Med förslag till understöd m. m. åt vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona J. A. Nilsson för honom genom olycksfall i tjänsten tillskyndad skada
1907-03-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1907:98, Med förslag till understöd m. m. åt vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona J. A. Nilsson för honom genom olycksfall i tjänsten tillskyndad skada
Dokumentets text
Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 98.
1
N:o 98.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
understöd m. m. åt vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona J. A. Nilsson för honom genom olycksfall
i tjänsten tillskyndad skada; gifven Stockholms slott
den 8 mars 1907.
Med åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva, att till vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona Johan August Nilsson må, såsom ersättning
för honom genom olycksfall i tjänsten tillskyndad skada, af fångvårdsmedel
utbetalas dels för en gång 112 kronor 87 öre dels ock från och med
år 1907 en årlig lifränta af 60 kronor.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Albert Petersson.
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. (N:o 98).
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 mars 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JlJHLIN,
SWARTZ.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Albert Petersson anmälde
fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 2 januari 1907 angående
understöd m. m. åt vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona
Johan August Nilsson för honom genom olycksfall i tjänsten tillskyndad
skada. Härom anförde föredraganden följande:
»Under tjänstgöring den 25 april 1906 i anstaltens stengård, där
fångarna sysselsattes med gatstenshuggning, träffades Nilsson i vänstra
ögat af kringflygande stenskärfvor.
3
Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 08.
På grund af uppkommen varbildning i ögat kunde Nilsson ej skötas
i eget hem, utan vårdades å Karlskrona länslasarett från och med den 2
till och med den 31 juli samt behandlades därstädes polikliniskt från och
med den 1 till och med den 26 augusti 1906.
Enligt intyg af legitimerade läkaren Vict. L. Lundberg uppstod åt
skadan svårartad hornhinneinflammation, som medfört kvarstående men för
framtiden genom en hornhinnefläck, hvilken väsentligen förtagit synskärpan
och ej kommer att försvinna, hvadan Nilssons arbets- och förvärfsförmåga
är för all framtid nedsatt.
Efter olycksfallet har Nilsson varit under tre månader och en dag
förhindrad att förrätta sin tjänst.
Nilsson, som är född den 28 december 1861, har 7 barn, däraf 5 i
åldern 2 till 14 år.
Enligt hvad anstaltens direktör intygat, har Nilsson, som icke är
kunnig i något annat yrke än stenhuggning, alltsedan olyckshändelsen
varit urståndsatt att utom tjänsten bereda sig och sin stora familj någon
extra inkomst.
Såsom ersättning för ifrågavarande skada har Nilsson begärt dels
godtgörelse för läkarlön och annan kostnad 55 kronor (rätteligen 54
kronor 50 öre), hvaraf enligt företedda räkningar åtgått i sjukvårdsafgift
14 kronor 50 öre samt läkarhonorar 25 kronor, ersättning för sveda och
värk 100 kronor samt för hinder och brist i näring genom förlorade
tjänstgöringspenningar 58 kronor 37 öre, eller i ett för allt 213 kronor
37 öre, dels ock för stadigvarande men för framtiden en årlig skadeersättning
af 50 kronor eller däremot svarande kapital. Nilsson har härvid
framhållit, att han befinner sig i synnerligen knappa omständigheter såsom
försörjare af en talrik familj, hvadan hans förlust nu och för framtiden
är mycket kännbar.
För närmare bedömande af föreliggande ärende har fångvårdsstyrelsen
till jämförelse erinrat om ett af 1906 års riksdag behandladt liknande fall.
I fråga om två vid postkontoret i Stockholm anställda extra postbetjänte,
Johan Gottfrid Sundvall och Jakob Bernhard Äsbrink, hvilka i följd af
olycksfall under tjänstgöring i maj månad 1905 fått sin arbetsförmåga
nedsatt, gjorde nämligen Kungl. Magt framställning till Riksdagen om
årligt understöd. Därvid upplystes, att nämnda två betjänte åtnjutit läkarvård
och medikamenter på postverkets bekostnad äfvensom full aflöning
äfven för den tid, hvarunder de varit af sina vid olyckshändelsen lidna
skador urståndsätta att tjänstgöra. De hade sedermera kunnat återgå till
tjänstgöring och voro sålunda fortfarande bibehållna vid sin utkomst i
verkets tjänst, men det ansågs, att postverkets ersättningsskyldighet borde
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.
sträcka sig något längre, så att de af olyckan drabbade i någon män
godtgjordes för iråkad oförmögenhet att vid sidan af sin postanställning
genom arbete i enskild tjänst förskaffa sig en välbehöflig tillökning i årsinkomst.
I enlighet med Kungl. Maj:ts framställning tillerkände Riksdagen
nämnda postbetjänte understöd å postverkets pensionsstat, Sundvall
med 135 kronor och Asbrink med 45 kronor om året, räknadt från och
med år 1906.
På grund af detta Riksdagens beslut, hvarvid hänsyn tagits jämväl
till den ersättningssökandes oförmögenhet för framtiden att vid sidan af
sin anställning i det allmännas tjänst genom enskildt arbete bereda sig
ökad inkomst, har fångvårdsstyrelsen, med vitsordande att de tjänstgöringspenningar,
som Nilsson i följd af olycksfallet måst afstå, uppgått till det
af honom uppgifna belopp 58 kronor 37 öre, samt med öfverlämnande
till Kungl. Majtts pröfning, huruvida icke någon ersättning för sveda och
värk må kunna Nilsson tillgodokomma, hemställt, att Nilsson måtte åt
fångvårdsmedel tillerkännas godtgörelse med uppgifna belopp för sina
direkta utgifter och för förlorade tjänstgöringspenningar samt för framtiden
beredas ett understöd af 50 kronor om året, räknadt från och med
år 1907.
Riksförsäkringsanstalten har i afgifvet yttrande erinrat att, därest
bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbete skolat i förevarande fall tillämpas, Nilsson icke
varit berättigad till särskild ersättning för sjukvårdskostnader och läkarhonorar
eller för sveda och värk, men att Nilsson under enahanda förutsättning
bort anses berättigad dels till sjukhjälp med en krona om dagen
för tiden från och med sextioförsta dagen efter olycksfallet till den dag
han kunnat återinträda i tjänstgöring, dels ock till en efter en invaliditetsgrad
af 20 % till 60 kronor beräknad årlig lifränta att utgå från och
med dagen näst efter den, då sjukhjälpsersättningen upphört.
Uti infordradt utlåtande har statskontoret, med erinran att understödsbeloppen
till de båda postbetjänte bestämts i enlighet med de i lagen
den 5 juli 1901 upptagna grunder, såsom sin mening uttalat, att i öfverensstämmelse
med Riksdagens beslut år 1906 åt Nilsson torde böra beredas
ersättning såväl för hvad han visat sig hafva utgifvit i läkarlön och
för öfriga af skadan orsakade kostnader med tillhopa 54 kronor 50 öre som
ock för mistade tjänstgöringspenningar 58 kronor 37 öre, äfvensom att Nilsson
torde tillförsäkras en årlig lifränta från och med år 1907 till belopp,
som, enligt den af riksförsäkringsanstalten lämnade upplysning, torde böra
bestämmas till 60 kronor. Däremot har statskontoret ansett Nilssons
anspråk på särskild ersättning för sveda och värk ej vara förtjänt af bifall.
5
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag i underdånighet,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att till Nilsson
må såsom ersättning för omförmälda skada af fångvårdsmedel utbetalas
dels för en gång: 112 kronor 87 öre dels ock från och med år 1907 en
årlig lifränta af 60 kronor.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall; och skulle proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet
Lennart Berglöf.
'' Bill. till Riksd. Prot. 1907.
1 Sami. 1 Afd. 75 Höft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1907:227 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd m. m. åt vaktkonstapeln vid tvångs arbets anstalten i Karlskrona J. A. Nils s. 1 i texten
- SU 1907:127 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd ra. m. åt vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona J. A. Nilsson. s. 1 i texten