Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
1907-02-08 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1907:40, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
1
N:o 40.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen
den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar; gifven Stockholms slott den 8
februari 1907.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse
af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Albert Petersson.
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (N:o 40.)
1
2
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Förslag
till
LAG
angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola erhålla
följande ändrade lydelse:
1 §•
Har, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft eller
för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan industriell
anläggning, som finnes vara af större betydelse för det allmänna, Konungen
pröfvat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet
eller inrättning, användes till framdragande af elektrisk ledning,
skall hvad för ändamålet erfordras, emot ersättning, afstås eller upplåtas.
Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för hvilket byggnadsstadgan
för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställdt hamnområde
afstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.
Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för hvilket nämnda
stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre afstånd än ett hundra
femtio meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller
tomtplats eller trädgård, som tillhör jordens eller lägenhetens ägare, denne
skyldig något afstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan
sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig olägenhet användas.
Skall enligt hvad i denna paragraf är stadgadt jord eller lägenhet
afstås eller upplåtas, äge de i förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter mot
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
svarande tillämpning; dock att, där jorden eller lagenheten skall användas
för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen skall äga rum
med hälften af det belopp, som jämlikt de i nämnda förordning stadgade
grunder skall utgå.
2 §•
Vill någon utföra elektrisk anläggning, där största effektiva spänningen
öfverstiger två hundra femtio volt, räknadt, om jordledning användes,
mellan en ledning och jorden och i annat fall mellan två ledningar,
söke Konungens tillstånd till företaget; dock vare sådant tillstånd ej erforderligt,
där anläggningen till hela sin sträckning förlägges inom byggnad
eller inhägnad gård eller under jordytan, ej heller där anläggning, som
icke berör allmän väg eller allmän farled, utföres på egen mark eller på
mark, som af enskild man, menighet eller inrättning afstås eller upplåtes
utan att tillämpning af 1 § ifrågasattes, samt antingen afståndet från ledning,
som skall framdragas ofvan jordytan, till boningshus eller annan vid
gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård öfverstiger tjugu meter
eller, om dylik ledning skall framgå på mindre afstånd än nu är
sagdt, ägaren sådant medgifvit.
Skall inom område, för hvilket byggnadsstadgan för rikets städer
icke äger tillämpning, ledning framdragas ofvan jordytan på mindre afstånd
än tjugu meter från byggnad, som ofvan nämnts, eller tomtplats
eller trädgård, må, där ej anläggningen skall utföras inom inhägnadt
järnvägsområde, tillstånd till anläggningen icke mot bestridande af byggnadens,
tomtplatsens eller trädgårdens ägare meddelas, utan så är, att
annan sträckning för ledningen visas ej kunna utan synnerlig olägenhet
användas.
Tillstånd, hvarom i denna paragraf sägs, må af Konungen meddelas
endast för viss tid, ej öfverstigande fyrtio år. Meddelas det sökta tillståndet,
föreskrifver Konungen, under förbehåll af enskild rätt, på hvilket
sätt och under hvilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas.
Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid emot de vid meddelande
af tillstånd gifna föreskrifter nyttjar anläggning, som i denna
paragraf afses, straffes med böter från och med tjugufem till och med
ett tusen kronor, där ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen
utsatt.
3 §•
Ansökan om rätt att för elektrisk lednings framdragande påfordra
afstående eller upplåtande af jord eller lägenhet eller om tillstånd att ut
-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
fora elektrisk anläggning, som i 2 § afses, skall vara åtföljd af fullständig
beskrifning öfver det tillämnade företaget, med kostnadsförslag, affattning
på karta af föreslagen lednings sträckning och af den jord, som för ledningen
erfordras, bestyrkta förteckningar på dels ägare och innehafvare af de
fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framdragas eller i hvilkas mark den
skall nedläggas, dels ock, såvidt ledningen skall framgå ofvan jordytan, ägare
och innehafvare af de fastigheter, som, utan att ledningen skall öfver dem
framdragas, äro belägna på mindre afstånd än tjugu meter från densamma,
uppgift på de överenskommelser, som blifvit träffade, eller de hinder,
hvilka däremot mött, med flera handlingar, som sökanden vill åberopa; dock
att, där ledningen skall framdragas inom område, för hvilket byggnadsstadgan
för rikets städer äger tillämpning, förteckning, som nyss sagts, erfordras
allenast såvidt angår fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framgå
eller i hvilkas mark den skall nedläggas.
Finnes ej ansökan genast böra afslås, lämnas åt de kommuner eller
municipalsamhällen, inom hvilkas områden ledning skall framdragas, så
ock åt de ägare och innehafvare af fastigheter, som, enligt hvad ofvan
nämnts, skola uppgifvas, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen, och infordras
i öfrigt de ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande
må erfordras.
Hvad i denna paragraf är stadgadt om skyldighet att förete karta
öfver jord, som för ledning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter,
så ock därom, att tillfälle att yttra sig öfver gjord ansökan skall
lämnas vissa menigheter samt ägare och innehafvare af fastigheter, galle
ej beträffande ansökan om tillstånd att utföra anläggning inom inhägnadt
järnvägsområde.
Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 40.
5
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 14 december 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JUHLIN,
SWARTZ.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde
efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet:
»I den lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
som utfärdades den 27 juni 1902, stadgas i 3 §, bland annat,
att ansökan om rätt att för elektrisk lednings framdragande påfordra afstående
eller upplåtande af jord eller lägenhet eller om tillstånd att utföra
elektrisk anläggning, som afses i lagens 2 §, skall vara åtföljd af
bestyrkt förteckning på ägare och innehafvare af de fastigheter, som äro
belägna på mindre afstånd än 150 meter från ledningen, att, om ansökan
ej finnes böra genast afslås, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen skall
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
lämnas de kommuner eller municipalsamhällen, inom hvilkas områden ledning
skall framdragas, så ock omförmälda ägare och innehafvare af fastigheter,
samt att, där ledningen skall inom område, för hvilket byggnadsstadgan
för rikets städer icke äger tillämpning, framdragas på mindre afstånd
än 150 meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad
eller från tomtplats eller trädgård, ansökningen icke må mot bestridande
af byggnadens, tomtplatsens eller trädgårdens ägare bifallas, utan
så är, att annan sträckning för ledningen visas ej kunna utan synnerlig
olägenhet användas.
Beträffande dessa bestämmelser har i en resolution, som antogs vid
det under september månad 1905 i Stockholm hållna allmänna svenska
elektroteknikermötet, uttalats, dels att, då det måste anses uteslutet, att
en elektrisk ledning under några omständigheter direkt kunde förorsaka
skada på ett afstånd, som nämnvärdt öfverstege ledningens höjd ofvan
jord, och det öfver hufvud taget finge anses genom erfarenheten ådagalagdt,
att de elektriska ledningarnas allmänfara vore jämförelsevis obetydlig,
samt ifrågavarande bestämmelser otvifvelaktigt verkade försvårande för
erhållande af tillstånd att utföra elektriska anläggningar och därigenom
hämmande på elektroteknikens utveckling i Sverige, önskvärdt vore, att,
åtminstone för fall då expropriation ej ifrågasattes, nämnda bestämmelser
ändrades så, att berörda afstånd fastställdes till högst stolplinjens dubbla
höjd öfver marken, dock minst 20 meter, dels och att, då fråga vore om
att med ledning för elektrisk drift utrusta redan befintlig järnväg, som
framginge på eget inhägnadt område, undantag borde medgifvas från stadgandet
om vissa fastighetsägares hörande, enär ju beträffande sådan anläggning
vore tydligt, att annan sträckning för ledningen ej utan synnerlig
olägenhet kunde användas.
Elektroteknikermötet uppdrog åt svenska teknologföreningens afdelning
för elektroteknik att vidtaga erforderliga åtgärder för ernående af de
i berörd resolution uttalade önskemålen; och har afdelningen till fullgörande
af detta uppdrag afgifvit en af föreningens styrelse till Eders Kungl.
Maj:t öfverlämnad underdånig framställning i ämnet,* i hvilken framställning
jämväl påpekats, att, därest 3 § i omförmälda lag ändrades i föreslaget
syfte, en motsvarande ändring borde vidtagas med afseende å stadgandet
i lagens 2 §, att Eders Kungl. Maj:ts tillstånd, som enligt samma
§ i allmänhet erfordras för utförande af elektriska anläggningar med spänning,
öfverstigande 250 volt, icke skall, såvidt. angår fall då tillämpning
af bestämmelserna i 1 § om expropriation ej ifrågasättes och anläggningen
utföres på egen mark, vara nödigt, därest antingen afståndet från anläggningen
till annans vid gård uppförda åbyggnad, tomtplats och trädgård
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40. 7
öfverstiger 150 meter eller, om anläggningen skall utföras på mindre afstånd,
ögaren det medgifvit.
Sedan utlåtanden öfver omförmälda framställning infordrats från,
jämte. andra myndigheter, kommerskollegium, hafva, efter anmodan af
kollegium, de enligt stadgan den 31 december 1902 om elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöfverföring förordnade inspektörer för tillsyn
öfver dylika anläggningar afgifvit yttrande i frågan, hvarvid de såsom
önskvärda framhållit ytterligare några förändringar i 2 och 3 §§ af 1902
års lag.
Sålunda hafva inspektörerna hemställt, att, då de olägenheter och
obehag, som kunde för närboende uppkomma af en ofvan jordytan framdragen
ledning, ej kunde förorsakas af en i jorden nedlagd kabel, rätten
för ägare af byggnader, tomtplatser och trädgårdar, som vore belägna
inom visst afstånd från föreslagen ledning, att under de i 3 § angifna
omständigheter genom sitt bestridande förhindra bifall till ansökan om
koncession måtte inskränkas att gälla med afseende allenast å luftledningar.
I öfverensstämmelse härmed borde äfven föreskrifvas, att endast
såvidt luftledning användes skulle vid ansökningen fogas förteckning å
ägare och innehafvare af andra fastigheter än sådana, som af ledningen
berördes, samt tillfälle lämnas ägare och innehafvare af andra än sådana
fastigheter att yttra sig öfver ansökningen.
Inspektörerna anse det vidare vara obehöfligt att, då ledning skall
framdragas å platser, som äro tätare bebyggda, höra närboende, och föreslå
därför beträffande områden, för hvilka byggnadsstadgan för rikets städer
är tillämplig, att förteckning skulle företes allenast å dem, som äga
och innehafva fastigheter, hvilka af ledningen beröras, samt att endast sådana
personer skulle höras öfver gjord ansökning.
År fråga om införande af elektrisk drift å inhägnad järnväg, bör
det, enligt inspektörernas mening, ej vara nödigt att låta de invid järnvägsområdet
boende yttra sig i ärendet. I följd häraf behöfde man i detta
fall ej heller fordra förteckning å ägare och innehafvare af vissa fastigheter.
Inspektörerna erinra vidare, att den frihet från skyldighet att söka
koncession, som, enligt hvad redan nämnts, under viss förutsättning äger
rum, gäller endast för det fall, att anläggningen utföres på egen mark,
men icke därest marken blifvit af annan frivilligt upplåten, samt att lagens
stadgande i detta hänseende tillkommit sålunda, att, sedan Riksdagens
första kammare antagit sådan lydelse af 2 § i 1902 års lag, att frihet
från koncessionstvång skulle under den antagna förutsättningen äga
rum i båda ofvannämnda fall, men andra kammaren beslutat att icke i
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
någondera fallet medgifva koncessionsfrihet, kamrarnas skiljaktiga beslut
sammanjämkats så, att frihet från koncessionsplikt skulle förekomma endast
om egen mark för anläggningen användes, hvarefter Riksdagens beslut af
Eders Kungl. Maj:t godkänts. Inspektörerna tillstyrka nu, att 2 § ändras
i enlighet "med första kammarens ursprungliga beslut. Därigenom skulle
tidsspillan och ganska värdelöst arbete besparas såväl myndigheter som
kraftledningsägare; och borde ändringen kunna ske utan olägenhet, då de
anläggningar, som blefve befriade från koncessionstvång, oftast vore af
mindre utsträckning och det för bibehållande af sådant tvång anförda
skäl, att Eders Kungl. Maj:t borde vara i tillfälle att för hvarje särskilt
fall meddela eventuellt erforderliga säkerhetsföreskrifter, visat sig beträffande
vanliga kraftledningar ej äga någon egentlig giltighet, i det att för
dylika anläggningar sällan komrae i fråga några bestämmelser utöfver de
utförliga föreskrifterna i stadgan om elektriska anläggningar.
En annan af de ändringar, hvarom inspektörerna hemställt, afser bestämmelsen
i 2 § om straff för den, som utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd
eller i strid emot de vid meddelande af tillstånd gifna föreskrifter utför eller
nyttjar koncessionspliktig elektrisk anläggning. Då koncessionsförfarandet i
dess nuvarande förin måste taga en afsevärd tid i anspråk och den, som behöfde
en elektrisk anläggning utförd, i allmänhet icke kunde under denna
tid låta arbetena därå anstå, vore det vanligt, att, då koncessionen beviljades,
anläggningen vore färdig eller åtminstone under arbete. I betraktande
häraf och då någon fara genom elektrisk ström tydligen ej kunde
uppstå förrän anläggningen tagits i bruk, funnes ej anledning att med ansvar
belägga utförandet af sådana arbeten, hvartill sökanden eljest ägde
befogenhet och hvilka ej mera än andra byggnadsarbeten kunde föranleda
fara för person eller egendom. Ifrågavarande straffbestämmelse borde
alltså ändras så, att den blefve tillämplig allenast på nyttjande af elektrisk
anläggning.
De ändringar, inspektörerna i öfrigt föreslagit i 2 och 3 §§ af 1902
års lag, äro hufvudsakligen af redaktionell natur.
Kommerskollegium, som biträdt de flesta af inspektörernas ändringsförslag
har för egen del framhållit önskvärdheten af viss ändring i affattningen
af 2 och 3 §§.»
Sedan föredragande departementschefen närmare redogjort för ofvanberörda
framställningar samt omförmält innehållet i de öfver samma framställningar
afgifna utlåtanden, anförde departementschefen vidare:
»De nu framställda förslagen till ändringar i 1902 års lag äro föranledda
af erfarenheter, som vid lagens tillämpning vunnits. Att dessa
ändringar komme att medföra önskvärda lindringar i de ganska betun
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
gande villkor, som man vid lagens tillkomst ansett sig böra uppställa med
afseende å tillstånd till utförande af elektriska anläggningar oeh rätt till
expropriation för desamma, synes otvifvelaktigt; och, då genom de utlåtanden,
som i ärendet afgifvits af myndigheter med teknisk kompetens,
torde vara ådagalagdt, att ändringarna kunna genomföras utan att fastighetsägares
eller andras rätt och trygghet åsidosättas, anser jag mig böra
i hufvudsak tillstyrka de önskade lagändringarna.
Beträffande inskränkning af det fridlysta område, hvarom särskilda
föreskrifter finnas i lagen meddelade, har icke någon af de myndigheter,
som yttrat sig i ärendet, ifrågasatt sådan inskränkning såvidt angår skyldigheten
att tåla expropriation för elektrisk lednings framdragande; vid
hvilket förhållande jag ej finner skäl att för närvarande framställa förslag
1 detta hänseende.
I fråga om sättet för fastställande af det minskade områdets storlek
ansluter jag mig till deras mening, som ansett, att afståndet ej borde bestämmas
i förhållande till stolplinjens höjd i hvarje särskilt fall utan
att ett för alla fall gällande afstånd af 20 meter borde fastställas.
Skall det i sista stycket af lagens 3 § nu intagna stadgande därom,
att ansökan om expropriation eller koncession under vissa omständigheter
ej må bifallas, erhålla olika innehåll, därest fråga är om expropriation och
då koncession begäres, torde stadgandet lämpligen böra till sin ena del
flyttas till 1 §, där expropriation behandlas, och till den andra delen till
2 §, som lämnar föreskrifter om koncession.
Med afseende å de undantag från gällande bestämmelser, som skulle
medgifvas, då tillämnad anläggning skall utföras inom inhägnad! järnvägsområde,
lära dessa eftergifter kunna utan olägenhet utsträckas dels så, att
de komme att gälla äfven i fall ändamålet med anläggningen är annat än
själfva järnvägens drifvande medelst elektrisk kraft, dels ock därhän, att
af de stadganden, som nu förekomma i 3 § af 1902 års lag, å anläggning
af nämnda beskaffenhet tillämpas allenast föreskrifterna därom, att
vid ansökan om koncession skola fogas plan för företaget, med kostnadsförslag,
samt affattning på karta af ledningens sträckning.
Hvad angår det ifrågasatta medgifvandet, att lednings framdragande
öfver frivilligt upplåten mark skulle, beträffande frihet från skyldighet att
söka koncession, likställas med byggande af ledning å egen mark, lärer
ett sådant medgifvande vara ur principiell synpunkt berättigad!. Ej heller
bör det möta betänklighet ur säkerhetssynpunkt, då i 3 § af stadgan om
elektriska anläggningar föreskrifves, att den, som vill anlägga elektrisk
ledning för belysning eller arbetsöfverföring, skall, då Eders Kungl. Maj:ts
tillstånd ej erfordras och ledningen icke till hela sin sträckning faller inom
Bill. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 28 Häft. 2
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
byggnad eller inhägnad gård, göra anmälan hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
och de genom nämnda stadga gifna säkerhetsföreskrifter,
hvilkas iakttagande, åtminstone hvad angår högspänningsledningar, alltid
öfvervakas af inspektörerna, äro tillämpliga äfven å ledning, för hvilken
icke erfordras Eders Kungl. Maj:ts tillstånd. För öfrigt torde den utsträckta
koncessionsfriheten icke komma att gälla längre ledningar, då
man vid framdragande af sådana i allmänhet icke lärer kunna undgå att
komma i beröring med allmän väg, vattentrafikled eller kronans mark och
i följd häraf ledningen blifver koncessionspliktig. De ledningar, för hvilka
ifrågavarande lagändring hufvudsakligen blefve af betydelse, kunna antagas
vara de talrika s. k. distributionsledningar, hvilka i trakter, som genomlöpas
af en högspänningsledning, från denna öfverföra kraft till närbelägna
gårdar för drifvande af tröskverk eller andra maskiner eller för
belysning eller dylika ändamål.
Af de jämkningar i affattningen af 2 och 3 §§ i 1902 års lag,
hvarom hemställan gjorts, anser jag följande böra vidtagas, nämligen dels
att för betecknande af de byggnader, om hvilka på särskilda ställen i
nämnda §§ är tal, städse användes samma uttryck, dels ock att ordet ''plan’
i 3 § till undvikande af missförstånd, som lärer hafva förekommit, utbytes
mot ''beskrifning’.»
Föredragande departementschefen förmälde härefter, att han låtit i
enlighet med de grunder, som af honom angifvits, uppgöra förslag till lag
angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Sedan nämnda
förslag, af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, blifvit uppläst,
hemställde departementschefen, att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget
måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas
genom utdrag af protokollet.
Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder lämna bifall.
Ur protokollet
C. 8. Wettermark.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
11
Bilaga.
Förslag
till
LAG
angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, inne.
fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola erhålla
följande ändrade lydelse:
1 §•
Har, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft eller
för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan industriell
anläggning, som finnes vara af större betydelse för det allmänna, Konungen
pröfvat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet
eller inrättning, användes till framdragande af elektrisk ledning,
skall hvad för ändamålet erfordras, emot ersättning, afstås eller upplåtas.
Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för hvilket byggnadsstadgan
för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställdt hamnområde
afstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.
Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för hvilket nämnda
stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre afstånd än ett hundra
femtio meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller
tomtplats eller trädgård, som tillhör jordens eller lägenhetens ägare, denne
skyldig något afstå eller upplåta, utan så är, att annan sträckning för
ledningen visas icke kunna utan synnerlig olägenhet användas.
Skall enligt hvad i denna paragraf är stadgadt jord eller lägenhet
afstås eller upplåtas, äge de i förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter mot
-
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
svarande tillämpning; dock att, där jorden eller lägenheten skall användas
för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen skall äga rum
med hälften af det belopp, som jämlikt de i nämnda förordning stadgade
grunder skall utgå.
2 §•
Vill någon utföra elektrisk anläggning, där största effektiva spänningen
öfverstiger två hundra femtio volt, räknadt, om jordledning användes,
mellan en ledning och jorden och i annat fall mellan två ledningar,
söke Konungens tillstånd till företaget; dock vare sådant tillstånd ej erforderligt,
där anläggningen till hela sin sträckning förlägges inom byggnad
eller inhägnad gård eller under jordytan, ej heller där anläggningen utföres
på egen mark eller på mark, som af enskild man, menighet eller
inrättning afstås eller upplåtes utan att tillämpning af 1 § ifrågasättes,
samt antingen afståndet från ledning, som skall framdragas ofvan jordytan,
till boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats
eller trädgård öfverstiger tjugu meter eller, om dylik ledning skall
framgå på mindre afstånd än nu är sagdt, ägaren sådant medgifvit.
Skall inom område, för hvilket byggnadsstadgan för rikets städer
icke äger tillämpning, ledning framdragas ofvan jordytan på mindre afstånd
än tjugu meter från byggnad, som ofvan nämnts, eller tomtplats
eller trädgård, må, där ej anläggningen skall utföras inom inhägnadt
järnvägsområde, tillstånd till anläggningen icke mot bestridande af byggnadens,
tomtplatsens eller trädgårdens ägare meddelas, utan så är, att
annan sträckning för ledningen visas ej kunna utan synnerlig olägenhet
användas.
Tillstånd, hvarom i denna paragraf sägs, må af Konungen meddelas
endast för viss tid, ej öfverstigande fyrtio år. Meddelas det sökta tillståndet,
föreskrifver Konungen, under förbehåll af enskild rätt, på hvilket
sätt och under hvilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas.
Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid emot de vid meddelande
af tillstånd gifna föreskrifter nyttjar anläggning, som i denna
paragraf afses, straffes med böter från och med tjugufem till och med
ett tusen kronor, där ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen
utsatt.
3 §•
Ansökan om rätt att för elektrisk lednings framdragande påfordra
afstående eller upplåtande af jord eller lägenhet eller om tillstånd att utföra
elektrisk anläggning, som i 2 § afses, skall vara åtföljd af fullständig
13
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 40.
beskrifning öfver det tilläinnade företaget, med kostnadsförslag, affattning
på karta af föreslagen lednings sträckning och af den jord, som för ledningen
erfordras, bestyrkta förteckningar på dels ägare och innehafvare af de
fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framdragas eller i hvilkas mark den
skall nedläggas, dels ock, såvidt ledningen skall framgå ofvan jordytan, ägare
och innehafvare af de fastigheter, som, utan att ledningen skall öfver dem
framdragas, äro belägna på mindre afstånd än tjugu meter från densamma,
uppgift på de överenskommelser, som blifvit träffade, eller de hinder,
hvilka däremot mött, med flera handlingar, som sökanden vill åberopa; dock
att, där ledningen skall framdragas inom område, för hvilket byggnadsstadgan
för rikets städer äger tillämpning, förteckning, som nyss sagts, erfordras
allenast såvidt angår fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framgå
eller i hvilkas mark den skall nedläggas.
Finnes ej ansökan genast böra afslås, lämnas åt de kommuner eller
munieipalsamhällen, inom hvilkas områden ledning skall framdragas, så
ock åt de ägare och innehafvare af fastigheter, som, enligt hvad ofvan
nämnts, skola uppgifvas, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen, och infordras
i öfrigt de ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande
må erfordras.
Hvad i denna paragraf är stadgadt om skyldighet att förete karta
öfver jord, som för ledning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter,
så ock därom, att tillfälle att yttra sig öfver gjord ansökan skall
lämnas vissa menigheter samt ägare och innehafvare af fastigheter, galle
ej beträffande ansökan om tillstånd att utföra anläggning inom inhägnadt
järnvägsområde.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol måndagen den 7 januari 1907.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden Huss,
Carlson,
Cassel,
Quensel,
friherre Marks von Wurtemberg,
Petrén.
Kanslirådet Carl Johan Carlberg föredrog förslag till lag angående
ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, hvilket förslag finnes bifogadt
detta protokoll.
I fråga om 1 § förenade sig högsta domstolens ledamöter om följande
yttrande:
»Det nya stycket i denna § synes böra erhålla sådan förändrad affattning,
att däraf otvetydigt framgår, att frågan, huruvida ägare af byggnad,
tomtplats eller trädgård, som är belägen på mindre afstånd än 150
meter från den tillämnade ledningen, är skyldig att afstå eller upplåta
mark, icke tillhör domstols bedömande utan skall afgöras af Konungen vid
pröfning af ansökningen om rätt att expropriera.»
Beträffande 2 § anförde justitierådet Petrén, med hvilken justitieråden
Quensel och friherre Marks von Wurtemberg instämde:
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
»Deri föreskrift om koncessionstvång för vissa elektriska anläggningar,
som innehålles i denna §, torde i främsta rummet hafva tillkommit
med afseende å behofvet att i fråga om dessa såsom allmänfarliga ansedda
anläggningar vinna trygghet för att nödiga säkerhetsåtgärder till förekommande
af fara vid deras användande blefve vidtagna. Därjämte har
koncessionstvånget en stor socialpolitisk betydelse, särskilt därutinnan att
genom bestämmelsen om koncessions meddelande allenast på viss tid staten
äfven för framtiden förbehållit sig bestämmanderätt öfver de koncessionspliktiga
anläggningarna. Den gällande lagstiftningen i ämnet är
emellertid ingalunda byggd på några fasta principer utan synes taga hänsyn
än till den ena och än till den andra af de båda angifna synpunkterna.
Så t. ex. är en ledning, som till hela sin sträckning fraindrages
under jordytan, icke koncessionspliktig, äfven om den skulle vara af den
största allmänna betydelse. Ej heller behöfver koncession sökas för en
ledning öfver egen mark, oaktadt den kan vara vida farligare än ledningar,
som framgå öfver andras område.
Den nu föreslagna ändringen af §:n innefattar bland annat, att ledningar,
som framdragas öfver frivilligt upplåten mark, skulle i fråga om
befrielse från skyldigheten att söka koncession likställas med ledningar å
egen mark. Denna ändring synes mig rent principiellt sedt icke innebära,
någon förbättring af den nuvarande lagstiftningen. En anläggnings allmänfarlighet
är ju icke beroende af den omständigheten, huruvida ledningen
framdragits medelst användande af expropriationsförfarandet eller
på frivillighetens väg. Ej heller synes berörda omständighet kunna vara
af någon afgörande betydelse för bedömande af frågan, huruvida staten af
socialpolitiska skäl bör förbehålla sig någon bestämmanderätt öfver anläggningen.
Den åskådningen att staten icke skulle med fog kunna göra anspråk
på en dylik rätt i annat fall, än då ledningen tillkommit med användande
af den utaf staten medgifna expropriationsförmånen, torde icke
vara hållbar, ty det lärer icke kunna bestridas, att i många fall möjlighet
att på frivillig hetens våg framdraga ledningar vinnes just därigenom att
rätt till expropriation kan erhållas.
Till stöd för den ifrågavarande lagändringen har emellertid anförts,
att den utsträckta koncessionsfriheten hufvudsakligen skulle blifva af betydelse
för s. k. distributionsledningar och icke komma att gälla längre
ledningar, enär man vid framdragande af sådana icke kunde undgå att
komma i beröring med allmän väg, vattentrafikled eller kronans mark och
i följd häraf ledningen blefve koncessionspliktig. Därest verkningarna af
lagändringen skulle komma att inskränka sig till hvad sålunda angifvits
16
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.
— något som jag icke tilltror mig att bedöma — torde från praktisk
synpunkt intet vara att erinra mot densamma.
Dock är härvid att märka, atr någon bestämmelse om skyldighet att
söka tillstånd till anläggande af ledning, som skall framdragas. öfver allmän
väg eller vattentrafikled, ej förekommer annorstädes än i den på
administrativ väg tillkomna stadgan den 31 december 1902 om elektriska
anläggningar för belysning eller arbetsöfverföring. Vilja statsmakterna i
en dylik bestämmelse söka en garanti för bevarandet af samhällets kontroll
öfver viktigare elektriska anläggningar, bör bestämmelsen uppenbarligen
erhålla civillags natur.
Skulle alltså, på sätt förslaget innehåller, koncessionsfriheten komma
att utsträckas till anläggningar öfver främmande område, som frivilligt
upplåtits, torde i förevarande § böra inflyta ett stadgande om erforderlighet
af koncession i hvarje fall, då ledning skall framdragas öfver allmän
väg eller allmän farled.»
Justitierådet Carlson yttrade:
»I sammanhang med den föreslagna ändringen af fjärde stycket i 2
§ synes redaktionen af paragrafen i öfrigt böra ändras så, att däraf framgår,
att koncessionen icke gäller anläggningens utförande utan densammas
begagnande.»
Ur protokollet
Carl Landquist.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
17
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
a Stockholms slott fredagen den 8 februari 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dtrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JuHLIN,
SWARTZ,
Justitieråden: Ramstedt,
Petrén.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
cheten för justitiedepartementet, statsrådet Albert Petersson högsta domstolens
genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden för
den 14 december 1906 inhämtade utlåtande öfver det vid samma protokoll
togade förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lao-en
den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
,
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredra
-
ganden
Bill. till Riksd. Pro t. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 28 Höft.
3
18
Kungl.
»Med anledning af den anmärkning, som af högsta domstolen framställts
mot affattningen af det nya stycket i 1 § har jag låtit i detsamma
vidtaga en ändring, som torde medföra erforderlig tydlighet i det åt högsta
domstolen angifna hänseende. .
Hvad angår den inom högsta domstolen uttalade mening, att, därest
undantag från skyldigheten att söka tillstånd till anläggande af elektrisk
ledning blefve medgifvet jämväl i fråga om anläggningar öfver främmande
område, som frivilligt upplåtits, i 2 § borde inflyta ett stadgande om ertorderlighet
af koncession i hvarje fall, då ledning skall framdragas öfver
allmän väg eller allmän farled, tillåter jag mig erinra därom, att åtminstone
i de flesta af berörda fall skyldighet att söka koncession torde åligga
vederbörande på grund af stadgande^ i 2 § äfven med dess föreslagna
ändrade innehåll. Då emellertid undantag från hvad sålunda i allt fall
gäller såsom regel möjligen kunna inträffa, har det synts mig lämpligt att
låta ändra 2 § i förevarande afseende.»
Sedan föredraganden härefter uppläst det ändrade förslaget, hemställde
han, att det måtte jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig
proposition föreläggas Riksdagen till antagande.
Statsrådets öfriga ledamöter biträdde denna hemställan;
och täcktes, med bifall till densamma, Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten förordna, att nådig proposition
i ämnet, af den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet
Lennart Berglöf.
Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- LU 1907:32 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa b s. 1 i texten