Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordningar om frihamn och om frilager

118 sidor, varav 109 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 109 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:109, Med förslag till förordningar om frihamn och om frilager

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 109.

1

N:o 109.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordningar om frihamn och om frilager; gifven Stockholms

slott den 21 mars 1907.

Under åberopande af bilag-da utdrag af statsrådsprotokollet öfver

iinansärenden för denna dag vill Kungl. Magt föreslå Riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till:

a) förordning om frihamn och

b) förordning om frilager.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahallas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Carl Sioartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 86 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Förslag

till

Förordning om frihamn.

§ 1.

I stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares öfverinseende

finnes, eller, där lokala förhållanden det betinga, i närheten af

sådan stapelstad må, efter särskildt tillstånd af Konungen, inrättas

sådan under tullverkets uppsikt och bevakning stående, till allmänt

bruk för handelsrörelse och industriell verksamhet afsedd anstalt,

benämnd frihamn, hvarom i denna förordning stadgas.

Frihamn, som skall utgöras af ett till sina gränser noga bestämdt

område, omfattande dels hamn med anstalter för fartygs lossning och

lastning, dels ett därintill beläget, genom hägnad från vidliggande

mark afspärradt landområde med byggnader och upplagsplatser, skall

i fråga om tull- och tillverkningsafgifter äfvensom sockerskatt anses

såsom utrikes ort; och skola såväl fartyg som gods inom frihamn icke

vara underkastade vidare tillsyn från tullverkets sida, än som erfordras

för utöfvande af kontroll å efterlefnaden af de angående frihamn

meddelade allmänna eller särskilda föreskrifter. Till frihamn

från inrikes ort inkomna varor skola i fråga om rätt till restitution

af tull- och tillverkningsafgifter samt sockerskatt äfvensom i öfrigt i

tullhänseende betraktas såsom från riket utförda samt således vid återinförsel

behandlas lika med annat gods, som från frihamn införes.

1. Frihamn, till hvars särskilda delar tillträde icke under någon

förevändning må förvägras vederbörande tulltjänsteman, skall vara för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

sedd med lämpliga vakt- ocli expeditionsrum för tullbevakning och

tullbehandling samt i öfrigt så anordnad, att erforderlig kontroll från

tullverkets sida kan där utöfvas.

2. Vid frihamn skall hvarje utgång åt landsidan särskildt bevakas,

och skall invid hvarje utgång finnas vaktrum; dock att, där

från frihamn finnas utgångar, hvilka icke begagnas för trafik utan

allenast äro afsedda att komma till användning i händelse af eldfara

eller annat olycksfall, Konungen äger medgifva befrielse från skyldigheten

att särskildt bevaka sådan utgång och att vid densamma inrätta

vaktrum. Jämväl åt sjösidan skall anordnas särskild bevakning.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill

förefinnas, låta å en hvar, som lämnar frihamnen, verkställa kroppsvisitation

i den ordning tullstadgan föreskrifver, dock utan att vara

underkastad påföljd, i händelse underslef finnes icke hafva ägt rum.

§ 3.

Tillstånd att inrätta frihamn, hvilket jämväl innefattar rätt att

drifva anstalten, kan beviljas:

stadsko mmun; och

för ändamålet bildadt aktiebolag, däri samtliga delägare äro

svenska undersåtar och hvars styrelse består af här i riket bosatta

svenska undersåtar.

§ 4.

Ansökning om tillstånd att inrätta frihamn skall ingifvas till

Konungen och vara åtföljd af:

a) erforderliga handlingar till styrkande af sökandens rätt att

förfoga öfver det område med byggnader och upplagsplatser, som för

frihamnen afses;

b) af beskrifning åtföljd karta öfver förenämnda område; skolande

för det till frihamnen hörande vattenområdet å kartan särskildt

angifvas dess djup vid lägsta vattenstånd eller, därest området är afsedt

att uppgräfvas eller uppmuddras, det djup, till hvilket dylik uppgräfning

eller uppmuddring skall ske;

c) fullständig beskrifning öfver tillämnade anordningar för frihamnens

afspärrning mot tullområdet och för dess bevakning mot sjösidan

äfvensom öfver de för tullbevakning och tullbehandling afsedda

lokaler;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

d) plan och beskrifning öfver hamnbyggnaderna inom frihamnsområdet;
e)

beskrifning öfver inrättningar för sjöfartens bekvämlighet

samt anstalter för lossning och lastning af varor inom frihamnen;

f) uppgift, huruvida afsedt är, att industriell verksamhet skall

inom frihamnen drifvas;

g) uppgift å de för anläggningen beräknade kostnader;

h) förslag till hamntaxa för frihamnen; äfvensom, där ansökningen

göres för aktiebolag,

i) bevis, att den sökande är, efter ty i § 3 stadgas, behörig att

inrätta frihamn.

§ 5.

Vid meddelande af tillstånd att inrätta frihamn äger Konungen,

i den mån sådant med denna förordning och gällande föreskrifter

i öfrigt är förenligt, bestämma de särskilda villkor och förbehåll, som

för tillståndets åtnjutande kunna finnas erforderliga.

§ 6.

Tillstånd att inrätta frihamn äfvensom rätten att drifva redan

inrättad sådan anstalt må ej af innehafvaren till annan öfverlåtas utan

medgifvande af Konungen.

Varder innehafvare af frihamn försatt i konkurs, må rörelsen

fortfarande drifvas för konkursboets räkning under en tid af högst ett

år från det laga beslut meddelats om innehafvarens försättande i konkurs.

§ 7.

Sedan frihamnsanläggning blifvit fullbordad, skall i den ordning,

som vid meddelande af tillstånd till anläggningen föreskrifves, därå

verkställas besiktning för utrönande, huruvida anläggningen blifvit utförd

i enlighet med därför fastställd plan; och åligge det anstaltens

innehafvare att jämte bevis om besiktningen till generaltullstyrelsen ingifva

bestyrkta kopior af fastställda kartor och ritningar öfver anläggningen

äfvensom styrkt afskrift af tillhörande beskrifningar.

§ 8.

1. På förslag af generaltullstyrelsen äger Konungen att i enlighet

med denna förordning och öfriga gällande föreskrifter meddela den är
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunyl. May.ts Nåd. Proposition N:o 109. 5

mare bestämmelser i fråga om fartygs- och godstrafiken till och från

frihamn, som äro erforderliga för bevarande af kronans rätt och för

vinnande af ordning och säkerhet inom frihamnen.

2. För frihamn skall finnas särskildt reglemente, innefattande

bestämmelser angående de tider, då frihamnen skall hållas öppen och

då tullexpedition där skall äga rum; angående behörighet att förrätta

arbete inom frihamnen; samt angående persontrafiken till och från

densamma.

Sådant reglemente skall efter förslag af frihamnens innehafvare

fastställas af Konungen; och meddelas däri tillika de särskilda föreskrifter,

som pröfvas vara erforderliga utöfver hvad i denna förordning

eller eljest är i fråga om frihamnens drift stadgadt.

§ 9.

Afgift för begagnande af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats

inom frihamn eller af där befintliga anordningar skall utgå enligt

taxa, som fastställes i Stockholm af öfverståthållareämbetet och å

annan ort af Konungens befallningshafvande, hvarje gång för en tid

af fem år.

Ansökning om fastställelse å förslag till taxa göres af frihamnens

innehafvare, där han äger förfoga öfver den byggnad, magasinsrum,

upplagsplats eller anordning, för hvilken taxan är ansedd, men i motsatt

fall af den, som i egenskap af innehafvare skall uppbära de afgifter,

hvilka genom taxan bestämmas. Ansökningen skall vara åtföljd af uppgift

såväl å anläggnings- och driftkostnader för byggnad, magasinsrum,

upplagsplats eller anordning, för hvilken taxan är afsedd, som ock å

beräknade kostnader för uppbörden af de genom taxan bestämda afgifter.

Förnyelse af taxan skall sökas af den, som, enligt hvad ofvan

sagts, äger begära fastställelse å taxan; och skall vid ansökningen

fogas för dess bedömande nödigt räkenskapssammandrag för senast förflutna

fyra år.

§ io.

För frihamn skall finnas en, på förslag af frihamnens innehafvare,

af generaltullstyrelsen godkänd föreståndare, hvilken har att öfvervaka

iakttagandet af de för frihamnen gällande föreskrifter och är behörig

att tala och svara i alla angelägenheter, som röra frihamnen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

§ Il
Tillstånd

till frihamns öppnande för användning meddelas af generaltullstyrelsen,

som därom utfärdar allmän kungörelse.

§ 12-

Inom frihamn må byggnad eller lägenhet icke upplåtas till eller

användas såsom bostad; dock att härbärge för den vid frihamnen anställda

tullbevaknings- och arbetspersonalen må i särskild byggnad anordnas.

§ 13.

%

För rättighet att inom frihamn idka industriell verksamhet fordras

särskildt tillstånd af Konungen; skolande i ansökning om tillstånd

till utöfvande af sådan verksamhet uppgift lämnas om arten af den

verksamhet, sökanden afser att inom frihamnen idka. Dylikt tillstånd

må dock ej afse boktryckerirörelse eller verksamhet af beskaffenhet att

kunna medföra fara eller olägenhet för anstalten eller där intagna

varor.

§ 14.

Inom frihamn må ej idkas det alj försälj ning af därstädes befintliga

varor; dock må efter särskildt tillstånd af Konungen försäljning af

proviantartiklar och andra skeppsförnödenheter äga rum under de

villkor, som af Konungen föreskrifvas.

§ 15.

Inom frihamn må till förtäring eller eljest till personligt bruk

icke användas utländska varor af tullpliktigt slag, med mindre de

förut blifvit i riket behörigen införtullade, likasom ej heller sådana

svenska varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter

blifvit vid varornas intagande i frihamnen ifrågasatt; besättning å fartyg

i frihamn dock obetaget att ombord förbruka äfven oförtullade proviantartiklar,

som, enligt hvad i § 14 sägs, inköpts inom frihamnen,

eller som i fartyget dit medförts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kutujl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

§ 16.

1. 1 frihamn må införas såväl tullpliktigt som förtulladt och

tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter,

så framt varan ej skall inom frihamnen användas vid beredning af andra

tillverkningar;

b) varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande af

smittosamma sjukdomar å människor eller djur eller af annan dylik

anledning äro till införsel i riket förbjudna eller endast under iakttagande

af vissa försiktighetsmått få införas; och

c) explosiva varor, eldfarliga oljor eller därmed jämförliga vätskor,

frätande syror samt andra varor, som äro af beskaffenhet att

kunna medföra fara eller olägenhet för frihamnen eller där intagna varor;

dock att eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor äfvensom

sprit må under de särskilda villkor, som af Konungen bestämmas,

kunna införas i frihamn för att därstädes användas för åstadkommande

af drifkraft eller för belysningsändamål.

Hvad här är sagdt utgör ej hinder för att fartyg, som innehar till

införsel i frihamn förbjudet gods, må, där sådant ej strider mot eljest

meddelade bestämmelser, ingå i frihamn, under villkor att godset där

ej lossas eller i annat fartyg omlastas; kunnande dock i särskildt fall

tillstånd till omlastning för återutförsel meddelas af vederbörande tullförvaltning.

2. Uppstår tvifvel, huruvida varor i obrutna omslag äro af den

beskaffenhet, att de få i frihamn införas, äge vederbörande tulltjänsteman

att, där erforderlig upplysning ej kan annorledes vinnas, låta

bryta omslagen.

§ 17-

Tillträde till frihamn vare förbjudet för

a) däckadt fartyg, hvars dräktighet icke öfverstiger fyrtio ton,

och öppen båt, utom för dylika farkoster, som under de särskilda

villkor, Konungen bestämmer, användas för forsling af gods inom frihamn

eller emellan frihamn och tullhamn i eller vid samma stapelstad eller

för bogsering af fartyg till och från frihamn eller inom sådan hamn; och

b) annat fartyg, än ofvan nämnts, då detsamma till någon del

innehar last, destinerad till inrikes ort, som icke är frihamn, och

fartyget icke ankommer direkt från utrikes ort eller annan svensk

frihamn.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

§ 18.

Varutransport emellan två frihamnar eller emellan frihamn och

annan inrikes ort må endast verkställas af fartyg, som är till kustfart

inom riket berättigad^

§ 19.

1. Direkt utförsel landvägen till frihamn af frilagers-, nederlagsoch

transitupplagsgods likasom ock af annat oförtulladt gods äfvensom

af gods, för hvilket restitution af tull- eller tillverkningsafgifter ifrågasättes,

må endast äga rum från den stapelstad, i eller vid hvilken frihamnen

är belägen.

2. Af emballeradt oförtulladt gods må ej till frihamn utföras

mindre än helt kolly, sådant det från utrikes ort eller annan svensk frihamn

inkommit eller från frilager, nederlag eller transitupplag uttagits.

§ 20.

1. Gods kan från frihamn landvägen införas:

för utförsel sjövägen från den stapelstad, i eller vid hvilken frihamnen

är belägen, till utrikes ort eller annan svensk frihamn, äfvensom

landvägen till Norge;

för omedelbar transitförsändning till annan stad, som åtnjuter transitupplagsrätt;
för

intagning å frilager eller för uppläggning å nederlag på samma

ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

2. Förtullning af gods, som införes från frihamn, skall ske efter

de taxor och författningar, som äro gällande, då införseln äger rum.

3. Varor, beträffande hvilka i tulltaxan stadgas, att afdrag i

vikten ej skall göras för askar, fodral, omslag, kartor m. in., må

icke från frihamn uttagas för uppläggning å nederlag eller för att

efter förtullning införas i landet, med mindre de äro emballerade på

sådant sätt, som eljest vid införsel af enahanda varor är brukligt.

4. Införsel från frihamn af gods i sådana kvantiteter och under

sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i § 14 uppenbarligen

komme att därigenom kringgås, må icke medgifvas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

9

§ 21.

Deri, som inom frihamn idkar sådan försäljning, som i § 14 är

förbjuden, eller i frihamn inför eller omlastar gods emot stadgandena

i § 16 mom. 1, straffes, där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller

särskild författning med högre straff belagd, med böter från och med

ett hundra till och med ett tusen kronor; och skall det gods, hvarmed

sådan oloflig befattning tagits, vara förverkadt.

§ 22.

Innehafvare af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn,

som blifvit förvunnen till förbrytelse, hvarom i § 21 sägs, liafve

för alltid förverkat rätt att inom frihamn eller frilager innehafva eller

begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats och vare skyldig att

genast utrymma sitt lager.

§ 23.

Bryter någon, utom i de fall, hvarom här ofvan särskildt sägs,

mot hvad enligt denna förordning är angående frihamn stadgadt,

straffes, där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller särskild författning

med högre straff belagd, med böter från och med tjugufem till

och med fem hundra kronor.

Sker det af innehafvare af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats

inom frihamn eller af föreståndare för frihamn, vare minsta bot

ett hundra kronor.

§ 24.

Beträdes föreståndare för frihamn med förbrytelse, hvarom förmäles

i § 21 eller § 23, eller underlåter han den tillsyn, honom enligt

§10 åligger, varde han från befattningen skild; och må han ej vidare

såsom föreståndare godkännas.

§ 25.

Af böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle hälften

kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning. På enaBih.

till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. SO Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 109-

hända sätt fördelas ock försäljningsbelopp för gods, förverkadt enligt

§ 21.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt

allmän strafflag.

§ 26.

Mål rörande öfverträdelser af denna förordning upptagas och

afdömas af den domstol, på hvars handläggning mål angående inom

orten begångna öfverträdelser af tullförfattningarna ankomma.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1908.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mapis Nåd. Proposition N:o 109.

11

Förslag

till

Förordning om friiager.

§ 1.

1. I stad, hvarest tullkammare under tullförvaltares öfverinseende

finnes, eller, där lokala förhållanden det betinga, i närheten af sådan

stad må, efter särskildt tillstånd af generaltullstyrelsen, inrättas sådana

under tullverkets uppsikt och bevakning stående, till allmänt bruk för

handelsrörelse och industriell verksamhet afsedda anstalter, benämndå

frilager, hvarom i denna förordning stadgas.

Till frilager kan afses viss byggnad eller visst område med byggnader

och upplagsplatser, som genom hägnad eller annorledes afspärra

ts från vidliggande byggnader och område. Å frilager må varor,

på sätt och under de villkor, denna förordning innehåller, utan att

undersökas eller tullbehandla, intagas samt uppläggas, ompackas, delas,

bearbetas och i öfrigt behandlas, som om de befunne sig utanför rikets

tullgräns. Varor, som från inrikes ort intagits å frilager, skola i fråga

om rätt till restitution af tull- och tillverkningsafgifter äfvensom sockerskatt

anses såsom ur riket utförda och vid uttagning från frilagret

behandlas lika med direkt från utlandet å frilager intaget gods.

2. Konungen äger att i enlighet med denna förordning och öfriga

gällande föreskrifter meddela de närmare bestämmelser angående varors

intagning å samt uttagning från frilager, som äro erforderliga för bevarande

af kronans rätt och för vinnande af ordning och säkerhet inom

sådan anstalt.

§ 2-

1. Frilager, till hvars särskilda afdelningar tillträde icke under

någon förevändning må förvägras vederbörande tulltjänsteman, skall

vara försedt med lämpliga vakt- och expeditionsrum för tullbevakning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

och tullbehandling samt i öfrigt så anordnadt, att erforderlig kontroll

från tullverkets sida kan där utöfvas.

2. Hvarje utgång från frilager skall särskildt bevakas, och skall

invid hvarje utgång finnas vaktrum; dock att, där från frilager finnas

utgångar, hvilka icke begagnas för trafik, utan allenast äro afsedda

att komma till användning i händelse af eldfara eller annat olycksfall,

generaltullstyrelsen äger medgifva befrielse från skyldigheten att särskildt

bevaka sådan utgång och att vid densamma inrätta vaktrum.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill

förefinnas, låta å en hvar, som lämnar frilagret, verkställa kroppsvisitation

i den ordning tullstadgan föreskrifver, dock utan att vara

underkastad påföljd, i händelse underslef finnes icke hafva ägt rum.

§ 3.

Statens kostnad för tullbevakning, bokföring och expedition vid

frilager skall gäldas af anstaltens innehafvare, hvilken, innan frilagret

må för sitt ändamål öppnas, skall för samma kostnader ställa säkerhet,

som af generaltullstyrelsen godkännes.

§ 4-

Tillstånd att inrätta frilager, hvilket jämväl innefattar rätt att

drifva anstalten, kan beviljas:

stadskommun; och

för ändamålet bildadt aktiebolag, däri samtliga delägare äro

svenska undersåtar och hvars styrelse består af här i riket bosatta

svenska undersåtar.

§ 5.

Ansökning om tillstånd att inrätta frilager skall ingifvas till

generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) erforderliga handlingar till styrkande af sökandens rätt att

förfoga öfver den byggnad eller det område med byggnader och upplagsplatser,

som för frilagret afses;

b) planritningar med beskrifning öfver den byggnad eller det

område, hvarom i litt. a) förmäles; skolande ritningarna särskildt utvisa

byggnads inredning samt dess läge i förhållande till andra byggnader;

c) fullständig beskrifning öfver tillämnade anordningar för an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109

staltens afspärrning mot tullområdet äfvensom å de för tullbevakning

och tullbehandling afsedda lokaler;

d) uppgift, huruvida afsedt är, att industriell verksamhet skall

inom frilagret drifvas; äfvensom, där ansökningen göres för aktiebolag,

e) bevis, att den sökande är, efter ty i § 1 stadgas, behörig att

inrätta frilager.

Före ärendets företagande till afgörande skall generaltullstyrelsen

öfver ansökningen inhämta yttrande af'' vederbörande kommunala myndigheter

samt tullmyndighet på platsen.

§ c.

Tillstånd att inrätta frilager äfvensom rätten att drifva redan

inrättad sådan anstalt må ej af innehafvaren till annan öfverlåtas utan

medgifvande af generaltullstyrelsen.

Varder innehafvare af frilager försatt i konkurs, må rörelsen

fortfarande drifvas för konkursboets räkning under en tid af högst sex

månader från det laga beslut meddelats om frilagersinnehafvarens försättande

i konkurs.

§ 7.

Sedan frilagersanläggning blifvit fullbordad, skall i den ordning,

som vid meddelande af tillstånd till anläggningen föreskrifves, därå

verkställas besiktning för utrönande, huruvida anläggningen blifvit

utförd i enlighet med därför fastställd plan; och åligge det frilagrets

innehafvare att jämte bevis om besiktningen till generaltullstyrelsen

ingifva bestyrkta kopior af fastställda kartor och ritningar öfver anläggningen

äfvensom styrkt afskrift af tillhörande beskrifningar.

§ 8.

För hvarje frilager skall finnas särskildt reglemente, innefattande

bestämmelser angående de tider, då frilagret skall hållas öppet och

då tullexpedition elär skall äga rum; angående behörighet att förrätta

arbete inom frilagret; samt angående persontrafiken till och

från detsamma.

Sådant reglemente skall efter förslag af frilagrets innehafvare

fastställas af generaltullstyrelsen; och meddelas däri tillika de särskilda

föreskrifter, som pröfvas vara erforderliga utöfver hvad i denna förordning

eller eljest är i fråga om frilager stadgadt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 109.

§ 9-

Afgift för begagnande af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats

inom frilager eller af där befintliga anordningar skall utgå enligt

taxa, som efter förslag af frilagrets innehafvare fastställes i Stockholm af

öfverståthållareämbetet och å annan ort af Konungens befallningshafvande

hvarje gång för en tid af fem år.

Vid taxeförslag skall fogas uppgift å anläggnings- och driftkostnader

för frilagret. Sökes förnyelse af taxa, skall vid förslaget

tillika fogas för dess bedömande nödigt räkenskapssammandrag angående

frilagret under senast förflutna fyra år.

§ io.

För frilager skall finnas en, på förslag af frilagrets innehafvare,

af generaltullstyrelsen godkänd föreståndare, hvilken har att öfvervaka

iakttagandet af de för frilagret gällande föreskrifter och är behörig att

tala och svara i alla angelägenheter, som röra anstalten.

§ Il
Tillstånd

till frilagers öppnande för användning meddelas af

generaltullstyrelsen, som därom utfärdar allmän kungörelse.

§ 12.

Inom frilager må byggnad eller lägenhet icke upplåtas till eller

användas såsom bostad.

§ 13.

Inom frilager må byggnad, magasinsrum eller upplagsplats ej

upplåtas åt annan än den, som är berättigad att här i riket idka

handel eller annat näringsyrke och blifvit af generaltullstyrelsen godkänd

såsom frilagershafvare.

Ansökning om sådant godkännande skall af upplåtaren ingifvas

till generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) afskrift af den mellan upplåtaren och den föreslagne frilagershafvaren,

under förutsättning att godkännande erhålles, upprättade

upplåtelsehandling; och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

b) bevis, att den föreslagne frilagershafvaren, efter hvad ofvan

sägs, är behörig att vinna godkännandet.

Om förnyelse af upplåtelse åt frilagershafvare skall anmälan göras

hos tullförvaltningen, som har att därom till generaltullstyrelsen insända

underrättelse jämte eget yttrande, huruvida något må vara att

mot förnyelsen erinra.

§ 14.

1. För rättighet att inom frilager idka industriell verksamhet

fordras särskildt tillstånd af Konungen; skolande i ansökning om tillstånd

till utöfvande af sådan verksamhet uppgift lämnas om arten af

den verksamhet, sökanden afser att inom frilagret idka, äfvensom,

därest sökanden icke själf är innehafvare af frilagret, vid ansökningen

fogas bevis, att han blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom

frilagershafvare, äfvensom att han erhållit behörig upplåtelse.

2. Inom frilager må ej drifvas boktryckerirörelse eller idkas

industriell verksamhet af beskaffenhet att kunna medföra fara eller

olägenhet för anstalten eller där intagna varor.

§ 15.

Inom frilager må ej idkas detaljförsäljning af därstädes befintliga

varor.

§ 16.

Inom frilager må till förtäring eller eljest till personligt bruk

icke användas utländska varor af tullpliktigt slag, med mindre de

förut blifvit i riket behörigen införtullade, likasom ej heller sådana

svenska varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter

blifvit vid varornas intagande å frilagret ifrågasatt.

§ 17-

1. A frilager må intagas såväl tullpliktigt som förtulladt och

tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter,

så framt varan ej skall inom frilagret användas vid beredning af andra

tillverkningar;

opaginerad Kontrollera mot PDF

1*3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

b) varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande af

smittosamma sjukdomar å människor eller djur eller af annan dylik

anledning äro till införsel i riket förbjudna eller endast under iakttagande

af vissa försiktighetsmått få införas; och

c) explosiva varor, eldfarliga oljor eller därmed jämförliga vätskor,

frätande syror samt andra varor, som äro af beskaffenhet att kunna

medföra fara eller olägenhet för frilagret eller där intagna varor;

dock att eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor äfvensom

sprit må under de särskilda villkor, som af Konungen bestämmas, kunna

intagas å frilager för att därstädes användas för åstadkommande af

drifkraft eller för belysningsändamål.

2. Uppstår tvifvel, huruvida varor i obrutna omslag äro af den ■

beskaffenhet, att de få på frilager intagas, äge vederbörande tulltjänsteman

att, där erforderlig upplysning ej kan annorledes vinnas, låta

bryta omslagen.

§ 18.

1. Tullpliktigt gods kan på frilager intagas:

direkt från utrikes ort;

efter omedelbar transitförsändning;

från frihamn eller annat frilager; samt

från nederlag eller transitupplag å samma ort.

2. Af emballeradt oförtulladt gods må ej å frilager intagas mindre

än helt kolly, sådant det från utrikes ort eller svensk frihamn inkommit

eller från annat frilager, nederlag eller transitupplag uttagits.

3. Varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter

ifrågasättes, må å frilager direkt intagas endast från den stad, i eller

vid hvilken frilagret är beläget.

§ 19-

1. Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å

annan ort;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan stad, där tullkammare

under tullförvaltares öfverinseende finnes;

för utförsel landvägen till frihamn i samma ort;

för öfverflyttning till annat frilager eller för uppläggning å

nederlag på samma ort; samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

etter förtullning eller till fri disposition.

2. Förtullning af gods, som uttages från frilager, skall ske efter

de taxor och författningar, som äro gällande, då uttagningen äger rum.

3. Varor, beträffande hvilka i tulltaxan stadgas, att afdrag

i vikten ej skall göras för askar, fodral, omslag, kartor in. in., må

icke från frilager uttagas för uppläggning å nederlag eller för att

efter förtullning införas i landet, med mindre de äro emballerade på

sådant sätt, som eljest vid införsel af enahanda varor är brukligt.

4. Uttagning från frilager af gods i sådana kvantiteter och under

sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i §15 uppenbarligen

komme att därigenom kringgås, må icke medgifvas.

§ 20.

Den, som inom frilager idkar sådan försäljning, som i § 15 är

förbjuden, eller å frilager intager gods emot stadgandena i § 17 mom. 1,

straffes, där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller särskild författning

med högre straff belagd, med böter från och med ett hundra till

och med ett tusen kronor; och skall det gods, hvarmed sådan oloflig

befattning tagits, vara förverkadt.

§ 21.

Frilagershafvare, som blifvit förvunnen till förbrytelse, hvarom i

§ 20 sägs, hafve för alltid förverkat rätt att inom frilager eller frihamn

innehafva eller begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats

och vare skyldig att genast utrymma sitt lager.

§ 22.

Bryter någon, utom i de fall, hvarom härofvan särskild t sägs,

mot hvad enligt denna förordning är angående frilager stadgadt, straffes,

där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller särskild författning med

högre straff belagd, med böter från och med tjugufem till och med

femhundra kronor.

Sker det af frilagersliafvare eller föreståndare för frilager, vare

minsta bot ett blindrå kronor.

§ 23.

lleträdes föreståndare för frilager med förbrytelse, hvarom förmäles

i § 20 eller § 22, eller underlåter han den tillsyn, honom enligt

§10 åligger, varde han från befattningen skild; och må han ej vidare

såsom föreståndare godkännas.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. SO Höft.

o

O

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

§ 24.

Af böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle hälften

kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning. På enahanda

sätt fördelas ock försäljningsbelopp för gods, förverkadt enligt § 20.

Saknas tillgång till böternas fidla gäldande, förvandlas de enligt

allmän strafflag.

§ 25.

Mål rörande öfverträdelse!’ af denna förordning upptagas och afdömas

af den domstol, på hvars handläggning mål angående inom

orten begångna öfverträdelser af tullförfattningarna ankomma,

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1908.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t& Nåd. Proposition'' N:o 109.

19

Protokoll öfver ett finansärende, hållet inför Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den

21 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SWARTZ.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet

:

I underdånig skrifvelse den 13 april 1894 anhöll Riksdagen, att

Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om och under hvilka villkor frilagersinstitutionen

lämpligen skulle kunna, utan uppoffringar för statsverket,

här i landet införas, samt därefter till Riksdagen inkomma med de

förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill utredningen kunde gifva anledning,

äfvensom att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning

angående möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar i

Sverige.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kommerskollegium

och

generaltullstyrelsen

den

30 maj 1896.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Sedan Kungl. Maj:t den 5 oktober nyssnämnda år uppdragit åt

en kommitté att verkställa de utredningar och uppgöra de förslag,

som afsåges i Riksdagens förenämnda skrifvelse, afgaf denna kommitté

den 22 juni 1895 underdånigt betänkande i ämnet, åtföljdt af förslag

dels till förordning om biläger och frihamn jämte, såsom bilaga därtill,

särskild! förslag till förordning ensamt om frilager, dels till kungörelse

angående vissa ändringar i tullstadgan den 2 november 1877 och dels

till kungörelse, innefattande vissa ändringar i förordningen angående

frilager för proviantering af fartyg i Öresund den 18 september 1874.

På grund af nådig remiss afgåfvo därefter kommerskollegium och

generaltullstyrelsen den 30 maj 1896 gemensamt underdånigt utlåtande

i ärendet, därvid af ämbetsverken tillika öfverlämnades inhämtade

yttranden från handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Gäfle, tullkammaren och nederlagskontoret i Stockholm,

tulldirektören i Göteborg samt härvarande tullkammare och nederlagskontor

äfvensom tullkammaren i Malmö.

Ämbetsverken erinrade, hvad först beträffade frågan om frilagersinstitutionens

införande i vårt land, hurusom ämbetsverken redan förut

en gång haft tillfälle att i denna fråga gemensamt sig yttra, nämligen

i det underdåniga utlåtande, ämbetsverken, på grund af erhållen nådig

befallning, den 4 juni 1885 afgifvit öfver särskilda den 27 oktober

1882 förordnade kommitterades betänkande jämte förslag till förordningar

om kreditupplag och frilager samt däraf beroende ändringar i

tullstadgan och handelsbalken.

Med afseende å de väsentliga fördelar, frilagersinstitutionen, hvilken

vid båda dessa tillfällen förutsatts icke skola föranleda till någon

kostnad för statsverket, enligt ämbetsverkens åsikt skulle komma att

medföra för den svenska handeln, hade ämbetsverken i sistberörda

underdåniga utlåtande tillstyrkt, att denna institution måtte, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det då föreliggande förslaget, i den svenska

tullagstiftningen införas. Några omständigheter hade icke därefter tillkommit,

som kunde föranleda ämbetsverken att frångå sin då uttalade

mening, om än ämbetsverken med hänsyn till de förändringar, som

sedan dess vidtagits i Sveriges tullsystem, måste i likhet med 1894 års

kommitté finna, ej mindre att för rättigheten att inrätta och begagna

frilager numera borde i åtskilliga hänseenden stadgas villkor, Indika

vid förberörda tidpunkt ej kunde anses beliöfliga, än äfven att till förebyggande

däraf, att vissa varu artiklar, i hvilkas vikt enligt gällande

tulltaxa afdrag ej finge äga rum för omslag, askar m. m., skulle genom

att å frilager ompackas i vida lättare emballage, än hvari det vore

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

möjligt att införa dem från utrikes ort, eller genom att helt och hållet,

befrias från emballage kunna undgå en ofta ganska betydlig del af det

bestämda tullbeloppet, institutionens införande ovillkorligen förutsatte

sådana ändringar i tulltaxan, att för antydda artiklar nettoförtullning

efter en förhöjd tullsats infördes.

Då berörda föreskrifter om inbegripande i varans vikt af omslag

o. s. v. hufvudsakligen tillkommit i syfte att underlätta tullbehandlingen

af ifrågavarande artiklar samt att åstadkomma enhet däri, kunde

ämbetsverken visserligen icke undgå att finna ganska stora betänkligheter

möta mot dylika ändringars vidtagande, men dessa betänkligheter

syntes dock ämbetsverken icke böra tillmätas den betydelse, att på

grund af dem frilagersinstitutionen borde tillbakavisas.

För de af kommittén föreslagna förbud mot intagande å frilager

af spannmål äfvensom af brännvin och sprit för annat ändamål än för

användning till tillverkning af andra varor ansåge ämbetsverken giltiga

skäl hafva anförts; och mot de bestämmelser rörande frilager, kommittén

i öfrigt föreslagit, hade ämbetsverken icke i hufvudsak funnit

något att erinra, om än desamma synts ämbetsverken gifva anledning

till vissa detaljanmärkningar.

Hvad åter anginge frihamnsinstitutionen, kunde ämbetsverken i

åtskilliga afseenden icke dela kommitténs därom uttalade uppfattning.

Till en början hyste ämbetsverken tvifvel om, huruvida den viktigaste

förutsättningen för att anläggningen af frihamn skulle uppfylla det

därmed afsedda ändamål, eller tillräckligt utländskt uppland, förefunnes

för en sådan anläggning inom vårt land. Afsättningen af det egna

landets produkter, äfvensom införandet dit af produkter, som där skulle

förbrukas, kunde nämligen uppenbarligen icke hafva fördel af frihamn

i annan mån, än så vida denna verkligen blefve, på sätt kommittén

föreställt sig skola blifva fallet, ett centrum för mera omfattande

transit- och exporthandel, hvilket åter förutsatte tillgången till något

afsevärdt utländskt uppland. Ämbetsverken hölle dock före. att tillräckligt

sådant, hvad Sverige beträffade, icke funnes, hvar helst eu

frihamn här i landet blefve anlagd, i synnerhet som trafiken på det

största för vårt land påräkneliga utländska trafikområdet, nämligen

Finland och Kyssland. icke syntes med afseende på befintligheten af

Köpenhamns och Tysklands frihamnar kunna antagas blifva på långt när

odelad. Visserligen kunde ämbetsverken för denna sin uppfattning lika

litet åberopa några på tillförlitliga beräkningar grundade skäl som

kommittén för sin motsatta åsikt; men erfarenheten från Köpenhamns

frihamn, där enligt ämbetsverkens uppfattning trafiken dittills näppeligen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

motsvarat förväntningarna, oaktadt därstädes Sverige kunde såsom utländskt

uppland påräknas, syntes dock gifva stöd för ämbetsverkens mening.

Vidare både kommittén såsom en bestämd förutsättning för att

afsedt gagn skulle kunna vinnas af svensk frihamn uppställt, att lättnader

bereddes i de nu å sjöfarten fredande umgälder till statsverket,

samt i sådant hänseende ansett erforderligt, att lastpenningarna för

hela landet afskaffades och att fyr- och båkafgifterna dels nedsattes,

dels ock antingen bestämdes att utgå efter lossadt och lastadt tonnage

eller ock omfördes till en afgift å varorna att uppbäras, då dessa utginge

från frihamn till afsättning inom landet. Härigenom syntes frågan om

frihamnsinstitutionens införande hafva gifvits eu större räckvidd än såsom

afseende allenast frågan om inrättande af eu lämplig tullupplagsinstit-ution.

För bedömande af frågan i denna omfattning syntes ämbetsverken

nödvändigt, att man toge i öfvervägande å ena sidan de fördelar.

fri b amn si rist,i fn tion en skulle erbjuda landet i dess helhet, samt å andra

sidan de uppoffringar, som sålunda blifvit ifrågasatta; och uttalade i

detta afseende ämbetsverken för sin del den mening, att de fördelar,

som kommittén framhållit skola beredas af ifrågavarande institution

utöfver dem, Indika frilagersinstitutionen skulle erbjuda, vore så mycket

mera tvifvelaktiga, som sagda fördelar syntes vara beroende uteslutande

af huruvida för ändamålet tillräckligt utländskt uppland kunde påräknas,

i fråga hvarom ämbetsverken dock, på sätt redan anförts,

betviflade, att kommitténs förväntningar skulle varda uppfyllda.

I allt fall vore, för så vidt, på sätt kommittén ansett, frihamnsinstitutionen

skulle vai''a betingad af de nuvarande fartygsumgäldernas

afskaffande, nedsättning eller utgörande efter andra än gällande grunder,

enligt ämbetsverkens åsikt nödvändigt, att, innan allmänna bestämmelser

meddelades rörande inrättande af frihamn, visshet blefve vunnen,

i livad mån några sådana förändringar i afseende å dessa umgälder,

som nyss antydts, lämpligen kunde genomföras.

Slutligen och med afseende å de af kommittén angifna förutsättningar,

att statsverket därjämte skulle vidkännas kostnader ej mindre

för aflönande af erforderlig tullpersonal vid frihamn, än äfven i form

af bidrag för sådan anstalts anläggning m. in., ansåge ämbetsverken

jämväl ur denna synpunkt böra kunna ifrågasättas lämpligheten att

genom generella lagbestämmelser rörande frihamn staten sålunda bundes

vid kostnader till obestämda belopp. Hvad anginge de af kommittén

föreslagna speciella bestämmelserna rörande trafiken till och från

frihamn, så syntes ämbetsverken ej heller lämpligt att i detta ämne

meddela en för frihamnar i allmänhet gällande författning, då, på sätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.}

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 109.

kommittén ock själf fram håll it, de i detta afseende erforderliga och

lämpliga föreskrifter i mångt och mycket måste blifva beroende af

hvarje hamns läge och lokala förhållanden i öfrigt, för så vidt å ena

sidan nödig säkerhet för kronans rätt skulle kunna bibehållas och å

andra sidan trafikens befogade kraf å lättnader behörigen tillgodoses.

Det syntes nämligen vara uppenbart, att åtskilliga bestämmelser, särskilt

rörande trafiken sjöledes, måste varda väsentligen olika för frihamn

i exempelvis Stockholm än för frihamn i Malmö med dess belä,

genhet omedelbart vid öppen sjö.

Med de nu gjorda anmärkningarna ville ämbetsverken dock ingalunda

hafva uttalat, att icke möjlighet skulle kunna beredas en kommun

eller ett konsortium af enskilda personer, som sådant åstundade,

att anlägga frihamn i Sverige, utan hölle endast före. att frågan härom

borde i hvarje särskildt fall pröfvas och bestämmelser meddelas, lämpade

efter den ifrågakomna platsens läge och lokala förhållanden. Så hade

ock skett såväl i Danmark som i Tyskland.

Ämbetsverkens granskning af det utaf kommittén afgifna förslag

till gemensam förordning om frilager och frihamn hade ock gifvit stöd

för ämbetsverkens nyssberörda uppfattning därom, att det vore mindre

lämpligt, att generella bestämmelser meddelades, afsedda att tillämpas

för frihamn hvar helst den anlades. Om än vissa af de af kommittén

föreslagna bestämmelser vore af mera konstitutiv beskaffenhet och syntes

böra ligga till grund för bestämmelser om frihamn, hvarhelst en

sådan måtte komma till stånd, vore åter andra af nämnda bestämmelser

af den innebörd, att desamma vid granskningen gifvit anledning till

olika anmärkningar, allt efter som frihamnen antagits blifva förlagd

å den ena eller andra af de orter, där anläggning af dylik hamn syntes

kunna ifrågakomma. Vid sådant förhållande och då de bestämmelser,

hvilka, enligt hvad ämbetsverken antydt, vore af mera konstitutiv natur,

i allmänhet sammanfölle med motsvarande bestämmelser rörande frilager,

hade ämbetsverken ansett sig icke äga anledning att närmare redogöra

för detaljgranskningen af förslagen om frilager och frihamn, än för så

vidt de afsåge frilagersinstitutionen.

Från de år, som följde närmast efter afgifvandet af ämbetsverkens

utlåtande öfver 1895 års kommittéförslag, är med afseende å frågan

om frihamns- och frilagersinstitutionernas införande i vårt land att

omförmäla, hurusom dels af stadsfullmäktige i Malmö utsedde kommitterade,

dels handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, dels ock

Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd i särskilda underdåniga

framställningar anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för

Framställningar

från

handels- och

sjof artsnämnder

m. fl.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

fastställande och kungörande af de allmänna villkor, under livilka frihamnar

måtte kunna inom riket inrättas. Vidare hafva i eu till Kungl.

Maj:t ingifven skrift af den 15 februari 1899 åtskilliga köpmän och

industriidkare i Stockholm, under förklarande att de vore villiga att

på i hufvudsak de villkor, som 1895 års kommittéförslag angåfve, och

sedan vederbörlig lagstiftning utfärdats, begagna sig af frilagersrättigheter,

anfört, bland annat, att, då det af frågans behandling i Riksdagen

framginge, att de betänkligheter mot förslaget, som där uttalades, hufvudsakligen

afsåge ett eventuellt kringgående af brutto-förtullningen för

de utländska varor, som å frilagret upplades, hvarigenom en minskad

statsinkomst skulle vållas och en oberättigad fördel beredas de köpmän,

som å frilagret hade lokaler, denna fara lämpligast syntes kunna

afvärjas genom en tilläggstull för de artiklar, som nu vore underkastade

bruttoförtullning, att tillämpas, när de från frilager i riket infördes.

Under förklarande vidare, att de icke afsåge att genom frilagret

bereda sig otillbörliga lättnader vid importen framför sina konkurrerande

landsmän, utan endast eftersträfvare det viktiga målet att

varda satta i stånd till framgångsrik täflan med utlandet i afsättningen

på grannländerna af importerade varor såväl enbart som i förening

med svenska produkter äfvensom genom tillverkning å frilagret för

export af industrialster, framställda af dels inhemska, dels ock tullpliktiga

råvaror eller halffabrikat, hafva petitionärerna, med åberopande

af de skäl, som af förenämnda kommitté och ämbetsverk blifvit anförda,

anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition

om de lagar, som kunde för inrättande af frilager i Sverige vara

af nöden.

Sedan, i anledning af hvad sålunda förekommit, dåvarande chefen

för finansdepartementet anmodat kommerskollegium och generaltullstyrelsen

att till Kungl. Maj:t inkomma med gemensamt underdånigt

utlåtande angående hvilka ändringar i eller tillägg till gällande tulltaxa

kunde, under förutsättning att frilagersinstitutionen komme till

stånd, i det af bemälde köpmän och industriidkare i Stockholm angifna

syfte böra vidtagas, hafva ämbetsverken, efter det generaltullstyrelsen

infordrat yttranden från packhusinspektionerna i Stockholm

och Göteborg samt tullkammaren i Malmö, den 4 november 1899 afgifvit

underdånigt utlåtande i ärendet. Under uttalande bland annat,

att, äfven om den af bemälde köpmän och industriidkare i Stockholm

föreslagna åtgärd icke vore så principiellt riktig som det af kommittén

ifrågasatta borttagandet af gällande föreskrifter om vissa varors förtullande

efter bruttovikt, densamma dock syntes vara fullt betryggande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj: t a Nåd. Proposition N:o 10U. 25

mot eventuella missbruk af frilagersrätten, hafva ämbetsverken i detta

utlåtande hemställt, att, därest frilagersinstitutionen komme till stånd,

vissa varor, som vid tullbehandlingen uppvägdes med askar, omslag,

inlägg med mera, skulle, till förekommande af befarade missbruk genom

utbytande eller borttagande på frilagret af utländska varuemballage, vid

förtullning från frilager åsättas en tilläggstull; och hafva ämbetsverken

tillika framlagt förslag till sådana tilläggstullar, att utgå för vissa

varor, då desamma vid förtullning från frilager uppvägdes oemballerade

eller endast i pappersomslag.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 15 december

1899 anförde dåvarande departementschefen följande.

Att bland målsmännen för affärslifvet i vårt land rådde och

redan länge rådt en liflig önskan, att åt handeln och industrien måtte

beredas de förmåner, som vore förenade med rätten att använda den

form af tullupplag, som benämndes frilager, vore en känd sak. Att

så skulle vara läge i viss mån i sakens natur, och behofvet för affärsrörelsen

af ett tullupplag under de friare former, som kännetecknade

frilagret, vore i öfrigt vitsordadt genom de tid efter annan upprepade

framställningarna i ämnet från de mest auktoriserade korporationer och

enskilde affärsmän. Den genomgående tanken i dessa framställningar

hade varit den, att svensk handel och industri måste, så länge sagdaförmåner

icke medgåfves dem, känna sig intaga eu missgynnad ställning

i konkurrensen med de länder, i främsta rummet våra grannländer,

Norge och Danmark, hvilkas affärsrörelse åtnjöte de ifrågavarande

lättnaderna eller med dem närbesläktade. Då det alltid legat och bort

ligga det allmänna om hjärtat att i möjligaste mån söka för svensk

handel och industri underlätta konkurrensen med andra länder, skulle

det kunna synas ägnadt ingifva förvåning, att frilagersinstitutionens

införande hos oss hittills utgjort föremål för så mycken tvekan, en

tvekan, som funnit sitt uttryck i de knappa majoriteter, hvarmed, påsatt

af den utaf 1894 års kommitté lämnade historik framginge, de vid

olika riksdagar framställda förslagen om frilagrets införande inom kamrarna

bifallits eller afslagits. Förklaringen till detta förhållande läge

emellertid däruti, att med frilagersinstitutionen åsyftades vinnandet åt

två, sinsemellan rätt olika ändamål, af hvilka det ena icke blott icke

varit ägnadt att ingifva betänklighet, utan fastmera från alla sidor erkänts

vara värdt att- befordras, medan däremot det andra varit föremål

för delade meningar.

Bih. till Biksd. Prof. 19(/7. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft.

Kungl.

proposition

den In december

1899.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

Den första af frilagrets bada uppgifter, eller den. hvars vikt och

betydelse af departementschefen betecknats såsom oomtvistad, vore

dess funktion att tjäna såsom häfstång för transit- och exporthandeln.

Ingen kunde betvifla, att icke den rörelse måste lända landet till

nytta, som bestode däruti, att varor i stora partier infördes till frilagret

för att i mindre poster spridas till konsumtionsorter i främmande

land, eller däruti, att inom frilagret för export tillverkades

sådana varor, för hvilkas bearbetande helt eller delvis erfordrades utländska

råämnen eller halffabrikat. Om frilagrets uppgift inskränkt

sig till den nu angifna, vore det antagligt, att denna form af tull
upplag

redan länge sedan skulle varit hos oss införd, men då frilagret

äfven afsåge att åt affärsmän, som idkade handel med eller eljest i

sin rörelse använde utländskt tullpliktigt gods, bereda vissa fördelar

vid afsättningen inom landet af detta gods, hade man, under erkännande

af frilagrets nytta för dessa affärsmän, befarat, att sagda

fördelar för affärsmännen komme att motvägas af vissa olägenheter

för det allmänna eller för de affärsmän, som icke vore i tillfälle att

begagna sig af frilager. I fråga om de sålunda mot frilagersinstitutionen

riktade anmärkningar hänvisade departementschefen till kommitténs

betänkande.

Den väsentligaste anmärkningen mot frilagersinstitutionen ansåge

departementschefen hafva varit den, att en minskning i tullinkomsterna

och ett äfventyrande af det med införseltullarna afsedda skyddet för

vår industri skulle kunna befaras komma att inträda genom medgifvandet

att anlita frilager, på sådant sätt nämligen, att för de varor, vid

hvilkas förtullning viktafdrag ej finge ske för omslag, inlägg m. in.,

en del af de afsedda tullafgifterna skulle kunna undgås därigenom, att

godset å frilagret befriades från detta emballage och fördes till förtullningslokalen

utan något eller med allenast ett mycket lätt omslag.

Giltigheten af denna anmärkning hade af kommittén erkänts, dock

icke såsom en anmärkning mot frilagersinstitutionen själf, utan så att

förstå, att den borde föranleda till ändrade bestämmelser i tulltaxan,

så vidt anginge de rubriker, som drabbades af anmärkningen. I sådant

afseende hade kommittén såsom sin åsikt uttalat, att sådana ändringar

borde vidtagas i tulltaxan, att, jämte borttagande vid vissa rubriker af

vid dem meddelad föreskrift, att vid varans förtullning afdrag ej finge

göras för vikt af omslag, askar, inlägg m. m., tullsatserna vid dessa

rubriker erhölle en motsvarande förhöjning; och hade kommittén, till

upplysning om hvilka förändringar i tulltaxan, som häraf skulle föranledas,

öfverlämnat eu af öfverinspektoren och tullförvaltaren vid packhusinspek
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Säd. Proposition S:o 10ä 27

tionen i Stockholm utarbetad promemoria i ämnet. Den af kommittén

sålunda ifrågasatta åtgärden hade emellertid varit ägnad att väcka icke

ringa betänklighet. Omförmälda promemoria utvisade, att de varuslag,

om hvilka här vore fråga, vore ganska många till antalet — icke mindre

än 84 stycken — och delvis af icke ringa betydelse, och då härtill

komme, att omslagens vikt beräknades i allmänhet ingå i nu ifrågavarande

varors bruttovikt med omkring 20 å 25 procent och lägst med

5 procent, med hvilka procenttal gällande tullsatser alltså vid öfvergång

från brutto- till nettoförtullning skulle höjas, insåges lätteligen,

att här vore fråga om en ganska omfattande omarbetning af tulltaxan.

Oafsedt att bruttoförtullningens förändring till nettoförtullning vore en

grannlaga sak, som icke gärna kunde aflöpa utan äfven reella förändringar

i tullen för vissa varor, vore att märka, att bruttoförtullningen föreskrifvits

i syfte att vinna enkelhet och snabbhet vid expeditionen, och

att man således genom den af kommittén ifrågasatta anordningen skulle

för ett stort antal artiklar uppoffra de fördelar i tulltekniskt hänseende,

man velat vinna genom det föreskrifna förtullningssättet. Med skäl

hade man ställt sig tveksam inför denna konsekvens af frilagersinstitutionens

införande.

De antydda betänkligheterna syntes emellertid departementschefen

varda undanröjda, därest man, på sätt kommerskollegium och

generaltullstyrelsen i sitt omförmälda underdåniga utlåtande af den 4

november 1899 förordat, inskränkte de åtgärder, som afsåge att förebygga

missbruk genom varornas ompackning i frilagret, till att omfatta

endast de varor, som faktiskt infördes öfver ett frilager, d. v. s.

om man, i stället för att vidtaga ändringar i tulltaxan i syfte att i

ett stort antal fall utbyta bruttoförtullning mot nettoförtullning. inskränkte

sig till att ålägga vissa varor, som enligt tulltaxan förtullades

efter bruttovikt, en särskild tilläggsafgift, då de öfver frilager infördes

oemballerade eller endast i pappersomslag. Man undveke nämligen

härigenom att, för möjliggörandet af frilagerinstitutionens införande,

vidtaga omfattande rubbningar i tulltaxan, hvilka naturligen komme

att återverka på mångahanda af sagda institutions tillkomst alldeles

oberoende förhållanden. Härtill komme, att det antal artiklar, för hvilka,

enligt ämbetsverkens förslag, vid införsel öfver frilager skulle utgöras

tilläggstull, vore betydligt lägre än antalet af de artiklar, för hvilka,

enligt den vid kommitténs betänkande fogade promemoria, tullsatserna

skulle förändras. Detta berodde, enligt hvad departementschefen inhämtat,

i väsentlig man därpå, att ett icke ringa antal artiklar, hvilka

enligt tulltaxan förtullades efter bruttovikt, redan såsom regel infördes

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

utan eller med endast helt lätt emballage, hvarföre särskild anledning

att ålägga dem tilläggsafgift vid införsel öfver frilager icke förefunnes.

Skulle emellertid visa sig, att vid införsel öfver frilager af en eller

annan artikel, hvilken icke funnes upptagen i ämbetsverkens förslag,

missbruk framdeles skulle yppa sig, kunde rättelse lätt ske genom

ökning af antalet artiklar, för hvilka tilläggstull skulle utgöras. I alla

händelser syntes skäl icke förefinnas att för möjligheten af missbruk i

ett eller annat fall, missbruk, hvilka lätt kunde hämmas, förvägra vår

handel och vår industri stödet af en institution, hvaraf de enligt deras

mest kompetente målsmäns mening vore i behof för att med framgång

upptaga konkurrensen med utlandet.

Tilläggsafgiften borde, på sätt ock ämbetsverken föreslagit, lämpligen

sammanslås med den i tulltaxan stadgade tullafgiften till en afgift.

Hvad anginge öfriga anmärkta olägenheter, kunde departementschefen

ej annat finna, än att dessa i allt väsentligt komme att förebyggas

genom de åtgärder, som af kommittén föreslagits i syfte att

förbjuda användning inom frilagret till förtäring eller eljest till personligt

bruk af andra än inhemska samt utländska tullfria eller vederbörligen

förtullade varor; att genom stränga kontrollföreskrifter förebygga tillfällen

till smuggling från frilagret; att förbjuda anläggning och drifvande

af boktryckeri inom frilager; att förbjuda att å frilager idka försäljning

af eller minuthandel med varor från bod eller annat upplagsställe; samt

att förbjuda intagande å frilager af spannmål samt brännvin och sprit.

Och likaså vore enligt departementschefens åsikt hvad kommittén i

öfrigt anfört till bemötande af anmärkningarna mot frilagersinstitutionen

af beskaffenhet att på ett öfvertygande sätt ådagalägga, att desamma

icke vore af den vikt och betydelse, att de borde förhindra den ifrågavarande

institutionens införande.

Med biträdande af de erinringar, som kommerskollegium och

generaltullstyrelsen framställt vid kommitténs förslag till förordning

om frilager, hade departementschefen, som i öfrigt i hufvudsak icke

funnit något att erinra vid samma förslag, låtit, med ledning af berörda

erinringar, utarbeta nytt förslag till författning i ämnet.

Hvad härefter vidkomme frågan om frihamnsinstitutionen, anförde

departementschefen, att den af Riksdagen begärda utredningen rörande

möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar i Sverige innefattades

uti den hithörande af delningen af kommitténs betänkande.

Helt visst vore icke mer än en mening rådande därom, att tillkomsten

af eu eller flera frihamnar i vårt land skulle bereda landets handel

och industri och icke minst dess sjöfart en så kraftig häfstång till

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o lott.

vidare utveckling, att staten borde i möjligaste män befordra realiserandet

af dylika företag, där de ekonomiska förutsättningarna för deras tillblifvande

visades vara till finnandes. Under obetingadt erkännande häraf

vore departementschefen likväl ense med kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

då de i sitt öfver kommitténs förslag afgifna underdåniga

utlåtande såsom sin åsikt uttalat, att det icke kunde anses lämpligt

att i detta ämne meddela eu för frihamnar i allmänhet gällande författning,

utan att frågan härom borde i hvarje särskildt fall pröfvas

och bestämmelser meddelas, lämpade efter den ifrågakomna platsens

läge och lokala förhållanden. Eu annan mening hade uttalats af

handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm och Göteborg samt en af

stadsfullmäktige i Malmö tillsatt kommitté, Indika i förut omförmälda,

till Kungl. Maj:t ingifna petitioner förmält sig anse fruktlöst att söka

få frihamnar till stånd, med mindre de allmänna villkoren för frihamnars

anläggande förut blifvit vederbörligen kungjorda, och därföre i underdånighet

anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för fastställande

och kungörande af de allmänna villkor, under Indika frihamnar

måtte kunna inom riket inrättas. Då det emellertid af ingen

kunde becviflas, att icke, därest inom någon ort intresset för åvägabringande

af en frihamn skulle visa sig så lifligt, att utsikt till realiserandet

af ett dylikt företag förefunnes, statsmakterna på gjord framställning

skulle meddela de bestämmelser, som i tulltekniskt hänseende

skulle varda normerande för företaget, och tvifvel icke heller kunde

råda därom, att dessa bestämmelser i hufvudsak skulle blifva af det i

kommitténs författningsförslag angifna innehåll, ehuru i detaljerna vissa

afvikelser, särskildt med hänsyn till olika lokala förhållanden, antagligen

komme att äga ruin, vore det enligt departementschefens åsikt

svårt att inse, att den ovisshet, som sålunda måste komma att råda

rörande vissa tulltekniska detaljer i frihamns]agstiftningen, skulle vara

af den betydelse, att den skulle förmå lägga hinder i vägen för realiserandet

af ett eljest lifskraftigt frihamnsprojekt. Väl fattade departementschefen

däremot, att då, såsom kommittén framhållit och ostridigt

syntes vara, en bestämd förutsättning för möjligheten att åstadkomma

frihamnar vore statens medverkan under formen dels af lättnader i de

å sjöfarten hvilande utgifter, dels af aflöning åt erforderlig tullpersonal,

dels af lån eller statsbidrag för frihamnars anläggning, det skulle vara

af väsentlig vikt för kommun eller bolag, som ville anlägga frihamn,

att erhålla kännedom om de förmåner, som det allmänna ville bevilja

för ändamålet. Men ehuru han antoge, att staten skulle i förekommande

fall befinnas villig att ikläda sig vissa uppoffringar för befrämjande af

s. 30 Kontrollera mot PDF

Riksdagen

år 1900.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

ett företag af den allmännyttiga art som en frihamnsanläggning, kunde

det ju uppenbarligen icke ifrågakomma, att staten skulle på förband

genom allmängiltiga bestämmelser binda sig vid kostnader till obestämda

belopp.

Då departementschefen icke kunde föreställa sig, att uppkomsten

af frihamnar i vårt land skulle i nämnvärd mån befordras genom utfärdandet

af en allmän författning i ämnet, hvilken författning tilläfventyrs

komine att alldeles sakna tillämpning och säkerligen måste t

vidkännas åtskilliga förändringar och tillägg, för den händelse fråga

om dess tillämpning uppkomme, ansåge departementschefen, på sätt

redan erinrats, utfärdandet af en sådan ur lagstiftningssynpunkt oegentligt

och äfven i öfrigt olämpligt. Riktigast vore utan tvifvel att framgå

på sätt i Danmark ägt rum eller att, där fråga uppkomme om anläggning

af en frihamn å någon ort. på framställning af vederbörande

kommun eller bolag statsmakterna, hvilka då kunde fatta sitt beslut

med full kännedom om alla på frågan inverkande omständigheter,

meddela de erforderliga bestämmelserna rörande frihamn sanläggningen.

För visso komme en i sådant afseende gjord framställning att kunna

påräkna allt tillmötesgående.

Departementschefen ansåge sig därför sakna skäl att tillstyrka

Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärd för åvägabringande af allmän författning

rörande frihamn.

I nådig proposition förberörda den 15 december 1899 (n:o 2)

föreslog Kungl. Maj:t 1900 års Riksdag att dels antaga förut omförmäkla

inom finansdepartementet utarbetade förslag till förordning om

frilager, dels ock besluta, att vissa varor, vid hvilkas förtullning, enligt

gällande tulltaxa, afdrag i vikten ej gjordes för omslag af i tulltaxan

angifna slag, skulle, då desamma vid förtullning från frilager uppvägdes

oemballerade eller endast i pappersomslag, i stället för de i tulltaxan

angifna draga särskilda förhöjda tullsatser.

Bevillningsutskottet uttalade sig i sitt med anledning af denna

proposition afgifna betänkande (n:o 30) på följande sätt:

»Genom införande af frilager i den form, förslag därom nu föreligger,

afses dels att underlätta och befordra den handel, som bär till

ändamål att inom landet afsätta utlandets produkter, dels att befrämja

reexport- och transithandel, dels och slutligen att bereda möjligheter

för industriidkare inom landet att å frilagersområdet bedrifva tillverkning

af sådana varor, vid hvilkas bearbetande eller kompletterande

utländska ämnen erfordras eller hvaraf vissa delar måste hämtas från

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 109.

utlandet, utan att för dessa utländska ämnen behöfde erläggas tull,

hvarigenom för sådan tillverkning skulle underlättas att kunna genom

export vinna afsättning af dess alster.

Hvad först beträffar importhandeln, är det tydligt, att väsentliga

fördelar skulle beredas densamma genom frilagersinstitutionen. Importören

skulle nämligen vara befriad från att erlägga tull för varan,

innan den från frilagret uttoges; han skulle äga å frilagret fritt förfoga

öfver godset, ompacka det i andra emballage eller helt och hållet

befria det från sådant samt sortera, dela och bearbeta detsamma efter

godtfinnande; han skulle kunna å frilagret upplägga och för allmänheten

förevisa stora sortiment af utländska varor, hvarigenom dessas

afsättning inom landet skulle betydligt underlättas, och slutligen skulle

han vinna den afsevärda fördelen, att hans risk minskades, i det att han,

i händelse en vara icke kunde säljas till den myckenhet, som införts,

kunde återinföra varan utan afsevärdt större kostnad än returfrakten.

Detta gäller icke endast partihandeln med manufaktur- och lyxvaror,

utan äfven åtskilliga andra varuslag. Nämnda fördelar torde dock ej

komma handeln i dess helhet till godo och skulle i andra afseenden

medföra högst skadliga verkningar. Det ligger i sakens natur, att,

om de med frilagersinstitutionen afsedda fördelarna skola vinnas, denna

institution kommer till användning endast för affärer i stor skala och

således, med undantag för ett eller annat fall, varder inrättad allenast

på några få större platser inom landet, och äfven å dessa platser

skulle frilager sannolikt komma att användas endast af kapitalstarka

affärsmän. I förhållande till dessa komme därför de affärsmän, som

drifva mindre partihandel, i en alltför ogynnsam ställning genom ökad

svårighet att bestå i konkurrensen med de sålunda gynnade större

affärsmännen. För minuthandeln skulle i detta hänseende beredas

ännu större svårigheter. Enligt förslagets 16 § får väl inom frilagret

ej idkas försäljning af varor från bod eller annat upplagsställe, där

varorna finnas upplagda eller där prof därå förevisas, genom hvilket

stadgande naturligtvis afsetts att förhindra, att de handelsidkare, som

begagna sig af frilager, skulle genom lättheten att å frilagret afsätta

sina varor till billigare pris komma i en alltför gynnsam ställning

gent emot andra handelsidkare. Äfven af dem, som äro lifligt intresserade

för frilagersinstitutionen, har medgifvits, att ett sådant förbud

måste förefinnas. Tydligt är dock, att ett dylikt förbud icke kan

göras effektivt, utan lätteligen kan kringgås, därest rättighet medgifves

att från frilager uttaga varor till inhemsk förbrukning. Äfven

om upptagande af order å själfva frilagret kan förhindras, kan en för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts 1Säd. Proposition N:o 109.

säljning i allt fall äga rum till och med i de minsta kvantiteter, i det att

den, som å frilagret utvalt någon vara bland ett därstädes upplagdt

sortiment, sedermera kan hos varuägaren eller dennes agent rekvirera

den önskade varan, hvarefter denna från frilagret uttages och förtullas

samt tillställes kunden. Ej heller kan ett eventuellt förbud för andra

än frilagershafvaren eller dennes biträde att besöka frilagret i detta

afseende göra till fyllest, enär ett sådant förbud icke behöfde föranleda

till annat, än att proflager å varorna hölles tillgängligt för allmänheten

å något kontor utom frilagret i stället för inom detsamma. Dylika

förfaranden kunna tydligen icke förhindras, och verkningarna häraf

blifva i hufvudsak desamma som om detaljhandel å frilagret ägt rum.

Det lägre pris, hvartill utländska varor från frilager skulle kunna försäljas.

skulle verka tryckande å såväl den inhemska detaljhandeln som

industrien inom landet, och det tullskydd, som blifvit industrien beredt,

skulle i väsentlig mån förlora sin verkan. Det vore i själfva verket att

flytta den utländska konkurrensen in på lifvet, att för utländska köpmän

och industriidkare — hvilka väl ej skulle äga rätt att själfva här i

landet inrätta frilager, men lätteligen kunde härstädes för vinnande af

dylik förmån anlita svenska undersåtar såsom ställföreträdare — bereda

tillfälle att för utländska varor vinna afsättning på förmånligaste villkor

inom vårt land, hvars industri i följd af naturliga förhållanden icke

kan utan tillbörligt skydd bestå i konkurrensen med de stora industriländernas.

Denna omständighet har såväl i kommitténs som i Ivungl.

Maj:ts förslag beaktats i fråga om jordbruksnäringen, i det att förbud

meddelats mot att å frilager intaga spannmål. Ett medgifvande att

anlita frilagren därför skulle, enligt hvad kommittén yttrat, kunna

minska afsättningstillfällena för den svenska spannmålen och nedtrycka

prisen därå för våra jordbrukare äfvensom under vissa förhållanden

bereda tillfälle till för statsverket förlustbringande spekulationsaffärer.

Det synes emellertid svårt att inse, hvari skillnaden skulle bestå mellan,

å ena sidan, den fara för jordbruksnäringen, som sålunda medgifvits

förefinnas, i händelse spannmål finge å frilager intagas, och, å andra

sidan, den nedtryckning af priset, som skulle tillskyndas svensk industri

därigenom, att utländska industrialster på enahanda sätt finge intagas

å frilager samt därifrån vid behof föras ut i den svenska marknaden

och täfla med de svenska tillverkningarna. Det är påtagligt, att, om

frilagersinstitutionen i den föreslagna utsträckningen skulle införas,

detta skulle lända den svenska industrien till ej obetydlig skada; men

hvarje åtgärd, som försvagar vår industri, återverkar menligt på det

svenska jordbruket. Detta har nämligen genom industriens uppblomst
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 101).

ring inom landet och den däraf föranledda ökade inhemska konsumtionen

erhållit ökad och förmånligare afsättning af sina alster, och i samma

män som industrien hämmas i sin utveckling, måste därför jordbruksnäringen

inom landet lida genom minskad afsättning och genom lägre

pris å dess alster. Slutligen må ej heller lämnas oanmärkt, att den

skadliga verkan på vår industri, som inrättande af frilager sålunda

medför, måste framkalla anspråk på ökadt skydd för densamma och

således väcka till lif förnyade tullstrider.

Till förekommande af det missförhållandet, att importörer skulle

begagna sig af frilagersrätten för att genom borttagande eller utbytande

å frilagret af de utländska emballagen till sådana varor, å hvilka* tullen

beräknas efter bruttovikt, undandraga sig större eller mindre del af

den för dylika varor fastställda tullen och därigenom bereda sig oberättigade

fördelar, har kommittén ifrågasatt borttagandet vid vissa

rubriker i tulltaxan af nu gällande föreskrift, att vid varans förtullning

afdrag ej må äga rum för vikt af omslag, askar, inlägg med mera, samt

en motsvarande höjning i tullsatserna, och har packhusinspektionen i

Stockholm på uppdrag af kommittén utarbetat en promemoria angående

de förhöjningar i tullsatserna, som i sådant fall skulle erfordras för

att förekomma minskning i tullinkomsterna, hvilken promemoria finnes

bifogad kommitténs betänkande. Kungl. Maj:t har emellertid i

enlighet med kommerskollegii och generaltullstyrelsens hemställan i

stället föreslagit, att vid förtullning från frilager af vissa varor, som

nu förtullas efter bruttovikt, dessa skola, då de uppvägas oemballerade

eller endast i pappersomslag, beläggas med tilläggstull. Ehuru

packhusinspektionens omförmälda promemoria upptager icke mindre

än 80 varuslag, för hvilka eu tullförhöjning under angifna förutsättning

borde stadgas, hafva emellertid i Kungl. Maj:ts förslag upptagits

allenast 30 varuslag. Detta beror, enligt hvad chefen för

finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t yttrat,

i väsentlig mån därpå, att ett icke ringa antal artiklar, hvilka enligt

tulltaxan förtullas efter bruttovikt, redan nu i regel införas utan eller

med endast helt lätt emballage, hvarför särskild anledning att ålägga

dem tilläggsafgift vid införsel öfver frilager icke förefunnes. Det är

dock enligt utskottets åsikt att befara, att vid införsel öfver frilager

af åtminstone en del af de i Kungl. Maj:ts förslag ej upptagna artiklarna

ett sådant oberättigadt tillvägagående, hvarom nu är fråga, skulle

kunna äga rum till förlust för statsverket och till förminskande af det

skydd, som med tullarna varit afsedt att bereda inhemsk industri. Att

så skulle kunna ske, synes ock chefen för finansdepartementet hafva

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 80 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

befarat, livilket framgår af lians yttrande, att, om det skulle visa sig,

att vid införsel öfver frilager af en eller annan artikel, för hvilken

tilläggstull icke blifvit satt, missbruk framdeles skulle yppa sig, rättelse

kunde ske genom ökning af antalet artiklar, för bvilka tilläggstull skall

utgöras. Innan sådana rättelser hinna verkställas, kunna emellertid

skadliga verkningar inträda, kvilket, likasom ock utsikten att hafva

dylika frågor ständigt på dagordningen, är ägnadt att väcka ej ringa

betänklighet.»

Sedan utskottet, som för vinnande af öfversikt angående införseln

till Sverige af de artiklar, för hvilka Kungl. Maj:t föreslagit

tilläggstull vid förtullning från frilager, låtit utarbeta en vid utskottets

betänkande fogad tabell, härutinnan hänvisat till nämnda tabell, fortsätter

utskottet:

Ȁfven om frilagersinstitutionen i den form, hvarom nu talats,

skulle medföra „ fördelar för vissa affärsmän, så äro likväl de olägenheter,

som, enligt hvad ofvan framhållits, skulle af samma institution

blifva en följd, af så afsevärd betydelse, att utskottet icke kan tillstyrka

inrättande af frilager med rättighet att därifrån införa varor till inhemsk

förbrukning, helst som importen under de senaste åren varit i ständigt

stigande och således icke synes vara i behof af ytterligare lättnader.

Utskottet öfvergår härefter att yttra sig om den del af frågan,

som rör frilagersinstitutionen, såvidt den afser att befrämja export af

sådana varor af inhemsk tillverkning, i hvilka ingå jämväl ämnen af

utländskt ursprung. I sådant afseende har framhållits, att det vid

fabrikationen af vissa varor skulle vara af stor betydelse att kunna

å frilagret använda utländska ämnen, utan att tull för desamma

behöfde erläggas. Härigenom skulle svenska fabrikanter sättas i stånd

att kunna med hopp om framgång uppträda på den utländska marknaden.

Detta skulle i synnerhet gälla om åtskilliga industrigrenar,

för hvilka vårt land kunde erbjuda goda förutsättningar, men hvilka

hittills icke varit i stånd att upptaga täflan med utlandet, till följd

däraf att för fabrikatens fullbordande erfordras ämnen, hvilka måste

införas från utlandet, antingen emedan de här icke tillverkas eller

emedan de här betinga ett högre pris än i utlandet. Då för dessa

utländska ämnen tull måste erläggas, blifver naturligtvis priset på de

färdiga varorna högre, än fallet vore, om de utländska ämnena kunde

tullfritt införas å frilagret och där användas för tillverkningen af de

färdiga fabrikaten. Det har också af dem, som verka för införande af

frilagersinstitutionen, framhållits, att denna institution skulle hafva sin

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 109. 35

största betydelse just för eu sådan fabrikation af varor, afsedda för

export.

Hvad slutligen angår reexport- och transitliandeln, har äfven i

detta hänseende framhållits, att frilagersinstitutionen skulle medföra

lättnader. Några olägenheter vare sig för inhemska näringar eller för

statsverket af en för sådan handel afsedd frilagersinstitution synas

icke kunna uppkomma.

Utskottet, som enligt hvad ofvan sagts, icke kunnat förorda inrättande

af frilager i‘ den af Kungl. Maj:t föreslagna omfattning, har

dock, då utskottet anser hvarje förslag i syfte att bereda svensk industri

och handel verkliga fördelar vara förtjänt af beaktande, icke velat ställa

sig afvisande mot inrättande af frilager såväl för reexport- och transithandel

som för bedrifvandet af tillverkning uteslutande för export.

Då utskottet sålunda ansett sig icke kunna i hufvudsak biträda den

kungl. propositionen, har utskottet naturligtvis icke ägt anledning att

ingå i någon detaljgranskning vare sig af det framlagda förslaget till

förordning om frilager eller huruvida de af Kungl. Maj:t föreslagna

tilläggstullarne äro tillräckligt höga för att motsvara sitt ändamål.

Den uppfattning om föreliggande fråga och sättet för dess lösning,

som utskottet uttalat, påkallar emellertid en fullständig och noggrann

utredning samt affattande af ett författningsförslag, grundadt på de

förutsättningar, som här ofvan angifvits; och utskottet hemställer fördenskull,

att Riksdagen måtte, med förklarande att den kungl. propositionen

icke kunnat vinna Riksdagens godkännande, i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, om och

under hvilka villkor en frilagersinstitution, afsedd uteslutande för reexportoch

transithandel samt bedrifvande af tillverkning för export, lämpligen

skulle kunna, utan uppoffringar för statsverket, här i landet inrättas,

samt därefter till Riksdagen inkomma med de förslag till lagstiftningsåtgärder,

hvartill utredningen kan gifva anledning.»

Bevillningsutskottets ifrågavarande uttalande åtföljdes emellertid

af flera reservationer, i hvilka bland annat af åtta utskottsledamöter

yrkades bifall till hvad af Kungl. Maj:t föreslagits.

Inom Riksdagen erhöll frågan den utgång, att, sedan Andra

Kammaren först återremitterat ärendet till utskottet för åvägabringande

af viss ändring i affattningen af utskottets hemställan, så afslog Första

Kammaren med 87 röster mot 44 såväl Kungl. Maj:ts proposition som

utskottets hemställan, hvarefter Andra Kammaren utan votering biföll

Kungl. Maj:ts framställning. Frågan om frilagersinstitutionens införande

i vårt land var sålunda för denna gång fallen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G

Framställningar

om

återupptagande

af

frågan om

frihamn och

frilager.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Det dröjde dock ej länge, förr än yrkanden på frihamns- och frilagersfrågans

återupptagande framställdes från olika håll. Den af Kungl. Maj:t

den 1 juli 1898 förordnade handels- och sjöfartskommitté hemställde

sålunda i underdånigt betänkande af den 12 december 1900, det täcktes

Kungl. Maj:t ej mindre till förnyad pröfning förelägga Riksdagen det för

samma års Riksdag framlagda förslag till förordning om frilager än äfven

taga under förnyad pröfning frågan om vidtagande af åtgärder för

frihamnsinsti tu tionens införande i vårt land. Och vidare inkommo till

Kungl. Maj:t särskilda framställningar dels från olika korporationer,

representerande landets näringsidkare, och hvilka yrkade på frilagersfrågans

snara upptagande till förnyad behandling, och dels från vissa

städers kommunalrepresentationer, hvilka hemställde om åtgärder för

åvägabringande af lagstiftning angående frihamnsinstitutionen.

Berörda framställningar i frilagersfrågan, hvilka inkommo mot

slutet af år 1902 och vid början af år 1903, hafva utgått dels från

den hela landet omfattande korporationen Sveriges allmänna handelsförening,

och dels från följande lokala sammanslutningar af näringslifvets

målsmän, nämligen Stockholms köpmannaförenings handelskammare,

Handelsföreningens i Göteborg fullmäktige, Karlskrona handelsförening

samt köpmannaföreningarna i Malmö, Gäfle och Sundsvall.

Allmänna handelsföreningen, hvilken genom sitt förvaltningsutskott

föranstaltat om en undersökning angående uppfattningen i denna fråga

bland näringsidkare i olika delar af landet, har, med öfverlämnande

af de svar, som ingått på de i detta afseende utsända frågeformulären,

i sin framställning sammanfattat innehållet af dessa svar på följande

sätt: »Svaren förete visserligen en del olikheter i detaljerna, såsom i

fråga om kostnaderna, i fråga om kompetensvillkoren samt i fråga om

de lämpligaste platserna för inrättande af frilagersområden m. m., men

med få undantag uttalas i dem önskvärdheten af frilagersinstitutionens

snara införande; och särskildt att märka är, att de tillstyrkande svaren

synas vara gifna oberoende utaf de svarandes ställning och åskådningar

i tullpolitiskt hänseende. Bland representanterna för vårt näringslif

synes den hardt när enstämmiga opinionen hafva arbetat sig fram, att

vårt land för att kunna bestå i konkurrensen på världsmarknaden inom

sådana industrigrenar, där landets naturliga förutsättningar i afseende

på råämnen och tillverkningsresurser i öfrig! eljest gorå det berättigad!

till en plats, måste, följande sina södra grannländers, Danmarks och

Tysklands exempel, stärka sin position genom att bereda möjlighet till

inrättande af frilager.»

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kumjl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 109.

Handelskammaren i Stockholm har särskilt framhållit, hurusom

den konkurrens, hvilken från frilagersinrättningar i Danmark och Tyskland

bedrefves på områden, som borde vara naturliga afsättningsfält

för vårt lands näringar, gjorde det till en bjudande nödvändighet att

söka stärka våra näringsidkares ställning. Handelsföreningens i Göteborg

fullmäktige hafva påpekat den erfarenhet, man därstädes haft

tillfälle att på närmare håll göra angående de fördelar, som genom

frilager beredas handelns och sjöfartens idkare i Danmark, och därjämte

särskildt framhållit den omständigheten, att detta lands handel,

i synnerhet efter tillkomsten af frihamnen i Köpenhamn, gjort allt

större landvinningar inom Sverige, äfvensom att i vårt land idkarna

af dessa näringar förvisso i saknaden af motsvarande anstalter erfore en

af de största svårigheterna för en lycklig konkurrens med grannländerna.

I enahanda riktning hafva äfven de öfriga petitionärerna uttalat sig.

Köpmannaföreningen i Malmö har därjämte framhållit, att genom möjligheten

att på svenskt frilagersområde bearbeta inhemskt och utländskt

gods vår industri skulle sättas i tillfälle att frambringa för världsmarknaden

afpassade varor och att sålunda skapa en betydlig svensk

export till gagn äfven för vår utrikes handel och de näringar, som

därmed ägde samband.

Sedan dåvarande chefen för finansdepartementet den 29 oktober

1902 på nådigste befallning anmodat kommerskollegium och generaltullstyrelsen

att skyndsamt inkomma med gemensamt underdånigt yttrande,

huruvida ändringar i eller tillägg till de af Kungl. Maj:t vid

1900 års Riksdag föreslagna särskilda tullsatser vid införsel öfver frilager

af vissa varor, hvilka enligt då gällande tulltaxa förtullades efter

bruttovikt, vore af behofvet påkallade, hafva ämbetsverken den 12

november 1902 gemensamt afgifvit underdånigt utlåtande, däri ämbetsverken

dels redogjort för de synpunkter, som varit bestämmande vid

uppgörande af det vid 1900 års Riksdag framlagda förslaget, dels ock

såsom sin mening uttalat, att sedan den tid, då ämbetsverkens underdåniga

utlåtande af den 4 november 1899 afgafs, icke, vare sig i följd

af vidtagna ändringar i tulltaxan eller af annan anledning, några förhållanden

inträdt, som syntes böra påkalla dylika ändringar eller tillägg.

Hvad därefter beträffar frågan om lagstiftning angående frihamnsanläggningar

i vårt land, äro att märka de framställningar, som i

detta afseende efter aflåtandet till 1900 års Riksdag af proposition i

frilagersfrågan utgått från de kommunala myndigheterna i Göteborg

och Malmö. I båda dessa samhällen har frågan om anordnande af

frihamn sedan lång tid tillbaka stått på dagordningen i sammanhang

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

med planer till genomgripande förändringar af hamnanläggningarna

därstädes. I Göteborg har frågan numera fortskridit så långt, att, efter

det under åren 1903 och 1904 omfattande utredningar ägt rum, stadsfullmäktige

den 8 december 1904 dels uppdragit åt en för behandling af

frågan angående utvidgning och förbättring af stadens hamn tillsatt beredning

att till stadsfullmäktige inkomma med förslag till plats för blifvande

frihamnsanläggning i Göteborg, dels ock bland annat — under förutsättning

att ett bolag bildades med bolagsordning i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med upprättadt förslag och att detta bolag anmälde

sig önska ingå aftal med staden, i allt hufvudsakligt grundadt på

jämväl utarbetadt förslag — förklarat sig villiga att med dylikt bolag

förhandla om de närmare villkor, på hvilka staden kunde befinnas

benägen att med bolaget medverka för åstadkommande af en frihamnsanläggning

i Göteborg. Ett sådant bolag har ock år 1905 bildats

under namn af »Aktiebolaget Göteborgs frihamn» med ändamål att,

efter aftal med Göteborgs stad, utrusta och drifva frihamn därstädes i

öfverensstämmelse med de allmänna författningar eller särskilda föreskrifter,

som för en dylik hamns anläggning och drift kunde blifva i

vederbörlig ordning utfärdade. I styrelsen för detta bolag, hvars aktiekapital

bestämts att utgöra lägst 1,000,000 och högst 3,000,000 kronor,

hafva stadsfullmäktige den 3 maj 1906 utsett två ledamöter och en

suppleant.

Vidare hafva mellan delegerade för bolaget och för drätselkammaren

förts underhandlingar, hvilka utmynnat i en af delegerade till drätselkammaren

den 9 maj 1905 aflåten skrifvelse, däri delegerade uttalat,

bland annat, att den första förutsättningen för den föreslagna frihamnens

tillkomst enligt sakens natur måste vara, att den lagstiftning, som i

sådant afseende vore nödig och hvaraf vårt land alltjämt vore i afsaknad,

blefve i vederbörlig ordning meddelad. Då orsaken därtill, att någon

framställning till Riksdagen i frihamnsfrågan ännu icke blifvit af

Kungl. Maj:t gjord, möjligen vore att söka i den omständigheten, att

visshet ej vunnits därom, att eventuella lagbestämmelser i ämnet verkligen

skulle komma till användning, och då genom stiftandet af förenämnda

bolag och genom stadsfullmäktiges omförmälda beslut af den 8

december 1904 dylik visshet numera för Göteborgs stads vidkommande

syntes vara för handen, samt därtill komme, att staden, genom de

under år 1905 verkställda inköp af fastigheter för utvidgning och förbättring

af stadens hamn till belopp af flera millioner kronor, vore i

besittning af mark, som väl lämpade sig för en frihamnsanläggning,

så syntes tidpunkten vara inne att hos Kungl. Maj:t göra framställning

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

om vidtagande af den åtgärd, som från Kungl. Maj:ts sida vore erforderlig

för att möjliggöra tillkomsten af en frihamnsanläggning i Göteborg;

och hafva delegerade med anledning däraf hemställt, att drätselkammaren

ville föreslå stadsfullmäktige att till Kungl. Maj:t aflåta underdånig

framställning i sådant afseende.

På tillstyrkan af drätselkammaren och i öfverensstämmelse med

hvad af delegerade föreslagits hafva ock stadsfullmäktige i Göteborg

jämlikt beslut den 2 juni 1905 i underdånig skrifvelse hemställt, att

Kungl. Maj:t täcktes, så fort sig göra läte, vidtaga den åtgärd, som

kunde finnas nödig, på det att åt staden måtte beredas möjlighet att

låta anlägga och drifva eu frihamn, hvilken möjlighet för närvarande,

i saknad af nödiga föreskrifter i ämnet, ej förefunnes.

Slutligen är ock att omförmäla, hurusom, sedan den ofvannämnda

hamnberedningen inkommit med förslag till utvidgning af Göteborgs

hamn å Lundby och Tingstads vassmarker samt närliggande områden

jämte förändring af Göta älfs farled m. m., i hvilket förslag jämväl

upptagits anläggning af frihamn å viss del af det i förslaget ifrågasatta

nya hamnområdet, stadsfullmäktige i enlighet med drätselkammarens

och hamnstyrelsens tillstyrkan den 31 maj 1906 beslutat för sin del

antaga och hos Kungl. Maj:t söka fastställelse å den förändring af

Göta älfs farled samt å de strandlinjer och broförbindelser, som innefattades

i berörda förslag.

Hvad beträffar Malmö, är från frihamnsfrågans senaste skede därstädes

att omförmäla följande. Sedan genom den under år 1903 fullbordade

hamnanläggningen Malmö hamn erhållit en betydande utvidgning

beträffande såväl hamnutrymme som landområde, har handels- och

sjöfartsnämnden därstädes i december 1904 i skrifvelse till stadsfullmäktige

framhållit bland annat, att tiden syntes vara inne för att förverkliga

det önskemål, som uppställts redan vid uppgörandet af programmet för

den nya hamnläggningen, nämligen inrättandet af en frihamn i Malmö.

Med öfverlämnande af i sådant afseende åvägabragt utredning tillika

med uppgjorda alternativa förslag hemställde nämnden, att stadsfullmäktige

ville taga i öfvervägande, hvilka åtgärder kunde vara ägnade

att bringa till förverkligande planerna för en frihamn i Malmö, samt

besluta om vidtagande af de åtgärder, som för berörda syfte befunnes

lämpliga. Innan denna framställning blifvit afgjord, väcktes hos stadsfullmäktige

motion om invallning af ett område i Lommabukten för anordnande

af fabrikstomter öster om det nya hamnområdet. Sedan hamndirektionen,

som i ett sammanhang behandlat båda de förenämnda

frågorna, inkommit med yttrande och därvid tillika, under uttalande

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

40 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o j09.

att förut ifrågasatta områden för en frihamn icke kunde undvaras för

den öfriga rörelsen i hamnen, framlagt alternativa förslag till »frihamnsoch

fabrikshamnsanläggning i Malmö», beslöto stadsfullmäktige den

12 januari 1906 att för utredning af de båda föreliggande frågorna

tillsätta en kommitté, hvilken jämväl fick i uppdrag att utreda väckt

fråga om ändrad inledning till staden af enskilda järnvägar. Som

emellertid äfven andra järnvägsfrågor förelågo till behandling, beslöto

stadsfullmäktige den 9 därpå följande februari, med upphäfvande af sitt

nyssnämnda beslut, att tillsätta två kommittéer, en för behandling af

frågorna om frihamn och om invallning af visst område i Lommabukten

och en för behandling af järnvägsfrågorna; och hafva stadsfullmäktige

sedermera den 1 juni samma år anvisat medel till bestridande af kostnaderna

för de båda sålunda beslutade kommittéernas arbeten. Med stöd

af stadsfullmäktiges vid sammanträde den 20 sistlidne november fattade

beslut har nu den för frihamnsfrågans behandling tillsatta kommittén

— då det såväl för upprättande af definitivt förslag till frihamn eller

frilagersinrättning i Malmö som ock för afgörande af frågan, huruvida

driften af en sådan inrättning borde öfvertagas af kommunen eller af

ett för ändamålet bildadt bolag, vore af vikt att veta, under hvilka

former och på hvilka villkor från det allmännas sida frihamn eller

frilager kunde komma till stånd — i underdånighet hemställt om vidtagande

af sådan åtgärd, som kunde finnas nödig, på det att åt Malmö

stad måtte beredas möjlighet att låta anlägga och drifva frihamn eller

frilager.

Då jag är öfvertygad om frihamns- och frilagersinstitutionernas

stora betydelse för utvecklingen af handel, sjöfart och industri, har

jag funnit en ytterligare anledning att nu återupptaga frågan om

dessa institutioners införande i vårt land uti de åtgärder, som, enligt

hvad här förut omförmälts, inom Göteborg och Malmö vidtagits i syfte

att å hvardera orten åstadkomma frihamnsanläggning, därest sådan varder

af lagstiftningen medgifven. Med hänsyn till det nära samband, som

äger rum mellan de båda institutionerna, har jag ansett, att frågan om

frihamns inrättande ej borde underställas statsmakternas pröfning, utan

att i sammanhang därmed jämväl frilagersfrågan toges under förnyadt

öfvervägande. Jag har fördenskull låtit inom finansdepartementet utarbeta

förslag till särskilda förordningar angående frihamn och angående

frilager, hufvudsakligen grundade på motsvarande delar af de förslag,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

som af 1894 års kommitté utarbetats, äfvensom, livad angår frilager,

på det vid 1900 års Riksdag framlagda förslaget till förordning om

frilager.

De väsentligaste olikheterna mellan de sålunda utarbetade och de

förut framlagda författningsförslagen äro följande.

Hvad först angår formen för en eventuell lagstiftning angående

frihamn, har man haft att öfverväga, huruvida, såsom af 1894 års

kommitté blifvit föreslaget, en för frihamnar i allmänhet gällande författning

borde utfärdas eller i stället bestämmelser för hvarje särskild!

fall meddelas, lämpade efter den ifrågakomna platsens läge och lokala

förhållanden. Om än särskilda omständigheter annorstädes må hafva

föranledt till användande af den senare utvägen, torde förhållandena

i vårt land knappast vara sådana, att tillräcklig anledning därtill förefinnes

äfven här. De platser, å Indika frihamnsanläggningar hos oss

kunna komma i fråga, synas nämligen icke förete så väsentliga olikheter,

att icke de allmänna grunderna för anläggande af frihamn utan

olägenhet kunna i en och samma författning sammanföras; och har

vid sådant förhållande lagstiftningen om frihamnsanläggning i Sverige

ansetts lämpligen böra anordnas sålunda, att dels i en allmän författning,

hvilken gifvetvis bör föreläggas Riksdagen, införas de för

frihamnsanläggningar i allmänhet konstitutiva bestämmelser, dels ock,

sedan sig visat, att frihamn å viss plats kommer att inrättas, särskilda

i administrativ väg fastställda föreskrifter meddelas rörande den ifrågavarande

frihamnens drift och trafiken därstädes. Genom ett dylikt

förfarande vinnes äfven den fördelen, att sistnämnda föreskrifter, hvilka

komma att beröra åtskilliga mera tulltekniska detaljer, lättare än eljest

kunna jämkas efter förefallande behof.

I öfverensstämmelse med det förfaringssätt, som sålunda tillämpats

beträffande frihamnsförordningen, hafva äfven i förslaget till förordning

om frilager sådana stadgande!! uteslutits, hvilka, såsom afseende hufvudsakligen

tulltekniska detaljer af frilagersrörelsens ordnande, synts vara

af rent administrativ natur.

Hvad därefter beträffar själfva innehållet i de nya förslagen, har

med anledning, bland annat, af anmärkning, som framkommit vid frilagersfrågans

behandling vid 1900 års Riksdag, föreslagits att icke blott

frihamn utan äfven frilager städse borde afses för allmänt bruk. Om

tullfrihet beviljas för ett inom landet beläget område, torde nämligen

en sådan förmån böra tjäna ett allmännyttigt syfte men icke utnyttjas

endast för en eller annan större näringsidkares räkning.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Ang. bruttoförtullade

varors behandling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Det af 1900 års bevillningsutskott uppgjorda förslaget att begränsa

verksamheten å frilager till att gälla endast export blek såsom redan

omförmälts, icke af Riksdagen bifallet, Att nu återupptaga en dylik

begränsning, hvilken skulle i högst väsentlig grad reducera nyttan åt

den nya institutionen, har så mycket mindre ansetts lämpligt, som

beträffande frihamn en bestämmelse af detta slag icke lärer kunna

ifrågakomma och de båda institutionerna synas böra anordnas i största

möjliga öfverensstämmelse med hvarandra.

Vidare hafva omständigheterna synts kräfva en annan lösning

än den förut föreslagna af frågan om bruttoförtullade varors behandling

vid införsel öfver frihamn eller frilager. Med afseende särskildt å

den betydelse för hela vårt tullsystem, som under ärendets föregående

behandling tillerkänts denna fråga, torde det tillåtas mig att här något

utförligare redogöra för detta ämne.

En bland de viktigaste af de anmärkningar, som framställts mot

frihamns- och frilagersinstitutionernas införande i vårt land, har vant

den att de vid åtskilliga rubriker i tulltaxan meddelade föreskrifter

om'' emballagets inberäknande i varans vikt skulle förlora en stor del

af sin betydelse, därest importörer af dylika varor bereddes tillfälle att

i svensk frihamn eller på svenskt frilager befria varorna från det mera

tyngande emballage, hvari de transporterats från utlandet, och att därefter

införtulla varorna direkt från friområdet antingen i lättare omslag

eller ock alldeles utan emballage. Då tullsatserna för de ifrågavarande

artiklarna vore bestämda med hänsyn därtill, att vanligen förekommande

emballage borde vid förtullningen inberäknas i varornas

vikt, skulle nämligen ett dylikt förfarande både innebära ett obehörigt

o-vnnande af de importörer, som hade tillfälle att begagna sig af frihamn

eller frilager, och därjämte leda till en nedsättning i de stadgade

tullafgifterna, hvarigenom dessas verkningar komme att förringas både

i afseende å statsverkets inkomster och med hänsyn till det skydd, som

man velat genom dem bereda den inhemska industrien. Man har till

och med sökt göra gällande, att, då hos oss grunden för tullsatsernas

bestämmande hvilade på varornas bruttoförtullning, frilagersmstitutionen

stode i motsats till hela vårt nuvarande tullsystem, och att denna institution

sålunda läte sig införa endast där tullsystemet vore baseradt

på nettoförtullning.

Med afseende å nyssberörda anmärkning mot de nya institutionerna

har 1894 års kommitté ifrågasatt bruttoförtullningens afskaffande

och i samband därmed en motsvarande förhöjning af tullsatserna for

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kanyl. Maj.ts Kålt. Proposition N:o 109.

alla de rubriker i tulltaxan, där sådan förtullning för närvarande vore

stadgad. Kommittén liar emellertid ej ansett sig böra afgifva detaljeradt

förslag i ämnet, utan inskränkt sig till att hänvisa till en, på kommitténs

begäran, af packhusinspektionen i Stockholm den 14 juni 1895

afgifven promemoria öfver de förändringar i dä gällande tulltaxa, som

skulle föranledas af hvad kommittén sålunda ifrågasatt.

Enligt denna promemoria borde, under förutsättning att bruttoförtullningen

skulle upphäfvas och för att ej någon minskning i tullinkomsterna

måtte därigenom uppstå, tullsatserna under 80 olika rubriker

i tulltaxan ökas med växlande belopp, beroende på den proportion,

i hvilken vanligen förekommande emballage inginge i varornas

bruttovikt. Hvad angår öfriga bruttoförtullade varor, borde enligt promemorian

bruttoförtullningen fortfarande bibehållas för åtskilliga varor,

hvilkas emballage ej kunde antagas skola undergå förändring på ett

frilager, medan däremot för andra bruttoförtullningens upphäfvande ansågs

ej böra medföra någon tullförhöjning, emedan dessa varor i allmänhet

inkomme antingen oemballerade eller endast i pappersomslag.

I sitt den 30 maj 1896 afgifna gemensamma utlåtande öfver frilagers-

och frihamnskommitténs förslag hafva kommerskollegium och

generaltullstyrelsen, på sätt redan anförts, i förevarande afseende uttalat

bland annat, att, då föreskrifterna om bruttoförtullning hufvudsakligen

tillkommit i syfte att underlätta tullbehandlingen af de ifrågavarande

artiklarna och att åstadkomma enhet däri, ämbetsverken visserligen

icke kunde undgå att finna ganska störa betänkligheter möta mot

införande för ifrågavarande artiklar af nettoförtullning efter förhöjda

tullsatser, men att dessa betänkligheter dock icke syntes böra tillmätas

den betydelse, att på grund af dem frilagersinstitutionen borde tillbakavisas.

Något förslag i ämnet blef emellertid icke af ämbetsverken

framlagdt förr än i sammanhang med afgifvande af förut omnämnda

underdåniga utlåtande af den 4 november 1899 öfver ett af åtskilliga

köpmän och industriidkare i Stockholm väckt förslag om införande af

särskild tilläggstull vid import från frilager af sådana varor, för hvilka

bruttoförtullning vore stadgad.

I sistberörda utlåtande hafva ämbetsverken, med biträdande af

hvad sålunda ifrågasatts, afgifvit förslag till tilläggstullar för vissa

varuslag, att utgå, när varorna vid förtullning från frilager uppvägdes

oemballerade eller endast i pappersomslag. I andra fall däremot skulle

de ifrågavarande artiklarna icke draga högre tull, än som i den allmänna

tulltaxan föreskrefves. Vid afgörande af hvilka varor, som

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1G9.

borde drabbas af nämnda tilläggstull, både ämbetsverken tillämpat

den af packkusinspektionen i Stockholm uti afgifvet yttrande uttalade

åsikt, att tilläggsafgifterna borde »inskränkas till de artiklar, beträffande

hvilka, med hänsyn till beskaffenhet, tullafgift, betydenhet i import

och brukligt förpackningssätt, det i och för tullbehandlingen kunde

antagas ifrågakomma och vara med någon egentlig vinst förenadt att

på frilagret borttaga eller förändra emballaget». Erfarenheten hade därjämte

visat, att de varor, som vore underkastade bruttoförtullning, allt

mera infördes i möjligast lätta förpackning eller i sådant emballage,

som ej skulle inberäknas i vikten. Till följd däraf hade föreskriften

om bruttoförtullning betydelse hufvudsakligast för varor af mera ömtålig

beskaffenhet, för hvilka ett skyddande emballage kring de särskilda

artiklarna befunnes nödvändigt vid längre transporter. Vid

andra varor, som åtminstone i handelsrörelsen infördes inlagda antingen

endast i papper eller i sådana emballage, för hvilka afdrag i vikten

medgåfves, syntes däremot afseende i allmänhet icke behöfva fästas, då

fråga uppstått att genom tilläggsafgift vid förtullning från frilager

förekomma eventuella missbruk genom borttagande eller utbytande å

frilagret af de utländska emballagen. Med tillämpning af omförmälda

synpunkter hade ämbetsverken funnit sig kunna inskränka de artiklar,

för hvilka tilläggstull skulle utgöras vid förtullning från frilager, till

följande 30 tulltaxerubriker, för hvilka vid nettoförtullning från frilager

borde tillämpas härefter angifna tullsatser, innebärande en förhöjning i

eljest gällande tullsatser med följande procent:

Album eller delar däraf

1 kg.

Tilla

Kr.

.ggstull:

2: 2 5

Förhöjning

procent af

eljest gäll.

tullsats:

12-5

Askar och dosor: af sammansatta eller,

såsom arbetade, ej specificerade ämnen

1 »

»

1: 20

20

Bijouterivaror, af annat ämne än guld

eller silfver, enkla eller sammansatta

1 »

2: so

25

Blommor:

naturliga, afskurna, friska eller tor- kade, ej specificerade, till prydnad

användbara, lösa eller sammanbundna

blommor

1 »

»

7: —

40

konstgjorda, af tyg, papper, halm,

fjäder eller andra dylika ämnen

1 »

22: — cirka 50

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

45

Blommor:

delar till konstgjorda blommor 1 kg.

Etuier, med eller utan tillbehör, af

sammansätta eller, såsom arbetade, ej

specificerade ämnen ........... 1 »

Galanterivaror, ej specificerade, af sammansatta

eller, såsom arbetade, ej

specificerade ämnen ............................... 1 »

Hudar och skinn: konstgjordt fjäderpälsverk

.................................... 1 »

Instrument:

optiska, därunder inbegripna kikare,

glasögon och infattade optiska glas

af alla slag; barometrar, manometrar

och termometrar ..................................... 1 »

musikaliska: accordion eller delar

däraf ............................... 1 >

Knappar, ej specificerade:

af silke, ensamt eller i förening med

annat material ................................ 1 >

af sammansatta eller, såsom arbetade,

ej specificerade ämnen, med undantag

af knappar, i hvilka silke ingår 1 »

Knifvar, rak- och penn- .......................... 1 >

Leksaker, alla slag, utan afseende å

materialet, äfvensom delar därtill ..... 1 »

Metaller och ej specificerade arbeten

däraf:

A. Bly, arbetadt, andra arbeten: förgyllda

eller försilfrade ..................... 1 »

C. Järn och stål: andra ej specificerade

och till järnvägsmateriel eller

maskiner, redskap och verktyg ej

hänförliga järn- och stålvaror: förgyllda

eller försilfrade ..................... 1 >

Tilläggstull: Förhöjning

procent af

eljest gäll.

tullsats:

Kr.

7: —

cirka 15

»

2: 50

25

»

2: so

25

9: —

50

»

2: 50

25

>

1: 20

20

2: 50

25

1: 25

25

»

3: 5 0

cirka 15

2: 50

25

1: 80

20

1: 20

20

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Tilläggstull: Förhöjning i

procent nf

eljest gäll.

tullsats:

D. Koppar och. däraf med zink, tenn

eller annan oädel metall framställda

legeringar, såsom messing, brons,

nysilfver, britanniametall m. fl., arbetad,

andra arbeten: förgyllda

eller försilfrade ...................................

H. Tenn, arbetadt, andra arbeten:

1 kg.

Kr.

1: so

20

förgyllda eller försilfrade..................

I. Zink, arbetad, andra arbeten: för-

1

»

1: 80

20

gyllda eller försilfrade.......................

Papp-, pappers- och pappersmassearbe- ten, ej specificerade: lackerade, bron-

1

>

1: 80

20

serade, förgyllda eller försilfrade ......

1

>

2: 50

25

Plymer, oarbetade .........................-............

1

»

20: —

33 Vs

arbetade..............................................

1

»

45: —

50

Portföljer: af hel- eller halfsiden..........-

1

»

5: —

25

andra slag...................................-...............

Saxar: andra slag, polerade: af mer än

1

5>

1: 50

25

15 cm. längd ..........................................

1

»

2: 50

25

af 15 cm. längd och därunder..........-

1

»

5: —

25

Solfjädrar........................................................

Ur, vägg- och studsare- i foder, äfven- som urfoder, lösa: af metall, alabaster

eller porslin ..................................-.........

lösa eller oinfattade verk till vägg- eller studsareur, äfvensom delar af

1

5: 5 0

10

1

»

1: 80

20

ur, ej specificerade ................................

1

»

1: 25

25.

Af nu omförmälda artiklar hade 24 förekommit i packhusinspektionens

förut omförmälda promemoria. Såsom nya hade af ämbetsverken

upptagits följande 6 tulltaxerubriker, nämligen: Album m. m.;

Hudar och Skinn: konstgjordt fjäderpälsverk; Instrumenter, optiska;

Knifvar, rak- och penn-; samt Saxar, andra slag, polerade, af mer än

15 cm. längd och af 15 cm. längd eller därunder.

Hvad angår de 56 taxerubriker, för hvilka, oaktadt de upptagits

i packhusinspektionens förberörda promemoria, några tilläggsafgifter

vid import öfver frilager ändock icke af ämbetsverken föreslagits, hafva

ämbetsverken uti sitt den 12 november 1902 afgifna underdåniga ut
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109. 47

låtande på följande sätt närmare utvecklat de skäl, som därvidlag varit

bestämmande.

Dessa skäl, hvilka varit olika för olika varor, hänförde sig i fråga

om ett mindre antal af berörda 56 varuslag till den omständigheten,

att importen af desamma vore mycket obetydlig, men i fråga om

flertalet till varornas tullafgift eller beskaffenhet äfvensom det för

dem gängse förpackningssätt. Af sistberörda varuslag vore nämligen

vid införseln åtskilliga nästan utan undantag förpackade

endast i pappersomslag, andra stundom endast i dylikt omslag, men

stundom i askar af papp eller bleck, samt slutligen andra vanligen

uppfästade å kartor. För de varor, hvilkas emballage i allmänhet utgjordes

endast af pappersomslag, syntes, på sätt ämbetsverken framhållit

i sitt utlåtande af den 4 november 1899, någon tilläggstull icke

behöfva ifrågasättas. Men äfven för öfriga ifrågavarande varuslag hade

ämbetsverken ansett sig sakna anledning att föreslå sådan tull. Hvad

nämligen först beträffade varor, uppfästade å kartor, syntes väl knappast

kunna antagas, att, till vinnande af tullbesparing, dessa varor skulle å

frilagret underkastas en så omständlig och tidsödande behandling, som

att lösgöras från kartorna, helst varorna nog därigenom skulle väsentligt

förlora i värde och säljbarhet. Hvad vidare anginge varor, förpackade

i askar, finge väl i allmänhet anses gälla, att uppackning af

varorna i frilagret, i ändamål att därigenom undgå tullen för askarna,

icke gärna kunde tänkas förekomma. För så vidt nämligen icke askarna

å frilagret förstördes — något som väl endast undantagsvis syntes

kunna äga rum, då ju varorna i allmänhet skulle försäljas inlagda i

askarna, hvilka ofta vore försedda med fabriksmärken, namn och andra

beteckningar, som utmärkte varornas ursprung och beskaffenhet och

fördenskull i ej oväsentlig mån underlättade desammas säljbarhet —

komme naturligen askarna, när de lösa uttoges från frilagret, att blifva

underkastade särskild tullafgift, utgörande enligt då gällande tulltaxa för

olackerade pappaskar 50 öre för kilogram och för lackerade, bronserade,

förgylda eller försilfrade dylika askar 2 kronor för kilogram samt för

askar af järnbleck 20 eller 50 öre för kilogram. Därvid skulle i många

fall, nämligen alltid, då den för askarna bestämda tullafgiften öfverstege

den tullafgift, som skulle utgå för själfva varan, följden blifva, att varan

och de lösa askarna, förtullade hvar för sig, komme att tillsammans draga

högre tullafgift, än om varan förtullats inlagd i askarna; och om tullsatserna

för askarna och för varan vore lika, blefve vinsten af uppackningen ingen.

Men äfven om tullafgiften för själfva varan öfverstege tullafgiften för

askarna, syntes dock i många fall varans egen ömtåliga beskaffenhet och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

i andra fall svårigheten att, utan att skada varans utseende, ånyo inpacka

densamma, lägga hinder i vägen för en uppackning af varan å frilagret.

Det borde slutligen icke heller förbises, att intagning af varor i frilager

alltid torde komma att blifva förenad med vissa kostnader, och att det

därför i synnerhet i fråga om varor, som icke vore föremål för någon

mera betydlig import, mången gång icke skulle löna sig att intaga

sådana varor å frilager endast för att genom varornas uppackning

därstädes inbespara något af tullafgiften.

De i packhusinspektionens promemoria upptagna 56 varuslag, för

hvilka ämbetsverken ansett tilläggstull icke vara erforderlig, kunde

uppdelas i vissa grupper, allt eftersom det ena eller andra af sålunda

anförda skäl kunde finnas tillämpligt.

På grund af den obetydliga importen och delvis äfven på grund

af varans ömtåliga art hade uteslutits följande 9 varuslag, nämligen:

Agat: arbetad; Ben: arbetadt: ej specificerade arbeten: af elfenben eller

hvalrosständer och andra slag; Bernsten: arbetad; Fyrverkeriarbeten;

Hår- och Tagelarbeten; Hängslen m. m.: af hel- eller halfsiden; Piphufvuden:

af sjöskum; samt Strängar: andra slag.

Vidare hade tilläggstull ansetts obehöflig för följande 23 varuslag,

enär desamma emballerades uteslutande eller nära nog uteslutande

endast i papper, nämligen: Alabaster: arbetad; Band: silkessammets- och

helsiden-, halfsiden- och andra slag; Färglådor; Gulddragarearbeten; Hudar

och skinn: ej hänförliga till pälsverk: beredda: andra slag; Karkasser

och karkassband; samtliga i promemorian upptagna ej specificerade

arbeten af metaller, med undantag af förgyllda eller försilfrade arbeten

af bly, järn och stål, koppar, tenn och zink, tillsammans 13 olika

varuslag; Papp-, Pappers- och Pappersmasse-arbeten, ej specificerade,

olackerade; samt Väfnader: ylle-: andra slag.

Likaledes hade uteslutits följande 12 varuslag, som vanligen förekomme

emballerade i askar af papp eller bleck, nämligen: Ben: arbetadt:

knappar; Bref kuverter och Papperspåsar; Bröd: finare småbröd; Fingerborgar

och syringar; Horn: arbetadt: knappar och andra slag; Häktor,

Hakar och Hyskor; Konfityrer; Nålar; Pärlemor: arbetad: andra slag;

Stärkelse; samt Tännlikor eller Möbelspik. Af dessa varor droge endast

två, nämligen Horn: arbetadt: andra slag, och Pärlemor: arbetad: andra

slag, högre tull än den för askarna bestämda, de öfriga samma eller

lägre tull; men nyssnämnda två artiklar vore ej föremål för någon

mera betydande import och, hvad särskildt pärlemor beträffade, syntes

denna vara höra till dem, hvilka till följd af sin ömtåligare och dyrbarare

beskaffenhet väl icke kunde antagas blifva förmål för ompack
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kutigl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 109.

ning å frilager. Knappar af ben och pärlemor, andra arbeten af pärlemor,

arbeten af horn, häktor, hakar och hyskor samt nålar förekomme

emellertid äfven uppfästade å kartor.

Slutligen hade tilläggstull icke ansetts erfordras för följande 11

varuslag, hvilka förekomme emballerade i pappersomslag eller askar

eller stundom uppfästade å kartor, nämligen: Blyertspennor; Borstbindararbeten:

af andra ämnen: med annan infattning; Böcker: med inbundet rent

eller linjeradt papper; Celluloid: arbetad: andra slag; Chokolad; Hängslen

m. in.: andra slag; Kautschuk etc.: arbetad: andra slag; Lack; Pennskaft,

m. m.; Piphufvuden: andra slag; samt Speglar och Spegellampetter.

Häraf droge följande 7 varuslag högre tull än den för allmännast förekommande

askar bestämda, nämligen: borstbindararbeten, celluloidarbeten,

hängslen, arbeten af kautschuk, pennskaft, piphufvuden och

speglar. Af dessa varor utgjorde kautschuksarbeten föremål för eu

betydande import, men den ojämförligt största delen däraf bestode af

galoscher, hvilkas emballage, för så vidt något annat sådant än ytterlåda

öfver hufvud förekomme, bestode af pappersomslag eller löst papper

mellan de olika lagren. Öfriga kautschuksarbeten, hvarom här vore

fråga, utgjordes af kammar, knappar, i trähylsa infattad kautschuk

m. m. och kunde näppeligen tänkas blifva å frilagret uppackade ur

sina askar eller löstagna från kartor. Af hängslen och därmed jämförliga

artiklar, andra slag, hade införseln tidigare varit ganska betydande,

men under de senare åren högst väsentligt nedgått. Dessa

varor förekomme emellertid förpackade ofta allenast i pappersomslag

och ej sällan i pappaskar af den beskaffenhet, att de vid införsel lösa

skulle draga en tull af 2 kronor för kilogram — således mera än

själfva varan, för hvilken tullafgiften utgjorde en krona 75 öre för kilogram

— samt vore stundom uppfästade å kartor. Då det sålunda

endast i fråga om en mindre del af dessa varor skulle vara förenadt

med vinst att å frilagret uppacka dem ur askarna, hade, med hänsyn

för öfrigt till den aftagande importen, tilläggstull för dem ansetts icke

erforderlig. I fråga om celluloidarbeten och piphufvuden, af hvilka

artiklar importen för öfrigt icke kunde anses vidare betydande, syntes

anledning icke vara att antaga, att utbyte af emballaget, då detta bestode

af askar, komme att å frilagret äga ruin. Af borstbindararbeten

förekomme hår- och klädesborstar oftast i pappersomslag, tandborstar

vanligast i askar. Importen vore för öfrigt icke synnerligen stor. Hvad

anginge speglar, infördes större sådana i lådor, hvilka icke skulle inberäknas

i vikten; de mindre förekomme i askar eller pappersomslag,

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

men syntes svårligen kunna å frilagret beröfvas ett skyddande emballage.

Beträffande slutligen pennskaft vore införseln däraf jämförelsevis obetydlig.

Af omförmälda i packbusinspektionens promemoria upptagna 56

varuslag återstode således endast ett, nämligen sparris, som inkomme i

korgar; men det syntes knappast kunna ifrågakomma att intaga denna

vara å frilager.

Slutligen hafva ämbetsverken framhållit, att, beträffande åtskilliga

af ifrågavarande artiklar, uppackning af dem ur askar eller dylikt

icke gärna kunde, utan skada för varorna, äga rum, innan desamma

skulle användas eller försäljas till konsumenterna. Så vore förhållandet

med finare småbröd, kex, cacao, konfityrer och stärkelse.

Med afseende därå att i en af bevillningsutskottet vid 1900 års

Riksdag framlagd redogörelse för importen åren 1889—1898 af de

varuslag, hvilka kunde antagas i större omfattning blifva föremål för

intagning å frilager1), förekomme — förutom åtskilliga varuslag, som

enligt gällande bestämmelser skulle förtullas efter nettovikten eller efter

värde eller stycke, och beträffande hvilka fråga om emballagets vikt

således saknade betydelse — ett flertal olika varuslag, för hvilka,

oaktadt bruttoförtullning för dem vore stadgad, tilläggstull icke af

ämbetsverken föreslagits, hafva ämbetsverken till sist, i den mån sådant

icke enligt hvad förut anförts redan skett, uppgifvit skälen, hvarför

icke heller för berörda varor tilläggstull ifrågasatts. Vissa af dessa

varor förekomme nämligen, åtminstone vid import för handelsändamål

så godt som uteslutande antingen oemballerade eller emballerade endast

i pappersomslag och hade på denna grund uteslutits. Dessa varor vore:

broderade arbeten, handskar, hudar och skinn, kläder, papper, sadelmakararbeten,

skodon, snörmakararbeten, spetsar, strumpor, vantar

och väfnader. Andra vore af den beskaffenhet, att det ej gärna kunde

antagas, att å frilagret någon förändring med emballaget kunde vidtagas.

På denna grund hade tilläggstull icke ifrågasatts för konserver,

luktvatten, parfymer, pennor och pomada. Slutligen gällde om tvål,

parfymerad, samt visitkort, att dessa varor inkomme antingen i papper

eller i askar med minst samma tull som varorna, i följd hvaraf tilläggstull

för dem icke ansetts erforderlig.

Enligt hvad som under hand meddelats från packhusinspektionen i

Stockholm, synes i fråga om det brukliga emballagets beskaffenhet för de i

'')Jfr utskottets memorial. n:r 31.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

ämbetsverkens underdåniga utlåtande den 4 november 1899 omförmälda

varuslag i allmänhet icke någon mera afsevärd förändring hafva ägt rum,

sedan berörda utlåtande afgafs. Ur denna synpunkt skulle sålunda frågan

om tilläggstull för dessa varor vid nettoförtullning från frihamn eller

frilager för närvarande befinna sig i samma läge som vid nyssnämnda tidpunkt.

Emellertid hafva andra omständigheter tillkommit, hvilka synas

föranleda till att denna fråga bör underkastas eu förnyad pröfning.

Såsom framgår af hvad förut anförts, hafva ämbetsverken vid

bestämmandet af hvilka varor, som borde beläggas med tilläggsafgifter,

tagit hänsyn jämväl till andra faktorer än emballagets större eller

mindre vikt. För åtskilliga varor, för hvilka tilläggstull eljest skulle

hafva ifrågakommit, har sålunda dylik tull icke af ämbetsverken föreslagits

af den anledning, att varorna förekomme inlagda i askar, som

droge en tull af 2 kronor per kilogram. I alla de fall, då själfva

varorna ej vore belagda med högre tull än askarna, kunde nämligen

icke förutsättas, att varorna skulle å frilager uppackas för att därigenom

möjliggöra en införsel mot lägre tullumgälder. Nu har emellertid genom

tulltaxan den 8 juni 1906 tullen för de här afsedda pappaskarna sänkts

till 1 krona 50 öre per kilogram; och torde detta förhållande föranleda

därtill, att, därest ifrågavarande af ämbetsverken i deras omförmälda

utlåtande föreslagna utväg anlitas, tilläggstullar borde ifrågakomma

för varor, som icke upptagits i det förut framlagda förslaget.

Vidare och med hänsyn därtill, att vid uppgörandet af detta förslag

äfven tagits i betraktande den import, som af de olika varuslagen

ägde rum, synes förslaget böra granskas jämväl ur denna synpunkt.

I sådant afseende har utarbetats en tabell, som torde få åtfölja dagens

protokoll (Tab. n:o 1) och af hvilken framgår, att åtskilliga af de i

förslaget upptagna varorna under åren 1903—05 införts i så obetydliga

kvantiteter, att anledning att för dem ifrågasätta tilläggsafgifter

numera knappast torde förefinnas. I särskild grad är detta fallet med

de i förslaget upptagna bly-, tenn- och zinkarbeten, af hvilka importen

varit försvinnande liten. Men äfven af följande varor har införseln

varit jämförelsevis obetydlig, nämligen: album, askar m. m., delar af

konstgjorda blommor, knappar af silke, knifvar, oarbetade plymer,

portföljer af siden, saxar och solfjädrar. De varor, som för närvarande

utgöra föremål för import i sådan omfattning, att tillläggstullar

kunde på den grund anses böra beträffande dem ifrågasättas, äro

följande: bijouterivaror, naturliga och konstgjorda blommor, galanterivaror,

instrument, knappar af sammansatta ämnen, leksaker, arbeten

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

af koppar m. m., papparbeten, arbetade plymer, ej specificerade slag

af portföljer samt ur och delar däraf.

Med undantag af galanterivaror och arbetade plymer äro emellertid

samtliga dessa sistnämnda varor bland dem, hvilkas tullsatser äro

bundna genom 1906 års handels- och sjöfartstraktat mellan Sverige

och Tyska riket. Då i följd däraf någon förhöjning i eljest gällande

tullsatser icke torde under denna traktats giltighetstid kunna för

införsel från frihamn eller frilager genomföras beträffande de väsentligaste

af de i 1900 års förslag upptagna varorna, synes redan häruti

föreligga en anledning att söka på annat sätt än genom tilläggstullar

lösa frågan om bruttoförtullade varors behandling vid sådan införsel,

som nyss är sagd. Därtill kommer ytterligare, att, såsom äfven vid

frågans behandling inom 1900 års Riksdag framhölls, det måste vara

förenadt med åtskilliga svårigheter både att uttömmande afgöra, hvilka

varor som höra beläggas med tilläggsafgifter, och att fullt rättvist bestämma

beloppen af dessa afgifter. Äfven med iakttagande af den

största noggrannhet ligger dock alltid den faran nära till hands, att

ett förslag till särskild tulltaxa att tillämpas vid införsel från frihamn

eller frilager ej upptoge alla varor, som i en sådan tulltaxa borde

förekomma, eller ej innehölle de afgifter, som med hänsyn till alla på

frågan inverkande omständigheter borde tillämpas. Detta synes äfven

bekräfta sig med afseende å 1900 års förslag. Redan föredragande

departementschefen ansåg sig böra i afseende därå uttala, att, om vid

införsel öfver frilager af en eller annan artikel, för hvilken tilläggstull

icke blifvit satt, missbruk framdeles skulle yppa sig, så kunde rättelse

ske genom ökning af antalet artiklar, för hvilka tilläggstull skulle utgöras.

Och bevillningsutskottet framhöll i sitt betänkande, att, innan

sådana rättelser hunne verkställas, skadliga verkningar kunde inträda,

hvilket, likasom ock utsikten att hafva dylika frågor ständigt på dagordningen,

vore ägnadt att väcka ej ringa betänklighet.

I betraktande af hvad sålunda anförts, vill det synas, som om en

lämpligare lösning af den föreliggande frågan erbjöde sig genom en

föreskrift därom, att varor, i hvilkas vikt skola inberäknas askar, omslag,

kartor o. s. v., icke må införas från frihamn eller frilager, med

mindre varorna äro emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel

af enahanda varor är brukligt. Genom en dylik föreskrift torde man

med undvikande af de svårigheter, hvilka äro förenade med det förut

framlagda förslaget till tilläggstullar, kunna vinna såväl enhetlig och

följdriktig behandling af samtliga bruttoförtullade varor, som ock den

fördelen, att importörer, hvilka för sin rörelse äro i tillfälle att anlita

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 109.

frihamn eller frilager, icke blifva i fråga om dessa varors införsel till

vårt land gynnsammare ställda än de importörer, som ej hafva dylika

anstalter till sitt förfogande. Och för tullverket har det ansetts i regel

ej böra möta svårighet att vid varornas tullbehandling bedöma, huruvida

förekommande emballage är sådant, som plägar i allmänhet användas

vid införseln af ifrågavarande varuslag, eller om det måste anses

uteslutande afse ett kringgående af tulltaxans bestämmelser.

Föreskrift af det innehåll, som sålunda ifrågasatts, har ock intagits

i de nu utarbetade författningsförslagen.

Det förslag till förordning om frilager, som af Kungl. Maj:t förelädes

1900 års Riksdag, innefattade förbud mot uppläggning å frilager

af spannmål, omalen och malen, alla slag. Förslaget om detta förbud

härrörde från 1894 års kommitté, som ansåg intet giltigt skäl kräfva

frilagersrätt för spannmål, medan åter ett medgifvande att anlita frihamn

eller frilager därför skulle kunna minska afsättningstillfällena för

den svenska spannmålen och nedtrycka prisen därå för våra jordbrukare

äfvensom under vissa förhållanden bereda tillfälle till för statsverket

förlustbringande spekulationsaffärer. Kommittén säger sig visserligen

ej hafva förbisett, att detsamma kunde till en viss grad blifva förhållandet

äfven genom användande af danska hamnar, men från grannlandet

syntes en sådan spekulationsaffär icke kunna bedrifvas i samma omfattning

och med samma lätthet som från ett inom riket befintligt

frilager.

Vid ärendets behandling inom Riksdagen framhölls, såsom redan

omförmälts, af bevillningsutskottet, att det vore svårt att inse, hvari

skillnaden skulle bestå mellan, å ena sidan, den fara för jordbruksnäringen,

som sålunda skulle förefinnas, i händelse spannmål finge intagas

å frilager, och, å andra sidan, den nedtryckning af priset, som

skulle tillskyndas svensk industri därigenom, att utländska industrialster

på enahanda sätt finge intagas å frilager samt därifrån vid behof föras

ut i den svenska marknaden och täfla med de svenska tillverkningarna.

Under den diskussion, som i frilagersfrågan ägde rum, anfördes likaledes,

särskildt inom Första Kammaren, såsom ett skäl mot frilagersinstitutionens

införande i vårt land, hurusom det föreslagna förbudet mot spannmåls

uppläggande å frilager konsekvent borde leda till enahanda förbud

beträffande produkterna af äfven andra tullskyddade näringar än

jordbruket.

Den i 1895 års kommittéförslag inrymda bestämmelsen om spannmåls

uteslutande från frilagersrätt, hvilken äfven förordats af kommers
-

Ang. spannmåls

uppläggning

i

frihamn eller

å frilager.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

kollegium och generaltullstyrelsen i deras gemensamma utlåtande af

den 30 maj 1896, hade emellertid vid ärendets förberedande behandling

icke lämnats utan anmärkning. Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd

hade i sitt öfver kommittéförslaget till kommerskollegium afgift^

yttrande påpekat, hurusom därigenom produktionsvillkoren inom

frilager blefve försvårade för de industrier, vid hvilka spannmål kunde

komma till användning, samt vidare framhållit, att antagandet af

kommitténs ifrågavarande förslag skulle medföra det mycket betänkliga

förhållandet, att, medan södra Sverige i Köpenhams frihamn, där omsättningen

af spannmål utgjorde en mycket betydande del af rörelsen,

hade ett tullfritt upplag för sitt behof af utländsk spannmål, däremot

hela det öfriga Sverige skulle komma att sakna ett dylikt upplag.

Och betydelsen af ett sådant kunde icke skattas nog högt. då det

bidroge i hög grad att förhindra stora prisväxlingar å varan, i såväl

konsumentens som producentens intresse. Ty å ena sidan gjorde ett

dylikt upplag det möjligt, att, när prisen visade tendens att stiga allt

för hastigt, genom omedelbar import från upplaget moderera dem, och

å andra sidan förhindrade det, att på den inhemska marknaden infördes

mera spannmål, än som motsvarade det förefintliga behofvet, hvarigenom

åter ett oskäligt prisfall kunde undvikas. Visserligen förefunnes

rätten att å nederlag intaga spannmål, men, frånsedt att denna rättighet

varit i fråga att borttagas, borde den större frihet att behandla

de upplagda varorna, som frilager och frihamn skulle medgifva, med

hänsyn till hvad af nämnden anförts, icke skäligen förbjudas i fråga

om spannmål.

I en underdånig skrift af den 6 sistlidne september har handelskammaren

i Göteborg med afseende å den af Göteborgs stadsfullmäktige

gjorda framställningen i fråga om anläggning af frihamn återupptagit

spörsmålet om spannmåls uppläggande i frihamn och i sådant hänseende

hemställt, att, därest förslag till bestämmelser om inrättande och drifvande

af frihamn komme att framläggas för Riksdagen, ur detta förslag

måtte uteslutas det förut ifrågasatta förbudet mot spannmåls införande

i frihamn. Bemälda handelskammare finner de af kommittén uttalade

farhågorna för att spannmål i frihamn skulle kunna menligt inverka

på prisläget för denna vara inom Sverige, i hög grad öfverdrifna.

Så länge vårt land vore hänvisadt att fylla en stor del af sitt spannmålsbehof

genom import från utlandet, måste prisläget å den svenska

spannmålsmarknaden bestämmas af priserna å de stora världsmarknaderna

för spannmål, allenast med de förändringar, som betingades af

tullförhållanden och läge. Att de spannmålslager, som tilläfventyrs

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 109. 55

kunde finnas inom en frihamn, skulle i någon nämnvärd grad kunna

förändra detta förhållande, syntes högst otroligt. Lokala prisfluktuationer,

livilka vore för små och af för kort varaktighet för att kunna

föranleda afsevärd import, skulle visserligen kunna röna inverkan af

spannnmålsupplag i frihamn, men reglerandet af dessa fluktuationer

kunde endast vara till fördel för såväl producenter som konsumenter,

likasom möjligheten att utan alltför dryga kostnader från frihamn åter

utföra redan importerad spannmål kunde bidraga till att höja spannmålspriset

inom landet i de fall, då en felaktig beräkning af det inländska

behofvet föranledt för stor import. Handelskammaren finner

för öfrigt, att, om verklig fara kunde uppstå för ett oskäligt nedsättande

af spannmålspriserna genom inverkan från frihamn, så skulle

detta redan hafva visat sig genom trafiken från Köpenhamns frihamn.

Någon sådan försämring af priset å spannmål hade emellertid ej kunnat

konstateras.

Ville man däremot lägga den afgörande vikten på det förhållande,

att spekulationer skulle kunna från frihamn bedrifvas vid utsikt till

tullförhöjning å spannmål, så vore det gifvet, att inrättandet af en

frihamn skulle kunna medföra förluster för statsverket genom uteblifvandet

af en del af den beräknade tullinkomsten. Men detta vore,

oafsedt att sådana tillfällen endast undantagsvis inträffade, af öfvergående

art och borde ej ensamt föranleda till att helt förkasta de

fördelar, som spannmåls uppläggande i frihamn otvifvelaktigt kunde

medföra för vårt land. I likhet med hvad af handels- och sjöfartsnämnden

i Stockholm anförts, funne handelskammaren det vara högst

betänkligt att åt utlandet förbehålla de många fördelar, som frihamnsinstitutionen

erbjöde handeln med spannmål, i synnerhet som den

ersättning därför, hvilken förefunnes i rätten att upplägga spannmål

å nederlag, på grund af de därmed förenade olägenheterna användes

endast i ringa omfattning.

Efter att vidare hafva bland annat omförmält den betydande

import af spannmål till vårt land, som äger rum från frihamnarna i

Köpenhamn och Hamburg, hvad den senare platsen angår beroende

dels på inverkan af Nord-Östersjökanalen och dels på de exceptionellt

billiga frakterna för spannmål från Amerika till Hamburg, framhåller

handelskammaren, att, därest det skulle blifva någon möjlighet för den

svenske köpmannen att uthärda konkurrensen med utlandet, så vore

det en bjudande nödvändighet att tillvarataga hvarje möjlig fördel.

De reguljära förbindelser med de spannmålsexporterande länderna i

Sydamerika, som Sverige med stora kostnader nu lyckats erhålla, och

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

hvilkas betydelse för svensk export väl icke kunde skattas låg, vore

för sin fortkomst äfven beroende på, att tillfälle erbjödes att finna en

förmånlig afsättningsort för de produkter, hvilka toges i returfrakt till

Sverige. Då det härvidlag i regel gällde stora partier, syntes det äfven

för detta ändamål vara behöfligt, att inom frihamn plats bereddes för

mottagande af dessa produkter, hvilka eljest; därest de redan vid

importen skulle bära de dryga tullumgälderna eller å nederlag förvaras,

endast med svårighet skulle kunna hit importeras.

De fördelar, som tillåtelsen att införa spannmål i frihamn skulle

medföra för handeln med denna vara, vore enligt handelskammarens åsikt

i öfrigt af samma natur som de, hvilka åberopats såsom skäl för tillåtelsen

att i frihamn införa andra varuslag. Handelskammaren kände sig öfvertygad,

att det beroende af mellanhänder i utlandet, som nu karakteriserade

Sveriges spannmålshandel, skulle i stor utsträckning kunna undvikas,

därest den svenske köpmannen i likhet med utlandets bereddes

tillfälle att i frihamn förvara och därifrån fritt disponera de för landets

konsumtion behöfliga mängderna af utländsk spannmål. Utom de fördelar,

som således spannmålshandeln skulle kunna påräkna genom

tillåtelsen att införa spannmål i frihamn, anser handelskammaren äfven

kvarnindustrien och i synnerhet den del däraf, som drefves i mindre

omfattning, kunna hämta stora fördelar af en sådan tillåtelse, framför

allt vid förmalning af hvete. För kvarnindustrien vore nämligen tillgången

å vissa främmande glutenrikare hvetesorter en nödvändighet,

men endast mycket få inrättningar inom denna industri hade en så

stor afverkningsförmåga och tillgång till så stort kapital, att de förmådde

direkt importera den nödiga utländska spannmålen. För tillfredsställandet

af sitt behof af den utländska varan vore flertalet hänvisadt

att göra sina inköp genom utländska mellanhänder. En följd

däraf blefve emellertid, dels att i regel en tid förflöte, innan leverans

kunde ske, dels ock att partiernas storlek ej kunde rättas efter det

verkliga behofvet, utan måste bestämmas med hänsyn till andra omständigheter,

allt till stor olägenhet för de smärre afnämarne, för

hvilka en prompt leverans af små partier vore synnerligen önskvärd.

Dessa kännbara olägenheter skulle helt kunna undvikas, därest tillfälle

bereddes svenska köpmän att från lager i frihamn tillgodose de smärre

afnämarne inom landet.

Vid bedömande af föreliggande fråga torde till en böran böra

tagas i betraktande de tillfällen, hvilka för närvarande erbjuda sig för

vårt lands spannmålshandel och kvarnindustri att tullfritt upplägga

spannmål för blifvande införsel till förbrukning i Sverige. Först och

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

främst möter i sådant afseende nederlagsinstitutionen. Angående den

omfattning, hvari enligt den officiella statistiken denna institution under

åren 1896—1905 kommit till användning för uppläggning af spannmål, har

utarbetats en tabell, hvilken torde få biläggas dagens protokoll (tab. il).

Af denna framgår bland annat, att reexporten af spannmål från nederlag

är mycket obetydlig, och att sålunda nederlagsinstitutionen i fråga om

spannmål har sin egentliga betydelse för införseln. Emellertid utvisar

en jämförelse med totalimporten, att den öfvervägande delen af till vårt

land införd spannmål på de senare åren icke upplagts å nederlag. I

relativa tal uttryckt har förtullningen från nederlag af råg och hvete

under åren 1888—1905 i förhållande till totalimporten däraf varit af

följande omfattning:

Råg Hvete

Omalen

Malen (mjöl)

Omalen

Malen (mjöl)

Procent

Procent

Procent

Procent

1888 ..................

.................. 6.81

19.48

2.7 5

8.4 G

1889 ..................

.................. 12.8 1

57.28

5.79

38.09

1890 ..................

.................. 13.2Ö

52. i o

5.40

45.05

1891.................

.................. 16.27

65.61

8.92

48.2 3

1892 ..................

.................. 36.GG

58.18

30.7 3

45.2 7

1893 ..................

.................. 28.32

51.87

28.50

38.73

1894 ..................

.................. 20.81

60.94

26.12

42.56

1895 ..................

.................. 17.7 3

66. G2

23.03

54.74

1896 .................

.................. 27.13

66.5 0

25.95

46.co

1897 ..................

.................. 21.48

74.12

19.83

41.63

1898 ..................

................. 18.40

78.3 4

19.70

35.8 7

1899 ..................

..................

54.34

22.18

48.6 3

1900 ..................

.................. 23.81

78.74

25.35

62.95

1901 ..................

.................. 22.78

75.64

25.42

48.90

1902 ...................

.................. 12.39

56.95

15.31

40.65

1903 ..................

.................. 15.95

66.01

14.08

41.01

1904 ...................

.................. 10.32

73.57

14.75

43.16

1905 ...................

................. 14.55

63.75

17.01

33.05

Visserligen har, såsom synes, importen från nederlag af råg- och

hvetemjöl varit i jämförelse med totalimporten däraf ganska ansenlig,

men detta förhållande synes med afseende å den här föreliggande frågan

om nederlagsinstitutionens användning för spannmålsinförseln vara

mindre betydelsefullt, emedan mjölimporten öfver hufvud afsevärdt

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109-

nedgått, sedan nu gällande tullsatser infördes, så att den numera i jämförelse

med importen af omalen spannmål är af helt ringa omfattning.

Det vill synas, som om nederlagsinstitutionen i fråga om spannmål

hufvudsakligen komme till användning för import till de hamnar, där

man på grund af isförhållandena måste före vinterns början förse sig

med förråd, som först efter någon tids förlopp komma till förbrukning.

Då emellertid förtullningen från nederlag synes i genomsnitt taget

tämligen nära motsvara uppläggningen, så torde spannmålen i allmänhet

icke någon längre tid förvaras å nederlag.

Förutom å tullnederlagen inom landet kunna spannmålsupplag

för import till Sverige med fördel anordnas i våra grannländer, hvilka

för sådan uppläggning erbjuda fördelarna af frihamnar eller liknande

anstalter. Närmast kommer därvid i betraktande Köpenhamns frihamn,

hvars spannmålstrafik synes till största delen finna sin afsättning på

Sverige. Vida större betydelse för vår spannmålshandel har emellertid

frihamnen i Hamburg, hvars fraktförhållanden, såsom äfven af Göteborgs

handelskammare påpekats, st älla sig synnerligen gynnsamma för transitotrafiken

från de transatlantiska produktionsområdena. Vidare är i

förevarande afseende att märka äfven Antwerpen, som tack vare bland

annat sitt läge och sina hamnanordningar erhållit ett afsevärdt inflytande

på den internationella spannmålshandeln.

Af hvad sålunda anförts torde framgå, att redan nu rikliga tillfällen

finnas att, i afvaktan på en blifvande afsättning inom landet,

låta upplägga spannmål på sådana villkor, att den icke drabbas af

några tullafgifter. Undersöker man nu, i hvad mån detta förhållande

kan antagas komma att undergå förändring, därest tillfälle varder beredt

att upplägga spannmål jämväl i svensk frihamn eller å svenskt frilager,

så synes närmaste följden af en sådan anordning böra blifva, att åtminstone

en del af den spannmål, som för närvarande upplägges å nederlag,

i stället kommer att förvaras i frihamns- eller frilagersmagasin. De

nya institutionerna erbjuda för spannmålsuppläggning framför nederlaget

åtskilliga fördelar, hvilka torde föranleda, att de förra komma att föredragas

framför detta sistnämnda. Först och främst utgå vid uppläggning

af spannmål i frihamn eller å frilager icke, såsom däremot vid nederlag

är fallet, några afgifter vare sig till statsverket för själfva uppläggningen

eller till tullbetjäning för bevakning vid de tillfällen, då spannmålen

skall skötas eller eljest upplagshafvaren af en eller annan anledning

vill efterse sitt upplag. Vidare erbjuder frihamn eller frilager

framför nederlag en afsevärd förmån i den vida större friheten att förfoga

öfver det upplagda godset och att eventuellt däraf åter utföra

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition No 109.

hvad som kan med större fördel afsättas i utlandet. Därtill kommer,

att såväl frihamn som frilager, hvilka båda anstalter böra vara anlagda

för att tillgodose en större trafik, i följd däraf måste vara försedda

med helt andra anordningar för lossning och lastning än ett nederlag,

som mången gång tillhör en enskild person eller firma.

Om sålunda på grund af berörda omständigheter man bör kunna

antaga, att upplag inom frihamn eller frilager komma att användas

framför nederlag, så vill det ock synas, som om samma omständigheter

borde föranleda därtill, att äfven en del af den spannmål, som

för blifvande afsättning i Sverige för närvarande upplägges utom landet,

blefve i stället upplagd å de nya upplagen inom landet, därigenom

tillförande vårt lands näringsidkare den förtjänst å magasinering, spedition

o. s. v., som under nuvarande förhållanden tillfaller utländska

mellanhänder. Med afseende å de stora kvantiteter spannmål, som

vårt land måste importera, är det uppenbarligen ett önskemål, att

Sverige må kunna lösgöra sig från det beroende af utlandet, som i

denna bransch synes göra sig gällande.

Att rätten att i frihamn eller å frilager i Sverige upplägga utländsk

spannmål skulle i och för sig leda till en ökad spannmålsimport

och däraf följande sänkning af prisen för den inhemska spannmålen

synes icke sannolik! såväl i betraktande af de gynnsamma tillfällen,

hvilka, enligt hvad nyss anförts, redan nu erbjuda sig till spannmålsuppläggning

inom och utom landet för spekulation å den svenska

marknaden, som ock med hänsyn därtill, att de ifrågasatta nya spannmålsupplagen

icke torde kunna utöfva någon som helst inverkan på de

förhållanden, hvilka i hufvudsak bestämma importens storlek, eller

dels spannmålsbehofvet inom landet, dels ock de priser, som därstädes

kunna ernås för utländsk vara. Det torde i detta afseende böra framhållas,

att öppnandet af Köpenhamns frihamn icke synes hafva utöfvat

något märkbart inflytande vare sig på spannmålsimportens storlek eller

på spannmålspriserna inom den del af vårt land, Skåne, som eljest bort

vara mest utsatt för verkningarna af trafiken i denna frihamn. Det bör i

afseende på den föreliggande frågan ej heller lämnas obeaktadt, att

reexport från frihamn eller frilager låter sig verkställas vida lättare

än från nederlag, hvadan, därest större kvantitet skulle hafva upplagts,

än som motsvarar spannmålsbehofvet för tillfället, öfverskottet utan

svårighet kan åter utföras i stället för att, såsom nu kan inträffa,

verka nedtryckande på spannmålspriserna i landet.

Hvad slutligen vidkommer de skäl, som tala för medgifvande af

s. 60 Kontrollera mot PDF

Kommerskollegium

och

generaltullstyrelsen

den

25 jan. 1907.

60 Kungl. Maj-M Nåd. Proposition No 109.

rätt till spannmålsupplag i frihamn eller å frilager, bör till en början

ihågkommas att, om dessa med betydande utgifter förenade anstalter

skola kunna bära sig, det måste vara angeläget att tillföra dem så

stor trafik som möjligt. I detta afseende är spannmål en synnerligen

viktig artikel, hvars betydelse, såsom af Göteborgs handelskammare

framhållits, särskildt för en frihamn i vårt land ytterligare ökats genom

de med statsbidrag understödda ångbåtslinjerna på transatlantiska

hamnar. Vidare är att märka, hurusom tillfället att på lämpliga magasin

upplägga och förvara spannmål är i vårt land synnerligen begränsad!.

De svårigheter, som däraf förorsakas, äro icke blott af stor

betydelse för en jämn och regelmässig tillgång på både in- och utländsk

spannmål, utan kunna därjämte under särskilda omständigheter

såsom t. ex. i ''.infälle af ett krigsutbrott medföra för hela landet

ödesdigra följder. Slutligen bör äfven erinras, att för handeln med

spannmål frilagersrätten skulle medföra enahanda förmåner, som denna

rätt skulle tillskynda andra branscher af den svenska handelsnäringen,

därigenom att den skulle göra det möjligt att befria sig från utländskt

inflytande och att anlägga affärerna på en bredare basis genom att

arbeta icke blott på den inhemska marknaden utan äfven på utlandet.

Af sålunda anförda skäl har ur de nu utarbetade förslagen till

förordningar om frilager och om frihamn uteslutits det förbud mot

spannmåls uppläggning, hvilket förekom i 1900 års förslag till förordning

om frilager.

Med hänsyn särskildt därtill, att kommerskollegium och generaltullstyrelsen

vid afgifvande af utlåtande den BO maj 1896 öfver 189o

års kommittéförslag ej ingått i granskning af de i samma förslag

innefattade detalj bestämmelser angående frihamn, har jag i skrifvelse

den 22 december 1906 anmodat ämbetsverken att före utgången af

sistlidne januari månad inkomma med gemensamt underdånigt utlåtande

öfver omförmälda inom finansdepartementet utarbetade båda författningsförslag.

Sådant, utlåtande har af ämbetsverken afgifvits den 25 berörde

januari, därvid ämbetsverken tillika öfverlämnat yttranden, som dels

genom kommerskollegii försorg inhämtats från handels- och sjöfartsnämnderna

samt handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö,

dels ock på anmodan af generaltullstyrelsen afgifvits af tullkammaren,

packhusinspektionen och nederlagskontoret i Stockholm, tulldirektören

i Göteborg samt därvarande tullkammare, packhusinspektion och tull
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 61

bevakningsinspektion äfvensom af tulldirektören i Malmö samt packhusinspektionen

och tullbevakningsinspektionen därstädes.

För egen del hafva ämbetsverken, då remissen syntes icke gifva

anledning till en närmare undersökning af frågan, huruvida nödiga

förutsättningar för anläggning och en framgångsrik drift af en eller

flera frihamnar inom vårt land kunde anses vara för handen, eller om

lämpligheten och gagneligheten af frilagersinstitutionens införande i

Sverige, ansett sig höra inskränka sig till en granskning af de föreliggande

båda förslagen.

Hvad då först angår formen för den föreslagna lagstiftningen angående

frihamn och frilager, hafva ämbetsverken till en början erinrat,

hurusom redan 1894 års kommitté anfört, att frågan om de lättnader

särskildt för den sjöväga frihamnstrafiken, hvilka i tullhänseende

kunde lämpligen medgifvas, i mycket hög grad påverkades af lokala

förhållanden, hvarför planläggandet af denna nya institution framför

allt i detta hänseende varit underkastadt många vanskligheter, äfvensom

att det kunde förväntas, att, sedan frihamn kommit till stånd

och någon tids erfarenhet om de föreslagna bestämmelserna, därest

de blefve gillade, vunnits, ändringar i eller tillägg till desamma skulle

finnas behöfliga. Vidare hade i sitt förenämnda underdåniga utlåtande

af den 30 maj 1896 ämbetsverken framhållit, att det syntes

icke lämpligt att i detta ämne meddela en för frihamnar i allmänhet

gällande författning, då de i detta afseende erforderliga och lämpliga

föreskrifter i mångt och mycket måste blifva beroende af hvarje

hamns läge och lokala förhållanden i öfrigt, för så vidt å ena sidan

nödig säkerhet för kronans rätt skulle kunna bibehållas och å andra

sidan trafikens befogade kraf å lättnader behörigen tillgodoses. Ämbetsverken,

som fortfarande hyste samma uppfattning, hafva därför såsom

sin åsikt uttalat, att den nu ifrågasatta uppdelningen af bestäm
melserna

om frihamn syntes innebära en fördel, såväl genom möjligheten

att vid affattandet af de tulltekniska bestämmelserna taga nödig

hänsyn till lokala förhållanden, som äfven därigenom, att de ändringar

i nämnda bestämmelser, som, på grund af vunnen erfarenhet

vid deras tillämpning, tilläfventyrs kunde visa sig erforderliga eller

önskliga, lättare och snabbare än eljest kunde genomföras. En sådan

uppfattning hade ock uttalats af flera af de hörda representanterna

för rikets handel och sjöfart. I enlighet med hvad sålunda fram
hållits,

ansåge också ämbetsverken konsekvensen fordra, att jämväl

bestämmelserna om frilager på enahanda sätt uppdelades, hvarigenom

äfven i fråga om denna institution sistnämnda fördel vunnes. Den af

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

ämbetsverken företagna granskning af förslagen hade icke gifvit anledning

till några erinringar i fråga om urvalet af de bestämmelser,

som ansetts böra intagas däri.

Vidkommande därefter frågan om rätt att upplägga spannmål i

frihamn eller å frilager, hafva ämbetsverken, som vid afgifvande af sitt

förberörda utlåtande af år 1896 uttalat den uppfattning, att giltiga

skäl för förbud mot sådan uppläggning anförts af 1894 års kommitté,

förklarat sig med hänsyn till formuleringen af det ämbetsverken nu gifna

uppdrag sakna anledning att ingå i någon närmare undersökning af de

skal, som kunde anföras för eller emot ett sådant förbud. Då emellertid

i båda de nu föreliggande förslagen intagits den bestämmelse, att förtullning

af gods, som infördes från frihamn eller uttoges från frilager,

skulle ske efter de taxor och författningar, som vore gällande, då

godset till förtullning angåfves — eu föreskrift, som öfverensstämde med

hvad i tullstadgan vore bestämdt angående nederlagsgods och som i allmänhet

borde gälla äfven i fråga om frihamns- och frilagersgods — ansåge

sig ämbetsverken böra framhålla, att genom ett tillägg till sagda bestämmelse

de betänkligheter, som gjorts gällande mot ett medgifvande

att i frihamn eller å frilager intaga spannmål, syntes kunna i väsentlig

mån häfvas, på samma gång därigenom kunde vinnas trygghet mot en

vid vissa tillfällen mindre önskvärd massinförsel af viktigare kassaartiklar.

Ämbetsverken syftade härvid på den mot ifrågavarande medgifvande

ofta gjorda invändning, att frihamnar och frilager skulle kunna

i stor utsträckning begagnas till upplag af spannmål utöfver det verkliga

behofvet och således kunna tjäna till underlättande af spekulationer

i denna vara i synnerhet vid tider, då tullförhöjningar därå

antoges vara förestående. Med tillämpning af ifrågavarande stadgande

enligt dess föreslagna lydelse skulle nämligen ett större, i frihamn eller

å frilager upplagdt parti spannmål kunna, äfven efter det en beslutad

tullförhöjning trädt i kraft, införas från frihamnen eller uttagas från

frilagret mot den förut gällande lägre tullsatsen, blott angifningenftill

förtullning skett före nyssnämnda tidpunkt. Det vore därför enligt

ämbetsverkens åsikt måhända önskligt, att ifrågavarande bestämmelse

så affattades, att nyssnämnda för statsverket menliga förhållande kunde

undvikas och den förhöjda tullsatsen komma att tillämpas vid all förtullning

af spannmål eller större kassaartiklar, som vid den höjda tullsatsens

trädande i kraft funnes i frihamn eller å frilager, äfven om

angifningen till förtullning skett före nämnda tidpunkt. Detta mål

syntes lämpligast kunna ernås därigenom, att i bestämmelsen inrymdes

befogenhet för Kungl. Maj:t att för särskildt fall annorledes förordna.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 63

Ämbetsverken hafva fördenskull föreslagit, att åt ifrågavarande stadgande

måtte gifvas sådan affattning, som nyss nämnts, och ytterligare

framhållit, att under denna förutsättning medgifvandet att i frihamn

eller å frilager upplägga spannmål icke skulle blifva förenadt med

större utan snarare med mindre risk i nu omförmälda hänseende än

medgifvandet att upplägga spannmål å nederlag.

Hvad vidare beträffar det i förslagen införda stadgandet, att varor,

som enligt tulltaxan vore underkastade så kallad bruttoförtullning, icke

finge från frihamn eller frilager uttagas för öfverflyttning till nederlag

eller för att efter förtullning införas i landet, med mindre de vore

emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel af enahanda varor

vore brukligt, hafva ämbetsverken påpekat, hurusom afsikten med detta

stadgande tydligtvis vore att förebygga, det sådana varor skulle genom

att i frihamn eller å frilager ompackas i lättare emballage än det,

hvari det vore möjligt att införa dem från utrikes ort, eller helt och

hållet befrias från emballage, kunna undgå en ofta ganska betydlig del

af det bestämda tullbeloppet, ett förhållande, hvarigenom dels tullinkomsterna

skulle minskas, dels ock det skydd för vår industri, som

afsetts med vissa införseltullar, komme att äfventyras. Efter att vidare

hafva erinrat om den föregående behandlingen af frågan om villkoren

för bruttoförtullade varors införsel från frihamn eller frilager, hafva

ämbetsverken anfört, att, ehuru den nu föreslagna lösningen af denna

fråga syntes ämbetsverken ägnad att medföra vissa betänkligheter,

särskild!; på grund af den därmed förenade utsikten till tvister mellan

tullmyndigheterna och varuägare om hvad som borde förstås med

handelsmässigt emballage, och därför vissa skäl syntes tala för det i den

nådiga propositionen till 1900 års Riksdag framställda förslag om

tilläggstullar, hade ämbetsverken dock, då tvifvelsutan giltiga skäl

kunde anföras mot att för närvarande införa dylika tullar och i allt

fall olägenheterna af den nu ifrågasatta bestämmelsen måhända kunde

varda i hufvudsak undanröjda inom en icke alltför långt aflägsen framtid,

ansett sig sakna anledning föreslå någon ändring i berörda bestämmelse.

Ämbetsverken hafva dock fäst uppmärksamheten på det förhållande

att, under det enligt bägge förslagen landväga införsel af gods

från frihamn eller uttagning af gods från frilager vore medgifven, bland

annat, för uppläggning å transitupplag å samma ort, så afsåge det här

ifrågavarande stadgandet allenast varor, som från frihamn eller frilager

förtullades eller öfverflyttades till nederlag. Detta förhållande syntes, på

sätt jämväl några af de hörda tullmyndigheterna framhållit, kunna

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 109.

föranleda därtill, att en varuägare, genom att angifva i frihamn eller

å frilager upplagda varor af ifrågavarande slag till uppläggning å transitupplag

å samma ort — vid hvilken förflyttning varorna säkerligen ofta

utan fara för skada kunde transporteras i vida lättare emballage än

vid försändning från en ort till annan — skulle kunna vid varornas

sedermera skeende förtullning antingen direkt eller efter öfverflyttning

till nederlag undandraga statsverket en del af den tull, som rätteligen

skolat utgå för varorna. Ett sådant förfaringssätt skulle visserligen

kunna förhindras genom att utsträcka den ifrågavarande bestämmelsen

att gälla äfven vid öfverföring af varor från frihamn eller frilager till

transitupplag å samma ort. För tillämpningen häraf erfordrades emellertid

tydligtvis, att varorna, före öfverföringen till transitupplag, i frihamnen

eller å frilagret underkastades undersökning för utrönande af

emballagets beskaffenhet. Men då i transitupplagsinstitutionens begrepp

läge, att någon föregående undersökning icke skulle äga rum, syntes

eu sådan utsträckning af omförmälda stadgande icke böra ifrågakomma.

Därest emellertid någon åtgärd ansåges erforderlig till förekommande

af nyssberörda för statsverket menliga förfarande, kunde enligt ämbetsverkens

mening ifrågasättas, huruvida icke bestämmelsen om rätt att

öfverföra varor från frihamn eller frilager till transitupplag å samma

ort kunde ur förslagen utgå. Något verkligt behof af en dylik rätt

kunde enligt ämbetsverken knappast påvisas.

Hvad därefter beträffar förslaget att både frihamn och frilager

skulle vara inrättade »till allmänt bruk», hafva ämbetsverken, med påpekande

att i fråga om frihamn detta tillägg icke vore af någon saklig

betydelse, då väl aldrig en frihamn kunde tänkas blifva anlagd för annat

än allmänt bruk, däremot med afseende å frilager uttalat, att förhållandet

därvidlag syntes blifva annorlunda, då denna institutions beskaffenhet

icke i och för sig utgjorde hinder för att en större affärseller

industriidkare kunde för eget behof inrätta ett frilager, öfver

hvilket han ensam skulle disponera. Sådant finge emellertid anses uteslutet

genom nyssnämnda tillägg, som syntes kunna tolkas sålunda,

att frilager å viss ort icke finge inrättas, med mindre detsamma tilltoges

i så stor omfattning, att hvar och en å samma ort, som åstundade

begagna sig däraf och uppfyllde stadgade kvalifikationer, kunde, åtminstone

i regel, däri erhålla plats. Ämbetsverken ansåge sig emellertid

icke kunna underlåta att uttala allvarliga betänkligheter mot ett stadgande,

som kunde gifva anledning till en dylik uppfattning. Vore

inrättandet af frilager förbehållet staten eller kommun, kunde denna

uppfattning med allt skäl göras gällande; men då så ej vore förhållandet,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 65

enär å ena sidan frågan om införandet af denna institution i vårt land

städse varit bunden vid den förutsättning, att institutionen icke skulle

tillskynda statsverket uppoffringar, och ä andra sidan tillstånd att inrätta

frilager skulle kunna meddelas icke blott kommun utan äfven

aktiebolag, handelsbolag och enskild person, vora det enligt ämbetsverkens

åsikt svårligen möjligt att upprätthålla nyssnämnda uppfattning.

Det kunde icke heller anses annat än obilligt att fordra, det en näringsidkare,

som för sin rörelse funne sig vara i behof af frilager och vore

beredd att på egen bekostnad inrätta sådant för sin egen räkning,

skulle för att vinna denna förmån inrätta frilagret så, att detsamma

skulle kunna inrymma äfven andra näringsidkare, eventuellt konkurrenter,

och därför ådraga sig kostnader, hvilka han måhända stundom

aldrig finge godtgjorda. Särskild! föreställde sig ämbetsverken, att denna

olägenhet lätt nog skulle kunna inträda för den, som drefve tillverkning

för export, och att på grund häraf en väsentlig del af de förmåner, som

frilagersinstitutionens införande i vårt land förväntades medföra, koinme

att äfventyras. Härtill komme ytterligare, att förslagets lydelse i denna

punkt skulle medföra betydande svårigheter vid pröfningen af ansökningar

om tillstånd att inrätta biläger, då det alltid måste vara förenad!

med vanskligheter att bedöma, hvilken omfattning ett ifrågasatt

biläger borde äga för att kunna anses vara afsedt till allmänt bruk.

På grund af det sålunda anförda hafva ämbetsverken hemställt, att

ifrågavarande stadgande måtte utgå ur förslaget till förordning om

bilager.

För den händelse att emellertid Kungl. Maj:t skulle finna, att

så icke kunde ske, hemställde ämbetsverken, att den enligt förslaget

handelsbolag och enskild person tillkommande rätt att erhålla tillstånd

att inrätta bilager måtte bortfalla, så att dylik rätt tillerkändes allenast

stadskommun äfvensom aktiebolag af viss beskaffenhet, dock endast då

bolaget bildats i ändamål att inrätta frilager.

Slutligen hafva ämbetsverken med afseende å frågan om frihamnsinstitutionens

införande i vårt land, i anledning af uttalanden, som framkommit

i yttrandena från målsmännen för handel, industri och sjöfart i

Malmö och Göteborg, ansett sig böra såsom sin åsikt uttala, att lösningen

af frågan om väsentlig lindring i umgälderna för fartyg, som besökte svensk

frihamn, vore af största betydelse för gagnet af frihamnsinstitutionen för

vårt land. Handels- och sjöfartsnämnden i Malmö hade nämligen i sitt

öfver förslagen afgifna yttrande framhållit, att svenska frihamnar icke

skulle blifva i stånd att med framgång upptaga konkurrensen med utländska

sådana, såvida icke de svenska frihamnarna kunde erbjuda

Bih. till Jliksd. Prut. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Uttalanden

af handelsoch

sjöfartsnämnder

m.fl.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 109.

minst lika fördelaktiga villkor som de utländska, icke blott »i tulltekniskt

afseende» utan äfven i öfriga hänseenden; och hade nämnden

fördenskull uttalat den förhoppning, att de på sjöfarten hvilande afgifterna

till staten, lastpenningar samt fyr- och båkafgifter, måtte utan

dröjsmål omläggas så, att de icke drabbade fartyget utan godset, samt

regleras i den riktning, att de icke måtte ställa sig högre än motsvarande

afgifter i de utländska frihamnar, med Indika våra blifvande

frihamnar komme att upptaga täflan. Och vidare- hade handelskammaren

samt handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg såsom sin åsikt uttalat,

att inrättandet och drifvandet af frihamn och frilager skulle mäktigt

bidraga till att höja Sveriges handel och sjöfart, i synnerhet därest den

lättnad för sjöfarten kunde ernås, att de umgälder, Indika utginge af

densamma, i hufvudsak finge beräknas efter verkligt lossad eller lastad

kvantitet.

I samtliga de af ämbetsverken öfverlämnade yttrandena från

näringslifvets representanter har uttalats stor tillfredsställelse öfver

utsikten till att få spörsmålet om frihamn och frilager å nyo underställdt

statsmakternas pröfning, och har med styrka framhållits angelägenheten

af dessa institutioners snara införande i vårt land.

Handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm erinrar, hurusom frågan

om införande i vårt land af frilagers- och frihamnsinstitutionerna inom

hufvudstaden sedan lång tid tillbaka omfattats med stort intresse, och

uttalar, att enligt nämndens uppfattning detta intresse icke minskats,

desto mindre som erfarenheten från Danmark visat, i hvilken hög grad

särskildt frihamnsinstitutionen kunde bidraga till utvecklingen af ett

lands handel, industri och sjöfart. Det förhållande, att på senare tid

några åtgärder till frågans lösning icke vidtagits, hade enligt nämndens

mening sin grund hufvudsakligen däruti, att sådana allmänna villkor,

hvarom nämnden tillförene hos Kungl. Magt gjort framställning, ännu

icke blifvit af statsmakterna fastställda för vare sig frihamn eller frilager.

Nämnden hyste emellertid den öfvertygelsen, att, så snart detta

ägt rum, frågan om inrättande för Stockholm af ifrågavarande institutioner

eller endera af dem oförtöfvadt skulle komma på dagordningen.

1 detta sammanhang har nämnden äfven meddelat, att, förutom det

förslag till anläggning af frihamn vid Lilla Värtan, som förut uppgjorts,

numera förelåge ett af stadens byggnadskonst’ vid utarbetande

af förslag till farled genom Arstaviken och Hammarbysjö jämte i samband

därmed stående hamnanläggningar uppgjordt utkast till frihamnsanläggning

vid Hammarbysjö.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

Stockholms köpmannaförenings handelskammare framhåller, hurusom

de år, hvilka förflutit, sedan frilagersfrågan förra gången utgjorde

föremål för statsmakternas pröfning, ytterligare bekräftat det oafvisliga

behofvet af friare former för tullfri uppläggning och behandling af

utländskt tullpliktigt gods, än de som medgåfves i vår nuvarande tullagstiftning.

De institutioner, som i detta afseende för närvarande erbjöde

sig, nederlag, transitupplag och tullrestitution, lämnade varuägaren allt

för begränsad dispositionsrätt öfver sitt gods och vore därjämte bundna

genom allt för betungande kontroller, för att de skulle kunna sätta

vår handel i stånd att upptaga konkurrensen med utlandet. De danska

och tyska engrosfirmorna hade i allt större omfattning icke blott slagit

under sig den handel på våra grannländer, som eljest kunnat tillkomma

oss, utan äfven vunnit allt större inflytande jämväl på den inhemska

marknaden, som dock borde vara vår egen handels första och naturligaste

afsättningsfält. Inom åtskilliga viktiga branscher, såsom t. ex.

kolonial- och textilvaror samt spannmål och foderämnen, hade den

svenska handeln på de senare åren haft att uthärda en alltjämt växande

konkurrens med utländska grosshandelsfirmor, hvilka från sina lätt tillgängliga

upplag inom Köpenhamns eller Hamburgs frilager och frihamnar

kunde med fördel sälja på vårt land.

Att detta förhållande innebure en betydlig ekonomisk förlust för

vårt land, kunde enligt handelskammarens mening ej bestridas, då man

betänkte, att först och främst den större omsättning och köpmansvinst,

som eljest kunnat tillfalla vår handel, för närvarande i stället komme

de utländska köpmännen till godo; att vidare, medan de svenska köpmännens

lager städse innehölle en hel del inhemska produkter och

fabrikat, så förde de främmande köpmännen helt naturligt uteslutande

utländska varor; samt slutligen att den försvagade ställning, som vår

handel sålunda intoge inom vårt eget land, måste hämma dess kraft

att arbeta äfven på utlandet, hvaraf åter följde, att jämväl den svenska

industrien måste se sin afsättning utom landet i väsentlig mån försvårad.

Erhölle handeln hos oss däremot till sitt förfogande enahanda institutioner

som i utlandet, så skulle den ock sättas i tillfälle att på ett

helt annat sätt, än för närvarande vore möjligt, utnyttja de företräden,

som förhållandena kunde erbjuda densamma i konkurrensen med utlandet

på de oss närmast belägna afsättningsområdena. Yår handel

på Finland och Ryssland t. ex., hvilken ännu ej hade den omfattning,

den borde och kunde hafva, skulle kunna i vida högre grad än för

närvarande tillgodogöra sig förmånen af de täta och snabba kommuni
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition A’:o 109.

kationerna, hvilka medgåfve export från lager i Stockholm på vida

kortare tid, än som vore möjligt från vare sig Köpenhamn eller Hamburg.

Då vidare särskild! den finska marknaden vore i fråga om

konsumenternas vanor och behof i hög grad likartad med vår egen,

skulle äfven häri för oss ligga en väsentlig fördel framför våra konkurrenter

i utlandet. Den svenske exportören skulle i likhet med t. ex.

den danske hafva förmånen att kunna använda ett och samma lager

för arbete både inom och utom sitt eget land. De svenska lagren

skulle ock, därest frihamn eller frilager inrättades här i landet, kunna

göras vida mera sorterade än för närvarande vore möjligt. Förutom

de inhemska fabrikaten, hvilka till större delen kunde betecknas som

medelkvaliteter, skulle våra köpmän äfven kunna föra både de helt

billiga och de dyrare kvaliteterna, hvilka för närvarande måste tagas

från utlandet.

Hvad därefter särskild! beträffade industrien, erinrar handelskammaren

om de fördelar, som vid frihamns och frilagers införande i vårt

land skulle beredas densamma, därigenom att handeln blefve satt i

tillfälle att skaffa ökad afsättning för våra industriprodukter. Detta

vore en omständighet, som förtjänade att noga beaktas särskildt i en

tid, då vår industri på mer än ett håll måste anlägga sin produktion

efter en måttstock, för hvilken vår begränsade inhemska marknad

vore långt ifrån tillräcklig. Men därtill komme, att all den fabrikation,

för hvars bedrifvande måste i större eller mindre omfattning användas

utländska tullpliktiga materialier, genom de nya institutionerna

skulle kunna utveckla sig på ett sätt, som för närvarande icke vore

möjligt. Exempelvis kunde anföras, att utan tvifvel tillverkning af

sammansatta beklädnadsartiklar och kemisk-tekniska produkter, maskinindustri

samt punschfabrikation skulle kunna inom en frihamn eller

ett frilager anläggas för export i vida större skala än hittills. Nya

industrigrenar skulle ock kunna uppstå. Förädlingen af våra skogsbär

och trädgårdsprodukter t. ex., hvilken för närvarande så godt som

uteslutande ägde rum utom landet, skulle kunna med fördel förläggas

till vårt eget land.

Genom den tillväxt i varuomsättningen, hvilken skulle framkallas

af verksamheten inom de ifrågasatta nya institutionerna, komme ock

sjöfarten att tillskyndas betydande förmåner. In- och utgående frakter

skulle erbjuda sig i större omfattning än hittills, och för tillgodoseende

af den ökade trafikens kraf skulle förbättrade anordningar för lastning

och lossning komma till stånd. Det uppsving, som den danska sjöfarten

hade att uppvisa allt ifrån inrättandet åt Köpenhamns frihamn,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 69

erbjöde ett nära till hands liggande exempel på den betydelse en frihamnsanläggning

ägde för sjöfartens utveckling.

Handelskammaren funne sålunda, att, vare sig man såge saken

ur handelns, industriens eller sjöfartens synpunkt, återupptagandet af

frågan om frihamn och frilager i Sverige måste hälsas med stor tillfredsställelse.

Handels- och sjöfartsnämnden och handelskammaren i Göteborg,

hvilka afgifvit gemensamt yttrande, hafva därvid bland annat uttalat

den åsikt, att förutsättningarna för drifvandet af frihamn och frilager

väl vore för handen, samt att ärendet snarast möjligt borde föreläggas

statsmakterna till pröfning.

Handels- och sjöfartsnämnden i Malmö omförmäler, att återupptagandet

af frihamns- och frilagersfrågan i alla intresserade kretsar i

nämnda stad hälsats med största tillfredsställelse och väckt förhoppningar,

att samhällets och dess näringsidkares sträfvanden under många år för

erhållande af en frihamn därstädes ändtligen skulle leda till ett resultat.

Slutligen har äfven Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare

uttalat sin stora tillfredsställelse öfver, att ifrågavarande för landets

handel och industri betydelsefulla spörsmål ånyo upptagits till behandling,

samt såsom sin bestämda öfvertygelse framhållit, att stora förutsättningar

förefunnes för, att införandet af dessa institutioner skulle

komma att motsvara äfven högt ställda förhoppningar beträffande utvecklingen

af landets handel och näringslif.

Efter att sålunda hafva redogjort för de uttalanden, som i hufvudsak

förekommit med afseende å de inom finansdepartementet utarbetade

förslagen, anhåller jag att, innan jag öfvergår till en mera i detalj

gående redogörelse för de båda författningsförslagens innehåll, få här

skärskåda de institutioner, som vår nuvarande tullagstiftning erbjuder

för tullfri uppläggning och bearbetning inom landet af utländska, tullpliktiga

varor. Det har nämligen ofta framhållits såsom ett af skälen

emot frilagers- och frihamnsinstitutionernas införande i vårt land, att

vår tullagstiftning redan nu i tillräcklig grad erbjöde möjlighet både

att tullfritt upplägga varor för framtida afsättning vare sig utom eller

inom landet och att vid tillverkning för export af varor, för hvilkas

framställande erfordras utländskt tullpliktigt material, undgå tullumgälder

för hvad sålunda måste importeras. De utvägar, som härvidlag

äro att taga i betraktande, äro: nederlag, transitupplag, provianteringsfrilager

och tullrestitution.

I främsta rummet möter oss nederlagsinstitutionen, om hvilken

gällande bestämmelser meddelats i nådiga tullstadgan den 1 juli 1904,

Nuvarande

tullagstiftning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

kap. 5, §§ 62—88. Nederlagsrätten består däri, att, med undantag af

dels brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, dels

äfven krut och andra explosiva varor, från utrikes ort infördt tullpliktigt

gods kan, efter verkställd undersökning, mot en särskild afgift

till kronan af en procent af belöpande tull för en tid af högst fem år

uppläggas under varuägarens och tullverkets lås, utan att tull betalas

för godset, innan det uttages till inhemsk förbrukning, och med rättighet

för varuägaren att tullfritt åter utföra godset. Vid angifvande af

nederlagsgods till förtullning är ägaren berättigad till viss tids anstånd

med tullafgiftens erläggande, uppgående till nittio dagar, då tullbeloppet

för det på samma inlaga upptagna gods utgör 500 kronor eller däröfver,

samt för mindre tullbelopp till respektive trettio eller åtta dagar. Genom

den tullfrihet, som äger rum vid själfva uppläggningen, och genom den

tullkredit, som beviljas vid förtullning från nederlag, innebär denna

institution onekligen för engroshandeln störa förmåner. Emellertid

blifva dessa i viss mån reducerade genom de inskränkande bestämmelser,

hvilka gälla för tillvaratagande af kronans rätt. Sålunda skola

både uppläggning och uttagning äga rum endast i helt kolli, och under

den tid, godset förvaras å nederlaget, är ägarens rätt att disponera däröfver

inskränkt till sådana åtgärder, som afse godsets efterseende och vårdande

äfvensom proftagning, hvartill kommer att hvarje dylik åtgärd till

följd af den tullbevakning, som därvid erfordras, är förenad med särskilda

utgifter i form af godtgörelse till tullpersonalen för extra förrättning.

En undersökning af den omfattning, hvari nederlaget under de

senare åren varit anlitadt *), gifver vid handen, att nederlaget har sin

egentliga betydelse för importen, då reexporten därifrån synes vara

mycket obetydlig, samt att nederlaget hufvudsakligen kommer till användning

för en del större konsumtionsartiklar, tillhörande den i statistiken

förekommande gruppen närings- och njutningsmedel, såsom fläsk,

gryn, mjöl, kaffe, socker och andra kolonialvaror, diverse frukter, tobak,

arrak, konjak och vin. Af samtliga dessa artiklar har i genomsnitt

mer än halfva importen under de båda åren 1904 och 1905 ägt rum

öfver nederlag. Huru stor betydelse nederlagsrörelsen än äger för handeln

särskildt inom förenänmda branscher, vill det dock synas, som

om denna rörelse vore stadd i ett visst tillbakagående. De belopp,

som i nederlagsafgifter influtit till statskassan, utvisa för de senare

åren ingalunda den tillväxt, som med hänsyn till importens och tullinkomsternas

ökning kunnat väntas. För de 10 åren 1896 —1905 lämnar

eu jämförelse mellan berörda förhållanden följande resultat:

*) Jämför bär bifogade tab. 3.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

Uppi) urna

nederlags-

afgifter.

iiillafgifter.

Införselvilrde.

Kr.

• Kr.

Kr.

1896

140,702

41,563,030

358,315,000

1897

151,702

42,935,584

408,332,000

1898

107,803

51,363,192

455,249,000

1899

200,411

59,409,676

504,788,000

1900

193,736

56,821,378

534,935,000

1901

187,247

48,759,863

466,320,000

1902

171,304

54,960,525

505.196,000

1903

182,930

50,110,132

534,902,000

1904

177^994

59,246,252

578,453,000

1905

175,695

59.444.603

582,084,000

Det bör visserligen i förevarande afseende ej lämnas obemärkt,

att genom 1904 års tullstadga, hvilken trädde i kraft den 1 oktober

samma år, vissa modifikationer, utöfver hvad förut gällande tullstadga

innehållit, blifvit till förmån för trafiken vidtagna, hufvudsakligen

bestående däri, att tullfrihet kan atnjutas för skadadt eller förskämdt

nederlagsgods och att ompackning kan under vissa villkor medgifvas

af generaltullstyrelsen; men dessa modifikationer, hvilka lämnat nederlagsbegreppet

i hufvudsak oförändradt, hafva till följd däraf, såsom

äfven af generaltullstyrelsen framhållits vid afgifvandet den 29 mars

1900 af förslag till ny tullstadga, icke kunnat blifva så genomgripande,

att därigenom beredts någon ersättning för frilagersinstitutionen.

Äfven transitupplaget grundar sig på bestämmelser i gällande tullstadga,

hvarest §§ 89—111 afhandla villkoren för denna form af tullfri

uppläggning af tullpliktigt gods. Transitupplaget innefattar rätt

att under tullverkets lås för högst ett år, utan undersökning från tullverkets

sida, upplägga styckegods, d. v. s. gods, som inkommer i

emballage eller, oemballeradt, i stycken eller buntar. För transitupplag

erlägges till statsverket en afgift, som för hvarje 100 kilogram af godsets

vikt utgår med 70 öre för de första tre månaderna och 35 öre för

hvarje följande period af tre månader; minsta afgiften är 10 öre för

hvarje varuangifning. Gods, som är upplagdt å transitupplag, är helt

och hållet undandraget ägarens dispositionsrätt; vill han efterse godset

eller taga prof däraf, måste han först angifva det till förtullning eller

till nederlag. I sistberörda förhållande torde ligga en anledning därtill,

att transitupplagsinstitutionen fått så ringa praktisk användning.

Då godset ej undersökes före uppläggningen, har man här för att

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

bedöma rörelsens omfattning endast de uppburna afgiftsbeloppen att

rätta sig efter. Dessa hafva under åren 1896—1905 varit följande:

1896:

Kronor

2,834

1901: Kronor

2,988

1897:

7 7

3,255

1902:

4,771

1898

} 7

3,848

1903:

2,766

1899:

7 j

4,105

1904: „

2,702

1900:

??

3,422

1905:

3,956

Ännu mindre betydande äro de s. k. provianteringsfrilager, bvilka

på grund af kungl. förordningen den 18 september 1874 och kungl.

kungörelsen den 1 juni 1877 kunna inrättas i Malmö, Hälsingborg

och ^ Landskrona. Dessa upplag afse uteslutande att tillhandahålla

passerande fartyg skeppsförnödenheter af olika slag, och deras användning

är inskränkt till helt obetydliga kvantiteter af dylika varor.

Slutligen är bland de hos oss gällande lättnader beträffande tullpliktiga

varors förtullning att märka den rätt till j cstitution af erlagd

tull, hvarom enligt Riksdagens beslut stadgas i tulltaxeunderrättelserna,

och'' som är särskildt afsedd att befrämja utvecklingen af exportindustrien.

De tullrestitutioner, som enligt §§ 8 och 9 af tulltaxeunderrättelserna

kunna ifrågakomma vid utförsel af inom landet framställda

produkter, hvari ingår utländskt tullpliktigt material, kunna indelas i

olika grupper, allt eftersom restitutionen hänför sig till:

a) materialier och skeppsförnödenheter, som användts vid nybyggnad,

förbyggnad eller reparation af fartyg (§ 8);

b) följande af uteslutande utländskt råämne inrikes tillverkade

varor, nämligen raffineradt socker, choklad, bröd, olika slag af arbetad

tobak, flamgarn af bomull eller ull, bomulls- och linneväfnad samt

sydda bomulls- och linneartiklar (§ 9 mom. 1);

c) utländsk juteväfnad, som användes till emballage vid utförsel

från Sverige (§ 9 mom. 2);

d) mjöl och gryn af utländsk spanmål äfvensom risgryn (§ 9

mom. 3); samt

e) andra varor än de sålunda omförmälda (§ 9 mom. 5).

Hvad angår de förstnämnda, under a) upptagna artiklarna, synes

den restitution, som härvidlag förekommer, och hvilken har till

liufvudsakligt ändamål att befrämja vår sjöfartsnäring, för nu förevarande

fråga äga mindre betydelse. De restitutioner däremot, hvilka

för öfriga nyssnämnda varor beviljas enligt § 9 tulltaxeunderrättelserna,

och hvilkas ändamål är att underlätta afsättningen af svenska

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kunyi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109. 73

fabrikat i utlandet, afse sålunda delvis att bereda vår industri enahanda

förmåner, som med eu för industriella anläggningar beräknad frihamnseller

frilagersinstitution skulle åsyftas. Med hänsyn- därtill torde det

vara af intresse att undersöka, i hvad mån tullrestitution i och för

utförsel under senare år förekommit. I sådant afseende har utarbetats

eu öfversikt af de restitutioner, som med stöd af § 9 tulltaxeunderrättelserna

under åren 1903—1905 meddelats af generaltullstyrelsen

ttab. 4). Sammanlagda beloppet af de för hvart och ett af dessa år

utanordnade restitutionsmedel, fördelade på de varugrupper, som under

moment b—e bär ofvan omförmälas, har utgjort:

b. c. d. e.

(§ 9 inom. 1) (§9 mom. 2) (§ 9 mom. 3) (§ 9 mom. 5) Summa

1903: Kr. 18,353:06 64,182:19 327.977:73 74,209:52 484,722:50

1904: „ 23,088:67 88,033:37 210,757:06 153,024:70 474.903:80

1905: ,, 16,106:06 71,331:61 158,163:47 147,289:74 392^890:88

Af denna sammanställning framgår, bland annat, dels att totalbeloppet

af tullrestitutionerna under ifrågavarande period gått tillbaka

år för år, dels ock att den största delen däraf faller på grupperna c.

och d., d. v. s. juteväfnad samt mjöl och gryn, hvithet synes innebära,

att trämasse- och kvarnindustrien äro de näringsgrenar, som draga största

nyttan af gällande bestämmelser om drawback. De produkter, för hvilka i

öfrigt beviljats tullrestitutioner till några afsevärda belopp, äro: punsch,

snus, garn och, på senaste året, emaljerade kärl. För öfrigt inhämtas

af den ofvannämnda öfversikten, att för en hel del olika varor beviljats

tullrestitutioner med jämförelsevis obetydliga belopp. Såväl beloppens

ringa storlek som det förhållandet, att för ett flertal varor restitution

förekommer endast ganska sporadiskt, synas ådagalägga, att rätten

till drawback, med undantag möjligtvis för några få branscher, hittills

icke kunnat framkalla någon exportindustri af betydenhet. Förklaringen

därtill synes ligga i de villkor, som gälla för beviljandet af

tullrestitution. För att skydda statsverket mot förluster har det

nämligen visat sig erforderligt att omgärda rätten till drawback med

sådana kontrollbestämmelser, som medföra, dels att det för vederbörande

industriidkare i allmänhet erbjuder vissa svårigheter att någorlunda

säkert på förhand beräkna, vare sig huruvida eller med hvilket

belopp tullrestitution skall komma att beviljas, dels ock att utbekommandet

af restitutionen är förenadt med utgifter för tullbevakning

Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Frihamnarna

i Köpenhamn

och Hamburg

m. m.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 109.

in. in., som i större eller mindre mån reducera fördelen af själfva

restitutionen.

I betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt, synes det icke

kunna vidhållas, att vår nuvarande tullagstiftning erbjuder tillräckliga

vederlag för frihamns- eller frilagersinstitutionen. Icke någon af de

institutioner, som hos oss skulle speciellt tjäna till att befrämja den

utrikes handeln och exportindustrien, har visat sig mäktig af en högre

utveckling, utan i stället för att följa med framåtskridandet af handel

och industri hafva samtliga dessa institutioner utvisat stillastående

eller tillbakagång. Det ligger då nära till hands att antaga, att de

ifrågavarande institutionerna ej längre motsvara tidens kraf, utan att

de behöfva kompletteras eller ersättas med anstalter, som erbjuda

friare former för varuomsättningen. Tända vi oss till de anstalter af

detta slag, som förefinnas i våra närmaste grannländer, möter oss en

helt annan bild.

Trafiken i Köpenhamns frihamn, som öppnades den 9 november

1894, har på de senaste åren ökats högst betydligt, såsom närmare

framgår af följande sammanställningar af de uppgifter, som i förevarande

afseende stått till förfogande:

1901. 190b.

a. Fartygstrafiken.

Ångfartyg ........

Segelfartyg.......

Bestufvadt tonnage.....

Införsel från Malmö ...

Utförsel till ,,

c. Järnvägstrafiken.

Utgående vagnar ..........

Ton...................................

d. Vikten af vägda varor.

Ton.................................

............... reg. ton.

........ ..... ??

736,480

191,127

1,082,672

248,119

Summa reg. ton

927,607

1,330.791.

i ofvanstående uppgifter).

1901.

1905.

...................... ton

120,100

139,835

............... reg. ten

87,000

126,700

............. ??

24,000

34,000

......................... st.

*27,121

35,596

230,000

292,970

727,000

807,115

Frilagret i Kristiania, hvilket öppnades år 1903, har trots den

korta tid, hvarunder det varit i bruk, ändock sett sin trafik ökas från

1904 till 1905 med 50 procent, eller från cirka 6,000 ton det förra

året till cirka 9,000 ton det senare. Antalet upplagshafvare har uppgifvits

för närvarande utgöra cirka 150.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 75

En enastående utveckling har Hamburgs frihamn att uppvisa,

öppnad den 15 oktober 1888, då den fria hansestaden införlifvades

med det tyska tullområdet, har den mäktigt bidragit till att göra

Hamburg till eu af Europas allra viktigaste handelsplatser. Trafikens

omfattning på denna plats och dess betydelse för vårt lands utrikes

handel inhämtas af följande sammanställning af omsättningens värde

under de fem åren 1901—1905:

Införsel Dura!'' från Utförsel Däraf till

sjöledes. Sverige. sjöledes. Sverige.

• Mill. kr. Mitt. kr. Mill. kr. Mål. kr.

1901: .............................. 1,923-0 2tf4 1.019-4 62’2

1902: ............................. 2,044-2 29’0 1,690-0 69‘5

1903: .............................. 2,133-8 32 o 1,802-7 69‘8

1904: .............................. 2,274 l 33’6 1,911 2 73''7

1905: .............................. 2,551-0 4(fl 2,087-5 83''8

Äfven om detta storartade framåtskridande, likasom också utvecklingen

af Köpenhamns frihamn, måste anses i ej oväsentlig mån

bero jämväl på andra faktorer än själfva tullfriheten för därstädes

infördt gods, så torde det icke vara tvifvel underkastadt, att de fördelar,

som genom friheten från tullumgälder och tullbevakning erbjudas

trafiken i dessa hamnar, verkat såsom en kraftig häfstång på utvecklingen

af samma trafik, likasom otvifvelaktigt de öfriga lättnader i

afseende å tullpliktiga varors behandling, som tullagstiftningen i Danmark

och Tyskland erbjuder för transithandeln i dessa länder, i höggrad

bidragit till utvecklingen af denna handel.

För den nu föreliggande frågans behandling skulle det ock erbjuda

sitt särskilda intresse att något närmare undersöka de båda nyssnämnda

ländernas betydelse såsom mellanhänder för vår utrikes handel. Det

skulle dock föra för långt att här ingå på eu sådan undersökning.

Men med afseende å vissa förhållanden, som jag strax skall beröra,

beträffande uppgifterna i vår handelsstatistik för åren 1904 och 1905

har jag ansett mig böra i detta ämne anföra följande.

Hvad först angår Danmark, synes till följd af ändrade grunder

för statistikens upprättande vår handelsstatistik för år 1905, jämförd

med föregående år lämna ett i ögonen fallande bevis på den betydande

transithandel, som äger rum öfver Danmark till och från Sverige.

Medan vår import- och exportstatistik förut hufvudsakligen redogjort

endast för transportförhållandena, i det att in- och utförda varor

upptagits på de närmaste afsändnings- resp. destinationsländerna, har

från början af år 1905 i berörda delar af statistiken den förändring

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj.ta Nåd. Proposition N:o 10''J.

kunnat genomföras, att i större utsträckning än dittills importen blifvit

hänförd till de verkliga inköps- eller produktionsländerna och exporten

till de slutliga bestämmelseländerna. På grund af 1904 års tullstadga

skall nämligen numera beträffande importen angifvas det land, hvarifrån

godset blifvit inköpt, eller för försäljning eller i annat syfte direkt

eller öfver annat land till Sverige afsändt, och beträffande exporten

det land, till hvilket godset blifvit såldt, eller är till försäljning eller

i annat syfte slutligen destineradt. Eu följd af de sålunda förändrade

bestämmelserna rörande statistiken är, att den varuomsättning, som

äger rum mellan Sverige och utlandet i transit öfver Danmark, från

och med år 1905 i handelsstatistiken bör återfinnas ej på Danmark,

utan på de verkliga produktions-, respektive afsättningsländerna, och

att följaktligen, under förutsättning att varuutbytet mellan Sverige och

Danmark de båda åren varit hufvudsakligen oförändra dt. det i statistiken

angifna värdet af vår handelsomsättning med Danmark år 1905 måste

understiga motsvarande värde för år 1904 med det belopp, som representerar

värdet af den transithandel, hvilken under år 1904 ingått i

beräkningen af Danmarks handel på Sverige.

En sammanställning af den svenska statistikens uppgifter angående

handelsomsättningen mellan Sverige och Danmark under de

båda åren 1904 och 1905 utvisar i totalvärdet af denna omsättning

en betydande nedgång, nämligen för införseln från Danmark med 33''7

millioner kronor eller cirka 46 procent och för utförseln till Danmark

med 7''G millioner kronor, motsvarande cirka 13 procent. Denna nedgång

framträder inom nästan alla de varugrupper, som utgöra föremål för någon

mera afsevärd omsättning mellan de båda länderna, men är, hvad ånger

importen, särskildt betydande för följande varuslag, nämligen: spannmål,

sirap och melass, frukter, bomull, garn, textilvaror, hudar

och skinn, talg och oljor, kreatursfoder och frö, oarbetad koppar

och diverse varor inom järn- och stålgrupperna såsom plåt, rör,

järnvägsmateriel, maskiner m. m., samt, hvad beträffar exporten, för

fläsk, smör, ägg, bär, hudar och skinn, arbetad kautschuk, snickararbeten,

trämassa, stångjärn och separatorer. Visserligen torde å ena

sidan den i statistiken sålunda framträdande minskningen i omsättnings

värde för en och annan af ifrågavarande artiklar icke vara

beroende allenast af de förändrade grunderna för statistiken; hvarjämte

bör ihågkommas, att en del af den varuförsel, som enligt

ofvanstående sammanställning är att hänföra till transithandel öfver

Danmark, torde äga rum, utan att varorna omlastas därstädes och

sålunda utan att i själfva verket tillföra den danska handeln någon

inkomst. Men å andra sidan bör ej heller förbises, att — såsom

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kumjl. hlaj:ts Nåd. Propositiryn N:o 109.

»afskildt visar sig; t. ex. inom kolonialvarubransclien — åtskillig; transitotrafik

fortfarande ingår i uppgifterna om Danmarks handel på Sverige;

och torde i betraktande af anförda, omständigheter den ifrågavarande

sammanställningen i sin helhet få anses innebära ett talande bevis för

betydelsen af den ställning. Danmark intager såsom mellanhand för vår

utrikes handel.

Hvad angår Tysklands transithandel på vårt land. äro verkningarna

af den förändrade sta tistiken här in in dre framträdande, hvilket

dels torde bero därpå, att en del trafik, som förut upptagits på Danmark,

numera föres på Tyskland, dels ock synes antyda, att de öfver

Tyskland transiterande varorna i högre grad, än som är fallet med

det gods, som transiterar Danmark, utgöra föremål för verkliga affärstransaktioner

mellan de båda länderna. Enligt den svenska statistiken

hade Sveriges handel på Tyskland åren 1904 och 1905 följande omfattning

:

1904. W05.

Införsel från Tyskland: kronor 221''9 millioner 224‘2 millioner

Utförsel till > > 71*7 > 85’2 >

Någon nedgång i vare sig in- eller utförseluppgifterna för Tyskland

har sålunda icke framkallats af de förändrade beräkningsgrunderna,

utan torde dessa hufvudsakligen endast hafva åstadkommit, att ökningen

i omsättningsvärdet ej blifvit större, än nyss blifvit sagdt. För att

emellertid gifva en antydan angående omfattningen af den tyska transithandeln

på vårt land, torde här vara tillräckligt att hänvisa till de uppgifter,

som i det föregående lämnats beträffande värdet af varuomsättningen

mellan Sverige och Hamburg, hufvudplatsen för denna transithandel.

Med nu omförmälda förhållanden för ögat måste man, enligt min

uppfattning, gifva målsmännen för vår handel, industri och sjöfart rätt.

då de framhålla angelägenheten däraf, att äfven hos oss sådana

institutioner införas, som kunna sätta dem i tillfälle både att åt de

svenska näringarna bevara den inhemska marknaden och att med större

framgång arbeta jämväl på främmande afsättningsområden.

Inom andra länder med protektionistiskt tullsystem hafva friliamnsoch

frilagersinstutionerna — långt ifrån att anses innebära en fara för

systemets bestånd — tvärtom befunnits utgöra en nödvändig komplettering

af detsamma. Förutom Tyskland, som i detta afseende synes intaga

främsta rummet, kan därvidlag äfven åberopas Frankrike. Oaktadt

därstädes den utrikes handeln genom åtskilliga andra former för tullfria

upplag erhållit väsentliga lättnader i de band, som ett genomfördt

s. 78 Kontrollera mot PDF

Speciell

motivering.

78 Kun f/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

tullskyddssystem medför för varuomsättningen på utlandet, har man dock

på senare'' tider, följande Tysklands exempel, börjat äfven i Frankrike

inse nyttan och nödvändigheten af att i frihamnar bereda handeln den

största möjliga frihet, och inom både parlamentet och regeringen synes

förslaget om upprättande af frihamnar i några af de större franska

sjöstäderna hafva tillvunnit sig talrika anhängare, om också någon

lag i ämnet ännu ej lärer hafva utfärdats.

Äfven hos oss synes det nu vara hög tid att taga ett steg i enahanda

riktning och sålunda ändtligen lösa en fråga, som här stått på

dagordningen allt sedan början af 1880-talet.

Jag anhåller därför att härmed få föredraga de inom finansdepartementet

utarbetade förslag till förordningar om frihamn och om

frilager, i den lydelse de numera, med iakttagande bland annat i vissa

delar af hvad ämbetsverken påyrkat, hafva erhållit.

Sedan de båda författningsförslagen blifvit af departementschefen

upplästa, yttrade departementschefen vidare:

Hvad angår de särskilda bestämmelserna i dessa förslag, tillåter

jag mig till en början erinra, att, enligt hvad redan omförmälts, förslagen

äro hufvudsakligen grundade på motsvarande delar af 1895 års

kommittéförslag, med anslutning, hvad angår frilagersbestämmelserna,

till den vid 1900 års Riksdag framlagda nådiga propositionen, dock att

följande mera väsentliga afvikelser från dessa tidigare förslag förekomma,

nämligen:

a) att föreskrifter af tullteknisk art angående rörelsen inom frihamn

eller frilager uteslutits, för att eventuellt meddelas i administrativ väg;

b) att både frihamn och frilager förklarats skola vara afsedda

för allmänt bruk (§ 1 i båda förslagen);

c) att, medan förut ifrågasatts, att vid införsel från frilager tilllämpa

särskilda tilläggstullar för vissa varor, i hvilkas vikt jämlikt

gällande tulltaxa skola inberäknas askar, omslag, kartor o. s. v., i

stället föreslagits, att dylika varor ej må från frihamn eller frilager

införas, med mindre varorna äro emballerade på sådant sätt, som eljest

vid införsel af enahanda varor är brukligt (§20 mom. 3 i förslaget

angående frihamn och § 19 mom. 3 i förslaget angående frilager); samt

d) att det förut ifrågasatta förbudet mot spannmåls uppläggning

inom frihamn eller frilager uteslutits.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109. 79

För de skal. smil föranledt framläggande af dessa förslag, äfvensom

för de uttalanden, hvartill förslagen i hufvudsak gifvit anledning

från ämbetsverkens och i ärendet hörda hamlelskorporationers sida,

har i det föregående redogjorts.

Förslaget att äfven frilager städse bör vara afsedt till allmänt ''''''"lager till

bruk, d. v. s. icke anordnas endast för en enskild persons eller firmas umk*"*

räkning, bär hos ämbetsverken framkallat åtskilliga betänklighetei*, ($ 1 •)

hufvudsakligen grundade på dels svårigheten att i hvarje särskildt fall

afgöra, när ett frilager borde anses uppfylla denna bestämmelse, och dels

den inskränkning i användningen af den nya institutionen, som af stadgandet

i fråga skulle förorsakas. Dessa betänkligheter har jag icke

kunnat dela. Det synes mig icke böra möta någon egentlig svårighet

att med afseende å en bestämd frilagersanläggning afgöra, om den i

själfva verket tjänar allenast ett särskildt privatintresse, eller om den är

beräknad att i mera utsträckt omfattning användas af näringsidkarna

inom den ort. där den är upprättad. Att gifva några närmare bestämmelser

om den omfattning, en frilagersanläggning bör hafva för

att kunna anses uppfylla ifrågavarande bestämmelse, är af helt naturliga

skäl icke möjligt, då detta måste bero på förhållandena i hvarje

särskildt fall. Det är visserligen sant, att det ifrågavarande stadgandet

kan anses i viss män inskränka användningen af frilager, försåvidt

nämligen därigenom förhindras anläggningen af privata frilager för

bedrifvande af vissa industriella företag. Men den begränsning, som

uteslutandet af dylika frilager kan anses innebära, synes mig vara

mindre väsentlig, då jag antager, att de allmänna frilager, som efter

frilagersinstitutionens införande i vår tullagstiftning komma att inrättas,

skola erbjuda den för export arbetande industrien alla de förmåner,

som för sådan industri kunna hämtas af den nya institutionen.

I det inom finansdepartementet ursprungligen utarbetade förslaget

var, i öfverensstämmelse med 1900 års nådiga proposition, ifrågasatt,

att frilager skulle kunna inrättas, förutom af stadskommun, jämväl

af vissa aktiebolag, handelsbolag och enskilda personer. Ehuruväl

bestämmelsen, att frilager skall vara afsedt för allmänt bruk, synes

mig utan någon afsevärd svårighet kunna göras gällande äfven mot

enskilda personer eller vanliga bolag och aktiebolag, som skulle vara

benägna att inrätta frilager, har jag- dock ansett, att, på grund af

hvad ämbetsverken anfört, det ursprungliga förslaget borde ändras så.

att tillstånd att inrätta frilager tillerkännes allenast stadskommun och

aktiebolag af viss beskaffenhet, dock endast då bolaget bildats i ändamål

att inrätta frilager (§ 4).

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Tullsats vid

införsel från

frihamn ell.

frilager.

(§ 20: 2 resp.

§ 19: ''il

Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

I sammanhang med frågan om spannmåls uppläggande i frihamn

eller å frilager hafva ämbetsverken äfven behandlat spörsmålet om den

tullsats, som bör tillämpas å varor, hvilka införas från frihamn eller

frilager. I detta afseende hade i de inom finansdepartementet ursprungligen

utarbetade förslagen ifrågasatts, att, i öfverensstämmelse med

hvad som enligt tullstadgan (§ 73) gäller beträffande nederlagsgods,

jämväl gods, som infördes från frihamn eller frilager, .skulle förtullas

efter de taxor och författningar, som vore gällande, då godset angåfves

till förtullning (§ 20 mom. 2 i frihamnsförslaget och § 19 inom. 2 i

förslaget om frilager). För att nu förhindra, att vid inträffande tullförhöjningar

större kassaartiklar, såsom t. ex. spannmål, skulle kunna

införtullas från frihamn eller frilager mot lägre tullsatser, blott varorna

hunne till förtullning angifvas, innan de högre tullsatserna trädt i kraft,

hafva ämbetsverken föreslagit ett tillägg af innehåll, att Konungen

skulle äga befogenhet att för särskilda fall annorledes förordna; och

hafva ämbetsverken därvid tillika uttalat den åsikt, att med en dylik

föreskrift medgifvandet att i frihamn eller å frilager upplägga spannmål

icke skulle blifva förenadt med större utan snarare med mindre risk

för massinförsel i spekulationssyfte än medgifvandet att upplägga spannmål

å nederlag.

Visserligen synes åtskilligt tala för att de nya tullupplagen i

möjligaste mån ansluta sig till redan bestående institutioner af enahanda

art; livarjämte bör beaktas, att, då beträffande nederlagsgods

det för närvarande är angifningsinlagans inlämnande, som är bestämmande

i fråga om den tull, som skall tillämpas, så kommer frihamnseller

frilagersgods, därest eu dylik bestämmelse ej införes äfven för de

nya institutionerna, onekligen att vid inträffande tullförhöjningar blifva

mindre lätt tillgängligt för användning på den inhemska marknaden

än nederlagsgodset. Men äfven med risk att därigenom undanhålla de

nya institutionerna en förmån, som är förbunden med nederlagsinstitutionen,

anser jag dock, att den spekulation i tullförändringar, hvilken

måhända eljest skulle kunna äga rum och hvilken ingalunda torde

vara i den mera legitima handelns intresse, bör i möjligaste mån förhindras.

Åt det ifrågavarande stadgandet har fördenskull gifvits sådan

affattning, att vid inträffande tullförhöjning vederbörande importör

skall för frihamns- resp. frilagersgods kunna tillgodogöra sig den

lägre tullsatsen endast i den mån, som godset hinner införas, innan

den högre tullen träder i kraft. Genom denna bestämmelse kommer

införseln från frihamn eller frilager att i själfva verket mindre än

annan import lämpa sig för tillfälliga spekulationer i tullförhöjningar;

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

och livad särskildt angår spannmål, blir af samma föreskrift en följd,

att vid en tullförhöjning de kvantiteter spannmål, som kunna befinna

sig inom eu frihamn eller ett frilager, icke på långt när komma att

spela en sådan roll för den inhemska marknaden, som den spannmål,

hvilken vid ett sådant tillfälle är upplagd på nederlag.

Med anledning af uttalanden, som framkommit i de yttranden,

hvilka afgifvits af representanterna för näringslifvet i Malmö och Göteborg,

hafva ämbetsverken äfven berört frågan om lindring i umgälderna

för fartyg, som besökte svensk frihamn. Denna fråga, hvilken

redan af 1894 års kommitté sattes i närmaste samband med förslaget

om frihamnsinstitutionens införande i vårt land, har utan tvifvel för

denna institution en mycket stor vikt. Men man bör ej heller förglömma,

att fyr- och båkafgifterna samt lastpenningarna äro åt

väsentlig betydelse för statens finanser. Dessa afgifter hafva under

perioden 1902 — 05 tillfört statskassan följande belopp, nämligen:

fyr- o c li

b åkmedel:

lastpenningar:

Summa:

Däraf för utländska

fartyg:

Summa:

Däraf för utländska

fartyg:

1902:

kr. 1,749,555: —

kr. 1,056,349: —

kr. 620,908: —

kr. 335,646: —

1903:

„ 1,816,394: —

„ 1,125,597: —

„ 637,790: —

„ 354,116: —

1904:

., 1,764.208: —

„ 1,037,540: —

„ 638,888: —

„ 330,961: —

1905:

., 1,730,183: —

., 952,115: —

„ 633,125: —

„ 314,042: —

Då härtill kommer, att det knappast synes kunna ifrågasättas, att

endast för en viss frihamn medgifva lättnader i dessa afgifter, utan,

om sådan lättnad skall beviljas, denna förmån torde böra utsträckas till

jämväl andra svenska hamnar, framgår häraf tydligt, att frågan om

beviljandet af lättnad i omförmälda afgifter är af ganska ingripande art.

På grund häraf och med hänsyn därtill, att de fördelar, som en frihamn

erbjuder trafiken, i alla händelser synas vara sådana, att frihamnen äfven

utan ett eftergifvande af de till statsverket utgående afgifterna bör i hög

grad befrämja sjöfartens utveckling, har jag ej ansett det lämpligt att i

detta sammanhang upptaga frågan om beredande af lättnad i de på

sjöfarten Infilande afgifterna. För öfrigt synes det ej böra lämnas obeaktadt,

att, då man afser att genom eftergifvande af eller sänkning i

berörda till statsverket utgående afgifter understödja själfva frihamnsanläggningen,

detta syfte bör kunna i afsevärd grad tillgodoses genom

lindring i de afgifter, som inom den kommuns hamnområde, där frihamnen

varder anlagd, för kommunens räkning utgå af sjöfarten och

varutrafiken, en utväg, hvilken synes desto mera påkallad, som en dylik

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 11

Sjöfartauoigälder

i

frihamn.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

anläggning helt visst i regel kan antagas blifva till gagn i främsta

rummet för det samhälle, där den inrättas.

Då jag nu öfvergår att yttra mig angående de föreliggande förslagens

innehåll i öfrigt, tillåter jag mig att till en början och för att

underlätta jämförelsen med förut framlagda förslag meddela följande

sammanställning:

Förslaget om

1895 års kommitté-

Förslaget om

1895 års kommitté-

frihamn:

förslag om

frilager

frihamn:

förslag om frilager

och frihamn.

och frihamn.

§ 1 motsvarar

§1-

§ 14

motsvarar § 18.

§2

§2-

§ 15

75

§ 19.

§3 „

§ 5 mom. 2.

§ 16

»

§20.

§4

§7-

§17

55

§38.

§ 5 ny.

§ 18

5 5

§39.

8 6 motsvarar

§8.

§ 19

J5

§ 35.

§ 7

§10.

§ 20 mom. 1 „

§61.

§ 8 mom. 1 nytt.

§ 20 mom. 2—4 nya.

8 8 „ 2 motsvarar §11.

§21 motsvarar

§69.

§ 9

§12.

§ 22

55

§ 72.

§ io

§13.

§ 23

55

§73.

§ 11

§ 14.

§ 24

75

§ 74.

§ 12

§ 13-

§ 25

55

§75.

§ 13

§ 17.

§ 26

55

§76.

Förslaget om

1900 års kur

1895 Ars

kommitté-

frilager:

proposition:

förslag om frilager

och frihamn.

§ 1 inom. 1 motsvarar

§

i

§

1.

§ 1 mom. 2 nytt.

§ 2 motsvarar

§

2

§

2.

§ 3

§

3

§

3.

§ 4 „

§

5

§

5.

§ 5

§

6

§

6.

§ 6

§

7

§

8.

§ 7

§

8

§

10.

§ 8

§

9

§

11.

§ 9

§

10

§

12.

§ 10

§

11

§

13.

§ 11

§

12

§

14.

§ 12

§

13

§

15.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Muj;ts Nåd. Proposition N.o 10!).

Förslaget om

frilager:

1900 års kungl.

proposition:

1895 års kommitté- förslag om frilager

och frihamn.

§ 13

motsvarar

§ 14

§ 16-

£ 14

§ 15

§ 17-

§ 15

§ 16

§ 18.

6 16

? J

§ 17

§ 19-

§ 17

V)

§ 18

§ 20.

§ 18

mom. 1—2 motsvara

§ 21

§ 24.

§ 18

mom. 3 nytt.

§ 19

mom. 1 motsvarar

§ 27

§ 30.

§ 19

mom. 2—4 nya.

§ 20

motsvarar

§ 36

§ 69.

§ 21

§ 39

§ 72.

§ 22

§ 40

§ 73.

§ 23

J?

§ 41

§ 74.

§ 24

J?

§ 42

§ 75.

§ 25

JJ

§ 43

§ 76.

Beträffande de bestämmelser, som i de föreliggande författningsförslagen

oförändrade eller endast med mindre väsentliga jämkningar

upptagits från föregående förslag, torde det tillåtas mig att hänvisa

till och åberopa de skäl, som tillförene anförts i afseende å dessa bestämmelser.

Hvad åter angår de här föreslagna bestämmelser, hvilka innehålla

mera väsentliga afvikelse!’ från de förra förslagen, får jag, under erinran

jämväl om hvad beträffande vissa af dessa bestämmelser blifvit i det

föregående yttradt, med afseende å härefter angifna paragrafer anföra

följande, nämligen i förslaget angående frihamn:

§ I
Då

den sockerskatt, som numera utgår, icke lärer kunna inbegripas

under de tillverkningsafgifter, hvilka här omförmälas, har denna paragraf

ansetts böra affattas på sådant sätt, att likställigheten i förevarande

afseende mellan sockerskatten och öfriga här nämnda afgifter uttryckligen

angifves.

§ 2 mom. 2:

I öfverensstämmelse med hvad som i 1900 års kungl. proposition

föreslagits beträffande frilager, har här intagits en bestämmelse af

innehåll, att utgångar från frihamn, hvilka icke begagnas för trafik,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

utan allenast äro afsedda att komma till användning i händelse af

eldfara eller annat olycksfall, må kunna, efter medgifvande af Konungen,

lämnas utan särskild bevakning och utan vaktrum. Sådana utgångar

hållas ju i regel stängda och öppnas endast vid utomordentliga tillfällen,

hvadan det synes väl strängt att därstädes hålla samma bevakning

som vid ingångar, genom hvilka den dagliga trafiken äger rum»

§ 3:

Med afseende å de aktiebolag, hvilka borde tillerkännas rätt att

erhålla tillstånd att inrätta och drifva frihamn, hafva ämbetsverken,

med anledning af hvad i några af de till kommerskollegium inkomna

yttrandena anförts, föreslagit, att denna rätt skulle tillkomma »för

ändamålet bildadt aktiebolag, hvars styrelse består af här i riket bosatta

svenska undersåtar och hvari andra delägare icke må finnas än

svenska undersåtar eller aktiebolag, hvars alla delägare skola vara

svenska undersåtar ».

I de yttranden, som afgifvits af handels- och sjöfartsnämnden och

handelskammaren i Göteborg samt af Skånes handels-, industri- och

sjöfartskammare, har i syfte att underlätta anskaffandet af det för en

frihamnsanläggning erforderliga kapital yrkats, att frihamn skulle kunna

anläggas jämväl af aktiebolag, i hvilket annat aktiebolag inginge såsom

delägare, under förutsättning att sistnämnda bolags alla styrelsemedlemmar

vore svenska undersåtar.

Att sålunda beträffande det bolag, som eventuellt skulle kunna

ingå såsom delägare i frihamnsbolag, inskränka krafvet på svenskt medborgarskap

till att gälla endast styrelsemedlemmarna synes mig icke

lämpligt. Ämbetsverkens förslag åter synes ej tillgodose de önskemål,

som i detta afseende framställts af handelns representanter;. och har

vid sådant förhållande det förevarande stadgandet ansetts böra affatta»

i öfverensstämmelse med förut framlagda förslag.

§ 4:

I den häremot svarande § 5 af frilagersförordningen föreslås ett

stadgande af innehåll, att generaltullstyrelsen skall beträffande ansökning

om tillstånd att inrätta frilager städse inhämta yttrande såväl af

tullmyndighet på platsen som af vederbörande kommunala myndigheter.

En motsvarande föreskrift beträffande frihamnsansöknings afgörande

hos Kungl. Maj:t har så mycket mindre ansetts böra här

opaginerad Kontrollera mot PDF

sr»

Knuyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

upptagas, som en dylik fråga icke torde böra bedömas blott ur tullteknisk

synpunkt eller med hänsyn endast till de lokala intressena,

utan framför allt måste skärskådas ur synpunkten af hvad som kan

vara förmånligt för landets näringslif i allmänhet. Ett sådant ärende

måste därför kräfva en ingående undersökning af samtliga på frågan

inverkande omständigheter, därvid särskildt äfven kommerskollegium och

näringarnas egna representanter torde böra sättas i tillfälle att yttra sig.

Med hänsyn bland annat därtill, att det lätt nog torde kunna

inträffa, att de planer för en tilltänkt frihamns anordnande, hvilka vid

ansökningens ingifvande företes, ej kunna utan vidare godkännas, har

det ansetts lämpligt att här införa uttryckligt stadgande därom, att

vid meddelande af tillstånd att inrätta frihamn särskilda villkor och

förbehåll för tillståndets åtnjutande kunna af Kungl. Maj:t bestämmas.

§ 6, 2:dra stycket:

I öfverensstämmelse med hvad i 1900 års förslag om frilager

ifrågasättes, för den händelse att frilagersinnehafvare skulle råka i konkurs,

har här intagits en bestämmelse angående det fall, att innehafvare

af frihamn varder försatt i konkurs, dock att den tid, hvarunder

frihamnsrörelse må fortfarande drifvas för konkursboets räkning, ansetts

på grund af denna rörelses omfattning höra utsträckas till ett helt år.

§ 8:

Enligt den föreslagna formen för meddelande af bestämmelser

angående frihamn skulle — oafsedt de villkor och förbehåll, som på

grund af § 5 kunna stipuleras vid meddelandet af själfva tillståndet att

inrätta frihamn — dessa bestämmelser sönderfalla i följande hufvud - grupper:

a) en af Riksdagen antagen författning om frihamnar i allmänhet;

b) en af Konungen på förslag af generaltullstyrelsen utfärdad

författning angående trafiken till och från en viss frihamn; samt

c) ett af Konungen, efter förslag af anstaltens innehafvare, fastställdt

reglemente för anstaltens drift.

Därtill kan ytterligare läggas den taxa, som enligt § 9 skall

fastställas af Konungens befallningshafvande.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

§ 8 ocli § 9:

I enlighet med ämbetsverkens hemställan hafva här uteslutits de

i det ursprungliga förslaget inrymda föreskrifter om kungörande på

lämpligt sätt af reglemente och taxa äfvensom angående insändande

till generaltullstyrelsen och vederbörande tullförvaltning af tryckta

exemplar af dessa handlingar.

§ 9, andra stycket:

Bestämmelser hafva här föreslagits äfven för det fall, att frihamnens

innehafvare åt annan öfverlåtit dispositionsrätten öfver den byggnad

eller inrättning, för hvilken taxan är afsedd.

Det räkenskapssammandrag, som vid ansökan om förnyelse af

taxa bör företes, har ansetts lämpligen böra afse endast de närmast

föregående fyra åren. Eftersom taxan skall fastställas för en period

af fem år, torde nämligen ansökan om förnyelse böra göras mot slutet

af hvart femte år, och vid denna tidpunkt synas afslutade räkenskaper

från den tid, hvarunder den gällande taxan varit tillämpad, ej kunna

föreligga för längre tidrymd än fyra år.

§ 10:

Enligt den ämbetsverken underställda lydelsen af denna paragraf

skulle frihamnsföreståndaren hafva »att öfvervaka och svara för iakttagandet

af de för frihamnen gällande föreskrifter». Då emellertid

detta stadgande syntes kunna gifva anledning till den uppfattning, att,

då förseelser mot förordningens föreskrifter blifvit begångna, annat

ansvar än den påföljd, hvartill han jämlikt § 24 vore förfallen för den

händelse, att han gjort sig skyldig till underlåtenhet i tillsynen öfver

frihamnen, skulle kunna drabba frihamnsföreståndaren, hafva ämbetsverken

hemställt, att till undvikande af en sådan tolkning orden »och

svara för» måtte utgå.

Med anslutning till hvad ämbetsverken hemställt, har paragrafen

erhållit nu föreslagna lydelse.

§ 12:

Då äfven för den vid frihamn anställda tullbevakningspersonal

torde erfordras härbärge inom frihamnen, har ett tillägg i sådant afse
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N o 101i.

ende af ämbetsverken föreslagits i den ursprungliga lydelsen af § 12;

och har det föreliggande förslaget affattats i öfverensstämmelse därmed.

§ 13:

Med afseende å vissa frågor, som enligt de ämbetsverken underställda

författningsförslagen borde afgöras af Kungl. Maj:t, hafva ämbetsverken,

med anledning jämväl af hvad i de inkomna yttrandena anförts,

ifrågasatt, att afgörandet skulle tillkomma annan myndighet. Dessa

frågor anginge dels tillstånd att inrätta frilager i närheten af stapelstad

och de därmed sammanhängande stadganden rörande öfverlåtelse

af rätt att inrätta eller drifva sådant frilager och fastställande af

reglemente därför, dels och rätt att inom frihamn eller frilager idka

industriell verksamhet. Utan att i ämnet vilja göra någon särskild

hemställan, hafva dock ämbetsverken uttalat den åsikt, att pröfningen

af dessa frågor och tilläfventyrs äfven af några andra därmed jämförliga,

hvilka ock, ehuru af mera oväsentlig betydelse, enligt förslagen

tillhörde Kungl. Maj:ts afgörande, utan olägenhet torde kunna öfverlämnas

åt generaltullstyrelsen eller, hvad frågan om tillstånd till idkande

af industriell verksamhet inom frihamn eller frilager beträffade, åt

någon annan myndighet.

Hvad angår frågan, huruvida tillstånd till bedrifvande af industriell

verksamhet inom de nya institutionerna bör meddelas af Kungl. Maj:t

eller underordnad myndighet, hafva handels- och sjöfartsnämnden i

Malmö samt Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare i sina yttranden

framhållit, att det särskildt i fråga om fabriksmässig tillverkning

af sä kallade säsong- eller modeartiklar kunde vara af vikt, att

fabrikationen Unge börja utan uppskof; och har fördenskull ifrågasatts,

att verksamheten finge taga sin början, åtminstone tillsvidare, efter

tillstånd af till exempel magistrat eller Konungens befallningshafvande.

Den industriella verksamheten inom både frihamn och frilager

synes mig kunna för den öfriga industrien inom landet komma att få

en sådan betydelse, att meddelandet af tillstånd till dylik verksamhet

bör föregås af en mera allsidig pröfning, än som lärer kunna ske,

därest densamma skulle afgöras af någon af de nyssnämnda underordnade

myndigheterna. Det uppskof, som kan vållas genom frågans

hänskjutande till Kungl. Maj:t, synes ej böra blifva så väsentligt,

att fördenskull afgörandet icke borde läggas i Kungl. Maj:ts hand.

Äfven om en viss industri icke bedrifves oafbrutet under ett helt år,

utan endast under vissa månader, så lärer väl dock vederbörande

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

industriidkare, som planlägger en dylik verksamhet inom ett frihamnseller

frilagersområde, icke afse att bedrifva densamma allenast för ett

särskildt tillfälle, utan för en längre tid framåt, år efter år. På grund

af hvad sålunda anförts, finner jag mig sakna anledning att frångå

det ursprungligen framställda förslaget, enligt hvilket afgörandet åt

ifrågavarande angelägenhet förbehållits Konungen.

§ 14:

Den här föreslagna formuleringen afser att inom frihamn, med

visst undantag, förhindra all minuthandel eller försäljning till konsumenter,

medan däremot försäljning i parti, d. v. s. till återförsäljare,

därstädes bör vara tillåten.

§ 16:

De i inom. 1 b) förekommande orden »eller af annan dylik anledning»

hafva i öfverensstämmelse med ett af tulldirektören i Göteborg

framställdt förslag tillagts på framställning af ämbetsverken, på det

att äfven inom frihamn må kunna upprätthållas införselsförbud, som

meddelats till förekommande af sjukdomar eller skada å vissa jordbruksoch

trädgårdsalster.

Mot det ovillkorliga förbudet att i frihamn införa eldfarliga oljor

eller därmed jämförliga vätskor har, enligt hvad ämbetsverken anfört,

af ett flertal af de hörda myndigheterna och institutionerna den anmärkning

framställts, att dylika oljor och vätskor äfvensom sprit numera

i stor omfattning användas för åstadkommande af drifkraft både för

landfästa motorer och för motorer ombord å fartyg äfvensom för belysningsändamål,

och att därför möjlighet att inom frihamnsområdet införa

dylika varor för sådana ändamål icke borde vara utesluten. Ämbetsverken.

som delat denna uppfattning, hafva fördenskull ifrågasatt,

huruvida icke mom. 1 kunde omredigeras i den riktning, att införande

i frihamn af eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor äfvensom

af sprit för användning till nyssberörda ändamål måtte få äga rum

under de särskilda villkor, som kunde varda af Kungl. Maj:t bestämda.

Då vidare i detta moment hade föreslagits, att en till införsel

i frihamn förbjuden vara, som innehades af ett till frihamnen inkommet

fartyg, icke finge i annat fartyg omlastas, hafva ämbetsverken funnit

detta innebära, att varan icke kunde återutföras med annat fartyg

än det. med hvilket densamma inkommit till frihamnen. Då det

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o loft.

emellertid i många fall icke synte* möta några betänkligheter mot att

medgifva omlastning af sådan vara i annat fartyg för omedelbar utförsel,

hafva ämbetsverken föreslagit ändrad lydelse af ifrågavarande

bestämmelse.

Med anledning af hvad sålunda af ämbetsverken anförts, har ifrågavarande

mom. 1 ansetts böra affatta* på sätt förslaget utvisar.

§ 17:

Det under a) meddelade stadgande företer vid jämförelse med

motsvarande bestämmelse i 1895 års kommittéförslag den mera väsentliga

olikheten, att de här ifrågavarande fartygens dräktighet höjts från

30 till 40 ton. Denna förändring, hvilken af ämbetsverken lämnats

utan anmärkning, har framkallat vissa betänkligheter hos de i ämnet

hörda handelskorporationer med hänsyn särskilt därtill, att motsvarande

bestämmelser ej lära finnas beträffande frihamnen i Köpenhamn.

Förevarande stadgande, hvilket afser att förhindra smuggling från

mindre farkoster, som äro svårare att öfvervaka och kontrollera, har

affattats i anslutning till gällande tullstadga. Då 1895 års kommittéförslag

framlades, utgjorde högsta dräktigheten för hithörande fartyg

30 ton, men enligt 1904 års tullstadga har denna höjts till 40 ton.

Någon egentlig olägenhet af att, på sätt som här ifrågasatts, begränsa

frihamnstrafiken torde icke behöfva befaras, då förslaget tillika innehåller,

att de ifrågavarande fartygen under vissa villkor kunna, i den

mån sådant erfordras, få tillträde till frihamn.

Af den skånska handelskammaren har föreslagits, att bestämmandet

af dessa villkor, likasom öfverhufvud afgörandet af de medfrihamnsdriften

sammanhängande frågor, skulle anförtros åt en af Kungl. Maj:t

särskildt förordnad frihamnsförvaltning, bestående af sakkunnige män,

bland hvilka äfven frihamnens innehafvare borde få insätta någon medlem.

Att i frågans nuvarande läge träffa något afgörande, huru ledningen

af en frihamn bör ordnas, torde icke vara lämpligt. I hvarje

fall synes icke böra ifrågakomma att åt en eventuell frihamnsförvaltning

anförtro utfärdandet af tulltekniska föreskrifter rörande trafiken där,

städes, utan lärer detta, såsom i det föreliggande förslaget förutsättesböra

ankomma på Kungl. Maj:t.

§ 20:

På grund af hvad ämbetsverken i detta afseende anfört, har

i mom. 1 uteslutits förut ifrågasatt medgifvande att från frihamn

landvägen införa gods för uppläggning å transitupplag på samma ort.

Bih. till Riksd, Prof. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 86 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna i mom. 2 och B tillåter

jag mig åberopa hvad i det föregående blifvit anfördt.

Det i mom. 4 föreslagna stadgande afser att komplettera det i

§ 14 förekommande förbudet mot detaljhandel inom frihamn.

Hvad vidare angår förslaget om frilager, får jag beträffande härefter

nämnda bestämmelser anföra följande, nämligen med afseende å

I förut framlagda förslag har ifrågasatts, att frilager finge inrättas

endast i eller i närheten af stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares

öfverinseende finnes. Med afseende därå har af ämbetsverken

anförts, att denna bestämmelse syntes sammanhänga med det i tullstadgan

af den 2 november 1877 förekommande stadgande, enligt

hvilket uppläggning af gods å nederlag icke var medgifven annat än

i sådan stapelstad. Då emellertid enligt nu gällande tullstadga af den 1

juli 1904 uppläggning af gods å nederlag må äga rum i alla städer,

där tullkammare under tullförvaltares öfverinseende är anordnad, samt

något skäl icke syntes kunna anföras för ett förbud att inrätta frilager

i en uppstad med sådan tullkammare, t. ex. Borås, hafva ämbetsverken

hemställt, att ordet »stapelstad» måtte utbytas mot ordet »stad».

Hvad ämbetsverken sålunda hemställt har jag ansett böra biträdas.

Tillstånd att inrätta frilager i närheten af sådan stad som nyss

nämnts har jag, med anslutning till den uppfattning, ämbetsverken i

detta afseende uttalat, ansett lämpligen böra, likasom tillstånd till

frilagers inrättande i dylik stad, meddelas af generaltullstyrelsen.

I anslutning till hvad som ägt rum i motsvarande paragraf af

frihamnsförordningen har sockerskatten äfven kär tillagts till de i förut

framlagda förslag omnämnda tull- och tillverkningsafgifter.

Enligt föreliggande förslag komma bestämmelserna angående frilager

att sönderfalla i följande hufvudgrupper:

a) en af Riksdagen antagen författning om frilager i allmänhet;

b) af Konungen meddelade bestämmelser om varors intagning å

samt uttagning från frilager i allmänhet; samt

c) ett af generaltullstyrelsen, efter förslag af hvarje frilagersinnehafvare,

fastställdt reglemente för frilagers drift (§ 8).

Därtill kommer taxa (§ 9) å afgifter för frilagrets begagnande,

fastställd af Konungens befallningshafvande.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

91

§ 2 mom. 2:

Då enligt förslaget hela anordnandet af frilager hvilar på generaltullstyrelsen,

likasom det tillkommer Kungl. Maj:t att bestämma öfver

anläggningen af frihamn, har jag ansett, att befrielse frän skyldigheten

att bevaka vissa utgångar från frilager bör lämpligen meddelas af

generaltullstyrelsen och icke, såsom förut varit ifrågasatt, af Kungl. Maj:t.

§ 4:

Beträffande här föreslagna stadgande, hvilket motsvarar § 3 i

frihamnsförslaget, får jag åberopa hvad i det föregående därom anförts.

§ 8 och § 9, lista stycket:

Äfven bär hafva, i likhet med hvad som ägt rum beträffande

§ 8 och § 9 i frihamnsförslaget, på ämbetsverkens yrkande uteslutits

bestämmelser om kungörande på lämpligt sätt af reglemente och taxa

för frilager äfvensom angående insändande till generaltullstyrelsen och

vederbörande tullförvaltning af tryckta exemplar af dessa handlingar.

§ 9, 2:dra stycket, och § 10:

Med afseende å dessa delar af förslaget tillåter jag mig åberopa

hvad här förut anförts beträffande motsvarande bestämmelser i frihamnsförslaget,

§ 9, 2:dra stycket, och § 10.

§ 14 mom. 1:

Denna bestämmelse svarar emot § 13 i frihamnsförslaget; och

tillåter jag mig här åberopa hvad angående sistnämnda § i det föregående

anförts.

§ 17:

Beträffande här föreslagna bestämmelser får jag i tillämpliga

delar åberopa hvad som anförts i afseende å motsvarande § 16 i frihamnsförslaget.

§ 18 mom. 3:

Detta moment har affattats i enlighet med ämbetsverkens förslag

och för att angifva, att gods, hvarom här förmäles och hvilket skall

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

intagas å frilager från annan ort än den stad, i eller vid hvilken frilagret

är beläget, måste i vederbörlig ordning förpassas till tullförvaltningen

i sagda stad och där angifvas till intagning å frilagret.

§ 19:

Motsvarande bestämmelser angående frihamn återfinnas i frihamnsförslaget

§ 20; och torde jag få här åberopa hvad i afseende

därå redan blifvit anfördt.

Därest de nu föreliggande förslagen till förordningar om frihamn

och om frilager varda af Riksdagen antagna och till efterrättelse kungjorda,

torde, på sätt jämväl af ämbetsverken framhållits, erfordras

dels i vissa afseenden ändrade bestämmelser i fråga om handels- och

sjöfartsstatistiken, dels ock ändringar ej mindre i tullstadgan och nådiga

förordningen angående frilager för proviantering af fartyg i Öresund,

än äfven i tulltaxeunderrättelserna samt i gällande bestämmelser om

restitution af erlagd brännvinstillverkningsskatt och skatt för malt vid

utförsel af brännvin och maltdrycker. Hvad beträffar de ändrade

bestämmelser, som under berörda förutsättning sålunda torde böra utfärdas,

synes med framläggandet af förslag kunna tillsvidare anstå;

dock har jag ansett mig böra redan nu beröra frågan om de ändringar,

hvilka af frihamns- och frilagersinstitutionernas införande påkallas i

de af Riksdagen antagna tulltaxeunderrättelserna.

Generaltullstyrelsen har med underdånig skrifvelse den 2 nästlidne

februari öfverlämnat följande förslag till ändrad lydelse af vissa

delar af tulltaxeunderrättelserna:

§ 8.

1. Den, som — — — — — — — — — — — — — — —

------under villkor:

a) ----------------------

b) ------------------

c) att den, som verkställt nybyggnaden, för byggnad en eller

reparationen, när fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen afämnar--—

— — — — — — — — — — — — — — — —

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 109.

uppgift ej mindre om dagen, då de angifvits till förtullning, än äfven

därom, huruvida sådan angifning skett från nederlag, transitupplag

eller frilager eller från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall

jämväl om den lägenhet, med hvilken införseln skett; skolande — —

— — — — — — — — handen; samt

d)------------------

§ 9.

1. Vid utförsel — —--— •— — — — — — — — —-

— — — — — — iakttages:

a) att — — — — — afsändas; kommande dock denna bestämmelse

icke att äga tillämpning, då den vara, för hvilken tullrestitution

sökes, utföres för proviantering af fartyg i Öresund under enahanda

förhållanden med dem, då utländska, på provianteringsfrilager

upplagda varor skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet;

b) --—---------------

c) -------------------

2. ------------------

3. Förutom den tull restitution, hvarom här ofvan förmäles, med
gifves

ock

A) åt idkare af kvarnrörelse — — — — — restitution af den

tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande kvantitet direkt

från utlandet införd omalen spannmål — — — — — — — under

villkor:

a) ------------------

b) -------------------

c) -------------------

d) ----------------- -

e) -------------------

f) --------------------

g) — -----------------— —

B) åt innehafvare af riskvarn — — — — — — — restitution

af den tull, som blifvit erlagd för till varans framställning användt, af

kvarninnehafvaren direkt från utlandet eller från frihamn infördt eller

från nederlag eller frilager uttaget oskadadt ris---— — gälla:

a) ------------------

b) ------------------

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 109.

c) —

d) _

e) —

f) -

g) -

4. --------------------

5. . Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål att desamma

åter utföra — — — — — — — må, såvidt generaltullstyrelsen

finner tillförlitlig kontroll kunna åstadkommas, tulla,/gift, som

vid varornas införsel direkt från utlandet erlagts, kunna återfås under

iakttagande af följande villkor:

a) — —---------------------

b)--------------------

c) — —----------------

d) ------------------

e) ------------------

f) -------------------

g) -------------------

h) -------------------

Därest — — — — — normalliter.

6. Hvad här ofvan i denna paragraf ur angående tullrestitution

föreskrifvet galle äfven, då gods, för hvithet restitution af tullafgift ifrågasättes,

antingen sjöledes utföres till frihamn eller ock landvägen utföres

till sådan hamn eller intages å frilager; skolande, i sistnämnda båda

fall, utförseln till frihamn eller intagningen å frilager verificeras på sätt

särskildt är eller varder bestämdt, hvaremot i fråga om verificering af

godsets utförsel sjöledes till frihamn skall i tillämpliga delar lända till

efterrättelse hvad förut i denna paragaf är stadgadt beträffande verificering

af utförsel till utrikes ort.

7. Befinnes någon — —--—--—- — — — — — —

— — — sådan restitution.

Med afseende å livad sålunda föreslagits har af styrelsen anförts

i hufvudsak följande:

Behofvet af ändringar i tulltaxeunderrättelserna vore närmast

föranledt af det i de båda författningsförslagen angående frihamn och

angående frilager förekommande stadgande, att varor, som från inrikes

ort blefve utförda till frihamn eller intoges å frilager, skulle i fråga

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kurujl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

om rätt till restitution af tullafgifter betraktas såsom ur riket utförda.

Bestämmelserna om tullrestitution vid utförsel af inrikes tillverkade

varor innehölles i § fl tulltaxeunderrättelserna; och vore det fördenskull

detta författningsrum, som i första hand påverkades af nyssnämnda

stadgande. I fråga om formen för de ändringar i nämnda paragraf,

betingades af nu ifrågavarande anledning, hade två olika utvägar

erbjudit sig: antingen att i hvarje särskildt moment af paragrafen vidtaga

erforderliga redaktionsändriugar eller ock att såsom ett särskildt

moment intaga en allmän bestämmelse, att de i paragrafen lämnade

föreskrifter om tullrestitution skulle gälla äfven då gods, för hvilket

restitution af tullafgift ifrågasattes, utfördes till frihamn eller intoges

å frilager. Den sistnämnda utvägen hade synts styrelsen vara att

föredraga; och hade därför i styrelsens förslag intagits ett nytt moment,

betecknadt med 6, så att nuvarande mom. 6 i paragrafen införts såsom

mom. 7.

Beträffande formuleringen af det nya momentet framhåller styrelsen,

att, i enlighet med stadgandet i § 18 mom. 3 i förslaget till

förordning om frilager, intagning af gods å frilager endast kunde ske

land vägen; att utförsel sjövägen till frihamn af restitutionsgods, med

hänsyn till frihamns egenskap att i vissa afseenden anses såsom utrikes

ort, syntes böra verificeras på sätt i paragrafen stadgades om utförsel

till sådan ort, dock tydligtvis med den inskränkning, att hvad i mom.

1 c) förekomme beträffande konsulatsintyg icke kunde äga tillämplighet;

samt att däremot i fråga om verificering af utförsel landvägen till frihamn

eller intagning å frilager syntes böra gälla de bestämmelser, som

beträffande sådan utförsel eller intagning kunde varda fastställda i de

särskilda författningar, Indika i förenämnda förslag till förordning om

frihamn och frilager förutsattes komma att utfärdas.

Förutom det sålunda föreslagna tillägget till § 9 i tulltaxeunderrättelserna

borde, enligt hvad styrelsen vidare anfört'', jämväl följande

mindre ändringar i så väl denna paragrafsom i § 8 påkallas af införandet

af frihamns- och frilagersinstitutionerna.

På sätt redan 1894 års frihamns- och frilagerskommitté föreslagit,

syntes . det i vissa städer vid Öresund förekommande frilager för provi

an tering af fartyg höra, därest frilagersinstitutionen i allmänhet infördes

i vårt land, benämnas provianteringsfrilager. Vid sådant förhållande

borde ordet »frilager» i § 9 mom. 1 a) tulltaxeunderrättelserna

utbytas mot ordet ''»provianteringsfrilager'')'').

Enligt § 9 mom. 3 A) tulltaxeunderrättelserna medgåfves åt idkare

af kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af vissa vid kvarnen

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

framställda produkter restitution af den tull, som af honom blifvit erlagd

för en motsvarande kvantitet från utlandet införd omalon spannmål af

samma slag. Detta uttryck, »från utlandet införd», hade i detta författningsrum

enligt ämbetsverken städse ansetts innebära, att den omalna

spannmålen skulle halva direkt förtullats och således icke hafva varit

upplagd å nederlag. Denna tolkning af uttrycket bekräftades ock såväl

genom en jämförelse med det uttryck, som användts i stycket B) al

samma moment, där vid utförsel åt risgryn restitution \ore medgilven

för till varans framställning användt, direkt från utlandet eller från

nederlag uttaget oskaladt ris, som äfven genom olikheten i uttrycken i

mom. 3 A) c), där det såsom villkor för restitutions erhållande stadgades,

att den omalna spannmålen skulle vara inom de näst före utförseln

förflutna sex månaderna till riket införd, och i samma mom.

B) d), där motsvarande villkor erhållit den lydelse, att det oskalade

riset skulle vara inom de näst före utförseln förflutna tolf manaderna

förtulladt. Till förtydligande af uttrycket i stycket A) af momentet

hade styrelsen, som vid afgifvandet af nyssberörda förslag utgått från

den förutsättning, att detsamma icke borde innebära någon ändring x

sak, föreslagit, att framför orden »från utlandet införd» måtte inskjutas

ordet »dire/cf», hvilket skulle innebära, att tullrestitution icke finge

ifrågakomma, då spannmål införts vare sig från nederlag'' eller från

frihamn eller frilager.

Då däremot enligt stycket B) af ifrågavarande moment tullrestitution

vore, såsom nyss nämnts, medgifven äfven da råvaran, ^ oskaladt

ris, förtullats från nederlag, syntes någon anledning icke förefinnas att

från denna förmån utesluta oskaladt ris, som förtullats från frihamn

eller frilager; och hade styrelsen därför föreslagit sådan ändring af

ifrågavarande stycke, att restitution i nämnda fäll uttryckligen medgåfves.

Mom. 5 af § 9 tulltaxeunderrättelserna hade, i likhet med mom.

3 A), städse tillämpats så, att tullrestitution icke medgifvits annat än

för råvara, som direkt förtullats. Skälen för denna tolkning hade vant

desamma, som här förut i fråga om spannmål anförts. Utgående från

berörda förutsättning att förslag, innebärande ändringar i sak, icke

borde i detta sammanhang framläggas, hade styrelsen föreslagit en

ändring af ifrågavarande moments första stycke, hvilken skulle bekräfta

den tolkning däraf, styrelsen ansett sig icke kunna undgå att tillämpa.

Enligt § 8 tulltaxeunderrättelserna vore under vissa villkor tiillrestitution

medgifven för mateidalier och skeppsförnödenheter, som införts

från utrikes ort. Under c) i denna paragraf vore stadgadt, att

det för sådan restitutions erhållande skulle åligga vederbörande, bland

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

annat, att aflemna uppgift, ej mindre om dagen, då materialierna augifvits

till förtullning, ån älven därom, huruvida sådan angifning skett

från nederlag eller från transitupplag eller direkte och i sistnämnda

fall jämväl om den lägenhet, med hvilken införseln skett. Af detta

stadgande framginge, att förmånen af tullrestitution enligt denna paragraf

icke vore beroende af materialiernas direkta förtullning; och då

vid sadant förhållande nämnda förman syntes höra vara medgifven äfven

då materialierna förtullades från frihamn eller frilager, hade styrelsen

föreslagit en ändring af ifrågavarande paragraf, som gåfve vid handen,

att rätt till restitution äfven i dessa fall vore medgifven.

Mot de af generaltullstyrelsen framställda förslag till ändringar i

tulltaxeunderrättelserna har jag icke funnit något att i sak erinra. Enär

emellertid jämkningar i dessa bestämmelser påkallas äfven af andra

anledningar, för hvilka jag vid annat tillfälle torde få redogöra, ärnar

jag i ett sammanhang framlägga förslag till samtliga ifrågavarande

ändringar i tulltaxeunderrättelserna.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag i underdånighet,

att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen

att antaga de af mig nyss upplästa förslag till förordningar om frihamn

och om frilager.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

In fidem:

Karl Skogman.

Bill. till Ttiksd. Prof. 1907. 1 Band. 1 Afd. SO Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Tab. l. Öfversikt af införseln af de varor, för hvilka

Varor

Album eller delar däraf ........................................................................................j

Askar och dosor: af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen

Bijouterivaror, af annat ämne än guld eller silfver, enkla eller sammansatta

Blommor: naturliga, afskurna, friska eller torkade, ej specificerade, till prydnad

användbara, lösa eller sammanbundna blommor ...................................i

konstgjorda, af tyg, papper, halm, fjäder eller andra dylika ämnen.............1

delar till konstgjorda blommor ........................................................................|

Etuier, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade

ämnen....................................................................................I

Galanter ivaror, ej specificerade, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej speci-1

cerade ämnen .........................................................................................

Hudar och skinn: konstgjordt fjäderpälsverk *) ............................................... I

Instrumenter: optiska, därunder inbegripna kikare, glasögon och infattade optiska

glas af alla slag; barometrar, manometrar och termometrar..............i

musikaliska: ackordion eller delar däraf.....................................................|

Knappar, ej specificerade: af silke, ensamt eller i förening med annat material

af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen, med undantag

af knappar, i hvilka silke ingår ..........................................................j

Knif oar: rak- och perm- ......................................................................................

Leksaker, alla slag, utan afseende å materialet, äfvensom delar därtill..............j

Metaller och ej specificerade arbeten däraf:

A. Bly: arbetadt: andra arbeten: förgyllda eller försilfrade ......................

C. Järn och stål: andra, ej specificerade och till jämvägsmaterial eller

maskiner, redskap och verktyg ej hänförliga järn- och stålvaror: förgyllda

eller försilfrade .......................................................................|

Transport

Kvantitet

Kilogram ;

3,017

10,112

40,277

9,554

3,210

224

13,983

4.289

20,005

44,062

1,414

66,769

2,948

s) 102,895

2,338

325,097

'') Införseln kan ej uppgifvas, enär detta varuslag i statistiken är sammanfördt med annat slag af

2) Däraf 17 kilogram tullfritt införda frän Korge.

•) .. 3 ..

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o lUD.

09

tilläggstull föreslagits i kungl. proposition till 1900 ars riksdag.

1903

1904

1905

| Värde

Beräknadt

J tullbelopp

Kvantitet

Värde

| Beräknadt

| tullbelopp

Kvantitet

Värde

j Beräknadt

tullbelopp

Kronor

15,085

20,224

402,770

Kronor

6,034

10,112

80,554

Kilogram

3,1 IS

11,761

40,501

Kronor

15,590

23,522

405,010

Kronor

| 6,236

| 11,761

81,002

Kilogram j Kronor

4,246'' 21,230

17.508j 35,016

41,071'' 410,710

Kronor

8,492

17,508

82,142

95,540

160,500

4,480

47,770

48,150

1,344

11,401

3,441

278

114,010! 57,005

172,050 51.615

5,560 1,668

9,321

4,173

289

93,210

208,650

5,780

46,605

62,595

1,734

139,830

27,966

14,709

147,090

29,4 IS

15,627

156,270

31,254

85,780

8,578

4,235

84,700

8,470

5,710

114,200

11,420

700,175

176,248

7,070

40,010

44.062

2,828

23,151

61,645

1,387

810,285

246,580

6,935

46,302

61,645

2,774

23,900

2) 61,264

1,966

836,500

245,056

9,830

47,800

61,247

3,932

267,076

35,376

308,685

66,769

8.844

205,784

82.131

3,012

134,270

328,524

36,144

402,810

82,131

9,036

268,540

73,176

3.929

155,141

292,704

47,148

465,423

73,176

11,787

310,282

—

—

7

11

11

—

—

—

11,690

2,338

3,158

15,790

3,158

2,653

13,265

2,653

2,430,529|

601,143

398,2051

2,814,611

720,772|

419,974

2,954,992

772,627;

pälsverk.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 109.

V

a r o r ,

| Kvantitet

Kilogram

!

I

Transport

D. Koppar och däraf med zink, tenn eller annan oädel metall framställda

legeringar: såsom mässing, brons, nysilfver, britanniametall m. fl. arbetad:

andra arbeten: förgyllda eller försilfrade ..............................

H. Tenn: arbetadt: andra arbeten: förgyllda eller försilfrade......................

I. Zink: arbetad: andra arbeten: förgyllda eller försilfrade ......................

Papp-, pappers- och pappersmassearbeten. ej specificerade: lackerade, bronserade,j

förgyllda eller försilfrade ..... j

Plymer: oarbetade.................................................... I

arbetade ......................................................................................................!

Portföljer: af hel- eller halfsiden ...............................................................................j

andra slag....................................................................................... j

Saxar: andra slag, polerade: af mer än 15 cm. längd ..........................................

af 15 cm. längd och därunder...................................................................

Solfjädrar............................................................................................................................j

Ur: vägg- och studsare- i foder, äfvensom urfoder, lösa: af metall, alabaster

eller porslin........................................—.......................................................j

lösa eller oinfattade verk till vägg- eller studsareur, äfvensom delar af ur,

ej specificerade................................................................................................i

Summa

325,097

38,093

104

4

14,676

14

1,296

230

63,375

517

349

320

15,749

57,672

517,496’

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kurujl. Maj;t Nåd. Proposition N:o 109■

1903

190-4

1905

Värde

Beräknadt

tullbelopp

Kvantitet

Värde

Beräknadt

tullbelopp

Kvantitet

Värde

Beräknadt

tullbelopp

Kronor

Kronor

Kilogram

Kronor

Kronor

I

Kilogram

Kronor

Kronor

2,430,529

601,143

398,205

2,814,611

720,772

419,974

2,954,992

772,627

! 304,744

57,140

44,613

356,904

66,920

47,038

376,304

70,557

416

156

207

828

311

68

340

102

14

6

29

102

44

74

266

in

73,380

29,352

21,182

105,910

42,364

23,898

119,490

47,796

1,400

210

43

4,300

645

43

4,300

645

194,400

38,880

1,319

197,850

39,570

1,367

205,050

41.010

3,450

920

179

2,685

716

232

3,480

928

380,250

76,050

74,488

446,928

89,386

79,714

478,284

95,657

6,204

1,034

718

8,616

1,436

1,365

16,380

2,730

10,470

1,396

396

11,880

1,584

556

16,680

2,224

16,000

1,600

342

17,100

1,710

370

18,500

1,850

188,988

23,624

18,380

220,560

27,570

22,410

265,680

33,210

865,080

57,672

62,825

942,375

62,825

63,363

950,445

63,363

4,475,325

889,183

622,926

5,130,649

1,055,853

660,202

5,410,191

1,132,810

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Tab. 2. Öfversikt af nederlagsrörelsen

Råg:

År

omalen.

malen.

Uppläggning

Förtullning

Export

Uppläggning

Förtullning

Kg-

Kg.

Kg.

Kg.

Kg.

1896

21,689,111

24,731,475

—

5,261,991

6,356,001

1897 ....

7,231,003

9,640,490

296,364

4,405,957

4,883,813

1898

22,171,337

17,030,175

262,549

1,752,414

1,997,619

1899 ...

27,724,241

30,439,490

—

4,546,597

3,434,510

1900

33,201,797

31,490,959

—

4,575,512

4,867,322

1901

12,796,817

10,869,212

55,019

897,781

1,339,775

1902

22,647,362

19,600,143

—

1,786,833

1,445,154

1903

15,473,000

21,206,700

72,439

2,489,873

2,330,719

1904

16,428,526

14,712,562

3,283

4,806,517

4,883,525

1905

9,642,036

13,546,320

—

2,011,590

2,723,608!

År

'' Korn:

Majs:

Uppläggning

Förtullning

Export

Uppläggning

Förtullning

Kg-

Kg.

Kg-

Kg-

Kg-

1896 ............................................

—

—

_

1897 ............................................

827,906

371,995

—

643,204

515,282

1898 ............................................

—

455,911

—

1,371,906

1,149,689

1899 ...........................................

—

—

—

1,898,326

1,573,592

1900 ............................................

—

—

601,609

1,276,482

1901 ............................................

—

—

520,071

290,025

1902 ............................................

786,780

474,171

—

__

230,046

1903 ...........................................

1,107,453

322,609

—

408,655

278,585

1904 ............................................

—

294,985

—

248,592

182,352

1905 ...........................................

-

-

—

615,098

705,153

s. 103 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

103

i spannmål åren 1896 -1905.

1

_______

Hvete:

—

—.....

(mjöl)

omalen.

malen (mjöl).

Export

Uppläggning

Förtullning

Export

Uppläggning

Förtullning j

Export

Kg.

13,871

27,641

7,699

5,280

10,655

8,257

5,223

10,216

4,058

3,777

1

Kg-

28,957,640''

20,993,240

26,368,946

37,119,014

36,597,792!

48,165,973

31,947,129

32,126,811

33,539,972''

29,537,962

Kg-

31,144,801

21,976,859

26,077,399

34,767,816

40,022,733

43,737,284

31,300,993

31,561,355

32,438,409

33,579,137

Kg-

179,062

143,237

Kg-

4,823,797

1,727,697

2,310,763

8,483,562

5,302,522

3,073,967

3,130,422

3,608,790

3,083,755

1,759,759

Kg.

4,618,4711

2,189,015!

2,006,290

6,905,043

5,456,968

3,761,375

3,555,101

3,408,873

3,101,969!

1,699,440|

1

Kg.

49,552

96,515

20,439

19,624 j

254,655

33,159

42,453

33,664

77,420

57,645 1

_

Bönor:

Ärter:

Export

Uppläggning

Förtullning

Export

Uppläggning

Förtullning

Export

Kg-

_

~

23,162

Kg.

e

1,141,728

1,390,323

2,018,171

2,232,211

1,963,446

1,411,457

1,407,668

1,895,019

2,230,983

1,710,209

Kg.

1,143,444

1,327,932

1,935,804

2,097,894

1,946,817

1,462,643

1,694,429

1,866,835

1,994,466

1,716,089

Kg.

677

881

1,702

1,452

5,246

1,289

1,982

3,906

6,866

4,858

Kg-

274,675

866,388

508,931

150,602

2,890,104

1,303,173

1,358,391

1,043,431

Kg

261,843

657,778

692,030

153,026

2,008,084

1,912,739

1,140,658

1,284,969

Kg. |

31,461

2,468 i

994 i

1,226

1,741

5,142

36,365

1,862 !

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 109.

Tab. 3. Öfversikt af nederlags

...... 1

I

Behållning den

1 jan. 1904

1904:

Varor

Uppläggning

Förtullning

r

1. Matvaror af djur.

Fläsk, ej rökt .................................................... kg.

Konserver: kött af nötboskap och får ............ „

234,425

3,289,355

3,046,157

62,751

250,418

209,602

andra slag........................................ „

178,652

423,751

332,717

Kött, ej af fågel ................................................ „

Ost ........................................................................ »

60,833

231,589

140,922

3,113

10,657

12,783

2. Spannmål och produkter (Häraf.

. j

Bröd, finare småbröd m. m............................ kg.

101

2,217

2,270 |

andra slag ................................................ »

11,915

55,141

26,038

| Spannmål, omalen: hvete.................................... „

råg ...........-....................... »

korn .................................... ,,

10,459,631

33,539,972

32,438,409

5,943,613

16,428,526

14,712,562

1,097,453

—

294,985

majs .................................... „

bönor.................................... ,,

130,070

248,592

182,352

215,966

2,230,983

1,994,466

malt .....................................,

40,920

224,693

198,620

ärter.................................... ,,

311,011

1,358,391

1,140.658

malen till gryn: hafre „

2,626

41,437

36.911

hvete .................... „

126,144

639,124

705,476

korn........................ „

15,370

21,708

27,711

andra slag ............ „

485

24,096

13,816

till mjöl: hvete........................ ,,

661,669

3,083,755

3,101.969

råg .................................... ,,

883,854

4,806,517

4,883,525

Stärkelse................................................................ »

14,415

32,524

31,309

3. Kolonialvaror.

Choklad ................................................................ kg.

245

378

623

Gryn, ris- ............................................................ »»

428,160

2,145,518

1,993,263

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

105

rörelsen åren 1904 och 1905.

1905

Behållning

81/i* 1905

= % af

total-

import

Utförsel

Uppläggning

*

Förtullning

= °/o af

total- import

Utförsel

60.2

217,753

1,853,615

1,987,893

5 * -4

98,304

27,288

66.-

8,718

206,484

201,442

55''a

15,941

83,950

38.2

11,820

421,892

406,589

48.9

17,348

255,821

X 0.—

59,478

186,610

149,159

I 0.7

71,468

58,005

4--

—-

8,073

7,314

2.2

773

973

9 7

14.9

1 4-7

10.3

25.4

3-i

62.8

5-4

36-

41.8

67.9

55-a

18.4

43-3

73 6

12.3

1.8

65.1

Bih.

48

32,960

179,062

3,283

23,162

6,866

36,365

98

77,420

4,058

till

2,879

Biksd. Prof.

2,024

40,937

29,537,962

9,642,036

615,098

1,710,209

84,805

1,043,431

54,845

588,053

20,114

1,759,759

2,011,590

45,341

1,120,851

1907. 1 Sami.

2,024

15,587

33,579,137

13,546,320

705,153

1,716,089

128,880

1,284.969

58,153

558,700

9,269

24,760

1,699,440

2,723,608

36,833

9-

x 0.3

1 !■—

14.6

5-7

6 1.3

16.—

50-1

61.5

61.7

37-i

42.4

33-

63.8

12.6

1,258,066 j 66.9

1 Åfd. 86 Häft.

27,367

143,237

4,858

SO

1.862

101

25

352

57,645

3,777

794

1,257

6,041

7,197,720

3,752,010

802,468

83,093

434,879

22,838

248,979

3,743

89,120

5,767

568.709

86,993

23,344

439,064

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

1904

Varor

1 jan. 1904

Uppläggning

Förtullning

Gryn, andra slag ................................................

Honung ................................................................

Ingefära, torr........................................................

Kaffe ....................................................................

brändt, och kaffesurrogat........................

Kakao, bönor och skal.......................................

malen........................................................

Kanel ....................................................................

Kardemummor ....................................................

Muskot och muskotblomma................................

Nejlikor ................................................................

Peppar....................................................................

Ris, oskaladt (paddy) ........................................

Socker, raffineradt................................................

oraffineradt ............................................

sirap och melass....................................

Stärkelsesocker och stärkelsesirap....................

Té ........................................................................

Tobak, oarbetad...................................................

arbetad: cigarrer och cigarretter........

andra slag................................

4. Frukter och trädgårdsväxter in. in.

Anis........................................................................

Apelsiner................................................................

Citroner ................................................................

Dadlar....................................................................

Fikon ....................................................................

Frukter, bär och grönsaker, ej specificerade:

friska ....................................................

torkade ................................................

Fänkol....................................................................

Humle ................................................................

Kapris.................................................................

Konfityrer ............................................................

Koriander ............................................................

Korinter ................................................................

Kummin ...............................................................

Lagerblad m. m................................................

kg-

37,903

83,279

87,369

??

3,053

3,095

4,376

18,664

67,206

49,957

7,386,326

18,106,126

19,330,998

540

350

697

—

48,783

31,390

7,476

44,674

31,509

48,691

164,935

138,155

25,623

51,651

46,058

11

763

5,320

1,639

11

3,256

18,863

15,863

11

146,391

376,854

337,129

11

—

8,124,909

7,206,197

11

57,794

164,130

136,556

11

889,364

5,938,023

4,008,014

11

4,612,435

12,560,582

13,086,452

11

12,062

48,078

36,977

11

33,161

123,620

115,859

11

6,806,439

3,271,238

5,378,906*

11

4.700

28,974

29,080

11

730

3,143

3,341

kg-

20,406

33,371

32,557

11

56,767

842,028

830,072

11

2,793

26,790

26,101

11

1,782

4,998

5,009

11

48,620

241,730

220,264

11

50,007

193,941

192,467

11

112,737

635,519

545,749

It

36,741

81,776

83,974

11

3,314

4,958

6,365

11

698

3,623

3,415

It

4,673

13,699

14,080

11

2,123

1,945

2,785

1»

23,224

55,620

59,810

»

1,781

16,579

14,908

1»

4,170

14,121

13,790

* Totalimporten af oarbetad tobak år 1904 uppgifves i handelsstatistiken till endast 5,313,389 kilogram,

hvadan här torde föreligga någon felaktighet i uppgifterna.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109.

107

1905

Bell Mining |

»>/u 1905

= °/° af

total-

import

Utförsel

Uppläggning

Förtullning

= 70 af

total-

import

Utförsel

66.!

376

93,038

101,506

67.7

87

24,882

13-9

—

1,642

2,512

7-3

—

902

73-i

1,111

81,392

45,195

75-6

2,240

68,759

7°-5

103,035

20,948,894

20,457,484

68.t

39,058

6,510,771

I.—

193

637

391

0.6

246

—

3-6

—

74,727

69,388

7-7

—

22,732

21.3

3,350

42,326

39,374

30.8

3,639

16,604

76-5

865

162,166

. 140,701

77-8

2,914

93,157

789

322

42,409

37,877

66.3

404

35,022

2 5-3

97

3,633

5,404

86.4

—

2,576

55-1

837

33,767

25,853

68.-

1,355

11,978

73-5

4,828

411.919

341,967

71.t

7,350

243,890

5 1 -4

—

4,985,735

4,874,944

3°-8

—

1,029,503

54-9

39,311

879,499

741,624

56-4

38,181

145,751

80.3

101,162

7,285,399

9,463.111

42.7

1,756

538,743

84.9

9,713

13,636,598

13,360,577

84.2

43,202

4,309,671

34-3

—

32,563

46,343

49-i

—

9,383

5i —

1.066

111,460

106,827

63.7

650

43,839

4,499

3.406,813

3,100,502

94.6

14,462

4,986,121

I 3*4

272

24,647

22,156

9-8

47

6,766

9.3

300

3,627

3,137

8.8

219

503

75-7

228

22,527

25,477

72.-

18,042

20.-

493

799,484

801,964

1 7-2

4,080

61,670

8.2

_

24,623

22,002

6.3

—

6,103

33-5

_

4,614

3,665

23-4

—

2,720

61.9

2,349

207,762

223,111

61.9

1,661

50,727

6.6

,_

267,543

238,564

7-9

127

80,333

66.4

1,049

335,001

456,015

59''2

7,772

72,672

84.-

1.925

78,524

76,959

74-5

934

33,249

I.I

_

10,470

5,250

0-7

—

7,127

45-6

50

1,286

40

O.7

348

1.754

9-5

383

19,954

15,277

8.t

64

8,522

71.9

—

1,017

1,326

34-s

—

974

79.i

—

58,927

53,541

75-2

—

24,420

39-4

—

10,735

10,854

35-4

—

3,333

74-5

567

14,758

13,458

74-5

508

4,726

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

1

Behållning den

i 1 januari 1904

1

1904

Varor

Uppläggning

Förtullning

Lakrits ................................................................ kg.

22,865

46,837

43,703

Mandel................................................................... ,,

127,460

388,144

408,524

Nötkärnor ............................................................ ,,

6,259

21,245

21,997

Nötter, hassel-, val- m. m................................. „

20,371

213,198

216,450

Plommon, torkade ................................................ ,,

292,904

1,782,116

1,421,090

Pomeransskal in. m............................................. „

24,083

77,372

86,013

1 Russin .................................................................... „

380,834

1,629,234

1,458,405

Saffran.................................................................... „

10

315

240

Senap, omalen.........................................................;

1,835

10,534

9,078

malen ....................................................... „

514

2,219

2,420

preparerad ................................................ „

4,929

17,335

17,163

Svampar, ätbara.................................................... „

527

4,697

4,767

| Såser........................................................................ ,,

2,109

1,810

3,325

Vindrufvor ............................................................ „

21,871

76,738

71,984

5. Spirituösa.

Brännvin och sprit på fat: arrak .... 1. å 50 %

380,201

618,707

492,179

rom ........ „

9,762

8,960

7,183

konjak .... „

576,413

682,649

558,332

på andra kärl: alla slag.................... 1.

15,765

37,567

29,705

Likör........................................................................ ,,

23,046

53,758

42,237

i Maltdrycker, på fat ............................................ kg.

910

—

910

på andra kärl ................................ 1.

2,317

4,234

5.156

Vin, alla slag: på fat ........................................ kg.

1,150,173

1,661,431

1.516,046

på andra kärl ............................ 1.

154,161

296,114

250,275

i Ättika och ättiksyra, alla slag: på fat............ kg.

4,687

9,437

10,160

6. Garn m. m.

Garn: ull-, ofärgadt m. m................................. kg.

512

_

512

färgadt m. m................................. „

52

—

52

linne; blekt eller färgadt m. m............. „

5,815

23,599

23,452

segel-, ofärgadt m. m............................. ,,

255

582

617

Tågvirke, nytt .................................................. „

58,616

68,706

49,533

7. Manufakturvaror.

Väfnader: ylle-: mattor .................................... kg.

—

967

967

ej spec. slag............................ „

674

8,124

7,954

linne- och hamp-: segelduk m. m. ,,

12,702

17,150

8,285

ej spec. slag............................ „

4,153

1,878

5,313

bomulls-: segelduk ............................ „

1,728 1

1,092

1,650

ej spec. slag: oblekta m. m. „ |

8,757

106,203

78,114

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

1905

Behållning

*7» 1905

= °/o af

total- import

•

Utförsel

Uppläggning

Förtullning

— o/o af

total- import

Utförsel

4 5 ^

44,929

45,494

+ 6.9

-

25,434

68.4

881

552,687

517,835

68.7

926

140,125

35-8

—

13,644

13,954

22.5

73

5,124

51-5

143

299,916

275,382

55-—

2,217

39,293

6 7-5

8,402

1,049,869

1,196,467

78.7

37,914

461,016

93 3

182

97,278

71,835

72.9

40,703

81.9

15,758

1,191,763

1,181,840

76.—

3,045

542,783

12.1

—

713

512

22.6

—

286

11.9

—

15,384

12,228

14.t

—

6,447

2 1.7

—

3,263

3,065

1 7-—

—

511

42.4

—

11,956

13,560

41.1

—

3,497

48.6

—

3,222

2,844

24.8

—

835 i

239

—

2.664

2,047

14.8

—

1,211

3°-7

2,710

70,591

64,941

27.2

3,441

26,124

81.3

4,004

627,739

608,186

90.3

1,911

520,367 |

64.4

—

7.222

7.883

65-5

—

10,878

642

16.241

•747,323

735,212

70.8

653

695,947

29.1

543

33,402

36,084

36-s

354

20,048

76.-

149

44,510

43,758

67.4

56

35,114

0-5

—

1,543

922

°.5

—

621

11.6

68

4.126

3.672

82

1,781

633

6,712

1.539,524

1,492,845

648

10,283

1,325,242

49.6

3,137

323.667

312,058

56.5

4,093

204,379

25-3

99

9,920

7,939

20.1

_

5,846

57-8

--

24,963

25,853

33-8

—

5,072

0.7

70

1,306

1,160

0.9

115

181

12.3

19,189

69,810

57,270

13.5

23,031

48,109

05

1,402

1.402

°*7

0.6

278

8,506

7,747

0.6

284

1,041

1.8

7,013

13.687

10,572

2-3

7.287

10,382

13 —

—

101

819

1.9

—

—

9-9

—

150

392

2.7

101

827

20.8

—

150,442

145,868

38.7

956

40,464

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109.

Behållning den

1 januari 1904

1904

Varor

Uppläggning

Förtullning i

Väfnader: bomulls-: blekta eller färgade........ kg.

10

2,256

1,928

tryckta eller pressade .... „

180

1,121

1,039

■jute-, oblekt och ofärgad säck- eller

packväf.................................... „

101

19,207

18,971

vattentäta, vaxade: mattor .............,

—

1,667

1,425

andra slag .................... „

—

3,453

3,448

8. Djurämnen.

Hudar och skinn, ej pälsverk, beredda: sulläder

•

m. m. kg.

22,787

111,312

105,598

andra slag ,,

1.196

3,368

3,825

Hår: tagel ............................................................ „

874

12,253

12,589

9. Talg m. m.

Fernissa, sprit ................................................... kg.

51

307

307

andra slag ............................................ ,,

868

4,356

897

Ister och flott..........................................................

6,624

166,108

100,979

Lim: husbloss m. in...............................................

—

72

48

andra slag.................................................... „

553

127

680

Oljor, feta: lin-, rof- och raps- ........................ ,.

995

15,631

14,236 1

andra slag, på andra kärl än fat „

1,596

3,631

3,087 !

Terpentinolja ........................................................

—

481

481 !

Vaselin (rubriken saknas 1904) .........................,

10. Fabrikat af talg, oljor m. m.

Kautschuk, arbetad, ej specificerade slag (sko-

don in. m.) ........................ kg.

55,129

172,571

162,123

Ljus, andra slag än af talg................................ „

Tvål, parfymerad m. m.......................................

10,46S

17,261

19,858

2,735

746

3,481

andra slag ................................................ ,.

10,498

17,631

22,425

11. Färger m. m.

Målarefärger, beredda med olja ....................... kg.

3,838

1,369

4,936

12. Växtämnen.

Frö. kanarie-........................................................ kg.

13.856

16,262

21.711

timotej-........................................................ „

52,646

276,662

251,596

Gräs, färgadt, tränsadt in. m............................. „

73,514

155,490

171,946

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl, May.ts Nåd. Proposition N:o 109.

111

1905

. .

Behållning

:11/n 1905

1

= % af

total - import

Utförsel

Uppläggning

Förtullning

= °/o af

total- import

Utförsel

O.a

168

1,949

2,009

O.a

Öl

49

0-3

8

987

1,061

0.3

180

1.3

837

_

_

_

o.i

—

82

55

—

46

223

0-5

4,166

4,149

1-5

22

I 2.—

1,112

64,980

86,998

^5*4

815

4,556

°-4

—

4,357

4,765

0.6

268

63

9.i

119

11,944

11,602

7-6

—

761

1.8

_

841

742

5.i

150

°-3

796

1,638

1,226

0.4

1,779

1,664

5-5

—

311,652

320,451

i6-5

197

62,757

°-7

—

394

370

6.4

—

48

0.4

—

—

—

—

_

I.9

2,202

3.562

1,220

°-3

2,036

494

2.4

—

4,185

2,378

I.4

—

3,947

O.i

—

—

—

—

_

_

15,017

11,661

6.9

—

8,336

56-8

13,079

134,469

148,882

5°-—

463

37,622 j

26.6

—

16,584

18,55G

36.5

40

5,859

13.7

—

210

210

1.2

-''

t _

12 1

12,234

13,305

6.8

—

4,633 ;

4-i

—

10,172

3,331

33

1,468

5,644 |

40.7

35,868

34,386

40.3

9,889

37-6

—

260,196

232,219

46.7

4,028

101,661

32.4

3,427

153,814

152,656

22.7

4,840

49,949

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majds Nåd. Proposition 7 :o 109.

Behållning den

1904

Varor

1 januari 1904

Uppläggning

Förtullning

13. Papper och pappersarbeten.

Papper, ej specificerade slag ............................

kg.

356

3,801

3,885

Papperstapeter ...................................................

11

278

256

256

14. Mineral, oformade.

•

Ammoniak, kolsyrad (rubriken saknas 1904)

kg.

—

—

Cement....................................................................

86,214

831,942

843,509

Gips.......................................................................

11

_

—

—

15. Mineral, formade.

Glas, fönster- och spegel, alla slag ................

kg.

1,410

25,152

22,788

andra slag, ej spec.

11

765

1,071

1,152

Lervaror: arbeten af äkta porslin, alla slag

11

8,459

47,088

45,130

andra arbeten af lera, äfven oäkta

porslin, alla slag ...........................

11

3,147

12,874

14,291

16. Metaller.

Järn och stål: plåt utan slipning eller ytbe-

täckning....................................

kg.

—

—

—

tråd och arbeten däraf (linor)

86.474

159,854

226,554

kedjor och kättingar ............

11

3,249

6,895

6,294

ej specificerade arbeten: för- nicklade...

1,792

4,650

4,517

andra slag

11

1,856

9,831

9,460

18. Maskiner, redskap m. tn.

Maskiner, redskap och verktyg, alla slag........

kr.

93,415

228,646

214,904

Symaskiner och stickmaskiner..........................

11

24,579

48,207

60,935

Velocipeder, färdiga ............................................

st.

386

325

436

delar däraf ....................................

kg-

10,535

15,520

20,625

18. Artiklar, som ej åro till någon af förestående

grupper hänförliga.

Varor, ej specificerade: arbetade........................

kr.

14,701 |

24,614

35,654

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

113

1905

Behållning

*''/u 1904

= o/o af

total- iniport

Utförsel

1

Uppläggning

Förtullning

1

= °/o af

total- import

Utförsel

0-3

8,349

6,186

0''3

93

1 |

2,342

CM

941

797

0-4

—

422

—

20,967

18,396

13—

6,601

8 —

—

492,859

496,591

4-5

4,649

66,266

250,000

_

—

250,000 S

1-4

—

25,384

23,655

1-4

151

5,352

0-4

_

1,378

1.525

0-6

_

537

I 1-4

—

72,545

61,605

14.8

—

21,357 i

2-3

—

7,382

7,410

09

♦

1,702

, I

4,452

4,452

7--

6,424

195.108

184,780

11-4

7,361

16;317

2-7

—

600

- •

—

1,240

3,210

0-7

—

3,201

3.873

0-6

1,253

0*5

j

10,549

7,279

0-5

1,679

3,818

i.i

24,574

214,868 j

210,116

I-I

19,987

67,348

3-6

—

31,655

3S.187

2-6

___ !

5,319

I O-—

201

1,125

762 l

I

14*3

49

388

17.3

I

41

23,142 1

18,789

1

I41 |

—

9,742

2-3

1,369

20,SI 4 j

15,000

''

09 |

241

7,865

Bih. till Rik sd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Haft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kunjl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 109.

Tub. 4. Af kungl. generaltullstyrelsen aren 1903—1905

”‘■''T

Utförsel varor.

År 1903.

i

Kvantitet.

Belopp.

Kr.

1. Närings- och njutningsmedel.

■

Bröd ........................................................................

—

i

! Gryn, ris- ................................................................

1,855,769-o2 kg.

91,551:47

Karameller och andra konfityrer ........................

182-5

54: 75

Makaroner................................................................

—

Margarin ................................................................

__.

—

Mjöl, hvete- ..........................................................''•

19,051

939:86

¥"V °

D:o rag- ................................................................

4.242,997 t,

235,486: 40

Punsch ....................................................................

54,911-8.1 1.

22,081: 93

I Tobak: cigarrer och cigarretter ........................

222 kg.

222: —

D:o malen, eller snus ....................................

31,329-5

15,038:16

! D:o spunnen, m. m.........................................

2,3593 „

1,630: 85

Summa

1

367,005: 42

|

2. Metallvaror.

Emaljerade kärl ..........................

Fönsterbeslag af järn

Järnplåt, valsad ..........................

D:o galvaniserad

Järnrör, dragna................... .......

Järntråd, valsad, samt stångjärn

Järnvaror, diverse ......................

8,414''2 59 kg.

2,956:16

146,435-a

18,535

118,427

5,388: 72

741: 40

2,960: 69

Summa

12,046: 97

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tfa Nåd. Proposition N:o 109.

115

beviljade restitutioner enligt § 9 tulltaxeunderrättelserna.

*

År 1904.

År 1905.

Kvantitet.

Belopp.

Kvantitet.

Belopp.

Kr.

„

550 kg.

33: —

2,004-0 5 kg.

120:19

468,699''9 a .,

23,122: 54

852,611

42,062:12

50

15: —

112-5 „

33:75

—

—

60

3: 90

—

—

33,088

6,518: —

66,319

3,271: 76

69,999

3.305: 26

3,321,851

184,362: 76

2,032,361-4 7 „

112,796: 09

158,013-7 8 1.

90,494: 42

123,518-59 1.

72,036: 66

56 kg.

56: —

61 kg.

61: —

33,573

16,115: 04

29,032-5

13,935: 60

1,130''9

791: 63

1,157-9 5 „

810: 57

318,262:15

251,683:14

'' ■

355,904 kg.

9,965: 31

800,084-8 5 kg.

22,402: 37

1,031‘so „

393:19

—

—

—

—

3,345

100: 25

55,170-15 „

2,030: 66

15.517-93 „

571: 06

30,545

1,221:80

92,600

3,704: —

174,661

4,366: 56

148,105

3,702: 64

28,222

1,068: 06

11,287-36 „

2,257: 48

—

19,045: 58

—

32,737: 80

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 109

År 1903.

Utförsel varor.

Kvantitet.

a)

b)

enl. mom.

3. Textilvaror.

Band .....................

Gardiner och mattor:

D:o

Garn, bomulls- ....

D:o ull-...........................................

Nät..............................§.....................

Trikåvaror, af ramie .......................

D:o andra slag ...................

Väfnad, bomulls-: a) enl. mom. 1...

D:o d:o b) „ „ 5...

D:o jute-.......................................

D:o ylle-.......................................

Summa

-

4. Diverse.

Maskindelar .........................................................

Nåtlade öfverdelar till skodon .........................

Papper .................................................................

Skinn .....................................................................

Tunnbindarearbeten .............................................

Velocipeder, motor-.............................................

D:o , delar däraf (inkl. luftringar, gummiringar

och gummislangar) .............................

Vykort .................................................................

Summa

Summa summarum

1,439 kg.

1,633

19,389m

62,781-1

5,919

21,204

1,266-5

9,382

4,045-: 5

641,822-ci

10,634-4

2,158

7,496''a 5

2,284

kg
-

Belopp.

Kr.

215:85

284: 65

19,280: 48

1,194: 71

8,481:60

262: 60

1,407: 30

2,022: 88

64,182:19

2,658: 62

99,990: 88

1,402: 70

749: 63

1,484: 60

2,042: 30

5,679: 23

484,722: 50

*) Uppgifter saknas rörande vikten.

**) Uppgift saknas rörande vikten af 100 st. gummiringar.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 109. 117

År 1001.

År 1905.

Kvantitet.

Belopp.

Kvantitet.

Belopp.

Kr.

Kr.

362 kg.

54: 30

2,257 kg.

338:55

594

89: 10

2,762

565: 92

613

137: 08

18,845

\

26,333-5 „

\

81,397-5

25,248: 96

55,858" 9 „

| 19,152:03

3,452

609: 38

2,591

518: 20

10,166

4.066: 40

13,166

4,995: 97

2,709-5 „

554:19

786

161:83

40,520

6,078: —

7,039

1,055: 85

14,849-378 „

7,424: 69

14,249-204 .,

7,124: 60

880,354-0 8 9 ,,

88,033: 37

727,316-930 ..

71,331:61

5,413-7

1,353: 43

133,988: 64

104,904: 82

jfHKWö : • •<;••• v

värde 1.383: — kr.

138:30

2,556 kg.

1,657: 40

2,771-8 kg.

1,835: 54

894-5

581: 42

.

_

11,040

441:60

16,009-3

640: 38

2 st.

59:16

—

—

**) 307-2 kg.

626: 35

371-so .,

743: 60

2,415

241: 50

2,073

207: 30

-

3,607: 43

_

3,565:12

—

474,903: 80

—

392,890: 88

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft.

16

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kurujl. Maj:ts Nåd. Proposition No 109.

Tab. 5. Öfversikt af Sveriges handelsomsättning med Danmark åren 1904 och 1905

enligt den svenska handelsstatistiken för samma är.

Varugrupper

1

Införsel från Danmark

Utförsel till Danmark

1904

1905

1904 |

1905

1.

Lefvande djur ..........................................

Kronor

354.000

Kronor

171,000

Kronor

1,539,000

Kronor

3,818,000

2.

Matvaror af djur........................................

2,230,000

2,215,000

21,059,000

16,097,000

3.

Spannmål och produkter däraf................

5,272,000

3,111,000

323,000

258,000

4.

Kolonialvaror ..........................................

5,931,000

4,954,000

134,000

93,000

5.

Frukter och trädgårdsväxter ni. in.........

2,215,000

1,238,000

561,000

190,000

6.

Spirituösa och andra dryckesvaror m. m.

786,000

474,000

219,000

203,000

7.

Spånadsämnen ............................................

4,147,000

1,380,000

374,000

291.000

8.

Garn, tråd, repslageriarbeten m. m.........

1,612,000

456.000

172,000

389,000

9.

Manufakturvaror af spånadsämnen ........

5,463,000

3,547,000

713,000

675,000

10.

Hår, fjäder, hudar, skinn, ben, horn in. m.

5,573,000

3,705,000

2,107,000

1,520,000

11.

Fabrikat af hår, skinn, ben o. s. v.........

427,000

165.000

193,000

22,000

12.

Talg, oljor, tjära, gummi o. dyl.............

Fabrikat af talg, oljor m. m.................

9,462,000

3,626,000

300,000

237,000

13.

643,000

196,000

985,000

412,000

14.

Trävaror, oarbetade....................................

120,000

77,000

12.633,000

13,580,000

15.

„ arbetade....................................

250,000

194,000

2,299,000

1,596,000

16.

Färger och färgningsämnen ..................

290,000

127,000

33,000

29,000

17.

Diverse ämnen ur växtriket ....................

5,657,000

4,249,000

293,000

318,000

18.

Papper och pappersarbeten ....................

493,000

250,000

822,000

508,000

19.

Andra fabrikat af växtämnen ................

903,000

425,000

121,000

172,000

20.

Mineral: råämnen och oformade fabrikat

1,311,000

767,000

1,232,000

1,475,000

21.

., fabrikat, formade........................

905,000

426,000

2,071,000

2,136,000

22.

Metaller, oarbetade eller till en del ar- betade ........................................................

3,862,000

834,000 3,536,000

1,635,000

23.

Metaller, arbeten däraf ...........................

4,458,000

2,493,000

2,095,000

2,517,000

24.

Fartyg, vagnar, maskiner, instrument

m. m.........................................................

8,665,000

3,203,000

2,794,000

1,381,000

25.

Mynt ............................................................

—

—

—

26.

Artiklar, som ej äro hänförliga till ofvan- stående grupper........................................

1,603,000

946,000

893,000

860,000

1 Ei specificerade varor........................................

809,000; 539,000

176,000

209,000

1

Summa 73,441,000

; 39,768,000

57,677,000

50,121,000

STOCKHOLM, ISAAC MA ROTS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1907:35 Betänkande, i anledning af Kung!. Maj :ts proposition med förslag till förordningar om frihamn och om frilager. s. 1 i texten