Sök i Ratio Lex

Angående anslag dels för ytterligare undersökningar angående den s. k. inlandsbanan dels och för byggnad af statsbana från Östersund till Ströms vattudal

1907-04-19 · 118 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 103 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:162, Angående anslag dels för ytterligare undersökningar angående den s. k. inlandsbanan dels och för byggnad af statsbana från Östersund till Ströms vattudal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 162.

1

N:o 162.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, angående

anslag dels för ytterligare undersökningar angående den

s. k. inlandsbanan dels och för byggnad af statsbana

från Östersund till Ströms vattudal; gifven Stockholms

slott den 19 april 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels att för verkställande af ytterligare undersökningar angående

inlandsbanan på extra stat för 1908 bevilja 83,000 kronor med rätt för

Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1907 af tillgängliga medel

utanordna hela detta belopp,

dels ock att, under förbehåll att uti statsrådsprotokollet angifva villkor

om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. iakttagas, besluta anläggning

af statsbana från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte

bispår från Ulriksfors till Strömsund för en beräknad kostnad af 10,900,000

kronor samt häraf för år 1908 anvisa 2,000,000 kronor att utgå från

riksgäldskontoret, med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1907 låta utaf

detta belopp förskottsvis af tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Julius Juhlin.

Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 129 Höft. (No 162.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 april 1907.

»

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

Swartz.

Departementschefen statsrådet Julilin anförde vidare:

1904 års Riks- År 1904 beslöt Riksdagen att för verkställande af fullständiga

m^nndersök undersökningar för en normalspårig järnväg från hamnplats å bohus°m

ning.rS° länska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å

Gellivarebanan bevilja ett anslag af 280,000 kronor och därat på extra

stat för år 1905 anvisa ett belopp af 100,000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis under 1904

af tillgängliga medel utanordna 25,000 kronor.

Föregående Innan denna fråga blef föremål för Riksdagens pröfning, hade vissa

u“j®rsa°k'' undersökningar rörande olika sträckningar af denna bana, den s. k. inlandsbanan,

redan ägt rum. Genom nådiga bref den 15 juni 1900 och

den 24 maj 1901 hade nämligen Kungl. Maj:t bemyndigat järnvägssty
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1G2.

ielsen att pa enskildas bekostnad verkställa förberedande okulära undersökningar

och därmed sammanhängande utredningar för en järnvägsanläggning

Dalarna—Bohuslän i förbindelse med lämplig exporthamn

i Bohuslän. För dessa undersökningar och utredningar, hvilka

efter järnvägsstyrelsens uppdrag utförts af civilingenjören Erik Winell,

hade . styrelsen redogjort i underdånig skrifvelse den 31 januari 1903.

— Vidare hade Kungl. Maj:t genom beslut den 26 juni och den 8

juli 1903 förordnat vissa järnvägsmän och militärer att under 1903

ars sommar företaga förberedande okulär undersökning af den ur militär

och teknisk synpunkt fördelaktigaste sträckningen för en järnväg

mellan Ströms vattudal i Jämtland och lämplig'' punkt å statsbanan

. Boden Riksgränsen. Sedan denna undersökning verkställts,

hade järnvägsstyrelsen och chefen för generalstaben den 20 januari

1904 till Kung!. Maj:t öfverlämnat en af undersökningsförrättarne afgifven

redogörelse.

Efter det Riksdagen fattat sitt nyssnämnda beslut, anbefallde Kungl. Kungi. Maj:ts

Maj:t genom nådigt bref den 3 juni 1904 järnvägsstyrelsen att inkomma besIut om

med förslag till plan för de beslutade undersökningarna, hvilka borde grunder*

omfatta, ej blott järnvägens sträckning och kostnaden för densammas 8°kninga™a.

anläggning, utan äfven en noggrann utredning i afseende å de förhållanden,

. som kunde vara af betydelse för bedömandet af företagets

ekonomiska bärighet.

I underdånig skrifvelse den 2 juli 1904 afgaf järnvägsstyrelsen Järnvägsstyförslag

till plan för verkställande af undersökningar rörande inlands- r®lsens förslag

banan. Denna plan, vid hvars utarbetande tagits hänsyn till möjlig- “uhigot

heten att kunna använda de enskilda järnvägarna Orsa—Sveg, Orsa—

Mora, Mora Brintbodarna—Malung och Malung—Limedsforsen äfvensom

Uddevalla Lelångens järnväg såsom delar af den blifvande inlandsbanan,

upptog:

under ar 1904: dels undersökningar och beräkningar rörande järnvägarna

Orsa—Sveg, Orsa—Mora och Mora—Brintbodarna—Malung

eller, därest vid dessa undersökningar blefve ådagalagdt, att nämnda

järnvägar icke lämpligen kunde användas såsom blifvande delar af

inlandsbanan, okulär undersökning för en sträckning från Malung eller

annan i trakten däraf lämplig befunnen punkt öfver Transtrand till

Sveg, dels ock okulär undersökning för sträckningarna från Sveg till

Ströms vattudal samt från Lelångens södra ända till Malung eller eventuellt

annan punkt i närheten af Malung, som under förut nämndt fall

lämpade sig för sträckning öfver Transtrand till Sveg;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

under är 1905: dels definitiv undersökning för sträckningar från

Strömstad, Lysekil och Uddevalla norrut till trakten af Silbodal, dels

utredning i fråga om Uddevalla—Lelångens järnväg för det fall, att

denna järnväg ansåges böra tagas i anspråk för inlandsbanan, dels

definitiv undersökning för sträckningen Sveg—Hammerdal, dels påbörjande

af utredningar beträffande hamnarna vid Strömstad, Lysekil

och Uddevalla, dels ock insamlande af material för bedömandet af järnvägsföretagets

ekonomiska bärighet;

under år 1906: dels definitiv undersökning för sträckningarna Hammerdal—Angermanälfven

och Silbodal—Malung eller eventuellt anknytningspunkten

för ett alternativ öfver Transtrand till Sveg, dels afslutande

af utredningarna beträffande hamnarna vid Strömstad, Lysekil

och Uddevalla, dels ock insamlande af ytterligare trafikberäkningsmaterial;

samt

under år 1901: dels definitiv undersökning för sträckningarna

Angermanälfven—Gellivarebanan och Malung (eller annan i denna trakt

lämplig; befunnen punkt)—Transtrand—Sveg, därest denna sträckning

skulle "ifrågakomma, dels utredning rörande järnvägen Malung—Limedsforsen,

för den händelse denna järnväg blefve erforderlig för inlandsbanan,

dels afslutande af insamlandet utaf trafikberäkningsmaterial

och bearbetning däraf, dels ock uppgörande af kostnadsberäkningar för

järnvägen och för hamnanordningar.

Kostnaderna för undersökningarnas bedrifvande enligt denna plan

skulle blifva

I skrifvelsen framhöll styrelsen, att det syntes synnerligen önskvärd!,

att själfva undersökningsarbetena kunde afslutas under år 1906.

För detta fall föreslog styrelsen följande förändring för åren 1906 och

1907 af ofvan angifna undersökningsplan, nämligen att under år 1906

äfven skulle verkställas definitiv undersökning för sträckningen Angermanälfven—Gellivarebanan

samt eventuellt ej mindre sådan undersökning

beträffande sträckningen Malung (eller annan i denna trakt lämplig befunnen

punkt)—Transtrand—Sveg, än äfven viss utredning vidkommande

järnvägen Malung—Limedsforsen, samt afslutas insamlandet af

material för trafikberäkningarna. Denna förändring i planen skulle

för år 1904

» » 1905

i> » 1906

). » 1907

kr. 25,000: —

» 75,000: - » 97,000: —

» 83,000: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

medföra, att af det för år 1907 föreslagna beloppet, 83,000 kronor,

större delen eller 63,000 kronor måste tagas i anspråk redan under

år 1906, hvadan behofvet för sistnämnda år skulle blifva 160,000

kronor.

Vidare anförde styrelsen, att med hänsyn därtill att, om beslut

komme att fattas om anläggning af ifrågavarande inlandsbana, byggandet

af densamma måste försiggå under en längre tidrymd, det

syntes styrelsen lämpligt, att kostnadsförslaget för banan upprättades

så, att detsamma angåfve kostnaden för följande bansträckor, nämligen:

bohuslänska kusten—nordvästra stambanan,

nordvästra stambanan—Malung eller eventuellt annan anknytningspunkt

med Mora—Vänerns järnväg.

Malung eller nyssnämnda anknytningspunkt—Sveg,

Sveg—tvärbanan genom Jämtland,

tvärbanan genom Jämtland—Ströms vattudal,

Ströms vattudal—Ångermanälfven,

Ångermanälfven—Skellefteälfven, samt

Skellefteälfven—Gellivarebanan.

Fördelningen af kostnadssumman 280,000 kronor på olika delar af

banan ställde sig, enligt eu af järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 13

februari 1904 lämnad uppgift, sålunda:

Detaljerad undersökning Strömstad—Lelången, Uddevalla—Ödeborg—Lelången

och Lysekil—Ödeborg,

250 kilometer å 125 kr....................................................

Okulär undersökning Lelången—Malung med alternativer,

520 kilometer å 12 kr.......................................

Detaljerad undersökning Lelången—Malung, 310 kilometer

å 125 kr.................................................................

Okulär undersökning Malung—Transtrand—Lillherrdal

—Sveg, 230 kilometer å 12 kr.....................................

Detaljerad undersökning Malung—Brintbodarna—Mora

—Orsa—Sveg, 220 kilometer å 125 kr...................

Okulär undersökning Sveg—Ströms vattudal med alter
nativer,

550 kilometer å 12 kr....................................

Detaljerad undersökning Sveg—Ströms vattudal, 340

kilometer a 125 kr...........................................................

kr. 31,250: —

6,240: —

38,750: —

2,760: —

27,500: —

6,600: —

______42,500: —

Transport kr. 155,600: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 162.

Transport kr. 155,600: —

Detaljerad undersökning Ströms vattudal—Näsberg med

alternativer vid Dalasjö och Mårdsjön, 560 kilometer

it 125 kr.................................................................

Hamnutredningar.........................................................................

Trafikutredningar äfvensom vissa utredningar angående

en del enskilda järnvägar................................................

summa kr. 279,600: —

eller afrundadt till » 2SO,000: —

70,000:

30,000:

24,000

Kungl. Maj.ts

beslut om

planen för

undersökningarna,

särskilt

för

1904och 1905.

I nådigt bref den 5 augusti 1904 gillade Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsens

förslag till plan för 1904 och bemyndigade styrelsen att för

arbetenas bedrifvande under samma år använda högst 25,000 kronor.

Genom nådigt bref den 31 december 1904 förklarade Kungl. Maj:t,

att fullständiga, af plan- och profilritningar åtföljda kostnadsförslag

för anläggning af eu normalspårig järnväg från hamnplats å bohuslänska

kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å

Gellivarebanan skulle af järnvägsstyrelsen afgifvas särskildt för enhvar

af de utaf järnvägsstyrelsen i skrifvelsen den 2 juli 1904 angifna bansträckor;
att

undersökningarna rörande nämnda järnväg skulle omfatta, förutom

lämpligaste sträckningen för järnvägen och kostnaderna för densammas

anläggning, jämväl fullständiga utredningar i fråga om anordningarna

för export- och importrörelse vid hamnarna i Strömstad,

Lysekil och Uddevalla samt angående kostnaderna för dessa hamnars försättande

i sådant skick, att de kunde fullt motsvara väntad rörelse; samt

att utredning i afseende å de förhållanden, som kunde vara af

betydelse för bedömandet af järnvägsföretagets i fråga ekonomiska

bärighet, skulle af järnvägsstyrelsen verkställas i enlighet med eu af

styrelsen i underdånig skrifvelse den 22 december 1904 framlagd plan.

Under förklarande, att Kungl. Maj:t ville framdeles i vanlig ordning

på förslag af järnvägsstyrelsen fastställa plan för ifrågavarande

undersökningars bedrifvande under hvarje särskildt år efter utgången

af år 1905, fann Kungl. Maj:t godt dels, med gillande af det utaf

järnvägsstyrelsen i underdåniga skrifvelsen den 2 juli 1904 underställda

förslag till sådan plan för år 1905, anbefalla styrelsen låta under sistnämnda

år verkställa i planen för samma år upptagna undersökningar,

utredningar och insamlande af statistiskt material, dels ock bemyndiga

styrelsen att för omförmälda ändamål använda högst hvad af det därför

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

å extra stat för år 1905 anvisade anslag- å 100,000 kronor icke på

grand af det genom förberörda nådiga bref den 5 augusti 1904 gifna

bemyndigande redan tagits i bruk.

I underdånig skrifvelse den 31 december 1904 bär järnvägsstyrelsen

redogjort för resultatet af undersökningarna rörande järnvägarna

Orsa—Sveg, Orsa—Mora och Mora—Brintbodarna—Malung. För de i

planen för 1904 års arbeten ingående okulära undersökningarna för

stiäckningarna från Sveg till Ströms vattudal och från Lelångens södra

ända till Malung har järnvägsstyrelsen redogjort i underdåniga skrivelser

af den 31 januari och den 5 april 1905.

Resultatet af dessa undersökningar skall jag tillåta mig att omnämna i

sammanhang med eu redogörelse för de definitivt undersökta sträckningarna.

Med anledning däraf att de af järnvägsstyrelsen antagna förutsättningar

i tekniskt hänseende för inlandsbanan, bland annat dess

byggande med en största stigning af 10 : 1,000, skulle medföra så

störa kostnader för banans utförande, att det vore tvifvelaktigt, om eu

sådan anläggning kunde antagas under en närmare framtid komma till

stånd, har dåvarande departementschefen i skrifvelse den 6 mars 1905

anmodat järnvägsstyrelsen att, efter samråd med chefen för generalstaben,

till Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida

icke för inlandsbanan skulle kunna gifvas sådana tekniska bestämmelser,

ati., utan åsidosättande af de med banan afsedda ändamål, kostnaderna

för densamma kunde i möjligaste mån begränsas.

Eftei det chefen för generalstaben den 7 april 1905 afgifvit yttrande,

finkorn styrelsen den 11 maj 1905 med underdånigt utlåtande.

\ id föredragning den 25 maj 1905 af järnvägsstyrelsens sistberörda

underdåniga utlåtande fann Kung]. Magt, med hänsyn till hvad

styrelsen i utlåtandet anfört, lämpligt föreskrifva, att undersökningarna

under ar 1905 rörande inlandsbanan skulle verkställas med

afseende å banans byggande med en största lutning af såväl 14 : 1000

som 10: 1000, under iakttagande likväl ej mindre att företrädesvis

sådana delar af inlandsbanan borde ifrågakomma till undersökning under

år 1905, a livilka nämnda utsträckning af undersökningarnas omfattning

icke föranledde undersökning af alternativa linjer, än äfven att

de för undersökningarnas bedrifvande under år 1905 tillgängliga medel

icke öfverskredes. Därjämte bemyndigades styrelsen att i 1905 års

Redogörelse

för vissa

undersökningar

år 1904.

Beslut om

undersökning

för bana med

större lutningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

undersökningsplan vidtaga de ändringar, som till följd af berörda föreskrifter

blefve erforderliga.

\nnan

för hamn- gifven anledning, hemställt om bemyndigande att, innan de genom

UndK"rnanin'' nådiga brefvet den 31 december 1904 anbefallda fullständiga utredningar

angående hamnarna vid Strömstad, Lysekil och Uddevalla påbörjades,

låta företaga förberedande undersökning af samtliga ifrågasätta och dessutom

möjligen andra hamnplatser i Bohuslän för att så tillförlitligt som

möjligt få °utredt, åt hvilken plats utmed bohuslänska kusten borde,

med tiänsyn till hamnförhållandena, gifvas företräde vid bestämmandet

af slutpunkt för inlandsbanan, har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den

7 april 1905, med ändring af den för år 1905 fastställda undersökningsplan,

förordnat, att förberedande undersökningar skulle under år

1905 verkställas beträffande förhållandena vid alla de hamnar utmed

bohuslänska kusten, som ansåges kunna ifrågakomma såsom slutpunkt

för inlandsbanan, samt att fullständiga utredningar beträffande vissa

hamnar icke finge påbörjas, förrän Kungl. Maj:t, efter det styrelsen

inkommit med redogörelse öfver resultatet af de sålunda anbefallda

undersökningarna, vidare därom beslutat. iriAr ,

Till följd af föreskriften i nådiga brefvet den 7 april 190o har

järnvägsstyrelsen, enligt hvad i underdånig skrifvelse den 13 december

1905 meddelats, låtit verkställa förberedande undersökningar beträffande

femton särskilda såsom slutpunkt för inlandsbanan ifrågakomna hamnar utmed

bohuslänska kusten. Dessa undersökningar syntes styrelsen hafva

gifvit vid handen, att hvarken Strömstad, Lysekil eller Uddevalla vore

fullt lämplig såsom slutpunkt för inlandsbanan, men att däremot Bottna

fjord, Risö-Raftö och Ellöse fjord kunde ifrågasättas såsom banans slutpunkt

vid hafvet. Då det emellertid icke annat än genom fortsatta fullständiga

undersökningar samt utarbetande af fullständiga planer och

kostnadsförslag kunde afgöras, hvilken af dessa tre platser vore att

föredraga, anhöll järnvägsstyrelsen att rörande nämnda hamnlägen fa

verkställa fullständiga utredningar och kostnadsberäkningar för en kostnad

hvilken, inberäknadt hvad till de dittills ^utförda hamnundei sökningar

åtgått, ansåges icke komma att öfverstiga det belopp af 30,000

kronor, som ursprungligen upptagits för de i sammanhang med undeisökningarna

rörande inlandsbanan erforderliga hamnutredningar.

Redogörelse Sedermera har järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 14. de
för

undersök- cember 1905 redogjort för resultatet af de under ar 1905 å fältet före
ningar

under

år 1905.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kun f/l. Maj.is Nåd. Proposition N:o 1G2

tågna undersökningarna för inlandsbanan. Af denna redogörelse inhämtas,

att — på grund af det resultat, som de förberedande undersökningarna

beträffande hamnplatserna vid bohuslänska kusten lämnat

77 1 stället. för den i 1905 års plan ingående definitiva undersökningen

för sträckningar från Strömstad, Lysekil och Uddevalla norrut till

ti akten af Silbodal, dels utförts detaljerade undersökningar för banans

framdragande från Billingsfors station å Uddevalla—Lelångens järnväg

till Bottna fjord och från Gesäter å nämnda sträckning till Risö-Raftö

samt okulärt undersökts vissa delar af en sträckning mellan Ellöse

fjord och Krokstad å nyssnämnda sträckning Billingsfors—Bottna fjord,

dels och verkställts definitiv undersökning för en linje från Malung i

Dalarna till Lönn et vid Klarälfven. Att några stakningsarbeten för

sträckningen mellan Billingsfors och Klarälfven icke under året utförts,

hade berott därpå, att den ekonomiska utredning, som erfordrades för

bestämmande af hvilket utaf ifrågasatta alternativ för denna sträcka

borde göras till föremål för definitiv undersökning, icke hunnit i tillräckligt

god tid afslutas. Enär vidare den i 1905 års plan ingående

utredningen angående kostnaderna för förvärfvande åt staten af den

enskilda järnvägen Uddevalla—Lelången samt densammas ombyggande

för normal spårvidd jämte erforderliga kompletteringar och förbättlingar

skulle komma till utförande endast under förutsättning, att inlandsbanan

med Uddevalla såsom slutpunkt ansåges böra framdragas i

samma sträckning som berörda järnväg, men Uddevalla, enligt hvad

ofvan nämnts, befunnits icke med fördel kunna ifrågakomma såsom

inlandsbanans slutpunkt vid bohuslänska kusten, hade någon utredning

1 dylikt hänseende rörande järnvägen Uddevalla—Lelången icke blifvit

verkställd. Beträffande inlandsbanans norra sträckning hade järnvägsstyrelsen

med Kungl. Maj:ts medgifvande så tillvida frångått den fastställda

planen, att, i stället för definitiv undersökning af sträckningen mellan

Sveg och Lockne, dylik undersökning verkställts mellan Gårfion och Sorsele

kyrkoby.

Uti nämnda skrifvelse anförde järnvägsstyrelsen slutligen, att vid den

år 1903 verkställda okulära undersökningen af den ur militär och teknisk

sjmpunkt fördelaktigaste sträckningen för en järnväg mellan Ströms vattubi

och lämplig punkt å statsbanan Boden—Riksgränsen befunnits, att

Näsbergs håll- och mötesplats vore den för ändamålet mest lämpliga bland

de anknytningspunkter med nämnda statsbana, som med iakttagande af de

för undersökningen meddelade bestämmelser kunde ifrågakomma. Då

det emellertid syntes styrelsen vara synnerligen önskvärdt, att genom

Bill. till Rihd. Prat. 1907. 1 Sami, 1 Äfd. 129 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

inlandsbanans anslutande till statsbanan Boden—Riksgränsen längre

norrut kunna afsevärdt förkorta järnvägstransporten för malm från de

lappländska malmfälten söderut till de skogbärande trakterna, hade

styrelsen låtit verkställa okulär undersökning, huruvida en normalspårig

järnväg från viss punkt å den år 1903 okulär t undersökta linjen kunde

framdragas till lämplig punkt mellan hallplatserna Sikträsk och Risbäck

å statsbanan Gellivare—Riksgränsen samt med sträckning i närheten af

Jokkmokk och Harsprånget. Enligt den redogörelse, styrelsen lämnat

för denna undersökning, skulle linjen vid Suoppatjaure afvika från den

år 1903 uppgångna samt vid Lina älfs hallplats ansluta sig till statsbanan

Gellivare—Riksgränsen; och hade chefen för generalstaben under

hand meddelat styrelsen, att han icke hade något att erinra mot inlandsbanans

framdragande i berörda riktning.

Uppå nådig framställning anvisade 1905 års Riksdag till fortsättande

af undersökningarna rörande inlandsbanan å riksstatens sjätte

hufvudtitel för år 1906 ett extra anslag af 97,000 kronor, hvarefter

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 2 juni 1905 anbefallde järnvägsstyrelsen

att inkomma med förslag till plan för undersökningarnas bedrifvande

under år 1906.

I underdånig skrifvelse den 15 december 1905 gjorde järnvägsstyreieenalrrlm-

relsen framställning om anvisande af erforderliga medel för fortsätstäiining

om tan{je af fullständiga undersökningar rörande inlandsbanan. Därvid

fsr3un“- uttalade styrelsen, att återstående undersökningar för banan borde

ningama att ujföras jämväl för maximilutning 14 : 1000 samt att utredning jämväl

iÄseL borde åvägabringas, om och i hvilken utsträckning användning å banan

dag af elektrisk drift skulle blifva med ekonomisk fördel förenlig. Beträffande

kostnaderna för de fortsatta undersökningarna och utredningarna

anförde styrelsen följande.

Under fortgången af arbetet med undersökningarna, hade det . befunnits

önskvärdt, att vissa i styrelsens förslag den 2 juli 1904 icke

ingående undersökningar och utredningar blefve verkställda, och hade

kostnaderna för dessa undersökningar och utredningar beräknats till

166,500 kronor, nämligen förundersökning

jämväl för maximilutning 14 : 1000 62,600 kronor,

definitiv undersökning från södra ändan af Lelången

till Ellöse fjord jämte anslutningslinjer till Risö
Raftö

och Bottna fjord .................................................. 28,200 » ,

Transport 90,800 kronor,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!» Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

11

Transport

i styrelsens underdåniga skrifvelse den 14 december

1905 omförrnälda o kulära undersökning mellan

Suoppatjaure och trakten af hållplatsen Lina älf ...

definitiv undersökning af sistberörda sträckning ........

samt utredningar beträffande elektrisk drift.....................

eller sammanlagdt.......................................................................

90,800 kronor,

1,200 » ,

14,500 » ,

60,000 » ,

166,500 kronor.

Med anledning däraf att utredningen rörande den ifrågasatta banans

ekonomiska bärighet, i följd af Riksdagens bestämmelse, skulle utföras

till vida större omfattning, än som med stöd af det vanliga tillvägagångssättet

förutsatts vid uppgörandet af det kostnadsförslag, hvilket

legat till grund för Riksdagens beslut angående utförande af fullständiga

undersökningar för inlandsbanan, kräfdes för ifrågavarande utredning

ett afsevärdt större belopp än de 14,000 kronor, som funnes

upptagna i nyssnämnda kostnadsförslag; och beräknade styrelsen, att

utöfver dessa 14,000 kronor erfordrades ytterligare 26,000 kronor.

Å andra sidan antoge däremot styrelsen, att beträffande det den

2 juli 1904 framställda förslaget en besparing komme att uppstå af

omkring 72,500 kronor därigenom, att

dels följande i planen ingående arbeten icke utfördes till förut afsedd

utsträckning, nämligen okulär undersökning mellan Malung öfver

Transtrand till Sveg, definitiv undersökning från Ströms vattudal till

Gellivarebanan med alternativlinjer vid Dalasjö och Mårdsjö, utredningar

angående kostnaderna för förvärfvande åt statsverket af de enskilda

järnvägarna Malung—Brintbodarna—Mora, Mora—Orsa och Orsa—Sveg

samt för dessa banors komplettering, äfvensom detaljerade undersökningar

å nyssnämnda enskilda järnvägar,

dels och nedannämnda i planen upptagna arbeten icke alls komme

att verkställas, nämligen definitiv undersökning för banans framdragande

till Strömstad, Lysekil och Uddevalla samt för anslutning till

Gellivarebanan äfvensom utredning angående kostnaderna för förvärfvande

åt statsverket af de enskilda järnvägarna Uddevalla—Lelången

och Malung—Limedsforsen samt för dessa järnvägars komplettering.

Då summan af de utaf styrelsen sålunda beräknade kostnadsökningarna,

166,500 kronor och 26,000 kronor, utgjorde 192,500 kronor,

men de antagna besparingarna uppginge till 72,500 kronor, skulle, utöfver

det af Riksdagen för verkställande af fullständiga undersökningar

för inlandsbanan beviljade beloppet, 280,000 kronor, erfordras ytter
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts

proposition

till 1906 års

Riksdag.

12 Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

ligare 120,000 kronor; och. då Riksdagen för inlandsbanans undersökningar

anvisat 100,000 kronor för år 1905 och 97,000 kronor för år

1906, skulle således behöfva anvisas ytterligare 203,000 kronor.

Med stöd af hvad sålunda anförts och då styrelsen därjämte ansåge,

att återstående undersökningar och utredningar angående inlandsbanan

borde bedrifvas så, att under år 1906 kunde afslutas fältundersökningarna

äfvensom de hufvudsakligaste utredningarna beträffande

hamnanordningarna och banans ekonomiska bärighet samt påbörjas utredningarna

för elektrisk järnvägsdrift, för hvilket allt kostnaderna beräknats

uppgå till 148,000 kronor, hemställde styrelsen, det täcktes

Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att för verkställande af fullständiga

undersökningar för inlandsbanan, utöfver af Riksdagen beviljade 280,000

kronor, bevilja ytterligare 120,000 kronor samt att till fortsättande och

afslutande af undersökningarna anvisa för år 1907 ett anslag af 203,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf, utöfver hvad Riksdagen

redan anvisat för år 1906, jämte hvad af 1905 års anslag beräknades

finnas i behållning vid 1905 års utgång, använda högst ofvannämnda

belopp 148,000 kronor under år 1906.

I proposition angående statsverkets tillstånd och behof till 1906 års

Riksdag föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att till fortsättande af fullständiga

undersökningar för ifrågavarande järnväg på extra stat för år

1907 anvisa 230,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottvis

under år 1906 af tillgängliga medel utanordna 175,000 kronor. Vid

föredragning af detta ärende inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1906

hade dåvarande departementschefen, efter att hafva redogjort för järnvägsstyrelsens

framställning, anfört, bland annat, följande.

Utöfver hvad järnvägsstyrelsen äskat, funne departementschefen sig

böra hos Kungl. Magt hemställa, att hos Riksdagen måtte äskas ett anslag

för undersökning, i de delar Kungl. Maj:t funne sådan lämplig, af alternativa

linjer i Värmland och möjligen äfven i Jämtland, för hvilket

ändamål torde erfordras omkring 27,000 kronor. Hittills beviljade och

af järnvägsstyrelsen nu äskade medel vore icke afsedda eller tillräckliga

för ofvannämnda alternativa linjers undersökande. Att, hvad de

västligare delarna af Värmland beträffade, i förväg bestämma sig för

definitiva linjer till undersökande, syntes rätt vanskligt; och dock funnes

af hittills äskade medel icke tillgång till undersökning af alternativa

linjer å denna del. Det förslag, som järnvägsstyrelsen härutinnan torde

komma att framlägga, torde väl hufvudsakligen bestämmas af utred
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1(>2. I 3

ningen rörande banans ekonomiska bärkraft, men det kunde väl tänkas,

att andra synpunkter än de uteslutande ekonomiska borde när banans

byggande ifrågasattes, komma i beaktande, och att därför påkallades en

annan linje än den ursprungligen undersökta. I detta afsende vore

särskildt att framhålla, att sträfvandet att binda de ekonomiska intressenas

i allmänhet tyngdpunkt i de västra gränstrakterna inom Sveriges

landamären tilläfventyrs kunde betinga en annan sträckning än den,

hvarå banans ekonomiska bärkraft, betraktad endast ur mera närliggande

synpunkter, kunde tyckas gifva anvisning För närvarande syntes således

klokt att icke definitivt fastslå sträckningen från gränsen mot

Dalsland till Klarälfven utan undersökning af alternativa linjer, hvarmed

det slutliga afgörandet af sträckningen i nu förevarande del måste

underlättas. Jämväl med afseende å trakten kring Storsjön i Jämtland

kunde undersökning af alternativa linjer möjligen blifva önskvärd.

I skrifvelse den 21 april 1906 anförde Riksdagen, att Riksdagen, 1906 års Rik«.

som i denna fråga jämväl haft att behandla särskilda inom Riksdagen da&s beslutväckta

motioner, finge — med uttalande, att Kungl. Maj:t bäst vore i

tillfälle att pröfva värdet af de uppslag, som kunde göras i afseende å eu

undersökning af. olika sträckningar eller andi''a inlandsbanan rörande

förhållanden, däribland äfven frågan, huruvida för de västra delarna af

Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län behofvet af kommunikationer

kunde tillgodoses genom anläggning af bibanor — anmäla, att

Riksdagen beslutat att, till fortsättande af fullständiga undersökningar

för en normalspårig järnväg från hamnplats å bohuslänska kusten öfver

Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å Gellivarebanan, på extra

stat för år 1907 anvisa 230,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att

låta förskottsvis under 1906 af tillgängliga medel utanordna hela detta

belopp.

Efter det till Kungl. Maj:t inkommit framställning från kommuner Kungi. Maj:ts

och enskilda personer rörande undersökning af olika delar af banan beslut rörande

samt järnvägsstyrelsen, i ämnet gjort åtskilliga framställningar, har gafäfigos’

Kungl. Maj it anbefallt järnvägsstyrelsen att låta under 1906 verkställa

följande arbeten, nämligen

dels sådana fullständiga utredningar och kostnadsberäkningar rörande

Ellöse fjord med Malösundet och Björnsundsfjorden samt Risö-Raftö,

som uti nådiga brefvet den 31 december 1904 förordnats beträffande

då angifna hamnar, hvarvid föreskrift lämnats styrelsen att, sedan vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

undersökningen af Ellöse fjord strömnings förhållandena i den föreslagna

nya förbindelseleden mellan Björnsundsfjorden och. Malösundet blifvit

utredda, till Kungl. Maj:t inkomma med underdånig redogörelse öfver

resultatet af utredningen samt med yttrande öfver berörda strömningsförhållandens

inverkan på frågan om Uddevalla hamns lämplighet såsom

slutpunkt för inlandsbanan;

dels definitiv undersökning af nedannämnda järnvägssträckningar:

med beräknad maximilutning af 10 :1,000:

1. Ellöse fjord—Gesäter—Ed—Billingsfors,

2. Risö-Raftö—Kragenäs—Långevall—Gesäter,

3. Billingsfors—Bengtsfors—Gustafsfors—Silbodal—Karlanda—Koppom—Åmot—Sälboda—Torsby—Tonnet-,

4. Billingsfors—Gillberga—Glafva—Ottebol—Sälboda,

5. Tönnet—Malung,

6. Malung—Vänj an—Orsa,

7. Lockne —Brunflo—Kyrkas —Handog—Österåsen—Hammerdals
sjön—

Gårflon, t , .

8. Brunflo—Östersund—Lit—lämplig punkt å sistnämnda linje,

9. Svenstavik—Trångsvikens station—Krokom—Lit,

10. Dorotea—Sorsele—Jokkmokk—Kuosakåbbo—Lina älf,

11. Kuosakåbbo — Gellivare;

med beräknad maximilutning af 14 :1,000:

1. Koppom—Ottebol—Sälboda,

2. Torsby—Norra Ny—Malung,

3. lämpliga delar af öfriga sträckningar;

dels definitiv undersökning på vederbörandes bekostnad af lämpligsträcka

för inlandsbanans framförande förbi Arvika köping;

dels okulär undersökning af nedannämnda järnvägssträckningar:

på statens bekostnad:

1. Rya fäbodar—Limed sforsen—Transtr and—Sårna—Enskäla,

2. Ålfdalen—Lillherrdal— Sveg;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 162.

15

fä vederbör ande s bekostnad:

Ligga—Gellivare;

dels påbörjande af utredningar rörande elektrisk drift, särskild! u

norra delen af banan;

dels ock undersökning af frågan, huruvida för do västra delarna af

Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län behofvet af kommunikationer

kunde tillgodoses genom anläggning af bibanor. Och har Kung].

Maj:t bemyndigat styrelsen att för omförmälda ändamål använda — utöfver

hvad af det till undersökningar rörande inlandsbanan för år 1905

beviljade anslag icke tagits i bruk — ett belopp af högst 300,000 kronor.

Här förutom har Kungl. Maj: t dels genom nådigt bref den 10

augusti 1906, i anledning af en utaf Routivare grufaktiebolag gjord

underdånig framställning, föreskrifvit, att okulär undersökning af en

utaf bolaget ifrågasatt linje, berörande vattensystemet mellan Jokkmokk

och Kvikkjokk vid Parkijaure eller Björkholmen eller annan i närheten

där af belägen punkt, finge genom styrelsens försorg på bolagets

bekostnad under år 1906 utföras, dels ock genom nådigt bref den 29

november 1906 bemyndigat styrelsen att, därest för ändamålet erforderliga

medel af vederbörande ställdes till styrelsens förfogande, låta,

i enlighet med hvad styrelsen uti underdånig skrifvelse den 13 november

1906 på grund af hos styrelsen utaf Ålfdalens sockens kommunalstämma

gjord framställning hemställt, verkställa de okulära undersökningar

för inlandsbanans framdragande i alternativa sträckningar

genom Dalarna, som kunde befinnas erforderliga för bedömande, huruvida

hinder mötte för ett eventuellt framdragande af inlandsbanan

från lämplig punkt vid Västerdalälfven norrut i en sträckning, löpande

mellan de ifrågasatta linjerna Rya fäbodar—Limedsforsen—Transtrand

—Särna—Enskäla samt Malung—Vänjan—Ålfdalen—Lillherrdal—Sveg.

Hvad hamnutredningarna beträffade, hade Lysekils järnvägskom- utredning

mitté inkommit med framställning om fullständig utredning under 1906 r°rande >;amaf

Lysekils hamnförhållanden för bedömande af Lysekils lämplighet LysekVocb

såsom slutpunkt för inlandsbanan. Efter det järnvägsstyrelsen och lots- Udde’''aUastyrelsen

afgifvit underdåniga utlåtanden, anmodade Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen

att inkomma med en jämförande utredning rörande Uddevalla

och Lysekils hamnar för utrönande, hvilketdera af dessa liamnlägen

vore att föredraga såsom slutpunkt för inlandsbanan. Med underdånig

skrifvelse den 5 september 1906 öfverlämnade järnvägsstyrelsen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 162.

eu af aktiebolaget vattenbygguadsbyrån på styrelsens begäran verkställd

utredning i berörda hänseende, och anförde styrelsen, att enligt styrelsens

mening genom utredningen blifvit ådagalagdt, att Uddevalla möjligen

kunde ifrågasättas såsom slutpunkt för inlandsbanan, hvaremot

detta icke under några omständigheter syntes vara fallet med Lysekil.

För att Uddevalla skulle godkännas, fordrades emellertid förbättring af

inloppen dit, men innan en sådan åtgärd vidtoges, borde strömningsförhållandena

i en föreslagen ny förbindelseled mellan Björnsundsfjorden

och Malösundet utredas.

Efter det aktiebolaget vattenbygguadsbyrån på begäran af järnvägsstyrelsen

verkställt nämnda undersökning af strömningsförhållanden,

öfverlänmade styrelsen med underdånig skrifvelse den 2 februari 1907

samma utredning; och anförde styrelsen därvid, att enligt bolagets uttalande

strömsättningen i en till* 30 meters bredd och 9 meters djup

utvidgad farled mellan Björnsundsfjorden och Ellöse fjord icke kunde

väntas blifva så stark, att den skulle kunna innebära någon allvarlig

olägenhet för navigationen; med anledning af detta resultat och då,

därest farleden mellan nyssnämnda två fjordar utvidgades, Uddevalla

komme att i fråga om hamninloppets beskaffenhet blifva fullt likställd

med Lysekil, fann styrelsen sig böra hemställa att, därest Kungl.

Maj:t skulle finna någon af ifrågavarande hamnplatser vid Uddevalla

och Lysekil böra blifva föremål för fullständig utredning, företräde

därvid borde lämnas åt Uddevalla.

Genom nådig skrifvelse den 15 mars 1907 har Kungl. Maj:t därefter

anbefallt järnvägsstyrelsen att låta verkställa dels sådana fullständiga

utredningar och kostnadsberäkningar rörande Uddevalla hamn,

som uti nådiga brefvet den 31 december 1904 förordnats beträffande

däri angifna hamnar, dels ock utredning af kostnaderna för förvärfvande

åt staten af järnvägen Uddevalla—Lelången för järnvägens ombyggande

till normal spårvidd samt för erforderliga kompletteringar

och förbättringar af järnvägen, för den händelse järnvägen kunde anses

böra tagas i anspråk för inlandsbanan, samt att, sedan utredningarna

blifvit afslutade, till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse för

desamma. Därjämte faun Kungl. Maj:t godt bemyndiga styrelsen att

för omförmälda ändamål af det utaf Riksdagen till undersökningar rörande

inlandsbanan för år 1907 anvisade anslag å 230,000 kronor använda

högst hvad häraf icke på grund af nyssnämnda bemyndigande

redan tagits i bruk eller 27,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition No 162.

I underdånig?! skrifvelser af den 28 februari och den 13 mars 1907

har järnvägsstyrelsen lämnat redogörelse för samtliga rörande inlandsbanan

verkställda undersökningar. Styrelsen har därvid, efter att hafva

redogjort för hvad rörande inlandsbanan dittills beslutats och i hufvudsak

afhandlats, till en början anfört följande.

Beträffande de af Kungl. Maj:t föreskrift^ utredningarna och kostnadsberäkningarna

rörande ifrågasatta hamnanläggningarna vid Ellöse

fjord med Malösundet och Björnsunds fjorden samt Risö-Raftö hade

detta arbete, på grund af den knappa'' tid, som varit för detsamma

anslagen, icke ännu hunnit fullbordas; och torde styrelsen först mot

slutet af innevarande år blifva i tillfälle lämna redogörelse däröfver.

Hvad anginge utredningarna i afseende å de förhållanden, som kunde

vara af betydelse för bedömandet af inlandsbanans ekonomiska bärighet,

förelåge dylika utredningar i fullt utarbetadt skick allenast beträffande

dels banans sträckning mellan Lelångens södra ända och

Malung, dels ock sträckningen genom Jämtland, hvilka utredningar

blifvit med styrelsens underdåniga skrifvelser respektive den 25 april

och den 5 september 1906 till Kungl. Maj:t öfverlämnade. Sedan styrelsen

vidtagit vissa förändringar i planen för undersökningarna rörande

banans sträckning genom Jämtland, hvilka föranledts af förenämnda,

med underdåniga skrifvelsen den 5 september 1906 öfverlämnade utredning,

samt föreståndaren för styrelsens statistiska kontor erhållit styrelsens

uppdrag att afgifva utlåtande, åtföljdt af trafikberäkningar, rörande

banans förändrade linjeläge genom Jämtland, öfverlämnade styrelsen

de på grund häraf utarbetade nya ekonomiska utredningarna för

banan i vidkommande trakter; och skulle styrelsen i det följande åter afhandla

de för vissa delar af banan verkställda ekonomiska utredningarna.

De anbefallda utredningarna rörande elektrisk drift särskilt å norra

delen af banan hade ännu icke afslutats. Okulär besiktning af en del

ifrågasatta vattenfall hade efter järnvägsstyrelsens därom lämnade uppdrag

verkställts af aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån. Styrelsen hade

därefter uppdragit åt bolaget att utarbeta förberedande förslag med ritningar

till kraftstationer för en del vattenfall, som ansetts i första

rummet böra komma i fråga.

De undersöknings- och utredningsarbeten rörande inlandsbanan,

hvilka i öfrigt blifvit af Kungl. Maj:t anbefallda och medgifna, oelr

hvilka blifvit genom styrelsens försorg fullbordade, hafva utgjorts af

Bill. till Biksd. Brok 1907. 1 Sami. 1 Afd. 129 Höft. 3

Järnvägsstyrelsens

skrifvelser

den 28

februari och

(len 13 mars

1907 med redogörelse

för

undersökningarna.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition No 162.

dels definitiva dels okulära linjeundersökningar och bär en del däraf

verkställts på kommuners eller enskildes bekostnad. Rörande de på statens

bekostnad definitivt undersökta linjer hafva upprättats profil- och planritningar

samt kostnadsförslag (utom för linjen Orsa—Sveg).

I fråga om de grunder, som tillämpats för banbyggnaden, har styrelsen

anfört bland annat följande.

Man hade sträfvat efter att utstaka linjerna så, att en maximilutning

af 10: 1,000 icke skulle, såvidt möjligt, behöfva öfverskridas. En bana

med maximilutning 14 : 1,000 kunde anses tillfredsställande för transport

af skogsprodukter, men ej då det gällde att å densamma framforsla

malm. Den hittills verkställda ekonomiska utredningen syntes emellertid

gifva vid handen, att föga utsikter funnes för transport af malm

i större skala från nu kända malmfält i Norrland till järnverken i Värmland

och bergslagen, enär transporten sjöledes torde ställa sig billigare,

och torde detta ännu mer blifva fallet, om fördjupning af farleden

genom Trollhätte kanal skulle komma att utföras. Då det likväl

icke borde hållas för osannolikt, att malmtransport kunde komma till

stånd till tvärbanan genom Jämtland eller eventuellt till järnbruk i

Dalarne eller Gästrikland, hade styrelsen förutsatt, att den nu definitivt

undersökta delen af inlandsbanan norr om Sveg byggdes med användande

af eu största stigning af 10 : 1,000. För linjen söder om Orsa

syntes däremot skarpare stigningar än 10 : 1,000 — helst dock icke

för södergående tåg — kunna utan allt för stora olägenheter användas.

Enligt styrelsens uppfattning torde emellertid dylika skarpare

stigningar icke böra användas på andra ställen, än där afsevärda inbesparingar

med afseende å längd och terrasseringskostnader kunde

åstadkommas.

Terrängen å sträckan norr om tvärbanan genom Jämtland, där

järnvägen tänkts skola framgå, vore i allmänhet sådan, att i det stora

hela linjen kunnat framdragas med maximilutning 10 : 1,000 utan synnerlig

afvikelse från hufvudriktningen för afsevärdt längre sträckor och

utan allt för stora terrasseringsarbeten. Endast på få ställen skulle

man med användande af maximilutning 14 : 1,000 kunna i någon afsevärd

mån förkorta linjen eller minska terrasseringskostnaderna, men

då hvarje användande af sådan lutning på viss del af linjen skulle nedsätta

trafikförmågan å lång sträcka af banan, hade styrelsen ansett sig

icke böra å nu ifrågavarande del af banan låta utföra definitiva undersökningar

med beräknad maximilutning af 14 : 1,000. Äfven söder om

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kuntjl. Maj fa Nåd. Proposition N:o 162.

nämnda tvärbana fram till Sveg både terrängen befunnits vara sådan,

att minskad längd och minskade terrasseringsarbeten icke i nämnvärd

grad skulle kunna åstadkommas genom användande af maximilutningen

14 : 1,000 annat än vid öfvergången öfver vattendelaren mellan Ljusne

älf och Ljungan, där också ett alternativ med sådan lutning blifvit

uppstakadt. Söder om Orsa och ned till bohuslänska kusten, å hvilken

sträcka terrängen i allmänhet vore betydligt mera bruten, hade däremot

alternativa linjer med beräknad maximilutning af 14 : 1,000 uppstakats

på åtskilliga sträckor.

Med maximilutning af 10 : 1,000 och 14 : 1,000 afsåges, att sådan

maximilutning tillämpats å delar af linje, liggande i kurvor med minimiradie

400 meter, men att i kurvor med större radie skarpare maximilutning

användts ända upp till 11,9:1,000 respektive 15,9: 1,000 i rakspår

på sådant sätt, att tågmotståndet ingenstädes öfverstege det, som

förorsakades af bana med maximilutning 10 : 1,000 respektive 14 : 1,000,

liggande i kurva med 400 meters radie.

Beträffande kurvförhållandena å banan hade man vid de nu verkställda

undersökningarna såsom minsta radie användt 400 meter. På

ett och annat ställe dels vid ingång till station, dels ock på fria banan

torde dock enligt styrelsens uppfattning undantagsvis något mindre

radier kunna tillåtas, enär man genom användande af sådana radier

skulle i afsevärd mån kunna minska eljest mycket stora terrasseringsarbeten.

Med anledning af uttalande, som gjorts af chefen för generalstaben,

hade vid undersökningarna förutsatts ett största afstånd mellan

mötesplatser af 15 kilometer och mellan vattentagningsställen af 35

kilometer. — Afståndet mellan fripålarna å mötesplats hade satts till

minst 350 meter.

För hela linjen hade föreslagits räler med en vikt af 34 kilogram

per meter.

Utgifterna för administration, arbetsredskap m. in. hade beräknats

till 15 % af öfriga kostnader för banan med undantag dock för densammas

nordligaste del, för hvilken man, med hänsyn till dels de obebodda

trakter, banan skulle genomlöpa, dels det hårda klimatet och den

korta arbetstiden per dag under stor del af året, som, enligt hvad erfarenheten

vid statsbanans Gellivare—Riksgränsen byggande gifvit vid

handen, afsevärdt hindrade arbetenas bedrifvande, ansett sig böra för

ifrågavarande post upptaga 18 procent.

Med anledning af bestämmelser i Kungl. Maj:ts nådiga bref

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

den 16 februari 1903 rörande tjänstledighet med bibehållen aflöning

och reseersättning åt schaktmästare och materialvakter vid statens järnvägsbyggnader

äfvensom i fråga om beredande af bättre bostäder och

anskaffande af böcker och tidningar åt de vid järnvägsbyggnaderna anställda

arbetare hade beräknats vissa belopp, som med ledning af den

erfarenhet, man i detta afseende vunnit vid den under byggnad varande

statsbanan genom Bohuslän, och med hänsyn till de vidt skilda förhållanden,

hvarunder olika delar af inlandsbanan skulle komma att byggas,

upptagits till 20,000 å 50,000 kronor per miljon af öfriga anläggningskostnader.

Rullande materiel hade beräknats till 7,500 kronor per kilometer.

För jordlösen med mera hade styrelsen icke upptagit några belopp,

enär styrelsen föreställde sig att, om Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade,

att ifrågavarande järnväg skulle anläggas på statens bekostnad,

därvid komme att, liksom vid anläggning af statsbanor under senare

åren ägt rum, uppställas såsom villkor, att statsverket icke drabbades af

några kostnader för jordlösen, skadeersättningar och dylikt.

Vidkommande kostnadsförslagen för de olika bansträckorna vore

desamma uppgjorda under förutsättning, bland annat, att byggandet af banans

olika delar finge äga rum under en tillräckligt lång tidrymd, så att ej

arbetena genom forcering fördyrades, och att anslagsbeloppen fördelades

på de olika byggnadsåren så, att arbetena kunde bedrifvas ekonomiskt.

Styrelsen ansåge sig jämväl böra framhålla, att, med den tendens

till stegring i arbets- och materialpris, som allt mer gjorde sig gällande,

de nu gjorda kostnadsberäkningarna tydligen icke kunde läggas

till grund för de delar af inlandsbanan, som komme att byggas först

efter ett eller annat tiotal år.

Samtliga i kostnadsförslagen ingående arbeten och anordningar vore

beräknade att utföras med den soliditet och omsorg, hvarmed enligt

styrelsens förmenande statsbanebyggnader borde utföras.

Jag öfvergår nu till att lämna en kortfattad redogörelse för de

verkställda linjeundersökningarna, därvid följande af järnvägsstyrelsen

i dess skrifvelse den 13 mars 1907 gjord indelning.

Rörande linjernas längd och- kostnader för deras byggande hänvisas

till en härvid fogad tabell (Bil 1).

I fråga om linjernas beteckning å bifogade kartor hänvisas till de

å kartorna befintliga anteckningar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 162.

21

A. Definitiva undersökningar, utförda på statens bekostnad.

1:°) Linjen Ellöse (Morlanda)—Hogstorp.

Denna linje går från Morlanda i närheten af den vid Ellöse fjord

såsom slutpunkt för inlandsbanan alternativt förutsatta hamnen, öfver

Rapön och Flatön, förbi Dragsmarks och Bokenäs kyrkor och söder om

Ski edsvik flarn till Hogstorp station a läng''dbanan genom Bohuslän.

Lutningsförhållandena äro i allmänhet tämligen gynnsamma, och

skarpare lutning än 10 : 1,000 erfordras ingenstädes; i stor utsträckning

hafva användts kurvor med minsta tillåtna radie, 400 meter.

2:o) Linjen Smedberg—Grinås—Krokstad—Gesäter—Södra Bön—Ed—

Kråkhult—Billingsfors.

Denna linje är framdragen från en plats i närheten af Smedbergs

vaktstuga å längdbanan genom Bohuslän (omkring 4 kilometer norr

om Munkedal station), väster om Kärnsjön och tätt intill denna sjö i

dess norra del samt vidare längs Örekilsäifvens dalgång förbi Krokstad,

Gesäter . och Södra Bön fram till Dalslands järnväg, strax väster om

Ed station vid södra ändan af Stora Le; vidare utmed nämnda järnväg

till Kråkhult och därifrån norr om Vångsjön, söder om sjön Grann

och norr om Ivägsjön till Billingsfors station å Uddevalla—Lelångens

järnväg, efter att omkring 2 kilometer söder därom hafva på bro korsat

nämnda järnväg-.

Lutmngsförhallandena på denna linje äro på det hela taget gynnsamma,

så att skarpare lutning än 10 : 1,000 icke behöft nyttjas. Kurvor

med minimiradie hafva på grund af den oregelbundna terrängen måst

användas i stor utsträckning.

En under år 1905 definitivt uppstakad linje från Bottna fjord till

Grinas bär icke i redogörelsen upptagits, då Bottna fjord icke ansetts

fullt lämplig såsom slutpunkt för banan.

3:o. Linjen Saltkällan—Hede—Krokstad.

Från Saltkällan, 6,1 kilometer norr om Hogstorp station å län o-d - banan genom Bohuslän, framgår linjen i bergsluttningarna öster om

landsvägen mellan Kviström och Krokstad till närheten af Munkedals

bruk, där den gör en stor sväng mot nordost in till Vassbotten och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 162.

efter öfvergång af Munkedalsälfven därstädes svänger tillbaka mot

Björid, hvarefter den följer den från Nyrödsjön på östra sidan om

Kärnsjön kommande bäcken till förstnämnda sjö och går vidare förbi

Åboland, Hult, Hede kyrka och Sörbo fram till den bäck, som utgör

Lersjöns aflopp och hvilken följes till Örekilsälfven, hvarefter linjen,

efter öfvergång af denna älf, förenar sig väster om Krokstads kyrka

med den under moment 2:o omtalade linjen Smedberg—Billingsfors.

Linjens lutningsförhållanden äro ogynnsamma; från Saltkällan går

den nämligen med nästan oafbruten stigning af 10 : 1,000 i 9 kilometers

längd. Om den stora kröken in mot Vassbotten undantages, är linjens

hufvudriktning tämligen rak, hvaremot terrängen betingat ofta återkommande

kurvor med minimiradien, ehuru i allmänhet af ringa längd.

För att undvika den omtalade stora kröken in till Vassbotten och

undgå en vid nu beskrifna sträckning nödvändig 690 meter lång tunnel

har en alternativ linje utstakats, som skiljer sig från hufvudlinjen midt

för Munkedals bruk och går mera rakt i hufvudriktningen Saltkällan—

Krokstad öfver Munkedalsälfven i närheten af Björid; linjen blefve visserligen

enligt detta alternativ 0,8 kilometer kortare, men maximistigning

af 14 : 1,000 måste däremot förutsättas från Saltkällan, till dess

linjen passerat förbi Björid, hvarvid linjen på en längd af 6,1 kilometer

skulle höja sig 80 meter.

Den alternativa linjen, å hvilken äfvenledes måst i stor utsträckning

användas kurvor med 400 meters radie, framgår dock i något

gynnsammare terräng än hufvudlinjen, ehuruväl terrasseringsarbetena a

den förstnämnda i alla händelser äro mycket afsevärda, hvarjämte kostnaden

för vattengenomloppen blifva betydligt större än i hufvudlinjen, i

det att öfvergången öfver Munkedalsälfven kräfver en bro med större

såväl spännvidd som höjd öfver vattnet jämte viadukt på båda sidor om

själfva vattendraget.

4:o. Linjen Risö-Raftö (Kragenäs)—Längevall—Gesäter (Berg).

För utrönande af lämpligaste sträckningen för inlandsbanans framdragande

från den vid Risö-Raftö förutsatta hamnplatsen har en linje

blifvit definitivt undersökt från den i närheten af nämnda hamnplats

belägna stationen Kragenäs på längdbanan genom Bohuslän med anslutning

till linjen Smedberg—Billingsfors i närheten af Gesäters kyrka.

Denna linje framgår från Kragenäs förbi Lurs kyrka, ölver sydligaste

ändan af Nedre Bohlsjön, förbi Lifveröd, Poderöd och Skramme
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162. 23

stad, öfvergår den från öfre Bobisjön kommande bäcken omkring en kiloI^6mrmÖSter

-°m sistnämnda 8.IÖ. och fortsätter strax söder om Hofsäter

lörbi Torp till Långevall, där linjen går öfver vattendraget mellan Södra

och Norra Bullaresjöarna. Härifrån följes östra stranden af Södra Bullaresjön

förbi Botten till Rimseröd, hvarefter linjen, efter öfvergång af

Kynne älf i närheten af Esperöd, uppkommer på och går tvärs öfver

Kynne fjäll samt ned på dess östra sida för att i närheten af Gesäters

kyrka förena sig med linjen Smedberg—Billingsfors.

Linjen är uppstakad med eu maximilutning af 10:1,000, hvilket

lutningsförhållande måst användas i mycket afsevärd utsträckning. Till

följd af de stora. nivåskillnader, linjen måste öfvervinna, hafva

högst betydande afvikelse!’ från hufvudriktningen nödvändiggjorts, hvarjämte

på grund af terrängens brutna och oregelbundna beskaffenhet

kurvor med minimiradien måst användas i mycket stor utsträckning i

följd hvaraf linjen blifvit icke mindre än omkring 77 procent längre

än det raka afståndet mellan dess ändpunkter.

För att förkorta linjen har en alternativ sträckning för densamma

uppstakats med maximilutning 14 : 1,000, hvilken skiljer sig jämförelsevis

obetydligt från hufvudlinjen på sträckan mellan Kragenäs och Lifveröd,

men från sistnämnda plats går på en genare väg förbi Torgerslund

och Jonsbo, på södra sidan om Öfre Bohlsjön, fram till närheten af den

punkt, där hufvudlinjen skär den förut omtalade, från Öfre Bohlsjön

kommande bäcken, och sedermera nära intill sistnämnda linje förbi

LångevaU och utmed östra stranden af Södra Bullaresjön till Botten,

hvarest linjen svänger och går med rak sträckning förbi Tegen till

Kynne _ älf i närheten af Esperöd för att sedan med obetydliga afvikelser

följa hufvudlinjen till anslutningen med linjen Smedberg—Billino-sfors

i närheten af Gesäters kyrka,

Äfven å denna sträckning äro lutningsförhållandena mycket ogynnsamma.

Ehuru jämväl på denna alternativa linje mycket betydande afvikelser

från hufvudriktningen måst göras, har den dock blifvit 6 5 kilometer

kortare än hufvudlinjen.

5:o. Linjen Södra Bön—Skotterud—Kråkliult.

För att undvika den betydande krök, som förorsakas af linjens

framdragande till Ed station vid södra ändan af Stora Le i den förut

beskrifna sträckningen Smedberg—Södra Bön—Ed—Kråkhult—Billingsfors,

har en alternativ sträckning uppstakats från Södra Bön förbi

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

Skotterud till Kråkhult, hvilken alternativa linje skiljer sig vid Södra

Bön från hufvudlinjen, går förbi Skotterud och Kolslätt fram till Dalslands

järnväg, som korsas, hvarefter linjen åter förenar sig med hufvudlinjen

i närheten af Kråkhult.

Denna alternativa linje, som är uppstakad med en maximilutning af

10 : 1,000 och i hvilken stigningar af afsevärd längd icke förekomma,

har gynnsamma såväl lutnings- som krökningsförhållanden.

Korsningen med Dalslands järnväg är tänkt utförd på sådant sätt,

att nämnda bana omlägges och höjes så mycket, som erfordras, för att

inlandsbanan skall kunna dragas under densamma. Enär med nämnda

järnväg gemensam station icke kan anordnas, maste förbindelsen mellan

båda banorna åstadkommas genom ett särskild! spår.

Linjen, som icke berör vare sig Ed station eller Stora Le, är 4,o

kilometer kortare än hufvudlinjen.

Innan jag öfvergår till redogörelsen för de inom Dalsland och

Värmland definitivtundersökta sträckningarna, torde jag här få omnämna

de tidigare inom dessa trakter verkställda undersökningarna.

I "sådant hänseende erinras först om civilingenjören Winells förut

omnämnda undersökningar. Beträffande dessa har järnvägsstyrelsen i

skrifvelse den 31 januari 1903 anfört i hufvudsak följande.

Såsom järnvägens slutpunkt å bohuslänska kusten hade af Winell

ifrågasatts Strömstad eller alternativt Uddevalla, och skulle i förra

fallet järnvägen framdragas öfver Skee station å längdbanan genom

Bohuslän förbi Valex och Äng, norr om Bohlsjöarna, förbi Långevall,

Tegen och Gesäter till Ed station å Dalslands järnväg samt vidare till

trakten af sjön Grann. Därifrån och till närheten af Karlanda kyrka

hade linjen alternativa sträckningar nämligen dels väster om sjön

Lelången förbi Torrskogs kyrka, Lennartsfors bruk ochFölsbyn, dels

ock öster om samma sjö förbi Billingsfors och Bengtsfors till Gustafs fors

bruk samt därifrån antingen förbi Blomsjöarna med anknytning söder

om Fö]sbyn med det västra alternativet eller ock förbi Silbodal och

Årjeng till närheten af Karlanda kyrka, där linjerna förenade sig. Från

Karlanda skulle järnvägen framgå väster om Järnskogs kyrka till stationen

Åmot å nordvästra stambanan och vidare förbi Torsby antingen till Malungstation

å delen Brintbodarna—Limedsforsen af Mora—Vänerns järnväg,

eller till trakten af Fors å samma handel. För sträckan Torsby—Malung

hade undersökts såväl en linje förbi Ekshärads kyrka,. Stackerud, Näsberg,

Diss Skogsåsen och Glimsjön som ock en linje i mera västlig

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102. 25

riktning förbi Vägs]ofors till närheten af Norra Ny kyrka samt därifrån

ned genom Klarälfvens dalgång förbi Torp till trakten af Halgå

nedlagda bruk, där förening med nyssnämnda alternativa linje vore afsedd

att äga rum. Vidkommande järnvägens framdragande från Torsby

till Fors både iirågasatts antingen en sträckning öfver Ekshärad och

Klarälfven vid Kårebol och vidare uppefter Klarälfvens och Femtåns

dalgångar samt väster om Nissången eller ock en sträckning förbi

Vägs]''oförs till Klarälfvens västra strand i närheten af Torp och därifrån

uppefter nyssnämnda dalgångar.

Därest Uddevalla skulle blifva järnvägens slutpunkt, hade man

tänkt sig att till närheten af Bengtsfors begagna sig af den smalspåifalla

Belägen s järnväg, dock efter densammas ombyggande

till bredspårig, samt från Bengtsfors använda den från Strömstad ifrågasatta

linjen med samma alternativa lägen på de olika sträckorna som

denna.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 5 april 1905 har

järnvägsstyrelsen rörande resultatet af den genom styrelsens försorg

verkställda undersökningen för inlandsbanan å sträckan mellan Lelångens

södra ända och Malung meddelat, att följande olika hufvudsträckningar

för banan ansetts kunna komma i betraktande, nämligen:

0 Bo) linjen Ed eller Bäckefors—Billingsfors—Silbodal—Karlanda—

Amot Sälboda Fryksände—Ekshärad—Malung (Silbodalslinjen) Y

2.o) linjen Ed Torrskog eller också Bäckefors—Billingsfors och

Torrskog—Lennartsfors — Karlanda —Åmot—Sälboda—Fryksände—Ekshärad—Malung

(Lennarts/or slinjen);

3:o) linjen Ed eller Bäckefors—Billingsfors — Ottebol—Sälboda—

Fryksände—Ekshärad—Malung (Ottebolslinjen), och

4:o) linjen Ed eller Bäckefors—Billingsfors—Edane—Sunne—Ekshärad—Malung

(Edanelinjen).

Jämte det styrelsen närmare beskref nämnda fyra linjer äfvensom

vissa alternativa sträckningar till desamma, däribland det så kallade

Blomsjöalternativet, hvilket skilde sig från Silbodalslinjen söder om

Gustafsfors bruk och, efter att hafva framgått förbi Blomsjöarna, i närheten

af Karlanda kyrka anknöte till Silbodalslinjen, förklarade styrelsen,

att styrelsen, med hänsyn till svårigheten att endast på grundvalen af

resultatet af den okulära undersökningen rörande linjerna öfver Silbodal,

Lennartsfors, Ottebol och Edane, hvilka sammanfölle å sträckan

Ekshärad—Malung, intaga en bestämd ståndpunkt i afseende på hvilken

eller hvilka af berörda linjer och de af styrelsen angifna alternativ

Bill. till Riksd. Prof. 1007. 1 Sami. 1 Afd. 120 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

borde, såvidt anginge sträckan Lelångens södra ända—Tonnet, göras

till föremål för definitiv undersökning, funne föregående utredning af de

olika linjernas ekonomiska bärighet erforderlig.

Efter det sådan utredning verkställts, har järnvägsstyrelsen med

underdånig skrifvelse den 25 april 1906 öfverlämnat densamma och

därvid anfört, att bruttoinkomsterna för de olika sträckningarna beräknats

blifva per bankilometer:

för Lennartsforslinjen öfver Bäckefors 3,093 kronor och öfver Ed 2,976

kronor;

» Silbodalslinjen öfver Bäckefors 2,992 kronor och öfver Ed 2,985

» Blomsjöalternativet (som skulle blifva 2 å 4 kilometer längre än

Silbodalslinjen) öfver Bäckefors 2,948 kronor och öfver Ed 2,944

kronor;

» Ottebolslinjen öfver Bäckefors 2,924 kronor och öfver Ed 2,927

kronor; samt

» Edanelinjen öfver Bäckefors 2,384 kronor och öfver Ed 2,379 kronor.

För Ottebolslinjen i en något ändrad sträckning beräknades bruttoinkomsterna

till respektive 3,073 och 3,059 kronor.

I skrifvelsen anförde styrelsen vidare. På grund af resultatet af

den ekonomiska utredningen rörande nämnda linjer funne styrelsen, att

Edanelinjen såsom den minst bärkraftiga af samtliga linjer borde lämnas

ur räkningen, samt att, med hänsyn till de i Riksdagen gjorda uttalanden

vid behandlingen af Kungl. Maj:ts proposition i ärendet till

1906 års Riksdag, Lennartsforslinjen, hvars längd mellan Ed och Sälboda

skulle blifva 157 kilometer och hvilken vore 12 kilometer längre

än Silbodalslinjen, icke borde definitivt undersökas. Hvad åter beträffade

öfriga linjer, nämligen Silbodalslinjen, det så kallade Blomsjöalternativet

och Ottebolslinjen, den sistnämnda i en af styrelsen antydd förändrad

riktning väster om sjöarna Edslan, Ömmeln och Mellan Svan, ansåge

styrelsen, att Ottebolslinjen borde under alla förhållanden göras till

föremål för definitiv undersökning, men att sådan undersökning borde

företagas jämväl rörande någon af de västliga sträckorna öfver Sidodal

och förbi Blomsjöarna, enär, med hänsyn till den obetydliga skiljaktigheten

mellan de resultat, som framgått af den ekonomiska utredningen,

det måste utrönas, huruvida andra skäl än de rent ekonomiska

förefunnes för inlandsbanans framdragande i någon af nyssberörda sträckningar.

’Då de af styrelsen förut föreslagna detaljerade undersökningar

för nu ifrågavarande del af inlandsbanan, hvilka beräknats draga eu

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 162.

kostnad af 125 kronor per kilometer, icke afsett mer än en linje, måste,

däiest alternativa linjer skulle definitivt undersökas, härför erforderliga

belopp anvisas utöfver hvad styrelsen i sin ofvanberörda underdåniga

skrifvelse den 15 december 1905 äskat. Under erinran att i de af

styrelsen beräknade kostnader för fullständiga undersökningar rörande

inlandsbanan inginge ett belopp af 38,750 kronor för detaljerad undersökning

af sträckan Lelångens södra ända—Malung, 310 kilometer å 125

kronor, samt att, för den händelse dylik undersökning skulle verkställas

för saväl Ottebolslinjen som ock den ena af de båda linjerna öfver

Silbodal och förbi Blomsjöarna, undersökningen af en alternativ linje

mellan Billingsfors och Sälboda, å hvilken sträcka med en längd af omkring

120 kilometer de tre linjerna skilde sig från hvarandra, skulle

draga en kostnad efter nyss angifna beräkningsgrund af 15,000 kronor,

hemställde styrelsen i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes besluta

hvilken eller hvilka af ifrågavarande linjer mellan Ed och Malung, som

skulle göras till föremål för definitiv undersökning, samt att, därest såväl

Ottebolslinjen som ock eu af de västra alternativa sträckningarna

beslutades skola undersökas, förberörda belopp, 15,000 kronor, måtte

ställas till styrelsens förfogande af det utaf Kungl. Maj:t vid 1906 års

Riksdag äskade anslag å 27,000 kronor för undersökning af bland annat

alternativa linjer i Värmland.

Såsom redan nämnts, anbefallde Kungl. Maj:t undersökning af alternativa

linjer.

6 :o. Linjen Billingsfors— Gillberga— Glaf va—Fröbol— Ottebol.

Denna linje går från Billingsfors station väster och norr om Laxsjön,

Haresjön, Edslan, Ommeln och Väster Svan till Sillinge byn och

Långserud, följer så den från sjön Aspen kommande ån, går norr om

Gillberga kyrka _ samt vidare förbi Helgebol, Hällsbäck, Stömne och

Sölje, längs Glafsfjordens västra strand, förbi Hillringsberg till Bergsviken,

där den aflägsnar sig från stranden för att, efter att hafva passerat

väster om Glafva kyrka, åter närma sig stranden vid Stubberud

och sedan följa densamma förbi Älgå till Fröbol; efter att vid sistnämnda

plats hafva öfvergått Sulviken, fortsätter linjen förbi Bergs

kungsgård till Ottebol station å nordvästra stambanan.

Lutningsförhållandena äro ogynnsamma mellan Billingsfors och

Rönningen vid norra ändan af Väster Svan, hvarest dock större lutning

än 10 : 1,000 icke behöft användas. Med en maximilutning af 14 : 1,000

skulle på åtskilliga ställen anläggningskostnaderna kunnat nedbringas,

men då någon afsevärd minskning i väglängd icke torde vara att vinna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 162.

med en sådan skarpare lutning, har särskild linje med tillämpning af

densamma icke ansetts böra försökas.

Linjens krökningsförhållanden äro mindre gynnsamma, hvarjämte

kurvor med minimiradien — 400 meter — måst användas i stor utsträckning.

7:o. Linjen Billingsfors—Bengtsfors—Lelängens strand— Gamrud—Aborretjärn—Braxetjärn—Silbodal—Koppom—Amot.

Denna linje framgår från Billingsfors, öster om Bengtsbroliöijen,

förbi Bengtsfors, längs östra stranden af Lelången, förbi Gamrud, Aborretjärn

och Braxetjärn till Gustafsfors och vidare längs västra stranden

af sjön Västra Silen till Silbodal och Årjäng, hvarefter linjen fortsätter

förbi och öster om Våxlandatjärn samt Karlanda kyrka till Järnskogs

kyrka och vidare förbi Koppoms bruk och Rudsgården samt mellan sjöarne

Ränken och Hugn till Åmot station å nordvästra stambanan med

ingång till densamma från söder.

För att om möjligt undvika de svåra terrängförhållandena längs

Lelångens strand bär en alternativ sträckning för denna linje uppstakats,

som skiljer sig från hufvudlinjen vid Bengtsbrohöljens södra ända

och går med eu östligare sträckning längs Svärdlången på dess västra

sida, korsar hufvudlinjen vid Gamrud och följer Lelångens strand förbi

Kesviken fram till den i närheten af nämnda strand liggande Braxetjärn,

där den förenar sig med hufvudlinjen.

Då det emellertid visat sig, att detta alternativ, hvilket skulle

kräfva ungefär samma anläggningskostnad som motsvarande del af

hufvudlinjen, skulle blifva 3,3 kilometer längre än denna samt därtill

erbjuda för Bengtsfors samhälle mycket ogynnsamt stationsläge, så

synes skäl icke förefinnas att närmare pröfva detta alternativ.

Den nu beskrifna hufvudlinjen har gynnsamma lutningsförhållanden,

och skarpare lutning än 10 : 1000 erfordras icke. Af det under linjen

n:o 6 angifna skäl har någon sträckning med maximilutning 14 : 1,000

icke uppstakats.

Linjen framgår mellan Billingsfors och Koppoms bruk med tämligen

rak hufvudriktning, men gör från sistnämnda plats en betydande

krök mot öster till Åmot station, hvarjämte på linjens södra del mellan

Billingsfors och Silbodal äfvensom på den norra mellan Rudsgården

och Åmot kurvor med minimiradien hafva i stor utsträckning måst

användas, hvaremot linjen mellan Silbodal och Rudsgården kunnat gifvas

mycket gynnsamma krökningsförhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj ds K ad. Proposition N:o 162.

21*

8:o. Linjen Koppom—Ottebol.

För att korsa nordvästra stambanan på en östligare än Åmot och

närmare Arvika belägen punkt och samtidigt föra linjen närmare Glafsfjol

den liar mellan Koppom och Ottebol station definitivt undersökts

en alternativ linje, som är framdragen från Koppom, förbi Hallebolstorp

och Växvik, söder om sjön Ränker! strax norr om Sulvikens innersta

del fram till Ottebol station.

Till följd af den stora höjden å vattendelaren mellan den förbi

Järnskog flytande älfven och sjön Ränken hafva å denna linje måst

förutsättas maximilutningar af 14: 1,000, hvadan lutningsförhållandena

äro mindre göda, hvilket äfven är fallet med krökningsförhållandena,

som dock äro fördelaktigare än der som förekomma å förut omtalade

sträckning förbi Rudsgården till Åmot.

I fråga om undersökning af en linje öfver Arvika se under n:o 32.

o

J:o. Linjen Amot—Sälboda—Torsby(Fryksände)— Utterbyn—Ekshärad

— Tonnet—Malung.

Denna linje framgår från Amots station på Nysockensjöns norra

sida, förbi Sälboda och Gunnarskogs kyrka, söder om Tvärud, öster om

sjön Treen, väster om Mangen, söder om Kymmen till Brandsbol, omkring

5 kilometer norr om Gräsmarks kyrka. Därifrån går linjen upp efter Rottnaälf

till närheten af Mårbacken och vidare längs Grimma älf till Torsby

vid Frykensjöarnas norra ända och därefter öfver vattendelaren mellan

Fryksdalen och Klarälfven till Ekshärads kyrka samt öfver Klarälfven

i närheten af Tönnet, förbi Halgå och Diss Skogsåsen till Västra Dalälfven,

som öfvergås strax nordväst om Malungs kyrka, hvarefter anslutning

sker vid Malung station till järnvägen Brintbodarna—Malung—

Limedsforsen.

A linjen förekomma synnerligen ogynsamma lutningsförhållanden,

ehuruväl lutningar skarpare än 10 : 1,000 icke behof! användas. Terrängförhållandena

hafva betingat mycket betydande afvikelse!'' från en mellan

ändpunkterna tänkt rak linje; så till exempel ligger linjen vid Sälboda

oeh Grinnemo 8 kilometer till höger, i närheten af Mårbacken 5 kilometer

till vänster samt vid Ekshärads kyrka till och med 23 kilometer

till. höger om sagda raka linje. Därjämte hafva kurvor med minimiradien

måst användas i stor utsträckning. Den utstakade linjens län^d

har härigenom blifvit icke mindre än 44 procent längre än raka linjen

Åmot—Malung.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

30

10:o. Linjen Ottebol—Sälboda.

För åstadkommande af förbindelse mellan den under. 9:o omtalade

linjen och de förut afhandlade sträckningarna Billingsfors—

Gillberga—Glafva—Ottebol samt Koppom—Ottebol bär en linje

uppstakats från Ottebol mellan Nysockensjön och Bergsjön, förbi Brättne

fabriker till Sälboda, i hvars närhet anslutning sker till linjen Amot—

Sälboda—Ekshärad—Malung. Denna linje har gynnsamma såväl lutningssom

krökningsförhållanden.

ll:o. Linjen Utterbyn—Vägsjöfors—-Norra Ny—Rya Fäbodar Malung.

Denna linje skiljer sig från ofvanberörda linje, Åmot—Sälboda—

Torsby—Utterbvn—Ekshärad—Tönnet—Malung, vid Utterbyn strax efter

det Ljusnan passerats, går därpå förbi Fensbol, söder om Vägsjön samt

vidare i närheten af Fläskbäcken till Ruskåsberg och Bredmosstjärn. Därefter

fortsätter linjen ned till Klarälfsdalen och går på Klarälfvens

södra sida fram till Ljusnäs, i hvars närhet älfven korsas. Förbi Munkebol

och längs Femtåns östra strand går linjen därefter förbi Backadammen

till Rya fäbodar, stax norr om gränsen mellan Värmland och Dalarne,

samt fortsätter norr om Rönnhällsjön, söder om Nisterlingen och genom

Gärdås till Västra Dalälfven, som korsas i närheten af Idbäck. Därefter

förenar sig linjen med järnvägen Brintbodarna—Malung—Limedsforsen

vid Norra Mon, väster om Malung station, äfvensom strax därpå med

den härnedan omnämnda sträckningen mellan Malung och Orsa.. För

att öfvervinna nivåskillnaderna mellan olika punkter å delen Vägsjön

Klarälfven—Backadammen måste maximilutning 14 : 1,000 användas på

längre sträckor. Likasom sträckningen öfver Ekshärad är äfven nu ifrågavarande

linje ofördelaktig med hänsyn till krökningsförhållandena. Så

till exempel ligger linjen vid Rya fäbodar till och med 24 kilometer till

vänster om den tänkta raka linjen mellan Ämot och Malung, men är

dock i detta hänseende fördelaktigare än nyssnämnda sträckning öfver

Ekshärad, enär den är 2,7 kilometer kortare än denna.

Beträffande inlandsbanans sträckning genom Dalarna och södra

delen af Härjedalen torde böra erinras om järnvägsstyrelsens ofvannämnda

skrifvelse den 31 december 1904, i hvilken redogörelse lämnas

för undersökningarna rörande järnvägarna Orsa—Sveg, Orsa—Mora och

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition N:o 162. 31

M?J a~Brintbodarna “ Mälimg. Af denna redogörelse framgick i hufvudsak

följande.

_ I anledning af de skarpa lutningarna och kurvorna å sträckan

rintbodarna Malung kunde denna sträcka icke tänkas ingå såsomen

del 1 inlandsbanan, med mindre samma sträcka fullständigt ombygo-des.

Beträffande bansträckan Mora— Brintbodarna mötte i tekniskt afseende

icke hinder mot användande för inlandsbanan afen del af denna sträcka,

nämligen bandelen mellan Mora och Gäfvunda station, belägen närmast

norr om Brintbodarna. Med anledning häraf hade undersökningar verkställts

för en ny linje från Gäfvunda station till Malung. Sammanlagda

kostnaderna för komplettering af de två bansträckorna Orsa—Mora och

Mora Gäfvunda jämte anordnande af förbindelsespår mellan Orsa—

Mora Noret och Dalälfven, hvilket vore behöfligt för åstadkommande

direkt förbindelse mellan Orsa och Mora, samt för anläggning af ny

järnväg mellan Gäfvunda och Malung hade beräknats uppgå till 4,681,000

kronor, hvartill komme lösesummorna för bansträckorna Orsa—Mora och

Mora Gäfvunda äfvensom för Brintbodarna—Malungs järnväg, för den

händelse staten måste öfvertaga dessa järnvägar, om den ifrågaställda

nya banan mellan Gäfvunda och Malung komme till stånd. Då det

emellertid pa af järnvägsstyrelsen anförda skäl icke gärna kunde ifrågakomma

att taga förenämnda för trafik öppnade järnvägar i anspråk för

uppgående i inlandsbanan, hade styrelsen låtit verkställa undersökning,

huruvida utan användande af samma järnvägar inlandsbanan

skulle kunna framdragas mellan Malung och Orsa eller någon i närheten

af Orsa belägen punkt å Orsa—Svegbanan. Härvid hade undersöknino-sförrättaren

föreslagit en linje, utgående från Malung väster om Öjesjön

och Myckelsjön samt vidare norr om Våmhus kyrka till en punkt å Orsa

—Svegbanan, belägen omkring 6 kilometer norr om Orsa kyrkoby.

Enligt järnvägsstyrelsens åsikt kunde emellertid den nya linjen vid en

detaljerad undersökning antagligen gifvas en i någon mån förändrad

riktning, så att densamma droges söder om Våmhus kyrka, hvarigenom

en förkortning af linjen med 4 kilometer skulle vinnas.

Såsom möjlig sträckning för en järnväg mellan Malung och Sveg

omnämnde styrelsen äfven en västligare linje, gående från Malung r

antingen_ väster om sjöarna Öje, Vänjan och''Myckelsjön till Ålfdalen

samt därifrån utefter Rotälfven och Rottnesjön förbi Lillherrdal till Sveg,

eller ock till Limedsforsen samt vidare förbi Transtrand, Sårna och

Lillherrdal till Sveg.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kund. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 162.

12:o. Linjen Malung—Vänjan—Oxberg—Vämhus med anslutning till

Orsa—Härjedalens järnväg vid Orsa Norra, 3,2 kilometer norr om

Orsa station.

Linjen går från Malung väster om Öjesjön till Öje kapell och

vidare till Vänjans kyrkoby. Därifrån fortsätter linjen upp efter Kräggån,

väster om Myckelsjön, öster om Bosseldal, söder om Axisjön, förbi

samt söder om Oxberg och Gopshus byar till Mora Ålfdalens järnväg,

som korsas i närheten af Hökberget. Eiter att strax därpå hafva korsat

Östra Dalälfven, går linjen förbi Björka fäbodar, norr om Attjärn, förbi

Kummelnäs och Våmhus, norr om'' Orsasjön och genom Hansjö by fram

till Ore älf, som linjen öfvergår omedelbart nedanför den i densamma

anlagda kraftstationen, hvarefter anslutning sker till Orsa—Härjedalens

järnväg vid en punkt, belägen 3,2 kilometer norr om Orsa station. _

Linjens lutningsförhållanden äro mycket ogynnsamma. Maximistigningen

å denna linje är 10 : 1,000. Äfven krökningsförhallandena äro

mycket ogynnsamma, i det att linjen måst gorå betydande afvikningar

från hufvudriktningen, h varjämte den äfven i detalj är afsevärdt krokig.

För att i någon mån minska terrasseringsarbetena vid Axisjön

samt å sträckan mellan densamma och korsningen med Mora—Alfdalens

järnväg har en alternativ linje med maximilutning 14 : 1,000 uppstakats,

som följer den förut beskrifna linjen på för det mesta mycket

kort afstånd från densamma, hvarigenom dock linjen skulle förkortas

med endast 450 meter.

13:o. Alternativa sträckningar för vissa delar af Orsa—

Härjedalens järnväg.

De undersökningar, som utförts för utrönande af, huruvida ifrågavarande

järnväg skulle kunna ingå såsom en länk i inlandsbanan, hafva

ådagalagt, att lutningsförhållandena å denna järnväg äro i alldeles särskild

grad ogynnsamma samt att stigningar 14 : 1,000 förekomma i stor

utsträckning och ofta på jämförelsevis stor sammanhängande längd.

Ehuru banan i stort sedt har en rak sträckning, förekomma dock

mycket ofta kurvor af stor längd med minimiradien — 400 meter.

För öfvertagande och omläggning af järnvägen hafva kostnaderna

approximativt beräknats till 9,800,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

33

14.o. Linjen Sveg Enskäla—Asarne—Svenstavik—Brunfio.

Denna linje går från Orsa—Härjedalens järnvägs blifvande stauon

vid bvegs kyrkoby på västra sluttningen af de bergshöjder, som

i öster begränsa Solnaåns och Tönningsåns dalgångar, upp till Enskäla

l narheten af gränsen mellan Härjedalen och Jämtland, vidare förbi

Loderhög och Böle fram tillsjön Nätteln, längs hvars västra sida linjen

iramgar för att därefter, sedan Ljungan passerats i närheten af dess

utlopp i sjon Amen, gå vidare förbi Åsarne till Svenstavik. Följande

Storsjons östra strand, fortsätter linjen till Hackås, går därifrån förbi

IN as kyrka, Stengarde och Tands kalkbruk till Lockne kyrkoplats och

ansluter till tvärbanan genom Jämtland vid Brunfio station.

Mellan Sveg och Böle samt mellan Näs kyrka och Lockne kyrkoplats

aro hnjens lutnmgsförhållanden ogynnsamma, ehuru större lutning

an 10 : 1,000 icke förekommer; å öfriga delar af linjen äro de däremot

göda. Linjens krökningsförhållanden äro mellan Sveg och Böle samt

mellan Näs kyrka och Brunfio synnerligen ogynnsamma; å öfriga delar

däremot fördelaktiga.

Genom att å sträckan mellan kilometer 15,76 och 57,03, från Sveg

raknadt, framdraga linjen närmare Vemån och med användande af maxlmilutningen

14 : 1,000 skulle, enligt hvad verkställd undersökning gifvit

vid handen, linjen förkortas med 5,4 kilometer, hvarförutom terrassenngsarbetena

skulle blifva afsevärdt mindre.

15:o. Linjen Svenstavik — väster om Storsjön — Trängsviken station.

. LinJen skilJer siS vid Svenstavik från den ofvan beskinna sträckningen

öster om Storsjön och framgår förbi Hofvermo, väster om

Ovikens kyrka förbi Månsåsen, Hallen och Våge till Brasta vid Sundsbacksundet.

Efter att hafva öfvergått nämnda sund, passerar linjen

öster om Störa Drafsjon samt väster om Trångsvikens innersta del och

ansluter till tvarbanan vid Trångsviken station.

r.. lutning än 10: 1,000 förekommer icke, och kunna lutnings
lorhallandena

i allmänhet betecknas som gynnsamma, hvilket äfven kan

sagas om krökningsförhållandena, om sträckan mellan Sundsbacksundet

och i rangsviken station undantages, enär å denna sträcka förekomma

atsevardt langa och många kurvor med minimiradien, 400 meter.

Bih, till Biksd. Prat. 1907. 1 Sami 1 Afl 129 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

■ Katigt. Maj ds Nåd. Proposition K:o 102.

16:o. Linjen Brunflo—Kyrkås—Handog— Österåsen— GulåstjärnMunkfloliögen—Sikås—

Gärjion— Ulriksfors.

Linjen går från Brunflo, förbi och väster om Opesjön, öster om Brmgåsen

och Kyrkås till Indalsälfven, som öfvergås vid Handog. Därifrån

framgår linjen förbi samt öster om Österåsen och Gulåstjärn, öfver

Munkflohögen, längs Fyrån till närheten af Sikås by, korsar Sikåsån

strax ofvanför dennas inflöde i Hammerdalssjön^ samt fortsätter förbi

Gårflon och Losjön, öster om Russfjärden till Ulriksfors, beläget vid

Faxälfvens utlopp ur Strömsvattnet.

Ehuru lutningsförhållandena äro ogynnsamma, har dock större lutnino-

än 10 : 1,000 icke behöft komma till användning. Äfven krökmngsförhållandena

äro mindre fördelaktiga, enär linjen för att kunna öfvergå

vattendelaren mellan Indalsälfven och Sikåsån måst dragas i eu stor

båo-e mot väster, så att den strax söder om Munkflohögen ligger 18

kilometer till vänster om en rak linje mellan Brunflo och Ulriksfors

Vid Ulriksfors har ett bispår till Strömsunds mumcipalsamhalle

tänkts utgå.

17 :o. Linjen Östersund—Litsnäset—Norder åsen— Gulåstjärn.

Från Östersund går linjen förbi och pa västra sidan om Granbo

samt ned till Indalsälfven, som korsas i närheten af. Litsnäset, hvarefter

linjen fortsätter öfver Långån, förbi Lits kyrka till Hårkan, som den

öfvergår nära dess utlopp. Härifrån går linjen väster om Haggenas

kyrka och Norderåsen för att i närheten af Gulåstjärn ansluta till sträckningen

från Brunflo öfver Handog till Ulriksfors.

Lutningsförhållandena äro något, ehuru obetydligt, gynnsammare

än å motsvarande del af nyssnämnda sträckning från Brunflo. Skarpare

lutning än 10:1,000 förekommer icke. .

Krökningsförhållandena äro på det hela taget ogynnsamma, i det

att linjen på vissa ställen betydligt afviker från en mellan linjens bada

ändpunkter tänkt rak linje. Så till exempel ligger den vid Granbo 5

kilometer till vänster, men däremot redan vid Hårkans öfvergång b

kilometer till höger om sagda raka linje.

18:o. Linjen Kvarnlösa—Litsnäset.

Denna linje utgör fortsättning på den från Svenstavik, väster om

Storsjön till Trångsviken station uppstakade linjen, för hvilken här

ofvan redogjorts under 15:o.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 162. 35

Nu ifrågavarande linje skiljer sig från tvärbanan genom Jämtland

vid Kvarnlösa, 4 kilometer väster om Krokom station å nämnda tvärbana,

går därefter fram till Indalsälfven strax bredvid Hissmoböle och

följer sedan älfven på dess norra sida till Litsnäset, där den förenar

sig med den ofvan omtalade sträckningen Östersund—Litsnäset—Gulåstjärn.

Linjen, som icke öfvergår någon vattendelare af betydenhet, har

gynnsamma såväl lutnings- som krökningsförhållanden, ehuruväl till

minskande af terrasseringsarbetena kurvor med minimiradien 400 meter

rätt mycket användts.

Angående sträckningarna norr om tvärbanan genom Jämtland har

järnvägsstyrelsen i skrifvelsen den 28 februari 1907 anfört bland annat

följande.

Vid deu okulära undersökningen för inlandsbanan i dessa trakter

både uppgåtts, förutom en linje genom Kyrkås socken ungefär i

den under 16:o angifna riktning, dels en östligare sträckning från Brunflo

väster om Hornsjön, Ösjön och Sänsjön till Indalsälfven, där öfvergång

förutsatts vid Skärhällsforsen, samt vidare förbi Alkvattnet, Halasjön

och Fyrsjön till Hammerdal, dels ock en linje med sträckning öfver

Östersund, Indalsälfven vid Näset och vidare antingen utmed Litsjön

och Handog för anknytning ofvanför Skärhällsforsen med sträckningen

förbi Sänsjön eller ock i nordlig riktning utmed Hårkan mot Sandvikssjön,

öfver Gåxsjö och Gisselås till Gårflon.

Af de utaf Kungl. Maj:t anbefallda utredningarna om inlandsbanans

ekonomiska bärighet, livilka styrelsen uppdragit åt föreståndaren

för styrelsens statistiska kontor,'' fil. doktor K. Key-Åberg att

verkställa, hade framgått, såvidt desamma afsåge de okulärt undersökta

linjerna inom Jämtland, att de båda östliga linjerna, genom

Kyrkås socken och förbi Sänsjön, vore öfverlägsna såväl Östersundslinjen

som ock den väster om Storsjön undersökta linjen, hvilken

skulle från Nälden framgå öfver Aspås, Husås och Hårkan, enär

de förstnämnda två linjerna, livilka korsade Indalsälfvens hufvudarm

ej långt från Litsjön, beredde åtkomst för tillgodogörande af

småvirke från större skogsarealer än de två sistnämnda linjerna,

hvilkas enda större uppsamlingsbassäng utgjordes af Sandvikssjön.

Key-Aberg hade såsom sin åsikt uttalat, att inlandsbanan borde ur

allmän skogssynpunkt framför allt nå Litsjön, hvarest erbjödes en

mycket god upptagningsbassäng för virke, samt att banans öfvergång

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 162.

öfver Indalsälfven borde äga rum vid Handog, där bättre tillfälle skulle

erbjudas för uppsamling i därvarande lugnvatten af virke än vid Skärhälleforsen,

äfvensom att banan från Handog norrut borde dragas cirka

10 kilometer längre åt väster än ofvan omförmälda linje mellan Skärhällsforsen

och Hammerdal. Genom en dylik västligare sträckning

skulle banan, enligt hvad Key-Åberg vidare framhållit, komma in i

det central-]''ämtska silurområdet och blifva förmånligare ur landtbrukssynpunkt.

Med anledning af resultatet af de sålunda utförda ekonomiska utredningarna

hade linjen blifvit från Handog dragen i nära nordlig riktning

in i det anmärkta silurområdet.

Sedan verkställd okulär undersökning visat, att en sträckning från

Österåsen öster om den betydliga höjden Trekilen förbi Lorås till

Hammerdal icke utan synnerligen stora krökar skulle kunna följas med

användande af maximilutning 10 : 1000, hade Kyrkåslinjen uppstakats

med ofvan under 16:o angifven sträckning väster om nämnda höjd

Trekilen.

Hvad järnvägens förbindelse med Hammerdalssjön beträffade, så

kunde denna vid Prestbodarne med lätthet förmedlas genom ett stickspår

till själfva sjön. Därest en sådan förbindelse icke skulle anses

tillfredsställande, kunde linjen erhålla en östligare riktning, därvid den,

efter att två gånger hafva passerat Fyrån, sista gången i närheten af

Åsens by, framdroges genom Mo by och vidare öfver Hammerdalssjön

vid Tandmyrskäret, hvarefter den, följande landsvägen till Strömsund,

på dess östra sida fortsatte för att vid Gisselås öfvergå landsvägen

och inkomma å hufvudlinjen; men komme en dylik sträckning sannolikt

att medföra vägförlängning och ökade anläggningskostnader, detta senare

med anledning af den dyrbara öfvergången vid Tandmyrskäret.

Utom ofvan under 17:o angifna sträckning hade en västligare

linje utstakats, och gånge denna linje, som skilde sig från berörda

sträckning vid Långtjärn, strax norr om nämnda tjärn öfver landsvägen

till Ström samt fortsatte mot nord-nordväst förbi och på västra sidan

om Häggenås genom Huseby och vidare på östra sluttningen af Hårkans

dalgång samt med nordlig hufvudriktning mot Norderåsens by.

Efter att hafva passerat väster om denna by, svängde linjen mot nordost

och ginge förbi Sverktjärn fram emot Gulåstjärn, i hvars närhet

den förenade sig med den från Handog kommande linjen.

Nu anmärkta och en del andra allenast okulärt undersökta linjer

inom Jämtland finnas här nedan upptagna under n:ris 23:o—29:o.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. ''Proposition N:o 162.

37

19:o. Linjen Ulriksfors—Löfberga—Hoting—Dorotea—

Råsele—Dalasjö.

Linjen framgår från Ulriksfors, beläget vid Faxälfvens utflöde ur

Stiömsvattnet, längs sydöstra sluttningen af höjderna Kvarnberget,

Libacken och Svartåsen till Löfberga vid södra ändan af Flåsjön. Passerande

mellan Lilla och Stora Hällvattnet på gränsen mellan Jämtland

och Ångermanland och vidare väster om Stora Skirsjön, når linjen därefter

Tåsjö älf, omkring 2 kilometer ofvanför Hoting, hvarefter, sedan

vattendelaren mellan Tåsjö- och Rörströmsälfvarne passerats, sistnämnda

älf öfvergås vid Rörström. Härifrån följer linjen landsvägen till Bergvattenån,

som öfvergås invid Dorotea kyrkoplats, inom Västerbottens

län, och går vidare norr om Mårdsjön, öfver Ångermanälfven vid Råsele

samt fram till Dalasjö, omkring 13 kilometer sj^dost om Vilhelmina

kyrka. Linjen följer i hufvudsak den sträckning, som år 1903 blifvit

okulär! undersökt.

Lutningsförhållandena äro gynnsamma, så att starkare stigning än

10: 1,000 icke behöft användas, och förekommer detta lutningsförhallande

icke på längre sammanhängande sträcka. Krökningsförhållandena

äro äfven gynnsamma, så till vida som större afvikelse från

raka linjen mellan ändpunkterna endast förekommer vid kringgåendet af

Skirsjöarne på nedgången till Tåsjöälfven. Däremot måste kurvor

med minimiradien — 400 meter — ofta användas på den inom Ångermanland

liggande delen af linjen.

20:o. Linjen Dalasjö—Stor Urnan—Sorsele—Kasker.

Från Dalasjö följer linjen Vojmåns dalgång förbi Bäsksele och

öfver Bäskån samt går vidare till västra sidan af Olofsjön. Sedan

vattendelaren mellan Vojmån och Ume älf passerats, fortsätter linjen

förbi. Lönnberg och Hvinliden till sistnämnda älf, som öfvergås omkring

5 kilometer nedanför älfvens utflöde ur Stor Urnan. Linjen öfvergår

därefter landsvägen från Stensele vid Luspen, omkring 4 kilometer

nordväst om Stensele kyrka, och fortsätter förbi Sarfträsk, Stenträsk

och Gunnarn samt vidare utefter södra och östra sluttningen af

Gunnarberget, Sellmanberget, Lillbokktion och Gubberget till Juktån,

som öfvergås strax söder om byn Öfre Lomfors. Härifrån går linjen

öster om Käringberget, öfver vattendelaren mellan Juktån och Vindel
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 162.

älfven fram till sistnämnda älf, som öfvergås i norra ändan af Blattnickselet,

hvarifrån landsvägen följes fram till Sorsele kyrkoplats. Från

Sorsele går linjen förbi södra ändan af Nedre Gautsträsk, vidare öster

om Arresjaure^ förbi Gargejaure och Sebnejaure till närheten af byn

Kasker vid Skellefte älf. — Äfven här har den år 1903 okulärt undersökta

linjen i hufvudsak följts.

Lutningsförhållandena äro mindre gynnsamma, ehuruväl i intet fall

en lutning af 10: 1,000 behöft öfverskridas. Större afvikelser från

raka linjen mellan sträckningens ändpunkter förekomma endast vid

Stor Urnans södra ända, vid Gubberget samt vid Sorsele, hvaremot

på flera delar af sträckningen kurvor med minimiradien — 400 meter —

kommit till stor användning.

21:o. Linjen Kasker—Gellivare.

Sedan linjen öfvergått Skellefte älf, framgår den förbi Njakajaurats,

väster om Radnejaure, utmed Gubblijaure samt i båge söder och öster

om Tjäutjanåive och framkommer, efter att hafva passerat Ribbraurjokk,

till Pite älf, som öfvergås vid Plassakårtje. Linjen går vidare väster

om Daitavare, förbi Mataluobbal och Tjäura, öfver Naustajokk på västra

sidan af Sotaivare samt vidare förbi Sjåvajaure fram till Kadnejaure, i

hvars närhet den nyanlagda landsvägen mellan Stenträsk och Jokkmokk

korsas. Linjen går vidare norr om Suoppatvare och öster om Tjalmejaure

fram ''till Jokkmokks kyrkoplats. Omkring 4 kilometer norr om

denna plats öfvergår linjen därefter Lilla Luleälf vid Akkatsfallen, fortsätter

öster om Vaikijaure samt vidare till Ligga, hvarifrån den följer

Stora Luleälfs dalgång till Öfre Liggaforssen, där linjen korsar nämnda

älf, hvarefter älfdalen återigen följes, nu på östra sidan, förbi Harsprånget

och Porjus till Luleluspen. Från Luleluspen går linjen till

norra ändan af Kuosakåbbo samt söder om Hippasrova till

hvars norra strand följes fram till Gellivare.

Denna linje följer den år 1903 uppgångna linjen å norra sluttningen

af Suoppatvare men afviker från densamma vid Suoppatjaure, och går

därefter i nordlig riktning, under det 1903 års linje går i hufvudsakligen

ostlig riktning förbi Sjellarim och Yuollerim till Lule älf, som

öfvergås vid Porsiforsens öfre ända, samt därefter till Näsbergs hålloch

mötesplats å Gellivarebanan.

Äfven på denna linje äro lutningsförhållandena på flera ställen

mindre gynnsamma, ehuru ej heller här någonstädes varit nödvändigt

använda större lutning än 10 : 1,000. Af terrängförhållandena betingade

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1(12.

större afvikelser från en tänkt rak linje mellan Kasker och Gellivare

förekomma vid Tjäutjanåive, där linjen ligger 11 kilometer till höger,

vid Suoppatjaure 20 kilometer likaledes till höger och vid Luleluspen

20 kilometer till vänster om nämnda raka linje. Till följd af den på

många ställen mycket brutna terrängen, hafva kurvor med minimiradien

— 400 meter — kommit till stor användning, och är detta särskildt

fallet å sträckan mellan Kasker och Gubblijaure, i närheten af Jokkmokk

samt längs Stora Lule älf. Södra ingångskurvan till bron öfver

denna älf har för undvikande af tunnel utstakats med en radie af endast

350 meter.

22:o. Linjen Kuosakäbbo—Lina älfs hållplats.

Linjen skiljer sig från under moment 21 angifna linje vid en punkt,

belägen vid norra ändan af Kuosakåbbo och fortsätter längs nordöstra

sluttningen af Asvalte till södra ändan af Pikku Sverkojaure, hvarefter

den väster om Sverkovare samt öfver näset mellan de båda sjöarna

Ammasjärvi framgår till Lina älfs hållplats å statsbanan Luleå—Riksgränsen.

Lutningsförhållandena äro särdeles gynnsamma, hvadan några längre

sammanhängande lutningar ej förekomma, likasom ej heller skarpare

lutning än 10 : 1,000. Minimiradien har endast sällan behöft användas.

Beträffande den vidtagna förändringen med afseende å inlandsbanans

anslutning till Gellivarebanan har järnvägsstyrelsen i skrifvelse

den 13 mars 1907 anfört följande.

Det hade varit styrelsens bestämda uppfattning på grund af med chefen

för generalstaben under hand förda underhandlingar, att nämnde chef

icke skulle hafva något att erinra mot, att inlandsbanan anslöte sig till

Gellivarebanan i närheten af Lina älfs hållplats, och styrelsen hade

ansett sig hafva så mycket större skäl för denna sin uppfattning, som

det vid sammanträde den 8 juli 1903 mellan styrelsen och chefen

för generalstaben, enligt hvad styrelsen och nämnde chef i underdånig

skrifvelse den 20 januari 1904 omförmält, blifvit bestämdt, att den

förberedande okulära undersökning af den ur militärisk och teknisk

synpunkt fördelaktigaste sträckning för en järnväg mellan Ströms vattudal

och lämplig punkt å statsbanan Boden—Riksgränsen, för hvars utförande

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 26 juni 1903 förordnat

vissa personer, skulle taga sin början vid Murjek och Nattavara

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

stationer eller lämpliga befinna utgångspunkter i närheten af dessa

stationer, hvaraf ville synas, som om chefen för generalstaben då icke

haft något att erinra mot inlandsbanans anslutning till den betydligt

nordligare än Näsbergs hållplats samt på endast 48 kilometers afstånd

från Gellivare belägna stationen Nattavara eller till och med ännu något

närmare Gellivare.

Af sådan anledning hade numera en sträckning mellan Suoppatjaure

och Lina älfs hållplats blifvit enligt nådigt bemyndigande definitivt

undersökt, hvilken sträckning inginge i ofvan berörda linje Kasker—

Naustajokk — Jokkmokk — Ligga — Porjus—Kuosakåbbo—Gellivare och

Kuosakåbbo—Lina älfs hållplats.

Emellertid hade chefen för generalstaben, sedan styrelsen på förekommen

anledning anhållit om bemälde chefs utlåtande, dels huruvida

berörda sträckning vore strategiskt tillfredsställande, dels ock i fråga om

en linje Naustajokk—Parkijaure—Porjus (se n:o 36), uti skrifvelse den 23

januari 1907 framhållit, att något missförstånd syntes hafva ägt rum

vid det sammanträde den 16 oktober 1905 mellan dåvarande afdelningschefen

vid generalstabens kommunikationsafdelning och vederbörande

öfveringenjör vid statens järnvägsbyggnader, då förhandling i ämnet

ägde rum, samt i öfrigt anfört följande.

Chefen för generalstaben hade ej förklarat sig kunna frångå den

år 1903 uppgångna sträckningen öfver Vuollerim—Storbacken—Näsbergs

hållplats och i stället kunna godtaga en sträckning öfver Jokkmokk

till trakten af Lina älfs hållplats norr om Gellivare. Den år 1903 uppgångna

sträckningen vore militäriskt sedt gynnsam och det militära intresse,

som genom densamma tillgodosåges, vore af den art, att det

hade en afgörande betydelse för inlandsbanans strategiska värde. Detta

intresse tillgodosåges ej i erforderlig grad af den föreslagna sträckningen

öfver Jokkmokk, hvarför denna sträckning ej kunde anses såsom

strategiskt tillfredsställande. I försvarets intresse måste därför fasthållas

vid banans framdragande i hufvudriktningen Vuollerim—Storbacken

till närliggande punkt på Luleå—Gellivarebanan. Skulle det däremot

— sedan det militära intresse, hvilket betecknats såsom afgörande för

inlandsbanans strategiska värde, blifvit tillgodosedt genom nämnda banas

framdragande öfver Vuollerim — komma att handla om en bibana

från Gellivare eller någon punkt norr därom på statsbanan Gellivare

—Riksgränsen till lämplig punkt på inlandsbanans nordligaste del, så

funnes från militär sida icke något att erinra mot en sådan bibanas

framdragande öfver Jokkmokk i den genom styrelsen undersökta linjen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 102.

Under samma förutsättning funnes ej heller något att erinra däremot

att man för en sådan bibana använde den på Ituotivare grufaktiebolags

bekostnad okulärt undersökta linjen, hvilken likasom nyssberörda linje

dock förutsattes skola erhålla en godtaglig profil. Hvad beträffade de

alternativa sträckningarna af den allra nordligaste delen — till Gellivare

eller till Lina älfs hallplats — måste, enligt hvad chefen för generalstaben

slutligen anfört, sträckningen till Gellivare anses vara ur militär

synpunkt den gynnsammare, men ville chefen för generalstaben dock

ej för det dåvarande framställa något yrkande i denna fråga, enär han

förutsatte själfva inlandsbanans förening med statsbanan Luleå—Riksgränsen

i trakten af Vuollerim.

B. Okulära undersökningar, utförda på statens bekostnad.

Förutom okulära undersökningar af sträckningar, som sedermera

blifvit definitivt undersökta, äfvensom en del försökslinjer, hafva dylika

undersökningar verkställts af följande linjer, nämligen:'' .

23:o. Från Lockne båll- och lastplats å tvärbanan genom Jämtland

förbi Sänsjön och vidare öfver Indalsälfven vid Skärhällsforsen, förbi

Hala sjön, Fyrsjön, Hammerdal och Gårflon till Faxälfvens utflöde ur

Ströms vattudal vid Ulriksfors med alternativa sträckningar å vissa

delar dels öfver Indalsälfven vid Handog dels ock från Brunflo station

förbi Kyrkås till Skärhällsforsen.

.24:o. Från Östersund förbi Halåsen på Indalsälfvens södra sida

förbi Hökbäck till Handog med anslutning därstädes till förut omnämnda

linje mellan Lockne öfver Handog till Ulriksfors.

25:o. Från Halåsen öfver Indalsälfven vid Litsnäset till Husås med

anknytning till nedan under 26:o angifna linje Ytterån—Husås—Sandvikssjön—Ulriksfors.

För denna linje bar ett alternativ undersökts från Litsnäset, förbi

Lit längs Hårkan till en punkt, några kilometer söder om Sandvikssjön.

26:o. Från Ytterån station å tvärbanan genom Jämtland förbi

Aspås, väster om Kallsta och Husås, öfver Hårkan, några kilometer

söder om Sandvikssjön, samt förbi Gåxsjön till Ulriksfors.

27:o. Från Hoa älf vid delen Sveg—Svenstavik af den definitivt

undersökta linjen Sveg—Svenstavik—Brunflo samt vidare förbi Klöfsjö,

öfver Ljungan vid Skålan och öfver Hofvermoån vid Kvitsle med anBih.

till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 129 Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. M.aj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

slutning vid Hallom i Myssjö socken till den definitivt undersökta linjen

Svenstavik—Trångsviken.

28:o. Från Våge å linjen Svenstavik—Trångsviken öfver Ockesjöns

utlopp vid Hästön, förbi Mattmar station, uppefter Bleckåsån samt

vidare öster om Getsjön, norr om Musjön, öfver Tulleråsen, förbi Utgärd

och Lundsjön till Sandvikssjön.

29:o. Från Gårflon å den definitivt undersökta linjen Brunflo—

Kyrkås—Handog—Ulriksfors förbi Tullingsås, öfver Strömsvattnet midt

för Ströms kyrka till Ulriksfors.

30:o. Rya fäbodar—Limedsforsen—Lima— Transtrand—Horrmundsjön

—Särnasjön—Slyån— Glissjöberg—Enskäla.

För denna linje har jämväl en alternativ linje från Särnasjön förbi

Lillherrdal till Sveg undersökts.

Om undersökning af denna linje hade järnvägsstyrelsen gjort framställning

i underdånig skrifvelse den 18 juli 1906 och anförde styrelsen

till stöd därför följande. Styrelsen hade tidigare utgått därifrån, att

inlandsbanan skulle beröra Malung, men denna plats torde icke vara af

sådan betydelse, att den under alla förhållanden borde af inlandsbanan

beröras, hvartill komme, dels att en järnväg numera funnes färdig från

Malung till Limedsforsen, dels ock att undersökningarna för inlandsbanan

kommit att bedrifvas äfven med andra tekniska förutsättningar

än styrelsen först tänkt sig. Det syntes styrelsen därför kunna ifrågasättas,

huruvida skäl icke förelåge för undersökning af en linje från

Torsby öfver Vägsjöfors, Femtån, Rya fäbodar och Limedsforsen samt

därifrån uppefter Västra Dalälfven förbi Sårna med fortsättning i så

rak sträckning, som terrängen medgåfve, till den norr om Sveg belägna

punkt, Enskäla, där den af styrelsen ifrågasatta sträckningen för inlandsbanan

skure gränsen mellan Härjedalen och Jämtland, eller, om terrängförhållandena

skulle lägga hinder i vägen för samma sträckning, närmare

Lillherrdal och Sveg. En dylik linje, som skulle å sträckan mellan

Torsby och Rya fäbodar sammanfalla med linjen Torsby—Rya

fäbodar—Malung, hvilken linje måste från Rya fäbodar göra en mycket

afsevärd krök mot öster för att framkomma till Malung, skulle, så vidt

af kartorna kunde bedömas, blifva betydligt kortare än vare sig en linje

öfver Malung, Orsa och Sveg eller öfver Malung och Ålfdalen samt

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 162.

dessutom komma att ligga så långt på sidan om Orsa—Svegbanan, att

den icke i nämnvärd grad skulle menligt inverka på nämnda banas trafik.

Den undersökta linjen, som skiljer sig från den definitivt undersökta

sträckningen Utterbyn—Norra Ny—Rya fäbodar—Malung nordost om

nämnda fäbodar, framgår mellan Rönnhällsjön och Vallsjöarna och öfver

Almån till Västra Dalälfven, som korsas i närheten af Västra Lillmon,

hvarefter linjen på östra sidan af älfven passerar förbi Limedsfoi''sen station

å Brintbodarna—Malung—Limedsforsens järnväg och vidare förbi

Laxvadet och Transtrands kyrkoby till Grafv endal. Linjen stiger därefter

till Hornästjärnarna och passerar, sedan den framgått öster om Horrmundsjön

och Ransjön samt förbi öfre Glysjön äfvensom korsat lands

vägen mellan Ålfdalen och Sårna, vattendelaren mellan Västra och Östra

Dalälfvarna. Härifrån framgår linjen till Östra Dalälfven, som korsas

vid sydöstra ändan af Särnasjön, hvarefter linjen går upp på vattendelaren

mellan Östra Dalälfven och Härjeån, hvilken vattendelare passeras

vid Råtjärnarna. Till en början följande Slyåns och Lilla Härjeåns

dalgångar, går linjen vidare förbi Dravassjön och längs Lofsån

till Ljusne älf, som korsas strax nedom Lofsåns inflöde i densamma,

hvarefter linjen, sedan den passerat förbi Glissjöberg, öfver Wemån

samt väster om Fogelberget, förenar sig med den definitivt undersökta

sträckningen Sveg—Svenstavik i närheten af Enskälatjärn på gränsen

mellan Jämtland och Härjedalen. Längden å denna linje skulle blifva

237 kilometer.

Den alternativa linjen Särnasjön—Lillherrdal—Sveg, som har en

längd af 86 kilometer, följer den ofvan beskrifna hufvudlinjen till Råtjärnarna,

hvarefter den längs Slyåns dalgång framgår till Stora Härjeån

för att därefter omkring 3 kilometer öster om Snösvallen öfvergå

denna å och följa densamma på dess norra sida förbi Lillherrdals

kyrkoby fram till Härjeåbrons nybygge, där linjen åter öfvergår

Härjeån och fortsätter väster om Risbrun till Ljusne älf, som korsas

sydväst om Svegs kyrkoby, i närheten af hvilken linjen därpå förenar

sig med Orsa—Härjedalens järnväg.

Afstånden från Rya fäbodar förbi Särnasjön till Sveg och till Enskälatjärn

skulle blifva respektive 206 och 245 kilometer, hvilket senare

afstånd således är 8 kilometer större än efter linjen öfver Glissjöberg

som, enligt hvad ofvan anförts, beräknats till 237 kilometer.

Såväl hufvudlinjen som den alternativa sträckningen har att öfvervinna

tämligen störa nivåskillnader i terrängen, hvadan stora stigningar

med afsevärd längd måst användas, ehuruväl dessa icke behöft

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 162.

göras skarpare än 10 : 1,000 med undantag, beträffande hufvudlinjen,

vid uppgången från Vemån till Enskälatjärn, samt beträffande den för

hufvudlinjen och alternativlinjen gemensamma sträckan, vid uppgången

från östra Dalälfven till Råtjärnarna, i hvilka båda fall en stigning af

14 : 1,000 måst förutsättas. Kurvor med mindre radie än 400 meter

behöfva icke användas, och större terrasseringsarbeten blifva nödvändiga

endast på kortare sträckor.

Beträffande viss del af nu afhandlade linje mellan Rya fäbodar och

Sveg har styrelsen i det följande vidare yttrat sig (sid. 60).

31:o. Vänjan—Rot—Långö bruk—Nedre och öfre Mossiesjön—

Lillherrdal.

Båsom utgångspunkt för denna linje har tagits den föreslagna stationen

Rot å den ännu ej fullbordade delen af Mora-Ålfdalens järnväg,

hvars slutpunkt tillsvidare är Ålfdalens kyrkoby. Från Rot följer linjen

Rotälfven på dess västra sida förbi Långö bruk och vidare öfver Aspvasslan

förbi Gumpertsbodarne och Skärberget till Nedre Mossiesjön samt

därpå mellan denna sjö och Lekattåsen till Öfre Mossiesjön. Härifrån är

linjen framdragen öfver Blästkrok, korsar Rotälfven samt går förbi Lånån,

Östra Trollegraf och sjön Åkvandan till den norr om denna sjö befintliga

vattendelaren mellan Rotälfven och Härjeån. Passerande Aspåstjärnarna

och Djupgrafberg, inkommer linjen därpå i Löråns dalgång,

som följes ned mot Härjeån, och fortsätter linjen efter öfvergång af

sistnämnda vattendrag fram till Lillherrdal. Fortsättningen af linjen

till Sveg sammanfaller med det under 30:o beskrifua alternativ.

Längden å denna linje är mellan Ålfdalen och Lillherrdal 94 kilometer

samt mellan Lillherrdal och Sveg 28 kilometer. Linjen kan

framdragas i en lutning af 10:1000, men terrängen är svår. Rotälfvens

dalgång torde, anmärker järnvägsstyrelsen, i allmänhet icke äga

vidare förutsättningar för ett ordnadt jordbruk.

Framställning har gjorts från Ålfdalens socknemän om fullständig

undersökning af denna linje, men järnvägsstyrelsen har såsom sin åsikt

uttalat, att skäl för närvarande icke syntes föreligga att på statens bekostnad

definitivt undersöka denna sträckning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 162.

45

C. Definitiva undersökningar, utförda på kommuners eller enskildes

bekostnad, af nedannämnda två linjer.

32:o. Linjen Fröbol—Koppsäng—Arvika—Högvalta—Torpdalen

norr om Sälboda.

Denna linje, som blifvit definitivt undersökt med anledning af Arvika

köpings kommunalfullmäktiges framställning och på köpingens bekostnad,

utgår vid Fröbol från förut beskrifna sträckningen Billingsfors—

Gillberga—Glafva—Fröbol—Ottebol—Sälboda—Utterbyn samt öfvergår

efter att hafva passerat Sulviken, den egentliga Glafsfjorden vid Koppsäng

för att därefter genom Arvika köping, förbi Högvalta samt på

östra sidan om sjön Bjälfven fortsätta till Torpdalen strax norr om

Sälboda och där ansluta till nyssnämnda sträckning öfver Ottebol. Å

denna linje förekommer från Högvalta och norrut till Speke stigning af

14 : 1,000, hvaremot å öfriga delar af linjen stigning skarpare än 10 : 1,000

icke behöft användas. I följd af den stora kröken förbi Arvika har linjen

blifvit 6,4 kilometer längre än motsvarande del af nyssberörda sträckning

öfver Ottebol, hvarjämte synnerligen dyrbara terrasseringsarbeten

erfordras vid öfvergång af Sulviken och den egentliga Glafsfjorden, i

hvilken fjord vattendjupet vid öfvergångsstället uppgår ända till 20

meter och djupet till fast botten på vissa ställen till 35 meter. Äfven

för erforderliga utvidgningar och förändringar af Arvika station skulle

kräfvas mycket stora kostnader.

Järnvägsstyrelsen har funnit linjen öfver Arvika, som blefve 6,4

kilometer längre samt 2,334,000 kronor dyrare än hufvudlinjen, böra

lämnas ur räkningen.

o

33:o. Risnäs— Ullsjö—Rocksjön—Refvélmyr—Åkerlandet—Latiksjön—

Gran bergsbäcken.

Denna linje, som definitivt undersökts efter framställning af Åsele

kommun och på dess bekostnad, skulle vid Risnäs strax öster om Dorotea

kyrkoplats i den definitivt undersökta linjen mellan Ströms vattudal

och Dalasjö, skilja sig från sistnämnda linje samt därefter framgå

förbi Ullsjö, söder om Rocksjön, förbi Refvelmyr och Åkerlandet samt

öster om Latiksjön och ansluta till hufvudlinjen i närheten af den punkt,

där gränslinjerna mellan Dorotea, Wilhelmina och Åsele socknar sammanträffa.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

Den nu beskrifna linjen, som i följd af kröken förbi Åkerlandet

skulle blifva 4,5 kilometer längre än motsvarande del af hufvudlinjen,

har gynnsamma lutningsförhållanden med en maximilutning af 10 : 1,000

och framgår öfver för järnvägsanläggning lämplig terräng. För Åsele

sockens räkning är en station förutsatt vid Refvelmyr.

Beträffande lämpligheten af inlandsbanans framdragande i nu afhandlade

sträckning hänvisas till järnvägsstyrelsens yttrande längre

fram.

D. Okulära undersökningar, utförda på kommuners eller

enskildes bekostnad.

34:o. Torsby (Fryksände)— Vägsjöfors—Norra Finnskoga—Börbäcksnäs

—Särnasjön.

Denna linje, som ifrågasatts för tillgodoseende af de västra delarnas

af Värmlands och Kopparbergs län behof af kommunikationer, har,

sedan erforderliga medel af vederbörande intressenter ställts till järnvägsstyrelsens

förfogande, okulärt undersökts.

Linjen är från Torsby framdragen i nordlig riktning på västra

sidan af Ljusnan förbi Vägsjöfors samt öfvergår strax därefter Ljusnan

mellan öfre och Nedre Brockensjöarna, fortsätter vidare under stigning

på östra sidan af Ljusnan, hvilken följes i nordvästlig hufvudriktning

förbi Midsommarberget till vattendelaren mellan Bredsjöån och Ljusnan.

Härefter framgår linjen fortfarande mot nordväst i Bredsjöåns dalgång

öster om sjön Leten till Letafors och fortsätter, efter att hafva strax

ofvanför Letafors korsat landsvägen från Södra Finnskoga äfvensom

Letälfven, till Klarälfven, hvars västra strand den följer fram till Norra

Finnskoga. Här öfvergår linjen Klarälfven i närheten af kyrkan samt

följer älfvens östra strand i nästan nordlig riktning förbi Håkansgården,

hvarpå den fortsätter mot nordost till gränsen mellan Värmland

och Dalarne.

Linjen, som å en sträcka af cirka 3 kilometer följer riksgränsen

mot Norge på ett afstånd af endast mellan 20 och 200 meter och som

för att ej inkomma på norskt område måste förläggas i en 300 meter

lång tunnel, passerar landskapsgränsen i en dalgång, den s. k. Källegrafven,

och fortsätter förbi Rörbäcksnäs till västra sidan af Närsjön,

där högsta punkten af föreliggande sträckning, 524 meter öfver hafvet,

uppnås. Härifrån är linjen framdragen längs foten af Skörfjället och

i Närådalens östra sluttning samt med en sväng åt väster rundt Gran
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 162.

fjällsstöten, därvid linjen går på ett afstånd från norska gränsen af

högst 900 meter. Intagande en nordostlig riktning, går linjen vidare

utmed södra stranden åt Görälfven samt, efter korsning af denna älf i

närheten af Syndåns inflöde i densamma, upp på den mellan Görälfven

och Fuluälfven varande platån. Sedan linjen därefter öfvergått Fuluälfven

strax söder om Ejeforsen, fortsätter den öster om Fuluälfven,

Sörsjön och Öjsjön till vattendelaren mellan Höstån och Hållbäcken

och vidare väster om Grundhån samt öster om Läsjön och Björnsjön

för att slutligen vid östra Dalälfvens utflöde ur Särnasjön anknyta

till förut omförmälda linjen Särnasjön—Lillherrdal—Sveg.

Den sålunda beskrifna linjen har mellan Torsby och Särnasjön en

längd af omkring 213 kilometer.

Alternativa linjer hafva härjämte okulärt undersökts för följande

sträckor, nämligen:

a) från Vägsjöfors öfver Nyskoga till Ljusnan i trakten af Midsommarberget;
b)

från Ljusnan, 8 kilometer norr om hufvudlinjens öfvergång af

densamma, längs Klarälfvens och Tåsåns dalgångar till Rörbäcksnäs

(den s. k. Tåsådalslinjen);

c) från Hofsvallen förbi Skärsjöarna till Rörbäcksnäs (den s. k.

Hofsvallådalslinjen); och

d) mellan Ejeforsen och östra Dalälfven öfver Idloken väster om

Näcksjön.

Alternativet öfver Nyskoga, som undersökts på af intressenterna

särskildt gjord begäran, är afsedt att skilja sig från hufvudlinjen vid

Vägsjöfors och att framgå på västra sidan af öfre Broeken, förbi Hvitsand

och Nyskoga kapell med anknytning till hufvudlinjen nedanför

Örsjön i närheten af Midsommarberget. Detta alternativ, som skulle

kräfva afsevärdt större anläggningskostnader, men blifva 2 kilometer

kortare än motsvarande sträcka af hufvudlinjen, förutsätter användandet

af maximilutning 16 : 1,000 vid uppgången från Hvitsand och norrut.

Den s. k. Tåsådalslinjen, som skiljer sig från hufvudlinjen 8 kilometer

norr om dennas korsning med Ljusnan, framgår därefter söder

om Edstjärn och Kvilla till vattendelaren mellan Ljusnan och Klarälfven

i närheten af Gällmotjärn samt löper vidare ned mot Klarälfven

i dess västra dalsluttning och korsar älfven vid södra ändan af Vingängsjön.

Följande Klarälfvens östra strand förbi Slättne, inkommer

linjen i Näckådalen och, efter öfvergång af Näckån, i ett sydväst om

Emtbergen befintligt pass samt fortsätter efter Tåsådalens östra sluttning

och öfver Tåsån strax intill gränsen mellan Värmland och Dalarne.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 162.

Linjen går härefter på västra sidan af sjön Grycken och Södra Lätsjön

samt vidare på östra sidan af Norra Lätsjön och anknyter till hufvudlinjen

vid Rörbäcksnäs.

Tåsådalslinjen blir visserligen cirka 7,2 kilometer kortare än motsvarande

sträcka af kufvndlinjen, men den skulle, oafsedt sämre kurvoch

lutnings förhållanden, erbjuda betydligt svårare terräng för järnvägens

framdragande samt förorsaka stora terrasseringsarbeten, särskilt

vid uppstigningen från Ljusnan till Edstjärn och Kvilla äfvensom i Klarälfvens

och Tåsåns dalgångar, å hvilka ställen maximilutningar af

14 : 1,000 måste användas.

Den s. k. Hofsvallådalslinjen, som blifvit uppgången för undvikande

af hufvudlinjens läge dels i omedelbar närhet af norska gränsen

i Källegrafven dels i- nedgången till Görälfven vid foten af Granfjällsstöten,

utgår från hufvudlinjen 4 kilometer söder om Håkansgården vid

Klarälfven, fortsätter i sydostlig riktning utmed Hofsvallaån samt går

upp mellan Skärsjöarna, hvarpå linjen efter en skarp böjning mot norr

är framdragen öfver landskapsgränsen och vidare väster om Risbergssjöarna

samt mot nordväst upp emot södra Lätsjön, där den ansluter

till den förut beskrifna Tåsådalslinjen.

Utom att lutnings- och krökningsförhållandena blefve betydligt försämrade,

skulle Hofsvallådalslinjen blifva omkring 17,3 kilometer längre

än hufvudlinjen å motsvarande sträcka samt föranleda stora terrasseringsarbeten

genom Hofsvallådalen, där maximilutningen 14 : 1,000 måste

tillgripas.

Alternativet mellan Ejeforsen och Ostra Dalälfven öfver Idloken,

skulle gå uppefter Fuluälfven i jämn terräng mellan älföfvergången

och Sörsjön förbi Idloken samt med maximilutning 14: 1,000 förbi

Husvallsgölen och Kristineberg upp i Galåns dalgång, därefter öster

om Vålhån och Bornåsjön till södra ändan af Gasjön samt vidare med

en böjning åt öster rundt Björnåsen och fram till Särnasjöns östra

ända, där Östra Dalälfven passeras på 15 meters höjd öfver vattnet.

Ifrågavarande linje skulle, frånsedt de sämre lutningsförhållandena, ej

erbjuda för järnvägens framdragande nämnvärdt gynnsammare terräng

än hufvudlinjen samt dessutom förlänga järnvägen med 2,1 kilometer.

De sålunda okulärt undersökta linjesträckningarna, af hvilka linjen

genom Källegrafven måste såväl i tekniskt hänseende som ock beträffande

anläggningskostnaderna vara att föredraga, men hvars läge i

Källegrafven omedelbart intill norska gränsen torde vara mindre lämpligt,

nödvändiggöra på grund af de djupa älfdalarna och de däremellan

belägna stora höjdsträckningarna, öfver hvilka linjen i Värmlands och

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

norra Dalarnes gränstrakter måste framdragas, i stor utsträckning användandet

åt mimmiradie af 400 meter samt maximilutningar 10 : 1,000

tor norrifrån och 14 : 1,000 för söderifrån kommande tåg.

Järnvägsstyrelsen liar såsom sin åsikt uttalat, att skäl icke synes

ioreligga att på statens bekostnad definitivt undersöka någon eller några

åt dessa linjer, enär de dels synas olämpliga i tekniskt hänseende, dels

torde ga allt för nära intill riksgränsen mot Norge.

o

35:o. Åtskilliga alternativa sträckningar mellan Rya fäbodar och Slyän

a den under mom. o():o heskrifna linjen.

Järnvägsstyrelsens skrifvelse den 28 februari 1907 innehåller härom

följande beskrifning:

För inlandsbanans framdragande genom Dalarna i trakten mellan

de ifrågasätta linjerna Rya fäbodar—Limedsforsen—Transtrand—Särnasjon—Enskala

samt Malung—Vänjan—Ålfdalen—Lillherrdal—Svegkunna

följande linjer tänkas: ö

Rya fäbodar Almån—Tandö—Pedersbodarne;

Pedersbodarne—Ransjöbodarne—Särnasjön—Slyån;

Pedersbodarne Hållstugan—Kullbodarne—Krypbygget—Slyån •

Pedersbodarne—Trängsiet—Granåsvallen—Slyån;

Rya ^fäbodar—Almån—Laxvadet—Storåsen;

Storåsen—Ransjöbodarne—Särnasjön—Slyån; och

Storåsen—Hållstugan—Krypbygget—Slyån.

Da, såsom af ofvanstående beskrifning af linjen Rya fäbodar—Limedsiorsen—Transtrand

Särnasjön—Enskäla framgår, sträckan Rya fäbo.

J~-Laxvadet är gemensam för berörda linje och nyss angifva

linje Rya fäbodar—Almån—Laxvadet—Storåsen hafva de okulära

undersökningarna i vidkommande trakter, för hvilkas verkställande erforderliga

medel blifvit af vederbörande intressenter ställda till styrelsens

förfogande, utgått från Almån respektive Laxvadet.

Hvad först beträffar linjen Rya fäbodar—Almån—Tandö—Pedersbodarne,

går densamma från Almån i nordlig riktning mot Rölandet

invid Vestra Dalälfven, öfverskrider denna älf och ansluter vid Tandö

station till Malung—Lidmedsforsens järnväg. För att utan flyttning af

berörda station kunna öfvergå den stora bergshöjden på östra sidan af

aRven och vidare fram mot Vanåns dalgång måste linjen göra en

betydande sväng mot sydost, innan den kan återtaga nordlig riktföljer

därefter Galån samt går mellan Bolberget och Rismyrhöjden

fram mot Hässjön. Härefter går linjen öster om denna sjö med bibeBih.

till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 129 Käft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 162.

hållen nordlig riktning fram mot Nybodarne och vidare med svängning

åt öster öfver gränsen mot Ålfdalens socken, där största höjden eller

518 meter öfver hafvet uppnås, sänker sig med nordvästlig hufvudriktning

förbi Mångsbodarne till Pedersbodarne, hvarest den öfverskrider

Vanån, och fortsätter på östra sidan af sistnämnda å förbi Hedbodarne,

Näfversdamm och Vansjön till Ransjöbodarne, hvarifrån linjen förutsatts

få samma sträckning fram till Särnasjön och vidare till Slyån,

som den på statsverkets bekostnad okulärt undersökta linjen Rya fäbodar—Särnasjön—Enskäla.

Linjen Pedersbodarne—Hållstugan- Kullbodarne—Krypbygget—

Slyån går, efter att vid korsningen af Vanån vid Pedersbodarne hafva

beskrifvit en S-form längs Skäresbäcken och ett därmed sammanhängande

högre upp befintligt myrdrag, Grönfjot, i nord-nordvästlig riktning

mellan Stora och Lilla Snörpt järn öfver Tennån strax nedanför Långtjärnsbäckens

utlopp i denna å samt vidare mellan sjöarna Långtjärn

och Gässietjärn förbi Asplaktjärn och Svartgässietjärn till Hållstugan,

hvarest linjen korsar Gryfvelån och landsvägen mellan Älfdalen och

Sårna. Härefter inkommer linjen i Kälkåns dalgång och fortsätter

öfver Östra och Västra Rödhällaåarna, Rangbäcken och Gettjärnsbäcken

till Östra Dalälfven, som öfvergås nedanför Hällforsen, samt vidare

förbi Kimtjärnarna på östra sidan om Hornberget längs Krypån förbi

Krypbygget och Haftorsbygget till landskapsgränsen mot Härjedalen,

där linjen uppkommer på en höjdplatå, 638 meter öfver hafvet, och

hvarifrån den sänker sig mot Slyån för att därstädes förenas med linjen

Rya fäbodar—Särnasjön—Lillherrdal—Sveg.

Vidkommande därefter linjen Pedersbodarne—Trängslet—Granåsvallen—Krypbygget—Slyån

är densamma, efter att hafva vid Pedersbodarne

korsat Vanån, framdragen mot nordost öfver Tennån, därefter

väster om Stora Uxiesjön och Nedre Jälltjärn fram mot Lilla Uxietjärn,

hvarpå den kröker mot nordväst för att i närheten af Ryttar Pers

hygge korsa landsvägen till Sårna och därefter med en skarp sväng

mot nordost öfvergå Gryfvelån invid Kälkåns utlopp i densamma. Från

korsningen af Gryfvelån går linjen i sydostlig riktning fram mot Östra

Dalälfven och vidare upp efter dess västra sida förbi Storsugnet till

Trängslet, där linjen korsar nyssnämnda älf. På dennas östra sida

löper linjen därefter fram till Granån, följer denna a till Granasjön och

går vidare till Krypbygget, där anslutning sker till linjen från Pedersbodarne

öfver Hållstugan till Krypbygget.

Hvad angår sträckorna Rya fäbodar—Almån—Laxvadet Storåsen

samt Storåsen—Ransjöbodarne—Särnasjön—Slyån, har undersökningen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1(12. 51

för samma sträckor börjat vid en plats strax nedanför Laxvadet. Linjen

är härifrån framdragen med nordlig lmfvudriktning längs en därvarande.

bergsluttning till Versjon, som den passerar på västra sidan,

vidare i den breda dalsänkan mellan Hemberget och Hamraberget å

ena samt Högberget, å andra sidan, och fortsätter till den väster om

sockengränsen mot Alfdalen befintliga Acktjärnsåsen, som utgör vattene

aren mellan Västra Dalälfven och Vanån. Linjen, som härunder två

gånger korsat Välan, löper, vidare mellan Störa Acktjärn och Lilla

cktjärn öfver Lervallan vid Måmtägt till Storåsen vid Mossabäcken.

, ij™ loper linjen vidare fram till Vanån, som öfvergås i närheten

af Bilhngsans mynning.. Följande utefter Vanån på dess östra sida,

gar linjen därefter upp till Vansjön, där den anknyter till linien Pedersbodarne—Ransjöbodarne—Särnasjön—Slyån.

Såsom ofvan angifvits, är en linje Storåsen—Hållstugan—Krypbygget—Slyan

jämväl ifrågasatt. Denna linje är mellan Vanån och

iennan framdragen i ^ form och korsar Tennån strax nedanför Låne-- tjarnsbacken, hvarpå den förbindes med förut beskrifna linien Pedersbodarne

Hallstugan—Kullbodarne—Krypbygget—Slyån.

Afståndet mellan Rya fäbodar och Slyån blifver längs:

sträckningen Rya fäbodar—Almån—Tandö—Pedersbodarne—Ransjö
bodarne—Särnasjön

Slyån ..................................................... i 55 kilometer,

sträckningen Rya fäbodar—Almån—Tandö—Pedersbodarne—Hållstugan—Krypbygget—Slyån.

..................................................... 153 kilometer,

sträckningen Rya fäbodar—Almån—Tandö—Pedersbodarne—Träno’-

slet-Krypbygget-Slyån ......................................................... 173 kilometer,

sträckningen Rya fäbodar—Almån—Laxvadet—Storåsen—Ransfö
bodarne—Särnasjön

Slyån......................................................... 142 kilometer;

samt sträckningen Rya fäbodar—Almån—Laxvadet—Storåsen—Hållstugan

-Krypbygget-Slyån....... ...................................................... 153 kilometer.

n j a*st;™det mellan Slyån och Sveg är 64 kilometer, blir således

afstandet mellan Rya fäbodar och. Sveg öfver Storåsen och Särnasjön

206 kilometer, och meddelas för jämförelses skull, att samma afstånd

öfver Malung—Vänjan—Rot—Lillherrdal är 229 kilometer.

Såsom en tänkbar lösning för inlandsbanans framdragande genom

Dalarne torde ytterligare kunna ifrågasättas en sträckning Mahn»—

Vanjan—Pedersbodarne—Särnasjön, och skulle eu sådan linje, som

komme att gå öfver lätt terräng med obetydliga terrasseringsarbeten

samt goda lutningar, icke öfverstigande 10 : 1,000, följa Vanåns östra

sida, .passera byarna Tiberg och Tennänget, vid hvilken senare plats

Iennan korsas, samt fortsätta under stigning upp till vattendelaren

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

mellan Vanån och Tennån och därifrån förbi Vansjön och Uppvansjön

för att därpå i grannskapet af Vansjön sammanfalla med och anknyta

till linjerna från Pedersbodarne norrut. Ifrågavarande sträckning skulle

dock blifva 21 kilometer längre än senast angifna linje öfver Kot.

De nu beskrifna linjerna mellan Rya fäbodar och Slyån samt Rot

och Lillherrdal framgå i allmänhet öfver lätt terräng, om man undantager

dels sträckan närmast norr om Tandö station, dels sträckan längs

Östra Dalälfven förbi Trängslet, dels ock linjen uppefter Ro tält v en, å

hvilka ställen svårare terräng förekommer med, särskildt vid de båda

förstnämnda, synnerligen stora terrasseringsarbeten.

Utom på förut angifna sträckor behöfver maximistigning skarpare

än 10 : 1,000 icke förekomma, ehuru linjerna hafva att passera tämligen

högt liggande vattendelare med mellan dem djupt belägna ådalar, hvarvid

är att märka, att de längre i väster liggande linjerna i detta afseende

äro fördelaktigare än de östligare.

36:o. Från Naustajokk, å den definitivt undersökta linjen Kasker—

Jokkmokk—Ligga—Porjus—Gellivare, öfver näset mellan Parkijaure och

Randijaure till Porjus.

Okulärundersökningen har verkställts efter ansökan af och på bekostnad

af Ruotivare grufaktiebolag, som framhållit, att genom inlandsbanans

framdragande i nu förevarande sträckning skulle möjliggöras

export af, bland annat, malm från de i trakten af Kvikkjokk belägna Ruotivare

och Wallatj malmfält på sådant sätt, att malmen forslades längs

det mellan Kvikkjokk och Jokkmokk befintliga sjösystemet till inlandsbanan,

där denna framdragits öfver näset mellan Parkijaure och Randijaure.

Järnvägsstyrelsen har ansett sig sakna skäl tillstyrka definitiv

undersökning på statens bekostnad af ifrågavarande linje.

37:o. Linjen Ligga—Muddusjaure—Gellivare.

Denna linje, som okulärt undersökts på bekostnad af Gellivare

kommun, skulle gå mera direkt på Gellivare än den öfver Kuosakabbo

utstakade.

Linjen öfvergår Stora Lule älf vid Nedre Liggafallet och fortsätter

därefter till stor del i tunnel till Muddusjokk. Efter att hafva öfvergått

Muddusjokk och passerat söder om Muddusjaure, går linjen vidare

öfver Muddusmyren samt passerar, strax norr om turistvägen Gellivare—

Porjus och midt för Kuosavare, vattendelaren mellan Stora Lule älf och

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1(12. 53

Kalix älf. Härefter sänker linjen sig ned öfver Harrsjokk förbi byn

Aborrträsk utefter sjön Nietsak och vidare till Torrissjokk. Efter passerandet

af detta vattendrag inkommer linjon på den ofvan beskrifna

linjen mellan Kuosakåbbo och Gellivare.

Järnvägsstyrelsen har ansett, att en linje till Gellivare under alla

omständigheter borde framdragas förbi Stora Lule träsk och således i

närheten af Harsprånget och Porjusfallen, samt med hänsyn jämväl till

den svåra öfvergången öfver Stora Lule älf för nu afhandlade''linje förbi

Muddusjaure, funnit skäl icke föreligga för definitiv undersökning af

densamma.

1 sin skrifvelse den 13 mars 1907 bär järnvägsstyrelsen i fråga

om de olika sträckningarnas fördelar och olägenheter anfört följande.

Då, enligt hvad ofvan angifvits, hamnutredningarna rörande Ellöse

fjord och Risö-Raftö ännu icke afslutats, äfvensom beslut ännu icke

af Kungl. Maj:t fattats i fråga om utförande af fullständiga undersökningar

och utredningar beträffande Uddevalla eller Lysekils lämplighet

såsom slutpunkt för inlandsbanan och således vore oafgjordt hvilken

plats, som borde blifva banans södra slutpunkt, kunde styrelsen nu icke

yttra sig om, hvilken hufvudsträckning söder om Billingsfors vore att

föredraga, hvaremot styrelsen i det följande ville framhålla fördelar och

olägenheter beträffande de olika alternativen för hvardera hufvudsträckningen

till Ellöse fjord och till Risö-Raftö.

För banans framdragande mellan Ellöse fjord (Morlanda) och Billingsfors

hade ifrågasatts följande linjer:

l:o) Ellöse (Morlanda)—Hogstorp—Saltkällan—Smedberg—Grinås

—Krokstad — Gesäter (Berg) — Södra Bön—Ed—Kråkhult —Billingsfors,

hvilken linje hade en längd af 128,8 kilometer (däraf 12,4 kilometer

mellan Hogstorp och Smedberg å den färdiga längdbanan genom Bohuslän)

och beräknats kosta 16,032,000 kronor;

2:o) Ellöse—Hogstorp—Smedberg—Grinås—Krokstad—Gesäter

(Berg) Södra Bön—Skotterud—Kråkhult—Billingsfors, för hvilken linje

med en längd af 124,8 kilometer (däraf 12,4 kilometer på färdiga banan)

upptagits en kostnad af 16,009,000 kronor; samt

3:o) Ellöse—Hogstorp — Saltkällan — Hede — Krokstad — Gesäter

(Berg) Södra Bön—Ed—Kråkhult—Billingsfors, för hvilken tvenne alternativ

förefunnes; nämligen

a) med maximilutning 10 : 1,000 å vissa delar af sträckan Saltkällan

Krokstad, med en längd af 128,7 kilometer och beräknad kostnad

af 17,518,000 kronor, och

i

Järnvägsstyrelsen

förordar vissa

sträckningar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

b) med maximilutning 14 : 1,000 å viss del af nyssnämnda sträcka,

med en längd af 127,9 kilometer och beräknad kostnad af 17,058,000

kronor.

Med hänsyn därtill dels att linjen under mom. 2, som vore 4 kilometer

kortare, men obetydligt billigare än den under mom. 1 upptagna

linjen, icke berörde sjön Stora Le, å hvilken vissa tider af året kunde

väntas stor trafik till och från Töcksmark och andra kring Stora Le

och sjön Foxen liggande bygder, dels ock att med användande af först

nämnda linje någon med Dalslands järnväg gemensam station icke

skulle, såsom i den lämnade linjebeskrifningen framhållits, erhållas,

funne styrelsen samma linje öfver Skotterud böra ifrågasättas för inlandsbanan

allenast för det fall, att svårighet skulle uppstå för förvärfvande

för statens räkning af Ed station å Dalslands järnväg. Linjen

öfver Skotterud ansåge styrelsen därför för närvarande böra lämnas ur

räkningen.

Hvad anginge de under mom. 3 upptagna två alternativ, syntes det

med b) betecknade, som vore 0,s kilometer kortare samt 460,000 kronor

billigare än det andra, böra föredragas, särskildt som de å detta alternativ

förekommande lutningar 14 : 1,000 voro belägna i närheten af

Saltkällan, hvarest reservmaskin för eventuellt behöflig påskjutning

alltid torde vara att tillgå, samt banan här lutade i riktning från norr

till söder, i hvilken riktning den tyngsta trafiken vore att förvänta.

Då enligt styrelsens åsikt det under a) upptagna alternativ således

icke borde ifrågakomma, återstode att välja mellan det under b) framställda

alternativet samt den under mom. 1 angifna linjen, och afsåge

därvid jämförelsen endast delen Saltkällan—Krokstad af de båda linjerna,

enär öfriga delar däraf vore för linjerna gemensamma.

Delen Saltkällan—Hede—Krokstad enligt alternativ b) mom. 3,

som blefve endast 0,9 kilometer kortare, men 1,026,000 kronor dyrare än

delen Saltkällan—Smedberg—Krokstad, skulle söder om Krokstad i

närheten af Sörbo och Hede kyrka genomlöpa södra delen af den tätt

bebyggda så kallade Sörbygden, under det att sträckningen Saltkällan

—Smedberg—Krokstad ginge utmed foten af Kynnefjäll genom glesare

bebyggda trakter. Då emellertid befolkningens inom Sörbygden kommunikationsbehof

torde blifva rätt väl tillgodosedt, äfven om banan

framdroges öfver Smedberg, och då sträckningen Saltkällan—Hede—

Krokstad skulle framgå i terräng, där terrasseringsarbetena till följd

af den osäkra marken voro äfven för bohuslänska förhållanden mycket

svåra att med tillförlitlighet kostnadsberäkna, ansåge sig styrelsen böra

förorda sträckningen Saltkällan—Smedberg—Krokstad.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162. 55

Af'' do ifrågasatta sträckningarna mellan Ellöse fjord (Morlanda)

och Billingsfors gåfve styrelsen alltså företräde åt linjen Ellöse—Hogstorp—Saltkällan—Smedberg—Grinås—Krokstad—Gesäter(Berg)—Södra

Bön—Ed—Kråkhult—Billingsfors, hvilken linje, såsom förut nämnts,

skulle få en längd åt 128,8 kilometer och draga en anläggningskostnad

af 16,032,000 kronor.

För linjen Risö-Raftö—Billingsfors, som utginge från Kragenäs

station å längdbanan genom Bohuslän i närheten af berörda hamnläge,

förefunnes — då, enligt ofvanstående, sträckningen Södra Bön—Skotterud—Kråkhult,

som inginge i den under mom. 2 för Ellöselinjen afhandlade

linjen, lämnats ur räkningen — endast en sträckning, nämligen

Risö-Raftö—Gesäter—Södra Bön—Ed—Kråkhult—Billingsfors, men hade

å delen Kragenäs—Gesäter alternativa sträckningar uppstakats, nämligen

c) med maximilutning 10 : 1,000 och

d) med maximilutning 14 : 1,000. #

Med användande af det förra alternativet skulle linjen mellan Kragenäs

och Billingsfors få en längd af 99,9 kilometer och kosta 12,863,000

kronor, under det att längden enligt det senare alternativet skulle blifva

93,4. kilometer och kostnaden 11,923,000 kronor. Alternativet med

maximilutningen 14 : 1,000 medförde alltså en minskad väglängd af 6,5

kilometer och eu kostnadsminskning af 940,000 kronor. Ifrågavarande

två alternativ tillgodosåge i lika hög grad ortens trafikbehof, enär de aflägsnade

sig från hvarandra i nämnvärd mån endast i mycket glest befolkade

trakter. Alternativet under mom. d) kunde dock sägas bättre tillgodose

behofvet af kommunikationer än det under mom. c) upptagna,

alldenstund det vore kortare, och afståndet mellan Gesäter och orter norr

därom således vore mindre enligt alternativet d) än efter alternativet c).

En olägenhet med det förra vore ju, att maximilutningen 14 : 1,000 behöft

användas såväl i riktning mot kusten som ock från densamma, men

med hänsyn till den afsevärdt mindre längden och den betydligt billigare

anläggningskostnaden, hvartill komme möjligheten af att, när

trafiken så kräfde, framföra tågen å sträckan Kragenäs—Gesäter med

förstärkt maskinkraft, funne styrelsen sig böra förorda det med maximilutningen

14 : 1,000 utarbetade alternativ, hvarigenom linjen mellan

Kragenäs och Billingsfors skulle, såsom nyss nämnts, få en längd af

93,4 kilometer och kosta 11,923,000 kronor.

För att kunna jämföra de olika linjerna mellan Billingsfors och

nordvästra stambanan måste man medtaga sträckorna norr om samma

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 162.

bana till Sälboda eller den punkt, som vore gemensam för de på statens

bekostnad definitivt undersökta linjerna i vidkommande trakter.

För inlandsbanans framdragande mellan Billingsfors och Sälboda hade

man att välja mellan två hufvudlinjer dels en östlig förbi Gillberga,

Glafva, Fröbol och Ottebol och dels en västlig förbi Silbodal, Koppom

och Åmot.

För den västliga hufvudsträckningen vore följande alternativ ifrågasatta,

nämligen:

dels från Bengtsbrohöljens södra ända, förbi Bengtsfors, längs

Lelångens östra strand, förbi Gamrud och Aborretjärn till Braxetjärn

samt från Bengtsbrohöljens södra ända, förbi Klofstjärn och längs

Svärdlångens västra strand, förbi Gamrud och Kesviken till Braxetjärn;

dels från Koppoms bruk, öfver Åmot till Sälboda samt från nämnda

bruk, öfver Ottebol till Sälboda.

Beträffande först de båda alternativa sträckningarna mellan Bengtsbrohöljens

södra ända och Braxetjärn, hade styrelsen i här ofvan lämnade

linjebeskrifning (sid. 28) redan angifvit de skäl, hvarför den längs

Svärdlångens västra strand utstakade linjen icke borde ifrågasättas.

Vidkommande de alternativa linjerna mellan Koppoms bruk och

Sälboda öfver respektive Åmot eller Ottebol skulle den öfver Åmot

blifva 1,0 kilometer kortare, men 102,000 kronor dyrare än linjen öfver

Ottebol, som måst utstakas med eu maximilutning af 14 : 1,000, under

det att den å linjen öfver Åmot använda maximilutningen är 10 : 1,000.

I trafiktekniskt hänseende vore linjen öfver Åmot alltså att föredraga,

men då linjen öfver Ottebol korsade nordvästra stambanan på en längre

från riksgränsen mot Norge belägen punkt, och då densamma framginge

dels intill sjön Ränken, hvilken stode i segelbar förbindelse med sjön

Hugn, och linjen således berörde ett stort vattensystem, dels i närheten

af ej mindre Sulviken—Glafsfjordens nordvästra ända än äfven det betydande

vattenfallet vid Brättne mellan sjön Bjälfven och Nysockensjön,

dels ock på endast cirka 3 kilometers afstånd från Jösseforsens stora fabriker

och härvarande betydande vattenfall, som delvis tillhörde kronan, ansåge

sig styrelsen böra förorda linjen öfver Ottebol, genom hvilken inlandsbanan

för öfrigt skulle komma närmare den lifliga industriorten Arvika. Olägenheten

med maximilutning 14 : 1,000 ansåges delvis uppvägas däraf, att,

när trafiken så kräfde, förstärkningsmaskin för tågens framförande å

sträckan mellan Koppom och Ottebol torde vara att när som helst påräkna

från den vid Ottebol förutsatta lokomotivstationen.

Vid nu angifna förhållanden skulle alltså Ottebol blifva den plats,

där inlandsbanan, vare sig densamma framdroges öfver Glafva eller

Silbodal, skulle korsa nordvästra stambanan.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

Linjen Billingsfors—Gillberga—Glafva—Ottebol hade en längd af

114,2 kilometer och beräknades kosta 11,934,000 kronor, under det att

kostnaderna för linjen Billingsfors—Silbodal—Koppom—Ottebol med en

längd af 109,6 kilometer beräknades blifva 13,422,000 kronor. Den senare

linjen skulle alltså blifva 4,6 kilometer kortare än den förra, men draga

1,488,0000 kronor högre anläggningskostnad.

Såsom styrelsen i underdånig skrifvelse den 25 april 1906 framhållit

(sid. 26), hade enligt de verkställda ekonomiska utredningarna för inlandsbanans

framdragande genom Dalsland och Värmland bruttoinkomsterna

för lokala trafiken mellan Ed och Malung beräknats till per år och bankilometer

för linjen öfver Silbodal 2,985 kronor och för linjen öfver

Glafva (den så kallade Ottebolslinjen) 3,059 kronor, hvadan dessa två

linjer kunde sägas i sådant hänseende vara med hvarandra tämlia-en

likställda. ö

Ehuru linjen öfver Silbodal, som visat ett högst obetydligt sämre

ekonomiskt resultat, skulle draga icke oväsentligt större anläggningskostnad

än linjen öfver Glafva, tvekade styrelsen dock icke att såsom

sin åsikt uttala, att Silbodalslinjen, som vore afsevärdt kortare än linjen

öfver Grafva, borde föredragas framför denna senare, enär Silbodalslinjen

skulle framgå, genom trakter, hvilka nu vore sämre utrustade med

sjökommunikationer och afsevärdt sämre med järnvägskommunikationer

än de trakter, som berördes af linjen öfver Grafva.

De enda kommunikationslederna för de trakter, som Silbodalslinjen

skulle genomlöpa, utgjordes nu af de upp till Silbodal och Töcksmark

gående segellederna genom den för endast mycket små fartyg tillgängliga

Dalslands kanal.

Därest Ottebol skulle blifva korsningsplatsen mellan inlandsbanan

och nordvästra stambanan, funnes för sträckningen mellan Ottebol och

den enskilda bandelen Brintbodarna—Malung—Limedsforsen allenast en

undersökt linje å sträckan från Ottebol till Utterbyn, belägen 4,8 kilometer

norr om Torsby (Fryksände), hvaremot man å sträckan mellan

Utterbyn och sagda enskilda bandel hade att välja mellan dels en linje

öfver Ekshärad och Tönnet, och dels en linje öfver Vägsjöfors, Norra

Ny och Rya fäbodar.

Linjen öfver Ekshärad och Tönnet, å hvilken skarpare lutningar

än 10 : 1,000 icke. förekomme, vore 2,8 kilometer längre och 275,000 kronor

dyrare än linjen öfver Norra Ny och Rya fäbodar, för hvilken

maximilutning 14 : 1,000 måste å viss del användas.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 129 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

Då likväl den sistnämnda linjen, som skulle framgå i Ljusnans tätt

bebyggda dalgång till närheten af Hvitsand och korsa Klarälfsdalen

på ställe, där för den talrika befolkningen bristen på kommunikationer

vore mera kännbar än för den befolkning, som bodde omkring den

plats, hvarest linjen öfver Ekshärad skure Klarälfven, vore både kortare

och billigare än Ekshäradslinjen, hölle styrelsen före, att af de båda

alternativen linjen öfver Norra Ny och Rya fäbodar, som för öfrigt

skulle omedelbart beröra Femtån med dess icke obetydliga vattenfall,

vore att föredraga framför linjen öfver Ekshärad.

Vid sådant förhållande skulle sträckningen för inlandsbanan mellan

Ottebol och den enskilda bandelen Brintbodarna—Malung—Limedsforsen

blifva denna: Ottebol—Sälboda—Torsby—Utterbyn—Vägsjöfors—Norra

Ny—Rya fäbodar—Malung, för hvilken linje med en längd af 198,1 kilometer

kostnaden beräknats till 20,024,000 kronor.

Mellan Malung och Orsa Norra, anknytningspunkten å Orsa_

Härjedalens järnväg, vore endast en linje uppstakad, men, såsom af linjebeskrifningen

här ofvan framginge, hade för viss del af linjen eller mellan

Bosseldal och Hökberget vid korsningen med Mora—Ålfdalens järnväg

definitiv undersökning skett med beräknad maximilutning af såväl 10:1,000

som 14 : 1,000.

En jämförelse mellan dessa alternativa sträckningar gåfve vid

handen, att alternativet med maximilutning 14 : 1,000 blefve endast 450

meter kortare och 317,000 kronor billigare än det andra. Linjerna, som

löpte nära intill hvarandra, betjänade i lika grad vederbörande orters

kommunikationsbeliof.

Då det måste anses såsom en olägenhet att på linje med för öfrigt

maximilutning 10 : 1,000 hafva en viss del liggande i lutning 14 : 1,000,

i synnerhet om denna del, såsom här skulle blifva fallet, betunne sig

aflägsen från station, å hvilken tillgång till lokomotiv i alla händelser

kunde beräknas finnas för erforderlig påskjutning, samt, såsom här, detta

lutningsförhållande förekomme i stigning för norrifrån kommande tåg,

hvilka kunde väntas befordra den tyngsta trafiken, och då af denna

anledning sådan skarpare maximilutning borde undvikas, om den ej uppvägdes

af motsvarande fördelar — hvilket beträffande denna linje, såsom

af det nyss sagda framginge, skulle blifva fallet i endast ringa grad

funne styrelsen, att af ifrågavarande alternativa sträckningar den med

maximilutningen 10 : 1,000 här vore att föredraga.

Med utgång från ny station i Malung, hvilken beräknats. förlagd i

närheten af Norra Mon å sträckan från Rya fäbodar, skulle linjen mel
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

ltin Malung- och Orsa Norra få en längd af 97,8 kilometer och komma

att kosta 10,029,000 kronor.

I fråga om linjen mellan Orsa och Sveg erinrade styrelsen, att

denna järnväg fullbordades, utan att åt densamma gåfves den förändrade

tracé, som styrelsen förutsatt, för att järnvägen skall kunna

ingå såsom en länk i inlandsbanan. En följd häraf vore, att maximilutningen

14 : 1,000 nu förekomme i afsevärd utsträckning äfven norr

om Oreho, hvarförutom banan belädes med räler af endast 27,5 kilograms

vikt.

För att denna bana skulle kunna uppbringas till samma trafikklass

som inlandsbanan norr om Sveg borde — med undantag för den 51

kilometer långa delen mellan Orsa och Oreho, i afseende å hvilken befintliga

maxim ilutningar 14 : 1,000 icke kunde nedbringas utan fullständig

omläggning af största delen af banan, och hvarest man därför måste

tänka sig användande, vid behof, af påskjutningsmaskin —, samtliga

maximilutningar 14 : 1,000 förändras till 10 : 1,000, men då vid banans

eventuella öfvertagande af staten arbetena å densamma torde vara afslutade,

torde man icke böra förutsätta, att förändring af alla sådana lutningar

14 : 1,000 skulle ske under närmaste framtiden, hvaremot styrelsen hölle

före, att kort efter banans eventuella öfvertagande af staten alla sådana lutningar

14 : 1,000, som voro hindrande för tåg kommande norrifrån, hvarifrån

den tyngsta trafiken vore att emotse, skulle nedbringas till 10:1,000.

Banan skulle i sadant fall behöfva omläggas på en längd af omkring

26,6 kilometer.

Därjämte ansåge styrelsen, att det på denna bana, där således i allt

fall lutningar 14 : 1,000 komme att finnas kvar, räler af minst 34 kilograms

vikt per meter vore erforderliga i ännu högre grad än å delar

af inlandsbanan, där endast lutningar 10 : 1,000 förekomme, på det att

man genom användande af tunga maskiner skulle kunna framföra lika

tunga tåg som å inlandsbanan, enär påskjutningslokomotiv eljest skulle

erfordras icke allenast å sträckan mellan Orsa och Oreho utan äfven å

delen mellan Oreho och Sveg.

Vidare måste å banan, för att densamma skulle kunna uppfylla de

fordringar, som ställdes på öfriga delar af inlandsbanan, företagas vissa

kompletteringar af husbyggnader, däribland förändring och tillbyggnad

af lokomotivstallarna samt utläggning af större vändskifva i Sveg, uppförande

af ekonomihus vid vissa stationer äfvensom ökning af den rullande

materielen in. m.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungtl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

Banans längd mellan Orsa och Svag’ blefve såsom fullbordad 122,9

kilometer. Mellan Orsa Norra —där linjen från Malung vore afsedd att

ansluta till Orsa—Svegbanan — och Sveg skulle afståndet blifva 119,7

kilometer, hvilket afstånd emellertid vid förändring af vissa lutningar

från 14 : 1,000 till 10 : 1,000 antagligen skulle behöfva ökas med omkring

3 kilometer.

Hvad kostnaderna för den enskilda järnvägens förvärfvande, förändring

och komplettering beträffade, hade styrelsen efter de år 1904

gjorda undersökningarna och beräkningarna i detta hänseende ansett

sig sakna anledning att vidare utreda desamma, hvadan några exakta

siffror med anledning af den förändring, som genom banbyggnadens

fortsättande efter tiden för dessa undersökningars och beräkningars

verkställande ägt rum, nu icke kunde angifvas. Styrelsen funne sig

dock böra meddela, att enligt från järnvägsbolagets verkställande direktör

i januari detta år erhållen uppgift banans anläggningskostnader då

beräknades komma att uppgå till 6,761,350 kronor, däraf 686,160 kronor

för rullande materiel och 60,000 kronor, som bolaget från vissa

väghållningsskyldige erhållit såsom bidrag till bron öfver Ljusneälf, med

villkor att denna bro finge användas äfven för landsvägstrafik, men

hvilket belopp vid banans eventuella öfvertagande af staten sannolikt

måste återbetalas till de väghållningsskyldige, då det icke torde böra

förutsättas, att bron framdeles borde användas för kombinerad järnvägsoch

landsvägsdrift.

För ofvan antydda förändringar och kompletteringar af bananläggningen

torde enligt nu verkställda approximativa beräkningar böra förutsättas

ett belopp af 3,038,650 kronor, däraf för komplettering af rullande

materiel 300,000 kronor.

Statens kostnader för den enskilda järnvägens förvärfvande salut

för dess förändring och komplettering skulle således — approximativt

beräknadt — blifva 9,800,000 kronor, därvid dock förutsatts, att bolagets

kostnad för den fullbordade anläggningen blefve den af dess verkställande

direktör angifna.

I detta sammanhang funne sig styrelsen böra i underdånighet erinra

därom, att vid definitiva undersökningar och kostnadsberäkningar

beträffande inlandsbanans framdragande mellan nordvästra stambanan

och Sveg, om hvilka här afhandlats, förutsatts, att banan från Torsby

(Fryksände) till Sveg skulle dels beröra Malung, dels framdragas öfver

Orsa—Härjedalens järnväg.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 102.

Emellertid hade, sedan styrelsen i underdånig skrifvelse den 18 juli

1906 på skäl, för livilka i densamma utförligt redogjorts (sid. 42), anhållit att

få på statens bekostnad okulärt undersöka en västligare sträckning från

Torsby, öfver Vägsjöfors och Norra Ny, längs Femtån, öfver Rya fäbodar

och Limedsforsen samt därifrån efter Västra Dalälfven, förbi Transtrand,

Horrmundsjön, Ransjön och Särnasjön samt vidare till Enskäla, Kungl.

Maj:t bifallit denna framställning, hvarefter sådan undersökning verkställts

af såväl berörda sträckning som ock en del linjer från Rya

fäbodar, öfver Almån, Limedsforsen och Laxvadet till Storåsen samt

från Storåsen, öfver Ransjöbodarne, förbi Särnasjön till Slyån, livilka

blifvit af Ålfdalens kommun ifrågasatta.

Sedan det vid nämnda undersökning befunnits, att en fördelaktig,

i linjebeskrifningen här ofvan närmare angifven sträckning funnes från

Rya fäbodar, öfver Almån, Limedsforsen, Laxvadet, Storåsen, Ransjöbodarne

och Särnasjön till Sveg, syntes det styrelsen med fog kunna

ifrågasättas, huruvida icke denna sträckning, hvilkens definitiva undersökning

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län, enligt

skrifvelse den 12 januari 1907 förordat, borde föredragas framför öfriga

ifrågasatta sträckningar i Dalarne, och hade styrelsen för afsikt att

inom närmaste tid hos Kungl. Maj:t göra underdånig framställning att

få af de utaf Riksdagen för inlandsbanans undersökningar anvisade

medel använda erforderligt belopp för definitiv undersökning under innevarande

år af förberörda, okulärt undersökta sträckning.

Därest inlandsbanan skulle komma att framdragas i denna, genom

styrelsens försorg okulärt undersökta sträckning, skulle afståndet mellan

Utterbyn och Sveg blifva omkring 41 kilometer kortare än efter

linjen öfver Norra Ny, Rya fäbodar, Malung och Vänjan till Orsa Norra

samt för öfrigt, enligt hvad de okulära undersökningarna gifvit vid

handen, erhålla bättre lutningsförhållanden.

Hvad därefter beträffade de olika linjerna genom Jämtland, måste

man vid jämförelse dessa linjer emellan behandla dem i ett sammanhang

på sträckningarna såväl söder som norr om tvärbanan genom Jämtland,

hvarvid syntes styrelsen lämpligt att såsom utgångs- och slutpunkt taga

respektive Sveg och Ulriksfors.

Tre linjer vore definitivt undersökta, nämligen:

l:o) linjen Sveg—Enskäla—Åsarne—Svenstavik—Brunflo—Kyrkås

—Handog—österåsen—Gulåstjärn—Munkflohögen—Sikås—Gårflon—Ulriksfors;
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 162.

2:o) linjen Sveg—Enskäla—Åsarne—Svenstavik—Brunflo—Östersund—Litsnäset—Norderåsen—Gulåstjärn—Munkflohögen—Sikås—Gårflon—Ulriksfors;

samt

3:o) linjen Sveg—Enskäla—Åsarne—Svenstavik—Trångsviken—

Kvarnlösa—Litsnäset—Norderåsen—Gulåstjärn—Munkflohögen—Sikås—

Gårflon—Ulriksfors; af hvilka linjer de båda förstnämnda ginge öster om

Storsjön och den sistnämnda väster om samma sjö.

Enligt hvad de ekonomiska utredningarna beträffande bland annat

de okulärt undersökta alternativa linjerna i Jämtland, hvilka ungefär

motsvarade de nyss nämnda linjerna, ehuru med olika sträckningar

å vissa delar, gifvit vid handen, hade inkomsten per år och bankilometer

af den lokala trafiken mellan de, för samtliga förut ifrågasätta

sträckningarna genom Jämtland gemensamma punkterna Åsarne och

Gårflon upptagits sålunda:

för den då så kallade Kyrkåslinjen................................ kronor 2,933;

y> » så kallade Östersundslinjen................................ >> 2,301; och

» » » )) västra linjen...................................... » 2,322.

Sedan på grund af det resultat, berörda ekonomiska utredningar

gifvit, samt de förändringar i de för linjerna förutsatta sträckningar,

som med ledning af samma utredningar synts önskliga, man vid den

definitiva undersökningen framdragit linjen på vissa delar i andra

sträckningar, hade nya trafikberäkningar verkställts för utrönande af

den sannolika inkomsten per år och bankilometer af den lokala trafiken

mellan Åsarne och Ströms vattudal. Dessa nya trafikberäkningar

visade, att bruttoinkomsterna skulle blifva:

för linjen Åsarne—Svenstavik—Brunflo—Kyrkås—Handog—Gulås
-

tjärn— Gårflon—Ulriksfors........................................................ kronor 3,003;

för linjen Åsarne—Svenstavik—Brunflo—Östersund—Litsnäset—

Norderåsen—Gulåstjärn—Gårflon—Ulriksfors ..................... kronor 2,765;

för linjen Åsarne—Svenstavik—Trångsviken—Kvarnlösa—Litsnäset

—Norderåsen—Gulåstjärn—Gårflon—Ulriksfors................. kronor 2,671;

och hade i den afgifna trafikutredningen den åsikten uttalats, att de nu

definitivt undersökta linjerna öfver Kyrkås och Östersund kunde i det

hela betraktas så jämngoda, att bärighetsutsikterna näppeligen borde tillmätas

någon större betydelse vid valet dem emellan.

Hvad de definitiva linjernas längder och anläggningskostnader beträffade,

hade desamma upptagits sålunda:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o lax. (j.J

linjen under moment 1, längd 284,i kilometer och kostnad 24,670,000

kronor,

linjen under moment 2, längd 294,5 kilometer och kostnad 24,760,000

kronor, samt

linjen under moment 3, längd 324,» kilometer och kostnad 26,407,000

kronor.

Då linjen väster om Storsjön skulle blifva afsevärdt mycket längre

respektive 40,7 och 30,3 kilometer äfvensom dyrare respektive 1,737,000

kronor och 1,647,000 kronor än linjerna öfver Kyrkås och Östersund,

samt linjen väster om Storsjön, hvilken kunde beräknas komma att leda

trafiken till norska hamnar i stället för till svenska hamnar i högre

grad, än om tvärbanan korsades på en östligare punkt, skulle lämna

mindre inkomst per år och bankilometer än de två andra linjerna,

ansåge styrelsen, att samma linje väster om Storsjön icke borde ifrågakomma.

Därjämte vore att märka, att, om inlandsbanan skulle framdragas å

sträckningen väster om Storsjön, det ej torde dröja så afsevärdt länge,

förr än ytterligare ett spår behöfde utläggas å tvärbanan mellan Trångsviken

och Kvarnlösa.

Vid valet mellan linjen öfver Kyrkås och linjen öfver Östersund

ställde sig styrelsen tveksam. Af hvad ofvan anförts framgiuge, att den

förra vore 10,4 kilometer kortare samt något, ehuru helt obetydligt, billigare

än den senare, hvarförutom linjen öfver Kyrkås syntes komma

att lämna något bättre ekonomiskt resultat, än linjen öfver Östersund,

för hvilken dessutom inom eu icke allt för aflägsen framtid torde böra

förutsättas dubbelspår mellan Brunflo och Östersund. Därest man med

visshet kunde antaga, att större genomgående malmtrafik skulle framgå

å inlandsbanan från trakter norr om tvärbanan till trakter söder om

densamma, i hvilket fall hvarje förlängning af linjen måste inverka

menligt på transportkostnaderna, skulle styrelsen förorda linjen öfver

Kyrkås. Då emellertid enligt de hittills verkställda ekonomiska utredningarna

det torde vara ovisst, om trafik af nyssnämnda beskaffenhet

kunde förväntas, syntes en förlängning af linjen af omkring 10 kilometer

icke böra tillmätas afgörande betydelse vid linjevalet, för den händelse

densamma uppvägdes af motsvarande fördel, och såsom en fördel för

linjen öfver Östersund måste styrelsen betrakta, att denna linje skulle

beröra Jämtlands största affärscentrum, Östersund. Om inlandsbanan

komme att korsa tvärbanan vid Brunflo, där i sådant fall ett större

samhälle kunde förväntas uppstå, skulle trafikens skötsel icke oväsentligt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 162.

försvåras därigenom, att såväl vid Östersund som vid Brunflo två stationer

af större betydelse komme att finnas på kort afstånd från hvarandra,

samt att mellan berörda platser, å hvilka lokomotivstationer

blefve erforderliga, lokala tåg behöfde insättas för att åstadkomma bekväm

förbindelse mellan Östersund samt orterna söder och norr om

tvärbanan. Vidare vore att märka, att vid Brunflo, där stationen läge

på afsevärd höjd öfver Storsjöns vattenyta, lämplig förbindelse mellan

järnvägs- och sjötrafiken svårligen kunde erhållas.

Med anledning af hvad sålunda framhållits, ansåge styrelsen, att

företräde borde gifvas åt linjen öfver Östersund.

Såsom af linjebeskrifningen här ofvan inhämtades, hade inlandsbanan

utstakats öster om Russfjärden med korsning af Faxälfven vid Ulriksfors

i närheten af den punkt, där älfven folie ut ur Strömsvattnet,

och skulle banan komma i omedelbar beröring med Strömsvattnet i Russfjärdens

södra del vid Tännviken, hvarest lämplig plats för industriella

anläggningar funnes, och dit farled kunde utan större svårighet anordnas.

Då det emellertid vore otvifvelaktigt, att förbindelse mellan sjötrafiken

och järnvägstrafiken skulle lämpligast kunna åstadkommas vid Strömsund,

som nu utgjorde slutpunkten för sjötrafiken å Strömsvattnet, och

där farvattnet i följd af vattnets strömning torde vara isfritt afsevärdt

längre tid än i Russfjärden, ansåge styrelsen, att från Ulriksfors ett

bispår, med lättare öfverbyggnad, borde utläggas till Strömsund, där

redan ett ordnadt municipalsamhälle funnes, samt trafikeras åt statsbanan,

hvilket borde kunna ske utan alltför stor kostnad för statsbanan,

alldenstund erforderligt lokomotiv torde komma att finnas tillgängligt

vid Ulriksfors, hvarest anordnande af lokomotivstation förutsatts. Såsom

villkor för bispårets anordnande syntes dock böra uppställas, att statsverket

icke komme att vidkännas kostnader för nödiga kajbyggnaders

utförande samt ej heller — likasom för banan i sin helhet — några

utgifter för jordlösen eller skadeersättningar för bispåret, hvilket skulle

få en längd af 4 kilometer och beräknats kosta 162,000 kronor.

Vidkommande inlandsbanans framdragande mellan Ströms vattudal

och Ångermanälfven hade på statens bekostnad uppstakats endast en

linje, och hade denna, som skulle få en längd af 124,8 kilometer, beräknats

kosta 13,139,000 kronor.

Såsom förut anmärkts, hade emellertid därjämte på Åsele kommuns

bekostnad utstakats en alternativ linje från Risnäs, beläget öster

om Dorotea, förbi Ullsjön, Rocksjön, Refvelmyren, Åkerlandet och

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 162. 65

La tiksjön till en punkt å linjen Ulriksfors—Dalasjö, som läge strax

intill den plats, där Dorotea, Asele och Vilhelmina sockengränser möttes.

Deri sålunda utstakade linjen skulle dock blifva 4,5 kilometer längre

och 25,000 kronor dyrare än motsvarande del af hufvudlinjen. I

betraktande häraf äfvensom o af att med nyssnämnda alternativ för inlandsbanan

afståndet från Åsele kyrkoby till samma bana icke skulle

minskas i sådan grad, att berörda samhälle enligt styrelsens förmenande

skulle däraf tillskyndas särdeles afsevärda fördelar, eller trafiken

å inlandsbanan därigenom i nämnvärd mån ökas, ansåge styrelsen skäl

icke förefinnas att tillstyrka en sådan förändrad sträckning af banan.

Enär det skulle vara till fördel, om linjen korsade Ångermanälfven

på ett för uppsamling af virke lämpligare ställe, än det som ifrågasatts

för den nu definitivt utstakade linjen, hvilken emellertid torde vara den

kortaste, hölle styrelsen före, att noggranna undersökningar i berörda

hänseende borde verkställas, innan beslut om banans sträckning slutligen

fattades. Af sådan anledning ämnade ock styrelsen hos Kungl. Maj:t

göra underdånig framställning att få under innevarande år definitivt

undersöka en alternativ sträckning från någon punkt strax söder om

Ångermanälfven till lämplig anknytningspunkt med nuvarande linjen

norr om Dalasjö, hvilken alternativa linje styrelsen tänkt sig skola framdragas

till Volgsjöns östra ända, hvarigenom trafikförbindelse skulle

erhållas med samma sjö, och sådan förbindelse i framtiden äfven skulle

kunna ifrågasättas jämväl med Malgomajsjön efter eventuell slussbyggnad

mellan sistnämnda sjö och Volgsjön.

För inlandsbanans sträckning norr om Ulriksfors hade af föreståndaren

för styrelsens statistiska kontor ifrågasatts en östligare linje än

den nu undersökta, och skulle den sålunda föreslagna linjen framdragas

förbi Bodumsjön, hvilken vore en lämplig uppsamlingsbassäng för det

virke, som flottades i åtskilliga till densamma rinnande vattendrag,

hvilka den nu definitivt undersökta linjen korsade något högre upp på

skilda ställen.

Ehuru styrelsen funne sålunda anförda skäl för banans framdragande

till Bodumsjön ur skogshandteringens synpunkt beaktansvärdt,

syntes det styrelsen dock, som om linjens nuvarande sträckning norr

om Ulxiksfors, genom hvilken linjen dels omedelbart berörde den stora

Flåsjön, vid hvars stränder goda kalkbrott funnes, och å hvilken ångbåtstrafik

ägde rum, dels framginge i närheten af Tåsjön, som äfvenledes

erbjöde göda sjökommunikationer, skulle hafva sådana företräden framför

den ifrågasatta östligare sträckningen förbi Bodumsjön, att styrelsen

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Åfd. 129 Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 162.

icke funne sig böra för närvarande förorda undersökning af denna sträckning,

allra helst större delen af det virke, som lämpligen skulle kunna upptagas

ur Bodumsjön, äfven torde kunna uppsamlas vid de platser, där den nu

definitivt undersökta linjen korsade till Bodumsjön framrinnande vattendrag.

Beträffande sträckningen Dalasjö—Kasker skulle denna få en längd

af 188,8 kilometer, och hade kostnaden upptagits till 16,768,000 kronor.

Hvad slutligen anginge sträckningen Kasker—statsbanan Luleå—

Riksgränsen, för hvilken två alternativ uppstakats, nämligen till Lina

älfs hållplats och till Gellivare, hade den förra sträckningen med en längd

af 259,1 kilometer beräknats kosta 20,803,000 kronor, under det att den

senare sträckningen, hvars längd skulle blifva 266,2 kilometer beräknats

draga en anläggningskostnad af 20,907,000 kronor.

I fråga om sistberörda två sträckningar hade styrelsen utlåtit sig i

underdåniga skrifvelser den 14 december 1905 och den 31 juli 1906,

och ansåge sig styrelsen här böra erinra allenast, att styrelsen — som

uti den förra skrifvelsen framhållit, att, därest inlandsbanans anslutning

till statsbanan Gellivare—Riksgränsen skulle ske vid Gellivare station

och icke vid Lina älfs hållplats, en icke oväsentlig vägförlängning skulle

uppstå vid transport söderut af Kirunamalm — uti sistnämnda skrifvelse

erinrat att, då den möjligheten icke vore utesluten, att i en framtid jämförelsevis

obetydliga mängder malm skulle komma att forslas från Kiruna

till sydligare delar af landet, men däremot större kvantiteter från Gellivare,

de ifrågasatta sträckningarna till Lina älfs hållplats och Gellivare borde

så väljas, att möjlighet funnes att framdeles med en jämförelsevis kort

bilinje förena inlandsbanan med den af berörda anslutningspunkter, till

hvilken inlandsbanan icke blifvit förut framdragen, en synpunkt, som

ock beaktats vid de nu verkställda definitiva undersökningarna till

Gellivare och Lina älfs hållplats.

Då det, enligt hvad af de hittills utförda ekonomiska utredningarna

syntes framgå, vore ovisst, om malmtransport i större skala från

de lappländska malmfälten till sydligare delar af landet kunde förväntas

på grund af de med de långa afstånden förenade stora kostnader, funne

sig styrelsen böra i högre grad, än styrelsen förut tänkt sig, taga

hänsyn till den fördel, som, beträffande linjen Kasker—Gellivare, läge

däruti, att inlandsbanan kunde ansluta till statsbanan Gellivare—Riksgränsen

vid en punkt, där en stor station och ett ordnadt samhälle

redan funnes, och ansåge sig styrelsen af sådan anledning böra förorda

Gellivare framför Lina älfs hållplats såsom inlandsbanans anknytningspunkt

å berörda statsbana.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

Sammanställdes nu längder och kostnader för olika delar af inlandsbanan

längs de sträckningar, som, bland hittills definitivt undersökta,

här ofvan af styrelsen förordats, så erhölles följande resultat:

Längd.

Kostnad

kronor.

Delen bohuslänska kusten —nordvästra stam-

Kilometer.

Summa.

Per kilometer.

banan.

Ellöse—Hogstorp—Smedberg— Gesäter—Ed—Billingsfors

128.8

16,032,000

137,732

(I längden 128.8 kilometer ingå 12.4 kilometer å färdiga

banan mellan Hogstorp och Smedberg, livilka icke med- taga vid uträkning af kostnaden.)

Kragenäs (Kisö—Baftö)—Gesäter—Ed -Billingsfors .........

93.4

11,923.000

127.651

Billingsfors—Lelångens strand—Silbodal—Koppom—''Ottebol

109.6

13,422,000

122,472

Delen nordvästra stambanan—enskilda bandelen

Brintbodarna—Malung—Limedsforsen.

Ottebol—Torsby—Utterbyn—Rya fäbodar—Malung .........

198.1

20,024,000

101,063

Delen enskilda bandelen Brintbodarna—Malung—

Limedsforsen—Sveg.

Malung—Orsa Norra—Sveg .......................................

217.4

19,829,000

91.210

(Kostnaderna äro approximativa beträffande delen Orsa

Norra—Sveg).

Delen Sveg—tvärbanan genom Jämtland.

Sveg—Svenstavik—Brunflo ........................

161,3

13,842,000

85,815

Delen tvärbanan genom Jämtland—Ströms

vattudal.

Brunflo—Östersund—Litsnäset—Gulåstjärn—Ulriksfors ...

133.2

10,918,000

92.156

(I längden 133.2 kilometer ingå 14.7 kilometer å färdiga

banan mellan Brunflo och Östersund, hvilka icke med- tagits vid uträkning af kostnaden.)

Delen Ströms vattudal -Ångcrinanälfven.

Ulriksfors—Dalasjö .............................

124.8

13,139,000

105,305

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 162.

Järnvägsstyrelsens

undersökning

om bibanor.

Längd.

Kostnad

tronor.

Kilometer.

Summa.

Per kilometer.

Delen Ångermanälfven—Skellefte älf.

Dalasjö—Kastor ......................................................

188,9

16,768,000

88,791

Delen Skellefte älf—statsbanan Luleå- Riks-

gränsen.

Kastor—Gellivare ....................................................

266.2

20,907,000

785,527

eller sammanlagdt:

Linjen Ellöse—Gellivare ......................................

l,528.s

144,881.000

96,510

Linjen Kragenäs (Risö—Raftö)—Gellivare..............

1,492.9

140,772,000

95,232

och i runda tal:

Linjen Ellöse—Gellivare ......................................

1,528.0

145,000,000

—

Linjen Kragenäs (Risö—Raftö)—Gellivare...............

1,493.0

141,000,000

—

hvarvid i uppgifna kostnader icke ingå ofvan omför- mälda sträckor Hogstorp—Smedberg och Brunflo—Öster- sund, hvilka utgöras af färdiga bandelar.

Vidare anförde järnvägsstyrelsen.

Till de arbeten rörande inlandsbanan, om hvilkas verkställande

Kungl. Maj:t under år 1906 förordnat, hörde jämväl undersökning af

frågan, huruvida för de västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och

Jämtlands län behofvet af kommunikationer kunde tillgodoses genom

anläggning af bibanor.

Hvad detta uppdrag beträffade, både styrelsen föreställt sig, att

med detsamma afsetts att utreda dels arten och omfånget af den varuomsättning,

som för de västra delarna af nämnda län skulle genom

järnvägsförbindelser möjliggöras, dels hvilka sådana förbindelser skulle

bäst fylla de kraf, som näringslifvets utveckling i afseende på jordbruk,

bergsbruk och skogshandtering jämte därmed sammanhängande industri

ställde på desamma, dels slutligen huru gränstrakternas förbindande med

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1(12. 69

det befintliga järnvägsnätet medelst bibanor skulle i ekonomiskt afseende

ställa sig i förhållande till en längdbanas anläggande ffenom samma

trakter.

Då likväl den korta tiden hittills icke medgifvit verkställande af

så omfattande utredning, hade styrelsen måst inskränka sig till att förslagsvis

angifva de linjer, som syntes styrelsen vara i första hand erforderliga

för att på ett för den lokala trafiken tillfredsställande sätt

afhjälpa den brist på kommunikationer, som nu förefunnes uti ifrågavarande

trakter, genom att sätta dessa trakter i järnvägsförbindelse

med befintliga banor.

Därjämte hade styrelsen ansett sig böra äfven ifrågasätta bibanor i

vissa trakter af Bohuslän och Dalsland, hvarest undersökningar för en

inlandsbanas framdragande blifvit verkställda, enär äfven i dessa trakter

behof af förbättrade kommunikationer förefunnes, hvilket genom anläggande

af bibanor borde tillgodoses, för den händelse en inlandsbana

därstädes icke komme till utförande; och funnes å bilagda karta angifna

de bibanor, som styrelsen sålunda ifrågasatt i Bohuslän och Dalsland

samt i Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län.

Styrelsen hade tillika med ledning af dels de erfarenheter, hvilka

styrelsen vid de hittills för inlandsbanan verkställda undersökningarna

inhämtat beträffande terräng- och andra förhållanden i de trakter, som

skulle beröras af bibanorna i fråga, dels ock de anläggningskostnader,

som under senare år utförda eller planerade banbyggnader förorsakat

eller beräknats medföra, låtit upprätta närlagda approximativa kostnadsberäkningar

för af styrelsen sålunda ifrågaställda bibanor, och hade styrelsen

här nedan upptagit dels en förteckning öfver sagda bibanor,

jämväl angifvande för desamma approximativt beräknade "längder och

kostnader, dels en tablå, utvisande approximativa kostnaderna för ett

system af bibanor till befintliga järnvägar söder om Sveg, jämfördt med

andra bansystem, i hvilka en inlandsbana blifvit kombinerad med vissa

i allt fall äfven erforderliga bibanor och hvilka bansystem funnes utmärkta

å närlagda kartor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj-ts Nåd. Proposition No 162.

Förteckning öfver ifrågaställda bibanor, jämväl upptagande för desamma

approximativt beräknade längder och kostnader.

N:o.

Bibanor.

Spår-

vidd.

Meter.

Längd.

Kilo-

meter.

Kostnad.

Kronor.

Kronor.

38

Mellan bohuslänska kusten och nordvästra

stambanan.

Lysekil—Smedberg.............................................

0.891

37

1,801,000

39

Smedberg—Munkedals bruk—Krokstad—Ed .........

0.891

59

3,307,000

40

Bengtsfors—Silbodal—Koppom—Sulvik—Arvika......

0.891

93

6,211,000

41a

Åmål—Gillberga—Glafva—Arvika........................

0.891

(96*)

(5,480,000*)

41b

eller alternativt

Åmål—Gillberga—Glafva—Arvika........................

1.435

96

6,770,000

18,089,000

42

Mellan nordvästra stambanan och enskilda

bandelen Brintbodarna—Malung—

Liraedsforsen.

Arvika—väster om Kymmen—Gräsmark—Sunne ...

0.891

94

5,023,000

43

Sunne—Stor Jangen—Myra hållplats å Nordmark—

Klarälfvens järnväg .......................................

0.891

40

2,108,000

44

Kil—Sunne—Olebyn—Vägsjöfors—Hvitsand .........

1.435

112

7,201,600

45

Olebyn—Torsby—Östmark ................................

1.435

29

2,002,000

46

Edebäck—Dalby—Yingängsjön ...........................

0.891

86

4.425,000

20,759,600

47

Mellan enskilda bandelen Brintbodarna—

Malung—Limedsforsen och Sveg.

Limedsforsen—Transtrand—Sårna........................

1.435

103

6,932,000

48

Sveg—Lillkerrdal .............................................

1.435

32

2,117,000

9,049,000

49

Mellan Sveg och tvärbanan genom Jämtland.

Svenstavik—Mattmar ......................................

1.435

75

—

5,132,000

50

Mellan tvärbanan genom Jämtland och

Ströms vattudal.

Hammerdalssjön—Hotagen ................................

1.435

42

2,488,000

Summa

898

_

! 55,517,600

'') Ingår icke i utförssumman.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 162.

Tablå öfver approximativa kostnader för ett system af bibanor till

befintliga järnvägar söder om Sv eg, jämfördt med andra bansystem,

i hvilka en inlandsbana blifvit kombinerad med vissa bibanor.

Längd.

Kilo-

meter.

Kostnad.

Kronor.

Kronor.

System med bibanor.

Bibanorna n:o 38, 39, 40, 42, 43, 44, 45, 46, 47 och 48 .........

Komplettering af befintliga järnvägarna Orsa—Sveg...............

Kristinehamn—Mora—Mora Noret—Orsa ä 25,000 kronor per

kilometer ...

685

123

236

41,127,600

3,038,650

5,900.000

Summa

1,044

50,066,250

50,066,250

Kombineradt system med inlandsbana och

vissa bibanor,

a.

Inlandsbanan:

Ellöse—Hogstorp, Smedberg—Gesäter—Ed—Billingsfors—Sidodal—Koppom—Ottebol—Torsby—Utterbyn—Vägsjöfors—

Norra

Ny—Bya fäbodar—Malung—Vänjan—(trea ........................

Komplettering af Orsa—Svegbanan.......................................

Bibanor:

Kil—Sunne—Olebyn ......................................................

Olebyn—Torsby—Östmark...................................................

Ljusnästorp—Dalby—Yingängsjön .......................................

Limedsforsen—Transtrand—Sårna .......................................

Sveg—Lillherrdal ..........................................................

Summa

eller med afdrag för Ellöse—Hogstorp .................................

b.

Inlandsbanan:

Smedberg (å längdbanan genom Bohuslän)—Gesäter—Ed—Billingsfors—Silbodal—Koppom—Ottebol—Torsby—Utterbyn—Vägsjöfors—Norra

Ny—Bya fäbodar—Limedsforsen—TranstrandSärnasjön—Sveg

.........................................................

Bibanor:

Kil—Sunne—Olebyn .....................................................

Olebyn—Torsby—Östmark ..............................................

Ljusnästorp—Dalby—Yingängsjön .....................................

534

59,507.000

123

3,038,650

85

5,465,500

29

2,002,000

33

2,137,000

103

6,932,000

32

2,117,000

939

81,199,150

81,199,150

904

Summa

567

85

29

33

57,405,000

5,465,500

2,002,000

2,137,000

74,851,150

714

67,009,500 1 67,009,500

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162-

Styrelsen både vid ofvan omtalade beräkningar utgått från den

förutsättning, att för bibanorna skulle tillämpas ett billigare byggnadssätt,

än som beträffande en för genomfartstrafik afsedd inlandsbana

kunde anses lämpligt, och både således för samtliga bibanor förutsatts

en maximilutning af 16:1,000 samt en minsta kurvradie af beträffande

de normalspåriga banorna 300 meter och vidkommande de smalspåriga

200 meter.

Vidare hade styrelsen funnit lämpligt, att, vid jämförelse mellan

anläggningskostnaderna för ofvan anförda båda system, till kostnaderna

för bibanesystemet lägga kostnaderna för vissa redan befintliga banors

mellan bohuslänska kusten och Sveg eventuella komplettering, på det

att dessa banor såsom fortsättning af inlandsbanan norr om Sveg måtte

lämpa sig för såväl tung som snabb trafik.

Påtagligt vore, att den sålunda framställda jämförelsen mellan anläggningskostnaderna

för de båda olika systemen icke ensam kunde läggas

till grund för ett bedömande af det ena systemets fördelar eller olägenheter,

jämförda med det andras, enär, såsom styrelsen ofvan framhållit,

för sådant ändamål erfordrades äfven omfattande utredningar af

ekonomisk art.

Beträffande de ifrågaställda bibanorna anförde styrelsen i underdånighet

ytterligare följande.

Linjerna Lysekil—Smedberg och Smedberg—Munkedals bruk—

Krokstad—Ed skulle genomlöpa jämförelsevis tätt bebyggda trakter,

isynnerhet inom den så kallade Sörbygden, hvarjämte de borde blifva

en tillfredsställande utfartsled till kusten från Stora Le och Foxens

vidsträckta sjöområden. Genom den förra af nämnda linjer skulle

dessutom Lysekil sättas i förbindelse med längdbanan genom Bohuslän.

Enär linjerna ifråga skulle framgå delvis genom svår terräng,

hvarest kostnaderna för normalspåriga banor blefve mycket afsevärda,

hade styrelsen tänkt sig dessa linjer byggda för en spårvidd af 0,891

meter, hvarigenom anläggningskostnaderna skulle väsentligt nedbringas.

Linjen Bengtsfors—Silbodal—Koppom—Sulvik—Arvika afsåge att

för de folkrika trakterna omkring Silbodal, Karlanda, Järnskog och

Koppoms bruk bereda spårförbindelse dels med Uddevalla—Lelångens

järnväg och genom denna med Uddevalla, dels med nordvästra stambanan

och Arvika köping samt därstädes jämväl med farleden genom

Glafsfjorden och Säffle kanal till Vänern. Enär denna linje skulle

komma att utgöra en fortsättning af Uddevalla—Lelångens järnväg och

delvis framgå genom trakter med mycket svåra terrängförhållanden,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o Ui2. 7-5

synten den böra byggas för 0,891 meters spårvidd eller samma, som

torefunnes å nyssnämnda järnväg till Uddevalla.

Linjen Åmål—Gillberga—Glafva—Arvika skulle onekligen blifva

till stort gagn för de jämförelsevis tätt bebyggda trakterna vid Låno-- serud och Gillberga samt för orterna på Glafsfjordens västra sida, där

icke obetydlig industriell verksamhet vore rådande, trots det att orterna

saknade kommunikationer under flera månader af året, då sjöfarten på

Säffle kanal vore stängd. Denna linje, hvilken liksom den närmast förut

omtalade berörde de stora fabrikerna vid Jösseforsen, skulle sätta ifrågavarande

trakter i förbindelse med, dels nordvästra stambanan och

Ai vika, dels Bergslagarnes järnväg vid Åmål samt därvarande goda

hamn vid Vänern. Ehuruväl för tämligen lång tid framåt en smalspårig

järnväg i vidkommande trakter skulle vara till fyllest, syntes

det dock styrelsen, att, med hänsyn till den på det hela taget lätta

terräng, banan skulle genomlöpa, densamma borde byggas normalspårig,

enär dels anläggningskostnaden för en sådan bana blefve jämförelsevis

obetydligt högre än för en smalspårig, dels ock banan komme att utgöra

en kortare förbindelseled mellan punkter å tvänne normalspårig-a

banor. r °

Genom en bibana Arvika—västra ändan af Kymmen—Gräsmark—

Sunne skulle de nu på kommunikationer vanlottade trakterna omkring

Gunnarskogs kyrka, Tvärud, Treskog, Kymmen och Gräsmark få järnvägsförbindelse

dels med nordvästra stambanan vid Arvika och farleden

a Glafsfjorden, dels vid Sunne med Frykensjöarna äfvensom med

en eventuellt anlagd järnväg mellan Kil och Tor sby. Då trafiken å

bibanan för längre tid framåt icke torde blifva större, än att dess

behof kunde fullt tillfredsställas med en smalspårig bana, och terrängen

flerstädes vore ogynnsam, ansåge styrelsen en spårvidd af 0,891 meter

vara för nu ifrågavarande bibana lämplig.

Den af styrelsen ifrågaställda linjen Sunne—Stor Jangen—Myra

skulle förbinda nu afhandlade smalspåriga järn vägssystem i Bohuslän,

Dalsland och Västra Värmland med de smalspåriga banorna i mellersta

Värmland och således vid Karlstad äfven direkt med Vänern. Äfven

nu ifrågavarande linje borde således gifvetvis byggas smalspårig.

Linjerna Kil Sunne—Olebyn—Vägsjöfors—Hvitsand samt Olebyn

Torsby Ostmark skulle bereda förbindelse mellan järnvägsknuten

Bill. till Pik-sd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 129 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 162.

vid Kil och trakterna omkring Frykensjöarna och Östmark, äfvensom

de folkrika orterna längs Ljusnans dalgång upp till Hvitsand. Enär

den terräng, banorna tänktes genomlöpa, i allmänhet vore för järnvägsanläggning

lämplig, och den trafik, de vore afsedda att förmedla, inom

icke aflägsen framtid torde kunna väntas blifva tämligen betydande,

borde dessa banor enligt styrelsens förmenande byggas för normal

spårvidd.

Det i de mellersta och öfre delarna af Klarälfvens dalgang förefintliga

behofvet af kommunikationer syntes på ett tillfredsställande sätt

kunna betjänas genom en bana Edebäck—Dalby V ingängsjön, hvilken

bana enligt styrelsens mening borde byggas för 0,891 meters spårvidd,

enär den skulle utgöra fortsättning på det i mellersta Värmland befintliga

järnvägsnätet med enahanda spårvidd, hvarjämte någon större

trafik, som kräfde bana för större spårvidd, icke torde vara att förvänta

under lång tid framåt.

Jämväl i Västra och delvis äfven i Östra Daläfvens dalgångar funne

styrelsen banor vara erforderliga. Under det att emellertid i den förra

befolkningen och den odlingsbara jorden vore tämligen jämt fördelad,

småningom aftagande uppåt älfven, vore däremot den del af Ostra Dalälfvens

dalgång, som läge mellan Asens kapell och Särnasjön så godt

som obebodd samt i saknad af större odlingsmöjligheter. Omkring

Särnasjön däremot funnes tätt befolkad bygd samt göda förutsättningar

för odling äfvensom för sågverksrörelse och annan på skogsprodukter

grundad industri, enär virke från de störa skogsområdena ofvanför

Särnasjön i Sårna socken under första året i regel kunde flottas endast

till nyssnämnda sjö, och således måste kvarligga till följande året,

hvilket medförde så stora olägenheter, att det med all sannolikhet skulle

befinnas fördelaktigt att förarbeta åtminstone en afsevärd del af skogsprodukterna

redan vid Särnasjön och därifrån sända dem med järnväg

till afsättningsorterna. n

Det syntes styrelsen därför, att, för den händelse en inlandsbana

genom dessa trakter icke skulle komma till stånd — hvilken bana

emellertid här bättre än bibanor torde tillgodose behofvet af kommunikationer

— en bibana borde dragas från Limedsforsen station längs

Västra Dalälfven, förbi Transtrand samt vidare därifrån till Sårna vid

Östra -Dalälfven, hvilken bana borde gifvas samma spårvidd — 1,435

meter —, som förefunnes å bandelen Brintbodarna Malung Limedsforsen,

till hvilken den nu afhandlade bibanan blefve en fortsättning.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 102. 75

För beredande af kommunikationer för den i trakten af Lillherrdal

boende befolkningen hade styrelsen förutsatt en normalspårig bibana från

Sveg, ehuruväl behofvet af en sådan bana under närmaste framtiden

torde vara mindre framträdande.

Slutligen hade styrelsen tänkt sig, att, äfven om en inlandsbana med

sträckning öster om Storsjön komme till stånd — hvilken sträckning

styrelsen på anförda skäl i denna skrifvelse förordat — bibanor likvisst

skulle erfordras för att tillmötesgå krafvet på förbättrade kommunikationer

i vissa trakter dels väster om Storsjön, dels norr om samma sjö,

och hade styrelsen således förutsatt banor såväl mellan Svenstavik och

Mattmar som mellan Hammerdalssjön och sjön Hotagen.

Båda banorna skulle genomlöpa synnerligen bördiga trakter, som

dels redan vore uppodlade, dels erbjöde mycket goda tillfällen till odling

och delvis äfven till industriell verksamhet, livarjämte den senare

banan skulle blifva föreningslänk mellan Hotagens stora sjösystem och

inlandsbanan. Ifrågavarande tvenne bibanor, som enligt styrelsens förmenande

skulle på tillfredsställande sätt betjäna kommunikationsbehofvet

i de trakter, de genomlöpte, borde byggas med normal spårvidd.

Styrelsen anmärkte härefter. I det föregående omförmälda kostnadsberäkningar

hade afsett banor för ångdrift. Skulle det emellertid anses

böra verkställas fullständiga utredningar beträffande lämpligheten af

sådant bibanesystem, som det ofvan angifna, syntes det styrelsen, att

därvid jämväl borde göras utredning i fråga om användning af elektrisk

drift å ett större eller mindre antal af dessa bibanor, hvilka i allmänhet

framginge genom trakter, som vore rika på vattenfall, och å hvilka

banor trafikbehofvet ofta torde kunna bättre tillgodoses genom anordnande

af flera lättare tåg än af ett färre antal sådana af större tyngd.

Styrelsen hölle icke för otroligt, att det vid eventuell sådan utredningskulle

befinnas möjligt och lämpligt, åtminstone beträffande vissa af berörda

bibanor, att bygga dem efter ännu billigare system än ofvan angifna,

hvarigenom banornas anläggningskostnad skulle kunna icke oväsentligt

nedbringas.

I skrifvelsen den 13 mars 1907 har styrelsen slutligen afgifvit järnvägntyyttrande

öfver en del underdåniga framställningar i fråga om inlands- reI*«n* vltbanan,

hvilka blifvit genom särskilda nådiga remisser öfverlämnade till deTfrcJZäUstyrelsen

för afgifvande af underdånigt utlåtande, nämligen: ningar.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 162.

l:o) från Göteborgs och Bohus läns landsting, som uti en till Kungl.

Maj:t ställd och af Kungl. Majrts befallningshafvande i samma län med

underdånig skrifvelse den 25 oktober 1906 öfverlämnad skrift uttalat

tingets lifliga önskan, att inlandsbanans sydligare del måtte ledas genom

Dalarnas, Värmlands och Dalslands gränstrakter ut till lämplig punkt

på längdbanan genom Bohuslän, hvilken framställning till styrelsen remitterats

den 30 oktober 1906;

2:o) från kvrkolierden J. Spoléne jämte åtskilliga personer inom

Göteborgs och Bohus län, Älfsborgs län, Värmlands län, Kopparbergs

län och Jämtlands län, Indika uti särskilda, genom nådig remiss den

22 november 1906 öfverlämnade skrifvelser i underdånighet hemställt,

att inlandsbanan söder om Östersund till Torsby måtte dragas så långt

västerut som möjligt samt att banan från Torsby till västerhafvet måtte

i hufvudsak följa det Winellska förslaget eller det, för hvilket redogörelse

lämnats i styrelsens ofvan anförda underdåniga skrifvelse den

31 januari 1903 (sid. 24);

3:o) från kyrkoherden L. Dahlstedt med flere i Vilhelmina socken,

hvilka uti åtta lika lydande, till styrelsen den 7 december 1906 i

nåder remitterade ansökningar i underdånighet hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för ny undersökning för inlandsbanans

sträckning genom Vilhelmina socken, så att banan måtte gå

öfver Ångermanälfven vid den s. k. Storholmen, strax ofvanför Volgsjön,

och sålunda tangera Malgomajsjön, äfvensom framdragas intill

Vojmsjön med dessa sjöars omkring 12 å 14 mil upp mot fjällregionerna

gående vattensystem;

4:o) från S. Selin med flere, hvilka uti underdånig skrifvelse, dagtecknad

den 24 december sistlidna år och till styrelsen i nåder remitterad

den 25 sistlidne januari, hemställt, att nyssnämnda underdåniga

ansökan från kyrkoherde L. Dahlstedt med flere måtte lämnas utan

afseende;

5:o) från N. J. Gavelius med flere, hvilka uti en genom nådig

remiss den 18 december 1906 till styrelsen öfverlämnad skrift i underdånighet

hemställt om den ändring i planen för inlandsbanans framdragande

mellan Handog i Lits socken och Mo by i Hammerdals socken,

att banan måtte tänkas förlagd öster om Trekilen, samt att undersökning

af den sålunda ifrågasatta linjen måtte verkställas;

6:o) från Dorotea kommun, som i underdånighet framhållit önskvärdheten

af, att den genom Norrland gående delen af inlandsbanan måtte

byggas före den södra, samt att ingen ändring måtte äga rum i den

år 1905 stakade järnvägslinjen från Tåsjö socken, genom Dorotea till

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Majsts Nåd. Proposition N:o Kitt.

Dalasjö by i Vilhelmina socken, hvilken framställning till styrelsen

öfverlämnats med nådig remiss den 4 januari 1907;

7:o) från Stensele socknemän, hvilka uti en den 17 januari 1907

dagtecknad, genom nådig remiss den 22 i samme månad öfverlämnad

underdånig skrifvelse anhållit, att norra delen af inlandsbanan eller

mellan Sveg och Gellivare först måtte byggas;

8:o) från Tåsjö och Alanäs kommuner, hvilka uti en med nådig

remiss den 14 januari 1907 öfverlämnad underdånig skrift hemställt,

att den under år 1905 stakade järnvägslinjen från Ström till Dorotea

måtte utan ändring fastställas, samt att den del af inlandsbanan, som

sträckte sig norr om Östersund, måtte få byggas före den södra;

9:o) från kommitterade för Östersunds handels- och industriidkareförening,

hvilka uti en genom nådig remiss den 23 januari 1907 öfverlämnad

skrift hemställt, att Östersund måtte göras till utgångspunkt för

inlandsbanan norrut;

10:ö) från styrelsen för Trollhätte kanal och vattenverk, som uti

underdånig skrifvelse den 4 februari 1907 förmält sig vilja, innan valet

träffades mellan de olika sträckningar, hvilka ifrågasatts för inlandsbanans

framdragande genom Värmland, framhålla betydelsen af, att vid

banans planläggning hänsyn jämväl toges till den viktiga samfärdselled,

Trollhätte kanal, hvilken nämnda styrelse hade under sin förvaltning;

och hade sistberörda framställning till järnvägsstyrelsen öfverlämnats

med nådig remiss den 8 februari 1907; samt slutligen

ll:o) från kyrkoherden E. Svensson med flere, som å Sorsele

socknemäns vägnar i en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den

15 sistförflutne januari, öfver hvilken skrift styrelsens yttrande infordrats

genom nådig remiss den 16 sistlidne februari, i underdånighet

anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga sådana åtgärder, att

inlandsbanan med det första måtte byggas, och att början därmed måtte

göras med bandelen norr om Sveg i Härjedalen.

Öfver de sålunda för utlåtande till styrelsen remitterade underdåniga

framställningarna har styrelsen afgifvit följande yttrande.

Hvad först beträffade de under moment 1 och 2 anförda framställningarna

beträffande inlandsbanans sträckning söder om Jämtland, ville

styrelsen i underdånighet erinra, dels att definitiv undersökning verkställts

för linjer från hamnplatser vid bohuslänska kusten, öfver längdbanan

genom Bohuslän, förbi Billingsfors, Silbodal, Koppom, Ottebol,

Torsby, Utterbyn, Vägsjöfors och Norra Ny till Rya fäbodar, dels ock

att styrelsen till definitiv undersökning förordat en linje från Rya fä
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungh Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

bodar förbi Limedsforsen, Storåsen och Särnasjön till Sveg, hvarigenom

inlandsbanan skulle genom Dalsland, Värmland och Dalarna längs sålunda

angifna sträckning komma att framgå så långt västerut, som syntes

vara lämpligt.

Hvad däremot beträffade den del af den under moment 2 refererade

framställningen, som afsåge inlandsbanans läge i Jämtland, hade styrelsen

af skäl, som ofvan framhållits, icke kunnat tillstyrka banans framdragande

i västligare sträckning än den, som blifvit definitivt undersökt

öster om Storsjön, förbi Svenstavik och Brunflo till Östersund.

Vidkommande den under moment 3 intagna framställning funne

styrelsen följande af petitionärerna framhållna skäl vara beaktansvärda,

nämligen:

att, om järnvägen framdroges i den sträckning, som framställningen

afsåge, den skulle komma i direkt förbindelse med dels de i agrikulturellt

hänseende utvecklingsrikaste områden i Västerbottens läns lappmarker,

dels outtömliga kalkberg, som därigenom skulle kunna exploateras,

att järnvägen i Malgomajsjön och Vojmsjön under lång framtid

skulle äga »naturliga bibanor» mot väster till en utsträckning af ända

till femton mil, till stort gagn äfven för fjällbefolkningen, som nu vore

i merkantilt hänseende beroende af Norge, samt

att för järnvägen vid den så kallade Storholmen ofvanför Volgsjön

skulle finnas tillgång till ett af Norrlands mäktigaste vattenfall.

Styrelsen ansåge sig hafva anledning förmoda, att en sådan sträckning

för inlandsbanan, som i nu ifrågavarande moment afsåges, skulle dels

visa sig i trafiktekniskt hänseende blifva mindre fördelaktig än såväl

den nu definitivt uppstakade linjen, hvilken öfverginge Ångermanälfven

i närheten af Råsele, som ock den linje förbi och intill Volgsjöns östra

ända, som styrelsen här ofvan sagt sig vilja föreslå till definitiv undersökning

på statens bekostnad, dels från skogshandteringens synpunkt

blifva mindre lämplig, men funne sig styrelsen, med hänsyn till det

allmänna intresse, som läge däruti, att inlandsbanan framdroges genom

trakter med god tillgång på för åkerbruket erforderlig kalk äfvensom

för öfrigt goda utvecklingsmöjligheter i jordbrukshänseende, icke böra

motsätta sig, att på statens bekostnad under innevarande år utredningar

och okulära undersökningar företoges rörande lämpligheten af inlandsbanans

framdragande på sätt petitionärerna föreslagit.

Kostnaden för sådana utredningar och undersökningar skulle enligt

approximativ beräkning belöpa sig till 1,000 kronor.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 1(12.

79

Hvad anginge den under moment 4 relaterade ansökningen, torde

Kungl. Magt i nåder finna densamma vara besvarad med hvad styrelsen

ofvan framhållit.

Beträffande den hemställan, som återfunnes under moment 5 rörande

inlandsbanans framdragande i Jämtland mellan Handog i Lits

socken och Mo by i Hammerdals socken i en sträckning öster om Trekilen,

ansåge styrelsen af skäl, som styrelsen här ofvan i underdånighet

anfört för inlandsbanans förläggande väster om Trekilen på bandelen

Handog—Hammerdal i stället för längs den förut öster om Trekilen

okulärt undersökta sträckningen Handog—Halasjön—Fyrsjön—Hammerdal

(sid. 36), att afseende icke borde fästas vid sagda hemställan.

Vidkommande under moment 7 och 11 anförda framställningar

angående byggande af viss angifven del före andra af inlandsbanan,

behagade Kungl. Maj:t finna i frågans nuvarande läge något yttrande

från styrelsens sida icke vara erforderligt.

Beträffande under moment 6 och 8 omtalade ansökningar funne

sig styrelsen icke heller i detta fall böra göra något uttalande, i hvad

de afsåge den ordning, i hvilken olika delar af banan borde läggas under

arbete. Hvad däremot vidkomme i dessa ansökningar framställda

önskemål angående inlandsbanans sträckning, ansåge sig styrelsen kunna

antaga, att de afsåge endast de delar af banan, som folie inom de respektive

socknarna, vid hvilket förhållande styrelsen i underdånighet finge

erinra,. att styrelsen förut som sin åsikt uttalat, att den sträckning,

som blifvit definitivt undersökt genom berörda socknar, vore den fördelaktigaste,

ehuru styrelsen icke velat motsätta sig undersökning af annan

västligare sträckning genom en del af Dorotea socken.

Rörande °i moment 9 omförmälda, af Östersunds handels- och industriidkareförenings

kommitterade gjorda framställning, hade styrelsen

— vid det förhållande, att styrelsen förordat inlandsbanans framdragande

öfver Östersund — icke något vidare att därvid anföra,

Beträffande slutligen styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk

under moment 10 anmärkta uttalanden rörande inlandsbanans framdragande

genom Värmland, hade däri hufvudsakligen framhållits,

att för godstransporten på inlandsbanan från och till de nordliga

trakter af landet, hvilka nu vore i saknad af kommunikationer, det vore

af vikt, att banan sattes i direkt och bekväm förbindelse med hamn

vid Vänern och därmed äfven med Trollhätte kanal och hafvet samt

således leddes kortaste vägen till en farled, på hvilken godset af naturliga

skäl kunde framföras till lägre pris än på järnväg, hvilket skulle

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse

den 9

april 1907

rörande nya

undersökningar.

Kung!-. Majits Nåd. Proposition N:o 162.

blifva af ännu större betydelse, efter det att kanalen, såsom ansåges

sannolikt, gifvits större dimensioner än de nuvarande;

att inlandsbanans anknytning till Vänerns hamn vore af stor ekonomisk

betydelse icke endast för banan själf och de orter, den genomlöpte,

utan äfven för staten såsom ägare af Trollhätte kanal;

att Dalslands och Värmlands gränstrakters berättigade kraf på

kommunikationer skulle bättre tillgodoses genom flera smärre banor,

dragna från nordväst till sydost, än genom en inlandsbana;

att härmed anordnande af en ny dyrbar hamn vid västkusten icke

skulle blifva behöfligt; samt slutligen

att under den tid af 3—4 månader af året, då Vänern och Trollhätte

kanal vore stängda af is, godset kunde befordras på redan befintliga

banor till eller från Göteborg och Uddevalla.

Med anledning af styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk

sålunda gjorda uttalande ansåge sig järnvägsstyrelsen endast böra anföra,

att det svntes järnvägsstyrelsen sannolikt, att, för den händelse Trollhätte

kanal och hamnar vid Vänern gjordes tillgängliga för afsevärdt större

fartyg, än som nu kunde trafikera dessa, en icke oväsentlig del af den

transport, som eljest skulle förmedlas af inlandsbanan mellan bohuslänska

kusten och trakter i mellersta och nordliga Sverige, komme att

under den tid af året, då ifrågavarande kommunikationsled icke vore

stängd af is, söka sig väg genom Trollhätte kanal öfver Vänerns hamnar

på grund af de billigare transportkostnader, en sådan kommunikationsled

borde kunna erbjuda.

Såsom af järnvägsstyrelsens skrifvelse den 13 mars 1907 framgår,

skulle enligt styrelsens åsikt ännu en del undersökningar beträffande inlandsbanan

vara erforderliga. I underdånig skrifvelse den 9 april 1907

har styrelsen närmare redogjort för dessa ytterligare undersökningar och

gjort framställning om anvisande af därför nödiga medel.

Styrelsen har därvid till en början erinrat, att styrelsen i förstnämnda

skrifvelse sagt sig hafva för afsikt att hos Kungl. Maj:t göra framställning

att få definitivt undersöka dels en förut okulärt undersökt sträckning

Rya fäbodar—Almån—Limedsforsen—Laxvadet—Storåsen—Ransjöbodarne—Särnasjön—Sveg,

dels ock en sträckning från någon punkt

å den utstakade linjen närmast söder om Ångermanälfven till lämplig

anknytningspunkt i linjen norr om Dalasjö, hvilken linje styrelsen

tänkt sig skola framdragas till Volgsjöns östra ända. Därefter har styrelsen

vidare anfört.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o IG2.

Det belopp af sammanlagdt 427,000 kronor, som Riksdagen beviljat

och Kungl. Maj:t sedermera ställt till styrelsens disposition för verkställande

af undersökningar för inlandsbanan, hade varit afsedt att användas

efter följande plan; nämligen för:

undersökning af hamnlägen vid Risö-Raftö och Ellöse

fjord ........................................................................................ kronor 20,000

undersökning af hamnläge vid Uddevalla samt utredningar

om kostnaderna för förvärfvande, ombyggande och

komplettering af Uddevalla—Lelångens järnväg............ » 27,000

utredningar beträffande inlandsbanans ekonomiska bärighet » 40,000

utredningar om elektrisk drift.................................................. » 60,000

samt

öfriga linjeundersökningar jämte byråarbeten .................... » 280,000

eller sammanlagdt kronor 427,000.

För ofvan angifna undersökningar af hamnlägen och utredningar

beträffande dels Uddevalla—Lelångens järnväg, dels inlandsbanans ekonomiska

bärighet, dels elektrisk drift hade hittills utgifvits 62,061 kronor

34 öre; till återstående utbetalningar för dessa undersökningar och

utredningar beräknades åtgå 84,938 kronor 66 öre. För linjeundersökningar

hade utbetalats 238,633 kronor Öl öre, hvadan för linjeundersökningar

skulle återstå 41,366 kronor 49 öre. Dessa 41,366 kronor

49 öre syntes styrelsen lämpligen böra användas sålunda, att för definitiv

undersökning af de ofvan omförmälda linjerna från Rya fäbodar

förbi Särnasjön till Sveg samt från någon punkt söder om Ångermanälfven

förbi Volgsjöns östra ända till lämplig anknytningspunkt i den

definitivt undersökta sträckningen norr om Dalasjö, h vilka båda linjer

beräknades få en sammanlagd längd af omkring 236 kilometer, afsåges ett

belopp af 29,500 kronor. Återstående 11,866 kronor 49 öre ansåges

blifva erforderliga för byråarbeten och utredningar beträffande redan

verkställda linjeundersökningar.

I en af föreståndaren för styrelsens statistiska kontor upprättad

promemoria beträffande den ekonomisk-statistiska undersökningen rörande

inlandsbanan hade anförts, bland annat, att öfver]''ägmästarne i Skellefteå

och Umeå distrikt äfvensom flera jägmästare i de till nämnda distrikt

hörande revir påpekat, att inlandsbanan i den nu definitivt undersökta

sträckningen genom Sorsele, Arjeplougs och delvis Jokkmokks socknar

skulle få ett allt för västligt läge och komma att ligga för nära barrskogsgränsen,

samt att det därför ur skogshandteringens synpunkt

vore fördelaktigt, om linjen från gränsen mellan Stensele och Sorsele

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 129 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

socknar framdroges längs en östligare sträckning förbi Af vavik en, Kikkejaure

och Jäknajaure till Kadnejaure å den nu definitivt uppstakade

linjen mellan Kasker och Jokkmokk. Enär de flottbara vattendragen

i dessa trakter i allmänhet framrunne från nordväst mot sydost, skulle

ifrågavarande del af banan med en sådan östligare sträckning, enligt

nämnda skogsstatstjänstemäns åsikt, komma att behärska en skogsareal

af omkring 534,000 hektar, i stället lör 327,000 hektar med den nu

definitivt undersökta västligare sträckningen öfver Kasker, äfvensom

komma att skära de större vattendragen på för uppsamling af virke

lämpligare ställen.

Styrelsen ansåge sig visserligen hafva anledning antaga, att den

nu definitivt uppstakade linjen öfver Kasker vore den i tekniskt afseende

fördelaktigaste, och att en linje framdragen i ofvan angifna sträckning

förbi Afvaviken komme att blifva icke oväsentligt längre än linjen

öfver Kasker samt erhålla ofördelaktigare lutnings- och krökningsförhållanden

än denna, hvarigenom den skulle blifva mindre lämplig för

större malmtrafik. Då det emellertid ännu måste anses outredt, huruvida

banan borde afses för hufvudsakligen malmtransport eller för

öfvervägande transport af skogsprodukter, och det syntes styrelsen

uppenbart, att sträckningen förbi Afvaviken, ur skogshandteringens synpunkt,

vore att föredraga framför sträckningen öfver Kasker, funne

styrelsen önskligt, att, innan banans läge uti ifrågavarande trakter

blefve fastslaget, definitiv undersökning af en sträckning förbi Afvaviken

verkställdes, för utrönande af möjligheten att erhålla ett sådant

östligt läge för banan, som tillfredsställde skogshandteringens kraf på

samma gång, som banans lämplighet för eventuell större malmtransport

icke allt för mycket äfventyrades.

Sådan definitiv undersökning torde, så vidt nu kunde bedömas,

böra afse dels en sträckning från Giibbträsk, vid den nu definitivt

utstakade linjen, förbi Afvaviken och Jäknajaure till Kadnejaure dels

en sträckning från Jäknajaure till Plassakårtje, hvarest nuvarande linjen

skure Pite älf. Undersökning af dessa sträckningar, som beräknades

få en sammanlagd längd af omkring 264 kilometer, skulle kosta

33,000 kronor.

I sin skrifvelse den 13 sistlidne mars hade styrelsen vidare omförmält,

dels att styrelsen efter hos Kungl. Maj:t gjord underdånig framställning

att få verkställa definitiv undersökning af en sträckningför

inlandsbanan med anslutning till statsbanan Luleå—Riksgränsen vid

Lina älfs hållplats i stället för vid Näsbergs hållplats — mot hvilken

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition No 1(12. 83

förändrade sträckning chefen för generalstaben, jämlikt hvad med helna

de chef under hand förda underhandlingar, enligt styrelsens uppfattning,

gifvit vid handen, icke hade något att erinra — på grund af

nådigt bemyndigande framdragit linjen till förstnämnda hållplats, hvaremot

linje till Näsberg icke blifvit definitivt undersökt, dels att chefen

för generalstaben emellertid numera på förekommen anledning meddelat

styrelsen, att något missförstånd måste hafva ägt rum vid ofvanberörda

underhandlingar, i det att han icke förklarat sig kunna frångå den år

1903 uppgångna sträckningen öfver Vuollerim och Storbacken till Näsbergs

hållplats samt godtaga en sträckning öfver Jokkmokk till traka^s

haHplatsi utan att han i försvarets intresse måste

fasthålla vid banans framdragande förbi Vuollerim och Storbacken till

närliggande punkt å Luleå—Gellivarebanan.

Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit och då inlandsbanan

vore af så stor strategisk vikt, att Kungl. Maj:t och Riksdagen

tilläfventyrs funne chefens för generalstaben ofvan omnämnda

asikt beträffande platsen för banans anslutning till statsbanan Luleå—

Riksgränsen böra tillmätas afgörande betydelse, ansåge styrelsen, att

definitiv undersökning för banans framdragande till Näsberg äfven

borde genom styrelsens försorg verkställas. Eu sådan linje, som vid

öuoppatjaure skulle utgå från den definitivt utstakade linjen, torde blifva

omkring 64 kilometer lång, och ansåges dess undersökning kräfva ett

belopp af 8,000 kronor.

Beträffande det af Kungl. Maj:t styrelsen lämnade uppdrag att undersöka,

huruvida för de västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och

Jämtlands län behofvet af kommunikationer skulle kunna tillgodoses genom

anläggning af bibanor, anförde styrelsen, med erinran om hvad styrelsen

yttrat i sin underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne mars, att enligt

styrelsens förmenande borde, innan frågan om inlandsbanans framdragande

genom ofvan omnämnda län och landskap blefve definitivt afgjord,

närmare utredning ske beträffande lämpligheten af anläggande af

bibanor, enventuellt kombinerade med en längdbana genom större

eller mindre del af dessa trakter, och hade styrelsen tänkt sig en sådan

utredning höra omfatta dels okulär undersökning af sådana sträckningar

som förut icke blifvit genom styrelsens försorg okulärt eller definitivt

undersökta, dels utredningar i ekonomiskt hänseende beträffande trafikbehofvet

i _ de trakter, ifrågaställa banor skulle genomlöpa, äfvensom

rörande utsikterna för banornas ekonomiska bärighet, dels slutligen un
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 162.

dersökningar om lämpligheten af elektrisk drift på ett större eller mindre

antal af dessa banor. Kostnaderna för dessa utredningar, hvartill

medel icke blifvit af Riksdagen anvisade, hade af styrelsen beräknats

till följande belopp, nämligen: 8,000 kronor för okulära linjeundersökningar

å omkring 670 kilometer, 15,000 kronor för ekonomiska utredningar

och 15,000 kronor för utredningar angående elektrisk drift, eller

sammanlagdt 38,000 kronor.

Styrelsen har därefter i sin skrifvelse den 9 april 1907 yttrat sig

om eu del till Kungl. Maj:t under år 1907 inkomna underdåniga framställningar

i fråga om inlandsbanan, hvilka blifvit genom särskilda

nådiga remisser öfverlämnade till styrelsen för afgiivande af underdånigt

utlåtande, nämligen:

l:o) från Västerbottens läns hushållningssällskap, som uti eu till

Kungl. Maj:t ställd, den 21 sistlidne februari dagtecknad och den 28 i

samme månad till styrelsen i nåder remitterad underdånig skrifvelse uttalat

önskvärdheten af, att inlandsbanan framdroges genom Vilhelmina

socken längs östra sidan af Blaikfjället och vidare i nordlig riktning

öfver den så kallade Storholmen, belägen vid öfre ändan af Volgsjön,

samt fram till den definitivt undersökta linjen i närheten af Storsele

by, på sätt i skrifvelsen omförmälda, af Vilhelmina socken utsedde kommitterade

föreslagit, eller i alla händelser så, att banan komine att beröra

Malgomajsjöns vattensystem;

2;o) från vissa, af Hede med flera kommuner inom mellersta och

västra Härjedalen för ändamålet utsedde personer, hvilka uti underdånig

skrifvelse, som till styrelsen i nåder remitterats den 12 sistlidne

mars månad, dels föreslagit, att, därest Kungl. Maj:t funne lämpligt låta

inlandsbanan genom Dalarna få den ifrågasatta västliga sträckningen

öfver Transtrand och Särna, banan måtte från sistnämnda plats framdragas

i nordostlig riktning öfver Härjedalsgränsen till Snösvallen i

Lillherrdals församling och därifrån följa en af ingenjören P. Silfverbrand

besiktigad och i den underdåniga skrifvelsen åtföljande bilaga

beskrifven linje genom Linsälls, Hede, Vemdalens och Klöfsjö socknar

fram till Svensta vid Storsjön i Jämtland, dels hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes i nåder förordna, att den sålunda föreslagna sträckningen

måtte grundligt undersökas, innan inlandsbanans sträckning genom Härjedalen

fastställdes;

3:o) från före detta riksdagsmannen O. Walter med flere, hvilka

uti en den 12 sistlidne februari dagtecknad, den 26 i samme månad till

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o IG 2.

styrelsen i nåder remitterad underdånig skrift, framställt vissa »erinringar

med anledning af genom doktor Key-Åberg verkställd statistisk utredning

i samband med inlandsbanans sträckning genom öfre Jämtland»;

4:o) från ingenjören A. Törnebohm, som uti underdånig skrifvelse,

dagtecknad den 20 sistlidne februari och till styrelsen i nåder remitterad

den 26 i samme månad, redogjort för en af honom, på uppdrag

»hufvudsakligen af kommunalnämnden i Föllinge samt kronolänsmannen

A. Ivjellsson såsom ombud för ett par från södra sidan angränsande

socknar», verkställd okulär undersökning för en sträckning för inlandsbanan

från Mattmar till Gåxsjö eller alternativt till Munkflohögen å den

definitivt undersökta linjen mellan tvärbanan genom Jämtland och Ströms

vattudal;

5:o) af Olof Bromée undertecknadt, Kungl. Maj:t i underdånighet

tillställdt utdrag af protokoll, hållet vid kommunalstämma med Svegs

kommun den 17 sistlidne februari, hvaruti hemställdes, »att i den kungl.

proposition rörande inlandsbanans sträckning, som skall till Riksdagen

afgifvas, måtte föreslås, att järnvägen Orsa—Sveg varder som länk i

inlandsbanan intagen», varande protokollsutdraget i fråga till styrelsen

i nåder remitteradt den 4 sistlidne mars;

6:o) från Carl Moberg med flere, hvilka uti underdånig skrifvelse,

dagtecknad den 1 sistlidne februari och till styrelsen i nåder remitterad

den 8 därpå följande mars, gjort framställning därom, att under 1907

års sommar måtte på statens bekostnad definitivt undersökas den sträckning,

som kunde befinnas vara lämpligast af dem, som 1906 års höst

blifvit på enskildes bekostnad, men genom styrelsens försorg okulär!

undersökta mellan Torsby och Sårna genom de nordligaste delarna af

Värmland och de västligaste delarna af Dalarna, samt slutligen

7:o) från Claes Schenson med flera, hvilka uti en till styrelsen den

25 sistlidne mars i nåder remitterad underdånig skrifvelse af den 10 i

samme månad, under erinran om nödvändigheten af ett snart förbättrande

af kommunikationsförhållandena inom Nordmarks härad äfvensom

inom västra gränstrakterna i allmänhet, samt, under uttalande att, enligt

deras åsikt, den enda bana, som skulle kunna tillgodose gränstrakternas

kommunikationsbehof, vore en västligt förlagd bredspårig bana,

framhållit nödvändigheten af, att byggandet af inlandsbanan i hela dess

sträckning beslutades på en gång, samt att frågan om gränstrakternas

kommunikationsbehof löstes i samband med inlandsbanefrågan.

Öfver de sålunda remitterade underdåniga framställningarna har

styrelsen afgifvit följande yttrande.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

Hvad först beträffade den under moment 1 gjorda framställningen

vidkommande inlandsbanans sträckning genom Vilhelmina socken, erinrade

styrelsen, att en petition i samma syfte blifvit af kyrkoherden L.

Dahlstedt med flere afgifven i underdånig skrifvelse den 7 december

1906, samt att styrelsen, som i sin underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne

mars utlåtit sig öfver petitionen, därvid på anförda skäl förklarat

sig icke vilja motsätta sig, att okulär undersökning på statens bekostnad

under 1907 företoges rörande lämpligheten af inlandsbanans framdragande,

på sätt i petitionen föreslagits, för hvilken undersökning

kostnaden approximativt beräknats till 1,000 kronor.

Vidkommande den under moment 2 intagna framställningen, funne

styrelsen de af petitionärerna framhållna skäl för inlandsbanans dragande

i af dem föreslagen sträckning i många afseenden beaktansvärda,

särskildt med hänsyn till att dels banan skulle komma betydligt närmare

de folkrika byarna inom Linsälls, Hede och Vemdalens församlingar,

än hvad fallet vore med den nu definitivt undersökta linjen norr

om Sveg, och dels äfven befolkningen i västra Härjedalen skulle beredas

möjlighet att erhålla sina förnödenheter från och afyttra sina

produkter till svenska i stället för att såsom nu vara så godt som

uteslutande hänvisade till norska handelsplatser, hvarjämte banan skulle

beröra Vikarsjön, som bildade en mycket god uppsamlingsbassäng för

virke i Ljusne älf.

Då styrelsen emellertid ansåge sig hafva skäl antaga, att svårigheter

skulle möta att med den för inlandsbanan tänkta tracé utan afsevärd

vägförlängning framdraga en bana i den sträckning, petitionärerna

angifvit, hölle styrelsen före, att på statens bekostnad nu

endast borde verkställas okulära undersökningar för följande sträckningar

nämligen: dels från Röhammaren, vid den förut o kulärt undersökta

linjen Särnasjön—Glissjöberg—Enskäla, förbi Linsälls kapell,

Vikarsjön, Vemdalen och Fotingens norra ända till Svenstavik, dels

från trakten af Vemdalen, förbi Klöfsjö till Svenstavik, dels slutligen

från Sveg till Linsälls kapell. Kostnaden för okulär undersökning

af nu angifna sträckningar, tillsammans omkring 240 kilometer, hade

af styrelsen beräknats till 3,000 kronor.

Beträffande i moment 3 omförmälda »erinringar med anledning af

genom doktor Key-Åberg verkställd statistisk utredning i samband med

inlandsbanans sträckning genom öfre Jämtland», hade styrelsen anmodat

Key-Åberg att öfver desamma afgifva utlåtande. Sedan sådant utlåtande

kommit styrelsen tillhanda den 26 sistlidne mars, öfverlämnades det
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162. 87

Hämma med förklaring, att styrelsen ansåge sig icke hafva något att

darutöfver i iimnet anföra.

Uti den i moment 4 omnämnda, af ingenjören Törnebohm ingifna

underdåniga skrifvelsen hade styrelsen icke funnit någon särskild framställning

vara gjord, och ville styrelsen endast framhålla, att en bana

mellan ovenstavik och Ströms vattudal, framdragen väster om Storsjön

och, beträffande delen tvärbanan genom Jämtland—Ströms vattudal,

löpande längs de i den underdåniga skrifvelsen beskrifna sträckningarna

Mattmar Offerdal—Sandvikssjön—Gåxsjön—Ströms vattudal

eller Mattmar—Offerdal—Landösjön—Föllinge—Gåxsjön—Ströms vattudal,

skulle blifva respektive 47 och 49 kilometer längre än den af styrelsen

förordade linjen öfver Östersund. Den i skrifvelsen äfven omnämnda

sträckningen med anslutning till den nu definitivt uppstakade

linjen vid Munkflohögen blefve ännu längre. Då därtill komme, att

den terräng, banan längs de nu beskrifna sträckningarna skulle

genomgå, i allmänhet icke vore gynnsammare än den, som berördes af

den af styrelsen förordade sträckningen, funne styrelsen afseende icke

böra fästas vid den af Törnebohm ingifna skrifvelsen.

I anslutning till hvad styrelsen här ofvan anfört beträffande lämpligheten

af, att definitiv undersökning verkställdes för en sträckninoaf

inlandsbanan genom västra Dalarna från Rya fäbodar förbi Sårnad

sjön till Sveg i Härjedalen, funne sig styrelsen böra i underdånighet

såsom sin åsikt uttala, att den i moment 5 omförmälda framställningen

från Svegs kommunalstämma icke måtte föranleda till nåffon Kund

Majrts åtgärd. ''

o Beträffande den i moment 6 anförda underdåniga framställningen

angående definitiv undersökning på statens bekostnad af sträckning

genom de nordligaste delarna af Värmland och de västligaste delarna

af Dalarna erinrade styrelsen, att styrelsen, som i underdånig skrifvelse

den 28 sistlidne februari, bland annat, redogjort för resultatet af genom

styrelsens försorg verkställda okulära undersökningar af sträcknino-ar

genom ifrågavarande trakter, i sin skrifvelse den 13 sistlidne mars

framhållit, att skäl icke syntes föreligga att på statens bekostnad

definitivt undersöka någon eller några af dessa sträckningar, i följd

hvaraf styrelsen icke ansåge nu afhandlade underdåniga framställning

böra till någon åtgärd föranleda. Af hvad petitionärerna anfört för

banans framdragande genom nordligaste Värmland och västligaste

Dalarna delvis i omedelbar närhet af gränsen mot Norge — frainginge

väl, att behofvet af järnvägskommunikationer i dessa trakter

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung!. Majts Nåd. Proposition N:o 162.

vore stort, men hölle styrelsen före, att detsamma borde kunna afhjälpas

genom bibanor.

Hvad slutligen vidkomme den i moment 7 omförmälda framställningen,

ansåge sig styrelsen icke om densamma hafva något särskilt

att anföra, sedan styrelsen i sin skrifvelse den 13 mars innevarande

år funnit sig böra bland hittills definitivt undersökta linjer tillstyrka

den, som framdragits genom Nordmarks härad.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen i

underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes

dels bemyndiga styrelsen låta under år 1907 definitivt undersöka

ej mindre omförmälda linje från Rya fäbodar i Dalarna förbi bärnasjön

till Sveg i Härjedalen än äfven ofvan angifna linje inom Västerbottens

län från någon punkt söder om Ångermanälfven på den definitivt undersökta

sträckningen till lämplig anknytningspunkt norr om Dalasjö i

nämnda sträckning, för livilka undersökningar medel, såsom styrelsen

i det föregående framhållit, funnes tillgängliga,

dels föreslå Riksdagen att, utöfver de af Riksdagen anvisade medel

för verkställande af undersökningar angående inlandsbanan, på extra

stat för år 1908 bevilja:

för definitiv undersökning norr om Ume älf af vissa sträckningar

i östligare trakter än de, hvarest de nu definitivt utstakade framdragits,

samt för okulär undersökning af en del sträckningar i Härjedalen,

Jämtland och Västerbottens län ett belopp af 45,000 kronor, äfvensom

för fortsatta utredningar, huruvida för de västra delarna af Värmlands,

Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och

Dalsland behofvet af kommunikationer skulle kunna tillgodoses genom

anläggning af bibanor, ett belopp af 38,000 kronor,

eller sammanlagdt 83,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att

låta förskottsvis under år 1907 af tillgängliga medel utanordna hela

detta belopp.

I sitt ofvannämnda, vid järnvägsstyrelsens skrifvelse fogade utlåtande

har Key-Åberg närmare redogjort för de af honom vid den

ekonomiska utredningen för banans framdragande genom Jämtland

tillämpade grunder.

Kungi. Maj-.ts Genom nådigt bref den 22 mars 1907 fann Kungl. Maj:t godt andefinnitt°Sr-befalla

järnvägsstyrelsen att inkomma med definitivt förslag jämte

slag beträt- kostnadsberäkning beträffande inlandsbanans sträckning mellan Oster
fande

sträckan , TT,

Östersund— sund och Ulrikslors.

Ulrlksfors.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 162.

Till åtlydnad häraf inkom järnvägsstyrelsen den 30 mars 1907

med underdånigt, utlåtande. Däri erinrade styrelsen, att styrelsen i sin

skrifvelse den 13 i samme månad uttalat sig i fråga om de olika sträckningarnas

genom Jämtland fördelar och olägenheter samt därvid på

angifna skäl förordat en linje från Svenstavik öfver Brunflo och Östersund

till Ulriksfors i Ströms vattudal (se sid. 61—64).

Vidare anförde styrelsen. Linjen mellan Östersund och Ulriksfors

ginge från Östersund väster och norr om Granbo till Indalsälfven, som

korsades i närheten af Litsnäset, och fortsatte öfver Långån förbi Lits

kyrka till Hårkan, som öfverginges nära dess utlopp. Härifrån löpte

linjen väster om Häggenås kyrka och Norderåsen samt vidare öster

om Gulåstjärn förbi Munkflohögen längs Fyrån till närheten af Sikås

by, korsade Sikåsån strax ofvanför dennas inflöde i Hammerdalssjön

samt fortsatte förbi Gårflon och Losjön öster om Russfjärden till Ulriksfors,

beläget vid Faxälfvens utlopp ur Strömsvattnet. — Längden å

denna linje vore 118,472 meter.

Styrelsen hade äfven verkställt okulär undersökning för att få utrönt

möjligheten af banans anläggande söder om Östersund i en genare

sträckning från Hackås förbi Sunne kyrka öfver det s. k. Vallsundet

och Frösön till Östersund, men hade därvid framgått, att berörda

sträckning skulle till följd af öfvergången öfver sunden söder och öster

om Frösön medföra så afsevärda svårigheter och kostnader, att desamma

icke ansetts uppvägas af den vägförkortning af 8 å 9 km., som genom

banans förande öfver Frösön till Östersund skulle vinnas i förhållande

till sträckningen öfver Brunflo till samma stad.

Beträffande en statsbanas Östersund—Ströms vattudal ekonomiska

bärighet, för sig tagen, hade särskilda utredningar icke verkställts. Såsom

styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 13 mars 1907 omförmält,

vore däremot trafikberäkningar utförda för de olika definitivt undersökta

sträckningarna mellan Åsarne och Ströms vattudal. Enligt dessa

beräkningar skulle bruttoinkomsten per år och bankilometer af den

lokala trafiken mellan sistsagda platser i sträckningen öfver Östersund

blifva 2,765 kronor, under det att bruttoinkomsterna för sträckningen

öfver Kyrkås upptagits till 3,003 kronor och för sträckningen väster

om Storsjön till 2,671 kronor.

Emellertid hade styrelsen grundad anledning antaga, att beträffande

delen Östersund—Ströms vattudal af sträckan Åsarne—Ströms vattudal

trafikinkomsterna komme att ställa sig betydligt gynnsammare än för

delen söder om Östersund, och att, då därjämte en afsevärd trafik

kunde påräknas från Hoting och Dorotea och andra norr om Ströms

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 129 Höft. 12

Järnvägsstyrelsens

utlåtande

den 30

mars 1907.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o lt>2.

vattudal belägna orter, bruttoinkomsterna för delen Östersund—Ströms

vattudal torde komma att icke oväsentligt öfverstiga de för hela sträckan

mellan Åsarne och Ströms vattudal beräknade. Då för en statsbana

Östersund—Ströms vattudal driftkostnaderna antoges uppgå till

omkring 3,500 kronor per år och kilometer, torde enligt styrelsens

åsikt trafikeringen af banan ifråga icke böra medföra förlust lör staten
Såsom

styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 13 mars 1907

framhållit, borde — oafsedt att direkt förbindelse mellan järnvägs-och

sjötrafiken erhölles på södra sidan om Russfjärden vid den så kallade

Tännviken — ett bispår med lättare öfverbyggnad utläggas på statens

bekostnad från Ulriksfors till Strömsund, hvilken plats nu utgjorde

slutpunkten för sjötrafiken å Strömsvattnet och där farvattnet i följd

af vattnets strömning torde vara isfritt afsevärdt längre tid än i Russfjärden.

Berörda bispår skulle få en längd af 4 kilometer och hade

beräknats kosta 162,000 kronor.

Hvad beträffade de tekniska bestämmelserna för linjen Östersund

—Ströms vattudal, funnes desamma upptagna i det vid utlåtandet fogade

kostnadsförslaget, men ansåge sig styrelsen här böra omnämna, att

maximilutningen vore föreslagen till 10:1,000 i kurvor med minimiradie

400 meter och upp till 11.9:1,000 i rakt spår; att minsta kurvradie vore

400 meter; att broarna beräknats för 20 tons lokomotivaxeltryck; samt

att räler af 34 kilograms vikt per meter afsetts för banan mellan Östersund

och Ulriksfors, hvaremot sådana af 27,5 kilograms vikt beräknats

för bispåret mellan Östersund och Ulriksfors.

Linjens lutnings- och krökningsförhållanden framginge dels af

öfverlämnade plan- och profilritningar, dels ock af en vid kostnadsförslaget

fogad tabell.

Såsom kostnadsförslaget utvisade, hade kostnaderna för en statsbana

Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors), med rullande materiel

efter 7,500 kronor per kilometer, beräknats till 10,700,000 kronor —

eller i rundt tal tal 90,400 kronor per kilometer — samt för bispåret

till 162,000 kronor.

I dessa kostnader inginge emellertid icke någon ersättning för erforderlig

mark eller för intrång och olägenheter med mera i följd af

järnvägsbyggnaden, enär styrelsen föreställt sig, att, därest Kungl.

Maj:t och Riksdagen beslutade, att järnväg mellan Östersund och Ströms

vattudal skulle anläggas på statens bekostnad, enahanda villkor om

kostnadsfri upplåtelse af mark med mera, som under de senare åren

plägat föreskrifvas rörande statens järnvägsbyggnader, jämväl komme

att stadgas för nämnda järnväg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ÖL

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

I sådant afseende syntes det styrelsen böra föreskrifvas såsom

villkor för järnvägens byggande med statsmedel, att landsting, kommuner

eller enskilda utfäste sig:

att kostnadsfritt för densamma upplåta:

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med härtill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parallellvägar;

all mark för banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och

mötesplatser, samt vattenstationer med tillhörande ledningar;

genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan om

banans medellinje samt, där arbetets beskaffenhet betingade en större

bredd, hvad som i sådant hänseende erfordrades, med all å den upplåtna

marken växande skog;

all mark för till följd af banbyggnaden erforderlig anläggning af

nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar äfvensom

rätt att efter behof i sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden

och för banans trafikerande med mera erforderligt vatten samt att, där

område icke ansåges böra för ändamålet förvärfvas, framdraga och för

framtiden underhålla för vattentagning erforderlig ledning;

dels under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och

grustäkter med därtill hörande vägar och sidospår äfvensom för vattentagning

behöflig mark, att vid arbetets slut aflämnas i då befintligt

skick;

att upplåtelsen jämväl skulle innebära förpliktelser att lämna ersättning

för husflyttningar och olägenheter till följd af försvårad brukning

och förlängda vägar eller andra olägenheter, af hvad namn och

beskaffenhet de vara måtte, som kunde anses härflyta af det genom

järnvägens anläggning orsakade intrång;

att utan kostnad för staten anskaffa och till styrelsen öfverlämna

alla för erhållande af lagfart å den upplåtna marken erforderliga handlingar,

såsom kartor med mera;

samt att, när och hvar Kungl. Maj:t så pröfvade nödigt, vid

banlinjen till i orten gångbart pris tillhandahålla järnvägsbyggnaden

sågtimmer till ett sammanlagdt antal af 200 stycken per kilometer af

banans längd;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för

hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyra kunde komma

att brista.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

Hvad särskildt anginge bispåret mellan Ulriksfors och Strömsund,,

torde, i enlighet med hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den

13 mars 1907 anfört, såsom villkor för detsammas anordnande böra

uppställas, att landsting, kommuner eller enskilde åtoge sig att bekosta

nödiga kajbyggnaders utförande och att för framtiden underhålla desamma

äfvensom att ansvara för jordlösen och skadeersättning m.^m.

för bispåret, allt i öfverensstämmelse med hvad ofvan angifvits i fråga

om banan mellan Östersund och Ulriksfors.

Vid uppgörandet af omförmälda kostnadsförslag hade styrelsen utgått

därifrån, att en statsbana Östersund—Ströms vattudal skulle ingå

såsom en länk i en blifvande inlandsbana. Af sådan anledning hade

kostnaderna för nu ifrågavarande banas inledande på den nuvarande

stationen i Östersund upptagits till afsevärdt belopp, enäi utvidgning

af denna bangård icke kunde ske utan delvis ombyggnad af densamma

och denna ombyggnad ansetts böra från början göras sådan, att den

kunde anpassas i den större utvidgning af stationen, som nödvändiggjordes,

därest inlandsbanan från Sveg byggdes och framdroges genom

staden.

Beträffande arbetsplan för ifrågavarande järnvägsanläggning och

de anslagsbelopp, hvilka borde för hvarje särskildt byggnadsår därtill

utgå, ansåge styrelsen — under förutsättning att banbyggnaden blefve

under år 1907 påbörjad, och att densamma skulle vara fullbordad redan

under loppet af år 1910, i hvilket fall arbetena måste så bedrifvas, att

rälsläggningen redan under år 1909 kunde framkomma till de störa

brobyggnaderna öfver Faxälfven strax söder om Ulnkstors att följande

belopp erfordrades för de särskilda arbetsåren nämligen:

för år 1908 ..................................... 4,400,000 kronor

» » 1909 ........................................ 4,300,000 »

d » 1910 ......................................... 2,162,000 »

eller tillhopa 10,862,000 kronor.

För att kunna på ett ekonomiskt sätt bedrifva byggnadsarbetena

enligt sagda plan samt afsluta desamma vid ofvannämnda tidpunkt erfordrades

emellertid, att af det anslagsbelopp, som af Riksdagen äskades

för år 1908 eller 4,400,000 kronor, ett belopp af 750,000 kronor ställdes

redan innevarande år till styrelsens förfogande.

Under förutsättning däremot att banbyggnaden skulle vara fullbordad

först under år 1911, syntes de beräknade kostnaderna böra på

de särskilda arbetsåren fördelas sålunda:

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 a

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 1<>2.

för år 1908 .................................... 2,000,000 kronor

» b 1909 3,000,000 »

» » 1910 4,000,000 »

» » 1911 1,862,000 b

eller tillhopa 10,862,000 kronor;

och vore under sådan förutsättning erforderligt, att 500,000 kronor

redan under innevarande år ställdes till styrelsens förfogande af

det anslagsbelopp å 2,000,000 kronor, hvilket borde af Riksdagen äskas

för år 1908.

Enligt styrelsens förmenande skulle banbyggnadens fullbordande

redan år 1910 kräfva icke obetydlig forcering af arbetena under åren

1908 och 1909, och då därjämte, om mera betydande järnvägsanläggningar

för statens räkning, vid hvilka större arbetsstyrkor sysselsattes,

komme att utföras under åren 1908 och 1909 i andra delar af landet,

det forcerade arbetet skulle fördyras i följd af mindre tillgång på

arbetskraft, ansåge styrelsen, att banans byggande borde utsträckas

till en period af 4 år.

Med anledning af hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen

i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1907 års Riksdag

att — under förbehåll att ofvan angifna villkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark med mera iakttoges — besluta anläggning af en

statsbana Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte bispår från

Ulriksfors till Strömsund för en beräknad kostnad af 10,862,000

kronor samt härför på extra stat för år 1908 anvisa 2,000,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 500,000

kronor.

Efter nådig remiss inkom Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Jämtlands län den 4 april 1907 med underdånigt utlåtande öfver järnvägsstyrelsens

nu angifna förslag och anförde därvid följande.

Såsom af handlingarna framginge, vore det afsedt, att den ifrågavarande

banan skulle ingå såsom en länk i en blifvande inlandsbana.

Hvilken storartad betydelse en Båda bana som den sistnämnda måste

få för utvecklingen af de landsdelar, genom hvilka den vore afsedd

att framdragas, och för tillgodogörande af de rika naturtillgångar, som

där funnes, men nu af brist på kommunikationer endast i ofullständig

mån kunde tillvaratagas, vore många gånger och från många håll förut

framhållet. Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig därför kunna

nu inskränka sig till att allenast erinra härom och ville hufvudsakligen,

Kungl. Maj:ts

befallningahafvandes

i

Jämtlands län

utlåtande.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts. Nåd. Proposition N:o 162.

hvad ock remissen syntes gifva anledning till, fästa sig vid den nu

föreslagna banan och dess betydelse för länet.

Betydelsen för länet och orten af den ifrågavarande banan hade

länge varit klart insedd af befolkningen och länets myndigheter. Därom

vittnade, bland annat, de undersökningar, som upprepade gånger föranstaltats

rörande en järnväg genom dessa trakter, och de ansatser,

som gjorts, för att få en sådan till stånd.

År 1883, således kort efter det tvärbanan genom Jämtland kommit

till stånd, afgåfvos af ingeniören J. Danielsson planer med kostnadsförslag

för en bana af normal spårvidd från Krokoms station till Ströms

vattudal. Och i särskilda framställningar af den 7 oktober 1885 och

den 24 mars 1887 framlades dessa planer för Kungl. Maj:t med anhållan

om statshjälp till en dylik järnväg med slutpunkt antingen i Ström

eller i Hammerdal. Enligt nådigt bref den 10 februari 1888 fann

Kungl. Maj:t dessa framställningar icke kunna bifallas.

År 1894 verkställdes sedermera genom ingenjören Sune Engström

utan länsmyndigheternas medverkan undersökning och upprättades förslag

rörande en järnväg om 60 centimeters spårvidd från Östersund

till Lits kyrka. Och år 1897 uppgjordes genom numera distriktschefen

W. Prinzencreutz en ny plan till en dylik bana om 0,891 meters

spårvidd.

I skrifvelse den 15 december 1902 gjorde Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

med utredning angående de omständigheter och förhållanden,

hvilka påkallade såsom en statsangelägenhet af stor betydelse

byggandet af en inlandsbana genom Jämtlands län, underdånig framställning

om anläggning på statsverkets bekostnad af en järnväg från

Sveg till den jämtländska tvärbanan och vidare till Ströms vattudal.

I denna skrifvelse lämnades en utförlig framställning af de ekonomiska

förhållandena och utvecklingsmöjligheterna inom ifrågavarande landsdel,

sådana de då tedde sig. Flera kommuner intill eller i närheten af den

då föreslagna banan hade förbundit sig att till densamma lämna fri

mark m. m. eller att till kostnaden härför bidraga, hvarförutom andra

uttalat sig angående banans stora vikt och betydelse för orten.

På hösten 1902 utfördes slutligen ytterligare på enskildt initiativ

genom dåvarande löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren C. H.

Fogelberg undersökning med planer och kostnadsförslag för en järnvägslinje

från Krokoms station på tvärbanan till Strömsund.

Dessa upprepade undersökningar och förslag utmärkte nogsamt det

klart insedda beliofvet af den nu ifrågaställda statsbanan. Att ansträngningarna

ej ledt till önskadt resultat, hade berott på bristande tillgångar.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:u 162.

Det vore förnämligast de långa afstånden, som gjorde att kostnaderna i

förhållande till folkmängd och tillgängliga penningmedel blefve alltför

dryga för att kanna af ortsbefolkningen bäras. Med så mycken större

glädje hälsades därför nu utsikten, att genom statsmakternas ingripande

denna så länge åtrådda kommunikationsled skulle inom en nära liggande

framtid komma till stånd.

Rörande de naturliga och ekonomiska förhållandena inom de trakter,

genom hvilka den ifrågavarande banan skulle framgå, samt däraf

betingade utsikter till trafik å densamma, tilläte sig Kungl. Maj.ts

befallningshafvande att hänvisa dels till dess förut åberopade skrifvelse

af den lo december 1902, hvars uppgifter vore i hufvudsakliga delar

ännu tillämpliga och dels till de uppgifter, som med tillhjälp af därtill

utaf Kungl. Maj:ts befallningshafvande anvisade personer inom länet

insamlats af föreståndaren för järnvägsstyrelsens statistiska kontor.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ville i detta afseende allenast ytterligare

framhålla och betona vissa punkter.

Af de hittills undersökta delarna af inlandsbanan vore, enligt

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening, åtminstone för så vidt beträffade

Norrland, den nu ifrågavarande bandelen den, som hade de

största ekonomiska betingelserna.

Redan nu framginge eu mycket betydande trafik emellan Östersund och,

Ström både af personer och gods. Det vore ett synnerligen vidsträckt,

visserligen ännu jämförelsevis glest befolkadt, handelsområde, hvars behof

för närvarande på denna väg tillgodosåges, omfattande norra Jämtland

samt angränsande delar af Ångermanland och Västerbottens län. Med

framdragande af järnväg genom eller till närheten af dessa trakter

komme gifvetvis befolkningen ganska snart att väsentligen ökas, hvilket

åter å sin sida komme att framkalla än lifligare trafik. Man kunde

göra sig en föreställning om de kostnader, med hvilka varutillförseln

till dessa orter för närvarande hade att kämpa, då man betänkte, att

endast landsvägen från Östersund till Strömsund hade eu längd af

10,7 mil och därtill genom den lifliga trafiken vore mycket svårunderhållen

och vissa tider befunne sig i ett ganska svårtrafikabelt skick.

Det läge i öppen dag, i huru hög grad detta skulle inverka hämmande

på utveckligen af dessa landsdelar, helst i vår tid, då tillfällena till

obehindrad kommunikation med andra menniskor samt utbyte af förnödenheter

och idéer spelade en vida mera betydande roll i afseende å

befolkningens bosättningsförhållanden än någonsin förr. Ett aflyftande

af denna hämsko för utvecklingen, hvars inverkan kändes starkare år efter

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

år, skulle förvisso till och från dessa trakter frammana eu rörelse, vida

lifligare och mer omfattande, än man nu ens torde föreställa sig.

Det vore nämligen så, att särskildt de delar af Jämtland, om hvilka

här vore fråga — detta hade förut framhållits, men förtjänade än ytterligare

betonas — hade mycket rika utvecklingsmöjligheter.

I främsta rummet hade man i sådant afseende framhållit skogstillgångarna.

Äfven om skogsmarken i norra Jämtland icke vore af fullt

lika utmärkt beskaffenhet som i dess östliga del, vore de skogsområden,

som den blifvande banan skulle komma att direkt eller genom flottningsbara

vattendrag beröra, så omfattande, att den måste framkalla en

betydande ökning af produktionen inom denna näringsgren, isynnerhet

genom bättre tillvaratagande af smärre och sämre virke samt genom

uppväckande af eu hittills inom dessa trakter obefintlig förädlingsindustri.

Här kunde erinras, att den nu föreslagna banan — icke mindre än den

alternativt undersökta östligare linjen — komme att på en rätt lång

sträcka gå utmed den utvidgning af Indalsälfven, benämnd Litsjön,

som framhållits såsom en utmärkt samlingsbassäng för virke, som nedflottades

på Indalsälfven och dess bifloder, Långån, Hårkan och Grän med

deras tillflöden, utgörande flottlederna för en skogsareal af ej mindre

än 286,983 hektar. Vidare berördes viktiga flottleder längre norr vid

Hammerdalsjön äfvensom vid Ströms vattudal, hvilken sistnämnda omfattade

det mycket vidsträckta vatten- och flottningsområde, som.utgjordes

af Faxälfvens öfre del med dess tillflöden. I all synnerhet vid Litsjön,

men äfven vid Hammerdalssjön och vattudalen funnes utmärkta platser

för anläggning af trämasse- och andra träförädlingsfabriker samt för

kolugnar, äfven i det hänseendet lämpliga, att dessa orter tillhörde de

bördigaste och bäst odlade i norra Jämtland, hvilka kunde med lifsförnödenheter

af ortens produktion förse en större arbetarebefolkning.

Ett förhållande, som måste få stor betydelse med afseende på framkallande

i järnvägens närhet af industriella anläggningar, vore den rika

tillgången på vattenkraft i dessa trakter, hvilken kraft äfven kunde

blifva till omedelbar nytta för järnvägen i form af drifkraft. Af vattenfall,

som delvis tillhörde kronan, kunde nämnas Kattstrupsforsen, belägen

i Indalsälfven strax ofvan banans öfvergång af densamma, med

ett hästkraftbelopp enligt vattenfallskommitténs utredning vid industriell

medelvattenmängd af 4,400 å 5,500 hästkrafter, samt Hög- eller Högbroforsen

i Hårkan, likaledes i banans omedelbara närhet, med 1,121

hästkrafter. Enskilda tillhöriga mera betydande vattenfall inom banans

rayon vore Hissmoforsen, Långforsen, Söreforsen, Skärhällsforsen, Medskogsforsen

och Näfveredeforsen, belägna i Indalsälfven och Hårkan,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 1(12.

med ett kraftbelopp, enligt för 1897 års utställning i Stockholm gjord

utredning, af sammanlagdt 59,390 naturliga hästkrafter. Härtill komme

några, som icke vore uppmätta.

Denna järnväg komme att till nästan hela sin längd falla inom det

central-jämtska silurområdet, hvars mäktigaste del, den i norra Jämtland,

den ginge nästan midt öfver. Detta område hade enligt professor

A. G. Högboms geologiska beskrifning öfver Jämtland en jordmån,

hyllande på berggrund af fossilförande kalksten och lerskiffrar, af sällsynt

godhet, som här redan framkallat en kultur vida öfverträffande

hvad man kunde vänta i en så högländt och nordligt belägen trakt.

Högbom, som eljest icke uttalat sig förmånligt om utsikterna för jordbruk

i Norrland, sade dock om denna trakt att, om öfverhufvudtaget i

norra Sverige en kolonisation af jordbrukare skulle hafva några utsikter

för sig, syntes det jämtländska silurområdet med dess ansenliga

obrukade vidder erbjuda de gynnsammaste betingelser. Belägenheten

på betydligt afstånd från fjällen innebure inom detta område jämförelsevis

god trygghet mot nattfrosternas härjningar. Och jordbruket hade

här den oskattbara fördelen af direkt tillgängliga jordförbättringsmedel,

så att jorden vore lätt att bearbeta och relativt motståndskraftig mot

ofördelaktig påverkan af såväl torka som nederbörd.

Myrmarkerna i norra Jämtland innehölle en särskild! för foderväxtodling

synnerligen lämplig jordmån. Anställda fältförsök med gräsodling

å dem hade visat särdeles gynnsamma resultat, vid gödsling

med lämpliga artificiella gödningsämnen ända till 5,000 å 6,000 kilogram

per hektar. Odlingskostnaden vore i de flesta fall jämförelsevis

ringa och ansåges blifva betald på 3 år eller kortare tid; mångenstädes

kunde, sedan afdikning skett, plogen nästan omedelbart sättas i

marken för odling.

Rörande arealen af den odlingsmark, som komme att falla inom

järnvägens mera direkta verkningssfär, vore Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke i tillfälle att lämna några exakta uppgifter. För hela

sträckningen af inlandsbanan från Åsarne till Ström hade de odlingsbara

ängs- och myrmarkerna beräknats till öfver 100,000 hektar; af

dessa folie nog största delen inom det område, som genomlöptes af

den nu föreslagna järnvägen. Odlingsmarken i sin helhet inom detta

område vore af synnerligen stor omfattning. Då emellertid utan kommunikationer

svårighet mötte såväl att tillföra nödiga gödningsämnen

som att afsätta erhållna produkter, vore tillkomsten af en järnväg ett

alldeles oundgängligt villkor för att odling skulle kunna i större omfattning

med fördel bedrifvas. Men om järnväg, såsom nu föresloges,

Bill, till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 129 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 162

komme att genomgå detta område, syntes det ej vara för sangvinisk

att förvänta att, utöfver ortens eget behof af foder för en utvecklad

boskapsskötsel, en betydande export skulle komma till stånd, hvarigenom

äfven andra delar af landet kunde förses därmed.

Äfven af mineralier funnes anledning antaga, att den föreslagna

banan skulle tillföras trafik, och att därigenom till nyttig användning

skulle bringas naturtillgångar, hvilka ännu läge obrukade i jordens

sköte. Särskildt på kalk vore den ort, hvarigenom banan skulle framgå,

mycket rik.

I fråga om banans ekonomiska möjligheter borde ej heller förgätas

dess betydelse för turisttrajiJcen, hvilken år för år särskildt för denna

del af landet erhållit allt större betydelse. I detta hänseende ville

Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhålla, att banan beredde tillträde

till Ströms vattudal, som bildade en nästan oafbruten vattenväg af

sällsynt naturskönhet midt igenom landet ända in öfver norska gränsen.

Genom de storartade scenerier, som en färd uppför detta vattendrag

erbjöde, och de imponerande vattenfall och andra sevärdheter — Hällingsåfallet,

Gäddedefallet, Junsterfallet kunde särskildt nämnas — kunde

man vänta att här öppna en af de förnämsta turistleder, som gärna

kunde tänkas.

Hvad sträckningen af banan anginge, anslöte sig Kungl. Maj:ts

befallningshafvande fullständigt till järnvägsstyrelsens förslag, som äfven

enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening bäst tijlgodosåge

på en gång utvecklingsmöjligheterna inom provinsen och järnvägens

ekonomiska bärighet. Särskildt vore att framhålla, att det för provinsen

vore af stor betydelse, att banans södra utgångspunkt blefve Östersund.

Denna plats, för öfrigt den enda staden på den projekterade inlandsbanans

hela sträckning efter dess södra utgångspunkt vid bohuslänska

kusten, utgjorde och komme genom sin belägenhet i förhållande till

tvärbanan och Storsjön alltid att utgöra medelpunkten för länet såväl

på det materiella som det andliga området. En bekväm förbindelse med

denna medelpunkt måste för länets alla invånare vara af stor betydelse,

likasom man ock hade allt skäl att antaga, att den skulle gifva

ökad trafik åt den nu ifrågasatta järnvägen.

Slutligen ville Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfven uttala sin

tillstyrkan af, att det föreslagna bispåret från Ulriksfors till Strömsund

måtte komma till utförande. Strömsund vore den naturliga slutpunkten

för trafiken på Ströms vattudal med delvis redan nu färdiga anstalter

för denna trafik och goda möjligheter för utveckling af desamma. För

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

don ömsesidiga trafiken på järnvägen och vattudalen måste det vara en

styrka, att don förra anslöte sig till en plats med redan upparbetade

möjligheter i detta hänseende, äfven om, hvilket torde vara tvifvelaktigt,

någon plats vid Russfjärden skulle kunna erhållas, som lämpade sig

till utgångspunkt för sjötrafiken på vattudalen — en plats, som i allt

fall först måste iordningställas och förses med anstalter för sagda

ändamål. Ren ringa kostnaden för bispåret gjorde ock sannolikt, att

det jämförelsevis snart torde komma att betala sig.

Under åberopande af hvad sålunda anförts och handlingarna innehölle,

tillstyrkte Kungl. Maj:ts befallningshafvande på det varmaste, att

Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå anläggning af en statsbana

från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte bispår från Ulriksfors

till Strömsund, på sätt järnvägsstyrelsen hemställt.

Chefen för generalstaben har efter nådig remiss den 12 inneva- chefens för

rande april afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört följande. staben* ytt
Med

den föreslagna sträckningen Östersund—Ulriksfors syntes vara rande den 12

fastslaget, att en blifvande inlandsbana komme att dragas öster om apnl 1907''

Storsjön, och hade chefen under denna förutsättning ingenting att erinra

beträffande det allmänna läget af den nu ifrågavarande delen

Östersund—Ulriksfors.

Då emellertid Östersund valts till utgångspunkt, torde detta innebära,

att den blifvande inlandsbanan i sin fortsättning söderut från

nämnda ort komme att få sträckan Östersund—Brunflo på ett eller

annat sätt gemensam med den nuvarande tvärbanan öfver Östersund.

Ur militär synpunkt måste den fordran uppställas, att vid kraftigast möjliga

militärtrafik på inlandsbanan transporter dock skulle kunna samtidigit

äga rum på tvärbanan, och ansåge sig chefen böra redan nu

påpeka detta, för den händelse hänsynen härtill kunde hafva någon

inverkan på detaljan ordningarna vid Östersunds station.

Beträffande den ifrågavarande statsbanans profil hade järnvägsstyrelsen

föreslagit maximilutningar af 10 : 1,000 i kurvor med minimiradie

400 meter och upp till 11,9:1,000 i rakt spår. Enligt den beräkningsgrund,

som användts för beräkning af kurvmotståndet, motsvarade

denna maximistigning i minimikurvan en »sammansatt stigning» af

11,9 : 1,000 och hade också järnvägsstyrelsen föreslagit sistnämnda stigning,

11,9 : 1,000, såsom maximistigning i rakt spår.

Utan att öfverskrida de gränsvärden, järnvägsstyrelsen angifvit,

kunde emellertid stigningar förläggas i kurvor på sådant sätt, att den

sammansatta stigningen ganska väsentligt öfverstege 11,9:1,000. Så

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse

den 10

april 1907.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

vore också förhållandet vid den nu föreliggande stakningen, i det att

på detta sätt uppkomna sammansatta stigningar funnes, som uppginge

till 12,2 och 12,8 : 1,000. Dessutom förefunnes den endast för rakspår

afsedda stigningen 11,9 : 1,000 på några ställen i kurvor, så att på ett

ställe — visserligen på en mycket kort sträcka — den sammansatta

stigningen uppginge till 13,8 : 1,000.

Då chefen vore af den åsikten att banans motstånd, i hvad detta

berodde på stigningar och kurvor, ingenstädes borde vara högre än hvad

som fått sitt uttryck i förhållandet till 11,9 : 1,000 i rakt spår, föresloge

chefen ifråga om den föreslagna statsbanans plan och profil den bestämmelsen,

att vid en blifvande renstakning banan omlades så, att

den sammansatta stigningen ingenstädes blefve större än 11,9:1,000.

Om en blifvande inlandsbana skulle motsvara de förväntningar,

som ställdes på densamma såsom strategisk bana, måste den byggas

för mycket stor trafikförmåga. Förutom en för kraftig trafik gynnsam

plan- och profilutstakning ansåge chefen, att rundspåren å alla för

militärtågmöten byggda stationer (mötesplatser) borde göras minst 400

meter långa, och att platser, där sådana möten kunde äga rum, borde

förekomma till det antal, att å banan kunde tillämpas en tabell för

24 tåg i hvardera riktningen per dygn. De beräkningar, chefen låtit

utföra på den nu ifrågasatta statsbanan, hade gifvit vid handen, att den

med de föreslagna stationerna med mera skulle medgifva ofvannämnda

tågantal, och hemställde chefen därför beträffande stationer och mötesplatser

endast, att åt rundspåren måtte gifvas en längd af minst 400

meter.

I öfrigt hade chefen ingenting att erinra mot ifrågavarande statsbanas

byggande på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit.

Med anledning häraf har järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 16 april

1907 framhållit följande.

Anordningarna vid Östersunds station beräknades skola så utföras,

att de blefve ändamålsenliga jämväl för den händelse dubbelspår ansåges

böra utläggas mellan Östersund och Brunflo. De anmärkta

»sammansatta stigningarna» förekomme endast på helt korta sträckor,

där de brantare stigningarna hade, praktiskt taget, mycket ringa betydelse.

Orsaken till, att man ansett sig böra använda dylika stigningar,

hade varit den, att, sedan stakningen å fältet ägt rum, man vid

(ten därefter företagna justering af balanslinjen och jordmassornas

balansering funnit, att jordflyttningarna skulle blifva icke oväsentligt

större än hvad de behöfde blifva, om en mindre omstakning verkställdes,

hvilket ock utan svårighet läte sig göra, hvadan man, för att få

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

kostnaderna mera öfverensstämmande med hvad de komme att blifva

efter verkställd omstakning, inlagt ifrågavarande korta sträckor med

skarpare lutningar än den teoretiskt taget tillåtna. Emellertid vore det

styrelsens afsikt att vid en blifvande renstakning omlägga banan så,

att den »sammansatta stigningen» ingenstädes blefve större än 11,9 : 1,000,

och kunde detta ske utan ökning i den nu beräknade kostnaden för banan.

Med anledning af chefens för generalstaben framställning om 24

tåg i hvardera riktningen per dygn, och en förlängning af rundspåren

i alla för militärtågmöten byggda stationer (mötesplatser) till minst 400

meter, erinrade styrelsen, att chefen för generalstaben i skrifvelse till

styrelsen den 7 april 1905 — på föranledande af styrelsens framställda

förfrågan, om hvilka tekniska bestämmelser borde tillämpas för inlandsbanan

— uppgifvit, att de oundgängliga kraf, hvilka med hänsyn till

arméns transporter i krig syntes honom böra ställas på den blifvande

inlandsbanans trafikförmåga, vore, bland annat, 16 tåg om dygnet i

hvardera riktningen och högsta tåglängd 350 meter, lokomotiven inräknade.

Emellertid ville styrelsen meddela, att någon svårighet icke

förefunnes för den föreslagna förlängningen af mötesspåren, men att

detta förorsakade, till följd af större terasseringsarbeten och spårlängder

å stationer och mötesplatser, en ökning af banans anläggningskostnad

med omkring 25,000 kronor. Det af chefen för generalstaben förutsatta

större tågantalet ställde naturligtvis ökade kraf på vattenstationerna,

men torde detta dock icke förorsaka ökade kostnader annat än

för det fall, då vattenstation måst förläggas på plats, där vattentillgången

ansetts nätt och jämt räcka till för 16 tåg om dygnet i hvardera

riktningen. En sådan plats vore, enligt hvad styrelsen hade anledning

antaga. Gulåstjärn och skulle således därstädes särskilda åtgärder

blifva erforderliga för ökning af vattentillgången. Styrelsen

funne sig emellertid för närvarande, eller förrän särskilda undersökningar

och observationer ägt rum, icke kunna angifva den ökade kostnad

beträffande vattenstationerna, som föranleddes af chefens för generalstaben

nu framställda fordran om framförande å banan af ett ökadt

antal tåg.

Jämväl chefen för fortifikationen har afgifvit underdånigt utlåtande, chefens för

dagtecknadt den 12 april 1907 och därvid hemställt, att Kungl. Maj:t forjyjt®tj°“en

i sammanhang med beslut angående utförande af stambanan Östersund—

Ströms vattudal (Ulriksfors) täcktes föreskrifva,

dels att järnvägsstyrelsen, så snart lämpligen kunde ske, skulle till

fortifikationen insända kopior i två exemplar af plan och profilanordningarna

i detalj öfver broarna öfver Indalsälfven, Långån, Hårkan,

s. 102 Kontrollera mot PDF

Skrifvelse

från Malungs

kommun m. fl.

Departementschefens

yttrande.

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 162.

Sikåsån, Oj ån, Gisselåsån och Lotsån samt de fyra broarna öfver Faxe

älf jämte situationsplaner och profiler öfver vattendragen vid öfvergångsställena,

dels att, därest på grund af dessa ritningar särskilda förstörelseanordningar

skulle anses erforderliga och sedan i dylikt fall bestämmelser

härom blifvit af chefen för fortifikationen meddelade, sådana

anordningar skulle genom järnvägsstyrelsens försorg och på dess bekostnad

utföras samtidigt med brobyggnadsarbetet och sedermera allt

framgent vidmakthållas.

Slutligen hafva den 15 innevarande april ombud för Malungs,

Vänjans, Ålfdalens, Äppelbo och Ekshärads kommuner ingifvit en

underdånig skrifvelse, hvari anhålles om definitiv undersökning af en

på begäran af Malungs kommun genom enskild person undersökt linje

från Ekshärad öfver Ufån strax norr om sjön Kvin genom Yttermalung

till Malung.

För undersökningarna rörande inlandsbanan har Riksdagen hittills

beviljat ej mindre än 427,000 kronor, alltså betydligt mer än det belopp

af 280,000 kronor, man vid undersökningarnas beslutande år

1904 tänkt sig. Emellertid torde det ligga i sakens natur, att betydliga

utredningskostnader skola kräfvas i fråga om ett järnvägsföretag af sådan

omfattning som det förevarande, och det lärer få anses välbetänkt,

att vid en anläggning, som för sitt utförande torde kräfva en kostnad

af närmare 150 miljoner kronor, icke eftersätta något, som kan lända

till utredning om företaget. Af den af järnvägsstyrelsen lämnade redogörelsen

torde framgå, att undersökningarna ännu icke hunnit så långt,

att man kan bilda sig ett säkert omdöme i frågan. Sålunda föreligger

den ekonomiska utredningen i fullt utarbetadt skick endast beträffande

vissa delar, nämligen dels sträckningen mellan Lelångens södra ända

och Malung dels ock sträckningen genom Jämtland. Vidare har utredningen

rörande elektrisk drift, ännu icke afslutats. Slutligen hafva de

anbefallda utredningarna rörande hamnförhållandena vid bohuslänska

kusten icke nått därhän, att banans slutpunkt vid kusten kan bestämmas.

För dessa nu nämnda arbetens bringande till slut lära, så vidt

nu kan bedömas, medel förefinnas af beviljade anslag.

Men äfven linjeundersökningarna torde, på sätt järnvägsstyrelsen

framhållit, behöfva ytterligare kompletteras. Lika med järnvägsstyrelsen

finner jag definitiv undersökning böra äga rum af den förut okulärt

undersökta linjen Rya fäbodar—Almån—Limedsforsen—Laxvadet—Storåsen—Ransjöbodarne—Särnasjön—Sveg

äfvensom af en sträckning från

opaginerad Kontrollera mot PDF

loa

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

någon punkt å den utstakade linjen söder om Ångermanälfven förbi

Volgsjöns östra ända till lämplig anknytningspunkt å linjen norr om

Dalasjö, hvilka undersökningar beräknats kosta ett belopp af 29,500

kronor. Äfven dessa kostnader beräknas kunna bestridas af förut anslagna

belopp.

Beträffande de af järnvägsstyrelsen i öfrigt föreslagna ytterligare

undersökningar skulle den, som afser definitiv undersökning af en östligare

linje från Gubbträsk norr om Ume älf öfver Afvaviken, Kikkejaure

och Jäknajaure till Kadnejaure jämte en sträckning mellan Jäknajaure och

Plassakårtje, betinga en kostnad af ej mindre än 33,000 kronor. Med hänsyn

till hvad vederbörande skogsstatstjänstemän anfört därom, att den

redan undersökta linjen läge för nära barrskogsgränsen och att en östligare

sträckning ur skogshandteringens synpunkt skulle vara fördelaktigare,

anser jag den åt järnvägsstyrelsen föreslagna undersökning vara af

behofvet påkallad. Emellertid bör enligt mitt förmenande denna undersökning

sträckas längre söderut. — Vidare torde frågan om inlandsbanans

indragande på Gellivarebanan å någon punkt söder om Gellivare vara

af sådan vikt i strategiskt hänseende, att den föreslagna definitiva

undersökningen af linjen Suoppatjaure—Näsberg, hvilken undersökning

beräknats kosta 8,000 kronor, bör verkställas. — Järnvägsstyrelsens

hemställan om anslag för okulära undersökningar dels af en linje öfver

Storholmen i öfra ändan af Volgsjön, hvilket skulle kräfva en kostnad

af 1,000 kronor, dels ock af vissa sträckningar inom Härjedalen och

södra delen af Jämtland för en kostnad af 3,000 kronor anser jag mig

också böra tillstyrka.

Spörsmålet huruvida för de västra delarna af Värmlands, Kopparbergs

och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland behofvet

af kommunikationer kan tillgodoses genom anläggning af bibanor, torde,

på sätt äfven inom Riksdagen anmärkts, vara ett viktigt moment i

undersökningsarbetet. Vare sig inlandsbanan kommer till stånd eller ej,

lära bibanor kräfvas på vissa sträckor. Jag finner därför de af Kungl.

Maj:t under år 1906 anbefallda undersökningarna i detta afseende böra

fullföljas, och har jag ingen erinran att göra mot de af järnvägsstyrelsen

härför äskade belopp.

Några andra undersökningar än de af järnvägsstyrelsen ifrågasatta

finner jag mig för närvarande ej hafva anledning föreslå.

Ehuru, såsom ofvan framhållits, ännu åtskilliga omfattande undersökningar

rörande inlandsbanan återstå, synas mig likväl utredningarna

i ett afseende hafva hunnit så långt, att ett förslag till banbyggnad

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

kan framläggas, nämligen i fråga om en linje mellan Östersund och

Ströms vattudal, angående hvilken järnvägsstyrelse^ jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 22 mars 1907 inkommit med definitivt förslag järnte

kostnadsberäkning.

De verkställda utredningarna hafva visat, att inlandsbanan norr om

jämtländska tvärbanan bör erhålla en sådan sträckning, att den passerar

''ungefär midt igenom det jämtländska silurområdet. De tre definitivt

undersökta linjer, som här föreligga, både de två, som tänkts söderut

skola framgå öster om Storsjön och den, som i fortsättningen förlagts

väster om samma sjö, hafva också från Indalsälfven norrut till Ströms

vattudal erhållit i hufvudsak samma sträckning. Närmast Indalsälfven

hafva linjerna olika sträckning, i det att den ena följer älfven västerut,

den andra öfvergår älfven vid Litsnäset och fortsätter söderut till Östersund

samt den tredje passerar älfven längre österut vid Handog och

därefter fortsätter till Brunflo utan att beröra Östersund. Då det

emellertid torde böra uppställas såsom ett önskemål af största vikt, att

en inlandsbana i denna trakt omedelbart berör Jämtlands största affärscentrum

Östersund, synes mig den af järnvägsstyrelsen här förordade

sträckning öfver Östersund vara den bästa.

Hvad som emellertid ytterligare föranleder mig att föreslå byggande

af denna bana, innan ännu undersökningarna om inlandsbanan

i öfrigt bragts till slut, är, att en bana Östersund—Ströms vattudal

såsom lokalbana för dessa orter skulle fylla ett länge kändt stort behof

och att denna bana har goda förutsättningar för en lönande trafik, äfven

om man endast tager hänsyn till banans eget trafikområde.

Redan nu äger en liflig trafik rum mellan Östersund och Strömsunds

municipalsamhälle, hvithet senare genom ett särskildt spår skulle

förenas med banans slutpunkt vid Ulriksfors. Banan skulle, såsom

nämndt, komma att genomgå det jämtländska silurområdet, som har

gynnsamma betingelser för ett lönande jordbruk. Af de stora vidder

utmärkt jord, som här förefinnas, har endast obetydligt bragts under

odling. För att en odling i större omfattning skall kunna med fördel

bedrifva^, är järnvägen ett oundgängligt villkor, då den förutan svårighet

möter så väl för tillförsel af gödningsämnen och redskap som för

afsättning af jordbrukets produkter. Ej minst vid ett framtida byggande

af inlandsbanan norrut skulle det vara af vikt att från trakterna

längs linjen Östersund—Ulriksfors kunna erhålla tillförsel af lifsförnödenheter.

Den föreslagna banan skulle komma att beröra för uppsamling

af virke lämpliga bassänger vid flera flottleder. Industriella anläggningar

kunna väntas uppstå vid de många vattenfall, som finnas i

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

banans närhet. Såsom Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmärkt,

finnas äfven möjligheter för turisttrafik till Ströms vattudal.

För banans byggande med statsmedel torde böra uppställas de af

järnvägsstyrelsen föreslagna villkor beträffande markupplåtelse med mera;

och lärer jämväl böra iakttagas det i fråga om förbindelsespåret mellan

Ulriksfors och Strömsund föreslagna villkor om skyldighet att anordna

och bekosta underhållet af kajbyggnader vid Strömsund.

Med hänsyn till hvad järnvägsstyrelsen anfört i sin skrifvelse den

16 innevarande april bör anläggningskostnaden ökas med 25,000 kronor

eller till 10,887,000 kronor, hvadan järnvägen i rundt tal skulle

betinga en kostnad af 10,900,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts och under åberopande af den

byggnadsplan, jag i annat ärende denna dag framlagt, hemställer jag i

underdånighet, att Kungl. Maj:t täckes föreslå Riksdagen

dels att för verkställande af ytterligare undersökningar angående

inlandsbanan m. m. på extra stat för år 1908 bevilja 83,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1907 af tillgängliga

medel utanordna hela detta belopp,

dels oek att, under förbehåll att ofvan ängifna villkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark med mera iakttagas, besluta anläggning af

en statsbana från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte

bispår från Ulriksfors till Strömsund för en beräknad kostnad af 10,900,000

kronor samt häraf för 1908 anvisa 2,000,000 kronor att utgå från riksgäldskontoret,

med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1907 låta utaf

detta belopp förskottsvis af tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnade, att proposition i ämnet af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till

Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

O. G. Rehn.

Bill. till Biksd. Vrot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 129 Häft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

Bil. 1.

Tabell

öfver längder och kostnader för en statsbana mellan bohuslänska kusten

och statsbanan Luleå-—Kiksgränsen, den så kallade inlandsbanan.

Kostnad med rullande

materiel.

Bälsvikt

Linjer.

Längd

i meter.

34 kilogram.

Summa

pr km.

kronor.

kronor.

material. Bälsvikt

40.5 kilogram.

Summa

kronor.

pr km.

kronor.

Bohuslänska kusten—Nordvästra

stambanan.

(Där icke särskildt anmärkas, är

maximilutningen 10 :1000), Ellöse

(Morlande/)—Hogstorp ................

Vissa delar af längdbanan genom

Bohuslän, hvilka eventuellt komma

att tagas i anspråk äfven för inlandsbanan.

U ddevalla—Hogstorp.....................

Hogstorp—Saltkällan ....................

Hogstorp—Smedberg....................

Saltkällan—Smedberg....................

Smedberg—Billingsfors

förbi Grinås, Krokstad, Gesäter,

Södra Bön, Ed och Kråkhult......

förbi Grinås, Krokstad, Gesäter,

Södra Bön, Skottenid och Kråkhult

Saltkällan—Billingsfors

förbi Hede, Krokstad, Gesäter, Södra

Bön, Ed och Kråkhult ..............

34,763

12,033

6,087

12,430

6,343

81,607

77,587

87,822

6,348,000

9,661,000

11,170,000

182,607

118,666

124,518

127,189

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

107

L i n j er.

Längd

i meter.

Kostnad med rullande

materiel. Rälsvilct

34 kilogram.

Kostnad med rullande

materiel. Rälsvikt

40.6 kilogram.

Summa

kronor.

pr km.

kronor.

Summa

kronor.

| pr km.

kronor.

förbi Hede, Krokstad, Gesäter, Södra

Bön, Skotterud och Kråkhult......

83,802

11,147,000

183,016

förbi Hede, Krokstad, Gesäter, Södra

Bön, Ed och Kråkhult (mellan

Saltkällan och Krokstad maximi

lutning 14 : 1000).......................

87,012

10,710,000

123,086

| förbi Hede, Krokstad, Gesäter, Södra

Bön, Skotterud och Kråkhult (mel- lan Saltkällan och Krokstad maxi- milutning 14:1000).....................

82,992

10,687,000

128,771

Kragenäs—Billingsfors

förbi Gesäter, Södra Bön, Ed och

Kråkhult ............................

99,923

12,863,000

128,729

förbi Gesäter, Södra Bön, Skotterud

oeh Kråkhult.........................

95,903

12,840,000

133,885

förbi Gesäter, Södra Bön, Ed och

Kråkhult (mellan Kragenäs och

Gesäter maximilutning 14 :1000)...

93,403

11,923,000

127,651

förbi Gesäter, Södra Bön, Skotterud

och Kråkhult (mellan Kragenäs och

Gesäter maximilutning 14 :1000)...

89,383

11,900,000

133,134

Billingsfors—Armt

längs Lelängens strand, förbi Braxe-

tjärn, Silbodal och Koppom.......

längs Svärdldngens strand, förbi

105,790

12,987,000

122,762

Braxetjäm, Silbodal och Koppom

109,150

13,009,000

119,184

Billingsfors— Ottebol

längs Lelängens strand, förbi Braxe-

tjärn, Silbodal och Koppom........

längs Svärdldngens strand, förbi

109,592

13,422,000

122,472

Braxetjärn, Silbodal och Koppom

112,952

13,444,000

119,024

förbi Gillberga och Gläfsa ............

114,216

11,934,000

104,486

1

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

Linjer.

Längd

i meter.

Kostnad med rullande

materiel. Bälsvikt

34 kilogram.

Kostnad medrullande

materiel. Kälsvikt

40.5 kilogram.

Summa

kronor.

pr km.

kronor.

Summa

kronor.

pr km.

kronor. |

Nordvästra stambanan—enskilda

bandelen Brintbodarna—Malung

—Limedsforsen.

Åmot—Malung

förbi Sälboda, Torsby, Ekshärad

och Tönnet ..............................

förbi Sälboda, Torsby, Vägsjöfors

och Bya fäbodar........................

Ottebol—Malung

förbi Sälboda, Torsby, Ekshärad och

Tönnet ....................................

förbi Sälboda, Torsby, Vägsjöfors

och Bya fäbodar........................

Enskilda bandelen Brintbodarna

—Malung—Limedsforsen—Tvärbanan

genom Jämtland.

Malung— Or sa—Norra

(med utgång från Malung stationshus

midt i linjen Amot—Sälboda

—Ekshärad—Malung) förbi V änjan

och Axisjön..............................

(med utgång från Malung stationshus

midt i linjen Amot—Sälboda

—By a fäbodar) förbi Vänj an och

Axisjön ....................................

(med utgång från Malung stationshus

midt i linjen Amot—Sälboda

—Ekghärad—Malung) förbi Vänj an

och Axisjön (mellan km. 58,85 och

km. 74,84 maximilutning 14 : 1000)

203,656

200,900

200,888

198.132

98.300

97,773

20.836.000

20.697.000

20.299.000

20.024.000

97.850

10,062,000

10,029,000

9,745,000

102,309

103,021

101,046

101,063

102,360

102,574

99,591

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

109

Linjer.

Längd

i meter.

Kostnad med rullande

materiel. Bälsvikt

34 kilogram.

Kostnad med rullande

materiel. Bälsvikt

40.5 kilogram.

Summa

kronor.

pr km.

kronor.

Summa

kronor.

pr km.

kronor.

(med utgång från Malung stations- hus midt i linjen Åmot—Sälboda

—Rya fäbodar) förbi Vänjan och

Axisjön (mellan km. 58,85 och km.

74,34 maximilutning 14 : 1000)......

Orsa Norra—Sveg

färdig bana mellan km. 3,2 och Sveg

af Orsa—Herjedalens järnväg.....

Sveg—Brunflo

förbi Svenstavik och öster om Stor-

97,323

119,700

9,712,000

'') 9,800,000

99,791

sjön.........................................

Sveg— Trängsviken

förbi Svenstavik och väster om Stor-

161,300

13,842,000

85,815

14,328,000

88,828

sjön..........................................

Tvärbanan genom Jämtland—

Ströms Yattudal (Ulriksfors).

Brunflo— Ulriksfors

186,105

16,200,000

87.047

16,764,000

90,080

förbi Handog, Gulåstjärn och Sikås

förbi Östersund, Litsnäset, Norder-

122,820

10,828,000

88,161

11,207,000

91,247

åsen, Gulåstjärn och Sikås .......

I längden för denna linje är inräk- nad längden af färdiga banan

mellan Brunflo och Östersund

14,680 meter.

I kostnadssummorna för linjen förbi

Östersund är inberäknadt ett be- lopp af 94,000 kr. för banans in- ledande å Brunflo station.

133,152

10,918,000

92,156

11,285,000

95,254

1 ■ approximativt beräknad; häri inberäknadt kostnaden för sträckan Orsa—Orsa Norra, km. 3.2.

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 162.

Linjer.

Längd

i meter.

Kostnad med rullande

materiel. Rälsvikt

34 kilogram.

Kostnad med rullande

materiel. Rälsvikt

40.5 kilogram.

Summa

kronor.

pr km.

kronor.

Summa

kronor.

pr km.

kronor.

Trångsviken— TJlriksfors

förbi Trångsviken, Kvarnlösa, Lits- näset, Korderåsen, Gulå stjärn och

Sikås .......................................

i längden 138,725 m. ingå 22,083

meter för färdig bana mellan

Trångsviken och Kvamlösa.

138,725

10,207,000

87,492

10,578,000

90,672

Ströms Yattudal (tJlriksfors)—

Ångermanälfven (Dalasjö).

TJlriksfors—Dalasjö.....................

124,770

13,139,000

105.305

13,517,000

108,335

Ångermanälfven (I)alnsjö)—

Skellefte älf (tasker).

Dalasjö—Kasker...........................

188,846

16,768,000

88,791

17,341,000

91,799

Skellefte älf (tasker)—Stats- banan Lnleå—Riksgränsen.

Kasker—Lina älfs hållplats

förbi Jokkmokk, Luleluspen och

Kuosakåbbo..............................

259,087

20,803,000

80,293

21,584,000

83,307

Kaiker— Gellivare station

förbi Jokkmokk, Luleluspen och

Kuosakåbbo..............................

266,237

! 20,907,000

78,527

21,707,000

81,532

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 162.

111

Kostnad med rullande

Kostnad med rullande

materiel.

Rälsvikt

materiel. Rälsvikt

L i n j c r.

Längd

34 kilogram.

40.5 kilogram.

i meter.

Summa

pr km.

Summa

pr km.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

Sammanställningar.

Ellöse (Morlande)—Hogstorp—Smed-

berg—Gesäter—Ed—Billingsfors—

Leldngens strand—Sidodal—Kop- pom— Ottebol—Torsby— Utterbyn—

Bya fäbodar■—Malung—Orsa

Norra............................

534,297

59,507,000

111,374

Häri ingår färdig bana mellan Hogs-

torp och Smedberg med en längd

af 12,430 m.

Orsa Norra—Sveg ............

119,700

9,800,000

79,739

Kostnaden här approximativt be-

räknad; kostnaden för sträckan

Orsa—Orsa Norra (3,2 km.) häri

intagen.

Sveg—Svenstavik—Brunflo—öster-

sund — Litsnäset—Guldstjärn— Ul- rilcsfors — Balasjö— Kastor—Gelli-

vare.................................

874,305

75,574,000

87 Q1K

78,178,000

90,944

Häri ingår färdig bana mellan

Brunflo och Östersund med en

längd af 14,680 m.

Summa

1,528,302

144,881,000

96,510

Kragenäs (Risö—Saf tö)—Gesäter—

Ed—Billingsf ors—Leldngens strand

—Silbodal—Koppom— Ottebol—

Torsby— Utterbyn—By a fäbodar—

Malung—Orsa Norra........

498,900

119,700

55,398,000

9,800,000

111,040

79,739

Orsa Norra—Steg ............

Sveg—Svenstavik—Brunflo—Östersund

Litsnäset— Guldstjärn— Ulriks- fors—Dalasjö—Kasker—Gellivare...

Obs. 1 Samma anmärkningar rörande

874,305

75,574,000

87,915

78,178,000

90,944

de två sistnämnda sträckorna som

förut angifvits.

Summa

1,492,905

140,772,000 |

95,232 |

I 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 F VE RSIKT S KARTA

angifvande vissa ifrågasatta sträckningar

dea s .t. Inlandsbanan

21inj.är^

toUefteJL

t runfLo

Hräcke}

Tnskäla
-

\derhanm
-

•jUnäs

TOrsa,

Torra
-

ickfXbo

Iiya\fätio\

Fdhuv

fd&äck I

OtteboJy

SUbodaL

JfengtsÅ

Otbcrbä-c},

^OazeZösizncL

{Skärda.

Jryfeldl

''ftrice^innu J

\VastovLk

G Ö tebor/

\ oras.

fiungsjjt

tys fred

lä/sjö

Villa

''pkarsi

Alsterbro

Tu? bris

Malms

Strädadrigar, saliv blågul TattiRs definitivt

Undersöktas af Järvägsstyrdsen form-dals

Strädonngar, af Järnvägsstyrelsen nu före

slagna, att defazifivt undersökas.

•esbqrg

Stadens järm''ägor

Enskddctjämvägi

>imrisTiamn.

Skanör

Skala, 1:2,500,000

zookm.

ro no ro ro 30 ro so

! (b^N^rS/

f /I

\ / |

JJf\

I IT

‘vx

/f \

} K

-Ml. j

6en. Stab. Lit. Anst.Stockh.

opaginerad Kontrollera mot PDF

V 0

tgfmekf

Kj-1177,..

V^Wsayt&sf''

Mcere\

axhm

^ d>-

ILr m?

♦Vardtdert

spränger

&''ilen#?

fSulstum

gt.OVAt

ifatbA

tunnel

■yBynceset>,

SSvWiÄ

fw/i

rMéUm

^jAA>w, ‘tv

av

mrisnn rf a

teteer*

lét&y

»tören

''runiflo

■''TilfSoki

Lock t

xtnuno

r~0S2*

iS''mM(>v

VlW/h

* en sta

\M>ikne

[5j)5fH

| Yoticxvl

lemösand

►wXvoSyo^

>«x*w\aei

.#f-4

Tolgen■.-

las en.

fsb(t%{yirf

iarsviken
-

K?-.,.''£>&"■"

Tomteet

■'' V

Vä£sj<^&Mk

TEnsJcui(t.

örudd/n

fram/)

>0J

RendaU

SvSf''''

mbdeka

tsS» ai

»O.

™g»ttvv

Utlocka

)Ström

fegW

Berjehåt

J

''"In T:

sr

i\ t\vv

.ån/fvin dy

vTrysit

tegsund

So lida/ne

>f>, \

•risen

%Jfl/ctalé

YÄamot

hedfårjs

!/</?;‘/w3

usn/

B frid

"f* Sä 0''

T&ttrind

+Varti al

fon''snruiet

ta^fonm

i/ittri

vRomedal

Wdikorn

*Hof

+Aas

ndSJ^

ofbodtéri

faren

kV S>\V»\V

-®>/y

WerManing

xicsfgrs

7loda

JSlfmjleS''

nm/flsx

fijdjvold

frö; /.

Ström

Ostm*

Nan/test

+Lekva\

Gjerdnan/

(mjäker

• orx

mura''.

W<x\V

Sörurrv

trisslehamn

wknä

Urskog

\ is

Wto

■ KLSTIANIA.

Rasbi.

i éh> tf

''ultra

ZLöfsi

Ir/Wr/ttf

•5W"V

mCtuuT''

• 4 Meter b ei ''\

Sfn-tieiierijX

«Ti

WwMt''

\ dWiJgJer

’6Wf»<

forreuruid

MUtyrha Kj

\ +WaUby f

Sfi b fred/*

•Tibble^

K7byiA i

He/ffttrö

Mals:

nftji

år

•%wyi

J.inefholntP -.

iTriVemti

tvista

‘fåfånJÅSbtJ

/asrngj

aQ rf Jonsbj

gr A''

yörhrio.

Ä««w

M-tun-eefin/t

■OMtkh)

VOOTMV

4*^

jgibr.rvik

QMfentd

JtWinget/oer
-

Ströpa«tatl

>ethölmt

Skfjttuig&

T; ''•’. •

Böjo^

Otterbä/k*

rSo-zå

Bettm

.»0*y*c

fg/ttrön
-

tofsfnu

r,i

kurtin

Brornnur

Torsoi

(rrrbb furir få,

V^vvAxav

/stad sfi

Grinttod

leran me

''.BrisUrvx/f

>(u/sbtr$(

inde/bre

'' Y >1 n ''

•t>yb»,t,d^e

\ otc tutt

luifd/e

riftceior/?

Väfvare

drott''m vik

''*N’or/nl

Bot/spb.

''"V&Sol

I.y^*vkil''t

Fiskebäekskiie‘i

Omberg.|

W7

Bästhatefot

tf Ödeek

Tu/cerjrtut

tqtffleis

QRVBTif

Kärr ingång

iTe/irevm

Gökhem

Mott osund''.

Götree

HArMlsskäf

lUuutéäÄ

■ Jfbmevt

>y e&€f*

Kläde#)

tkAdtfSb.Kät>M\

Marstrands

YntrHet

myd jm]

foteborj

ll/fK/fl/

•Vfestervik

.

irketoiy

imarp

ffipbou

um#%Wä • ;

TerAy^i Fors,

■l^g I

\l#torw

''yy.P\

r.TVrVV

-''Sr''

:TäL.

<Tj7>

Pi

^ N

Jä ''x

ms:

V^r?

v—4*

''.IT ''iä

Rn

JMMErai

- ;>s§2//.y/^;

S?»''!

ms

a-»tåea

ssss"

v

RflK

P’SR5i.

urs''!''

(BäSS

SSfjpl

i»

—rr*

CWpSs;

!i(|Kb

BEIS

WH55I

Spö

V- A -: J

da!

''''Utnäs udd

IJlföame

Uien

us On.

Finna r un d/n

Fgg eg rund''.!>•

rr?j* /kv

i[\0rsktir

Gru/idkaJl/gru ad

% ö ÖlY ^

c.

* . Understen

Q y VeAv..

Signtis&fP^

KARTA

angifvande ifrågasatta sträckningar för

dens.k. Inlandsbanan.

(Södra delen.)

-........ Okulärt besiktigade, men icke definitivt

utstakade sträckningar.

---- Okulärt besiktigad sträckning, af Järnvägsstyrelsen

nu föreslagen att definitivt utstakas

med af Riksdagen hittills beviljade

medel.

- Definitivt utstakade sträckningar.

Befintliga järnvägen Uddevalla—Lelången,

å hvilken utredningar komma att verkställas

i och för dess eventuella förvärfvande

åt staten samt ombyggnad.

Sträckningar af Järnvägsstyrelsen nu föreslagna

att okulärt besiktigas med anslag

utöfver af Riksdagen hittills beviljade

medel.

_____Gräns för n/iitralei. xonen.

Wxn.l" %

Skala 1:1000000

looktu

Generalstabens Litosrafiska Anstalt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Timrrrrrrvrr

KARTA

Dverbert

uuodktt». i

An d ö

Koutokeinö‘

tyro+j

angifvande ifrågasatta sträckningar för

den. s. k. Inlandsbanan.

(Norra delen.)

_____ Okulärt besiktigade sträckningar.

■ Definitivt utstakade „

Sträckningar af Järnvägsstyrelsen nu

föreslagna till undersökning.

Med af Riksdagen hittills beviljade anslag.

. — _ Att definitivt utstakas.

Med anslag, som erfordras utöfver af

Riksdagen beviljade medel.

- — — Att okulärt besiktigas.

. Att definitivt utstakas.

Grytd

lardo

westad

lokpiner /

itåfc&renpd*\

iuunu

\usharv

vKaresu

Enontekts,

Tj ce/d o

Knekt tid''

O i vn V e u i \

Narvik

tensuu

V>?kffrfnixtc tk

XEfitk,sit,,n,i

Ve s t V

Va åt)en

■'': ,r

UhWunftj

Hanirn&ö

ddiJlni

Muoidom.si

entes tr

Mi/on i o ta las t 11 Kap

Stegen ''v^r>

''"“ptO
-

rlvm

% -åt.

Wt.sajdvyi

nnifuiniuniury

Sdrkimukhui

ro Ide*

C/utgde j359l

yacu''aåF

\Kiemx.

i ter in

To lar i

o/ya

t ° sf.and&jode

\i4zvL

p^k/Rj.SS

urgikybJ, öppen

rnn/if^g

''L.axv^Nov

''jJ;Éi/pd

Itt vann

ipehi.svti

ScUtdeu

ikkasjj''

Edind/dsp

yy,...

Sn.vjrÄSi ..■< i

it,!du.

■■.a 1

''tint etui,''

ImipVafr ■''

tonart

(Pmy

dana

Sar/ccnpre''

''mj

Sb 1

ttorhai

\j//torf

jvbtiek,

r«uvA

JCoiritJeyl

Svart!,)

.JWwVty 1

kwkc^tSi

_50 /

tf ritt itp

w.stbvn

ukkolt»

Ft^vx, Kyrt-kjvr^ffi,. \? V

7\’wra

KrÄAfmJjf -

R.r.r>fl|

v’.\

<f>

?<* }s

''■amipr

Sy tiW \\°

å\Ki£\€W''^**

g*& -

Smuts kär ef t

vi:

7Hin dera on

Malörer

l/.Z»W„v

Germahdö

•.“A^fd-rtrdit^''-

''kA-nst.''

Jfeälicty

''$Jtö,tpaden

) //ifww& ,/xmen /

v JK ''-x 1/

v\fc*v\\J

Si Jfebben

infors

uiWbrs

j^v7.¥V//i

Pv,0#*1

.WW,*\ .Wi.VwC

%/SkeÉpfte:

^©ÖtsS^V

iiX-ir.nj

VVxP;

unnaKvp

t ur,, *

O- ^

jJtto v

Bjur,) klubb

yts&ti

jNord//

''llviken

Skala 1:1000000

+Sdrlf.

% SB

-

Gon.Stab. Lit.Anst. Stockh

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

.S*U>V

inluft

Xj!jS\ \ SsVttTfcOOTÄS^. V\ /

$É5ra<s'' |^:"\?\

3||S3ft*rr 4r-^*if v

utfara

_,- .v^TS^

/Jd>-

''"4>(

+Vcerdolerr

htftlieri

sevanger

äsSss&i

r kiiföd/ei

nhmft

&.<Ö\Ä1

\\\» Yfi

brd/n

Myckeleji

ttifaJbrl

tamsei

<É9rt''

''''toft am nii

■yBynaset,.

tMellaö

Gran ds un da

tratt

i:.ivl5!*i*

,.7\&WXV- JsTWv

fecv\V.*''y

it^p

tet-sund

Skog* udd

< tören

trafik

TJlföarne

s~<£2>

a\Yv.syÉm

tr\v?.Ay

föerista

iurtf/d

Infört*

j505fV

Ätlemösariil

Y oVv\\<

twoven^

J.jnsto

Wmat’

m

To Igen

igddngdf

<r--lv

[filett

larsviken

TÖnseet

*é#*«.

tö t

:$f~yy

''jLörudrfsrt

{ jBräniö

■.u/inis0%rt

muijö

bandit

K»*!.

■ -"-ii

ro J

Itändaa

frtyteWap

^rtföjmAdehft

iStocka.

rStröm

X JNi

Herjehå^

Högsta

\ffomAlan/iet

rf ^d

IÅCV.W

.drafvind

vTrysii

‘ras lind

Sandame

■#*»*%

1S00 ■ Jjj

4Mfetalt

tAamoC

" Dal tö A

it''.rudf&i

Inne/

£*LJjgM

(JSfnr. tung fri in

dir ia''

t m ■>

r/.v öw

Finngrunden

blanda/

To rr''sundet

Mes T

--coc^

■dromedar ^

X0X

Valka i

X >

+Hof

+Aas

°*Eggegr%uut $*•

wm

-fc^swf

Rr.952

öms tv

HofJ

Irirsfqts

ElfkadU

■''dalen

J^örskär

Grund''ka Hedra nd

''imetsi

WCMUUUi

yymstyr/fÅ

Ejder o td

söderfors

i) k.

teende.

‘fe Öj $V. V A

J Understen

^ x A y Ve vv ..

Su/nilslsd^f

■Ström

Os fm dr^

Nannestadi*

uzrfitnherij

tVfaioS1

■rtekutn

Gjerdrufns

morå

ten saker

^UiiyaiXsfo‘>

Sörinn

lavöiw

JSjttedt

isslehamrr

edsnutj

Rets^kd\ÉÅlWÅ

X IS

Urskog

äOSTIANLV

Xtoyiseyeri

iaea. w

SÖdirtnjg&tö

JjirurAÖjrn,

''^Arhahn,

;r/wX/<

rf tana

■''+R)uiM

gris

[i6\ntf»$\$iv Atty

+Waia/er

oTa,i,a~j%

K Ao««ri

m T&<

Vorrfund/o

Sktbn-ciif ♦

leda t*

Pj a \rt C\

lUte/Md» 5R

l/K» S

WrrUuiliiti 1

[fenn*V \

’Hakbult fatt ■

•VF?,

Stähdm

o ''-yr ^

*IFadb}-pYJiJiöfirt vyjt^.,1

sMsSiS^

, / VIM

rfjisw,

s Jtd*y*

*f F.skilsi

fT jfcåuUtofmP!

■es:.

mtw/

*>oy $

irtti $

’‘ery*t(

i$MJL

JVnrtae.

iAww

K*!

Hvaloerne

vyLofiv -s;

"jjÄfcöiÉf/A».

UJfäter

rjForsrik.

nOlsrrud

3HäÄJ»>4f«ir»irf0

JV HYsryrlAtv

n/t.tfyr.r 1) ^

^ Tiy ■lr~

Strosad

tahShn

feTpS,:

?ri I

Otirrbtiefi*

mm

Lut‘ön

irrebbrsUtffSX

\ \3xvA*xv

ateniiBi

0ofie(ji%n

t!.

(fri flätad

lärer

k¥/”£å

f lÖJebot

Torp*

KARTA

y/.fÅary

»7/A/

»4:

rlgborg:

tun.ftadXOr

SCSéär*

ftfaursydsi

tillhörande Järnvägsstyrelsens i underdåniga skrifvelsen den

13 Mars 1907 införda TABLÅ öfver approximativa

kostnader för system af bibanor jämfördt

med kombineradt system af

INLANDSBANA och

vissa bibanor.

M.o,-keterp

V(Hvart

\Gottmvik

Kutig s/ttfu

turné

örbär&r

WSPp^-c

H.ltylrA''

ojatnrb

Steativi*

''*Nonrd£fc

»keeuil

Trt£.t/i(wy''

■tVtflnyft

\unu i

Ombrrtfi

WVaHer.rtud''

rosr ySintut

druttd^unlf''\

W7

Häatholrftei

3j Öiit\th

Gtdlhol

Bibanesystem.

För Inlandsbanan förutsatt sträckning, som

biand hittills definitivt undersökta af

Järnvägsstyrelsen förordats.

Ifrågasatta bibanor:

1) intagna i ofvannämnda jämförande tablå;

med spårvidd af 1.435 meter.

it 1in 0.891 B

2) icke intagna i nämnda tablå;

med spårvidd af 1.435 meter.

lyte

Orust

liohbeni

Htiradsskät

&Bf*S

^rtuufetbrp

i/tltllbt.

TrrmN\

(WMWidl .,

JtfK

''eakai

Vriand

föda *0ti

K/iuitehi) Imert*

Kölnb\

Mar»ti-and‘

rmrby

TttuttrJ

T>‘Jy// j

red :n4|

SPiW

W-Mi

^#''."*1*0''

Gräns för neutralm xonetv

»v.?

•:We*tervik

ff''AS|K<»r,(7 MA*

föteViorj

to/T-A Rf

ffrnaui/uU

vBamarp *

t Tcnlvä

>rketvrp,

Skala 1:1000000

■mn.

100 Km

J$\ |T28|ifarstu

»d-A///V-S''''%C5-

Sinierdpj,

''uttqrytb.

»P&ä

*S£- j.. ...

Ml

m

--5^'' ;

ÖL.’-4

Hesa

-''.syre,*

mm

wxz

8».^;

g^sV

ifJS&i

aMfi

««

Generalstabens Litosrafiska Anstalt

opaginerad Kontrollera mot PDF

;U.r ns>

^vnvs^öi

^Vov^wwAäS

pW«rg/*^j

+Vaerdälen,

swfim

i ttberg''(

ip^anger

ikaflpcd/em^

Sulstut

tV.OXÄ;

Verbets

tf few

ampelt

%>ham

^■Bvn/eset,

■äi^f^ss^''''

\(réde4-

''Urbild

näset

•Melltui

« %o

lassffa

/s«|§

''undsunda

>um

(, n .AHB

Skogs träd

Stören

fp’-^

01$ne

Avwi*\4^

.lirum

Ekor

* Ulf oömt

&S»t9

vxv\\%S,y Jr

lellesjö

TtyfttMa

\J5iikne

Y öV\w<

l^Lungö

LÖsaii-d

.tmnti

■miss

Tolgert

Vgtlanger

Vasen

iarsidken

f''fSOOt

TÖnscet

W£g:4H

rm?

.örtablett

>»K)

jtwjMi

irämo

Stämd

14

Ti enda *

Wrhöle

‘mbwckakf

sssrS:

» f

Er /0P "

Stocka

^Högsta

\Morn.jlandet

mi*bt

mitfk

&y(k

fångvind

vTrysil

''^4W3&

‘osund

iandwne

''mTm

J.llli-h;

■

amot

, It affora

*Uurud^i

\nhn,

rusne

B73I

(j&tor Jungfrun.

r^m

W5C\

iKatrinebt

ris On

Finng runden

%\ovv

■fVärdcil

fojTsitruiet

''limon*

"~d3Iwl>n

+Romedal

i intboddrh

‘Eggegrusul £>»

M fm m

tarm

Geilé

R.r»5!

Iriesfa/rs

Eif km

E!fiätjled‘

J^%Orskdr

lirruot

ters&öfsja

Gmo Skall corund

EjdsvoLl \

Stifta/

Ncuwest

fest! ds

ÖstnHtrW

^ oj \ V <V

Understen

Q x k v Y.e\v-..’

laffknltert/''

*TégeUp

Gjerdrurrt

lensaker

fora.

Sorum,

isslehamn

PM.r ^

tdsnioj

‘Xorbtrt,

JÉtgdA

.vsvit k

L A. S

Urskog

äOSTIANIA.

''idtungi

"holma

k;

- //.v.r^t*-

jtöCu/M''

-+Hast fart''

ww

jidsnsiiUt''

Kfd^t0MNT
-

J , T d''ddtymkL ^l«VjU1

daS

''St tVWMw/irfu

ii

•TibbUe%

Ro*erj

Sk/btvctle.*

SHW64-

y+Jiakkt&tttii.

Stu/uitm

^ \rtf

( +~. . W, vi#rm

, E«kil«t^Vu:

Fre dr i

hf}7 findhobn0.

voT &

\iibyoL

;xm“

r3/.rria

Jortsb {

Nafbdii)

^pstews®

w<

re < ■ j . \

tfc J/jtJ&l Ronttafrr i

UvMnfrs£

Skdg^rsHud

fåfu/sldyl&y''

fitrtå&k.

JFWifttjniltet''

•*''Ströjnstoul

W J ^

■ r/f &

lahdlni

Utrida

f: t/f.s-r

Ml

SfsuK trull

mmhtHtr
fi*\

9» /

Amndfän

Otterbiu k«t+nf

t''"",-1

oy

Kin&l

j^Wttt/nlii

''"K*

(mnMfiOU,

''ed—''k'':''!f

n$SåfedyM.Jyejt%

’T&S!<r^Yi

SpgSluér^,i(S>

lira

\ Torftig

(rrebbattuitffe

MrtM

VT-xv&jew.

^ojs frdbthr,

rfiestad •

C"/fdä.

l>e;«

naiv d

trdnetful

"i/-#

ff/

<''.'' wLA

ttédddfafi

IZ-.rtrdi
-

KARTA

''VAflVrife

vVi/zryyr

JSet&#bery\

ttnmd*

inde/brs

•rt-yUtd-Kif)1

irlahorg:

r^.:

ifcAw tteMP .s,/f

l\^s5''myL.• f ^ Satfxjiyj^,

jÅgiaf**wV

TO? „ J

y ‘fA/mrurs Tfä.i th < > Irnenfi ^

p} A^y ödev/d^hi*''^1

-éofidd, j m "''M

’ÄiWW

Xf-Jfrltl

Ziäfdby

tillhörande Järnvägsstyrelsens i underdåniga skrifvelsen den

13 Mars 1907 införda TABLÅ öfver approximativa

kostnader för system af bibanor jämfördt

med kombineradt system af

INLANDSBANA och

vissa bibanor.

y?

fd/vare

Ku/u/ shlfirnns Tap&

Med

iVl

S Skällvu

''Wqfår.H

''tédVu/lerstad

firrundJu/t/)^‘.l

(lu/lholmrrtjy %

tW aTolU^

- y&didar-.rU**

lW*-v

y4 <uftm«gttu

r,A JBdre&a

Kombineradt system a.

För Inlandsbanan förutsatt sträckning, som

bland hittills definitivt undersökta af

Järnvägsstyrelsen förordats.

Ifrågasatta bibanor:

: 1) intagna i ofvannämnda jämförande tablå;

■ 2) icke intagna i nämnda tablå.

Gräns för neutrala xonen.

yjStdtä

((+JJt>rttb,

PKitflAee

y^Afkhfi

tmr/STy

vi/irr>+

Kärr in//ön^ £?''i

HäradssktO

VA.tukdy

''rdt/Xftud
-

Tjm&Ui

^irtiteraje

lifaéu/SÖ

\ ^ ^ d J ! Hr.Tftim

+/iHg/kf A ilkltv Kn/tell <$

Mar »fri

■ffpndtf^

I»

+ ToCxlandu

rOtebor]

fdan/fft

‘nhrvd

TSfidt

ödu/tui

^;We8tervik

bdk

^XjTotéa-,

Vamarp

fenW

yrkeforp,

>(rn>ruih

Skala 1:1000000

%%•

iTbu/id

7d''Vff
-

km> Km

^7*8 ^Ötteifitg,

•''UtkÅtfhoji''fb.

-''■■■••/> ■■■''t

sim

p?

nm.™

•visnT.y.ijuy,

iasms

■dm

ilfÉ

iffli

mm

Sssskf

euäril

mm

[nFjziz%<M

iWjéfm ''0A,iX.

WWl

ISffi

mmm

MPi

gSKK

Generalstabens Litografiska Anstalt

opaginerad Kontrollera mot PDF

"=3=^7

v m

ÅVHUfjBU

V%\»vs*oorväk*S

Mord

jy-^

JfardalerL

.svänger

•skndkö/eri

1^%s

Sidstuen^

gt.ÖVAi

MSSe/t

yfaloA

lins el

2P*8 J

''flohami

^■Byn test et#

inäsei

Ijcebw

mdsunda.

YMeUtiA

5jjvw •*>■''

feier^i''

Selbu.

kSöÖL*y

Skog,''! udd

^,wvu»\4»>r

ABnrriflo

sm r"y>

■Tafs dl

’Ulf öar ne

Ekon

iini/i

Xyfu-rn

prvvft-%y

© W>

Xl&ikne

''¥ «V*xv«

v ''Lurigö

Mosand

X«x*\xvol«tI

Ung g fläng ef >

T

r)7iawiJieji\

Tolken

''as en.

TÖnscet

swtm/ui

.örudden

{rama

2: - ‘S ''

fSarilrit,

Rendateh

''0miAÄ

fAV/z-p*/*

ÄftllÉ

ötuhöcka

SÖTtS;

Stoeka

JJ8P

N*

\Horn

-4Ä2É

v\

''.ångvind/

1

Hosund

Sandarne

littö ^

''%!; C

iov v

\ Jkdforpi-j

%£Ä^i7i

usne

yfötor Jungfrun

BiricC

y&Urineöi

(ds Ön

Finngrunden

Vorr.fi/rn

+Vt/rdal \ i |

pdt in i

tijhm

vRomedal

Win kärn

unge j

f-jffof

^å&sRjt

Eggegrund &•

WTO

*yswr

öms tyr

T^sfc&giA~ y-J

Hord

Elfmileö''

«£jL Orskeu

jO^ 8) Ii''

Ä
-

Urruei

ter.rRöfs.

IGrundhet!''Isgrårui

Ejdsvold \

[tolfte/!

^ ö Ov v a

Underste/t

Qxja^ewv..''

Signilskdr''^

‘Jjzk t

lss n ds.

Ström

(htrm

Nannesi

ilekytii

•or.s

Gfjetdrutn,

isaker

rrisslehamn

Sörum

dsmoj

Worim

\, M IS

Urskog

iTIANIA

•otysefieFt

''whno

Alt/''tuff

ka\/„,S

-i/rö}y£

Of tura

I

/Citat) hd

Spydobff

yfor/tttu

SpOrrsåtret[

Tibble* N

Rogers

w-fcT

''l+IOtkJeestad,

Helgar*

JtMy.

.^»»Eskils

.trafboleri1

Fredri

nästa

{förgå.

i.fcvtwxy

Infinna/^

m •>

r>s.rv»7s

igglpSt

SJ norr." it''<-!<■

Hvfdöerne"

t j4/*7

-• t u»

y/jnäg/f
-

W*?M'' Äyr|\

X^KWutgdkor

‘‘■i;

Ströjns tjäll

Skyllintjefy

YRftda

eiSS

Åt tfa i

Otterbliek

■d''/U

Å ^

lurig o

Säten

^ .Ä:;;

^4 -*o;y*ö

P : •• (ZI

c

Djurötv

lofitua

Iur6rv\§A^

Vtoäto

f1riyebbesta fU,

\Jft4dsbi

Yl ♦>

i«8 tad

Lecko*

S(Mat

^ GrinStod

o tv

KARTA

lo {stad

''jylbety''.

Jptgahmng.

Kffcrjp/e

tillhörande Järnvägsstyrelsens i underdåniga skrifvelsen den

13 Mars 1907 införda TABLÅ öfver approximativa

kostnader för system af bibanor jämfördt

med kombineradt system af

INLANDSBANA och

vissa bibanor.

Kombineradt system b.

- För Inlandsbanan förutsatt sträckning, som

bland hittills definitivt undersökta af

J ärnvägsstyrelsen förordats.

______ Linje af Järnvägsstyrelsen föreslagen att

definitivt undersökas.

Ifrågasatta bibanor:

—1) intagna i ofvannämnda jämförande tablå;

med spårvidd af 1.435 meter.

======== 2) icke intagna i nämnda tablå.

med spårvidd af 1.435 meter.

___Gräns för neutralcu xonen

mdr/nrv

Tassern

''ftybof-nltdCf.

Jrottenvik

Knuff sluftart.'' Köp..

rJ&fBiu/gdfvrp

fåfiaii -

Gdädeby

Ragu//.''

I.y$ékll\

Omborgi

W7

WätftholtrCeA

Jj t)dos ht

(lu/ibo/tnett
-

d£&*yl

Vårda

mu$T*f

Kårringönff*

Gokhonv

dagnteAn-/

''"I.ihnfm

0*^ Ufira\l.\''skiii

VtfTji

yedlugdf

tunga \T

li

guLtaJba/ |

fjge.t/nd ^

r> lätt rl, tf

- - fir^uve^e

T.Trtim+v-AA$&

m||

KUuUsholmd£«''

Ifi/äifk]

CäriHfeur

AftbUs Kapell

Maratranch

fåiiiri

TgerUi TVlUt

'' 7

föteViorj

äirrvd

iurtgat!

• /SytAX >

•V^eatervik

Ftujtbeti

Mö tiga

Styr v/t

Skala 1 :1000000

trke/vry

''.tbelffi

hm, Km

luna

yEvkfohofm

"7> % Kr.

''nfdfrydi,,,. (

-

W*m*

mmm

mm

H

iaag''.w

3,A''5

7?*TTT>

KWI

mai

9Rr£

wimmmm

riAi.iiÉri

wm

WSkjtA

mm

it»®

mm

WM

TtmSibä,

giss®

Sä''?’

sssS''*

opaginerad Kontrollera mot PDF

v«s*txvi''V

Aldviken/ *

A A Mas tf i/ /

V'' — -i.

KARTA

Bndkälen/0

X.WvySij

inön

ÖFVER

Laxsj

STATSBANA

Östersund—Ströms vattudal

Jjaxsjö)

t--’*::. ..

Smttsjö■,

YssltaftköUn <

Definitivt undersökt och af Järnvägs

styreisen förordad sträckning.

Station.

Håll-, last- och mötesplats.

Håll- och mötesplats.

Mötesplats.

Bispår till Strömsund.

Märlsjj

''..itgäivrmgm.

■\V Stim avi ken

ta. nstdä-l

Ö, (Utsjö

l.urruuir-m.

ViöYsjönv

.688

\\

oysruf»,

Svedj? ......, ''

y diCHtir ,.(

. ijdesibotdejkx~jjf££^fycfi.

ttt^CTV

''Xxfand''

Mormsjoi

Gäxs

Sfi)''nitat''

Skala 1 : 200000

t*

''% ..i/

''A.relås

Kilometer.

6<j.ry<>

1MIL

''TO/''

Jtisr/årds

ihesydrd,

.'''':3S>b

| Jtelnisjöi

■11 torn is

T ro rne ta rfa

.TiUhör i

'' llåoiis
-

jBainpm *

Sikds

Brd&ri-bo

SikåsMiiew

darrte.

lareAiAssVö^v

Ruflelfvm

A4Ö3

Mtälrn .

Raftsjöhöjdat ...

Ki ttel berget

/jtOTSJOTV

Oörvdv \

Boda/

1 l/Uaads -

Ji/dfffsetl.

''KnatkiuihTärind/^litmkRolwge^/

j och fyrkaletisj/ ............ ....

/ />''* ’ i :

4P6 \ 465 ^ ''

Bcrge {Klapper odz.-

lomVjö-TT»''

Bmflomarkcri

TöWåsljtum

^MHaUa/A

^^aaX^dirrJ V

: X . med V

''OocböJe\

532

mflohö

-m$e~

Bjur hus b iii ni

\under

Biikle

StoTbrimna

-i£S

Vestkyn,

LfeSjOTV.

(nutkagbrä,

.m/åi

<rarum

Otte/sgärd/

i /oanilvcL
-

0 StOTtjiiTI

Backegärds f bodlir

Salhm

\vX\n\

/ 503 \

/ p

Trakt lerv

(//Tonsgårds Bbodar ^

(iyltbodarn

Xu^.ixAoVu.iv '''';-

vN . .n

/Ri/myrbodftme

\fyilriadsM

■ iJjäg&erv, Tomte.,

iBergorre, ./

Nyland, i /.

ftödåSV''/ \

.oras-.,.

\ ''J(j

.Söderåsen,

ttldfiMdö

>0\ä>fcR&S,

''Vnffis

''* 06

tTBerSR.

Bättra

‘373iJftAllSi

tytfriads/ordi.

tÅOröLoTrinrdk

''/kusw.--''"

578 T''

''*«Ä

''/‘i/derf/ näppe

Telgeåktteni

.anitvågen

d/W''dfyrvul4

VStafit

vägare

ijhitjtn.

tf Pusta/

Wersgdpt V

Jlögarne

■AsprtÅs /

•.IsjÖTt''

Kors myr

bränna

Isvaäei

Ring stal.'' %

\ Häcken,;''

Xärv

IStetwuJÖ^et;

DfflS

^Stprkdferu |

1 ''Bnlapjon/ {

Alsen*8ö

Aspas

Trång

Stensgärden

/häfte;

Sälrtök -

fösta.

Lurf//p

ratné

0 Jtyy&djfc

. kijfigkälen

-(iiöravi

tbrännav

■hSntriädSm •■ \

-F% :

a mäfru

fF-'' , ■ K.

-///V"/:

\o/i>arJ/^

//Bjert* '' t

« V it, •. .. /

; Tulius- A

jbj-.-i.U-. "''A''''''la /

, -tr.W . VoJo^Ä,.. -

^ ’ VVt/7f

c c

Näset

sviken

Wi g deri

\C ;

RTnd,fb></

sater

Grenninge

terån

+Mattuiar

''jjtUbyiv /T

SrJsd/ll

), Mårdsjö

irunho

röfiSar d/

lind. -r

\ Själ;

Uilåsen

Jttävu,

/Askoi

Rarstapä

1/ÉrS

/ Rrvnjegård,

,atillstmt

/jircvdgs

•Målålandet under Måri/jo

‘Råmhert

/h-ti/

än. /: tCllRöstaS

''-^SotSMm

RöUpn

Sädödåclenr /■

U1\ eripinlen
-

u+Britsti

Miif/dandskilrti

IfvJirbYO.

\jTo[/c (yiäuulsi

''/odidikeskatti, - j

Ai/:md....... i

,.b-o„//ygärd

SSvuruiiTUfraii

Törsta, och,.

/''/tiv,! l ars pa- v ut,,«

''d/resdmrde>l

‘äSifasf." >A

, ,S: A.

Dusnäset

Åsna

''Vira, ■

4 pruufasen

■■jpiUstuf/i

VästanbäjCk,

Nå/rrj-,

Vftrrillanu.iamäs

iso Sik.

Ahn:

prönböi,f^

tjuu/sifåxdrl

Man

r/Mfe

Dus niis

vikerv

W. Semtflölande ‘

MjrpU0oTipgeiu

■dyWTJftint nunnas

TorvaOit

^)X4IaHer

•*4 iiierbuUm

lEKSUM)

''Innerå/uisft

:«R/re.

xÄrc/f/V

Strf/si

^''rossj

^MorcchySU
-

truppnas

Bomsu,vA\ il

''lun-ynUa

6 SO

/JTasäne ebb, 4

/''- hockM / tf1

\&äkS* ///

•JforiaiT /A-.

Tillhör V !"''

h imf in st- yl \

/pag man* tunilrt

OäHsut

;•'' Byruims och/

ufc Ttte-rha&tns *

/IpUjerbem

isjnlakdri

V^W,-.''''Nv

. *ertuz. c Mot \

b-''i ''ir Prtdtbarei

V\

TrappVuds ochMJf/

/\m€/

låfodi /puste/''

ii f mitt is

Hfkerbdi. . Od}utm^%/QjfSt

X-''ju-MUsli

Jliisz
-

6en. Stab. Lit. Anst.Stockh.

ags

\

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1907:149 Utlåtande i anledning af ej mindre Kungl. Majds proposition angående anslag dels för ytterligare undersökningar angående den s. k. inlandsbanan dels och för byg a2 i texten