Sök i Ratio Lex

Angående godkännande af en konvention med Norge om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och detta rike

1908-03-14 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:130, Angående godkännande af en konvention med Norge om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och detta rike

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 130.

1

N:o 130.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående godkännande

af en konvention med Norge om hänskjutande

till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan

Sverige och detta rike; gifven Stockholms slott den 27 mars

1908.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver ett blandadt utrikesdepartements-

och civilärende för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå Riksdagen att lämna sitt samtycke till den vid berörda protokoll

fogade konvention om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del

af sjögränsen mellan Sverige och Norge.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Eric Tro lie.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 101 Haft. (.N:o 130.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Utdrag af ''protokollet öfver ett blandadt utrikes- och

civildepartementsärende, hållet inför Hans Majestät Konungen

i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för civildepartementet

anförde hans excellens herr ministern för utrikes ärendena i

underdånighet:

Såsom bekant, råda tvistiga meningar mellan Sverige och Norge

rörande rätta sträckningen af den närmast öppna hafvet belägna delen af

sjögränsen mellan de båda rikena. Efter därom med den norska regeringen

förda underhandlingar har numera enighet uppnåtts rörande tvistefrågans

hänskjutande till skiljedom, på sätt den protokollet bifogade konvention i

ämnet närmare angifver. Vid underdånig föredragning af ministeriellt

ärende den 7 innevarande mars behagade Eders Kungl. Majestät äfven

uppdraga åt mig att på diplomatisk väg inhämta, huruvida Hennes Majestät

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

3

Drottningen af Nederländerna, på sätt i artikel 1 af denna konvention vore

förutsedt, vore villig utse ordförande uti ifrågavarande skiljedomstol, hvarjämte

under förutsättning af Hennes Majestät Drottningens samtycke härtill

Eders Kungl. Maj:t med godkännande af denna konvention bemyndigade

mig att gemensamt med härvarande norske minister underteckna densamma.

Sedan Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna låtit meddela,

att Hennes Majestät vore villig mottaga det ifrågasatta uppdraget att

eventuellt utse ordförande i skiljedomstolen, har ifrågavarande konvention

den 14 innevarande månad undertecknats af mig och härvarande norske

minister.

För frågans slutliga afgörande kräfves emellertid för Sveriges del

Riksdagens bifall, hvilket äfven i den föreslagna konventionen är förutsatt

genom inryckande i densamma af bestämmelse därom att densamma skall

ratificeras. Vid sådant förhållande torde proposition i ämnet böra till

Riksdagen aflåtas.

Under åberopande af hvad jag anfört dels vid ministeriel! föredragning

berörda den 7 mars, hvaraf protokollsutdrag i erforderliga delar

torde få bifogas detta protokoll, dels ock vid föredragning denna dag

får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att lämna sitt samtycke till den vid detta protokoll fogade

konvention om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen

mellan Sverige och Norge.

Till denna hemställan, däri statsrådets öfriga ledamöter

förenade sig, behagade Hans Maj:t Konungen

lämna nådigt bifall; och skulle proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Wollmar Boström.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

KONVENTION

om hänskjutande till skiljedom

af frågan om viss del af sjögränsen

mellan Sverige och

Norge.

Hans Majestät Konungen af Sverige

och Hans Majestät Konungen af

Norge, som funnit, att frågan om sjögränsen

mellan Sverige och Norge, i

den mån denna gräns icke redan blifvit

bestämd genom kungl. beslutet

den 15 mars 1904, bör hänskjutas till

skiljedom, hafva för detta ändamål till

Sina fullmäktige utsett:

Hans Majestät Konungen af Sverige:
Sin

minister för utrikes ärendena

Eric Birger Trolle;

Hans Majestät Konungen af Norge:

Sin envoyé extraordinaire och ministre

plénipotentiaire Paul Benjamin

Vogt,

hvilka, efter att hafva meddelat

hvarandra sina fullmakter, som befunnits

i god och behörig form, öfverenskommit

om följande bestämmelser:

KONVENTION

om avgjörelse ved voldgift av

spörsmaalet om en vis del av

sjögraensen mellem Sverige og

Norge.

Hans Majestät Kongen av Sverige

og Hans Majesttet Kongen af Norge,

som har fundet, åt spörsmaalet om

sjögraensen mellem Sverige og Norge

i den utstakning, hvori den ikke er

blevet bestemt ved resolution av 15

mars 1904, bör henskytes til avgjörelse

ved voldgift, har i dette öiemed opnaevnt

som sine befuldmtegtigede:

Hans Maj est tet Kongen av Sverige:

Sin minister for de utenrikske

anliggender, Eric Birger Trolle;

Hans Majestiet Kongen av Norge:

Sin overordentlige utsending og

befuldmtegtigede minister i Stockholm,

Paul Benjamin Vogt,

hvilke, efter åt ha meddelt hinanden

sine fuldmagter, som fandtes i

god og behörig form, er kommet

o verens om fölgende artikler:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

5

Art. 1.

Parterna förbinda sig att i nedan

angifna omfång öfverlämna frågan om

sjögränsen mellan Sverige och Norge

till slutligt afgörande genom en skiljedomstol,

bestående af en ordförande,

som icke är någondera partens undersåte

eller bosatt i någotdera landet,

samt af två andra ledamöter, en svensk

och en norsk.

Ordföranden utses af Hennes Majestät

Drottningen af Nederländerna, de

öfriga ledamöterna en af hvardera parten.

Parterna förbehålla sig dock att, i

händelse de därom kunna enas, genom

en särskild öfverenskommelse utse vare

sig blott ordföranden eller skiljedomstolens

samtliga ledamöter. Framställning

till Hennes Majestät Drottningen

af Nederländerna eller skiljedomare,

som må blifva utsedd genom öfverenskommelse,

skall göras af båda parterna

gemensamt.

0

Art. 2.

Skiljedomstolen skall, efter pröfning

af parternas yrkanden samt till

stöd därför anförda skäl och bevis,

fastställa gränslinjen i vattnet från

punkt XVIII å den vid de svenska och

norska kommissariernas förslag af 18

augusti 1897 fogade karta ut i haf
-

Art. 1.

Parterne forpligter sig til i den

nedenfor angivne utstrykning åt undergi

spörsinaalet om sjögrynsen

mellem Sverige og Norge endelig avgjörelse

av en voldgiftsret, bestaaende

av en president, som ikke er nogen

av parter nes undersaat eller bosat i

noget av de to lande, samt av to

andre medlemmer, eu svensk og en

norsk.

Prysidenten vylges av Hendes

Majestyt Dronningen av Nederlandene,

de övrige medlemmer en av hver part.

Parterne forbeholder sig dog i tilfylde

av, åt de derom kan enes, ved

syrskilt overenskomst åt utse enten

alene prysidenten eller voldgiftsrettens

samtlige medlemmer. Henvendelse til

Hendes Majestyt Dronningen av Nederlandene

eller til voldgiftsdommer, som

maatte bli utseet gjennem overenskomst,

skal rettes av begge parter i

fyllesskap.

Art. 11.

Voldgiftsretten skal efter åt ha

prövet parternes paastande og de til

stötte derför anförte grunde og bevisligheter

fastsytte grynselinjen i

vandet fra punkt XVIII paa det kart,

som er bilagt de svenske og norske

kommissyrers förslag av 18 august

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

vet intill territorialgränsen. Det är

öfverenskommet, att ytterlinjerna för

det område, som genom parternas yrkande

kan göras till föremål för tvist

och inom hvilket gränsen alltså skall

fastställas, icke må dragas så att däraf

omfattas öar, holmar och skär, som

ej ständigt öfversköljas af vattnet.

Art. 3.

Skiljedomstolen äger att afgöra,

huruvida gränslinjen bör anses vara,

helt eller till viss sträckning, bestämd

genom gränstraktaten af 1661 med

därtill hörande karta och huru den

sålunda bestämda gränslinjen bör uppdragas,

samt att, för så vidt gränslinjen

anses ej vara genom ifrågavarande

traktat och karta bestämd, fastställa

densamma med afseende på faktiska

förhållanden och folkrättsliga

principer.

Art. 4.

Intill utgången af tredje kalenderåret

efter det, hvarunder skiljedomstolens

slutliga beslut meddelas,

må oberoende af den gränslinje, som

genom berörda beslut fastställes, fiske

inom det område, som enligt art. 2

kan vara föremål för tvist, idkas af

hvartdera rikets undersåtar i samma

1897, ut i havet indtil territorialgramsen.

Det er överenskommet, åt

yderlinjerne for det omraade, som

ved parternes paastande kan gjöres

til gjenstand for tvist, og indenfor

hvilket grsensen altsaa skal fastssettes,

ikke maa dragés saaledes, åt deri indbefattes

öer, holmer og skjser, som

ikke stadig overskylles av vandet.

Art. III.

Voldgiftsretten har åt avgjöre,

hvorvidt gram selinjen bör ansees for

åt vaare helt eller paa en vis sträckning

fastslaaet ved gramsetraktaten

av 1661 med dertil hörande kart, og

hvorledes den saaledes bestemte graenselinje

bör optraekkes, samt, forsaavidt

gramselinjen ikke ansees åt vane bestemt

ved omhandlede traktat og kart,

åt fastsaette samme under hensyn til

faktiske forhold og folkeretslige principer.

Art. IV.

Indtil utgången av det tredje

kalenderår efter det, i hvilket voldgiftsrettens

endelige beslutning meddela,

skal uten hensyn til den gramselinje,

som gjennem nacvnte beslutning

fastssettes, fiske kunne drives av hvert

rikes undersaatter indenfor det omraade,

som efter art. II kan vsere

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

7

omfattning som under femårsperioden

1901—05. Vid bedömande af fiskets

omfattning tages hänsyn till de fiskandes

antal, fiskets art och fångstsättet.

Art. 5.

Det är öfverenskoinmet, att det

rike, på hvars sida om den blifvande

gränslinjen fiskegrundet Grisebådarne

är beläget, icke gent emot det andra

riket äger något anspråk på deltagande

i kostnaden för fyrskepp eller liknande

anordningar på eller i närheten af

nämnda grund.

Sverige förbinder sig att bibehålla

det nuvarande, utanför territorialgränsen

utlagda, fyrskeppet intill

utgången af den i art. 4 nämnda tid.

Art. 6.

Skiljedomstolens ordförande utsätter

tid och ort för domstolens första

sammanträde och kallar till detta sammanträde

de öfriga ledamöterna.

Tid och ort för ytterligare sammanträden

bestämmas af skiljedomstolen.

Art. 7.

Det officiella språk, som af skiljedomstolen

användes, skall vara en
-

gjenstand for tvist, i samme utstakning

som under femaarsperioden

1901—1905. Ved bedömmelsen av

fiskets utstrykning tages hensyn til

de fiskendes antal, fiskets art og

fangstmaaten.

Art. V.

Det er överenskommet, åt det

rike, paa hvis side av den blivende

grynselinje fiskegrunderne «Grisebaaerne»

er beliggende, ikke overfor

det andet rike har krav paa deltagelse

i omkostninger til fyrskib eller 1ignende

foranstaltninger paa eller i n yrheten

av nyvnte grunder.

Sverige forpligter sig til åt bibeholde

det nuvyrende utenfor territorialgramsen

anlagte fyrskib indtil

utgången av den i art. IV nyvnte

övergångstid.

Art. VI.

Voldgiftsrettens prysident bestemmer

tid og sted for rettens förste

sammentryde og varsler de övrige

medlemmer om dette sammentryde.

Tid og sted for videre sammentryde

bestemmes av voldgiftsretten.

Art. VII.

Det officielle sprog, som af voldgiftsretten

blir åt anvende, skal vyre

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

gelska, franska eller tyska, enligt bestämmande,

som träffas af ordföranden

efter samråd med de öfriga ledamöterna.

Parterna må dessutom i inlagor,

bevismedel och anföranden begagna

någotdera landets språk, skiljedomstolen

obetaget att låta verkställa öfversättning.

Art. 8.

I afseende å förfarandet och omkostnaderna

skola i tillämpliga delar

gälla de bestämmelser, som innefattas

i art. 62—85 af den på andra fredskonferensen

i Haag 1907 antagna reviderade

konvention för afgörandet på

fredlig väg af internationella tvister.

Inlagor, repliker och bevismedel,

som afses i art. 63 mom. 2 af nämnda

konvention, skola delgifvas inom tider,

som af skiljedomstolens ordförande

bestämmas, och sist före den 1 mars

1909. Härigenom verkas ej rubbning

i föreskrifterna om förfarandets andra

afdelning, särskild! icke i bestämmelserna

i art. 68—72 och 74 af samma

konvention.

Skiljedomstolen äger, när den för

sakens upplysning finner nödigt, anordna

förhör, i båda parternas närvaro,

med vittnen eller sakkunniga samt

engelsk, fransk eller tysk, overensstemmende

med beslutning, som fattes

av prmsidenten efter samraad med de

övrige medlemmer.

Parterne kan desuten i indlaeg,

bevismidler og anförsler benytte hvert

av de to ländes sprog, idet det er

voldgiftsretten forbeholdt åt foranstalte

oversaettelse.

Art. Vill.

Med hensyn til proceduren og

omkostningerne kommer til anvendelse,

forsaavidt de kan tillempes, de bestemmelser,

som indeholdes i artiklerne

62 till 85 i den paa den anden

fredskonference i Haag i 1907 vedtagne

reviderede konvention om fredelig

avgjörelse av internationale stridigheter.

Indkeg, repliker og bevismidler,

hvortil sigtes i art. 63, 2 avsnit, i

nsevnte konvention, skal meddeles

inden de tidsfrister, som av voldgiftsrettens

prcesident bestemmes, og senest

inden 1 mars 1909. Herved sker

ingen ändring i reglerne for procedurens

anden avdeling, specielt ikke

i bestemmelserne i art. 68—72 og 74

i samme konvention.

Voldgiftsretten har adgang til,

naar den for sakens oplysning Under

det nödvendig, åt foranstalte avhörelse

i begge parters nmrvrnr av vidner og

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd.

föreskrifva verkställandet af gemensamma

hydrografiska undersökningar

beträffande det tvistiga området.

Art. 9.

Denna konvention skall ratificeras

och ratifikationerna utväxlas i

Stockholm snarast möjligt.

Till bekräftelse häraf hafva vederbörande

fullmäktige undertecknat

denna konvention och försett den med

sina sigill.

Utfärdad i två exemplar på svenska

och norska i Stockholm den 14 mars

1908.

Proposition N:o 130.

sakkyndige samt til åt beslutte iverksaflelse

av fädles hydrografiske undersökelser

vedrörende det omtvistede

omraade.

Art. IX.

Denne konvention skal ratificeres

og ratifikationerne utvexles i Stockholm

snarest mulig.

Til bekraeftelse herav har de respektive

befuldmmgtigede undertegnet

denne konvention og forsynet den

med sine segl.

Udfaardiget i to exemplarer paa

svensk og norsk i Stockholm den 14

mars 1908.

ERIC TROLLE.

(L. S.)

BENJAMIN VOGT.

(L. S.)

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 101 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Utdrag af protokoll öfver ministeriellt ärende hållet

inför Hans Majestät Konungen å Stockholms slott den 7

mars 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena T rölle,

Statsrådet grefve Hamilton.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
Frågan

om rätta sträckningen af den genom gränsreglenngstraktaten

af den 26 oktober 1661 fastställda sjögränsen mellan Sverige och

Norge var under år 1897 föremål för behandling af svenska och norska

kommissarier. Dessa fullgjorde sitt uppdrag under tiden från och med

den 11 till och med den 21 augusti 1897.

Med underdånig skrifvelse den 31 i nyssnämnda månad öfverlämnade

de svenska kommissarierna protokoll öfver förrättningen samt kommissionens

förslag till och beskrifning af sjögränsen mellan Sverige och

Noro-e från det inre af Idefjorden ut till hafvel jämte affattning på kartan

af den föreslagna gränslinjen. Vid denna förrättning enades kommissarierna

om gränslinjen från det inre af Idefjorden till en punkt, som å berörda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

detta protokoll bifogade karta (bil. 1) betecknas med XVIII och som utgör

midtpunkten å en rät linje, dragen från Jylte kummel å norska sidan

till södra udden af en nordväst om Norra Hellsö belägen holme å svenska

sidan; och blef gränsen intill berörda punkt genom nådigt beslut den

15 mars 1904 vederbörligen godkänd och utmärkt.

Angående gränsens vidare sträckning ut i hafvet, så långt territorialgränsen

går, uppnåddes däreinet ej enighet.

Vid underdånig föredragning af civilärenden den 26 mars 1904

hemställde föredragande departementschefen att frågan om denna del af

gränsen måtte afgöras genom skiljedom.

För närmare bedömande af tvistefrågan äfvensom för vinnande af

upplysning angående den år 1897 af ofvanberörda kommission verkställda

undersökning äfvensom däröfver afgifna utlåtande tillåter jag mig hänvisa

till följande utdrag af chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet

vid nyssberörda tillfälle:

»Af kommissionens förslag framgår, att enighet uppnåtts rörande

gränsens sträckning från det inre af Idefjorden (punkt I i förslaget och åcivildepartekartan)

till en punkt betecknad med XVIII. Denna punkt angifves i för-»»wtrfs

slaget såsom midtpunkten å en rät linje, dragen från Jylte kummel till statsr&dssödra

udden af den på nordvästsidan af Norra Hellsö liggande lilla holme.

Jylte kummel är ett sjömärke uppsatt å Jylteholmen, belägen strax söder '' 1904.

om den norska till Hvalögruppen hörande ön Herföl. Norra Hellsö tillhör

Sverige. Beträffande gränsens sträckning från punkt XVIII ut till sjöss

hafva olika förslag framställts af de svenska och norska kommissarierna.

De svenska kommissariernas förslag rörande gränsens sträckning

från punkt XVIII ut till sjöss, så långt territorialgränsen går, är å kartan

angifvet med gul linje. Enligt detta förslag skulle gränslinjen från nyssnämnda

punkt dragas till en punkt omkring 300 meter norr om Rödskärs

Nordgrund (punkt XIX) och vidare ungefär midt emellan undervattenskären

Grisbådarna och Sköttegrunden pa det sått, att alla söder1 om denna

linje liggande holmar, skär och grund, däribland Grisbådarna blefve svenska.

Enligt de norska kommissariernas förslag, å kartan angifvet med röd

linje, skulle punkt XIX utgöras af midtpunkten å en rät linje, dragen

från sydspetsen af den sydligaste af de norska Tislaröarna (Klöveren) till

nordspetsen af Norra Kosterö, på det sätt att gränslinjen, dragen genom

nämnda midtpunkt, går öfver grundet Båtshaken och att alla norr om

denna gränslinje liggande holmar, skär och grund, däribland Grisbådarna,

blefve norska.

I fråga om området utanför Hummerholmen stadgar 1661 års traktat,

att gränsen skall gå »från Kosteröarna mellan Tislarne och mellan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Kattholmen och Hvalöarna in genom Svinesundsfjorden». Kattholmen är

belägen innanför punkt XVIII mellan punkterna XV och XVI. Å den

till traktaten hörande kartan är gränsen dragen från mynningen af Svinesund

i rät linje till en punkt, som synes vara belägen ungefär midt emellan

Kattholmen å svenska sidan och den till Hvalögruppen hörande »Maköholmen»

å norska sidan, samt från denna punkt i rät linje till en annan

punkt,. som synes vara belägen midt emellan Kosteröarna å svenska sidan

och Tislaröarna å norska sidan. Någon antydan om huru gränsen därutanför

skall gå finnes icke vare sig i traktaten eller å den därtill hörande

kartan. Med »Maköholmen» afses antagligen Norra Sandö, hörande till Hvalögruppen.

Någon ö med namnet Maköholmeri finnes nämligen icke, hvaremot

på Norra Sandö finnes en gård benämnd Makö eller Magö.

Vid en jämförelse mellan 1661 års karta och de nyare kartorna

visar sig, att belägenheten är å den förra kartan alldeles oriktigt angifven

särskilt betäffande den af de stora öarna Norra och Södra Sandö, Herföl,

Kirkeö in. fl. bestående gruppen Hvalöarna. Om en linje dragés från midtpunkten

mellan Kattholmen å ena sidan och någon närbelägen punkt å

Hvalöarna å den andra till midtpunkten mellan Kosteröarna och Tislaröarna,

skulle denna linje komma att gå midt öfver de ostligaste till Norge

hörande Sandöarna och Herföl. Detta torde till fullo ådagalägga omöjligheten

af att lägga den å 1661 års karta utmärkta gränslinjen till grund

för bestämmandet af gränsens Tätta sträckning å det tvistiga området.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse yttra de svenska kommissarierna

rörande bestämmandet af gränslinjen å detta område följande.

De norska kommissarierna hade, med anledning däraf att gränslinjen

chef em för . ^61 års karta dragits till midtpunkten mellan Kosteröarna å ena och

dvildeparte- Tislaröarna å andra sidan, ansett, att linjen från punkt XVIII borde dramrande

till £as * rak. dnje till midtpunkten mellan Nordkoster och södra spetsen af

statsråds- Klöveren i Tislarögruppen samt vidare därifrån i rak fortsättning ut till

Jen 26 mars territorialgränsen. Enligt detta förslag skulle vissa af skären norr om Koster1901

(forts.), öarna, nämligen Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund och delvis Båtshaken

d^afdTkomina På norska sidan af gränsen. Detsamma skulle blifva fallet med

svenska kom- Grisbådarna. Om än en sådan tolkning af traktaten ej syntes sakna skäl,

nas^sktdf- kunde I i k vill däremot erinras, att den å 1661 års karta uppdragna linjen

veke. A icke kunnat följas, enär belägenheten å kartan vore oriktigt angifven,

samt att hvarken traktaten eller kartan innehölle någon som helst antydan

om gränsens sträckning utanför Koster- och Tislaröarna. Vid sådant förhållande

syntes den naturliga belägenheten samt häfden böra tillerkännas

afgörande betydelse. Hvad då anginge skären norr om Kosteröarna, såge

man genast vid en blick på kartan, att desamma uppenbarligen hörde till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

13

sammans med den ögrupp, hvars hufvudöar kallades Kosteröarna. Den

utredning angående häfden, som kommissarierna varit i tillfälle verkställa,

gåfve ock otvetydigt vid handen, att fisket vid dessa skär ansetts tillkomma

uteslutande svenskarna, ehuru någon gång norska fiskare uppträdt äfven

där. Hvad åter anginge Grisbådarna vore väl dessa belägna på något

större afstånd från Kosteröarna än från den grupp af skär, hvars sydliga

medelpunkt utgjorde den ostridligt norska ön Heja. Men mot Grisbådarnas

hänförande till Norge talade emellertid på det kraftigaste de

synnerligen bestämda uppgifter angående häfden, som vid kommissariernas

besök å Nordkoster erhållits af där boende fiskare. Dessa hade nämligen

uppgifvit, att vid Grisbådarna af dem bedrefves ett mycket betydande

hummerfiske, och hade de förklarat, att detta fiske bedrefves uteslutande

af svenska fiskare. De å norska sidan insamlade uppgifterna angående

ifrågavarande fiske vore hvarandra motsägande. Vissa af dem bekräftade

ganska tydligt kosterfiskarenas berättelser, under det andra gåfve

vid handen, att äfven norrmän emellanåt bedrifvit fiske å Grisbådarna.

Den af kommissarierna åvägabragta utredningen angående häfden vore naturligtvis

mycket ofullständig, men syntes dock i sin helhet utmärka, att

Grisbådarna borde anses för svenska. Att dessa skär från äldre tider ansetts

tillhöra Sverige bekräftades äfven af följande omständigheter, nämligen

att å en i sjökarteverkets arkiv förvarad »karta öfver den del af Bohus

Skärgård, som sträcker sig från Saltbobäcken till Rösö jämte Kosterskären,

afmätt, pliktad samt ritad år 1804 af Johan Gustaf af Lund», hvilken

karta, därå riksgränsen icke vore utmärkt utan allenast farleder uppritade,

icke upptoge angränsande norska öar, Grisbådarna vore återgifna;

att desamma vid de mätningar, som legat till grund för omförmälda af

»Norges geografiske opmaaling» år 1868 utgifna specialkarta, icke blifvit

uppmätta utan å kartan utlagda från svenska sjökort, för hvilkas upprättande

de blifvit genom svenska sjökarteverket uppmätta och inlagda å sjökarteverkets

förenämnda, år 1861 upprättade originalmätningskartor; samt

att sjömärken å desamma blifvit utsatta genom svenska lotsverkets försorg,

hvilket dock först skett på våren 1896.

Den utredning rörande häfden, som omförmäles i de svenska kom- Utdrag af

missariernas underdåniga skrifvelse, hade kommissionen sökt vinna genom cti{depa(Z

mhämtande af upplysningar i detta afseende från fiskarbefolkningen å olika mentets yttplatser

å såväl den svenska som norska -sidan. Enligt hvad förrättnings- Itafsrådsprotokollet

utvisar, verkställdes dylika undersökningar å den norska ön protokollet

Herföl, å Nordkoster samt å de norska öarna Tislarön, Asmalön och Västerön,

de två sistnämnda hörande till Hvalöarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Utredning

rörande

häfd.

Fiskarbe
folkningens
utsagor.

Å Herföl tillstädeskommo fem fiskare, hvilka lämnade följande upplysningar.

Fiskarena i Herföl hade brukat fiska efter hummer vid Stenbrottet,

Rödskärs Nordgrund, Kostersten, Klöfningsgrunden, Båtshaken, Rödskär samt

Grisbådarna. De plägade bedrifva fiske med backor eller tinor söder om

Grisbådarna i en där gående ränna. Svenskarna hade jämväl bedrifvit fiske

med backor på detta ställe äfvensom fiskat hummer på Grisbådarna, Sköttegrunden,

Rödskär, Båtshaken, Drammen, Kostersten, Stenbrottet och Rödskärs

Nordgrund. Svenska fiskare hade för omkring tolf år sedan nekat

en norsk fiskare att sätta hummertinor vid Rödskär, Stenbrottet, Klöfningsgrunden,

Rödskärs Nordgrund eller rundt omkring på grunden norr om

Nordkoster. Däremot hade svenskarna icke nekat de norska fiskarena att

sätta ut sina hummertinor på Grisbådarna och däromkring. Fiskarena på

Tislaröarna brukade fiska på Hejagrundet och däromkring. På Sköttegrunden

hade tislarfiskarena, herfölfiskarena och svenskarna fiskat om hvarandra.

De norska fiskarena hade därför vändt sig till länsmannen och fogden,

som gifvit dem det rådet att borttaga tinorna för de svenska fiskarena.

Då de norska fiskarena åtvarna! de svenska, hade dessa tagit bort tinorna

från sistnämnda grund, men senare nästan årligen åter visat sig där. Då

de norska fiskarena ej vetat om den rätta gränslinjen, hade de emellertid

icke gjprt något vidare åt saken.

Å Nordkoster hördes tolf fiskare. Dessa berättade:

Fiskarena å bägge Kosteröarna hade alltid fiskat vid skären norr om

Nordkoster (Stenbrottet, Rödskär, Rödskärs Nordgrund, Kostersten, Båtshaken,

Klöfningsgrunden o. s. v.) och hade alltid betraktat fisket vid dessa skär

såsom uteslutande svenskt. De närvarande hade dock i allmänhet fiskat

mera västerut, och ingen af dem hade fiskat norr om Rödskär utom en,

som fiskat ända till Rödskärs Nordgrund. Däremot hade de ingen kännedom,

att norska fiskare idkat fiske vid dessa skär. Det fiske, som bedrefves

vid dessa skär, vore hummerfiske samt sillfiske med garn. På Sköttegrunden

hade svenskar och norrmän fiskat hummer om hvarandra utan att

tvist därom uppstått mellan de olika landens inbyggare. På Grisbadarna

brukade de svenska fiskarena bedrifva hummerfiske, men däremot hade

norska hummerfiskare, såvidt de närvarande visste, aldrig fiskat hummer där.

Fiske med tinor eller backor, som endast bedrifvits med små redskap, hade

ansetts likgiltigt från svensk sida. Med sådana redskap hade emellertid

såväl svenska som norska fiskare idkat fiske mellan Båtshaken och Heja.

Hummerfisket vore det för fiskarena å Kosteröarna mest betydande fisket.

Vid Grisbådarna fiskades hummer, och vore detta hummerfiske det bästa i

trakten. Våren 1897 hade öfver sextio personer varit sysselsatta med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 130.

hummerfiske därstädes. Befolkningen hade ansett gränsen mellan Sverige,

och Norge gå norr om skären, norr om Koster samt norr om Grisbådarna

upp enjot Sköttegrunden.

A Tislarön hördes fyra fiskare, hvilka uppgåfvo följande:

Fiskarena på Tislarön bedrefve hummerfiske i allmänhet på grunden

omkring Tislaröarna, Torbjörnskär och Heja. Däremot fiskade de

icke vid skären norr om Kosteröarna. Förr hade norska fiskare, särskilt

från Herföl, fiskat hummer vid dessa skär. Samtidigt hade svenskarna

fiskat där. Jämväl vid Heja hade svenskarna fiskat tillsammans

med norska fiskare. Det hade då varit gemensamt fiske. Fn af de närvarande,

65 år gammal, upplyste, att han fiskat vid Sköttegrunden, hvaremot

han icke fiskat vid Grisbådarna, hvilket icke heller hans fader

gjort. En annan af de närvarande meddelade, att han fiskat vid Sköttegrunden

och för omkring tjugo år sedan jämväl vid Grisbådarna. Anledningen

till att man förr icke i allmänhet fiskat så långt ut som vid

Grisbådarna hade varit, att det då för tiden funnits godt om hummer

närmare Tislarön. Anledningen till att tislarfiskarena icke fiskade på

Grisbådarna vore fruktan för de svenska fiskarena, som togo upp de

norska fiskarenas hummertinor. Detta vore ock anledningen, hvarför

fiskarena från Tislarön ej drefve hummerfiske vid Stenbrottet och de andra

skären norr om Kosteröarna. Hvad anginge fisket med backor, upplystes

det, att detta hufvudsakligen drefves väster om Tislarön vid Alnen, men

för öfrigt rundt omkring Tislarön. Fiskare från Herföl, Västeröarna med

flera andra ställen fiskade med backor söder, sydost och sydväst om Grisbådarna.

Däremot hade de sig icke bekant, om fiskare från Herföl fiskade

hummer vid Grisbådarna, hvaremot de visste, att herfölfiskare hade satt

ut hummertinor vid Hej agrunden och Sköttegrunden.

Å Asmalön hördes fem fiskare, bosatta vid Viger å samma ö.

Dessa anförde:

Fiskare från detta ställe bedrefve hummerfiske i synnerhet vid

Heja, Hejagrunden och vidare norrut mot Torbjörnskär samt söderut vid

Sköttegrunden och mellan dessa grund och Grisbådarna. De fiskade icke

vid Rödskär, Rödskärs Nordgrund eller de öfriga skären norr om Kosteröarna.

Svenskarna bedrefve hummerfiske vid Grisbådarna och ofta norr

därom upp mot Torbjörnskär. De norska fiskarena från Viger begåfve

sig icke till Grisbådarna för att fiska af fruktan för att svenskarna skulle

taga hummertinorna ifrån dem. Grisbådarna ansåges vara en mycket god

fiskeplats. Där drefves emellanåt jämväl sillfiske. Fisket med backor

bedrefvcs hufvudsakligen på djupet söder om Heja både norr och söder

om Grisbådarna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

o

A Västerön hördes fem fiskare, bosatta vid Kuhaugen å nämnda ö.

Dessa berättade:

Fiskare från Kuhaugen bedrefve hummerfiske vid Fleja, Hejagrunden

och omkring Torbjörnskär samt på Sköttegrunden och Grisbådarna.

På det senare stället hade alla de närvarande fiskat hvarje år, allenast med

undantag af en af dem, hvilken icke fiskat där de senare åren men väl hans

söner. Fiskarena hade trott, att Grisbådarna vore norska, då det största

djupet vore sydost om dem. De svenska fiskare, som också plägade bedrifva

fiske på Grisbådarna, hade icke hindrat fiskarena från Kuhaugen

att fiska där. De närvarande ansåge Grisbådarna för en mycket god plats

för hummerfiske, och de förklarade, att det skulle vara en betydlig förlust

för dem, om de icke skulle tillåtas fiska där.

Uti en den 25 augusti 1897 dagtecknad underdånig skrift hafva C. L.

Johansson från Styrsö, Adolf Andreasson från Nordkoster och Anders Andersson

från Sydkoster, med hvilka 109 fiskeidkare från Kosteröarna samt angränsande

öar och fastland förenat sig, uttalat sina farhågor, att vid en blifvande

gränsreglering gränsen koinme att bestämmas så, att de bohuslänska

fiskarena komme att förlora det fiskeområde, som af ålder ansetts

tillkomma dem. Det svenska fiskeområdet sträckte sig nämligen sedan

långliga tider tillbaka ända till norra kanten af ön Heja, hvarest under

fisketiden svenska fiskare plägat hafva bostäder uppförda. Omkring år

1872 hade dock efter tillsägelse från norsk sida de svenska fiskarena måst

upphöra med fiske vid Heja, men dessförinnan hade fiske därstädes uteslutande

bedrifvits af svenska fiskare. Så vidt undertecknarne hade sig

bekant, idkades icke af norrmän hummerfiske söder om en linje dragen

från södra delen af Tjurholmen till norra kanten af Heja undantagandes

omkring Heja.

Genom nådig remiss den 1 oktober 1897 anbefalldes Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län att verkställa utredning i

fråga om häfd dels till de norr om Kosteröarna belägna mindre Öar och

undervattensskär, af hvilka de nordligaste voro Rödskärs Nordgrund och

Stenbrottet, dels ock till undervattensskären Grisbådarna. Med anledning

däraf lät Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid sammanträde inför kronofogden

i orten höra den fiskeidkande befolkningen i Vätte härad. Vid

sammanträdet, som ägde rum i Strömstad den 5 november 1897, tillstädeskommo

101 personer, samtliga fiskeidkare inom nämnda härad. Protokollet

vid sammanträdet innehåller yttranden af en hvar af de närvarande. De

härvid afgifna berättelserna gifva vid handen, att svenska fiskare åtminstone

ända ifrån 1830-talet idkat hummer-, sill- och backfiske vid ön Heja, där de

s. 17 Kontrollera mot PDF

K-ungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

17

under fisketiden haft uppförda tillfälliga bostäder. Detta förhållande synes

hafva fortgått ända fram på 1870-talet, under hvilken tid norrmän icke

plägat idka fiske därstädes. I sammanhang med uppförandet af ett kummel

å Heja, hvilket torde hafva skett något år på 1870-talet, synes från

norsk sida försök hafva gjorts att bortmota de svenska fiskarena från

fiskeplatserna vid ön. Efter denna tid började norrmän idka fiske därstädes

och synas inom ganska kort tid hafva utträngt de svenska fiskarena,

så att för närvarande fiske vid Heja torde bedrifvas endast af

norrmän. Hvad beträffar fisket vid Sköttegrunden synes af de afgifna

berättelserna framgå, att jämväl detta i äldre tider brukats uteslutande

af svenskar, men att numera fiske därstädes idkades af såväl svenskar

som norrmän. A det fiskeområde, som utgöres af skären norr om

Kosteröarna intill Rödskärs Nordgrund samt Grisbådarna, bedrefves fisket,

enligt de å sammanträdet närvarandes samstämmiga uttalande, endast af

svenskar. Med undantag af en af de närvarande, hvilken omtalade att

»för ungefär 25 år sedan» (yttrandet afgafs år 1897) norrmän idkat fiske

vid Grisbådarna men sedermera lämnat detsamma, förklarade samtliga,

att de icke iakttagit norrmän idka fiske å detta område. I öfrigt påpekades

vid sammanträdet, att såväl Grisbådarna som den samling af skär,

som norr ut ifrån Kosteröarna sträckte sig till Rödskärs Nordgrund, vore

en naturlig fortsättning af dessa öar och att det djupaste vattnet ginge

mellan Tislaröarna och Rödskärs Nordgrund. Slutligen antecknades, att

årliga värdet af hummerfisket vid Grisbådarna kunde beräknas till 20,000

kronor.

Riktigheten af dessa uppgifter bekräftades ytterligare genom de

upplysningar, som vid förhör inför lotskaptenen i Göteborgs lotsfördelning

lämnats af äldre fiskare från Fjällbacka och af lotspersonalen å

Nordkoster.

Genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande har yttande i ämnet infordrats

från lotskaptenen i nämnda lotsfördelning. Lotskaptenen yttrar:

Beträffande den föreslagna riksgränsen från den i kommitterades

förslag angifna punkt XVIII till den i det speciellt svenska förslaget

angifna punkt XIX, syntes icke något vara att anmärka. Däremot funne

lotskaptenen såväl det svenska förslaget angående sträckningen af riksgränsen

från sistnämnda punkt till ten itorialgränsen, som i synnerhet

det norska förslaget angående sträckningen af riksgränsen från punkt

XVIII icke vara antagliga. Samtliga skär och grund, som läge spridda

norr om Nordkoster och norrut slutade med grunden Stenbrottet, Rödskårs

Nordgrund och Båtshaken, vore genom sitt läge Nordkosters naturliga

tillhörighet. På grund däraf och då 1661 års traktat icke angåfve,

Bih. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 101 Raft. 3

Utdrag af

chefens för

civildepartementet

yttrande

till

statsrådsprotokollet

den 36 mars

1904 (forts.).

Yttrande af

lotskaptenen

i Göteborgs

lotsfördelning.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Afaj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

hvar gränslinjen framginge mellan Nordkoster och Tislaröarna, samt den

traktaten tillhörande kartan vore ofullständig och oriktig, syntes helt

naturligt, att enligt traktatens mening gränslinjen borde framgå genom

det djupa och vida vattenområde, som utimedde sig mellan Stenbrottet

och Rödskärs Nordgrund, å södra sidan, samt Tislaröarna, å nordsidan,

hvarigenom äfven gränslinjen förlädes ungefär lika långt från de öfver

vattenytan liggande svenska skären, Rödskären, som från det norska Svartskär

bland Tislarögruppen. Såsom ytterligare skäl för att detta varit

traktatens mening ville lotskaptenen framhålla, att traktaten säkerligen

ingåtts i ändamål att åstadkomma en naturlig och god gräns mellan de

båda länderna, hvilket icke blifvit fallet om gränslinjen dragits fram öfver

och tätt intill en mängd små holmar och skär, där hummerfisket lätt

gåfve anledning’ till tvister mellan fiskarena från de båda länderna. Då

därtill komme, att svenska fiskare till följd af gammal häfd fiskat så långt

norrut som vid Tislaröarna och Heja, samt Heja för icke fullt en mansålder

sedan af svenska fiskare ansåges tillhöra Sverige, äfvensom att samtliga

Grisbådarna, till hvilka hörde det med svensk konprick utmärkta

Sköttegrundet, enligt gammal häfd tillhört Sverige, kunde lotskaptenen för

sin del icke fatta, att de svenska kommitterade haft nöjaktig anledning

medgifva, det skäl förefunnits för de norska kommitterades tolkning af

traktaten rörande gränslinjens dragande från punkt XVIII. Såsom ett

ytterligare stöd för denna uppfattning anfördes, att å eu af de svenska

kommitterade antagligen icke känd och ej heller åberopad karta öfver

Göteborgs och Bohus län, utgifven år 1806 af S. G. Hermelin, riksgränsen

vore utlagd norr om Grisbådarna. Lotskaptenen hemställde därför,

att från punkt XIX i de svenska kommitterades förslag gränslinjen fortsattes

i samma riktning till en punkt, hvilkens läge bestämdes af följande

väl synliga och tydliga lång- och tvärmärken, nämligen:

Berget »Kosterbonden» öfverens med det västligaste af skären »Små

Drammarne» samt sydvästra udden af »Södra Hellsö» öfverens med »Höga

Rödskär» bland»Rödskären»;

och att från denna punkt gränslinjen droges i sistnämnda riktning

eller med sydvästra udden af »Södra Hellsö» öfverens med »Höga Rödskär»

till territorialgränsen.

Att denna gränslinje äfven lämpade sig bäst i förhållande till svenska

och norska kusternas hufvudriktningar, syntes tydligt vid betraktande

af det svenska sjökortet »Bohusbugten». Likaledes ville lotskaptenen

upplysa, att enligt meddelande af åtskilliga bland skärgårdsbefolkningen

samma gräns numera, med högst få undantagsfall, respekterades af de

båda ländernas fiskare.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 130. 19

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånigt Wrwtf

utlåtande den 15 mars 1898 anfört: dmldeparte
Den

regel vid uppdragandet af gränser i vattendrag, mellan land- merdet yttskap,

län och byar, att gränslinjen droges i midten, där vattnet vanligen Itatsrådsvore

djupast, vore i ännu högre grad tillämplig vid uppdragandet af^o^Ao^

gränslinje uti hafvet mellan två riken, då de olägenheter, som alltid måste (forte.),

uppkomma därigenom, att en holme eller dess naturliga fortsättning af utlåtande

undervattensskär delades mellan två riken, i görligaste måtto därigenom

undvekes. Denna omständighet hade de svenska och i ännu högre grad fällnings■- de norska kommissarierna förbisett, då de föreslagit, att gränsen. skulle

dragas från punkt XVIII i raka linjer ut i hafvet, hvarigenom enligt det och Bohus

norska förslaget gränsen skulle gå midt öfver de till Nordkoster hörande länsmå

öarna Stenbrottet och Båtshaken samt söder om Grisbådarna och enligt

det svenska förslaget söder om det så kallade Sköttegrundet. Då af de

hållna förhören med önskvärd tydlighet framginge, icke blott att de norr

om Kosteröarna belägna skären Stenbrottet och Rödskärs Nordgrund utgjorde

eu naturlig fortsättning af nämnda svenska Öar, utan äfven att

såväl sistnämnda skär som Grisbådarna och dess naturliga fortsättning

Sköttegrundet sedan urminnes tider på grund af häfd brukats af svenska

fiskare, syntes redan däraf svenska statens äganderätt till samtliga förenämnda

öar och skär tillfullo ådagalagd; men då svenska lotsverket efter

uppdrag af Kungl. Maj:t låtit å Sköttegrundet och Grisbådarna uppsätta

sjömärken utan att någon protest däremot från norsk sida försports, syntes

hvarje tvifvel om nämnda grunds egenskap af svenskt vara undaröjdt.

Förutom förenämnda af lotskaptenen åberopade, år 1806 utgifna karta

utmärkte äfven två från krigsarkivet bekomna kartor, nämligen Moransons

»Recognosceringen längs norska gränsen 1774 och 1775» samt eu »på

Kungl. Maj:ts allernådigaste befallning» åren 1803 och 1804 utgifven öfver

Bohusläns och Norra Hallands skärgård, inlopp och hamnar, tydligt, att

riksgränsen då ansågs gå norr om Stenbrottet, Rödskären och Grisbådarna.

Genom gränsens dragande norr om Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund och

Sköttegrundet syntes det norska intresset icke på minsta sätt blifva lidande,

då utredt vore, att svenska fiskare enligt häfdvunnet bruk bedrifvit fiske

icke blott vid nämnda öar och skär utan äfven vid den norr därom

liggande ögruppen Heja. Visserligen hade norska fiskare emellanåt

bedrifvit fiske vid de nordligaste Kosteröarna och Grisbådarna, men af

denna anledning kunde nämnda skär icke anses som norska lika litet som

af den omständighet, att svenska fiskare utöfvat sitt yrke vid Tislaröarna,

kunde dragas den slutsats, att sistnämnda öar vore svenska. Mest naturligt

vore, att gränsen framginge genom den djupa segelränna, som sträckte

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 130.

sig norr om förenämnda tre grand (Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund och

Sköttegrundet), och hvilken af naturen själf syntes ägnad att utgöra gräns

mellan de förenade rikena. Det skulle vara i högsta måtto beklagligt,

om genom en gränsreglering något eller några af de områden, som i allmänna

folkmedvetandet af ålder ansetts och fortfarande ansåges såsom

svenska, kornme att öfvergå till Norge och en stor del af norra Bohusläns

fiskarbefolkning därigenom lede intrång i den näring, som de själfva och

deras förfäder fått ostördt utöfva. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge alltså, att den af de norska kommissarierna föreslagna sträckningen

af riksgränsen saknade all rättslig grund och att äfven den af de svenska

kommissarierna föreslagna riktningen så till vida vore oriktig, som genom

densamma Sköttegrundet skulle komma att tillhöra Norge, samt att någon

lämpligare och rättvisare sträckning af gränsen icke gåfves än den af lotskaptenen

föreslagna.

chefen3 för Till följd af nådig remiss har jämväl lotsstyrelsen den 20 mars

civildeparte- 1900 yttrat sig i ärendet; och anför denna styrelse:

''Vand t''U Under den 14 augusti 1895 aflat norske fyrdirektören till lotsstyrelsen

statsråds- en skrifvelse af innehåll, att från sjömansföreningar och enskilda ofta injproiWfcottet

komme klagomål, att Grisbådarna och Persgrunden fortfarande till stor

1904 (forte.'')S fara för sjöfarten vore utan märken. Man önskade därstädes fyrskepp

Utlåtande eller ljudboj ar. Hvad Grisbådarna beträffade syntes det vara tvifvelaktigt

^vilsen3'' 0111 c^e låge på norskt eller svenskt territorium. Fråga framställdes nu,

huru man från svensk sida betraktade denna sak, om därifrån kunde

väntas förfogande till grundens förseende med behöfliga varningstecken

eller, i motsatt fall, om det skulle uppställas någon invändning emot, att

man från norsk sida antoge sig saken. Persgrundet låge ju otvifvelakt

på svenskt territorium, så att saken så till vida icke vidkomme det norska

fyrväsendet, men då framställningarna om nödvändigheten af att något

gjordes till sjöfartens betryggande för detta grund, i regeln adresserades

till den norska myndigheten, anhölle fyrdirektören om upplysning, huruvida

det kunde väntas, att den svenska administrationen ville taga sig

af saken.

Till svar härå yttrade lotsstyrelsen i skrifvelse den 30 september

1895, bland annat, beträffande Grisbådarna, att på den enda äldre tillförlitliga

svenska karta, å hvilken gränslinjen funnes utlagd så långt ut i

sjön, gränsen vore dragen norr om Grisbådarna, till följd hvaraf dessa

,grund måste anses ligga inom svenskt territorium samt lotsstyrelsen följaktligen

böra vid dem anordna något varningsmärke, men att, då utläggandet

afl ett fyrskepp vore förenadt med högst betydande kostnader så

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 130.

val vid första anskaffningen, som vid årliga underhållet, grundens utmärkande

genom ett sådant för den närmare framtiden icke torde kunna ifrågakomma.

Sedan Kungl. Maj:t därefter uppå lotsstyrelsens underdåniga framställning

den 22 maj 1896 anvisat behöfliga medel till, bland annat, erforderlig

utprickning af Grisbådarna, blef detta grundflak — däruti inbegripet

den del däraf som kallades Sköttegrundet — under år 1896 utmärkt

medelst 5 järnkonprickar, hvarför anskaffningskostnaden uppgick till omkring

6,000 kronor, och den verkställda utprickningen bragtes genom

kungörelse till hela den sjöfartsidkande allmänhetens äfvensom till vederbörande

norska myndigheters och främmande nationers kännedom, utan

att någon som helst invändning mot svenska kronans rätt att sålunda förfoga

hvarken då eller sedermera från norsk sida låtit sig afhöra, försåvidt

icke såsom ett försök i denna riktning finge betraktas den från norsk sida

helt nyligen vidtagna åtgärd att, utan att därom på förhand underrätta

lotsstyrelsen, väster om Grisbådarna utlägga en ljudboj, hvars geografiska

läge under februari månad 1900 uppgifvits vara Lat. 58° 54'' 25" tf,

bong. 10° 47’ 55" O Grw, eller, om territorialgränsen i analogi med nådiga

kungörelsen den 5 maj 1871 ansåges ligga 4 nautiska minuter till sjöss

från de yttersta öfvervattenskären, här lieja och Västra Klöf ningen, strax

innanför (öster om) nämnda gräns och icke obetydligt söder om den gränslinje

mellan de båda länderna, som af de svenska kommissarierna förslagsvis''

uppdraga. På grund af hvad sålunda i detta ärende förekommit

vore lotsstyrelsen fortfarande af den mening styrelsen år 1895 uttalade,

att hela grundflaket Grisbådarna, däri det så kallade Sköttegrundet inbegripet,

måste anses ligga inom svenskt territorium och gränsen alltså

dragas på det sätt lotskaptenen i Göteborg föreslagit».

Sedan föredraganden sålunda lämnat ofvanintagna redogörelse för hvad ^eparteuti

ifrågavarande tvistefråga förekommit, hemställde han, att densamma fens an.

måtte afgöras genom skiljedom samt att förty Kung]. Maj:t måtte föreslå förande.

Riksdagen medgifva, att frågan om sträckningen af sjögränsen mellan

Sverige och Norge från omförmälda punkt XVIII ut i hafvet, så långt

territorialgränsen går, måtte hänskjutas till en särskild skiljedomstol, sammansatt

af två från hvartdera riket utsedda skiljemän samt en ordförande,

hvilken, därest de fyra skiljemännen ej kunde ena sig, borde på anmodan

af Hans Maj:t Konungen utses af ett främmande statsöfverhufvud. I enlighet

med denna hemställan afläts äfven proposition i ämnet till Riksdagen.

Likartad framställning gjordes till det norska stortinget.

I skrifvelse den 17 maj 1904 förklarade sig Riksdagen för sin del

icke vilja motsätta sig, att i det föreliggande fallet ett skiljedomsförfarande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

ägde rum, men ansåge sig Riksdagen på närmare anförda skäl icke

kunna godkänna grunderna för den ifrågasatta skiljedomstolens sammansättning.

På grund häraf gjorde norska stortinget, där ärendet förekom till

behandling först efter det Riksdagen fattat sitt beslut, endast det uttalande

att saken under förhandenvarande omständigheter icke gåfve anledning till

något beslut från stortingets sida.

Sedan sålunda det år 1904 väckta förslaget förfallit, har förevarande

tvistefråga alltjämt förblifvit olöst. Den inbegreps ej heller bland de frågor,

som enligt 1905 års första urtima riksdags beslut skulle vara föremål för

de sedermera samma år i Karlstad förda förhandlingarna.

För att erhålla ytterligare utredning af denna gränsfråga hafva arkivforskningar

anställts samt förhör med befolkningen i de till ifrågavarande

farvatten gränsande delar af riket hållits. Sedan dessa förberedande undersökningar

blifvit slutförda, anser jag tidpunkten vara inne för en slutgiltig

lösning af tvistefrågan. Det lärer nämligen vara uppenbart, att frågan icke

alltjämt bör lämnas öppen. Under §akerna,s nuvarande tillstånd kunna slitningar

mellan fiskebefolkningen i angränsande distrikt svårligen helt och hållet

undvikas, hvarjämte osäkerheten om gränsens rätta sträckning äfven förhindrar

denna befolkning att tillfullo utnyttja det icke obetydliga hummerfisket

i de stridiga farvattnena.

Fn fråga sådan som den nu förevarande torde svårligen kunna lösas

på annan väg än genom anlitande af skiljedom. Denna utväg har äfven

år 1904 af Riksdagen i princip godkänts.

För att på denna grund uppnå en lösning hafva äfven under senare

tid jämlikt därom af Eders Kungl. Maj:t gifvet nådigt bemyndigande underhandlingar

förts med den norska regeringen; och har därvid enighet å

ömse sidor uppnåtts såväl rörande frågans hänskjutande till skiljedom som

äfven hvad därmed i öfrigt står i samband. Hvad sålunda öfverenskommits

har sammanfattats i ett detta protokoll bilagdt förslag (bil. 2) till konvention

om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan

Sverige och Norge.

Enligt detta förslag skall förevarande tvistefråga hänskjuta» till

en skiljedomstol bestående af en ordförande, som icke är någondera

landets undersåte eller bosatt i någotdera landet, samt af två andra ledamöter,

en svensk och en norsk.

De båda sistnämnda ledamöterna skola hvar för sig utses af de båda

rikena, hvaremot Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna under

förutsättning af Hennes Majestäts samtycke härtill skulle utse ordföranden.

Dock förbehålla sig parterna att, i händelse de därom kunna enas, genom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

23

en särskild öfverenskommelse utse vare sig blott ordföranden eller skiljedomstolens

samtliga ledamöter.

Skiljedomstolens uppgift skall enligt artikel 2 vara att enligt i artikel 3

närmare angifna grunder fastställa gränslinje i vattnen från punkt XVIII

å ofvanberörda karta ut i hafvet intill territorialgränsen. Det står således

hvardera parten fritt att oberoende af de gränslinjer, som vid den år 1897

företagna undersökning föreslogos af kommissarierna, framställa de anspråk,

hvartill den anser sig äga befogenhet, dock med den inskränkning att

ytterlinjerna för det område, som genom parternas yrkande kan göras till

föremål för tvist, icke må dragas så att däraf omfattas öar, holmar och skär,

som ej ständigt öfversköljas af vattnet.

För att icke störande ingripa i nu rådande förhållanden samt för

att lämna fiskebefolkningen lämplig tid att anpassa sig efter det förändrade

läge, som kan uppstå genom gränsens definitiva reglering, föreskrifves i

artikel 4, att fiske i viss närmare angifven omfattning skall inom det område,

som enligt artikel 2 kan vara föremål för tvist, kunna idkas af hvartdera

rikets undersåtar intill utgången af tredje kalenderåret efter det

domstolens utslag fallit.

Artikel 5 behandlar frågan om fyrbelysning vid Grisebådarne.

I detta sammanhang ber jag att få erinra därom, hurusom i en vid 1904

års Riksdag med föranledande af ofvanberörda nådiga proposition i ämnet

afgifven motion föreslogs, att Riksdagen måtte besluta, att, för såvidt ett

fyrskepp vid Grisebådarne framdeles ansåges behöfligt, detta måtte bekostas

af det rike, som finge sig äganderätten öfver grundet tillerkänd. Motionären

utgick därvid från den uppfattning, att därest vid en blifvande skiljedom

Grisebådarne i enlighet med den gränslinje, som från norsk sida förfäktats,

komme att tillhöra Norge, fara förelåge, med hänsyn till platsen, hvarå det

af Sverige sedan några år vid Grisebådarne utlagda fyrskepp befunne sig,

för att Sverige fortfarande blefve tvunget att underhålla detsamma.

Statsutskottet, som behandlade denna motion, först efter det Riksdagen

fattat beslut i hufvudfrågan, yttrade med anledning af densamma

att utskottet hölle före, att huru än sjögränsen mellan Sverige och Norge

komme att regleras, ett fyrskepp i hvarje fall borde fortfarande vara förlagdt

i närheten af Grisbådarne; och ansåge utskottet det själffallet, att

omsorgen om en sådan anordning borde åligga den stat, till hvilken

grundet hörde. På grund af det läge, hvari emellertid gränsregleringsfrågan

kommit, ansåg utskottet icke något beslut af Riksdagen i det af

motionären angifna syfte vara erforderligt. I enlighet med utskottets

hemställan beslöt äfven Riksdagen, att ifrågavarande motion icke skulle föranleda

till någon dess åtgärd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Genom affattningen af artikel 5, i hvilken uttryckligen stadgats, att

det rike, på hvars sida om den blifvande gränslinjen Grisebådarne är beläget,

icke gent emot det andra riket äger något anspråk på deltagande i

kostnad för fyrskepp eller liknande anordningar på eller i närheten af

nämnda grund, har den af motionären befarade möjligheten uteslutits.

För öfrig! torde bemärkas, att något egentligt behof af fyrbelysnings anordnande

å eller bredvid grundet knappast förefinnes för enbart den svenska

sjöfarten.

Det har icke ansetts nödigt stadga förpliktelse för det rike, grundet

kommer att tillhöra, att sörja för fyrbelysnings anordnande. Påtagligen

ligger det i hvarje rikes intresse att härvidlag själfmant uppfylla sina

skyldigheter.

Beträffande ofvanberörda af Sverige utlagda fyrskepp har öfverenskommits,

att detsamma skall enligt nu ifrågavarande artikel bibehållas å

sin plats intill utgången af den i artikel 4 omförmälda öfvergångstid.

Öfriga artiklar beröra hufvudsakligen föreskrifter i afseende å proceduren

inför domstolen, därvid särskild! må framhållas, att de bestämmelser,

som innefattas i art. 62—85 af den på andra fredskonferensen i

Haag 1907 antagna reviderade konvention för afgörande på fredlig väg af

internationella tvister, skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Då denna konvention ännu icke af Sverige tillträdfs och således icke finnes

i offentligt tryck tillgänglig, torde en öfversättning af ofvannämnda paragrafer

i densamma få bifogas detta protokoll (bil. 8).

Efter att hafva uppläst ifrågavarande konvention, sådan den finnes

detta protokoll bilagd, hemställde herr ministern i underdånighet dels, att

Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt honom att på diplomatisk väg inhämta,

huruvida Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna vore, på sätt i

artikel 1 vore förutsedt, villig att eventuellt utse ordförande i skiljedomstolen,

dels ock att under förutsättning af Hennes Majestät Drottningens

samtycke härtill Kungl. Maj:t måtte med godkännande af förevarande konvention

bemyndiga ministern att gemensamt med härvarande norske minister

underteckna densamma; och skulle för denna händelse fullmakt i vanlig

ordning för ministern utfärdas.

Till denna hemställan, däri statsrådets öfriga närvarande

ledamöter förenade sig, behagade Hans Maj:t

Konungen lämna nådigt bifall.

Ur protokollet:

Wollmar Boström.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bil. 1

utv&hé

tt omkerö dkolleiv

STtjelyfru

ilaadfriben

Värde. lS

Skall''

&\ lS

• - luvrbtvh

Vaner

tf tätört q k tim,

^O-skj.

• [t

Kalkeboerne

a

Sponviken

Slaräavtk

Varder /

Sfcjel sbuoeten

Ikr*tÖ

Sltiutrhl.

*!■ va?-

" odden

'' Värde

[>v> «> ilwipLrttwtdfcr:

äöbtefo SB.

AfartJeru/é ■ ^

25 i7

Höfter*

W Triad

YJ/t 7 .

StdtfrrJt

A’:./’- Jtf

-inuren

Atncvtfmi

C Home

ivd.a

Kyytett

Rigeneskf.

Hubtervilt

■dfäkhefikefc

*Äfkc* tariff''.

äktgxökcn r

■f/hnl,.

0KaaIJd,

Markmto

(i lo ra ket/

TebnJir

Varde

iXie^iKttd

T<imrlm«kcn

KoraheiVti

JJImium

Ib rån

j ,40kiil/rut''

ii2b''n

Lofod,

lärd

rå t Vi

1<Ijy BimtrutuJené^ *

V*

&.r''™A 1

mM, / W

:r<A\V« :: |

T^jIsVabnfhi

Si kbrygiii

\& Hot tu''

Tam<jifr]w<jcn.

''^kV.

,./ 9

rV

,/i- ■■-.''■

L/ul99&V 1

'' VeÅest

rSh

%sF».

Kr&ahoQrn

Itit!ting#h mrn

pif-v

JkJa/Jp

Skyttebbcn

Sicter

^ Killa,

iV/ufavail

Hatjcjkflu

^Jbxjest&i

•;;\ NXygt f.-m.TVri

.Shaanhl,

$&au?rkrr

Hörnlunden

6.9^22''

Itmnrvtk

Horni/v

•&. Heathl.

2%2i''

$1;fast ntiu)k

rf "i

i. rf 7 a r >

Slöhet^

A Jo e p

O&ecUfctei

Viltet

liaabu. * 5

iVame

Sranekil

Tesehl Jfr,..

i L£&

tf /<*is§£W.

<ne n

Lygt. f aa.Fm

syiui6''

bnatehl.

Htxhhr.

KSd/i.fy

Koster

St ange slej aer

Ä?W''rV5WfyVrr

om»]

Kultorp

il X <■> r <1 r c
.

V Twt>.''J,:

ta \ i

Tärde

liaJpfccn .*«

Hclle-ei&len

$kti iyedrtfeit

m/W:

wl.i

3red
-

wyc- u

o” wagmirbugtm

6 n

me a

dryg narri ».y Jj;

so is fri;

S a n tl ö

Vard»

IKvcrtuthj.

Kem ven

v aquarell

(Stcrralcglcn.)

K&7uroedét

Gattrme

■Vfat et r.vrt/rS] ^

K I R K K Ö

jr: S mull*

C+ jfV/frrrn rf

f ,51i

%7*u bifall

Hyalfa

I nt:Kv.

GV k Treettervpne

Vagmn''h*>i‘ift>Ti

iTyltesh.

Ho dal

STROMSTAD

fljtflpeg i; 3/

VtlfttiL.

J/rlt f l'' i.lt.e/n.

txr aviiiTi ^sii iiå

fiftirsTutTm,

dgruSaFägi

/ Zs '' .-X7

lnt.hv.r7

J}(''h''7iolrrt\

Uycimrul

;Röelt

So.tidt''i It ert

STOCKHOLM 1891

WttägiaxanrL:

Skala 1

.Sand o

I>jnp cuvh. lirVj d_o:r 1 xuet>i‘.

\Knkh,

L a u e

PPj;

* Dynt1

Jferfdlstatt/rr

Gr&Jt eri&ltdlutt ■

SiutriJitik.

W.L fluor''pir/

Kotte

JGcwibiuikes vifeen

l:Art g roti

E K I Ij

äaji. Str^lj

H K RF Öl

fSt. jer

Bocne.

.edtsu/ufaho ten.

<^) Sccmson,

Kollrn.

| V.i sbuskj tfa/'' Kl

«38’ VogéUdrufen.

JC.K7L

KoUekrakene

le< ''ktruiieislUitm

JO -åJämlik-.

f\)U7tsk

Kompassens xuisövisning 1907 vill Kosrtvr 10-i V aftaga- v./>. .7 årligen.

Siffror t meter fyr utmärka fyrtjusets höjd- öli''er oattenytxub.

Härskt område TCtarbetadt eller norska sjökort.

x\jfoses7c.

Oruokrtille

i* Sfi..

KjäUh

! Flatvefaille

rMören

S/rTJTuVla

Tfattav

AJneboene

Tjurholm

T^arh.,

Tisle

Kusk

Ko lja/ iJc>6>'' k tog t

r #

''o ( tlbörsh

1.8& O

Heja, Kl Khrtslutr, Jd-. I

Klöfhiji/jarne. A7,

TJrrhi/ltn . 2 Fvrttt
-

Sx ''arts kär, Kl.

Skrala

xvin

^ynuppaj.

Tämestef& /£

C^2

Tjuhhs. k.rioftfutr,

• fo{

At/ölsA''^,

f 4icO

tJlÖrerere

''<*(£>$ Stör*#''

''iböa.

rte slip

■HösTok

1?

/, illerihltOs

** it

GråsJKctrren ■8»

Klippa,Kl Svängen,, fyr Ram slem, Stoj. Af derpå lina,.Kl. flisig Kalf] Kl

KiiUnik

tr> Kisekrak

''*

QS.e

t Rättvis f/u

Kaltviksl/ery

N.Hell

filffv.ndeki

GnaaJtenni \

K .''V kei^iij^en

''Sten knotter

57.1 .lvu

Sel åder tory*

•ut tVr

26 Bigesten. Internar.

S.Hellso

*£y//t/t/.n n />

71 ösftärs N/gr• md

Karl».

Hr/ai/rnmlen

75 SkoTtuujerösa

Matfh

. „ - to k

Tfolskan •eu

Koster sten ®

’ <y>.0 :t

lFe/elille ne

r it *.

o skären to

tf) SKj

■''olik,

i.» tf o

S.Xt&u^ö

Troll''/i..

Za

■ 26 1*0

tlolmpTiiiri

Nöt halm

STKOMSTAD

.• ls svsr

Jjiisoslc

K/llingsh

Flat skiVr

Au-elh rottet

\ BätsTuikcn

Zti t 6

Jinmh.

iilid

Klä/Tillit

• tv 35

t,x& StormJiatt

Sflira ränteri

JflOl/r/t

r]Nv!

Jöfhingspr ®/,n \

Hösdfinna

ify 3yQ Segel* 01 -get

JlalsÖrht

lfa Merit*/In 7.11

J.nrjnh

öselter

Svirrts7fiii -en

/.esk

ko brinn

ons-7i

,V törne

. ... iso

53 ’ • • KcMgr-und

hinn funt

Jjlltl/Ntfi

loi/i-rofyc

71 lötejro / jen

fiolkorf u7c n

.Lilili

i*>\K (triadin''

Bly skär

3Q

3;tö Ö<n

fal''(Mbogen''

Små Jtrartirnnr

o4#

S farled

B ämna

Röriiunifftu

71 apel ■.

Halt* ir kil {

$ :£x$:Bo?i nirufslniren

■linbär,.. 6,-(

Staf halm

K det

V « 1 <>

*r»

o o

rar/Tei

K älilili nc,a Vi»

/,mq l/qy /fanues/rr:

Kaltliolui .

Stare

X.hv.

12 Id/riäsker/l

drumla, k luft

l.xSaltgi

''itrwUu Kno l/n

Apple rik

11 O

Inkarskär

Kors/i

Italien

Sval isV.iir Kl fy. ^

''V. 16

SoTthdlrnsk.

V o Hd TJfy

t f g&Bassar/te

‘ é tf 13 €d,&

lytt*

Styr st»

Inkarsk

fjätter

Het grunda Q8

Ilo kr

Atattesbrott

!"> a f t ö

Slyrso Hamn

Kc ister h( milt* 11

Bil ■stermbugt

.HaTbrJarra,

Bly turen

iiTrxrn |g| LS (

Nord roster

Braithohn

Bumuekil

Generalstabens LiTOGRAFis?CAANSTALT

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

27

Konvention om hänskjutande till skiljedom af frågor om viss

del af sjögränsen mellan Sverige och Norge. (Bil. 2.)

Utdrag af den å 2:dra fredskonferensen i Haag år 1907

beslutade konvention för afgörande på fredlig väg af mellanfolkliga

tvister (Artiklarna 62—85; bil. 3).

(Öfversättning.)

Artikel 62.

Parterna äro berättigade att utse särskilda ombud hos rätten med

uppdrag att tjäna som mellanhand mellan dem och rätten.

De hafva därjämte rätt att uppdraga bevakandet af sina rättigheter

och intressen inför rätten åt därtill af dem utsedde rådgifvare eller sakförare.

Medlemmarna af den permanenta domstolen kunna icke uppträda

såsom ombud, rådgifvare eller sakförare utom för den makt, hvilken utnämnt

dem till medlemmar af domstolen.

Artikel 63.

Skiljedomsproceduren omfattar såsom allmän regel två särskilda

afdelningar: den skriftliga förundersökningen och hufvudförhandlingen.

Den skriftliga förundersökningen består däri, att de respektive ombuden

meddela rättens medlemmar och motparten inlagor, genmälen och

om så erfordras repliker; parterna skola därvid foga alla handlingar och

aktstycken, hvilka i saken åberopas. Detta meddelande skall ske direkt

eller genom förmedling af den internationella byrån i den ordning och

med iakttagande af de tidsbestämningar, som bestämts uti skiljedomsaftalet.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 101 Höft.

4

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

De tidsfrister, som bestämts uti skiljedomsaftalet, kunna förlängas

antingen genom af parterna träffad gemensam öfverenskommelse eller af

rätten, då den anser sådant nödvändigt för att komma till ett rättvist

afgörande.

Hufvudförhandlingen består i den muntliga utvecklingen inför rätten

af parternas bevis.

Artikel 64.

Hvarje af den ena parten framlagdt aktstycke skall i styrkt afskrift

delgifvas den andra parten.

Artikel 65.

Såvida icke särskilda omständigheter förefinnas, skall rätten först

sammanträda efter afslutandet af förundersökningen.

Artikel 66.

Hufvudförhandlingen ledes af ordföranden.

Den är offentlig endast i fall rätten med parternas samtycke så

beslutar.

Förhandlingarna upptecknas i protokoll, som föras af sekreterare, utsedda

af ordföranden. Dessa protokoll undertecknas af ordföranden och

af en af sekreterarne; endast dessa protokoll äro autentiska.

Artikel 67.

Sedan förundersökningen afslutats, kan rätten från förhandlingen

utesluta alla nya aktstycken eller handlingar, som en af parterna skulle

önska framlägga utan den andras samtycke.

Artikel 68.

Det står rätten fritt att taga under öfvervägande de nya aktstycken

eller handlingar, på hvilka parternas ombud eller rådgifvare måtte fästa

dess uppmärksamhet.

1 sådant fall kan rätten fordra dessa aktstyckens eller handlingars

framläggande, dock under förpliktelse för rätten att lämna motparten del

af desamma.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Artikel 69.

29

Dessutom kan rätten utaf parternas ombud fordra framläggandet af

de aktstycken och begära de förklaringar, som den finner behöfliga. I

händelse af vägran tager rätten detta till protokollet.

Artikel 70.

Parternas ombud och rådgifvare äro berättigade att inför rätten

muntligen framställa alla de bevis, som de anse tjänliga för försvaret af

sin sak.

Artikel 71.

De äga rätt att framställa invändningar och väcka nya frågor. Rättens

beslut med hänsyn till sådana punkter äro slutliga och kunna ej

gifva anledning till någon ytterligare förhandling.

Artikel 72.

Rättens medlemmar äro berättigade att ställa frågor till parternas

ombud och rådgifvare och att af dem begära upplysningar angående

tvifvelaktiga punkter.

Hvarken de frågor, som ställts, eller de anmärkningar, som gjorts

af rättens medlemmar under förhandlingarnas lopp, kunna betraktas som

uttryck för åsikter, som hysas af rätten i dess helhet eller af dess särskilda

medlemmar.

Artikel 73.

Rätten är befogad att afgöra frågan angående sin egen kompetens

genom att tolka kompromissen äfvensom andra aftal, som kunna i saken

åberopas, samt genom att tillämpa den internationella rättens grundsatser.

Artikel 74.

Rätten äger fastställa processuella föreskrifter för ledningen af förfarandet,

bestämma de former, den ordning och de frister, inom hvilka

hvar part har att framställa sina slutpåståenden, äfvensom anordna alla

de formaliteter, som bevisningens upptagande påkallar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Artikel 75.

Parterna förplikta sig att i så vidsträckt omfång som möjligt förse

rätten med alla de hjälpmedel, som äro nödvändiga för tvistens afgörande.

Artikel 76.

För alla de tillkännagifvanden, som rätten kan hafva att förmedla

å en tredje makts område, skall rätten hänvända sig omedelbart till detta

lands regering. Samma förfaringssätt skall iakttagas, när det är fråga att

upptaga olika slag af bevis.

De framställningar, som i sådant hänseende göras, skola efterkommas

med de medel, hvaröfver den makt, som blifvit anmodad, enligt sin

inre lagstiftning förfogar. De kunna afslås blott om ifrågavarande makt

anser dem vara af beskaffenhet att kränka dess statsöfverhöghet eller medföra

fara för dess säkerhet.

Rätten skall jämväl alltid hafva befogenhet att påkalla den makts

mellankomst, å hvars område rätten har sitt säte.

Artikel 77.

Sedan parternas ombud och rådgifvare framlagt alla upplysningar

och bevis till stöd för sin sak, förklarar presidenten förhandlingarna vara

afslutade.

Artikel 78.

Rättens rådplägningar äga ram inom slutna dörrar och förblifva

hemliga.

Hvarje beslut fattas medelst röstöfvervikt bland rättens medlemmar.

Artikel 79.

Skiljedomen skall motiveras. Den skall angifva skiljedomarnes namn

samt undertecknas af ordföranden och protokollföraren eller den sekreterare,

som tjänstgör som sådan.

Artikel SO.

Skiljedomsutslaget uppläses vid offentligt sammanträde, därvid parternas

ombud och rådgifvare äro närvarande eller vederbörligen kallade.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Artikel 81.

31

Sedan ett skilj edomsutslag vederbörligen af kunnats och delgifvits

parternas ombud, är tvisten slutligen och utan möjlighet till vad afgjord.

Artikel 82.

Hvarje tvist, som kan uppstå mellan parterna, rörande tolkningen

eller verkställandet af utslaget skall i brist på motsatt bestämmelse underkastas

afgörande af den rätt, som afkunnat utslaget.

Artikel 83.

Parterna kunna uti kompromissen förbehålla sig att begära revision

af skiljedomsutslaget.

1 sådant fall skall, därest icke annan öfverenskommelse träffats,

framställningen härom göras hos den rätt, som fällt utslaget. Den kan

blott grundas på upptäckten af ett nytt faktum, så beskaffadt att det

skulle kunnat utöfva ett afgörande inflytande på domslutet och som, då

rättsförhandlingarna afslutades, var obekant för rätten själf och för den

part, som begärt revisionen.

Revisionsproceduren kan endast öppnas genom ett af rätten fattadt

beslut, däri uttryckligen fastställes befintligheten af det nya faktum och

detsamma tillerkännes de i föregående moment förutsatta egenskaper samt

på grund däraf förklaras, att framställningen kan upptagas.

Kompromissen fastställer den frist, inom hvilken begäran om revision

bör framställas.

Artikel 84.

Skiljedomsutslaget är bindande endast för de tvistande parterna.

När det gäller tolkning af en konvention, i hvilken andra makter

förutom de tvistande parterna tagit del, skola de senare i god tid underrätta

alla de makter, som undertecknat konventionen. En hvar af dessa

makter har rätt att uppträda som mellankommande part i förhandlingen.

Om en eller flera af dem hafva begagnat sig af denna rätt, är den tolkning

domen innehåller jämväl bindande emot dem.

Artikel 85.

Hvarje part bestrider sina egna utgifter samt en lika stor del af

rättens kostnader som hvarje annan part
-

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 101 Höft.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:213 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående godkännande af en konvention med Norge om hänskjutande till skiljedom s. 1 i texten
  2. SU 1908:184 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående godkännande af en konvention med Norge om hänskjutande till skiljedom af frågan om vi s. 1 i texten