Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet

18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:12, Med förslag till lag angående aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

1

N:o 12.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet;

gifven Stockholms slott den 31 december 1906.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående aflösning af

afgäld från afsöndrad lägenhet.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 12).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Förslag

till

LAG

angående aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har för lägenhet, som för alltid blifvit från hemman afsöndrad,

afgäld fastställts på grund af 5 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld

från afsöndrad lägenhet, vare lägenhetens ägare berättigad att få sådan

afgäld aflöst mot ersättning, som, där annorlunda ej aftalats, skall utgå

med ett penningebelopp, motsvarande tjugufem gånger afgälden för ett år.

År afgälden bestämd i annat än penningar, och har ej viss grund

för beräkning af dess värde i penningar blifvit vid afgäldens fastställande

stadgad eller sedermera öfverenskommen, varde det värde beräknadt efter

senast fastställda medelmarkegångspris eller, där sådant pris icke finnes i

länets markegångstaxa upptaget för persedel, hvari afgälden bestämts, efter

medeltalet af markegångsprisen för de sist förflutna tio åren eller, om beräkningen

ej kan ske enligt länets markegångstaxor, efter ty skäligt pröfvas.

2 §•

Vill lägenhetsägare få afgäld aflöst, göre ansökan hos Konungens

befallningshafvande. Dylik ansökan må ock framställas i förklaring öfver

gjord begäran om afgäldens fastställande.

Innan beslut i ärendet meddelas, skall stamhemmanets ägare lämnas

tillfälle att däri afgifva yttrande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N;o 12.

3 §•

3

Har i ärende, hvarom i 2 § förmärs, lägenhetens ägare styrkt, att

ersättning, som för afgäldens aflösning tillkommer hemmanets ägare, till

denne utgifvits, förordne Konungens befallningshafvande om införande i

kronans jordebok af anteckning, att afgäld sskyldigheten upphört.

4 §•

År ersättningen ej gulden, fastställe Konungens befallningshafvande

densamma och utsätte tillika viss dag, då lägenhetsägaren, vid äfventyr

att beslutet eljest anses förfallet, senast har att till Konungens befallningshafvande

inkomma med bevis, att ersättningen till stamhemmanets ägare

utgifvits; dock att, där ersättningen skall utgå i penningar, lösesumman

jämväl må i landtränteriet nedsättas.

Sedan beslutet, som genom Konungens befallningshafvandes försorg

skall delgifvas hemmanets ägare, vunnit laga kraft och lägenhetens ägare

fullgjort hvad honom på grund däraf åligger, förordne Konungens befallningshafvande

om anteckning som i 3 § sägs.

År lösesumma nedsatt, varde, sedan det om ersättningen meddelade

beslut vunnit laga kraft och den däri utsatta tid förflutit, beloppet utbetaldt

till stamhemmanets ägare. Uppstår tvist om rätten till lösesumman eller

möter eljest hinder för dess utbetalande, läte Konungens befallningshafvande,

där så äskas, insätta medlen i bankinrättning för att mot ränta innestå;

och komme räntan den till godo, som finnes till lösesumman berättigad.

5 §•

I aflösning innefattas, där ej annorledes aftalats, icke afgäld, som

belöper på tiden innan ersättningen af lägenhetsägaren utgifvits till hemmanets

ägare eller, då lösesumma nedsatts, på tiden före den enligt 4 §

utsatta dag.

6 §■

Sedan beslut gifvits om anteckning i jordeboken, att afgäldsskyldighet

upphört, varde på statsverkets bekostnad meddelande om beslutet

genom tryck kungjordt så som med Konungens befallningshafvandes kungörelser

vanligen förfares.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

7 §•

öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom här

ofvan sägs, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet

är stadgad.

8 §•

Bestämmelserna i denna lag äge tillämning jämväl i afseende å

innehafvare af hemman under stadgad åborätt och från sådana hemman

afsöndrade lägenheter.

9 §•

Hvad här förut stadgas angående afgäld för lägenhet, som blifvit

afsöndrad från hemman, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

afgäld för lägenhet, som afsöndrats från lägenhet; dock att, där afsöndring

skett från afsöndrad lägenhet, aflösning af sådan afgäld ej må äga rum

med mindre stamlägenheten åliggande afgäld blifvit aflöst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

5

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 16 november 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuHLIN,

SWARTZ.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde

efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet:

»De afgälder, hvilka enligt äldre författningar skolat åsättas afsöndrade

lägenheter, hafva varit afsedda att motsvara den del af stamhemmanens

allmänna utskylder, som belöpt å lägenheterna. Sedan emellertid

de allmänna utskylder, som förr hvilat omedelbart å hemmanen,

till största delen antingen afskrifvits eller i följd af ändrad lagstiftning

kommit att utgöras efter sådan grund, att de afsöndrade lägenheterna däri

deltaga, har genom lag den 25 maj 1905 stadgats, att från lägenhet, som

för alltid från hemman afsöndrats, afgäld i allmänhet ej skall utgå efter den

31 december 1906. Därvid har dock medgifvits, att, om vid lägenhetens

upplåtande förbehåll gjorts om högre afgäld än som, vid jämförelse af

ägornas storlek och beskaffenhet, kunde anses hafva motsvarat hvad af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

stamhemmanets allmänna utskylder å lägenheten belöpte, den Överskjutande

delen af afgälden finge, sedan hemmanets ägare därom gjort ansökan

hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, fastställas att fortfarande af

lägenheten utgå. Ansökan om dylik fastställelse skall dock ske före den

1 januari 1917, vid äfventyr att hemmansägaren förlorar sin rätt; och

skall den nya afgälden fastställas att utgå från och med den 1 januari

1907.

Sedan Eders Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåtit proposition med

förslag till nämnda lag, väcktes genom enskild motion fråga, huruvida ej

möjlighet borde beredas ägare af afsöndrad lägenhet att mot erläggande

af viss summa få lägenheten befriad äfven från sådan afgäld, som enligt

den föreslagna lagen blefve fastställd att fortfarande utgå. I skrifvelse

den 8 april 1905, hvari Riksdagen meddelade Eders Kungl. Maj:t sitt

beslut att bifalla Eders Kungl. Maj:ts proposition, anhöll Riksdagen tillika,

i anledning af berörda motion, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

under hvilka villkor innehafvare af afsöndrad lägenhet kunde berättigas

att lösa sig från sådan del af afgäld, som förklarats öfverskjuta å afsöndringen

belöpande andel i stamhemmanets utskylder, samt låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga det lagförslag, hvartill berörda utredning

kunde gifva anledning.

Öfver Riksdagens nyssnämnda skrifvelse, såvidt angår frågan om

aflösning af afgäld, har, jämlikt remiss den 25 maj 1905, kammarkollegium,

efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande^ i länen hörande,

afgifvit underdånigt utlåtande.»

Sedan föredragande departementschefen redogjort för innehållet i de

inkomna yttrandena, anförde departementschefen vidare:

»Såsom redan antydts, hafva de i äldre författningar förekommande

bestämmelser om afgäld från afsöndrad lägenhet tillkommit med hänsyn

därtill, att ett hemman, äfven sedan en del af dess område därifrån afskilts,

fortfarande svarar för hela beloppet af de allmänna utskylder, som

skola för hemmanet utgöras. Statens intresse med afseende å utskyldernas

behöriga gäldande har ansetts fordra, att en afgäld, svarande mot den på

lägenheten belöpande andel i utskylderna, blefve fastställd att till hemmanet

utgå. Då det emellertid inträffat, att afgälden fastställts till högre

belopp än syftet med densamma kraft, har detta berott därpå, att frågan

om afgälden likasom frågan om andra villkor för upplåtelsen varit föremål

för det därom ingångna aftalet och att därvid det högre beloppet bestämts.

Hvad af detta belopp ej motsvarade lägenhetens andel i hemmanets utskylder

utgör således i själfva verket en del af vederlaget för upplåtelsen

och är närmast att hänföra till ogulden köpeskilling. Med hänsyn härtill

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

och då det jämväl synes vara olämpligt, att eu, om ock endast till formen,

offentlig afgift utgöres till enskild man, anser jag, i likhet med samtliga

myndigheter, som i ärendet yttrat sig, det vara önskvärdt, att ifrågavarande

afgälder kunde upphöra.

Beträffande de lagstiftningsåtgärder, som för sådant ändamål böra

vidtagas, lärer man, om syftet skall i någon betydligare grad förverkligas,

ej kunna inskränka sig till att meddela bestämmelser, hvarigenom giltighet

för framtiden beredes åt öfverenskommelse, som mellan vederbörande jordägare

kan blifva träffad om afgäld sskyldighetens upphörande, utan torde

det blifva nödigt tillerkänna lägenhetens ägare rätt att äfven mot bestridande

af stamhemmanets ägare få afgälden aflöst. Härvid kan väl någon

betänklighet möta därutinnan, att genom den ifrågasatta lagstiftningen

ingrepp skulle ske i en på aftal mellan enskilda grundad rätt. Men då

ett allmänt intresse kan sägas blifva genom aflösningen tillgodosedt och

gifvetvis bör så anordnas, att stamhemmanets ägare erhåller fullt vederlag

för den rättighet, som skulle frångå honom och hvilken således endast

blefve realiserad i annan form än den aftalade, torde nämnda betänklighet

ej böra tilläggas afgörande betydelse.

Däremot synes det icke kunna ifrågakomma att äfven åt stamhemmanets

ägare inrymma rätt att påfordra aflösning af afgäld. Billig

hänsyn till lägenhetsägarens i allmänhet svagare ekonomiska ställning

krafvel- nämligen, att det lämnas åt honom att bestämma, om och när

aflösning af afgälden skall äga rum; och torde detta vara så mycket

angelägnare som i vissa län lärer ej sällan förekomma, att hela eller största

delen af köpeskillingen för lägenheten bestämts att utgå i form af afgäld.

Såsom förutsättning för afgäldens aflösning bör uppställas, att afgälden

blifvit fastställd enligt 1905 års lag. Att medgifva lägenhetsägaren

att, innan så skett, få sin eventuella afgäldsskyldighet aflöst, torde med

hänsyn till ovissheten, såväl huruvida stamhemmanets ägare kommer att

söka fastställelse som ock beträffande skyldighetens omfattning, ej böra

ifrågasättas. Däremot och då frågor om aflösning gifvetvis böra handläggas

af samma myndigheter som frågor om afgälders fastställande, synes

hinder icke möta att tillerkänna lägenhetens ägare rätt att, sedan hemmansägaren

sökt fastställelse af afgäld enligt 1905 års lag, redan i förklaring

öfver denna ansökan begära aflösning af den afgäld, som kan

blifva fastställd. Begagnar sig lägenhetsägaren af en dylik rätt, vinnes

den fördel, att frågorna om afgäldens fastställande och om dess aflösning

blifva behandlade i ett sammanhang.

Hafva stamhemmanets och lägenhetens ägare träffat aftal om villkoren

för aflösningen, synes ett sådant aftal böra tillerkännas giltighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Gifvet är dock, att detta, med afseende särskilt å afgäldernas publika

natur, icke kan, hvad angår senare ägare af vare sig stamhemmanet eller

lägenheten, göras gällande i annan mån än såvidt den nya ägaren är med

sin företrädare lika förbunden. Om sålunda, efter träffad öfverenskommelse,

stamhemmanet öfvergår till ny ägare, innan lägenhetsägaren med

åberopande af öfverenskommelsen gjort ansökan om aflösning, varder

öfverenskommelsens tillämplighet beroende på den ställning, nye ägaren

intager till densamma. Att aftalsfrihet i berörda hänseende medgifves,

synes mig önskligt särskilt ur den synpunkt, att hemmanets och lägenhetens

ägare ofta torde stå i sådant förhållande till hvarandra, att frivillig

uppgörelse framstår såsom den naturligaste formen för aflösningens

åstadkommande.

Föreligger ej aftal om aflösningsvillkoren, torde ersättningen för

afgäldsskyldighetens upphörande höra utgöras af ett penningbelopp, motsvarande

den årliga afgälden, kapitaliserad efter viss räntefot. Beträffande

denna räntefot lärer af hvad förut anförts följa, att, i hemmansägarens

intresse, den ej bör sättas högre än att det kapital, hemmansägaren bekommer,

kan, utlånadt mot fullgod säkerhet, beräknas lämna en afkastning,

som fullt motsvarar den bortfallna afgälden. Ur denna synpunkt

har jag ansett en räntefot af fyra procent lämpligen kunna stadgas.

Samma räntefot har lagts till grund såväl för inlösen af skattefrälseräntor

m. m. enligt förordningen den 11 september 1885 som ock för aflösning

af landskylden i Göteborgs och Bohus län enligt förordningen den 14

oktober 1898.

Då enligt 5 § i 1905 års lag afgälden kan vara fastställd i annat

än penningar, erfordras föreskrift, huru dess förvandling till penningar

skall ske. Härvid torde man i främsta rummet hafva att följa den beräkningsgrund,

som i enlighet med parternas öfverenskommelse blifvit

angifven i beslutet om fastställelsen eller sedermera kan hafva aftalats.

Har någon öfverenskommelse ej träffats, lärer förvandlingen böra ske

enligt länets markegångstaxor, därest afgälden är bestämd i persedel,

hvarå pris där finnes utsatt; och torde härvid det senast fastställda medelmarkegångspriset

böra tillämpas och, ifall sådant pris ej är för persedeln

angifvet, medeltalet af markegångsprisen enligt litt. A i markegångstaxorna

för de sista tio åren. Kan beräkningen ej verkställas efter någon af nu

berörda grunder, lärer åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra

öfverlämnas att bestämma skälig beräkningsgrund. Att, såsom några

myndigheter satt i fråga, i sistnämnda fall uppdraga värderingen åt gode

män synes vålla onödig omgång och kostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

!)

Förfarandet i aflösningsärende bör naturligen inledas därigenom, att

lägenhetsägaren ingifver ansökan till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

vid hvilken ansökan böra fogas de aftal, som kunna angå aflösningen.

Ansökningen bör kommuniceras stamhemmanets ägare, hvilket är

af vikt särskild! då hemmanet, sedan öfverenskommelse om aflösning träffats,

öfvergått till ny ägare. Då beslut i ärendet skall meddelas, har Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande först att pröfva, huruvida rätt till aflösning

föreligger. Finnes detta vara fallet, skall den ersättning bestämmas,

som lägenhetens ägare enligt aftal eller i lagen gifna regler är skyldig

utgifva. Slutligen bär Eders Kungl. Majrts befallningshafvande, innan

förklarande meddelas om afgäldsskyldighetens upphörande, att tillse, det

ersättningen guldits. Det kunde visserligen synas, som om lägenhetsägaren

saknade anledning att utgifva någon ersättning förr än han genom Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut erhållit besked om sin rätt till

aflösning och villkoren därför. Men då i många fall såväl rätten till aflösning

är klar som ock intet tvifvel kan råda om hvilken ersättning skall

utgå, torde lägenhetens ägare ofta finna lämpligt att utgifva ersättningen

sa tidigt, att kvitto kan af honom fogas vid ansökningen om aflösning

eller därefter ingifvas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande innan

dess beslut meddelas. Har lägenhetsägaren så förfarit, lärer förordnande

kunna omedelbart gifvas, att i jordeboken skall antecknas, det afgäldsskyldigheten

upphört. År däremot kvitto ej företedt, torde Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande böra i sitt beslut fastställa, hvilken ersättning

skall utgå, och bestämma viss tid, inom hvilken lägenhetsägaren har att

fullgöra sin skyldighet, vid äfventyr att beslutet skall anses förfallet.

Nämnda tid lärer böra utmätas med hänsyn till den tidpunkt, då Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut, hvilket naturligen bör få öfverklagas

i den ordning som för ekonomimål i allmänhet är stadgad, med säkerhet

kan antagas vinna laga kraft, och så att lägenhetens ägare, sedan laga

kraft åkommit beslutet, må kunna utan svårighet medhinna att fullgöra hvad

honom åligger. Med afseende härå och då besvärstiden skall räknas från

det vederbörande erhållit del af beslutet, torde föreskrift erfordras därom,

att detsamma skall genom Eders Kungl. Majrts befallningshafvandes försorg

delgifvas äfven hemmanets ägare, hvilken delgifning naturligen bör

ske utan kostnad för lägenhetsägaren. Hvad beträffar sättet för ersättningens

utgifvande synes dess utlämnande direkt till hemmansägaren merendels

vara den för båda parterna lämpligaste anordningen. Men då ovisshet

stundom kan råda om hvem stamhemmanet rätteligen tillhör och äfven

annat hinder kan möta för ersättningens utgifvande till hemmansägaren,

anser jag lägenhetsägaren böra berättigas att, då ersättningen skall utgå i

Bill. till Pilcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts Nåd. PropositiorT_N:o 12.

penningar, nedsätta lösesumman hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som sedermera skulle hafva att utbetala beloppet till vederbörande

hemmansägare. Där nedsättning icke skett, bör gifvetvis lägenhetens ägare

inom den stadgade tiden ej blott fullgöra sin prestation utan äfven till

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkomma med bevis därom. Sedan

lägenhetsägaren i den ena eller andra formen uppfyllt hvad genom Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut honom förelagts och beslutet

vunnit laga kraft, kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordna

om sådan anteckning i jordeboken, som förut omförmälts. Om för utbetalande

af nedsatt lösesumma skulle möta hinder af redan antydd art,

syne3, för undvikande, såvidt möjligt, af ränteförlust, beloppet böra förräntas

genom insättning i bank, därest sådan åtgärd af någon rättsågande

påyrkas.

Hvad angår den tid, från hvilken frihet från vidare skyldighet att

utgöra afgäld skall räknas, torde lämpligen kunna bestämmas, att, då ersättningen

utgifvits till hemmanets ägare, den afgäld, som belöper på tiden

innan så skett, ej innefattas i aflösningen, samt att, där lösesumma nedsatts,

aflösningen ej omfattar afgäld för tiden före den af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande utsatta dag, då nedsättning senast kunnat ske.

Jämväl i förevarande afseende kan naturligen aftal mellan vederbörande

ingås med verkan, som förut antydts; och lärer med afseende å hvad nyss

sagts, böra föreskrifvas, att nedsatt lösesumma ej må till hemmanets ägare

utbetalas förr än efter berörda, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämda dag.

Har lägenhet blifvit frigjord från afgäldsskyldighet och stamhemmanets

rätt till afgälden sålunda upphört, torde, med hänsyn till afgäldens

i viss mån offentliga karaktär, den inträffade förändringen vara af sådan

vikt, att den på något sätt bör bringas till allmän kännedom. Detta

synes lämpligen kunna ske i den form, som stadgats för publicerande af

beviljade lagfarter, eller genom meddelande i länskungörelserna.

Den ifrågasatta lagen torde böra blifva tillämplig på alla afgälder,

som fastställts jämlikt 1905 års lag. Den skulle alltså afse afgälder för

lägenheter, hvilka afsöndrats: från hemman under enskild äganderätt, från

hemman, som vid tiden för upplåtelsen innehades under stadgad åborätt,

från lägenhet, som ej tillkommit genom afsöndring och innehades under

enskild äganderätt eller stadgad åborätt, samt slutligen från afsöndrad

lägenhet. För sistnämnda fall synes dock böra stadgas det villkor, att

afgäld, som kan åligga stamlägenheten i förhållande till dess stamfastighet,

skall'' vara aflöst innan aflösning af den senaste afsöndringens afgäld må

äga rum.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 12.

Föredragande departementschefen förmälde härefter, att han i enlighet

med de grunder, som nu angifvits, låtit inom justitiedepartementet

uppgöra förslag till lag angående aflösning afl afgäld frän af söndrad lägenhet.

Departementschefen uppläste nämnda,'' i ''bilaga vid ”detta protokoll

intagna förslag och hemställde, att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget

måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas

genom utdrag ur protokollet.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan

täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall.

Ur protokollet

C. 8. Wettermark.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Bilaga.

Förslag

till

LAG

angående aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har för lägenhet, som för alltid blifvit från hemman afsöndrad,

afgäld fastställts på grund af 5 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld

från afsöndrad lägenhet, vare lägenhetens ägare berättigad att få sådan

afgäld aflöst mot ersättning, som, där annorlunda ej aftalats, skall utgå

med ett penningebelopp, motsvarande tjugufem gånger afgälden för ett år.

Är afgälden bestämd i annat än penningar, och har ej viss grund

för beräkning af dess värde i penningar blifvit vid afgäldens fastställande

stadgad eller sedermera öfverenskommen, varde det värde beräknadt efter

senast fastställda medelinarkegångspris eller, där sådant pris icke finnes i

länets markegångstaxa upptaget för persedel, hvari afgälden bestämts, efter

medeltalet af markegångsprisen för de sist förflutna tio åren eller, om beräkningen

ej kan ske enligt länets markegångstaxor, efter ty skäligt pröfvas.

2 §.

Vill lägenhetsägare få afgäld aflöst, göre ansökan hos Konungens

befallningshafvande. Dylik ansökan må ock framställas i förklaring öfver

gjord begäran om afgäldens fastställande.

Innan beslut i ärendet meddelas, skall stamhemmanets ägare lämnas

tillfälle att däri afgifva yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

3 §•

Styrker lägenhetens ägare, att ersättning, som för afgäldens aflösning

tillkommer hemmanets ägare, till denne utgifvits, förordne Konungens befallningshafvande

om införande i kronans jordebok af anteckning, att afgäldsskyldigheten

upphört.

4 §•

År ersättningen ej gulden, fastställe Konungens befallningshafvande

densamma och utsätte tillika viss dag, då lägenhetsägaren, vid äfventyr

att beslutet eljest anses förfallet, senast har att till Konungens befallningshafvande

inkomma med bevis, att ersättningen till stamhemmanets ägare

utgifvits; dock att, där ersättningen skall utgå i penningar, lösesumman

jämväl må i landtränteriet nedsättas.

Sedan beslutet, som genom Konungens befallningshafvandes försorg

skall delgifvas hemmanets ägare, vunnit laga kraft och lägenhetens ägare

fullgjort hvad honom på grund däraf åligger, förordne Konungens befallningshafvande

om anteckning som i 3 § sägs.

År lösesumma nedsatt, varde, efter det den af Konungens befallningshafvande

utsatta tid förflutit, beloppet utbetaldt till stamhemmanets ägare.

Uppstår tvist om rätten till lösesumman eller möter eljest hinder för dess

utbetalande, läte Konungens befallningshafvande, där så äskas, insätta medlen

i bankinrättning för att mot ränta innestå; och komme räntan den

till godo, som finnes till lösesumman berättigad.

5 §•

I aflösning innefattas, där ej annorledes aftalats, icke afgäld, som

belöper på tiden innan ersättningen af lägenhetsägaren utgifvits till hemmanets

ägare eller, då lösesumma nedsatts, på tiden före den enligt 4 §

utsatta dag.

6 §•

Sedan beslut gifvits om anteckning i jordeboken, att afgäldsskyldighet

upphört, varde på statsverkets bekostnad meddelande om beslutet genom

tryck kungjordt så som med Konungens befallningshafvandes kungörelser

vanligen förfares.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

7 §•

öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom här

ofvan sägs, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet

är stadgad.

8 §•

Bestämmelserna i denna lag äge tillämpning jämväl i afseende å

innehafvare af hemman under stadgad åborätt och från sådana hemman

afsöndrade lägenheter.

9 §• ,

Hvad här förut stadgas angående afgäld för lägenhet, som blifvit

afsöndrad från hemman, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

afgäld för lägenhet, som afsöndrats från lägenhet; dock att, där afsöndring

skett från afsöndrad lägenhet, aflösning af sådan afgäld ej må äga

rum med mindre stamlägenheten åliggande afgäld blifvit aflöst.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 12.

15

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet i Kungl. Maj:ts

högsta domstol tisdagen den 11 december 190(1.

Tredje rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Lilienberg,

Bohman,

Cassel,

Silverstolpe,

Petrén.

_ Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 29 sistlidne november

handlingarna angående det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlämnade förslag till lag angående aflösning af afgäld från afsöndrad

lägenhet cii kulftrat mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter, företogs

nu detta ärende till slutligt afgörande; varande berörda förslå» bilagdt

detta protokoll.

Justitieråden Cassel, Silverstolpe och Petrén förenade si» om det

yttrande, att då lösesumma, som nedsatts i landtränteriet, uppenbarligen

icke borde få utbetalas till stamhemmanets ägare förr än det beslut, hvarigenom

lösesumman fastställts, vunnit laga kraft, men detta ej otvetydigt

framginge af de föreslagna bestämmelserna i 4 §, nämnda § syntes böra

undergå erforderlig jämkning.

Justitierådet Lilienberg yttrade: »Därest fråga om aflösning icke

uppkommer förr än efter det ärendet om afgäldens belopp redan afgjorts,

torde någon klagan öfver Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i af
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

lösningsfrågan väl sällan eller aldrig ifrågakomma. Men däremot, om

dessa frågor behandlas i ett sammanhang, såsom 2 § förutsätter, kan

klagan oftare komma att föras. Och i sådant fall torde det ej kunna

åläggas lägenhetsägaren att utgifva eller nedsätta ersättningen, förr än

dess belopp blifvit slutligen pröfvadt, enär det bör stå honom Öppet att

låta frågan förfalla, i händelse ersättningen bestämmes högre i de öfre

nstanserna än af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Nu är det väl antagligt att, äfven med den föreslagna lydelsen, tilllämpningen

kommer att blifva sådan, att de högre myndigheterna utsätta

ny tid och att frågan ej anses förfallen om lägenhetsägaren, i afbidan på

ärendets slutliga pröfning, skulle dröja med utbetalningen eller nedsättningen;

men, såsom 4 § är affattad, kan dock tvifvel uppstå om rätta

tillämpningen. Därföre synes §:n böra ändras därhän, att lägenhetsägaren

skall inom viss i lagen bestämd tid, t. ex. tre månader efter det beslut

angående ersättningsbeloppet vunnit laga kraft, styrka, att han betalt, eller

nedsätta detsamma, hvarpå förordnande kan meddelas om anteckning,

såsom i 3 § sägs, och äfven utbetalning ske af det nedsatta beloppet, om

ej hinder möter. 5 § skulle ändras i öfverensstämmelse härmed och Kungl.

Maj:ts befallningshafvande åläggas att anskaffa de bevis, som fordras för

betalningstidens bestämmande, och att låta underrätta lägenhetsägaren om

tiden, då frågan genom laga kraftvunnet beslut blifvit afgjord.»

I öfrigt lämnades förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

C. S. Wettermark.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 12.

17

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott måndagen den 31 december 1906.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,’

JUHLIN,

SWARTZ,

Justitieråden: Wijkander,

Billin g.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson högsta

domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 16 november 1906 inhämtade utlåtande öfver det vid samma

protokoll fogade förslag till lag angående aflösning af afgäld från afsöndrad

lägenhet.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll förmälde föredragande

departementschefen, att han låtit affattningen af 4 § i förslaget

undergå sådant förtydligande, som högsta domstolens flesta ledamöter ansett

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

erforderligt, samt att, för angifvande af sambandet mellan bestämmelserna

i 2 §, å ena, samt 3 och 4 §§, å andra sidan, en redaktionell ändring

vidtagits i 3 §.

Föredraganden uppläste härefter det sålunda jämkade förslaget och

hemställde, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

nådig proposition Riksdagen till antagande föreläggas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle nådig proposition i

ämnet, af den lydelse bilagan B vid detta protokoll utvisar,

till Riksdagen afl åt as.

Ur protokollet

C. S. Wettermark.

Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1907:12 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med, förslag till lag angående aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet. s. 1 i texten