Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen’

1907-03-15 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:97, Med förslag till ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen’

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 07.

1

N:o 97.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86

och 105 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen’,

gifven Stockholms slott den 15 mars 1907.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga

följande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsformen

samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 7.

Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 15 § omförmålas,

skola inför Konungen i statsrådet föredragas och där afgöras.

Bxh. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 74 Håft. (N:o 97.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

§ 9.

Uti alla mål, som hos Konungen i statsrådet förekomma, skall protokoll

föras. Där rikets säkerhet eller eljest synnerligen viktiga skäl kräfva

hemlighållande af mål, som angår rikets förhållande till främmande makt,

skall öfver målet föras särskildt protokoll.

Statsrådets tillstädesvarande ledamöter —---— beslut fatta.

§ IL

I mål, som angå rikets förhållande till främmande makter, skola

alla meddelanden till främmande makt eller Konungens sändebud i utlandet,

utan afseende å ärendets beskaffenhet, ske genom ministern för

utrikes ärendena.

§ 12.

Konungen äger att i afhandlingar och förbund med främmande

makter ingå, sedan statsrådet däröfver blifvit hördt.

§ 28.

Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra infödde svenske

män till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre, hvilka äro af den

egenskap, att------kommendanter i fästningarna. Till kon
sul

må ock utländsk man nämnas, där lön ej är med befattningen förenad.

Konungen fäste — — — — — som under departementet höra.

§ 32.

Enär sådana sysslor, —--(lika med nuvarande § 33)----

— — — påminnelser göra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 97.

3

§ 33.

Konungen äger att genom naturalisation — — — (lika med nuvarande

§ 28 mom. 2)---ledamot af statsrådet utnämnas.

§ 35.

Statsrådets ledamöter — — — — — ministrar, sändebud och konsuler

hos främmande makter, samt de ämbets- och tjänstemän, som innehafva

befattningar å stat i utrikesdepartementet och vid beskickningarna,

hafva förtroendesysslor----därtill skäl äga.

§ 86.

Med tryckfrihet förstås-----de protokoll undantagna,

som uti statsrådet och hos Konungen i kommandomål föras — — — —

böra hemliga hållas.

§ 105.

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott äge att äska de protokoll, som

uti statsrådet blifvit förda, dock att sådant särskildt protokoll, hvarom i

9 § förmäles, och protokoll i kommandomål må kunna fordras endast i

det, som rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser.

Riksdagsordningen.

§ 38 mom. 2.

2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll, dock

att sådant särskildt protokoll, hvarom i 9 § regeringsformen förmäles, och

protokoll i kommandomål kunna fordras endast i hvad som rörer allmänt

kända och af utskottet uppgifna händelser. Om utskottets rätt---

år i regeringsformen stadgadt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 97.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Albert Petersson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 97.

5

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 15 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuHLIN,

SWARTZ.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
»Enligt

vår nu gällande grundlag tillkommer behandlingen af ministeriella

ärenden, d. v. s. sådana som angå rikets förhållande till främmande

makter, icke, såsom eljest i allmänhet är föreskrifvet, statsrådet i

dess helhet, utan skola desamma inför Konungen föredragas af ministern

för utrikes ärendena i närvaro endast af statsministern och en annan statsrådets

ledamot. Ursprungligen bestod denna ministeriella konselj, såsom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

den gemenligen plägat benämnas, allenast af utrikesministern och en annan

statsrådsledamot. Först år 1885 erhöll den sin nuvarande sammansättning.

Med den anordning, som sålunda vidtagits för ifrågavarande ärendens

behandling, sammanhänger äfven, att desamma icke äro underkastade enahanda

granskning af konstitutionsutskottet, som eljest i fråga om regeringsärenden

är föreskrifven. Beträffande protokoll i ininisteriella mål äger utskottet

som bekant endast att fordra dein, som röra allmänt kända och af

utskottet uppgifna händelser.

Vidare torde böra anmärkas, att den ursprungliga lydelsen af 11 §

regeringsformen syntes åt Konungen inrymma en friare form äfven för

beredningen af ininisteriella mål. Enligt denna §, sådan densamma antogs

vid 1809 års riksdag, ägde Konungen nämligen att låta bereda och handhafva

de ininisteriella målen på sätt honom lämpligast syntes. I sammanhang

med ofvanberörda år 1885 vidtagna förändring blef föreskriften förtydligad

genom det tillägg, att dessa mål skola, på sätt Konungen lämpligast

synes, beredas af ministern för utrikes ärendena. Tillika tillädes den sista

punkten i lagrummet, hvarigenom utsagts, att alla meddelanden i ministeriella

mål till främmande makt eller Konungens sändebud i utlandet skola

ske genom ministern för utrikes ärendena.

Slutligen torde äfven böra erinras därom, att under tiden för

unionens med Norge bestånd äfven norske statsministern eller i hans frånvaro

annan ledamot af det norska statsrådet alltsedan år 1835 skulle närvara

vid föredragningen af sådana ininisteriella mål, som ägde inverkan

på Sveriges och Norges gemensamma eller Norges enskilda förhållande till

främmande makt.

Såsom skäl för denna afvikande ordning för ifrågavarande ärendens

behandling, hvilken icke äger någon motsvarighet i vår äldre statsrätt, hafva

1809 års grundlagstiftare angifvit önskvärdheten af skyndsamhet och en

viss hemlighetsfullhet vid handläggningen af hithörande frågor. »Sådan är»,

säger 1809 års konstitutionsutskott, »vårt fäderneslands närvarande ställning,

att det icke med egna krafter allena synes kunna upprätthålla sin

själfständighet. Denna beror då af de förbund med andra makter, som en

klok styrelse kan vinna, men hvilka aldrig i den stund de slutas kunna

underkastas den offentliga pröfningen och de långa betänkligheterna af en

lagstiftande eller också blott af en talrik rådgifvande kår.»

Något missnöje med den anordning för ininisteriella ärendens behandling,

som sålunda fastslogs af 1809 års regeringsform, synes under

de första årtiondena efter vårt nya statsskicks grundande icke hafva försports.

I hvarje fall föreligga från denna tid icke några förslag i syfte

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 07.

7

att åvägabringa eu annan anordning. De förändringar, som vid 1840 års

riksdag vidtogos i fråga om affattningen af 11 § regeringsformen, voro

uteslutande föranledda af departemcntalstyrelsens samtidiga införande.

Vid 1856—1858 års riksdag upptog emellertid konstitutionsutskottet

till behandling frågan om en annan anordning för hithörande ärendens

behandling. Utan tvifvel står detta, såsom äfven i utskottets betänkande

antydes, i sammanhang därmed att, på grund af den kort dessförinnan

afslutade November-traktaten, fara syntes föreligga, att vårt fädernesland

skulle närmare än hvad ditintills varit fallet inryckas i den

europeiska allians-politiken. Konstitutionsutskottet riktade också sin uppmärksamhet

uteslutande på 12 § regeringsformen, hvilken i dess dåvarande

lydelse innebar, att Konungen ägde ingå i afhandlingar och förbund med

främmande makter, sedan han däröfver hört statsministern för utrikes

ärendena och någon annan tillkallad statsrådets ledamot. I stället föreslog

utskottet den ändring af denna paragraf, att Konungen, när han ville sluta

afhandlingar och förbund med främmande makt, skulle höra statsrådets

samtliga ledamöter.

Detta förslag antogs väl med någon förändring i ordalydelsen att

hvila till grundlagsenlig behandling vid följande riksdag, men blef vid

denna förkastadt genom motstånd af adeln och prästeståndet. Frågan var

därmed emellertid icke fallen. Med kortare mellanrum återkommer densamma

esomoftast vid de följande riksdagarna, därvid den tillika så småningom

erhåller eu vidgad omfattning. Från att ursprungligen, såsom jag

nyss nämnt, endast afse 12 § samla sig angreppen mot hela den gällande

ordningen för ministeriella ärendens behandling; och framkommer därvid

slutligen vid 1883 års riksdag förslag därom att beredningen och föredragningen

af ifrågavarande ärenden, liksom äfven den konstitutionella

granskningen af desammas behandling, skola äga rum i enahanda former

som i fråga om andra regeringsärenden.

Denna motion vann väl ej riksdagens bifall; men med anledning

af densamma föreslog konstitutionsutskottet den lydelse af 11 § regeringsformen,

som slutligen antogs vid 1885 åi*s riksdag, och hvarigenom,

såsom ofvan nämnts, den ministeriella konseljen kom att bestå af tre

i stället för såsom förut af två statsrådsledamöter, samt hvarje tvifvel

därom att ifrågavarande ärendens förberedande behandling skulle ske

genom ministern för utrikes ärendena undanröjdes. Oaktadt de sålunda

genomförda förändringarna hafva äfven efter år 1885 förslag framkommit

inom Riksdagen, åsyftande att genomföra upphäfvande af den

ministeriella konseljen samt dessa ärendens förläggande till statsrådet.

Någon framgång hafva desamma likväl icke rönt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Till den redogörelse jag således i korthet lämnat torde ytterligare

böra tilläggas, att förenämnda fråga helt naturligt äfven varit föremål för

behandling i sammanhang med de förslag, som tid efter annan under

unionens bestånd varit å bane i syfte att bereda Norge ökadt inflytande

på utrikesstyrelsens ledning.

I själfva verket torde det icke kunna förnekas, att behandlingen af

förevarande fråga varit synnerligen beroende af den omständigheten att

densamma äfven inverkade på Norges ställning inom unionen. Sitt mest

typiska uttryck fann detta förhållande vid 1872 års riksdag, då det då

föreliggande förslaget, hvilket i hufvudsak åsyftade öfverflyttningen af de

i 12 § omhandlade ärenden från den ministeriella konseljen till statsrådet,

föll i riksdagens första kammare efter ett kort yttrande af vår nuvarande

riksdagsordnings skapare friherre De Geer, däri denne under tillkännagifvande

af sin principiella anslutning till förslaget likväl af unionspolitiska

skäl för det dåvarande motsatte sig detsamma. Äfven senare hafva

vid flera tillfällen såsom hufvudsakligt skäl emot en förändring anförts

grunder, hämtade från förhållandet till det forna unionslandet.

Det torde således, då icke längre dessa skäl kunna åberopas, böra

undersökas, huruvida en förändring af ministeriella ärendens behandling

är af behofvet påkallad.

Från deras sida, som förfäktat, att så är förhållandet, har i allmänhet

åberopats, att då Konungen enligt grundlagens bud måste äfven i de

obetydligaste ärenden höra åtminstone fyra ledamöter af statsrådet samt, där

målen äro af synnerlig vikt och omfattning, statsrådet i dess helhet, det måste

betecknas som en inkonsekvens, att så vidtomfattande ärenden som frågor om

afhandling och förbund med främmande makter kunna af Konungen afgöras,

utan att mera än ett fåtal af statsrådets ledamöter därom behöfva äga kännedom.

Anmärkningen äger utan tvifvel sin riktighet, om än densamma

icke längre i verkligheten torde vara af samma betydelse som förut, då

det väl kan anses numera vara en häfdvunnen grundsats att i hvarje viktigare

ministeriellt ärende jämväl de statsråd, som icke deltaga i den ministeriella

konseljen, hållas om ärendet underkunniga och detta redan på

frågans förberedande stadium, så att de därvid äro i tillfälle att häfda sin

mening. Dock kvarstår i princip naturligtvis orubbad riktigheten af den

allmänna anmärkning jag nyss återgifvit.

Det synes mig vidare icke kunna dragas i tvifvelsmål, att behandlingen

af utrikes ärenden skall vinna i reda, noggrannhet och snabbhet,

därest desamma underkastas behandling i allmänt statsråd. Det ifriga

arbete, som under våra dagar inom flera olika områden pågår i syfte att

genom mellanfolkliga aftal ömsesidigt bereda åtnjutande af likartade eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 07.

9

mot hvarandra svarande förmåner åt de kontraherande staternas undersåtar,

medför att afslutandet af flertalet fördrag vanligen på det närmaste

berör den inre lagstiftningen samt således förutsätter samverkan mellan

utrikesministern och den fackminister, inom hvilkens verksamhetsområde

frågan faller. Iakttagande af grundlagens nuvarande föreskrifter kan vid

sådant förhållande sägas framtvinga ett ofta konstladt och af inga inre

grunder berättigadt sönderdelande af den behandling, ett dylikt ärende

skall undergå.

Ytterligare har genom den under föregående år vidtagna omorganisationen

af rikets diplomati och konsulatväsende ett skäl tillkommit för de

ministericlla ärendenas förläggande till statsrådet. Den nya organisationen

har, såsom jag vid olika tillfällen inför Kungl. Maj:t framhållit, till föremål

en närmare samverkan mellan diplomat- och konsulatväsendet. För

uppnående af detta syftemål är det tydligen till hinder, att, såsom nu är

fallet, olika förfaringssätt skall iakttagas beträffande ärenden hörande till

dessa båda grenar af utrikesförvaltningen. Särskildt gäller detta tjänstetillsättningar.

Diplomat- och konsulatkommittén har i sitt år 1906 afgifna

betänkande äfven påpekat olämpligheten häraf. Till närmare belysande af

det oegentliga i nu rådande förhållanden vill jag särskildt framhålla, att

aspiranter inom diplomatin (diplomat-attachéer) jämlikt 32 § regeringsformen

utnämnas af Konungen i ministeriel! konselj, medan åter konsulsattachéer

enligt konsulatförordningen af den 24 september 1906 antagas

af ministern för utrikes ärendena. Rimligen böra båda dessa slag af

aspiranter, hvilka icke innehafva tjänst å stat, antagas och afskedas af utrikesministern

i likhet med hvad förhållandet är med extra ordinarie

tjänstemän inom öfriga departement. Den påpekade olikheten i fråga om

formen för aspiranternas antagande leder lätt till det oriktiga åskådningssätt,

att de unga diplomataspiranterna äga något slags företräde framför

sina kamrater inom konsulskåren. Enahanda förhållande är äfven rådande

med kanslisterna vid beskickningarna och vid konsulaten.

Bestämda fördelar synas således vara att vinna genom ifrågavarande

ärendens öfverflyttande till statsrådet. En förutsättning härför måste

emellertid gifvetvis vara, att icke viktiga statsintressen därigenom skulle

åsidosättas.

Utom unionspolitiska skäl hafva mot de ministeriella ärendenas förläggande

till statsrådet plägat återgifvas de skäl, som redan af 1809 års

grundlagsstiftare anfördes och som kunna sammanfattas däri, att dessa ärenden

kräfva en skyndsam behandling samt böra i viss mån vara undandragna

offentlig granskning och diskussion.

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Hvad beträffar först åberopade skäl lärer detta icke numera böra

tillmätas någon betydelse. På ärendenas skyndsamma behandling synes

den ifrågasatta grundlagsändringen icke menligen kunna inverka; snarare

kan ifrågasättas, om icke denna, på sätt jag ofvan antydt, är ägnad

att befordra ett skyndsammare handläggande.

Beträffande åter den andra invändningen är denna af större vikt;

och jag anhåller därför att få något närmare uppehålla mig vid densamma.

Det är allbekant, att under äldre tider man lagt synnerligen vikt på

att diplomatiska förhandlingar borde strängt hemlighållas. Detta sammanhänger

åter med det allmänna sträfvande, som särskildt under 1700-talet

gjorde sig hos de europeiska staterna gällande, att genom förbund med

hvarandra, ofta lika hastigt upplösta som afslutade, söka förvärfva nya

landområden eller andra förmåner på grannarnas bekostnad. För en dylik

statskonst var en långt gående hemlighetsfullhet en nödvändig betingelse.

I våra dagar åter har utrikespolitiken väsentligen ändrat karaktär.

Särskildt gäller detta ett land, som i likhet med vårt eget

för sin utrikespolitik icke har annat syfte än häfdande af sin själfständighet

och neutralitet och därför äfven, på sätt under snart ett århundrade

varit fallet, strängt vill afhålla sig från de stridigheter, som kunna uppkomma

mellan andra folk. Beskaffenheten af förda protokoll i ministeriella

ärenden torde ock bära vittne därom, att det vida öfvervägande flertalet

af dem skulle kunnat utan någon olägenhet underkastas samma offentlighet

som öfriga regeringsärenden.

Äfven tyngdpunkten för staternas traktatsi utande verksamhet har

under den tid, som efter 1809 förflutit, förlagts till ett annat område än

förut. Flertalet af de överenskommelser, som numera ingås, afse att

reglera sociala, ekonomiska eller privaträttsliga förhållanden. Tydligen

finnes i allmänhet icke någon anledning att omgärda dylika ärenden med

särskild hemlighetsfullhet.

De skäl, som af 1809 års grundlagsstiftare anfördes till stöd för

att behandlingen af ministeriella ärenden skulle stanna inom en trängre

krets och om möjligt undandragas offentlighetens granskning, synas mig

således väsentligen hafva förlorat i betydelse. I hvarje fall kan icke häraf

någon betänklighet hämtas emot att dessa ärenden föredragas i statsrådet.

Enligt min mening vore det dock förhastadt, om man af de synpunkter,

som ofvan gjorts gällande, ville, på sätt någon gång skett, draga

den slutsatsen, att ministeriella ärenden undantagslöst borde på enahanda

sätt som andra regeringsärenden vara underkastade konstitutionsutskottets

granskning, hvarmed ju följer möjligheten, att de bringas under offentlig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

11

diskussion. Säkerligen vore det obetänksamt att alldeles förbise möjligheten

af ett sådant politiskt läge, att vårt land för skyddande af sin själfständighet

måste afsluta ett aftal, som icke lämpar sig för offentlig diskussion.

Och äfven i fråga om förhandlingar af annat slag än rent politiska

kunna fall föreligga, då det af skyldig grannlagenhetshänsyn till den eller

de makter, med hvilken förhandlingarna föras, eller åt andra vägande

skäl icke är önskvärdt, att dessa på ett förberedande stadium bringas till

allmänhetens kännedom.

I detta sammanhang ber jag äfven att få något beröra den samtida

europeiska statsrättens ställning i förevarande fråga. Såsom bekant äger

någon motsvarighet till den granskning af ett hvart regeringsärende, som

i våra grundlagar är föreskrifven, i allmänhet icke rum i öfriga stater,

utan anses en sådan på grund af det allmänna inflytande på ärendenas

fång, som nationalförsamlingen äger i sin makt att utöfva, öfverflödig.

åledes kan någon direkt ledning för bedömande af förevarande fråssa

endast undantagsvis hämtas ur den europeiska statsrätten. Emellertid är

att märka, att äfven åtskilliga stater och bland dem äfven sådana, Indika

i likhet med Sverige icke föra någon aktivare utrikespolitik, sörjt för att

fördrag med främmande makter, där sådant kan finnas önskvärdt, kunna

hemlighållas. Sålunda innehåller den belgiska författningen en föreskrift

därom att Konungen delgifver riksdagens kamrar alla afslutade fördrag,

så snart statens säkerhet och intresse det medgifva. Ungefär enahanda är

förhållandet i Nederländerna. Äfven i Norge har regeringen efter unionens

upplösning ansett sig böra föreslå grundlagsbestämmelser i syfte att förhindra

obehörigt bekantgörande af ifrågavarande ärenden. Förslaget har

ännu icke varit föremål för stortingets slutgiltiga pröfning. Där åter i

statsförfattningen hvarje särskild bestämmelse af nu angifven art saknas,

beror detta, såsom jag förut antydt, däruppå att den konstitutionella kontrollen

är anordnad på helt annat sätt än i Sverige.

En anordning synes mig således böra vidtagas i syfte att, utan fara

för inkräktande å den regelmässiga kontroll af ifrågavarande ärenden, som

genom konstitutionsutskottet bör utöfvas, man tillika sörjer för att i

de antagligen sällan förekommande fall, då rikets säkerhet eller eljest synnerligen

viktiga skäl sådant kräfva, ett ministeriellt ärende kan hållas

hemligt, för hvilket ändamål Konungen skulle äga att förordna om

förande af särskildt protokoll däröfver. Om konstitutionsutskottets rätt

att erhålla sådant protokoll bör gälla hvad nu i allmänhet om ministeriella

protokoll är stadgadt, eller att deras utlämnande må fordras endast, om de

röra allmänt kända och af utskottet särskildt uppgifna händelser.»

Chefen för justitiedepartementet anförde härefter:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

»I öfverensstämmelse med de grundsatser, som af hans excellens herr

ministern för utrikes ärendena nyss uttalats, har jag låtit inom justitiedepartementet

uppgöra förslag till ändring af regeringsformen och riksdagsordningen

i syfte att till behandling i statsrådet öfverföra de ministeriella

ärendena.

Af den nuvarande 11 § regeringsformen har icke ansetts nödigt att

bibehålla annat än den sista punkten. Det tillägg, som gjordes år 1885

därom att ministeriella mål skola af utrikesministern beredas, måste

anses öfverflödigt, då detta redan följer af innehållet i 6 och 10 §§ samt

hvarje anledning att härom bibehålla ett särskildt stadgande bortfaller

genom ministeriella ärendens likställande med öfriga regeringsärenden.

Enligt nu gällande 32 § regeringsformen skola sändebud hos främmande

makter och tjänstemän vid beskickningarna af Konungen nämnas i den ordning,

som är föreskrifven i fråga om ministeriella måls behandling. Utnämning

af konsulära tjänstemän sker däremot i statsrådet. Såsom hans excellens

herr ministern för utrikes ärendena erinrat, måste det, med den nära beröring

diplomatin och konsulatväsendet äga, anses olämpligt att olika former

för dessa tjänstemäns utnämning iakttagas
Lämpligast

torde en ändring uti ifrågavarande hänseende vinnas

genom upphäfvande af 32 § regeringsformen samt därigenom att 28 §

1 mom. regeringsformen, hvilken för närvarande blott afser tillsättningar

af tjänster inom riket, genom borttagande af sistberörda uttryck utsträckes

till att afse alla tjänstetillsättningar. I sammanhang därmed torde ett

tillägg böra göras till sistnämnda lagrum af innehåll, att Konungen må till

olönad konsul kunna utnämna jämväl utländsk man. Till ifrågavarande befattningar

användas ju i stor utsträckning äfven utlänningar.

Vidare torde, för att ej paragrafföljden må rubbas, 28 § 2 mom.

böra upptagas såsom särskild paragraf närmast efter nuvarande 33 §,

hvilken sålunda torde uppflyttas till 32 §.

Enligt 35 §, sådan den för närvarande lyder, äro jämväl attachéer

vid beskickningarna förtroendeämbetsmän och kunna såsom sådana af

Konungen entledigas från ämbetet i samma ordning, som om dessa är

föreskrifvet. Då meningen är, att äfven diplomatattachéerna för framtiden

böra af utrikesministern antagas, synes följdriktigheten fordra, att

de äfven af ministern må kunna entledigas. Sådant tillvägagångssätt

öfverensstämmer tydligen bäst med dessa tjänstemäns ställning. För vinnande

af detta syfte har paragrafen undergått en mindre omredigering.

De ändringar, som i öfrigt torde böra i regeringsformen vidtagas,

äro endast af formell natur.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Nåd. Proposition N:o 1)7.

I 2 § tryckfrihetsförordningen talas äfven om ministeriella ärenden.

Det skulle vid sådant förhållande kunna ifrågasättas att till vinnande a

öfverenstämmelse med ordalagen i regeringsformen och riksdagsordningen

vidtaga ändring af nämnda lagrum. Men då en sådan ändring kunde

föranleda, att handlingarna i förut behandlade ministeriella mai blelve

offentliga tidigare än som i grundlagen är afsedt, synes tryckfrihetsförordningen

böra bibehållas oförändrad.»

Sedan chefen för justitiedepartementet härefter uppläst i enlighet

med nu afgifna yttrande affattadt förslag till ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11,

12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsformen samt § 38 inom. 2 riksdagsordningen,

hemställde departementschefen i underdånighet, att förslaget

måtte föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad sålunda anförts och

hemställts; „ _ , TT , , tt

och behagade Hans Kungl. Höghet Kronpnnsen
Regenten,

med bifall till denna hemställan, förordna, att

till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning skall

aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft.

O

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1907:6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6 s. 1 i texten