Sök i Ratio Lex

Angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering af kronan tillhörig fast egendom

1907-04-12 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:167, Angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering af kronan tillhörig fast egendom

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 167.

N:o 167.

Kungl. Maj.-ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrade

bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering

af kronan tillhörig fast egendom; gifven Stockholms

slott den 12 april 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för sin del besluta,

dels, med upphäfvande af hvad förut stadgats häremot stridande,

att, då försäljning af kronan tillhörig fast egendom på grund af gällande

bestämmelser skall äga rum å offentlig auktion, skall iakttagas:

att auktionen förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

länet å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner

särskilda omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde

eller annan särskildt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen,

samt att skriftliga anbud ej få mottagas;

dels ock att 7: de punkten i nådiga kungörelsen den 10 november

1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner

skall erhålla följande ändrade lydelse:

7:o) Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen fastställda,

skall, därest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till

optionsrätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Mapts Nåd. Proposition N:o 107.

återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, och lian egendomen

väl brukat, livilket tillhör domänstyrelsen att efter därom vid arrendeuppskattningen

och af Kungl. Mapts befallningshafvande afgifna yttranden

pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till det fastställda

arrendevärdet hembjudas förre arrendator!! eller, i händelse han

med döden af gått, hans änka och barn; börande i senare fallet, därest

arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera barn, dessa föreläggas

att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till handhafvande

för deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig person.

Har under de sista fem arrendeåren arrendator stärbhusdelägare

efter medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller har

under samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller

måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya u tarren d eri ngen den, som på

sådant sätt blifvit innehafvare af arrenderätten, för åtnjutande af optionsrätt

räkna sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i besittning

af arrendet.

Har arrenderätt öfverlåtits på arrendator löftesmän för arrendet

eller öfvergått till i konkurs försatt arrendator konkursbo eller blifvit

af konkursförvaltningen försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för

optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen, konkursboet

eller den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen försåld,

äga optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering, oaktadt

löftesmännen, konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke innehaft arrendet

i så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af

arrendetiden uppgår till fem år, dock, då arrendet öfvergått till arrendelöftesmän

eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll beträffande

viss persons anställande för egendomens skötsel, som här ofvan

gjorts i afseende å arrendets öfvertagande af arrendators änka och barn.

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande,

eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan stadgats, viss person skall

anställas för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person,

som af domänstyrelsen godkännes, anses optionsrätten förfallen, och

varde i sådant fall eller då optionsrätt ej äger rum, efter kungörelse,

som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren

och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra betinga,

samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion,

hvilken förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å

landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande flnner särskilda

omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde eller

annan särskilt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Mapts befallnings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.

hafvande bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen. Skriftliga

anbud må ej af auktionsförrättaren emottagas.

Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för

sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där anmärkning emot hans frejd

icke förekommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom

under sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator

olämplig. År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta arrendevärdet,

icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas.

På styrelsen ankomme därefter att, med iakttagande af ofvan stadgade

villkor i afseende å säkerheten samt arrendatorns 1 person och frejd,

arrendet åt den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse

antagligt anbud därvid icke erhållits, om egendomens skötsel tills

vidare efter omständigheterna förordna.

Ej må någon klaga däröfver, att hans anbud ej antagits.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj: t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.

17

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 12 april 1907.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Alfred Petersson

anförde: /

I särskilda vid 1906 års riksdag väckta motioner har föreslagits,

dels att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

förändring i gällande bestämmelser rörande försäljning eller utarrendering

af kronans jordbruksdomäner och därifrån afsöndrade lägenheter,

att föreskrifven auktion måtte äga rum endast å en plats, antingen på

den ort, där ifrågavarande egendom vore belägen eller ock hos vederbörande

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, och dels att Riksdagen måtte

Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 133 Höft. 3

Motioner vid

1906 års i

riksdag.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.

för sin del besluta sådan ändring i gällande bestämmelser angående

försäljning af kronan tillhöriga jordbruksfastigheter, att sådan försäljning

skulle äga rum å auktion med muntliga anbud inför Kungl. Maj:ts

befallningshafvande.

Till stöd för förstnämnda framställning har af motionären anförts,

att på grund af det stora antal kronodomäner, som funnes inom landet,

ganska ofta förekomme, att dessa egendomar eller delar däraf försåldes

eller bortarrenderades. Enligt gällande förordningar skulle detta i de

fall, där ej annorlunda föreskrefves, ske genom auktion till den högstbjudande,

in en denna auktion skulle samtidigt förrättas dels hos Kungl.

Majrts befallningshafvande i länet, dels inför kronofogden å den ort,

där kronohemmanet vore beläget. Jämte uppfyllandet åt öfriga bestämmelser

måste därför en eventuell köpare eller arrendator vid en dylik

auktion för sig utse ombud, som vid endera auktionen bevakade hans

intressen och afgåfve hans anbud. Detta medförde åtskilliga olägenheter:

dels kunde omständigheter inträffa, då ombudet ej kunde afgöra,

hvad som för hans hufvudman skulle vara det bästa, dels rådde städse

stor ovisshet och oberäknelighet, då auktionen ej blott förrättades å

skilda ställen, utan äfven beträffande arrendeanbud skriftliga sådana

finge afgifvas. Vore därtill residensstaden aflägsen från den ort, där

kronodomänen vore belägen, så ökades ytterligare svårigheterna. En

gifven följd af dessa olägenheter vore, att mången, som under andra

förhållanden skulle uppträda såsom köpare eller arrendator, ej ville underkasta

sig de stora besvär och kostnader, som nu gällande bestämmelser

medförde, isynnerhet som utgången ej på förhand kunde med

någon grad af sannolikhet beräknas. För allmänheten vore det därför

ej till fördel, att auktion samtidigt förrättades på två ställen. I regeln

förefunnes spekulanterna mestadels å den ort, där egendomen vore belägen,

och ej i residensstaden, hvarför det också syntes motionären, som

om salubjudändet helst borde ske inför kronofogden; endast i ett mindre

antal fall borde försäljningen eller utarrenderingen ske hos Kungl. Majrts

befallningshafvande. Från statens sida åter skulle visserligen nuvarande

bestämmelser synas kunna möjliggöra att härigenom erhålla högre försäljnings-

eller arrendesumma än annars skulle blifva fallet, men erfarenheten

hade visat, att staten vid försäljning eller utarrendering af

sina egendomar ej erhölle högre priser än enskilda utan snarare tvärtom,

hvarför detta skäl ej kunde tillmätas någon synnerlig betydelse.

För det i den andra motionen framställda förslag har motionären

anfört, att stadgandet, att försäljning af kronan tillhöriga jordbruksfastigheter

skulle äga rum genom auktion, som förrättades samtidigt å två

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.

ställen, afsåge att tillförsäkra kronan högsta möjliga köpeskilling. Enligt

motionärens åsikt, som jämväl af förekommande fall bestyrkts,

vore emellertid ifrågavarande förfaringssätt, på samma gång det vore

besvärligt och vidlyftigt, ägnadt att motverka det angifna syftet. Vid

försäljning af ifrågavarande art måste spekulant, som ville tillvarataga

sina intressen, företräda vid båda auktion .sförrättningarna och då åtminstone

på ena hållet genom ombud, som naturligtvis i sitt bud icke

finge öfverstiga ett af hufvudmannen satt, visst pris. Detta sattes

jämförelsevis lågt, då spekulanten själf på andra stället eller hans ombud

där skulle iakttaga hvad hans intresse vidare kräfde. Då kunde

det lätt hända, att lian på sistnämnda ställe mötte eu medtäflare, själf

eller genom ombud, som efter några bud på en jämförelsevis tidig

punkt lämnade honom i okvald besittning af ett af honom afgifvet anbud

såsom det högsta. På det sättet blefve han icke i stånd att där

bjuda högre och ej heller att på andra stället vara med högre än till

det maximipris, han satt för sitt ombud därstädes, och nödgades kanhända

sålunda lämna sin medtäflare tillfälle att på andra stället i skydd

för hans egen konkurrens inropa fastigheten för en billig köpeskilling.

Och detta resultat syntes motionären vara en frukt af förfaringssättet

med auktion å två ställen. Tv då spekulanten icke kunde genom sitt

bud å ena auktionsstället vinna säkerhet, huru högt buden gånge, men

å andra sidan kunde hafva förhoppning att, till följd af hvad som

tima! å andra auktionsstället, erhålla egendomen för jämförelsevis billigt

pris, frestades lian lätt att i stället för att — kanske alldeles i onödan

— gå så högt, han ansåge sig möjligen kunna, söka komma öfver

fastigheten för jämförelsevis lågt pris. Han riskerade visserligen, att

han icke erhölle fastigheten. Men den risken finge icke han, utan

kronan betala, därigenom att till följd af det angifna förfaringssättet

köpeskillingen blefve lägre. Motionären ansåge därför, att det för vinnande

af så hög köpeskilling som möjligt lämpade sig bättre med auktion

å ett ställe än med det nu iakttagna förfarandet.

1 skrifvelse den 27 april IDOG har i anledning af nämnda motioner

Riksdagen uttalat den åsikt, att de nu gällande bestämmelserna

därom, att för försäljning och utarrendering af kronans domäner auktion

skulle samtidigt hållas å två ställen, nämligen både inför Kungl.

Maj:ts befallningshafvande och å plats i den ort, där domänen vore belägen,

föranledde, på sätt i motionerna angåfves, åtskilliga olägenheter.

Riksdagen ansåge därför önskligt-, att dessa bestämmelser blefve i så

måtto ändrade, att auktionerna komme att förrättas endast på ett ställe,

nämligen antingen inför Kungl. Majrts befallningshafvande eller undan
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Nu tillämpadt

förfaringtsått.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.

tagsvis, då omständigheterna därtill föranledde, å plats inom den ort,

där egendomen vore belägen. Såsom villkor för tillstyrkande af en sådan

ändring i försälj ningssättet ansåge sig Riksdagen dock böra uppställa,

att föreskrift meddelades därom, att ej blott vid utarrendering

utan äfven vid försäljning af kronoegendomar och därifrån afsöndrade

lägenheter finge före auktionen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ingifvas skriftliga, förseglade anbud, hvilka, sedan det muntliga utropet

blifvit med klubbslag afslutadt, öppnades och jämte de erhållna muntliga

anbuden underställdes domänstyrelsens pröfning, tv därigenom

kunde förebyggas, att vid auktionen en spekulant genom mellangift

kunde förmå en annan att afstå från anbuds afgifvande eller på annat

sätt föranleda auktionsbeloppets nedbringande; och har på grund af

hvad Riksdagen sålunda anfört Riksdagen anhållit, att Kungl. Mai:t

måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana

förändringar i gällande bestämmelser angående försäljning och utarrendering

af kronans jordbruksdomäner eller därifrån afsöndrade lägenheter,

att försäljning och utarrendering skulle ske genom auktion antingen

inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller undantagsvis å plats inom

den ort, där egendomen vore belägen, samt att före auktionen förseglade

anbud finge till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas.

I anledning af Riksdagens ifrågavarande framställning har domänstyrelsen,

till följd af nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande

af den 15 nästlidne januari samt därvid öfverlämnat underdåniga yttranden

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län utom Västernorrlands

och Norrbottens län, där för statsverkets räkning genom

styrelsens försorg utarrenderad jordbruksegendom ej finnes.

Innan jag redogör för innehållet af dessa yttranden, anhåller jag

få lämna en kortfattad öfversikt af nu gällande bestämmelser uti bär

ifrågavarande afseende.

Beträffande först frågan om försäljning af kronan tillhöriga egendomar

har Kungl. Maj:t efter Riksdagens medgifvande genom nådigt

bref den 29 maj 1874 förordnat, att kronan tillhöriga, under kammarkollegii

(numera under domänstyrelsens) förvaltning ställda och för statsverkets

räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för hvilka årliga

arrendeafgiften icke öfverstege 200 riksdaler, finge under vissa angifna

villkor på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas. Sedermera

har Riksdagen efter hand medgifvit försäljning af utarrenderade egendomar,

af hvilka inflöte arrendeafgifter, uppgående till respektive högst

400, 500 och 600 kronor, äfvensom af ej utarrenderade kronoegendomar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 167.

och till inköpta skogsegendomar hörande, för skogsskötsel icke erforderliga

områden, så vidt för dessa kronoegendomar och områden ej kunde

påräknas högre arrende än 600 kronor; och har Kungl. Maj:t genom

särskilda nådiga bref den 6 juni 1879, den 29 maj 1885, den 27 juni

1887, den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902 meddelat

bestämmelser i fråga om försäljningen af kronoegendomar af nu

nämnd beskaffenhet. Något stadgande har i berörda nådiga bref icke

gifvits därom, att auktion skulle förrättas såväl inför Kungl. Majrts befallningshafvande

som å plats i den ort, där egendomen vore belägen,

utan är det dubbla auktionsförfärandet, som allmänneligen tillämpas,

grundadt på en praxis, som redan tidigt synes hafva utbildat sig. 1

1888 års nådiga bref förekommer däremot uttrycklig föreskrift, att skriftliga

anbud ej få af auktionsförrättaren emottagas. Samma bestämmelse

gäller äfven vid försäljning af de fastigheter, som omhandlas i 1891

och 1902 års nådiga bref.

Därjämte har Kungl. Maj:t, i enlighet med af Riksdagen fastställda

grunder, genom nådigt bref den 25 september 1896 utfärdat bestämmelser

att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från

kronans jordbruksdomäner i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade

bereda tillfälle att bilda egna jordbruk. För vissa fall förekommer

äfven enligt detta nådiga bref försäljning å offentlig auktion, därvid

skall iakttagas, bland annat, att auktionen skall samtidigt hållas inför

Kungl. Maj:ts befallningshafvande å landskontoret och af vederbörande

kronofogde eller annan särskild! förordnad kronobetjänt i sockenstugan

inom den församling, där fastigheten är belägen, eller på annat lämpligt

ställe i orten, äfvensom att skriftliga anbud ej få mottagas.

I fråga om utarrendering af kronans jordbruksdomäner innehåller

nådiga kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder

för förvaltningen af dessa egendomar, att all kronans fasta egendom,

som ej med stadgad åborätt innehafves eller är till visst statsändamål

anslagen, skall utarrenderas på en tidrymd, som i allmänhet

skall omfatta tjugu år.

Vid utarrendering för en sådan tidsperiod skall enligt 7:e punkten

i nämnda kungörelse, sådan denna lyder enligt nådiga kungörelsen den

13 juli 1887, då befintlig optionsrätt förfallit eller dylik rätt ej äger

rum, arrendet utbjudas på offentlig auktion, hvilken förrättas samtidigt

hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet och å plats i orten, som af

Kungl. Majrts befallningshafvande bestämmes. Vidare är stadgadt, att före

auktionen skriftliga förseglade anbud få ingifvastillKungl.Majrtsbefallningshafvande,

Indika anbud, sedan det muntliga utropet blifvit med klubb
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts

befallningshafvande.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.

slag afslutadt, öppnas och jämte de erhållna muntliga anbuden underställas

domänstyrelsens pröfning. Vid utarrendering af jordegendom på

kortare tid än tjugu år förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje fall

finner lämpligast; därest auktion för en sådan kortare tidsperiod kommer

till användning, tillämpas jämväl det dubbla auktionsförfarandet.

Af Kungl. Maj:ts förbemälde befallningshafvande hafva samtliga,

med undantag af Kungl. Majrts befallningshafvande i Södermanlands och

Värmlands län, förordat, att i stället för det nuvarande förfaringssättet vid

försäljning och utarrendering af kronoegendomar — samtidigt afhållande

af två auktioner — måtte föreskrifvas allenast en auktion. Kungl. Maj:ts

befallningshafvande hafva därvid anfört hufvudsakligen, att de dubbla

auktionerna för spekulanter vållade olägenheter och kostnader af flera

slag samt att statens intresse genom auktions förrättande allenast å en

plats icke kunde befaras blifva åsidosatt. Kungh Majrts befallninghafvande

i Södermanlands och Värmlands län hafva däremot afstyrkt Riksdagens

förslag i detta hänseende af skäl, bland annat, att det nuvarande tillvägagångssättet

enligt dessa Kungl. Majrts befallningshafvandes mening

erbjöde den bästa trygghet till förekommande af överenskommelser mellan

spekulanter i svfte att obehörigen nedbringa auktionssumman samt att

rätten att afgifva skriftliga anbud icke i samma mån fyllde denna uppgift.

De flesta Kungl. Majrts befallningshafvande hafva jämväl, på sätt Riksdagen

föreslagit, förbundit den ifrågasatta förändringen i sättet för försäljning

och utarrendering af kronoegendomar därmed, att skriftliga förseglade

anbud, hvilka öppnades efter det muntliga utropets afsilande, skulle, såsom

redan nu är fallet vid utarrendering, få afgifvas såväl vid utarrendering

som vid försäljning. Några Kungl. Majrts befallningshafvande

hafva emellertid uttalat betänkligheter mot användande af skriftliga anbud.

Kungl. Majrts befallningshafvande i Södermanlands län har sålunda i

afseende härå anfört, att bestämmelsen om rättighet till afgifvande af

förseglad t anbud vore för allmänheten synnerligen förhatlig samt att

äfven det förseglade anbudet kunde användas och flera gånger blifvit

användt så, att konkurrerande spekulant förts bakom ljuset. Kungl.

Majrts befallningshafvande i Värmlands län har ansett det vara i hög grad

tvifvelaktigt, huruvida det vore lämpligt att öfvergå till förfaringssättet

med skriftliga anbud. Af Kungl. Majrts befallningshafvande i Östergötlands

och Hallands län, hvilka icke haft något att erinra mot Riksdagens

framställning, såvidt anginge auktions hållande å endast en plats, har

uttalats, att auktionsförfarandet genom rätten att begagna skriftliga anbud

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.

skulle förryckas och intresset hos eventuella spekulanter minskas, utan

att staten på samma gång tillförsäkrades någon fördel.

Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har slutligen

föreslagits ett sådant tillvägagångssätt att, sedan muntligt anbud blifvit

klubbfäst samt skriftliga anbud öppnats, auktionen skulle, därest skriftligt

anbud funnes å högre belopp än det högsta muntliga anbudet,

fortsättas med utgångspunkt från det högsta skriftliga anbudet.

Riksdagens uttalande, att auktionen i regel borde hållas inför vederbörande

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, men undantagsvis inom den

ort, där egendomen vore belägen, har biträdts af flertalet utaf de hörda

Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Några Kungl. Majts befallningshafvande

finna däremot lämpligare, att auktionen alltid eller åtminstone i regel hölles

i den ort, där egendomen vore belägen, enär de flesta spekulanterna

funnes där och många af dem skulle underlåta att uppträda som spekulanter,

om de därigenom nödgades vidkännas kostnaderna för en resa till residensstaden.

För egen del har domänstyrelsen i sin förberörda underdåniga

skrifvelse anfört följande.

Att en förändring i det nuvarande auktionssättet vore af behofvet

påkallad, syntes styrelsen uppenbart. Ändamålet med de dubbla auktionerna

och de förseglade anbuden hade tydligen varit att förskaffa kronan

högsta möjliga anbud. Vore det styrelsens åsikt, att detta ändamål

främjats genom nyssnämnda förfaringssätt, skulle styrelsen ställa sig

tveksam till förslaget om ändring däri, oaktadt de olägenheter som, enligt

hvad inom Riksdagen och af ett flertal Kungl. Maj :ts befallningshafvande

framhållits, vore förknippade med sagda förfaringssätt, men då så ej

vore förhållandet och då dessutom en förändring därhän, att auktionerna

hölles endast på ett ställe, skulle medföra en minskning i kronans försäljnings-

och utarrenderingskostnader, tillstyrkte styrelsen på det lifligaste

en dylik ändring i gällande bestämmelser om försäljning och utarrendering

af kronans jordbruksdomäner.

Riksdagen både såsom villkor för tillstyrkande af en sådan ändring

i försäljningssättet uppställt, att förseglade anbud skulle få ingifvas till

auktionsförrättaren. Härigenom skulle enligt Riksdagens åsikt förebyggas,

att en spekulant genom erläggande af mellangift kunde förmå en annan

att afstå från anbuds afgifvande eller på annat sätt föranleda auktionsbeloppets

nedbringande. I likhet med flera Kungl. Maj :ts befallningshafvande

ansåge emellertid styrelsen rätten att aflämna förseglade anbud förrycka

auktionsförfarandet. Fri och öppen täflan vore enligt styrelsens åsikt

Domänstyr

elsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Ma:jts Nåd. Proposition N:o 167.

det bästa och staten mest värdiga förfaringssättet. Att införa ett tillvägagångssätt,

som verkade hindrande för en dylik täflan, syntes styrelsen

ej välbetänkt, i synnerhet som någon anledning att med särskilda

medel skydda sig för underpris ej torde förefinnas för kronan. Kronan

vore nämligen genom verkställd arrende- eller saluvärdering alltid i stånd

att bedöma anbudens antaglighet, under förutsättning att dessa värderingar

skedde omsorgsfullt. Att så numera vore förhållandet, ansåge

styrelsen sig kunna vitsorda. Värderingen gjordes af uppskattningsmän,

hvilka vore förtrogna med de omständigheter, som inverkade på egendomsvärdena.

Vid uppskattningen toges hänsyn till de särskilda ägoslagens

beskaffenhet och afkastningsförmåga, egendomens brukbarhet med mera.

Vid värdering af skogen uppräknades timmerträd och timmerämnen i

skilda grofleksklasser efter diametern vid brösthöjd och upptoges annat

afsättningsbart virke af andra slag, såsom pappersmasseved, pitprops,

ved med mera i kubikmeter, allt med angifvande af värdet å rot, så

att fullständig utredning vunnes om ståndskogens totalvärde. Skogmarkens

värde bestämdes efter bördighetsgrad, och beräknades sådant

jämväl å de mossar och kärr, hvilka genom afdikning kunde göras produktiva.

I öfrigt pröfvades alla omständigheter, som inverkade på värdet,

såsom tillgång på vattenkraft och egendomens utvecklingsmöjlighet på

grund af belägenhet intill växande samhällen och industricentra.

I detta sammanhang ville styrelsen erinra, att i en vid 1905 års

Riksdag väckt motion föreslagits åtgärder i syfte att vid försäljning af

egendomar bereda kronoarrendator tillfälle att till åsatt saluvärde inlösa

af honom arrenderad kronoegendom. I den 2 maj 1905 afgifvet utlåtande

i anledning af berörda motion hade statsutskottet yttrat, att utskottet,

som väl funnit det med motionen afsedda ändamålet beaktansvärdt, emellertid

inhämtat, att domänstyrelsen hade för afsikt att redan under år

1905 utarbeta förslag till bestämmelser i den af motionären angifna

riktning, hvarför och då det vid sådant förhållande syntes lämpligt att,

innan Riksdagen i ärendet vidtoge åtgärd, afvakta framläggandet af detta

förslag, utskottet hemställde, att motionen icke för det dåvarande måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och hade denna utskottets hemställan

blifvit af Riksdagen bifallen. Det förslag, statsutskottet haft anledning

förvänta från domänstyrelsen, hade emellertid på grund af de förändringar,

som under år 1905 inträffade i styrelsens sammansättning, uteblifvit,

men om än styrelsen numera icke ansåge sig kunna frambära ett förslag

af den innebörd, motionären afsett, funne styrelsen likväl motionens syftemål

i så måtto böra befrämjas, att kronan icke genom tillvägagångssättet

vid försäljningen beröfvade sina arrendatorer tillfälle att förvärfva

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 167.

de af dem arrenderade egendomarna. Fall hade inträffat, då kronoarrendatorer

varit beredda att till pris öfverstigande dem, kronan erhållit,

inropa den egendom, de innehaf t, men på grund af försälj ningssättet

hindrats att fullfölja sin afsikt. Försäljning å auktion på endast ett

ställe utan förseglade anbud vore äfven ur denna synpunkt att förorda.

Slutligen har styrelsen såsom sin åsikt uttalat, att auktionen i allmänhet

borde hållas inför vederbörande Kung], Maj:ts befallningshafvande,

då det för flertalet spekulanter torde med nutidens bekväma kommunikationer

ställa sig lättare att resa till residensstaden än till den ort, där

egendomen vore belägen. I de fall, där spekulanter endast vore att förvänta

i orten, borde likväl auktionen hållas därstädes. Då emellertid vederbörande

Kungl. Maj:ts befallningshafvande torde vara i tillfälle att säkrast

bedöma denna fråga, syntes det styrelsen böra inrymmas rätt för Kungl.

Maj:ts befallningshafvande att bestämma auktionsplatsen.

Det i Riksdagens föreliggande framställning upptagna förslag om Dep“*e*™nts~

åvägabringande af förenkling i det nu använda förfaringssättet vid yttrande.

försäljning och utarrendering af kronan tillhöriga egendomar synes mig

förtjänt af all uppmärksamhet.

Auktionens samtidiga afhållande å två platser har, som i det föregående

framhållits, haft till syfte att tillförsäkra staten högsta möjliga

köpe- eller arrendesumma. Det lärer emellertid, såsom också framhållits

af såväl domänstyrelsen som flera Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

vara otvifvelaktigt, att detta syftemål i väsentlig mån motverkats af

de olägenheter samt besvär och kostnader, som för spekulanterna äro

förbundna med det dubbla auktionsförfarandet. Nämnda olägenheter —

bestående framför allt däri, att en spekulant, som har att på två särskilda

platser tillvarataga sin rätt, därigenom ofta betages möjlighet att på

det sätt han skulle önska bevaka sitt intresse — synas mig därjämte i

och för sig vara af den betydenhet, att en öfvergång till förfaringssättet

med auktion endast å ett ställe måste anses synnerligen önskvärd. Genom

sistnämnda tillvägagångssätt beredes spekulanten tillfälle att under

auktionens lopp bedöma hvad som är för honom förmånligast och därefter

rätta sitt bud, på samma gång honom besparas de kostnader och

besvär, som föranledas af hållande af ombud å det ena auktionsstället, m. m.

Beträffande frågan om den plats, där auktionen bör förrättas,synes det

mig lämpligast, att auktionen i regel hålles inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

hvarigenom ett större antal spekulanter i allmänhet torde kunna

påräknas. Några större kostnader torde med nuvarande utvecklade

kommunikationer däraf icke vållas eventuella spekulanter. Endast för

Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 133 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.

det fall, att egendomen är mindre betydande eller spekulanter af

annan anledning kunna förväntas allenast från den närmaste trakten,

lärer auktionen böra förrättas å den ort, där egendomen är belägen. Åt

Kungl. Majrts befallningshafvande, hos hvilken myndighet bör förutsättas

kännedom om de förhållanden, som kunna inverka härå, synes mig

lämpligen kunna uppdragas att för hvarje särskildt fall härom förordna.

I afseende å frågan om rätt att vid auktion afgifva skriftliga

anbud har jag icke kunnat ansluta mig till den uppfattningen, att

sådana anbud skulle få komma till användning. Den rätt, som nu finnes

att vid arrendeauktioner ingifva skriftliga anbud, anlitas ej i större

mån. Enligt uppgifter, som jag låtit införskaffa, förekommo sålunda

skriftliga anbud under år 1904 allenast i 6 fall, år 1905 allenast i 5

fall och år 1906 allenast i 9 fall. Ej heller synas fördelarna af ett

sådant förfarande vara så stora, att de ej väsentligen öfverträffas af

olägenheterna. Åro dylika anbud tillåtna, afhålles helt visst mången,

som i annat fall vore benägen att inköpa eller arrendera en kronoegendom,

från att vid auktion afgifva anbud å densamma. Ovissheten

om, huruvida och till hvilket belopp skriftligt anbud föreligger, kan

äfven föranleda en vid auktionen närvarande spekulant att stanna vid

ett lägre anbud än han eljest skulle gjort, hvarigenom han till äfventyrs

går miste om egendomen. Vidare vill jag fästa uppmärksamheten därpå,

att, på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län

erinrat, en lojal täflan jämväl vid begagnande af skriftliga anbud kan

omintetgöras. För öfrigt synes mig den af domänstyrelsen anförda

omständigheten, att kronan genom verkställd salu- eller arrendevärdering

i hvarje särskildt fall är i stånd att bedöma anbudens antaglighet, vara

en tillfyllestgörande borgen för, att kronans berättigade intresse icke

kommer att äfventyras, äfven om auktion äger rum å endast en plats

med muntliga anbud.

I fråga om försäljningsauktioner är därjämte att taga i betraktande

ett enligt min mening synnerligen beaktansvärdt sakförhållande. Vid

förnyad utarrendering af kronoegendom äger arrendatorn optionsrätt till

arrendet, därest han innehaft detsamma under fem år och väl brukat

egendomen. Denna bestämmelse har tillkommit såväl för statens egen

skull som med hänsyn till arrendatorn. För staten är det uppenbarligen

en fördel, att arrendatorn genom vissheten, att han själf eller hans

rättsinnehafvare får njuta frukterna af det arbete och de kostnader, han

nedlagt på egendomens förbättring, sporras till ett intensivare brukande.

Gent emot arrendatorn åter innebär optionsrätten endast en akt af

billighet. Någon bestämmelse om rätt för arrendator att inköpa en

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 167.

kronoegendom, som enligt gällande bestämmelser skall försäljas, finnes

däremot icke. Såsom domänstyrelsen erinrat, väcktes emellertid i sådant

syfte ^ en motion vid 1905 års riksdag, men denna motion föranledde

pJ n^Son Riksdagens åtgärd af anledning, att från domänstyrelsen då

mförväntades förslag i den af motionären angifna riktning. Goda skäl

kunna ock anföras för, att en dylik förmån tillerkännes kronans arrendatorer

vid försäljning af egendomar, som de innehaft på arrende.

I hvarje fall torde det emellertid vara synnerligen olämpligt att försvåra

e^er. rent ai omöjliggöra för en afträdande arrendator att vid egendomens

försäljning förvärfva densamma, något som, såsom domänstyrelsen framhållit,

skulle blifva följden om skriftliga anbud tillätes.

Såsom jag förut framhållit, finnes förbud mot skriftliga anbuds

emottagande vid försäljningsauktioner redan stadgadt i förberörda nådiga

bref af åren 1888, 1891, 1896 och 1902. Jag anser nu, att detta förbud

uttryckligen bör utsträckas att gälla alla ifrågavarande auktioner.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

för sin del besluta,

dels, med upphäfvande af hvad förut stadgats häremot stridande,

att, då försäljning af kronan tillhörig fast egendom på grund af gällande

bestämmelser skall äga rum å offentlig auktion, skall iakttagas:

att auktionen förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet

å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner särskilda

omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde eller

annan särskilt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen,

samt att skriftliga anbud ej få mottagas;

dels och att 7:de punkten i nådiga kungörelsen den 10 november

1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner

skall erhålla följande ändrade lydelse:

7.o) Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen fastställda, skall,

därest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till optionsrätt

eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med återstående

delen af arrendetiden uppgår till fem år, och han egendomen

väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att efter därom vid arrendeuppskattningen

och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttranden

pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till det fastställda

arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller, i händelse han med

döden afgått, hans änka och barn; börande i senare fallet, därest arren
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 167.

datorn efterlämnat både änka och barn eller derå barn, dessa föreläggas

att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till handhafvande för deras

räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig person.

Har under de sista fem arrendeåren arrendators stärbhusdelägare

efter medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller har

under samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller

måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen den, som på

sådant sätt blifvit innehafvare af arrenderätten, för åtnjutande af optionsrätt

räkna sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i besittning

af arrendet.

Har arrenderätt öfverlåtits på arrendators löftesmän för arrendet

eller öfvergått till i konkurs försatt arrendators konkursbo eller blifvit

af konkursförvaltningen försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för

optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen, konkursboet eller

den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen försåld,

äga optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering, oaktadt löftesmännen,

konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke innehaft arrendet

i så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af arrendetiden

uppgår till fem år, dock, då arrendet öfvergått till arrendelöftesmän

eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll beträffande

viss persons anställande för egendomens skötsel, som här ofvan gjorts

i afseende å arrendets öfvertagande af arrendators änka och barn.

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande,

eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan stadgats, viss person skall anställas

för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person, som

af domänstyrelsen godkännes, anses optionsrätten förfallen, och varde i

sådant fall eller då optionsrätt ej äger rum, efter kungörelse, som skall

innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren och det

arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra betinga, samt öfriga

nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion, hvilken förrättas

inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å landskontoret

eller därest Kungl. Maj:ts befallninghafvande finner särskilda omständigheter

därtill föranleda, af vederbörande kronofogde eller annan särskilt

förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd

plats i den ort, där fastigheten är belägen. Skriftliga anbud må ej af

auktionsförrättaren emottagas.

Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för

sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där anmärkning emot hans frejd icke

förekommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.

sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator olämplig.

År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta arrendevardet,

icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas. „

På styrelsen ankomme därefter att, med iakttagande åt oivan

stadgade villkor i afseende- å säkerheten samt arrendator^ person och

freid, arrendet åt den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller,

i händelse antagligt anbud därvid icke erhållits, om egendomens skötsel

tills vidare efter omständigheterna förordna.

Ej må någon klaga däröfver att hans anbud ej antagits.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla: och skulle nådig proposition till Riksdagen ailåtas

af den lydelse, bilagan . . . till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

J. Solan der.

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sarnl. 1 Afd. 133 Käft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1907:233 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering af kronan tillhörig fa s. 1 i texten
  2. SU 1907:123 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering af kronan tillhörig fast egendom samt s. 1 i texten