkställda statististiska beräkningar

öfver den prisstegring, som i hufvudstaden ägt rum från åren

1876—1885 till år 1905.

Enligt sistnämnda yttrande, hvilket torde få biläggas dagens

protokoll, har aktuarien Flodström ansett, att prisstegringen för ett

normalhushåll här i hufvudstaden under nämnda tid i det hela måste

anses hafva uppgått till i genomsnitt 25 procent.

Vid denna beräkning har aktuarien Flodström, i likhet med förste

revisorn Beckman, på anförda skäl utgått från, bland annat, det antagandet,

att äfven beträffande andra lefnadskostnader än dem, som

afse lifsmedel, bränsle, hyra och tjänstehjonslöner, inträdt en stegring

opaginerad Kontrollera mot PDF

(54

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 100.

samt att denna måste skattas till minst 10 procent. Därest emellertid,

på sätt i den förut omförmälda, af aktuarien Flodström år 1900 verkställda

utredningen ägt rum, s. k. andra lefnadskostnader frånräknas,

kvarstår i allt fall en stegring af öfver 20 procent.

Ehuru naturligen alla beräkningar af förevarande slag måste i

viss mån hvila på approximativa antaganden och icke kunna göra

anspråk på att vara fullt exakta, torde emellertid sistberörda beräkningar

få anses vara verkställda med synnerligen stor försiktighet och

det däraf framgångna resultatet — eller en prisstegring under ifrågavarande

period af i medeltal 25 procent — icke kunna betecknas såsom

öfverdrifvet.

Förutom den högst väsentliga stegring i prisen å lifvets förnödenheter,

som sålunda sedan senast verkställda löneregleringar för de centrala

ämbetsverken ägt rum, föreligga emellertid äfven andra omständigheter,

hvilka böra tagas i betraktande vid den förestående regleringen

af löneförhållandena vid dessa ämbetsverk. Hit räknar jag

särskildt de förändrade bestämmelser angående civila tjänstinnehafvares

pensionering, som innefattas i det förut omförmälda för Riksdagen

framlagda förslaget till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension. Enligt nämnda förslag skulle nämligen samtliga dessa tjänstemän

i väsentlig mån bidraga till sin egen pensionering, därvid icke

heller bör förbises, att jämlikt de föreslagna grunderna för pensionsafgifternas

beräkning, dessa skulle, i mån som lönen — detta uttryck

taget i motsats till tjänstgöringspenningar och ortstillägg — ökas, komma

att stiga, samt att man följaktligen, under förutsättning af eu ökning

i lönerna, vid beräkningen af pensionsafgifternas storlek icke har att

räkna med allenast lönernas nuvarande belopp. Härjämte torde

man väl ock vid den blifvande löneregleringen böra taga hänsyn till

de alltmera stegrade anspråk på intensiteten i tjänstemännens arbete

för statens räkning, som man anser sig böra uppställa, anspråk, hvilka,

ehuru desamma enligt min mening icke böra föranleda till bestämmelser

i alla delar af det innehåll, kommittén föreslagit, likväl äfven

enligt min uppfattning delvis icke sakna fog utan böra genom nya

eller förändrade föreskrifter tillgodoses.

Slutligen synes icke heller böra förbises vikten däraf, att tjänstemännens

löner tillmätas så, att staten må kunna framgent för sina

särskilda ändamål förvärfva dugliga och fullt kvalificerade krafter. På

sätt jag förut i annat sammanhang framhållit, låter sig nämligen icke

förneka, att verksamhet å många områden, hvilken ingalunda förutsätter

större begåfning eller utbildning än statstjänsten, numera, i

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 100. 65

långt större utsträckning än tillförne, erbjuder fördelar i ekonomiskt

hänseende, vida öfverstigande dem, arbetet i statens tjänst förlänar.

Visserligen motväges detta i viss mån af den med statstjänsten förenade

större tryggheten i aflöningens utbekommande äfvensom rätten till pension.

I realiteten torde dock dessa omständigheter numera betyda

mindre än förr, helst sedan pensionsväsendet kommit till användning

å många andra områden än statslifvets. Därest statslönerna utmätas

med alltför stor knapphet, ligger därför den fara nära, att de dugligare

krafterna i allt större utsträckning söka sig andra i ekonomiskt

afseende förmånligare verksamhetsfält än arbetet i statens tjänst, ett

förhållande som säkerligen i och med samhällets fortgående ekonomiska

utveckling kommer att allt skarpare framträda. Nu berörda omständighet

synes mig särskildt vara förtjänt af uppmärksamhet vid bestämmande

af aflöningarna för de högre tjänsterna men äger äfven sin

stora betydelse i fråga om de lägre, bland annat äfven af den grund,

att de högre och betydelsefullare tjänsterna ju i allmänhet måste därifrån

rekryteras.

Då det nu gäller att med vederbörlig hänsyn till de af mig omförmälda

förhållanden utfinna ett lämpligt mått för aflöningarna inom

de centrala ämbetsverken, kunde det visserligen synas följdriktigast att

först vidtaga en procentiskt lika förhöjning för aflöningarna vid samtliga

tjänstegrader, ungefärligen motsvarande hvad af den inträdda prisstegringen

kunde anses påkalladt, samt därefter tillägga hvad på grund

af öfriga förut omförmälda förhållanden kunde föranledas.

Då emellertid de aflöningar, som äro fästa vid de högre befattningarna,

gifvetvis måste anses redan nu så afpassade, att deras innehafvare

icke kunna anses i samma mån beroende af en prisstegring,

den där icke når alltför stora dimensioner, som de lägre tjänstinnehafvarna,

h vilka uppbära aflöningar, beräknade för en tarfligare

lefnadsställning och i följd däraf ock gifvetvis vida känsligare för

rubbningar i prisförhållandena, finner jag, i likhet med kommittén

skäligt, att vid aflöningarnas bestämmande, därvid naturligen äfven

statsekonomiska hänsyn måste göras gällande, en relativt större aflöningsförhöjning

vidtages beträffande de lägre tjänstemännens aflöningar än

i fråga om de högres. Hvad jag sålunda yttrat om de lägre tjänstemännens

aflöningar gäller naturligen i allo äfven om betjäntklassens.

På sätt förut nämnts, hafva åtskilliga första gradens tjänstemän

i en den 24 sistlidne december ingifven underdånig skrifvelse anhållit,

att framställning till Riksdagen måtte göras om beviljande på extra stat

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 77 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 100.

åt samtliga första gradens tjänstemän inom de centrala ämbetsverken

af enahanda löneförhöjning, som komme att beslutas beträffande

tjänstemännen i nämnda lönegrad inom det eller de ämbetsverk, som

vid innevarande års Riksdag blefve föremål för definitiv lönereglering.

En sådan åtgärd torde dock för närvarande icke böra ifrågakomma,

utan löneregleringsfrågan, på sätt jag förut anfört, nu begränsas till

statskontoret.

Hvad sistnämnda ämbetsverk beträffar, har ämbetsverket redan i

sitt underdåniga utlåtande den 27 maj 1902 hemställt, att aflöningen

för verkets tjänstemän och betjänte måtte bestämmas i enlighet med

följande grunder:

K

r o n o

r

Tjänst-

Hyres-

bidrag.

Begyn-

nelseaf-

löning.

Åld ers tillägg

Slut-

aflöning.

Lön.

görings-

pen-

ningar.

efter

5 år.

efter

10 år.

Generaldirektören...........................

6,200

3,000

1,200

10,400

10,400-''

Statskommissarie..........................

4,400

2,400

1,000

7,800

600

—

8,400j

Andra gradens tjänstemän (sekrete- rare, räntmästare, förste revisor,

kamrerare).................................

3,000

1,800

800

5,600

500

500

6,600

Första gradens tjänsteman (stämpel- kassör, revisor och bokhållare, re- gistrator, notarie)........................

| Förste vaktmästare ........................

1,800

800

1,500

400

600

200

3,900

1,400

500

500

4,900

1,400

i Vaktmästare .................................

500

400

200

1,100

100

—

1,2001

Till räntmästaren och stämpelkassören skulle dessutom fortfarande

såsom hittills utgå missräkningspenningar, 500 kronor för år till hvardera.

I sitt underdåniga utlåtande den 22 juni 1905 öfver löneregleringskommitténs

förslag har statskontoret förklarat sig, oaktadt åtskilliga

omständigheter förelåge, som talade för en större förhöjning

än statskontoret i sitt förenämnda utlåtande den 27 maj 1902 föreslagit,

ansett sig böra stanna vid att vidhålla nämnda förslag, och

här statskontoret, på sätt af dess i ärendet afgifna yttrande närmare

framgår, till stöd för samma förslag hufvudsakligen åberopat, förutom

de väsentligt stegrade lefnadskostnaderna i hufvudstaden, nödvändig
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Iiungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 100.

lieten att, på sätt tillstyrkts, höja aflöningarna för att åt ämbetsverket

kunna förvärfva tillräckligt dugande krafter, livarjämte till jämförelse

dels erinrats, bland annat, om de aflöningar, som fastställts för riksbankens

tjänstemän, dels ock meddelats åtskilliga uppgifter rörande

de för tjänstemännen hos åtskilliga banker och försäkringsanstalter i

hufvudstaden gällande löneförmåner.

1 betraktande af den högst betydande stegring i lefnadskostnaderna,

som, efter det senaste löneregleringen för de centrala ämbetsverken ägt

ruin, inom hufvudstaden inträda hvilken stegring, som nämndt, icke

torde kunna beräknas lägre än till 25 procent, samt med hänsyn jämväl

till öfriga af mig förut påpekade omständigheter och särskilt de

afsevärda bidrag till egen pensionering, som, därest det af Kungl. Maj:t

för innevarande års Riksdag framlagda förslaget till ordnande af det

civila pensionsväsendet varder genomfördt, tjänstemännen komma att

få vidkännas, anser jag mig emellertid böra föreslå, att lönesatserna för

samtliga tjänstegrader sättas något högre än hvad ämbetsverket själft

ansett sig böra påyrka; och hemställer jag därför, att nämnda lönesatser

— frånsedt de förmåner, livilka af särskild anledning, hvarom

jag senare skall yttra mig, kunna förekomma — måtte bestämmas till

följande belopp nämligen:

•

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Orts-

tillägg.

Ålderstillägg

Slutlön.

Lön.

Summa. efter j

5 år. ■

efter

10 år.

efter

15 år.

Verkets chef (general- direktör) ....................

7,000

3,000

1,000

j

11,000 —

11,000

3:dje gradens tjänstemän

(statskommissarie!’) ..

5,000

2,500

600

8.100 600

8,700

2 :dra- gradens t j änstemän 3,600

1.800

400

5.800 500

500

6,800

lista gradens tjänstemän

2.200

1,500

300

4,000* 500

500

500

5.500

förste vaktmästare ......

900

450

150

1,500 —

—

—

1,500

vaktmästare....................

700

350

150

1,200 100

—

—

1,300

Af statskontorets tjänstemän åtnjuta två, nämligen räntmästaren

och stämpelkassören, utöfver den vanliga aflöningen i den lönegrad,

eu hvar af dem tillhör, äfven missräkningspenningar till belopp af 500

kronor för dem hvardera och beviljade, åt stämpelkassören i sammanhang

med den senaste löneregleringen för ämbetsverket samt åt ränt
-

Missräkningfpenningar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Sportler.

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

mästaren från ocli med år 1888. Missräkningspenningarna utgå till

den, som bestrider tjänsten, alltså, i förekommande fall, till vikarien.

Löneregleringskommittén har i denna punkt icke föreslagit någon

förändring; och har jag därutinnan för min del icke funnit anledning

till någon erinran.

En del tjänstemän inom statskontoret uppbära enligt nu gällande

bestämmelser för sitt bestyr med fondförvaltningen särskild ersättning

af vissa under statskontorets förvaltning stående fonder.

Så är särskildt förhållandet med ombudsmannen, hvars aflöning,

enligt hvad föruts nämnts, helt och hållet utgår af fondmedel.

Men äfven vissa andra i ämbetsverket anställda tjänstemän uppbära af

dylika medel viss ersättning.

Enligt nådigt bref den 12 december 1884 har sålunda till statskontorets

förfogande anvisats å handels- och sjöfartsfonden ett belopp

af högst 500 kronor årligen att, i mån af behof, användas till ersättning

åt en eller flera tjänstemän hos statskontoret för bestyret med

fondens förvaltning. Af detta belopp uppbäras årligen 200 kronor af

revisorn och bokhållaren å inkomst-, fond- och stämpelbyrån. Återstoden

däraf användes, såsom förut nämnts, till aflönande af ombudsmannen.

Vidare har genom nådigt bref den 9 augusti 1894 medgifvits,

att af f. d. allmänna döfstuminstitutets donationsmedel 1,000 kronor

årligen må användas till ersättning åt de tjänstemän, Indika närmast

taga befattning med förvaltningen af nämnda medel. Af det sålunda

anvisade beloppet uppbäras 500 kronor årligen af chefen för statskontorets

inkomst-, fond- och stämpelbyrå, medan återstoden användes

såsom bidrag till aflönande af en amanuens å nämnda byrå.

Löneregleringskommittén har, hvad beträffar ombudsmannen, enär

denne är ett extra biträde, hvars anställande påkallas hufvudsakligen

för en del med fondförvaltningen förenade bestyr, icke funnit anledning

till erinran vid, att aflöningen till detta biträde bestrides af fondmedel.

Likaså har kommittén ej haft något att anmärka därvid, att, såsom

för närvarande, till minskande af statsverkets utgifter, fondmedel i viss

män användas till aflönande af å inkomst-, fond- och stämpelbyrån

erforderlig extra biträdespersonal, hvars anställande naturligen delvis

påkallas af göromålen med fondförvaltningen. Däremot har kommittén

ansett, att ordinarie tjänstemän hos statskontoret, livilka af staten

uppbära samma aflöning som andra tjänstemän i motsvarande lönegrad,

icke höra därutöfver för bestyr med fondförvaltningen, hvilka tillhöra

deras tjänst, erhålla särskild godtgörse af fondmedel. De belopp, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

09

Kungl. Muj-.ts Nåd. Proposition N;o 100.

i sådant hänseende för närvarande utginge, torde i stället lämpligen

anlitas till ytterligare minskning af statsverkets utgifter till extra

biträden å inkomst-, fond- och stämpelbyrån. Det syntes ock, därest

framdeles af hänsyn till bestyren med fondförvaltningen yppades behof

af ytterligare dylika biträden å byrån, böra tagas i öfvervägande,

huruvida icke fondmedel i vidare mån borde för ändamålet anvisas,

därvid äfven syntes böra komma under utredning, om och i hvilken

utsträckning olika fonder borde till ändamålet bidraga.

Med anledning af hvad kommittén sålunda anfört har kommittén

hemställt, att ordinarie tjänstemän hos statskontoret icke vidare må,

utöfver den i stat tillförsäkrade aflöningen, åtnjuta särskild ersättningför

bestyr med någon af de under statskontorets vård och förvaltning

ställda fonder.

Kommitténs sålunda framställda erinran synes mig riktig. Visserligen

är sannt, att de under statskontorets förvaltning stående fonder

tendera att hastigt växa och att arbetet för de ordinarie tjänstemän,

som därmed hafva befattning, i samma mån ökas. Då emellertid, såsom

kommittén framhållit, bestyret med fondförvaltningen tillhör de ordinarie

befattningshafvarnas tjänst, synes detta icke böra föranleda till någon särskild

ersättning åt dessa af fondmedel, hvaremot, i den mån sådant af den

på grund af fondernas tillväxt ökade arbetsbördan påkallas, ytterligare

arbetskrafter böra för ändamålet anställas; och synes, på sätt kommittén

angifvit, hinder icke böra möta att, i den mån dessa utgöras

af extra biträden, dessa aflönas af fondmedel.

Dock böra naturligen de ”ordinarie tjänstinnehafvare, som nu åtnjuta

dylik förmån, icke beröfvas densamma, med mindre de ingå på

den nya löneregleringen.

Löneregleringskommitténs förslag att vaktbetjänt, som åtnjuter

fri bostad, äfven skulle komma i åtnjutande af fri vedbrand, samt att

för vaktbetjänt, som är i besittning af dessa förmåner, 250 kronor å den

kontanta aflöningen skulle afdragas, finner jag välgrundad!.

Med det af mig föreslagna aflöningssystemet synes emellertid bäst

öfverensstämma, att i ifrågavarande fall afdrages dels ortstillägget, där

sådant utgår, dels 100 kronor af lönen.

Under erinran att Kungl. Maj:t genom nådigt bref den G juni

1902 förklarat, att då befintliga föreskrifter rörande skyldighet för

vissa posttjänstemän och vissa telegraftjänstemän att ställa uppbördssäkerhet

skulle upphöra att gälla i fråga om uppbörd, tillhörande

tiden efter utgången af år 1902, har lönex-egleringskommittén i sitt

Departements
chefen.

A/drag å vaktbetjäntes

kontanta

aflöning

i visst fall.

Upphörande

af skyldighet

för vissa

tjänstemän

att ställa

uppbördssäkerhet.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Anslag till

vikariat, renskri

f ning, flitpenningar

och

extra

biträden.

70 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

allmänna principbetänkande såsom sin mening uttalat, att de skäl,

livilka föranledt borttagande af nämnda skyldighet beträffande vissa

post- och telegrafverkens tjänstemän, syntes äga tillämpning jämväl

å andra statsverkets redogörare, hvarför nu gällande föreskrifter om

sådan skyldighet för vissa tjänstemän inom de centrala ämbetsverken

borde upphäfva s.

I statskontoret är sådan skyldighet, hvarom här är fråga, nu

föreskrifven i fråga om registratorn och stämpelkassören, beträffande

den förre med anledning däraf att verkets expensmedel omhänderhafvas

af honom. Säkerhetens belopp är för båda nämnda tjänstemän

bestämd till 2,250 kronor för dem hvardera.

I öfverensstämmelse med löneregleringskommitténs nyss omförmälda

uttalande liar kommittén jämväl föreslagit, att den bemälda två

tjänstemän i förevarande afseende nu åliggande skyldighet måtte upphäfvas.

Då de skäl, som föranledt kommitténs berörda förslag och för

Indika redogjorts i dess allmänna principbetänkande (sid. 135 o. följ.),

synas mig äga full giltighet, ansluter jag mig till kommitténs förslag

i denna punkt.

Det i den för statskontoret nu gällande stat uppförda anslag till

vikariat, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden, utgör för

närvarande 25,900 kronor.

Efter beräkningar, anställda med ledning af från statskontoret

erhållna uppgifter, har löneregleringskommittén ansett ifrågavarande

anslag böra höjas till ett belopp af 28,500 kronor, och har statskontoret

i sitt utlåtande den 22 juni 1905 mot kommitténs berörda förslag icke

funnit anledning till någon erinran.

Hufvudsakliga anledningen till den föreslagna förhöjningen föranledes

af den ökning i de hos ämbetsverket anställda amanuensernas

arfvoden, som ansetts påkallad.

Hos statskontoret finnas för närvarande elfva på mera stadigvarande

sätt anställda amanuenser, hvaraf en å kansliet såsom biträde

till sekreteraren, en å räntekammaren, två å inkomst-, fond- och stämpelbyrån,

tre å utgiftsbyrån oclkfyra å riksbokslutsbyrån.

Enligt hvad från statskontoret meddelats, beräknas för närvarande

den dagliga tjänstgöringstiden utgöra, för amanuenserna å kansliet och

räntekammaren tre å fyra timmar, för amanuenserna å inkomstbyrån

två och eu half å tre timmar, för en hvar af amanuenserna å utgiftsbyrån

respektive två och en half, tre och fyra timmar samt för två

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kunijl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

af amanuenserna a riksbokslutsbyrån tre timmar och för de tvä öfriga

å samma byrå respektive fyra och fyra och en half timmar.

I årligt arfvode utgå till eu amanuens å riksbokslutsbyrån 1,500

kronor samt till en hvar af de öfriga 1,200 kronor. Den ene af inkomstbyråns

amanuenser uppbär emellertid, såsom förut angifvits, en del

af sitt arfvode, 500 kronor, af fondmedel, hvadan endast återstående

700 kronor utgå af nu ifrågavarande anslag.

Utom de fast anställda amanuenserna tjänstgöra inom statskontoret

äfven en del andra extra tjänstemän, hvilka icke uppbära

annan ersättning än den, som kan ifrågakomma i form af gratifikationer.

Hvad angår behofvet af fast anställda amanuenser inom statskontoret,

har kommittén, som uttalat den mening, att af amanuens

i centralt ämbetsverk, och således äfven inom statskontoret, såsom regel

borde kunna fordras fyra timmars arbete hvarje söckendag, förekommande

hemarbete inberäknadt, ansett, att, med tillämpning häraf, antalet dylika

tjänstemän i sistnämnda ämbetsverk icke behöfde beräknas högre än

till nio.

Beträffande arfvodesbeloppen till dessa amanuenser har kommittén

— som i sitt allmänna principbetänkande till behandling upptagit

frågan angående grunderna för den extra personalens i de centrala

ämbetsverken anställning och aflöning och därvid, med framhållande af

önskvärdheten däraf, att större likformighet i aflöningshänseende de

särskilda ämbetsverken emellan måtte kunna åstadkommas, såsom sin

mening uttalat, bland annat, att grunderna för aflöningen till extra

ordinarie tjänstemän likasom ock för extra ordinarie vaktbetjänte inom

de centrala ämbetsverken i allmänhet borde bestämmas af Kungl. Maj:t

på förslag af vederbörande ämbetsverk — ansett, att enahanda grunder

borde komma till tillämpning, som enligt Kungl. Majrts år 1902 och

1903 meddelade beslut bestämts i fråga om amanuenserna hos generalpost-

och telegrafstyrelserna, hvarigenom förordnats, att till amanuens

i hvardera af dessa styrelser finge utbetalas arfvode, i allmänhet

begynnande med 1,200 kronor för år räknadt, hvilket sedermera kunde,

i den mån sådant pröfvades skäligt, förhöjas, dock icke utöfver 1,800

kronor för år.

Under förutsättning att de sålunda för amanuenserna hos generalpost-

och telegrafstyrelserna fastställda belopp blefve gällande äfven

för statskontoret, har kommittén beräknat det för fast anställda amanuenser

i statskontoret erforderliga beloppet till högst 16,200 kronor

årligen, medan statskontorets nuvarande elfva amanuenser äga upp
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

bära ett sammanlagdt årligt arfvodesbelopp af 13,500 kronor, däraf

13,000 kronor utgå af förut omförmälda anslag å 25,900 kronor.

I detta sammanhang anhåller jag att få i de delar, som äga

omedelbart sammanhang med nu föreliggande frågor, anmäla eu af

styrelsen för de extra ordinaries förening — hvilken förening utgöres

afen utaf sådana extra ordinarie tjänstemän vid statsdepartementen och de

centrala ämbetsverken i liufvudstaden, livilka aflagt akademisk examen,

bildad sammanslutning — närmast med anledning af vissa löneregleringskommitténs

framställningar och förslag ingifven underdånig petition af

den 17 maj 1905, däri gjorts framställning om vidtagande af åtskilliga

åtgärder i syfte hufvudsakligen att bereda ifrågavarande tjänstemän

en i vissa afseenden mera tryggad ekonomisk ställning än hittills.

I nämnda petition har, jämte uttalande af vissa önskemål i fråga

om sättet för de extra ordinarie tjänstemännens antagande och tjänsteställning

i öfrig! samt ordnandet af deras arbete in. in., hemställts, att

beträffande de extra ordinarie tjänstemännens avlöningsförhållanden

måtte utfärdas, bland andra, följande bestämmelser, nämligen:

att, där extra ordinäre tjänstemän erhölle fast arfvode, detta

måtte bestämmas, för dem som tjänstgöra å befattningar, för livilka

fordrades akademisk afgångsexamen, till minst 1,500 kronor om året och

för öfriga extra ordinarie tjänstemän till minst 1,200 kronor om året;

att samtliga extra ordinarie tjänstemän med fast arfvode måtte

tillerkännas dels rätt till tre ålderstillägg å hvardera 200 kronor

efter respektive 2. 4 och 6 år, att utgå i enlighet med de förutsättningar

och grunder, som gälla beträffande ordinarie tjänstemän tillkommande

ålderstillägg;

att extra ordinarie tjänsteman med fast arfvode måtte förklaras

berättigad att, då han af sjukdom hindrades upphålla sin befattning,

uppbära två tredjedelar af sitt arfvode, men pliktig att vid ledighet

för svag hälsas vårdande under ledigheten afstå så mycket af arfvodet,

som för befattningens uppehållande erfordrades eller eljest pröfvades

skäligt;

att sådan tjänsteman måtte erhålla rätt att årligen, när sådant

utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ske, åtnjuta en månads

semester utan skyldighet att afstå någon del af sitt arfvode;

att extra ordinarie tjänsteman, som icke åtnjöte fast arfvode,

måtte för den tid, hvarunder han icke på grund af förordnande åtnjöte

särskild! arfvode, förklaras berättigad till en godtgörelse, gratifikation,

för sitt arbete efter i medeltal 50 kronor i månaden, att utbetalas

kvartalsvis;

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kutig!.. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 100.

att extra ordinarie tjänsteman, som förordnades att uppehålla

ordinarie tjänstemans befattning, måtte tillerkännas rätt att under liden

åtnjuta, förutom de med tjänsten förenade tjänstgöriiigspenningar eller

däremot svarande belopp, två tredjedelar af eget arfvode jämte intjänade

ålderstillägg; samt

att vid förordnande å fast aflönad extra ordinarie tjänstemans

befattning den förordnade måtte erhålla hvad såsom minimum för befattningen

vore anslaget, respektive 1,200 eller 1,500 kronor.

Derjemte har såsom ett önskemål framhållits, att utgifterna till

gratifikationer och till renskrift måtte till förekommande af gratifikationernas

förminskande vid ökad renskrifningskostnad bestridas från

särskilda anslag.

Öfver ifrågavarande framställning hafva flertalet centrala ämbetsverk

i hufvudstaden afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.

Hvad angår grunderna för de fasta amanuensarfvodenas belopp,

hafva ämbetsverken i allmänhet ansett mindre lämpligt, att begynnelsearfvodena

skulle för samtliga ämbetsverk utan åtskillnad och utan

afseende å de särskilda amanuensbefattningarnas art på förhand fixeras,

utan fastmera ansett det böra öfverlåtas åt vederbörande myndighet

att, allt efter befattningens beskaffenhet och omfattningen af därmed

förenade göromål, bestämma begynnelsearfvodenas belopp.

Vidkommande önskemålet om beredande af ålderstillägg åt amanuenser

med fast arfvode hafva vissa ämbetsverk, däribland statskontoret

och kammarkollegium, däremot uttalat betänkligheter, särskildt

ur den synpunkt att åtnjutandet af eu dylik förmån icke kuude anses

förenlig med den extra ordinarie tjänstemannaställningens natur; hvaremot

öfriga ämbetsverk förordat framställningen i denna del eller åtminstone

lämnat densamma utan erinran, därvid emellertid från åtskilliga håll

framhållits, att åt den åsyftade arfvodesförhöjningen icke borde gifvas

samma karaktär som de till ordinarie tjänstemän utgående ålderstilläggen

utan utgå efter grunder, som borde af hvarje särskildt ämbetsverk

efter förekommande omständigheter bestämmas.

Därjämte har från åtskilliga håll erinrats, att då i allmänhet

amanuens, som uppbure fast arfvode, äfven tillätes innehafva annan

befattning med dylikt arfvode, de ifrågavarande arfvodesförhöjningarna

borde på det sätt begränsas, att de sammanlagda arfvodesbeloppen icke

komme att öfverstiga begynnelseaflöning vid första gradens tjänst.

Den i petitionen gjorda framställningen, att amanuens med fast arfvode

måtte-få vid sjukdom bibehålla en del af arfvode!, har af flertalet i ärendet

börda ämbetsmyndigheter tillstyrkts, i allmänhet dock under förbehåll

Bih. till llilcsd. Prof. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 77 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

74 Kimgl. Majrts Nåd. Proposition N:o 100.

att åtnjutandet af nämnda förmån begränsades till viss tid, hvilken af en

del myndigheter föreslagits till högst ett år i sänder; hvarjämte i allmänhet

ansetts skäligt, att den del af arfvodet, som under angifna förutsättning

skulle få af arfvodestagaren behållas, bestämdes till två tredjedelar

däraf. Äfvenså har i regel tillstyrkts, att amanuens, som förordnas

att vid semester eller tjänstledighet för ordinarie tjänstinnehafvare

uppehålla dennes befattning, måtte få uppbära lika stor andel af sitt

arfvode jämte tjänstgöringspenningarna eller däremot svarande belopp.

Flertalet myndigheter hafva jämväl understöd! petitionärernas

framställning, i hvad densamma afser, att extra ordinarie tjänsteman

med fast arfvode skulle, åtminstone efter viss tids tjänstgöring i statens

tjänst, tillerkännas rätt till viss tids årlig ledighet — som dock i

allmänhet ansetts böra begränsas till fjorton dagar — utan skyldighet

att afstå någon del af sitt arfvode.

Att, på sätt i petitionen begärts, ersättning till de extra ordinarie

tjänstemän, som icke åtnjuta fast arfvode, skulle redan på förhand

till visst belopp för månad fixeras, har af flertalet ämbetsverk

ansetts icke böra ifrågakomma, hvaremot i allmänhet ansetts skäligt,

att sådan extra ordinarie tjänsteman, som förordnas att uppehålla

amanuensbefattning med fast arfvode, må tillerkännas rätt att för den

tid, befattningen af honom bestrides, åtnjuta ersättning med belopp,

svarande mot det för befattningen bestämda minimiarfvode för samma tid.

Innan jag går vidare, må nämnas, att styrelsen för de extra

ordinaries förening i underdånig skrifvelse den 31 augusti 1906 med

anledning af ämbetsverkens yttranden afgifvit underdåniga påminnelser,

däri styrelsen sökt bemöta åtskilliga af vederbörande ämbetsverk gjorda

erinringar samt i allmänhet upprepat sina i förut omförmälda petition

uttalade önskemål.

Såsom löneregleringskommittén framhållit, är ordnandet af den

extra ordinarie tjänstemannapersonalens inom de centrala ämbetsverken

ställning såväl med afseende å sättet för denna personals antagande

som i fråga om dess tjänstgöring och aflöning utan tvifvel en angelägenhet

af icke ringa vikt ej mindre för det allmänna än äfven för

tjänstemännen själfva.

Att härvid en viss likformighet emellan de centrala ämbetsverken

är önskvärd, är tydligt. Dock kunna naturligen understundom ifrågavarande

befattningar inom olika ämbetsverk vara af mer eller mindre

olikartad beskaffenhet och olikheter däraf påkallas såväl med afseende

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

på kompetensvillkoren för anställning i befattning af förevarande slag

och sättet för arbetets ordnande som ock med afseende å aflöningen.

Hvad särskildt aflöningsförhållandena beträffar, är det naturligen,

på sätt kommittén erinrat, önskvärdt, att såvidt möjligt likartade grunder

inom de centrala ämbetsverken komma till tillämpning vid aflönande

af samma slags arbete, och synes det därför vara lämpligt, att de allmänna

grunderna för aflöningen fastställas af Kungl. Maj:t, om det

ock naturligen måste öfverlåtas åt vederbörande ämbetsverk och myndigheter

att inom den sålunda gifna ramen närmare ordna hithörande

förhållanden.

Inom de flesta centrala ämbetsverken finnas, i likhet med hvad

inom statskontoret är fallet, en eller flera mera fast anställda amanuenser,

vanligen med visst arfvode för år, hvarförutom, åtminstone hos de större

ämbetsverken, i regel tjänstgör ett större eller mindre antal andra extra

ordinarie tjänstemän, som för sitt arbete endast ersättas med gratifikationer

i män som vederbörande ämbetsverk så pröfvar lämpligt och tillgängliga

anslag därtill lämna tillgång.

Hvad till en början beträffar de fast anställda amanuenserna, utgå

arfvodena till dessa nu med tämligen växlande belopp iuom olika ämbetsverk,

beroende af befattningarnas beskaffenhet och omfattningen af därmed

förenade göromål. Gifvet synes mig ock vara, att, om ock större

likformighet härutinnan är eftersträfvansvärd, det dock icke gärna kan

komma i fråga att, på sätt i omförmälda petition begärts, genom en allmän

bestämmelse fastslå ett visst minimiarfvode för befattningar af ifrågavarande

slag, afsedt att under alla förhållanden tillämpas. I ifrågavarande

befattningars natur ligger nämligen, att därtill hörande åligganden svårligen

kunna annat än efter pröfning af förhållandena inom hvarje

särskildt verk bedömas. Minimiarfvodets belopp måste alltid i viss mån

blifva beroende af befattningens art, därför erforderlig utbildning in. m.

Beträffande flertalet centrala ämbetsverk och under förutsättning af en

tjänstgöring af den omfattning, kommittén synes hafva tänkt sig såsom

den i förevarande fall normala, synes emellertid såsom regel arfvode för

tjänst af ifrågavarande beskaffenhet icke böra beräknas lägre än till 1,200

kronor för år räknadt, hvilket belopp redan nu tämligen allmänt torde

betraktas såsom minimiarfvode för befattning med en så pass utsträckt

tjänstgöringsskyldighet, som kommittén förutsatt. År befattningen

jämförelsevis mera kräfvande eller tjänstetiden afsevärdt längre än af

kommittén angifvits, är dock uppenbart, att ett arfvodesbelopp af

1,200 kronor icke under nuvarande förhållanden kan anses tillräckligt.

Inom vissa af statsdepartementen, där emellertid arbetstiden för ifråga
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

varande amanuenser i medeltal numera torde något öfverstiga hvad

kommittén förutsatt såsom den normala, äfvensom inom åtskilliga andra

verk, där ett liknande .förhållande äger rum, torde ock ifrågavarande

arfvoden redan nu tämligen allmänt utgå med 1,500 kronor om året.

Tydligt är äfven, att dessa arfvodens belopp i viss mån måste blifva

beroende äfven af tilloppet af sökande till ämbetsverken och möjligheten

att erhålla lämpliga biträdande arbetskrafter till erforderligt antal.

Att, på sätt i omförmälda petition blifvit ifrågasatt, beträffande

ifrågavarande befattningar på förhand fastställa ålderstillägg, att utgå

med tillämpning af de för ordinarie tjänstebefattningar gällande grunder,

synes mig icke vara med ifrågavarande befattningars natur förenligt.

Däremot synes intet hinder böra möta att, i mån som vederbörande

bofattningshafvare genom ådagalagd flit och duglighet göra sig däraf

förtjänta, efter viss tids tjänstgöring, enligt hvad skäligt pröfvas, höja

arfvodet. Enär ofta nog två befattningar af ifrågavarande slag förenas

på samma hand, synes — under förutsättning att begynnelselönen för

första gradens tjänst bestämmes till 4,000 kronor •— en "dylik förhöjning

af arfvodet, åtminstone under vanliga förhållanden och ifall arbetstiden

som regel icke går utöfver hvad kommittén förutsatt såsom den regelmässiga,

böra stanna vid 2,000 kronor.

1 likhet med flertalet af de i ärendet hörda ämbetsverken anser

jag skäligt, att nu ifrågavarande tjänstemän vid sjukdom, där denna

icke öfverskrider viss tid, exempelvis ett år, tillerkännes rätt att bibehålla

en del af deras arfvode, hvilken lämpligen synes böra bestämmas

till tva tredjedelar däraf. Detsamma synes böra gälla vid sådan tjänsteman

meddeladt förordnande att sköta ordinarie tjänst under ordinarie

innehafvares semester eller tjänstledighet, i sistnämnda fall dock naturligen

med den inskränkning, som må föranledas däraf, att den tjänstledige

pröfvas böra till vikarien afstå någon del af lönen. Amanuens,

som åtnjuter ledighet för svag hälsas vårdande, synes däremot böra vara

pliktig att afstå så stor del af sitt arfvode, som erfordras för amanuensbefattningens

skötande eller eljest pröfvas skäligt.

Likaså finner jag önskvärdt och billigt, att åt ifrågavarande tjänstemän,

hvilka i allmänhet måste tjänstgöra ganska lång tid, innan de erhålla

fast arfvode, som regel beredes tillfälle till någon tids ledighet under

hvarje år utan skyldighet att därunder afstå någon del af arfvodet. Dock

måste naturligen alltid en dylik förmån blifva beroende däraf, huruvida

göromålen inom vederbörande ämbetsverk sådant tillåta, äfvensom

däraf, huruvida förekommande behof af vikarier för ordinarie tjänst©-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100. 77

intill ändock kan på lämpligt sätt tillgodoses. Därest eu föreskrift i

dylik riktning anses böra meddelas, synes densamma därför endast böra

erhålla formen af ett bemyndigande för vederbörande verk att, där så

finnes lämpligen kunna ske, meddela dylik ledighet åt ifrågavarande

tjänstemän med rätt. för dem att under ledigheten bibehålla arfvodet.

Hvad angår den tid, under hvilken sådan ledighet bör ifrågakomma,

torde detta i viss mån böra bero af befattningens beskaffenhet.

Såsom regel torde densamma dock, med hänsyn därtill att första gradens

tjänsteman endast äger rätt att åtnjuta en månads semester, lämpligen

böra begränsas till 2 å 3 veckor, med iakttagande att, därest samme

tjänsteman innehar mer än en befattning af ifrågavarande slag, ledigheten

vid båda befattningarna, såvidt möjligt, förlägges till samma tid.

Då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller eljest åtnjuter

ledighet eller förordnas att uppehålla ordinarie befattning, bör, synes

det mig, åtminstone i regel gälla, att annan extra ordinarie tjänsteman,

där lämplig sådan finnes att tillgå, förordnas att bestrida amanuensbefattningen

mot den aflöning, hvilken inom verket anses böra utgöra

begynnelsearfvode för sådan befattning, som är i fråga.

Att, såsom i petitionen blifvit ifrågasatt, extra ordinarie tjänstemän,

som icke åtnjuta fast arfvode, skulle på förhand tillförsäkras

gratifikation till visst belopp för månad, torde icke kunna ifrågakomma,

då arbetet för dessa tjänstemän så till beskaffenhet som mängd säkerligen

i allmänhet måste blifva tämligen växlande. Ersättningen kan

därför beträffande dem svårligen bestämmas att utgå efter på förhand

bestämda grunder. En annan sak är, att det gifvetvis måste anses

önskvärdt, att vederbörande anslag tillmätas så, att desamma lämna

möjlighet till beredande af skälig uppmuntran och nöjaktig godtgörelse

äfven åt dessa tjänstemän.

För uppförande af gratifikationsmedlen och utgifterna för renskrift

under skilda anslagstitlar talar visserligen den omständigheten, att

kostnaden för renskrift ofta nog icke så litet växlar under olika år

och i allmänhet har tendens att stiga, i följd hvaraf å andra sidan det

för gratifikationer tillgängliga beloppet ej sällan väl mycket reduceras.

Ett dylikt särskiljande synes mig dock ej lämpligen kunna äga rum, med

mindre än att åt det anslag, hvaraf renskriftkostnaden skall utgå, gifves

formen af förslagsanslag, en åtgärd som dock för närvarande knappast

synes lämplig, då frågan om ordnandet af skrifbiträdespersonalens vid

ämbetsverken ställning och aflöningsförhållanden är förestående.

Med hvad jag nyss tillåtit mig uttala angående grunderna för

aflönande! af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen vid de centrala

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Knuffl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

ämbetsverken, har jag naturligen icke afsett, att de åt'' mig föreslagna

grunder skulle utan vidare komma till tillämpning vid dessa ämbetsverk

i allmänhet, helst naturligen detta beträffande hvarje verk ytterst

måste blifva beroende däraf, huruvida för ändamålet tillgängliga medel

därtill lämna tillgång, utan har jag därmed i detta sammanhang endast

velat utreda, i hvad mån hänsyn till de i omförmälda petition framställda

önskemål borde tagas vid beräkningen af det för aflönande af den extra

ordinarie tjänstemannapersonalen inom statskontoret erforderliga anslag.

Därest alltså de af mig i berörda hänseende uttalade åsikter

vinna godkännande, återstår att tillse, om och i hvad mån detta bör

föranleda jämkning i beloppet af de utaf löneregleringskommittén för

samma ändamål beräknade belopp. Då den af kommittén föreslagna

beräkningen i de fast aflönade amanuensernas antal icke från statskontorets

sida mött någon gensägelse och det föreslagna antalet således

torde få anses för den närmaste framtiden tillräckligt, samt det torde

böra förutsättas, att samtliga amanuenser icke samtidigt tillerkännas

arfvode till det högsta ifrågakommande belopp, torde den af kommittén

till amanuensarfvoden beräknade summan, 16,200 kronor, få anses, åtminstone

tills vidare, tillräcklig för de egentliga amanuensarfvodenas

bestridande, hvaremot densamma knappast torde förslå jämväl till ersättande

af de fäst anställda amanuensernas vikarier under sjukdom

och ledighet samt förordnande att bestrida ordinarie tjänst. För dylikt

ändamål torde dock icke behöfva beräknas större belopp än högst

1,500 kronor.

Enligt meddelande från statskontoret har renskriftkostnaden inom

ämbetsverket under åren 1904, 1905 och 1906 uppgått till i medeltal

3,763 kronor. Då denna utgift har tendens att stiga, synes det för

detta ändamål erforderliga beloppet icke böra beräknas lägre än till

4,000 kronor. Mot kommitténs beräkning af behöfliga belopp till

vikariatsersättning under semester för de ordinarie tjänstemännen, 3,525

kronor, samt till flitpenningar åt andra extra biträden än fäst aflönade

amanuenser samt ersättning till extra vaktbetjäning, 5,400 kronor, har

icke förekommit någon anledning till erinran.

För samtliga nu ifrågavarande ändamål skulle således erfordras

ett anslag af 30,625 kronor, hvilket för jämnande af slutsumman af

det för statskontoret behöfliga anslaget i dess helhet lämpligen torde

böra i staten uppföras med 30,700 kronor.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

I''å grund af livad jag sålunda anfört, tillåter jag mig framlägga

följande förslag till aflöningsstat för statskontoret, att tillämpas från

och med år 1908:

Kronor.

generaldirektör

och

statskommissarie

byråchef .....................j

2 dito ................................

1 andra gradens tjänsteman.

sekreterare ......i

1 dito. räntmästare ......

1 dito, kamrerare och

kassakontrollant ......j

1 dito, förste^re visor ...

1 dito. kamrerare .........

■

1 första gradens tjänsteman,

stämpelkassör .

1 dito, revisor .................

!8 dito, revisorer och bokhållare,

registrator...

iTill amanuenser, vikariatsersättning,

renskrifning

och flitpen
-

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Ortstill-

lägg- |

7,000

3,000

1,000

5,000

2,500

600

10.000

5.000

1,200

3,600

1.800

400,

3,600

1,800

400

3,600

1,800

400

3,600

1.800

400

3,600

1,800

400

j

2.200

1,500

300

2,200

1,500

300

17,600

12,000

2,400

Arfvoden

eller missräknings
-

500

500

ningar

1 förste vaktmästare

1 vaktmästare ............

5 dito..........................

—

—

—

30.700

30.700

i

900

450

150

—

1.500

i

1 Efter 5 år

700

350

150

—

1.200

1 kan lönen

3,500

1,750

750

—

6.000!

? 1

i höjas med

J100 kronor.

Summa

144,700

S minna.

11,000

8.100;

Eller 5 år

kan lönen

lG,200 |fiuya.s me<1

5,800

6,300

5,800

5.800

5.800

4,500

4,000

32.000''

600 kronor. I

Eller 5 år

kan lönen !

höjas med ;

506 kronor !

oeh eller 10 i

år med vtter-!

ägare 500 j

kronor. j

Efter 5 år !

kan lönen j

höjas med

500 kronor,

efter 10 år j

med ytter- j

ägare 500

kronor och i

''''efter 15 år

med än ytter-;

ägare 500

kronor.

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor

årligen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

I öfverensstämmelse med livad jag förut yttrat, hemställer jag

vidare, att för åtnjutande af de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna

måtte stadgas följande villkor och bestämmelser:

att innehafvare af ordinarie befattning i statskontoret skall vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets

ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej

längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa

ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och

den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i statskontoret icke må förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk

eller bolag eller annan tjänstebefattning af livad slag som helst, så

framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, statskontoret, uppå därom gjord framställning,

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderlig! för tjänstgöringen i ämbetsverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas

och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den

särskilda befattning inom graden, där statskontoret, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast, för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men

för den tid, lian eljest a-ar i t från tjänstgöring befriad, skola utgå till

den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lag
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 100.

ligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgörilöspenningar afstå så mycket af lönen

eller ortstil lägget, som för befattningens uppehållande erfordras ellor

eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af stastkontoret

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall

under tiden innehållas, såvida e j statskontoret finner skäligt låta honom

uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han

förordnas till högre befattning i statskontoret, densamma, mot åtnjutande

i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenniugar,

men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället för

egna tjäustgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt

tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegad är i staten medgifveD, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt .vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst,

dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit

semester, och lör andra förhöjningen, om sådan äger ruin, efter ytterligare

fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest

sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,

under iakttagande, hvad hvar och eu af omförmälda löneförhöj•ningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den

tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från

hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller

konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af frågan om statskontorets

omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

Bill. till RiJcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 77 Häft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 100.

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören,

statskommissarie^! och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar

under en och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden

enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaldirektören bestämmes,

begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till

månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Slutligen hemställer jag, att föreskrift måtte meddelas, dels därom

att enhvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträder befattning

i statskontoret, skall vara pliktig att underkasta sig nu omförmälda

villkor och bestämmelser, dels ock därom att de förutvarande

innehafvare af befattningar i statskontoret, hvilka icke före den 1

november 1907 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten

samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande

afiöningsförmåner äfvensom, i den män ej annat föranledes

af bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som

dittills tillkommit dem.

I enlighet med löneregleringskommitténs därom gjorda hemställan

har, för underlättande af den förestående löneregleringens

genomförande, vid inträffade vakanser två tjänstebefattningar i förslå

lönegraden tillsvidare blifvit tillsatta endast på förordnande. T följd

häraf och då samtliga tjänstemän i första lönegraden inom statskontoret

icke innehafva fullmakt å viss befattning utan endast å befattning

i allmänhet inom graden, med tjänstgöringsskyldighet å den

plats, där de, för till befordrande af arbetets oafbrutna gång, finnas

beböfliga, erfordras, därest på sätt föreslagits, notariebefattningen in
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100. 83

dragée, icke någon särskild öfvergångsanordning för den nya lönestatens

genomförande.

Den af mig föreslagna nya aflöningsstaten slutar på en summa

af 144,700 kronor, hvilken summa med 32,700 kronor öfverstiger den

för statskontoret nu gällande lönestatens slutsumma, 112,000 kronor.

På grund af livad jag anfört, hemställer jag i underdånighet, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att

dels godkänna det af mig tillstyrkta förslaget till stat för statskontoret

äfvensom de villkor och bestämmelser, som af mig föreslagits

för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner;

dels förklara,

ej mindre, att en hvar, som med eller efter 1908 års ingång- tillträder

befattning i statskontoret, skall vara pliktig att underkasta sig

nyssberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i statskontoret,

hvilka icke före den 1 november 1907 anmäla, att de vilja

underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom,

i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag,

vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels och höja det i riksstaten under sjunde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag till statskontoret från 112,000 kronor till 144,700

kronor, eller således med 32,700 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ex piotocollo:

G. Wetterström.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. M aj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

Bilaga.

Till herr statsrådet och chefen för kanyl, finansdepartementet.

Med anledning af att flere år förflutit, sedan jag för finansdepartementets

räkning utförde den beräkning öfver prisstegringen under

senare år, hvilken såsom bilaga till statsrådprotokollet den 7 januari

1901 medföljde Kungl. Maj:ts proposition n:o 1 till 1901 års Riksdag

angående statsverkets tillstånd och behof, äfvensom med hänsyn därtill,

att i en på uppdrag af statskontoret utförd undersökning beträffande

Stockholms stad filosofie doktor Knut Beckman kommit till ett i viss

män afvikande resultat, har herr statsrådet anmodat mig afgifva ett

uttalande i fråga om de gjorda beräkningarnas giltighet för närvarande

tid, särskildt beträffande hufvudstaden; och får jag i sådant ändamål

vördsamt anföra följande.

Min utredning af år 1900 omfattande följande fyra hufvudgrupper

af ett hushålls utgifter, nämligen: 1) lifsmedel och bränsle,

2) bostadshyra, 3) tjänstehjonslöner och 4) andra lefnadskostnader;

och angaf resultatet den procentiska medelprisstegringen från åren

1876—1885 till år 1899 dels för nämnda grupper hvar och en för sig,

dels för dem alla i genomsnitt.

Med afseende på lifsmedel och bränsle hade jag, med stöd hufvudsakligen

af i tidningen Dagens Nyheter antecknade torgpriser för ett

större antal viktigare varuslag, kommit till en genomsnittlig prisökning

af 10 procent. Enligt uppgifter öfver markegångssättningen i länen,

som af mig förut offentliggjorts i Ekonomisk Tidskrift för innevarande

år, har emellertid från 1899 till 1905 en stark och som det synes

nästan genomgående höjning af lifsmedelspriserna inträdt, hvilken säkerligen

ägt sin fulla motsvarighet jämväl i hufvudstaden. Denna höjning

uppgår i medeltal till 14,5 procent, eu siffra som äfven torde kunna

anses gälla bränslet. För hela tiden 1876—1885 till 1905 kan därför

prisstegringen å hithörande utgiftsposter beräknas till i medeltal 26

procent.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

Medelhyresbeloppet per rum liar mellan åren 1899 och 1905, enligt

uppgifter gällande för genom Stockholms Hyreslista uthyrda omöblerade

lägenheter, stigit från 247 till 260 kronor, d. v. s. med 5,2 procent.

Tillämpas samma stegringsprocent på förut genom uppgifter från myndigheter

erhållna 32 procents förhöjning (intill 1899), får stegringen till

1905 beräknas till 39 procent.

För tjänstelijonslöner beräknades stegringen år 1899 till 75 procent

och uppgick år 1904, efter af doktor Beckman inhämtade kompletteringsuppgifter,

till 95 procent. För år 1905 lära dessa löner ytterligare

hafva stigit, men då jag ej kunnat erhålla noggranna meddelanden

härom, nödgas jag använda siffran för 1904.

Beträffande andra lefnadskostnader hade jag- i min föregående

uttredning — i brist på uppgifter däröfver och för att åtminstone

icke få det slutliga beräkningsresultatet för högt — antagit, att ingen

som helst stegring förekommit, ett antagande som jag dock själf betecknar

som »mycket osannolikt» och »ohållbart». Doktor Beckman framvisar

nu i sitt utlåtande flera exempel på stark stegring för utgifter

af hithörande slag och framhåller såsom »absolut orimligt», att för hela

afdelningen »andra lefnadskostnader» ingen prisstegring skulle hafva

förekommit. Han gör därför i stället ett antagande, som visserligen

äfven det torde vara för lågt men som dock synes mera hållbart såsom

minimiantagande, nämligen att ifrågavarande utgifter ökats med 10

procent. Då jag icke kan se, att häruti skulle ligga någonting på

minsta sätt oantagligt, anser jag mig kunna för min beräkning använda

samma siffra.

1 fråga om förhållandet mellan de olika utgiftsposterna har doktor

Beckman antagit en normalhushållsstat, något afvikande från den af

mig använda. Då denna senare afsåg hela riket, medan doktor Beckmans

hänför sig till Stockholm, har jag på nu föreliggande beräkning

tillämpat den sistnämnda såsom riktigare och sålunda antagit:

lifsmedel och bränsle... till 40 jmocent af totala lefnadskostnadeu

bostadshyra.................... » 22 » » » »

tjänstehjonslöner ......... » 5 » » » »

andra lefnadskostnader » 33 » » » »

Summa 100 procent.

Enär prisstegringarna mellan åren 1876—1885 och 1905 för

hvardera af dessa utgiftsgruppor, enligt ofvan gjorda antaganden, får

anses hafva uppgått till respektive 26, 39, 95 och 10 procent, kan

alltså prisstegringen i det hela för samma tid i genomsnitt anslås till

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 12

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kunyl. May.ts Nåd. Proposition N:o 100.

25 procent. Uteslutes stegringen för »andra lefnadskostnader», såsom

skedde i min utredning för 1899, erhålles ändock en totalstegring till

1905 af mer än 20 procent.

Med afseende å sålunda vunna slutresultat vill jag emellertid, nu

liksom förut, framhålla, att därigenom väl vinnes en föreställning om

den allmänna prisstegring, som inträdt beträffande de särskilda utgiftsposter,

b vilka pläga ingå i en normal hushållsstat, men att en

sådan prisstegring ingalunda får anses sammanfalla med de allmänna

lefnadskostnader nas stegring, hvilken säkerligen varit mycket större.

Detta beror på den betydande höjning af vårt folks hela lefnadsnivå

som de sista årtiondena företett. Med den allmänna lefnadsnivåns

höjning stegras nämligen helt naturligt utgifterna för ett hushåll alldeles

oberoende af om prisstegring ägt rum eller icke; har sådan därjämte

inträdt, blir den af lefnadsnivåns höjning förorsakade utgiftstegringen

tydligtvis i samma mån ytterligare kännbar.

Stockholm den 19 november 1906.

I. Flodström.

STOCKHOLM, TSAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1907:131 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ny aflöningsstat för statskontoret jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1907:91 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ny aflöningsstat för statskontoret jämte i ämnet, väckta motioner. a1 i texten