Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152

1908-04-03 · 47 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 47 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:152, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

1

N:o 152.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till ''Riksdagen med förslag till

förordning angående en särskild stämpelafgift vid köp

och lyte af fondpapper; gifven Stockholms slott den 3

april 1908.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 6 nästlidne mars och denna dag vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga bifogade förslag till förordning

angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Sivartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afd. 116 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 152.

Förslag

till

Förordning

angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.

1 Kap.

Allmänna grunder för stämpelafgiftens utgörande.

1 §•

Vid öfverlåtelse af fondpapper genom köp eller byte skall erläggas

en särskild afgift till belopp och i den ordning här nedan. sägs.

Med fondpapper förstås i denna förordning aktier i inländska och

utländska aktiebolag, lotter i inländska solidariska bankbolag (banklotter)

samt obligationer.

2 §•

När fondpapper öfverlåtes genom köp eller byte, skall afräkningsnota

upprättas.

Afslutas dylikt aftal i kommission, d. v. s. handlar kontrahent i

aftalet för annans räkning men i eget namn (kommissionär), skall ändock

anses såsom en särskild öfverlåtelse ej mindre uppgörelsen, mellan

kommissionären och den person, för hvars räkning kommissionären

handlar (kommittenten), än äfven vippgörelsen mellan kommissionären

och tredje man.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 152.

3

3 §•

1. Afräkningsnota, hvarom i 2 § förmäles, skall, där oj nedan

annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,

nämligen:

a) vid köp af aktier och banklotter 30 öre, då de öfverlåtna aktiernas

eller banklotternas sammanlagda värde icke öfverstiger 200 kronor, och

därutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor,

b) vid köp af obligationer 20 öre, då de öfverlåtna obligationernas

sammanlagda värde ej öfverstiger 200 kronor, och därutöfver 20 öre

för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och aftalet

afslutas icke för dennes egen räkning utan i kommission, afräkningsnotan

skall förses

c) vid köp af aktier och banklotter med stämpel af 15 öre, då

de öfverlåtna aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke öfverstiger

200 kronor, och därutöfver 15 öre för hvarje påbörjadt belopp

af 200 kronor, samt

d) vid köp af obligationer med stämpel af 10 öre, då de öfverlåtna

obligationernas sammanlagda värde ej öfverstiger 200 kronor, och

därutöfver 10 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor.

Äfvenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, afräkningsnota

vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen

e) vid byte af aktier och banklotter 15 öre, då det värde, som

enligt 4 § 4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas, ej öfverstiger 200

kronor, och därutöfver 15 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200

kronor, samt

f) vid byte af obligationer 10 öre, då det värde, som enligt 4 §

4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas, ej öfverstiger 200 kronor,

och därutöfver 10 öre för hvarje påbörjadt belopp af 2Ö0 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,

bankaktiebolag och fondmäklare äfvensom annan, som drifver

sådan rörelse med fondpapper, att han på grund däraf är pliktig föra

handelsböcker.

2. Afslutas aftal om köp eller byte af fondpapper i utlandet,

och är den ene kontrahenten bosatt i utlandet, utgöres stämpeln med

hälften af det belopp, hvarmed afräkningsnotan enligt de i 1 mom.

gifna bestämmelser eljest skolat förses.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Såsom afslutadt i utlandet anses ock sådant aftal, som kommit till

stånd medelst post, telefon eller telegraf mellan ort i Sverige och ort

i utlandet.

3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:

a) då bägge kontrahenterna äro fondhandlare och aftalet å hvardera

sidan afslutas icke för egen räkning utan i kommission;

b) då aktie eller banklott utan mellangift utbytes mot annan eller

andra aktier eller banklotter i samma bolag och till enahanda eller

lägre belopp;

c) då obligation utan mellangift utbytes mot annan eller andra

obligationer af samma utgifvare samt med samma räntefot och till enahanda

eller lägre belopp;

d) då vid öfverlåtelse af aktie eller obligation den ene kontrahenten

är svenska staten eller svenska statsförvaltningen tillhörande allmänt

verk eller styrelse, Riksdagens verk eller Sveriges allmänna hypoteksbank,

samt slutligen

e) vid sådan öfverlåtelse af obligation, då enligt förordningen angående

stämpelafgiften obligationen skall före utlämnandet eller före

öfverlåtelsen förses med särskild stämpel.

4. Ahirdet å de öfverlåtna fondpapperen skall vid köp anses motsvara

köpeskillingen och må vid byte icke upptagas till lägre belopp än det

vid tiden för bytesaftal i allmänhet gällande.

2 Kap.

Om afräkning snota.

4 §•

1. Afräkningsnota skall upprättas samma dag, som köp- eller

bytesaftal afslutas.

2. Vid köp skall afräkningsnota upptaga kontrahenternas) (säljarens

och köparens eller kommissionärens och kommittentens eller kommissionärens

och tredje mans) namn och bostad, ort och dag för köpets afslutande,

föremålet för öfverlåtelsen äfvensom den öfverenskomna köpeskillingen.

Skyldigheten att upprätta afräkningsnota åligger, där ej nedan

annorlunda sägs, säljaren, vare sig denne handlar för egen räkning

eller såsom kommissionär.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

År fondhandlare köpare vare sig för egen räkning eller i egenskap

af kommissionär, och är den andra kontrahenten ej fondhandlare,

skall köparen upprätta afräkningsnotan.

Där vid öfverlåtelse af fondpapper någon, utan att själf uppträda

vare sig som säljare eller köpare, förmedlat avtalet mellan kontrahenterna,

åligger det förmedlaren att upprätta afräkningsnotan, som därvid skall

upptaga, utom kontrahenternas, jämväl förmedlarens namn.

Då fondhandlare afslutar köpeaftal, icke för egen räkning utan

såsom kommissionär, skall han förse afräkningsnota med påskrift: i

kommission (afräkningsnota i kommission).

Afräkningsnota behöfver icke vara underskrifven.

3. Då köpeaftal afslutas mellan kontrahenter, hvilka bägge äro

fondhandlare, skall kontrahent, som köper i kommission, öfver uppgörelsen

mellan fondhandlarna upprätta särskild ostämplad afräkningsnota i

kommission.

4. I fall, där bytesaftal afslutas mellan, å ena sidan, kommissionär,

som är fondhandlare, och, å andra sidan, kontrahent, som icke är dylik

kommissionär, upprättas afräkningsnota endast af fondhandlaren. Afslutas

bytesaftal genom förmedlare, skall denne upprätta särskild afräkningsnota

för en hvar af kontrahenterna. Vid bytesaftal i andra än

nu nämnda fall skall hvardera kontrahenten upprätta afräkningsnota.

I afräkningsnota vid bytesaftal upptages värdet allenast å de

fondpapper, som öfverlåtas af den kontrahent, hvilken själf har att upprätta

notan eller för hvilkens räkning sådant åligger förmedlaren. År vid

bytesaftal fondhandlare kontrahent, och har aftalet afslutats icke för dennes

egen räkning utan i kommission, skall i afräkningsnotan upptagas värdet å

de fondpapper, som öfverlåtas af den andre kontrahenten (kommittent

eller tredje man). Skall vid byte kontrahent utgifva mellanafgift, tilllägges

denna afgift värdet å de fondpapper, samma kontrahent öfverlåter.

Rörande afräkningsnotas innehåll i öfrigt gäller hvad i 2 mom.

sägs med afseende å afräkningsnota vid köp.

5. Afräkningsnota upprättas i två lika lydande exemplar. Då den,

hvilken det åligger att upprätta afräkningsnotan, handlar för egen

räkning eller såsom kommissionär, skall det ena exemplaret af notan

stanna i förvar hos upprättaren och det andra sist å tredje dagen, efter

det aftalet kommit till stånd, afsändas till kontrahenten. År aftalet åter

slutet genom förmedlare, skall denne inom nämnda tid afsända båda

exemplaren, ett till hvardera kontrahenten.

6. Då fondpapper säljas å exekutiv auktion, anses auktionsförrättaren

såsom förmedlare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 152.

5 §.

Då fondhandlare utfärdar afräkningsnota, skall notan tagas ur eu

för ändamålet inrättad bok, hvari blanketterna äro inhäftade och försedda

med nummer i fortlöpande följd. Hvarje blankett skall genom

perforering vara delad i två lika lydande och med samma nummer försedda

hälfter.

Fondhandlare, som vid köp eller byte mottagit ostämplad afräkningsnota

i kommission, skall bilägga densamma det hos honom förvarade

exemplaret af den utaf honom själf öfver köpet eller bytet utfärdade

notan.

Blankettbok med tillhörande exemplar af upprättade afräkningsnotor

äfvensom vid köp- eller bytesaftal bekomna afräkningsnotor skola

af fondhandlare bevaras i två år.

3 Kap.

Om den, hvilken stämpelplikten åligger, och sättet för dess fullgörande m. m.

6 §■

Den, som enligt 4 § 2 och 4 mom. är pliktig upprätta afräkningsnota,

är skyldig att belägga densamma med föreskrifven stämpel.

För utgörandet af föreskrifven stämpel svare likväl i hvarje fall

såväl hvardera kontrahenten för sig som ock förmedlare, med den inskränkning

att, om köp- eller bytesaftalet afslutats i utlandet, ansvaret

ligger endast å bär i riket bosatt kontrahent och förmedlare.

1. För stämpelbeläggning af afräkningsnota skall användas dubbel

beläggningsstämpel (öfverlåtelsestämpel). Öfverlåtelsestämplar skola vara

att tillgå af följande slag, nämligen å 5, 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50,

60 och 75 öre samt 1, 1.20, 1.50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 15,

20, 25, 30, 50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 152.

De två exemplaren af afräkningsnotan förses med livar sin hälft

af stämpeln, därvid iakttages, att den med n:o 1 märkta hälften anbringas

å det exemplar af notan, som skall förblifva i upprättarens förvar, eller,

där afräkningsnotan upprättas af förmedlare, å det. exemplar af notan,

som öfversändes till öfverlåtaren.

Ofverlåtelsestämpeln fästes å afräkningsnota med hela den limmade

sidan och skall, med angifvande af datum, maki deras genom lämplig

påteckning, färg eller svartstämpling.

2. När till afräkningsnota erfordras stämpel till större belopp än

eu stämpel innehåller, må två eller liera stämplar begagnas. Där stämpelbeloppet

utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes eller hvartill flera

stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas, skall stämpel å det

lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

3. Förmedlare, som drifver sådan rörelse med värdepapper, att

han på grund däraf är pliktig föra handelsböcker, åligger att i sina

böcker göra anteckning om beloppet af den stämpel, som blifvit åsatt

afräkningsnota, hvars båda exemplar afsändts till kontrahenterna.

4. För stämpel, som af förmedlaren åsatts afräkningsnota, äger

denne utbekomma ersättning hos hvilken af kontrahenterna som helst.

Stämpel å afräkningsnota, som, efter försäljning af fondpapper å exekutiv

auktion, af auktionsförrättaren upprättas, skall gäldas på sätt i

164 § utsökningslagen om kostnad för utmätt egendoms försäljning

stadgas.

8 §’

Fullgör ej deri, som det jämlikt 4 § 2 och 4 mom. åligger att

upprätta och till kontrahent afsända afräkningsnota, denna skyldighet,

skall kontrahent, som svarar för stämpelafgiftens utgörande, inom fjorton

dagar efter köpets eller bytets afslutande upprätta och till den andra

kontrahenten afsända sådan nota, vederbörligen stämpelbelagd. Har

kontrahent, som svarar för stämpelafgiftens utgörande, emottagit afräkningsnota,

hvilken icke blifvit försedd med föreskrifven stämpel, åligger

det honom att inom sagda tid förse notan med felande stämpel.

Där, vid aftal om köp eller byte mellan fondhandlare, den ene,

som utfärdat ostämplad afräkningsnota i kommission, icke från kontrahenten

mottagit dylik eller ock vederbörligen stämpelbelagd afräkningsnota

öfver samma köp eller byte, åligger det den förre att inom nyssnämnda

tid förse det hos honom förvarade exemplaret af den utaf

honom utfärdade afräkningsnotan med stämpel till det belopp, som

skolat för köpet eller bytet utgå, om kontrahenten icke varit kommissionär.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Då i fall, hvarom i denna § förmäles, stämpelbeläggningen äger

rum utan att afräkningsnotans bägge exemplar äro för den, som utför

stämpelbeläggningen, tillgängliga, åligger det denne att belägga det för

honom tillgängliga exemplaret med den med n:o 1 märkta delen af stämpeln

och en afskrift af samma exemplar med den andra delen af samma

stämpel; börande denna afskrift omedelbarligen öfversändas till kontrahent.

4 Kap.

Kontrollföreskrifter.

9 §•

Bolag, förening eller enskild person, som, i eller utan samband

med annan rörelse eller näring, ämnar drifva handel med fondpapper

vare sig för egen räkning eller i kommission, skall därom, innan handel

af sådant slag börjas, göra särskild anmälan, om handeln skall idkas i

Stockholm, lros öfverståthållarämbetet och eljest hos Konungens befallningshafvande

i det län, där rörelsen skall drifvas.

Anmälan om handel med fondpapper, som redan drifves, när denna

författning träder i kraft, skall i enahanda ordning ske inom en månad

efter nämnda tidpunkt.

Anmälningsskyldighet, hvarom i denna § förmäles, åligger dock

icke af handels- och sjöfartsnämnd antagen fondmäklare samt ej heller

solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag, savidt angar banks hufvudkontor.

10 §.

Tillsyn öfver efterleta aden af de i denna förordning gifna föreskrifter

tillkommer öfverståthållarämbetet och Konungens befallningshafvande

i länen.

Sådan tillsyn utöfvas, hvad angår annan fondhandlare än solidariskt

bankbolag och bankaktiebolag, genom särskilda tillsyningsmän, som

utses af öfverståthållarämbetet för rörelse, som drifves inom Stockholm,

och eljest af Konungens befallningshafvande i vederbörande län. Nämnda

tillsyningsmän äga uppbära dels särskildt arfvode, som på förslag af

öfverståthållarämbetet eller Konungens befallningshafvande fastställes

af Konungen, dels ock vid resor i och för uppdragets fullgörande rese
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152. 9

kostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande

resereglemente.

Beträffande de solidariska bankbolagen och bankaktiebolagen utölvas

tillsynen genom de af öfverståthällarämbetet och Konungens befallningshafvande

jämlikt gällande banklagar utsedda allmänna ombud,

dock att Konungen vill, där så finnes lämpligt, förordna, att å viss

ort, där handel med fondpapper drifves vid banks afdelningskontor,

tillsynen äfven öfver sådan rörelse skall utöfvas af tillsyningsman,

hvarom ofvan förmäles.

11 §•

Fondhandlare, som står under tillsyn af tillsyningsman, är skyldig

att, när helst så. påfordras, för tillsyningsmannen förete sina räkenskaper

och handlingar. Filter därom af allmänna ombudet vid bank

gjord tillsägelse åligger bank att till hufvudkontoret för granskning

införskaffa bankens vid afdelningskontor förefintliga blankettböcker samt

andra handlingar och räkenskaper, såvidt de angå bankens handel med

fondpapper å ort, där icke på grund af Konungens förordnande tillsynen

öfver dylik rörelse skall utöfvas af tillsyningsman.

Tredskas bank eller annan fondhandlare att fullgöra hvad honom

sålunda åligger, äge öfverståthållarämbetet eller Konungens befallningshafvande

förelägga den tredskande vite och till sådant vite fälla.

5 Kap.

Ansvarsbestämmelser.

12 §.

Den, som enligt 4 eller 8 § är pliktig upprätta afräkningsnota

öfver köp eller byte af fondpapper, men underlåter att sådant fullgöra

eller att förse upprättad nota med föreskrifven stämpel, böte tjugu

gånger det felande stämpelbeloppet, dock minst tio kronor.

Hade afräkningsnotan ej skolat förses med stämpel, böte tio kronor.

Har någon i afräkningsnota, som af honom upprättats, mot bättre

vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom föranleda att stämpelafgift

icke till behörigt belopp blifvit utgjord, böte från och med tjugu

till och med femtio gånger det stämpelbelopp, som genom det oriktiga

förfarandet undandragits, dock minst femtio kronor.

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 116 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

6 Kap.

Öfriga bestämmelser.

18 §.

Statskontoret skall genom därtill antagna försäljningsman låta tillhandahålla

allmänheten stämplar af de särskilda slag, som enligt denna

författning skola vara att tillgå.

Sådana försäljningsman utses, för Stockholm af statskontoret, och

för hvarje annan stad äfvensom, till erforderligt antal, för landet af

Konungens befallningshafvande.

Ett exemplar af denna författning bör tillställas försäljningsman;

och åligger det honom att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp,

som erfordras för en viss afräkningsnota, utan ersättning meddela sådan

upplysning.

Den myndighet, som förordnat försäljningsman, äger, när sa proivas

skäligt, entlediga honom. Däröfver må klagan ej föras.

19 §.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen

o-odkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med. därom

fällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition, hos

statskontoret få stämplar sig tillställda inom det belopp, för hvilket

säkerhet sålunda blifvit ställd. . .

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen

afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag

å tid, som bestämmes af den myndighet, hvilken förordnat försäljningsmannen.

20 §.

Då försäljningsman af Kungl. Maj:ts befallningshafvande antages

eller entledigas, göre Kungl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen

därom anmälan hos statskontoret. Detsamma galle ock, ifall den säkerhet,

som af sådan försäljningsman blifvit ställd, undergått förändring.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

11

13 §.

Har någon, som är skyldig förse afräkningsnota med stämpel,

försummat att makulera stämpel, hvarmed sådan handling blifvit belagd,

vare påföljden böter fem kronor.

Den, som bryter mot de i 4 § 5 mom., 5 § eller 7 § 1 eller

3 mom. meddelade ordningsföreskrifter, straffes, där ej i 12 § annan

påföljd blifvit för förseelsen utsatt, med böter från och med fem till

och med femhundra kronor.

14 §.

Försummas anmälan, som i 9 § föreskrifves, straffes den försumlige

med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

15 §.

De i 12, 13 och 14 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän

åklagare vid allmän domstol.

Varder kontrahent i aftal om köp eller byte af fondpapper ställd

under tilltal för det han icke fullgjort honom åliggande skyldighet att

upprätta eller stämpelbelägga afräkningsnota, vare till fredande från

ansvar pliktig förete afräkningsnotan, där han icke i annan ordning

gitter förete bevisning därom, att han fullgjort hvad honom i berörda

afseende ålegat.

16 §.

Böter enligt denna förordning förvandlas vid bristande tillgång

efter allmän lag.

17 §■

Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller hälften

åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage han

hälften af åklagarens andel.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

21 §.

Beträffande uppbörd och redovisning för öfverlåtelsestämplar skall

i tillämpliga delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i förordningen

angående stämpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för

öfverlåtelsestämplar icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader

räkna sig till godo mer än en procent af det belopp, för hvilket

öfverlåtelsestämplar under året försålts.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1909.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

13

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

mars 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson.

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

PtOOS,

SWARTZ,

grefve H amilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet:
Vid

underdånig föredragning den 13 nästlidne januari af de till

statsregleringen för år 1909 hörande frågor hemställde jag, att till

täckande af de för kommande år beräknade statsutgifter eu ökad stämpelbeskattning

skulle anlitas; och föreslog jag i sådant afseende införande

af en stämpelafgift vid öfverlåtelser genom köp eller byte af aktier,

banklotter och obligationer. En sådan stämpelafgift beräknades kunna

tillföra staten en årsinkomst af 500,000 kronor.

Jag anhåller nu att få framlägga ett i ämnet utarbetadt författningsförslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Såsom jag vid nyssnämnda tillfälle erinrade, föreslog Knngl.

Maj:t i proposition af den 18 april 1906 Riksdagen att antaga vissa

ändringar i gällande stämpelförordning i syfte, bland annat, att införa

stämpelskatt vid öfverlåtelser af aktier och banklotter. Enligt sagda

förslag skulle vid öfverlåtelse genom köp, byte eller gåfva af aktie i

inländskt aktiebolag eller af lott i inländskt solidariskt bankbolag aktiebrefvet

eller lottbrefvet förses med stämpel af 5 öre för hvarje fulla

20 kronor af aktiens eller lottens värde. Detta värde skulle anses utgöra

det efter fem för hundrade kapitaliserade medelvärdet af den utdelning,

som bestämts för de tre senaste räkenskapsåren eller eventuellt

för kortare tid, på sätt i den nådiga propositionen närmare angifves.

Vid öfverlåtelse af aktie eller lott i utländskt bolag skulle stämpeln

beräknas i förhållande till aktiens eller lottens nominella värde. Rörande

förslaget i öfrigt må anmärkas, att stämpeln skulle läggas å själfva

det värdepapper, som utgjorde föremål för öfverlåtelsen.

I skrifvelse af den 23 maj 1906 anmälde emellertid Riksdagen,

att Riksdagen ej kunnat biträda Kungl. Maj:ts proposition i nämnda

del, dock icke därför att sådana transaktioner som de, om hvilka här

är fråga, skulle vara för beskattning olämpliga. Tvärtom syntes dessa

slag af affärer, hvilka för öfrigt på senare tider tagit en knappast öfverskådlig

omfattning, särskildt böra komma i fråga, då det gällde att

genom en utsträckt stämpelbeskattning träffa det rörliga kapitalet. Härvid

mötte emellertid ganska stora svårigheter att så anordna skatten,

att den blefve fullt effektiv och att följaktligen syftemålet med densamma

uppnåddes.

Efter att i detta afseende hafva mot Kungl. Maj:ts förslag anfört

åtskilliga anmärkningar och betänkligheter, yttrade Riksdagen vidare,

att då emellertid Riksdagen ansåge dessa slag af affärstransaktioner

böra snarast möjligt underkastas särskild beskattning, det syntes böra

tillses, huruvida icke till uppnående af detta mål annan utväg än den

af Kungl. Maj:t ifrågasatta läte tänka sig. Riksdagen ville i detta afseende

erinra att, då afsikten med den föreslagna stämpelskatten kunde

antagas hafva varit att träffa icke så mycket själfva öfverlåtelsen af

aktien, som fastmera de vanligen förekommande aktieaffärerna, det förvisso

kunde ifrågasättas, huruvida icke köpeskillingen borde vara den

grund, efter hvilken stämpelafgiften skulle beräknas. Möjligen kunde

för sådant ändamål — i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad fallet

vore exempelvis i Tyskland — föreskrifvas, att slutnota eller annan

skriftlig handling utfärdades rörande den ifrågavarande transaktionen,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

och att nämnda handling, genom hvilken alltså en öfverflyttning af

värden från en till annan ägde rum, skulle förses med en efter värdet

af den afslutade affären lämpad stämpel. Dylika bestämmelser påkallade

emellertid förändringar äfven i gällande civillagstiftning. Vid sådant

förhållande hade några föreskrifter i detta ämne från Riksdagens sida

icke då kunnat fastställas, men hade Riksdagen dock ansett sig böra

antyda en väg, som i berörda afseende kunde anses lämplig.

Det nu uppgjorda förslaget har byggts på de af Riksdagen angifna

grunder, att köpeskillingen skall vara normerande för bestämmandet af

stämpelns belopp, samt att stämpeln skall läggas å slutnota — i förslaget

benämnd afräkningsnota — och att förty afräkningsnotetvång

bör införas beträffande affärer af ifrågavarande slag.

Då Riksdagen angifvit syftet med den ifrågavarande skatten vara

hufvudsakligen att träffa de vanligen förekommande s. k. aktieaffärerna,

har jag dock ansett mig böra uttala eu härifrån i viss mån afvikande

mening. Visserligen torde eu skatt af det slag, hvarom här är fråga,

komma att till eu viss grad lägga hämsko på de i våra dagar alltför talrikt

förekommande, rent spekulativa affärerna i aktier. Eu sådan verkan af

skatten må ock i sin mån tala för skattens införande. Gifvet är dock, att

skatten skulle träffa icke blott rena spekulationsaffärer utan äfven, och

under normala ekonomiska förhållanden framför allt, fullt legitima transaktioner,

och då dessa transaktioner med hvarje dag som går intaga ett

allt betydelsefullare rum i det ekonomiska lifvet, kan den bärande

grunden för eu särskild skatt å sådana transaktioner icke vara annan

än krafvet på ökade skattekällor och skattebördornas jämna fördelning.

Från dessa synpunkter sedd, kan frågan om införande af stämpelplikt

vid öfverlåtelse af fondpapper icke lämpligen bedömas fristående

för sig; utan bör en dylik stämpelplikt betraktas såsom ett led i den

skattskyldighet med afseende å det rörliga kapitalet, som redan göres

gällande eller eljest kan anses påkallad.

Kapitalomsättningsskatten afser att träffa kapitalet, när det söker

sin placering eller omplacering. Då förmögenhetsskatt är en personlig

skatt, afsedd att, såsom ett komplement till inkomstskatten, träffa den

verkliga skatteförmågan hos individen, är kapitalomsättningsskatten åter

snarare att förlikna vid eu objektsskatt, som träffar kapitalet, när detsamma

så att säga visar sig eller flyter till ytan. Medan sålunda i det

förra fallet kapitalistens personliga skatteförmåga lägges till grund för

skattskyldigheten, tages åter vid kapitalomsättningsskatten kapitalets

egen inneboende skattekraft i anspråk. Denna skattekraft har utomlands *

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 152.

för det allmännas räkning utnyttjats i stor omfattning. Hos oss åter

träffas det rörliga kapitalet af skatt allenast då det i och för placering

framträder under vissa särskilda former. Därvid har så godt som helt

och hållet lämnats å sido, att det kapital, som omvandlas från eller till

värdepapper, hvilkas saluvärden äro underkastade så godt som ständiga

fluktuationer i sammanhang med räntans växlingar eller växlingarna å

allmänna varu- och penningmarknaden, utan någon större svårighet kan

vid omvandlingstillfället bära en särskild afgift.

Utom lag-fartsstämpeln, gåfvostämpeln samt stämpeln vid öfverlåtelse

af fartyg och å skuldebref, därför inteckning sökes, förefinnes

enligt II art. stämpelförordningen i sammanhang med penningeplacering

stämpelplikt hufvudsakligen endast vid

1) emission af aktier och banklotter,

2) emission af obligationer samt

3) insättning å depositions- eller kapitalräkning i bank.

Granskar man närmare de motiv, som anförts vid införande af

emissionsstämpel å aktier, finner man emellertid, att denna stämpelskatt

därvid mindre betraktats såsom en kapitalomsättningsskatt än såsom en

särskild afgift till staten för de fördelar, staten bereder kapitalet genom

att möjliggöra dess användning för ekonomisk verksamhet under formen

af aktiebolag eller solidariskt bankbolag. Enligt stämpelförordningen

skall också aktie- eller lottbref, innan det af bolaget utgifves, förses

med stämpel. Likaledes skall i fråga om obligation oblig ationsutgifvar en

före utlämnandet förse obligationen med föreskrifven stämpel. Och

äfven om den, som tecknat aktien eller lottbrefvet, eller den, som öfvertagit

obligationslånet, i en eller arman form får betala jämväl den

papperet åsätta stämpeln, blir stämpeln i detta fall dock endast skatt

å en första placering.

Någon skattskyldighet i sammanhang med framtida nya placeringar

i de en gång emitterade värdepapperen förefinnes emellertid icke.

Vill man nu genom en kapitalomsättningsskatt söka införa dylik skattskyldighet

i vårt beskattningssystem, kunde möjligen ifrågasättas, huruvida

icke densamma borde erhålla sådan räckvidd, att den omfattade

äfven vissa andra slag af kapitalplaceringar, således jämväl öfverlåtelse

af skuldebref, insättningar äfven å andra bankräkningar än depositionsoch

kapitalräkningar m. m. En dylik mera utsträckt beskattning af

kapitalomsättningen förutsätter emellertid ett ganska betydande förarbete

och en genomgripande revision af stämpelförordningen. I anled•

ning häraf och då statens behof i allt fall icke för närvarande kräfver

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152. 17

en sådan mera utsträckt skattskyldighet, torde omsättningsskatten nu

lämpligen kunna inskränkas till en skatt å fondaffärer. Denna fondaffärsskatt

skulle omfatta ej blott aktier i inländska och utländska aktiebolag

och lottbref i inländska solidariska bankbolag utan äfven obligationer,

d. v. s. alla fondpapper, äfven sådana, som icke äro underkastade

emissionsstämpeln, såsom svenska statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks

obligationer. Att inskränka en sådan skatt å kapitalet endast

till affärer i aktier och banklotter synes icke vara befogadt. Det kapital,

som kommer till synes vid omsättning i obligationer, bör, om ock

icke i lika hög grad som det kapital, hvilket visar sig vid aktieaffärer,

drabbas af omsättningsskatten. Därtill förefinnes en särskild anledning

i det förhållandet, att det redan utgår skatt för en viss form af kapitalplacering,

som i förevarande afseende kan jämställas med placering

i obligationer.. Härmed åsyftar jag gällande stämpelskatt å bevis om

insättning å vissa bankräkningar.

Den fondaffärsskatt, hvartill förslag nu uppgjorts, skulle otvifvelaktigt

i stor utsträckning träffa det rörliga kapitalet och därigenom,

finansiellt sedt, gifva ett godt resultat. Med de former, fondpappersaffärerna

tagit, förefinnes möjlighet att, utan ändring i civillagstiftningen,

genom vissa för allmänna rörelsen föga besvärande åtgärder

införa en relativt taget effektiv kontroll däröfver, att skatten verkligen

utgöres. Säljare och köpare af värdepapper söka nämligen i regel

spekulanter å den officiellt anordnade fondbörsen eller genom banker,

fondmäklare eller andra bankir- eller mäklarefirmor, som antingen såsom

bankerna redan äro underkastade kontroll eller ock, såsom pliktiga att

föra handelsböcker, utan någon större svårighet kunna kontrolleras i

sin verksamhet.

Jämte den emissionsstämpel, som redan stadgats för aktier, banklotter

och obligationer, skulle alltså vid en öfverlåtelse af dylika värdepapper

utgå en särskild afgift i form af stämpel (öfverlåtelsestämpel).

Såsom redan antydts, torde emellertid dessa papper icke böra beskattas

efter enahanda, grunder. Af skäl, som strax skola anföras, kunna nämligen

affärer i aktier och banklotter draga en högre stämpelskatt än

affärer i obligationer. Redan emissionsstämpelns belopp tyder härpå.

År 1894 infördes en emissionsstämpel af 3/10 procent för obligationer,

men den år 1906 införda emissionsstämpeln för aktier och banklotter

utgår åter med V2 procent för aktier och banklotter i nybildade bolag

och med 1 procent för aktier och banklotter, som eljest utfärdas.

Följdriktigast synes vara, att stämpeln vid öfverlåtelse af obligationer

fastställes till samma belopp som den redan förefintliga kapitalBih.

till Riksd. Prot. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 116 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

placeringsskatt, hvilken, på sätt redan antydts, kan i skattehänseende

jämställas med kapitalplacering i obligationer.

Stämpeln å depositionsbevis är bestämd sålunda: bevis å belopp,

som öfverstiger 100 kronor men icke 300 kronor, skall förses med

stämpel af 20 öre och bevis å belopp, som öfverstiger 300 kronor men

ej 500 kronor, med stämpel af 30 öre samt bevis å belopp, som öfverstiger

500 kronor men ej 1,000 kronor, med stämpel af 50 öre, och

därutöfver med stämpel af 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor.

När kapitalet söker sig in i banks depositionsräkning, är denna

transaktion, sedd såsom föremål för kapitalomsättningsskatten, ensidig.

Kapitalet visar sig hos deponenten. Stämpeln drabbar alltså endast

det af honom i banken insatta kapitalet. Annorlunda är förhållandet

vid köp af värdepapper. Såväl den ene som den andre kontrahenten

vid transaktionen framvisar kapital. Säljaren värdepapper och köparen

betalningsmedel. Om sålunda deponentens transaktion med banken

kan kallas ensidig, blir transaktionen vid öfverlåtelse af värdepapper

tvåsidig. Det kapital, som deltager i transaktionen, bör i ena som andra

fallet beskattas. Häraf följer, att vid öfverlåtelse åt obligationer stämpeln,

om densamma skall ställas i angifvet förhållande till stämpeln

vid deposition af penningar, bör bestämmas till dubbla beloppet af

depositionsstämpeln. Öfverlåtelsestämpeln beträffande dylika värdepapper

bör alltså utgå med 1 krona för 1,000 kronor af de öfverlåtna

obligationernas värde. På hvad sätt denna skattskyldighet bör i

författningen uttryckas, skall jag strax angifva.

Från nu angifna skattskyldighet böra emellertid göras vissa undantag,

till hvilka jag, i den mån de äro gemensamma för öfverlåtelser

af andra slag af fondpapper än obligationer, vidare skall återkomma.

I detta sammanhang tillåter jag mig därför allenast att beträffande sistnämnda

slag af papper framhålla, att öfverlåtelse, som äger rum mellan

obligationens utgifvare och obligationens förste köpare, gifvetvis icke

är afsedd att träffas af nu ifrågavarande beskattning. Då nämligen obligationsutgifvare

har att utgöra skatt i form af emissionsstämpel, skulle,

om därjämte stadgades särskild skatt för eu första öfverlåtelse af obligationen,

detta i verkligheten innebära en höjning af emissionsstämpeln,

en höjning, som så mycket mindre kan vara på sin plats, som ernissionsstämpeln

redan uppgår till tre gånger det stämpelbelopp, hvilket

enligt föreliggande förslag skulle utgå vid öfverlåtelse af obligation.

Enligt förordningen angående stämpelafgiften äger frihet från

emissionsstämpeln rum för svenska statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks

obligationer. Samma skäl, som legat till grund för dessa

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

undantagsbestämmelser med afseende å emissionsstämpeln, torde jämväl

tala för, att de öfverlåtelser af obligationer, där hypoteksbanken eller

ock svenska staten, vare sig denna representeras af riksgäldskontoret

eller riksbanken, är kontrahent, undantagas från stämpelplikten. Det

inträffar nämligen allt emellanåt, att staten eller hypoteksbanken själf

inköper och säljer redan emitterade obligationer, och äfven om vid

inköp säljaren enligt den föreslagna anordningen för öfverlåtelsestämpeln

är den närmast stämpelpliktige, torde det icke kunna undvikas,

att köparen får med säljaren på ett eller annat sätt dela skattebördan.

Kapital, som insättes å depositionsrälming i bank eller nedlägges

i obligationer, kan med ganska stor säkerhet beräknas att allt emellanåt,

åter blifva föremål för omsättning. Detta förhållande har flera anledningar.

I och för sig är det kapital, som insättes i bank, ganska rörligt.

Kapitalet insättes nämligen allenast på viss bestämd tid eller mot

uppsägningsrätt för såväl deponent som bank. Och, hvad obligationer

beträffar, äro de så godt som undantagslöst amortisabla eller ock viss

tid efter emission uppsägbar. Allt detta gör, att kapital, nedlagdt i

dylika papper eller insatt å räkning i bank, esomoftast kommer att

träffas af en kapitalomsättningsskatt. Annorlunda kan förhållandet vara

med det kapital, som användes till inköp af aktier och banklotter.

Utom det att tvångsinlösning af dylika papper under bolagets tillvaro

endast i sällsynta fall kan ifrågakomma, förefinnes, där affärer i aktier

eller banklotter göras i ändamål att verkligen placera kapital, stor

antaglighet för, att detta kapital en vida längre tidrymd än det kapital,

hvarom jag nyss talat, stannar på samma hand och därför undslipper

kapitalomsättningsskatten.

Redan på denna grund synes en kapitalplacering i aktier och

banklotter böra kunna utan olägenhet vidkännas eu högre skatt än

placering i öfriga omförmälda fondpapper eller genom insättning å

räkning i bank. En dylik något kraftigare beskattning synes ock

motiverad däraf, att förstnämnda papper på grund af sin natur i sig

bära utsikten till högre vinst vid gynnsamma konjunkturer, hvaremot

de öfriga äro begränsade till en fix, under alla förhållanden bestämd

afkastning.

Häraf kunde visserligen synas följa, att kommanditlotter i enskildt

solidariskt bankbolag, hvilka lotters andel i bolagets vinst är på förhand

bestämd, borde i skatteafseende likställas med obligationer. En

för sådant ändamål genomförd skillnad mellan öfverlåtelse af hufvudlotter

i dylika bolag och öfverlåtelse af kommanditlotter skulle emellertid

kunna vålla förvecklingar vid tillämpningen af skattebestämmelserna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Då härtill kommer, att de solidariska bankbolagens kommanditlotter

representera ett förhållandevis alltför obetydligt kapital — eller sammanlagdt

4,750,000 kronor — för att med hänsyn till allmänna rörelsen

ett undantag i skatteafseende behöfver göras för dylika papper, hvilka

till sin karaktär i allt fall, liksom bufvudlotter i solidariska .bankbolag

och aktier, äro att anse såsom andelsbevis i bolag, bar jag icke ansett

mig böra göra någon skillnad i skatteafseende mellan papper af sist

omförmälda slag och kommanditlotter.

Under nu angifna förhållanden och under förutsättning att öfverlåtelsestämpeln

för obligationer fastställes till 1 krona för 1,000 kronor

af de öfverlåtna värdepapperens värde, toi’de stämpeln vid öfverlåtelse

af aktier och banklotter kunna bestämmas till en och eu half gångnyssnämnda

skattesats eller till 1 krona 50 öre för 1,000 kronor. För

de legitima affärerna, som ju i regel hafva till ändamål en stadigvarande

kapitalplacering, lärer icke en sådan skattesats eller 15/ioo procent åt

papperens värde kunna anses verka hämmande. Däremot torde den

föreslagna skattskyldigheten i viss mån lägga hämsko på de allmänt

gängse spekulationsaffärerna, särskildt de, där den ene eller bägge kontrahenterna

sakna egna medel och alltså spekulera enbart i kursväxlingar

under viss kort tid (terminsspekulationer.)

Stämpelplikten måste emellertid så anordnas, att icke öfverlåtare

genom uppdelning af fondpapperen skulle kunna undandraga sig stämpelplikten.

Detta blir i fråga om aktier och banklotter så mycket nödvändigare,

som dylika papper, särskildt aktier, otta nog lyda å jämförelsevis

små belopp, 100 kronor och därunder. Hvarje öfverlåtelse bör alltså

draga stämpelskatt; och efter förut angifna skattesats åt 1 krona 50 öre

för 1,000 kronor slaille i fall, där vid öfverlåtelse aktiernas eller banklotternas

sammanlagda värde icke öfverstege 100 kronor, stämpeln

uppgå till 15 öre. Med hänsyn till alla de tall, där, såsom strax skall

visas, stämpelafgiften bör delas med hälften på hvar af två skilda afräkningsnotor,

synes det mig emellertid lämpligast, att minimum för

öfverlåtelsestämpeln, i syfte att icke brutna öretal vid dylika transaktioner

skall uppstå, bestämmes efter ett öfverlåtelsevärde af 200 kronor

eller till 30 öre, då de öfverlåtna aktiernas eller banklotternas sammanlagda

värde icke öfverstiger 200 kronor, och därutöfver 30 öre. för

hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor. Fn sådan anordning torde icke

kunna anses betungande. Omsättning af aktier och banklotter i de

särskilda fallen lärer nämligen i de flesta fall omfatta högre belopp än

till och med 1,000 kronor. Att i öfverensstämmelse med en dylik anordning

bestämma öfverlåtelsestämpeln vid köp af obligationer till 20

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 152.

öre, då de öfverlåtna obligationernas sammanlagda värde icke öfverstiger

200 kronor, och därutöfver 20 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200

kronor, lärer ännu mindre föranleda några erinringar. Obligationer lyda

nämligen, som bekant, oftast å 1,000 kronor och därutöfver; och obligations

försäljningspris står i allmänhet ganska nära dess nominella värde.

Med stämpelskatten afses, som nämndt, att träffa kapitalet vid det

tillfälle, då detsamma omsättes eller, för att fortfarande begagna den

förut använda bilden, flyter till ytan. Vid köp och försäljning af värdepapper

visar sig kapitalet i bägge kontrahenternas händer. Detta

sammanlagda kapital, motsvarande två gånger de öfverlåtna fondpapperens

värde, utgör föremål för beskattningen. Under sådana förhållanden

bör det gifvetvis vara utan betydelse för skattens belopp, om

mellan den ursprunglige säljaren och den slutlige köparen en eller flera

personer uppträda i egenskap af kommissionärer. Något annat kapital

än det, som presteras af nyssnämnda köpare och säljare, blir i allt fall

icke synligt. A andra sidan kunde det ifrågasättas, huruvida icke genom

uttrycklig bestämmelse stämpeln borde delas med hälften på säljaren

och hälften på köparen. En sådan anordning låter sig emellertid svårligen

genomföras, utan att samtidigt den fordran uppställdes, att eu

hvar af kontrahenterna upprättade afräkningsnota. Eu sådan föreskrift

skulle dock säkerligen visa sig opraktisk och därjämte obehöflig, enär

betalning af stämpelskatten lärer vid aftalet om öfverlåtelsen, oafsedt

lagbestämmelserna, af kontrahenterna sjkifva ordnas.

Hänsyn har emellertid måst tagas till de .allmänt förekommande

fall, där försäljning eller köp äger rum genom kommissionär. Denne

uppträder därvid såsom kontrahent gent emot såväl papperens säljare

som deras köpare. Å ena sidan sker eu uppgörelse mellan kommissionären

och kommittenten eller den, osom gifvit kommissionären uppdrag

att köpa eller sälja fondpapper. Å andra sidan har kommissionären

måst vända sig till tredje man för fullgörande af köp- eller försäljningsorderu.

Öfverlåtelsen sönderfaller alltså i två transaktioner och påfordrar

särskilda afräkningsnotor till kommittent och tredje man. Härigenom

gifves en naturlig anledning till stämpelns fördelning med ena hälften

å transaktionen mellan kommissionären och papperens säljare och med

andra hälften å transaktionen mellan kommissionären och papperens

köpare. I dessa fall bör alltså stämpeln för hvardera transaktionen

bestämmas, räknadt efter 200 kronor af de öfverlåtna papperens värde,

till 10, respektive 15 öre, allt eftersom föremålet för öfverlåtelsen varit

obligationer eller andra fondpapper.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Vid omförmälda transaktioner kommer sålunda särskild stämpel

att utgå för det kapital, fondpapperen representera i säljarens hand,

och särskild stämpel för det kapital, köparen i form af köpeskilling

presterar. Stämplarna tillsammans uppgå till öfverlåtelsestämpelns fulla

belopp.

På fondpappersrörelsens område är det emellertid eu ständigt återkommande

företeelse, att flera kommissionärer uppträda såsom mellanhänder

mellan samma säljare och köpare. En säljare (X) vänder sig

till en bank (B 1) med säljorder, och banken, som själf icke har någon

köporder på samma papper, vänder sig i sin tur till eu annan bank

(B 2). Har då denna bank köpare till papperen (Y), sker tre skilda

fång, nämligen dels mellan X och B 1, dels mellan B 1 och B 2 och

dels slutligen mellan B 2 och Y. Det kapital, som under dessa transaktioner

blifvit synligt, är emellertid icke större, än om X direkt vändt

sig till Y, eller B 1 kunnat direkt uppgöra försäljning och köp med

X och Y utan anlitande af B 2. Att under sådana förhållanden

beskatta uppgörelsen mellan kommissionärerna B 1 och B 2 vore

stridande mot omsättningsskattens natur och skulle uppenbarligen leda

till dubbelbeskattning af kapitalet, och detta i växande skala, allt efter

som antalet mellanhänder ökades. I det gifna exemplet uppgjordes

affären utom fondbörsen, men äfven om banken B 1 där sökt köpare,

hade kommissionärernas antal det oaktadt uppgått till två (om icke det

undantagsfall inträffade, att köparen å börsen varit bank, som köpt för

egen räkning). När bank eller mäklare i landsorten såsom kommissionär

för sina kunder söker köpare eller säljare i hufvudstaden eller å annan

ort, där fondpappersrörelsen är centraliserad, kan det under nu angifna

förhållanden näppeligen undvikas, att kommissionärernas antal vid hvarje

särskild transaktion uppgår till två eller flera. Allmän bestämmelse

därom, att enligt nyss angifna regler vid kommissionärsaftal endast half

stämpel skulle utgå eller ock stämpelfrihet äga rum, kunde emellertid

innebära en frestelse att under kommissionärskapets täckmantel söka

kringgå skattebestämmelserna. Försiktigheten synes därför bjuda att

uttryckligen inskränka nämnda skattelindring eller frihet från stämpel

till de fall, där, på sätt nedan vidare skall utvecklas, en verklig kontroll

öfver transaktionen är från statens sida möjlig, d. v. s. där kommissionär

är bank, fondmäklare eller annan, som drifver sådan rörelse med värdepapper,

att han på grund däraf är skyldig föra handelsböcker, en kategori

värdepappershandlare, som i förslaget benämnes fondhandlare. I

verkligheten innebär dock ett dylikt stadgande allenast begränsning i

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

de säkerligen högst sällsynta fall, där en person tillfälligtvis utöfvar

kommissionärsverksamhet med värdepapper. I alla andra fall, d. v. s.

då han utöfvar kommissionsrörelsen yrkesmässigt, är han enligt gällande

lag skyldig att föra handelsböcker och sålunda enligt förslaget berättigad

till lindring i eller frihet från stämpelskatten vid k o m in i s sio n s affärer.

Ej sällan inträffar, att den, som biträder vid köp och försäljning af

värdepapper, icke själf uppträder såsom kontrahent (d. v. s. kommissionär)

utan allenast såsom ombud eller förmedlare. Öfverlåtare och köpare framträda

då själfva såsom kontrahenter, och stämpeln bör då också utgå med

det belopp, som är bestämdt för direkt öfverlåtelse.

För sådant fäll har enligt förslaget ansvaret för skattepliktens

fullgörande och afräkningsnotans upprättande lagts å förmedlaren.

Skälet härtill är, bland annat, det, att enligt den allmänna mäklareordningen

mäklare icke äger uppträda såsom kommissionär utan

allenast såsom förmedlare, och då den officiellt anställde mäklaren i

denna sin egenskap är underkastad kontroll, synes det ju vara lämpligt

att ålägga honom sådana förpliktelser vid värdepappersförmedling, som

kunna garantera skattepliktens behöriga fullgörande.

Enligt förut angifna bestämmelser rörande öfverlåtelsestämpelns

belopp skulle full stämpelskatt utgå vid direkt öfverlåtelse af värdepapper

samt half stämpelskatt för uppgörelse mellan kommissionär och

hans kommittent eller mellan kommissionär och tredje man, men däremot

icke någon stämpelskatt vid uppgörelse mellan kontrahenter,

som bägge handla såsom kommissionärer, allt under förutsättning att

kommissionär tillika är fondhandlare.

I detta sammanhang bör till bedömande upptagas frågan om

skattskyldigheten för öfverlåtelse, därom aftal afslutas i utlandet. Beträffande

dylika aftal, därunder jämväl torde höra inbegripas de, som

komma till stånd genom korrespondens mellan ort i Sverige och ort i

utlandet, är att märka, att i de flesta fäll stämpelafgift erlägges äfven

i utlandet, och att således vid tillämpning af de allmänna bestämmelserna

rörande stämpelplikten dubbelbeskattning komme att äga rum.

I Tyskland gäller emellertid rörande dylika aftal, att full afgift skall

utgöras, om båda kontrahenterna äro bosatta i Tyskland, men endast

half afgift, om den ene kontrahenten är bosatt i utlandet. Då våra

flesta affärer af ifrågavarande slag göras med Tyskland, torde, till förebyggande

i någon mån af dubbelbeskattning, motsvarande bestämmelser

lämpligen böra äfven hos oss införas.

Såsom redan angifvits, utgår förevarande förslag därifrån, att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

köpeskillingen lägges till grund för skattskyldigheten. Med den uppfattning

rörande skattens karaktär af kapitalomsättningsskatt, som förut

gjorts gällande, stämmer det också utan tvifvel bäst, att stämpeln beräknas

i visst förhållande till den öfverenskomna köpeskillingen, hvilken

måste anses utgöra den säkraste exponenten för det öfverlåtna kapitalets

storlek. En anmärkning kan härvid göras, nämligen att då med aktieöfverlåtelsen

följer utdelningskupong för sista året, skatten drabbar

icke allenast själfva kapitalet utan äfven dess årsafkastning. Denna

oegentlighet torde dock få anses vara af mindre betydelse och kan för

öfrigt svårligen undvikas.

Hvad hittills anförts beträffande skattskyldighet för öfverlåtelse

af fondpapper har närmast haft afseende å köp. Af öfriga former för

öfverlåtelse af dylika värdepapper — här är naturligen endast fråga

om öfverlåtelse mellan lefvande (inter vivos) och således icke om sådana

fall, då äganderätten öfvergår genom arf eller testamente, hvilka fång

redan nu äro föremål för stämpelbeskattning efter särskilda grunder —

gäller till en början beträffande gåfva, att gåfva af lös egendom enligt

gällande bestämmelser i stämpelförordningen drager en stämpel af minst

60 öre och högst 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens

värde. Stämpeln skall läggas å afhandling om gåfvan vid

afhandlingens utgifvande. Skattskyldigheten har alltså gjorts beroende

däraf, att afhandling upprättas. Att utöfver den stämpelskatt, hvarmed

sådan afhandling skall förses, fordra särskild stämpel för öfverlåtelse

af värdepapper, bör tydligen icke ifrågakomma. Icke heller synes

anledning föreligga att för gåfva af fondpapper mer än för gåfva af

annan lösegendom stadga stämpelskatt, i det fall att afhandling om

gåfvan ej upprättas.

Öfverlåtelse af fondpapper kan vidare ske under form af byte.

Därest stämpelskatt införes vid köp, torde däraf böra följa, att jämväl

bytesaftal beskattas, enär eljest lätteligen en frestelse kunde uppstå att

genom formen af bytesaftal kringgå stämpelplikten. Till grund för

beräknande af stämpelskattens belopp vid byte åt fondpapper bör likasom

vid köp läggas de öfverlåtna fondpapperens värde. Då emellertid någon

direkt värdemätare vid byte saknas, torde böra bestämmas, att vid sådant

aftal det värde, å hvilket stämpelafgiften skall beräknas, icke får upptagas

till lägre belopp än det vid tiden för öfverlåtelsen för papper af det ifrågavarande

slaget i allmänhet gällande. Utredning om detta värde kan emellertid

icke gärna åstadkommas på annat sätt än genom vederbörande öfverlåtares

egen försorg, hvilket med afseende på det relativt ringa antal fall, då

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152. 25

byte af ifrågavarande slags papper förekommer, icke torde verka betungande

på den allmänna rörelsen. Då det sålunda uträknade värdet gifvetvis

ofta nog för hvardera kontrahenten kommer att sluta å skilda belopp

och svårighet därför understundom skulle kunna möta för bestämmande

af det värde, efter hvilket en för transaktionen i dess helhet beräknad

stämpel skulle utgå, samt det för öfrigt enligt sakens natur icke vid

byte såsom vid köp låter sig göra att uttryckligen angifva, hvilken

kontrahent, som vid bytet skall upprätta afräkniogsnotan, torde det

lämpligast vara, att en hvar af kontrahenterna utfärdar afräkningsnota

och belägger densamma med stämpel efter det värde, de af honom

öfverlåtna värdepapperna ansetts äga. Häraf följer, att skattesatsen vid

byte bör sättas till hälften af stämpeln vid köp.

Slutligen bör framhållas, att då aktier eller banklotter utan mellangift

utbytas mot andra aktier eller banklotter i samma bolag å enahanda

eller lägre belopp och obligationer, likaledes utan mellangift, utbytas

mot andra obligationer af samma utgifvare och med samma räntefot å

enahanda eller lägre belopp, ingen öfverflyttning af kapital från en till

annan äger rum och att förty bestämmelserna om stämpelplikten därför

ej böra i dylika fall komma till tillämpning. Till förebyggande af all

tvekan torde detta böra i författningen uttryckligen anmärkas.

I detta sammanhang torde böra beröras frågan om den afkastning,

den ifrågasätta stämpelskatten kan förväntas skänka. Enligt upplysningar,

som jag införskaffat rörande fondmäklarnas i Stockholm och

bankinrättningarnas i riket fondpappersrörelse, har omsättningen hos

fondmäklarna under tiden från början af år 1907 till den 30 november

samma år uppgått till i rundt tal 121,300,000 kronor i aktier och banklotter

samt 1,700,000 kronor i obligationer. Bankernas omsättning i

enahanda hänseende under tiden den 1 januari — den 15 december 1907

bär uppgått till öfver 700,000,000 kronor, däraf belöpa minst 640,000,000

kronor a aktier och banklotter samt ungefär 60,000,000 kronor å obligationer.

Hela omsättniugssumman hos fondmäklare och banker utgjorde

alltså under sagda tider öfver 823,000,000 kronor, däraf 761,300,000

kronor å aktier och banklotter samt 61,700,000 kronor å obligationer.

Ehuru nu icke medräknats omsättningen under senaste tiden af år 1907

och ehuru omsättningen å fondpappersmarknaden under senare halfåret

1907 var allt annat än liflig, beroende pa den då inträdande penningknappheten

och räntestegringen, bjuder likväl försiktigheten, synes mig,

att för år 1909 taga i beräkning en ytterligare nedgång i fondpappersrörelsen,

helst skatten, såsom redan angifvits, torde i någon mån verka

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 116 Raft. '' 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

hämmande på de rena spekulationsaffärerna. För år 1909 har jag därför

beräknat hela omsättningen hos fondmäklare och banker till allenast

750,000,000 kronor. Vidkommande fondpappersomsättningen i öfrigt

må erinras, att, då fondmäklare och banker ensamma äga tillträde till

fondbörsen i Stockholm, omsättningen å samma börs ingår i förut

omförmälda omsättningssummor, samt att förty det allenast återstår att

beräkna omsättningen hos de fria mäklarne och mellan enskilde. Denna

omsättning torde icke uppskattas för högt, om den sättes till 300,000,000

kronor. I enlighet med de sålunda gjorda beräkningarna skulle omsättningen

under år 1909 kunna uppskattas till 970,000,000 kronor i aktier

och banklotter samt ungefär 80,000,000 kronor i obligationer. Att

beräkna skatten å omsättningen, såsom om densamma droge full stämpel,

blefve naturligtvis vilseledande. Omsättningen afser nämligen jämväl

de transaktioner, som ägt rum genom kommissionär och alltså draga

half stämpel eller äro från stämpelskatt befriade. Nödig försiktighet

torde emellertid vara iakttagen, om man beräknar skatten vid affärer i

aktier och banklotter till ungefär tredjedelen af de stämpelafgifter, som

skulle utgå, därest omsättningen gjorts utan anlitande af mellanhänder.

Vid obligationsaffärer torde man däremot kunna påräkna minst half

stämpel för hela omsättningssumman. Enligt dessa beräkningar skulle

stämpelafgiften för omsättningen i aktier och banklotter uppgå till

485,000 kronor och för omsättningen i obligationer till minst 40,000

kronor. Med de af mig föreslagna skattesatser bör alltså öfverlåtelsestämpeln

kunna lämna eu statsinkomst af åtminstone 500,000 kronor

eller det belopp, som vid statsregleringen för år 1909 beräknats.

Af Riksdagens förut omförmälda skrifvelse framgår, att ett hufvudskål

till Riksdagens afslag å Kungl. Maj:ts föregående framställning

om införande af öfverlåtelsestämpel är att söka däruti, att Riksdagen

med stämpelafgiftens föreslagna anordning funnit det i så godt som de

flesta fall icke blifva möjligt att utöfva en fullt verksam kontroll däröfver,

att stämpelafgiften behörigen utgjordes. I anledning af detta

Riksdagens yttrande torde den allmänna anmärkning kunna göras, att,

därest man vill utsträcka stämpelskattens tillämpning till andra tillfällen

än sådana, då skattens utgörande kan förknippas med handlingens företeende

till någon åtgärd inför vederbörlig myndighet, såsom fallet är

med t. ex. stämpeln vid lagfarter, inteckningar och bouppteckningar,

det icke låter sig göra att träffa sådana anordningar, att skatten kommer

att utgå med samma så att säga automatiska säkerhet som i de nyssnämnda

fallen. Uppställer man som fordran på skatten, att den i hvarje

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Klingi. Maj:ts Nåd. Proposition No 152.

fall skall träffa med osviklig säkerhet, nödgas man därför afstå från

skattens införande, ty en sådan fordran låter sig icke realisera — åtminstone

icke med mindre man vill underkasta de civilrättsliga bestämmelserna

rörande transaktioner af ifrågavarande slag modifikationer, som

på ett synnerligen genomgripande sätt skulle inskränka den enskilda

och allmänna rörelsefriheten, något, som ingalunda kan anses önskvärdt.

I anordningar, så vidt möjligt oberoende af civillagarna, bör kontrollen

sökas. Innan jag redogör för de anordningar, som i sådant

syfte föreslås, tillåter jag mig mera allmänt framhålla, att man torde

vara berättigad att, liksom i fråga om den förr stadgade stämpelplikten

för inrikes växlar och beträffande skyldigheten att afgifva deklaration

till ledning vid inkomsttaxering, i viss mån lita till den skattskyldiges

egen goda vilja, allrahelst den skatt, som skulle följa med kapitalplacering

i fondpapper, icke i regel torde för de skattskyldige kännas

mera utan oftast mindre betungande än den skattskyldighet, som grundar

sig å inkomstdeklaration, nämligen skattskyldighet till stat och kommuner

m. fl. samfälligheter.

Och äfven om, särskildt i början, öfverträdelser af de ifrågasatta

skattebestämmelserna komme att inträffa, synes man hafva full anledning

till det antagandet, att, i den mån skyldigheten att utgöra skatten

kommer att ingå i allmänhetens medvetande, dylika öfverträdelser komma

att varda allt mera sällan förekommande. Särskildt beträffande de nu

ifrågavarande affärstransaktionerna lärer man äga skäl till en sådan

förhoppning, då man erinrar sig, att det vida öfvervägande flertalet

öfverflyttningar af aktier, banklotter och obligationer sker genom förmedling

af banker eller mäklare, officiellt anställda eller icke, om hvilka

man som regel torde kunna antaga, att de icke genom att lämna sitt

biträde till lagöfverträdelser vilja riskera sitt anseende och sin ställning.

A andra sidan är det naturligtvis erforderligt att, i den mån sådant

utan rörelsens oskäliga betungande kan ske, söka, utöfver de nödvändiga

straffbestämmelserna, vidtaga särskilda anordningar till kontroll

å skattebestämmelsernas efterlefnad, särskildt som vid de nu ifrågavarande

transaktionerna skattesvek enligt sakens natur i många fäll

eljest lätt kan undandraga sig upptäckt.

Såsom eu dylik kontrollanordning är i Tyskland stadgad skyldighet

att vid öfverlåtelser af affärspapper af nu ifrågavarande slag upprätta

slutnota; och torde, på sätt Riksdagen i sin skrifvelse af den 23

maj 1906 antydt, en likartad anordning väl lämpa sig till införande

äfven hos oss. Ett sådant slutnotetvång kan icke sägas blifva för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

affärsrörelsen i afsevärd mån betungande, och anordningen låter sig utan

större svårigheter i lagstiftningsväg genomföras. Det bör erinras, att

i Tyskland dessa slutnotor äro tillskapade af skattelagstiftningen för

rent fiskaliskt ändamål. De äro främmande för civillagstiftningen och

sakna följaktligen betydelse ur privaträttslig synpunkt, hvilket förhållande

bland annat tager sig uttryck däruti, att de icke behöfva vara

underskrifna. Ej heller hos oss torde föreligga någon nödvändighet

att gifva dessa handlingar annan karaktär eller större räckvidd än i

Tyskland. Ehuru sålunda någon öfverflyttning af värden icke skulle

ske genom en dylik handling, torde likväl denna — som till skillnad

från andra af mäklare utgifna slutnotor torde böra benämnas afråkningsnota

— och icke själfva värdehandlingen böra beläggas med stämpel.

Detta är ändamålsenligt äfven ur den synpunkten, att det blefve

opraktiskt att vid hvarje öfverlåtelse af ett aktie- eller lottbref förse

detsamma, som ju i regel är afsedt att gälla för en obestämd framtid,

med stämpel. Omtryckning af aktie- och lottbrefven skulle härigenom

ofta nödvändiggöras.

Afräkningsnota, hvilken enligt förslaget skall upprättas vare sig

öfverlåtelsen sker skriftligen eller endast muntligen, bör upptaga ort

och tid för öfverlåtelsen, öfverlåtarens och mottagarens namn och bostad,

föremålet för öfverlåtelsen och värdet af det öfverlåtna, men behöfver

icke vara underskrifven.

Vidare skall enligt förslaget afräkningsnota upprättas i två exemplar,

af hvilka upprättaren, om han handlar för egen räkning eller såsom

kommissionär, behåller ett och det andra afsändes till kontrahenten. I

fall, då förmedlare biträdt vid köpets afsilande, har förmedlaren visserligen

ålagts skyldighet att upprätta notan, men de båda exemplaren

sändas ett till hvardera kontrahenten. För stämpelbeläggningen ansvarar

däremot notans utfärdare och därvid användas dubbla beläggningsstämplar,

hvilket möjliggör, att hvarje exemplar af notan kan

förses med stämpel. Genom bestämmelsen, att eu hvar kontrahent skall

vid stämpelpliktig öfverlåtelse erhålla en stämpelbelagd slutnota, vinnes

en ömsesidig kontroll från kontrahenternas sida öfver stämpelpliktens

fullgörande. I följd däraf har ock ansvaret för underlåtenhet i sådant

afseende kunnat läggas å en hvar af kontrahenterna.

Kontroll häröfver att afräkningsnota verkligen upprättas och

stämpelbelägges kan i affärer mellan enskilde säljare och köpare gifvetvis

icke af staten direkt anordnas. Med den nu föreslagna anordningen

måste emellertid ett undandragande af stämpelplikten förutsätta försummelse

eller svek från bägge kontrahenternas sida, något som väl

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

endast undantagsvis lärer ifrågakomma. Den ömsesidiga kontrollen

liksom straffliotet synes mig därför innebära de bästa garantier för

författningens efterlefnad i de fall, där offentlig kontroll icke låter sig

anordna. I sådana fall kunde det ju vara likgiltigt, hvilkendera af

kontrahenterna afräkningsnotetvånget närmast ålägges. I förslaget har

sådant tvång i första hand lagts å säljaren. I de fall åter, där den

ene kontrahentens verksamhet kan från statens sida kontrolleras, är det

uppenbarligen af vikt, att afräkningsnotetvånget lägges i första rummet

å denne kontrahent.

Från den allmänna regeln vid köp, att notans upprättande skall

åligga den, som på annan öfverlåter värdehandlingen, har därför gjorts

ett undantag, h vilket med afseende å mängden af de fall, i hvilka undantagsbestämmelsen

kommer till tillämpning, i högst väsentlig mån

inskränker betydelsen af den allmänna regeln. Det är nämligen ett

obestridligt sakförhållande, att i alldeles öfvervägande grad omsättningen

al aktier, banklotter och obligationer sker genom fondhandlare,

d. v. s. genom mäklare, officiellt anställda eller privata, samt banker.

Mäklare eller åtminstone bank tager väl i vanligaste fall såsom kommissionär

befattning med fondpappersaffarer, d. v. s. mäklaren eller banken

köper eller säljer för annans räkning, och vare sig detta är fallet eller

ock mäklaren eller banken köper eller säljer för egen räkning, blir

banken eller mäklaren dock kontrahent i uppgörelsen, i förra fallet

med såväl kommittent som tredje man. Med kontrahent i köpeaftal kan

nämligen ej förstås annan än den, som gent emot den andra parten

framträder såsom den synlige säljaren eller köparen, öfverlåter eller

emottager papperet, med andra ord: handlar i eget namn om än för

annans räkning. När fondhandlare afyttrar vare sig för egen räkning

eller såsom kommissionär för annans räkning fondpapper, är han enligt

den allmänna regeln pliktig upprätta afräkningsnota. Enligt förslaget

skall emellertid fondhandlare, som till kontrahent har annan än fondhandlare,

äfven för de fall, att han förvärfvar värdepapper vare sig för

egen räkning eller på uppdrag af kommittent, upprätta afräkningsnota

och förse denna med stämpel.

En dylik allmän skyldighet att upprätta afräkningsnota åligger

slutligen enligt förslaget den, som uppträder icke för egen räkning

eller såsom kommissionär utan allenast såsom förmedlare, i hvilken

händelse afräkningsnotan bör innehålla, utom kontrahenternas, jämväl

förmedlarens namn. Detta har, såsom redan antydts, sin särskilda betydelse

i den omständigheten, att, då mäklare enligt gällande allmänna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

mäklareordning biträder vid köp och försäljning af värdepapper, afräkningsnotetvånget

lägges å en person med officiell anställning.

I alla de fall, där fondhandlare eller mäklare tager befattning med

öfverlåtelse af en värdehandling af det slag, hvarom här är fråga, har

alltså ansvaret för stämpelpliktens fullgörande i första hand lagts å

fondhandlare eller mäklare.

Det är emellertid icke nog att, såsom jag ärnar föreslå, officiellt

anställda kontrollanter skola äga rätt att granska fondhandlares räkenskaper

och handlingar, däri inbegripet afräkningsnotorna, utan vissa

särskilda föreskrifter böra därjämte lämnas, som möjliggöra, att dessa

kontrollanter skola kunna på ett nöjaktigt sätt konstatera transaktionens

beskaffenhet.

I de fall, där afräkningsnota belagts med half stämpelafgift och

fondhandlaren alltså handlat i kommission, skall af fondhandlarens böcker

framgå, att, i sammanhang därmed att han genom ifrågavarande transaktion

på uppdrag af en person köpt eller sålt värdepapperen, han

äfven för annans räkning sålt, respektive köpt samma papper. Blott

härigenom kan han visa, att han icke något ögonblick varit papperens

ägare. I analogi med hvad i Tyskland gäller har tillika i förslaget

stadgats skyldighet för fondhandlaren att i nu omförmälda fall förse

afräkningsnotan med påskrift: i kommission.

Man får emellertid icke heller förbise de fall, där öfverlåtelse äger

rum genom ett flertal kommissionärer och där sålunda enligt förut

angifven regel en, två eller ännu flera transaktioner från och till kommissionär

blifva stämpelfria. I anledning häraf har föreslagits, att, där

på grund af nyssnämnda förhållande transaktion mellan fondhandlare

är skattefri, en hvar af kontrahenterna skall till den andre utfärda

afräkningsnota, ett förfaringssätt, som för öfrigt vid transaktioner mellan

banker redan nu äger rum, samt att hvardera kontrahenten gifver den

af honom utfärdade notan påskrift: i kommission. Härigenom har denne

kontrahent förklarat, att han handlat i nyssnämnda egenskap eller såsom

kommissionär, och allenast under förutsättning att en så beskaffad förklaring

kommit den andra kontrahenten tillhanda, befrias denne från

ansvar för underlåten eller felande stämpelbeläggning. Härjämte åligger

det kontrahent i aftalet att vidfoga den honom tillhandakomna, i kommission

utfärdade notan det hos honom förvarade exemplar af den nota,

han själf i anledning af samma aftal utfärdat. Vid misstanke om svek

blir det sålunda möjligt att med ledning af dessa afräkningsnotor undersöka,

huruvida vederbörande fondhandlare kan anses i det angifna fallet

hafva handlat såsom kommissionär.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

För beredande i allmänhet af kontroll öfver fondhandlares verksamhet

bör stadgas, att, då fondhandlare utfärdar afräkningsnota, notan

tages ur eu för ändamålet inrättad bok, däri blanketterna äro inhäftade

och försedda med nummer i fortlöpande följd. Då enligt den allmänna

regeln nota skall upprättas i två exemplar, bör blankett vara dubbel

och de båda hälfterna åtskiljas från hvarandra medelst perforering.

På sätt redan antydts, åligger det enligt förslaget fondhandlare

att hålla sina räkenskaper och handlingar tillgängliga för tillsyn därå,

att föreskrifterna i förevarande ämne efterlefvas. Sådan tillsyn skulle

enligt förslaget tillkomma öfverståthållarämbetet och Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länen och utöfvas, beträffande de af Kungl. Magt

oktroj erade bankbolagen, i regel af de enligt banklagarna af öfverståthållarämbetet

och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedda allmänna

ombud, samt, hvad angår Övriga fondhandlare, af särskilda utaf

samma myndigheter förordnade tillsyningsman. I fråga om bankbolagen

är emellertid att märka, att de allmänna ombudens verksamhet är begränsad

till bankernas hufvudkontor. Där bank vid afdelningskontor

drifver obetydlig fondpappersrörelse, finnes naturligen icke något hinder

att till hufvudkontoret för granskning införskaffa afdelningskontorets

handlingar och räkenskaper rörande fondpappersrörelsen. Hänsyn måste

emellertid tagas till de fall, där bank vid afdelningskontor drifver så

omfattande fondpappersrörelse, att olägenheter skulle uppstå vid kontoret,

om äfven för en kortare tid räkenskaperna därifrån aflägsnades.

Därjämte torde det för kontrollens effektivitet vara lämpligt, att å de

orter, där fondrörelsen är centraliserad, tillsynen i dess helhet utöfvas

å platsen för rörelsen. I anledning häraf skall, enligt förslaget, Konungen

kunna förordna, att å viss ort, där handel med fondpapper drifves vid

banks afdelningskontor, tillsynen äfven öfver sådan rörelse skall utöfvas

af tillsyningsmän.

Kostnaderna för en sålunda anordnad kontroll skulle inskränka

sig till arfvode och eventuellt vid resor rese- och traktamentsersättning

till omförmälda tillsyningsmän. Enligt banklagarna skola nämligen

bankerna själfva vidkännas kostnaden för den tillsyn öfver bankrörelsen,

bankerna enligt samma lagar äro underkastade. Då i banks rörelse

jämväl ingår handel med fondpapper, kan det alltså inträffa, att till

följd af det ökade arbete, som af nu ifrågavarande tillsyn skulle föranledas,

banks kostnader för tillsynen något höjas. Utöfvas tillsynen vid

banks aldelningskontor af särskild! förordnad tillsyningsman, bör dock

staten vidkännas denna utgift.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition No 152.

Fondrörelsen är, som bekant, i vårt land ganska centraliserad.

Om jag undantager Stockholm och möjligen Göteborg, lärer å ort, där

fondrörelse af annan än bank bedrifves, icke erfordras mer än en tillsyningsman.

I Stockholm däremot erfordras säkerligen för behörig

kontroll å verksamheten hos de många enskilda fondmäklarna, två eller

flera tillsyningsmän. Äfven om tillsyningsman en gång i kvartalet

skulle genomgå fondhandlarnas böcker och handlingar, lärer i allt fall

kostnaden för hela kontrollen, hvad beträffar Stockholm, icke komma

att uppgå till högre belopp än 6,000 å 7,000 kronor om året. För

öfriga orter i riket torde sammanlagda kostnaden för tillsynen icke

öfverstiga samma belopp. I hvarje fäll kan man hafva anledning antaga,

att tillsynskostnaden i dess helhet stannar vid högst 15,000

kronor. Denna kostnad synes lämpligen kunna utgå från det å sjunde

hufvudtiteln anvisade förslagsanslag till stämpelomkostnader. Detta anslag

höjdes år 1907 från 234,000 kronor till 280,000 kronor. Att med

hänsyn till det jämförelsevis ringa belopp, de tillsynskostnader, hvarom

nu är fråga, skulle uppgå, redan innevarande år, innan erfarenhet om

sagda anslags tillräcklighet i öfrigt vunnits, föreslå en ytterligare höjning

af samma anslag anser jag icke erforderligt.

För att i korthet sammanfatta de föreslagna bestämmelserna i

fråga om kontrollen, gå dessa sålunda ut på följande. Afräkningsnotetvång

och stämpelplikt hafva ålagts bägge kontrahenterna vid öfverlåtelsen.

Afräkningsnota upprättas i två exemplar och bägge exemplaren stämpelbeläggas.

När hvardera kontrahenten skall hafva ett exemplar, har

sålunda en ömsesidig kontroll genomförts; och då öfverlåtelse enskilda

personer emellan äger rum, måste alltså vid bristande stämpelbeläggning

underlåtenhet i eller utan sviklig afsikt från bägge sidor föreligga.

Den större delen af fondpappersomsättningen försiggår emellertid genom

bank- och mäklarefirmor, som i de särskilda fallen handla antingen för

egen räkning eller såsom kommissionärer. I förhållande till den enskilde

säljaren eller köparen förefinnes, då banken eller mäklaren köper

eller säljer för egen räkning, samma ömsesidiga kontroll som vid direkt

öfverlåtelse mellan enskilda personer. Vid handel i kommission mellan

fondhandlare, å ena, samt enskild person eller annan fondhandlare, å

andra sidan, är så ordnadt, att underlåtenhet att helt eller delvis

stämpelbelägga afräkningsnota förutsätter upprättandet af nota, som

falskeligen uppgifves vara grundad å kommissionsuppdrag. Genom

stadgandena om blankettböcker och om bevarandet af utväxlade afräkningsnotor

i kommission har material för kontrollerandet af träns
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 152.

aktionernas beskaffenhet åvägabragts. Denna kontroll kommer att

utgöras af officiellt anställda kontrollanter.

Beträffande bestämmelser i förslaget, hvilka icke redan berörts,

tillåter jag mig anmärka, att den tid af två år, under hvilken fondhandlare

ålagts bevara afräkningsnotor och blankettböcker, bestämts

med hänsyn därtill, att brott mot författningen skulle enligt allmänna

strafflagens bestämmelser vara preskriberadt efter utgången af samma

tid. Att såsom i Tyskland tillika lämna föreskrift därom, att enskilda

personer vore pliktiga att vid äfventyr af ansvar under viss tid bevara

af dem upprättade eller dem tillhandakomna afräkningsnotor, synes vara

något för oss främmande. Ändamålet med ett dylikt stadgande vinnes

i det stora hela därigenom, att, såsom i 15 § af författningsförslaget

angifves, i mål angående underlåtenhet att utfärda och stämpelbelägga

afräkningsnota bevisningsskyldigheten lägges å den, som sådant ålegat.

Slutligen har i författningsförslaget till undvikande af missförstånd

uttryckligen stadgats, att vid exekutiv auktion å fondpapper auktionsförrättaren

skall anses såsom förmedlare. Denne åligger det alltså att

upprätta och stämpelbelägga afräkningsnota, och skall stämpelkostnaden

gäldas liksom andra utsökningskostnader ur köpeskillingen, eller, där

denna därtill icke förslår, af den, som påkallat förrättningen.

Bestämmelserna rörande öfverlåtelsestämpeln kunna möjligen synas

hafva bort införas i gällande förordning angående stämpelafgiften. Det

har emellertid under arbetets fortgång visat sig medföra stora svårigheter

att med samma förordnings nuvarande uppställning vidtaga en

sådan anordning, utan att samtidigt bestämmelserna rörande öfverlåtelsestämpeln

skulle förlora i reda och öfverskådlighet. I anledning häraf

hafva bestämmelser rörande öfverlåtelsestämpeln sammanförts i ett förslag

till förordning angående en särskild stämpelafgift vid köp och

byte af fondpapper, hvilket torde få biläggas dagens protokoll.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst samma

författningsförslag, yttrade departementschefen vidare:

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

föreskrifva, att utdrag af dagens protokoll skall öfverlämnas till statskontoret

med nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande öfver

omförmälda författningsförslag.

Häruti instämde statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Axel Nyström.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 116 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Bilaga.

Förslag
till
Förordning
angående

en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.

1 Kap.

Allmänna grunder för stämpelafgiftens ''utgörande.

1 §•

Vid öfverlåtelse af fondpapper genom köp eller byte skall erläggas

en särskild afgift till belopp och. i den ordning bär nedan sägs.

Med fondpapper i denna förordning förstås aktier i inländska och

utländska aktiebolag, lotter i inländska solidariska bankbolag (banklotter)

samt obligationer.

2 §•

När fondpapper öfverlåtes genom köp eller byte, skall afräkningsnota

upprättas.

Afslutas dylikt aftal i kommission, d. v. s. handlar kontrahent i

aftalet för annans räkning men i eget namn (kommissionär), skall ändock

anses såsom en särskild öfverlåtelse ej mindre uppgörelsen mellan

kommissionären och den person, för hvars räkning kommissionären

handlar (kommittenten), än äfven uppgörelsen mellan kommissionären

och tredje man.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 152.

35

1. Afräkningsnota, hvarom i 2 § förmäles, skall, där ej nedan

annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,

nämligen:

a) vid köp af aktier och banklotter 30 öre, då de öfverlåtna aktiernas

eller banklotternas sammanlagda värde icke öfverstiger 200 kronor, och

därutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor,

b) vid köp af obligationer med stämpel af 20 öre, då de öfverlåtna

obligationernas sammanlagda värde ej öfverstiger 200 kronor, och

därutöfver 20 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor.

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och aftalet

afslutas icke för dennes egen räkning utan i kommission, afräkningsnotan

skall förses

c) vid köp af aktier och banklotter med stämpel af 15 öre, då

de öfverlåtna aktiernas och banklotternas sammanlagda värde icke öfverstiger

200 kronor, och därutöfver 15 öre för hvarje påbörjadt belopp

af 200 kronor, samt

d) vid köp af obligationer med stämpel af 10 öre, då de öfverlåtna

obligationernas sammanlagda värde ej öfverstiger 200 kronor, och

därutöfver 10 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor.

Äfvenledes skall, där ej nedan annorlunda staddas, afräkninsrsnota

vid byte lörses med stämpel till följande belopp, nämligen

e) vid byte af aktier och banklotter 15 öre, då det värde, som

enligt 4 § 4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas, ej öfverstiger 200

kronor, och därutöfver 15 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200

kronor, samt

f) vid byte af obligationer 10 öre, då det värde, som enligt 4 §

4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas, ej öfverstiger 200 kronor,

och därutöfver 10 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,

bankaktiebolag och fondmäklare äfvensom annan, som drifver

sådan rörelse med fondpapper, att han på grund däraf är pliktig föra

handelsböcker.

2. Afslutas aftal om köp eller byte af fondpapper i utlandet,

och är den ene kontrahenten bosatt i utlandet, utgöres stämpeln med

hälften af det belopp, hvarmed afräkningsnotan enligt de i 1 mom.

gifna bestämmelser eljest skolat förses.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Såsom afslutadt i utlandet anses ock sådant aftal, som kommit till

stånd medelst post, telefon eller telegraf mellan ort i Sverige och ort

i utlandet.

3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:

a) då bägge kontrahenterna äro fondhandlare och aftalet å hvardera

sidan afslutas icke för egen räkning utan i kommission;

b) då aktie eller banklott utan mellangift utbytes mot annan eller

andra aktier eller banklotter i samma bolag och till enahanda eller

lägre belopp;

c) då obligation utan mellangift utbytes mot annan eller andra

obligationer af samma utgifvare samt med samma räntefot och till enahanda

eller lägre belopp;

d) då vid öfverlåtelse af obligation den ene kontrahenten är

svenska staten, Sveriges riksbank eller Sveriges allmänna hypoteksbank,

samt slutligen

e) vid sådan öfverlåtelse af obligation, då enligt förordningen angående

stämpelafgiften obligationen skall före utlämnandet eller före

öfverlåtelsen förses med särskild stämpel.

4. Värdet å de öfverlåtna fondpapperen skall vid köp anses motsvara

köpeskillingen och må. vid byte icke upptagas till lägre belopp

än det vid tiden för bytesaftalet i allmänhet gällande.

2 Kap.

Om afräkningsnota.

4 §•

1. Afräkningsnota skall upprättas samma dag, som köp- eller

bytesaftal afslutas.

2. Vid köp skall afräkningsnota upptaga kontrahenternas (säljarens

och köparens eller kommissionärens och kommittentens eller kommissionärens

och tredje mans) namn och bostad, ort och dag för köpets afslutande,

föremålet för öfverlåtelsen äfvensom den öfverenskomna köpeskillingen.

Skyldigheten att upprätta afräkningsnota åligger, där ej nedan

annorlunda sägs, säljaren, vare sig denne handlar för egen räkning

eller såsom kommissionär.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

År fondhandlare köpare vare sig för egen räkning eller i egenskap

af kommissionär, och är den andra kontrahenten ej fondhandlare,

skall höparen upprätta afräkningsnotan.

Där vid öfverlåtelse af fondpapper någon, utan att själf uppträda

vare sig som säljare eller köpare, förmedlat af talet mellan kontrahenterna,

åligger det förmedlaren att upprätta afräkningsnotan, som därvid skall

upptaga, utom kontrahenternas, jämväl förmedlarens namn.

Då fondhandlare afslutar köpeaftal icke för egen räkning utan

såsom kommissionär, skall han förse afräkningsnota med påskrift: i

kommission (afräkningsnota i kommission).

Afräkningsnota behöfver icke vara underskrifven.

3. Då köpeaftal afslutas mellan kontrahenter, hvilka bägge äro

fondhandlare, skall kontrahent, som köper i kommission, öfver uppgörelsen

mellan fondhandlarna upprätta särskild ostämplad afräkningsnota i

kommission.

4. I fall där bytesaftal afslutas mellan, å ena sidan, kommissionär,

som är fondhandlare, och, å andra sidan, kontrahent, som icke är dylik

kommissionär, upprättas afräkningsnota endast af fondhandlaren. Afslutas

bytesaftalet genom förmedlare, skall denne upprätta särskild afräkningsnota

för en hvar af kontrahenterna. Vid bytesaftal i andra

än nu nämnda fall skall hvardera kontrahenten upprätta afräkningsnota.

I afräkningsnota vid bytesaftal upptages värdet allenast å de

fondpapper, som öfverlåtas af den kontrahent, hvilken själf eller för

li vilkens räkning förmedlaren har att upprätta notan. År vid bytesaftal

fondhandlare kontrahent och har aftalet afslutats icke för dennes egen

räkning utan i kommission, skall i afräkningsnotan upptagas värdet å

de fondpapper, som öfverlåtas af den andre kontrahenten (kommittent

eller tredje man). Skall vid byte kontrahent utgifva mellanafgift, tilllägges

denna afgift värdet å de fondpapper, samma kontrahent öfverlåter.

Rörande afräkningsnotas innehåll i öfrigt gäller hvad i 2 mom.

sägs med afseende å afräkningsnota vid köp.

5. Afräkningsnota upprättas i två lika lydande exemplar. Då den,

hvilken det åligger att upprätta afräkningsnotan, handlar för egen

räkning eller såsom kommissionär, skall det ena exemplaret af notan

stanna i förvar hos upprättaren och det andra sist å tredje dagen, efter

det aftalet kommit till stånd, afsändas till kontrahenten. År aftalet åter

slutet genom förmedlare, skall denne inom nämnda tid afsända båda

exemplaren, ett till hvardera kontrahenten.

6. Då fondpapper säljas å exekutiv auktion, anses auktionsförrättaren

såsom förmedlare.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 152.

5 §•

Då fondhandlare utfärdar afräkningsnota, skall notan tagas nr en

för ändamålet inrättad bok, hvari blanketterna äro inbäftade och försedda

med nummer i fortlöpande följd. Hvarje blankett skall genom

perforering vara delad i två lika lydande och med samma nummer försedda

hälfter. <

Fondhandlare, som vid köp eller byte mottagit ostämplad afräkningsnota

i kommission, skall bilägga densamma det hos honom förvarade

exemplaret af den utaf honom själf öfver köpet eller bytet

utfärdade notan.

Blankettbok med tillhörande exemplar af upprättade afräkningsnotor

äfvensom vid köp- eller bytesaftal bekomna afräkningsnotor skola

af fondhandlare bevaras i två år.

3 Kap.

Om den, hvilken stämpelplikten åligger, och sättet för dess fullgörande m. m.

6 §.

Den, som enligt 4 § 2 och 4 inom. är pliktig upprätta afräkningsnota,

är skyldig att belägga densamma med föreskrifven stämpel, i förhållande

till värdet å de försålda värdepapperen eller vid byte till det

värde, som enligt 4 § 4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas.

För utgörandet af föreskrifven stämpel svare likväl i hvarje fall

såväl hvardera kontrahenten för sig som ock förmedlare, med den inskränkning

att, om köp- eller bytesaftal! afslutats i utlandet, ansvaret

ligger endast å bär i riket bosatt kontrahent och förmedlare.

7 §•

1. För stämpelbeläggning af afräkningsnota skall användas dubbel

beläggningsstämpel (öfverlåtelsestämpel). Öfverlåtelsestämplar skola vara

att tillgå af följande slag, nämligen å 5, 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50,

60 och 75 öre samt 1,1,20, 1,50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 15,

20, 25, 30, 50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

De två exemplaren af afräkningsnotan förses med hvar sin hälft

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 152.

af stämpeln, därvid iakttages, att den med n:o 1 märkta hälften anbringas

å det exemplar af notan, som skall förblifva i upprättarens förvar, eller,

där afräkningsnotan upprättas af förmedlare, å det exemplar af notan,

som öfversändes till öfverlåtaren.

Öfverlåtelsestämpeln fästes å afräkningsnota med hela den limmade

sidan och skall, med angifvande af datum, makuleras genom lämplig

påteckning, färg eller svartstämpling.

2. När till afräkningsnota erfordras stämpel till större belopp än

en stämpel innehåller, inå två eller flera stämplar begagnas. Där stämpelbeloppet

utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes eller hvartill flera

stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas, skall stämpel å det

lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

3. Förmedlare, som drifver sådan rörelse med värdepapper, att

han på grund däraf är pliktig föra handelsböcker, åligger att i sina

böcker göra anteckning om beloppet af den stämpel, som blifvit åsatt

afräkningsnota, hvars båda exemplar afsändts till kontrahenterna.

4. För stämpel, som af förmedlaren åsatts afräkningsnota, äger

denne utbekomma ersättning hos hvilken af kontrahenterna som helst.

Stämpel å afräkningsnota, som, efter försäljning af fondpapper å exekutiv

auktion, af auktionsförrättaren upprättas, skall gäldas på sätt i

164 § utsökningslagen om kostnad för utmätt egendoms försäljningstadgas.

8 §•

Fullgör ej den, som det jämlikt 4 § 2 och 4 mom. åligger att

upprätta och till kontrahent afsända afräkningsnota, denna skyldighet,

skall kontrahent, som svarar för stämpelafgiftens utgörande, inom fjorton

dagar "efter köpets eller bytets afslutande upprätta och till den andra

kontrahenten afsända sådan nota, vederbörligen stämpelbelagd. Har

kontrahent, som svarar för stämpelafgiftens utgörande, emottagit afräkningsnota,

hvilken icke blifvit försedd med föreskrifven stämpel, åligger

det honom att inom sagda tid förse notan med felande stämpel.

Där, vid aftal om köp eller byte mellan fondhandlare, den ene,

som utfärdat ostämplad afräkningsnota i kommission, icke från kontrahenten

mottagit dylik eller ock vederbörligen stämpelbelagd afräkningsnota

öfver samma köp eller byte, åligger det den förre att inom nyssnämnda

tid förse det hos honom förvarade exemplaret af den utaf

honom utfärdade afräkningsnotan med stämpel till det belopp, som

skolat för köpet eller bytet utgå, om kontrahenten icke varit kommissionär.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Då i fall, hvarom i denna § förmäles, stämpelbeläggningen äger

rum utan att afräkningsnotans bägge exemplar äro för den, som utgör

stämpelbeläggningen, tillgängliga, åligger denne att belägga det för

honom tillgängliga exemplaret med den med n:o 1 märkta del af stämpeln

och en afskrift af samma exemplar med den andra delen af samma

stämpel; börande denna afskrift omedelbarligen öfversändas till kontrahent.

4 Kap.

Kontroll föreskrifter.

» §•

Bolag, förening eller enskild person, som, i eller utan samband ''

med annan rörelse eller näring, ämnar drifva handel med fondpapper

vare sig för egen räkning eller i kommission, skall därom, innan handel

af sådant slag börjas, göra särskild anmälan, om handeln skall idkas i

Stockholm, till öfverståtkållarämbetet och eljest till Konungens befallningshafvande

i det län, där rörelsen skall drifvas.

Anmälan om handel med fondpapper, som redan drifves, när denna

författning träder i kraft, skall i enahanda ordning ske inom en månad

efter nämnda tidpunkt.

Anmälningsskyldighet, hvarom i denna § förmäles, åligger dock

icke af handels- och sjöfartsnämnd antagen fondmäklare samt ej heller

solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag, såvidt angår banks hufvudkontor.

10 §.

Tillsyn öfver efterlefnaden af de i denna förordning gifna föreskrifter

tillkommer öfverståthållarämbetet och Konungens befallningshafvande

i länen.

Sådan tillsyn utöfvas, hvad angår annan fondhandlare än solidariskt

bankbolag och ''bankaktiebolag, genom särskilda tillsyningsman, som

utses af öfverståthåll ar ämbetet för rörelse, som drifves inom Stockholm,

och eljest af Konungens befallningshafvande i vederbörande län. Nämnda

tillsyningsman äga uppbära dels särskildt arfvode, som på förslag af

öfverståthållarämbetet eller Konungens befallningshafvande fastställes

af Konungen, dels ock vid resor i och för uppdragets fullgörande rese
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 152. 41

kostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande

resereglemente.

Beträffande de solidariska bankbolagen och bankaktiebolagen utöfvas

tillsynen genom de af öfverståthållarämbetet och Konungens befallningshafvande

jämlikt gällande banklagar utsedda allmänna ombud,

dock att Konungen vill, där så befmnes lämpligt, förordna, att å viss

ort, där handel med fondpapper drifves vid banks afdelningskontor,

tillsynen äfven öfver sådan rörelse utöfvas af tillsyningsmän, hvarom

ofvan förmäles.

11 §•

Fondhandlare, som står under tillsyn af tillsyningsman, är skyldig

att, när helst så påfordras, för tillsyningsmannen förete sina räkenskaper

och handlingar. Efter därom af allmänna ombudet vid bank

gjord tillsägelse åligger bank att till hufvudkontoret för granskning

införskaffa bankens vid afdelningskontor förefintliga blankettböcker samt

andra handlingar och räkenskaper, såvidt de angå bankens handel med

fondpapper å ort, där icke på grund af Konungens förordnande tillsynen

öfver dylik rörelse skall utöfvas af tillsyningsman.

Tredskas bank eller annan fondhandlare att fullgöra hvad honom

sålunda åligger, äge öfverståthållarämbetet eller Konungens befallningshafvande

förelägga den tredskande vite och till sådant vite fälla.

5 Kap.

Ansvarsbestämmelser.

12 §.

Den, som enligt 4 eller 8 § är pliktig upprätta afräkningsnota

öfver köp eller byte af fondpapper, men underlåter att sådant fullgöra

eller att förse upprättad nota med föreskrifven stämpel, böte tjugu

gånger det felande stämpelbeloppet.

Hade afräkningsnotan ej skolat förses med stämpel, böte tio kronor.

Har någon i afräkningsnota, som af honom upprättats, mot bättre

vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom föranledt, att stämpelafgift

icke till behörigt belopp blifvit utgjord, böte från och med tjugu

till och med femtio gånger det stämpelbelopp, som genom det oriktiga

påförandet undandraga, dock minst femtio kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 116 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 152.

13 §.

Har någon, som är skyldig förse afräkningsnota med stämpel,

försummat att makulera stämpel, hvarmed sådan handling blifvit belagd,

vare påföljden böter fem kronor.

Den, som bryter mot de i 4 § 5 inom., 5 § eller 7 § 1 eller

3 mom. meddelade ordningsföreskrifter, straffes, ''där ej i 12 § annan

påföljd blifvit för förseelsen utsatt, med böter från och med fem till

och med femhundra kronor.

14 §.

Försummas anmälan, som i 9 § föreskrifves, straffes den försumlige

med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

15 §.

De i 12, 13 och 14 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän

åklagare vid allmän domstol.

Varder kontrahent i aftal om köp eller byte af fondpapper ställd

under tilltal, för det han icke fullgjort honom åliggande skyldighet att

upprätta eller stämpelbelägga afräkningsnota, vare till fredande från

ansvar pliktig förete afräkningsnotan, där han icke i annan ordninggitter

förete bevisning därom, att han fullgjort hvad honom i berörda

afseende ålegat.

16 §.

Böter enligt denna förordning förvandlas vid bristande tillgång

efter allmän lag.

17 §.

Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller hälften

åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage han

hälften af åklagarens andel.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 152.

43

G Kap.

Öfriga bestämmelser.

18 §.

Statskontoret skall i Stockholm genom därtill antagna försäljningsman

och i länen genom Konungens befallningshafvande låta tillhandahålla

öfverlåtelsestämplar; åliggande Konungens befallningshafvande att

för stämplarnas tillhandahållande förordna försäljningsmän för hvarje

stad äfvensom, till erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som förordnat försäljningsman, äger, när så skäligt

pröfvas, entlediga honom. Däröfver må klagan ej föras.

19 §.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen

godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med därom

gällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition hos

den myndighet, som förordnat honom, få stämplar sig tillställda inom

det belopp, för hvilket säkerhet sålunda blifvit ställd.

_ För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen

afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag

å tid, som bestämmes af den myndighet, hvilken förord nät försäljningsmannen.

20 §.

Beträffande uppbörd och redovisning för öfverlåtelsestämplar skall

i tillämpliga delar iakttagas hvad som linnes föreskrifvet i förordningen

angående stämpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för

öfverlåtelsestämplar icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader

räkna sig till godo mer än eu procent af det belopp, för hvilket

öfverlåtelsestämplar under året försålts.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 152:

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 april

1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle.

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensyärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde därefter

i underdånighet:

Den 6 innevarande mars förordnade Eders Kungl. Maj:t, att statskontorets

yttrande skulle inhämtas öfver ett inom finansdepartementet

utarbetadt förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift vid

köp och byte af fondpapper, för hvithet författningsförslag jag vid

underdånig föredragning samma dag närmare redogjorde; och får jag

nu i underdånighet anmäla statskontorets den 16 berörde mars i ämnet

afgifna underdåniga utlåtande. Såsom statskontoret angifver, kunna de

uttalanden, hvartill granskningen af författningsförslaget gifvit anledning,

sägas mera afse det formella än det sakliga innehållet och stundom

endast vara af redaktionell betydelse.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 152.

Emot de af statskontoret föreslagna rent redaktionella ändringarna

i författningsförslaget, därför jag icke torde beköfva redogöra, har jag

icke någon anmärkning att framställa. Likaledes finner jag mig kunna

biträda statskontorets ändringsförslag i sak vidkommande 3 och 12 §§

af författningsförslaget. Enligt 3 § skulle den eljest stadgade stämpelplikten

vid öfverlåtelse af fondpapper icke äga rum, då vid öfverlåtelse

af obligation den ene kontrahenten vore svenska staten, Sveriges riksbank

eller Sveriges allmänna hypoteksbank. Denna stämpelfrihet har

emellertid statskontoret ansett böra gälla äfven vid aktieöfverlåtelser.

I enlighet härmed och då stadgandet åtminstone tills vidare lämpligen

torde böra affattas i anslutning till den lydelse, som nu förekommer i

gällande förordning angående stämpelafgiften beträffande frihet från

stämpelbeläggning af vissa depositionsbevis, synes, på sätt statskontoret

föreslagit, stämpelfrihet böra medgifvas »då vid öfverlåtelse af aktie eller

obligation den ene kontrahenten är svenska staten eller svenska statsförvaltningen

tillhörande allmänt verk eller styrelse, Riksdagens verk

eller Sveriges allmänna hypoteksbank».

I 12 § af författningsförslaget stadgas straff för underlåtenhet att

upprätta eller med föreskrifven stämpel förse afräkningsnota. Straffet

är föreslaget till tjugu gånger det felande stämpelbeloppet. Härutinnan

hemställer statskontoret, huruvida icke såsom minimum för bötesbeloppet

borde fastställas tio kronor. Detta är ock enligt min mening så mycket

lämpligare, som underlåtenhet att upprätta afräkningsnota, den där ej

skolat förses med stämpel, enligt samma § medför ett fixt bötesstraff

af tio kronor.

Enligt författningsförslaget skall kontroll öfver de s. k. fondhandlarnas

verksamhet utöfvas af särskilda tillsyningsmän, där icke vid

bank kontrollen kan utöfvas af det utaf Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

utsedda allmänna ombud. För möjliggörande af berörda kontroll

stadgas i 9 § skyldighet för bolag, förening eller enskild person, som,

i eller utan samband med annan rörelse eller näring, drifver eller ämnar

drifva handel med fondpapper, att därom göra anmälan hos Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, hvarjämte stadgats ansvar för underlåtenhet

i sådant afseende.

Då emellertid dessa stadganden egentligen afsåge näringslagstiftningen

och därför mindre lämpade sig för intagande i en förordning

om stämpelafgift, har statskontoret ansett sig böra hemställa, att innehållet

i 9 och 14 §§ måtte utbrytas och i stället meddelas i en särskild!

utfärdad förordning. Det låter sig visserligen icke förnekas, att stadganden

angående omförmälda anmälningsskyldighet i viss man beröra

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 152.

näringslagstiftningen eller närmare bestämdt vissa i lagen angående

handelsregister, firma och prokura meddelade föreskrifter. Men å andra

sidan är det själfiället, att de stadganden om anmälningsskyldighet,

hvarom här är fråga, icke hafva betydelse annat än såsom ett led i de

åtgärder, som anses nödiga för åstadkommande af en effektiv kontroll

å öfverlåtelsestämpelns behöriga utgörande. Med afseende härå och då

det synes lända till ökad öfverskådlighet och reda, ifall samtliga nu

förevarande ämne rörande bestämmelser sammanföras i en och samma

författning, synes mig lämpligast, att äfven nyss omförmäld a stadganden

inflyta i nu ifrågavarande författning.

Vidare finner jag mig icke kunna biträda statskontorets förslag i

fråga om innehållet i andra stycket af 15 §. Enligt detta lagrum har

bevisningsskyldigheten vid åtal om försummelse att utfärda eller stämpelbelägga

afräkningsnota lagts å kontrahent, som sådant ålegat. Statskontoret

har emellertid icke ansett riktigt, att enskild person skulle

till sitt fredande från ansvar åläggas sådan bevisningsskyldighet och

därför föreslagit, att nämnda bestämmelse skulle begränsas att gälla

endast »fondhandlare);. Jag tillåter mig i anledning häraf först erinra,

hurusom i Tyskland ansvar stadgats till och med för uraktlåtenhet af

kontrahent att under viss tid bevara bevismedlet, afräkningsnotan. Om

man också, såsom jag vid föredragning af författningsförslaget anmärkte,

icke hit bör öfverföra en dylik bestämmelse, lärer dock bevisningsskyldigheten

svårligen kunna läggas å annan kontrahent i aftal. För

åklagaren torde det nämligen i regel vara ogörligt att bevisa, det afräkningsnota

icke utfärdats eller icke behörigen stämpelbelagts. Äfven

för kontrahent, som icke bevarat vederbörligen upprättad och stämpelbelagd

afräkningsnota, kan det visserligen vid åtal för underlåtenhet i

förevarande afseende allt emellanåt uppstå svårighet att förebringa

bevisning till fredande från ansvar. Men utom det att detta förhållande

bör mana kontrahent att, intill dess preskriptionstiden med afseende å

förseelse af ifrågavarande slag gått till ända, bevara upprättad eller

eljest bekommen afräkningsnota, får man icke heller förbise, att själfva

anordningen vid upprättandet af afräkningsnota i flertalet fall osökt,

kan anses erbjuda kontrahent ett annat bevismedel än hans eget exemplar

af afräkningsnotan, nämligen afräkningsnotans andra exemplar eller

det exemplar, som återfinnes hos den andre af de olika ansvariga

kontrahenterna.

Beträffande 18 och 19 §§ i författningsförslaget har statskontoret

vidare — under erinran att motsvarande bestämmelser återfinnas i 33

och 34 §§ af gällande förordning angående stämpelafgiften — fäst

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 152.

uppmärksamheten därå, att, om, på sätt statskontoret uti ett den 16

innevarande mars afgifvet utlåtande angående vissa af landträntmästartjänsternas

indragning påkallade ändringar i nyssnämnda förordning

ifrågasatt, sistnämnda §§ af omförmälda anledning skulle erhålla förändrad

lydelse, äfven de i nu förevarande författningsförslag under 18

och 19 §§ intagna stadganden borde hringas till öfverensstämmelse

med hvad i stämpelförordningen kunde vara stadgadt. I det förslag

dill _ ny förordning angående stämpelafgiften, som enligt Eders Kungl.

Maj:ts förut denna dag fattade beslut skall föreläggas Riksdagen till

antagande, bär åt omförmälda stadganden i nu gällande förordning i

ämnet gifvits den af statskontoret åsyftade, förändrade lydelsen, och

hafva, på sätt statskontoret anfört, jämväl nyssberörda §§ i nu föreliggande

författningsförslag i anslutning därtill omredigerats.

I sammanhang härmed har i samma förslag såsom ny paragraf

20 § införts en bestämmelse, hvarigenom stadgats enahanda

anmälningsskyldighet vid ombyte af försäljningsmän eller förändring

af utaf dem ställd säkerhet, som i förslaget till förordning om stämpelafgiften

återfinnes i 36 §.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

antaga omförmälda inom finansdepartementet utarbetade förslag till förordning

angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper

med de af statskontoret föreslagna, utaf mig biträdda ändringar.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde med föredragande departementschefen.

Hans Maj:t Konungen biföll hvad statsrådet

sålunda hemställt; och skulle nådig proposition till

Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. . . . vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Algot Wahlin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:135 Skrifvelse till Konungen, med förordning angående en särskild stämpelafgift vid köp och lyte af fondpapper. s. 1 i texten
  2. BevU 1908:29 Betänkande i anledning af Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper. s. 1 i texten