Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

1907-01-12 · 165 sidor, varav 156 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 156 av 165 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:18, Med förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

1

N:o 18.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension; gifven Stockholms slott den 12 januari 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:

A. att antaga närlagda förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension;

B. att, därest sådan lag blifver af Riksdagen antagen, dels besluta,

Bo) att denna lag skall tillämpas såväl å den genom riksrådet

Johan Skyttes donationsbref inrättade professuren vid Uppsala universitet

som ock å sådan ordinarie eller extra ordinarie professur vid rikets

universitet, till hvars innehafvare aflöningen, anslag af universitetets

medel oberäknad!, utgår uteslutande i form af prebendepastorat, dock

att i fråga om beräkning af pensionsunderlag för en hvar af nämnda

professurer skall gälla, att pensionsunderlaget skall anses utgöra enahanda

belopp, som för annan professur af det slaget vid samma universitet,

där den ifrågavarande professuren finnes inrättad, samt att

tjänstinnehafvare därvid icke må tillgodoräknas ålderstillägg, med mindre

han fullgjort de för annan likställd tjänstinnehafvare för ålderstilläggs

åtnjutande föreskrift^ villkor;

2:6) att ej mindre de bestämmelser om pensionsrätt och skyldighet

att för pensionsändamål vidkännas löneafdrag, hvilka stadgats genom

särskilda nådiga kungörelser af den 27 augusti 1904 beträffande a) tillförordnade

rektorer vid rikets allmänna läroverk, b) rektor vid högre

lärarinneseminariet, c) lärare vid rikets folkskoleseminarier: i musik och

sång, i teckning, i gymnastik eller i slöjd, äfvensom genom nådig kungörelse

af den 9 juni 1905 beträffande tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,

skola, äfven efter förenämnda lags antagande, fortfarande

äga giltighet, än äfven hvad i öfrigt genom samma lag blifvit

stadgadt skall i tillämpliga delar gälla en hvar af dessa rektorer och

lärare;

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

3:o) att de pensioner, som med tillämpning af nämnda pensionslag

komma att beviljas, skola utgå: till tjänstinnehafvare vid poststaten

af postmedlen, till tjänstinnehafvare vid tullstaten af tullmedlen,

till tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets stat från »patentoch

varumärksafgifters samt registreringsafgifters fond» samt till öfriga

tjänstinnehafvare från därtill särskild! anvisadt anslag; med förbehåll,

att de medel, den fond eller det anslag, från hvilka pensionerna sålunda

utbetalts, beredes godtgörelse från den i 11 § pensionslagen omförmälda

pensionsfond med belopp, som svara mot pensionsfondens efter

fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna;

dels å ordinarie staten under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag

å 100,000 kronor till pensionering, enligt pensionslagen, af

civila tjänstinnehafvare;

dels, såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden för

en i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet angifna

grunder ordnad ny änke- och pupillkassa för civilstaten, likaledes å

ordinarie staten under tionde hufvudtiteln uppföra ett bestämdt anslag

å 35,000 kronor;

dels ock medgifva, att från och med år 1893 uppkomna och härefter

uppkommande behållningar å det till pensionsstaten för civila

ämbets- och tjänstemäns änkor och omyndiga barn anvisade anslag å

45,000 kronor må tillfalla den nya änke- och pupillkassan för civilstaten

med skyldighet för denna kassa att svara för utbetalning i behörig

ordning af de till utgående från nämnda anslag redan anvisade

pensioner;

samt

C. att, under förutsättning af bifall till de under A. och B. framställda

förslag, från riksstaten för år 1908 utesluta de å tionde hufvudtiteln

nu uppförda ordinarie anslagen till civilstatens pensionskassa

af tillhopa 112,286 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kung], Maj:t förblifver Riksdagen

med all Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen. Stockholms slott den

12 januari 1907.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Carl Swartz.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

3

Förslag
till
Lag
angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension.

1 §■

Rätt till pension vid afgång från tjänst tillkommer, med de undantag

och under de villkor som här nedan stadgas, en hvar ordinarie

innehafvare af civil tjänst med lön å stat, som blifvit fastställd af

Konungen och Riksdagen.

2 §•

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsrådsämbete,

civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst

vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik, ej heller i fråga om

befattning, som är uteslutande prästerlig, utan gälle i afseende å dem

hvad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda stadgadt.

3 §•

Såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall tjäna:

a) för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller

ortstillägg äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar af lönen.

Vid beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken förmån

af boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad,

skall lönen, därest den af sådan anledning minskats med ett belopp,

som finnes i lönestaten angifvet eller med ledning däraf kan bestämmas,

ökas med detta belopp.

Ej må för någon tjänst pensionsunderlag beräknas till högre belopp

än sextusen kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

År i lönestat pensionsunderlag för tjänst särskilt fastställdt, skall,

oberoende af hvad här ofvan blifvit stadgadt, det pensionsunderlag tjäna

till efterrättelse vid bestämmande af pensions belopp.

4 §•

Pension är till sitt belopp antingen hel eller af kortad.

Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehafvaren

vid tiden för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag.

Afkortad pension utgör viss del af hel pension och beräknas på

sätt i 7 § föreskrifves.

Där vid beräkning af pensions belopp detta icke slutar å helt

tiotal kronor, skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnadsår och

trettiofem tjänstår;

för kvinnlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextio lefnadsår och

trettio tjänstår;

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna: vid

femtiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;

b) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat

i Ostasien minst tio år: vid sextio lefnads- och trettio tjänstår;

c) för provinsialläkare: vid sextiotvå lefnads- och tjugusju tjänstår;

d) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, betjänte vid

tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare äfvensom de vid

blindundervisningsanstalterna anställda lärare: vid sextiotvå lefnadsoch

trettio tjänstår;

e) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,

tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska

institutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet,

fria konsternas akademi och musikaliska akademiens konservatorium

äfvensom för länsveterinärer: vid sextiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;

f) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,

betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, andra ämnes- och

öfningslärare vid statens läroverk än de under d) och e) särskild!

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

angifna äfvensom landtbruksingenjörer samt tjänstemän och betjente

vid den lokala skogsförvaltningen: vid sextiofem lefnads- och trettiofem

tjänstår;

g) för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för landtbruksstyrelsen:

vid sextiosju lefnadsår och tio tjänstår såsom chef för den

styrelse en hvar af dem tillhör.

6 §•

Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:

a) för innehafvare af domarämbete vid fyllda sjuttio år, eller där

han, efter att hafva uppnått de i 5 § för rätt till hel pension stadgade

lefnads- och tjänstår, oafbrutet under sex månader på grund af sjukdom

varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen;

b) för annan tjänstinnehafvare vid uppnående af den i 5 § stadgade

lefnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från

tjänsten afskeda, den myndighet obetaget att låta med afskedet anstå,

därest och så länge tjänstinnehafvaren pröfvas kunna i tjänsten på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre

än till fyllda sjuttio år;

c) för tjänstinnehafvare, som icke uppnått den i 5 § stadgade

lefnadsålder, där han, efter att under fem på hvarandra följande år i

följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra,

finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen;

d) för tjänstinnehafvare, som träffats af olycksfall i tjänsten, där

olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänstinnehafvare vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,

och har han tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel

pension inträder vid sextiosju lefnadsår, uppnått en lefnadsålder af

minst sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt till hel pension

inträder vid sextiotvå år, uppnått en lefnadsålder af minst sextio

år, eller ock, där fråga är om tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningen,

uppnått en lefnadsålder af minst sextiotre år, äge

Konungen, uppå därom af vederbörande myndighet gjord framställning,

förklara sådan tjänstinnehafvare skyldig att från tjänsten afgå.

7 §‘

Vid afgång från tjänst af anledning, som i 6 § d sägs, utgår hel

pension.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Har tjänstinnehafvare, som afgår på grund af någon af öfriga i

6 § intagna bestämmelser, uppnått det i 5 § för rätt till hel pension

stadgade antal tjänstår, utgår äfven till den tjänstinnehafvare hel pension;

i annat fall vare han, därest tjänstårens antal icke understiger

tio, berättigad erhålla pension till afkortadt belopp i förhållande till det

mindre antalet tjänstår; dock att vid afgång från tjänst af anledning,

som i 6 § c sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem

procent af hel pension.

8 §•

Tjänstinnehafvare, som afgår från tjänsten utan att därtill vara

skyldig enligt bestämmelserna i 6 §, vare icke berättigad till pension;

dock att innehafvare af domarämbete, som uppnått sextiosju lefnadsmen

icke trettiofem tjänstår, må, därest tjänståren icke understiga tio,

äga erhålla afkortad pension i förhållande till tjänstårens antal.

9 §•

Rätt till pension tillkommer ej den, som blifvit från tjänsten afsatt

eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild.

Pension tillkommer ej heller den, som vid afgång från tjänsten

icke är svensk medborgare.

10 §.

Tjänstinnehafvare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande

af pension erlägga pensionsafgift till årligt belopp af nedan angifna

procent å det för honom gällande pensionsunderlag.

Af giftsprocenten beräknas efter beloppet af det för tjänsten stadgade

högsta pensionsunderlag och utgör en tiondedels procent för hvarje

helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent å

nämnda pensionsunderlag.

Afgiften erlägges för hvarje månad, för hvilken lön åtnjutes, äfvensom

för månad, under hvilken, på grund af tjänstledighet eller i följd

af ådömd mistning af tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

Pensionsafgift erlägges å tid och på sätt, som af Konungen bestämmes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

7

11 §.

De i föregående paragraf omförmälda afgifterna ingå till en särskild

fond för pensionering af civila tjänst innehafvare.

Från denna fond bestrides så stor del af kostnaden för beredande

af pension enligt denna lag, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning

finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas

storlek. Sådan beräkning skall verkställas minst en gång hvart femte år.

Erforderliga föreskrifter om fondens förvaltning och om verkställande

af sannolikhetsberäkningen meddelas af Konungen.

12 §.

Rätt att från pensionsfonden återbekomma erlagda pensionsafgifter

medgifves allenast vid öfvergång till annan statstjänst, därest med inträdet

i denna tjänst är förenad skyldighet att för beredande af pension

erlägga retroaktiv afgift, dock ej till högre belopp än det, hvartill retroaktivafgiften

uppgår.

13 §.

Pension enligt denna lag sökes hos Konungen.

Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under

hvilken afgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under

hvilken pensionstagaren aflider eller pensionsrätten eljest upphör.

Häftar pensionstagare vid tillträde af pension för oguldna pensionsafgifter,

skola dessa afgifters sammanlagda belopp uttagas genom afdrag

å pensionen intill dess beloppet till fullo guldits.

14 §.

Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende

eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 §

strafflagen, skola, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar

af pensionen anses förverkade, och pension alltså utgå med endast

en tredjedel af det ursprungliga beloppet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

15 §.

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det till betalning

förfallit, vare förverkadt och tillfälle pensionsfonden, dock med

rätt för Konungen att, efter pröfning af anledningen till försummelsen,

medgifva beloppets utbetalning, om framställning därom göres.

16 §.

Pension för tjänst, som i denna lag afses, må, ändock att de för

erhållande af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med lön

eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst förutom i

de fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen:

l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för

annan tjänst, pension må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,

utgå med en tredjedel af det belopp, som enligt denna lags bestämmelser

eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom pensionen

och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den pension, som

eljest skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med

skillnaden;

2:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter pension

för annan tjänst, som i denna lag afses, pension må utgå för båda

tjänsterna med ett sammanlagdt belopp, motsvarande det högre af de

pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, Ökadt med eu tredjedel af det

lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen äro lika, motsvarande det ena

af dem, ökadt med en tredjedel;

3:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera

erhåller pension för statstjänst, å hvilken denna lag icke äger tillämpning,

pension för den förra tjänsten må utgå med en tredjedel af

det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de båda

pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp, pensionen

må ökas med hvad som motsvarar skillnaden.

17 §.

Tjänstår för erhållande af pension enligt denna lag beräknas icke

allenast för tid, under hvilken tjänstinnehafvaren innehaft tjänst, som i

denna lag afses, utan äfven för tid, under hvilken han innehaft annan

statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 18.

förordnande. Vid sådan tjänstårsberäkning skall afdrag göras för tid,

under hvilken ledighet från tjänsten ägt mm af annan anledning än

semester, sjukdom, offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt

tillstånd företagits till egen utbildning; i fråga om tjänstinnehafvare,

som icke äger rätt till semester, må afdrag ej göras för tid af högst

eu och en half månad om året, under hvilken ledighet må hafva åtnjutits

för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.

I fråga om pension för den, som vid afgång från tjänst, som i

denna lag afses, erhållit pension för annan sådan tjänst eller annan

statstjänst, må tjänstår, som beräknats för erhållande af den pension,

ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund af annan tjänstgöring

än den, på hvilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,

må såsom tjänstår beräknas.

18 §•

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908; dock att

a) för den, som vid sagda tid innehar tjänst, som i denna lag

afses, lagens stadganden, så vidt den tjänst augår, icke skola gälla, där

ej på grund af särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att underkasta

sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension eller han

inom ett år efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens

bestämmelser må å honom vinna tillämpning;

b) i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke

äro förenade och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande

i kraft stadgad, skall, därest gällande lönestat fastställts före den

1 januari 1900, hvad i denna lag angående beräkning af pensionsunderlag

föreskrifves icke vinna tillämpning förrän ny lönestat må

varda för tjänsten fastställd utan därförinnan gälla, att pensionsunderlaget

skall utgöra: där lönen ej uppgår till mer än tretusen kronor,

hela lönen; där lönen uppgår till mer än tretusen men icke till tretusensjuhundra

femtio kronor, tretusen kronor; samt där lönen uppgår

till tretusensjuhundrafemtio kronor eller högre belopp, åttio procent af

lönen, dock ej i något fall mer än åttatusen kronor;

c) för häradshöfding, landshöfding, provinsialläkare, professor vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet: i medicin, i kirurgi och i pediatrik

äfvensom för länsveterinär samt förste landtmätare pensionsunderlaget

skall, intill dess ny lönestat må varda fastställd, utgöra det

belopp, som före lagens trädande i kraft blifvit såsom pension för

sådan tjänstinnehafvare bestämd;

Bih. till Bihsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

d) för tecknings-, gymnastik- och musiklärare vid rikets allmänna

läroverk skall, intill dess ny lönestat må varda fastställd, gälla, i afseende

å beräkning af pensionsunderlaget, att såsom pensionsunderlag

skall betraktas lönen, oafkortad, samt vid beräkning af beloppet af

hel pension hvad genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 blifvit

stadgadt om pensionsbeloppets beräkning.

Tjänstinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser,

vare, om han för den tjänst åtnjuter aflöning enligt lönestat, som

fastställts före den 1 januari 1907, befriad från att erlägga i lagen

stadgad pensionsafgift, så länge aflöning å den lönestat af honom

åtnjutes, så framt icke vid lönestatens fastställande bland villkoren för

denna aflönings åtnjutande gjorts uttryckligt förbehåll, att löntagare

skall vara skyldig att vidkännas pensionsafgift motsvarande afdrag å

aflöningen.

Tjänstinnehafvare, som enligt hvad nyss nämnts icke är pliktig

att vidkännas pensionsafgift, skall, därest honom ådömes straff eller

straffpåföljd, hvarom i 14 § sägs, hafva förverkat hela pensionen; och

äge de i 16 § l:o), 2:o) och 3:o) gjorda medgifvanden icke tillämpning

å sådan tjänstinnehafvare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

11

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 12 januari 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLEN,

SWARTZ.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet:
Frågan

om det civila pensionsväsendets omdaning har sedan lång

tid tillbaka stått på dagordningen utan att ännu hafva vunnit sin slutliga

lösning. Ett förslag till definitivt ordnande af nämnda angelägenhet

har visserligen af Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagts uti nådig

proposition af den 24 februari 1899, men detta förslag vann i sin då

föreliggande form icke anslutning från Riksdagens sida.

Då ärendet den 24 berörda februari inför Kungl. Maj:t anmäldes,

lämnades af dåvarande chefen för finansdepartementet en utförlig

redogörelse för hvad dittills i frågan förekommit; och torde vid sådant

s. 12 Kontrollera mot PDF

Motion vid

1889 års

riksdag.

1889 års

riksdagsskrivelse.

Första

kommittébehandling.

12 * Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

förhållande jag nu kunna, beträffande frågans uppkomst och behandlingunder

det omförmälda, tidigare skedet, inskränka mig till ett angifvade

endast af sådana omständigheter, som kunna anses vara af betydelse

för en rätt uppfattning af åtskilliga punkter i de förslag till det civila

pensionsväsendets ordnande, som jag nu ärnar framställa._

Utgående från det antagande, att civilstatens pensionsinrättning

förfogade öfver tillgångar, som skulle göra de till pensionsinrättningen

anvisade statsanslag öfverflödiga, hade uti en vid 1889 års riksmöte

inom Andra Kammaren väckt motion yrkats, att Riksdagen måtte besluta,

att nämnda statsanslag skulle i sin helhet eller till de delar, som

kunde indragas, statsverket besparas.

Sedan denna motion föranledt Riksdagen att i skrifvelse den

16 maj 1889 angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning

af civilstatens pensionsinrättnings ställning och behof och i

sammanhang därmed taga under öfvervägande, huruvida icke genom

förändrade bestämmelser angående samma pensionsinrättning minskning

i statens utgifter för pensionering af civila ämbets- och tjänstemän samt

betjänte skulle kunna beredas, samt till Riksdagen inkomma med det

förslag, som af berörda utredning kunde föranledas, blef, på föranstaltande

af en af Kungl. Maj:t den 19 augusti 1889 för ändamålet tillsatt

kommitté, af professorn vid tekniska högskolan A. Lindstedt utredt, att

pensionsinrättningen, i stället för att, såsom ansetts sannolikt, äga öfverskott,

från och med år 1887 varit i behof af en ytterligare stadigvarande

årsinkomst af 252,864 kronor.

Då det alltså visat sig, att på denna väg minskning i statens utgifter

för den civila tjänstemannapensioneringen icke, utan ett ytterligare

försvårande af pensionsinrättningens ställning, skulle stå att

vinna, uppdrog Kungl. Maj:t under den 6 augusti 1891 åt kommittén

att dels beträffande civilstatens pensionsinrättning undersöka, huruvida

pensionsinrättningen borde bibehållas vid sin dåvarande omfattning

och organisation, eller om en mera genomgripande förändring

eller inskränkning af dess verksamhetsområde kunde anses af omständigheterna

påkallad, och i sammanhang därmed i öfrigt föreslå

åtgärder till betryggande af pensionsinrättningens ekonomiska ställning,

dels ock utreda, i hvad mån och på hvad sätt, genom omorganisation

och förening af flera eller färre befintliga pensionsinrättningar och

indragningsstater eller annorledes genom förändring af gällande bestämmelser

och villkor för pensionering af statens civila ämbets- och tjänste
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 18. 13

män och af deras efterlämnade änkor och barn, ej mindre förenkling i

förvaltningen jämte stadigvarande kontroll och garanti rörande härför

erforderliga penningemedel än ock lindring i statsverkets utgifter för

sagda pensionering skulle kunna åstadkommas.

Till fullgörande af detta uppdrag öfverlämnades med underdånig

skrifvelse den 28 rnaj 1894 af kommittén ett »betänkande angående

ordnande af pensionsväsendet för statens civile tjänsteinnehafvare samt

för deras änkor och barn». Detta betänkande innefattade, förutom

historisk-statistisk redogörelse angående pensionering af såväl statens

civile tjänstinnehafvare som dessa tjänstinnehafvares änkor och barn,

grunder för ordnande af det civila pensionsväsendet; förslag till pensionslag

för civilstaten, jämte motiv; förslag till reglemente för civilstatens

pensionskassa för änkor och barn, jämte motiv; samt plan för afvecklingen

af vissa pensionsinrättningars förbindelser m. m.

Kommitténs förslag till pensionslag hvilade på följande förutsättningar

nämligen: l:o) att vederbörande tjänstinnehafvare borde vara befriade

från afgifter för den egna pensioneringen men skyldiga att, utan

statens bistånd, bestrida de med pensioneringen af änkor och barn förenade

utgifter med undantag af kostnaden för pensionskassans förvaltning; och

2:o) att tjänstemannapensionering från civilstatens pension sinrättning och

från telegrafverkets pensionsinrättning skulle upphöra samt staten öfvertaga

den pensioneringsskyldighet, som eljest skolat åligga dessa bägge

pensionsinrättningar, den förra beträffande tjänstinnehafvare vid postverket

och den senare beträffande vid telegrafverket anställda ämbetsoch

tjänstemän samt betjänte.

1 öfrigt innehöll detta lagförslag följande hufvudsakliga stadganden:

Statspension tillförsäkrades en hvar ordinarie innehafvare af civil

befattning med lön å stat, som fastställts af Konungen och Riksdagen;

och skulle pensionsrätten inträda för tjänstinnehafvare i allmänhet vid

uppnådda 70 lefnadsår men för innehafvare af vissa, särskildt uppräknade

tjänster vid 65 lefnadsår. I händelse af invaliditet inträdde

dock pensionsrätt fem år tidigare, eller alltså vid en lefnadsålder af 65

respektive 60 år.

På tjänstetidens längd berodde, huruvida pensionen skulle utgå hel

eller af kortad. För hel pension erfordrades för tjänstinnehafvare i

allmänhet en tjänstetid af 35 år, men för vissa särskildt uppräknade

endast 30 tjänstår.

Olycksfall i tjänsten, som åstadkommit framtida oförmögenhet till

tjänstgöring, medförde rätt till hel pension, oafsedt antalet lefnads- och

tjänstår.

Konmiittébetänkandet

af 1894.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

1899 års

kuugl.

proposition.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Pensionsbeloppet skulle beräknas å samtliga tjänstinnehaf varens

på ordinarie stat uppförda aflöningsförmåner; och hel pension skulle

utgå, där aflöningsförmånernas summa icke öfverstege 600 kronor, med

80 procent af sådan aflöningssumma; men vid högre aflöningssummor,

hvilka indelats i serier, skulle hel pension utgå med ett fixeradt belopp,

som var lika för alla till en och samma serie hörande aflöningssummor.

Högsta medgifna beloppet af hel pension utgjorde 6,000 kronor.

Då den för rätt till pension stadgade lefnadsåldern eller invaliditetsgraden

inträdt, borde därmed också inträda skyldighet att afgå från

tjänsten.

Genom bestämmelser, åsyftande pensionsålderns höjande för tjänstinnehafvarne

i allmänhet, pensionsbeloppens reducering samt införande

af ett pensionsmaximum, hade kommittén alltså sökt åstadkomma den

i dess uppdrag omförmälda lindringen i statsverkets utgifter för det

civila pensionsväsendet.

Då Kungl. Maj:t till 1899 års riksdag aflät sin ofvan omförmälda

proposition med förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension af staten m. m., utgick detta lagförslag från

samma förutsättningar, som, enligt hvad nyss erinrats, legat till grund

för kommitténs lagförslag, dock med den icke oväsentliga skillnaden

att, enligt Kungl. Majrts förslag, telegrafverkets pensionsinrättning

borde bibehållas orubbad. Såväl i afseende å pensionsålderns höjning

och den lagstadgade afgångsplikten som i fråga om sättet för pensionsberäkningen

och beloppet af högsta medgifna pension innehöll däremot

Kungl. Maj:ts lagförslag afsevärda modifikationer i de af kommittén

förordade strängare bestämmelserna. Sålunda borde enligt detta lagförslag

rätt till erhållande af hel pension i regel inträda vid 67 lefnadsoch

35 tjänstår; dock skulle för vissa grupper af tjänstinnehafvare

pensionsrätten inträda vid tidigare lefnadsår och för en del äfven vid

lägre tjänstålder. Hel pension skulle, där aflöningsförmånerna vore

fördelade i lön och tjänstgöringspenningar, utgå med ett lönen motsvarande

belopp samt i annat fall med så stor del af lönebeloppet,

som tjänstinnehafvaren icke vore skyldig att afstå under tjänstledighet,

åtnjuten för sjukdom. Från denna allmänna regel i afseende å pensionsbeloppets

beräkning gjordes dock undantag för häradshöfdingar, förste

landtmätare och provinsialläkare, för hvilka i lagförslaget upptogos fasta

pensioner af respektive 5,000 kronor, 2,500 kronor och 4,000 kronor.

Afkortad pension skulle tillkomma den, som vid stadgad lefnadsålder

afginge från tjänst utan att hafva uppnått föreskrifvet antal tjänstår.

Skyldighet att afgå från tjänst skulle åligga tjänstinnehafvare, som upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunr/l. Maj.ts Nåd. Proposition No 18.

nätt 70 lefnadsår och befunnes till hel pension berättigad. Enahanda

skyldighet skulle vid längre sjukdomsförfall inträda dels efter uppnående

af den för pensionsrätt stadgade lefnads- och tjänståldern och

dels under vissa förutsättningar före uppnående af eljest stadgad lefnadsålder.

Pensionsbeloppet skulle icke få öfverstiga 8,000 kronor.

Såsom redan blifvit omförmäldt, blef det af Kungl. Maj:t framlagda

lagförslaget icke bifallet. Riksdagen ansåg nämligen'', att en

sådan lag borde hvila på den af Riksdagen tidigare uttalade grundsatsen,

att de civila tjänstinnehafvarna skulle vara förpliktade att bidraga

till sin egen pensionering.

I sin den 10 maj 1899 till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse (n:r 121)

yttrade i detta hänseende Riksdagen — efter en erinran, hurusom

icke blott Riksdagen vid upprepade tillfällen uttalat den mening, att

skyldighet skulle åläggas tjänstinnehafvarna att själfva lämna bidrag

till bestridande af de med deras pensionering förenade kostnaderna,

utan äfven vid lagförslagets föredragning inför Kungl. Magt af föredragande

departementschefen erkänts, att den af Riksdagen sålunda

påyrkade förpliktelsen för tjänstinnehafvarna grundade sig på en i och

för sig fullkomligt riktig princip — att Riksdagen funnit frågan angående

det civila pensionsväsendets omreglering böra till slutligt afgörande

anstå under den tid, som erfordrades för verkställandet af en

utredning i fråga om storleken af de afgifter, som skulle kunna tjänstinnehafvarna

för egen pensionering åläggas.

I riksdagsskrifvelsen göres därefter följande uttalande:

»Det synes Riksdagen, som skulle det vara att gå en sådan utredning

i förväg, därest Riksdagen nu skulle närmare inlåta sig på

något bestämdare uttalande i fråga om storleken af de afgifter, som

må kunna tjänstinnehafvarne för egen pensionering åläggas; men

Riksdagen har dock af de verkställda utredningarna rörande de afgifter,

som af delägarne i civilstatens änke- och pupillkassa, enligt de i

den kungl. propositionen åberopade grunder för reglemente för en sådan

kassa, behöfde uttagas, trott sig finna, att nuvarande aflöningsförhållanden

åtminstone för de lägst aflönade tjänstemännen näppeligen skulle

medgifva dessa delägare att, utöfver berörda afgifter, till sin egen

pensionering afsätta några afsevärdt större belopp. På den blifvande

utredningen torde äfven få bero, huruvida pensioneringen bör bestridas

genom en med erforderligt statsbidrag understödd pensionskassa, till

hvilken tjänstinnehafvarnes afgifter i så fall skulle ingå, eller om, med

bibehållande af nu gängse sätt för pensionernas utbetalning, dessa afgifter

skulle ingå till statskassan.»

1899 års

riksdagsskrivelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ny kommittébehandling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

»På samma gång Riksdagen icke velat underlåta att erinra om

önskvärdheten däraf, att utredningen äfven denna gång må ske med

aktgifvande därpå, att statens utgifter för pensioneringen i möjligaste

mån inskränkas, har dock Riksdagen naturligtvis icke kunnat förbise

den inverkan på pensionskostnadens totalbelopp, hvartill förvaltningens

behof af ökade arbetskrafter kan gifva anledning, eller som kan följa

af pensioneringens utsträckande till innehafvare af befattningar, med

hvilka pensionsrätt ännu icke är förenad.»

»Med hittills följda grundsatser har Riksdagen jämväl funnit öfverensstämma,

att de nya bestämmelser i fråga om pensionsväsendet, som

må komma att föreslås, och således äfven ett eventuellt stadgande, som

förpliktade till erläggande af afgift för egen pensionering, skulle äga

tillämplighet endast på tjänstinnehafvare, som efter de nya bestämmelsernas

trädande i kraft erhölle syssla, med hvars innehafvande sådan

förpliktelse vore förbunden, så framt icke tidigare erhållen befordran

skett med uttryckligt förbehåll att vara pensionsreglering underkastad.»

»På grund af hvad Riksdagen sålunda, beträffande denna del af

den föreliggande frågan, anfört, har Riksdagen alltså funnit sig icke

kunna antaga lag om civile tjänstinnehafvares rätt till pension af staten,

förrän en sådan ytterligare utredning i ämnet vunnits som den, hvilken

Riksdagen här ofvan till dess hufvudsynpunkter antydt. Riksdagen har

därför funnit sig böra afslå Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag

till lag angående civile tjänstinnehafvares rätt till pension af staten.

Och får Riksdagen, med tillkännagifvande häraf, hos Eders Kungl. Maj:t

anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om

sådant ordnande af det civila pensionsväsendet, att tjänstinnehafvarne

lämna bidrag äfven till sin egen pensionering, samt för Riksdagen framlägga

det förnyade förslag till pensionering åt civile ämbete- och tjänstemän,

som efter dylik utredning må finnas af förhållandena påkalladt.»

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 juni 1899 af meranämnda

riksdagsskrivelse fann Kungl. Maj:t godt tillsätta en kommitté

med uppdrag att verkställa den af Riksdagen sålunda begärda

utredning; och sedan kommittén i underdånig skrifvelse den 27 april

1900 dels anfört, att, ehuru i det åt kommittén lämnade uppdrag

icke uttryckligen angåfves, att den anbefallda utredningen skulle omfatta

jämväl undersökning om storleken af de förpliktelser, som skulle

åligga tjänstinnehafvarne för upprätthållandet af pensioneringen af

deras änkor och barn, det likväl framginge af Riksdagens skrifvelse i

ämnet, att Riksdagen funnit förhållandena påkalla, att vid frågan om

bestämmande af de afgiftsbelopp, med hvilka tjänstinnehafvarna skulle

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

bidraga till sill egen pensionering, skälig hänsyn borde tagas till nämnda

förpliktelser, samt att jämväl kommittén vore af den åsikt att frågan

om beloppet af de af gifter, livilka skulle åläggas tjänstinnehafvarna för

egen pensionering, icke kunde tillfredsställande besvaras, med mindre

säker kännedom vunnits om de anspråk, som ett tidsenligt ordnadt

pensionsväsen för änkor och barn ställde på dessa tjänstinnehafvare,

dels ock på grund häraf hemställt om bemyndigande att verkställa

undersökning i sålunda angifvet syfte, fann Kung!. Maj:t i anledning

af denna hemställan den 11 maj 1900 godt bemyndiga kommittén att

verkställa den utredning, som kommittén uti ofvan angifna hänseenden

kunde finna erforderlig för fullgörande af sitt uppdrag.

För att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det åt kommittén

lämnade uppdrag blefvo därjämte tid efter annan till kommittén öfverlämnade

följande till Kungl. Maj:t inkomna underdåniga framställningar,

nämligen:

l:o) chefens för Sveriges geologiska undersökning skrifvelse af

den 17 december 1898, i hvad den afsåge pensionering af den vid

undersökningen fast anställda personalen, jämte en af geologerna vid

samma undersökning till statsrådet och chefen för civildepartementet

ingifven promemoria af den 20 november 1899 i ämnet;

2:oj chefens för rikets allmänna kartverk skrifvelse den 29 juni

1899 angående pensionsrätt för kartverkets personal;

3:o) kanslersämbetets vid rikets universitet skrifvelse den 4 oktober

1901, i hvad den afsåge en af det större akademiska konsistoriet

i Lund gjord framställning om, bland annat, beredande af pensionsrätt

för extra ordinarie professorer äfvensom för Lunds universitets vaktmästare,

konservatorn vid zoologiska institutionen och trädgårdsmästaren

vid botaniska trädgården; samt

4:o) statskontorets den 22 oktober 1901 gjorda framställning beträffande

pension vid afskedstagandet för konsistorienotarierna.

Efter undfången del af Kungl. Maj:ts här ofvan omförmälda

bemyndigande af den 11 maj 1900 anmodade kommittén en af sina

ledamöter, ofvanbemälde professorn A. Lindstedt, att verkställa den utredning,

som erfordrades för att vinna insikt om civilstatens pensionsinrättnings,

civilstatens änke- och pupillkassas samt tullstaténs enskilda

änke- och pupillkassas förmåga att uppfylla sina förbindelser äfvensom

att, under förutsättning att de afgifter, hvilka enligt af kommittén

fattadt provisoriskt beslut syntes böra af tjänstinnehafvaren erläggas

såsom bidrag till egen pensionering, Lomme att fonderas, såvidt möjligt

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kommittébetänkandet

af 1902.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 18.

vore verkställa eu beräkning af det belopp, hvartill en dylik fond kunde

antagas komma att stiga.

Kommitténs betänkande angående förändradt ordnande af det

civila pensionsväsendet innefattar, jämte en historik, trenne hufvnddelar,

nämligen:

l:o) förslag till pensionslag för civila tjänstinnehafvare;

2:o) förslag till ombildning af den nuvarande civilstatens pensionsinrättning;

och

3:o) förslag till kungörelse, innefattande föreskrifter om verkställighet

af pensionslagen.

Betänkandet, som öfverlämnades till Kungl. Maj:t med underdånig

skrifvelse den 7 november 1902, åtföljes af — förutom en af

professorn Lindstedt till kommittén ställd skrifvelse,'' hvari redogöres

för resultaten af de på grund af kommitténs berörda uppdrag verkställda

undersökningar och beräkningar — dels en redogörelse för de

olika sätt, hvarpå pensioneringen af innehafvare af svensk statstjänst

för närvarande bestrides, och villkoren för pensions erhållande dels

ock tabeller öfver aflöningsförmåner samt nuvarande och föreslagen

pensionsrätt för de tjänstinnehafvare, å Indika den blifvande pensionslagen

skulle erhålla tillämpning.

Enligt hvad kommittén uti sin nyssberörda skrifvelse meddelat,

hade kommittén visserligen betraktat såsom sin främsta uppgift att uti

det förut befintliga förslaget till pensionslag inrymma stadganden beträffande

tjänstinnehafvarnas skyldighet att medelst afgifters erläggande

deltaga uti kostnaden för egen pensionering; men då införande bland

pensionsbestämmelserna af ett nytt och så betydelsefullt moment icke

kunnat verkställas, med mindre föregående lagförslag måst underkastas

en fullständig revision, hvilken haft till följd, att i ett flertal stadganden

företagits omarbetningar och förändringar af såväl reell som formell art,

hade resultatet af detta kommitténs arbete framlagts uti det vid betänkandet

fogade förslag till pensionslag för civila tjänstinnehafvare.

För att åt de föreslagna lagbestämmelserna måtte gifvas största möjliga

stadga och trygghet, borde enligt kommitténs tanke pensionslagen blifva

af civillags natur; men då åtskilliga stadganden och bestämmelser, hvilka

stode i samband med ordnandet af det civila pensionsväsendet och endels

påkallats af de nya grunder, som i kommitténs lagförslag tilllämpats,

om än behöfliga, dock icke kunde anses vara af den betydelse,

att åt dem borde förlänas civillags natur, hade kommittén funnit sig

böra sammanföra alla dylika stadganden uti det redan omförmälda för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kitngl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18. 19

slaget till kungörelse, innefattande föreskrifter om verkställighet af

pensionslagen.

Kommitténs lagförslag skiljer sig från det af Kungl. Maj:t

för 1899 års riksdag framlagda lagförslaget — utom därutinnan att

bestämmelser införts om pensionsafgifter och deras beräkning m. in. —

hufvudsakligen i följande delar.

De för pension grundläggande aflöningsförmånerna, med ett gemensamt

namn här benämnda pensionsunderlaget, skulle utgöra: för tjänst,

med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar vore förenade, hela lönen

och för annan tjänst två tredjedelar af lönen. Dock förutsättes, att vid

lönereglering ett särskildt pensionsunderlag i något fall må kunna hafva

blifvit i lönestaten fastställdt. Högsta pensionsunderlaget borde utgöra

0,000 kronor.

Enligt kommitténs mening borde pensionsunderlaget emellertid

icke under alla omständigheter komma att motsvara den blifvande pensionen.

Med bibehållande af den i föregående lagförslag upptagna indelningen

af pensionsbeloppen i hela och afkortade innehåller det nya

lagförslaget i afseende å beräkningen af'' hel pension den väsentliga

olikheten, att pensionsbeloppet skulle hänföra sig icke ensamt till det

lönebelopp, hvaraf tjänstinnehafvaren vid tiden för afgången från tjänsten

vore i åtnjutande, utan till hans under de tio senaste åren åtnjutna

lönebelopp. Hel pension skulle nämligen utgöra »en tiondedel af sammanlagda

beloppen af de högsta pensionsunderlag, som under hvart

och ett af de tio senast förflutna åren varit för tjänstinnehafvaren

gällande».

Rätt att komma i åtnjutande af hel pension borde liksom enligt

1899 års lagförslag inträda: i regel vid uppnådda 67 lefnads- och 35

tjänstår, dock för vissa tjänstinnehafvare redan vid 62 lefnads- och 30

tjänstår, för andra vid 65 lefnads- och 25 tjänstår samt för en del

tjänstinnehafvare vid 65 lefnads- och 35 tjänstår.

Efter uppnådda 70 lefnadsår skulle för tjänstinnehafvare inträda

ovillkorlig skyldighet att afgå från tjänsten, vare sig tjänstårens antal

berättigade till hel pension eller icke.

Framtida oförmögenhet till tjänstgöring borde under vissa förutsättningar

likaledes medföra ovillkorlig afgångsskvldighet oafsedt antalet

af tjänstinuehafvarens såväl lefnadsår som tjänstår.

Beträffande kommitténs förslag i fråga om de pensionsafgifter,

som borde åligga tjänstinnehafvarna att utgöra, torde jag i detta sammanhang

kunna inskränka mig till återgifvande af lagförslagets 10 §,

så lydande:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

I anledning

af 1902 års

kommittébetänkande

infordrade

yttranden.

»TjänstinneliafVare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande

af pension erlägga pensionsafgift till årligt belopp af nedan angifna

procent å det för honom gällande pensionsunderlag.

Afgiftsprocenten beräknas efter beloppet af det för tjänsten stadgade

högsta pensionsunderlag och utgör en tiondedels procent för hvarje

helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än 3 procent.

Afgiften erlägges för hvarje månad, för hvilken lön åtnjutes, äfvensom

för månad, under hvilken, på grund af tjänstledighet eller i följd

af ådömd mistning af tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

Pensionsafgift erlägges å tid och på sätt, som af Konungen bestämmes.

»

Uti särskilda till Kungl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse!- af den 7 november 1902 har kommittén, dels till komplettering af

hufvudbetänkandet i vissa delar och dels till besvarande af de ofvan

uppräknade, till kommitténs öfvervägande remitterade frågor, yttrat sig:

l:o) i fråga om pensionslagens tillämpning å de ordinarie och

extra ordinarie professorer vid universiteten, hvilkas aflöning till hela beloppet

utgöres af afkomst af prebendepastorat;

2:o) i fråga om pensionslagens tillämpning å professor skytteanus

vid Uppsala universitet samt innehafvaren af Per Henrik Malmstens

professur vid karolinska mediko-kirurgiska institutet;

3:o) i anledning af väckt fråga om beredande af pensionsrätt för

den vid Sveriges geologiska undersökning fast anställda personal;

4:o) i anledning af väckt fråga om beredande af pensionsrätt för

den vid rikets allmänna kartverk anställda civila personal; och

5:o) i fråga om beredande af pensionsrätt för konsistorienotarierna,

de extra ordinarie professorerna vid universiteten samt följande vid

Lunds universitet anställde tjänstinnehafvare, nämligen konservatorn

vid zoologiska institutionen, trädgårdsmästaren vid botaniska trädgården

och universitetets vaktmästare.

Då kommittébetänkandet den 19 december 1902 inför Kungl.

Maj:t anmäldes, behagade Kungl. Maj:t anbefalla, att underdåniga

utlåtanden skulle infordras:

från fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen, medicinalstyrelsen,

generaltullstyrelsen och domänstyrelsen i anledning af dels § 5 i förslaget

till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension dels

ock förslaget till föreskrifter om verkställighet af nämnda pensionslag,

från direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning öfver kommittébetänkandet,

i hvad detsamma berörde pensionsinrättningen, samt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

från öfverståthållareämbetet och samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länen öfver kommitténs förslag till kungörelse, innefattande

föreskrifter om pensionslagens verkställighet.

Sedan de sålunda infordrade yttrandena inkommit, blefvo till

statskontoret remitterade:

dels den 5 mars 1904 ej mindre ett exemplar af det tryckta

kommittébetänkandet, hvilket innehåller kommitténs samtliga förslag

och skrivelser, åtföljdt af de nyss omförmälda yttrandena, än äfven

kommitténs under 5:o) här ofvan omförmälda särskilda underdåniga

skrifvelse med därtill hörande handlingar, med nådig befallning till

statskontoret att öfver dessa frågor afgifva underdånigt utlåtande;

dels den 31 mars 1904 kommitténs med 2:o) här ofvan betecknade

särskilda underdåniga skrifvelse äfvensom de yttranden, hvilka i anledning

däraf inkommit från patronus för skytteanska stiftelsen, nuvarande

innehafvaren af den skytteanska professuren, det större akademiska

konsistoriet i Uppsala, nuvarande innehafvaren af den s. k. malmstenska

professuren vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och institutets

lärarekollegium samt universitetskanslern, med nådig befallning till

statskontoret att i ämnet afgifva underdånigt utlåtande;

dels ock den 21 juni 1904 kommitténs med l:o) härofvan betecknade

särskilda underdåniga skrifvelse jämte de yttranden, hvilka i anledning

däraf inkommit från de större akademiska konsistorierna i Uppsala och

Lund samt universitetskanslern, med nådig befallning att statskontoret

skulle taga dessa handlingar i öfvervägande vid afgifvande af det den

5 mars 1904 infordrade underdåniga utlåtandet.

Uti ett den 9 juni 1905 dagtecknadt och den 20 därpåföljde

oktober till finansdepartementet inkommet underdånigt utlåtande har

statskontoret besvarat dessa nådiga remisser och förklarat sig därvid

jämväl hafva tagit, i öfvervägande en af direktionen öfver blindinstitutet

den 7 oktober 1904 till Kungl. Maj:t aflåten framställning om

ordnande af pensionsförhållandena för tjänstinnehafvarna vid statens

läroanstalter för blinda; och torde härmed frågan om ett definitivt

ordnande af det civila pensionsväsendet få anses så förberedd, att ett

nytt förslag till pensionslag, denna gång enligt Riksdagens därom uttryckta

önskan byggdt på principen af tjänstinnehafvarnas skyldighet

att med egna afgifter bidraga till pensionskostnaden, må kunna för

Riksdagen till antagande framläggas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Nya löneochpensionsregleringar,

hvarvid

kommitténs

förslag till

pensionsafgift

vunnit

tillämpning.

a) Lokaltullförvaltningen

samt

kust- och

gränsbevakningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Såsom jämväl af statskontoret i dess underdåniga utlåtande blifvit

erinradt, hafva under tiden efter det pensionskommitténs nu föreliggande

betänkande afgifvits ett flertal nya löne- och pensionsregleringar blifvit

genomförda för tjänstinnehafvare, å hvilka den nya pensionslagen borde

komma att gälla; och torde särskildt med afseende därå, att vid dessa

regleringar kommit till tillämpning bestämmelser beträffande löneafdrag

för pensionsändamål, hvilka löneafdrag motsvara hvad pensionskommittén

föreslagit i fråga om pensionsafgift, en fullständig redogörelse här böra

lämnas för innehållet i dessa pensionsbestämmelser.

Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t af den 20 maj 1904 (n:o 135)

angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel

anmälde Riksdagen under rubriken »tullverket», bland annat, att Riksdagen,

vid godkännande af aflöningsstat för lokaltullförvaltningen samt

kust- och gränsbevakningen att tillämpas under 1905, fästat det villkor,

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension brådt i kraft, å de i denna afdelning af aflöningsstaten

bestämda lönebelopp för enhvar af de där upptagna tjänstemän och

betjänte skall afgå och tullmedlen besparas följande belopp, nämligen:

för tjänstemän:

öfverinspektorer

•

.. 175

kronor

kustbevakningschefer

. . 175

11

dito

... 135

11

tullförvaltare

... 175

11

ö fverkontrollörer

... 135

11

dito

... 100

11

dito

... 90

11

dito

SO

11

tullförvaltare

... 135

11

dito

... 100

11

dito

.. 85

11

dito

... 75

11

dito

... 70

11

tullflskaler

... 60

11

kontrollörer

... 90

11

dito

... 80

11

dito

65

11

gränsbevakningschef

... SO

11

kammarskrifvare

... 50

17

inspektörer

... 60

11

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kunjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

23

för betjente:

öfveruppsy n i ngsm än

gränsöfveruppsyningsmän

kustbevakningsförmän

j aktuppsyningsmän

uppsyningsman

gränsuppsyningsmän

kustuppsyningsmän

vaktmästare

45 kronor.

dito

dito

kammarvaktmästare

kustvakter

gränsridare

roddare

kustroddare

20

Bland allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de å

nämnda aflöningsstat uppförda aflöningsförmånerna märkas:

»att tjänstinnehafvare skall vara förpliktad att, tjänsteman, då

han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänstår, samt betjänt efter uppnådda

60 lefnads- och minst 30 tjänstår, med oafkortad lön såsom

pension från befattningen afgå, Kungl. Maj:t eller generaltullstyrelsen,

om det tillkommer styrelsen att afskedet utfärda, dock obetaget att låta

detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kan finnas villig att i densamma kvarstå; samt

att tjänstinnehafvare, som, innan han uppnått nu stadgade lefnadsoch

tjänstår, befinnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen, skall,

därest han enligt gällande särskilda bestämmelser är till pension berättigad,

vara underkastad skyldighet att låta sig öfverflvttas till pensionsstat

med det pensionsbelopp, honom jämlikt dessa särskilda bestämmelser

må tillkomma.» (§ 2).

De sålunda åberopade »särskilda bestämmelserna» återfinnas i nådiga

förordningen den 18 november 1836, jämförd med nådiga brefvet den

11 november 1870; se pensionskommittébetänkandet af den 28 mai

1894 sid. 227. ’

I sammanhang med antagande af den nya aflöningsstaten blef

jämväl ett aflöningsreglemente af Riksdagen godkändt; och är en hvar,

som är underkastad föreskrifterna i aflöningsreglementet, skyldg att i

fråga om pension underkasta sig de förändrade bestämmeliser, som

framdeles kunna varda meddelade.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

b) Lärarepersonalen

vid de allmänna

läroverken.

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Genom den af 1904 års riksdag beslutade löne- och pensionsreglering

för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk har i

afseende å pensionsväsendet blifvit stadgadt:

att ordinarie lärare eller lärarinna vid allmänt läroverk, som ingripa

den nya lönestaten eller som utnämnes efter den 3 oktober 1904,

skall hafva rättighet och skyldighet att, ämneslärarinna vid uppnådda

55 lefnadsår och 25 tjänstår, gymnastiklärare vid uppnådda 62 lefnadsår

och 30 tjänstår samt annan lärare vid uppnådda 65 lefnadsår och 35

tjänståi’, med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten

afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest

och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna;

att pensionsbeloppet skall utgöra för ordinarie ämneslärare eller

ämneslärarinna oafkortad lön, men för ordinarie öfningslärare två tredjedelar

af de löneförmåner, lian under de tio sista åren i medeltal för år

uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse han hela tiden själf

bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oafkortad;

att tillförordnad rektor, som fullgjort de i fråga om ämneslärare

för pensions erhållande stadg*ade villkor och i minst 15 ar innehaft

rektorsförordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära sin lön

såsom rektor oafkortad;

att ordinarie lärare eller lärarinna skall vid inträde å den nya

lönestaten vara skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser

rörande pensionering, som kunna varda stadgade; samt.

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de bestämda löneförmånerna

för en hvar af ordinarie lärare och lärarinnor skall afgå och åt statsverket

besparas följande belopp, nämligen:

för adjunkt:

i första lönegraden ............................................

„ andra „ .................................................

„ tredje „ ..............................................

„ femte ,,

för lektor:

i första lönegraden

„ andra „

„ tredje „

„ fjärde „

,, femte „

65

kronor,

75

?7

90

77

100

77

115

77

100

77

115

77

130

77

145

77

160

77

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

för rektor vid realskola:

i första lönegraden .................................................... 115 kronor,

„ andra „ 135 „

för rektor vid högre allmänt läroverk:

i första lönegraden ..................................................... 180 ,,

„ andra „ 200 „

för teckningslärare och gymnastiklärare vid realskola:

. i första lönegraden .................................................... 20 „

„ andra „ 20 „

»tredje „ 25 „

för teckningslärare och gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk:

i första lönegraden .......................................v.....

„ andra „ ................................................

n tredje „ ...............................................

» fjärde _ „ ..............................................

för musiklärare vid realskola:

i första lönegraden ..............................................

„ andra ,, ..............................................

n tredje _ „ ................................................

för musiklärare vid högre allmänt läroverk:

i första lönegraden ..............................................

„ andra „ ................................................

n tredje „ ............................................

„ fjärde _ „ ...............................................

för första lärarinna:

i första lönegraden ..............................................

,, andia ,, ..............................................

för ämneslärarinna:

i första lönegraden ...............................................

40 kronor,

45

50

60

andra

15

15

20

30

35

45

50

40

55

30

45

i:

Den vid 1904 års riksdag beslutade löne- och pensionsreglering

för lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet innehåller i afseende

å pensionsväsendet följande stadganden:

att rektor, lektor, adjunkt eller ämneslärarinna, som ingår på den

nya lönestaten eller som utnämnes efter den 3 oktober 1904, skall hafva

rättighet och skyldighet att, rektor vid uppnådda 65 lefnadsår och 35

tjänstår (hvaraf 15 tjänstår såsom rektor), lektor eller adjunkt, vid uppnådda

65 lefnadsår och 35 tjänstår samt ämneslärarinna vid uppnådda

55 lefnadsår och 25 tjänstår, med pension från allmänna indragningsstaten

från tjänsten afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 15 Höft. 4

o) Lärare och

lärarinnor

vid högre

lärarinneseminariet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

d) Lärare och

lärarinnor

vid f olkskoleseminariema.

26

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 18.

afskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i

tjänsten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna;

att pensionsbeloppet skall utgöra den af den pensionsberättigade

senast åtnjutna aflöningen, med afdrag af tjänstgöringspenningar och

för rektor därjämte af den del af arfvodet, som anses motsvara tjänstgöringspenningar

;

att lärare vid inträde på den nya lönestaten skall vara skyldig

underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som

kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnebafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de bestämda löneförmånerna

för enhvar af ordinarie lärare skall afgå och åt statsverket besparas

följande belopp nämligen:

för rektor:

i första lönegraden

andra

för lektor:

i första lönegraden

,, andra ,,

„ tredje „

„ fjärde „

,, femte ,,

för adjunkt:

i första lönegraden

andra

tredje

ii ii

„ femte ,,

för ämneslärarinna:

i första lönegraden

„ andra „

„ tredje „

„ fjärde

180

kronor,

200

77

100

77

115

77

130

77

145

77

160

77

65

77

75

77

90

77

100

77

115

77

35

77

45

77

60

77

70

77

De för ämneslärarinna sålunda fastställda löneafdragen skola

emellertid på grund af en vid 1906 års riksdag beslutad löneförhöjning

för dessa lärarinnor från och med år 1907 utgöra respektive 40, 50, 60

och 70 kronor.

Genom den vid 1904 års riksdag beslutade löne- och pensionsreglering

för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier har i

afseende å pensionsväsendet blifvit stadgadt:

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

att rektorer samt manliga och kvinnliga adjunkter, som ingå på

den nya löncstaten eller som utnämnas efter den 3 oktober 1904,

äfvensom lärare i musik och sång, i teckning, i gymnastik och i slöjd

skola hafva rättighet och skyldighet att, rektor och manlig adjunkt

samt lärare i musik och sång, i teckning och i slöjd vid uppnådda 65

lefnadsår och 35 tjänstår, kvinnlig adjunkt vid uppnådda 55 lefnadsår

och 25 tjänstår samt lärare i gymnastik vid uppnådda 62 lefnadsår och

30 tjänstår, med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten

afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå,'' därest

och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna;

att pensionsbeloppet skall utgöra för rektor och för manlig eller

kvinnlig adjunkt oafkortad lön samt för öfningslärare tre fjärdedelar

af det befattningen åtföljande arfvode med ålderstillägg, dock att för

öfningslärare, som uppbär pension för annan statens tjänst, sammanlagda

af statsmedel utgående pensionsbeloppet icke må öfverstiga 3,000

kronor;

att rektorer, manliga och kvinnliga adjunkter samt öfningslärare

skola vid inträde på den nya lönestaten vara skyldiga underkasta sig

de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som kunna varda

stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de bestämda löneförmånerna

för en hvar af ordinarie lärare skall afgå och åt statsverket besparas

följande belopp, nämligen:

för rektor:

i första lönegraden ................................................... 135 kronor,

,, andra ,, .........................

.......................... 145

u tredje „ .......................

.......................... 160

för

manlig adjunkt:

i första lönegraden .........................

......................... 65

,, andra ,, ...........................

.......................... 75

» tredje „ ..........................

........................... 90

» fjärde „ ..........................

.......................... 100

„ femte ,, ...........................

........................... 115

för

kvinnlig adjunkt:

i första lönegraden ..........................

........................... 40

,, andra ,, ..........................

........................... 50

n tredje „ ..........................

.......................... 60

« fjärde „ .......................

......................... 70

s. 28 Kontrollera mot PDF

e) Lektorerna

vid sjökrigsskolan.

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 18.

för lärare i musik och sång:

i första aflöningsgraden

„ andra „

„ tredje „

för lärare i teckning:

i första aflöningsgraden

„ andra „

n tredje

för lärare i gymnastik:

i första aflöningsgraden

„ andra „

n tredje

för lärare i manlig slöjd:

i första aflöningsgraden

,, andra ,,

n tredje _ „

för lärare i kvinnlig slöjd:

i första aflöningsgraden

andra ,,

it

tredje

so

kronor.

35

77

40

77

20

77

25

77

30

77

20

77

20

77

25

77

20

77

25

77

25

77

20

77

20

77

25

77

Jämte antagande af ny lönestat för lärare och öfrig personal vid

sjökrigsskolan, att gälla från och med år 1906, har af 1905 års riksdag

beslutats:

att lektor vid sjökrigsskolan, som ingår på den nya lönestaten eller

som utnämnes, efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall hafva

rättighet och skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår

med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Kungl.

Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge

den peneionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna;

att pensionsbeloppet skall utgöra oafkortad lön;

att lektor skall vid inträde å den nya lönestaten vara skyldig

underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som

kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å lektors löneförmåner skall

för en hvar afgå och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen:

i första lönegraden......................................... 100 kronor

i andra „ ......................................... 115 „

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

i fjärde lönegraden....................................... 145 Kronor

,, femte „ ...................................... 160 ,,

Genom den vid 1905 års riksdag beslutade Inne- och pensiousreglering

för lärarne vid de tekniska elementarskolorna liar i afseende å

pensionsväsendet blifvit stadgadt:

att lektor eller rektor, som ingår på den nya lönestaten eller som

utnämnes, efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall hafva rättighet

och skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår med pension

från allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Ivungl. Maj:t dock

obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

:

att pensionsbeloppet skall utgöras af den egentliga lönen oafkortad;

att vederbörande skall vid inträde å den nya lönestaten vara

skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering,

som kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de bestämda löneförmånerna

för en hvar af ifrågavarande lärare skall afgå och åt statsverket besparas

följande belopp, nämligen:

för lektor:

med begynnelselön............................................... 100 kronor

11

ett

ålderstillägg .....................

.................... 115

11

11

två

11 ......................

..................... 130

11

11

tre

11 ....................

.................. 145

11

11

fyra n ......................

...................... 160

11

för rektor:

med

beg

ynnelselön ...........................

...................... 130

kronor

11

ett

ålderstillägg ......................

...................... 145

11

11

två

11 .......................

..................... 160

11

11

tre

11 ............... ......

...................... 180

11

11

fyra „ ...................

..................... 200

11

Vid de af 1905 års riksdag antagna lönestater för landtbruksinstitutet

vid Ultima samt för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

hafva fästats, bland andra, följande villkor och förbehåll:

att lektor eller adjunkt skall, då han uppnått 65 lefnadsår och 35

tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna

indragningsstaten från tjänsten afgå, Kungl. Maj:t eller vederbörande

instituts styrelse, där det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock

obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensions
-

f) Lärame

vid do tekniska

elementarskolorna.

g) Landtbruksinstitutens

lärarepersonal.

s. 30 Kontrollera mot PDF

h) Statskonsulenter

i boskapsskötsel

och i

mejerihushållning.

30

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

berättigade pröfvas kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna det

allmänna och kan finnas villig att i densamma kvarstå;

att lektor eller adjunkt skall vara underkastad de förändrade

bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de i staterna för instituten

för en hvar af lektorer och adjunkter bestämda löneförmånerna skall

afgå och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen:

för adjunkt:

i första löne

graden ..........................

........................ 65

kronor

„ andra

ii ...........................

........................ 75

ii

,, tredje

ii ...........................

....................... 90

ii

„ fjärde

ii .........................

...................... 100

ii

„ femte

ii ...........................

...................... 115

ii

för lektor:

i första lönegraden........................

....................... 100

kronor

„ andra

?i ..........................

..................... 115

11

„ tredje

ii ...........................

........................ 130

11

„ fjärde

V ...........................

........................ 145

11

„ femte

V ........................

...................... 160

11

Jämte det 1905 års riksdag fastställt aflöningar åt en statskonsulent

i boskapsskötsel och en statskonsulent i mejerihushållning, hafva för

åtnjutande af dessa löneförmåner stadgats, bland andra, följande villkor:

att statskonsulent skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst 35

tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna

indragningsstaten från tjänsten afgå, Kungl. Maj:t eller den myndighet,

som äger afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,

därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten på

tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i densamma

kvarstå;

att statskonsulent skall vara underkastad de förändrade bestämmelser

i fråga om pension, som kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de för statskonsulenterna

bestämda löneförmånerna skall afgå och åt statsverket besparas följande

belopp, nämligen:

i första lönegraden

andra

tredje

ii

100 kronor

115

ISO

ii

ii

11

11

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Vid 1905 års riksdag har beslut fattats därom, att det krono jägare '') Krono~

tillkommande ålderstillägg å 100 kronor må från och med år 1906 ingå jKgani<- i aflöningen såsom lön i stället för såsom tjänstgöringspenningar, dock

med villkor,

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, skall å aflöningsförmånerna för

kronojägare — hvad beträffar dem, som hädanefter antagas, ovillkorligen

och beträffande redan anställda, därest de före 1906 års ingång förklarat

sig villiga att ingå på ifrågavarande lönereglering — afgå och åt statsverket

besparas ett belopp af 15 kronor.

För åtnjutande af de i en af 1906 års riksdag godkänd stat för k> Beskickbeskickningar

och konsulat upptagna löneförmåner har såsom villkor ''konsulat.11

stadgats, bland annat:

att tjänsteman skall hafva rättighet och skyldighet att med pension

från allmänna indragningsstaten afgå från tjänsten vid uppnådda 65

lefnadsår och 35 tjänstår, Kungl. Maj:t obetaget att låta med afskedet

anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten

kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock att

tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien

minst tio år, skall äga rätt till pension redan vid uppnådda 60 lefnadsår

och 30 tjänstår;

att pension skall utgöra oafkortad lön, dock med den begränsning,

att den icke i något fall må öfverstiga 6,000 kronor;

att tjänsteman skall vara skyldig att vid inträde på den nya lönestaten

underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering,

som kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, skall å löneförmånerna till enhvar

tjänsteman afgå och åt statsverket besparas följande belopp, för

år räknadt, nämligen:

för minister och ministerresident ............... 360 kronor

,, generalkonsul ............................................ 360 „

„ legationsråd ............................................... 290 „

,, konsul......................................................... 290 „

„ legationssekreterare ................................. 125 „

,, vice konsul............................................... 125 „

I sammanhang med beslut om vissa förändringar i aflönings- historiska

staterna för naturhistoriska riksmuseum och meteorologiska central- riksmuseum

anstalten hafva af 1906 års riksdag för de sålunda förändrade aflönings-ocljo™est^°ro''

förmånernas åtnjutande fastställts, bland andra, följande villkor, nämligen: centrai
anstalten.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Mitj.ts Nåd. Proposition No 18-

att tjänsteman skall, då han uppnått 65 lefnadsår, vara förpliktad

att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från

tjänsten afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå,

därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten

på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig

att i densamma kvarstå;

att tjänsteman skall vara skyldig underkasta sig de förändrade

bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de i staten bestämda,

omreglerade löneförmånerna skola afgå och åt statsverket besparas följande

belopp, nämligen:

i första lönegraden

andra

tredje

180 kronor,

200 „

220 „ .

m) Central- Med antagande af stat för centralanstalten för försöksväsendet på

»n«taiten för jordbruksområdet har 1906 års riksdag för åtnjutande af de i samma

väsendet pa stat för föreståndare och öfverassistenter upptagna aflöningsfönnåner

jordbruks- stadgat, bland andra, följande villkor, nämligen:

att föreståndare eller öfverassistent skall, då han uppnått 65 lefnadsår

och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom

pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Kungl. Maj:t

eller den myndighet, som äger afskedet utfärda, dock obetaget att låta

med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kan finnas villig i densamma kvarstå;

att föreståndare eller öfverassistent skall vara underkastad de förändrade

bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade;

samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de i staten för anstalten för

enhvar af föreståndare och öfverassistent bestämda löneförmånerna skall

afgå och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen

för öfverassistent:

i första lönegraden,

andra

it

tredje

T)

90 kronor

105

120

tt

V)

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kutujl. Majds Nåd. Proposition N:o 18.

för föreståndare:

i första lönegraden

„ andra „

„ tredje „

120

140

160

kronor

«

En jämförelse mellan de i kommitténs lagförslag intagna grunder

för pensionsafgifts beräkning och de grunder, som följts vid fastställande

af nu omförmälda löneafdrag, gifver vid handen, att dessa löneafdrag

i det närmaste motsvara de avgifter för egen pensionering, som tjänstinnehafvarne

enligt lagförslaget borde vidkännas. Under det att pensionslagen,

enligt kommitténs förslag, icke medgifver någon afrundning

af pensionsafgiften, har dock löneafdraget, där så behöfts, afrundats

till närmast lägre 5- eller 10-tal kronor, såsom också statskontoret i

sitt utlåtande erinrat.

Ur den såsom bilaga vid kommittébetänkandet fogade redogörelse

för de olika sätt, hvarpå pensionering af innehafvare af svensk statstjänst

bestrides, och villkoren för pensions erhållande, må det tillåtas

mig att här meddela följande utdrag, innefattande ännu gällande

stadganden, hvilka i ett eller flera afseenden äro afvikande från de

allmänna bestämmelserna om pensionsrätt för civila tjänstinnehafvare.

Sådana särskilda pensionsbestämmelser tillämpas å nedannämnda tjänstinnehafvare,

nämligen:

l:o). Häradshöfdingarna. Dessa, hvilkas aflöning blifvit genom

reglering vid 1874 års riksdag fördelad i lön (4,500 kronor utan rätt

till åld er stillägg) samt tjänstgöringspenningar (växlande mellan lägst

200 kronor och högst 3,500 kronor), äro eldigt beslut vid 1878

års riksdag och nådiga brefvet den 7 juni samma år berättigade att

från och med månaden näst efter den, då de efter fyllda 65 lefnads- och

35 tjänstår från ämbetet afgått, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension af 5,000 kronor.

2:o). Den del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna,

som utgöres af fanjunkare, underofficerare, vaktmästare, förste vaktkonstaplar

samt vaktkonstaplar, äfvensom fånggevaldigerna. På grund

Bill. till RiJcsd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 15 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

af beslut vid 1902 års riksdag och nådiga brefvet den 13 juni samma

år skall nu nämnd tjänstinnehafvare vid 65 lefnads- och 35 tjänstår

bekomma pension å allmänna indragningsstaten till lönen motsvarande

belopp, därest löntagaren minst 20 år innehaft ordinarie tjänst på fångvårdens

stat.

3:o). De civila lärarne vid artilleri- och ingenjörhögskolan samt

vid krigshögskolan. Enligt beslut vid 1856—1858 årens riksdag och

nådiga brefvet den 16 mars sistnämnda år förklarades civil lärare vid

högre artilleriläroverket äga att, sedan han i denna egenskap tjänstgjort

i 20 år eller därutöfver, efter afskedstagandet från läroverket under sin

återstående lifstid från allmänna indragningsstaten erhålla en årlig

pension, motsvarande hälften af den aflöning, han vid afgången från

läroverket i egenskap af lärare uppbure.

4:o). Landshöfdingarna. Jämlikt beslut vid 1884 års riksdag och

nådiga brefvet den 30 maj samma år är landshöfding berättigad att,

sedan han uppnått 65 lefnadsår och minst 35 tjänstår, däraf minst

10 år såsom landshöfding, vid afgång från ämbetet under sin återstående

lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension

af 6,000 kronor.

5:o). Distriktcheferna i väg- och vattenbyggnad sdistrikten. Enligt

den vid 1882 års riksdag antagna och genom nådiga brefvet den 2

juni samma år fastställda aflöningsstaten åtnjuta dessa tjänstemän endast

lön, men äro jämlikt villkoren för denna aflöningsförmåns åtnjutande

pliktiga att vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjänstår afgå från tjänsten med

pension å allmänna indragningsstaten till lönen motsvarande belopp.

6:oj. Generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen. Enligt

beslut vid 1898 års riksdag och nådiga kungörelsen den 2 september

samma år är denne förpliktad att efter uppnådda 65 lefnads- och minst

10 tjänstår såsom ordförande i medicinalstyrelsen afgå med oafkortad

lön såsom pension å allmänna indragningsstaten.

7:o). Provinsialläkarna. Oaktadt aflöningen vid 1890 års riksdag

fördelats i lön och tjänstgöringspenningar, åtnjuter provinsialläkare fortfarande

deri genom 1884 års riksdags beslut och nådiga brefvet den 10

juli samma år sådan läkare tillagda rätt att vid fyllda 60 år och efter

25 års tjänstgöring i statens tjänst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare,

afgå med pension å allmänna indragningsstaten till belopp af

4,000 kronor, hvilket med 1,125 kronor öfverstiger provinsialläkarelönen

jämte ålderstillägg.

8:o). Generaldirektören och chefen för järnvägsstyrelsen. Denne

är enligt beslut vid 1897 års riksdag och nådiga brefvet den 15 oktober

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

samma år berättigad att från och med månaden näst efter den, då han

efter 65 lefnadsår och minst 10 tjänstår såsom chef för järnvägsstyrelsen

från ämbetet afgår, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 6,000 kronor; dock att, om han

äfven är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsiurättning, hans

pension icke må sammanlagdt öfverstiga nämnda summa, samt under

villkor att det från allmänna indragningsstaten utgående beloppet skall

minskas med hvad han kan vara berättigad att i pension uppbära från

berörda pensionsinrättning.

9:o). Universitetens professorer äfvensom bibliotekarien och räntmästaren

vid hvartdera universitetet. Jämlikt beslut vid 1873 års riksdag

och nådiga brefvet den 6 juni samma år blefvo dessa berättigade

att utan afseende å tjänstårens antal, om de efter uppnådda 65 lefnadsår

göra ansökan om afsked, å allmänna indragningsstaten uppföras till

åtnjutande af pension till belopp af 4,500 kronor. Med undantag af

den skytteanske professorn i Uppsala, förste teologie professorn där

samt professorerna inom teologiska fakulteten i Lund erhöllo enligt

beslut vid 1902 års riksdag bägge universitetens ordinarie professorer

och ordinarie bibliotekarier samt räntmästarna aflöningsförhöjning i form

af två ålderstillägg å 500 kronor dock under villkor, bland anDat, att

den, som ingick på de nya bestämmelserna, skulle vara pliktig att vid

uppnådda 65 lefnadsår afgå med oafkortad lön såsom pension å allmänna

indragningsstaten.

10:o). Universitetens sekreterare och kamrerare. Dessa äro genom

beslut vid 1876 års riksdag och nådiga brefvet den 2 juni samma år

förklarade berättigade att enligt de för civila tjänstemän i allmänhet

stadgade grunder i afseende å lefnads- och tjänstålder m. m. undfå

pension å allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande deras

fasta löner.

ll:o). Professorerna och e. o. professorerna vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet äfvensom vice bibliotekarierna vid universiteten.

Samtliga fingo genom beslut vid 1876 års riksdag och nådiga brefvet

den 2 juni samma år sig medgifven rätt att, utan afseende å tjänstårens

antal, efter uppnådda 65 lefnadsår vid afskedstagandet från tjänsten

å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension, professor till belopp af

4.500 kronor och e. o. professor samt vice bibliotekarie till belopp af

2.500 kronor. Med undantag af innehafvaren af den s. k. malmstenska

professuren erhöllo vid 1902 års riksdag ordinarie professorerna vid

karolinska institutet ålderstillägg till enahanda belopp och på samma

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

villkor som professorerna vid universiteten. Slutligen biel vid 1904

års riksdag medgifvet, att beloppet af den pension, som tillkomme

professor vid karolinska mediko-kirurgiska institutet i medicin, i kirurgi

eller i pediatrik, finge, under förutsättning att professorn icke uppbure

pension i egenskap af öfverläkare, utgöra 4,000 kronor för den, som

icke intjänat något ålderstillägg, 4,500 kronor för den, som kommit i

åtnjutande af första ålderstilläjrget, och 5,000 kronor för den, som

kommit i åtnjutande af båda ålderstilläggen.

12:o). Innehafvaren af Per Henrik Malmstens professur vid karolinska

medikokirurgiska institutet. Denne fick genom beslut vid 1886

års riksdag och nådiga brefvet den 4 juni samma år sig tillerkänd pensionsrätt

lika med den, som tillkommer ordinarie professor vid institutet.

13:o). Professorerna och lektorerna vid tekniska högskolan. Dessa

hafva genom beslut vid 1876 års riksdag och nådiga brefvet den 2 juni

samma år erhållit rättighet att efter uppnående af 65 års ålder, professorerna

utan afseende å tjänstårens antal och lektorerna efter 20 års

tjänstgöring vid högskolan, vid afskedtagandet uppbära pension å allmänna

indragningsstaten med de belopp, hvartill deras fasta löner uppgå.

14:o). Gymnastiklärarne vid gymnastiska centralinstitutet och vid

elementarläroverken. I händelse de antingen vid nämnda institut eller

läroverk oförvitligen tjänstgjort i 30 år och uppnått 60 års ålder, blefvo

de jämlikt beslut vid 1856—1858 årens riksdag och nådiga brefvet

den 16 mars sistnämnda år berättigade att uppföras på allmänna indragningsstaten

med sin fulla lön såsom pension. Beträfiande gymnastiklärame

vid elementarläroverken hafva sedermera i sammanhang med

1904 års lönereglering meddelats nya pensionsbestämmelser, för hvilkas

innehåll förut af mig redogjorts.

15:o). De vid barnmorskeundervisningsanstalterna i Stockholm och

Göteborg anställde tvenne barnmorskelärare. Enligt beslut vid 1879 års

riksdag och nådiga brefvet den 20 juni samma år äga de rätt att, då

de uppnått 65 års ålder, utan afseende å viss tjänstålder, efter afskedstagande!

från tjänsten uppbära pension å allmänna indragningsstaten

med det belopp, hvartill lönen uppgår.

16:o). Professorerna och lektorn vid veterinärinstitutet. Dessa

äga, likaledes på grund af beslut vid 1879 års riksdag och nådiga brefvet

den 20 juni samma år, rätt att, då de uppnått 65 års ålder, professorerna

utan afseende å tjänstårens antal och lektorn, då han i 20 år tjänstgjort

vid institutet, efter afskedstagandet från tjänsten uppbära pension

å allmänna indragningsstaten med det belopp, hvartill lönen uppgår.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

17:o). Lärarne vid statens, under akademiens för de fria konsterna

inseende ställda läroverk. Dessa lärare äga, enligt beslut vid 1878 års

riksdag och nådiga brefvet den 31 maj samma år, rätt att, utan afseende

å visst antal tjänstår, vid 65 års ålder efter afskedstagandet

från tjänsten uppbära pension å allmänna indragningsstaten med det

belopp, hvartill lönen uppgår.

18:o). Lärarne vid det under musikaliska akademiens inseende

ställda konservatoriet och direktören för samma läroverk. Enligt beslut

vid 1884 års riksdag och nådiga brefvet den 10 juli samma år äga

dessa rätt att, då de uppnått 60 lefnadsår och minst 20 tjänstår, efter

afskedstagandet frän tjänsten uppbära pension å allmänna indragningsstaten

med det belopp, hvartill lönen uppgår.

19:o). Chefen för landtbruksstyrelsen. Denne är, enligt beslut

vid 1889 års riksdag och nådiga kungörelsen den 7 juni samma år,

förpliktad att efter uppnådda 65 lefnadsår och minst 30 tjänstår afgå

med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten.

20:o). Landtbruksingenjörerna. För dessa gälla visserligen de grunder,

som för rätt till pension å allmänna indragningsstaten blifvit fastställda

för civila ämbets- och tjänstemän i allmänhet; dock kan, jämlikt

beslut vid 1876 års riksdag och nådiga brefvet den 2 juni samma år,

landtbruksingenjör redan vid 60 års ålder komma i åtnjutande af pension

å allmänna indragningsstaten, såvida han efter minst 30 års anställning

såsom landtbruksstipendiat eller landtbruksingenjör befinnes vara till

hälsa och kroppskrafter så försvagad, att han icke längre kan på

tillfredsställande sätt utöfva sin befattning.

21:o). Länsveterinärerna. I afseende å dessa tjänstinnehafvares

rätt till pension å allmänna indragningsstaten skola, enligt beslut vid

1901 års riksdag och nådiga kungörelsen den 22 november samma år,

lända till efterrättelse »de bestämmelser, som härutinnan förut tillämpats»,

d. v. s. då gällande författningar angående civila tjänstemäns pensionsrätt,

dock med iakttagande att länsveterinär, som fullgjort de enligt

nämnda bestämmelser gällande villkor för pensions erhållande, må vara

berättigad att komma i åtnjutande af en årlig pension af 1,800 kronor.

22:o). Tjänstemännen och betjänte vid skogsstaten. Sådan tjänstinnehafvare

är, enligt beslut vid 1889 års riksdag och nådiga kungörelsen

den 29 november samma år, så snart han uppnått 65 lefnads-

och minst 35 tjänstår, förpliktad att med oafkortad lön såsom

pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå; Kungl. Maj:t

eller domänstyrelsen, där det tillkommer nämnda styrelse att afskedet

utfärda, dock obetaget att uppå ansökning gifva skogstjänsteman eller

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

skogsbetjänt i händelse af sjuklighet eller försvagadt hälsotillstånd

afsked vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjänstår.

23:o). Första landtmätarna. Jämlikt beslut vid 1878 års riksdag

och nådiga brefvet den 7 juni samma år är sådan tjänstinnehafvare

berättigad att vid uppnådda 60 lefnadsår på allmänna indragningsstaten

undfå pension till belopp af 2,500 kronor, d. v. s. 600 kronor mer än

lön med ålderstillägg, därest han vid afskedstagandet tjäuat i minst

30 år och under sammanlagdt minst 25 år varit tjänsteman vid generallandtmäterikontoret

eller storskiftes- eller afvittringslandtmätare eller

vice kommissionslandtmätare, kommissionslandtmätare, andre eller förste

landtmätare.

24:o). Kommissionslandtmätarna. Ehuru dessa tjänstemän icke

uppbära någon aflöning af staten, äro de tillförsäkrade eventuell rätt

till pension af statsmedel. Genom beslut vid 1885 års riksdag och

nådiga brefvet den 12 juni samma år blef nämligen medgifvet, att,

under förutsättning att endast ett begränsadt antal kommissionslandtmätare

inom riket anställdes, å allmänna indragningsstaten finge uppföras

48 pensioner till belopp af 1,600 kronor för hvarje, att af Kungl.

Maj:t, i den mån nämnda antal pensionsrum därtill lämnade tillfälle,

vid kommissionslandtmätares afgång från landtmäteristaten äfvensom

från anställning vid ekonomiska kartverket, därest sådan innehades,

tilldelas kommissionslandtmätare, hvilka uppnått 65 lefnadsår och tjänat

minst 30 år samt under sammanräknadt 25 år varit anställda vid generallandtmäterikontoret

eller vid ekonomiska kartverket eller såsom storskiftes-

eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare eller

kommissionslandtmätare och af Kungl. Maj:t pröfvades hafva under

förenämnda 25 år varit verksamma såsom landtmäteritjänstemän.

Beträffande dåvarande kommissionslandtmätare bestämdesvid samma

tillfälle, att de skulle, sedan de uppnått 65 lefnadsår och tjänat 30 år,

äga att vid afskedstagandet, därest de icke komme i åtnjutande af

förenämnda pensioner, uppföras å allmänna indragningsstaten till pension

af 900 kronor, med rättighet därjämte för dem att, i den ordning de

undfått afsked, kunna i mån af äldres afgång under de för de förhöjda

pensionernas erhållande stadgade villkor uppföras till åtnjutande af det

högre pensionsbeloppet.

25:o). Storskiftes- och afvittringslandtmätarna. Desse erhöllo

genom beslut vid 1875 års riksdag och nådiga brefvet den 2 juli samma

år rätt att, sedan de tjänat 30 år, däraf minst 25 år vid storskifteseller

afvittringsverken, vid uppnådda 60 lefnadsår komma i åtnjutande

af pension å 2,000 kronor från allmänna indragningsstaten, dock så att

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

den, som tillika vore kommissionslandtmätare och i sådan egenskap

efter afgången från storskiftes- eller afvittringslandtmätarebefattningen

kvarstode så länge, att han jämväl såsom kommissionslandtmätare fullgjort

de för pension från allmänna indragningsstaten stadgade villkor,

finge från denna stat åtnjuta pension endast för den af tjänsterna, som

berättigade till högsta pensionsbeloppet.

Förutom de nu om förmälda särskilda pensionsbestämmelserna

gälla, i den mån ej annorlunda genom senare bestämmelser förordnats,

fortfarande följande allmänna stadganden rörande civila tjänstinnehafvares

rätt till pension af statsmedel nämligen:

nådiga brefvet den 25 juni 1818, enligt livilket civil löntagare,

som erhåller afsked sedan han uppnått 70 år och varit i 30 års oafbruten

tjänst, tillförsäkrats pension motsvarande lönens belopp;

nådiga brefvet den 12 november 1823, hvarigenom terminen för

civila ämbets- och tjänstemäns rätt att taga afsked med sina löneförmåner

oafkortade nedsatts från 70 till 65 års ålder, där, efter vid pass

40 års tjänstgöring, sjuklighet eller försvagadt hälsotillstånd styrkes

genom laglig läkarattest;

nådiga brefvet den 16 mars 1858, hvarigenom pensionsbeloppen

blifvit sålunda bestämda, att de tjänstinnehafvare, som uppbära i lön

3,000 kronor eller därunder, undfå hela beloppet i årlig pension, de,

som hafva öfver 3,000 kronor, men mindre än 3,750 kronor, få 3,000

kronor och de, som hafva 3,750 kronor eller däröfver, få åttio procent

eller fyra femtedelar af hela lönesumman, dock så att den årliga pensionen

ej i något fall må öfverstiga 8,000 kronor;

nådiga brefvet den 1 juni 1877, som stadgar, att, oberoende af

hvad då gällande stadganden innehölle om rätt till pension å allmänna

indragningsstaten, civila ämbets- och tjänstemän samt betjänte, hvilkas

aflöning på grund af reglering, som skett vid 1876 och 1877 årens

riksdagar eller vid följande riksdagar kunde äga rum, är fördelad i lön

och tjänstgöringspenningar, berättigas — där ej för särskilda fall andra

bestämmelser då vore eller sedermera blefve meddelade — att, då de

uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänstår, vid afskedstagandet från

tjänsten å allmänna indragningsstaten undfå pension till lönens hela

belopp.

För att tidigare meddelade bestämmelser om pensionsrätt icke

måtte alltför länge stå hindrande i vägen för den väntade nya pensionslagens

tillämpning å de civila tjänstinnehafvarne har Kungl.

Maj:t dels under den 31 mars 1900 utfärdat nådig kungörelse med föreskrift,

att den, som efter nämnda dag utnämndes till befattning, med

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

hvilken följde rätt till pension från allmänna indragningsstaten, skulle

vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som

kunde varda stadgade, dels ock genom nådig kungörelse den 21 december

1900 ytterligare föreskrifvit, att den, som därefter blefve utnämnd

till befattning, hvarmed följde rätt till pension af postmedlen eller af

tullmedlen, skulle likaledes vara underkastad de förändrade bestämmelser

i fråga om pension, som kunde varda stadgade.

Till följd af sålunda antingen endast för vissa tjänstinnehafvare

personligt bindande eller ock med åtnjutande af de å vissa lönestater

upptagna aflöningsförmånerna i allmänhet förbundet villkor kan alltså

den förevarande pensionslagen efter sitt trädande i kraft vinna omedelbar

tillämpning å ett betydande antal af dem, för hvilka dess bestämmelser

äro afsedda.

Skyldighet att vara underkastade de förändrade bestämmelser, som

kunna varda stadgade i fråga om pension, åligger på grund af vid

respektive lönestat fästadt villkor sålunda:

direktörer och bevakningsbefälhafvare vid läns- och kronocellfängelserna;
fanjunkare,

vaktmästare, underofficerare, förste vaktkonstaplar,

vaktkonstaplar och fånggevaldiger vid fångvårdsanstalterna;

kvinnliga betjänte vid fångvårdsanstalterna;

tjänstemän och betjänte vid beskickningar och konsulat;

lektorerna vid sjökrigsskolan;

tjänstemän och betjänte vid lokaltullförvaltningen samt kust- och

gränsbevakningen;

arkivarien och vaktmästaren vid hvardera af landsarkiven i Uppsala

och Lund;

notarierna vid de ecklesiastika konsistorierna;

ordinarie professorer vid universiteten i Uppsala och Lund äfvensom

universitetens ordinarie bibliotekarier och räntmästare;

ordinarie professorerna vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,

med undantag af innehafvaren af den s. k. malmstenska professuren;

ordinarie lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk;

lärare vid högre lärarinneseminariet;

rektorer, manliga och kvinnliga adjunkter samt öfningslärare vid

ri k ets folkskoleseminarier;

rektorer och lektorer vid de tekniska elementarskolorna;

tjänstemän vid naturhistoriska riksmuseum;

tjänstemän vid meteorologiska centralanstalten;

lektorer (och adjunkter) vid landtbruksinstitutet å Ultima;

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

lektorer vid landtbruks- och mejeriinstitutet å Alnarp;

statskonsulenten i boskapsskötsel;

statskonsulenten i mejerihushållning;

föreståndaren och öfver assistenten vid centralanstalten för försöksväsendet

å jordbruksområdet; samt

kronojägarna.

Äfven tjänstemän och betjänte vid postverket äro på grund af

innehållet i § 17 af det vid 1902 års riksdag för dem antagna aflöningsreglemente,

i den mån de tillträdt den då fastställda nya aflöningsstaten,

skyldiga att underkasta sig de förändrade bestämmelser i fråga

om pension, som kunna varda stadgade.

Då jag nu går att närmare redogöra för innehållet i det föreliggande

lagförslaget och för de erinringar, som framställts af däröver

hörda ämbetsmyndigheter, torde af lagförslagets olika bestämmelser

i första rummet böra komma under skärskådande sådana punkter,

hvari detta förslag, mera väsentligt afviker från de grunder, hvilka’

enligt hvad förut blifvit af mig omförmäldt, hittills allmänneligen vunnit

tillämpning vid civila tjänstinnehafvares pensionering. Till dylika bestämmelser

synas mig vara att hänföra: l:o) de, som stå i samband

med tjänstinnehafvarnes deltagande i pensionskostnaden medelst erläggande

af pensionsafgifter; 2:o) de, som angå sättet för beräkningen af

beloppet af hel pension; 3:o) stadgandena om afkortade pensionsbelopp

och om pension vid olycksfall i tjänsten; 4:o) föreskrifter, hvarigenom

tjänstinnehafvare ålägges skyldighet att afgå från tjänst, äfven om

ingen pension eller endast del af pension kan honom tillerkännas;

5:o) bestämmelserna om pensions eller visst pensionsbelopps förverkande;

6:o) förbudet mot pensions förening med lön eller pension för annan

statstjänst; 7:o) reglerna för beräkning af tjänstår.

Bland de bestämmelser, som hänföra sig till den första gruppen

eller sådana, som kunna omedelbart eller medelbart härledas från deltagandet

å tjänstinnehafvarnes sida i pensionskostnaden, märkas stadgandena

om pensionsunderlag (3 §) pensionsafgiftens beräkning (10 §),

pensionsafgif temas användning (11 §), viss förutsättning, hvarunder erlag da

pensionsafgifter må kunna återfås (12 §), afdrag å pensionen för oguldna

pensionsafgif ter (13 §), tilldelande af understöd åt hustru eller barn till

tjänstinnehafvare, som förverkat sin pensionsrätt (14 §), och vissa undantag

från det allmänna förbudet mot pensions förening med lön eller pension

för annan statstjänst (16 §).

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Häft.

l:o) Bestämmelser,

som

stå i samband

med

tjänstinnehafvarnes

deltagande i

pensionskostnaden.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

a) Pensionsunderlag

(pensionslagen

3 §).

Pensionsunderlag.

Med detta för vår pensionslagstiftning nya namn har i lagförslaget

betecknats den del af aflöningsförmånerna, i förhållande hvartill pensionsafgift

och pensionsbelopp skola beräknas; och synes mig en sådan

för dessa aflöningsförmåner gemensam benämning medföra afsevärda

praktiska fördelar, bland annat äfven för redigeringen af själfva lagtexten.

I det lagförslag, som finnes intaget i 1894 års kommittébetänkande,

hänfördes till underlag för pensionsbeloppets beräkning hela »den

tjänstinnehafvaren enligt ordinarie stat tillkommande aflöning», hvartill

borde räknas »lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg samt bostadsförmån»,

såvida denna senare blifvit i staten till visst penningbelopp

upptagen eller kunde med ledning af staten till dylikt belopp uppskattas.

Då genom detta beräkningssätt åt tjänstgöringspenningarna komme

att inrymmas ett ej obetydligt inflytande å pensionsbeloppets storlek,

gaf detta, såsom kommittén erinrat, anledning till åtskilliga anmärkningar

från de myndigheter, som erhållit befallning att utlåta sig öfver

berörda lagförslag. Sålunda framhölls: att enligt den vid löneregleringarna

följda grundsats lönen afpassats så, att den skulle blifva ett lämpligt

pensionsbelopp för den afskedstagande tjänstemannen; att tjänstgöringspenningarnas

belopp i många fall blifvit bestämdt med hänsyn

till lokala eller andra sådana förhållanden, hvilka, om än af stor betydelse

för den tjänstgörande, saknade all betydelse för den från tjänsten

afgångne; att, hvad vissa tjänstinnehafvare beträffade, deras tjänstgöringspenningar

blifvit satta till jämförelsevis låga belopp, såsom i allmänhet

fallet vore med dem, hvilka kunde påräkna afsevärda inkomster i form

af expeditionslösen eller annan efter taxa utgående ersättning för i

tjänsten verkställdt arbete; samt att det måste betraktas såsom en

oegentlighet, därest den från tjänst afgångne erhölle en pension, hvars

belopp öfverstege den del af aflöningen, som han ägt att uppbära under

för sjukdom åtnjuten tjänstledighet.

Då de anmärkta oegentligheterna svårligen skulle kunna undvikas,

med mindre en mängd specialstadganden, innefattande lika många

undantag från regeln, i lagen inrymdes, upptogos, enligt hvad kommittén

vidare erinrat, i Kungl. Maj:ts för Riksdagen framlagda förslagtill

pensionslag bestämmelser, enligt hvilka den i stat fastställda lönen

ensam skulle vara det för pensionens storlek afgörande momentet, så

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

att i de fall, där aflöningsförmånerna fördelats i lön och tjänstgöringspenningar,

ett mot lönen svarande belopp skalle utgå såsom (hel) pension,

och, där sådan fördelning icke ägde rum, (hel) pension motsvaras

af den del af lönebeloppet, hvilken tjänstinnehafvaren under för sjukdom

åtnjuten tjänstledighet icke vore skyldig att afstå till vikarien.

Den till vikarien utgående löneandelen kunde nämligen betraktas såsom

jämförlig med tjänstgöringspenningar, äfven om den icke erhållit sådan

benämning.

För egen del yttrar kommittén, att den ägnat förevarande fråga

synnerlig uppmärksamhet och därvid visserligen icke kunnat undgå att

finna, hurusom i enstaka fall vid reglering af de med en tjänst förenade

aflöningsförmåner olägenhet skulle kunna uppstå, därest lagen

innehölle ovillkorligt stadgande, att pensionen skulle hänföra sig till

någon viss i aflöningen ingående förmån eller del däraf; men då hittills

vunnen erfarenhet gifvit vid handen, att allmängiltiga grunder för pensionsbeloppens

normerande kunde på tillfredsställande sätt fylla sin uppgift;

och då i en blifvande pensionslag icke borde saknas bestämda

regler uti en så viktig del som denna, hade kommittén i sitt lagförslag

å ena sidan inrymt stadgande i fråga om huru stor del af aflöningen,

som borde tjäna såsom underlag för bestämmande af pensions belopp,

men å andra sidan gjort förbehåll, hvarigenom tillfälle bereddes att vid

uppgörande af lönestat, där så skulle finnas af förhållandena påkalladt,

fastställa pensionsunderlag efter andra grunder än de för pensionsunderlags

beräkning i pensionslagen stadgade.

Vid afgifvande af förslag till föreskrift i fråga om pensionsunderlags

beräkning saknades, enligt kommitténs mening, anledning att frångå

de nu för pensionsbelopps beräkning gällande bestämmelser, så vidt

fråga vore om tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar

vore förenade. Kommittén föreslår alltså, att för dylik tjänst lönen

skall utgöra pensionsunderlag. Beträffande åter tjänst, där sådan aflöningsfördelning

icke äger rum, har kommittén, utgående från den uppfattning,

som kommittén trott sig finna hafva i fråga om förhållandet

mellan lön och tjänstgöringspenningar gjort sig gällande vid de löneregleringar,

hvilka företagits under den senaste tiden, ansett sig böra

föreslå, att såsom pensionsunderlag skall tjäna två tredjedelar af lönen.

Till ledning för bedömande af frågan, huru pensionsunderlaget

skall beräknas i det fall, att med tjänst är förenad aflöningsförmån,

som utgöres af boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån,

har i kommitténs lagförslag den bestämmelse intagits, att, därest lönen

af sådan anledning minskats med ett belopp, som finnes i lönestaten

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

augifvet eller med ledning däraf kan bestämmas, skall vid beräkning

af pensionsunderlaget för sådan tjänst lönen ökas med detta belopp. I

den händelse att af lönestaten icke skulle framgå, att sådan minskning

i lönebeloppet ägt rum, skulle alltså enligt kommitténs åsikt icke heller

pensionsunderlaget röna någon inverkan af befintligheten utaf förmån

af berörda slag. Genom införande i lagen af en bestämmelse i nu

angifna syfte skulle enligt kommitténs afsikt vinnas tvenne fördelar,

nämligen dels den, att vid beräkning af pensionsunderlaget för en

tjänstinnehafvare denne icke skulle komma att blifva lidande af den

tillfällighet, att hans kontanta lön blifvit, till följd af någon särskild

vid lönestatens uppgörande beräknad förmån, fastställd att utgå med

lägre belopp än som hade blifvit händelsen, därest dylik förmån ej

förefunnits, dels ock den, att tvekan aldrig kan uppstå, till hvilket värde

förmån af nu ifrågavarande slag bör uppskattas.

Hvad angår fastställande af ett maximibelopp för pensionsunderlaget,

så har kommittén förmält sig icke hysa någon betäuklighet mot

att i denna del upptaga den förra pensionskommitténs förslag, särskildt

med hänsyn därtill, att från pensionslagens tillämpning undantagits de

tjänstinnehafvare, hvilka i främsta rummet borde kunna göra anspråk

på högre pensionsbelopp än 6,000 kronor, nämligen ledamöterna af

statsrådet.

Då rättighet förbehållits att i lönest åt fastställa särskildt pensionsunderlag,

beräknadt efter andra grunder än dem pensionslagen angifver,

synes mig följdriktigast vara, att detta förbehåll utsträckes till att gälla

jämväl det för pensionsunderlag i lagen angifna maximibeloppet, 6,000

kronor.

Alldenstund Riksdagen ensam afgör frågor, som afse beloppen af

de å lönestaterna uppförda löne- och pensionsförmånerna, torde efter

mitt förmenande en sådan utsträckning af nämnda förbehåll icke kunna

gifva grundad anledning till farhågan, att högre pensionsunderlag än

det i pensionslagen angifna maximibeloppet skulle komma att fastställas,

med mindre än att sådant verkligen vore i det föreliggande fallet af

förhållandena påkalladt; och karaktären af undantag från regeln komme

härigenom att tydligare framträda, än om ett i pensionslagen ovillkorligt

fastslaget maximibelopp för pensionsunderlag skulle genom Jagens ändring

i denna del höjas, vare sig denna höjning blefve generell eller endast

afsåge innehafvare af någon eller några vissa tjänster.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt anser jag, som i öfrigt

icke har något att erinra mot hvad kommittén i 3 § föreslagit, en omredigering

af denna § erforderlig; och skulle det af mig angifna syftet

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

vinnas, dårest, med uteslutande ur första stycket af orden »där ej särskild!

pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt», ett nytt stycke i

slutet af 3 § lillägges af följande lydelse:

»År i lönestat pensionsunderlag för tjänst särskild! fastställdt, skall,

oberoende af hvad här ofvan blifvit stadgadt, det pensionsunderlag tjäna

till efterrättelse vid bestämmande af pensions belopp.»

Pensionsafgiftens beräkning.

I fråga om pensionsafgifternas belopp yttrar kommittén, att det b) Pensionsicke

kunde antagas hafva varit Riksdagens afsikt, att afgifterna skulle Kräkning''6''

bestämmas så låga, att genom desamma något afsevärdt bidrag till pen- (pensionssionskostnadernas

bestridande icke komme att lämnas, och att kommittén lagen 10 §)‘

därför funnit sig böra föreslå pensionsafgifterna till sådana belopp, att

i händelse af deras fonderande ungefärligen eu tredjedel af pensionskostnaderna

skulle kunna med afgift erna täckas. Därigenom skulle icke

blott statens utgifter för pensioneringen komma att i afsevärd mån

nedbringas utan jämväl den på tjänstinnehafvarne belöpande andelen i

pensionsutgifterna att utgå i ett efter kommitténs uppfattning lämpligt

förhållande.

Då det icke ingått i det åt kommittén lämnade uppdrag och icke

heller varit för kommittén möjligt att i detalj pröfva, huruvida de med

hvarje särskild tjänst förenade aflöningsförmåner vore så afvägda, att

de under rådande förhållanden, hvilka i många fäll påkallat löneökning

i form af dyrtidstillägg, kunde anses medgifva den löneminskning, som

påläggandet af en ny afgift för pensionsändamål komme att medföra,

hade kommittén, enligt hvad den vidare förmält, vid uppgörande af sitt

förslag till pensionsafgifter trott sig äga anledning antaga, att, där en

tjänstinnehafvares aflöningsförmåner icke skulle medgifva dessas minskning

i den grad, som skulle blifva följden af antagande af kommitténs

förslag till pensionsafgifter, förhållandet komme att beaktas vid den

pågående revisionen af statens tjänstinnehafvares aflöningsförhållanden.

I detta sammanhang har kommittén jämväl erinrat, att utom den

pensionsafgift, som enligt pensionslagen skulle komma att utgå, tjänstinnehafvarne

vore skyldiga att vidkännas andra pensionsafgifter, till

belysande hvaraf vid komrnittébetänkandet fogats en tablå, hvilken, med

iakttagande af de förändringar, hvilka påkallats af den för lärarne vid

de allmänna läroverken år 1904 beslutade löne- och pensionsreglering,

torde få här till sitt innehåll återgifvas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Tablå,

upptagande vissa, exempelvis anförda, civila tjänstinnekafvares pensionsafgifter,

sådana dessa afgifter skulle komma att utgå med tillämpning

af kommitténs förslag till pensionslag samt nu gällande reglementen för

de pensionskassor, i kvilka samma tjänstiunekafvare äro skyldige att

vara delägare ock såsom sådana erlägga afgifter

för pensionering af änkor ock barn.

Tj änstinnehafvarens

er»

crq M

® o

p 0

1_J to.

® 2

Pensionsaf- giften i pro- cent af:

crq

P* o

CD O u

P pw

pj CX

® OS 0$

C 8-

Pension

änke- och

B.

B.

M»

et-

I Summa

Pensions- afgiftema i

procent af:

Titel

Aflö-

ning,

högst

Pen-

sion,

högst

CD

M. p

O w»

P ®3.

** l-t»

&c1_

Ce Hl

OQ 2=

ce ^

et-

högsta

af-

lönin-

gen

högsta

pen-

sionen

C3 hH)

g. ^

o g P

P ce

od P p:

% v •

l-, rM

“ P

•f‘B.

C2 m»

ef

P &■

to J-J

ce 1—

§

pensions- år, högst

högsta

af-

lönin-

gen

högsta

pen-

sionen

President........................

10,000

6,000

360

3,60

6,o

1,200

216

576

_

5,7 6

9,6 0

Generaldirektör i statskon- toret

9,000

6,000

360

4,o

6,o

1,200

216

576

_

6,4 0

9,60

Statskommissarie i ,,

7,000

5,000

250

—

3,67

5,o

1,200

216

466

—

6,6 6

9,32

Sekreterare „ „

5,500

4,000

160

—

2,91

4,0

900

162

322

—

5,85

8,05

Revisor „ „

4,000

2,800

84

—

2,10

3,o

600

108

192

—

4,8 0

6,8 6

l:e vaktmästare „ „

1,100

800

24

—

2,18

3,o

150

27

51

—

4,6 4

6,3 8

Vaktmästare „ „

900

600

18

—

2,o

3,o

150

27

45

—

5,0

7,50

Byråchef hos tullstyrel- sen *)

7,000

5,000

250

_

3,57

5,o

750

200

450

_.

6,4 3

9,0

Sekreterare „ „

5,500

4,000

160

—

2,91

4,o

600

160

320

—

5,8 2

8,0

Revisor „ „

4,000

2,800

84

—

2,1 o

3,o

420

112

196

—

4,90

7,0

l:e vaktmästare hos „

1,100

800

24

—

2,18

3,o

120

32

56

—

5,09

7,o

Vaktmästare „ „

900

600

18

—

2,0

3,o

90

24

42

—

4,6 7

7,o

Professor vid universitetet i

Uppsala

7,000

5,000

250: —

3,5 7

5,o

700

25

275: —

3,93

5,50

D:o „ „ i Lund

7,000

5,000

250: —

3,67

5,o

600

30

280: —

4,0

5,6 0

Lektor vid högre allm. läro- verk

6,000

4,000

160: —

2,6 6

4,o

1,013

90

250: —

4,16

6,2 5

Adjunkt „ r» v »

5,000

3,400

115

—

2,80

3,38

875

70

185: —

3,70

5,44

J) För tjänstinnehafvare inom tullstyrelsen har afgiften till änkekassan beräknats under

antagande, att inträdet i kassan skett mellan 30:de och 40:de lefnadsåret.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Beträffande afgiftsbeloppet och sättet för dess beräkning anför

kommittén följande:

»De tjänstinnehafvare, för hvilka pensionslagen är afsedd att gälla,

tillhöra såväl i fråga om beskaffenheten af deras verksamhet som i fråga

om kompetensvillkoren de mest skilda kategorier. Åldern för tillträdet

af ordinarie tjänst är också synnerligen växlande. I afseende å det

antal lefnads- och tjänstår, som erfordras för pensionsrättens inträde,

måste därför pensionslagens bestämmelser blifva väsentligen olika för

skilda tjänstemannagrupper. Häraf blifver en gifven följd, att värdet

af pensionsförmånen kommer att ställa sig gynnsammare för vissa slag

af tjänstinnehafvare än för andra, i ty att detta värde måste blifva

större i samma mån som behof förefunnits att nedsätta fordringarna

beträffande lefnads- och tjänståldern vid pensionens tillträde. Då det

emellertid skulle vara förenadt med alltför stora praktiska olägenheter

att använda ett afgiftssystem så ordnadt, att pensionsafgiften afvägdes

efter den blifvande pensionens värde i det särskilda fallet, har det för

kommittén icke återstått annan utväg än att vid uppgörandet af förslaget

till afgifter lämna alldeles åsido de faktorer, som vid beräkning af

lifräntepremier äro de afgörande. Kommittén har med andra ord måst

låta sig nöja med att söka erhålla en genomsnitts-afgift, d. v. s. en

afgift som ungefärligen kan antagas komma att motsvara den anpart,

med hvilken tjänstinnehafvarne, kollektivt betraktadt, ansetts böra deltaga

i pensionskostnaden. Denna anpart bör, enligt hvad förut angifvits,

uppgå till omkring en tredjedel. Att kommittén med de föreslagna

afgiftsbeloppen någorlunda träffat det sökta måttet, torde kunna slutas

af den beräkning, hvilken återfinnes i det af kommitténs ledamot, professor

Lindstedt, till kommittén afgifna och vid detta betänkande fogade

utlåtande. Denna beräkning utvisar nämligen, att med de af kommittén

föreslagna afgifterna i allmänhet skulle komma att täckas 30 resp. 33 V*

procent af pensionen. Dessa procenttal förutsätta emellertid, att af de

inflytande pensionsafgifterna enligt försäkringstekniska grunder en fond

bildas, som göres räntebärande.»

»Kommittén har funnit sig böra föreslå sådan grund för pensionsafgiftens

beräkning, att denna afgift komme att utgå efter en i förhållande

till pensionsbeloppet stegrad skala, så att å ett mindre pensionsunderlag

afgiften beräknas efter lägre procenttal än å ett större. Genom

en sådan stegring af procenttalet bär kommittén sökt tillgodose fordran

på pensionsafgiftens rättande efter den eventuelle pensionstagarens lefnadsålder

vid tillträdet af tjänsten, enär tjänster med högre lönebelopp och

af dem beroende högre pensionsunderlag i allmänhet tillträdas vid en

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 18.

jämförelsevis mera framskriden lefnadsålder, och i följd däraf afgifternas

värde i dylika fall blifver mindre än i fråga om tjänster, som tillträdas

vid tidigare ålder.»

»I fråga om afgiftsberäkningen anser sig kommittén vidare böra

föreslå: dels att tjänstinnehafvarnes bidrag uttagas ensamt i form af

årliga afgifter, utgående efter viss procent å det för hvarje tjänstinnehafvare

vid tiden för afgiftens erläggande gällande pensionsunderlag,

dels ock att nämnda procenttal beräknas efter beloppet af det för hvarje

tjänst stadgade högsta pensionsunderlag. Genom att så anordna afgiftsberäkningen

har kommittén sökt vinna ett dubbelt syfte, nämligen å ena

sidan att i fråga om samma tjänst samma procenttal alltid må komma

till användning, oafsedt huruvida ålderstillägg utgår eller icke, och å

andra sidan att afgiftsbeloppet städse må ansluta sig till det pensionsunderlag,

som vid det ifrågavarande tillfället är gällande för den person,

af hvilken afgiften skall uttagas.»

»Den skala, som kommittén i afseende å procenttalets beräkning

föreslår till användning, är synnerligen enkel men tillgodoser på samma

gång alla anspråk på en rättvis beräkningsgrund. Utgående från ett

minimum af tre procent, höjes procenttalet med en tiondedel för hvarje

helt hundratal kronor, hvarmed högsta pensionsunderlaget för tjänsten

öfverstiger tre tusen kronor. Procenttalet kommer härigenom med

antagande af ett maximum för pensionsunderlaget af sextusen kronor

att växla mellan lägst tre och högst sex procent.»

Mot hvad kommittén sålunda anfört och föreslagit har jag för

min del ingenting att erinra. Den kvot, hvarmed desse tjänstinnehafvare

enligt kommitténs beräkning skulle komma att i pensionskostnaden deltaga,

lärer icke kunna anses vara för lågt tilltagen och torde finna

motsvarighet inom annat af staten upprätthållet pensionsväsen, såsom

exempel hvarpå jag tillåter mig anföra den genom statens försorg förvaltade

och med statsbidrag understödda pensionskassan för lasarettsläkare.

Enligt de vid 1903 års riksdag antagna och genom nådiga

reglementet den 13 november samma år fastställda grunder för nämnda

pensionskassa beräknas staten, landstingen och lasarettsläkarne skola

med lika andelar bidraga till kostnaden för dessa läkares pensionering.

Härvid är dock att märka, att lasarettsläkarne icke betraktas såsom

innehafvare af statstjänster. Jämväl vid ordnandet af den genom beslut

vid 1905 års riksdag och nådiga reglementet den 30 augusti samma år

inrättade pensionsanstalten för döfstumlärare synes i fråga om kostnadsfördelningen

enahanda åskådningssätt gjort sig gällande. Det sätt,

hvarpå beräkningen af pensionsafgiften enligt kommitténs förslag skulle

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18. 49

liga rum, synes mig jämväl uppfylla fordringarne icke blott på enkelhet

och reda utan jämväl på rättvisa och billighet, så långt detta är möjligt

inom ett afgiftssystem, där hänsyn till de individuella förhållandena på

förhand måste anses utesluten.

Biträdande kommitténs uppfattning, att i pensionslagen bör vara

bestämdt, för hvilken tid pensionsafgift skall utgå, anser jag i likhet

med kommittén lämpligast, att, då lönerna numera i allmänhet utgå

månadsvis, afgiften hänföres till sådan tidsperiod och erlägges för hvarje

månad, för hvilken tjänstinnehafvaren åtnjuter lön för tjänsten; och då

den omständighet, att tjänstinnehafvare på grund af tjänstledighet eller

i följd af ådömd mistning af tjänsten för viss tid icke äger att uppbära

lön, icke heller enligt min tanke bör medföra befrielse från afgiftens

erläggande, synes mig den af kommittén tillagda bestämmelsen, att

pensionsafgift skall erläggas äfven för månad, under hvilken på grund

af någon af ofvan nämnda anledningar lön icke uppbäres af tjänstinnehafvaren,

vara riktig.

Jämväl i fråga om tiden när och sättet, hvarpå pensionsafgift skall

erläggas, äro naturligtvis föreskrifter af nöden; men då, såsom kommittén

framhållit, åt Kungl. Maj:t torde böra öfverlämnas att i administrativ

ordning meddela härutinnan erforderliga bestämmelser, och då

förslag till dylika bestämmelser innehållas uti det förslag till kungörelse,

hvarom förut talats, torde jag framdeles få återkomma till detta ämne.

Pensionsafgifternas användning.

Såsom redan blifvit anfördt, grundar sig den af kommittén gjorda

beräkningen öfver tjänstinnekafvarnes andel i pensionskostnaden på den

förutsättning’, att pensionsafgifterna skulle komma att fonderas. Enligt

professor Lindstedts tillförene af mig omförmälda utlåtande skulle eu

dylik fond vid den tid, när pensioneringen nått sitt jämviktsläge, komma

att uppgå till omkring 17,000,000 kronor. Kommittén har ansett flera

omständigheter förefinnas, hvilka skulle göra pensionsafgifternas fondering

önskvärd, och i sådant afseende framhållit, att icke blott afgifternas

värde skulle komma att genom deras förräntande förhöjas utan äfven

graden af tjänstinnehafvarnes deltagande i pensionskostnaden blifva

bättre åskådlig, än hvad som blefve händelsen, därest afgifterna i stället

inginge bland statsverkets inkomster eller på annat sätt omedelbart

användes för löpande pensionsutgifters bestridande.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft.

c) Pensionsafgiftemas

användning

(pensionslagen

11 §).

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kutujl. Maj ds Nåd. Proposition No 18.

Af sålunda anförda skäl bär kommittén föreslagit, att pensionsafgifterna

skola ingå till en särskild fond för civila tjänstinnehafvare;

och då de till stöd för detta förslag åberopade omständigheter synas

mig kraftigt tala för en sådan fondbildning, som här blifvit ifrågasatt,

finner jag mig höra understödja detta förslag.

På sätt nyss af mig erinrades, hafva i sammanhang med vissa

nya lönestaters fastställande meddelats bestämmelser om löneafdrag,

hvilka kunna anses till beloppet motsvara de pensionsafgifter, om hvilka

stadgande skulle intagas i en blifvande pensionslag. De löneinnehållningar,

som till följd af nämnda bestämmelser verkställts, torde redan nu

uppgå till afsevärda belopp. Vid sådant förhållande och då dessa medel

till sin natur äro fullt jämförliga med ifrågavarande pensionsafgifter,

lära, därest en sådan pensionsfond som den af kommittén föreslagna

och af mig förordade skulle komma till stånd, jämväl sålunda innehållna

lönemedel böra vid tiden för pensionslagens trädande i kraft tillgodoioras

fonden; och jag har för afsigt att, därest denna min uppfattningskulle

af Kung]. Maj:t godkännas, föreslå, att en framställning i berörda

syfte må till Riksdagen aflåtas.

Enligt hvad kommittén vidare föreslagit, skulle från den af de

samlade afgifterna bildade fonden årligen bestridas viss andel al den

kostnad för pensionsändamål, som blefve en följd af pensionslagens

tillämpning. Att på förhand angifva storleken af denna andel läte sig

dock efter kommitténs mening icke göra, enär härtill erfordrades ett

material, som icke kunde föreligga, förrän pensionslagen trädt i kraft

och kännedom vunnits om antalet af de tjänstinnehafvare, å hvilka

lagen kunde tillämpas, samt deras pensionsunderlag och pensionsafgifter

m. m. T afseende å den blifvande beräkningen af storleken af londens

tillskott till pensionsutgifterna har det synts kommittén vara lämpligast

att i pensionslagen endast fastslå, att sådan sannolikhetsberäkning skulle

ske efter vetenskapliga grunder, med fästadt. afseende å pensionsfondens

tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas storlek, samt att den

skulle verkställas minst en gång hvart femte år. Erforderliga föreskrifter

om fondens förvaltning och om verkställande af sannolikhetsberäkningen

har kommittén ansett böra af Konungen meddelas och i

sitt förslag till kungörelse intagit åtskilliga sådana föreskrifter af mera

allmän natur.

Dessa kommitténs uttalanden och förslag hafva icke gifvit mig

anledning till någon erinran.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o IS.

51

Pcnsionsafgifts återbekommande.

Under antagande att rätteligen er lagda pensionsafgifter icke borde

kunna återbekommas i annan form än af pensionsförmån enligt de för

pensions erhållande i pensionslagen gifna förutsättningar, bär kommittén

dock funnit det vara rättvist och billigt, att tjänstinnehafvare, som

öfvergått från tjänst, å hvilken denna lag vore tillämplig, till annan

statstjänst, borde i så måtto få tillgodonjuta af honom till pensionsfonden

erlagda afgifter, att, därest med inträdet i den nya statstjänsten

vore förenad skyldighet att erlägga retroaktiv afgift för beredande

af egen pension, sådan retroaktiv afgift finge betäckas med tjänstinnehafvarens

till pensionsfonden inbetalda årsafgifter i den mån de

härtill kunde förslå.

Vid öfvervägande af frågan, om och i hvad mån tjänstinnehafvare

borde medgifvas rätt att återbekomma till pensionsfonden erlagda pensionsafgifter,

har kommittén stannat vid den åsikt, att sådan restitution borde

vara medgifven l:o) endast för det fall, att en tjänstinnehafvare, som

öfvergått till annan statstjänst, vid sitt inträde i den nya tjänsten varit

skyldig att för beredande af pension åt sig själf erlägga retroaktiv

afgift, och 2:o) med högst det belopp, hvartill sådan retroaktiv afgift

uppgång6.

Mot riktigheten af hvad kommittén i förevarande hänseende anfört

och förordat synes mig giltig invändning icke kunna framställas, hvadan

jag anser mig böra ansluta mig till kommitténs förslag äfven i denna del.

Afdrag å pension för oguldna pensionsafgifter.

Med erinran att genom införande af sådant uppbördssätt för

pensionsafgifterna, som det af kommittén i kungörelseförslaget § 2

förordade, knappast borde kunna förekomma fall, då pensionstagare vid

tillträde af pensionen häftade för oguldna pensionsafgifter, har kommittén

dock, då möjligheten af ett sådant förhållande icke vore utesluten, ansett

pensionslagen böra innehålla stadgande, huru i dylik händelse skulle

förfaras, samt i sådant afseende föreslagit den bestämmelsen, att de

oguldna pensionsafgifternas sammanlagda belopp skulle uttagas genom

afdrag å pensionen, intilldess beloppet tillfullo guldits.

d) Viss förutsättning,

hvarunder

erlagda

pensionsafgifter

mfi

kunna återbekomma*

(pensionslagen

12 §).

e) Afdrag å

pension för

oguldna

pensionsafgifter

(pensionslagen

13 §).

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

f) Understöd

åt hustru

eller barn

(pensionslagen

14 §).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Kommittén liar i sammanhang härmed gjort det uttalande, att, då

redan före pensions beviljande borde vara utrönt, huruvida och i hvad

mån den pensionssökande häftade för oguldna pensionsafgifter, det kunde

antagas, att i sammanhang med pensionens beviljande föreskrift komme

att meddelas åt den myndighet, som hade att verkställa pensionsutbetalningen,

att genom afdrag å pensionen, i mån som den till utbetalning

torfölle, innehålla oguldet afgiftsbelopp och detsamma till förvaltaren

af pensionsfonden behörigen redovisa.

Då afdrag, hvarom här är fråga, icke lärer kunna ske, med mindre

stadgande därom finnes i pensionslagen intaget, har äfven jag funnit

en bestämmelse sådan som den af kommittén i sista stycket af 13 §

föreslagna icke böra saknas i den förevarande lagen.

Understöd åt hustru eller barn till tjänstinnehafvare, som

förverkat för egen del rätten till pension.

Kommittén förmäler sig hafva, med hänsyn till den blifvande

skyldigheteu för tjänstinnehafvare att medelst erläggande af årliga

algifter delvis pensionera sig själf, haft anledning taga i öfvervägande,

i hvad mån detta nya moment i pensionslagstiftningen för de tjänstinnehafvare,

hvarom är fråga, kunde anses böra föranleda någon mildring

af verkningarna utaf de i 14 § föreslagna bestämmelserna om förverkande

af rätten att för framtiden uppbära beviljad pension; och kommittén

har trott sig finna, att, äfven om erläggandet af pensions afgift icke

kunde betraktas annorlunda än som en med den innehafvande tjänsten

förenad skyldighet, hvars behöriga fullgörande utgjorde ett af villkoren

för rätt att åtnjuta de af tjänsten sig härledande förmåner, omständigheter

dock kunde förekomma af den ömmande art, att det måste anses

vara med billighetens fordringar mest öfverensstämmande, därest dessa

utgifter i någon lämplig form finge tillgodokomma pensionstagarens

hustru och oförsörjda barn, hvilka eljest skulle alltför hardt drabbas af

de ekonomiska svårigheter och bekymmer upphörandet af pensionsförmånen

medförde.

Af sådan anledning och under den förut nämnda beräkningen,

att tjänstinnehafvaren kunde anses genom erläggande af de föreslagna

afgifterna deltaga i pensionskostnaden med omkring en tredjedel, har

kommittén ansett sig böra till intagande i pensionslagen förorda ett

stadgande af innehåll att, därest den, som enligt bestämmelserna i 14 §

förverkat rätt till pensions uppbärande, hade här i riket bosatt hustru eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 18. 58

barn under aderton år, Konungen skulle äga, efter pröfning af de i det

särskilda fallet föreliggande omständigheterna, att för den tid, pensionen

eljest skolat utgå, af pensionsfondens medel tilldela hans hustru eller

barn understöd, hvilket till sammanlagdt belopp icke finge öfverstiga

en tredjedel af pensionen.

Till det förslag, kommittén sålunda framställt, torde jag få återkomma,

då jag till granskning upptager det öfriga innehållet i 14 § af

ifrågavarande lagförslag.

Undantag från förbudet mot pensions förening med lön eller

pension för annan statstjänst.

Kommittén, som från föregående lagförslagen i 16 § upptagit ett

stadgande i syfte att förekomma förening af pension för tjänst, som i

pensionslagen afses, med lön eller pension för annan sådan tjänst eller

annan statstjänst, har dock ansett sig böra tillse, huruvida icke den

tjänstinnehafvare genom pensionslagen ålagda skyldighet att erlägga

pensionsafgift lordrade vissa undantagsbestämmelser från denna allmänna

hufvudregel; och har kommittén förklarat sig hafva funnit förutsättningen

för att förening af pension vare sig med lön eller med annan

pension skulle kunna anses befogad vara den, att den vid afgång från

tjänsten till pension enligt denna lag berättigade tjänstinnehafvaren

antingen l:o) då jämväl innehade annan tjänst med lön af staten, eller

2.o) förut innehaft annan tjänst, som i lagen afses, och för sistnämnda

tjänst åtnjöte pension, eller ock 3:o) då vore eller sedermera komme i

åtnjutande af pension för statstjänst, å hvilken denna lag- icke vore

tillämplig. '' to

Kommittén, som äfven här utgått från det antagande, att tjäustmnehafvaren

genom erläggande af de i pensionslagen stadgade avgifter

själf bekostade tredjedelen af sin blifvande pension, har på grund häraf

ansett tjänstinnehafvare, som behörigen erlagt dessa utgifter, äfven böra

vara berättigad att under alla omständigheter, så vida pensionsrätten

eljest icke blifvit af honom förverkad, få, i den mån han uppfyllt de för

pensions åtnjutande stadgade villkor, uppbära mot samma afgifter

svarande andel af pensionsbeloppet; och då denna andel, som visserligen

icke i hvarje enskildt fäll komme att utgöra en tredjedel, dock enligt

genomsnittsberäkningen kunde antagas uppgå till omkring en tredjedel

af jjensionsbeloppet, bär kommittén funnit sig äga anledning föreslå,

att från den allmänna regeln, att enligt pensionslagen utgående pension

g) Pensionsförening

med lön

eller annan

pension

(''pensionslagen

16 §).

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

icke fino-e förenas med lön eller pension för annan statstjänst, måtte

medoåfvas undantagsbestämmelser, med tillämpning al h vilka.

& l:o) för den, som vid afgång från tjänsten åtnjöte lön lör annan

tjänst, pension finge, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjötes,

utgå med en tredjedel af det belopp, som enligt denna lags bestämmelser

eljest skolat utgå; . .

2:o) för den, som vid afgång från tjänsten åtnjöte pension tor

annan tjänst, som i denna lag afses, pension finge utgå för bägge

tjänsterna med ett sammanlagdt belopp, motsvarande det högre af de

pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med en tredjedel af det

lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen vore lika, motsvarande det ena

af dem, ökadt med en tredjedel; och

3:o) för den, som vid afgång från tjänsten åtnjöte eller sedermera

erhölle pension för statstjänst, å hvilken denna lag icke ägde tillämpning,

pension för den förra tjänsten finge utgå med en tiedjedel af det

belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de båda

pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp, pensionen

finge ökas med hvad som motsvarade skillnaden.

ö Då jag har för afsigt att föreslå intagande i pensionslagen af det

af kommittén förordade stadgandet, att »pension för tjänst, som i denna

lag afses, må, ändock att de för erhållande af pension föreskrift^ villkor

uppfyllts, icke förenas med lön eller pension för annan sådan tjänst

eller annan statstjänst», anser jag mig redan i detta sammanhang höra

tillkännagifva, att jag i hufvudsak delar kommitténs uppfattning om de

inskränkningar i afseende å detta förbud, hvilka måste anses påkallade

af hänsyn till tjänstinnehafvarnes skyldighet att medelst egna utgifter

bidraga till sin pensionering.

1:0; Bestämmelser,

som

angå sättet

för beräkningen

af beloppet

af kel

pension (pensionslagen

* §•

I fråga om sättet för beräkningen af hel pension anför kommittén

i den motivering, som föregår lagtexten, följande:

»Vid beräkning af det pensionsbelopp, som skall utgå till tjänstinnehafvare,

hvarom nu är fråga, hänför man sig för närvarande uteslutande

till den lön, han på grund af vid tiden för afskedet innehafvande

tjänst är berättigad att åtnjuta. Detta b Brukningssätt torde nog också

i allmänhet vara ägnadt att gifva ett nöjaktigt resultat; men omständigheterna

kunna dock vara sådana, att det måste anses innebära en oegentlighet

att vid pensionsbeloppets beräkning utgå endast Irån den lön,

som den afskedstagande tjänstinnehafvaren vid ofvannämnda tidpunkt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Säd. Proposition N:o 18. 55

äger att tillgodonjuta. Ett sådant förhållande inträffar nämligen enligt

kommitténs åsikt, om den afgående tjänstinnehafvaren åtnjutit dessa

aflöningsförmåner under allenast någon kortare tid omedelbart före

afskedet, samt tilläfventyrs sökt tjänsten med hänsyn hufvudsakligen

till den blifvande, förmånligare pensionen. Utan att vidare inlåta sig

på frågan, huruvida behof må förefinnas af någon bestämmelse i pensionslagen,

som vore i sin mån ägnad att motverka befordringar och transporter

i det nyss antydda syftemålet, har kommittén ansett det vara i och för

sig fullt riktigt att beräkna beloppet af den pension, staten består en

afgående tjänsteman lör hans återstående lifstid, med hänsyn till de

aflöningsförmåner denne ägt att uppbära, icke blott under det sista året,

utan under senaste tidsskedet af sin verksamhet i statens tjänst. Såsom

ett lämpligt sådant tidsskede har kommittén trott sig böra föreslå de

närmast före afskedstagande! förflutna tio åren. Hd pension skulle då

komma att utgöra en tiondedel af sammanlagda beloppen af de högsta

pensionsunderlag, som under hvart och ett af de tio senast förflutna

åren varit för tjänstinnehafvaren gällande. För sådan anordning i

afseende å pensionsbeloppets beräkning, som den nu af kommittén förordade,

talar jämväl den omständighet, att den afgift, med hvilken

tjänstinnehafvaren skulle bidraga till täckande af en del af pensionskostnaden,

bör, enligt hvad kommittén har för afsikt att föreslå, utgå

med viss procent å det för tjänstinnehafvaren för hvarje år gällande

pensionsunderlag. Och tydligt är att, därest pensionen komme att utgå

med hänsyn till pensionsunderlaget, sådant som detta gestaltat sig endast

för det sista året, den afgående tjänstinnehafvare, som kanske blott för

ett eller annat år erlagt afgift, beräknad å nämnda pensionsunderlag,

men dessförinnan afgift å ett betydligt lägre pensionsunderlag, i sådant

fäll skulle i pensionshänseende blifva ställd alltför gynnsamt i förhållande

till den tjänstinnehafvare, hvilken under en lång följd af år betalt

pensionsafgift, beräknad å samma pensionsunderlag, som komme att

läggas till grund vid beräkning af det till honom utgående pensionsbeloppet.

»

I den speciella motiveringen till 4 § yttrar kommittén vidare:

»Till grund för beräkningen af hel pension skola enligt kommitténs

förslag läggas de belopp, som utgjort högsta pensionsunderlag för tjänstinnehafvaren

under hvart och ett af de närmast före afskedstagandet

förflutna tio åren. Har den afgående tjänstinnehafvaren under hvart

och ett af dessa tio år innehaft samma tjänst, eller har han under fen

del af nämnda tidrymd innehaft en och under återstående tiden eu

annan sådan tjänst, att pensionslagen därå äger tillämpning, bör tyd
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Säd. Proposition N:o 18.

ligen icke den minsta svårighet möta för pensionsbeloppets beräkning.

Pensionsunderlagen — sådana de för hvart och ett af de tio åren

gestaltat sig — sammanläggas och den därvid uppkommande summan

divideras med tio, då kvoten visar det belopp, hvarmed hel pension

skall utgå. Skulle åter tjänstinnehafvaren under något eller några af

de tio åren icke innehaft sådan anställning i statens tjänst, att därmed

varit förenad rätt till pension, komme pensionsunderlag att saknas för

det året eller de åren och dividenden blefve följaktligen så mycket

mindre.»

»Emellertid torde äfven det fall komma att inträffa, att en tjänstinnehafvare

under någon del af de närmast före afskedstagandet förflutna

tio åren, utan att tillika innehafva sådan tjänst, hvarå pensionslagen

äger tillämpning, innehaft annan statstjänst, hvarmed rätt till pension

varit förenad; och på det att en dylik tjänstinnehafvare vid pensionsbeloppets

bestämmande icke må blifva lidande till följd däraf, att föreskrift

saknades beträffande beräkningen af pensionsunderlaget för den

tid sådan tjänst innehafts, har kommittén här intagit förslag till stadgande

därom, att äfven för den tid pensionsunderlag skall beräknas och

därvid tillämpas de i pensionslagen gifna föreskrifterna för sådant

underlags beräkning. Med tillhjälp af ett sådant, på rättvisa grundadt

stadgande torde, enligt hvad kommittén föreställer sig, blifva undanröjd

den tvekan, som tilläfventyrs eljest i något fall skulle kunna uppstå i

fråga om pensionsbeloppets riktiga beräkningsgrund.»

Statskontoret, som i sitt till Kungl. Maj:t afgifna underdåniga

utlåtande öfver kommitténs förslag till pensionslag ansett sig böra

inlägga en gensaga mot hvad kommittén i 4 § föreslagit om sättet

för beräkning af hel pension, yttrar till stöd härför.

»Då numera i de allra flesta fall aflöningen för de civila tjänstinnehafvare,

å hvilka den blifvande pensionslagen skulle komma att

tillämpas, är fördelad i lön och tjänstgöringspenningar med rätt för den

tjänstinnehafvare, som uppnått stadgad pensionsålder, att få såsom

pension uppbära ett belopp, motsvarande lönen oafkortad, torde man

väl kunna säga, att genom antagande af kommitténs lagförslag det

normala pensionsbeloppet, eller med andra ord beloppet af hel pension,

icke skulle komma att undergå någon väsentlig förminskning livad

beträffar det öfvervägande antalet af tjänstinnehafvare, då i regeln

tjänstinnehafvarens lön vid afskedstagandet torde vara till beloppet lika

me’d den, som han uppburit under de tio år, hvilka närmast föregå

afskedet. Där så icke är händelsen, torde detta i de allra flesta fall

bero på att omreglering af löneförhållandena under nämnda tidrymd

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

sigt rum eller att en tjänstinneliafvare till följd af ämbetsverkets omorganisation

och däraf föranledda ogynnsamma befordr inge förhållanden

eller andra omständigheter, å hvilka han icke varit i tillfälle att inverka,

vunnit en sen befordran till den tjänst, han vid pensionsålderns inträde

bekläder. 1 sådana enstaka fall skulle nu kommitténs förslag, enligt

hvilket till grund för beloppet af hel pension bör läggas, icke den

afgångsskyldige tjänstinnehafvarens lön, sådan den vid tiden för afgången

utgår, utan i stället medeltalet af de senaste tio årens lönebelopp, vara

ägnadt att medföra en betydande reduktion af pensionen, jämförd med

den, som under liknande förhållanden enligt nuvarande pensionsbestämmelser

utfaller. Om under nyss antydda förutsättning redan hel pension,

beräknad på det sätt, kommittén föreslagit, komme att utgå med ett så

lågt belopp, att det icke kunde befinnas tillfredsställande hvarken för

pensionstagaren eller för staten, såsom pensionsgifvare, blefve detta

naturligtvis i ännu högre grad tillfället, där endast s. k. afkortad pension

kunde komma att beviljas.»

»Med hänsyn till här anmärkta förhållanden kan statskontoret

därför icke anse det vara välbetänkt att, samtidigt med införande af

skyldighet för tjänstinnehafvarne att själfva bidraga till sin pensionering

medelst erläggande af pensionsafgifter till afsevärda belopp, för en del

af samma tjänstinneliafvare minska den pension, som hittills, utan något

som helst bidrag å deras sida, ansetts böra tillkomma dem. Då statskontoret

— som icke funnit de af kommittén anförda skälen för det af

kommittén förordade sättet att beräkna hel pension innebära tillräcklig

anledning för vidtagande af förändring i det hittills vedertagna sättet

för pensionsbeloppets beräkning — föreslår eu bestämmelse i pensionslagen

af det innehåll, att hel pension skall utgå med samma belopp

som det för tjänstinnehafvaren vid tiden för hans afgång från tjänsten

gällande pensionsunderlag, hvilket endast innebär bibehållande af nuvarande

allmänna beräkningssättet för pension åt de tjänstinneliafvare,

hvarom här är fråga, tror sig statskontoret till stöd härför äfven kunna

åberopa, att det icke kan antagas hafva varit Riksdagens mening att,

utöfver den väsentliga värdeminskning af pensionsförmånen, som inträder

genom tjänstinnehafvarne åliggande skyldighet att erlägga pensionsafgifter,

ytterligare förringa värdet af denna förmån. Till bestyrkande

af detta antagande torde statskontoret få erinra om det förhållande,

att, sedan Eders Kungl. Maj:t i proposition till 1904 års riksdag angående

ändrad anordning af rikets allmänna läroverk samt lönereglering för

de vid dem anställda lärare föreslagit, att pensionsbeloppet skulle utgöra

för ordinarie öfningslärare tre fjärdedelar af de löneförmåner, han under

Bill. till BiJcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

de sista tio åren i medeltal för år uppburit eller skulle hafva uppburit,

i den händelse han hela tiden själf bestridt sin tjänst, dock att pensionsbeloppet

icke i något fall finge öfverstiga 3,000 kronor, så beslöt, i

enlighet med därom af motionär inom andra kammaren väckt förslag,

Riksdagen, att pensionsbeloppet skulle utgöra för ordinarie öfningslärare

två tredjedelar af de löneförmåner, han under de tio sista åren i medeltal

för år uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse han hela

tiden själf bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oafkortad.»

»Slutligen får statskontoret, beträffande den finansiella verkan af

en sådan förändring i sättet för pensionsbeloppets beräkning som den

af statskontoret nu förordade, framhålla, att denna verkan helt visst

skulle visa sig blifva utan särdeles stor betydelse för staten men däremot

af afgörande betydelse för den tjänstinnehafvare, som med tillämpning

af ett sådant beräkningssätt för hel pension som det kommittén

föreslagit, komme att se sin pension reducerad till ett belopp, hvarmed

icke ens de allra nödvändigaste lefnadsbehofven skulle kunna tillfredsställas.

Uppstode ett sådant missförhållande, påkallade detta naturligtvis

framställning om beredande af fyllnadspension, hvilket borde, om möjligt,

undvikas.»

Under hänvisning till dessa sina uttalanden har statskontoret därför

hemställt, att andra stycket i 4 § måtte erhålla denna förändrade

lydelse:

»Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehafvaren

vid tiden för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag.»

Jämför man nu å ena sidan de skäl, kommittén anfört till stöd

för sitt förslag om införande af ett nytt sätt för beräkning af pensionsbeloppet,

och å andra sidan de skäl, som enligt statskontorets mening

tala för bibehållande i hufvudsak af enahanda beräkningssätt, som för

närvarande tillämpas vid fastställande af pensionsbeloppen för de civila

tjänstinnehafvare, hvarom nu är fråga, synes det mig som skulle de

senare vara tyngre vägande; och jag anser vid sådant förhållande

anledning saknas att frångå ett beräkningssätt, till förmån för hvilket

Riksdagen helt nyligen, enligt hvad statskontoret erinrat, gjort ett

bestämdt uttalande.

På grund af det nu anförda finner jag mig böra tillstyrka införande

i pensionslagen af en punkt med den af statskontoret föreslagna

lydelse i stället för andra stycket i 4 § af kommitténs lagförslag.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Jag anhåller att nu få öfvergå till de af kommittén föreslagna

stadganden om afkortade pensionsbelopp och om pension vid olycksfall

i tjänsten.

Efter att hafva erinrat, hurusom, livad beträffar de civila tjänstinnehafvare,

hvarom denna lag skulle handla, det för närvarande icke

funnes några bestämmelser, som gjorde det möjligt för den tjänstinnehafvare,

hvilken blifvit af ålder eller sjuklighet oförmögen till vidare

tjänsteutöfning, men ännu icke uppfyllt de allmänna villkoren för rätt

till pension, att vid afgång från tjänsten erhålla annan pension än i

lyckligaste fall den efter nuvarande förhållanden alldeles otillräckliga,

som kunde tillkomma honom i egenskap af delägare i civilstatens pensionsinrättning,

har kommittén, då det otillfredsställande uti ett sådant

förhållande läge i öppen dag, framhållit behofvet af lämpligt afvägda,

allmänt gällande grunder, enligt hvilka dylika pensionsfrågor skulle

kunna i hvarje särskilt fall afgöras; och då det, enligt kommitténs

uppfattning, i en pensionslag, som stadgade ovillkorlig skyldighet för

tjänstinnehafvare att vid viss lefnadsålder afgå från tjänsten, blefve

en nödvändighet att upptaga bestämmelser, hvarigenom någon pensionsförmån

bereddes dylik till afgång pliktig men ännu icke till pension

enligt de allmänna villkoren berättigad tjänstinnehafvare, har kommittén

med anslutning till föregående lagförslag i förevarande hänseende upptagit

indelningen af pension i hel pension, d. v. s. det pensionsbelopp,

som utginge till tjänstinnehafvare, hvilken fullgjort alla de fordringar,

som lagen i regel uppställde såsom villkor för sådan tjänstinnehafvares

rätt till pension, och afkortad pension, d. v. s. sådan, som kunde tillläggas

tjänstinnehafvare, hvilken i ett eller annat afseende bruste i

uppfyllande af nämnda villkor och därför borde åtnöjas med en del af

det pensionsbelopp, som i annat fall tillkommit honom. Huru stor

denna del komme att i hvarje särskildt fall blifva, borde enligt kommitténs

mening göras beroende af det mindre antal tjänstår, som den

till afkortad pension berättigade kunde äga att räkna sig till godo i

förhållande till det för rätt till hel pension stadgade antal. Sålunda

borde, om sistnämnda antal vore t. ex. 35, afkortad pension utgå med

så många trettiofemtedelar af hel pensions belopp, som den afskedstagande

kunde räkna antal tjänstår o. s. v.

Kommittén har därjämte ansett särskilda bestämmelser om pensionsbeloppets

beräkning vara af nöden, för den händelse att tjänstinnehafvare

på grund af honom i tjänsten träffadt olycksfall förklarats

skyldig att från tjänsten afgå. 1 ett sådant fall vore det, enligt hvad

kommittén anfört, icke fråga om pension i den vanliga meningen, utan

3:o) Afkortade

pensioner

och pension

vid olycksfall

(pensionslagen

4

och 7 §5).

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

det gällde arbetsgifvarens skyldighet att hålla arbetaren skadeslös för

den förlust, som tillskyndades den senare, därigenom att han på grund

af olycksfall i arbetsgifvarens tjänst miste sin framtida utkomst. Efter

kommitténs mening vore det här så långt ifrån, att lefnads- och tjänstårens

större antal borde berättiga till större vederlag för mistad arbetsförtjänst

åt den af olycksfallet drabbade, att snarare motsatsen vore det

rätta, då för den unge och lifskraftige arbetaren framtiden måste anses

representera ett vida högre kapitalvärde än för den, som redan lagt

den bästa arbetstiden bakom sig.

Vid olycksfall i tjänsten borde därför enligt kommitténs mening

vid bestämmande af pensionsbeloppet alltså l:o) afseende icke fästas

vid antalet af den skadades lefnads- och tjänstår och 2ro) pensionen

utgå med ett belopp, som ungefär motsvarade hvad tjänstinnehafvaren

varit berättigad att af sina aflöningsförmåner uppbära, därest han fått

kvarstå i den tjänst, hvari olycksfallet träffat honom. Då nämnda belopp

i allmänhet kunde anses sammanfälla med det pensionsunderlag, som

för tjänstinnehafvaren vore gällande vid tiden för olycksfallet, har

kommittén föreslagit, att, då tjänstinnehafvare afginge från tjänst på

grund af honom träffadt olycksfall i tjänsten, pensionen skulle utgå med

enahanda belopp som det vid tiden för olycksfallet för tjänstinnehafvaren

gällande pensionsunderlag.

I anledning af dessa kommitténs uttalanden, i hvilka jag för min

del kan instämma, anser jag mig här endast böra erinra, att den af kommittén

föreslagna beräkningsgrunden för pension åt en på grund af

olycksfall i tjänsten afgången tjänstinnehafvare torde kunna anses sammanfalla

med den af mig för hel pension föreslagna beräkningsgrund.

4:o) Föreskrifter

angående

skyldighet

för

tjängtinnehafvare

att

lämna tjänsten

(pensionslagen

6

och 7 §§).

I afseende å tjänstinnehafvares skyldighet att afgå från tjänsten

yttrar kommittén:

»En af pensionslagens viktigare uppgifter bör enligt kommitténs

mening blifva att genom lämpligt afvägda bestämmelser så ordna frågan

om tjänstinnehafvares skyldighet att afgå från tjänsten, att dylik skyldighet

förefinnes i alla de fall, då det måste anses ådagalagdt, antingen

att till följd af hög ålder tjänstinnehafvares arbetsförmåga blifvit så

nedsatt, att lian icke vidare kan på ett tillfredsställande sätt fylla sin

plats, eller ock att långvarig sjukdom, vanförhet eller lyte gör honom

för framtiden till tjänsteutöfning oförmögen.»

»Uti nu ifrågavarande hänseende har det synts kommittén nödigt

att skilja mellan, å ena sidan, dem, som innehafva domarämbeten och

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 18. 61

alltså utöfva ett kall åt den art, att frågan om kvarstående i ämbete

utöfver viss åldersgräns icke synes böra göras beroende af någon

myndighets beslut, samt, å andi-a sidan, öfrige ämbets- och tjänstemän,

i afseende å hvilka frågan om kvarstående i tjänsten utöfver viss åldersgräns

i hvarje särskildt fall bör kunna öfverlåtas åt öfverordnad myndighets

profning.»

»Ovillkorlig skyldighet att från tjänsten afgå bör, enligt kommitténs

åsikt, inträda:

l:o) för hvarje tjänstinnehafvare, därest han antingen fyllt sjuttio

år eller, efter att under fem på hvarandra följande år af sjukdom, vanförhet

eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden

till tjänstgöring oförmögen, eller ock träffats af olycksfall i tjänsten af

den beskaffenhet, att det befinnes för honom medföra framtida oförmögenhet

till tjänstgöring;

2:o) för innehafvare af domarämbete, därest han, efter att hafva

uppnatt de för rätt till hel pension stadgade lefnads- och tjänstår,

oafbrutet under sex månader på grund af sjukdom varit och fortfarande

finnes vara till tjänstgöring oförmögen.»

»Annan tjänstinnehafvare än den, som innehar domarämbete, bör

enligt kommitténs mening visserligen vara skyldig att från tjänsten

afgå, så snart han uppnått den lefnadsålder, som utgör ett af villkoren

för erhållande af hel pension, men det må vara Konungen eller, där

viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten afskeda, den myndighet

obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge tjänstinnehafvaren

pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna. Liknande medgifvande förefinnes redan nu bland villkoren

för åtnjutande af de å ett flertal lönestater uppförda aflöningsförmåner;

och genom ett sådant lagstadgande har kommittén velat tillgodose såväl

statens som den enskilde tjänstinnehafvarens ekonomiska intressen, hvilka

under här angifna förutsättning tydligen sammanfalla.»

1 motiverna till 6 § har kommittén beträffande denna fråga vidare

anfört:

»Där en tjänstinnehafvare på grund af framskriden ålder eller

långvarig obotlig sjukdom icke längre förmår att på ett tillfredsställande

sätt sköta de till hans tjänst hörande göromål, måste det icke allenast

för honom själf utan jämväl och i synnerhet från det allmännas sida

anses önskligt, att han lämnar plats för en annan, hvilken äger de för

tjänstens behöriga bestridande nödiga förutsättningarne. Därest en tjänst - innehafvares arbetskraft blifvit sålunda förbrukad, bör dock entledigandet

ske utan godtycke, enligt gifna regler och med behörigt tillgodoseende

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

af tjänstinnehafvarens berättigade anspråk på ett efter tjänstens beskaffenhet

och tjänstetidens längd afpassadt underhåll för återstående

lefnadsdagar; och kommittén bär redan erinrat om vikten däraf, att i

pensionslagen inflyta uttömmande och väl afvägda stadganden uti berörda

hänseende.»

»I fråga om tjänstinnehafvares skyldighet att afgå från tjänst,

synes den hufvudregel böra uppställas, att tjänstinnehafvare, som uppnått

den för åtnjutande af hel pension stadgade lefnadsålder, bör vara skyldig

att afgå från tjänsten; och detta äfven om han vid nämnda tidpunkt

tilläfventyrs icke skulle räkna tillräckligt antal tjänstår för erhållande

af hel pension. I de allra flesta fall skall säkerligen den tjänstinnehafvare,

som hunnit den för hel pensions åtnjutande föreskrifna lefnadsåldern,

jämväl innehafva det för sådan pension bestämda minimiantalet

tjänstår; och där så icke skulle vara händelsen, torde väl detta oftast

vara att tillskrifva omständigheter, hvilka varit beroende af tjänstinnehafvarens

eget görande eller låtande och alltså icke kunna läggas det

allmänna till last.»

»Skulle emellertid en tjänstinnehafvare, som uppnått nämnda

lefnadsålder, befinnas vara till fortsatt tjänstgöring fullt duglig, bör

möjlighet förefinnas att under ännu någon tid taga hans arbetskraft i

anspråk; och kommittén har i detta syfte i sitt lagförslag upptagit

bestämmelser, innebärande att tjänstinnehafvare väl skall hafva skyldighet

att afgå från tjänsten, så snart han uppnått den för åtnjutande

af hel pension stadgade lefnadsåldern, men att det dock skall vara

Konungen eller vederbörande ämbetsmyndighet obetaget att med afskedet

låta anstå, därest och så länge tjänstinnehafvaren pröfvas kunna

i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna.»

»I fråga om dem, som innehafva domarämbeten, lämpar sig dock

icke, enligt hvad redan hlifvit påpekadt, ett dylikt villkorligt kvarstående

i tjänsten, såsom i någon mån oförenligt med en sådan tjänstinnehafvares

ställning. Kommittén föreslår därför för innehafvare af domarämbete

ovillkorlig skyldighet att afgå från ämbetet, efter det han uppnått

antingen den för alla tjänstinnehafvare föreslagna högsta lefnadsåldern

för kvarstående i tjänst, nämligen 70 år, eller ock den för åtnjutande

af hel pension stadgade lefnads- och tjänståldern, i detta senare fallet dock

endast i händelse tjänstinnehafvaren oalbrutet under sex månader på grund

af sjukdom varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen.»

»Då kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder måste betraktas

såsom ett undantagsförhållande, hvilket icke bör få fortfara alltför

länge; och då det äfven för den ämbetsmyndighet, på hvars pröfning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18. 6-i

Irågan om dylikt anstånd är beroende, kan vara synnerligen önskvärdt,

att lagen föreskrifver en bestämd gräns, utöfver hvilken kvarstående i

tjänst icke under några förhållanden medgifves, har kommittén i lagförslaget

såsom en sådan åldersgräns antagit uppnådda 70 lefnadsår,

hvilken ålder redan nu, vid beviljande af tillstånd att kvarstå i tjänst

efter hunnen pensionsålder, i de flesta fall icke torde öfverskridas.

Kommittén anser alltså, att, sedan tjänstinnehafvare, å hvilken pensionslagen

äger tillämpning, uppnått 70 års ålder, bör han hvarken äga rätt

eller ens kunna på ansökning medgifvas rätt att längre kvarstå i tjänsten.»

»Ovillkorlig rättighet för tjänstinnehafvare att få i tjänsten kvarstå,

ända till dess han uppnått den i 5 § stadgade lefnadsåldern, skulle

emellertid i vissa fall kunna medföra afsevärda olägenheter och fördenskull

icke vara förenlig med ett behörigt iakttagande af hvad det allmännas

fördel fordrar. Pensionslagen bör för sådana fall innehålla

stadganden, som berättiga att utan afbidan af den tid, då tjänstinnehafvare

uppnått den för rätt till åtnjutande af hel pension bestämda

lefnadsåldern, afskeda tjänstinnehafvare; dylika fall föreligga, dels då

tjänstinnehafvare, som under en följd af år — kommittén har, med

anslutning till hvad i sådant hänseende föreslogs uti det till 1899 års

riksdag aflåtna lagförslaget, ansett en tid af fem år böra bestämmas

såsom minimum — varit på grund af sjukdom, vanförhet eller lyte ur

stånd att tjänstgöra, finnes vara jämväi för framtiden till tjänstgöring

oförmögen, dels ock då tjänstinnehafvare träffats af olycksfall i tjänsten

och af sådan anledning finnes för framtiden vara urståndsatt att tjänstgöra.

I senare fallet torde det tydligen böra få bero af omständigheterna,

huru lång tid som kommer att förflyta, innan rätten att meddela

afsked åt tjänstinnehafvaren göres gällande.»

Bestämmelser, livilka innebära skyldighet för tjänstinnehafvare att

under en viss gifven förutsättning afgå från tjänsten, äro visserligen

icke främmande för våra nuvarande förhållanden. Vid löne- och pensionsregleringar,

som företagits under senare årtionden, hafva nämligen såväl

militära som civila tjänstinnehafvare underkastats sådan skyldighet, vare

sig denna erhållit formen af ett villkor för åtnjutande af de med tjänsten

förenade löneförmånerna eller den blifvit förbunden med delaktighet uti

någon pensionskassa.

Ett flertal exempel på afgångsskyldighet, stadgad såsom förbehåll

för åtnjutande af de på aflöningsstaten uppförda förmåner, hafva redan

i det föregående blifvit af mig anförda; dock har i alla dessa fall med

plikten att afgå från tjänsten förbundits rättigheten att efter afgången

komma i åtnjutande af pension till belopp motsvarande lönen eller hvad

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 18.

som eljest enligt de för sådan tjänstinnehafrare bestämda pensioneringsgrunder

i pension högst medgifvits.

För de förutsättningar, under li vilka afgångsplikt åligger arméns

och flottans befäl och underbefäl med vederlikar, delägarna uti statens

järnvägstrafiks och telegrafverkets pensionsinrättningar, personalen vid

riksbanken och riksgäldskontor! samt, för jämförelsens skull, folkskolelärarekåren,

har statskontoret uti sitt underdåniga utlåtande lämnat

följande redogörelse:

»Beträffande arméns befäl och underbefäl med vederlikar är i nu

förevarande hänseende genom nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 stadgadt:

dels i punkt 7: att den löntagare, som med tre år öfverskridit

den för rätt till pension med fyllnadspension i den tjänst, han innehar,

stadgade lefnadsålder, skall, så snart han jämväl uppfyllt de villkor, som

för erhållande af de tjänsten åtföljande pensioner eljest äro föreskrifna,

vara skyldig att med pension och fyllnadspension afgå, såframt ej Kungl.

Maj:t eller den myndighet, som honom till tjänsten utnämnt, pröfvar

hans kvarstående i tjänst vara för riket nyttigt;

dels ock i punkt 8; att den löntagare, som i minst tre år lidit af

lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning förefinnes, att han

kan återvinna tjänstbarhet, må, sedan detta förhållande genom föregående

undersökning blifvit vederbörligen utredt, kunna, utan egen ansökning,

från tjänsten skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af

pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension

jämte fyllnadspension.»

»För flottans befäl och underbefäl med vederlikar gälla, jämlikt

punkt 8 i nådiga kungörelsen den 24 november 1876, ordagrant samma

bestämmelser som de, hvilka i punkt 8 af nådiga cirkuläret den 22 juni

1877 blifvit för arméns motsvarande personal gifna.»

»Uti nådiga reglementet för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

den 3 november 1882 äro i förevarande hänseende följande stadganden

meddelade:

§ 6. Berättigad till pension är delägare:

a) som till följd af kroppsskada eller sjuklighet, hvilken lian i

tjänsteutöfning vid statens järnvägstrafik sig ådragit, icke vidare kan sin

befattning behörigen sköta och fördenskull af styrelsen afskedas;

b) som efter minst 10 tjänstår i ordinarie anställning vid statens

järnvägstrafik afskedas, emedan han antingen till följd af sjuklighet,

som han icke ådragit sig under tjänsteutöfning, eller till följd af ålderdomssvaghet

icke kan sin befattning behörigen sköta.

§ 7 mom. 1. Arliga beloppet af pension bestämmes, i män af

opaginerad Kontrollera mot PDF

05

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

(len pensionsberättigades tjänstår, till vissa procent (minst 20, högst

80) af den medelaflöning, som uppkommer, då medeltalet tages af de

fem sista årsaflöningar, i förhållande hvartill den pensionsberättigade

näst före erhållet afsked, erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen, etc.

inom. 2. Delägare, som skall pensioneras på grund af bestämmelsen

i § 6 litt. a), erhåller såsom pension:

då han icke räknar fulla 23 tjänstår, 50 procent af den enligt

föregående mom. beräknade medelaflöning och,

då lian räknar fulla 23 tjänstår eller därutöfver, den procent, som

i föregående mom. är stadgad (d. v. s. 52 å 80 procent),

dock skall, därest kroppsskadan eller sjukligheten är af sådan beskaffenhet,

att delägaren icke kan bidraga till sin egen försörjning,

pensionen, oberoende af antalet tjänstår, utgå med 80 procent af liiedelaflöningen.

Inträffar pensionsrätter innan delägaren varit fem år i tjänst,

beräknas medelaflöningen efter det mindre antalet årsaflöningar.»

»Enligt nådiga reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning

den 17 december 1886 är hvarje delägare, som i telegrafverkets tjänst

ådragit sig kroppsskada eller sjuklighet och icke vidare kan behörigen

sköta sin tjänst samt fördenskull erhåller afsked, berättigad till half

pension, d. v. s. ett belopp, som motsvarar:

30 procent afbeta aflöningen, då denna ej öfverstiger 4,000 kronor;

30 procent af 4,000 kronor, då hela aflöningen är större än 4,000

kronor, men icke öfverstiger 5,000 kronor; och

24 procent af hela aflöningen, då densamma öfverstiger 5,000

kronor.»

»För den vid riksbanken och riksgäldskontor anställda personalen

är i gällande reglementen stadgadt, att, då sådant för göromålens säkra

och skyndsamma gång finnes erforderligt, fullmäktige kunna på pensionsstat

förflytta tjänsteman eller vaktbetjänt, som af sjukdom eller

minskad arbetsförmåga är förhindrad att vidare på ett tillfredsställande

sätt gagna verket, oaktadt han ej anmält sig om afsked, i hvilket fall

fullmäktige äga att efter omständigheterna tillägga den, som afskedas,

antingen hela lönen i pension, ehvad de föreskrift^ lefnads- och tjänståren

äro uppnådda eller icke, eller ock en del af lönen, dock ej mindre

än att, om tjänståren understiga 35, å tre fjärdedels lön afdråges 1f

för hvarje bristande tjänstår, men om tjänståren öfverstiga 35 och.

åldersåren 60, pensionbeloppet ökas med ]/3. för hvarje Överskjutande

tjänstår eller ock med 1/60 för hvarje Överskjutande åldersår, därest

detta senare beräkningssätt skulle för pension stagaren ut falla förmånligare.»

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 18.

»Slutligen bör i detta sammanhang jämväl erinras, hurusom riksdagen

år 1876 beviljade ökning i det till folkskolelärarnes pensionsinrättning

utgående årsbidrag med 200,000 kronor, på det att hel pension

måtte kunna tillkomma hvarje i öfrigt pensionsberättigad folkskolelärare

vid uppnådda 55 och afkortad pension vid uppnådda 50 lefnadsår,

samt på det att, i öfverensstämmelse härmed, då pension på grund af

obotlig sjukdom beviljades lärare, denne måtte erhålla hel pension,

därest summan af hans lefnads- och tjänstår utgjorde 85 i stället för

tillförne stadgade 90 år, allt emot villkor att folkskolelärare, sedan han

blifvit berättigad till hel pension, skulle vara skyldig att från tjänsten

afgå, såvida skolrådet ansåge hans fortsatta tjänstgöring icke vara gagnelig

för folkskolan.»

För egen del tillägger statskontoret, som i detta sammanhang ansett

sig böra till skärskådande upptaga frågan, huruvida de åt kortade pensioner,

som enligt kommitténs förslag borde vid tvångsafgång tillkomma

de afgångspliktiga, kunde under alla omständigheter befinnas

vara nöjaktigt afvägda, följande.

»Åf de utdrag ur gällande pensionsbestämmelser, som här lämnats,

visar det sig, att, på samma gång man låtit- sig angeläget vara att tillvarataga

statens eller det allmännas intresse genom stadganden, med

tillämpning af Indika det blir möjligt att ersatta en till tjänsteutöfning

oförmögen med annan därtill skickad person, man å andra sidan icke

uraktlåtit att därmed förena tillgodoseende af den genom sjukdom eller

olyckshändelse till afgång förpliktade tjänstinnehafvarens berättigade anspråk

på att icke lämnas utan existensmedel under återstående lefnadsdagar.

Klart är ock, att, liksom befintligheten af dylik förmån måste

utgöra eu dragningskraft till inträde i den tjänst, där sålunda tryggad

ställning stål- att vinna, hvarje steg, som tages i riktning att förminska

berörda trygghet, kommer att utöfva eu motsatt verkan på alla dem,

hvilkas kompetens och duglighet lämna dem möjlighet att välja mellan

olika slag af verksamhet. Att under sådana förhållanden för de tjänstinnehafvare.

hvilkas pensionsväsen skall regleras genom ifrågavarande

lag, bereda en ställning, som är vida mindre betryggande än den de

för närvarande äga, synes statskontoret hvarken vara klokt eller rättvist;

och statskontoret kan därför icke ansluta sig till lydelsen af den

bestämmelse, som intagits i 7 § andra stycket uti kommitténs förslag

till pensionslag. Sedan kommittén i 6 § föreslagit stadgande, enligt

hvilket ovillkorlig skyldighet att afgå från tjänsten inträder för tjänstinnehafvare,

som under fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom,

vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och beftnnes

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Mavts. Nåd. Proposition N:o 18.

vara äfven för framtiden till tjänstgöring oförmögen, innehåller 7 §

föreskrift om den pensionsförmån, som skall tillfalla dylik till afgång

från tjänsten förpliktad tjänstinnehafvare. Kommittén har i sådant afseende

visserligen föreslagit, att pension alltid skall utgå, men gjort

pensionens belopp så beroende af tjänstårens antal, att, med antagande

af kommitténs förslag i denna del oförändradt, fall måste inträffa, då

pensionsbeloppet, sålunda beräknadt, icke komme att motsvara ett efter

de måttligaste anspråk på lifvet afpassadt underhåll. Äfven om sådana

tall icke blefve alltför talrika, skulle däraf dock nödvändiggöras en hel

del framställningar om pensionsfyllnad, Indika riksdagen så mycket

mindre skulle kunna lämna utan afseende, som ett afslag å riksdagens

sida skulle komma att stå i strid mot hvad riksdagen beslutat i föregående

liknande frågor och förefalla så mycket mera oförklarligt, sedan

tjänstinnehafvarne börjat att själfva bidraga till pensionskostnadens

täckande.»

»Statskontoret har på grund af det nu anförda ansett det vara

nödvändigt att för det i G § c) omliandlade fall fastslå ett pensionsminimum;

och har statskontoret därvid dels med ledning af de pensionsbelopp,

som riksdagen under senare tider beviljat obotligt sjuka

tjänstinnehafvare med jämförelsevis kort tjänstetid, dels ock med hänsyn

tagen till de afgifter för pensionering, Indika hädanefter komma att af

dessa tjänstinnehafvare själfva erläggas, såsom pensionsminimum föreslagit

ett belopp motsvarande tre fjärdedelar af det för den afgångspliktige

tjänstinnehafvaren gällande pensionsunderlag.»

Enligt kommitténs förslag uti pensionslagens 6 § skulle, såsom

af det anförda framgår, tjänstinnehafvares skyldighet att afgå från

tjänsten i regel inträda:

för innehafvare af domarämbete, då han hunnit den i lagen högst

medgifna åldersgränsen af 70 lefnadsår, eller ock då lian, efter att

hafva uppnått för rätt till hel pension stadgade 67 lefnads- och 35

tjänstår, befunnes oafbrutet under sex månader på grund af sjukdom

hafva varit och fortfarande vara oförmögen till tjänstgöring, samt

för hvarje annan tjänstinnehafvare, då han uppnått den lefnadsålder,

vid hvilken, om han tillika innehade stadgadt antal tjänstår, rätt

till hel pension funnes medgifven.

Framtida oförmögenhet till tjänstgöring skulle dock, oberoende af

lefnads- och tjänstårens antal, medföra skyldighet att från tjänsten afgå

för en hvar tjänstinnehafvare, som

antingen under fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom,

vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

eller ock träffats af olycksfall i tjänsten.

Till de sålunda af kommittén föreslagna bestämmelser om tjänstinnehafvares

skyldighet att afgå från tjänsten borde, enligt hvad statskontoret

föreslagit, tillkomma ytterligare eu, som har afseende särskild!

å tjänstinnehafvare, anställd vid den lokala skogsförvaltningen, och får

jag beträffande anledningen till detta statskontorets förslag meddela

följande.

Enligt nådiga kungörelsen den 29 november 1889 är till skogsstaten

hörande tjänstinnehafvare, så snart han uppnått 65 lefnads- och

minst 35 tjänstår, förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å

allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, hvarvid dock förbehållits

Kungl. Maj:t eller domän styrelsen, där det tillkommer nämnda styrelse

att afskedet utfärda, rättighet att på ansökning gifva skogstjänsteman

eller skogsbetjänt i händelse af sjuklighet eller försvagadt hälsotillstånd

afsked vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjänstår.

Bibehållande af berörda bestämmelse, hvarigenom tillfälle beredes

att åt sådan innehafvare af skogsstatstjänst, som befinnes sjuklig eller till

hälsan försvagad, gifva afsked med pension redan efter uppnådda 60

lefnads- och 30 tjänstår, har af domänstyrelsen i dess nu afgifna underdåniga

utlåtande ansetts behöflig!

Till stöd härför har anförts, att, efter det högstberörda nådiga

kungörelse trädt i kraft, åtskilliga skogstjänstemän och krono] ägare måst

på grund af sjuklighet eller försvagadt hälsotillstånd afgå från sina

tjänster före uppnådda 65 lefnads- och 35 tjänstår; att det till och med

visat sig, att många kronojägare, innan de uppnått 60 år, af hälsoskäl

blifvit urståndsätta att vidare tjänstgöra, hvadan årstjänstledighet måst

dem beviljas, till dess afsked med pension vid sagda ålder kunnat erhållas;

att, då vikarie för kronojägare, som på grund af sjukdom erhölle

tjänstledighet, åtnjöte full aflöning, hyresersättning, där sådan förekomme,

jämväl däri inbegripen, statsverkets utgifter ej ökats genom pensioneringvid

60 års ålder af sådana tjänstinnehafvare inom denna klass, hvilka

till följd af oförmögenhet att uppehålla sina befattningar från dem afmätt;

att genom erfarenhet under de förflutna åren sålunda full bekräftelse

vunnits om behofvet af en tidigare pensionering af tjänstinnehafvare

vid skogsstaten än vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjänst-år,

där de till följd af tjänstgöringens beskaffenhet blifvit urståndsätta att

tjänstgöra; att denna skogsstaten af Kungl. Maj:t och Riksdagen tillerkända

undantagsställning i fråga om pensionsrätt ingalunda kunde

anses äga motsvarighet i den af kommittén i 6 § c) angifna skyldigheten

att från tjänsten afgå, där tjänstinnehafvare, efter att under fem

opaginerad Kontrollera mot PDF

6!)

Kungl. Maj:ts Isåd. Proposition N:o 18.

pa, hvarandra följande år i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit

nr stånd att tjänstgöra, funnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen,

enär nämligen till följd af strapatser under tjänsteverksamhet i

skog och mark ådragna åkommor merendels ej vore af den art, att de

kunde af läkare hänföras till sjukdom, vanförhet eller lyte, ehuru de

hindrade en fortsatt sådan tjänstgöring; samt att det därför skulle blifva

till stort men för skogsväsendet, om rätten att i händelse af sjuklighet

eller försvagadt hälsotillstånd gifva innehafvare af skogsstatstjänst afsked

vid uppnådda 60 lefnads- och SO tjänstår utbyttes mot det ofvan

angifna af kommittén föreslagna stadgandet.

Under erinran att den nu gällande bestämmelsen om rätt för

vederbörande myndighet att vid tidigare lefnads- och tjänstålder gifva

skogstjänsteman eller skogsbetjänt afsked med rätt till pension måste

anses hafva tillkommit väsentligen af hänsyn till det allmännas intresse,

har statskontoret, under uttalande såsom sin mening att det egentliga

syftet med samma bestämmelse bäst skulle vinnas genom att göra tjänstinnehafvarens

afgång oberoende af hans därom gjorda ansökning, hemställt

om ett tillägg till lagförslagets 6 § af denna lydelse:

»Styrkes genom behörig läkares intyg, att vid den lokala skogsförvaltningen

anställd tjänstinnehafvare, som uppnått sextio lefnadsoch

trettio tjänstår, är sjuklig eller till hälsan försvagad, och pröfvas

af den myndighet, hvilken äger att bevilja tjänstinnehafvaren afsked,

nämnda förhållande vara hinderligt för tjänstens behöriga utöfvande,

inträder äfven i sådant fäll skyldighet för den tjänstinnehafvare att från

tjänsten afgå.»

De i lagförslagets 6 § angifna förutsättningar, under livilka för

vederbörande tjänstinnehafvare skulle inträda skyldighet att afgå från

tjänsten, synas mig samtliga vara grundade på en riktig uppfattning

af syftemålet med lagbestämmelser, livilka för rättighet att i tjänsten

kvarstå uppställa gränser, de där äro af tjänstinnehafvarens egen vilja

oberoende. Lika naturligt som det är, att man vid uppdragande af

nämnda gränslinjer endast har att taga hänsyn till hvad statens fördel

kräfver, lika billigt synes det mig dock å andra sidan vara, att staten

fortfarande såsom hittills vid pensionsförmånernas bestämmande tillser,

att en sådan till afgång från tjänsten förpliktad tjänstinnehafvare icke försattes

uti en i ekonomiskt hänseende alltför bekymmersam ställning. För

att sådant icke må kunna inträffa, torde i det i 6 § c) angifna fall en minimigräns

för pensionsbeloppet böra i lagen fastställas; och då hvad statskontoret

härutinnan föreslagit såsom pensionsminimum synes mig kunna

vara för bägge parterna tillfredsställande, i det att härigenom staten

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

såsom arbetsgivare icke konnne att öfver höfvan betungas och vederbörande

tjänst,innehafvare tillförsäkrades ett mot nöd betryggande underhåll

för återstående lefnadsdagar, har jag ansett mig böra ansluta

mig till statskontorets förslag i denna del.

Genom den framflyttning af pensionsåldern från 60 resp. 65 år

till 62 resp. 67 år, som skulle komma att äga rum enligt lagförslagets

5 §, har man sökt bereda staten eu afsevärd lättnad i pensionsutgifterna.

Ett sådant framskjutande af åldersgränsen torde dock icke

kunna anses vara ur det allmännas synpunkt önskvärdt under annan

förutsättning än den, att vederbörande rjänstinnehafvare befinnes kunna

i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna staten intill dess den för

pensionsrättens inträde iastställda högre lefnadsaldern blifvit uppnådd.

Skulle så icke vara händelsen, har grunden för åldersgränsens framflyttning

i själfva verket bortfallit; och utväg torde under sådana omständigheter

böra beredas att ur tjänsten aflägsna tjänstinnehafvare,

som visat sig sakna de förutsättningar, utan hvilka ett kvarstående i

tjänst måste anses vara mera till skada än till gagn för det allmänna.

Liksom beträffande de vid skogsstaten anställda tjänstemän och betjänte

nu tinnes stadgad rättigheten att för tillgodoseende af. statens bästa

före den vanliga pensionsålderns uppnående aflägsna sådan tjänstinnehafvare,

hvars försvagade hälsotillstånd visat sig hederligt för tjänstens

behöriga utöfvande, så synes det mig som skulle man i eu blifvande

pensionslag icke kunna undvara en bestämmelse, hvarigenom det öfver1

ämnades åt Konungens pröfning att, uppå vederbörande ämbetsmyndighets

framställning, förklara den tjänstinnehafvare skyldig att från tjänsten

afgå, som befinnes vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt

att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden

och som tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel pension inträder

vid 67 lefnadsår, uppnått eu lefnadsålder af minst 65 år eller, där enligt

samma paragraf rätt till hel pension inträder vid 62 år, uppnått en

lefnadsålder af minst 60 år, eller ock, där fråga är om tjänstinnehafvare

vid den lokala skogsförvaltningen, uppnått en lefnadsålder af minst

63 år. Eu punkt af nu angifvet innehåll torde därför böra i 6 § inflyta.

De bestämmelser, som i lagförslaget upptagits om rätt för vederbörande

ämbetsmyndighet att låta en tjänstbar men till afgång enligt

lagen förpliktad tjänstinnehafvare vid tjänsten bibehållas, skilja sig från

hvad i detta hänseende för närvarande i allmänhet gäller endast genom

fastställande af 70 år såsom den åldersgräns, hvilken icke i något fall

lar öfverskridas, och hafva icke gifvit anledning till erinran från min sida.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Enligt 14 § pensionslagförslaget skulle rätt att för framtiden uppbära

beviljad pension förverkas:

a) af den, som dömes till förlust af medborgerligt förtroende eller

i stället för afsättning till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen;

b) af den, som upphör att vara svensk medborgare.

1 motiverna till berörda lagparagraf anför kommittén:

»Af pensions egenskap att vara eu af förut innehåll tjänst omedelbart

beroende förmån måste den slutsats dragas, att, därest grunden för

rätten till pension skulle bortfalla, äfven pensionsförmånen bör upphöra.

Skulle alltså en pensiontagare blifva dömd till förlust af medborgerligt

förtroende, bör hans rätt att vidare uppbära pensionen vara förverkad,

enär för tjänstinnehafvare förlust af medborgerligt förtroende alltid

drager med sig förlust af innehafvande ämbete eller tjänst. Likaledes

bör tydligen, om det skulle inträffa att en pensionstagare för under

tjänstetiden begånget brott gjort sig skyldig till afsättning och — då

afsättning i sådant fall icke kan såsom straff användas — i stället för

afsättning ådömes straff, hvarom i 2 kap. 17 § strafflagen förmäles, en

sådan pensionstagare icke vidare få tillgodonjuta rätten att uppbära

pension.»

»Slutligen torde äfven rätten till beviljad pensions uppbärande

för framtiden böra förverkas, därest en pensionstagare skulle öfvergå

till främmande nationalitet, enär han därigenom upphör att äga den

egenskap af svensk medborgare, hvilken, enligt hvad förut blifvit sagdt,

skulle utgöra en nödvändig förutsättning för att tjänstinnehafvare vid

afskedstagandet må kunna tilläggas pension.»

»Utom de nu omförmälda anledningarne till förlust af rättigheten

att för framtiden uppbära beviljad pension upptogs i det kungl. lagförslaget

en omständighet, som borde föranleda beviljad pensionsförmåns

upphörande under viss tid. Ett dylikt afbrott i pensionsförmånens

åtnjutande skulle enligt berörda lagförslag inträffa, därest pensionstagare

efter erhållet afsked med stöd af ofvan åberopade lagrum i stället för

mistning af tjänsten på viss tid ådömdes fängelsestraff; ity att han,

under den tid fängelsestraffet varade, icke skulle få uppbära pensionen.

Då emellertid straffarten fängelse icke för sådant fall lärer användas,

och då, om så skulle hända, fängelsestraffet måste anses hafva till uppgift

att motsvara den ekonomiska förlust, mistningen af de med tjänsten

förenade aflöningsförmåner skulle hafva medfört för den skyldige, om

han vid tiden för sakfällandet varit i besittning af tjänsten, har kommittén

ansett riktigast, att pensionslagen icke upptager någon be
-

5:o) Bestämmelser

om

förverkande

af pension

eller viss del

däraf (pensionslagen

14 §,.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

stymmelse, som vore iignad att skärpa det åt domstolen ådömda

straffet.»

»Kommittén liar icke funnit erforderligt, att i pensionslagen upptages

någon bestämmelse i afseende å den tidpunkt, med hvilken pensionens

förlust skall betraktas inträda. Kommittén tiar nämligen ansett

det såsom en gifven sak, att då denna förlust, såvidt det rör de i 14

§ a) omförmälda fall, alltid måste grundas på befintligheten af domstols

laga kraft ägande utslag, hvarje pensionsbelopp, som förfaller till

utbetalning etter det sådant utslag föreligger, bör anses förverkadt. I

fråga åter om tidpunkten, då den, som upphört att vara svensk medborgare,

skall betraktas förlustig rätten att uppbära pension, synes

denna böra anses sammanfalla med den tidpunkt, då medborgarrätten

upphörde, vare sig detta skedde genom ett uttryckligt lösande från de

skyldigheter, som åligga svensk medborgare, eller på annat sätt. Äfven

här synas de efter nämnda tidpunkt till utbetalning förfallna pensionsbeloppen

böra anses förverkade.»

I anledning af kommitténs förslag under 14 § anför statskontoret:

»Enligt innehållet i första stycket b) skulle den, som upphör att

vara svensk medborgare, förverka rätten att för framtiden uppbära beviljad

pension; och motsvarande bestämmelse återfinnes såväl i lagförslaget

af 1894 som i det för 1899 års riksdag framlagda lagförslag.»

»Af motiverna till 1894 års lagförslag inhämtas, att förslagsställarne

funnit ett dylikt stadgande innefatta en sådan bestämmelse, hvilken

tillhör hvarje pensionslag och icke tarfvar någon särskild motivering».

»Uti motiverna till nu förevarande lagparagraf heter det, att rätten

till beviljad pensions uppbärande för framtiden torde böra förverkas,

därest en pensionstagare skulle öfvergå till främmande nationalitet, enär

han därigenom upphör att äga den egenskap åt svensk medborgare,

hvilken enligt detta lagförslag utgör en nödvändig förutsättning för

att tjänstinnehafvare vid afskedstagandet må kunna tilläggas pension.»

»Då särskildt med hänsyn därtill att tjänstinnehafvarne genom

egna tillskott skulle komma att själfva bekosta en del åt pensionen,

tvekan nog kan uppstå om det befogade i en bestämmelse sådan som

den föreslagna, har statskontoret ansett frågan vara värd en mera ingående

undersökning, hvars företagande gifvit vid handen följande förhållanden.

»

»För de tjänstinnehafvare, å hvilka denna lag är afsedd att vinna

tillämpning, finnes för närvarande icke någon positiv bestämmelse på

gnmd af hvilken förlust af författningsenligt förvärfvad pension af stats
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

medel skulle blifva eu påföljd vare sig för den pensionär, som afflytta!- från riket, eller för den, som blifver annan makts undersåte och därigenom

förlorar sin svenska medborgarrätt.))

))Då pensionär å allmänna indragningsstaten från riket afflyttat,

liar emellertid i särskilda fall frågan om hans rätt att fortfarande få

åtnjuta pensionen gjorts till föremål för nådig pröfning; och anledningen

härtill synes hafva varit ett stadgande i kungl. brefvet den 25

mars 1793 angående ''Kungl. Maj:ts liåfstat’ m. m. Uti detta bref har

nämligen — sedan Kungl. Maj:t i anseende till förekomna särskilda

omständigheter tillåtit hustrun till en lifknekt att, oansedt hon sig på

utrikes ort uppehölle, icke dess mindre få tillgodonjuta en henne genom

kungl. bref den 27 december 1786 anslagen pension — ''på det sådant

icke måtte tjäna andra till praejudicat’, förordnats, att, i händelse bland

de öfriga, som på beneficii- och benådningsstaten vore uppförda, någon

antingen för det dåvarande vore i främmande land boende eller ock

därefter sig utur riket begåfve, densamme då icke finge utbekomma

mer än hälften af den anslagna årliga pensionen eller understödet, så

länge och intill dess en sådan pensionär befunnes inom rikets gränser

vara återflyttad.’))

»Något fall, då pensionär å allmänna indragningsstaten öfvergått

till annan nationalitet, är icke statskontoret bekant.»

»Uti vissa af Kungl. Maj:t fastställda reglementen för pensionsinrättningar,

hvilkas verksamhet till större eller mindre del uppehälles

genom statsanslag, är uttryckligen stadgadt, hvilken inverkan pensionärs

afflyttning till utrikes ort eller öfvergång till annan nationalitet

skall utöfva på pensionsrätten.»

»Sålunda innehåller gällande reglemente för flottans pensionskassa

bestämmelser, enligt hvilka pensionstagare, som afflvttar till utrikes

ort, får bibehålla sin pension jämte fyllnadspension oförändrad,

hvaremot pensionstagare, som blifver främmande makts undersåte, har

fötverkat rättighet till pension jämte fyllnadspension under sin återstående

lifstid. Dessa bestämmelser gälla äfven i tillämpliga delar, då

till gratial berättigad änka eller barn afflyttar till utrikes ort.»

»I senast fastställda reglemente för civilstatens pensionsinrättning

stadgas, att vistande utom riket icke medför rubbning i pensionsrätten;

men i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa heter det om

pensionär, som uppbär pension från allmänna änke- och pupillfonden,

d. v. s. uteslutande af statsmedel, att, om hon flyttar utrikes, minskas

hennes pension af denna fond till hälften, såframt icke Kungl. Maj:t

på särskilda skäl finner godt att därifrån bevilja undantag.»

Bill. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

»Af det för folkskolelärarnes pensionsinrättning gällande reglementet

inhämtas, att pensionstagare, som bosätter sig å utrikes ort,

utan att därtill äga Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd, därigenom förverkar

pension för den tid, han utrikes är, samt att, om pensionstagare varder

främmande makts undersåte eller träder utan Kungl. Maj:ts tillstånd i

främmande stats tjänst, hans rätt till pension upphör. Några häremot

svarande bestämmelser förekomma icke i reglementet för folkskolelärarnes

änke- och pupillkassa.))

»Då öfriga reglementen för pensionsinrättningar, genom hvilka

pensionering af statstjänstemän ombesörjes, såvidt statskontoret kunnat

rinna, sakna bestämmelser i nu förevarande hänseende, har tydligen

hvarken afflyttning ur riket eller öfvergång till främmande nationalitet

någon inverkan på rätten att åtnjuta enligt dessa reglementen beviljad

pension.»

»Upptagande i nu förevarande pensionslag af en bestämmelse om

ovillkorlig förlust af beviljad pension för den pensionär, som upphör

att vara svensk medborgare, torde säkerligen icke komma att medföra

vidare praktisk betydelse, enär bestämmelsen förmodligen endast i något

sällsynt undantagsfall skulle blifva tillämplig; och då härtill kommer,

att rättsgrunden för ett sådant stadgande synes statskontoret vara tämligen

tvifvelaktig, finner statskontoret sig böra hemställa, att ifrågavarande

bestämmelse icke må i eu blifvande pensionslag intagas, samt

att jämväl de i sista stycket af 14 § förekommande orden: ''bär i riket

bosatt’ må ur lagtexten utgå.»

Då den pensionsrätt, hvarom i denna lag är fråga, kan anses

vara grundlagd dels genom det arbete, pensionären under sin verksamhetstid

för statens räkning utfört, och dels genom direkta inbetalningar

å tjänstinnehafvarens sida, torde dessa omständigheter böra tagas i betraktande

vid afgörande af frågan, under hvilka förhållanden en redan

beviljad pension må anses vara af pensionären förverkad. Enligt kommitténs

lagförslag skulle rätten att beviljad pension för framtiden uppbära

anses förverkad, dels då pensionär låtit komma sig till last

visst brottsligt förfarande och dels då pensionär upphört att vara

svensk medborgare. I 14 § af lagförslaget stadgas nämligen, att pensionär

skall hafva för framtiden förverkat honom redan beviljad

pension, om han: Do) dömes till förlust af medborgerligt förtroende,

eller 2:o) dömes till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kap. 17 §

strafflagen. Samma påföljd skulle ock drabba den pensionär, som upphört

att vara svensk medborgare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Härvid torde jag till en början få i minnet återkalla, hurusom

Kungl. Maj:t i nådig proposition af den 22 december 1897

föreslog Riksdagen att medgifva, att punkt It) i nådiga cirkuläret

angående ny pensionsreglering för armén den 22 juni 1877 måtte

erhålla följande förändrade lydelse:

»Den, som efter laga rannsakning och dom blifvit förvunnen till

sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall

från och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft,

äfven vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension och fyllnadspension.

Huruvida åter den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt

förtroende, genom laga kraft ägande beslut blifvit afsatt

från s}rssla, med hvilken rätt till fyllnadspension enligt dessa grunder

är förenad, eller efter erhållet afsked dömd till straff jämlikt 2 kap.

17 § strafflagen, skall därigenom hafva förverkat rätt till fyllnadspension,

kommer i hvarje fall att bero på Kungl. Maj:ts nådiga pröfning.»

I skrifvelse den 13 maj 1898 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens nionde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att Kungl.

Maj:ts berörda framställning icke af Riksdagen bifallits, och anhöll,

dels att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring i grunderna för arméns och flottans

pensionering, att den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt

förtroende, genom laga kraft ägande beslut blifvit afsatt från syssla,

med hvilken rätt till fyllnadspension vore förenad, eller efter erhållet

afsked förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig, skulle hafva

förverkat rätt till fyllnadspension, och dels att Kungl. Maj:t täcktes

taga under öfvervägande, huruvida icke för alla klasser af ämbetsoch

tjänstemän samt betjänte, hvilkas pensionering delvis eller i sin

helhet bestredes af allmänna medel, motsvarande bestämmelser om förlust

af pensionsrätt eller pension borde blifva gällande, som de, Indika

kunde komma att stadgas beträffande armén och flottan.

Efter det vederbörande blifvit öfver Riksdagens framställning

börda, aflät Kungl. Maj:t den 6 april 1900 nådig proposition, hvari

föreslogs Riksdagen att besluta, att pension eller fyllnadspension af

statsmedel icke måtte tillkomma den, som genom domstols eller vederbörande

myndighets beslut blifvit afsatt eller för fel eller försummelse

i tjänsten afskedad från tjänstebefattning, med hvilken rätt till sådan

pension eller fyllnadspension vore förenad, ej heller den, som efter

erhållet afsked från dylik befattning blifvit genom i vederbörlig ordning

meddeladt beslut dömd medborgerligt förtroende förlustig eller

till, i stället för afsättning, straff jämlikt 2 kapitlet 17 § strafflagen;

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

att i dessa fall pensionsrätter! skulle anses vara förverkad vid den tid,

berörda beslut vunnit laga kraft; att i fråga om ämbets- eller tjänsteman,

lrvilkens pensionering bestredes af medel från kabinetts- eller konsul

skassan, pensionsrätten dock icke skulle anses förverkad, med mindre

Kungl. Maj:t förklarat sådan påföljd böra inträda; samt att, beträffande

huru i de omförmälda fallen förfaras borde i fråga om pension, hvartill

någon på grund af anställning i statens tjänst eller eljest kunde vara

berättigad från anstalt, som af staten understöddes, skulle gälla hvad

i reglementet för hvarje särskild sådan anstalt vore eller framdeles

kunde varda stadgadt.

Uti skrifvelse den 14 maj 1900 yttrade Riksdagen, att hvad

Kungl. Maj:t sålunda föreslagit beträffande förlust af pension eller

fyllnadspension, som utginge af statsmedel, syntes Riksdagen motsvara

hvad Riksdagen uti sin skrifvelse af den 13 maj 1898 åsyftat, samt att,

hvad vidkomme de pensioner, hvilka utginge från kassor, som endast

till en del underhölles af statsmedel och hvilkas pensionsväsende till

en annan, kanske betydligare del vore grundadt på bidrag af delägarne,

Riksdagen väl ansåg:e, att fullständig förlust af dylik pension vid då

ifrågavarande fall icke borde från statens sida påyrkas, men att det

dock syntes Riksdagen, som om lämpligen beträffande så stor andel af

sistnämnda pensioner, som kunde anses motsvara det af vederbörande

pensionsanstalt åtnjutna statsunderstödet, enahanda bestämmelser borde

blifva gällande som för de uteslutande af statsmedel utgående pensioner

och fyllnadspensioner. Under uttalande, att Riksdagen ansåge det vara

önskvärdt, att, såvidt sådant kunde vara möjligt, detta finge efter hand

blifva i vederbörlig ordning stadgadt uti pensionsanstalternas reglementen,

förklarade sig Riksdagen hafva bifallit Kungl. Maj ds i ämnet

gjorda framställning.

De sålunda beslutade bestämmelserna om förlust åt pensionsrätt

eller pension för den, som blifvit från innehafvande tjänst afsatt eller

förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig, blefvo därefter i nådig

kungörelse den 25 maj 1900 vederbörande till efterrättelse meddelade.

I de för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning och för telegrafverkets

pensionsinrättning gällande reglementen hafva äfven af Kungl.

Majd beslutats förändringar, åsyftande att tillmötesgå Riksdagens uttalade

önskningar i fråga om brottslig delägares uteslutande från den

andel af pension, som kan anses utgå af statsmedel.

Det vill synas mig, som borde jämväl i den nu förevarande pensionslagens

bestämmelser i hithörande delar enahanda uppfattning göras

gällande; och torde alltså pensionstagare, som dömts förlustig med
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

borgerligt förtroende eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kap.

17 § strafflagen, därigenom icke anses hafva förverkat hela sin pension

utan få, efter det sådan dom vunnit laga kraft, bibehålla så stor andel

af pensionen, som beräknas härleda sig från delägaroafgifter. Då

denna andel antagits blifva en tredjedel af pensionens hela belopp,

skulle alltså sådan pensionär få fortfarande uppbära en tredjedel af den

honom en gång tillagda pensionen.

Enär pensionsförmån, hvarom här är fråga, tillagts pensionären

på grund åt ett redan före afskedstagande! af honom utfördt arbete i

statens tjänst, anser jag lika med statskontoret tvifvelaktigt, huruvida

det kan åberopas verklig rättsgrund för den mening, att pensionär genom

att öfvergå till annan nationalitet bör anses hafva förverkat denna förmåns

åtnjutande för återstående lefnadsdagar. Att pensionär äfven i

sådant fall icke bör beröfvas frukten af de afgifter, han för erhållande

af denna pension måst erlägga, och att han således under alla omständigheter

bör bibehållas vid en tredjedel af pensionen, synes mig vara

uppenbart. Då emellertid nu gängse åskådningssätt icke med eu svensk

medborgares öfvergång till annan nationalitet — där denna handling icke

skulle företagas i ett mot det egna landet fientligt syfte — torde förbinda

upplattningen af något brottsligt eller för hans person nedsättande,

så synes mig, som skulle med detta åskådningssätt icke heller öfverensstämma

att belägga sådan öfvergång med den påföljd, att den intjänade

pensionen, i hvad den härledde sig från statsmedel, kornrne att afhändas

honom.

Skulle de åsikter, jag här uttalat, vinna Kungl. Maj:ts godkännande,

bör naturligtvis det sista stycket i 14 § af kommitténs förslag

utgå.

Efter omredigering af 14 § i enlighet med mina nu gjorda uttalanden,

skulle denna § erhålla följande lydelse:

»Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende

eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 §

strafflagen, skola, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar

af pensionen anses förverkade, och pension alltså utgå med endast

en tredjedel af det ursprungliga beloppet.»

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

(ko) Förbud Behofvet af bestämmelser, ägnade att förekomma dubblering af

‘"^pension8 pensioner, bär sedan länge gjort sig gällande, och Riksdagen bär i skrifmed

lön velse den 7 maj 1894 uttalat sig för vidtagande af åtgärder i sådant

pension''för syfte. Såsom jag redan antydt, synes mig kommitténs förslag i 16 § i

annan stats- bufvudsak tillgodose det i afseende a de ifrågavarande tjänstinnettousiigen"

bafvame förefintliga behofvet af stadganden, innefattande förbud mot

16 §.''i pensions förening med lön eller med pension för annan statstjänst, då

i betraktande tages, att vid sådant förbuds meddelande behörig hänsyn

måste tagas till den rätt till pension, som grundlagts genom lagstadgade

pensionsafgifters inbetalning. Eu af statskontoret framställd erinran

mot kommitténs affattning af 16 § l:o) bär jag dock funnit äga befogenhet.

Statskontorets ifrågavarande erinran är af följande lydelse:

»I motiveringen till 16 §, som handlar om förening af pension

med lön eller med annan pension, har kommittén uttalat, att tjänstinnehafvare,

med hänsyn till den enligt förslaget honom åliggande

skyldighet att erlägga afgift för blifvande pension, icke syntes böra

betagas hvarje möjlighet att få åtnjuta fördel af inbetalda afgifter,

hvarför kommittén, utgående från förutsättningen att dessa afgifter i

genomsnitt skulle motsvara en tredjedels pension, föreslagit bestämmelser

i syfte att därigenom skulle åt tjänstinnehafvare alltid bevaras rätten

till bekommande af nämnda pensionsandel.»

»Den af kommittén i 16 § l:o) föreslagna bestämmelsen, att för

den, som vid afgång från tjänsten ''åtnjuter lön för annan tjänst, pension

må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes, utgå med en

tredjedel af det belopp, som enligt pensionslagens bestämmelser eljest

skolat utgå’, synes emellertid ej fullt tillgodose det nyss angifna syftet,

såsom följande exempel torde klargöra. Om en tjänsteman, som vid

afgång från tjänsten är berättigad till pension å 3,000 kronor, åtnjuter

lön för annan tjänst med 1,000 kronor, varder han på grund af nyssnämnda

stadgande ställd i valet mellan att antingen få sin pension

nedsatt till 1,000 kronor och således sina inkomster förminskade till

2.000 kronor, eller ock, om lian vill åtnjuta full pension å 3,000 kronor,

frånträda den senare tjänsten och därvid helt och hållet uppoffra den

pensionsrätt å denna tjänst, han genom gjorda inbetalningar afpensionsafgifter

grundlagt. Obilligheten häraf, lärer näppeligen kunna bestridas

och torde framgå än tydligare vid eu jämförelse med bestämmelsen i

16 § 2:o), enligt hvilken i nyss angifna exempel tjänstinnehafvaren,

om han blifvit pensionsberättigad å den lägre aflönade tjänsten samtidigt

med eller förr än å den andra tjänsten, skulle, då han afginge

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

äfven från denna senare, komma att i pension uppbära 3,333 kronor

33 öre.»

»Statskontoret anser därför, att mom. 1 af ifrågavarande paragraf

bör modifieras därhän, att pensionen och lönen tillsammans alltid må

uppgå åtminstone till beloppet af den pension, han skulle hafva uppburit,

om han icke innehaft någon annan tjänst; och synes stöd härför

äfven kunna hämtas af det motsvarande stadgandet i mom. 3.»

»Till mom. 1 synes alltså böra fogas följande tillägg: ''dock att,

därest härigenom pensionen och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet

af den pension, som eljest skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas,

pensionen ökas med skillnaden’.»

1 anslutning till detta statskontorets uttalande kommer jag att

föreslå ett tillägg till lagförslagets 16 § l:o) af den lydelse, som blifvit

af statskontoret förordad.

I likhet med föregående lagförslag upptagas äfven i det nu föreliggande

vissa grunder för beräkning af tjänstår. Uti detta hänseende

anför kommittén i sin allmänna motivering till pensionslagens stado-anden

följande.

»Hittills har vid tjänstårsberäkning för statspensions erhållande i

allmänhet icke gjorts någon åtskillnad mellan tjänstgöringen i ordinarie

och i extra ordinarie anställningar i statens tjänst. Kommittén har icke

heller för afsikt att föreslå någon bestämmelse, ägnad att förändra gällande

praxis i detta fall. Därest den extra ordinarie anställningen icke

Unge föras vederbörande tjänstinnehafvare till godo vid beräkningen af

de tjänstår, som grundlägga pensionsrätt, så blefve med hänsyn till den

sena ålder, då befordran till ordinarie tjänst i regel inträder för de

civile tjänstinnehafvarne, icke annan utväg möjlig än att väsentligen

nedsätta det för rätt till pension af staten nu erforderliga antalet tjänstår.»

»Kommittén bär ansett uttrycket ''allmän tjänst’, hvilket i de föregående

lagförslagen användts för att beteckna den tjänst eu tofning som

berättigade till tjänstårsberäkning för erhållande af pension, böra utbytas

mot ''statens tjänst’. Dels synes det sväfvande begreppet ''allmän

tjänst’ böra i en lag, om möjligt, undvikas, och dels torde genom införande

å ena sidan af pensionsafgifter af tjänstinnehafvarne och å den

andra af rättigheten att erhålla afkortade pensioner betingelserna för

7:o) Regler

för tjänstårs

beräkning

(pensionslagen

17 §)

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18-

don utvidgning af verksamhetsområdet, som föranledt användningen af

uttrycket ''allmän’ tjänst icke vidare föreligga.»

»För att få beräkna en viss tidsperiod såsom tjänstår, bör i allmänhet

såsom villkor uppställas den fordran, att verklig tjänstgöring därunder

ägt rum, och detta i den omfattning, som förhållandena i det

särskilda fallet påkallat. Häraf följer tydligen, att vid tjänstårsberäkning

afdrag skall ske för den tid, under hvilken ledighet från tjänsten ägt

rum. För ledighet, som af vissa anledningar påkallats, bör dock undantag

medgifvas, och något afdrag i tjänstetiden alltså icke ske. Sålunda

svnes det vara uppenbart, att semesterledighet och ledighet, som erfordrats

för något offentligt uppdrags utförande, icke böra föranleda afdrag

i tjänstetiden. Likaså förefaller det vara med billighetens fordringar

öfverensstämmande, att den tid, hvarunder tjänstinnehafvare nödgats

vara ledig för sjukdom, icke skall vid tjänstårsberäkningen fråndragas

hans tjänstetid. I likhet med hvad som i de föregående lagförslagen ägt

rum, har äfven kommittén ansett, att den ledighet, som tjänstinnehafvare

åtnjutit för resa, företagen för egen utbildning, icke bör verka minskning

i tjänstetiden. Dock har kommittén, i akt och mening att därigenom

förebygga missbruk af det medgifna undantaget, såsom villkor

tillagt, att för dylik resa vederbörligt tillstånd skall hafva utverkats.:»

»Från föregående lagförslag har äfven upptagits det af billighetshänsyn

påkallade stadgande, hvarigenom man sökt att bereda tjänstinnehafvare,

som icke äger rätt till semester, förmånen att, utan afdrag

vid tjänstårsberäkningen för pension, kunna få åtnjuta kortare årlig

ledighet för hälsovård eller för andra enskilda angelägenheters ombesörjande.

»

»Slutligen har i detta afseende kommittén sökt att tillgodose behofvet

af bestämmelse, hvarigenom en obehörig dubblering af tjänståren

må kunna undvikas; och har kommittén därvid utgått från den princip,

att tjänstgöring, som grundlagt beräkning af tjänstår, hvilka erfordrats

för att komma i åtnjutande af pensionsförmån för en tjänst, icke vidare må

tagas i räkningen för förvärfvande af sådan förmån för annan tjänst.

Huru kommittén tänkt sig tillämpningen af detta stadgande, belyses

genom följande exempel.»

»’X, som innehar befattningarne dels såsom gymnastik- och dels

såsom musiklärare vid Y allmänna läroverk, afgår vid 62 års ålder från

gymnastikläraretjänsten och åberopar för erhållande af pension såsom

gymnastiklärare dels den tid af 8 år, han haft anställning i militärtjänst

före tillträdet af gymnastikläraretjänsten och dels tjänstgöring under

25 år såsom gymnastiklärare. Då för erhållande af hel pension såsom

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

gymnastiklärare erfordras Ii2 lefnads- och 30 tjänstår, liar X alltså uppfyllt

dessa villkor; och sådan pension varder honom beviljad till belopp

af 600 kronor. Så länge X kvarstår såsom musiklärare, får gymnastiklärarepensionen

emellertid, jämlikt bestämmelserna om föreningen af

pension med lön, endast utgå med Vs af 600 kronor, d. v. s. 200 kronor.’

''Vid sedermera uppnådda 65 lefnadsår önskar X lämna äfven

musikläraretjänsten mot erhållande af därmed förenad pension samt

styrker för sådant ändamål, att han utöfvat musikläraretjänst vid statens

läroverk under 32 år. För erhållande af hel pension såsom musiklärare

skall X kunna räkna dels 65 lefnadsår och dels 35 tjänstår; och som

af hans militära tjänstgöringstid återstå 3 år, hvilka icke behöfde tagas

med i räkningen för uppnående af det för pensionen såsom gymnastiklärare

föreskrifna t jänstårsantalet, måste X alltså anses hafva uppfyllt villkoren

för att erhålla hel pension jämväl såsom musiklärare. Sistnämnda

pension utgör t. ex. 300 kronor; men på grund af bestämmelserna angående

förening af tvenne pensioner för statstjänst, förklaras X berättigad

att i egenskap af f. d. gymnastik- och musiklärare uppbära pensioner

till sammanlagdt belopp af 700 kronor.’»

I den särskilda motiveringen till 17 § af lagförslaget yttrar kommittén

beträffande denna fråga vidare:

»Beräkningen af tjänstår torde väl i allmänhet icke möta synnerlig

svårighet; men bestämmelser härom synas dock vara erforderliga, och

kommittén har i afseende å den tid, som må tillgodoräknas eu tjänstinnehafvare

såsom tjänstår, då fråga är om pensions erhållande, i det

närmaste samma uppfattning som den, hvilken uttalats uti de föregående

lagförslagen.»

»Såsom kommittén redan haft tillfälle framhålla, anser kommittén

således:

att tjänstår för erhållande af pension enligt denna lag må beräknas

icke allenast för tid, under hvilken tjänstinnehafvaren innehaft tjänst,

som i denna lag afses, utan äfven för tid, under hvilken han innehaft

annan statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning

eller förordnande;

att afbrott i tjänsteutofning, som ägt rum af annan anledning än

semester, sjukdom, offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt

tillstånd företagits till egen utbildning, skall föranleda till afdrag vid

tjänstårsberäkningen;

dock att för tjänstinnehafvare, som icke äger rätt till semester,

afdrag ej må göras för tid af högst eu och en half månad om året,

Bih. till Rihsd. Prof. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 15 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

under hvilken ledighet åtnjutits för hälsans vårdande eller för andra

enskilda angelägenheter.»

»Då den fråga någon gång torde kunna uppstå, i hvad mån eu

tidrymd, hvilken redan tagits i beräkning för att bereda en tjänstinnehafvare

pension, tilläfventyrs må kunna få tillgodoräknas samme person

för förvärfvande af pension jämväl i egenskap af innehafvare af annan

statstjänst, har kommittén i förslaget till pensionslag infört stadgande

i berörda hänseende, och har kommittén gifvit åt detta stadgande följande

lydelse: ’I fråga om pension för den, som vid afgång från tjänst,

som i denna lag afses, erhållit pension för annan sådan tjänst eller

annan statstjänst, må tjänstår, som beräknats för erhållande af den pension,

ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund af annan tjänstgöring

än den, på hvilken den förra tjänstårsberäkningen grundats, må

såsom tjänstår beräknas.’ På samma gång kommittén härigenom velat

häfda regeln, att en och samma tidrymd icke må för pensions erhållande

tillgodoräknas tjänstinnekafvaren mer än en gång, har kommittén

dock å andra sidan ansett, att det skulle innebära en obillighet, därest

icke en person, som samtidigt tjänstgjort i olika egenskaper och kanske

till och med i bägge dessa egenskaper erlagt pensionsafgift, också finge

såsom tjänstår för pensionsrätt beräkna de bägge olika slagen af tjänstgöring.

»

De grunder, som vid beräkning af tjänstår enligt pensionslagen

blifvit af kommittén föreslagna, har jag funnit vara efter de på frågan

inverkande förhållandena lämpligt afvägda och har därför ingen anledning

till erinran mot hvad kommittén i förevarande hänseende föreslagit.

I de delar af det föreliggande lagförslaget, hvilka hittills icke

blifvit af mig i det föregående behandlade, förekomma visserligen bestämmelser,

som dels icke oväsentligt afvika från hittills gällande och

dels i öfrigt måste anses äga icke ringa betydelse; men jag har dock

trott mig kunna lämpligast behandla dessa punkter i sammanhang med

den detalj granskning af lagförslaget, hvartill jag nu torde få öfvergå.

1 §•

I fråga om innehållet i denna paragraf anför kommittén å sid. 17:

»I afseende å frågan, hvilka tjänstinnehafvares pensionsförhållanden

böra genom den föreslagna pensionslagen ordnas, ansluter sig kommittén

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kanyl. Maj.is Nåd. Proposition No 18.

i allt väsentligt till den formulering af svaret, som återfinnes i 1 § af

de föregående lagförslagen och enligt hvilken pensionsrätt skulle med

vissa undantag, för hvilka under motiveringen till 2 § närmare redogöres,

tillkomma eu hvar ordinarie innehafvare, af civil tjänst med lön

a stat, som blifvit fastställd af Konungen och Riksdagen. Då härigenom

endast skulle lagfästas en grundsats, hvilken länge gjort sig gällande

vid bestämmandet af civile tjänstemäns rätt till pension af statsmedel,

och då föregående pensionskommitté lämnat en utförlig motivering för

1 § i dess lagförslag, tillåter sig kommittén, till undvikande af ett återupprepande,

endast att hänvisa till berörda motivering, sådan den återfinnes

å sidd. 244 och 245 i 1894 års kommittébetänkande.»

»Enligt 1 § 2 mom. af förra pensionskommitténs förslag till

pensionslag, skulle enahanda rätt till pension af staten, som där tillerkändes

ordinarie innehafvare af civil befattning med lön å stat, som

blifvit af Konung och Riksdag fastställd, tillkomma de professorer och

e. o. professorer vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet, hvilka icke innehade lön på sådan stat, äfvensom kommissionslandtm

ätare.»

»De åsyftade professorerna och e. o. professorerna voro och äro

fortfarande följande, nämligen: inom teologiska fakulteten vid Uppsala

universitet eu professor och inom samma fakultet vid Lunds universitet

samtlige ordinarie och e. o. professorer, för hvilka alla aflöningen till hela

sitt belopp utgöres af afkomst af prebendepastorat, professor skytteanus

vid Uppsala universitet samt innehafvare!! af den genom f. d. provinsialläkaren

G. Bottigers gåfvobref inrättade professuren vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet, hvilkas löner utgå helt och hållet från

enskilda donationsfonder. Samtliga nu nämnda ordinarie professorer

äro för närvarande i pensionshänseende likställda med öfriga ordinarie

professorer vid universiteten och karolinska institutet; däremot äga de

e. o. professorerna vid universiteten icke någon rätt till pension.»

»Då kommittén i sitt föreliggande förslag till pensionslag icke

inryckt bestämmelse, hvarigenom ofvan uppräknade professorer och e. o.

professorer tillerkännes pensionsrätt enligt samma lag, så har detta icke

sin grund däruti, att kommittén ansett deras pensionsförliållanden böra

ordnas efter andra grunder eller att någon pensionsrätt icke borde dem

tillkomma; men då, med afseende särskild! å den skyldighet att erlägga

pensionsafgift, som skulle åligga samtlige de tjänstinnehafvare, hvarå

pensionslagen borde tillämpas, samt de med denna afgiftsplikt sammanhörande

bestämmelser, kommittén funnit det mindre lämpligt att i lagen,

vid sidan om de allmänna bestämmelserna, skulle införas uteslutande

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

för detta fåtal tjänstinnehafvare afsedda undantagsstadganden, så har

kommittén i stället nti särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t föreslagit

de åtgärder, som kommittén anser böra vidtagas för ordnande af dessa

tjänstinnehafvares pensionsförhållanden.»

»Hvad beträffar kommissionslandtmätarne, bär det synts kommittén

som borde äfven desse tjänstinnehafvare, hvilka icke åtnjuta aflöning

af statsmedel, af hufvudsakligen enahanda skäl, som nyss äro anförda,

icke hänföras under den nya lagens stadganden; härtill kommer jämväl

betänkligheten att inrymma lagstadgad pensionsrätt åt en personal, hvars

antal icke begränsas genom någon af Riksdagen godkänd lönestat.

Kommittén har därför ansett nuvarande bestämmelser angående kommissionslandtmätares

pensionsrätt böra åtminstone tills vidare förblifva

gällande.»

Angående affattningen af denna paragraf tillägger kommittén å

sid. 41.

»Lydelsen af denna paragraf skiljer sig icke i något väsentligt från

den i förra pensionskommitténs och Kungl. Maj:ts lagförslag använda;

men då bägge dessa förslag utgingo från den förutsättning, att peusionsafgifter

icke skulle uttagas af tjänstinnehafvarne utan hela pensionskostnaden

bestridas af staten, under det att enligt nu förevarande lagförslag

tjänstinnehafvarne själfve skola med icke oväsentliga afgifter

bidraga till sin pensionering, hafva orden: ’af staten’, såsom i någon

mån vilseledande, blindt bär utelämnade.»

»Likaledes bar kommittén ansett sig kunna utesluta förklaringen

af hvad med ''civil’ tjänst i denna lag förstås och delvis ersatt densamma

genom en redaktionsförändring af nästföljande paragraf.»

»Ordet ''tjänst’ har här användts såsom det vidsträcktare begreppet,

i sig inneslutande utom tjänster i inskränkt mening såväl de viktigare

tjänster, hvilka benämnas ’ämbeten’, som de befattningar och sysslor,

hvilka bestridas af personer, tillhörande den s. k. betjäntklassen, såsom

vaktmästare, vaktkonstaplar, kustroddare m. fl.»

Sedan kommittén afgaf det betänkande, hvarur ofvanstående yttranden

hämtats, har visserligen genom beslut vid 1904 och 1905 årens

riksdagar samt i anslutning därtill utfärdade nådiga kungörelser rätt till

pension af statsmedel tillförsäkrats ej mindre tillförordnade rektorer vid

de allmänna läroverken än äfven rektor vid högre lärarinneseminariet,

hvilken i sådan egenskap uppbär endast arfvode, samt de vid rikets

folkskoleseminarier anställda lärare i musik och sång, i teckning, i

gymnastik och i slöjd, oaktadt dessa lärares hela aflöning utgår i form

af arfvoden, men då dessa medgifvanden lära böra betraktas såsom

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

undautagsstadganden, synes detta förhållande icke påkalla någon ändring

i formuleringen af denna paragraf, mot hvars innehåll i öfrig! jag icke

heller funnit något att erinra.

Till de åtgärder, som må påkallas för ordnande af pensionsförliållandena

för vissa professorer och e. o. professorer vid universiteten, får

jag framdeles anledning att återkomma.

2 §•

1 det af 1894 års pensionskommitté afgifna förslag till pensionslag

§ 2 hade från pensionsrätt enligt lagen undantag^ »innehafvare af

befattning, som medför rätt till pension från statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning, arméns pensionskassa eller flottans pensionskassa».

Då Kungl. Maj:t icke delade kommitténs mening därom, att telegrafverkets

pensionsinrättning borde upphöra såsom särskild pensionsanstalt

för telegraftjänstemän, upptog det af Kungl. Maj:t för Riksdagen

framlagda lagförslaget jämväl innehafvare af befattning, medförande rätt

till pension från telegrafverkets pensionsinrättning, bland de civila tjänstinnehafvare,

som icke skulle äga pensionsrätt enligt pensionslagens

bestämmelser.

Enligt hvad i nu förevarande kommittébetänkande förmäles, har

kommittén funnit sig böra från pensionslagens tillämpning undantaga

följande grupper af civila tjänster, nämligen:

a) statsrådsämbete,

b) tjänst å utrikesdepartementets stat,

c) civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa,

d) tjänst vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik samt

e) befattning, som är uteslutande prästerlig.

Såsom motivering härtill anföres:

»Hvad först beträffar statsrådets ledamöter, så intaga de en ställning;

åt den art, att åtskilliga af de för civile tjänstinnehafvare i allmänhet

lämpliga och nödiga bestämmelser i afseende å pensionering näppeligen

skulle vara på sin plats beträffande innehafvare af statsrådsämbete,

hvarför, i den händelse pensionslagen skulle å dessa ämbetsmän komma

att äga tillämpning, sådant icke kunde ske med mindre i flere af lagens

viktigare paragrafer infördes undantagsbestämmelser för innehafvare af

statsrådsämbete.»

»Skulle åter, såsom kommittén anser vara det rätta, pensionslagen

icke komma att gälla i afseende å statsrådets ledamöter, komme tydligen

deras pensionsrätt att, tillsvidare och intilldess annorlunda kunde blifva

beslutadt, bedömas efter nu gällande bestämmelser angående pension åt

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

sådana statens civile ämbetsmän, hvilkas aflöning icke fördelats i lön

och tjänstgöringspenningar enligt reglering, som skett vid 1876 års

riksdag eller vid någon af därefter följande riksdagar ägt rum. Häraf

blefve väl följden, att det pensionsbelopp, som tillfölle afgående statsråd,

fortfarande komme att utgå med 8,000 kronor, d. v. s. med 2,000 kronor

utöfver det, som enligt lagförslaget skulle högst utgå till tjänstinnehafvare,

för hvilken särskildt pensionsunderlag icke blifvit i lönestaten

fastställdt, samt att innehafvare af statsrådsämbete icke komme att i sådan

egenskap erlägga pensionsafgift. Bibehållandet för statsrådsledamot af

det nuvarande pensionsbeloppet, 8,000 kronor, anser kommittén emellertid

vara väl motiveradt af det förhållande, att statsracien bekläda rikets högsta

och viktigaste ämbeten och därför tvifvelsutan torde kunna anses böra

hugnas med en pension, hvars belopp väsentligt öfverstiger det, som

eljest högst tilldelas statens ämbetsmän; och hvad angår den frihet från

erläggande af pensionsafgift, som skulle älven framgent tillkomma innehafvare

af statsrådsämbete, så är därvid att märka att, därest statsrådsledamot,

såsom hittills åtminstone oftast varit fallet, innehar fullmakt a

annat statens ämbete, hvilket under tiden uppehälles af vikarie, sådan

statsrådsledamot torde komma att erlägga den pensionsafgift, som med

innehafvandet af det senare ämbetet är förbunden. Skulle däremot

någon vid sin utnämning till statsrådsledamot icke innehafva fullmakt

å annan statstjänst men vid afgång från statsrådsämbetet tillträda dylik

tjänst, torde han väl i allt fall endast undantagsvis komma att räkna så

många tjänstår, att han blefve berättigad till annan pension än afkortad;

och skulle slutligen till ledamot af statsrådet kallas någon privat person,

som vid afgång från statsrådsämbetet aterginge till privatlifvet, lärer

det icke böra anses såsom någon obehörig undantagsställning, om han

under sin ämbetstid åtnjutit frihet från erläggande af afgift för en förmån,

af hvilken han ej kunnat blifva delaktig.»

»Då kommittén ansett, att från lagens tillämpning bör uteslutas

jämväl tjänst å utrikesdepartementets stat, så hafva anledningarne härtill

vant följande. Den norska staten deltager i kostnaden för tjänstemännens

aflöning; och vid sådant förhållande torde skyldighet icke i detta sammanhang

böra åläggas ifrågavarande tjänstemän att af sin aflöning betala

pensionsafgift för pension, som utgår från svenska statsverket. Härtill

kommer, att äfven en ordinarie tjänstinnehafvare inom utrikesdepartementet

ofta, kort efter sin utnämning till tjänsten, förflyttas till tjänstgöring

vid beskickningarne, hvarvid hans tjänst inom departementet

besättes med annan ordinarie innehafvare; men då de med anställning

vid beskickningarne förenade aflöningsförmånerna icke äro uppförda a

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

. Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

stat, som fastställes af Konungen och Riksdagen, komme förflyttningen

att hafva till följd, att pensionslagons bestämmelser skulle upphöra att

gälla för en sådan tjänsteman under den tid, hans anställning vid

beskickningarne fortvarade. Slutligen bör äfven märkas, att utrikesdepartementet

städse varit undantaget från de verk och stater, som

tillhöra civilstatens pensionsinrättning.»

»Oaktadt kommittén icke förbisett den oegentlighet, som i viss mån

komme att ligga däruti, att pensionslagen saknade tillämpning på tjänst

å utrikesdepartementets stat, samt den olägenhet, som väl någon gångkunde

komma att af detta förhållande föranledas, har dock kommittén

ansett de skäl, som tala för den föreslagna undantagsställningen, vara

af öfvervägande betydelse.»

»Då innehafvare af de under c) och d) här ofvan omförmälda tjänster

redan äro delaktige af de förmåner, livilka ordnade pensionsförhållauden

erbjuda, hafva berörda tjänster undantagits från lagens tillämpning.))

»Slutligen har kommittén, i afsikt att förebygga den uppfattning

att en uteslutande prästerlig befattning skulle kunna såsom civil tjänst

enligt denna lag anses, uttryckligen undantagit jämväl sådan befattning

från dem, å hvilka pensionslagen bör tillämpas.»

Genom den upplösning af unionen mellan Sverige och Norge,

som ägt rum sedan dessa uttalanden af kommittén gjordes, har tydligen

frågan om de å utrikesdepartementets stat anställda tjänstinnehafvarnas

ställning till det förevarande lagförslaget väsentligen förändrats. Såsom

jag i det föregående erinrat, har under år 1906 ny stat för beskickningar

och konsulat blifvit antagen och i sammanhang därmed åt

de å denna stat uppförda tjänstemän tillerkänts rätt till pension från

allmänna indragningsstaten. Med åtnjutande af de å staten för beskickningar

och konsulat upptagna löneförmåner hafva jämväl förknippats

vissa skyldigheter, som påkallats af de väntade nya allmänna bestämmelserna

om civila tjänstinnehafvares rätt till pension. På grund af

hvad sålunda förekommit torde de viktigaste skälen för uteslutande från

pensionslagens tillämpning af »tjänst å utrikesdepartementets stat» få

anses hafva bortfallit; och enligt min mening bör detta undantag icke

bibehållas i det lagförslag, som nu torde komma att Riksdagen till

antagande föreläggas.

I öfrigt har kommitténs affattning af 2 § icke gifvit mig anledning

till annat uttalande än att jag, äfven om i lagen skulle medgifvas

rum för ett högre pensionsmaximum än 6,000 kronor, dock anser tillräcklig

anledning kvarstå att från lagens tillämpning utesluta »statsrådsämbete».

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Under erinran, hurusom, då meningen vore att beträffande innehafvare

af de i 2 § uppräknade ämbeten och tjänster bibehålla nuvarande

pensionsförhållanden oförändrade, åt denna afsikt jämväl borde gifvas

ett positivt uttryck, har statskontoret -i sitt underdåniga utlåtande hemställt

om ett tillägg till denna paragraf så lydande: »utan gälle i afseende

å dem hvad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda

stadgadt»; och torde ett sådant tillägg få i lagtexten inflyta.

3 §•

Under åberopande af hvad tidigare blifvit af mig anfördt beträffande

frågan om pensionsunderlag och dess beräkning samt med erinran att

den tjänstinnehafvare vid beskickningar och konsulat enligt 1906 ars

lönereglering tillkommande aflöningsförmånen: »ortstillägg» måste anses

fullt likställd med tjänstgöi ingspenningar, hemställer jag, att denna §

må erhålla följande lydelse:

»Såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall tjäna:

a) för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller

ortstillägg äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar af lönen.

Vid beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken törmån

af boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad,

skall lönen, därest den af sådan anledning minskats med ett belopp,

som finnes i lönestaten angifvet eller med ledning däraf kan bestämmas,

ökas med detta belopp.

Ej må för någon tjänst pensionsunderlag beräknas till högre belopp

än sextusen kronor.

År i lönestat pensionsunderlag för tjänst särskildt fastställdt, skall,

oberoende af hvad här ofvan blifvit stadgadt, det pensionsunderlag

tjäna till efterrättelse vid bestämmande af pensions belopp.»

4 §•

Hänförande mig till mina förut gjorda uttalanden i fråga om

sättet för beräkningen af hel pension, hemställer jag, dels att i stället för

det i kommitténs förslag under 4 § upptagna andra stycket måtte införas

en punkt af följande lydelse:

»Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehafvaren

vid tiden för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag.»

dels ock att näst sista stycket i 4 § måtte utgå.

5 §•

I det föreliggande kommittébetänkandet bär anförts, hurusom

bland allmänna villkor för att tjänstinnehafvare skulle äga att vid al
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

skedstagande ur tjänsten undfå pension borde uppställas fordran på ett

visst antal uppnådda lefnade- och tjänstår. Och kommittén har, beträffande

frågan, vid hvilken lefnadsålder rätt till pension borde inträda,

förklarat sig dela den mening, som uttalats och närmare motiverats

uti Kungl. Maj:ts till 1899 års riksdag aflåtna proposition i detta

ämne, och alltså hållit före, att såsom allmän regel för civil tjänstinnehafvares

pensionsålder borde uppställas, att denna ålder skulle utgöra

67 lefnadsår. Då för närvarande den ålder, vid hvilken sådan

tjänstinnehafvare i allmänhet kunde komma i åtnjutande af pension enligt

kommitténs mening kunde sägas utgöra 65 år, komme alltså kommitténs

förslag att innebära framflyttning af pensionsåldern med tvenne

år, en skärpning af pensionsvillkoren, som kunde anses motiverad såväl

af det förhållande, att medellifslängden enligt statistikens vittnesbörd

under de senare årtiondena ej oväsentligt stegrats, som ock däraf att

åtgärder, där så utan olägenhet kunde ske, borde vidtagas till nedbringande

af statens kostnader för pensionsändamål. Att undantag från

den nu nämnda regeln i vissa fall vore af behofvet påkallade, har kommittén

förklarat sig hafva beaktat.

Då den omständighet, att en tjänstinnehafvare uppnått viss lefnadsålder

icke i och för sig borde vara grundläggande för anspråk på pension

vid afgång från tjänsten, utan härjämte och i främsta rummet

måste uppställas den fordran, att tjänstinnehafvaren under en längre

tid varit verksam i statens tjänst och därigenom gjort sig förtjänt af

den förmån, rätten till åtnjutande af pension innebure, har kommittén

enligt hvad vidare anförts med anslutning till hvad i sådant hänseende

för närvarande är i allmänhet stadgadt och jämväl af Kungl. Maj:t

förordades i lagförslaget till 1899 års riksdag’ utgått från den förutsättning,

att eu tjänstålder af 35 år borde fastställas såsom den normala.

Äfven i detta hänseende vore dock enligt kommitténs mening vissa

undantag från den allmänna regeln af nöden.

De uttalanden, i hvilka kommittén framhållit behofvet af undantagsbestämmelser

i afseende å pensionsåldern, äro af följande lydelse:

»Visse tjänstinnehafvare äro dock till följd af tjänstegöromålens

beskaffenhet m. m. i den ställning, att tillfälle bör dfem beredas att

erhålla pensionsrätt vid tidigare lefnadsår och i några fall jämväl vid

lägre tjänstålder än den, som är stadgad för civile tjänstinnehafvare i

allmänhet. Detta är i synnerhet fallet dels i afseende å lefnadsåldern,

när tjänstgöringen är af mera ansträngande natur, och dels i fråga om

tjänstetiden, när mer än vanligt långa förberedelser kräfvas för att

vinna och ådagalägga nödig kompetens för tjänstens behöriga skötande.»

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o IS.

»Vid uppgörande af sitt förslag till sådana undantagsbestämmelser

bär kommittén låtit sig angeläget vara icke blott att begränsa undantagen

till det minsta möjliga antal grupper af tjänstinnehafvare utan

jämväl att, där så ske kunnat, under en och samma bestämmelse sammanföra

alla tjänstinnehafvare med något så när likformig verksamhet eller

kompetens.»

»Kommittén har alltså funnit nödigt föreslå eu nedsättning af såväl

lefnads- som tjänståldern för de tjänstinnehafvare, hvilka l:o) utöfva

verksamhet såsom läkare eller såsom gymnastiklärare och 2:o) innehafva

lärostolar vid rikets universitet och öfriga högskolor. För läkarne och

gymnastiklärarne har nedsättningen ansetts böra gälla hufvudsakligen

lefnadsårens och för högskolornas lärare hufvudsakligen tjänstårens

antal.»

»Då någon förhöjning af den för pensions erhållande nu gällande

lefnadsåldern synts kommittén icke böra ifrågasättas för följande tjänstinnehafvare

med mer eller mindre ansträngande verksamhet, hvilken

medför behof för dem att vid tidigare lefnadsålder än den för civile

tjänstinnehafvare i allmänhet bestämda lämna sina befattningar, har

kommittén förordat bibehållandet af nu för inträdet af pensionsrätt

stadgade 65 lefnadsår såsom villkor för att nedannämnde tjänstinnehafvare

vid afgång från tjänst må erhålla hel pension. Desse tjänstinnehafvare

äro: bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,

ämueslärarne vid andra läroverk än de särskilt nämnda,

landtbruksingenjörer samt tjänstemän och betjänte vid skogsstaten.

Kommittén anser samma pensionsålder böra gälla för musik- och teckningslärarne

vid de allmänna läroverken som för ämneslärarne vid

nämnda läroverk och hyser icke någon tvekan om befogenheten af den

utaf såväl förra pensionskommittén som Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden

att för bevakningspersonalen vid tullverket förhöja pensionsåldern från

nuvarande 60 till 65 lefnadsår.»

Såsom undantag från den allmänna regeln har kommittén alltså

föreslagit, att hel pension må kunna tillfalla:

a) vid uppnådda 62 lefnads- och 30 tjänstår:

l:o) provinsialläkare (nu: 60 lefnadsår och 25 tjänstår, häraf 20 år

såsom provinsialläkare);

2:o) läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuke (nu: 65 lefnadsår

och 35 tjänstår);

3:o) gymnastiklärare (nu: 60 lefnadsår och 30 tjänstår såsom

gymnastiklärare dock enligt 1904 års reglering, gymnastiklärare

s. 91 Kontrollera mot PDF

co to

91

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 18.

vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium vid 62 lefnadsår

och 30 tjänstår);

b) vid uppnådda 65 lefnads- och 25 tjänstår lärare vid följande läroanstalter,

nämligen:

l:o) universiteten (nu: professorer 65 lefnadsår utan visst antal tjenstår);

2:o) karolinska mediko-kirurgiska institutet (nu: professorer och extra

ordinarie professorer 65 lefnadsår utan visst antal tjänstår);

3:o) tekniska högskolan (nu: professorer 65 lefnadsår utan visst antal

tjänstår och lektorer 65 lefnadsår samt 20 tjänstår vid högskolan)

;

4:o) gymnastiska centralinstitutet (nu: 60 lefnadsår samt 30 tjänstår

såsom gymnastiklärare);

5:o) farmaceutiska institutet;

6:o) undervisningsanstalterna för barnmorskor (nu: 65 lefnadsår utan

visst antal tjänstår);

7:o) veterinärinstitutet (nu: professorer 65 lefnadsår utan visst antal

tjänstår och lektorn 65 lefnadsår samt 20 tjänstår vid institutet);

8:o) fria konsternas akademi (nu: 65 lefnadsår utan visst antal tjänstår);

9:o) musikaliska akademiens konservatorium (nu: 60 lefnadsår och 20

tjänstår).

c) vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjänstår:

l:o) bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna (nu: 65 lefnadsår

och 35 tjänstår, däraf minst 20 år i ordinarie tjänst på fångvårdens

stat);

:o) postvaktbetjänte (nu: 65 lefnadsår och 35 tjänstår);

:o) bevakningspersonalen vid tullverket (nu: betjänte 60 lefnadsoch

30 tjänstår);

4:o) ämnes- och öfningslärare — utom gymnastiklärare — vid andra

läroverk än de under litt. b nämnda (nu: enligt 1904 års regiering,

ämnes- och öfningslärare vid allmänna läroverk, högre

lärarinneseminarium och folkskoleseminarium 65 lefnads- och

35 tjänstår samt ämneslärarinna vid 55 lefnads- och 25 tjänstår);

5:o) landtbruksingenjörer (nu: 70 lefnadsår och 30 tjänstår, eller, i

händelse af styrkt sjuklighet, 65 lefnadsår och vid pass 40

tjänstår, dock äfven 60 lefnadsår med 30 års anställning såsom

landtbruksstipendiat eller landtbruksingenjör samt intyg om försvagad

hälsa);

6:o) tjänstemän och betjänte vid skogsstaten (nu: 65 lefnadsår och

35 tjänstår, dock äfven, i händelse af sjuklighet eller försvagadt

hälsotillstånd, 60 lefnadsår och 30 tjänstår).

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Aiajds Nåd. Proposition N:o 18.

Innehållet i denna paragraf af kommitténs lagförslag har från de

i ärendet hörda myndigheternas sida gifvit anledning till följande uttalanden.

Fångvårdsstyrelsen har — under framhållande att en ökad medellifslängd

icke behöfde vara identisk med en af åren oförsvagad själskraft

och arbetsförmåga, utan att tvärtom vid så hög lefnadsålder som

den ifrågavarande ofta måste förekomma, att, om också ej sjukdom eller

kraftlöshet lade afgjordt hinder i vägen för tjänstinnehafvare att hålla

sig uppe, hans arbetsförmåga ändock kunde vara otillräcklig för tjänstens

skötande på ett sådant sätt, att staten kunde hafva något verkligt gagn

af att tvinga honom kvar i tjänsteutöfningen — med hänsyn härtill

och då å andra sidan den tjänsteman, som vid berörda ålder hade i

behåll sin arbetskraft och ville fortfarande ägna den åt statens tjänst,

icke borde därifrån hindras, ansett ändamålsenligast att, på sätt ock

tillämpades i fråga om militära tjänster, öfverlämna åt tjänstinnehafvaren

att själ!'' välja; och har styrelsen på grund häraf hemställt, att i

den blifvande pensionslagen måtte intagas sådan ändrad bestämmelse,

att, där skyldigheten att afgå från tjänsten inträdde senare än vid 65 års

ålder, tjänstinnehafvaren dock skulle vara berättigad att efter eget

val redan vid uppnådda 65 lefnadsår därifrån med pension afgå.

Generalpoststyrelsen har dels i allmänhet beträffande den föreslagna

framflyttningen af lefnadsåldern för pensionsrättens inträde uttalat sig i

samma riktning som fångvårdsstyrelsen, dels ock, hvad särskildt angår

tjänstinneliafvarne vid postverket, anfört:

att i fråga om det centrala ämbetsverkets personal inom postverket

någon undantagsställning mot hvad lör andra centrala ämbetsverk kunde

vara bestämdt icke syntes böra ifrågakomma;

att däremot för tjänstemannapersonalen vid postverkets lokalförvaltningar

i hvarje fall icke någon höjning af pensionsåldern borde ske

utan åtminstone vid nu gällande bestämmelser få förblifva, enär med

allt lifligare trafik och allt flera rörelsegrenar inom postverket följde

ett allt mera enerverande arbete vid de brådskande expeditionerna å

postanstalterna, och enär fördenskull hvarje höjning af pensionsåldern

för där anställd personal efter all sannolikhet skulle framkalla behof af

extra arbetskrafter för göromålens behöriga skötande, hvarigenom den

genom pensionsålderns höjning vunna besparingen i pensionskostnader

komme att motvägas af höjda utgifter till biträden och den åsyftade

besparingen för statsverket därigenom försvinna, utan att ändock förhållandena

kunde anses väl ordnade;

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

samt att generalpoststyrelsen icke lunnit anledning till erinran

mot kommitténs förslag, att för postbetjänte skulle stadgas såväl rätt

som skyldighet att vid 65 lelnads- och 35 tjänstår afgå med pension.

Medicinalstyrelsen framhåller vikten af att nu gällande, i nådiga

kungörelsen den 2 september 1898 gifna bestämmelse, enligt hvilken

generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen är förpliktad att

efter uppnådda 65 lefnadsår och minst 10 tjänstår såsom ordförande i

medicinalstyrelsen afgå med oafkortad lön såsom pension, äfven för

framtiden bibehålies; åberopande styrelsen till grund för denna sin

mening de skäl, som anfördes i Kungl. Maj:ts till 1898 års riksdag i

ämnet aflåtna nådiga proposition samt statsutskottets däröfver afgifna

utlåtande. 1 anledning af förslaget om provinsialläkares rätt att komma

i åtnjutande af hel pension vid 62 lefnads- och 30 tjänstår erinrar

medicinalstyrelsen, att befordran till ordinarie provinsialläkaretjänst i

allmänhet icke ernåddes förrän sökanden uppnått en ålder af omkring

40 lefnadsår, att, då endast i ett fåtal fall dessförinnan tjänstårsberäkning

i statens tjänst kunnat i annan läkarbefattning förvärfvas, följden

af en tillämpning af anförda bestämmelse skulle blifva den, att provinsialläkare

ej sällan nödgades kvarstå i tjänst till bortåt 70:de lefnadsåret,

hvilket syntes med afseende på dessa ämbetsmäns ansträngande verksamhet

såväl obilligt för dem själfva som föga gagneligt för en tillfredsställande

skötsel af ifrågavarande befattningar, hvilka fordrade

kraftiga och rörliga läkare; samt att en höjning af tjänståldern för

provinsialläkare i och för erhållande af rätt till hel pension från nu

stadgade 25 tjänstår, däraf 20 år såsom provinsialläkare, till 30 tjänstår

enligt styrelsens mening icke borde ifrågakomma. Slutligen tillkännagifver

medicinalstyrelsen, att i förslaget saknades bestämmelser i afseende

å den lefnads- och tjänstålder, som erfordrades för länsveterinärs

rätt att komma i åtnjutande af hel pension, men att länsveterinär af

samma skäl, som af styrelsen anförts beträffande sådan rätt för provinsialläkare,

syntes böra erhålla rätt till hel pension vid uppnådda 62 lefnadsoch

25 tjänstår, däraf 20 år såsom länsveterinär.

Generaltullstyrelsen anför, att styrelsen funnit sig icke böra motsätta

sig de i förevarande paragraf förekommande förslag, såvidt de

afsåge tullverkets ämbets- och tjänstemän samt de generaltullstyrelsen

och tullverkets lokalförvaltning tillhörande betjänte, men att styrelsen

måste på det kraftigaste afstyrka, att pensionsåldern för de till tullverkets

kust- och gränsbevakning hörande betjänte höjdes utöfver hvad i mom. a)

af förevarande paragraf föresloges för vissa tjänstinnehafvare, eller 62

lefnads- och 30 tjänstår; till stöd för hvilken mening styrelsen åberopar:

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

att det torde ligga i öppen dag, att med afseende å den tjänstgöring,

som åligger tullverkets sist nämnda betjänte, dessa vid utöfningen däraf

måste vara i besittning af oförminskad arbetsförmåga samt tull kraft

och uthållighet; att lika litet som en tulljakt kunde vid förföljande af

farkost, som undandroge sig tillsyn från tullverkets sida, med erforderlig

snabbhet manövreras af en besättning, som i sjömannens ansträngande

yrke uppnått så hög ålder som 62 år, med lika liten utsikt till framgång

torde en gränsridare vid nämnda ålder vare sig till häst, på

velociped eller å skidor kunna eftersätta smugglare till lands; samt att,

enligt styrelsens bestämda åsikt, kust- och gränsbevakningens hufvudsakliga

uppgift, nämligen att förhindra och upptäcka oloflig varuinförsel

och andra brott mot tullförfattningarna, icke kunde nöjaktigt fullgöras,

om icke den därtill hörande personalen vore i besittning af den kroppens

spänstighet och kraft, som endast undantagsvis torde vara till finnandes

hos personer, som öfverskridit nyssnämnda ålder. Generaltullstyrelsen

har såsom eu följd häraf och då särskilt kustbevakningspersonalen med

största fördel rekryterades af personer, som redan vunnit utbildning

såsom sjömän vid handelsflottan och således ofta redan hunnit en ålder,

som möjligen skulle lägga hinder i vägen för deras pensionering vid

uppnådda 62 lefnadsår, därest såsom villkor för erhållande af full pension

föreskrefves att hafva uppnått högre tjänstålder än 30 år, såsom sin

mening uttalat, att tjänstårens antal för kust- och gränsbevakningsbetjänte

icke borde bestämmas högre än 30. Slutligen har generaltullstyrelsen,

med afseende å hvad styrelsen sålunda anfört och under

förmenande att i stället de till bevakningspersonalen hörande tjänstemän

borde med afseende å pensionsålder kunna likställas med tullverkets

öfriga tjänstemän, föreslagit, att de i mom. c) förekommande orden

»bevakningspersonalen vid tullverket» skulle förändras till »betjänte

vid tullverkets kust- och gränsbevakning».

För domänstyrelsens yttrande i anledning af förevarande paragraf

har jag haft anledning att i annat sammanhang redogöra.

Enligt hvad i statskontorets underdåniga utlåtande erinras, har

direktionen öfver institutet och förskolan för Minda å Tomteboda under

den 7 oktober 1904 till Kungl. Maj:t inkommit med framställning om

ordnande af pensionsförhållandena för tjänstinnehafvarne vid statens

läroanstalter för blinda och uti denna skrifvelse hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för ordnande af pensionering af befattningshafvande

vid statens blindanstalter i öfverensstämmelse med

kommitténs förslag allenast med den ändring, att rätt till pension skulle

inträda, för såväl lärare som lärarinna: efter 30 tjänstår i statens eller

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o IS.

folkskolans tjänst, däraf minst 20 år vid någon statens blindskola, samt

för lärare: vid uppnådda 62 lefnadsår och för lärarinna: vid 55 lefnadsår;

börande, när pensionsrätt inträdt, tjänstinnehafvare vara skyldig att

afgå, direktionen dock obetaget att på grund af ansökning för ett år

i sänder låta med afskedet bero under högst fem år.

1 sitt nyss åberopade underdåniga utlåtande yttrar statskontoret:

»Hvad nu törst beträffar den af fångvårdsstyrelsen ocli generalpoststyrelsen

uttalade mening, att någon framflyttning af pensionsåldern

för tjänstinnehafvarne i allmänhet icke skulle vidtagas men tjänstinnehafvare,

. som uppnått nämnda åldersgräns, tillförsäkras rättighet att

kvarstå i tjänst två år utöfver den för pensionsrättens inträde fastställda

åldersgräns, så kan statskontoret icke understödja detta förslag, hvars

antagande vore ägnadt icke blott att motverka det ändamål, man genom

en framflyttning af pensionsåldern för tjänstinnehafvarne i allmänhet

söker vinna, utan äfven att åt den särskilde tjänstinnehafvaren inrymma

ett afgörande inflytande på frågan om tiden för hans afgång från

tjänsten, som icke kan anses vara på sin plats. Statskontoret finnei''

sig icke heller kunna tillstyrka afseende å generalpoststyrelsens förslag''

om bibehållande af den nuvarande pensionsåldersgränsen för de vid

postverkets lokalförvaltning anställda tjänstemännen, enär statskontoret

hyser den uppfattning, att behof icke torde föreflnnas för dessa tjänstemän

att i förevarande hänseende intaga undantagsställning.»

»Då de skäl, livilka föranledde Eders Kungl. Maj:t att för 1898

års riksdag framlägga förslag om antagande af nu gällande undantagsbestämmelse

rörande chefens för medicinalstyrelsen pensionsrätt, torde

komma att äga sin fulla giltighet, äfven om det förevarande lagförslagets

medgifvande af rätt till erhållande af afkortad pension varder slutligen

antaget, har statskontoret ansett nödigt, att nämnda undantagsbestämmelse

bibehålies, och därför upptagit densamma i sitt förslag till ändrad

lydelse af 5 §.»

»Hvad medicinalstyrelsen erinrat beträffande den af kommittén

föreslagna tjänståldern för provinsialläkares rätt till erhållande af hel

pension torde vara förtjänt af beaktande; och då det näppeligen torde

förefinnas anledning att höja tjänstårens antal i detta fall utöfver hvad

som motsvarar den föreslagna förhöjningen af lefnadsåldern, har statskontoret

— utan att återupptaga den för närvarande gällande bestämmelsen,

att af tjänståren 20 år böra vara tillbragta såsom provinsialläkare

— ansett sig kunna förorda en sådan modifiering af kommitténs

förslag i denna del, att rätt till hel pension komme att för provinsialläkare

inträda vid 62 lefnads- och 27 tjänstår.»

V

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

»Då medicinalstyrelsen ansett, att för länsveterinär borde i afseende

å pensionsåldern gälla motsvarande bestämmelse som för provinsialläkare,

och alltså föreslagit, att rätt till liel pension skulle för länsveterinär

inträda vid 62 lefnadsår och 25 tjänstår, däraf 20 år såsom länsveterinär,

så är detta samma förslag, som af medicinalstyrelsen framlades i dess

jämväl åberopade underdåniga skrifvelse af den 16 december 1898 med

allenast den förändring, att lefnadsåldern nu bill vit höjd med två år.

Medicinalstyrelsen hade nämligen då, med hänsyn särskild! till länsveterinärernas

ansträngande och ofta hälsovådliga tjänstgöring, hemställt,

att pensionsåldern ej borde sättas högre än 60 år, samt att pension

borde af dem erhållas efter 25 års tjänstgöring i statens tjänst, af

hvilka 20 år såsom länsveterinär. Sedan statskontoret i underdånigt

utlåtande den 18 september 1900 anfört, att frågan om förändrade

bestämmelser angående länsveterinärernas pensionsrätt syntes böra tagas

under ompröfning i sammanhang med den allmänna omreglering af

det civila pensionsväsendet, som då förbereddes, yttrade vid ärendets

föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 11 januari 1901 statsrådet

och chefen för jordbruksdepartementet, att han i iikhet med statskontoret

och på de af denna myndighet anförda skäl ansåge, att några förändrade

bestämmelser i afseende å länsveterinärernas pensionsrätt för det tillfället

icke borde ifrågakomma i vidare mån än, att dem syntes skäligen

böra tillförsäkras ett något förhöjdt pensionsbelopp, hvaremot med det

definitiva ordnandet af denna fråga borde anstå till dess en allmän

omreglering af det civila pensionsväsendet komme till stånd; tilläggande

emellertid föredragande departementschefen, att han likväl ansåge sig

icke böra underlåta att framhålla, det han funne de af medicinalstyrelsen

föreslagna villkor i detta hänseende lämpliga med undantag allenast åt

åldersgränsen, som syntes kunna höjas från 60 till 65 år.»

»Genom 1901 års riksdagsbeslut erhöllo länsveterinärerna icke

heller annan undantagsställning i pensionshänseende än att för länsveterinär

fixerades ett pensionsbelopp af 1,800 kronor, hvilken summa

med 100 kronor öfverskjuter länsveterinärlönen med ålderstillägg.»

»På grund af hvad sålunda förekommit, och då vid bestämmande

af tjänstårens antal i detta fall hänsyn lärer böra tagas till det förhållande,

att länsveterinärkåren väl i allmänhet rekryteras från distriktsveterinärkåren,

och att anställning såsom distriktsveterinär icke medför

rätt till tjänstårsberäkning enligt denna lag, torde i sammanhang med

den allmänna pensionsreglering, som nu förestår, någon undantagsställning

böra beredas länsveterinär i afseende å det för hel pensions

erhållande erforderliga antalet såväl lefnads- som tjänstår. Statskontoret

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kunyl. Maj: t a Nåd. Proposition N:o 18.

bär för den skull trott sig böra förorda, att länsveterinär må blifva till

hel pension berättigad vid samma lefnads- och tjänstålder som den för

lärarne vid veterinärinstitutet föreslagna eller vid 65 lefnadsår och 25

tjänstår; innebärande detta alltså att statskontoret ansett tillräcklig anledning

saknas att i detta fall införa någon bestämmelse om att af de

för pension stadgade tjänståren vissa år böra vara tillbragta såsom

länsveterinär.»

»Mot den af generaltullstyrelsen gjorda hemställan, att de i 5 §

mom. c förekommande orden »bevakningspersonalen vid tullverket»

förändras till »betjänte vid tullverkets lokalförvaltning», samt att under

mom. a införas »betjänte vid tullverkets kust- och gränsbevakning»

har statskontoret ansett sig icke kunna göra någon erinran, helst dessa

betjänte vid kust- och gränsbevakningen numera enligt 19u4 års lönereglering

medgifvits att vid uppnådda 60 lefnads- och minst 30 tjänstår

erhålla efter afskedstagandet oafkortad lön såsom pension. Statskontoret

föreställer sig också, att med antagande af en allmän pensionslag för

civila tjänstinnehafvare, i hvilken behörigt afseende fästats vid den

ställning i pensionshänseende den ifrågavarande personalen bör intaga,

de för denna personal afsedda särskilda bestämmelser, hvarom här ofvan

blifvit förmäldt, kunna såsom obehöfliga upphäfvas.»

. »Vid behandlingen af 5 § har statskontoret icke kunnat underlåta

att taga hänsyn till den pensionsreglering, som, enligt hvad här ofvan

omförmälts, blifvit genom nådiga kungörelser af den 27 augusti 1904

fastställd att gälla från och med innevarande år dels för lärare och

lärarinnor vid rikets allmänna läroverk, dels för lärare och lärarinnor

vid högre lärarinneseminariet, dels ock för lärare och lärarinnor vid

rikets folkskoleseminarier; och har statskontoret därför uti sitt förslag

till ändrad lydelse af 5 § upptagit de sålunda gifna bestämmelserna i

hithörande delar.»

»Statskontoret har därjämte, med föranledande af den framställning

från »direktionen öfver blindinstitutet, hvarom i det föregående blifvit

taladt, tagit i öfvervägande frågan om den lefnads- och tjänsteålder,

vid hvars uppnående rektor samt lärare och lärarinna vid rikets blindundervisningsanstalter

böra äga rätt att komma i åtnjutande af pension.

Hvad då först angår lärarinnorna, har statskontoret trött det vara riktigast,

att för dem fastställdes samma pensionsålder som för alla öfriga lärarinnor,

å hvilka denna lag skulle blifva tillämplig, alltså: 55 lefnadsår

och 25 tjänstår. Beträffande åter lärarne, har statskontoret väl, i likhet

med direktionen, funnit såväl lefnads- som tjänstårens antal böra

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kuntfl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

för dem sättas något lägre än den för lärarne vid de allmänna läroverken

föreslagna och har alltså i denna del upptagit direktionens förslag

om en lefnadsålder af 62 år och en tjänstålder af 30 år; hvaremot

statskontoret, hvad såväl lärarinnor som lärare angår, å ena sidan

icke ansett sig kunna för dessa tjänstinnehafvare förorda någon afvikelse

från den allmänna bestämmelsen i 17 § om den tjänstgöring,

som bör vara grundläggande för tjänstårsberäkningen, men också å

andra sidan vid sådant förhållande funnit anledning saknas till upptagande

af det af direktionen föreslagna villkoret af 20 års anställning

vid någon statens blindskola. För rektorerna har någon undantagsställning

icke blifvit af direktionen ifrågasatt; och torde alltså, liksom

för sådana ämnes- och öfningslärare vid statens läroverk, som icke

blifvit i pensionslagen särskilt angifna, pensionsrätt böra för rektor

vid statens blindundervisningsanstalt, om han eljest intager den ställning

att pensionslagen är å honom tillämplig, inträda vid 65 lefnadsår

och 35 tjänstår.»

I fråga om den åldersgräns, vid hvilken rättighet bör tillförsäkras

en tjänstinnehafvare att afgå från tjänsten med åtnjutande af pension

för återstående lefnadsdagar, kunna tydligen olika synpunkter anläggas.

Sålunda framhölls i 1894 års kommittébetänkande den ur besparingssynpunkt

stora betydelse, som skulle ligga i en förhöjning af den för

pensionsrätter inträdande bestämda lefnadsåldern; och då statistiken

utvisat, att i vårt land medellifslängden för män under det nittonde

århundradet väsentligen ökats, såsom exempel hvarpå, bland annat, anfördes,

att af 30-åringar nästan lika många uppnådde 70 år, som under

åren 1861 —1870 hade utsikt att uppnå 65 år, ansåg sig kommittén

kunna föreslå, att 70 år bestämdes såsom den ålder, då rätt att afgå

från tjänsten med pension skulle inträda för de civila tjänstemännen i

allmänhet. En lägre pensionsålder, eller 65 år, borde dock enligt kommitténs

mening bestämmas för följande grupper af tjänstemän,- nämligen

för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, landtbruksingenjörer,

tjänstemän och betjänte vid skogsstaten, bevakningspersonalen

vid tullverket (med undantag af öfveruppsyningsmän), kommissarier, assistenter

och telegrafister vid telegrafverkets stationer, lärare vid musikaliska

akademiens konservatorium, provinsialläkare samt läkare vid hospital

och asyler för sinnessjuka.

A andra sidan erinrades i statsrådsprotokollet till 1899 års nådiga

proposition, hurusom vid bestämmande af tidpunkten för pensionsrätter

inträde, det hufvudsakligen borde tillses, att icke genom ett allt
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nätt. Proposition A.o 18.

för långt framskjutande af denna åldersgräns statens behof af fullt

arbetsdugliga organ för utförandet af dess mer och mindre ansvarsfulla

och viktiga värf åsidosattes för vinnande af en besparing, den där under

sådana förhållanden kunde blifva ganska tvifvelaktig; och föredragande

departementschefen förklarande sig i betraktande häraf och med hänsyn

till de erinringar mot kommitténs förslag, hvilka framställts af de i

ärendet hörde vederbörande, hysa tvekan, huruvida det kunde anses

ligga i statens sannskyldiga intresse att vidtaga en så långt gående

förändring i dåvarande bestämmelser som att till 70 år framflytta rätten

att från tjänsten afgå med pension. Äfven om de statistiska siffrorna

utvisade en betydlig förhöjning af medellifslängden, utgjorde dock

enligt departementschefens åsikt detta faktum icke i och för sig tillräckligt

stöd för att på en gång med 5 år höja pensionsåldern för de

civile tjänstemännen i allmänhet. Erfarenheten syntes honom vara en

säkrare måttstock i detta hänseende; och enligt denna erfarenhet syntes

regeln vara den, att, om också vid 65 års ålder verksamhetsintresset

och förmågan af ett för kropp eller själ mera ansträngande arbete förefunnes

i någorlunda oförminskad grad, detta intresse och denna förmåga

icke i erforderlig grad vore att påräkna intill 70 års ålder. Intill

dess ytterligare erfarenhet vunnits, borde man därföre stanna vid en

förhöjning med 2 år af pensionsåldern i allmänhet, alltså bestämma

den till 67 år.

I enlighet med denna uppfattning blef i propositionen till 1899

års riksdag för sådana tjänstinnehafvare, hvilka ej särskildt undantogos,

rätten att afgå från tjänsten med hel pension bunden vid 67 lefnadsoch

35 tjänstår. För följande tjänstinnehafvare borde enligt nämnda

proposition rätt till hel pension inträda tidigare nämligen:

a) för provinsialläkare vid 62 lefnads- och 25 tjänstår, däraf 20

år såsom provinsialläkare;

b) för gymnastiklärare vid 62 lefnads- och 30 tjänstår, som tillbragts

vid gymnatiska centralinstitutet eller vid allmänt läroverk;

c) för bevakningspersonalen vid fångvården, landtbruksingenjörer,

postvaktbetjänte, bevakningspersonalen vid tullverket, tjänstemän och

betjänte vid skogsstaten, lärarn e vid de allmänna läroverken (med undantag

af gymnastiklärare) samt läkare vid hospital och asyler för sinnessjuka

vid 65 lefnads- och 35 tjänstår;

d) för professorer och extra ordinarie professorer vid rikets universitet

och karolinska institutet, professorer vid veterinärinstitutet,

tekniska högskolan och fria konsternas akademi, lärare vid musikaliska

akademiens konservatorium samt lärare vid barnmorekeundervisningsanstalterna

vid 65 lefnads- och 25 tjänstår;

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Runni. Maj:ts Nid. Proposition N:o 18.

e) för chefen för järnvägsstyrelsen vid 65 lefnads- och 10 tjänstår

såsom chef för järnvägsstyrelsen;

f) för chefen för medicinalstyrelsen vid 65 lefnads- och 10 tjänstår

såsom ordförande i medicinalstyrelsen.

Beträffande frågan, hvilken pensionsålder i den blifvande pensionslagen

bör angifvas såsom den normala, synes mig hvad manliga tjänstinnehafvare

angår anledning saknas att frångå det förslag, som härutinnan

framställdes i det af Kungl. Maj:t år 1899 framlagda förslaget

till pensionslag och som af senaste pensionskommitté återupptagits.

Tjänster, hvarå pensionslagen bör komma till tillämpning, äro redan

nu i flera fall besatta med kvinnliga ordinarie innehafvare; och detta

torde i en snar framtid blifva händelsen i än större utsträckning. Vid

sådant förhållande och då erfarenheten ådagalagt, att minskning i arbetskraft

inträder för kvinnor i allmänhet tidigare än för män, torde riktigast

vara att bestämma en lägre pensionsålder för kvinnor än för män och

synes mig den normala pensionsåldern för kvinnliga tjänstinnehafvare

lämpligen böra sättas till sextio år. Om ock i regel en kvinnlig tjänstinnehafvare

vid sextio års ålder torde räkna trettiofem tjänstår, lärer

dock följdriktigheten kräfva, att äfven tjänståldern sättes lägre för kvinnor

än för män; och jag föreställer mig därför, att 30 tjänstår skulle kunna

uppställas såsom den minimitjänstålder, vid hvilken kvinnlig tjänstinnehafvare

må kunna erhålla hel pension. Utgår man alltså ifrån den grundregel,

att rätt till hel pension bör för de här ifrågavarande tjänstinnehafvarne

i allmänhet inträda, om de äro män, vid uppnådda 67 lefnadsoch

35 tjänstår, och, om de äro kvinnor, vid 60 lefnads- och 30 tjänstår,

bör därefter tillses, i hvad mån denna normalålder i fråga om vissa

grupper af tjänstinnehafvare må tarfva modifikationer. Härvid synes

det mig som borde i alla de fall, där redan på grund af vunnen

erfarenhet särskilda bestämmelser i nu förevarande hänseende visat sig

vara af nöden, afseende mera fästas vid dessa erfarenhetsrön än vid

upprätthållandet af en teori, för hvilken tillräckligt praktiskt underlag

ännu icke torde kunna anses förefinnas. Man måste nämligen förutsätta,

att, där hittills i fråga om pensionsålder afvikelser gjorts från

den vanliga regeln, sådant undantag kommit till stånd först efter sorgfälligt

öfvervägande af de på frågan inverkande omständigheterna.

Vanskligheten att i förevarande hänseende träffa det i hvarje fall

rätta torde emellertid ligga i öppen dag; och skulle i en framtid erfarenheten

ådagalägga, att de lagbestämmelser härutinnan, som nu

kunna varda beslutade, visat sig i ett eller annat afseende otillfredsställande,

lärer ett dylikt förhållande jämförelsevis lätt kunna afhjälpas.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Kommitténs förslag till undantagsbestämmelser i fråga om pensionsåldern

synes mig dock icke inrymma tillräcklig hänsyn till de förhållanden,

som grundlagt vissa nu gällande, från de vanliga afvikande

pensionsstadganden.

Jämte det jag härutinnan åberopar hvad statskontoret anfört och

hemställt, anser jag mig böra för egen del tillägga följande i fråga om

pensionsåldern för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för landtbruksst.

yrelsen.

Då Kungl. Maj:t den 24 mars 1898 beslöt aflåta nådig proposition

till Riksdagen angående ändring i bestämmelserna om rätt

för generaldirektören och ordföranden i medicinalstyrelsen till erhållande

af pension å allmänna indragningsstaten, föregicks detta beslut af

ett yttrande af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, hvari

denne — efter en erinran om de aflöningsförmåner, 6,200 kronor lön och

2,800 kronor tjänstgöringspenningar, som enligt den för medicinalstyrelsen

fastställda aflöningsstat tillkomme generaldirektören, och om

det vid dessa förmåners åtnjutande fastade villkoret om skyldighet till

afgång från tjänsten efter uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjänstår

med rätt till erhållande af pension motsvarande lönens belopp — anförde

följande:

»Besinnar man, hvilka stora fordringar ställas på detta ämbetsverks

chef, som, på samma gång han måste besitta omfattande kunskaper

på det medicinska området och alltjämt följa med den rastlösa

utvecklingen af hit hörande vetenskaper, tillika måste vara en framstående

administrativ förmåga, inses lätt, att ett sådant mått endast af

ett fåtal kan fyllas. En person, utrustad med dylika egenskaper, har

merendels bättre utsikter att på annat håll skaffa sig en vida mer inkomstbringande

och i öfrigt angenämare ställning. Då till platsen

endast kan ifrågakomma en läkare, händer det lätt, att den, som anses

lämplig att bekläda platsen, har en lönande praktik, som han ej vill

utbyta mot de förmåner, hvilka äro förenade med chefsämbetet i medicinalstyrelsen.

För att kunna vid detta ämbete fästa en därtill fullt

kvalificerad person vore det visserligen önskligast, att generaldirektörens

aflöning blefve i afsevärd mån höjd, men då det ej synes osannolikt,

att det åsyftade målet för den närmare framtiden skall kunna

vinnas genom bestämmande af ändrade villkor för generaldirektörens

pensionering, torde man för närvarande kunna inskränka sig till anlitande

af denna senare utväg. På sätt förut antydts, gäller i fråga

om rätt till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten för

generaldirektören, lika som för hvarje annan ämbets- eller tjänsteman

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

i medicinalstyrelsen, att lian skall hafva uppnått 65 lefuads- och minst

35 tjänstår. Då det emellertid vid valet af generaldirektör kan blifva

nödvändigt att gå utom statstjänstemännens led, torde det vara skäl

att för medicinalstyrelsens chef uppställa lindrigare fordringar i fråga

om antalet af de för pension behöfliga tjänståren, och synes därvid

vara till fyllest att bestämma, att han skall räkna minst tio tjänstår

såsom ordförande i nämnda styrelse. Ett motsvarande stadgande har

nyligen meddelats beträffande generaldirektören och chefen för järnvägsstyrelsen.

»

Då föredragande departementschefens sålunda uttalade meninggillades

af Kungl. Maj:t, äskades i berörda nådiga proposition Riksdagens

medgifvande därtill, att bestämmelserna i 7 punkten af nådiga

kungörelsen den 1 juni 1877 angående villkoren för åtnjutande

af de från 1878 års början fastställda nya löneförmånerna för medicinalstyrelsen

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

att generaldirektören skall efter uppnådda 65 lefnads- och minst

10 tjänstår såsom ordförande i medicinalstyrelsen, samt annan ämbetseller

tjänsteman, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänstår,

vara förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjänsten afgå, Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen,

där det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta

med detsamma anl^å, därest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kan finnas villig att i densamma kvarstå.

Till svar härå meddelade Riksdagen, att Riksdagen ansåge det

vara uppenbart, att, därest utsikt skulle finnas att till befattning såsom

generaldirektör och ordförande i medicinalstyrelsen förvärfva en med

nödiga egenskaper i framstående grad utrustad läkare, särskilda föreskrifter

angående pensionsrätten vore i lika hög grad erforderliga, som

de befunnits vara beträffande befattningen såsom generaldirektör och

chef för järnvägsstyrelsen, angående hvilken Riksdagen föregående året

antagit pensionsbestämmelser af ungefär enahanda innehåll som det

föreslagna tillägget; och förklarade sig Riksdagen hafva på grund häraf

bifallit Kungl. Maj:ts framställning.

Hvad sålunda förekommit synes mig innebära fullgiltig anledning

att äfven i det föreliggande förslaget till pensionslag bibehålla undantagsställning

i afseende å tjänståldern beträffande chefen för medicinalstyrelsen.

Enligt min uppfattning tala emellertid goda skäl för beredande

äfven åt landtbruksstyrelsens chef af en motsvarande undantagsställning.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18-

Redan nu är denne på grund af beslut vid 1889 års riksdag tillförsäkrad

pension å allmänna indragningsstaten vid eu tjänstålder, som

med fem år understiger den för öfriga tjänstinnehafvare å styrelsens

stat bestämda; men då det för landtbruksstyrelsens chef sålunda uppställda

villkoret af 30 tjänstår för pensions erhållande lätteligen torde

kunna komma att träda hindrande emellan vid besättande af denna

chefsplats, å hvars innehafvare måste ställas anspråk på framstående

duglighet och praktisk utbildning å just det område, hvarinom hans

verksamhet såsom chef skall göra sig gällande, törde det icke vara tillräckligt

att bibehålla den nuvarande bestämmelsen i fråga om pensionsåldern

för denne chef. I själfva verket lärer det enligt min mening

saknas anledning att för honom uppställa fordringarna på tjänstår för

pensionsrätt efter samma måttstock som för de tjänstinneliafvare, hvilkas

hela verksamhetstid förutsättes hafva ägnats åt den direkta statstjänsten.

Helt säkert skall det också komma att visa sig lämpligast att icke heller

för chefen för landtbruksstyrelsen stadga en minimitjänstålder af mer

än tio år; och jag tvekar därför icke att i det lagförslag, jag nu går

att framlägga, föreslå ett stadgande i detta syfte.

Slutligen är äfven att märka den u ndantagsställning, som genom

1906 års löne- och pensionsreglering för tjänstinnehafvarna vid beskickningarna

och konsulaten beredts tjänsteman, som varit anställd

vid beskickning eller konsulat i Ostasien minst tio år. Sådan tjänsteman

har nämligen tillförsäkrats rätt till pension redan vid uppnådda

60 lefnadsår och 30 tjänstår; och synes det mig icke böra ifrågasättas

att nu vidtaga någon förändring uti detta afseende.

Med åberopande af hvad nu blifvit af mig anfördt och under

erinran, att genom den af mig föreslagna lydelsen af 2 § denna lags

bestämmelser icke skulle komma att äga tillämpning å chefen för järnvägsstyrelsen,

hvilkens nuvarande pensionsrätt alltså komme att oförändrad

bibehållas, anser jag 5 § böra erhålla följande lydelse:

»Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnadsår och

trettiofem tjänstår;

för kvinnlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextio lefnadsår och

trettio tjänstår;

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna: vid

femtiofem lelnads- och tjugufem tjänstår:

b) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat

i Ostasien minst tio år, vid sextio lefnads- och trettio tjänstår;

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

c) för provinsialläkare: vid sextiotvå lefnads- och tjugusju tjänstår;

d) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, betjänte vid

tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare äfvensom de vid

blindundervisningsanstalterna anställda lärare: vid sextiotvå lefnadsoch

trettio tjänstår;

e) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,

tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska

institutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet,

fria konsternas akademi och musikaliska akademiens konservatorium

äfvensom för länsveterinärer: vid sextiofem lefnads- och tjugufem

tjänstår;

f) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,

betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, andra ämnes- och

öfningslärare vid statens läroverk än de under d) och e) särskildt angifna

äfvensom landtbruksingenjörer samt tjänstemän och betjänte vid

den lokala skogsförvaltningen: vid sextiofem lefnads- och trettiofem

tjänstår;

g) för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för landtbruksstyrelsen:

vid sextiosju lefnadsår och tio tjänstår såsom chef för den

styrelse en hvar af dem tillhör».

6 §■

Såsom jag redan haft tillfälle uttala, har jag icke haft anledning

till någon erinran mot den af kommittén föreslagna lydelsen af denna

paragraf, under förutsättning att i fråga om pensionsbeloppet för det i

c) angifna fall bestämmes ett minimum, som kan anses ägnadt. att bereda

den till afgång förpliktade tjänstinnehafvaren anständig bärgning.

Till denna paragraf synes mig dock böra af skäl, som i det

föregående blifvit af mig anförda, göras följande tillägg:

»Befinnes tjänstinnehafvare vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,

och har han tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel

pension inträder vid sextiosju lefnadsår, uppnått en lefnadsålder af

minst sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt till hel pension

inträder vid sextiotvå år, uppnått en lefnadsålder af minst sextio

år, eller ock, där fråga är om tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningen,

uppnått en lefnadsålder af minst sextiotre år, äge

Konungen, uppå därom af vederbörande myndighet gjord framställning,

förklara sådan tjänstinnehafvare skyldig att från tjänsten afgå.»

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

105

7 §•

Af hvad jag tidigare anfört framgår, att jag ansett behöfligt, att

det fastställes ett minimibelopp för afkortad pension vid tillämpning af

stadgandet i 6 § c, äfvensom att jag funnit hel pension böra utgå till

den, som med anledning af stadgandet i 6 § d nödgas afgå från tjänsten.

Vid afgång, som påkallas af någon annan af de i 6 § meddelade

bestämmelser, torde uteslutande på tjänstårens antal få bero, huruvida

pensionen skall utgå med helt eller med afkortadt belopp. I anslutning

till dessa mina uttalanden, anser jag mig böra för 7 § föreslå följande

lydelse:

»Vid afgång från tjänst af anledning, som i 6 § d sägs, utgår hel

pension.

Har tjänstinnehafvare, som afgår på grund af någon af öfriga i 6 §

intagna bestämmelser, uppnått det i 5 § för rätt till hel pension stadgade

antal tjänstår, utgår äfven till den tjänstinnehafvare hel pension; i annat

fall vare han, därest tjänstårens antal icke understiger tio, berättigad erhålla

pension till afkortadt belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår;

dock att vid afgång från tjänst af anledning, som i 6 § c sägs, pensionen

icke i något fall må understiga sjuttiofem procent af hel pension.»

8 §•

Därest en tjänstinnehafvare skulle taga afsked från sin tjänst, utan

att sådana förhållanden föreligga, att han enligt bestämmelserna i 6 §

är skyldig att afgå, har kommittén ansett eu sådan tjänstinnehafvare icke

böra vara berättigad till erhållande af någon pension. För att emellertid

icke betaga innehafvare af domarämbete den rätt till pension, som

vid uppnådda sextiosju lefnadsår tillkommer andra, i 5 § icke särskildt

nämnda tjänstinnehafvare, har kommittén gjort undantag från nämnda

regel för innehafvare af domarämbete, som uppnått sextiosju lefnadsmen

icke trettiofem tjänstår. Sådan tjänstinnehafvare har förbehållits

rätt att, därest tjänståren icke understiga tio, vid afgång från tjänsten

komma i åtnjutande af afkortad pension i förhållande till tjänstårens

antal.

Till denna kommitténs motivering för lydelsen af ifrågavarande

paragraf har jag för min del icke funnit något vara att tillägga.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

9 §.

Under åberopande af den i strafflagen 2 kap. 16 § intagna

bestämmelsen att i fråga om rättighet till pension för afsatt tjänstinnehafvare

skall gälla hvad särskildt är stadgadt, har kommittén, i

likhet med hvad i de föregående lagförslagen ägt rum, intagit ett

stadgande därom, att rätt till pension icke tillkomma den, som blifvit

från tjänsten afsatt; hvarjemte kommittén till fullständigande af bestämmelsen

tillagt orden: »eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild»;

och då kommittén utgått från det antagande att svensk medborgarrätt

borde utgöra en nödvändig förutsättning för att erhålla pension, har

kommittén i denna § jämväl inrymt eu bestämmelse, att pension ej

heller tillkomme den, som vid afgång från tjänsten icke vore svensk

medborgare.

Förevarande bestämmelser, hvilka innebära förbud mot pensions

beviljande åt tjänstinnehafvare, hvarom här förmärs, få icke förblandas

med innehållet i 14 §, hvari stadgas vissa förutsättningar, under hvilka

rätten att uppbära redan beviljad pension upphör.

Beträffande 9 §:s förra del har kommittén erinrat, att, da rätten

till pension är en förmån, som omedelbarligen härleder sig från den

innehafvande tjänsten, det borde vara en själfklar sak, att, den, som

gjort sig tjänsten förlustig, äfven skulle förlora sin rätt till pension.

Hvad angår det senare styckets innehåll anför kommittén, att den

såsom ett allmänt pensionsvillkor ansett sig böra uppställa innehafvande!

af svensk medborgarrätt, men uttryckt detta villkor under den negativa

formen, att pension icke må tillkomma den, som vid afgång från tjänsten

icke är svensk medborgare. Enligt hvad kommittén erinrar, öfverensstämmer

ett sådant stadgande så till vida med föregående lagförslag,

som både i förra pensionskommitténs och Kungl. Maj:ts förslag till

pensionslag från pensionsrätt undantogs »tjänstinnehafvare, som icke

äger svensk medborgarrätt»; och för att ytterligare klargöra sin uppfattning

af detta villkor tillägger kommittén:

»Skulle alltså, hvilket naturligtvis endast undantagsvis kan inträffa,

en person vara anställd i civil befattning, å hvilken pensionslagen vore

tillämplig, utan att tillika vara i besittning af svensk medborgarrätt,

komme han väl att vara underkastad de förpliktelser, hvilka lagen

ålägger tjänstinnehafvare, men finge icke komma i åtnjutande af de

pensionsförmåner, som däri erbjudas, med mindre han före afskedstagandet.

förvärfvat sig svensk medborgarrätt. Det öfverlämnas således

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

åt den eljest till pension berättigades eget val att afgöra, huruvida lian

vill vidtaga den åtgärd, som erfordras för att vinna delaktighet af

pensionsförmånen eller icke; och kommittén har så mycket mindre

lunnit betänklighet mot att föreslå detta förbehåll för pensions åtnjutande,

som den allmänna uppfattningen hittills synes varit den att svensk

medborgarrätt bör utgöra förutsättningen för åtnjutande af svensk

statspension.»

Rättigheten att vid afgång från tjänst tilläggas pension är en

villkorlig rättighet, som förutsätter vissa betingelser å tjänstinnehafvarens

sida. Såsom en dylik betingelse bör väl i första rummet kunna uppställas,

att den eventuellt pensionsberättigade icke genom brottsligt förfarande

blifvit dömd förlustig innehafvande’ tjänst. I annat fall komme

ju pensionen att innebära ett vederlag för den förmån, som blifvit

honom fråndömd, och brottet skulle i själfva verket blifva strafflöst.

Då man velat frånkänna tjänstinnehafvare, som ännu vid afgång

från tjänsten saknar svenskt medborgarskap, den pensionsförmån, som

eljest skolat tillkomma honom, så ligger visserligen till grund för stadgandet

af dylik påföljd ett helt annat motiv, om hvars betydelse och

berättigande meningarna kunna vara delade; men då en sådan tjänstinnehafvare

måste antagas hafva mottagit tjänsten med kännedom om

förhållandet och det i allt fall får anses vara uteslutande af hans egen

vilja beroende att aflägsna detta hinder för pensionsförmånens förvärfvande,

synes mig giltig anledning saknas att ur det föreliggande

lagförslaget utesluta nämnda stadgande.

10 §.

För innehållet i denna paragraf och min ställning till hvad

kommittén härutinnan föreslagit har jag i annat sammanhang redogjort

och tillåter mig nu att hänvisa till dessa mina uttalanden, hvilka gifva

vid handen, att jag biträder kommitténs förslag till lydelse af ifrågavarande

paragraf.

11 §•

Af statskontoret har hemställts om en omredigering af första

stycket i denna paragraf; och då den sålunda föreslagna lydelsen torde

äga något företräde framför den af kommittén använda, synes mig

paragrafen böra affattas i enlighet härmed. Hvad innehållet af denna

paragraf angår har jag, såsom jag redan haft tillfälle meddela, icke

någon erinran att framställa.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

12 §.

Med stöd af hvad tillförene blifvit anfördt om rättvisan och billigheten

af det här gjorda medgifvandet, har jag ansett en paragraf af

denna lydelse böra inflyta i det lagförslag, som må komma att för

Riksdagen framläggas.

13 §.

Då hvarje pension, som enligt denna lag komme att beviljas, är

afsedd att till större delen utgå af medel, som för sådant ändamål

blifvit af Riksdagen ställda till Kungl. Maj:ts förfogande; och då det

torde vara af synnerlig vikt att lagens bestämmelser komma att på ett

enhetligt sätt tillämpas, torde fortfarande såsom hittills pensiousrätts

pröfning i hvarje förekommande fall hänskjutas till Kungl. Maj:ts afgörande.

Innehållet i öfrigt af denna paragraf synes mig icke påkalla

yttrande å min sida utöfver hvad som redan skett beträffande stadgandet

om afdrag å pension till täckande af tilläfventyrs ogulden pensionsafgift.

14 §.

I afseende på innehållet i denna paragraf må det tillåtas mig att

hänvisa till förut gjorda uttalanden; och får jag alltså föreslå, att paragrafen

må erhålla följande lydelse:

»Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende

eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 §

strafflagen, skola, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar

af pensionen anses förverkade, och pension alltså utgå med endast

en tredjedel af det ursprungliga beloppet.»

15 §.

Då det synts kommittén med god ordning öfverensstämma, att

pensionsbelopp, som under en längre tid varit till utbetalning förfallet

utan att af pensionstagaren lyftas, icke allt framgent borde anses såsom

en pensionstagarens innestående fordran, hvilken han efter behag kunde

låta kvarstå eller lyfta, har kommittén föreslagit ett stadgande, i enlighet

hvarmed pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år, sedan det till

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. i\laj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

betalning förfallit, skulle vara förverkadt och tillfalla pensionsfonden.

Under åberopande att stadgandet föreslagits hufvudsakligen af ordningshänsyn

och icke på det att staten sålunda skulle göra någon vinst på

den enskildes bekostnad, har kommittén förklarat sig anse, att dylikt

outtaget pensionsbelopp borde tillgodokomma pensionsfonden. Slutligen

bar kommittén antagit, att förhållandet, att döma af hittills vunnen

erfarenhet, ytterst sällan komme att inträffa; samt att, därest den försumliga

pensionstagaren sedermera kunde åberopa någorlunda giltig

anledning till försummelsen, beloppet nog torde komma att, uppå

ansökning af pensionstagaren, till honom utbetalas från pensionsfondens

medel.

Under erinran att åt Kungl. Maj:t syntes böra förbehållas rättighet

att, därest omständigheterna i något fall skulle därtill föranleda,

medgifva restitution af ett till följd af stadgandet i denna paragraf förverkadt

pensionsbelopp, har af statskontoret föreslagits, att till paragrafen

måtte göras följande tillägg: »dock med rätt för Konungen att,

efter pröfning af anledningen till försummelsen, medgifva beloppets utbetalning,

om framställning därom göres.»

Då restitution af belopp, hvarom här är fråga, näppeligen skulle,

utan Riksdagens medgifvande i hvarje särskildt fall, kunna beviljas,

därest icke i lagen åt Kungl. Magt förbehölles sådan rätt, som statskontoret

ifrågasatt, har jag funnit mig böra för denna paragraf förorda

den af statskontoret föreslagna lydelsen.

16 §.

På grund af förut gjorda uttalanden har jag ansett denna paragraf

böra erhålla följande från kommitténs förslag i en punkt afvikande

lydelse:

»Pension för tjänst, som i denna lag afses, må, ändock att de för

erhållande af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med lön

eller pension för annan sådan tjänst eller annan statsjänst förutom i de

fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen:

* l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för

annan tjänst, pension må, för den tid lönen för den andra tjänsten

åtnjutes, utgå med en tredjedel af det belopp, som enligt denna lags

bestämmelser eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom pensionen

och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den pension, som eljest

skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med skillnaden;

2:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter pension

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

för annan tjänst, som i denna lag afses, pension må utgå för båda

tjänsterna med ett sammanlagdt belopp, motsvarande det högre af de

pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med eu tredjedel af det

lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen äro lika, motsvarande det ena

af dem, ökadt med en tredjedel;

3:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera

erhåller pension för statstjänst, å hvilken denna lag icke äger

tillämpning, pension för den förra tjänsten må utgå med en tredjedel af

det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de båda

pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp, pensionen

må ökas med hvad som motsvarar skillnaden.»

17 §•

Enligt kommitténs af mig biträdda förslag skulle denna paragraf

erhålla följande affattning:

»Tjänstår för erhållande af pension enligt denna lag beräknas

icke allenast för tid, under hvilken tjänstinnehafvaren innehaft tjänst,

som i denna lag afses, utan äfven för tid, under hvilken han innehaft

annan statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning

eller förordnande. Vid sådan tjänstårsberäkning skall afdrag göras för

tid, under hvilken ledighet från tjänsten ägt rum af annan anledning

än semester, sjukdom, offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt

tillstånd företagits till egen utbildning; i fråga om tjänstinnehafvare,

som icke äger rätt till semester, må afdrag ej göras för tid af högst

en och en half månad om året, under hvilken ledighet må hafva

åtnjutits för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.»

»I fråga om pension för den, som vid afgång från tjänst, som i

denna lag afses, erhållit pension för annan sådan tjänst eller annan

statstjänst, må tjänstår, som beräknats för erhållande af den pension,

ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund af annan

tjänstgöring än den, på hvilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,

må såsom tjänstår beräknas.»

18 §.

Såsom naturligt är, har kommittén ansett sig böra till besvarande

upptaga frågan, i hvad mån den nya pensionslagens bestämmelser

borde vinna tillämpning å de tjänstinnehafvare, som redan blifvit utnämnda,

innan lagen kommo att träda i kraft; och kommittén har till

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

en början erinrat, hurusom i Riksdagens skrifvelse af den 10 maj 1899

uttalades, att de nya bestämmelser i fråga om pensionsväsendet, som

kunde komma att föreslås, och således äfven ett eventuellt stadgande,

som förpliktade tjänstinnehafvare till erläggande af afgift för egen

pensionering, borde äga tillämplighet endast på tjänstinnehafvare, som

efter de nya bestämmelsernas trädande i kraft erliölle syssla, med hvars

innehafvande sådan förpliktelse vore förbunden, så framt icke tidigare

erhållen befordran skett med uttryckligt förbehåll att vara underkastad

pension sreglering.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning, hvars riktighet kommittén

förklarat sig till fullo dela, har kommittén föreslagit bestämmelse

af innehåll, att för den, som vid tiden för pensionslagens trädande i

kraft innehade tjänst, som i samma lag afsåges, lagens stadganden,

såvidt den tjänst anginge, icke skulle gälla, där ej på grund af särskilda

föreskrifter skyldighet ålåge honom att underkasta sig förändrade

bestämmelser angående rätt till pension.

Utom de allmänna föreskrifter i berörda hänseende, som innehölles

i Kungl. Maj:ts förut åberopade nådiga kungörelser af den 31 mars

och den 21 december 1900, hade, enligt hvad kommittén vidare erinrar,

bland villkoren för åtnjutande af de å vissa lönestater uppförda aflöningsförmåner

förbehåll intagits om tjänstinnehafvares skyldighet att vara

underkastad förändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt.

Särskild uppmärksamhet påkallade, enligt hvad kommittén funnit,

förhållandet med de å patent- och registreringsverkets stat uppförda

tjänstinnehafvarnas ställning i pensionshänseende. Jämlikt Riksdagens

beslut enligt skrifvelse till Kungl. Maj:t af den 11 maj 1898 vore

nämligen dessa tjänstinnehafvare visserligen i saknad af pensionsrätt

men hade å andra sidan icke fått sig ålagd skyldighet att vid viss

lefnads- och tjänstålder afgå från tjänsten; och som ingen af de nuvarande

tjänstinnehafvarna å nämnda stat träffades af de i nådiga

kungörelserna den 31 mars och den 21 december 1900 gifna föreskrifter,

hade de icke någon förpliktelse att underkasta sig den föreslagna

pensionslagens bestämmelser.

I afsikt att bereda tjänstinnehafvare, som vid tiden för lagens

trädande i kraft innehade tjänst, med hvilken pensionsrätt först genom

den nya lagen blefve förbunden, och som alltså icke hade skyldighet

att underkasta sig pensionslagens föreskrifter, möjlighet att åt sig

betrygga förmånen af pension under de villkor, pensionslagen stadgade,

borde enligt kommitténs mening en sådan tjänstinnehafvare sättas i

tillfälle att erhålla nämnda förmån, därest han inom någon viss tid —

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 18.

kommittén har föreslagit ett år — efter det lagen trädt i kraft, anmälde,

att pensionslagens bestämmelser finge å honom vinna tillämpning.

Komme en sådan bestämmelse som den af kommittén sålunda

föreslagna till stånd, skulle, enligt hvad kommittén anfört, följden blifva

den, att pensionslagens stadganden skulle komma att tillämpas icke

blott å en hvar, som efter lagens trädande i kraft erhölle tjänst, som

i lagen afsåges, utan äfven dels å en hvar till sådan tjänst dessförinnan

utnämnd, därest utnämningen eller tillträdandet af tjänsten tillhörande

löneförmåner skett med förbehåll om skyldighet att vara underkastad

de nva bestämmelser om pensionsrätt, som kunde varda stadgade, dels

ock å sådan tjänstinnehafvare, som väl icke vore skyldig att underkasta

sig lagen men inom den i sådant hänseende stadgade tid anmälde sig

önska, att pensionslagens bestämmelser finge å honom tillämpas. Det

skulle dock, enligt kommitténs mening, icke kunna anses rättvist att

låta den reduktion af pensionsbeloppet, som med tillämpning åt förslaget

om beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar

icke vore förenade, komme att äga rum, träffa innehafvaren

af sådan tjänst, med hvilken pensionsrätt redan nu vore förbunden,

förr än lönestat, vid hvars uppgörande hänsyn tagits till de nya pensionsgrunderna,

vunnit tillämpning.

Vare sig utnämning skett med eller utan förbehåll om skyldighet

att vara underkastad pensionsreglering, borde alltså enligt kommitténs

mening i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke

vore förenade och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens

trädande i kraft stadgad, därest gällande lönestat fastställts före den

1 januari 1900 — d. v. s. innan man vid uppgörande af nya lönestater

ägde anledning att taga en blifvande pensionslags föreskrifter i särskildt

betraktande — pensionslagens stadgande angående beräkning af pensionsunderlag

icke vinna tillämpning förr än ny lönestat kunde varda

för tjänsten upprättad, utan dessförinnan gälla, att vid pensionsunderlagets

beräkning skulle tillämpas enahanda bestämmelser, som enligt

nådiga brefvet den 16 mars 1858 gällde i fråga om beräkning af pensionsbeloppet

för civil tjänstinnehafvare, hvilkens aflöningsförmåner icke

genom reglering vid riksdag efter 1875 fördelats i lön och tjänstgöringspenningar,

allenast med det undantag att pensionsunderlaget aldrig finge

beräknas till högre belopp än sextusen kronor. Med tillämpning häraf

skulle pensionsunderlaget för sådan tjänst utgöra: där lönen ej uppginge

till mer än tretusen kronor, hela lönen; där lönen uppginge till mer än

tretusen men icke till tretusensjuhundrafemtio kronor, tretusen kronor;

samt,* där lönen uppginge till tretusensjuhundrafemtio kronor eller högre

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18. 113

belopp, åttio procent af lönen, dock ej i något fåll mer än sextusen

kronor.

De för närvarande för häradshöfding, provinsialläkare och förste

landtmätare särskildt fastställda pensionsbelopp af respektive 5,000 kronor,

4,000 kronor och 2,500 kronor ansåge kommittén jämväl böra bibehållas

såsom pensionsunderlag för en hvar af desse tjänstinnehafvare, intill

dess reglering af deras aflöningsförmåner företoges och nya lönestater

blefve för dem fastställda. Äfven i dessa fall hade kommittén, enligt

hvad den slutligen förmäler, ansett sig sakna hvarje anledning att

genom sina förslag rubba de grunder, som nu gällde för beräkning af

pensionsbelopp och som sammanfölle med dem, hvilka kommittén önskat

uppställa för beräkning af pensionsunderlaget, allenast med det undantag

som begränsning af pensionunderlaget till visst maximibelopp kräfde.

På grund af dessa sina uttalanden har kommittén för 18 § föreslagit

följande lydelse:

»Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19 . .; dock att

a) för den som vid sagda tid innehar tjänst, som i denna lag

afses, lagens stadganden, så vidt den tjänst angår, icke skola gälla, där

ej på grund af särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att

underkasta sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension eller

han inom ett år efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens

bestämmelser må å honom vinna tillämpning;

b) i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke

äro förenade och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande

i kraft stadgad, skall, därest gällande lönestat fastställts före den 1

januari 1900, hvad i denna lag angående beräkning af pensionsunderlag

föreskrifves icke vinna tillämpning förr än ny lönestat må varda för

tjänsten upprättad, utan därförinnan gälla, att pensionsunderlaget skall

utgöra: där lönen ej uppgår till mer än tretusen kronor, hela lönen;

där lönen uppgår till mer än tretusen men icke till tretusens] uhi mdrafemtio

kronor, tretusen kronor; samt där lönen uppgår till tretusensjuhundrafemtio

kronor eller högre belopp, åttio procent af lönen, dock

ej i något fall mer än sextusen kronor;

c) för häradshöfding, provinsialläkare och förste landtmätare pensionsunderlaget

skall, intill dess ny lönestat må varda bestämd, utgöra

det belopp, som före lagens trädande i kraft blifvit såsom pension för

sådan tjänstinnehafvare fastställdt.»

Hvad kommittén sålunda föreslagit har gifvit statskontoret — som

redan i början af sitt underdåniga utlåtande förklarat sig kunna förutsätta,

att så väsentligt förändrade pensionsbestämmelser, som de i lagBih.

till lliksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

förslaget ifrågasatta, komme att vinna tillämpning endast i den man

vid de pågående löneregleringarna för statens civila ämbetsverk och

tjänstemän hithörande förhållanden redan vunnit eller komme att vinna

behörigt beaktande — anledning till följande uttalande och hemställan:

»Till de i 18 § c) omförmälda tjänstinnehafvare, för hvilka särskilda

pensionsunderlag skulle tills vidare blifva gällande, böra enligt

statskontorets mening läggas: ej mindre de professorer vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet, hvilkas pensioner, på sätt ofvan erinrats,

blifvit till sina belopp bestämda under år 1904, än äfven länsveterinärerna,

för Indika, såsom förut nämnts, särskild! pensionsbelopp fastställdes år

1901; och då anledning lärer saknas till vidtagande af någon rubbning

i de särskilda grunder för pensions beräkning, livilka i sammanhang

med 1904 års lönereglering antagits för tecknings-, gymnastik- och

musiklärarne vid rikets allmänna läroverk, har statskontoret under 18 §

upptagit ny undantagsbestämmelse litt. d) för dessa öfningslärare.»

»Statskontoret får alltså föreslå, att, med bibehållande af litt. a)

och b) oförändrade,

dels 18 § c) må erhålla denna förändrade lydelse: ''för häradshöfding,

provinsialläkare, professor vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet: i medicin, i kirurgi och i pediatrik äfvensom för länsveterinär

samt förste landtmätare pensionsunderlaget skall, intill dess ny lönestat

må varda fastställd, utgöra det belopp, som före lagens trädande i

kraft blifvit såsom pension för sådan tjänstinnehafvare bestämd'';

dels ock under samma paragraf må införas en ny punkt d) af

denna lydelse: ’d) för tecknings-, gymnastik- och musiklärare vid rikets

allmänna läroverk skall, intill dess ny lönestat må varda fastställd,

gälla: i afseende å beräkning af pensionsunderlaget, att såsom pensionsunderlag

skall betraktas lönen, oafkortad, samt vid beräkning af beloppet

af hel pension hvad genom nådiga kungörelsen den 27 augusti

1904 blifvit stadgadt om pensionsbeloppets beräkning’.»

I hufvudsak delande det betraktelsesätt, som vunnit uttryck i de

af kommittén i lagförslagets 18:de paragraf intagna bestämmelser, har

jag dock funnit nödigt att beträffande innehållet i punkterna b) och c)

gorå följande erinringar.

Såsom jag redan haft anledning framhålla, torde i pensionslagen

icke böra fastslås såsom ovillkorligt maximum för pensionsunderlag ett

belopp af 6,000 kronor utan öppet lämnas att i sammanhang med lönereglering

fastställa äfven ett högre belopp, därest förhållandena skulle

så påkalla. Ser man nu på verkan af en sådan bestämmelse som den

i punkt b) införda, så skulle endast åt vissa tjänstinnehafvare bibehållas

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

den förmånligare beräkning af pensionsunderlaget, som genom nu gällande

pension sbestämmelser tillförsäkrats tjänstinnehafvare, livilkas aflöning

icke delats i lön och tjänstgöringspenningar, under det att däremot

ett fåtal andra tjänstinnehafvare genom förslaget om pensionsunderlagets

begränsning till 6,000 kronor skulle få vidkännas en högst

väsentlig reduktion af hittills varande pensionsbelopp. Denna reduktion

skulle sålunda träffa endast justitieråden och öfverståthållaren, en hvar

af de förra med 2,000 kronor och den senare med omkring 1,000 kronor.

Enligt mitt förmenande skulle det icke kunna anses vara öfverensstämmande

med statens välförstådda intressen att utan vidare undersökning

af de på frågan inverkande förhållandena försätta vissa af de nu nämnda

tjänstinnehafvarne i den ställning, att de icke blott skulle få pensionsbeloppet

minskadt med en fjärdedel utan därtill måhända nödgas att

vidkännas ett betydligt löneafdrag för att komma i åtnjutande af den

sålunda reducerade pensionen. Mera lämpligt och, enligt min mening,

jämväl med kommitténs åskådningssätt i öfrigt bättre öfverensstämmande

skulle det därför vara att låta äfven dessa tjänstinnehafvare få såsom

pensionsund erlag beräkna det nu för dem bestämda pensionsbeloppet,

intill dess ny lönestat varder upprättad.

Skulle den af mig förordade ändring i punkt b) blifva vidtagen,

blefve emellertid erforderligt, till förekommande af en för landshöfding

för närvarande icke ifrågasatt eller åsyftad pensionsförhöjning, att landshöfding

komme att upptagas bland de under punkt c) särskildt uppräknade

tjänstinnehafvare.

Då äfsren jag finner anledning saknas att genom denna lag rubba

de grunder för pensionsberäkning, livilka helt nyligen genom Kungl.

Maj:ts och Riksdagens beslut fastställts ej mindre för vissa af professorerna

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet än äfven för länsveterinärer

och öfningslärarne vid rikets allmänna läroverk, biträder

jag hvad statskontoret beträffande dem föreslagit.

På grund af hvad nu blifvit af mig anfördt och under erinran att

de bestämmelser, som under a), b), c) och d) af 18 § nu komma att

af mig föreslås, liksom de af kommittén under a), b) och c) af samma

paragraf föreslagna, icke kunna betraktas annorlunda än som öfvergångsstadganden,

har jag ansett åt 18 § böra gifvas följande lydelse:

»Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908; dock att

a) för den, som vid sagda tid innehar tjänst, som i denna lag

afses, lagens stadganden, så vidt den tjänst angår, icke skola gälla, där

ej på grund af särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att underkasta

sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension eller han

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

inom ett år efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens

bestämmelser må å honom vinna tillämpning;

b) i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke äro

förenade och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande i

kraft stadgad, skall, därest gällande lönestat fastställts före den 1 januari

1900, hvad i denna lag angående beräkning af pensionsunderlag föreskrifves

icke vinna tillämpning förr än ny lönestat må varda för tjänsten

fastställd, utan därförinnan gälla, att pensionsunderlaget skall utgöra:

där lönen ej uppgår till mer än tretusen kronor, hela lönen; där lönen

uppgår till mer än tretusen men icke till tretusensjuhimdra femti o kronor,

tretusen kronor; samt där lönen uppgår till tretusensjuhundrafemtio

kronor eller högre belopp, åttio procent af lönen, dock ej i något fall

mer än åttatusen kronor;

c) för häradshöfding, landshöfding, provinsialläkare, professor vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet: i medicin, i kirurgi och i pediatrik

äfvensom för länsveterinär samt förste landtmätare pensionsunderlaget

skall, intill dess ny lönestat må varda fastställd, utgöra det belopp, som

före lagens trädande i kraft blifvit såsom pension för sådan tjänstinnehafvare

bestämdt;

d) för tecknings-, gymnastik- och musiklärare vid rikets allmänna

läroverk skall, intilldess ny lönestat må varda fastställd, gälla: i afseende

å beräkning af pensionsunderlaget, att såsom pensionsunderlag skall

betraktas lönen, oafkortad, samt vid beräkning af beloppet af hel pension

hvad genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 blifvit stadgadt

om pensionsbeloppets beräkning.))

Härmed torde dock enligt min tanke icke allt kunna anses vara

väl beställdt i afseende å frågan om den nya lagens tillämpning. Alltför

betungande skulle det nämligen helt säkert under nuvarande förhållanden

vara, om skyldighet att erlägga pensionsafgifter till de af mig

föreslagna belopp lades å tjänstinnehafvare, som väl enligt de i denna

lag gifna eller eljest utfärdade föreskrifter och förbehåll vore förpliktad

att underkasta sig de i lagen gifna bestämmelser men innehade tjänst,

för hvilken aflöning utginge enligt en lönestat, där icke bland villkoren

för aflöningens åtnjutande uttryckligen stadgats skyldighet för löntagaren

att vidkännas pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen,

enär i annat fall icke antagas kan, att aflöningsförmånerna blifvit afvända

med hänsyn jämväl till en med tjänstens innehafvande förbunden skyldighet

att för pensionsändamål afsätta större eller mindre del af aflöningen.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o J8.

Om alltså å ena sidan billig!)etskraf synas mig påkalla, att till

förmån för sådan tjänstinnehafvare i lagen införes ett undantagsstadgande

medgifvande anstånd, i afseende å tillämpningen af lagens föreskrift

om skyldighet för tjänstinnehafvare att erlägga pensionsafgift, så

bör å andra sidan befrielsen från pensionsafgifts erläggande för sådan

tjänstinnehafvare medföra förlust af hvarje förmån, som i lagen tillförsäkrats

tjänstinnehafvare uteslutande med hänsyn till den skyldighet

han haft att erlägga pensionsafgift.

Med stöd af det nu anförda hemställer jag alltså, att under 18 §

måtte inrymmas jämväl följande stadganden:

»Tjänstinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser,

vare, om han för den tjänst åtnjuter aflöning enligt lönestat, som fastställts

före den 1 januari 1907, befriad från att erlägga i lagen stadgad

pensionsafgift, så länge aflöning å den lönestat af honom åtnjutes, så

framt icke vid lönestatens fastställande bland villkoren för denna aflönings

åtnjutande gjorts uttryckligt förbehåll, att löntagare skall vara

skyldig att vidkännas pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen.»

»Tjänstinnehafvare, som enligt hvad nyss nämnts icke är pliktig

att vidkännas pensionsafgift, skall, därest honom ådömes straff eller

straffpåföljd, hvarom i 14 § sägs, hafva förverkat hela pensionen; och

äge de i 16 § l:o), 2:o) och 3:o) gjorda medgifvanden icke tillämpning

å sådan tjänstinnehafvare.»

Såsom jag redan anmärkt, har pensionskommittén i sammanhang

med själfva hufvudbetänkandet aflåtit vissa särskilda underdåniga skrifvelse!’,

hvari framställts förslag, hvilka afse att utgöra komplettering af

nämnda betänkande. De framställningar, hvarå jag nu syftar, behandla

frågan om pensionslagens tillämpning dels å de ordinarie och extra

ordinarie professorer vid universiteten, hvilkas aflöning till hela beloppet

utgöres af afkomst af prebendepastorat, dels ock å professor skytteanus

vid Uppsala universitet samt innehafvaren af Per Henrik Malmstens

professur vid karolinska medikokirurgiska institutet.

I den förra af dessa framställningar har kommittén till en början

erinrat, att det förslag till pensionslag för civila tjänstinnehafvare, hvilket.

samtidigt till Kungl. Maj:t öfverlämnades, tilläde rätt till pension

vid afgång från tjänst åt ordinarie innehafvare af civil tjänst med lön

å stat, som blifvit fastställd af Konungen och Riksdagen; att de vid

rikets universitet anställda lärare vore enligt berörda lagförslag att

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

hänföra till civila tjänstinnehafvare; att emellertid inom de teologiska

fakulteterna funnes såväl ordinarie som extra ordinarie professorer, hvilka

icke uppbure sin aflöning1 på grund af lönestat, så fastställd, som i

pensionslag-en förutsattes, enär de aflönades uteslutande genom afkomst

af det prebendepastorat, hvilket blifvit en hvar af dem anvisadt; att

sådana löntagare vore: förste teologie professorn vid Uppsala universitet

och samtliga professorer och extra ordinarie professorer vid Lunds

universitets teologiska fakultet; att för närvarande de nu uppräknade

ordinarie professorerna ägde samma rätt till pension å allmänna indragningsstaten,

som tillkomme annan professor vid rikets universitet; att de

extra ordinarie professorerna inom de teologiska fakulteterna för närvarande,

lika litet som deras vederlikar inom de världsliga fakulteterna,

ägde någon pensionsrätt; samt att genom antagande åt det lagförslag,

som af kommittén utarbetats, såväl de ordinarie som de extra ordinarie

professorerna vid rikets universitet skulle, oafsedt hvilken fakultet de

tillhörde, så vidt de uppbure lön å stat, som blifvit fastställd af Konungen

och Riksdagen, erhålla rätt till pension enligt pensionslagens bestämmelser.

Under anförande att det syntes kommittén vara uppenbart, att

den omständighet, att aflöningen uteslutande bestode i afkomst af prebendepastorat,

icke borde försätta en tjänstinnehafvare i annan ställning

i afseende å pensionsrätt och därmed förbundna skyldigheter än

öfriga med honom eljest likställda tjänstinnehafvare, har kommittén,

med åberopande hurusom kommittén, enligt hvad i betänkandet närmare

angåfves, funnit mindre lämpligt att beträffande dessa tjänstinnehafvare

i pensionslagen inrymma undantagsstadganden, förklarat sig anse särskildt

beslut om deras pensionsrätt böra meddelas.

Kommittén har på grund häraf hemställt, det täcktes Kungl.

Maj:t föreslå Riksdagen besluta, att, därest lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension, af hufvudsakligen samma innehåll som

det af kommittén framlagda lagförslaget, blefve antagen, denna lags

bestämmelser skulle i alla tillämpliga delar gälla äfven de ordinarie och

extra ordinarie professorsämbeten vid rikets universitet, till hvilkas innehafvare

aflöningen utginge uteslutande i form af afkomst af prebendepastorat;

dock att i fråga om beräkning af pensionsunderlag borde

iakttagas, att pensionsunderlaget för hvarje sådant professors- eller extra

ordinarie professorsämbete skulle anses utgöra enahanda belopp, som för

annan ordinarie eller extra ordinarie professur vid samma universitet,

samt att ålderstillägg icke finge vid pensionsunderlagets bestämmande

beräknas, med mindre tjänstinnehafvaren fullgjort de för annan likställd

tjänstinnehafvare i sådant afseende föreskrifna villkor.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.t a Nåd. Proposition N:o 18.

I anledning af detta förslag hafva vederbörande lämnats tillfälle

att yttra sig och därvid hufvudsakligen anfört:

det större akademiska konsistoriet i Uppsala: att nuvarande innehafvaren

af förste teologie professuren i Uppsala — den ende, hvarom

vid detta universitet här vore fråga — förklarat sig icke hafva något

mot förslaget att erinra; att denne professor, förutom inkomsterna af

Uppsala stads och Vaksala prebendepastorat, hade sig tilldeladt löneanslag

af universitetets medel, i stat upptaget till 1,039 kubikfot 5

kannor spannmål och i värde beräknadt till 2,224 kronor 53 öre;

samt att konsistoriet för egen del icke hade något att erinra mot

pensionskommitténs förslag;

det större akademiska konsistoriet i Lund: att de ordinarie professorerna

inom teologiska fakulteten vid Lunds universitet, förutom

afkomsten af prebendepastorat, åtnjöte i spannmål beräknade lönebidrag

af universitetets medel; att således endast de e. o. professorernas inom

nämnda fakultet aflöning till hela beloppet utgjordes af afkomst af

prebendepastorat; samt att pensionskommitténs förslag borde med afseende

på ifrågavarande lärare vinna tillämpning, i den mån de vore

skyldiga eller förklarade sig villiga att underkasta sig sådana bestämmelser;

universitetskanslern: att kanslersämbetet icke hade något att invända

mot bifall till kommitténs förslag rörande tillämpning af den

ifrågasatta nya pensionslagens bestämmelser jämväl å professurer af

ifrågavarande slag, i den mån deras innehafvare vore skyldiga eller

förklarade sig villiga att underkasta sig dessa bestämmelser; samt

statskontoret: att kommitténs hemställan beträffande pensionslagens

tillämpning å prebendeinnehafvarne vid universiteten icke gifvit anledning

till annan erinran än att, då, enligt hvad upplyst blifvit, en del

af dessa prebendeinnehafvare åtnjöte lönebidrag af universitetens medel,

efter ordet: »aflöningen» borde, till förekommande af all osäkerhet,

inskjutas orden »anslag af universitetets medel oberäknadt».

I den andra af de nu ifrågavarande skrifvelserna anför kommittén:

att af de vid rikets högskolor inrättade lärostolar tvenne grundade

sig på donationer af enskilda personer; så vore nämligen förhållandet

med den skytteanska professuren vid universitetet i Uppsala samt den

professur vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, hvilken tillkommit

genom ett af f. d. provinsialläkaren Gustaf Bottiger utfärdadt gåfvobref;

att den skytteanska professuren i vältalighet och politik vore

stiftad enligt riksrådet Johan Skyttes donationsbref den 1 januari 1622,

hvarå sanktion erhållits genom nådiga brefvet den 2 juni 1622; varande

i bref den 1 oktober samma år af Skytte utfärdade närmare bestämmelser

för denna professurs tillsättning, innehafvarens skyldigheter m. m.;

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

att den af Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 13 november

1885 fastställda utgiftsstat för universitetet i Uppsala upptoge under

filosofiska fakulteten, humanistiska sektionen »eu professor i vältalighet

och statskunskap, skytteauus», med anteckning »lön af riksrådet Skyttes

donation och bostad i skytteanska huset»;

att emellertid till innehafvaren af denna professur utginge aflöning

jämväl af statsmedel, hvilket inhämtades af det förhållande, att 1887 års

riksdag i enlighet med därom af Kungl. Magt framställdt förslag,

med uteslutande af det under rubrik »indelning och därmed jämförlig

anvisning på förslag: ersättningar» upptagna anslag, 1,800 kronor, såsom

ersättning för spannmålsindelning, tillkommande professor skytteauus vid

universitetet i Uppsala, beviljat ett årligt belopp af 1,785 kronor;

att genom det vid 1873 års riksdag fattade beslut, att universitetsprofessor

skulle äga rätt att, om han efter uppnådda 65 lefnadsår gjorde

ansökan om afsked, å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande

af pension till belopp af 4,500 kronor, sådan pensionsrätt tillfallit jämväl

professor skytteanus;

att genom gåfvobref, dagtecknadt oktober 1885, f. d. provinsialläkaren

och brunnsintendenten Gustaf Bottiger öfverlämnat till karolinska

mediko-kirurgiska institutet i Stockholm en summa af 100,000 kronor

på villkor, bland andra: att kapitalet skulle utgöra grundfonden för en

ordinarie professur vid institutet i någon af den praktiska medicinens

specialgrenar och räntan oafkortad utgå såsom lön åt professorn i ämnet;

att den af donator eller — efter hans död — af institutets lärarekollegium

till innehafvare af lärostolen kallade skulle i vederbörlig

ordning af Kungl. Maj:t till professor utnämnas; samt att i pensionsrätt

och för öfrigt i alla skyldigheter och rättigheter, som i gåfvobrefvet

icke blifvit särskildt vidrörda, den nye professorn borde varda likställd

med institutets dittills varande ordinarie professorer; varande af donator

uti eu den 28 november 1885 utfärdad handling förklarad!, att sistnämnda

punkt i gåfvobrefvet borde så tolkas, att genom densamma åt innehafvaren

af den på grund af donationen upprättade lärostolen tillförsäkrades rätt

till en pension af statsmedel lika med den, som då vore bestämd för

institutets ordinarie professorer, eller 4,500 kronor;

att, enär gåfvan sålunda gjorts beroende, bland annat, däraf att

den ifrågasatta lärostolens professor blefve i afseende å pensionsrätt

likställd med karolinska institutets dittills varande ordinarie professorer,

Kungl. Maj:t, under erinran att sådan professor enligt nådiga bref vet

den 2 juni 1876 vore berättigad att efter uppnådda 65 år vid afskedstagande!

uppbära årlig pension till belopp af 4,500 kronor, aflåtit

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 18.

proposition i ämnet till Riksdagen för att dymedelst sätta Riksdagen i

tillfälle att taga under ompröfning, huruvida Riksdagen ville medgifva

den pensionsrätt, som utgjorde ett villkor för att gåfvan skulle komma

till verkställighet, samt föreslagit Riksdagen medgifva, »att innehafvare!!

af den professur, som i följd af en särskildt erbjuden gåfva å 100,000

kronor kunde komma att upprättas vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet, måtte tillerkännas pensionsrätt lika med den, som för närvarande

tillkomme ordinarie professor vid institutet»; samt

att Riksdagen enligt skrifvelse den 16 maj 1886 medgifvit, att

innehafvaren af nämnda professur tillerkändes pensionsrätt lika med

den, som »för närvarande» tillkomme ordinarie professor vid institutet,

dock under villkor dels att såväl det läroämne, den nya professuren

skulle omfatta, som valet af den person, hvilken skulle uppehålla densamma,

äfvensom af den förste innehafvarens efterträdare af Kungl. Maj:t

godkändes, dels att förändringar i de ordinarie undervisningstiderna, som

af innehafvaren af professuren kunde önskas, endast finge äga rum med

institutets lärarekollegii medgifvande, dels ock att nämnda innehafvare

icke finge äga rättighet att fordra högre löneförmåner än behållna räntan

af det donerade kapitalet.

För egen del har kommittén yttrat, att liksom professor skytteanus

och innehafvaren af den omförmälda professuren vid karolinska medikokirurgiska

institutet hittills varit i fråga om pensionsrätt likställda med

öfriga ordinarie professorer vid universiteten och det nämnda institutet,

så syntes detsamma böra blifva förhållandet för framtiden. Om därför,

såsom kommittén föreslagit, den blifvande pensiouslagens bestämmelser

komme att tillämpas i afseende å alla de läraretjänster vid dessa högskolor,

för Indika lön utginge enligt stat, som blifvit fastställd af Konungen

och Riksdagen, borde alltså — såvidt icke de vid donationerna fastade

förbehåll skulle lägga hinder i vägen — samma lagbestämmelser förklaras

skola i tillämpliga delar gälla i afseende å de genom nämnda tvenne

donationer inrättade professurer.

Beträffande den förra eller den skytteanska professuren vid Uppsala

universitet syntes enligt kommitténs mening icke heller, särskildt med

afseende därå, att innehafvaren af denna professur till icke så obetydlig

del aflönades af statsmedel, något hinder möta för en sådan anordning,

hvaremot kommittén förklarat sig finna tvifvelaktigt, huruvida ändring

numera kunde vidtagas i fråga om den pensionsrätt, som utgjorde ett

villkor för öfverlämnande till karolinska mediko-kirurgiska institutet af

de gåfvomedel, hvarpå den ifrågavarande professuren vid nämnda institut

vore grundad.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft.

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Kommittén liar på grund af hvad sålunda anförts hemställt, det

täcktes Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen besluta, att, därest lag angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension af hufvudsakligen samma

innehåll som det nu af kommittén framlagda lagförslaget blefve antagen,

samma lags bestämmelser skulle i alla tillämpliga delar gälla ej mindre

den genom riksrådet Johan Skyttes donationsbref inrättade professuren

vid Uppsala universitet än äfven den professur vid karolinska medikokirurgiska

institutet, som vore grundad på gåfvobref af f. d. provinsialläkaren

Gustaf Bottiger, den senare professuren dock endast

så vidt de med donationen förenade villkor icke befunnes utgöra hinder

för pensionslagens tillämpning; och borde därvid iakttagas, att pensionsunderlaget

för hvardera tjänsten skulle anses utgöra samma belopp

som för annan ordinarie professur; dock att ålderstillägg icke finge

vid pensionsunderlagets bestämmande beräknas, med mindre tjänstinnehafvaren

fullgjort de för annan likställd tjänstinnehafvare i sådant

afseende föreskrifna villkor.

Uti de yttranden, som blifvit afgifna i anledning af kommitténs

förslag om pensionslagens tillämpning å skytteanska professurens innehafvare,

har i hufvudsak anförts:

af patronus för den skytteanska stiftelsen: att han icke hade något

att erinra mot kommitténs ifrågavarande förslag, under förbehåll att

patronus blefve den, som ägde bestämma, huruvida en pensionsberättigad

professor finge under den tid, lagen medgåfve, kvarstå i tjänsten eller icke;

af nuvarande innehafvaren af skytteanska professuren: att han

instämde med patronus;

af det större akademiska konsistoriet i Uppsala: att konsistoriet

icke i hufvudsak hade något att invända mot kommitténs förslag;

af universitetskanslern: att han icke hade något att erinra mot

bifall till kommitténs förslag jämväl i fråga om den Kungl. Maj:t förbehållna

rätt att i visst fall låta med afskedet anstå, dock under förbehåll

dels att skytteanske professorn blefve, utan något särskildt reglerande

från statens sida af pensionsunderlaget, i afseende härpå utan vidare

likställd med öfriga ordinarie professorer, så att han skulle, därest han

innehaft sitt professorsämbete under de tidslängder, som vore föreskrifna

för ordinarie professorers tillträdande af ålderstillägg, utan vidare anses

hafva blifvit berättigad till dylikt ålderstillägg samt på dem grundadt

pensionsbolopp, dels ock att nuvarande innehafvaren af professuren finge

äga valfrihet mellan att behålla den honom nu tillkommande pensionsrätt

och att erhålla den pensionsrätt med motsvarande skyldigheter, som

genom den föreslagna nya ordningen skulle komma till stånd; samt

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition No IS. 123

af statskontoret: att då staten, utan att därtill hafva någon som helst

skyldighet, låtit professor skytteanns få åtnjuta samma pensionsförmån,

som beredts åt andra ordinarie professorer vid universiteten, innehafvare)!

af denna professur icke syntes kunna hafva berättigade anspråk på att

i fråga om denna pensionsförmån intaga någon särställning i en blifvande

pensionslagstiftning; i anledning hvaraf statskontoret — med erinran att

å den nuvarande innehafvaren, såsom utnämnd till ämbetet år 1901, vore

tillämplig bestämmelsen i nådiga kungörelsen den 31 mars 1900 därom att

den, som efter sistnämnda dag utnämndes till befattning, med hvilken

följde rätt till pension å allmänna indragningsstaten, skulle vara underkastad

de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde vara

stadgade — tillstyrkt den af pensionskommittén i fråga om pensionslagens

tillämpning å skytteanska professurens innehafvare gjorda hemställan.

Af de yttranden, Indika afgifvits öfver förslaget om pensionslagens

tillämpning å innehafvaren af den s. k. malmstenska professuren vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet, inhämtas:

att nuvarande innehafvaren af denna professur afstyrkt förslaget

såsom innebärande ett för professurens innehafvare synnerligen dåligt

ekonomiskt resultat;

att lärarekollegiet vid nämnda institut ansett, att, äfven om lagförslaget

i öfrigt skulle komma att genomföras, det dock icke borde

blifva gällande för innehafvaren af den ifrågavarande professuren ;

att universitetskanslern, under erinran att jämlikt bestämmelse i

nådigt bref den 1 april 1887 denna professur borde benämnas »Per

Henrik Malmstens professur», i likhet med lärarkollegiet och professurens

nuvarande innehafvare, bestämdt afstyrkt det ifrågavarande förslaget; samt

att statskontoret förklarat sig visserligen finna önskvärdt, att innehafvaren

af denna professur äfven framgent komme att intaga samma

ställning i pensionshänseende som institutets öfriga ordinarie professorer,

men i likhet med kommittén ansett tvifvelaktigt, huruvida sådant emot

vederbörandes bestridande kunde låta sig göra.

Genom beslut vid 1873 års riksdag, af Kungl. Maj:t till efterrättelse

fastställ dt den 6 juni samma år, erhöllo universitetens professorer

rätt att, om de efter uppnådda 65 lefnadsår gjorde ansökan

om afsked, uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af

pension af 4,500 kronor. Samma pensionsrätt tillerkändes professor

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet genom beslut vid 1876 års

riksdag och nådiga brefvet den 2 juni samma år. Pensionsrätt, lika

med den som sålunda tillkomme professor vid karolinska institutet, blef

ock, såsom redan anmärkts, genom beslut af 1886 års riksdag och

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

nådiga brefvet den 4 iuni samma år under vissa villkor tillförsäkrad

innehafvare!! af »Per Henrik Malmstens professur» vid bemälda institut

I sammanhang med den lönereglering, som den 13 juni 1902 af

Kungl. Maj:t fastställdes dels för universitetens ordinarie professorer,

med0 undantag af den skytteanska professorn och förste teologie professorn

vid Uppsala universitet samt de till teologiska fakulteten vid

Lunds universitet hörande professorer, dels ock för de ordinarie professorerna

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, med undantag af

innehafvaren af den malmstenska professuren, förklarades, att tjänsteman,

som inginge på de nya aflöningsbestämmelserna skulle, då^ han

uppnått 65 lefnadsår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom

pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå. Till följd af

nämnda löne- och pensionsreglering utgör pensionen för professor, som

icke kommit i åtnjutande af ålderstillägg, 4,000 kronor, för den, som

erhållit ett ålderstillägg, 4,500 kronor och för den, som erhållit bägge

de medgifna ålderstilläggen, 5,000 kronor. För de professorer, som

vid 1902 års lönereglering undantogos, gälla alltså fortfarande i fråga

om pensionsrätt de bestämmelser, som meddelats genom förut åberopade

nådiga blefven den 6 juni 1873, den 2 juni 1876 och den 4 juni 1886,

och är alltså eu hvar af dessa professorer berättigad att vid 65 års

ålder erhålla i pension 4,500 kronor. Hittills hafva de extra ordinarie

professorerna vid rikets universitet icke fatt pensionsrätt sig tillerkänd.

Om nu den af kommittén föreslagna och af mig förordade lydelsen

af första paragrafen i pensionslagen vunne slutligt godkännande, skulle,

såsom kommittén erinrat, å de professorer och extra ordinarie professorer

vid universiteten eller karolinska institutet, för hvilka någon lön a

stat, fastställd af Kungl. Maj:t och Riksdagen, icke finnes uppförd,

lagen sakna tillämplighet, därest icke särskildt beslut därom fattades.

De tjänstinnehafvare, för hvilka detta skulle blifva händelsen, äro, såsom

förut nämnts: förste teologie professorn vid Uppsala universitet, de till

teologiska fakulteten vid Lunds universitet hörande ordinarie och extra

ordinarie professorer, innehafvaren af skytteanska professuren vid Uppsala

universitet samt innehafvaren af »Per Henrik Malmstens professur»

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Då af samtliga nu ifrågakomna tjänstinnehafvare en hvar synes

mig böra, såvidt sådant är möjligt, intaga enahanda ställning i pensionshänseende

som med honom likställd tjänstinnehafvare vid samma

institution, har jag icke något att erinra mot kommitténs i detta s_s Itc

framställda förslag utom hvad beträffar innehafvaren af »Per Hemik

Malmstens professur». Det förefaller mig nämligen vara uppenbart, att

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

flen pensionsrätt, som genom 1880 års riksdagsbeslut och Kungl. Maj:ts

den 4 juni samma år utfärdade nådiga bref tillförsäkrats innehafvaren af

nämnda professur, är att betrakta såsom ett med donationens mottagande

oupplösligt förbundet villkor, som numera icke ensidigt kan rubbas.

Vid 1004 års Inne- och pensionsreglering för de allmänna läroverken

med flera undervisningsanstalter tillerkändes pensionsrätt åt tillförordnade

rektorer vid allmänt läroverk och högre lärarinneseminarium

samt åt vissa med arfvoden försedda öfningslärare vid folkskoleseminarierna.

Med nämnda pensionsrätt förbands skyldighet för rektorn eller

läraren att, »intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft», vidkännas visst afdrag å

aflöningen. Då den förevarande pensionslagen tillerkänner pensionsrätt

endast åt ordinarie tjänstinnehafvare med lön, kan denna lag icke vinna

omedelbar tillämpning å nämnda rektorer och lärare. Då dessa emellertid

synas böra bibehållas icke blott vid sin nu ägande pensionsrätt

utan äfven vid den därmed förenade skyldigheten att vidkännas afdrag

å aflöningen samt jämväl i öfrigt så långt ske kan underkastas pensionslagens

bestämmelser, lärer uttryckligt beslut härom nu böra fattas.

Uti det nu föreliggande kommittébetänkandet meddelas, att kommittén

beträffande frågan om de medel, af hvilka pensioner, beviljade

enligt pensionslagen för civila tjänstinnehafvare borde utgå, visserligen

tänkt sig, att de till tjänstinnehafvare vid post- och tullstaten beviljade

pensionsbeloppen borde fortfarande såsom hittills utgå af post- respektive

tullmedleD, att de tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets

stat tillkommande pensionerna borde, i likhet med aflöningsmedlen, utgå

af »patent- och varumärkesafgifters samt registreringafgifters fond»,

samt att pensionerna till öfrige tjänstinnehafvare fortfarande borde utgå

från allmänna indragningsstaten eller annat ordinarie anslag å tionde

hufvudtiteln, som Riksdagen för sådant ändamål kunde komma att anvisa.

Kommittén förmäler sig dock icke hafva ansett lämpligt, att i pensionslagen

intoges någon bestämmelse härutinnan, utan föreställde sig, att

Kungl. Maj:t i sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag

till pensionslag komme att föreslå Riksdagen att besluta angående

anvisande af medel, erforderliga för de utgifter, som af pension slagens

antagande härleddes.

I likhet med kommittén anser äfven jag, att utfärdandet af bestämmelser

uti nu förevarande hänseende icke lämpar sig för lagstiftning,

utan att frågan om anvisande af de för pensionsutbetalningarna nödiga

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

medlen bör behandlas i enahanda ordning som andra på budgeten

inverkande frågor. Jag delar äfven den af kommittén uttalade uppfattning

beträffande pensionsutgifternas fördelning mellan olika medel

och anslag, dock så att jag i fråga om de pensioner, hvilka på grund af

pensionslagen skola utgå till andra tjänstinnehafvare än dem, som tillhört

post- och tullstaten eller som uppburit aflöning af »patent- och

varumärkesafgifters samt registreringsafgifters fond», anser, att det

skulle vara lämpligare, om riksdagen för bestridande af dessa pensionsutgifter

anvisade ett särskildt anslag, än om det blefve beslutadt, att

de skulle afföras under den redan för eu mängd utgifter af ganska

växlande art gemensamma titeln: allmänna indragningsstaten. Utom

det att det finansiella resultatet af don nya pensionslagen skulle blifva

lättare tillgängligt, om särskildt anslag för ändamålet uppfördes, synes

jämväl naturen af dessa utgifter påkalla en utbrytning. Att detta nya

anslag — till hvilket enligt kommitténs af mig härutinnan biträdda

åsikt borde årligen från pensionsfonden omföras fondens andel i de

med medel från anslaget bestridda pensionsutgifterna — bör blifva ett

förslagsanslag, torde falla af sig själf. Däremot synes det vara förenadt

med ej ringa svårighet att träffa en någorlunda riktig siffra för det nu

erforderliga anslagsbeloppet, Under år 1905 torde hafva å allmänna

indragningsstaten beviljats pensioner till tjänstinnehafvare, tillhörande

samma grupper som dem, å hvilka den nya pensionslagen är afsedd att

tillämpas, med ett sammanlagdt belopp af i rundt tal 240,000 kronor.

Om nu i betraktande tages, att den ifrågavarande lagen under år 1908

svårligen kan komma att vid pensioners beviljande vinna tillämpning å

något större antal tjänstinnehatvare tillhörande nämnda grupper samt att

omkring tredjedelen af dessa pensionsutgifter skall af pensionsfonden

godtgöras anslaget, torde det ifrågasatta nya anslaget kunna i staten

för 1908 upptagas med ett belopp af 100,000 kronor, utan att anslagets

öfverskridande i alltför hög grad synes vara att befara. Då dessa

pensioner, i fall särskildt anslag icke blefve i staten uppfördt, komme

att. afföras å anslaget till allmänna indragningsstaten, kan tydligen

statsregleringen för år 1908 icke röna någon inverkan af det sätt,

hvarpå anslagsfrågan blifver ordnad.

Därest det af mig förordade förslag till pensionslag varder antaget,

torde i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kommittén föreslagit,

böra utfärdas kungörelse, upptagande sådana föreskrifter, som blifva

erforderliga för samma lags verkställighet.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Med anledning- af de i pensionskommittébetänkandet af år 1894

väckta förslag till omdaning af det civila pensionsväsendet kom, såsom

jag tidigare erinrat, äfven frågan om civilstatens pensionsinrättnings

ställning inom detta pensionsväsen att göras till föremål för behandlingvid

den föredragning af berörda betänkande, som inför Kung!. Maj:t

ägde rum den 24 februari 1899. Då denna fråga nu måste ånyo upptagas,

bär jag ansett det nödigt att hufvudsakligen med ledning af

den vidlyftiga utredning angående civilstatens pensionsinrättuing, som

i 1894 års kommittébetänkande förebragts, lämna en kortfattad öfversikt

öfver denna pensionsinrättnings förhållanden, sådana de utvecklat

sig från dess uppkomst intill närvarande tid.

Den första upprinnelsen till ifrågavarande pension sinrättning torde

vara att söka uti en den 19 oktober 1756 af rikets ständer till Kung!

Maj:t afbiten skrifvelse angående inrättande af arméns pensionskassa, i

hvilken skrifvelse anhölls, att plan till eu liknande pensionskassa för

civilstaten måtte utarbetas. Först den 15 november 1826 kunde emellertid

ett »reglemente för civilstatens pensionsrättning» afKungl. Maj:t utfärdas.

Redan genom en nådig kungörelse af den 29 juni 1798'' hade dock

»till början och grundläggning af en framtida fullständigare pensionsinrättning

för rikets civilstat» anslagits af statsmedel en årlig summa af

10,000 riksdaler banko, med föreskrift att besparingarna å detta anslagskulle

fonderas; och enligt 1823 års riksdagsbeslut erhöll pensionsinrättningen

såsom grundfond den sålunda uppkomna besparingsfonden,

hvilken med 264,676 riksdaler 8 skilling 7 runstycke banko den 30 juni

1825 öfverlämnades af statskontoret till pensionsinrättningen.

Räntan å denna grundfond, vissa årliga statsanslag samt delägarnas

utgifter enligt för hvarje tid gällande reglemente hafva alltsedan

pensionsinrättningens begynnelse utgjort dess egentliga tillgångar.

Hvad statsanslagen beträffar, så hafva under hela tiden med oförändrade

årliga belopp utgått dels de i kungörelsen den 29 juni 1798

bestämda 15,000 kronor och dels 22,500 kronor, hvilka anslagits såsom

ersättning för den del af centonalen af civilstatens löner, som från

Vadstena krigsmanshus utgick till arméns pensionskassa. Med det förra

af dessa anslagsbelopp liksom med emottagande! af grundfonden följde

emellertid förbindelse för pensionsinrättningen att ansvara för pensioneringen

af dem, som från samma anslag dittills njutit underhåll.

Af öfriga årliga statsanslag hafva likaledes under hela tiden utgått

ej mindre den dittills statsverket tillkommande lönebesparing under s. k.

vakans- och förslagsliggetid än äfven den löneinnehållning, som, då civil

ämbete- eller tjänsteman tog afsked, ägde rum för efterträdaren under

Civilstatens

p elision sinrftttning.

Historik.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

namn af begrafningshjälp och som dittills kommit statsverket till godo.

Härvid är emellertid att märka, att bägge dessa slag af statsbidrag, hvilka

till följd af sin art tillgodokommit pensionsinrättningen med årligen

växlande belopp, sedan lång tid tillbaka ersatts med fixa årliga anslag

af respektive 9,231 kronor 50 öre och 6,540 kronor.

Till dessa årsanslag hafva under 1870- och 1880-talen kommit

följande nämligen: för pensionering af kommissionslandtmätare jämte

deras änkor och barn 7,200 kronor enligt nådiga brefvet den 20 maj

1870, för pensionering af tjänstemän och betjänte vid skogsstaten och

skogsskolorna 9,000 kronor enligt nådiga brefvet den 5 juni 1874, för

pensionering af föreståndare, lärare och betjänte vid tekniska högskolan

3,500 kronor enligt nådiga trefven den 24 och 31 maj 1878 samt för

pensionering af ämbets- och tjänstemän samt betjänte vid väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön på ordinarie stat, äfvensom

af deras änkor och barn 1,300 kronor enligt nådiga brefvet den 29

juni 1883.

Häraf framgår, att de årliga statsanslag, som nu utgå till civilstatens

pensionsinrättning, utgöra tillsammans 74,271 kronor 50 öre,

hvaraf emellertid någon mindre del afsetts såsom bidrag till pensioneringen

af änkor och barn.

Delägareafgifterna hafva städse varit af tre slag, nämligen årsafgifter,

befordringsafgifter och retroaktiva utgifter, samt hänfört sig

till pensionsbeloppet i den klass, till hvilken delägarens tjänst enligt

pensionsreglementets klassificering hört. Delägareklasserna, som ursprungligen

voro åtta, äro sedan år 1832 nio. Delaktighets- eller

pensionsbeloppen, som att börja med utgjorde: för första klassen 1,200

kronor, för andra 900 kronor, för tredje 750 kronor, för fjärde 450

kronor, för femte 300 kronor, för sjätte 225 kronor, för sjunde 120

kronor och för åttonde klassen 90 kronor, hafva under årens lopp

blifvit förhöjda och fastställdes genom nådiga reglementet den 30

november 1877 till följande, därefter bibehållna belopp, nämligen: för

första klassen 2,400 kronor, för andra 1,800 kronor, för tredje 1,500

kronor, för fjärde 1,200 kronor, för femte 900 kronor, för sjätte 600

kronor, för sjunde 450 kronor, för åttonde 300 kronor och för nionde

klassen 200 kronor.

År saf gifter na, som i 1826 års reglemente bestämdes till fyra procent

af pensionsbeloppet för delägareklasserna 1—6 och till tre procent åt

pensionsbeloppet för delägareklasserna 7 och 8, utgå sedan år 1883

med två procent af pensionsbeloppet för alla delägareklasser.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 18.

B ef or äring saf''gift bär ända sedan pensionsinrättningens tillkomst

utgått och utgår fortfarande med fem procent af pensionsbeloppet i den

klass, i hvilken inträde vinnes eller till hvilken uppflyttning genom

befordran sker; dock äger för åttonde och nionde klasserna, ursprungligen

sjunde och åttonde klasserna, icke någon befordringsafgift rum.

Uppflyttas delägare i högre klass till följd af regementsförändring,

utgår befordringsafgift med fem procent af skillnaden emellan pensionsbeloppet

i den klass, hvarifrån flyttningen sker, och den, hvari delägaren

upptages.

Iletroakt traf gift skall erläggas af särskild! uppräknade högre ämbetsmän

såsom presidenter, landshöfdingar och generaldirektörer in. fl.,

därest den till sådant ämbete befordrade vid denna befordran är äldre

än 35 år och då icke tillhör pensionsinrättningen. Sådan retroaktivafgift

skall till beloppet motsvara första delägareklassens årsafgifter

för hela den tid, som förflutit från det den befordrade fyllde 35 lefnadsår.

Med delägareskap i civilstatens pensionsinrättning har städse varit

förbunden skyldighet att järnväl deltaga i civilstatens änke- och pupillkassa,

för hvilken kassa det första reglementet utfärdades samtidigt

med det första reglementet för civilstatens pensionsinrättning. Från

sin begynnelse har denna änke- och pupillkassa varit delad i två från

hvarandra fullständigt skilda afdelningar, nämligen en, hvars fond erhållits

genom pensionsinrättningens andel i ett å riksstatens dåvarande

sjunde hufvudtitel uppfördt anslag, gemensamt för militära och civila

ämbets- och tjänstemäns änkor och barn och af hvilken fond alla änkor

och barn, som dittills varit berättigade till pension af statsverket, ägt

att undfå pension — civilstatens allmänna änke- och pupillfond — och

en annan afdelning, hvars tillgångar samlats genom delägarnes tillskott

och från hvilken pensionsrätt tillkommit endast änkor och barn efter

delägare i civilstatens pensionsinrättning — civilstatens enskilda änkeoch

pupillfond.

Den allmänna änke- och pupillfondens tillgångar hafva utgjorts af

dels det ofvannämnda statsbidraget, ursprungligen 15,000 kronor men

sedermera tid efter annan förhöjdt intill ett belopp af 45,000 kronor,

med hvilket det fortfarande enligt nådiga brefvet den 16 mars 1858

utgår, dels ock ett årligt anslag af 7,500 kronor från civilstatens pensionsinrättning,

hvilket senare bidrag emellertid upphörde i sammanhang

med en vid 1844—1845 årens riksdag beslutad förhöjning af statsanslaget.

Med statsanslagets åtnjutande har varit förbunden skyldighet

för denna fond att i afseende å alla till rikets civilstat hörande tjänstemäns

i fattigdom efterlämnade änkor och barn fullgöra den pensioneBih.

till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

ringsskyldighet, som enligt nådiga kungörelsen den 29 juni 1798 förut

ålegat statsverket.

Den enskilda änke- och pupillfonden har aldrig åtnjutit något statsanslag,

utan dess tillgångar hafva uteslutande utgjorts af delägarnes

afgifter samt det årliga understöd, som delägarne i civilstatens pensionsinrättning

med nådigt tillstånd af dess tillgångar för enskilda änke- och

pupillfonden anvisat.

Delägarea/gift har utgått dels såsom årsafgift och dels såsom

befordringsafgift.

Årsafgiften har här liksom i fråga om årsafgiften till pensionsinrättningen

växlat. Ursprungligen utgörande två procent af det pensionsbelopp,

för hvilket delägare till pensionsinrättningen bidragit, utgår

denna afgift från och med år 1900 med sju procent af nämnda pensionsbelopp.

Befordringsafgiften utgör sedan nyssnämnda tidpunkt likaledes sju

procent af det pensionsbelopp, för hvilket dylik afgift erlägges till

pensionsinrättningen, men utgick tidigare med samma procenttal som

befordringsafgiften till pensionsinrättningen.

Det årliga fyllnadsbidrag, som från pensionsiurättningens tjänstemannafond

anvisats för fullgörande af den enskilda änke- och pupillfonden

åliggande pensionering af änkor och barn efter delägare i civilstatens

pensionsinrättning, förutsattes såsom erforderligt redan i det

första för änke- och pupillkassan utfärdade reglementet af den 15

november 1826. Till beloppet har detta fyllnadsbidrag växlat men i

regel, år för år, varit i stigande. Det utgick första gången år 1833

med 30,000 kronor, nådde år 1899 sitt maximum, 343,794 kronor 45

öre, och belöpte sig för år 1905 till 289,903 kronor 13 öre.

Att tjänstemannafondens tillgångar i så hög grad skulle komma

att anlitas för änke- och pupillkassan hade tydligen från början aldrig

varit meningen, och sådant hade naturligtvis ej heller låtit sig göra,

därest icke civilstatens pensionsinrättning redan i sin första begynnelse

kommit att förfela sin hufvuduppgift — tjänstemannapensioneringen.

Grenom åtskilliga under början af 1800-talet fattade beslut — om hvilka

jag förut erinrat — tillförsäkrades nämligen de civila tjänstinnehafvarne

rätt till erhållande af pension å rikets allmänna indragningsstat; och

härigenom hade staten på ett alldeles särskildt och för dem synnerligen

förmånligt sätt sörjt för deras pensionering. Under det att pensioneringen

af tjänstinnehafvare vid armén och flottan städse förmedlats

genom arméns respektive flottans pensionskassa, hafva däremot de civila

tjänstinnehafvarne — denna benämning då tagen i dess ursprungliga

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 18.

omfattning — i regel utan förmedling af någon pensionskassa, omedelbart

af statsverket utbekommit dem tillförsäkrade pensioner; och i detta

förhållande, att pensionen utgått direkt från statskassan, torde väl ock

kunna sökas hufvudanledningen till den frihet från erläggande af afgift

för denna pension, som intill senaste tiden varit dessa tjänstinnehafvare

förunnad.

Vid upprepade tillfällen hafva yrkanden framkommit, att civilstatens

pensionsinrättuing borde inom det civila pensionsväsendet intaga

en ställning motsvarande arméns och flottans pensionskassor inom sina

områden, men alla dylika försök hafva strandat på det obestridliga

faktum, att civilstatens pension sinrättning visat sig sakna det ekonomiska

underlag, utan hvilket en sådan åtgärd vore otänkbar. Till dessa försök

torde i främsta rummet kunna hänföras den pensionering af tjänstinnehafvare

vid poststaten, som jämlikt nådiga brefvet den 24 maj

1872 och senare i samma riktning meddelade föreskrifter ägde rum

från civilstatens pensionsinrättnings tjänstemannafond och som bestod

däruti, att för d}dika tjänstemän, efter det de uppnått den ålder, som

jämte stadgad tjänstetid berättigade dem att afgå med lönens bibehållande,

söktes och, såvidt de fullgjort därför stadgade villkor, erhölls pension

af civilstatens pensionsinrättning, hvarefter fyllnad i det belopp, de bort

såsom statspension åtnjuta, tillädes dem å postverkets pensionsstat af

postmedlen.

Jag nämnde nyss, hurusom civilstatens pensionsinrättning befunnits

sakna det för dess ursprungliga uppgifter erforderliga ekonomiska

underlaget. Bland anledningarna till detta förhållande har i de verkställda

utredningarne hufvudsakligen framhållits — utom den för tjänstemannafonden

undergräfvande inverkan, de betydliga årliga tillskotten

till enskilda änke- och pupillfondens utgifter utöfvat — att, oaktadt

pensionsinrättningens grundkapital och statsanslag varit beräknade endast

för de verk och stater, som vid inrättningens stiftande ansetts böra

däri deltaga, sedermera dels nya ämbetsverk och dels hela nya klasser

af tjänstemän vunnit delaktighet, utan att i flertalet fall särskilda tillskott

utöfver delägarebidragen erlagts; att, där sådana tillskott undantagsvis

kommit pensionsinrättningen till del, de icke blifvit beräknade

efter matematiskt tekniska grunder; att tjänstinneliafvarnas antal å redan

i pensionsinrättningen intagna stater kunnat mångdubblas, utan att sådant

ledt till ökning af statens bidrag till tjänstemannafonden eller till

någon beräkning, huruvida en sådan ökning af delägareantalet varit

förenlig med pensionsinrättningens bestånd; samt att, om också genom

dessa nya delägares inträde i pensionsinrättningen liksom genom de tid

s. 132 Kontrollera mot PDF

Frågans behandling

vid

1890 års

riksdag.

132 Kungl. Ma.j:ts It ad. Proposition N:o 18.

efter annan beslutade uppflyttningarna af vissa delägare till högre

pensionsklasser inkomsterna af delägareafgifterna ökats, denna ökningdock

icke på långt när motsvarat de nya förbindelser, särskilt i afseende

å änke- och pupillpensioneringen, som pensionsinrättningen

genom deras upptagande måst ikläda sig.

Till belysning i hvad mån delägarnas antal vuxit, torde i detta

sammanhang få erinras, att vid pensionsinrättningens grundande hela

detta antal beräknades till 2,105 men vid slutet af år 1905 utgjorde

icke mindre än 6,043, af hvilka 5,233 i tjänst varande.

Då de af sakkunnig person år 1897 verkställda undersökningar,

i hvad mån civilstatens pension sinrättnings och den därmed förenade

civilstatens änke- och pupillkassas ekonomiska ställning kunde anses

motsvara de kraf, som dem åliggande förpliktelser betingade, visat,

bland annat, att vid 1896 års slut kassans aktiva understigit passiva

med ett belopp af 7,670,000 kronor; att den sålunda förefintliga bristen,

approximativt beräknadt, kunde anses vara intill ett belopp af 3,500,000

kronor förorsakad af det särskilda sätt, på hvilket pensioneringen af

tjänstinnehafvare vid postverket verkställdes; att, för den händelse icke

snar hjälp vore att förvänta, det skulle blifva nödvändigt att afstånga

och afveckla kassan; samt att, äfven i sådant fall, kassans inkomster i

längden icke skulle förslå till utgifternas bestridande, utan brist uppstå,

hvars kapitalvärde beräknats till något öfver 3,000,000 kronor, föreslog

Kungl. Maj:t i den till 1899 års riksdag aflåtna propositionen om

antagandet af lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

af staten Riksdagen att, med ändring af då gällande bestämmelser i

fråga om sättet för bestridande af pensioneringen af såväl ämbets- och

tjänstemän samt betjänte vid generalpoststyrelsen som ock öfrige tjänstinnehafvare

vid postverket, medgifva, att samtliga till poststaten hörande

tjänstinnehafvare, hvilka från och med det år, då sådan ny organisation

åt civilstatens pensionsinrättning inträdde, som i det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet omförmäldes, afginge ur tjänst, skulle äga

att af postmedlen utbekomma fulla pensionsbeloppen, därest de för rätt

till pension af staten stadgade villkor blifvit behörigen uppfyllda, äfvensom

att från och med samma tidpunkt de pensioner, som dessförinnan

blifvit tjänstinnehafvare vid postverket beviljade från civilstatens pensionsinrättning

att utgå jämte pension från postverkets pensionsstat, finge i

stället utgå från sistnämnda pensionsstat. Och då på de i statsrådsprotokollet

till samma proposition närmare utvecklade grunder all tjänstemannapensionering

från civilstatens pensionsinrättning borde upphöra

och denna pensionsinrättning ombildas till en uteslutande för änkor och

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

barn efter civila t j änstin aoh af vare afsedd pensionskassa, föreslogs i den

nådiga propositionen vidare, att Riksdagen måtte, för bildande af ny

änke- och pupillkassa för civilstaten, uppföra såsom ordinarie anslag

ej mindre 35,000 kronor såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden

för nämnda kassa än äfven 9,200 kronor till beredande af

frihet från befordringsafgifter för de till de bägge lägsta pensionsklasserna

hörande delägare i kassan.

I sin förut åberopade skrifvelse af den 10 maj 1899 svarade Riksdagen,

som redan i fråga om förslaget till pensionslag angifvit såsom

sin uppfattning, att äfven den utvägen att genom en pensionskassa

bestrida pensioneringen af civila tjänstinnehafvare borde hållas öppen,

att Riksdagen i följd däraf funnit att frågan om civilstatens pensionsinrättnings

ombildning till en uteslutande för änkor och barn afsedd

pensionsanstalt borde tillsvidare hvila, hvadan Kungl. Maj:ts framställning

i hvad den afsåge anvisande af medel till en ny änke- och

pupillkassa för civilstaten icke kunnat bifallas; men att Riksdagen — som

ansåge, att det äfven från det allmännas sida vore af vikt, att pensionsinrättningens

undergräfda ställning icke under anståndstiden än vidare

så försämrades, att möjligheten af dess användning i det af Riksdagen

antydda syfte helt och hållet uteslötes, och funne högst sannolikt, att

den genom Kungl. Maj:ts äfven af Riksdagen godkända beslut pensionsinrättningen

ålagda särskilda skyldighet i afseende å posttjänstemännens

pensionering aldrig blifvit ifrågasatt, därest man haft anledning

befara, att pensionsinrättningens bestånd därigenom skulle äfven - tyras och öfrige delägare alltså utan eget förvållande lida intrång i sina

reglementsenliga rättigheter — befriat pensionsinrättningen från nämnda

särskilda skyldighet beträffande sådana tjänstinnehafvare vid postverket,

Indika komme att efter ingången af år 1900 från tjänst afgå, och

medgifvit, att dessa tjänstinnehafvare, under förutsättning att de uppfyllt

villkoren för rätt till pension af staten, finge, med bibehållande i

öfrigt af samma ställning gent emot civilstatens pensionsinrättning, som

posttjänstemännen dittills intagit, af postmedlen utbekomma jämväl den

del af pensionsbeloppet, hvilken enligt då gällande bestämmelser eljest

bort erhållas från civilstatens pensionsinrättning.

Med omförmälan af detta Riksdagens beslut har den år 1899 tillsatta

pensionskommittén i sitt nu föreliggande betänkande vidare erinrat,

hurusom i senast fastställda reglemente för pensionsinrättningen af den

9 juni 1899 jämväl — i syfte att därigenom än vidare förbättra kassans

ställning — vidtagits åtskilliga ändringar i dittills gällande bestämmelser;

af livilka särskild! framhållits: höjning af lefnadsåldern för tillträde af

1902 års

koimriitfcébetänkande.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

pension för delägare i allmänhet från 55 till 60 år; höjning af pensionsafgifterna

in. in. Enligt kommitténs mening borde särskilt beslutet

om pensionsålderns förböjning vara ägnadt att nästan alldeles upphäfva

kassans betydelse såsom pensionsanstalt för tjänstinnehafvare, då det

redan förut visat sig, att — med undantag af de tjänstinnehafvare vid

postverket, livilka vore skyldiga att taga pension från civilstatens pension

sinrättning — endast ett försvinnande fåtal af öfriga delägare funnit

med sin fördel förenligt att begagna sig af sin rätt till pension från

nämnda pensionsinrättning.

Den med nådigt tillstånd företagna utredningen angående civilstatens

pensionsinrättnings ställning både, enligt hvad kommittén upplyser,

gifvit följande resultat angående kassans passiva och aktiva vid

1899 års slut:

Kassans passiva

vid 1899 års slut.

Räntefot.

3 V» %

Nuvarande delägares efterlefvande....................... 7,049,000

Framtida » » ...................... 7,800,000

Pensionsfonderna, tillsammans ........................... 6,481,000

Begrafningshjälp....................................................... 50,000

Ogifta döttrar mellan 21—25 år........................ 200,000

Sjukligbetspensioner, framtida ............................ 956,000

Tjänstemannapensionering..................................... 901,000

Förvaltningkostnad ............................................... 1,714,000

Summa passiva, kronor 25,151,000

4 %

6.339.000

5.950.000

6.214.000

45,000

180,000

786.000

757.000

1.500.000

21,771,000.

Hvad kassans aktiva beträffar, bestode dessa i dels statsbidraget

till belopp af kronor 74,271: 50 om året, dels delägarnes utgifter jämte

en del oregelbundna inkomster, hvilka tillsammans under åren 1900 och

1901 — beräkningen både skett för dessa år, enär den för framtiden

gällande förhöjningen af delägarnes afgifter först inträdt från och med

år 1900 — utgjorde i medeltal kronor 365,057: 9 5, dels slutligen kassans

kapital, som vid 1899 års slut utgjorde kronor 11,632,177: 02.

Förvandlades statsbidraget och de angifna årliga inkomsterna till

motsvarande kapitalvärden, så erhölles för 1899 års slut följande sammanställning

af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Kassans aktiva.

Räntefot.

185

Statsbidraget ................

Kassans kapital.............

Delägareafgifter m. m.

3 V» %

.................................... 2,122,000

........................................ 11,632,000

........................................... 10,430,000

Summa aktiva, kronor 24,184,000

4 %

1.857.000

11,632,000

9.126.000

22,615,000.

Jämfördes nu aktiva med passiva, erhö lies såsom resultat beträffande

kassans ställning vid 1899 års slut:

efter 3 1/2 %: eu brist af 967,000 kronor,

» 4 %: ett öfverskott af 844,000 kronor,

hvaraf följde, att kassans ställning blifvit genom de senaste reglementsförändringarna

konsoliderad, och att dess förmåga att motsvara sina

förbindelser vore tryggad under förutsättning af en räntefot mellan

3,7 och 3,8 %.

Till denna ur professor Lindstedts till kommittén afgifna yttrande

hämtade tablå fogar kommittén för egen del följande uttalande:

»Af denna utredning torde alltså få anses framgå, att de tillgångar,

hvaröfver kassan för närvarande förfogar, äro nödvändiga för

kassan, därest den skall kunna svara för sina förbindelser enligt hittills

gällande reglementen, eller, med andra ord, att från denna kassa icke

kan påräknas bidrag till de civila tjänstinnehafvarnes egen pensionering

i vidare mån än med nämnda reglementen är öfverensstämmande.»

»På goda grunder anser sig kommittén också kunna utgå från den

förutsättning, att pensionering af civila tjänstiunehafvare vid sidan af

den, som komme att grunda sig på den nya pensionslagens bestämmelser,

icke bör eller behöfver ifrågakomma, så vidt det rör de tjänstinnehafvare,

hvarå nämnda lag skulle blifva tillämplig.»

»Med anledning af livad Riksdagen i sin nyss åberopade skrifvelse

yttrat, har kommittén dock ansett sig böra tillse, huruvida icke civilstatens

pensionsinrättning skulle kunna ombildas därhän, att pensionsinrättningen

skulle uppbära de af tjänstinnehafvarne enligt pensionslagen

utgående afgifter och därutöfver erforderligt statsanslag samt

bestrida den pensionering af civila tjänstinnehafvare, som blefve en

följd af nämnda lags antagande.»

»Då kommittén emellertid föreställer sig, att någon besparing icke

skulle komma att beredas statsverket, därest bestyren med pensionernas

utbetalande, pensionsafgifternas mottagande och pensionsfondens förvaltning

skulle öfverlämnas åt direktionen öfver civilstatens pensionsinrättniug

och de hos direktionen anställda tjänstemän och redogörare,

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18-

har kommittén icke funnit sig äga anledning att tillstyrka ombildning

af den nuvarande civilstatens pensionsinrättning i det nyss antydda syftet.

Kommittén har ej heller ansett erforderligt, att annat, enbart för detta

ändamål afsedt ämbetsverk inrättades, då kommittén hyser den mening,

att nuvarande anordningar i afseende å pensionsutbetalningarna böra

kunna i det väsentliga bibehållas, samt att pensionsafgifternas uppsamlande

och pensionsfondens förvaltning torde kunna ombesörjas, utan att

särskildt ämbetsverk skulle för sådant ändamål behöfva inrättas. Huru

kommittén tänkt sig sättet för uppbörden och redovisningen af pensionsafgifterna

samt fondförvaltningen, framgår af det förslag till kungörelse,

innefattande föreskrifter om verkställighet af peusionslagen för civila

tjänstinnehafvare, livilket förslag jämte dithörande motivering återfinnes

i afdelning III af detta betänkande.»

Efter att hafva erinrat,

dels att å riksstatens tionde hufvudtitel under rubriken: »civilstatens

pensionskassa» upptagas följande förut af mig omnämnda anslagsbelopp,

nämligen:

Pensionsstaten för civila ämbets- och tjänstemän.

Bidrag till den under civilstatens pensionsinrättnings

förvaltning stående tjänstemannafonden,

enligt nådiga kungörelsen

den 29 juni 1798 .......................................... 15,000: —

Ersättning för den del utaf f. d. centonalen

af civilstatens löner, som från Vadstena

krigsmanshuskassa utgår till arméns

pensionskassa............................................... 22,500^-— 37,500: —

Pensionsstaten för civila ämbets- och tjänstemäns änkor och

omyndiga barn.

Bidrag till ofvannämnda kassas allmänna änke- och pupillfond,

enligt nådiga brefvet. den 16 mars 1858 ............ 45,000: —

Ersättning för mistade löneinnehållningar.

För de under namn af vakans- eller förslagsliggetidsbesparing

tillförene bestämda, numera upphörda innehållningar

af ämbets- och tjänstemäns löner, enligt nådiga

brefven den 11 juni 1853 och 21 maj 1880 ............ 2,246: —

transport 84,746: —

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

transport

137

84,746: —

Ersättning för nådårs- och begrajningshjälpsbesparingar.

Till ersättning åt pensionskassorna för de till dem anslagna

och för uppfyllande af deras förbindelser påräknade

inkomster, hvilka genom nådårs- och begrafuingshjälps- besparingarnas upphörande gått förlorade, är genom

nådiga brefvet den 17 september 1851 — med därvid

fästadt villkor, att något vidare rättsanspråk från

kassornas sida icke må äga rum — anvisadt ett årligt

anslag af 37,200 kronor, motsvarande 10 års medeltal

af hvad berörda kassor under sådan titel uppburit; och

ut föres här denna kassas andel med ...............................

6,540: —

För pensionering af kommissionslandtmätare jämte deras

änkor och barn.

Enligt nådiga brefvet den 20 maj 1870...................................

7,200: —

För pensionering af tjänstemän och betjänte vid skogsstaten

och skogsskolorna.

Enligt nådiga brefvet den 5 juni 1874 ..................................

9,000: —

För pensionering af föreståndare, lärare och betjänte vid

tekniska högskolan.

Enligt nådiga brefven den 24 och 31 maj 1878 ..................

3,500: —

För pensionering af ämbets- och tjänstemän samt betjänte vid

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön på

ordinarie stat, äfvensom af deras änkor och barn.

Enligt nådiga brefvet den 29 juni 1883 ...............................

1,300: —

Summa enligt riksstaten, kronor 112,286: —

dels ock att, såsom fyllnad i det ofvan nämnda anslaget till ersättning

för mistade löneinnehållningar, civilstatens pensionsinrättning dessBih.

till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

utom äger, jämlikt nådigt bref den 11 juni 1853 att årligen upp
-

bära:

af 2:a hufvudtitelns besparingar .................. 1,743: —

» 4:e » » 322: 50

» 6:e » » 3,075: —

» 7:e » » 1,309: 5 0

» 8:e » » 535: 50

tillsammans kronor 6,985: 5 0

fortsätter kommittén:

»Af ofvannämnda anslag bör särskildt uppmärksammas det under

rubriken: »pensionsstaten för civila ämbets- och tjänstemäns änkor och

omyndiga barn» upptagna å 45,000 kronor, hvilket med hela sitt belopp

ingår till civilstatens allmänna änke- och pupillfond. Enligt gällande

reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa äga alla till rikets civilstat

hörande tjänstemäns i fattigdom efterlämnade änkor och barn, som

enligt kungl. kungörelsen den 29 juni 1798 varit berättigade till pension

af det för sådant ändamål afsätta anslag, att, utan afseende därå om

mannen eller fadren varit delägare i civilstatens pensionsinrättning eller

icke, undfå pension af denna allmänna änke- och pupillfond, när med

lagligen upprättad och godkänd bouppteckning styrkes, att kvarlåtenskapen

icke lämnat så stor kapitalbehållning, att räntan häraf till tre

procent beräknad, uppgår till lika belopp med pensionen i den klass,

hvartill änkan eller barnen höra. Samma reglemente stadgar äfven,

att direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning skall inom den 15

april hvarje år till Kungl. Maj:t insända icke allenast de under nästföregående

året inkomna ansökningar om pension af allmänna änke- och

puptllfonden tillika med sitt betänkande öfver desamma, utan ock förslag

öfver fondens tillgångar och utgifter för det löpande året, hvarefter

Kungl. Maj:t låter berörda ansökningar sig föredragas och bestämmer

de sökandes pensionsrätt.»

»Sedan det visat sig, att årsanslaget icke längre var tillräckligt att

fylla hvad som erfordrades till uppehållande af fondens pensionering,

bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 5 maj 1882 direktionen

öfver civilstatens pensionsinrättning att af pensionsinrättniugens medel

förskjuta hvad till fullgörande af pensioneringen för år 1882 kunde

erfordras, och förklarade Kungl. Maj:t därjämte, att ansökningar till

erhållande af pension från denna fond tillsvidare icke komme att mottagas.

Vid 1886 års slut hade pensionsinrättningens fordran hos allmänna

änke- och pupillfonden på grund af lämnade förskott stigit till ett belopp

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

af 25,341 kronor 83 öro, men dessa förskott blefvo sedermera så småningom

ersatta, och vid slutet af år 1893 hade pensionsinrättningen

erhållit full godtgörelse för sin fordran till såväl kapital som räntor.

Sedan allmänna änke- och pupillfondens skuld sålunda blifvit betald

samt af de år 1882 befintliga pensionärerna en del årligen afgått utan

att nya tillkommit i stället, utgjorde vid 1901 års slut pensionärernas

antal 495, årliga pensionsbeloppet 21,289 kronor 50 öre och fondens

samlade öfverskott 191,509 kronor 6 öre.»

»Då kommittén måste antaga, att ej heller framdeles nya pensioner

komma att från anslaget till den allmänna änke- och pupillfonden anvisas,

har kommittén, enär i allt fall kassans ställning icke är så stark,

att den icke väl är i behof af ytterligare någon tillgång, ansett sig

böra ifrågasätta, huruvida icke de å allmänna änke- och pupillfonden

befintliga öfverskotten skulle kunna få öfverlämnas till civilstatens

pensionsinrättning mot skyldighet för pensionsinrättningen att bestrida

pensionsutbetalningarna till nu kvarstående pensionärer dels med den

af de kapitaliserade öfverskotten fallande räntan, i den mån den därtill

försloge, dels ock därutöfver med det anslag af statsmedel, som för

sådant ändamål borde ställas till pensionsinrättningens förfogande; hvaremot

det nu å stat uppförda årsanslaget, 45,000 kronor, borde för framtiden

indragas. Då de kvarstående pensionärernas autal år efter år måste

nedgå för att snart helt och hållet försvinna och pensionskostnaden i

samband därmed minskas samt slutligen upphöra, framgår af nämnda

förhållande, att det årliga belopp af statsmedel, som skulle erfordras

för att jämte räntan å öfverskottsmedlen bestrida de nu från den allmänna

änke- och pupillfonden anvisade pensionerna, till en början skulle

uppgå till måhända omkring 12,000 kronor men med hvarje år nedgå,

och att, så snart ränteafkastningen af de kapitaliserade öfverskotten

blefve tillräcklig för pensioneringens uppehållande, något statsmedelsanslag

för detta ändamål icke vidare skulle vara af nöden.»

»På samma gång en lag blifver antagen, hvarigenom på ett betryggande

sätt sörjes för pensioneringen af de civila tjänstinnehafvare,

hvilka nu äro förpliktade till delaktighet i civilstatens pensionsinrättning,

synes, enligt hvad som förut blifvit ant},''dt, pensioneringen af tjänstemän

från denna pensionsinrättning samtidigt böra inskränkas till sådana,

som vid tiden för pensionslagens trädande i kraft redan äro pensionstagare

eller delägare i pensionsinrättningen, samt denna pensionsanstalt

efter hand öfvergå till — hvad den genom förhållandena redan i själfva

verket i det närmaste blifvit — en uteslutande för änkor och barn efter

civile tjänstinnehafvare afsedd pensionskassa.»

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

»Af tjänstemannapensioneringens totala upphörande bör enligt

kommitténs mening följa indragning af de statsanslag å tillhopa 74,271

kronor 50 öre, hvilka för närvarande utgå till civilstatens pensionsinrättning,

och hvilka, efter vidtagande af de åtgärder, kommittén här

nedan föreslår, icke heller skulle, enligt hvad professor Lindstedts utredning

gifver vid handen, blifva för kassan nödvändiga.»

»Den minskning i kassans inkomster, som genom statsanslagens

indragning skulle uppstå, representerar under antagande af en räntefot

af 31/., procent en kapitalförlust af 2,122,000 kronor och efter eu räntefot

af"4 procent en dylik förlust af 1,857,000 kronor. Då kommittén,

särskildt med fästadt afseende å de pensionsafgifter, som enligt pensionslagen

skulle komma att af tjänstinnehafvarna uttagas, icke tilltror sig

att föreslå någon ökning i de enligt reglementena nu utgående årsafgifterna

till civilstatens pensionsinrättning och dess änke- och pupillkassa,

hvilka afgifter motsvara 27 procent af änkepensionen, har kommittén

sökt andra utvägar för att bringa jämvikt i kassans ställning.

Och då kommittén funnit det vara synnerligen önskvärdt, att den

ombildade kassan kom me att ställas under förvaltning af en styrelse,

utsedd af Kungl. Maj:t, har kommittén ansett sig böra upptaga det

förslag härutinnan, som framställdes af 1894 års pensionskommitté och

gick därpå ut, att styrelsens såväl ordförande som ledamöter borde

utses af Kongl. Maj:t, ett förslag, som då icke mötte någon gensägelse

från civilstatens fullmäktige. Likaledes har kommittén funnit sig böra

förorda det af berörda pensionskommitté framställda förslaget om en

årlig revision af kassans räkenskaper, handlingar och förvaltning genom

af Kungl. Maj:t utsedde revisorer. Med antagande af dessa förslag för

styrelsens och revisorernas tillsättning torde emellertid följa, att de

med kassans förvaltning förenade kostnader, i den mån de icke äro att

hänföra till utgifter för delägarnas deltagande i förvaltningen genom

utsedde fullmäktige, böra af statsmedel bestridas.»

»En sådan representation synes emellertid kommittén icke vara af

något verkligt behof påkallad, helst delägarna i kassan icke torde sakna

tilllallé att genom någon af revisorerna eller på annat sätt låta till Kungl.

Maj:ts kännedom komma möjligen uppstående önskemål i frågor rörande

kassans förvaltning eller delägarnas intressen. Då nu förvaltningskostnaderna

i sin helhet beräknats taga i anspråk en kapital tillgång af

resp. 1,714,000 kronor eller 1,500,000 kronor, allt eftersom räntefoten

antages utgöra 3*/2 eller 4 procent, skulle alltså statens öfvertagande

af denna utgiftspost medföra eu motsvarande minskning i kassans passiva.

Ytterligare sådan minskning torde kunna beredas därigenom, att för

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

barn efter blifvande delägare i kassan den ålder, då pensionsrätten

upphör, nedsättes för såväl son soin dotter från resp. 21 och 25 år till

18 år, vid hvilken åldersgräns barns rättighet att uppbära pension numera

torde i de flesta liknande kassor upphöra. Genom sistnämnda reglementsförändring

beräknas kassans passiva komma att nedgå med omkring

100,000 kronor, och då härtill lägges den minskning af omkring 360,000

resp. 300,000 kronor, som tjänstemannapensioneringens upphörande

skulle hafva till följd, skulle alltså vidtagande af samtliga nu föreslagna

åtgärder gifva som resultat, att, i händelse af statsanslagens upphörande,

kassans ställning skulle komma att förblifva ungefär densamma, som

angifves i professor Lindstedts bär ofvan intagna utredning.»

»Af största vikt synes emellertid vara, att kassan icke bringas ur

sitt jämviktsläge genom reglementsförändringar, som öka kassans förbindelser,

utan att kassan tillföres en däremot svarande tillgång. Det måste

därför anses synnerligen önskvärd t, att i kassans reglemente infördes

bestämmelser, hvilka såsom villkor för upptagande i kassan al nyinrättade

tjänster eller af nya tjänstemannagrupper äfvensom för uppflyttning till

högre klass af kassan redan tillhörande tjänstemannagrupper stadgade,

att kassan, utan förutvarande delägares betungande, skulle beredas den

tillökning i inkomster, som efter verkställd beräkning funnes motsvara

de nya förbindelser, som genom sådan åtgärds vidtagande komme att

tillskyndas kassan. Till kassans betryggande borde enligt kommitténs

mening reglementet jämväl innehålla grunder för bestämmande af delägarnas

klassindelning samt en revision af afgiftsbeloppen verkställas i

syfte af dessa afgifters rättvisare fördelning.»

I det underdåniga yttrande, som af direktionen öfver civilstatens

pensionsinrättning jämlikt nådig föreskrift afgifvits öfver kommittébetänkandet

i hvad det berör pensionsinrättningen, meddelar direktionen att:

då — äfven efter det Riksdagen fattat sitt på pensionsinrättningens

vara eller icke vara så ingripande beslut, hvarigenom pensionsinrättningen

befriats från skyldighet att pensionera sådana tjänstinnehafvare vid

postverket, hvilka komma att efter ingången af år 1900 från tjänst

afgå — pensionsinrättningen likväl ingalunda befunne sig i den ställning,

att en tidsenlig och tillfredsställande tjänstemannapensionering

därå kunde grundas;

då i allt fall de jämförelsevis ringa belopp, hvartill de från pensionsinrättningen

utgående tjänstemannapensionerna kunnat sättas, verkat

därhän, att pensionsinrättningen allenast i enstaka undantagsfall tagits

i anspråk för tjänstemannapensioneringen, och, etter det pensionsåldern

höjts från 55 till 60 år, dessa fall för visso skulle blifva än sällsyntare;

Direktionens

utlåtande.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

då af den. i kommitténs betänkande intagna utredningen framginge,

att de tillgångar, hvaröfver pensionsinrättningen förfogade, vore nödvändiga

för pensionsinrättningen, därest den skulle kunna svara för

sina förbindelser enligt hittills gällande reglementen;

då, såsom kommittén förutsatt, pensionering af civila tjänstinnehafvare

vid sidan af den, som komme att grunda sig på den af kommittén

föreslagna nya pensionslagens bestämmelser, icke borde eller

behöfde ifrågakomma, såvidt rörde de tjänstinnehafvare å hvilka nämnda

lag skulle blifva tillämplig;

och då, hvad anginge frågan huruvida icke civilstatens pensionsinrättning

skulle kunna ombildas därhän, att pensionsinrättningen skulle

uppbära de af tjänstinnehafvarna enligt den föreslagna pensionslagen

utgående afgifter och därutöfver erforderligt statsanslag samt bestrida

den pensionering af civila tjänstinnehafvare, som blefve en följd af

nämnda lags antagande, direktionen delade den af kommittén uttalade

mening, att någon besparing icke skulle komma att beredas statsverket,

därest bestyren med pensionernas utbetalande, peusionsafgifternas mottagande

och pensionsfondens förvaltning skulle öfverlämnas åt direktionen

öfver civilstatens pensionsinrättning och de hos direktionen anställda

tjänstemän och redogörare, samt att fördenskull anledning icke förefunnes

att tillstyrka ombildning af den nuvarande civilstatens pensionsinrättning

i det nyss antydda syftet;

direktionen funne sig böra, lika med kommittén, uttala den jämväl

af särskild!. 1895 års fullmäktige biträdda åsikt att, på samma gång

den af kommittén föreslagna pensionslagen blefve antagen, hvarigenom

på ett betryggande sätt sörjdes för pensionering af de civila tjänstinnehafvare,

hvilka nu vore förpliktade till delaktighet i civilstatens

pensionsinrättning, tiden vore inne för en afveckling af civilstatens

pensionsinrättnings verksamhet därhän, att tjänstemannapensioneringen

samtidigt inskränktes till sådana tjänstemän, som vid tiden för pensionslagens

trädande i kraft redan vore pensionstagare eller delägare i

pensionsinrättningen, samt att pensionsinrättningen i öfrigt efter hand

öfverginge till en uteslutande för änkor och barn efter civila tjänstinnehafvare

afsedd pensionskassa.

I anledning af kommitténs förslag att det i riksstaten såsom

bidrag till civilstatens pensionskassas allmänna änke- och pupillfond

uppförda årsanslag af 45,000 kronor för framtiden måtte indragas, men

att till civilstatens pensionsinrättning måtte få öfverlämnas de å allmänna

änke- och pupillfonden befintliga öfverskottun mot skyldighet

för pensionsinrättningen att bestrida pensionsutbi-talningarna till kvar
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

stående pensionärer dels med den af de kapitaliserade öfverskotten

fallande räntan, i den mån den därtill försloge, dels ock därutöfver med det

anslag af statsmedel, som för sådant ändamål borde ställas till pensionsinrättningens

förfogande, yttrar direktionen:

»Att civilstatens pensionsinrättning, då den skall börja sin nya, i

framtiden uteslutande åt änke- och barnpensionering ägnade verksamhet,

ingalunda intager en så stark ställning, att icke eu förbättring däraf

är högst önskvärd, synes bäst af professor Lindstedts i kommitténs

betänkande intagna utredning, hvaraf framgår, alt, därest räntan å

pensionsinrättningens fonder skulle sjunka under emellan 3,7 och 3,8

procent, inrättningens förmåga att fullgöra sina förbindelser icke vidare

är betryggad. Emellertid hafva icke så särdeles många år förflutit

sedan de tider, då största svårighet mötte att erhålla 4 procent ränta

å första klassens inteckningar och då fyrfaldiga obligationslån med en

räntetyp af allenast 3,6 eller 3,7 5 procent kunde emitteras till en kurs,

som mycket närmade sig och i vissa fall till och med uppgick till pari.

För visso handlar den pensionsinrättning klokt, som räknar med att

sådana tider af längre eller kortare varaktighet skola återkomma. Då

otvifvelaktigt är, att, särskilt för dylika eventualiteter, det för pensionsinrättningen

vore godt att kunna repliera på det ifrågavarande öfverskottet,

som, om än possessionen däraf skulle för ännu något decennium

uppvägas af en motsvarande extra pensioneringsskyldighet, dock därefter

blefve kassans egendom och skulle i sin mån vara ägnadt att stärka

och konsolidera kassans ställning, tillåter sig direktionen uttala den

förhoppning, att hvad kommittén i detta afseende yttrat måtte vinna

vederbörandes bifall.»

Beträffande kommitténs hemställan, att de med den nya kassans

förvaltning förenade kostnader, i den mån de icke vore att hänföra till

utgifter för delägarnes deltagande i förvaltningen genom utsedda fullmäktige,

måtte af statsmedel bestridas, yttrar direktionen, att, då denna

åtgärd skulle vara i mycket afsevärd måtto ägnad att stärka pensionsinrättningens

ekonomiska ställning, direktionen finge på det varmaste

ansluta sig till kommitténs härutinnan gjorda uttalande.

Med anledning af kommitténs, under förutsättning af tjänstemannapensioneringens

totala upphörande, väckta förslag om indragning af de

statsanslag å tillhopa 74,271 kronor 50 öre, hvilka för närvarande utgå

till civilstatens pensionsinrättning, har direktionen ansett sig böra erinra

allenast därom, att i dessa anslag inginge ej mindre än 21,000 kronor,

som enligt särskilda nådiga bref tillförsäkrats pensionsinrättningen i

vederlag för det inrättningen åtagit sig pensionering af åtskilliga under

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 18.

de senast förflutna årtiondena i pensionsinrättningen intagna grupper

befattningshafvare jämte deras änkor och barn. Då nu den af pensionsinrättningen

sålunda åtagna pensioneringsskyldighet skulle till sin allra

väsentligaste del, nämligen i fråga om pensionering åt änkor och barn,

öfverflyttas å den nya kassan, skulle det, enligt direktionens förmenande,

visserligen ingalunda vara obilligt, att pensionskassan i ersättning för

sina fortgående förpliktelser i detta hänseende finge bibehålla åtminstone

större delen af ifrågavarande, kassan såsom vederlag för dessa lörpliktelser

tillförsäkrade anslag; men då å andra sidan direktionen ansåge

sig kunna antaga, att Riksdagen skulle känna sig allt annat än hugad

att tillmötesgå ett förslag, som ginge ut på fortsatt uppförande å riksstaten

af sDtberörda anslag, och då för öfrigt, därest pensionskassan

finge i sinom tid öfvertaga det å allmänna änke- och pupill fonden

befintliga öfverskott samt statsverket därtill öfvertoge bestridandet af

pensionskassans förvaltningskostnad, kassan härigenom skulle hämta

full ersättning jämväl för ifrågavarande, särskildt åtagna pensioneringsskyldighet,

har direktionen förklarat sig under nyss berörda förutsättningar

icke hafva något att erinra mot indragning af samtliga de

ifrågavarande anslagen.

Kommitténs merling om obehöfligheten af en representation genom

fullmäktige har direktionen däremot ansett sig icke kunna dela. Utom

det att, enligt direktionens mening, billigheten syntes kräfva, att delägarna

i kassan, hvars uppehållande skulle i väsentlig mån bero af

delägarnas afgifter och hvars fortbestånd vore för dem åt största vikt,

ej uteslötes från rättigheten att själfva genom fullmäktige öfvervaka

kassans skötsel samt öfverlägga i frågor rörande grunderna för kassan

och dess förvaltning, måste händelser kunna inträffa, hvilka ur såväl

det allmännas som delägarnes intresse påkallade sådana ändringar af

dessa grunder, att de ej torde kunna genomföras utan delägarnas hörande

och samtycke, exempelvis i fråga om delägareafgifternas höjande, kassans

utvidgning genom upptagande af nya tjänstemannagrupper o. s. v.

Komme, såsom direktionen sålunda förordat, fullmäktigeinstitutionen i

den form och med de förpliktelser, som kunde finnas lämpliga, att

bibehållas, skulle enligt direktionens mening anledning saknas fråntaga

densamma den rätt, som nu tillkomme civilstatens lullmäktige att

utse flertalet af direktionens ledamöter äfvensom revisorer för granskning

af räkenskaperna och förvaltningen i öfrigt. Direktionen har i detta

sammanhang förklarat sig icke kunna underlåta åt t såsom sin mening

uttala, att frågorna om fullmäktigeinstitutionens bibehållande och om

statsverkets öfvertagande af pensionskassans förvaltningskostnader icke

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

stode till hvarandra i något sådant inbördes förhållande, att den senare

frågans lösning berodde på, huru deu förra frågan afgjordes. Skulle

emellertid, hvad direktionen icke kunde tänka sig, fullmäktigeinstitutionens

bibehållande betinga, att kassan gånge i mistning om statsverkets öfvertagande

af kassans förvaltningskostnad, så funne direktionen detta pris

vara dyrt, ja under vissa förutsättningar ruinerande.

Då kommittén, för åvägabringande af minskning i kassans passiva,

ifrågasatt, att för barn efter blifvande delägare i kassan den ålder, vid

hvilken pensionsrätt borde upphöra, skulle nedsättas för såväl son som

dotter från respektive 21 och 25 år till 18 år, har direktionen, som funnit

det uppenbart, att i afseende å flertalet delägares barn kostnaden för

deras uppfostran och undervisning i åldern 18—21 år vore större än

motsvarande kostnad under barnens tidigare ålder, hvarför det för såväl

änkorna som barnen själfva vore synnerligen angeläget, att pension för

barnen utginge åtminstone tills de uppnått myndighetsåldern, förklarat

sig icke kunna biträda kommitténs förslag att nedbringa den åldersgräns,

då pensionsrätten skulle upphöra, under 21 år, hvaremot enligt

direktionens mening, ifrågavarande åldersgräns utan större olägenhet

borde kunna för dotter nedsättas till samma åldersgräns som för son,

eller alltså till 21 år.

Med tillkännagifvande att direktionen mot hvad kommittén i öfrigt

rörande pensionsinrättningen anfört icke haft något att erinra, har

direktionen slutligen uttalat den förmodan, att jämväl civilstatens fullmäktiges

yttrande komrne att af Kungl. Maj:t i ärendet inhämtas.

Uti det af statskontoret afgifna utlåtandet har meddelats, att statskontoret

funnit hvad kommittén anfört och föreslagit rörande statens

bidrag till upprätthållande af civilstatens pensionsinrättning vara väl

grundadt, samt att statskontoret i ärendets nuvarande skick ansett

öfriga nämnda pensionsinrättning vidkommande förslag icke påkalla

något uttalande från statskontorets sida.

Bland de af kommittén i den afdelning af dess föreliggande betänkande,

som rör civilstatens pensionsinrättning, framställda fölslag

intager tydligen frågan om upphörande af tjänstemannapensionering

genom nämnda inrättning det främsta rummet.

Redan i 1894 års kommittébetänkande hade, såsom förut erinrats,

förutsatts att, därest genom en allmän pensionslag pensioneringen af de

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 19

Stats
kontorets
utlåtande.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

civila tjänstinnehafvare, som ägde delägarerätt i civilstatens pensionsinrättning,

blefve på tillfredsställande sätt ordnad, någon tjänstemannapensionering

genom nämnda pensionsinrättning icke vidare skulle blifva

erforderlig; och 1895 års fullmäktige förklarade i underdånigt utlåtande

af den 3U maj samma år att, i händelse pensionslag i hufvudsaklig

öfverensstämmeise med hvad i nyssnämnda kommittébetänkande föreslagits

blefve beslutad, civilstatens pensionsinrättnings verksamhet för

tjänstemäns pensionering skulle kunna upphöra, dock att de tjänstinnehafvare,

hvilka redan genom erlagda avgifter beredt sig eventuell

rätt till tidigare pension från tjänstemannafonden, icke utan sitt hörande

borde kunna afhändas nämnda rätt.

I underdånigt utlåtande den 13 november 1897 yttrade då församlade

fullmäktige, under åberopande af de skäl, som af 1895 års

fullmäktige blifvit anförda i fråga om obehöflig heten af en särskild

anstalt för pensionering af civda tjänstinnehafvare vid tidigare ålder

än den för rätt till pension från allmänna indragningsstaten bestämda,

att, äfven om pensionsväsendet för tjänstemän icke skulle blifva ordnadt

genom en gemensam pensionslag på det af pensionskommittén föreslagna

sätt, utan i afseende därå komme att fortfarande gälla de pensionsvillkor,

hvilka bestämts vid antagande af lönestat för hvarje verk eller kår,

civilstatens pensionsinrättnings verksamhet för tjänstemäns pensionering

enligt fullmäktiges omdöme i allt fall kunde upphöra. Fullmäktige förklarade

sig dock vidhålla den åsikt, hvilken fullmäktige tidigare uttalat,

att tjänstinnehafvare, hvilka redan genom erlagda afgifter grundlagt åt

sig eventuell rätt till tidigare pension från tjänstemannafonden, icke

borde kunna utan eget medgifvande helt och hållet afhändas denna rätt.

Det var ock i öfverensstämmelse med denna uppfattning som

Kungl. Maj:t uti nådiga propositionen den 24 februari 1899, med

förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension af

staten m. m., föreslog Riksdagen att för bildande af ny änke- och

pupillkassa för civilstaten uppföra å riksstaten vissa för ändamålet

erforderliga ordinarie anslagsbelopp, hvaremot, under förutsättning af

bifall härtill, dittills å riksstaten uppförda anslag till civilstatens pensionskassa

borde uteslutas.

Då genom antagande af det förslag till pensionslag, som nyss

blifvit af mig forordadt, enligt mitt förmenande skulle komma att blifva

sörjdt för de civila tjänstinnehafvarnes pensionering på ett sätt, som

icke torde kunna anses för dem mindre betryggande eller fördelaktigt

än det af 1894 års pensionskommitté föreslagna; och då alltså förutsättningen

för civilstatens fullmäktiges biträdande af det tidigare väckta

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

förslaget om upphörande af tjänstemannapensionering genom civilstatens

pensionsinrättning äfven bör anses vara för handen, därest det af mig

nu framlagda förslaget till pensionslag varder i dess hufvudsakliga delar

antaget, hyser jag för min del ingen tvekan att biträda den i nu föreliggande

kommittébetänkande uttalade mening, att pensionering af

tjänstemän från civilstatens pensionsinrättnings tjänstemannafond bör,

samtidigt med det att den nya perisionslagen träder i kraft, inskränkas

till sådana, som då redan äro pensionstagare eller delägare i pensionsinrättningen,

samt att denna pensionsanstalt bör, efter hand som den

kvarstående tjänstemannapensioneringen upphör, öfvergå till eu pensionskassa,

afsedd uteslutande för pensionering af tjänstinnehafvares vid

civilstaten änkor och barn.

I afseende på grunderna för den nya änke- och pupillkassan har

icke blifvit ifrågasatt några större förändringar i det för civilstatens

änke- och pupillkassa nu gällande reglemente än sådana, som af kommittén

ansetts nödiga eller önskvärda för att åt kassan bereda det

ekonomiska underlag, utan hvilket dess förmåga att kunna fullgöra

åliggande förbindelser icke vore tryggad. Dit hör nu liksom förra

gången, då denna fråga förevar, i främsta rummet rätt för kassan att

öfvertaga tjänstemannafondens tillgångar mot skyldighet att bestrida

förekommande utgifter för tjänstemannapensionering. Detta skulle

emellertid i själfva verket icke innebära någon förändring,af de faktiska

förhållandena, då denna fond städse varit en reservfond för änke- och

pupillkassan, och då kassan, såsom redan visats, denna fond förutan

skulle saknat och allt framgent komme att sakna hvarje möjlighet att

infria sina reglementsenliga förpliktelser. I och med upphörandet af

all tjänstemannapensionering genom civilstatens pensionsinrättning bortfölle,

såsom kommittén anmärkt, naturligtvis grunden för de nu till

berörda ändamål anvisade statsanslagen å tillsammans 74,271 kronor

50 öre. Häraf äro å riksstaten uppförda 67,286 kronor, hvaraf emellertid

någon liten del bör betraktas såsom bidrag till pensionering af vissa

änkor och barn. Dessa anslag synas alltså böra samtidigt med pensionsinrät

tningens ombildning till änke- och pupillkassa ur riksstaten uteslutas.

Återstående beloppet, 6,985 kronor 50 öre, utgöres af den jämlikt förut

åberopade nådiga brefvet den 11 juni 1853 af andra, fjärde, sjätte, sjunde

och åttonde hufvudtitlarnas besparingar anvisade fyllnad i anslaget till

ersättning för mistade löneinnehållningar; och torde i sammanhang med

de å riksstaten uppförda anslagens upphörande jämväl berörda fyllnadsbidrag

böra indragas.

Äfven om denna nybildade änke- och pupillkassa Ange, såsom

förutsatt blifvit, komma i åtnjutande af hela tjänstemannafonden, skulle

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18-

den dock enligt de verkställda beräkningarna icke kunna anses Hafva

Härigenom ernått den erforderliga ekonomiska jämvikten. Medel till

detta måls uppnående måste alltså sökas på annan väg, d. v. s. antingen

genom ytterligare ökning af kassans tillgångar eller genom minskning

af dess förbindelser eller ock genom anlitande af Hägge dessa utvägar.

Det är det sistnämnda sättet, som blifvit af kommittén anvisadt.

Det närmast till Hands liggande medlet att stärka kassans ställning

vore ju att Höja delägarnes afgifter. Kommittén Har emellertid

särskildt i betraktande af de pensionsafgifter, som enligt pensionslagen

skulle komma att uttagas af delägarne för egen pensionering, icke

tilltrott sig att föreslå någon ökning i de nu till pensionsinrättningen

utgående årsafgifterna, tillsammans motsvarande 27 procent af änkepensionen.

Härutinnan torde man icke kunna undgå att gifva kommittén

rätt. För min del anser jag mig icke Heller kunna tillstyrka

någon åtgärd, hvarigenom nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skulle

tillförpliktas att af sina aflöningsmedel för pensionsändamål afsätta större

belopp än dem, som skulle utgå enligt det af mig framlagda förslaget

till pensionslag och nu gällande reglementen för civilstatens pensionsinrättning

samt dess änke- och pupillkassa; och tillåter jag mig beträffande

dessa belopp att hänvisa till en af mig i annat sammanhang

åberopad tablå.

Såsom ten ny tillgång för den ombildade änke- och pupillkassan

Har kommittén förordat öfverlämnande till denna kassa af de vid tiden

för den nya ordningens tillämpning befintliga öfverskotten å allmänna

änke- och pupillfonden. De öfverskott, som å berörda fond förefunnos

vid 1901 års slut, utgjorde enligt Hvad kommittén meddelat 191,509

kronor 6 öre. Vid utgången af år 1905 hade samma öfverskott enligt

uppgift, lämnad af vederbörande tjänsteman i civilstatens pensionsinrättning,

stigit till ett belopp af 341,473 kronor 10 öre. Beträffande antalet

pensionärer å meranämnda fond har den upplysning vunnits, att

vid 1905 års slut kvarstodo 445 stycken. Pensionsutgifterna för samma

år uppgingo till 16,850 kronor mot 21,289 kronor 50 öre för år 1901.

Då kommittén funnit det för den nya änke- och pupillkassans

framtida trygghet behöfligt att genom statens mellankomst åt kassan

bereda ökad kapitaltillgång, synes mig förslaget att för sådant ändamål

använda den redan befintliga tillgång, som ligger uti de af direktionen

öfver civilstatens pensionsinrättning förvaltade öfverskottsmedlen å allmänna

änke- och pupillfonden, vara både välbetänkt och mera tilltalande,

än om man vidtoge den åtgärden att påfordra dessa öfverskottsmedels

återbärande till statsverket med utsikt att i en framtid möjligen

nödgas för samma ändamål å riksstaten anvisa något motsvarande belopp.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Då jag alltså anser mig böra inför Kungl. Maj:t förorda detta kommitténs

förslag, bär jag kunnat göra detta så mycket hellre, som det

synes numera icke möta någon betänklighet att med gåfvan åt nämnda

öfverskottsmedel förknippa det förbehåll, att kassan skall ansvara för

de å den allmänna änke- och pupillfonden anvisade pensionernas behöriga

utbetalning. Euär inga nya pensionärer å denna fond tillkomma,

under det att antalet af de kvarstående allt hastigare nedgår och såsom

en följd däraf pensionsutgifterna i samma mån minskas och öfverskottsmedlen

ökas, torde det nämligen vara uppenbart, att redan efter 1907

års utgång räntan å då befintliga öfverskottsmedel bör förslå till de

årliga pensionsutgifternas bestridande. Efter nämnda tidpunkt bör alltså

enligt min åsikt något anslag, afsedt för civilstatens allmänna änkeoch

pupillfond, icke vidare å riksstaten uppföras.

Samtliga de nu af mig behandlade förslagen att åt den nya änkeoch

pupillkassan för civilstaten bereda erforderlig stadga hafva gått ut

på att tillföra kassan nya tillgångar. Såsom redan nämnts, har kommittén

dock äfven ansett sig böra tillse, huruvida icke genom inskränkning

i kassans utgifter skulle kunna åstadkommas motvikt mot den

minskning i inkomster, som komme att uppstå genom bortfallande af

de statsbidrag, Indika hittills med årligt belopp af 74,271 kronor 50

öre utgått till civilstatens pensionsinrättning. Dessa bidrag representera

en kapitaltillgång af 2,122,000 kronor, om kapitaliseringen sker

efter en räntefot af 3‘/a procent, men 1,857,000 kronor, om räntefoten

antages vara 4 procent. Genom de nämnda statsbidragens indragning

komme alltså kassan att tillskyndas en häremot svarande kapitalförlust,

hvilken dock till belopp af omkring 360,000 kronor respektive 300,000

kronor kunde anses uppvägas af tjänstemannapensioneringens upphörande.

Såsom ytterligare motvikt mot denna kapitalförlust har kommittén förordat,

att för barn efter blifvande delägare i kassan den ålder, då pensionsrätten

upphör, skulle nedsättas för såväl son som dotter från respektive

21 och 25 år till 18 år. Härigenom skulle, enligt kommitténs beräkning,

dock icke göras större kapitalvinst än omkring 100,000 kronor. Ett

kraftigare verksamt medel till åstadkommande af den erforderliga jämvikten

mellan kassans aktiva och passiva har kommittén emellertid funnit,

då den från kommittébetänkandet af år 1894 upptagit förslaget att ställa

kassan under styrelse och kontroll af personer, därtill ui sedda af Kungl.

Maj:t, med hvilken anordning själffallet ansetts följa, att kostnaden för

kassans förvaltning komme att öfverflyttas på staten. Då nu förvaltningskostnaderna

i sin helhet upptagits ibland kassans beräknade passiva

till 1,714,000 kronor eller 1,500,000 kronor efter respektive 3!/2 och

4 procent, skulle genom förvaltningskostnadernas bestridande af därtill

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

anslagna statsmedel kassans passiva minskas med motsvarande belopp

och den eftersträfvade jämvikten mellan aktiva och passiva vara uppnådd.

Hvad först angår förslaget att nedbringa den åldersgräns, då

barns rätt att uppbära pension upphör, från nu bestämda 21 år för son

och 25 år för dotter till 18 år för bäggedera, så har direktionen öfver

civilstatens pensionsinrättning motsatt sig detta förslag och i dess ställe

förordat bibehållande af nuvarande åldersgräns för son men medgifvit,

att åldersgränsen nedsattes för dotter, så att den blefve densamma som

för son, eller 21 år. Hvad direktionen sålunda föreslagit öfverensstämmer

med hvad i 1894 års pensionskommittébetänkande förordades och med

det förslag till grunder för en ombildad änke- och pupillkassa för civilstaten,

hvilka af Kungl. Maj:t, efter fullmäktiges i civilstatens pensionsinrättning

hörande, framlades för 1899 års riksdag.

Då nu den af kommittén förordade nedflyttningen af åldersgränsen

till 18 år för såväl son som dotter onekligen är för pensionstagaren af

synnerligt stor betydelse och väl i månget fall skulle kunna utöfva

afgörande inflytande på val af lefnadsbana, har det synts mig möta

betänklighet att i strid mot direktionens uttalande och utan att fullmäktige

lämnats tillfälle att i frågan sig yttra nu ansluta mig till kommitténs

förslag i denna del. På grund häraf och då enligt kommitténs

egen beräkning den föreslagna åtgärden icke torde kunna tillå ggas så

synnerligt stort inflytande å kassans ekonomiska ställning, att den af

sådan anledning nödvändigt behöfde vidtagas, anser jag denna fråga

böra lämnas öppen för att vinna sitt slutliga afgörande i sammanhang

med fastställande af reglemente för den tilltänkta nya änke- och pupillkassan.

Jag torde knappast behöfva tillägga, att jag finner den i 1899

års proposition omförmälda nedsättning af åldersgränsen för dotter till

21 år böra under alla förhållanden vidtagas.

Det återstår för mig att angifva min ställning till de af kommittén

väckta förslagen om förändradt sätt för utseende dels af ledamöter i

kassans styrelse och dels af revisorer för granskning af kassans förvaltning

samt om upphörande af fullmäktigeinstitutionen.

Enligt gällande reglemente för civilstatens pensionsinrättning skall

pensionsinrättningen förvaltas af en direktion, bestående af ordförande,

förordnad af Kungl. Maj:t »bland civila ämbetsmän», af en likaledes af

Kungl. Maj:t förordnad öfverkommissarie samt af tre ledamöter, som

»bland delägarne» väljas af fullmäktige. För årlig granskning af

pensionsinrättningens räkenskaper utses af fullmäktige bland delägarna

fyra revisorer, fhdlmäktige åter skola väljas omedelbart af delägarna

till ett antal af tjugutvå, af hvilka 6 utses af de i hufvudstaden varande

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

K mull. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

delägare, 2 af de till Göta hofrätt och hofrätten öfver Skåne och Blekinge

hörande delägare och 14 af öfriga delägare i landsorten enligt viss, i

reglementet fastställd plan.

Enligt det förslag till »reglemente för civilstatens pensionskassa

för änkor och barn», hvilket tinnes intaget i 1894 års kommittébetänkande,

skulle nämnda kassa, som emellertid var afsedd att få en

vida större omfattning än den nuvarande civilstatens pensionskassa,

stå under förvaltning af en styrelse, bestående af ordförande och fyra

ledamöter, af hvilka senare minst tre skulle vara delägare. Såväl

ordföranden som samtliga ledamöterna skulle utses af Kungl. Maj:t,

som jämväl skulle nämna kamrerare. Årlig granskning af kassans

räkenskaper skulle ske genom tre revisorer, alla utsedda af Kungl.

Maj:t, och borde minst två af dessa revisorer vara delägare. Någon

representation för delägarna ingick icke i detta reglementsförslag.

Kostnaderna för kassans förvaltning och revision äfvensom för den utredning,

som hvart femte år borde efter matematiskt tekniska grunder

verkställas öfver pensionskassans tillstånd och förmåga att fullgöra sina

förbindelser, skulle bestridas med statsmedel.

Då 1895 års fullmäktige yttrade sig öfver nämnda reglementsförslag,

förklarade de sig anse, att förslaget i nu förevarande dol borde

sålunda ändras, att ordföranden och samtliga ledamöterna i styrelsen

skulle vara delägare i kassan, och gjorde alltså icke någon invändning mot

det af kommittén föreslagna sättet för utseende af ordförande och ledamöter

i styrelsen samt af revisorer af kassans förvaltning men angåfvo

såsom en brist hos förslaget, att åt delägarna icke inrymts rätt att i

något afseende genom valda fullmäktige bevaka sina intressen, och

hemställde därför, att i reglementet måtte intagas bestämmelser om

rätt för delägande att genom fullmäktige yttra sig och besluta i pensionskassan

rörande viktigare frågor.

Enligt de grunder för ombildning af civilstatens pensionsinrättning

till en änke- och pupillkassa för civilstaten, hvilka finnas angifna i statsrådsprotokollet

till 1899 års nådiga proposition, skulle delägarna vara

berättigade att genom valde tullmäktige utse styrelse för kassan, med

undantag af ordföranden, hvilken skulle af Kung!. Maj:t förordnas, samt

revisorer, antaga instruktion för styrelsen och besluta i andra frågor

rörande kassans förvaltning eller ändringar i reglementet, dock att

beslut om ändring i reglementet eller instruktionen ej finge blifva

gällande, utan att Kungl. Maj:ts fastställelse därå erhölles. Kassan skulle

förvaltas af en styrelse, bestående af en ordförande, som förordnades

af Kungl. Maj:t, samt fyra ledamöter, hvilka jämte ett lika antal

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

suppleanter skulle väljas af fullmäktige. Kassans räkenskaper och för

vältning skulle hvarje år granskas af tre af fullmäktige utsedde revisorer,

af hvilka minst två skulle vara delägare. Kostnaden för fullmäktiges

och revisorernas sammanträden skulle utgå af kassans medel, men öfriga

förvaltningskostnader bestridas af staten.

Under det att, enligt de i åberopade statsrådsprotokoll angifna

grunder för den nya änke- och pupillkassan för civilstaten, någon

ändring icke ifrågasattes i den delägarna tillkommande befogenhet att

genom utsedda representanter utöfva inseende öfver kassans styrelse

och förvaltning samt, under förbehåll af Kungl. Maj:ts godkännande,

fatta beslut om förändring i kassans reglemente, har däremot kommittén

i sitt förslag till kassans ombildning förordat vidtagande af så genomgripande

förändringar i omförmälda hänseenden, att delägarna skulle

komma i saknad af all reglementsenlig rätt att i någon form deltaga

i förvaltningen af kassans angelägenheter eller ens yttra sig angående

innehållet i kassans reglemente.

Äfven om vissa af kommitténs härutinnan gjorda uttalanden torde

vara förtjänta af uppmärksamhet, anser jag dock, att det skulle vara

mot 62 § af gällande reglemente för civilstatens pensionsinrättning

stridande, därest Kungl. Maj:t, utan att först hafva lämnat fullmäktige

tillfälle att yttra sig öfver kommitténs förslag i denna del, fattade beslut

i den af kommittén förordade riktning.

Då emellertid de af kommittén föreslagna ändringar i afseende å

sättet för utseende af styrelse och revisorer samt den i nära samband

därmed stående frågan, huruvida fullmäktigeinstitutionen bör bibehållas,

icke synas mig vara af den betydelse, att det sätt, hvarpå dessa frågor

vunne slutlig lösning, borde antagas kunna utöfva något afgörande

inflytande på den nya änke- och pupillkassans ekonomiska ställning

eller på Riksdagens benägenhet att lämna kassan ett förvaltningsbidrag,

hvari icke blifvit inräknade några kostnader för fullmäktige eller af

dem utsedde revisorer af kassans räkenskaper och förvaltning, är jag

af den mening, att äfven dessa frågor torde böra lämnas öppna och

med deras slutliga afgörande anstå, till dess fullmäktige lämnats tillfälle

att öfver dem afgifva yttrande. Efter hvad jag inhämtat, skola

civilstatens fullmäktige i september 1907 sammankomma till ordinarie

sammanträde, det första som ägt rum sedan nu föreliggande kommittébetänkande

till Kungl. Maj:t inkom; och torde, därest beslut om

sådan förändring af det civila pensionsväsendet, som här af mig

förordats, då skulle föreligga, Kungl. Maj:t behaga till fullmäktige

öfverlämna att uppgöra förslag till reglemente för den ombildade kassan

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

samt därvid taga under ompröfning samtliga de af kommittén väckta

och på reglementets innehåll inverkande frågor, hvilka icke dessförinnan

må hafva vunnit slutlig lösning.

Hvad angår beloppet af det förvaltningsbidrag, som borde till

kassan af statsmedel utgå, torde det icke förefinnas anledning att nu

åt Riksdagen äska större anslag än det i 1899 års proposition begärda

eller 35,000 kronor. Enligt den underdåniga berättelse, som vid

1902 års fullmäktigesammanträde afläts till Kungl. Maj:t, samt mig

tran kassans expedition tillhandakomna uppgifter hafva förvaltningskostnaderna

— däri inbegripen pensionsinrättningens indragningsstat —

under åren 1901—1905 gestaltat sig sålunda:

I

''

1901

1902

1903

CD 1

O

I

1905

För 1902 års fullmäktige ..................

!

__L

11,396190

1,949

07

_|_

J

Aflöning och gratifikationer ...............

26,316 6 7

26,300 —

27,300

27,400^—

25,733

34

Provisioner till redogörare..................

11,035 76

10,799 13

10,642

20

11,131 46

10,987

12

Öfriga utgifter: hyra, ved in. m..........

5,183; o c

5,359j o 7

5,966

32

6,137 86

5,863

86

Pensionsinrättningens indragningsstat...

8,300 —

8,300 —

8,300

—

3,238 33

4,966

67:

Säger

50,836 os

62,155jo

54,157

59

47,907S 6 5

47,550

9 ö|

Häraf synes, att ett förvaltningsbidrag till belopp af 35,000 kronor

torde komma att ungefär täcka utgifterna för kassans direktion, tjänstemän

och redogörare.

Departementschefen uppläste härefter ett i öfverensstämmelse med

hvad ofvan angifvits affattadt förslag till lag angående civila tjänstinneJiafvares

rätt till pension; och hemställde departementschefen, att

Kung]. Maj:t måtte genom nådig proposition föreslå Riksdagen:

A. att antaga berörda af departementschefen upplästa lagförslag;

B. att, därest sådan lag blefve af Riksdagen antagen, dels besluta,

l:o) att denna lag skall tillämpas såväl å den genom riksrådet

Johan Skyttes donationsbref inrättade professuren vid Uppsala universitet

som ock å sådan ordinarie eller extra ordinarie professur vid rikets universitet,

till hvars innehafvare aflöningen, anslag af universitetets medel

oberäknad^ utgår uteslutande i form af prebendepastorat, dock att i fråga

om beräkning af pensionsunderlag för en hvar af nämnda professurer skall

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

gälla, att pensionsunderlaget. skalljanses utgöra enahanda belopp, som

för annan professur af det slaget vid samma universitet, där den ifrågavarande

professuren finnes inrättad, samt att tjänstinnehafvare därvid

icke må tillgodoräknas ålderstillägg, med mindre han fullgjort de för

annan likställd tjänstinnehafvare för ålderstilläggs åtnjutande föreskrifna

villkor;

2:o) att ej mindre de bestämmelser om pensionsrätt och skyldighet

att för pensionsändamål vidkännas löneafdrag, hvilka stadgats

genom särskilda nådiga kungörelser af den 27 augusti 1904 beträffande

a) tillförordnade rektorer vid ifikets allmänna läroverk, b) rektor vid

högre lärarinneseminariet, c) lärare vid rikets folkskoleseminarier: i

musik och sång, i teckning, i gymnastik eller i slöjd, äfvensom genom

nådig kungörelse af den 9 juni 1905 beträffande tillförordnad rektor

vid folkskoleseminarium, skola, äfven efter förenämnda lags antagande,

fortfarande äga giltighet, än äfven hvad i öfrig! genom samma lag blifva

stadgadt skall i tillämpliga delar gälla eu hvar af dessa rektorer

och lärare;

3:o) att de pensioner, som med tillämpning af nämnda pensionslag

komma att beviljas, skola utgå: till tjänstinnehafvare vid poststaten

af postmedlen, till tjänstinnehafvare vid tullstaten af tullmedlen, till

tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets stat från »patentoch

varumärkesafgifters samt registreringsafgifters fond» samt till öfriga

tjänstinnehafvare från därtill särskild! anvisadt anslag; med förbehåll,

att de medel, den fond eller det anslag, från hvilka pensionerna sålunda

utbetalts, beredas godtgörelse från den i 11 § pensionslagen omförmälda

pensionsfond med belopp, som svarar mot pensionsfondens efter fastställd

fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna;

dels å ordinarie staten under tionde hufvudtiteln uppföra ett

förslagsanslag å 100,000 kronor till pensionering, enligt pensionslagen,

af civila tjänstinnehafvare;

dels, såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden för

eu i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förut angifna grunder ordnad

ny änke- och pupillkassa för civilstaten, likaledes å ordinarie staten

under tionde hufvudtiteln uppföra ett bestämdt anslag å 35,000 kronor;

dels ock medgifva, att från och med år 1893 uppkomna och härefter

uppkommande behållningar å det till pensionsst.aten för civila

ämbets- och tjänstemäns änkor och omyndiga barn anvisade anslag a

45,000 kronor må tillfalla den nya änke- och pupillkassan för civilstaten

med skyldighet för denna kassa att svara för utbetalning i behörig

ordning af de till utgående från nämnda anslag redan anvisade

pensioner; samt

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

C. :itt, under förutsättning af bifall till de under A. och B. framställda

förslag, från riksstaten för år 1908 utesluta de å tionde hufvudtiteln

nu uppförda ordinarie anslagen till civilstatens pensionskassa af

tillhopa 112,286 kronor.

Till livad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Algot Wahlin.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Tablå öfver civilstatens pensionsinrättnings

År

1

2

3

4

5

6

Statens bidrag

till tjänste- mannafonden

Delägarnas

afgifter till

tjänstemanna- fonden

(observations- ocli bötesmedel

inberäknade)

Pensions- utgifter från

tjänstemanna- fonden

Förvaltnings- kostnader,

bestridda från

tj änstemanna- fonden

Tjänstemanna- fondens till- skott till en- skilda änke- ocli pupill- fonden

Kapital- tillökning å

tjänstemanna- fonden

1825...

471,070

1,934

48

3,179

75

80,303

50

1826...

48,569

87

—

—

7,626

89

5,397

12

—

—

62,001

40

| 1827....

53,133

27

22,168

57

5,836

51

6,995

23

—

—

85,764

65

j 1828....

55,538

84

22,229

05

6,255

08

6,639

28

—

—

94,543

38

1829....

46,566

53

22,885

43

5,446

13

6,585

94

—

—

92,307

43

1830....

50,914

97

22,816

29

9,082

70

6,653

02

—

—

104,654

—

1831...

58,196

13

23,974

33

13,662

20

6,843

46

—

—

105,569

77

1 1832....

61,611

68

23,863

43

16,344

20

16,714

13

—

—

101,176

54

1833 ...

46,851

57

19,796

57

20,260

51

9,321

15

30,000

—

71,992

52

1 1834 ...

66,266

34

19,133

26

27,008

80

9,429

47

30,000

—

79,286

29

1835...

50,021

12

21,678

94

30,835

79

9,422

60

30,000

—

60,914

46

1836...

64,032

65

21,942

96

34,149

27

10,554

04

30,000

—

67,550

78

1837...

51,780

36

22,116

—

35,330

58

16,513

46

30,000

—

43,867

82

1838...

49,729

29

22,958

33

35,397

98

11,230

52

30,000

—

58,618

77

1839...

49,143

90

22,540

59

37,910

63

10,237

89

30,000

-

54,579

60

| 1840...

52,699

34

22,109

65

41,650

01

10,534

21

30,000

—

52,985

40

1841...

58,447

15

24,714

83

42,171

89

10,874

23

30,000

—

64,282

19

1842...

56,054

48

24,254

31

43,847

65

15,736

54

30,000

—

56,098

06

1843...

56,039

82

23,069

50

44,910

17

13,270

94

31,820

53

61,902

48

1844...

60,027

58

23,595

90

43,518

72

11,639

95

37,351

50

67,266

98

1845....

52,083

34

24,164

54

44,333

59

11,500

98

40,457

33

69,023

84

1846...

52,545

26

25,569

96

45,380

83

11,315

69

42,402

80

69,701

60

1847...

51,290

94

25,350

52

45,466

49

14,979

10

45,495

96

60,23916

1848 ...

46,129

58

24,650

16

46,044

35

16,153

26

50,322

03

59,643 36

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

157

Bil. 1.

ekonomiska utveckling åren 1825—1905.

7

8

9

10

11

12

Tjänstemanna- fondens till- gångar vid

årets slut

Delägarnas

afgifter till en- skilda Enke- och.

pupillfonden

(observations- och bötesmedel

inberäknade)

Pensionsutgifter

från enskilda

änke- och pupill- fonden

Enskilda änke- och pupillfondens

tillgångar

vid årets slut

Summan

af delägarnas

bidrag till båda

fondema

1

Civilstatens

pensions- inrättnings till- j

gångar vid

årets slut

477,817

77

539,819

17

—

—

—

_

--

_

_

—

—

625,083

82

10,223

—

—

—

10,223

—

32,391

57

—

719,627

20

10,723

57

—

—

21,170

97

32,952

62

—

—

811,934

63

11,232

95

—

—

33,174

34

34,118

38

—

!

916,588

63

10,722

27

1,042

50

47,362

27

33,538

56

—

1,022,15840

11,331

43

2,285

50

58,802

23

35,305

76

—

i

1,123,334

94

11,298

81

3,412

25

101,248

95

35,162

24

—

1,195,327

46

17,694

92

17,864

25

135,673

08

37,491

49

—

__ i

1,274,613

75

17,583

—

22,947

92

166,875

14

36,716

26

—

—!

1,335,528

21

18,956

63

32,145

42

191,454

12

40,635

57

—

-

1,403,078

99

18,833

88

36,113

75

214,152

73

40,776

84

—

1,446,946

81

20,319

25

41,161

83

234,702

04

42,435

25

—

—1

1,505,565

58

21,457

51

47,567

92

249,002

57

44,415

84

—

- i

1,560,145

18

20,890

54

51,910

42

261,739

57

43,431

13

—

—;

1,613,13058

20,747

06

53,911

87

272,246

35

42,856

71

—

—

1,677,412177

21,721

35

56,170

42

281,985

79

46,436

18

—

—''

1,733,510 83

22,080

06

60,359

17

288,165

25

46,334

37

—

_i

1,795,41331

21,255

56

66,780

83

282,300

48

44,325

06

—

—

1,862,680

29

21,654

63

72,302

08

282,300

48

45,250

53

—

—

1,931,704

13

22,137

18

76,555

62

282,300

48

46,301

72

—

—

2,001,405

73

23,010

37

78,228

33

282,300

48

48,580

33

—

—

2,061,644

89

24,125

75

83,437

50

282,300

48

49,476

27

—

—

2,121,288 25

22,937

81

87,295

—

282,300

48

47,587

97

—

—

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

År

1

2

3

4

5

6

Statens bidrag

till tjänste- mannafonden

Delägarnas

afgifter till

tj änstemanna- fonden

(observations- ocli bötesmedel

inberäknade)

Pensions- utgifter från

tjänstemanna- fonden

Förvaltnings- kostnader,

bestridda från

tjänstemanna- fonden

Tjänstemanna- fondens till- skott till en- skilda änke- ocli pupill- fonden

Kapital- tillökning å

tjänstemanna- fonden

1849...

57,336 64

24,149

44

44,603

72

12,942

13

54,517

32

66,759

73

1850....

59,294

34

24,227

12

44,269

35

13,184

72

61,995

26

72,444

29

1851....

50,066

38

24,275

12

45,731

85

13,505

10

63,326

47

60,290 87

1852...

60,332

—

25,032

35

46,823

31

19,374

04

70,309

51

68,697

15

1853....

53,271

—

26,444

25

43,676

01

15,868

45

75,443

78

61,51089

1854...

53,271

-

24,459

52

45,024

68

14,601

11

77,143

48

43,795

49

1855...

53,271

—

26,493

17

45,076

68

14,935

25

77,288

82

63,105

08

1856 ..

53,440

36

26,259

68

44,061

27

16,243

36

80,494

47

69,380

02

| 1857....

53,271

—

25,664

97

45,143

85

24,085

11

81,241

03

44,471

88

1858...

53,271

—

27,988

33

38,297

52

24,025

89

81,941

64

62,196

80

| 1859...

53,271

—

40,537

20

38,713

54

20,028

89

69,747

58

117,069

47

| 1860...

53,271

—

40,134

92

36,186

68

20,103

92

70,826

96

119,289

03

1861....

53,271

—

41,883

20

36,895

85

20,325

45

72,573

65

129,885

14

1862...

53,271

—

42,726

40

37,397

73

29,013

62

75,728

86

122,874

72

1863....

60,471

—

58,119

80

32,886

69

21,935

33

74,350

39

165,729

26

1864....

60,471

—

66,640

81

33,667

51

23,433

20

68,266

65

190.175

84

1865....

60,471

—

69,080

23

37,715

43

31,015

41

70,696

81

192,633

37

1866....

60,471

—

62,156

74

39,864

17

24,371

69

81,867

21

197,359

25

! 1867...

60,471

—

61,187

84

41,462

52

32,608

27

90,969

24

187,690

27

1868...

60,471

—

61,882

85

37,680

22

26,008

01

91,685

91

214,536

19

1869....

60,471

—

65,773

53

40,708

02

28,654

89

99,793

65

204,489

49

1870 ...

60,471

_

62,699

15

40,567

10

27,075

80

107,620

71

198,033

48

1871 ...

60,471

—

60,642

63

42,453

56

26,805

93

111,940

09

210,552

20

1872...

60,471

—

61,952

11

44,061

68

37,471

37

120,407

36

169,187

92

1873....

60,471

—

61,733

70

43,101

01

29,604

42

124,214

55

207,906

26

1874 ...

60,471

—

64,900

91

46,394

35

28,542

35

130,167

75

201,009

60

1875...

69,471

—

71,662

63

48,091

02

30,777

01

131,909

27

223,000

77

1876...

69,471

—

68,816

—

49,049

55

30,526

01

136,020

20

237,687

21

1877...

69,471

—

69,934

72

51,331

67

46,592

66

145,975

54

208,980;66

1878 ...

69,471

_

89,951

31

54,877

50

38,373

42

68,970

52

319,435

77

1879...

72,971

—

85,435

63

62,620

84

39,965

60

79,323

56

335,576

02

j 1880..

72,971

—

83,768

89

67,623

53

41,789

07

95,523

18

320,759

36

j 1881...

72,971

50

80,567

50

69,428

05

42,402

37

110,290

39

331,577

22

! 1882...

72,971

50

86,065

39

74,977

71

54,882

80

122,859

54

291,874

93

1883...

72,971

50

80,910

10

74,233

33

44,897

46

143,146

40

281,422

99

| 1884...

74,271

50

83,282

32

76,733

33

47,546

28

125,151

06

312,813

10

1885 ..

74,271

50

76,287

07

79,966

67

47,552

43

148,907

06

305,420

65

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kunyl Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

159

Tjänstemannafondens

tillgångar

vid

årets slut

2,188,047 98!

2,260,492 27i

2,320,783 14

2,389,480 29

2,450,991 18

2,494,786 67

2,557,891 75

2,627,271 77

2,671,743 65

2,733,940 45

2,851,009 92

2,970,298 95

3,100,184 09

3,223,058 81

'' 3,388,788 07

3,578,963 91

3,771,597 28

3,968,956 53

4,156,646 80

4,371,182 99

4,575,67248

4,773,705:96

i 4,984,25846

5,153,44608

5,361,352 34

5,562,361 94

5,785,36271

6,023,049 92

6,232,030 58

6,551,466 35

6,887,042 37

7,207,801 73

7,539,378 95

7,831,253 88

8,112,676 87

8,425,489 97

I 8,730,910 62

8 | 9 | 10 | 11 j 12

Delägarnas

utgifter till en-

Pensionsutgifter

l

!

i Enskilda änke-

Summan

Civilstatens

skilda änke- och

pupillfonden

! 7

från enskilda

och pupillfonc

ens

af delägarnas

pensions-

inrättnings till-

(observations

-

änka- och pupill-

tillgångar

bidrag till båda

och bötesmedel

inberäknade)

fonden

j vid årets slut

fonderna

årets slut

22,758

56

91,344

79

282,300

48

46,908

22,253

04

98,209

58

282,300

48

46,480

16

23,409

37

100,795

282,300

48

47,684

49

—

22,947

37

107,284

17

282,300

48

47,979

72

—

_

24,808

114,144

58

282,300 48

51,252

25

—

—

23,700

39

112,860

—

282,300

48

48,159

91

—

—

23,878

46

115,061

46

282,300 48

50,371

63

—

-

24,974

69

120,110

21

282,300

48

51,234

37

—

—

24,730

47

119,026

04

282,30048

50,395

44

—

__

25,146

83

120,582

91

282,30048

53,135

16

—

40,042

99

125,484

15

282,30048

80,580

19

—

41,861

66

127,955

63

282,300

48

81,996

58

—

—

44,654

21

132,928

49

282,300

48

86,537

41

—

46,912

38

137,975

40

282,300

48

89,638

78

—

_

51,579

22

141,303

06

282,300

48

109,699 02

—

—

64,443

19

148,204

40

282,300

48

131,084

-

—

—

71,725

61

158,125

81

282,300

48

140,805

84

—

64,406

11

162,476

47

282,300

48

126,562

85

4,446,536

21

64,353

31

171,182

03

282,300

48

125,541

15

4,679,422

49

67,491

76

175,890

18

282,300

48

129,374

61

4,936,820

85

65,340

44

180,874

69

282,300

48

131,113

97

5,206,606

70

64,965

22

187,866

36

282,300

48

127,664

37

5,472,229

13

63,570

28

191,200

89

282,300

48

124,212

91

5,773,217

34

62,808

96

196,648

41

292,300

48

124,761

07

6,019,083

14

63,310

32

202,661

86

282,300

48

125,044

02

6,293,723

21

64,970

73

209,626

61

282,300

48

129,871

64

6,547,332

86

69,927

10

216,570

24

282,300

48

141,589

73

6,823,377

54

69,240

62

220,396

74

282,300

48

138,056

62

7,110,938

82

70,455

78

231,078

94

282,300

48

140,390

50

7,372,252

86

153,357

13

236,761

SO

282,300

48

243,308

44

7,747,282

21

151,110

84

245,165

22

282,300

48

236,546

47

8,134,566

99

150,238

40

260,739

81

282,300

48

234,007

29

8,542,122

97

147,648

54

273,289

32

282,300

48

228,216

04

8,937,100

13

154,867

16

292,004

95

282,300

48

240,932

55

9,307,726

02

148,575

99

305,512

46

282,300

48

229,486

09

9,671,985

66

184,906

39

323,420

65

282,300

48

268,188

71

10,076,090

76

181,454

28

344,645

15

282,300

48

257,741

35

10,445,749

61

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

År

1

2

3

4

5

6

Statens bidrag

till tjänste- mannafonden

Delägarnas

afgifter till

tjänstemanna- fonden

(observations- oeb bötesmedel

inberäknade)

Pensions- utgifter från

tjänstemanna- fonden

Förvaltnings- kostnader,

bestridda från

tjänstemanna- fonden

Tjänstemanna- fondens till- skott till en- skilda änke- och pupill- fonden

Kapital- tillökning å

tjänstemanna- fonden

1886 ...

74,271

50

73,832

90

83,966

67

51,876

26

175,058

23

265,120

32

1887...

74,271

50

72,638

20

89,525

01

70,33477

179,068

80

258,258

68

1888 ...

74,271

50

73,811

07

99,733

33

56,13139

201,667

58

243,144

36

1889....

74,271

50

73,448

84

102,146

25

57,56069

217,164

38

218,501

51

1890 ...

74,271

50

72,930

96

106,311

87

60,137:66

239,141

48

166,232

05

1891....

74,271

50

73,609

53

106,653

33

56,733|55

249,068

28

189,791

35

1892 ...

74,271

50

75,914

43

107,342

91

69,93710

255,924

96

179,747

64

1898 ...

74,271

50

76,639

20

101,553

33

61,993|89

279,996

50

318,149

59

1894....

74,271

50

72,739

49

102,778

33

57,33565

291,683

85

176,069

56

1895 ...

74,271

50

74,967

43

104,900

84

69,223 17

300,257

57

152,968

18

1896 ...

74,271

50

72,243

35

106,721

67

58,04072

313,186

45

122,867

18

1897...

74,271

50

74,917

—

104,499

16

76,558 91

330,114

81

90,073

90

1898 ...

74,271

50

80,336

43

104,269

66

61,586

20

332,701

20

113,487

68

1899 ...

74,271

50

75,242

42

103,840

83

58,354

75

343,794

45

120,776

06

1900 ...

74,271

50

82,113

80

89,441

67

51,327

70

269,578

96

238,929

38

1901 ...

74,271

50

81,951

16

86,600

—

50,836

08

282,687

83

255,967

13

1902....

74,271

50

80,636

67

80,225

—

62,15510

297,103

20

254,598

92

1903..

74,271

50

89,993 71

76,983

34

54,15759| 286,34067

277,426

43

1 1904 ...

74,271

50

83,927 i 10

65,175

-

48,606165; 298,51340

285,997

38

| 1905

74,271

50

89,984108

57,500

-

50,101

74] 289,903] 13

319,773

04

’) hvaraf kronor 138,354:87, utgörande vid 1892 års stut upplupna, till betalning ej förfallna räntor.

(1892) beslut därifrån afförda och uppfördes bland tillgångarna.

2) hvaraf kronor 3,877: 86, d:o, d:o, d:o.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

161

Tjänstemannalön

(lens tillgängar

vid

ärets sint

8

Delägarnas

afgifter till enskilda

änke- och

pupillfonden

(observationsooh

bötesmedel

inberäknade)

j Pensionsutgifter

! frän enskilda

|änke- och pupill

fonden

10

Enskilda änke- j

och pupillfondens

tillgångar

vid årets slut i

Siunman

af delägarnas

bidrag till båda

fonderna

12

Civilstatens

pensionsinrättnings

tillgångar

vid

årets slut

8,996,060 94

9,254,28962

9,497,433^98

9,715,98549

9,882,16754

10,071,958 89

10,251,706 58

10,569,856:12

10,745,925 68

10,898,89886

11,021,76104

11,111,884 94

11,225,82262

11,345,998 68

11,584,928 06

11,840,89519

12,095,494 11

12,372,920 54

12,658,917 92

12,978,69096

180,832(77

182,83682

183,415 54

179,28195

179,15060

180,75841

191,196 38

187,242 84

182,04976

184,530 81

180,917 67

183,78487

194,212:25

188,118 90

276,617)26

278,585452

276,554 97

298,384''17

288,501 37

305,169 02

369,713 41

382,295 96

398,708 99

409,436 52

480,458 88j

442,691 08''

459,869 34

480,034 23)

486,34869,

496,089 39

505,86688,

525,057 23''

538,608 17

543,802 12

558,314)72;

573,389 48

586,287167,

597,063j63

598,83331

607,204 87

| |

282,300 48

282,300 48

282,30048

282,300 48

282,30048

282,300 48

282,300 48

-) 286,178 34

286,17834

286,17834

286,178 34

286,178 34

286,17834

286,178)34

286,17834

286,178:34

286,178 34

•") 286,185 —

286.185 -

286.185 -

254,665)67

255,47502

257,22661

252,73079

252,081 56

254,367 94

267,11081

263,882 04

254,789 25

259,49824

253,161 02

258,651 87

274,578 68

263,361 32

358,73106

360,536 68

357,191 [64

388,377 88

372,428 47

395,153 10

10,778,070;24

11,104,597 35

11,452,20518

11,763,747^8

12,011,334 68

12,277,532 30

12,524,026

12,903,370

13,146,612 79

13,333,13121

13.503.726 67

13,657,161 06

13,820,660 78

13.989.727 50

14,305,522 561

14,615,778 63j

14,929,698)12|

15,255,748 86

15,592,28870

15,980,951 16

Dessa riintorj som uti föregående års räkdnskaper fördes inom linjen, hlefvo enligt (''.itifstutei

3) hvaraf kronor (i: (><>, utgörande fonden under år 1903 tillagda gåfvomedel.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 15 Haft.

fullmäktige*

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Knuff!. Map.ts Nåd. Proposition No 18.

B il,. II.

Tablå öfver civilstatens änke- och pupillkassa åren 1825—1905.

Enskilda änke- och pupillfonden

Allmänna änke- och pupillfonden

t-, ... ITillskottfrån

Delägarnas |

i pensionsafgifter®)

. .

° ’ inrättningen

Stats
-

1825 ...

1826 ...

1827....

1828...

1829...

7.500

1831...

1832...

1833...

1834...

1835 ...

1836....

1837...

7.500

1838 ...

261.739

1839...

1842 ...

1843...

1844...

1845...

1846 ...

1847....

1848 ..

1849 ...

1850 ...

®) Häri inräknade observations- och bötesmedel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

10:’.

År

Allmänna

änko- och pupillfonden

Enskilda enke-

och pupillfonden

Stats-

bidrag

Bidrag från

pensionsin- rlitl ningen

Pensions-

utgiftcr

Delägarnas

utgifter *)

j Tillskott från

pensions- inrättningcn

Ponsions-

utgiftcr

'' Tillgång

vid lire

slut

1

ar

lo

kr.

|

; ö.

kr.

kr. ■ ö.

kr.

ö.

kr. | ö.

kr.

kr.

! =

1851....

37,500

| —

—

31,649,58

23,109

37

63,32617

100,795

_

! 282,30018

1852 ...

37,500

I —

—

—

37,69917

22,917

37

70,30951

107,281

17

282,30018j

1853...

37.500

—

—

—

37,297 09

24,808

—

75,11378

114,114

58

282,30018

1851...

37,500

—

—

—

39,679 17

23,700

39

77,14318

112,860

282,30018

1855 ...

37,500

j—

—

—

39,19831

23,878

46 77,28882

115,06116

282,30018

1856....

37,500

—

—

—

39,179 58

21,974

69

80,49117

120,110 21

282,30018

1857...

37,500 —

—•

—

39,757 09

24,73047

81,21103

119,026 01

282,30018

1858...

15,000

—

—

—

38,90283

25,116 83

81,91164

120.582

91

282,30018

1859...

15,000

—

—

—

37.95511

10,01299

69,747 58

125,184 15

282,30018

1860 ...

45,000

—

—

37,05659

11,861

66 70,82696

127,95563

282,30018

1861...

15.000

—

—

38,23511

44,654

21

72.573:65

132,928

19

282,300 IS

1862 ...

15,000

—

—

—

15,370 91

46,912

38

75,72886

137,975

10

282,300

48

1863 ...

15,000

_

—

_

43,036,67

51,579

22

74,35039

111.303

06

282,300

48

1861 ...

15.000

—

_

17.51243

64,443

19

68,266|65

148,201

10

282,300

48

1865...

15,000 —

—

—

16,644167

71,725

61

70,696 81

158,125

81

282,300

48

1866 ...

15,000

—

—

—

45,517 —

61,406

11

81,86721

162.176

47

282,30018

1867....

45,000

—

—

48,452 75

64,353

31

90,969:24

171,182

03

282,300148

186S ...

15.000

—

—

—

18.7131 —

67,191

76

91,68591

175,89018

282,300

48

1869...

15.000

—

—

—

48,958 83

65,310

44

99,79365

180,874 69

282,300

18!

1870 ...

45.000

—

—

48.831:50

61,96522

107.62071

187.866:36

282,300

18!

1871...

45,000

—

—

—

17,051 —

63,57028

111,910 09

191.200 89

282,300

18!

1872....

45,000

—

—

—

49,472 —

62,808 96

120,407136

196,618

ll! 282,300

18''

1873 ...

15,000

—

—

—

50,155:—

63,31032

124,2U!55

202,66l!86

282,300

18:

1871...

15,000

—

50,11883

61,97073

130,167 75

209,626 61

282,300

181

1875...

15.000

—

—

51,155 50

69,927 10

131,90927.

216,570 24

282.300

18!

1876...

15,000

—

—

51,11650

69,24062

136,02020

220,398:74

282,300

48!

1877....

15,000

_

—

—

51,751 —

70,455,78

115,975:54!

231,078 91

282.300

48:

1878...

15,000

—

—

—

53,37850

153,357,13

68,970 52

236.76180

282,300

18!

1879....

15,000

—

—

—

53,794 50

151.110;S4

79,323 56

245,165

22

282.300

48

1880...

45,000

—

—

—

54,12350

150,238!10

95,52318

260,739:

81

282,300

18

1881...

15,000

—

—

—

55,098| —

147,648 54

110,290 39

273,289|

32

282,300

18

1882....

15,000

—

—

—

54,53975

151,867 16

122,85954!

292,004 95

282,30018

1883 ...

45,000

—

—

—

52,362 —

148,575 99

143,11610

305,51246

282.30048

1881...

45,000

—

—

—

50.442 50

184,906 39

125,151:06!

323,420165

282,30018

1885...

45,000

—

—

—

49,433 —

181,454 28

118.90706

344,64515

282,300 48

1886....

45,000

—

—

48,269 75

180,83277

175,058 23!

369,713 41

282,300 48!

1887....

45,000

i

i

44.859!—

182,836-82

179,068,80: 382,295,96:

282.300,48

*) HiSr inräknade observations- och bötesmedel.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

Allmänna änlce- och pupillfonden

Enskilda änke- och pupillfonden

Bidrag från T,

° \ Pensions
Ipensionsin
.

... . utgifter

rättningen n

Tillskott från!

pensions- \

inrättningen j

Pensions- j

vid årets

utgifter i slut

Stats
-

Delägarnas

afgifter *)

bidra;

1888 ..

1881)..

1890 ..

1891...

1893...

1895...

45.000

1896 ...

1897...

1898...

1899...

1900

1901...

1902...

297.103

1903 ...

1904...

1905 ...

45,000

289,903

;s) Här inräknade observations- och bötesmedel,

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Muj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

165

Bil. III.

Uppgift å antalet delägare i Civilstatens pensionsinrättning vid

slutet af hvart och ett af åren:

1896

1901

1905

Betalande delägare: Delägare med

----------------pension dels från

Civilstatens pen-!

F. d. delägare, sionsinrättning,

1 tjänst varande i som erlä^a

delägare j afgift för bibehållen

delaktighet

3,950

1

74

4,470

69

*) 5,233

68

dels från Post- Summa

jverkets pensionsjstat,

dels å All-,

j manna indragningsstaten
-

2) 473 4,497

2) 412 4,951

3) 742 6,043

’) Ökningen består hufvudsakligen i nytillkomna delägare inom Postverket. I antalet ingå

icke 19 st. kronojägare, utnämnda under december månad 1905 att tillträda nya befattningar från

och med år 1906.

2) Antalet icke avakt på grund af ofullständiga uppgifter från pensionsinrättningens redo
-

görare beträffande pensionärer å Allmänna indragningsstaten.

3) Häraf äro:

pensionärer i Civilstatens pensionsinrättning ............................................. 8X st.

„ å Postverkets pensionsstat, Indika icke uppbära pension jämväl

från Civilstatens pensionsinrättning..................................................... 6<j

pensionärer å Allmänna indragningsstaten, enligt Kungl. Statskontorets liggare

för år 4906 .................................................................. 592

742 st.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1907:51 Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition^ till Riksdagen med förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension m. m. dels oc s. 1 i texten