Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 tillkommande rätt till utskänkning af brännvin■

1907-05-07 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:199, Angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 tillkommande rätt till utskänkning af brännvin■

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 199.

1

N:o 199.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ersättning

till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen

angående försäljning af brännvin den 9 juni

1905 tillkommande rätt till utskänkning af brännvin■

gifven Stockholms slott den 7 maj 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels medgifva,

att, därest ägare af gästgifveri, hvilken på grund af bestämmelserna

i 10 § af förordningen angående försäljning af brännvin den

9 juni 1905 är berättigad att fortfarande efter den 1 november 1907

utskänka brännvin, afstår från den honom sålunda tillkommande utskänkningsrättigheten,

till honom må under härefter angifna villkor

utbetalas ersättning, bestämd på sätt nedan sägs:

1) manlig, gift gästgifveriägare afsäger sig utskänkningsrätten för

såväl sig själf som för sin hustru; ägande hustrun, därest äktenskapet

blifvit ingånget före den 1 maj 1907, att, så framt hon öfverlefver

mannen, efter hans frånfälle under sin återstående lifstid uppbära den

ersättning, hvartill mannen, enligt hvad nedan sägs, om han lefvat,

varit berättigad;

2) ersättningens årliga belopp utgör tio öre för hvarje liter af

det litertal, hvartill brännvinsförsäljningen vid gästgifveriet enligt §

16 mom. 3 och 4 i förordningen angående villkoren för försäljning af

brännvin in. m. den 24 maj 1895 blifvit beräknad i medeltal för de

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 155 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 199.

tre försäljningsåren 1 november 1904—31 oktober 1905, 1 november

1905—31 oktober 1906 och 1 november 1906—31 oktober 1907, dock

att nämnda ersättning ej i något fall må öfverstiga vare sig den ersättning,

som, enligt hvad i den vid statsrådsprotokollet fogade tabell

angifves, af gästgifveriägaren i sådant afseende begärts, eller den,

enligt hvad samma tabell utvisar, af honom uppgifna medelinkomsten

af brännvinshandeln vid gästgifveriet under åren 1904—1906;

3) ersättningen utbetalas kvartalsvis vid början af hvarje kvartal

från och med ingången af försäljningsåret näst efter det, hvarunder

gästgifveriägaren afsagt sig utskänkningsrätten;

samt att till ägaren af Skillingaryds gästgifveri i Jönköpings län

må, under villkor att han för sin egen och för sin hustrus räkning

från och med den 1 november innevarande år afstår från dem tillkommande

utskänkningsrätt vid nämnda gästgifveri, utbetalas ett belopp af

2,000 kronor,

dels ock förklara, att, utan hinder af den i 25 § i förordningen

angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 meddelade föreskriften

om insättning i statskontoret af vissa andelar af brännvinsförsäljningsmedlen,

förenämnda ersättningar må utgå af nyss omförmälda

andelar, innan inleverering däraf till statskontoret äger rum.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Carl Swartz.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N.o 199.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 7 maj 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SWARTZ.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:

I § 7 af förordningen angående villkoren för försäljning af

brännvin .och andra hrända eller destillerade spirituösa drycker den

24 maj 1895 är, liksom i äldre förordningar i ämnet, stadgadt, att, om

för gästgifveri å landet vid den tid, då förordningen angående villkoren

för försäljning af brännvin den 18 januari 1855 blef till efterlefnad

gällande, utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera icke upphört,

så finge samma handel, så framt rättigheten därtill icke blefve uppsagd

eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock endast af den,

som, då försäljningsförordningen den 26 augusti 1873 blef till efterlefnad

gällande, var ägare till sådant gästgifveri, och af hans hustru,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 199.

så länge någon af dessa lefde ock själf eller genom annan behörigperson

besörjde gästgifverihållningen vid samma gästgifveri. Motsvarande

bestämmelse i den nya förordningen angående försäljning af brännvin

den 9 juni 1905 återfinnes i denna förordnings 10 §. I sistnämnda

lagrum bär emellertid stadgandet till sin innebörd väsentligen modifierats,

i ty att gästgifvare enligt detsamma tillerkänts utskänkningsrätt allenast

i det omfång, 1905 års förordning bestämmer. Då nämligen enligt tidigare

försäljningsförordningar rätten till utskänkning — d. v. s. rätt till försäljning

till förtäring på stället — äfven innefattade rätt till utminutering,

bär den nya försäljningsförordningen upphäft detta samband,

så att rättigheten till utskänkning i och för sig endast innebär rätt till

försäljning till förtäring på stället. Från och med den 1 november

innevarande år, då den nya förordningen hvad landsbygden beträffar

träder i kraft, upphör följaktligen för de gästgifvare, som afses i 10 §

af 1905 års förordning, rätten att sälja brännvin till afhämtning.

Redan vid 1906 års Riksdag väcktes af en motionär i Andra Kammaren

förelag i syfte, att den omförmälda inskränkningen i gästgifveriägarnas

försäljningsrätt icke skulle inträda förr än den 1 november 1915, mot

det att gästgifveriägarna afsade sig äfven utskänkningsrättigheten från

och med samma tidpunkt, men blef denna motion af Riksdagen afslagen.

En af åtskilliga gästgifveriägare hos Kungl. Maj:t gjord underdånig

framställning i enahanda syfte bär enligt nådigt beslut den 21 september

1906 icke heller föranledt någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I en den 2 sistlidne februari till Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva

därefter åtskilliga gästgifveriägare gjort förnyad framställning i ämnet,

i hvilken framställning hemställts, att antingen viss öfvergångstid

måtte stadgas för ikraftträdandet af den nya bestämmelsen om inskränkningen

i gästgifvares försäljningsrätt eller ock att gästgifvare skulle

förklaras berättigad att, om lian afstode äfven från rätten till utskänkning,

d. v. s. rätten till försäljning till förtäring på stället, erhålla

visst vederlag.

Under erinran att enligt den lagstiftning, som sedan lång tid tillbaka

före utfärdandet af 1905 års brännvinsförsäljningsförordning varit

gällande, gästgifvare varit tillerkänd rätt till försäljning af brännvin

och andra spirituösa drycker äfven till afhämtning, hafva sökandena till

stöd för sistberörda framställning vidare anfört hufvudsakligen följande.

För det stora flertalet gästgifveriägare hade försäljningen till afhämtning

ägt den ojämförligt största ekonomiska betydelsen. Då rätten

till sådan försäljning upphäfts genom 1905 års brännvinsförsäljningsförordning,

men någon ersättning för upphäfvandet af nämnda rätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kunr/L. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 199.

icke medgifvits, samt icke ens eu öfvergångstid, som tillnärmelsevis

vore lämpad etter den djupgående omhvälfning och försämring af ifrågavarande

gästgifveriägares ekonomiska förhållanden, som nämnda förändring

innebure, blifvit föreskrifven, hade den nya förordningen framkallat

djupa bekymmer hos alla dessa, dittills såsom privilegierade

ansedda gästgifveriägare.

Bestämmelserna om den dem tillkommande rätt i berörda hänseende

hade i hittills gällande lagstiftning gifvits eu sådan lydelse och

äfven tidigare vid flerfaldiga tillfällen såväl inom som utom Riksdagen

erhållit en sådan tolkning, att gästgifvare, hvarom här vore fråga, i

hvarje fall haft synnerligen goda skäl att anse rätten att försälja

brännvin och andra spirituösa drycker äfven till afhämtning såsom eu

honom, under vissa villkor, för lifstid tillförsäkrad förmån. Det vore

därför naturligt, att de därefter inrättat sitt lif och att upphäfvandet

af sistnämnda rättighet därför oväntadt bringat dem sorg och bekymmer

på deras ålderdom.

Billigheten syntes därför kräfva, att, om det allmänna bästa kräfde

indragandet af nämnda, dem hittills tillkommande rättighet, hvarpå

deras bärgning berott, detta måtte ske på ett så skonsamt och för

dem så litet förlustbringande sätt som möjligt.

Sökandenas ifrågavarande framställning afsåge emellertid icke

endast att åt dem söka vinna en förmån, som skulle göra öfvergången

till den nya ordningen för dem mindre svår, utan äfven att, om sådan

förmån vunnes, genom medgifvande å sökandenas sida underlätta och

påskynda det fullständiga genomförandet af den nya ordningen.

Om genom den nya förordningen supplerande bestämmelser hänsyn

toges äfven till sökandenas intressen därigenom, att antingen en öfvergångstid

fastställdes till ett lämpligt antal år, hvarunder de bibehölles

vid sin gamla rätt, eller ett skäligt vederlag tillerkändes dem för deras

återstående lifstid, så skulle de å sin sida beredvilligt offra den rätt

till utskickning, som den nya förordningen förbehållit dem. Sökandena

ville emellertid icke öfverdrifva detta offers betydelse. Visserligen ausåge

de sig icke behöfva befara, att äfven rätten att försälja till förtäring

på stället skulle på lagstiftningens väg fråntagas dem. Möjligheten

att verkligen tillgodogöra sig denna rättighet vore emellertid

osäker, bekymmersam och motbjudande. Hittills både sökandena gått

nykterhetsintresset tillmötes genom att inskränka krögerirörelsen ända

därhän, att densamma på de allra flesta ställen knappast kunde anses

såsom sådan bedrifven. Eu förändring i motsatt riktning skulle utan

tvifvel vara till skada för god ordning och nykterhet på landsbvgden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 199.

samt, om den ock möjligen gåfve sökandena ekonomisk afkastning, på

samma gång tillföra dem ständiga obehag och bekymmer, hvarjämte

stärka krafter gifvetvis komme att sättas i rörelse för att hindra sökandena

att utnyttja ifrågavarande rättighet. Å andra sidan skulle en

direkt afsägelse och ett fullständigt upphörande af den återstående

utskänkningsrätten befordra den nya förordningens syftemål genom att

undanröja hindret för vederbörande kommuners oinskränkta beslutanderätt.

Med erinran dels att enligt 1905 års förordning .vederlag tillerkänts

vissa personer, under villkor att de afstode från dem pa grund

af burskap tillkommande utskänkningsrättigheter, dels ock att enligt

nådiga förordningen den 16 februari 1906 skjutsentreprenör, hvars

kontrakt varit löpande under hela ai''et 190o och därefter, utan handel

af bestämmelserna i 1905 års förordning angående försäljning af vin

och Öl, bibehållits vid den rätt till utskänkning af maltdrycker, som före

nämnda förordnings ikraftträdande tillkommit honom, hemställa sökandena

därför, att Kungl. Maj:t täcktes till den nu församlade Riksdagen aflåta

nådig proposition af det innehåll, antingen att förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning af brännvin måtte ändras på sådant sätt,

att de i°10. § afsedda gästgifveriägare, Indika för tiden från och med

den 1 november 1913 för sig och sina hustrur afstode från den i

sagda paragraf dem tilldelade utskänkningsrätt, finge till sist sagda dag,

under de i samma paragraf angifna förutsättningar, försälja brännvin

äfven till afhämtning, eller att berörda gästgifveriägare, som för tiden

från och med den 1 november 1907 afsade sig och sina hustrur åen i

paragrafen dem medgifna utskänkningsrätt, finge från och med sistnämnda

dag under sin lifstid erhålla ett skäligt, årligen utgående vederlag

för upphörandet att försälja brännvin till afhämtning eller förtäring

på stället.

Det torde icke vara någon anledning att nu ånyo till behandling

upptaga frågan om omfattningen af gästgifveriägarnas bränn vinsförsäljningsrätt,

eftersom ju denna fråga blifvit afgjord vid 1905 års Riksdag.

Ej heller synes det vara skäl att vidare sysselsätta sig med sökandenas

förslag om några års uppskof, under hvilket brännvinsför sälj ningen skulle

få af gästgifvarne bedrifvas i samma omfång som hittills. Såsom jag

redan nämnt, var nämligen ett liknande förslag vid nästlidet ars riksmöte

föremål för Riksdagens pröfning, utan att detta lyckades tillvinna sig

Riksdagens bifall. Däremot har jag ansett det af sökandena framställda0

förslaget om ersättning åt de gästgifveriägare, som från och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 199. 7

med den 1 november 1907 vore villiga att. afsåga sig rätten till

brännvinsutskänkning, vara så beaktansvärdt, att detsamma borde

göras till föremål för närmare utredning. Det är nämligen väl sant.

att iskänkning af brännvin — begreppet iskänkning bär taget i

den mera inskränkta bemärkelse, som detsamma erhållit i 1905 års

förordning, d. v. s. försäljning till förtäring på stället — vid många

gästgifverier hittills bedrifvits endast i ringa omfattning, vid några

kanske alls icke, men det är å andra sidan tydligt, att, då de ifrågavarande

gästgifvarnas minuthandelsrättighet upphör, dessa för att få

åtminstone någon afkastning af den dem tillkommande rättigheten till

bränn vinsförsäljning måste söka utvidga utskänkningsrör elsen, hvarigenom

naturligen på många håll betänkliga olägenheter af mångahanda

slag kunna uppstå, till men för den allmänna ordningen och de

nu allt kraftigare pågående nykterhetssträfvandena inom landet. En

.anordning, hvarigenom så många som möjligt af ifrågavarande gästgifveriägare

kunde förmås att frivilligt afsåga sig rätten till iskänkning

af brännvin, har därför synts mig vara ett önskemål, väl värdt äfven

någon uppoffring från det allmännas sida, helst upphörandet af dessa rättigheter

skulle i väsentlig mån bidraga till undanröjande af de ännu kvarstående

hindren för reglerandet af brännvinshandeln i en anda, som

motsvarar den nyare lagstiftningens syftemål å förevarande område.

För att få kännedom om antalet gästgifveriägare, som vore villiga

att afsåga sig utskänkningsrätten, samt de sannolika kostnaderna för

den ersättning, som kunde ifrågakomma, har jag därför i skrifvelse

den 14 sistlidne februari från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga

de län, där gästgifverier af ifrågavarande slag förekomma, infordrat

ej mindre uppgifter frän gästgifveriägarna själfva, huruvida de vore villiga

att mot vederlag från och med den 1 november 1907 afsåga sig för

sig och sina hustrur den dem tillkommande utskänkningsrätten, samt, i

sådant fall, upplysning om deras ålder, deras inkomst under kalenderåren

1904, 1905 och 1906 af den af dem utöfvade brännvinshandeln samt

storleken af det årliga vederlag, som vid ett afstående af utskänkningsrätten

komme att af dem begäras, än äfven uppgifter dels om det litertal

brännvin, för hvilket en hvar gästgifveriägare enligt bestämmelsen i § 16

mom. 3 och 4 i förordningen angående villkoren för försäljning af brännvin

m. m. den 24 maj 1895 känts skyldig att för hvart och ett af de tre

senaste försäljningsåren erlägga afgift, dels om den inkomst, för hvilken

gästgifveriägarna under de tre senaste åren blifvit upptaxerade, med

särskildt angifvande af den del däraf, som belöpte på brännvinshandeln,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 199.

eåvidt detta framginge af taxeringslängderna, dels och om storleken af

det årliga vederlag, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje

särskildt fall kunde anse lämpligt.

Af de med anledning häraf från Kungl. Maj:ts befallningshafvande

inkomna handlingarna, hvilka jämväl innefatta yttranden i ämnet från

vederbörande kronofogdar, framgår, att ägarna till 10 gästgifverier

hafva förklarat sig icke vilja afstå från utskänkningsrätten, däraf några

på den grund att de antagit föreståndare för försäljningen med kontrakt

för ägarens återstående lifstid.

Ägarna till 56 gästgifverier hafva däremot förklarat sig villiga

att mot årligt vederlag upphöra med utskänkningsröreisen, de flesta

redan från och med den 1 november 1907 men en och annan från senare

tidpunkt. Nästan alla dessa gästgifvare utöfva brännvinshandeln genom

föreståndare, hvilka i många fall äro antagna på ägarens lifstid. Vidare hafva

ägarna till ett gästgifveri, där brännvinsförsäljning ej får utöfvas mer

än hvart åttonde år, erbjudit sig att mot viss ersättning en gång för

alla afsåga sig rättigheten; och slutligen har ägarinnan till ett gästgifveri

redan år 1902 förbundit sig att ej utöfva någon brännvinsförsäljning,

så länge hon årligen erhölle 300 kronor, livilket belopp garanterats

henne af några enskilda personer.

Det är .således tillsammans 58 gästgifverier, för hvilka ägarna

förklarat sig villiga att afsåga sig utskänkningsrätten.

Dessa ägas af tillsammans 81 personer, däri inberäknade hustrur

till de gästgifveriägare, som äro gifta, nämligen 56 kvinnor och 25

män. En af dessa, en kvinna, är öfver 90 år gammal (född 1816),

5 äro mellan 80 och 90 år, 24 mellan 70 och SO ar, 34 mellan 60

och 70 år, 8 mellan 50 och 60 år samt 9 yngre än 50 år; den yngsta

af alla, en kvinna, är född 1869. Häraf synes, att ej mindre än 64

af samtliga ifrågavarande gästgifveriägare äro mera än 60 år gamla.

De af gästgifveriägarna uppgifna inkomstbeloppen af brännvinshandeln,

hvilka naturligen afse inkomsten såväl af utskänkningen i

förut angifna, inskränkta bemärkelse som ock af utminuteringen, hafva

sammanfattats i en tabell — hvilken torde få såsom bilaga åtfölja detta

protokoll — på sådant sätt, att i tabellen införts medeltalet af den

uppgifna inkomsten för de tre åren 1904, 1905 och 1906. Två gästgifveriägare

hafva i saknad af nödiga anteckningar ej kunnat uppgifva

sin årsinkomst af rörelsen; för en har ej något belopp upptagits,

enär han redan för många år sedan för sin återstående lifstid mot viss

ersättning en gång för alla öfverlåtit brännvinshandeln åt annan person.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.t» Nåd. Proposition No 109. 9

Uti de uppgifva inkomstbeloppen ingår i åtskilliga fall äfven hyra för

de lägenheter, i hvilka försäljningen bedrifves, äfvensom stundom arrende

för gästgifveriet tillhörande jord. Beloppen växla rätt betydligt, från

lägst 766 kronor till högst 12,121 kronor. För flertalet gästgifverier

har inkomsten uppgifvits till 3,000 å 5,000 kronor om året. Inkomsterna

för samtliga i tabellen upptagna gästgifverier under ifrågavarande treårsperiod

uppgå till i medeltal för år räknadt 233,590 kronor.

Såsom vederlag har i allmänhet begärts medeltalet af de tre

senaste årens inkomster, i några fall mer och i andra mindre. Äfven

de sålunda begärda beloppen äro införda i tabellen. Summan af de

begärda årliga vederlagen stiger till 2G7,220 kronor. Såsom å tabellen

anmärkts, ingår i vissa af de begärda beloppen äfven ersättning till

den af gästgifveriägaren antagne föreståndaren eller arrendatorn. I det

förut omförmälda fall, då gästgifvaren mot ersättning en gång för alla

upplåtit gästgifverirörelsen till annan person, har denne i gästgifvarens

ställe begärt viss ersättning. Äfven detta har å tabellen utmärkts.

Uppgifterna angående det litertal, för hvilket gästgifveriägarna

varit skyldiga att erlägga försäljningsafgift — det taxerade litertalet —

afse i allmänhet de tre försäljningsåren 1904—1905, 1905—1906 och

1906—1907, men i några fall har uppgift lämnats för åren 1903—1904,

1904—1905 och 1905—1906. Medeltalen af de inkomna uppgifterna

äro införda i tabellen. Endast i Göteborgs och Bohus län har vid

denna taxering skillnad gjorts mellan minuthandel och iskänkning,

men då uppgifterna för samtliga öfriga län afse hela försäljningen, hafva

ock beträffande gästgifverierna inom Göteborgs och Bohus län summorna

af de för minuthandel och utskänkning taxerade beloppen införts i

tabellen. Summan af samtliga gästgifveriernas taxerade litertal i medeltal

för ifrågavarande tre år uppgår till 1,389,975 liter.

Då det nu gäller att söka utfinna en någorlunda rättvis grund

för uppskattningen af de ifrågavarande utskänkningsrättigheternas värde,

möter detta, såsom ock ligger i sakens natur, synnerligen stora svårigheter.

En exakt uppskattning är åtminstone för närvarande omöjlig

att erhålla, helst förhållandena gifvetvis, sedan utminuteringen vid de

ifrågavarande gästgifverierna upphört, komma att gestalta sig icke så

litet annorlunda och värdet af utskänkningen ensam därför på förhand,

innan förändringen inträdt, är svårt att bestämma. Med afseende

härå kunde ock ifrågasättas, huruvida det verkligen kan anses

lämpligt att redan nu söka bestämma grunden för inlösen af ifrågavarande

rättigheter. I betraktande emellertid af de stora olägenheter,

som måste anses förbundna med nämnda rättigheters bibehålBih.

till Biksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 155 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 199.

lande, helst det måste ligga i vederbörande gästgifveriägares intresse

att, sedan utminuteringen upphört, söka drifva upp utskänkningen,

och den vinst för nykterheten, som måste antagas följa genom deras

inlösande redan från början af nästkommande försäljningsår, anser jag

dock öfvervägande skäl tala för att åtgärder i sådan riktning redan

nu vidtagas. Om ock i enskilda fall den inlösningssumma, som må

komma att bestämmas, endast kan på ett ungefär träffa det rätta,

synes emellertid detta med hänsyn till de viktiga samhällsintressen,

hvarom här är fråga, icke böra utgöra hinder för frågans lösning.

Af de upplysningar, som erhållits från Kungl. Maj:ts befallningshafvande

angående den inkomst, för hvilken gästgifveriägarna beskattats,

kan man ej draga några säkra slutsatser beträffande den inkomst, de

haft af brännvinshandeln och särskildt af utskänkningen. I många fall

hafva gästgifveriägarna såsom den verkliga inkomsten uppgifvit just

den inkomst, för hvilken de blifvit beskattade och hvilken sannolikt

ofta nog utgöres af den arrendeafgift, som gästgifveriets föreståndare

erlagt, men ofta ingår i den beskattade inkomsten jämväl hyra för

vissa lägenheter m. m., Indika naturligen äfven efter brännvinshandelns

upphörande hafva ett visst värde. Åtskilliga gästgifveriägare hafva

alls icke beskattats för inkomst af rörelse, utan hafva i stället de

personer, som förestått rörelsen, beskattats för såväl sin egen som

ägarens inkomst däraf. I andra fall åter synas gästgifveriägarna hafva

blifvit uppskattade jämväl för annan inkomst än inkomsten af gästgifverirörelsen,

utan att därvid angifvits, huru stort belopp som ansetts

härflyta af sistnämnda rörelse.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande synas vid sina förslag till årliga

vederlag följt olika principer. Under det att några med starkt betonande,

att ersättningen endast afsåge rätten till iskänkning och att

denna hittills endast skett i ringa omfattning, på grund däraf föreslagit

synnerligen låga ersättningsbelopp, samt andra efter granskningaf

hvarje särskildt fall gått rätt betydligt under ägarnas förslag, hafva

de öfriga i allmänhet, åtminstone i det närmaste, tillstyrkt de af gästgifveriägarna

begärda beloppen. Summan af de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagna vederlagen uppgår till 127,850 kronor om

året och understiger således med ungefär 140,000 kronor hvad gästgifveriägarna

själfva sammanlagdt begärt.

Af skäl, som jag redan antydt, anser jag mig emellertid icke böra

förorda de af Kung]. Maj:ts befallningshafvande framställda förslag till

beräknande af ersättningen för gästgifverirättigheternas upphörande.

Ett godkännande af nämnda förslag skulle nämligen innebära, att gäst
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 199.

gifverier med ungefär lika omsättning i den hittills bedrifna affären

skulle komma att erhålla afsevärdt olika vederlag endast därför, att de

vore belägna i olika län. Gästgifveriägarnas egna uppgifter om deras

inkomst af brännvinshandeln torde ej heller böra läggas till grund för

ersättningens bestämmande, då nöjaktig utredning om sättet, hvarpå den

uppgifna inkomsten beräknats, svårligen kan åstadkommas och riktigheten

af de uppgifna beloppen därför undandrager sig all kontroll.

Lika litet torde man kunna utgå från de af gästgifveriägarna begärda

beloppen, då dessa, såsom jag redan nämnt, i flertalet fall grunda sig

på nyssnämnda inkomstuppgifter.

Under dessa förhållanden synes, därest man vill söka nå det

åsyftade målet, ej annan utväg återstå än att i det taxerade litertalet

söka eu utgångspunkt vid bestämmandet af de eventuella ersättningsbeloppen,

en utväg som ock af en utaf de hörda myndigheterna,

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län, förordats.

Det synes härvid till en början kunna antagas, att det taxerade

litertalet sällan eller aldrig öfversko uter utan snarare oftast understiger

den verkligen försålda myckenheten. I de fall, då taxeringen

varit för låg, kan detta ock sägas i viss mån hafva berott af vederbörande

gästgifveriägare själfva, då taxeringen säkerligen ofta grundats

å inhämtade uppgifter från dessa eller det i hvarje fall för dem icke

torde hafva mött några svårigheter att erhålla en riktigare uppskattning

af rörelsen. Med hänsyn härtill synes det sålunda, åtminstone

om man ser saken från synpunkten af det allmännas ekonomiska intresse,

icke böra vara förenaclt med någon betänklighet att välja

nämnda tal till utgångspunkt för ersättningens beräknande.

Visserligen kvarstår naturligen äfven här den svårigheten vid

beräkningen, att det taxerade litertalet hittills varit afsedt att läggas

till grund för beräkningen af afgiften icke blott för försäljningen till

förtäring på stället — utskänkningen i egentlig mening — utan äfven

för utminuteringen, som ofta nog medfört den väsentligaste delen af

inkomsten af gästgifverirörelsen. Genom att afväga ersättningen i ett

lämpligt förhållande till det taxerade litertalet synes dock vederbörlig

hänsyn till nyssnämnda omständighet kunna tagas.

I öfverensstämmelse härmed har jag tänkt mig, att den årliga

ersättningen skulle utgå med ett visst antal öre för hvarje liter af det

taxerade litertalet; och torde man därvid lämpligen kunna räkna

med medeltalet för de tre försäljningsåren närmast före den nya förordningens

ikraftträdande, således försäljningsåren 1904—1905, 1905—1906

och 1906—1907.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 199.

Valet af öretal per liter måste, som nämndt, blifva i viss mån

godtyckligt. Man bär nämligen inga uppgifter, hvarken om myckenheten

genom utskänkning försåldt brännvin eller vinsten därå per liter,

och, äfven om dylika uppgifter vore att tillgå, skulle man svårligen

kunna begagna sig af dem, enär, såsom förut påpekats, förhållandena

efter minuthandelns upphörande gifvetvis blifva helt andra än de hittillsvarande.

Såsom exempel därå kan anföras, att ägaren af ett gästgifveri,,

där under senare tider alls ingen utskänkning synes hafva ägt rum, blifvit

enligt egen uppgift erbjuden 1,800 kronor om året af en person, som

önskade öfvertaga befattningen såsom föreståndare för utskänkningsrörelsen.

Vill man verkligen vinna målet, att så många gästgifverier

som möjligt må upphöra med utskänkningsrörelsen, måste man därför

erbjuda en ersättning, som med hänsyn till berörda förhållanden kan

antagas utgöra en skälig godtgörelse för den förlust, gästgifveriets ägare

gör genom utskänkningens upphörande, eller åtminstone tilltaga densamma

så pass stor, att gästgifveriägarna kunna antagas finna det med

sin fördel förenligt att utbyta rörelsen med därmed förenad! arbete och

risk mot ett bestämdt påräkneligt årligt belopp.

Jag har redan omnämnt, att det sammanlagda taxerade litertalet

för de gästgifvare, hvilka erbjudit sig afstå från sina utskänkningsrättigheter,

uppgår till 1,389,975 liter; att gästgifveriägarna uppgifvit

sin inkomst af brännvinshandeln till tillsammans 233,590 kronor och

begärt en årlig ersättning af sammanlagdt 267,220 kronor; äfvensom

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit årliga ersättningsbelopp,

som tillsammans uppgå till 127,850 kronor. Om dessa tre belopp fördelas

på det för samtliga ifrågavarande gästgifverier taxerade litertalet,

finner man, att gästgifveriägarnas uppgifna inkomst, i genomsnitt taget,

uppgår till nära 17 öre för liter, att den af dem begärda årliga ersättningen,

likaledes i genomsnitt, belöper sig till något öfver 19 öre

för liter, och att den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna

ersättning i medeltal motsvarar ungefär 9 öre per liter af det taxerade

litertalet. Huru man än bestämmer ersättningen, bör den gifvetvis icke

i något fall öfverstiga hvad gästgifveriägare själf begärt, ej heller

hvad han själf uppgifvit såsom sin inkomst af bränn vinsförsäljningen.

Med denna begränsning synes mig eu årlig ersättning, beräknad efter

10 öre för taxerad liter under treårsperioden 1904 —1906, kunna anses

såsom en skälig och lämplig ersättning. Möjligen kan den sålunda

föreslagna ersättningen, med hänsyn därtill att fråga endast är om utskänkningen,

förefalla något hög. Härvid bör emellertid tagas i betraktande,

att många af de ifrågavarande gästgifveriägarna öfverlåtit

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 199.

sin utskänkniugsrätt till andra personer, samt att ett nedläggande af

rörelsen därför förutsätter eu uppgörelse med dessa, något som tilläfventyrs

i allmänhet icke kan antagas aflöpa utan ersättningsanspråk från

föreståndarnas sida, om än utminuteringsrättens försvinnande i många

fall bör underlätta en uppgörelse, eftersom storleken af den arrendeafgift,

föreståndaren bär att erlägga, naturligen i regel uppgjorts under

förutsättning af utminuteringsrättens fortfarande bestånd. Någon hänsyn

torde äfven böra tagas till det förhållandet, att i och med det, att

gästgifvares rätt till brännvinsutskänkning upphör, den honom i sådan

egenskap tillkommande rätt till iskänkning af vin och öl till andra

än resande i samband med servering af mat jämväl försvinner. Därest

ett erbjudande från statens sida i förevarande hänseende skall medföra

någon effekt, torde därför ersättningen knappast böra sättas lägre än

som nyss föreslagits. De på nu nämndt sätt beräknade ersättningsbeloppen

för hvarje gästgifveri äro införda i den redan omnämnda

tabellen. Summan af samtliga dessa belopp uppgår, på sätt tabellen utvisar,

till 116,666 kronor, eller något mindre än hvad Kungl. Maj:ts

befallningshafvande sammanlagdt föreslagit.

Rörande några af de i nyssnämnda tabell upptagna gästgifverier

anser jag mig böra särskildt yttra några ord.

Agaren till Skillingaryds gästgifveri, hvilken är född år 1832, är

ägare till ett åttondels mantal Skillingaryd och på grund däraf berättigad

att idka brännvinsförsäljning hvart åttonde år, nästa gång från

den 1 november 1907 till och med den 31 oktober 1908. Senaste

gången, försäljningen ägde rum, var han taxerad för 16,000 liter; och

har han under de år, då han utöfvat försäljning, enligt egen uppgift

ej haft mindre inkomst däraf än 6,000 kronor för året. Han har förklarat

sig villig att afsåga sig utskänkningsrätten för sig och sin

hustru, som är född år 1842, mot eu ersättning för en gång af 2,000

kronor. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län anser det

vara af särskild vikt, att brännvinsför sälj ningen vid detta gästgifveri,

som är beläget invid Skillingaryds mötesplats och skjutfält, komme att

försvinna. I likhet med vederbörande kronofogde har Kungl. Maj:ts

befallningshafvande förklarat sig anse det fordrade vederlaget icke vara

oskäligt.

Beträffande gästgifveriet i Gagnbro har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län meddelat, att ägarinnan af gästgifveriet,

som är född år 1832, enligt en den 7 augusti 1902 utfärdad handling

förbundit sig att — sedan åtskilliga i handlingen omförmälda personer,

boende i Stora Tima socken, där gästgifveriet är beläget, utfäst sig

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungi. Maj:s Nåd. Proposition N:o 199.

att till henne, så länge hon lefde, årligen utbetala 300 kronor halfårsvis

i förskott — så länge nämnda summa ordentligt till henne utbetalades,

ej återupptaga brännvinsförsäljningsrättigheten vid gästgifveriet;

att på grund häraf någon försäljning af brännvin ej ägt rum vid

gästgifveriet sedan den 1 november 1902; samt att Ivungl. Maj:ts befallningshafvande

genom beslut den 24 augusti 1904 förordnat, att

nämnda gästgifveri skulle från och med ingången af år 1908 indragas.

Med hänsyn till hvad sålunda blifvit upplyst och då, enligt hvad af

handlingarna framgår, nyssnämnda beslut vunnit laga kraft, föreligger

icke någon anledning att föreslå ersättning åt gästgifveriets ägare.

Slutligen torde för fullständighetens skull böra omnämnas, dels

att ett af de i tabellen upptagna gästgifverierna inom Kristianstads

län — Blekemåsa gästgifveri — genom länsstyrelsens utslag den 6

februari 1907 inskränkts till skjutsstation från och med den 1 januari

1908, men att. gästgifveriets innehafvare öfver utslaget anfört besvär

hos kammarkollegium, dels ock att stämning uttagits mot föreståndaren

för Ahlliults gästgifveri i Hallands län med yrkande, att denne, såsom

icke berättigad till utskänkning af brännvin, därför måtte dömas till

ansvar. Nu berörda omständigheter synas dock icke behöfva väcka

någ-on betänklighet vid bestämmande af en eventuell ersättning i förevarande

hänseende, då en sådan ersättning naturligen kommer att utgå

endast under förutsättning, att vederbörande visar sig vara berättigad

till uppbärande af densamma.

Såsom ]ag redan förut framhållit, finner jag det vara af stor vikt

för ordning och nykterhet i de trakter på landsbygden, där nu ifrågavarande

gästgifverier äro belägna, att utskänkning af brännvin där

kommer att upphöra. Därjämte bör det vara af synnerligen stort intresse

för dessa kommuner att så fort som möjligt blifva satta i tillfälle

att liksom öfriga kommuner erhålla rätten att bestämma, huruvida

brännvinsförsäljning må förekomma inom kommunen eller icke. Då

därtill kommer, att den årliga utgift, som skulle drabba det allmänna för

ersättning åt gästgifveriägarna ej kan anses vara synnerligen stor, särskilt

i betraktande af den höga ålder, flertalet gästgifveriägare redan

uppnått, anser jag mig med fullt skäl kunna hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag om inlösen af gästgifveriägares

utskänkningsrättigheter enligt de grunder, jag redan

angifvit.

På sätt öfvergångsstadgandena till bränn vinsförsäljningsförordningen

den 9 juni 1905 innehålla, skall till vissa personer, livilka på

grund af burskap nu äga rätt till utskänkning af brännvin i stad, under

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 199.

villkor att de afstå lör tiden från och med den 1 nästkommande oktober

från nämnda rätt, utgå viss årlig godtgörelse; och är denna godtgörelse

bestämd att utgå af den andel af brännvinsförsäljningsmedlen, som jämlikt,

25 § i nämnda förordning skall insättas i statskontoret, innan

fördelning af denna andel på föreskrifvet sätt äger rum.

Med afseende härå synes mig lämpligast, att äfven den nu ifrågasatta

ersättningen till gästgifvarna bestämmes att utgå af samma

medel och i hufvudsakligen enahanda ordning som ersättning till nyss

omförmälda personer. Därest så sker, erfordras icke heller något särskilt

anslag för ändamålet.

Gästgifveriägarna själfva hafva i allmänhet förutsatt, att rörelsens

nedläggande från den 1 november 1907 skulle uppställas såsom villkor för

inlösen. Enär af de inkomna uppgifterna emellertid framgår, att en och

annan gästgifveriägare antagit föreståndare för brännvinshandeln medelst

kontrakt, som ej tilländalöper förr än om ett eller par år, och då såväl

för dessa som än mera för de gästgifveriägare, som afslutat dylika kontrakt,

gällande för deras lifstid, möjligen kan möta svårighet att redan före

den 1 november innevarande år träffa uppgörelse med vederbörande

föreståndare, synes mig — med undantag för Skillingaryds gästgifveri, i

fråga om hvithet ersättning skulle utgå en gång för alla — tiden för

en eventuell inlösen böra så bestämmas, att densamma kan äga rum

äfven vid en senare tidpunkt.

Gifvet är, att ersättning icke bör gästgifveriägare tillerkännas,

med. mindre vederbörligen styrkes, att gästgifveriägare fortfarande är

i lifvet samt till utskänkning berättigad.

Ansökning om ersättning synes lämpligen böra ske hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som torde böra erhålla bemyndigande att

efter pröfning af hvarje särskilt fäll enligt de särskilda närmare föreskrifter,

som må finnas erforderliga, utbetala ersättningarna af under

händer varande medel mot ersättning af inom länet inflytande brännvinsförsäljningsafgifter.

På grund åt hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att ■ Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

dels medgifva,

att, därest ägare af gästgifveri, hvilken på grund af bestämmelserna

i 10 § af förordningen angående försäljning af brännvin den 9

juni 1905 är berättigad att fortfarande efter den 1 november 1907

utskänka brännvin, afstår från den honom sålunda tillkommande utskänkningsrättigheten,

till honom må under härefter angifna villkor

utbetalas ersättning, bestämd på sätt nedan sägs:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds Nåd, Proposition N:o 199.

1) manlig, gift gästgifveriägare afsäger sig utskänkningsrätten

för såväl sig sjäff som för sin hustru; ägande hustrun, därest äktenskapet

blifvit ingånget före den 1 maj 1907, att, så framt hon öfverlefver

mannen, efter hans frånfälle under sin återstående lifstid uppbära

den ersättning, hvartill mannen, enligt hvad nedan sägs, om han

lefvat, varit berättigad;

2) ersättningens årliga belopp utgör tio öre för hvarje liter af

det litertal, hvartill brännvinsförsäljningen vid gästgifveriet enligt § 16

mom. 3 och 4 i förordningen angående villkoren för försäljning af

brännvin m. in. den 24 maj 1895 blifvit beräknad i medeltal för de tre

försäljningsåren 1 november 1904—31 oktober 1905, 1 november 1905—

31 oktober 1906 och 1 november 1906—31 oktober 1907, dock att

nämnda ersättning ej i något fall må öfverstiga vare sig den ersättning,

som, enligt hvad i den vid protokollet fogade tabell angifves, af gästgifveriägaren

i sådant afseende begärts, eller den, enligt hvad samma

tabell utvisar, af honom uppgifna medelinkomsten af brännvinshandeln

vid gästgifveriet under åren 1904—1906;

3) ersättningen utbetalas kvartalsvis vid början af hvarje kvartal

från och med ingången af försäljningsåret näst efter det, hvarunder

gästgifveriägaren afsagt sig utskänkningsrätten;

samt att till ägaren af Skillingaryds gästgifveri i Jönköpings län

må, under villkor att han för sin egen och för sin hustrus räkningföre

den 1 november innevarande år afstår från dem tillkommande

utskänkningsrätt vid nämnda gästgifveri, utbetalas ett belopp af 2,000

kronor;

dels ock förklara, att utan hinder af den i 25 § i förordningen

angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 meddelade föieskriften

om insättning i statskontoret af vissa andelar af brännvinsförsäljningsmedlen,

förenämnda ersättningar må utgå af nyss omförmälda andelar,

innan inleverering däraf till statskontoret äger rum.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets ofri ga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt----vid detta proto
koll

utvisar.

Ur protokollet:

Karl Skogman.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 199.

17

\

Giistgifvcricr, hvilkas ägare förklarat sig villiga att på vissa villkor

afstå från utskänkningsrätten.

Gästgifvericls namn.

j Af ägaron

j uppgifvon

i årsinkomst,

kr

k>.

Af ägaren

; begärd årlig

i ersättning,

kr.

Af Kung!

Maj:ts befall- ningshaf- vande före- slagen årlig

j ersättning,

kr.

Taxeradt

litertal;

medeltal

för 3 år,

liter.

Årlig ersätt- ning, beräk- nad enligt de i

propositionen

föreslagna

grunder,

kr.

!

Kisa ............................

1

8,000

!

o,ooo

4,500

15,000

1,500

Rumla ........................

4,000

1,000

1,000

25,000

2,500

Broarp ........................

2,200

1,500

600

8,666

866

Hvetlanda ................

7,000

7.000

3,000

62,000

6,200

Skillingaryd '')............

—

—

—

—

Värnamo ....................

7,310

35,310 2)

3.000

45,000

4,500

1 Ulmestad....................

4,160

4,000

1,500

20,000

2,000

Nöbbeled....................

1,828

1,800

900

11,166

1,116

Dihult ........................

2,000

6,050 :i)

1,075

20,000

2,000

Alfvesta ....................

3,000

3,000 '')

1,500

30,000

3,000

Ljungby ....................

6,000

6,000

1,250

20,000

2,000

Kolmila........................

10,655

12,000

4,500

2,500

250

Bunge ........................

-*)

600

600

15,000

600

1 Norjeb) ....................

1,100

1,000

1,000

3,156

315

Blekemåsa '') ............

1,150

900

500

7,666

766

Örkelljunga 8) ............

5,000

5,000

1,500

10,000

1,000

1 Åstorp ........................

0,666

10,000

5,000

30,000

3,000

Margretetorp ............

5,500

9,500 9)

5,500

25,000

2,500

| Kädarp........................

1,500

2,000

1,500

10,000

1,000

Fjol binge....................

5,000

5,000

5,000

40,000

4,000

Åhus............................

1,500

4,500

1,500

20,333

1,500

Vram, vestra ............

4,750

4,750

4,750

15,000

1,500 !

Hammenhög................

5,000

5,000

1,500

30,666

3,066

Dalby ........................

8,000l0)

6,000

3,000

10,000

1,000

Wallåkra....................

3,250

3,250

2,000

6,333

633

Tågar p........................•

4,000

9,000n)

3,000

8,000

800

Löddeköpinge ............

3,200

3,200

2,000

10,000

1,000

Hurfva........................

3,500

3,500

1,500

18,000

1,800

Östraby ’2) ................

4,000

4,000

2,000

11,000

1,100

Skifvarp ....................

5,666

4,500

3,500

14,400

1,440

Transport

127,941 |

168,360 |

71,175 1

543,886

52,952

Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1

Sami. 1 Afd. 155 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 199.

Gästgifveriels namn.

Af ägaren

uppgifven

årsinkomst,

kr.

1

! Af Kungl.

Af ägaren Maj:ts befall-

nm **! ,:ä.

ersättning, ! slagen årlig

k ; ersättning,

kr.

Taxeradt

litertal;

medeltal

för 3 år,

liter.

Årlig ersätt- j

ning, beräk- j

nåd enligt de i

propositionen

föreslagna

grunder,

kr.

Transport

127,941

1

168.360

71,175

543,886

52,952

Breared ....................

3,858

3,000

3,000

18,666

1.866

Sjögården....................

5,000

4,000

4,000

72,000

4,000

Qvibille ....................

3,375

3,000

3,000

26,666

2,666

Slöinge........................

4,500

3,000

3,000

68,666

3,000

Ljungby ....................

3,000

4,10013)

3,000

30,000

3,000

Morup 141....................

—

—

3,000

30,000

3,000

Åhsbro........................

1,500

6,000

1,500

20,000

1,500

Åsa ............................

4,000

3,000

3,000

25.000

2,500

Ahlhultlä) ................

3,106

2,800

1,000

12,666

1,266

Landvetter ................

6,000

6,000

500

30,000

3,000

Assmunderöd 16)........

4,000

450

100

7.000

450

Rabbalshede 17) ........

1,433

1,80018)

1,000

30,166

1,433

Tanumshede n) ........

2,666

2,500

1,000

38,333

2,500

Skene ........................

4,300

5,000

500

19,096

1,909

Sundholmen................

4,000

4,000’9)

500

38,333

3,833

Bonared ....................

5,000

5,000

500

7,000

700

Timmelhed ................

2,691

2,700

500

14.333

1,433

Klef............................

3,800

4,000

500

11,666

1,166

Svenljunga ................

4,000

4,000

1,000

55,000

4,000

Ökne............................

3,700

3,700

500

20,000

2,000

Edsbergs Sanna .......

4,333

4,333

4,100

6,500

650

Buskåker....................

8,000 a''J)

3,677

3,675

100,000

3,677

Ofvanmyra ................

7,500

4.000

4,000

43,333

4,000

Finnshyttan................

766

800

800

5,666

566

Gagnbro21) ................

Västerby....................

12,121

5,000

5,000

70,000

5,000

Nybyn ........................

3,000

8,000-2)

3,000

28,333

2,833

Neder Luleå 23) ........

—

5,000

5,000

17,666

1,766

Summa

233,590

267,220

127,850

1,389,975

116,666

Anmärkningar.

Deri af ägaren uppgifna årsinkomsten är medeltal för kalenderåren 1901, 1905

och 1900.

Taxeradt litertal är i allmänhet medeltal för försäljningsåren 1904—1905, 1905—

1906 och 1906—1907, men i några fall, då uppgift för året 1906—1907 ej

lämnats, medeltal för åren 1903—1904, 1904—1905 och 1905—1906.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 199. 19

De i sista kolumnen årlig ersättning otc. upptagna boloppen äro endast approximativa

, gästgifvener, för hvilka uppgift om det taxerade litertalet för år

1906—1907 saknas.

1) Vid Skillingaryds gästgifveri utöfvas utskänkningsrättigheten endast hvart

n ende ar- Agaren begär såsom ersättning 2,000 kronor för en gång.

2) Däraf 28,000 kronor såsom ersättning åt arrendatorn.

3) Däraf 3,900 » » » » »

4) Dessutom befrielse från gästgifveriskyldigheten.

•>) Ägarinnan bär förklarat sig ej kunna uppgifva sin inkomst.

0) Rättigheten får endast utöfvas under tiden från den 22 september till den 12

februari.

D Gästgifveiiet dr genom Konungens befallningshafvandes res. från och med den

1 januari 1908 förändrad t till skjutsstation; Konungens befallningshafvandes

beslut är dock öfverklagadt hos kammarkollegium.

8) Rättigheten får utöfvas endast sex månader af året.

9) Däraf 4,000 kronor till föreståndaren för rörelsen.

10) Häri ingår arrende för viss mark.

11) Däraf 5,000 kronor åt arrendatorn.

12) Ägarinnan önskar behålla rättigheten till den 1 november 1909.

13) Häri inberäknad ersättning med 1,100 kronor för minskad hyresinkomst af

„ fastigheten in. m.

14) Ägarinnan har ej kunnat uppgifva sin inkomst och därför ej heller begärt

någon viss ersättning.

15) Den person, som under senare åren utöfvat utskänkningsrättigheten, har där
för

blifvit åtalad såsom för olaga utskänkning.

16) Utskänkningen utöfvas 3 dagar hvar 4:de vecka.

17) Utskänkningen utöfvas hvarannan vecka.

18) Vid gästgifveriet har hittills ingen utskänkning utöfvats, men ägaren uppger

sig vara erbjuden 1,800 kronor om året af en person, som önskar öfver.

. taga utskänkningen för framtiden.

19) Ägarinnan begär dessutom 4,000 kronor för en gång, enär hon vid vite af

samma belopp förbundit sig att ej afsåga sig utskänkningsrättigheten.

20) Approximativ siffra, enär ägaren ej uppgifvit inkomsten för år 1906.

21) Ägarinnan har under de senare åren ej utöfvat utskänkningsrättigheten och

uppbär såsom ersättning därför 300 kronor i årlig ersättning, hvilken garanterats

af några enskilda personer inom kommunen; gästgifveriet skall enligt

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut den 24 augusti 1904 indragas från

och med ingången af år 1908.

22) Ersättningsbeloppet är beräknadt efter ägarens och arrendator^ sammanlagda

inkomst; den senare är emellertid nu afliden och utskänkningen utöfvas af

ägaren själf.

23) Agaren har för sin lifstid utarrenderat utskänkningsrättigheten mot en på en

gång er lagd arrendeafgift; uti den begärda ersättningssumman ingå 2,000

kronor såsom ersättning åt den nuvarande föreståndaren; återstoden afser

ersättning åt arrendatorn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1907:223 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående a1 i texten
  2. SBevU 1907:17 Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande sammansatta statsoch bevillningsutskottets utlåtande n:o 11 i fråga om ersättning åt vissa gästgif s. 1 i texten
  3. SBevU 1907:11 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition till Riksdagen angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angåend s. 1 i texten