Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning af socker

1908-01-13 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:10, Angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning af socker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

1

N:o 10.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad

lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående

beskattning af socker; gifven Stockholms slott den

13 januari 1908.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen dels antaga bilagda förslag till förordning angående ändrad

lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning af

socker dels ock förklara, att den ändrade lydelsen af berörda författningsrum

skall träda i kraft från och med den dag, som af Kungl. Maj-.t

bestämmes.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Bill. till Eiksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 4 Höft,

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907

angående beskattning af socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,

skall, på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande

till fritt bruk erläggas skatt med 16 öre för hvarje kilogram.

För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna

i Östergötland och Västergötland och utlämnas till fritt bruk antingen

omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping

efter där verkställd raffinering, utgår dock skatten under tiden till

utgången af augusti månad år 1910 med 13 öre samt under tiden

från och med den 1 september samma år till utgången af augusti

månad år 1912 med 15 öre, allt för ett kilogram räknadt; ägande

Kungl. Maj:t att meddela behöfliga kontrollföreskrifter.

För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas tull

enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och

maltsocker (maltos) samt ej heller sirap eller melass, i indika sockerlialten

är mindre än sjuttio procent af torrsubstansens vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation, därest icke kontrolloch

justeringsstyrelsen på framställning af tillverkaren förordnar, att

sockerhalten skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t vill meddela,

gjorts till förtäring af människor obrukbart (denaturerats), erlägges

ej skatt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

3

Utdrag ur protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

januari 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert PETERSSON,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Eoos,

SWARTZ,

grefve Ha milton,

grefve Eiirensvärd.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:

Såsom jag senare skall visa i sammanhang med föredragningen

af de delar af statsregleringen vid nu instundande Riksdag, som röra

beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid statsregleringen

böra fyllas, torde det blifva nödvändigt att till täckande

al statsverkets utgifter för år 1909 anlita särskilda utvägar för anskaffande

af medel till al sevärda belopp. En närmare granskning af statsverkets

skilda skattekällor gifver vid handen, att större delen af de erlorderliga

medlen skall kunna åvägabringas genom en enligt min mening,

oberoende af berörda förhållande, påkallad reglering af en redan förefintlig

skatt. Jag syftar härmed på sockerskatten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mwj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Innan den inhemska råsockerindustrien nått någon nämnvärd

utveckling, både staten en betydande inkomst af tullen på socker, företrädesvis

oraffmeradt socker, men alltsedan nämnda industri vid slutet af

1880- och början af 1890-talet begynte kraftigare utveckla sig och i

synnerhet efter medlet af det senare årtiondet, då flertalet af våra nuvarande

råsockerfabriker kommit i verksamhet, har statens tullinkomst

af omförmälda slag högst betydligt aftagit, så att den numera nästan

upphört utan att förlusten mer än delvis ersatts af skatten å den

inhemska sockerproduktionen.

Statens inkomst af hvitbetssockerskatt har utgjort den mindre

delen af det belopp, hvartill denna inkomst skulle hafva uppgått, därest

vid oförändrad konsumtion allt råsocker importerats eller det inom

landet tillverkade belagts med skatt till samma belopp som tullen å

råsocker. Skillnaden mellan den debiterade hvitbetssockerskatten och

en lika med tullafgiften beräknad råsockerskatt synes af följande siffror,

hvarvid tillverkningsåret 1896—1897 tagits till utgångspunkt och summorna

afrundats till hela krontal.

j Skatt, beräknad |

! lika med under ''

Debiterad j ifrågavarande tid -it

hvitbetssocker- j gällande tull, j Statens minskade

| till 23,5 öre per j inkomst,

skatt. j kilogram till- j

verkadt socker.

Kronor j Kronor i Kronor

År

1896— 97

1897— 98

1898— 99

11899—1900

11900—01

1901— 02

1902— 03

1903— 04

1904— 05

1905— 06

10,415,047

8,498,100

5,687,633

7,652,705

10,799,990

12,210,234

7,120,748

10,553,087

7,852,026

11,570,269

24,805,707 i

20,899,796 i

13,939,307

18,990,515

26,962,655

29,464,136

17,024,411

25,191,842

19,370,733

28,764,846

14,390,660

12,401,696

8,251,674

11,337,810

16,162,665

17,253,902

9,903,683

14,638,725

11,518,707

17,194,577

Härvid har skatten å 23,5 öre per kilogram beräknats på hela

den erhållna råsockermängden utan hänsyn till skillnaden mellan lista,

2:dra och 3:dje produkt. De lägre kvaliteterna, 2:dra och 3:dje produkt,

hafva nämligen under hela tioårsperioden varit en tämligen obetydlig

del af det hela.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 10.

För hela 1 O-årsperioden utvisar tabellen en minskad statsinkomst

af 133,054,079 kronor, motsvarande i medeltal för år 13,3 millioner

kronor.

De stora uppoffringar i skattehänseende, statsverket sålunda fått

vidkännas, hafva naturligtvis mer eller mindre varit förutsättningar för åstadkommande

af en inhemsk rasoc/cerindustri. Denna industri har alldeles

siirskildt varit till nytta för det jordbruk, som af industrien berörts.

Betodlingen har nämligen nödvändiggjort en större intensitet i jordbruket

än tillförene, hvilket åter i sin ordning medfört rikare afkastning

af jordens alster. »Hvad särskildt afkastningen af betor angår, har

denna i de trakter, där betodling med fördel kunnat bedrifvas, numera i

genomsnitt närmat sig samma myckenhet per hektar som i Tyskland.

Betornas sockerhalt är i allmänhet blott något lägre än i Tyskland,

medan den är högre än i Frankrike. Till belysande af förhållandena i

dessa afseenden inom Sverige, Tyskland och Frankrike kunna följande

siffror tjäna.

.....-......

| Till-

j verkningsår.

Sverige

T j

rsklana

Frankrike

Betskörd

per hektar.

Utbyte rå- socker i % af

betvikten.'')

Sockerutbyte

pr hektar.

Betskörd

per hcktnr.

Utbyte

råsocker i %

af betvikten

Sockerutbyte

per hektar.

Betskörd

per hektar.

| Utbyte

råsocker i %

af betvikten.

— ^

2 o

pr

tr4 2

o s

E &

g"

* aT |

Ton.

Ton.

Ton.

Ton.

Ton.

Ton.

1896—97

31.4

11.86

3.7 1

32.3

12.66

4.09

27.5

10.40

2.8 6

j 1897—98

30.3

12.42

3.76

31.4

12.79

4.02

27.7

12.0 8

3.35

11898—99

21.1

12.3 3

2.60

28.5

13.36

3.81

25.5

12.77

3.25

''1899-1900

23.5

12.99

3.05

29.2

13.5 8

3.96

27.8

12.42

3.45

4900—01

30.26

13.10

3.96

29.6

14.14

4.2 2

28.8

12.54

3.61

11901—02

31.66

13.87

4.39

33.4

13.63

4.5 7

29.9

11.87

3.5 5

1902—03

21.oo

14.3 4

3.01

26.4''

14.4 7

3.79

25.2

13.14

3.31

1903-04

27.34

14.33

3.9 2

30.4

14.38

4.3 7

27.5

12.66

3.48

1904-05

23.01

15.09

3.4 7

24.2

14.92

3.61

22.9

13.17

3.0 2

1905—06

29.71

14.85

4.41

33.6

14.70

4.94

30.5

13.oo

3.96

medeltal

26.91

13.52

3.63

29.9

13.8 6

4.14

27.33

12.40

3.39

9 Häri inberäknas äfven det ur melassen utvunna sockret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Den glädjande framgång, betodlingen enligt dessa siffrors vittnesbörd

vunnit, har visserligen i verkligheten gjort sig gällande endast

inom de bördigaste delarne af Skåne och Gottland. I Skåne ligga

nämligen ej mindre än 18 råsockerfabriker, däri inberäknade 3 saftstationer.

De öfriga fem fabrikerna äro belägna en i hvart och ett

af landskapen Gottland, Blekinge, Halland, Östergötland och Västergötland.

Fabrikerna i de två sistnämnda landskapen hafva, såsom allmänt är

kändt, ej hittills lyckats lämna något tillfredsställande ekonomiskt resultat;

fabriken i Halland kom i verksamhet först under hösten 1907. Oafsedt

denna begränsning för betodlingens ekonomiska utnyttjande, som åtminstone

för närvarande gör sig gällande, är dock betodlingens stora

betydelse för det jordbruk, som af densamma beröres, oomtvistlig.

Utom den nytta, sockerindustrien bringar vissa jordbruksidkande

områden, vidgar industrien därjämte i väsentlig grad arbetsmarknaden,

ökar järnvägsfrakterna och medför i öfrigt de ekonomiska

fördelar, som i allmänhet pläga åtfölja den inhemska produktionen.

Skyddet, såsom närmaste anledningen till sockerproduktionens

förläggande inom landets egna gränser, har alltså i flera afseenden verkat

gagneligt. Och ej heller bör helt lämnas ur räkningen, att det

af statsmakterna åt sockerindustrien gifna stödet äfven i öfrigt i viss

mån kommit det allmänna till godo genom ökade direkta skatter till

stat och kommuner.

Vid eu granskning af produktionsskyddets verkningar kan man

emellertid icke bortse därifrån, att skyddet gifvits för produktion af en

vara, som nära nog i lika hög grad som andra förnödenhetsartiklar kan

kallas en nödvändighetsvara. Och lika, litet kan man frånse, att varan

aldrig kan för landet blifva en allmän produktionsartikel. Betproduktionsområdena

äro, såsom redan antydts, starkt begränsade.

Skyddet för den inhemska sockerproduktionen bör gifvetvis icke

göras större, än som erfordras för sockerindustriens bestånd och lugna

utveckling. Ändamålet med skyddet är alltså vunnet, när sockret kan

säljas till sådant pris, att detsamma betalar produktionskostnaderna samt

lämnar det i produktionen nedlagda kapitalet en skälig vinst. Hvad

produktionen härutöfver på grund af skyddsanordningarna inbringar

måste tillfalla staten eller det allmänna, om icke skyddet skall få karaktär

af premie åt en mindre grupp producenter. Fn sådan premie innebär

i förevarande fall, att en skatt, som ursprungligen tillkommit i enbart

statslinansiellt intresse och sedermera omdanats i ändamål att förlägga

produktionen inom landet, till större eller mindre del komme att utgå

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 10.

icke till staten utan till enskilde. Ohållbarheten häraf är i ögonen fallande.

Men detta oaktadt tiar emellertid statens skyddspolitik ledt dithän. Händelser

under sistförfluten året å sockermarknaden, hvarom jag strax skall

tala, kasta ett klart ljus öfver skattefrågans läge. Däraf bekräftas

oförtydbart, att skyddspolitiken ledt vida längre än därmed från början

varit afsedt. Målet har varit en inhemsk produktion för den inhemska

konsumtionen. Resultatet har emellertid blifvit ej blott att nämnda mål

vunnits, utan äfven att det i den inhemska produktionsindustrien nedlagda

kapitalet tillförsäkrats en extra vinst till afsevärda belopp.

Enligt min mening måste under sådana förhållanden en reglering

af sockerbeskattningen vidtagas i syfte att till staten återbörda hvad

staten d. v. s. det allmänna tillkommer. Vid en dylik reglering får man,

såsom jag redan antydt, icke gå så till väga, att produktionskapitalet

beröfvas eu skälig ränta. Ett sådant förfarande skulle nämligen innebära

icke blott en orättvisa mot det kapital, som just på grund af

statens skyddsåtgärder nedlagts i sockerindustrien, utan äfven en uppenbar

fara för denna industris bestånd.

Regleringen af sockerbeskattningen bör alltså åsyfta att med bevarande

af de fördelar, den inhemska råsockerproduktionen otvifvelaktigt

medför, nedbringa den vinst, som nu åtföljer produktionen, inom skäliga

gränser d. v. s. till det allmänna öfverflytta den premie, som, på sätt

jag nyss nämnde, med nuvarande skyddsanordningar är sockerproduktionen

förbehållen. För sådant ändamål erfordras eu närmare utredning

rörande det nuvarande produktionsskyddets ekonomiska betydelse för sjkifva

produktionen. Innan jag öfvergår härtill, vill jag emellertid framhålla,

att för en dylik premieöfverflvttning till det allmänna skilda vägar låta

sig använda. Produktionsskyddet består ju som bekant i tull å importerad

vara, hvilken tull från den 1 september 1906 är bestämd till

17 öre för kilogram raffinadsocker. Därjämte utgår eu skatt, som

med 13 öre för kilogram drabbar all såväl inom landet tillverkad som

ock dit införd vara, då varan utlämnas till konsumtion. Den inom

landet tillverkade varan betalar sålunda endast konsumtionsskatten,

den importerade åter ej blott denna skatt utan äfven tullafgiften.

Lämnade man statens finansiella intressen åsido, kunde man åtnöjas

med att sänka tullen. Detta innebure en sänkning af sockerpriset å den

inhemska marknaden. Det kunde ju visserligen icke vara annat än

angenämt att se sig i tillfälle att föreslå en dylik anordning. Den premie,

sockerproduktionen nu åtnjuter, skulle därigenom direkt komma den

konsumerande allmänheten till godo. När jag emellertid nu finner mig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

böra, såsom nämnts, föreslå en annan väg, hvarigenom ifrågavarande del

af produktionsvinsten skalle ingå till statsverket såsom ökad sockerskatt,

bär detta, på sätt redan angifvits, sin anledning däri, att statsverkets

behof för närvarande påfordrar ökade intäkter. Därvid är ock att

märka, det sockerskattens omreglering i nämnda syfte bör kunna verkställas

utan någon ändring i nuvarande prisförhållanden å den inhemska

sockervarumarknaden. För den konsumerande allmänheten komme omregleringen

alltså icke att kännas genom förhöjning af sockerpriset,

utan skulle det hela i verkligheten innebära, att utom den nuvarande

skattens belopp ännu eu del af det pris, allmänheten erlägger för sockret,

inbetalades icke till sockerproducenterna utan — om och medelbart,

i form af förhöjd skatt, genom samma producenter — till statsverket.

För uppnående af detta mål är det emellertid icke nog att höja

skatten å sockret. Såsom redan nämnts, utgår nämligen skatten jämväl

å den importerade och alltså tullpliktiga varan. Lämnades tullskyddet

oförändradt, skulle följaktligen producenten kunna, utan fara för

konkurrens med den utländska varan, höja marknadspriset å sockret med

jämnt den vidtagna ökningen i skatten. Skattehöjningen måste alltså

förenas med en tullindring. Skattehöjning och tullindring böra till belopp

motsvara hvarandra. Först härigenom vinnes för statsverket det

ökade utbytet af sockerskatten utan höjd tunga för den konsumerande

allmänheten.

För att kunna angifva det belopp, hvarmed sockerskatten under

sådana förhållanden kan och bör höjas, blir det nödvändigt att först

granska innebörden af det nu anordnade tullskyddet. Innan jag —

efter eu kort öfverblick öfver den utveckling, sockerindustrien i vårt

land undergått — öfvergår därtill, tillåter jag mig framhålla, att för

en sänkning af sockertullen den nuvarande tidpunkten synes vara synnerligen

lämplig, enär den mellan vissa stater den 5 mars 1902 i Bryssel

afslutade konventionen angående beskattning af socker, enligt beslut af

delegerade för de intresserade staterna, skulle förlängas lör ytterligare

fem år, räknadt från den 1 september 1908, under hvilken tid alltså

ingen fara funnes för import till Sverige af utländskt, premieradt socker.

Aftalet om denna förlängning, som uppgjorts under förbehåll af ratificering,

torde med det snaraste komma att föreläggas Riksdagen.

De svenska sockerrafjinaderierna hafva sedan gammalt åtnjutit

ett betydande tullskydd, så att raffineringsindustrien lämnat ett synnerligen

godt resultat äfven på den tid, då allt råsocker eller åtminstone

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

största delen däraf importerades. Raffinaderierna togo emellertid redan

från första början band om den svenska råsockerindustrien, i det att

åtskilliga af dem, hvar för sig, blefvo intressenter i, stundom nära ensamma

ägare af ett eller annat råsockerbruk. Härigenom fingo raffinaderierna

i sin makt att bestämma råsockerprisen och i viss män äfven

betprisen. För att frigöra sig från det beroende af sockerfabrikerna,

hvari betodlarna på grund häraf råkade, gjordes från betodlarnas sida

några inom kort misslyckade försök att anlägga och drifva andelsfabriker

för framställning af råsocker. Ungefärligen - samtidigt började raffinaderierna

sammansluta sig. Sålunda inköpte ett af raffinaderier bildad!

bolag, aktiebolaget Union, ett raffinaderi och några råsockerfabriker.

Samtidigt fortsatte betodlarna sina sträfvanden att sammansluta

sig, nu närmast för att kunna betinga sig högre betpris hos sockerfabrikanterna.

Detta i sin ordning påskyndade fabrikanternas sammanslutning,

så att under de senare åren kontrakten om betleveranser

afslutats mellan ombud för å ena sidan råsockerfabrikerna eller i verkligheten

för raffinaderierna och å den andra sidan för betodlareföreningarna.

Sammanslutningen mellan sockerfabrikerna blef fullständig

genom svenska sockerfabriksaktiebolagets bildande sommaren 1907 och

genom bolagets numera verkställda inköp af landets samtliga sockerfabriker,

såväl råsockerbruk som raffinaderier, med undantag blott för

råsockerbruken i (ister- och Västergötland och det med sockerbruket i

sistnämnda landskap förenade raffinaderiet.

Den senast omtalade sammanslutningen är i mer än ett afseende

märklig. Det svenska sockerfabriksaktiebolaget har bildats med ett

inbetaldt aktiekapital af ej mindre än 135,000,000 kronor. Enligt uppgifter

till patent- och registreringsverket uppgingo emellertid de sammanslutna

bolagens sammanlagda aktiekapital till endast omkring

57,000,000 kronor, hvari dock aktiebolaget Carnegie Sc Cd, som äfven

drif ver annan rörelse, ingår med hela sitt aktiekapital 10,000,000 kronor.

Därjämte är att märka, att bolagens sammanlagdå aktiekapital

icke till hela sitt belopp kontant inbetalts. Vid flera tillfällen hafva sålunda

vissa bolags ursprungliga aktiekapital ökats utan tillskott af bolagsmännen

genom öfverföring af medel till aktiefond från fonder, som bildats

af uppsamlade vinstmedel. Och slutligen torde böra anmärkas, att i

flera fall bolag varit ägare af aktier i andra af nu ifrågavarande bolag.

De sammanslagna bolagens verkligt inbetalade aktiemedel torde därför

icke på långt när hafva uppgått till nämnda belopp, 57,000,000 kronor,

och motsvara säkerligen mindre än en tredjedel af det nya bolagets

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. i Höft. " 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

aktiekapital. Denna omständighet torde ej kunna tydas på annat

sätt, än att afkastningen af det nybildade bolagets rörelse ansågs

komma att blifva mer än dubbelt så stor som skälig ränta på det för

samtliga fabriker uppgifna och minst tre gånger skälig ränta å det i

fabrikerna verkligen nedlagda kapitalet. Denna tydning bestyrkes af

den stegring i kursen på aktier i sockerfabrikerna, hvilken efter sammanslutningen

ägde rum. Att den med sammanslutningen förenade betydliga

höjningen af det kapital, som i sockerindustrien nominellt nedlagts,

under sådana förhållanden både har utseende af och i verkligheten innebär

en kapitalisering af ''ett alltför rikligt tillmätt tullskydd, torde ej

kunna förnekas.

Redan af omständigheterna vid svenska sockerfabriksaktiebolagets

bildande tycker man sig sålunda finna, att det af staten hittills lämnade

skyddet för raffineringsindustrien är obehöfligt högt, äfven efter den

af 1905 års Riksdag beslutade nedsättningen i tullen för raffineradt

socker med 3 öre för kilogram, hvilken nedsättning trädde i kraft den

1 september 1906. Såsom vägledande för utredningen i ämnet tjänar

emellertid ett annat från sockerindustriens sida lämnadt bevis. Jagsyftar

härmed på en i september 1907 af eu utaf sockerindustriens egna

målsmän, direktören C. Tranchell, afgifven promemoria angående skyddet

för svenskt socker och dess fördelning. Sagda promemoria, hvilken,

enligt hvad nyss antydts, lämpligen synes kunna tjäna till utgångspunkt

för en närmare undersökning af förevarande fråga, torde i

transumt få vidfogas detta protokoll. Enligt promemorian, hvilkens

siffror jag härmed anför utan att nu ingå i någon granskning, huruvida

de äro exakta — för låga äro de säkerligen ej — skulle arbetarkostnaden

för framställning i råsockerfabrik af den mängd råsocker,

hvaraf erhållas 100 kilogram raffineradt socker, vara 0,8 9 kronor högre

i Sverige än i Tyskland; vidare skulle priset för de till 100 kilogram

raffineradt socker behöfliga betorna här vara 6,6 4 kronor högre än i

Tyskland. Den högre kostnaden för råsockerindustrien i afseende å

arbetskraft och betor skulle alltså uppgå till 7,5 3 kronor för den mängd

råsocker, som åtgår för framställande af 100 kilogram raffinad. Promemorians

författare anser, att en ej obetydlig del af det återstående skyddet

för nämnda industri tages i anspråk för ränteutgifter och lagringskostnader

med anledning af den allt som oftast inträdande öfverproduktionen af

socker. Det särskilda skyddet för raffinadindustrien eller 4 öre för kilogram

sådan vara skulle enligt samma promemoria åtgå dels för täckande af

förlust vid underpris, som måste hållas på inhemskt socker för att ej

under tillfälliga konjunkturer riskera import, dels för de frakter, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 10.

den svenske tillverkaren tvingas att betala, dels ock för den handelsvinst,

som tillverkaren måste medgifva engToshandeln.

Redan bär vill jag erinra, att det efter sockerfabrikernas sammanslutning

ligger i tillverkarens hand att väsentligt begränsa såväl

öfverproduktionen som engroshandelns handelsvinst, hvarjämte sammanslutningen

bör kunna medföra afsevärda besparingar i öfriga handelssamt

förvaltningsomkostnader. Däremot torde allmänheten hafva förlorat

utsikten att ens under det gynnsammaste sockerår få åtnjuta

någon minskning i sockerpriset. Om t. ex., såsom år 1906, något år betskörden

skulle uppgå till 1 7* gång behofvet, komme sannolikt priset

ändock ej att sänkas, då bolaget gifvetvis föredroge att lagra sockret

framför att sälja det till lägre pris; någon export kan under nuvarande

förhållanden ej komma i fråga, särskild! med hänsyn till den högst

betydliga nedsättning i tullskyddet, som enligt Brysselkonventionens

bestämmelser i sådant fall skulle inträda.

Den svenska sockerindustriens ekonomiska ställning torde emellertid

bäst klargöras genom en jämförelse med sockerindustriens ställning i

andra länder. Till denna jämförelse lämpa sig särskildt Tyskland och

Frankrike, emedan i båda dessa länder liksom i Sverige linnes tullskydd för

spannmål. Ett sådant tullskydd kan nämligen påtagligen hafva ett visst

inflytande på betsockrets marknadspris, i tv att det högre försäljningsvärde,

spannmålen till följd af tullskyddet kan betinga, mer eller mindre

måste inverka på priset å betor. Härjämte har i nämnda båda länder skattesystemet,

hvilket öfverallt visat sig återverka på sockerindustriens utveckling,

i det stora hela genomgått samma stadier som hos oss. I Tyskland

användes till en början betskatt, hvarifrån man öfvergick till konsumtionsskatt.

I Frankrike har systemväxlingen varit större, emedan där

äfven försök gjorts med en kombination af betskatt och konsumtionsskatt,

men numera användes äfven där uteslutande konsumtionsskatt.

Hvad då först beträffar råsocker industrien, så ske i Tyskland

råsockerköp i allmänhet på basis af 88 procent rendement, hvaremot i

Sverige priset nästan alltid afser socker af 92 procent. Under sistnämnda

förutsättning ställer sig i Tyskland priset för en deciton 1 mark högre

än under vanliga förhållanden.

Enligt en tablå, som åtföljer n:o 40 för år 1907 af tidskriften

»die deutsche Zuckerindustrie», var medelpriset under tillverkningsåret

1906—07 för råsocker på Tysklands förnämsta sockermarknad, Magdeburg,

17,7ö mark per deciton för 88 procent, motsvarande 18,7 6 mark

för 92 procent eller i svenskt mynt 16 kronor 88 öre (1 mark = 90 öre).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 10.

I Frankrike ställde sig enligt samma källa sockerpriset på följande

sätt. Ett hvitt socker, s. k. poudre blanciie, bättre än vanligt råsocker

men ändock råsocker (till kvaliteten = Skifarps råsocker hos oss), kostade

i medeltal för hela året 1906—07 på börsen i Paris 26,6 0 francs per

deciton. Råsocker af 88 procent uppgifves till omkring 3 francs lägre pris,

således 23,6 0 francs. För socker af 92 procent bör tilläggas 1,2 5 franc

(= 1 mark), hvadan priset blir 24,8 5 francs eller i svenskt mynt

17 kronor 89 öre (1 franc— 72 öre); i Frankrike ställer sig råsockerpriset

således omkring 1 krona högre än i Tyskland per deciton,

hvilket måhända får ställas i samband med det förhållandet, att, såsom

förut anförts, afkastningen af betor och socker per hektar betodlad jord

i Frankrike är afsevärdt lägre än i Tyskland.

I Sverige har enligt från fabrikerna inkomna uppgifter till''näringsstatistiken

för tillverkningsåret 1906—07 priset på råsocker af 92 procent

i allmänhet varit 25,50 kronor per deciton, ehuru priset växlat

från 21,04 till 26,85 kronor. Råsockret betingade således i Sverige

ett pris, som öfverstiger priset i Tyskland med 8,6 2 och i Frankrike

med 7,61 kronor per deciton. Om man ock måste medge, att betodlingen

i Sverige har något sämre betingelser än i Tyskland, så är

den däremot, både hvad sockerhalten i betorna och betskörden beträffar,

fullt jämförlig med betodlingen i Frankrike.

En jämförelse mellan rafftnadpriset i Tyskland och Frankrike å

ena sidan samt Sverige å den andra visar följande förhållanden.

Medelpriset för raffinad, alla slag, i Magdeburg var under tillverkningsåret

1906—07 enligt förut citerade källa 38,0 6 mark per deciton.

Häri ingår dock skatten med 14 mark och, om detta belopp fråndrages,

återstå 24,0 6 mark = 21 kronor 65 öre. I Paris kostade raffinad

i medeltal för hela året 56,8 0 francs per deciton eller, med afdrag af /

skatten 25 francs och raffinationsafgift 1 franc, 30,80 francs = 22 kronor

17 öre. I Sverige uppgifves af raffinaderierna priset på raffinad, alla

slag, rätt olika, från 48 till 55 kronor och kanske däröfver. I allmänhet

torde det hafva legat omkring 53 kronor. Dragés skatten, 13 kronor,

härifrån, återstå 40 kronor. I Sverige kostade alltså raffinadsocker, lågt

räknadt, 17 å 18 kronor mera än i Tyskland och Frankrike.

Prisskillnaden mellan raffinad och råsocker, som i Tyskland var

21,66 —16,88 — 4,77 kronor och i Frankrike 22,17—17,89 == 4,28 kronor,

steg i Sverige till 40,oo—25,50 — 14,50 kronor, allt per deciton efter

afdrag af skatt. Sistnämnda för Sverige beräknade prisskillnad bör dock

med anledning af här rådande högre arbetslöner minskas med det belopp,

h vartill den ökade kostnaden för raffinering af en deciton socker kan beräk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 10.

nas. Enligt en vid 1904 års kommittébetänkande angående beskattning af

livitbetssockertillverkningen lämnad uppgift af författaren till förenämnda

promemoria, bör samma kostnad upptagas till enahanda belopp

som vid råsockerfabrikationen. Äfven om man med ledning häraf

fråndrager 0,8 9 kronor, är ifrågavarande prisskillnad i Sverige mer än

8,5 0 kronor högre än i Tyskland och Frankrike, och detta ehuru

raffinationsindustrien är alldeles oberoende af klimat och jordbruksförhållanden.

Med den utredning, jag nu afslutat, har jag sålunda framlagt å

ena sidan en uppgift rörande tullskyddsbehofvet och dess fördelning, på

sätt detta behof och denna fördelning te sig från producenternas synpunkt,

samt å andra sidan, till kritisk belysning däraf, siffror, som angifva

prisförhållandena å sockermarknaden i Sverige, å ena, samt inom vissa

andra länder, å andra sidan, under tillverkningsåret 1906—1907.

Fullt rationellt ordnadt skulle tullskyddet gifvetvis icke sättas

högre, än att detsamma gåfve den svenska sockerfabrikanten säkerhet

för att lian erhölle ersättning för den del af produktionskostnaden, som

öfverstege produktionskostnaden för socker från konkurrerande länder.

Den större kostnad, som följer med sockerproduktionen i vårt land, kallar

jag för korthetens skull merkostnad, och denna kan då afse arbetarkostnader

— som jag i det följande benämner kostnader för arbetskraft

— betpris och åtskilligt annat. Om tullskyddet allenast motsvarade merkostnaden,

blefve emellertid de svenska och utländska fabrikanterna likställda.

För att gifva den svenska fabrikanten eu bättre ställning i konkurrensen

måste alltså tullskyddet något öfverskjuta merkostnaden.

Fn sådan tankegång får väl också anses hafva legat till grund vid

upprättandet af den detta protokoll bilagda promemorian. Jag tillåter

mig i detta sammanhang att något beröra promemorians formella uppställning.

De bestämda siffror för merkostnaden i afseende å arbetskraft

och betpris, som angifvas i promemorian, afse den mängd råsocker, som

åtgår för att utvinna 100 kilogram raffinadsocker. Denna råsockermängd

utgör ungefär 110 kilogram efter den beräkning för rendement, som i promemorian

följts. När sålunda merkostnaden för utvinnande af 100 kilogram

raffinad angifves beträffande arbetskraften till 0,8 9 kronor och hvad

angår betpriser till 6,6 4 kronor, utgör merkostnaden för 100 kilogram

råsocker respektive 0,81 kronor och 6,04 kronor. I fråga om råsocherskyddet

böra för tydlighetens skull de sålunda evalverade siffrorna användas.

Tullsatsen för råsocker är här i riket bestämd till 11,7 5 öre och tullsatsen

för raffinadsocker utgör IT öre, allt för ett kilogram räknadt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Det för raffinadindustrien egentligen afsedda skyddet är skillnaden mellan

sagda belopp. Då emellertid med det rendement, hvilket förut angifvits,

den mängd råsocker, som åtgår för utvinnande af ett kilogram raffinad,

är 1,10 kilogram, kan, såsom ock i promemorian framhållits, tullskyddet

så uttryckas, att ett kilogram raffinad är skyddadt med 17 öre och den

mängd råsocker, som därtill åtgår, med omkring 13 öre.

Om man tänkte sig, att råsockerindustrien och raffinadindustrien

vore fullt åtskilda, och att hvardera industrien icke utnyttjade tullskyddet

i annan mån än som merkostnaderna påfordrade, skulle raffinadpriset,

äfven om merkostnaden för raffinadindustrien vore konstant, allt efter

växlande kostnadskonjunkturer för råsockerindustrien, sjunka och stiga

i sammanhang med sänkning och stegring i merkostnaderna för råsockerproduktionen.

Jag antager t. ex., att merkostnaden vid råsockerproduktionen

hölle sig vid 7 öre för den mängd råsocker, som åtginge

för utvinnande af ett kilogram raffinad. Doge nu råsockerfabrikanten

vid fastställandet af sitt pris icke i anspråk mer af tullskyddet

än just så mycket, som erfordrades i konkurrensen med den utländska

varan, blefve äfven med nuvarande tullsatser det verkliga sk3Mdet för

raffinadindustrien icke det officiellt fastställda eller 4 öre, utan 10 öre

eller skillnaden mellan det utnyttjade tullskyddet för råsockret, 7 öre,

och tullsatsen för raffinadsocker 17 öre. Men om merkostnaden för

raffinadindustrien icke vore större än att 4 öres tullskydd för denna

industri vore fullt tillräckligt, behöfde ju sockerindustrien, i dess helhet

betraktad, icke utnyttja mer af tullskyddet än 7 öre + 4 öre

eller sammanlagdt 11 öre i stället för medgifna 17 öre. Å andra

sidan förefunnes emellertid för raffinadindustrien icke något hinder att

vid prissättningen å raffinadsocker helt utnyttja tullskyddets belopp.

Den utländska varan får nämligen under alla förhållanden betala 17 öre

per kilogram i tull. Ju mera merkostnaderna för råsockerfabrikationen

hålla sig under tullskyddet för samma vara, desto större del af det för råsockerfabrikationen

aisedda skyddet kan raffinadindustrien tillgodogöra

sig. Detta förhållande bör särskildt uppmärksammas, då, hvad vårt land

vidkommer, råsockerfabrikanter och raffinadfabrikanter äfven före svenska

sockerfabriksaktiebolagets bildande, såsom för öfrigt redan framhållits,

icke varit från hvarandra strängt åtskilda. Prissättningen å den råvara,

raffinadindustrien använder, eller råsockret, blir under sådana förhållanden

en bokföringsfråga, då det för fabrikant, som själf raffinerar

sitt råsocker, kan vara, åtminstone ur tullskyddssynpunkt, likgiltigt,

om den större eller mindre vinsten påföres råsockerindustrien eller

raffinadindustrien. Skulle en närmare granskning visa, att merkostnaden

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

vid råsockerfabrikationen icke på långt när uppgår till tullskyddets

belopp, men att tullskyddet för sockerindustrien i dess helhet dock utnyttjats,

kan man sålunda icke underlåta att draga den slutsatsen, att

raffinadindustrien gagnerat på råsockertullskyddet.

Efter att sålunda hafva angifvit råsocker- och raffmadindustriernas

förhållande till de skilda för råsocker och raffinad fastställda

tullsatserna och till skyddet i dess helhet betraktadt, öfvergår jag att

närmare granska, i hvad mån tullskyddet motsvarar merkostnaderna.

Saluvärdet å råsocker visar, hvad beträffar Tyskland och Frankrike,

icke större skillnad, än att densamma låter sig väl förklaras af de skilda

betodlings- och arbetarförhållandena inom de olika länderna. Betingelserna

för betodling äro sämre i Frankrike än i Tyskland, hvaremot

kostnaderna för arbetskraft torde vara något lägre i Frankrike än i

grannlandet.

Som bekant, är sockerindustrien i de länder, hvilkas prisförhållanden

å sockervarumarknaden nu gjorts till föremål för undersökning, ganska

inbringande. Priset å råsocker utgör, såsom den lämnade utredningen visar,

i Tyskland och Frankrike ungefärligen respektive 17 och 18 kronor

för deciton. Med ett sådant pris betalar det tyska och franska sockret

alla omkostnader för dess producerande och lämnar dessutom producenten

nöjaktig afkastning å det i produktionen nedlagda kapitalet. Medelpriset

för råsocker i Sverige är enligt utredningen 25,5o kronor per deciton

eller respektive 7,5 0 kronor och 8,5 0 kronor högre än i Tyskland och

Frankrike. Då emellertid enligt promemorian den svenska produktionens

merkostnad för betor och arbetskraft skulle uppgå till sammanlagd t 6,8 5

kronor för deciton, kan svenska öfverpriset täcka samma merkostnad och

därjämte lämna ett öfverskott utan att därvid det svenska råsockerpriset

på långt när utnyttjar hela tullskyddet. Likväl skulle enligt promemorian

hela det tullskyddsbelopp, som läge öfver merkostnaden för arbetskraft och

betor, vara erforderligt till täckande af ränteutgifter och lagringskostnader,

hvarjämte framhållits, att såväl jordbrukare som arbetare nu framkomma

med i hög grad ökade fordringar. And eu närmare granskning häraf torde

dock i hvarje fäll dessa anspråk kunna högst betydligt reduceras. Med afseende

å nyssnämnda fordringar tillåter jag mig genast framhålla, att förenämnda

belopp 6,8 5 kronor, livilket just afser att motsvara fabrikantens

merkostnader i afseende å arbetskraft och betor, synes vara så pass

rundligt tillmätt, att anledning icke förefinnes att för närvarande

taga särskild hänsyn till nyssberörda omständighet, helst mera all
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

manna och genomgripande höjningar i produktionskostnaderna icke torde

blifva något för Sverige säreget utan med all säkerhet ungefär samtidigt

gifva sig tillkänna i öfriga sockerproducerande länder. Vidkommande

ränteutgifter och lagringskostnader vill jag icke förneka, att merkostnad

härutinnan kan drabba den svenska produktionen under år, då öfverproduktion

äger rum, och närmast följande. Den svenska fabrikanten är

nämligen ej i likhet med fabrikanten i Tyskland och Frankrike i tillfälle

att befria sig från öfverskottet genom export. Längre tids lagring

med ty åtföljande ränteförlust och andra kostnader kan alltså icke ständigt

undgås. Den merkostnad, hvarom nu är fråga, kan dock icke rimligen

beräknas till högre belopp än 0,7 5 kronor per deciton råsocker. Fn

årsproduktion af ungefär 1,200,000 deciton sådan vara, efter 25.50 kronor

per deciton, kan uppskattas till något öfver 30,000,000 kronor. Med

nyssnämnda grund för beräkning af merkostnaden skulle samma kostnad

uppgå till 900,000 kronor. För en öfverproduktion af 50 hvilket

är det högsta, som någonsin torde kunna äga rum, skulle sålunda i omförmälda

fall, då öfverproduktionen hade ett värde af ungefär 15,000,000

kronor, beräknas en merkostnad å räntor och lagringskostnader till 6 %.

Tages dessutom hänsyn därtill, att öfverproduktion inträffar allenast

enstaka år, att de angifna beloppen afse produktionens bruttovärde

och att för öfrigt sockerfabrikerna sjkifva numera, såsom redan framhållits,

kunna väsentligt begränsa produktionens omfattning, inses

lätteligen, att den merprocent, jag i förevarande afseende beräknat, är

synnerligen rundligt tillmätt. Till andra merkostnader vid sockerfabrikationen

än dem, hvilka i promemorian omnämnas, tages, såsom jag

strax skall visa, tillbörlig hänsyn vid den slutliga uppskattningen af det

erforderliga tullskyddet.

I hvarje fäll gifva de anförda siffrorna vid handen, att råsockerproduktionen

i Sverige icke utnyttjar råsockertullen till högre belopp än

ungefär 8 kronor. Oaktadt detta belopp antagligen ej så litet öfverstiger

merkostnaden, skulle jag dock icke anse lämpligt att omedelbart

lägga nämnda belopp till grund för en råsockertull. Det verkliga hindret

för import ligger ju alltid i eu tullsats högre än merkostnaden och kan

ju anses ligga i den gällande tullsatsen å råsocker, den där utgör 11.7 5

kronor för deciton och sålunda med 3.7 5 kronor öfverstiger det utnyttjade

tullskyddet.

Det förhållandet, att råsockerindustrien icke utnyttjar hela det åt

denna industri tillmätta tullskydd, bereder, såsom redan framhållits, raffineringsindustrien

tillfälle att tillgodogöra sig större skydd än afsedt är.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 10.

Vid en råsockertull af 11,7 5 kronor per deciton blir, på sätt redan

angifvits, med det rendement, som beräknas vid raffinad, det effektiva

skyddet för raffinadindustrien, då tullsatsen, såsom nu, är satt till 17 kronor

per deciton, ungefär 4 kronor för samma vikt. Om emellertid råsockerpriset

icke tager i anspråk högre tullskydd än 8 kronor, börjar raffineringsskyddet

i verkligheten redan vid 8,8 kronor och skyddet kommer

att utgöra öfver 8 kronor.

Jag kan icke underlåta att redan nu framhålla, att i promemorian

merkostnaderna för raffineringsindustrien ansetts motsvara det officiellt

fastställda skyddet eller 4 kronor för deciton. I anslutning till nämnda

promemoria skulle man därför möjligen kunna draga den slutsats,

att det verkliga skyddet, utgörande öfver 8 kronor, bör sänkas med

hälften.

En sådan slutsats synes ock i viss mån vinna stöd af den förut

lämnade utredningen i ämnet.

Vid en jämförelse mellan prisen å de svenska och de utländska

sockermarknaderna utgår jag från det större sockerskyddet, som i sig

innefattar båda slagen af fabrikation, alltså från tullsatsen 17 öre per

kilogram. Vid beräkning af skyddsbehofvet för raffinadindustrien måste

under sådana förhållanden naturligen ock hänsyn tagas till merkostnaderna

med afseende å råsockerindustrien.

Skillnaden i raffinadpris å tyska och franska marknaderna å ena

samt svenska marknaden å andra sidan utgör, såsom redan angifvits,

ungefär 17 å 18 kronor per deciton. Merkostnaden i afseende å betor

och arbetskraft för den mängd råsocker, som erfordras för utvinnande af

en deciton raffinad, har uti promemorian beräknats för råsockerindustrien

till ungefär 7,50 kronor eller närmare bestämdt 7,53 kronor,

hvartill kommer merkostnaden för arbetskraft i raffinadindustrien eller

0,8 9 krona. Härtill bör vidare läggas merkostnaden för räntor och lagring.

Ehuru sådan merkostnad egentligen icke torde göra sig gällande annat

än i afseende å råsockerindustrien, vill jag för säkerhets skull afrunda

denna merkostnadsprocent uppåt och beräkna densamma till 1 krona

per deciton raffinad. Sammanlagda merkostnaden för arbetskraft, betor,

räntor och lagring uppgår alltså till högt räknadt 9 kronor 50 öre.

Dragés detta belopp från prisskillnaden för raffinadsocker å svensk

marknad och å omförmälda främmande marknader, återstår ett belopp

af öfver 7 kronor 50 öre per deciton. Ett sådant belopp skulle alltså åtgå

för bestridande af öfriga merkostnader vid fabrikationen af raffinadBih.

till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 4 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o JO.

socker. Dessa merkostnader kunna emellertid, enligt hvad af samma

handling synes framgå, täckas med ett raffinadskydd af 4 kronor per

deciton. På den nu följda vägen kunde jag således anse mig hafva

kommit till det resultat, att tullskyddet öfverstege behofvet med ett belopp

mellan 3,5 0 kronor och 4 kronor. Men sistnämnda merkostnader, därför

tidigare redogjorts (sid. 10 och 11) i sammanhang med promemorians

öfriga innehåll, äro uppenbarligen för högt beräknade. Detta framgår

redan af det belopp i penningar, som skyddet innebär. Hvarje kronas

pålägg å priset per deciton raffinadsocker betyder en sammanlagd

summa af 1,100,000 kronor, då produktionen i riket uppgår till 1,100,000

deciton raffinad. Fyra öres skydd för raffinadindustrien motsvarar alltså

en årlig summa på produktionens inkomstsida af bortåt 4,500,000 kronor.

Härtill kommer, att förlust å underpris af den i promemorian angifna

anledning vinner beaktande genom att tullsatsen sättes öfver merkostnaden,

samt att frakter och handelsvinst åt engroshandeln påtagligen

icke kunna vid import till Sverige af den utländska varan väsentligen

understiga de frakter och den handelsvinst åt engroshandeln, den svenska

fabrikanten själf får vidkännas.

För att emellertid kunna vara säker på, att icke en reglering af

skatten skall äfventyra den svenska varans konkurrensförmåga, och då

1 allt fall försiktigheten bjuder att icke göra en allt för stark rubbning i

nu rådande förhållanden, skall jag vid beräkning af skyddsbehofvet dock

utgå därifrån, att merkostnaderna för raffinadindustrien motsvara ända till

2 kronor per deciton raffinad, samt äfven fästa vederbörligt afseende såväl å

den omständigheten att vissa för industriens bedrifvande nödvändiga,

men icke inom landet tillgängliga eller producerade varor, såsom stenkol,

en del maskiner m. m., måhända kunna anses draga något högre pris i

Sverige, särskildt då varorna behöfva omlastas i hamn och efter omlastning

transporteras till destinationsorten, som ock därå att tullskyddet

för att vara fullt effektivt måste hållas icke så litet öfver både råsockeroch

raffinadindustriens merkostnader.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Af de gjorda undersökningarna framgår, att

19

merkostnaden för framställning af 100 kilogram kan beräknas för

Råsocker

Raffinad-

socker*)

Kr.

öre

Kr.

öre

Arbetskraft...............

0

81

1

78

Betor..................

6

04

6

64

Ränteförlust m. in............

0

75

1

—

Frakter m. m..............

—

—

2

—

Summa

7

60

11

42

Tullskyddet...............

Ungefärliga skillnaden i pris i Sverige

11

7 5

17

samt i Tyskland och Frankrike . .

7

50

17

å 8

50

ål8

_

På grund af den nu lämnade utredningen och med nödigt hänsynstagande

till de förhållanden, som, enligt hvad nyss nämnts, utöfver de

förtecknade merkostnaderna böra inverka vid bestämmandet af tullsatsernas

belopp, anser jag tvifvel icke böra råda därom, att landets

sockerindustri är fullt tillräckligt skyddad, om tullen å råsocker och

raffmadsocker sättes ungefär 2.5 0 kronor öfver samma merkostnader.

Med detta resultat af den gjorda undersökningen rörande betydelsen

af tullskyddet för sockerproduktionen blir också den fråga, jaguppställt

till besvarande, löst. Om utan åsidosättande af sockerindustriens

berättigade intresse tullskyddet kan, efter ett kilogram raffineradt socker

räknadt, nedsättas från nu gällande 17 öre till 14 öre, utgör skillnadsbeloppet

eller 3 öre just det belopp, hvarmed sockerskatten kan och

bör höjas.

I enlighet härmed torde alltså sockerskatten böra bestämmas till

16 öre samt, i anslutning till hvad jag redan anfört, tullafgiften för

*) I merkostnaden för raffinadsocker har jämväl upptagits merkostnaden för den

mängd råsocker, som erfordras för utvinnande af 100 kilogram raffinad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 10.

raffineradt socker och därmed jämnställdt råsocker till 14 öre samt föröfrigt

råsocker till 10 öre, allt för ett kilogram räknadt.

Från omedelbar tillämpning af en höjd sockerskatt skulle jag

emellertid vilja undantaga socker, tillverka^ vid råsockerfabrikerna i

Öster- och Västergötland. Skälen härför skall jag strax angifva. Redan

här tillåter jag mig förutskicka att, då, såsom i förevarande fall, det

raffinaderi, hvarest råsockret från o införmälda råsockerbruk raffineras,

äfven under nu rådande skatteförhållanden går med förlust, en skatteförhöjning,

som i föreslagen ordning sammanbindes med en tullnedsättning,

måste återverka på råsockerfabrikationen. Såsom redan angifvits,

lämnar nämligen icke den ifrågasatta skatteregleringen sockerindustrien

tillfälle att hos allmänheten genom prisförhöjning af sockret erhålla

ersättning för de ökade omkostnaderna. När jag i det följande föreslår

särskilda undantagsbestämmelser, i syfte att skattskyldigheten för socker,

som raffinerats af råsocker från bruken i Östergötland och Västergötland,

ännu någon tid bibehålies oförändrad och först successivt höjes, har jagdock

velat inskränka berörda bestämmelser att gälla för en kortare

öfvergångstid.

I nämnda landskap började afverkning af hvitbetor i och för framställning

af råsocker att bedrifvas, i Östergötland hösten 1905 och i

Västergötland hösten 1904; jag förbigår därvid alldeles den sockertillverkning,

som under några år på 1870-talet bedrefs inom Östergötland.

Inom hvartdera landskapet har tillverkningen bedrifvits vid ett sockerbruk

och angående denna tillverknings omfattning hafva ur tillgänglig

statistik hämtats följande uppgifter, hvartill fogats motsvarande medeltal

för öfriga sockerbruk i riket:

Afverkade betor i ton räknadt

År

Vid Lidkö.

pings socker- bruk

Vid Linkö- pings socker- bruk

Vid öfriga

sockerbruk i

riket i medel- tal*)

1904—05

1,129.5

32,691

1905—06

9,301.5

13,808.5

47,137

1906—07

12,845.0

17,693.5

58,810

1907—08

3,252.0

13,122.0

— —

*) Därvid har såsom ett bruk betraktats fabrik med eventuellt tillhörande saftstation.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10-

Anledningen till dessa fabrikers anläggande bär gifvetvis varit

en önskan af deras stiftare att låta äfven dessa två landskap komina i

åtnjutande af allt det goda, som hvitbetsodlingen i Skåne visat sig kunna

åstadkomma för jordbruket, och en förhoppning, att sockerindustrien

skulle i sagda landskap kunna bedrifvas med något så när liknande

ekonomisk framgång som i landets sydligare delar. De nyss lämnade

uppgifterna visa emellertid tydligt, att dessa mål åtminstone ännu icke

vunnits. I Östergötland, där afverkningen varit störst, har den dock

ej uppgått till mera än ungefär en tredjedel af den vanliga afverkningen

vid öfriga råsockerbruk. Detta beror till en början närmast

därpå, att ej tillräcklig areal erhållits för betodling: år 1906 odlades endast

857 hektar med betor för Linköpings och 900 hektar för Lidköpings

fabrik, och för år 1907 voro arealerna ej större än omkring respektive

830 och 375 hektar. Vidare erhålles afsevärdt mindre afkastning betor

per hektar i dessa trakter än i Skåne, nämligen endast 13 å 14 ton i

Västergötland — senaste året ej ens så mycket — och omkring 20

ton i Östergötland mot närmare 30 ton i Malmöhus län. Men ej nog

härmed, de erhållna betorna äro äfven af sämre kvalitet än de skånska,

i det att icke endast sockerhalten är nära ett par procent lägre, utan

äfven svårigheten att taga ut sockret ur betan är väsentligt större;

betorna från Öster- och Västergötland lämna därför relativt mera socker

af andra produkt och mera melass än de i sydligare orter odlade betorna.

Dessa förhållanden hafva också ledt dithän, att ifrågavarande råsockerbruk,

som äro nära förenade med Lidköpings raffinaderi, liksom

denna fabrik för närvarande arbeta under allt annat än gynnsamma

ekonomiska villkor. För att råsockerbruken skola komma ur sina trångmål

är det först och främst nödvändigt, att de lyckas vinna tillräcklig

areal för betodling och få den därtill använda jorden bragt i full växtkraft.

Men härtill åtgår tid, som måste räknas i flera eller färre år.

Skulle nu genom den ökade skattskyldigheten omkostnaderna för sockerproduktionen,

innan sådan tid beredts bruken, ökas, blefve sockerbruksbolagens

ställning uppenbarligen synnerligen brydsam om icke ohållbar.

Denna omständighet bör enligt min mening tillmätas en särskild betydelse.

Liksom jag icke skulle vilja ifrågasätta något undantag från skatteförhöjningen

i fråga om ej ännu påbörjad rörelse, skulle jag ej heller anse

lämpligt, att hänsyn i förenämnda afseende toges till ett sockerbruksägande

bolag, som hade den solida ekonomiska ställning, att detsamma

vore mindre beroende af några års förlustbringande verksamhet. Helt

annorlunda är emellertid, såsom jag redan nämnt, förhållandet med ifråga
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

*

varande bolag. Men oaktadt omständigheterna i förevarande fall sålunda

gifva vid banden, att rörelsens fortsatta bedrifvande vid råsockerbruken

i Östergötland och Västergötland äfventyras genom skatteförhöjningen,

skulle jag ändock icke vilja föreslå en undantagslagstiftning för samma

sockerbruk, om icke äfven vissa andra skäl talade för en dylik åtgärd.

Som bekant medgaf Riksdagen för sista året, hvitbetssockertillverkningen

ännu beskattades efter äldre grunder d. v. s. efter beräkning af sockerutbyte

ur betorna, en lindring, som i den form den gafs hade en viss likhet med

uppmuntran till fullföljande af påbörjadt arbete för åstadkommande af

en planerad sockerfabrikation. Enligt beslut den 19 maj 1905 bestämdes

nämligen, att för de inom Östergötland och Västergötland nämnda dag

anlagda eller under anläggning varande hvitbetssockerfabriker utbytet af

100 kilogram råa hvitbetor från och med den 1 september 1905 skulle

beräknas utgöra 10 kilogram socker i stället för eljest stadgade 12 kilogram.

Sockerbruket i Östergötland kom ej heller i gång förr än hösten

1905. När fråga om nedsättning af skatten för socker, som tillverkats

vid nämnda två sockerbruk, sedan kom före vid 1906 års riksdag,

stannade kamrarna i skilda beslut, och vid gemensam omröstning föll

frågan. I den kammare, som vid frågans första behandling ställde sig

afvisande mot förslaget, uttalades från mer än ett håll den meningen,

att osäkert vore, om ej den ifrågasatta skattenedsättningen skulle verka

såsom en premie åt producenterna, d. v. s. ifrågavarande råsockerbolags

aktieägare.

Vid 1907 års riksdag väcktes ånyo förslag om beviljande af skattenedsättning

för socker, tillverkadt vid ifrågavarande råsockerbruk, men

rönte icke någon framgång.

1905 års Riksdags beslut samt de skäl, som medverkat till frågans

utgång vid 1906 års riksdag, synas mig emellertid i viss mån tala för,

att vid en omreglering af sockerbeskattningen särskild hänsyn tages till

sockerbruken i Öster- och Västergötland. Erfarenheten sedan år 1906

har visat, att bolagen icke utan stora ekonomiska uppoffringar kunnat

bära de bördor, som följa med den nuvarande sockerbeskattningen.

Aktieägarne äro de, som minst haft anledning att glädja sig åt sockerbrukens

rörelse. Äfven i allra bästa fall lära aktieägarne icke förrän

efter en ganska lång tidsperiod kunna vänta någon afkastning å sina

i bruken nedlagda medel. En allmän ökning af skattskyldigheten för

sockerindustrien komme därför närmast att göra sig kännbar för de

jordbrukare och arbetare, hvilka, oaktadt företagen ej varit för aktieägarne

räntabla, dock hittills af företagen haft inkomst och bärgning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Inför en sådan situation anser jag mig bäst tillgodose det allmännas

intressen genom att föreslå en sådan anordning, att bruken, som

haft svårt att draga sig fram under nuvarande skatteförhållanden, beredas

tid att söka föra rörelsen öfver på säker grund, innan det socker,

som där produceras, får vidkännas ökade bördor.

Af hvad redan nämnts framgår, att en dylik anordning icke innebär

något löfte från statsverkets sida om liknande medgifvande åt andra

fabriker, som framdeles möjligen komma att anläggas; och däri får ej

heller inläggas en utfästelse att alltjämt särställa ifrågavarande två

råsockerfabriker. Sedan numera betodlingen inom landet tagit den

omfattning, att de producerade betorna i normala fall äro mer än tillräckliga

för att fylla landets sockerbehof, har staten ej något intresse

att bidraga till betodlingens spridning till andra trakter än dem, där densamma

kan med full fördel bedrifvas. Det undantag från omedelbar

tillämpning af den ifrågasatta skatteförhöjningen, som sålunda skulle

göras för socker från råsockerbruken i Östergötland och Västergötland,

afser något helt annat än den skattelindring, som beviljades genom

1893 års förordning. Med det nu angifna förslaget åsyftas nämligen

att bereda ett par redan i gång varande fabriker behöfligt andrum

för att kunna hinna ordna sig under de nya förhållanden, som inträda

genom omreglering af sockerbeskattningen, under det att 1893 års

skattelindring afsåg att befrämja betodlingens spridande till nya trakter.

Hvad beträffar sättet och villkoren för tillämpning af sagda

undantagsbestämmelser, så torde mer än eu anordning kunna tänkas.

Men i hvarje fall synes det vara skäl att såsom uttryckligt villkor föreskrifva,

att det socker, hvarom nu är fråga, ej finge raffineras annorstädes

än vid raffinaderiet i Lidköping.

Ett sätt är det, som föreslogs af några motionärer vid 1906 års

riksdag. Detta förslag innefattade,

att, när raffineringen af ifrågavarande råsocker skulle börja och

så länge den sedermera fortginge, intet annat socker finge finnas i eller

införas i raffinaderiet, samt

att det af ifrågavarande råsocker framställda raffinerade socker,

som ej utlämnats till fritt bruk, innan behandling af annat råsocker vid

raffinaderiet påbörjades, skulle dessförinnan inläggas under kronans lås.

Enär råsocker sändes från råsockerfabrikerna under förpassning

till raffinaderierna, erhåller man på nu angifna sätt fullständig visshet,

att intet annat socker än det vid Linköpings och Lidköpings råsockerfabriker

framställda undgår den högre beskattningen; [någon nämn
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 10.

värd olägenhet för raffinaderiet synas de föreslagna bestämmelserna ej

kunna medföra.

Ett annat sätt vore att, om råsocker från annan än de i Linköping

och Lidköping belägna råsockerfabriker anlände till raffinaderiet,

låta den där anställda kontrollpersonalen undersöka sockret i och för

bestämmande af rendementet och med ledning af därvid vunnet resultat

beräkna dess motsvarighet i raffineradt socker. För den sålunda beräknade

mängden raffinad skulle raffinaderiet erlägga så stor del af

belöpande skatt, som motsvarade skillnaden i skatt för socker från Linköping

och Lidköping samt för socker från annan fabrik i riket, hvarefter

vid sockrets utlämnande till fritt bruk endast den lägre skatten

behöfde erläggas. I detta fall skulle råsocker från exempelvis Skåne

och Östergötland kunna raffineras samtidigt och de erhållna produkterna

ej behöfva förvaras skilda från hvarandra.

Eftersom emellertid ifrågavarande bestämmelser endast äro vanliga

ordningsföreskrifter, torde de ej behöfva föreläggas Riksdagen till

pröfning.

Den tidrymd för skattelindring, som enligt 1893 års förordning

om beskattning af hvitbetssockertillverkningen kunde tillkomma nyanlagd

fabrik, var bestämd till fem år. En liknande anordning med ökad skattskyldighet

under periodens senare år anser jag äfven i förevarande fall

vara lämplig. Därvid är dock att märka, att ifrågavarande råsockerfabriker

genom 1905 års Riksdags förut omförmälda beslut redan

kommit i åtnjutande af ett års skattelindring. Frihet från eller lättnad

i den nu föreslagna skatteförhöjningen synes mig därför böra inskränkas

till fyra år. Jag föreslår därför, att socker, tillverkadt vid ifrågavarande

två fabriker, till den 1 september 1910 helt och hållet befrias från den

föreslagna skatteförhöjningen samt under de två närmast följande åren

får draga en skatt af 15 öre för kilogram, hvarefter full skattskyldighet

skulle inträda.

Skillnaden mellan de belopp, som med sådana bestämmelser

skulle utgå för socker, tillverkadt vid ifrågavarande fabriker, och de

skattebelopp, som vid omedelbar tillämpning af skatteförhöjningen

skulle drabba samma socker, blefve visserligen i sig själf ganska betydande;

men detta förhållande bör dock i betraktande af de afsevärda

belopp, som skatteförhöjningen å socker från öfriga fabriker

i riket skulle inbringa staten, vara af mindre vikt. Om man beräknar

den årliga konsumtionen inom landet till 110,000 ton raffineradt socker,

hvilket icke torde vara för högt tilltaget, skulle en skatteförhöjning af

3 öre för kilogram betyda eu ökad sockerskatt af 3,300,000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Den största betafverkning, som hittills ägt ram vid de två fabrikerna

i Linköping och Lidköping, förekom hösten 1906. Af det då framställda

råsockret erhöllos vid Lidköpings raffinaderi ungefär 4,000,000

kilogram raffinera,dt socker. Äfven vid en ganska stark ökning af betodlingen

kan man näppeligen antaga, att raffinadsockerproduktionen kommer att

under hvartdera af öfvergångstidens två första år med mera än 50 procent

öfverstiga nyssnämnda kvantitet. Med en beräknad skattesats af 16 öre för

kilogram skulle årliga skattebeloppet uppgå till högst 960,000 kronor. Efter

nu gällande skattesats åter blefve motsvarande belopp högst 780,000 kronor.

Skillnad sbeloppet i skatt skulle alltså i hvarje fall icke komma att öfverstiga

200,000 kronor. Under öfvergångstidens två sista år skulle, äfven om betodlingen

då i jämförelse med förhållandena år 1906 fördubblats, den årliga

raffinadsockerproduktionen icke uppgå till mera än 8,000,000 kilogram.

Denna sockermängd skulle enligt undantagsbestämmelserna för ifrågavarande

sockerbruk draga en skatt af 15 öre för kilogram eller 1 öre

under den eljest föreslagna. Skillnadsbeloppet i skatt under hvartdera

af dessa två år blefve alltså högst omkring 80,000 kronor.

Slutligen tillåter jag mig hemställa, att, därest tullen å råsocker

nedsättes från 11 3U öre till 10 öre för ett kilogram, den restitution af

tullmedlen, som enligt § 9 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel

af härstädes utaf utländsk råvara framställdt raffineradt socker, jämkas

därefter. Vid ett rendement af 91,5 % motsvaras 10 öres råsockertull af

10,9 öres raffinadtull. Skulle restitutionsbeloppet för enkelhetens skull

afrundas till 11 öre, förutsätter detta ett rendement af 90,9 under

det att vid bestämmandet af den nu utgående restitutionen, 13 öre,

rendementet antagits till 90 %.

Alldenstund genom de föreslagna ändringarna af sockerskattens

belopp och tullsatserna å socker summan af skatt och tull för ett kilogram

raffineradt socker blir densamma som nu, eller 30 öre, och ändringarna

således ej komma att orsaka vare sig höjning eller sänkning i sockrets

handelspris, har allmänheten ej något intresse af tidpunkten för reformens

genomförande. För vinnande af det med skatteregleringen närmast

afsedda ändamålet eller ökade intäkter för 1909 års statsreglering, torde

det emellertid vara nödigt, att de föreslagna ändrade bestämmelserna

träda i kraft redan under loppet af innevarande år. Med anledning häraf

synes det lämpligen böra öfverlåtas åt Kungl. Maj:t att bestämma

den dag, då de nya tullsatserna samt ändringarna i tulltaxeunderrättelserna

och i förordningen angående beskattning af socker skola vinna tillämpning.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Edera

Kungl. Maj:t måtte i särskilda propositioner föreslå Riksdagen att

dels antaga följande förslag till

Förordning

angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907

angående beskattning af socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,

skall, på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande

till fritt bruk erläggas skatt med 16 öre för hvarje kilogram.

För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna

i Östergötland och Västergötland och utlämnas till fritt bruk antingen

omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping

efter där verkställd raffinering, utgår dock skatten under tiden

till utgången af augusti månad år 1910 med 13 öre samt under tiden

från och med den 1 september samma år till utgången af augusti

månad år 1912 med 15 öre, allt för ett kilogram räknadt; ägande

Kungl. Maj:t att meddela behöfliga kontrollföreskrifter.

För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas tull

enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och

maltsocker (maltos) samt ej heller sirap eller melass, i livilka. sockerhalten

är mindre än sjuttio procent af torrsubstansens vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation, därest icke kontrolloch

justeringsstyrelsen på framställning af tillverkaren förordnar, att

sockerhalten skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t vill meddela,

gjorts till förtäring af människor obrukbart (denaturerats), erlägges

ej skatt.

dels förklara, att den ändrade lydelsen af berörda författningsrum

skall träda i kraft från och med den dag, som af Kungl. Maj:t

bestämmes;

dels ock besluta,

att tullsatserna å nedannämnda slag af socker från och med sistberörda

dag skola utgöra följande belopp, nämligen:

å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krossadt eller pulveriseradt socker, 14 öre för kilogram;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 10.

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än n:r 18 af den

i världshandeln gällande holländska standard, likaledes 14 öre för

kilogram;

å socker, till färgen mörkare än samma standardnummer, äfven

om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 10 öre för kilogram;

att från och med samma dag den i § 9 i underrättelser om hvad

vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör under vissa villkor medgifna

restitution af tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt

socker, topp-, kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt

råämne, skall utgå med 11 öre för kilogram sådant socker; samt

att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter till nu gällande tullsatser

å vissa slag af socker, som tillverkats i vissa där särskildt angifna

länder, skola tilläggas nyss angifna tullsatser.

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådiga propositioner

till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagorna litt. —

vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

Arvid Nordlindh.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.

Bilaga.

Promemoria

angående skyddet för svenskt socker och dess fördelning.

Skyddet för det svenska sockret utgör 13 öre per kilogram raffinad,

ty för ett tullbelopp af 13 öre kan så mycket utländskt råsocker införas,

som åtgår för tillverkning af ett kilogram raffinad.

Af dessa 13 öre tages i anspråk:

För arbetarne i 19 hvitbetssockerfabriker å 300

arbetare i 80 dagar................................................ 456,000 dagsverken

för sommararbetet 50 arbetare å 220 dagar...... 209,000 „

tillsammans 665,000 dagsverken

som i Sverige kosta minst kronor 1: 50 mera än i Tyskland kronor

997,500, som fördelade på konsumtionen 125,000 ton råsocker = 112,500

ton raffinad utgör per 100 kilogram......................................... kr. 0: 89.

För hvitbetsodlarne:

Hvitbetspriset var de senaste åren vid t. ex.

Säbyholms råsockerfabrik per 100 kilo...... 2: 73

I Tyskland är priset ej öfver........................ 1: 80

Skillnaden ............................................................ Ö: 93

fördelad på 14 kilo utvunnen raffinad ..................per 100 kg. kr. 6: 64

För industrien återstår................................................ „ 100 „ „ 5: 47

per 100 kg. kr. 13: 00.

Af livad som återstår för industrien tages dock en ej obetydlig

del i anspråk af ränteutgifter och lagringskostnader för den allt som

oftast inträdande öfverproduktionen af socker, hvarjämte såväl jordbrukare

som arbetare nu framkomma med enormt ökade fordringar.

Beträffande de fyra öre, som utgöra skillnaden mellan tullen och

konsumtionsafgiften på raffineradt socker, tagas de helt och hållet i

anspråk dels af det underpris, som alltid måste hållas på inhemskt

socker för att ej under tillfälliga konjunkturer riskera en import, som

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

sedan, skulle tynga på den inhemska marknaden, dels af de trakter,

som den svenska tillverkaren på grund af vårt lands långa kuststräcka,

med för sockerimport lämpliga hamnar, alltid tvingas att betala, dels

af högre aflöningar till raffinaderiernas arbetare och slutligen af den

handelsvinst, som ~ tillverkare måste medgifva engroshandeln.

Stockholm i september 1907.

C. Tranchell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:49 Riksdagens Skrifvelse N:o 49 s. 1 i texten
  2. BevU 1908:18 Betänkande, angående beskattningen af socker. s. 1 i texten