Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

1907-02-08 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:40, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

1

N:o 40.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen

den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar; gifven Stockholms slott den 8

februari 1907.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse

af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (N:o 40.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Förslag

till

LAG

angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §•

Har, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft eller

för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan industriell

anläggning, som finnes vara af större betydelse för det allmänna, Konungen

pröfvat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet

eller inrättning, användes till framdragande af elektrisk ledning,

skall hvad för ändamålet erfordras, emot ersättning, afstås eller upplåtas.

Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för hvilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställdt hamnområde

afstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för hvilket nämnda

stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre afstånd än ett hundra

femtio meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller

tomtplats eller trädgård, som tillhör jordens eller lägenhetens ägare, denne

skyldig något afstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan

sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig olägenhet användas.

Skall enligt hvad i denna paragraf är stadgadt jord eller lägenhet

afstås eller upplåtas, äge de i förordningen angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter mot
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

svarande tillämpning; dock att, där jorden eller lagenheten skall användas

för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen skall äga rum

med hälften af det belopp, som jämlikt de i nämnda förordning stadgade

grunder skall utgå.

2 §•

Vill någon utföra elektrisk anläggning, där största effektiva spänningen

öfverstiger två hundra femtio volt, räknadt, om jordledning användes,

mellan en ledning och jorden och i annat fall mellan två ledningar,

söke Konungens tillstånd till företaget; dock vare sådant tillstånd ej erforderligt,

där anläggningen till hela sin sträckning förlägges inom byggnad

eller inhägnad gård eller under jordytan, ej heller där anläggning, som

icke berör allmän väg eller allmän farled, utföres på egen mark eller på

mark, som af enskild man, menighet eller inrättning afstås eller upplåtes

utan att tillämpning af 1 § ifrågasattes, samt antingen afståndet från ledning,

som skall framdragas ofvan jordytan, till boningshus eller annan vid

gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård öfverstiger tjugu meter

eller, om dylik ledning skall framgå på mindre afstånd än nu är

sagdt, ägaren sådant medgifvit.

Skall inom område, för hvilket byggnadsstadgan för rikets städer

icke äger tillämpning, ledning framdragas ofvan jordytan på mindre afstånd

än tjugu meter från byggnad, som ofvan nämnts, eller tomtplats

eller trädgård, må, där ej anläggningen skall utföras inom inhägnadt

järnvägsområde, tillstånd till anläggningen icke mot bestridande af byggnadens,

tomtplatsens eller trädgårdens ägare meddelas, utan så är, att

annan sträckning för ledningen visas ej kunna utan synnerlig olägenhet

användas.

Tillstånd, hvarom i denna paragraf sägs, må af Konungen meddelas

endast för viss tid, ej öfverstigande fyrtio år. Meddelas det sökta tillståndet,

föreskrifver Konungen, under förbehåll af enskild rätt, på hvilket

sätt och under hvilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas.

Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid emot de vid meddelande

af tillstånd gifna föreskrifter nyttjar anläggning, som i denna

paragraf afses, straffes med böter från och med tjugufem till och med

ett tusen kronor, där ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

3 §•

Ansökan om rätt att för elektrisk lednings framdragande påfordra

afstående eller upplåtande af jord eller lägenhet eller om tillstånd att ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

fora elektrisk anläggning, som i 2 § afses, skall vara åtföljd af fullständig

beskrifning öfver det tillämnade företaget, med kostnadsförslag, affattning

på karta af föreslagen lednings sträckning och af den jord, som för ledningen

erfordras, bestyrkta förteckningar på dels ägare och innehafvare af de

fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framdragas eller i hvilkas mark den

skall nedläggas, dels ock, såvidt ledningen skall framgå ofvan jordytan, ägare

och innehafvare af de fastigheter, som, utan att ledningen skall öfver dem

framdragas, äro belägna på mindre afstånd än tjugu meter från densamma,

uppgift på de överenskommelser, som blifvit träffade, eller de hinder,

hvilka däremot mött, med flera handlingar, som sökanden vill åberopa; dock

att, där ledningen skall framdragas inom område, för hvilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, förteckning, som nyss sagts, erfordras

allenast såvidt angår fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framgå

eller i hvilkas mark den skall nedläggas.

Finnes ej ansökan genast böra afslås, lämnas åt de kommuner eller

municipalsamhällen, inom hvilkas områden ledning skall framdragas, så

ock åt de ägare och innehafvare af fastigheter, som, enligt hvad ofvan

nämnts, skola uppgifvas, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen, och infordras

i öfrigt de ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande

må erfordras.

Hvad i denna paragraf är stadgadt om skyldighet att förete karta

öfver jord, som för ledning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter,

så ock därom, att tillfälle att yttra sig öfver gjord ansökan skall

lämnas vissa menigheter samt ägare och innehafvare af fastigheter, galle

ej beträffande ansökan om tillstånd att utföra anläggning inom inhägnadt

järnvägsområde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 40.

5

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 14 december 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SWARTZ.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde

efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet:

»I den lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

som utfärdades den 27 juni 1902, stadgas i 3 §, bland annat,

att ansökan om rätt att för elektrisk lednings framdragande påfordra afstående

eller upplåtande af jord eller lägenhet eller om tillstånd att utföra

elektrisk anläggning, som afses i lagens 2 §, skall vara åtföljd af

bestyrkt förteckning på ägare och innehafvare af de fastigheter, som äro

belägna på mindre afstånd än 150 meter från ledningen, att, om ansökan

ej finnes böra genast afslås, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen skall

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

lämnas de kommuner eller municipalsamhällen, inom hvilkas områden ledning

skall framdragas, så ock omförmälda ägare och innehafvare af fastigheter,

samt att, där ledningen skall inom område, för hvilket byggnadsstadgan

för rikets städer icke äger tillämpning, framdragas på mindre afstånd

än 150 meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad

eller från tomtplats eller trädgård, ansökningen icke må mot bestridande

af byggnadens, tomtplatsens eller trädgårdens ägare bifallas, utan

så är, att annan sträckning för ledningen visas ej kunna utan synnerlig

olägenhet användas.

Beträffande dessa bestämmelser har i en resolution, som antogs vid

det under september månad 1905 i Stockholm hållna allmänna svenska

elektroteknikermötet, uttalats, dels att, då det måste anses uteslutet, att

en elektrisk ledning under några omständigheter direkt kunde förorsaka

skada på ett afstånd, som nämnvärdt öfverstege ledningens höjd ofvan

jord, och det öfver hufvud taget finge anses genom erfarenheten ådagalagdt,

att de elektriska ledningarnas allmänfara vore jämförelsevis obetydlig,

samt ifrågavarande bestämmelser otvifvelaktigt verkade försvårande för

erhållande af tillstånd att utföra elektriska anläggningar och därigenom

hämmande på elektroteknikens utveckling i Sverige, önskvärdt vore, att,

åtminstone för fall då expropriation ej ifrågasattes, nämnda bestämmelser

ändrades så, att berörda afstånd fastställdes till högst stolplinjens dubbla

höjd öfver marken, dock minst 20 meter, dels och att, då fråga vore om

att med ledning för elektrisk drift utrusta redan befintlig järnväg, som

framginge på eget inhägnadt område, undantag borde medgifvas från stadgandet

om vissa fastighetsägares hörande, enär ju beträffande sådan anläggning

vore tydligt, att annan sträckning för ledningen ej utan synnerlig

olägenhet kunde användas.

Elektroteknikermötet uppdrog åt svenska teknologföreningens afdelning

för elektroteknik att vidtaga erforderliga åtgärder för ernående af de

i berörd resolution uttalade önskemålen; och har afdelningen till fullgörande

af detta uppdrag afgifvit en af föreningens styrelse till Eders Kungl.

Maj:t öfverlämnad underdånig framställning i ämnet,* i hvilken framställning

jämväl påpekats, att, därest 3 § i omförmälda lag ändrades i föreslaget

syfte, en motsvarande ändring borde vidtagas med afseende å stadgandet

i lagens 2 §, att Eders Kungl. Maj:ts tillstånd, som enligt samma

§ i allmänhet erfordras för utförande af elektriska anläggningar med spänning,

öfverstigande 250 volt, icke skall, såvidt. angår fall då tillämpning

af bestämmelserna i 1 § om expropriation ej ifrågasättes och anläggningen

utföres på egen mark, vara nödigt, därest antingen afståndet från anläggningen

till annans vid gård uppförda åbyggnad, tomtplats och trädgård

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40. 7

öfverstiger 150 meter eller, om anläggningen skall utföras på mindre afstånd,

ögaren det medgifvit.

Sedan utlåtanden öfver omförmälda framställning infordrats från,

jämte. andra myndigheter, kommerskollegium, hafva, efter anmodan af

kollegium, de enligt stadgan den 31 december 1902 om elektriska anläggningar

för belysning eller arbetsöfverföring förordnade inspektörer för tillsyn

öfver dylika anläggningar afgifvit yttrande i frågan, hvarvid de såsom

önskvärda framhållit ytterligare några förändringar i 2 och 3 §§ af 1902

års lag.

Sålunda hafva inspektörerna hemställt, att, då de olägenheter och

obehag, som kunde för närboende uppkomma af en ofvan jordytan framdragen

ledning, ej kunde förorsakas af en i jorden nedlagd kabel, rätten

för ägare af byggnader, tomtplatser och trädgårdar, som vore belägna

inom visst afstånd från föreslagen ledning, att under de i 3 § angifna

omständigheter genom sitt bestridande förhindra bifall till ansökan om

koncession måtte inskränkas att gälla med afseende allenast å luftledningar.

I öfverensstämmelse härmed borde äfven föreskrifvas, att endast

såvidt luftledning användes skulle vid ansökningen fogas förteckning å

ägare och innehafvare af andra fastigheter än sådana, som af ledningen

berördes, samt tillfälle lämnas ägare och innehafvare af andra än sådana

fastigheter att yttra sig öfver ansökningen.

Inspektörerna anse det vidare vara obehöfligt att, då ledning skall

framdragas å platser, som äro tätare bebyggda, höra närboende, och föreslå

därför beträffande områden, för hvilka byggnadsstadgan för rikets städer

är tillämplig, att förteckning skulle företes allenast å dem, som äga

och innehafva fastigheter, hvilka af ledningen beröras, samt att endast sådana

personer skulle höras öfver gjord ansökning.

År fråga om införande af elektrisk drift å inhägnad järnväg, bör

det, enligt inspektörernas mening, ej vara nödigt att låta de invid järnvägsområdet

boende yttra sig i ärendet. I följd häraf behöfde man i detta

fall ej heller fordra förteckning å ägare och innehafvare af vissa fastigheter.

Inspektörerna erinra vidare, att den frihet från skyldighet att söka

koncession, som, enligt hvad redan nämnts, under viss förutsättning äger

rum, gäller endast för det fall, att anläggningen utföres på egen mark,

men icke därest marken blifvit af annan frivilligt upplåten, samt att lagens

stadgande i detta hänseende tillkommit sålunda, att, sedan Riksdagens

första kammare antagit sådan lydelse af 2 § i 1902 års lag, att frihet

från koncessionstvång skulle under den antagna förutsättningen äga

rum i båda ofvannämnda fall, men andra kammaren beslutat att icke i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

någondera fallet medgifva koncessionsfrihet, kamrarnas skiljaktiga beslut

sammanjämkats så, att frihet från koncessionsplikt skulle förekomma endast

om egen mark för anläggningen användes, hvarefter Riksdagens beslut af

Eders Kungl. Maj:t godkänts. Inspektörerna tillstyrka nu, att 2 § ändras

i enlighet "med första kammarens ursprungliga beslut. Därigenom skulle

tidsspillan och ganska värdelöst arbete besparas såväl myndigheter som

kraftledningsägare; och borde ändringen kunna ske utan olägenhet, då de

anläggningar, som blefve befriade från koncessionstvång, oftast vore af

mindre utsträckning och det för bibehållande af sådant tvång anförda

skäl, att Eders Kungl. Maj:t borde vara i tillfälle att för hvarje särskilt

fall meddela eventuellt erforderliga säkerhetsföreskrifter, visat sig beträffande

vanliga kraftledningar ej äga någon egentlig giltighet, i det att för

dylika anläggningar sällan komrae i fråga några bestämmelser utöfver de

utförliga föreskrifterna i stadgan om elektriska anläggningar.

En annan af de ändringar, hvarom inspektörerna hemställt, afser bestämmelsen

i 2 § om straff för den, som utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd

eller i strid emot de vid meddelande af tillstånd gifna föreskrifter utför eller

nyttjar koncessionspliktig elektrisk anläggning. Då koncessionsförfarandet i

dess nuvarande förin måste taga en afsevärd tid i anspråk och den, som behöfde

en elektrisk anläggning utförd, i allmänhet icke kunde under denna

tid låta arbetena därå anstå, vore det vanligt, att, då koncessionen beviljades,

anläggningen vore färdig eller åtminstone under arbete. I betraktande

häraf och då någon fara genom elektrisk ström tydligen ej kunde

uppstå förrän anläggningen tagits i bruk, funnes ej anledning att med ansvar

belägga utförandet af sådana arbeten, hvartill sökanden eljest ägde

befogenhet och hvilka ej mera än andra byggnadsarbeten kunde föranleda

fara för person eller egendom. Ifrågavarande straffbestämmelse borde

alltså ändras så, att den blefve tillämplig allenast på nyttjande af elektrisk

anläggning.

De ändringar, inspektörerna i öfrigt föreslagit i 2 och 3 §§ af 1902

års lag, äro hufvudsakligen af redaktionell natur.

Kommerskollegium, som biträdt de flesta af inspektörernas ändringsförslag

har för egen del framhållit önskvärdheten af viss ändring i affattningen

af 2 och 3 §§.»

Sedan föredragande departementschefen närmare redogjort för ofvanberörda

framställningar samt omförmält innehållet i de öfver samma framställningar

afgifna utlåtanden, anförde departementschefen vidare:

»De nu framställda förslagen till ändringar i 1902 års lag äro föranledda

af erfarenheter, som vid lagens tillämpning vunnits. Att dessa

ändringar komme att medföra önskvärda lindringar i de ganska betun
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

gande villkor, som man vid lagens tillkomst ansett sig böra uppställa med

afseende å tillstånd till utförande af elektriska anläggningar oeh rätt till

expropriation för desamma, synes otvifvelaktigt; och, då genom de utlåtanden,

som i ärendet afgifvits af myndigheter med teknisk kompetens,

torde vara ådagalagdt, att ändringarna kunna genomföras utan att fastighetsägares

eller andras rätt och trygghet åsidosättas, anser jag mig böra

i hufvudsak tillstyrka de önskade lagändringarna.

Beträffande inskränkning af det fridlysta område, hvarom särskilda

föreskrifter finnas i lagen meddelade, har icke någon af de myndigheter,

som yttrat sig i ärendet, ifrågasatt sådan inskränkning såvidt angår skyldigheten

att tåla expropriation för elektrisk lednings framdragande; vid

hvilket förhållande jag ej finner skäl att för närvarande framställa förslag

1 detta hänseende.

I fråga om sättet för fastställande af det minskade områdets storlek

ansluter jag mig till deras mening, som ansett, att afståndet ej borde bestämmas

i förhållande till stolplinjens höjd i hvarje särskilt fall utan

att ett för alla fall gällande afstånd af 20 meter borde fastställas.

Skall det i sista stycket af lagens 3 § nu intagna stadgande därom,

att ansökan om expropriation eller koncession under vissa omständigheter

ej må bifallas, erhålla olika innehåll, därest fråga är om expropriation och

då koncession begäres, torde stadgandet lämpligen böra till sin ena del

flyttas till 1 §, där expropriation behandlas, och till den andra delen till

2 §, som lämnar föreskrifter om koncession.

Med afseende å de undantag från gällande bestämmelser, som skulle

medgifvas, då tillämnad anläggning skall utföras inom inhägnad! järnvägsområde,

lära dessa eftergifter kunna utan olägenhet utsträckas dels så, att

de komme att gälla äfven i fall ändamålet med anläggningen är annat än

själfva järnvägens drifvande medelst elektrisk kraft, dels ock därhän, att

af de stadganden, som nu förekomma i 3 § af 1902 års lag, å anläggning

af nämnda beskaffenhet tillämpas allenast föreskrifterna därom, att

vid ansökan om koncession skola fogas plan för företaget, med kostnadsförslag,

samt affattning på karta af ledningens sträckning.

Hvad angår det ifrågasatta medgifvandet, att lednings framdragande

öfver frivilligt upplåten mark skulle, beträffande frihet från skyldighet att

söka koncession, likställas med byggande af ledning å egen mark, lärer

ett sådant medgifvande vara ur principiell synpunkt berättigad!. Ej heller

bör det möta betänklighet ur säkerhetssynpunkt, då i 3 § af stadgan om

elektriska anläggningar föreskrifves, att den, som vill anlägga elektrisk

ledning för belysning eller arbetsöfverföring, skall, då Eders Kungl. Maj:ts

tillstånd ej erfordras och ledningen icke till hela sin sträckning faller inom

Bill. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 28 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

byggnad eller inhägnad gård, göra anmälan hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

och de genom nämnda stadga gifna säkerhetsföreskrifter,

hvilkas iakttagande, åtminstone hvad angår högspänningsledningar, alltid

öfvervakas af inspektörerna, äro tillämpliga äfven å ledning, för hvilken

icke erfordras Eders Kungl. Maj:ts tillstånd. För öfrigt torde den utsträckta

koncessionsfriheten icke komma att gälla längre ledningar, då

man vid framdragande af sådana i allmänhet icke lärer kunna undgå att

komma i beröring med allmän väg, vattentrafikled eller kronans mark och

i följd häraf ledningen blifver koncessionspliktig. De ledningar, för hvilka

ifrågavarande lagändring hufvudsakligen blefve af betydelse, kunna antagas

vara de talrika s. k. distributionsledningar, hvilka i trakter, som genomlöpas

af en högspänningsledning, från denna öfverföra kraft till närbelägna

gårdar för drifvande af tröskverk eller andra maskiner eller för

belysning eller dylika ändamål.

Af de jämkningar i affattningen af 2 och 3 §§ i 1902 års lag,

hvarom hemställan gjorts, anser jag följande böra vidtagas, nämligen dels

att för betecknande af de byggnader, om hvilka på särskilda ställen i

nämnda §§ är tal, städse användes samma uttryck, dels ock att ordet ''plan’

i 3 § till undvikande af missförstånd, som lärer hafva förekommit, utbytes

mot ''beskrifning’.»

Föredragande departementschefen förmälde härefter, att han låtit i

enlighet med de grunder, som af honom angifvits, uppgöra förslag till lag

angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Sedan nämnda

förslag, af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, blifvit uppläst,

hemställde departementschefen, att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget

måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas

genom utdrag af protokollet.

Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i nåder lämna bifall.

Ur protokollet

C. 8. Wettermark.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

11

Bilaga.

Förslag

till

LAG

angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, inne.

fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §•

Har, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft eller

för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan industriell

anläggning, som finnes vara af större betydelse för det allmänna, Konungen

pröfvat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet

eller inrättning, användes till framdragande af elektrisk ledning,

skall hvad för ändamålet erfordras, emot ersättning, afstås eller upplåtas.

Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för hvilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställdt hamnområde

afstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för hvilket nämnda

stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre afstånd än ett hundra

femtio meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller

tomtplats eller trädgård, som tillhör jordens eller lägenhetens ägare, denne

skyldig något afstå eller upplåta, utan så är, att annan sträckning för

ledningen visas icke kunna utan synnerlig olägenhet användas.

Skall enligt hvad i denna paragraf är stadgadt jord eller lägenhet

afstås eller upplåtas, äge de i förordningen angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter mot
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

svarande tillämpning; dock att, där jorden eller lägenheten skall användas

för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen skall äga rum

med hälften af det belopp, som jämlikt de i nämnda förordning stadgade

grunder skall utgå.

2 §•

Vill någon utföra elektrisk anläggning, där största effektiva spänningen

öfverstiger två hundra femtio volt, räknadt, om jordledning användes,

mellan en ledning och jorden och i annat fall mellan två ledningar,

söke Konungens tillstånd till företaget; dock vare sådant tillstånd ej erforderligt,

där anläggningen till hela sin sträckning förlägges inom byggnad

eller inhägnad gård eller under jordytan, ej heller där anläggningen utföres

på egen mark eller på mark, som af enskild man, menighet eller

inrättning afstås eller upplåtes utan att tillämpning af 1 § ifrågasättes,

samt antingen afståndet från ledning, som skall framdragas ofvan jordytan,

till boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats

eller trädgård öfverstiger tjugu meter eller, om dylik ledning skall

framgå på mindre afstånd än nu är sagdt, ägaren sådant medgifvit.

Skall inom område, för hvilket byggnadsstadgan för rikets städer

icke äger tillämpning, ledning framdragas ofvan jordytan på mindre afstånd

än tjugu meter från byggnad, som ofvan nämnts, eller tomtplats

eller trädgård, må, där ej anläggningen skall utföras inom inhägnadt

järnvägsområde, tillstånd till anläggningen icke mot bestridande af byggnadens,

tomtplatsens eller trädgårdens ägare meddelas, utan så är, att

annan sträckning för ledningen visas ej kunna utan synnerlig olägenhet

användas.

Tillstånd, hvarom i denna paragraf sägs, må af Konungen meddelas

endast för viss tid, ej öfverstigande fyrtio år. Meddelas det sökta tillståndet,

föreskrifver Konungen, under förbehåll af enskild rätt, på hvilket

sätt och under hvilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas.

Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid emot de vid meddelande

af tillstånd gifna föreskrifter nyttjar anläggning, som i denna

paragraf afses, straffes med böter från och med tjugufem till och med

ett tusen kronor, där ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

3 §•

Ansökan om rätt att för elektrisk lednings framdragande påfordra

afstående eller upplåtande af jord eller lägenhet eller om tillstånd att utföra

elektrisk anläggning, som i 2 § afses, skall vara åtföljd af fullständig

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 40.

beskrifning öfver det tilläinnade företaget, med kostnadsförslag, affattning

på karta af föreslagen lednings sträckning och af den jord, som för ledningen

erfordras, bestyrkta förteckningar på dels ägare och innehafvare af de

fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framdragas eller i hvilkas mark den

skall nedläggas, dels ock, såvidt ledningen skall framgå ofvan jordytan, ägare

och innehafvare af de fastigheter, som, utan att ledningen skall öfver dem

framdragas, äro belägna på mindre afstånd än tjugu meter från densamma,

uppgift på de överenskommelser, som blifvit träffade, eller de hinder,

hvilka däremot mött, med flera handlingar, som sökanden vill åberopa; dock

att, där ledningen skall framdragas inom område, för hvilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, förteckning, som nyss sagts, erfordras

allenast såvidt angår fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framgå

eller i hvilkas mark den skall nedläggas.

Finnes ej ansökan genast böra afslås, lämnas åt de kommuner eller

munieipalsamhällen, inom hvilkas områden ledning skall framdragas, så

ock åt de ägare och innehafvare af fastigheter, som, enligt hvad ofvan

nämnts, skola uppgifvas, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen, och infordras

i öfrigt de ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande

må erfordras.

Hvad i denna paragraf är stadgadt om skyldighet att förete karta

öfver jord, som för ledning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter,

så ock därom, att tillfälle att yttra sig öfver gjord ansökan skall

lämnas vissa menigheter samt ägare och innehafvare af fastigheter, galle

ej beträffande ansökan om tillstånd att utföra anläggning inom inhägnadt

järnvägsområde.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol måndagen den 7 januari 1907.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Huss,

Carlson,

Cassel,

Quensel,

friherre Marks von Wurtemberg,

Petrén.

Kanslirådet Carl Johan Carlberg föredrog förslag till lag angående

ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, hvilket förslag finnes bifogadt

detta protokoll.

I fråga om 1 § förenade sig högsta domstolens ledamöter om följande

yttrande:

»Det nya stycket i denna § synes böra erhålla sådan förändrad affattning,

att däraf otvetydigt framgår, att frågan, huruvida ägare af byggnad,

tomtplats eller trädgård, som är belägen på mindre afstånd än 150

meter från den tillämnade ledningen, är skyldig att afstå eller upplåta

mark, icke tillhör domstols bedömande utan skall afgöras af Konungen vid

pröfning af ansökningen om rätt att expropriera.»

Beträffande 2 § anförde justitierådet Petrén, med hvilken justitieråden

Quensel och friherre Marks von Wurtemberg instämde:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

»Deri föreskrift om koncessionstvång för vissa elektriska anläggningar,

som innehålles i denna §, torde i främsta rummet hafva tillkommit

med afseende å behofvet att i fråga om dessa såsom allmänfarliga ansedda

anläggningar vinna trygghet för att nödiga säkerhetsåtgärder till förekommande

af fara vid deras användande blefve vidtagna. Därjämte har

koncessionstvånget en stor socialpolitisk betydelse, särskilt därutinnan att

genom bestämmelsen om koncessions meddelande allenast på viss tid staten

äfven för framtiden förbehållit sig bestämmanderätt öfver de koncessionspliktiga

anläggningarna. Den gällande lagstiftningen i ämnet är

emellertid ingalunda byggd på några fasta principer utan synes taga hänsyn

än till den ena och än till den andra af de båda angifna synpunkterna.

Så t. ex. är en ledning, som till hela sin sträckning fraindrages

under jordytan, icke koncessionspliktig, äfven om den skulle vara af den

största allmänna betydelse. Ej heller behöfver koncession sökas för en

ledning öfver egen mark, oaktadt den kan vara vida farligare än ledningar,

som framgå öfver andras område.

Den nu föreslagna ändringen af §:n innefattar bland annat, att ledningar,

som framdragas öfver frivilligt upplåten mark, skulle i fråga om

befrielse från skyldigheten att söka koncession likställas med ledningar å

egen mark. Denna ändring synes mig rent principiellt sedt icke innebära,

någon förbättring af den nuvarande lagstiftningen. En anläggnings allmänfarlighet

är ju icke beroende af den omständigheten, huruvida ledningen

framdragits medelst användande af expropriationsförfarandet eller

på frivillighetens väg. Ej heller synes berörda omständighet kunna vara

af någon afgörande betydelse för bedömande af frågan, huruvida staten af

socialpolitiska skäl bör förbehålla sig någon bestämmanderätt öfver anläggningen.

Den åskådningen att staten icke skulle med fog kunna göra anspråk

på en dylik rätt i annat fall, än då ledningen tillkommit med användande

af den utaf staten medgifna expropriationsförmånen, torde icke

vara hållbar, ty det lärer icke kunna bestridas, att i många fall möjlighet

att på frivillig hetens våg framdraga ledningar vinnes just därigenom att

rätt till expropriation kan erhållas.

Till stöd för den ifrågavarande lagändringen har emellertid anförts,

att den utsträckta koncessionsfriheten hufvudsakligen skulle blifva af betydelse

för s. k. distributionsledningar och icke komma att gälla längre

ledningar, enär man vid framdragande af sådana icke kunde undgå att

komma i beröring med allmän väg, vattentrafikled eller kronans mark och

i följd häraf ledningen blefve koncessionspliktig. Därest verkningarna af

lagändringen skulle komma att inskränka sig till hvad sålunda angifvits

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

— något som jag icke tilltror mig att bedöma — torde från praktisk

synpunkt intet vara att erinra mot densamma.

Dock är härvid att märka, atr någon bestämmelse om skyldighet att

söka tillstånd till anläggande af ledning, som skall framdragas. öfver allmän

väg eller vattentrafikled, ej förekommer annorstädes än i den på

administrativ väg tillkomna stadgan den 31 december 1902 om elektriska

anläggningar för belysning eller arbetsöfverföring. Vilja statsmakterna i

en dylik bestämmelse söka en garanti för bevarandet af samhällets kontroll

öfver viktigare elektriska anläggningar, bör bestämmelsen uppenbarligen

erhålla civillags natur.

Skulle alltså, på sätt förslaget innehåller, koncessionsfriheten komma

att utsträckas till anläggningar öfver främmande område, som frivilligt

upplåtits, torde i förevarande § böra inflyta ett stadgande om erforderlighet

af koncession i hvarje fall, då ledning skall framdragas öfver allmän

väg eller allmän farled.»

Justitierådet Carlson yttrade:

»I sammanhang med den föreslagna ändringen af fjärde stycket i 2

§ synes redaktionen af paragrafen i öfrigt böra ändras så, att däraf framgår,

att koncessionen icke gäller anläggningens utförande utan densammas

begagnande.»

Ur protokollet

Carl Landquist.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

17

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

a Stockholms slott fredagen den 8 februari 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dtrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuHLIN,

SWARTZ,

Justitieråden: Ramstedt,

Petrén.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde

cheten för justitiedepartementet, statsrådet Albert Petersson högsta domstolens

genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden för

den 14 december 1906 inhämtade utlåtande öfver det vid samma protokoll

togade förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lao-en

den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

,

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredra
-

ganden

Bill. till Riksd. Pro t. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 28 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl.

»Med anledning af den anmärkning, som af högsta domstolen framställts

mot affattningen af det nya stycket i 1 § har jag låtit i detsamma

vidtaga en ändring, som torde medföra erforderlig tydlighet i det åt högsta

domstolen angifna hänseende. .

Hvad angår den inom högsta domstolen uttalade mening, att, därest

undantag från skyldigheten att söka tillstånd till anläggande af elektrisk

ledning blefve medgifvet jämväl i fråga om anläggningar öfver främmande

område, som frivilligt upplåtits, i 2 § borde inflyta ett stadgande om ertorderlighet

af koncession i hvarje fall, då ledning skall framdragas öfver

allmän väg eller allmän farled, tillåter jag mig erinra därom, att åtminstone

i de flesta af berörda fall skyldighet att söka koncession torde åligga

vederbörande på grund af stadgande^ i 2 § äfven med dess föreslagna

ändrade innehåll. Då emellertid undantag från hvad sålunda i allt fall

gäller såsom regel möjligen kunna inträffa, har det synts mig lämpligt att

låta ändra 2 § i förevarande afseende.»

Sedan föredraganden härefter uppläst det ändrade förslaget, hemställde

han, att det måtte jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig

proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde denna hemställan;

och täcktes, med bifall till densamma, Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten förordna, att nådig proposition

i ämnet, af den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

Lennart Berglöf.

Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1907:32 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa b s. 1 i texten