Sök i Ratio Lex

Angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter

1908-03-13 · 173 sidor, varav 167 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 167 av 173 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:163, Angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

1

N:o 163,

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsunderstöd

till kommunala och enskilda läroanstalter;

gifven Stockholms slott den 13 mars 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t, med återkallande af

den i 19o8 års statsverk sproposition å ordinarie stat gjorda framställning

beträffande det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till understöd åt enskilda läroverk och det under samma hufvudtitel

upptagna anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, härmed

föreslå Riksdagen att

dels, med uteslutande ur riksstaten af dessa anslag, å nämnda hufvudtitel

under rubrik: kommunala och enskilda läroanstalter uppföra ej mindre

ett anslag med titel: kommunala mellanskolor å 85,000 kronor,

ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor,

ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor och

ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,

dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven

ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor;

Bill. till Riksd. Prot. 190S. 1 Sami 1 Afd. 127 Häft. (No 163.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

dels godkänna följande grunder och villkor för tilldelande af understöd

från:

A. Anslaget till kommunala mellanskolor.

1* Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna

utgå ej mindre till samskolor, som under år 1908 åtnjutit understöd från

anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till skolor, som

utgöra öfverhyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna

förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen

af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ Litt. A.

2. På den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola anordnad

enligt gällande normalplans typ Litt. A.

3. Skolan skall omfatta minst tre årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren haft i medeltal

sammanlagdt minst 18 lärjungar.

4. Hvarje arsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.

5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig

lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, skall

finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring.

6. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

7. Kommunen skall anslå de medel, som utöfver skolans öfriga

inkomster erfordras, för att skolan under den tid, för hvilken statsunderstöd

sökes, skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriell samt kunna aflöna de vid

skolan anställda lärarinnor enligt de i sådant afseende stadgade grunder,

hvarjämte kommunen skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt

de grunder, som framdeles må varda stadgade.

8. Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna, äger Kungl. Maj:t

bestämma, om och i hvilken omfattning befrielse från eller nedsättning i

sådana afgifter skall äga rum.

9. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

10. Statsunderstödet till kommunala mellanskolor må kunna utgå,

därest skolan omfattar tre årsklasser utöfver den egentliga folkskolan,

med högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser,

med högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna

erhålla ett särskildt understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande

600 kronor, allt för år räknadt.

11. Samskola, som för år 1908 åtnjutit understöd från anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor

ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1911, på de villkor

Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd från

anslaget till kommunala mellanskolor, dock under förutsättning att kommunen

eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,

hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

B. Anslaget till högre flickskolor.

1. Af anslaget till högre flickskolor må understöd kunna utgå till flickskolor,

som hafva till ändamål att utöfver omfånget för folkskolans verksamhet

meddela allmän medborgerlig bildning.

2. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren haft i medeltal

sammanlagdt minst 24 lärjungar.

3. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

4. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriell; dess undervisning skall vara

ändamålsenligt anordnad, och de vid skolan anställda lärarinnor skola aflönas

enligt de i sådant afseende stadgade grunder.

5. Kommunen eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande

lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som det från anslaget till högre flickskolor utgående understödet,

samt dessutom tillhandahålla föreståndaren eller föreståndarinnan hostad,

bestående af minst tre rum och kök, eller motsvarande hyresersättning,

äfvensom bidraga till de vid skolan anställda lärarinnornas ålderstillägg

med hälften af det belopp, staten för samma ändamål tillskjuter, så ock

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda

stadgade.

6. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter skola medgifvas

till den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.

7. Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå, därest skolan

omfattar fyra årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med högst 4,400

kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med högst 5,200

kronor,, hvarjemte skolan ma kunna erhålla ett särskildt understöd till

undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 1,000 kronor.

År skolan förbunden med gymnasium, må understödet kunna ökas,

dock ej med högre belopp än 2,000 kronor, under förutsättning

a) att gymnasiet omfattar minst tre årsklasser, samt att antalet

lärjungar i gymnasiets tre högsta årsklasser under de senaste tre åren

uppgått i medeltal till sammanlagdt minst 18,

b) att föreståndaren eller föreståndarinnan erhållit rätt att vid läroanstalten

anställa studentexamen, samt

c) att kommunen eller enskilda donatorer till gymnasiets uppehållande

lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som statsunderstödet, samt bidraga till de å gymnasiet anställda

lärarinnornas . alderstillägg och pensionering, på sätt här ofvan i afseende

å flickskolan i öfrigt blifvit stadgadt.

8. skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gode föreskrifva.

9. Flickskola, som för år 1908 åtnjutit understöd från anslaget till högre

skolor för kvinnlig ungdom, ma, ändock att de här stadgade villkor ej till

alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1911, på de villkor Kungl.

Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd från anslaget

till högre flickskolor, dock under förutsättning att kommunen eller

enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag, hvars värde

för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

C. Anslaget till enskilda läroverk.

1. Åf anslaget till enskilda läroverk må understöd kunna utgå till

enskildt läroverk, som ej är berättigad! till understöd från något af öfriga i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

reservationsanslaget till kommunala och enskilda läroanstalter ingående

särskilda anslag, men som genom en framgångsrik och för det allmänna

gagnelig verksamhet på uppfostrans och undervisningens område gör sig

förtjänt af understöd från statens sida.

2. Läroverket skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriel!; dess undervisning skall vara

ändamålsenligt anordnad, och de vid läroverket anställda lärarinnor skola

aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder. Därjämte skall läroverket

bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles

må varda stadgade.

3. Läroverket skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

4. Statsunderstöd till enskildt läroverk må kunna utgå för det skolstadium,

som i afseende på undervisningens mål motsvarar realskolan, med

högst 9,000 kronor och för det skolstadium, som i nämnda afseende

motsvarar gymnasiet, med högst 6,000 kronor, dock att understödet till

läroverk, som i större omfattning anlitar manliga lärarkrafter, må kunna

ökas för hvartdera stadiet med högst 2,000 kronor.

D. Anslaget till enskilda lärarinneseminarier.

1. Af anslaget till enskilda lärarinneseminarier må understöd kunna

utgå till enskildt seminarium, som har till ändamål att utbilda lärarinnor

för undervisningen vid högre flickskolor och annan därmed jämnställd

undervisning.

2. Seminariet skall omfatta minst två årsklasser och i afseende på

inträ desfordringarna förutsätta minst det kunskapsmått, högre flickskola,

som är berättigad till statsunderstöd, afser att bibringa.

3. De vid seminariet anställda lärarinnorna skola aflönas enligt de i

sådant afseende stadgade grunder.

4. Seminariet skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de

grunder, som framdeles må varda stadgade.

5. Seminariet skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Knagl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

6. Statsunderstöd till enskildt lärarinneseminarium må kunna utgå

med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.

E. Anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala och

enskilda läroanstalter.

Af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala

och enskilda läroanstalter skola till hvarje läroanstalt, som åtnjuter

understöd från något af de i reservationsanslaget till kommunala och enskilda

läroanstalter ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd

åtnjutes, utgå följande bidrag, för läsår räknadt:

1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som är berättigad till en

aflöning af minst 1,400 kronor i l:sta, 1,700 kronor i 2:dra och 2,000

kronor i 3:e lönegraden, samt

2) två tredjedelar af de ålderstillägg, som enligt här nedan stadgade

grunder tillförsäkras föreståndarinnor och lärarinnor;

dels ock godkänna följande grunder för lärarinnepersonalens aflöning vid

statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter, med rätt för Kung!

Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa

grunder må finnas erforderliga:

1. Vid läroanstalt, som åtnjuter understöd från något af de i reservationsanslaget

till kommunala och enskilda läroanstalter ingående särskilda

anslag, skola föreståndarinnorna och lärarinnorna åtnjuta aflöning till minst

följande belopp, för läsår räknadt:

a) föreståndarinna: 2,000 kronor i l:a och 2,300 kronor i 2:a lönegraden

samt därjämte bostad, bestående af minst tre rum och kök, eller

motsvarande hyresersättning;

b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon aflagt de prof,

som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt

läroverk, 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e

lönegraden, eljest 1,200 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,800 kronor i

3:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;

c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för hvarje veckotimme;

d) öfningslärarinna: 60 kronor för hvarje veckotimmes undervisning i

välskrifning, teckning, musik och gymnastik samt 50 kronor för hvarje

veckotimmes undervisning i handarbete, hvarjämte lärarinna med minst 6

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

7

veckotimmars undervisning i ett eller flera af dessa öfningsämnen äger

åtnjuta ålderstillägg, beräknadt efter veckotimme, af 10 kronor i 2:a och 20

kronor i 3:e lönegraden.

Därest bestämmelser angående skyldighet för lärarinna att lämna

bidrag till sin egen pensionering framdeles varda utfärdade, må från de

här stadgade aflöningarna afdragas ett belopp, motsvarande nämnda bidrag.

Den tjänstgöring, som här afses, skall vara förlagd till klasserna öfver

de förberedande, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna

fullgöra intill en tredjedel däraf i de förberedande klasserna.

Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning,

som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.

’ 2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:

att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad tillkommer

ämneslärarinna, som aflagt de prof, hvilka erfordras för behörighet till

ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk eller folkskola, eller som

genomgått af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt lärarinneseminarium,

samt öfningslärarinna, som genomgått teckningslärarkurs vid tekniska

skolan i Stockholm eller musiklärarkurs vid musikkonservatorium

eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet eller af Kungl.

Maj:t för ändamålet godkänd lärarinnekurs i handarbete, dock att lärarinna,

som på annat sätt än här sägs förvärfvat sig motsvarande utbildning för

sitt kall, må af Kungl. Maj:t kunna tilläggas ifrågavarande förmån;

att lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, som, efter det rätt till lönetursberäkning förvärfvats, blifvit

fullgjord vid under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

ställd läroanstalt, folkskoleseminarium eller folkskola, därest tjänstgöringen

varit förlagd till det stadium och haft den omfattning, som här ofvan

stadgats som villkor för åtnjutande af aflöning i högre lönegrad;

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad pröfvas af öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk; samt

att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters

uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.

Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd kommunal

eller enskild läroanstalt före den 1 april 1908, må, ändock att hon ej fullgiort

de prof, som här ofvan stadgats som villkor för rätt till lönetursberäkning,

likväl komma i åtnjutande af denna förmån, sedan hon under 10

lästerminer bestridt tjänstgöring af den art, som berättigar till åtnjutande

af aflöning i högre lönegrad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, fullgjord före den 1 januari 1909 vid enskild skola, som stått

under af Kungl. Maj:t förordnad inspektion.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 163.

9

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars

1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, anförde härefter:

»Sedan med anledning af framställning utaf 1907 års Riksdag utredning

verkställts rörande förändrade bestämmelser om statsunderstöd åt enskild a na/a ocf) en_

läroanstalter, anhåller jag att nu få underställa_ detta ärende Eders Kungl.

Maj:ts afgörande. Det torde därvid vara lämpligt att först lämna en redo- Hi9torik r5_

görelse för statens förhållande till ifrågavarande läroanstalter och de för rande högre

dem beviljade statsanslagens tillkomst och successiva ökning. Jag hörjar ^“oio^

då med en historik beträffande de statsunderstödda flickskolorna. 1862 års

Efter det redan vid föregående riksdagar yrkanden gjorts, att staten Riksdag.

skulle ordna och understödja den högre skolundervisningen för kvinnlig

Bill. till Eilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 127 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Md. Proposition N:o 163.

Motioner vid

1865 års

Riksdag.

Statsutskottet.

ungdom, väcktes vid 1862 års Riksdag två motioner i detta syfte. I den

ena föreslogs, att Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla, att en kommitté

måtte tillsättas för att utarbeta organisations- och kostnadsförslag

för inrättande af högre bildningsanstalter för kvinnor i alla de städer,

hvilkas folkmängd i förening med den omgörande ortens uppginge till

det antal, att en skola där borde grundas, därvid beräknande så väl hvad

städerna och orterna vore villiga eller borde förpliktas att tillskjuta, som

ock det belopp, hvarmed staten borde bidraga, samt att Riksdagen skulle

för ändamålet bevilja 100,000 rdr såsom reservationsanslag. I den andra

yrkades, att 12,000 rdr matte beviljas till inrättande af fyra högre flickskolor.

Vederbörande städer skulle kostnadsfritt upplåta lokal åt&skolorna

samt bostad åt deras föreståndarinnor. Lärjungarna skulle betala en årsafgift

af 100 rdr, men en del lärjungar borde åtnjuta undervisning för en

till hälften af detta belopp nedsatt årsafgift. Statsutskottet, som erkände,

att den kvinnliga undervisningen ingalunda vore för samhället likgiltig,

tillstyrkte dock endast, att ett årligt anslag af 5,000 rdr måtte beviljas

för inrättande och underhåll af en med högre lärarinneseminarium förenad

normalskola för flickor; och hvad statsutskottet i denna punkt tillstyrkt

blef af Riksdagen bifallet.

Sedan normalskolan under år 1864 öppnats, inrättades under de närmast

följande åren ganska manga flickskolor, för hvilka normalskolan i

större eller mindre grad tjänade till föredöme, och vid hvilka åtminstone

en del af undervisningen sköttes af lärarinnor, som erhållit sin utbildningvid

högre lärarinneseminariet eller något af de öfriga kvinnliga seminarierna.

Vid. 1865 års Riksdag väcktes åter två motioner i frågan, båda af

samma innehåll, nämligen att Riksdagen måtte antingen besluta, att 24

allmänna lägre elementarläroverk för flickor skulle inrättas enligt af motionärerna

angifva grunder, och föi'' ändamålet anvisa 95,000 rdr årligen och

27,000 rdr för en gång äfvensom ingå till Kungl. Maj:t med underdånig

anhållan om utfärdande af skolstadga och läsordning samt om vidtagande

af öfriga för saken erforderliga åtgärder, eller ock till Kungl. Maj:t aflåta

underdånig skrifvelse med anhållan, det Kungl. Maj:t täcktes i nåder uppgöra

eller genom en kommitté af sakkunniga personer låta utarbeta ett

fullständigt förslag till inrättande af elementarläroverk för flickor, att, om

möjligt, för näst sammanträdande Riksdag framläggas.

Statsutskottet yttrade med anledning af dessa motioner: »Möjligen

kan det ifrågasättas, om icke, i den mån fullt skickliga lärarinnor hinna

bildas och äfven tillgången på lärare blir mindre knapp, staten bör äfven

på ett mera direkt sätt (än genom åtgärder för lärarinnebildningen) åtaga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

sig omsorgen om den kvinnliga ungdomens ändamålsenliga undervisning,

men då en fullständig utredning af denna ytterst viktiga fråga nu icke

kunnat af utskottet verkställas, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att

Rikets Ständer måtte i skrifvelse anhålla, att Kungl. Maj:t behagade, på

sätt i nåder pröfvas lämpligt, låta utreda och undersöka, dels i hvad mån

offentliga läroanstalter för kvinnlig ungdom må anses ytterligare böra på

det allmännas bekostnad upprättas, och dels huru i sådan händelse dylika

anstalter böra organiseras, samt att Kungl. Ma.j:t täcktes för en kommande

riksdag låta framlägga den utredning, som sålunda kan i frågan vinnas,

jämte de förslag, som däraf kunde föranledas.» Hvad utskottet sålunda

tillstyrkt blef af Riksdagen godkändt.

I följd häraf tillsatte Kungl. Maj: t den 7 december 1866 en kommitté

med uppdrag att utreda och undersöka, i hvad mån offentliga läroanstalter

för kvinnlig ungdom borde upprättas och huru dylika anstalter borde vara

organiserade. Denna kommitté föreslog i sitt den 18 november 1868 afgifna

betänkande, att såväl staten som kommunen och elevernas föräldrar

borde bidraga till flickskolornas inrättande och underhåll. Staten borde

gifva ett årligt understöd: åt fullständiga skolor med åttaårig kurs 10,000

rdr, åt skolor med sexårig kurs — fördelad på fem klasser, af hvilka den

högsta tvåårig — 6,000 rdr samt åt treklassiga skolor — hvilka vederbörande

kommun dock borde förbinda sig att efter någon tids förlopp utvidga

till femklassiga — 3,000 rdr. Dessutom borde staten bidraga till

kostnaden för materiells anskaffande med halfva beloppet. Kommunen

åter borde tillhandahålla passande lokal jämte tillhörande lekplats, bereda

rektor eller föreståndarinna fri bostad och dessutom garantera, att skolan

genom inflytande årsafgifter erhölle en summa, motsvarande hälften af

statsbidraget. Elevernas föräldrar skulle, utom hvad som erfordrades för

belysning, uppvärmning, renhållning och dylikt, årligen betala: för lärjungar

i de tre lägsta klasserna 40 rdr, i mellanklasserna 50 rdr samt i

de båda öfverstå klasserna 60 rdr. Hvar elfte lärjunge skulle kunna erhålla

befrielse från terminsafgiften. Såsom villkor för intagning i skolans

lägsta klass föreslogs, att lärjunge borde hafva uppnått 9 års ålder samt

inhämtat ett mått af kunskaper och färdigheter, som ungefärligen motsvarade

folkskolans minimikurs. Anstaltens närmaste ledning skulle vid

de åttaklassiga skolorna handhafvas af rektor och föreståndarinna, vid de

tre- och femklassiga skolorna af föreståndarinna, biträdd af studierektor.

I regel borde lärarinnorna vara examinerade. Vid de fullständiga skolorna

borde, utom lärarinnor och timlärare, äfven fasta lärare eller lektorer

anställas. Skolans styrelse skulle utgöras af en af Kungl. Maj:t förordnad

ordförande och inspektor samt fyra ledamöter.

1866 års

kommitté.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

I den nådiga proposition, som afläts till 1873 års Riksdag angående

'' elementarskolor för kvinnlig ungdom, godkändes i hufvudsak hvad nyssnämnda

kommitté föreslagit beträffande läroplan och organisation, men

framhölls med afseende på kommunernas skyldigheter och elevernas avgifter,

att de kommuner, inom hvilka elementarskolorna blefve förlagda,

icke borde betungas med andra eller större kostnader för dem, än som

vanligen ålades samhällen, där elementarläroverk funnes, d. v. s. anskaffande

af nödig skollokal med passande lekplan samt bostad åt rektor eller föreståndarinna,

samt att af lärjungarna icke borde fordras större skolafgifter,

än som föreskrefves vid de allmänna läroverken för gossar. För Riksdagen

föreslogs, att ett reservationsanslag af 20,000 rdr måtte beviljas till

4 offentliga treklassiga flickskolor, förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö

och Norrköping, med 5,000 rdr åt hvar och en, under villkor att berörda

kommuner förbunde sig att, så länge skolorna fortginge, på egen bekostnad

anskaffa och underhålla för dem erforderliga och lämpliga lokaler

med passande platser för lärjungarnas vistelse i fria luften under fristunderna.

Ordinarie ämneslärare eller lärarinna skulle åtnjuta i lön

1,000 rdr samt, om de fullgjort villkoren för kompetens till lektors- eller

adjunktsbefattning vid elementarläroverken, ålderstillägg i likhet med

lärare vid dylika läroverk. Föreståndarinna skulle uppbära i lön 1,500

rdr, samt, efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring, tillökning i lönen med

500 rdr, och därefter, om hon fullgjort nyssnämnda kompetensvillkor,

åtnjuta samma rätt till ålderstillägg som ämneslärare eller lärarinna, dock

så, att lönen icke öfverstege 3,000 rdr.

Denna proposition remitterades till det särskilda utskott, som vid

ifrågavarande Riksdag tillsattes för behandling af undervisningsfrågor. I

sitt utlåtande anmärkte utskottet, att skolor med blott tre klasser blefve

alltför obetydliga; de kunskaper, som kunde inhämtas under denna korta

tid och vid så unga år — 12 års ålder — skulle ej komma att medföra

verkligt gagn för eleverna efter deras utträde ur skolan. Därjämte uttalade

utskottet den farhågan, att propositionen innehölle ett vidsträcktare

erkännande af statens skyldighet att vidkännas uppoffringar för kvinnans

bildning, än landet kunde och borde åtaga sig. Utskottet ansåg därför,

i öfverensstämmelse med 1866 års kommitté, att staten borde samverka

med kommunerna för ändamålets vinnande. De bidrag, som staten åtoge

sig att lämna, borde sålunda gifvas under vissa villkor rörande skolornas

omfång, lärares och lärarinnors kompetens, skolafgifternas maximibelopp,

frielevplatser, rättighet för staten att utöfva kontroll öfver de särskilda

skolornas verksamhet m. m., hvilka bestämmelser likväl ej borde gå därhän,

att kommunernas rätt att organisera dessa skolor efter sina behof

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

träddes för nära. Sedan utskottet vidare fäst uppmärksamheten därpå,

att antalet af de unga kvinnor, som utgått från högre lärarinneseminariet,

icke varit tillräckligt att ens fylla det behof af så kvalificerade lärarinnor,

hvilket redan visat sig, tillstyrktes, att Riksdagen skulle i skrifvelse begära,

att Kungl. Maj:t behagade för nästa Riksdag framlägga förslag, i

hvad mån och under hvilka villkor staten borde understödja af kommunerna

upprättade undervisningsanstalter för kvinnlig ungdom, samt, i

sammanhang därmed, om vidtagande af de ytterligare åtgärder, som kunde

erfordras för bildande af lärarinnor. Hvad utskottet sålunda tillstyrkt,

blef af båda kamrarna bifallet.

Med anledning häraf begärdes i nådig proposition till 18^4 års Riksdag

ett förslagsanslag af 50,000 rdr, att användas till understöd åt af

kommunerna upprättade tre-, fem- eller åttaklassiga elementarläroverk för

flickor, under samma villkor beträffande lokals anskaffande in. m. som i

propositionen till 1873 års Riksdag angifvits, samt under villkor för öfrigt,

att vederbörande kommun skulle bidraga till första uppsättningen af läroverkets

undervisningsmateriell med 250 rdr för treklassig skola, 500 rdr

för femklassig och 750 rdr för åttaklassig, samt dessutom för en tid af

fem år i sänder ikläda sig förbindelse att ansvara för att skolan, vare sig

genom lärjungarnas skolafgifter eller på annat sått, årligen erhölle ett belopp,

som icke finge understiga: för treklassig skola 1,333 rdr 33 öre, för

femklassig skola 2,666 rdr 66 öre och för åttaklassig skola 5,000 rdr,

samt ej heller vara mindre än sammanlagda beloppet af lärjungarnas afgifter,

''beräknade vid treklassig skola till 30 rdr samt vid 5- och 8-klassiga

skolor till 50 rdr för hvar och en af lärjungarna, de oberäknade, åt hvilka

skolan såsom villkor för statsanslag kunde vara skyldig att lämna kostnadsfri

undervisning. Staten skulle åtaga sig att till undervisningsmateriell

bidraga med samma belopp som kommunen samt till öfriga utgifter

.— utom dem, som erfordrades för skollokal, bostad för rektor eller föreståndarinna

samt anskaffning af undervisningsmateriell — med dubbelt så

stort belopp som det, hvartill skolans inkomster genom lärjungeafgifter

eller kommunala bidrag uppginge, dock ické utöfver 3,333 rdr 33 öre för

treklassig, 6,666 rdr 66 öre för femklassig och 12,000 rdr för åttaklassig

skola. Lärjungarnas årsafgifter skulle få bestämmas af kommunen, ehuru

icke till högre belopp än 40 rdr för lärjunge i de tre lägsta klasserna,

50 rdr i fjärde och femte samt 60 rdr i de högre klasserna, hvarförutom

dock finge uppbäras en inskrifningsafgift af 6 rdr samt en terminlig afgift

af 4 rdr till materiell, ljus, ved och städning. Hvar tionde lärjunge

borde åtnjuta kostnadsfri undervisning. Förslag till fullständig plan framlades

icke, men några bestämmelser föreslogos rörande lärarnas och lära
-

1874 års

proposition.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 163.

rinnornas aflöning och kompetens. Tryckt årsberättelse skulle af de understödda

skolorna årligen afgifvas. Beträffande af Riksdagen begärda ytterligare

åtgärder för utbildande af lärarinnor erinrades dels därom, att två

nya folkskollärarinneseminarier komme att föreslås till inrättande, dels

därom, att högre lärarinneseminariet ännu hade utrymme för flera lärjungar,

än som dittills efter fullgjorda intagningsvillkor där sökt inträde.

Då tilloppet af inträdessökande komme att ökas, skulle förslag framläggas

angående de ytterligare åtgärder, som till lärarinnebildningens befrämjande

visade sig erforderliga.

Med afseende på denna proposition yttrade statsutskottet, att Kungl.

Maj:ts förslag dels innefattade allt för detaljerade bestämmelser och dels

. skulle,, i händelse det antoges, medföra, ätt staten måste bestrida den

betydligaste delen af kostnaderna för undervisningen, hvadan utskottet

tillstyrkte, att propositionen måtte endast på det sätt bifallas, att för år

1875 på extra stat anvisades 30,000 kronor att användas till understöd,

med högst 3,000 kronor till hvarje, åt sådana högre skolor för kvinnlig

ungdom, hvilka efter vederbörandes hörande pröfvades vara däraf i behof,

under villkor att elevernas årsafgifter icke bestämdes till högre belopp än

50 kronor, att frielever till det antal, som af Kungl. Maj:t bestämdes, vid

skolan antoges, att årlig berättelse afgåfves öfver skolans verksamhet, samt

att skolan skulle vara underkastad den kontroll och de villkor i öfrigt,

Kungl. Maj:t kunde finna godt bestämma. Detta utskottets förslag blef

af båda kamrarna antaget.

hil ler- . Genom nådig kungörelse den 11 september 1874 fastställdes detta

ttmber 1874. Riksdagens beslut och förordnades därjämte, att skola, som undfinge statsunderstöd,

skulle vara skyldig att lämna kostnadsfri undervisning åt en

elev för hvarje till 300 kronor uppgående belopp af det läroverket beviljade

understödet. Emellertid inkommo under år 1874 endast sex ansökningar

om understöd af ifrågavarande anslag. Under förra hälften af år

1875 inkommo visserligen ytterligare ansökningar från tre skolor, men

det slutliga resultatet blef dock, att af det beviljade anslaget å 30,000

kronor endast 12,400 kronor anvisades i följd af brist på berättigade sökande.

Orsaken härtill var tydligen ingen annan än den låga skolafgift, som utgjorde

ett af villkoren för statsunderstödet. Däraf hindrades nämligen de

bättre flickskolorna från att begagna sig af det erbjudna tillfället att erhålla

ett eljest väl behöflig! statsbidrag.

Med anledning häraf väcktes vid 1875 års Riksdag motion därom, att

stadgandet angående 50 kronor såsom högsta årsafgift vid af staten understödda

flickskolor skulle upphäfvas, samt yrkades därjämte, att staten skulle

åtaga sig att till hvarje fullständigt elementarläroverk för flickor erlägga

Motion vid

1875 års

Riksdag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

150 kronor årligen för hvarje elev, som genom vederbörligt intyg styrkte

sin medellöshet, dock med den inskränkning, att understödssumman till

hvarje läroverk icke finge öfverstiga 3,000 kronor. Statsutskottet afstyrkte

båda dessa förslag, anförande såsom skäl, att oaktadt den korta tid, som

förflutit efter anslagets beviljande, redan icke mindre än nio läroverk sökt

och sex erhållit understöd. Utskottets afstyrkande godkändes af båda

kamrarne.

Ehuru för år 1876 anslag beviljades åt elfva skolor med tillsammans

25,400 kronor samt ytterligare fem skolor inlämnat ansökningar om understöd

till ett belopp af omkring 14,000 kronor, kunde dock de framställda

anmärkningarna mot de fastställda villkoren för statsunderstödets erhållande

icke därigenom anses vederlagda. I nådig proposition till 1876 årsisre års proRiksdag

begärdes därför ett till 40,000 kronor lörhöjdt anslag på ordina- P08ltl0nrie

stat, att användas till understöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom

med högst 3,000 kronor åt hvarje, under villkor, att elever till det antal,

som af Kungl. Maj:t bestämdes, i skolan erhölle undervisning dels kostnadsfritt

dels mot en årsafgift, som icke finge öfverstiga 50 kronor, att

årlig berättelse afgåfves om skolans verksamhet, samt att skolan skulle

vara underkastad den kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som Kungl.

Maj:t kunde finna godt att meddela. Med den förändring, att anslaget

uppfördes på extra stat, tillstyrktes propositionen af statsutskottet och

bifölls af kamrarna utan votering.

De förändrade villkoren, hvilka alltsedan varit gällande, gjorde understödet

begärligt äfven för de större och bättre skolorna. För 1877 anmälde

sig 34 sökande, af hvilka 28 erhöllo understöd, men alla utom en

till betydligt mindre belopp än de begärt. Det disponibla anslaget utgjorde

nämligen, såsom nyss nämnts, 40,000 kronor, men summan af de begärda

understöden något öfver 90,000 kronor. För 1878 anmälde sig 36 sökande,

af hvilka 32 erhöllo understöd. En förhöjning af anslaget visade sig således

ganska snart vara af behofvet påkallad. Redan vid 1877 års Riksdag

väcktes ock motion härom, och Första Kammaren beviljade i enlighet med

motionärens yrkande 60,000 kronor, men Andra Kammaren biföll statsutskottets

afstyrkande utlåtande. Vid anställd gemensam votering segrade

sistnämnda kammares mening. Vid 1878 års Riksdag höjdes däremot, i

enlighet med Kungl. Maj:ts proposition, anslaget till 50,000 kronor och

öfverflyttades till ordinarie stat.

Understöden, som dittills beviljats för blott ett år i sänder, hafva

sedermera tilldelats vederbörande skolor för en tid af tre år. Under de

följande åren till och med 1882 steg småningom antalet af de flickskolor,

som åtnjöto understöd af det ordinarie anslaget, till 38. Vid pröfning af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133.

de ansökningar om understöd, som under loppet af år 1881 ingåfvos från

flickskolorna, befanns emellertid, att eforalstyrelserna tillstyrkt, att understöd

måtte beviljas till ett sammanlagdt belopp af 87,000 kronor. I följd

häraf föreslogs genom nådig proposition till 1882 års Riksdag, att det

ordinarie anslaget till understöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom måtte

höjas till 70,000 kronor; och erinrades härvid därom, att det af Riksdagen

beviljade anslaget icke oväsentligt bidragit till den kvinnliga undervisningens

framsteg dels genom att i någon mån minska svårigheten att upprätta

och underhålla en god flickskola dels ock genom att i skilda delar

af riket framkalla och underhålla intresset hos kommuner och enskilda

för dylika skolor, ett intresse, som i flera orter visat sig uti anslag och

uppoffringar långt utöfver hvad genom statsunderstöd erhållits, hvarjämte

också påpekades, att på grund af de vid statsunderstödet fästa villkor ej

mindre än 151 elever under hvart och ett af åren 1879—1881 haft kostnadsfri

undervisning samt 290 elever under samma tid undervisats mot

en afgift, understigande hälften af den vanliga skolafgiften. Då emellertid

i Första Kammaren motion väckts, att anslaget måtte höjas till 100,000

kronor, hvaraf någon mindre del borde användas till bestridande af kostnaderna

för inspektion öfver skolorna, tillstyrkte statsutskottet, att anslaget

måtte höjas till det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, men att någon

del däraf måtte användas till inspektion. »Ju större understöd», säger

utskottet, »staten lämnar åt den högre kvinnliga undervisningen, desto mer

blifver det statens icke blott rättighet utan äfven plikt att förvissa sig

därom, att denna undervisning anordnas efter fullt ändamålsenliga grunder

samt på sådant sätt, att densamma må blifva eleverna till största möjliga

gagn». Sedan Första Kammaren bifallit Kungl. Maj:ts proposition,

men Andra Kammaren statsutskottets utlåtande, blef propositionen vid

verkställd gemensam votering af Riksdagen bifallen.

Vid hvar och en af de följande tre Riksdagarna väcktes motioner

därom, att det till flickskolorna utgående anslaget måtte höjas till 100,000

kronor. Dessa motioner blefvo emellertid af statsutskottet afstyrkta och

af kamrarna afslagna. Såsom skäl för sitt afstyrkande anförde 1883 års

statsutskott, att huru riktig och gagnelig den i allt mer ökadt mått understödda

institutionen än vore att anse, det dock icke kunde vara välbetänkt

att, innan noggrann erfarenhet vunnits om de resultat den frambragt,

låta densamma i obegränsad utsträckning tillväxa. Fn sådan erfarenhet

saknades ännu, emedan osäkerhet fortfarande rådde om den kvinnliga

undervisningens hufvudsakliga mål, rätta systemet för dess anordnande

och de kurser, som borde genomgås. Äfven vid Riksdagarna 1884 och

1885 afstyrkte statsutskottet den ifrågasatta anslagsförhöjningen på grund

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163. 17

af bristande utredning af fliekskoleundervisningens beskaffenhet och resultat.

„

Med anledning af väckt motion beslöt Riksdagen år 1885 i undcrdå-1^^"**''- nig skrifvelse anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta undersöka, huru undervisningen

i de enskilda högre skolorna för kvinnlig ungdom bedrefves,

och hvilka resultat '' af densamma dittills vunnits, samt af de upplysningar,

som genom undersökningen erhållits, gifva Riksdagen del.

På grund häraf tillsatte1 Kungl. Maj:t för det sålunda angifna ända- isas års

målet en kommitté, som efter omfattande och grundliga utredningar ,afgaf

underdånigt utlåtande den 19 januari 1888. Häri föreslog kommittén

bland annat, att i 32 mindre städer, där såväl flickskolorna som statens

läroverk för gossar visade sig medföra alltför dryga kostnader, staten skulle

inrätta samskolor, samt att i 41 större städer flickskolorna skulle bibehållas

såsom särskolor för endast kvinnliga lärjungar. Antalet sistnämnda

skolor skulle uppgå till 45, nämligen 4 i Stockholm, 2 i Göteborg och eu

i hvar och en af öfrig:! ifrågavarande städer. Hvar och en af dessa skolor

skulle erhålla ett årligt statsunderstöd af 4,000 kronor under villkor:

att kommun eller af kommun understöd! bolag svarade för anskaffande

och underhåll af lämplig skollokal;

att vederbörande föreståndares eller föreståndarinnas kompetens vore

styrkt på sätt, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva;

att skolan hade minst sju årsklasser utöfver småskolans stadium;

att språkundervisningen vid skolan vore sä ordnad, att läsningen af

det första främmande språket icke började förr än i fjärde årsklassen eller

den klass, i hvilken lärjungarnas normalålder vore 9 år, att läsningen af

det andra främmande språket, som borde vara valfritt, icke började förr

än i sjunde årsklassen eller den klass, i hvilken lärjungarnas normalålder

vore 12 år, samt att undervisning i ett tredje främmande språk icke meddelades

inom den egentliga flickskolan, utan först i den s. k. fortsättningsskolan;
"

att lärarinnornas löner icke understege vissa angifna minimibelopp:

att lärjunges högsta skolafgift icke öfverstege 120 kronor, för år

räknadt;

att ungefär hvar tionde lärjunge åtnjöte undervisning antingen kostnadsfritt

eller för en afgift, som icke öfverstege hälften af den nyssnämnda

högsta af giften; samt

att skolan årligen utgåfve tryckt redogörelse, affattad i noggrann

öfverensstämmelse med formulär, som af ecklesiastikdepartementet fastställdes.

Kommittén föreslog jämväl, att ett mindre understödsbelopp, 1,000 ä

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 127 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

1891 års proposition.

Krmgl. Maj.t Nåd. Proposition N:o 163.

1,500 kronor, skulle kunna tilldelas sådana rent privata skolor, som på

Fund af förtjänstfull ledning och andra omständigheter däraf gjorde sig

tortj (intet.

I detta förslag hafva gjorts gällande två grundsatser, Indika särskild!

påkalla uppmärksamhet. Den ena är, att statsunderstödet skulle till de

af kommunen understödda skolorna, utgå med lika belopp, oberoende af

det växlande lärjungeantalet; den andra, som därmed sammanhänger, är

att, Oansedt de två största städerna, statsunderstöd endast skulle lämnas

till en kommunal flickskola y hvarje stad. 1 sistnämnda afseende yttrar

kommittén, att statsunderstöd icke borde gifvas åt mer än en flickskola i

stad, hvars invånarantal icke öfverstege 50,000, och, om sådant understöd

söktes af två eller flera flickskolor i samma stad, borde det gifvas,

icke åt den, som hade de sämsta affärerna, utan åt den, som visat sig

kunna, meddela den bästa undervisningen. Ty ändamålet med statens

bidrag måste vara, icke att gifva eu allmosa åt behöfvande personer, utan

att främja den kvinnliga bildningen. Men för detta ändamål gåfves intet

verksammare medel än goda skolor, och en god skola kunde icke existera

utan eu sund ekonomisk basis, för hvilken ett jämförelsevis betydligt lär,

1 ungeantal i regel måste vara eu nödvändig förutsättning. Staten borde

således icke med sitt understöd afse att främja uppkomsten af en mängd

små läroanstalter, Indika sällan kunde gifva annat än ett jämförelsevis

mindre godt resultat, utan fast hellre att gifva en sådan handräckning

åt de skolor,. som redan förde en lifskraftig existens, att de kunde ännu

bättre än dittills lösa sin viktiga uppgift.

I 1891 ars statsverkspropösition gjordes framställning om höjning af

anslaget till flickskolorna, men denna framställning grundade sm icke på

förutberörda kommittéutlåtande. Enligt det vid propositionen fogade utdrag

ur statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden yttrade departementschefen,

efter eu redogörelse för kommitténs utlåtande och de däröfvei

afgifna yttranden, att, då icke oväsentliga anmärkningar framställts

mot flertalet af kommitténs förslag, dessas genomförande i oförändrad gevalt

icke torde vara att, förorda, och då tillräcklig tid fattats för att underkasta

dem nödig pröfning och erforderlig omarbetning, kunde departementschefen

icke då _ framlägga något förslag till ett definitivt ordnande

åt den högre undervisningen för kvinnlig ungdom. 1 ett afseende hade

emellertid meningarna varit fullt öfverensstämmande, nämligen däruti, att

ett rikligare understöd från statens sida borde komma flickskolorna till

f- / öfverensstämmelse med departementschefens hemställan föreslo»- Kung! Maj:t 1891 års Riksdag att höja anslaget till högre skolor för kvinn
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition X;o 163.

lig ungdom med 30,000 kronor, eller från 70,000 kronor till 100,000

kronor. Detta förslag blef af Riksdagen bifallet.

Sedan under år 1895 vid ett möte mellan föreståndare och föreställdarinnor

för Sveriges högre flickskolor beslutits att genom utsedda ombud

hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska eu

förhöjning af anslaget till de högre skolorna för kvinnlig ungdom med

åtminstone 200,000 kronor, så att nämnda årliga anslag i sin helhet komme

att uppgå till 300,000 kronor, gjordes af Kungl. Maj:t hos 1896 års Riksdag

framställning om höjning af nämnda anslag.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t yttrade föredragande departementschefen,

bland annat, att den förut omförmälda flickskolekommitténs

betänkande och förslag redan burit god frukt, i det att mycket af hvad

kommittén föreslagit beträffande tidsfördelning, de särskilda läroämnenas

utsträckning och behandling, hälsovård m. m. vunnit tillämpning inom

flickskolan. De brister åter, som direkt eller indirekt hade sin hufvudsakliga

grund i flickskolornas dåliga ekonomiska ställning, kvarstode däremot

i det hela oförminskade. De förslag, som kommittén framställt till

den ekonomiska ställningens förbättring och nämnda bristers undanröjande,

hade icke heller vunnit allmännare tillslutning. Hufvudsakliga orsaken

härtill hade utan tvifvel varit, att dessa förslag i själfva verket gingo ut

på att upphäfva de då befintliga privata flickskolorna och ersätta dem

dels med samskolor, som underhölles af staten under förutsättning af vissa

bidrag från kommunerna, dels med högre flickskolor, som upprättades af

kommun eller af ett utaf kommun understödt och därför i beroende af

denna stående bolag samt erhölle bidrag af staten. Den omstörtning af

dittills bestående förhållanden, som på många ställen måste blifva följden

af genomförandet af ett dylikt förslag, hade synts mången lika obillig

som farlig. De dåvarande högre flickskolorna hade i hög grad vunnit allmänhetens

förtroende och sträfvade kraftigt till högre utveckling såväl i

afseende å lärjungarnas sedliga och hygieniska vård som beträffande valet

och anordningen af lärostoffet samt dettas metodiska behandling vid undervisningen.

Det skulle, ansåges det, å ena sidan vara högst obilligt att

neka så lifskraftiga anstalter rätten att existera samt å andra sidan innebära

en icke ringa fara att inskränka den fria själfbestämningsrätten för

en så ung och i så liflig utveckling stadd anstalt som den högre flickskolan,

hvilken ännu måste söka sin råtta form. Dessutom måste det

anses högst tvifvelaktigt, huruvida flertalet kommuner skulle befinnas villiga

och i stånd att underkasta sig de ganska stora offer, som genomförandet

af kommitténs förslag skulle af dem kräfva. Föreståndare och föreståndarinnor

vid de högre flickskolorna hade därför ock i den ingifva petitionen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

fasthålla vid den form af statsunderstöd, som Regering och Riksdag dittills

funnit vara den lämpligaste, och blott yrkat, att såväl anslaget i dess helhet

som det belopp, som kunde till hvarje särskild skola utdelas, skulle

betydligt ökas. Under sådana förhållanden ansåg departementschefen, att

någon mera genomgripande förändring i den högre flickskolans organisation

för det dåvarande ej borde ifrågasättas, men fann å andra sidan högeligen

angeläget, att den kraftigare än dittills understöddes af staten, på det å

ena sidan de. pedagogiska och hygieniska hänsynen vid densamma måtte

komma till sin rätt och å andra sidan såväl lärarpersonalens ställning

måtte blifva drägligare, som lättare tillgång till bildning måtte öppnas för

mindre bemedlade lärjungar. Departementschefen ville därför hemställa

om en höjning af det ifrågavarande anslaget med 150,000 kronor.

I sammanhang härmed erinrade departementschefen därom, att å

några mindre orter gossar mottagits till undervisning i dåvarande flickskolor,

som sålunda förvandlats till samskolor. I följd af folkmängdens

ringhet kunde på dylika platser lika litet en skola endast för flickor som

en skola ensamt för gossar på längden uppehållas, men för eu samskola

kunde elevantalet blifva tillräckligt. Utan statsunderstöd kunde dock en

sådan skola ingalunda reda sig bättre än en flickskola med motsvarande

lärjungeantal, och det syntes därför vara härut och obilligt att neka en

dylik skola hvarje bidrag. Då den af departementschefen påyrkade ökningen

i anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom vore ganska

stor och då samskolor af ifrågavarande art torde blifva helt få, tvekade

han icke att föreslå, att af berörda anslag bidrag måtte pa samma villkor,

som gällde för flickskolor, kunna meddelas äfven åt samskolor med minst

fem klasser å orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes.

Slutligen anmälde departementschefen en af styrelsen för pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom

ingifven petition därom, att Kungl. Maj:t ville vid aflåtande af nådig

proposition om höjning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

föreslå Riksdagen, att däraf äfven måtte kunna anvisas det belopp, som

Kungl. Maj:t kunde finna tillräckligt för att trygga pensionsinrättningens

förbindelser.

I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan föreslog

Kungl. Maj:t Riksdagen, bland annat, att anslaget till högre skolor för

kvinnlig ungdom måtte höjas med 150,000 kronor, eller från 100,000

kronor till 250,000 kronor, att understöd af detsamma på dittills gällande

villkor matte kunna tilldelas sådana skolor med högst 4,000 kronor åt

hvar och en, samt att af samma anslag måtte kunna anvisas dels understöd,

på de.för högre flickskolor stadgade villkor, åt samskolor med minst

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

fem klasser å orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes, dels ett

årligt bidrag till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre

skolor för kvinnlig ungdom, motsvararande högst 10 kronor för hvar och

en af de delägare, som erlade årsafgift.

I sitt svar å denna proposition anförde Riksdagen bland annat, att

ifrågavarande skolor borde beredas ett kraftigare understöd än det, som

dittills kommit dem till del.

Enligt Riksdagens mening borde emellertid kostnaden härför icke

uteslutande åläggas staten. Då befolkningen å den ort, där dylik skola

vore förlagd, i främsta rummet hade gagn af dess verksamhet, syntes det

kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke kommun eller enskilda borde

till skolans uppehållande i en eller annan form lämna så stort bidrag, att

dess värde, för år räknadt, motsvarade minst det belopp, som staten för

ändamålet tillsköte; och hade Riksdagen ansett lämpligt, att villkor härom

blefve för skolas delaktighet i statsanslaget stadgadt. Med hänsyn till de

ökade* bidrag från kommuner och enskilde, som genom detta villkor borde

kunna vinnas, hade Riksdagen ansett sig kunna begränsa förhöjningen af

ifrågavarande anslag till 100,000 kronor.

Af samma skäl ansåg Riksdagen, att maximibeloppet af det statsbidrag,

som kunde komma en skola till del, fortfarande liksom förut borde sättas

till 3,000 kronor. Enligt Riksdagens mening borde emellertid vid statsanslagets

fördelning väsentligt afseende fästas vid elevantalet, så att till

skolor, som hade ett mindre antal lärjungar, statsbidraget komrne att

utgå med proportionsvis lägre belopp än till sådana skolor, hvilka hade

ett större antal lärjungar. Utöfver det statsbidrag, som enligt dessa grunder

skulle utgå, borde skola, som i sin undervisningsplan upptagit ämnet

huslig ekonomi, kunna erhålla ett särskild! understöd af 500 kronor.

Som villkor för delaktighet i statsanslaget borde, utöfver hvad i sådant

afseende förut vore föreskrifvet, stadgas vissa bestämmelser angående

skolans omfattning i afseende å antalet lärjungar och årsklasser äfvensom

angående öfvervakande af skolans anordningar och verksamhet, särskildt i

hygieniskt afseende.

Riksdagen beslöt att höja anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

med 100,000 kronor, eller från 100,000 kronor till 200,000 kronor

samt bestämde, att understöd af detta anslag finge utgå till högre flickskolor

och till sådana samskolor med minst fem klasser, som vore upprättade

å orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes, under iakttagande

af följande villkor:

a) att skolan, oberäknad! s. k. förberedande klasser, meddelade undervisning

i minst fem årsklasser och under senaste tre år eller deri kortare

Riksdagens

skrifvelse.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

tid, hvarunder skolan varit i verksamhet, då ansökning om statsbidrag

gjordes, haft i medeltal minst 30 lärjungar, tillhörande sistnämnda årsklasser;
b)

att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämnade

bidrag, hvars värde, för år räknadt, uppginge till minst samma belopp

som statsunderstödet;

c) att åt skola, som i a) nämnts, måtte kunna tilldelas statsunderstöd

af högst 30 kronor för hvar och en af dess lärjungar i klasserna öfver

de förberedande, med iakttagande härvid, dels att detta understöd måtte

utgå med högst 3,000 kronor till hvarje skola, dels att hvarje i a) nämnd

skola, som meddelade undervisning i huslig ekonomi, måtte för detta ändamål

kunna tilläggas ett särskildt understöd intill ett belopp af 500 kronor;

d) att genom intyg af vederbörande eforalstyrelse blifvit styrkt, ej

mindre att anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende tillfredsställande

och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna

därigenom icke föranleddes, än äfven att legitimerad läkare vore vid skolan

anställd;

e) att lärjungar till det antal, som af Kungl. Maj:t bestämdes, i skolan

erhölle undervisning dels kostnadsfritt och dels mot en årsafgift, som icke

öfverstege 50 kronor;

f) att årlig berättelse afgåfves om skolans verksamhet; samt

g) att skolan skulle vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrig!, som Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela.

De under a), b), c) och d) här ofvan stadgade villkor och bestämmelser

skulle intill år 1903 tillämpas endast med afseende å statsbidrag

till skola, som år 1896 ej vore i åtnjutande af sådant bidrag, äfvensom,

hvad anginge en vid denna tid af staten understödd skola, för tilldelande

åt densamma af statsbidrag till högre belopp, än den då uppbar.

V idare beslöt Riksdagen medgifva, att af nyssnämnda anslag skulle få

utgå ett årligt bidrag till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom, motsvarande högst 10 kronor för hvar

och eu af de delägare, som erlade årsafgift.

Med år 1896 kan det första skedet i de högre flickskolornas historia

sägas vara afslutadt. Från och med 1897 blef nämligen statsunderstödet

till dessa skolor beroende af anslag från kommunernas eller enskilda donatorers

sida. Och för att komma i åtnjutande af offentligt understöd

måste skolorna underkasta sig en del villkor och bestämmelser i afseende

på antalet klasser och lärjungar samt skollokalernas beskaffenhet och undervisningens

anordning. Lägges härtill, att statens omkostnader för den

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 163.

högre kvinnobildningen på eu gång fördubblades, kan den förändrade

ställning, de högre flickskolorna genom 1896 års Riksdags beslut kommo

att intaga, uttryckas så, att de alltmera förlorade sin karaktär af rent privata

läroanstalter och i allt högre grad blefvo erkända som en kommunens

och statens gemensamma angelägenhet.

Frågan om ökad t statsanslag till de högre flickskolorna upptogs af

Kung]. Ma:jt ånyo i 1902 års statsverksproposition. I det till denna proposition

fogade protokoll öfver ecklesiastikärenden yttrar departementschefen,

bland annat, att i följd af den dyra tiden under de sista åren

otillräckligheten i den aflöning, som tillkommit lärarpersonalen vid de

högre flickskolorna och därmed likställda samskolor, skarpt framträdt. Då

härtill kommit, att flera ansökningar dels om understöd åt nya skolor dels

om förhöjning af redan beviljad! understöd, gjorda i enlighet med gifna

bestämmelser, måst afslås, emedan tillgång saknats å det för ändamålet

anvisade anslaget, hade departementschefen föranstaltat om en utredning

af de ekonomiska förhållandena vid de af staten understödda högre skolorna

för kvinnlig ungdom och med dem likställda samskolor. Denna utrednings

verkställande hade uppdragits åt rektorn vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm L. M. Waern, hvilken efter en omfattande undersökning

kommit till det resultat, att anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom borde höjas därhän, att bidragen till skolorna kunde utgå med

minst 50 procent högre belopp än förut. I stället för att bidragen erdigt

då gällande bestämmelser utginge med 30 kronor för lärjunge och med

högst 3,000 kronor för skola, borde de alltså för framtiden utgå med 45

kronor för lärjunge intill ett maximum af 4,500 kronor för skola. 1 sammanhang

med redogörelsen för Waerns yttrande och förslag anmälde departementschefen

en af föreståndare och föreståndarinnbr vid högre flickoch

samskolor genom utsedda ombud ingifven petition, däri anhölls om

sådan förhöjning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, att

högre flick- och .Barnskola måtte kunna tilldelas statsunderstöd af högst

50 kronor för hvar och eu af dess lärjungar i klasserna öfver de förberedande

intill ett maximum af högst 5,000 kronor för hvarje skola, äfvensom

att det bidrag, som af berörda anslag utginge till pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom,

måtte kunna höjas till 50 kronor för hvarje lärarinna, som vore medlem

af densamma. Äfvenledes anmälde departementschefen en af styrelsen för

nämnda pensionsinrättning ingifven petition därom, att Kungl. Maj:t ville

för pensionsbeloppens höjande från 400 kronor till 600 kronor af Riksdagen

äska ett anslag, hvarifrån till förmån för de lärarinnor, för eller af

Indika afgifter erlades till sammanlagdt belopp af 60 kronor årligen, måtte

1902 år,

proposition.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

kunna till pensionsinrättningen anvisas dels ett årligt bidrag af 105 kronor

årligen för en hvar af dem, som före utgången af år 1900 inträdt såsom

delägare, dels ock ett årligt bidrag af 60 kronor för hvarje lärarinna, som

efter nyssnämnda tid inträdt eller inträdde såsom delägare i pensionsinrättningen.

För egen del uttalade departementschefen den meningen, att i de då

gällande grunderna för tilldelande af understöd från anslaget till högre

skolor för kvinnlig ungdom borde vidtagas vissa ändringar, gående ut,

bland annat, därpå

att statsunderstöd skulle kunna utgå till skola med högst 45 kronor

för hvar och en af dess lärjungar i klasserna öfver de förberedande, med

iakttagande därvid dels att detta understöd skulle utgå med högst 4,500

kronor för hvarje skola, dels att skola, som meddelade undervisning i

huslig ekonomi, skulle för detta ändamål kunna tilläggas ett särskildt

understöd af högst 1,000 kronor, för hvilket särskilda understöd motsvarande

bidrag af kommun eller enskilda donatorer ej skulle erfordras;

att genom intyg af vid skolan anställd legitimerad läkare skulle

styrkas, att anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende tillfredsställande

och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna

därigenom icke föranleddes; samt

att lärjungar till det antal, som af Kungl. Maj:t, med hänsyn såväl

till understödets belopp som antalet lärjungar och läsafdelningar vid skolan,

bestämdes, skulle erhålla undervisning i skolan dels kostnadsfritt och dels

mot en årsafgift, som icke öfverstege 50 kronor.

I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan beslöt Kungl.

Maj :t föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att i enlighet med de af departementschefen angifna

grunder statsunderstöd finge tilldelas högre skolor för kvinnlig ungdom

och sådana samskolor, som vore upprättade å orter, där allmänt läroverk

för gossar ej funnes, samt att ett årligt bidrag finge lämnas till pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom,

motsvarande högst 30 kronor för hvar och en af de delägare, som

erlade årsafgift;

dels ock för ifrågavarande ändamål höja anslaget till högre skolor för

kvinnlig ungdom med ett belopp af 160,000 kronor, eller från 200,000

kronor till 360,000 kronor.

Motion inom Med anledning af denna Kungl. Maj:ts proposition föreslogs i en af

Kammaren. fvå ledamöter af Andra Kammaren, F. Berg och E. Hammarlund, väckt

motion sådan ändring i villkoren för erhållande af statsbidrag från anslaget

till högre skolor för kvinnlig undgom, att skyldigheten för stats
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Makts Nåd. Preposition N:o 163.

understödd skola att i viss omfattning meddela undervisning åt lärjungar

kostnadsfritt eller mot nedsatt afgift skulle upphöra. I motiveringen framhålla

motionärerna, att den skyldighet, som dittills ålegat skolorna att

mottaga icke betalande eller halfbetalande elever — att döma af uttalanden

från hick- och samskolornas målsmän — inneburit en belastning af ifrågavarande

skolors budget samt varit en bidragande orsak till det ekonomiska

betryck, hvari dessa skolor befunne sig. Visserligen komme genom ifrågavarande

bestämmelse ett stort antal lärjungar i åtnjutande af högre bildning

mot en ringa afgift eller utan någon afgift alls. Det kunde emellertid

ifrågasättas, huruvida det ej för många af dessa lärjungar varit lika

bra, att icke säga bättre, om de genomginge folkskolan och därpå folkskolans

högre afdelning eller en högre folkskola, samt huruvida ej den

undervisning i tre främmande, språk, som i Hick- och samskolorna lade

beslag på deras tid och intresse, mer än väl uppvägdes af den grundligare

undervisning i handarbete och huslig ekonomi, som på folkskolans högre

stadium i stället skulle komma dem till del. Visst vore däremot, att ifrågavarande

skyldighet innebure en synnerligen stor olägenhet för folkskolan

och en fara för dess utveckling. Så länge nämligen blick- och samskolorna

vore formligen ålagda att skaffa sig lärjungar ur de samhällsklasser, hvit ka

eljest för sina barn närmast vore hänvisade till ortens folkskola, så måste

de ovillkorligen medvetet eller omedvetet komma att äfven bland dessa

samhällsklasser utbreda den föreställningen, att folkskoleundervisningen

under alla omständigheter vore något sämre och ringare, något som man

endast i yttersta nödfall kunde låta sig nöjas med. Denna fara vore så

mycket större, som antalet skolor, hvilka åtnjöte understöd från anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom, i betydande grad varit och fortfarande

vore i stark tillväxt. Detta förhållande syntes gifva anledning

till den frågan, huruvida en dylik utveckling i rent kvantitativt hänseende

verkligen vore fullt sund och kunde vara förtjänt att af statsmakterna befrämjas.

Skulle det understöd, som borde lämnas de högre flick- och

samskolorna, blifva dessa till verkligt gagn och icke lända folkskoleväsendet

till obotlig skada, så måste det enligt motionärernas mening begränsas

till sådana skolor, hvilka visat sig äga lifskraft nog att kunna existera och

draga till sig nödigt antal elever utan den lockelse, som läge i beviljandet

af nedsatta afgifter eller gratis undervisning åt lärjungar på folkskolans

åldersstadium.

1 sitt svar å propositionen anförde Riksdagen, bland annat, följande.

Då utlåtande och förslag rörande de allmänna läroverkens organisation

inom kort vore att förvänta från den för ändamålet tillsatta kommitté,

och denna kommitté kunde väntas därvid äfven afgifva förslag om

Hih. till Rihsd. Prot. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 127 Höft. 4

Riksdagens

skrifvelse..

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

ordnande eller understödjande af samskolor å orter, hyilkas folkmängd

icke ansåges betinga bibehållande eller inrättande af allmänna läroverk,

syntes det Riksdagen icke lämpligt att då medgifva, att från ifrågavarande

anslag, hvilket hufvudsakligen syntes böra afse uppmuntrande af

skolor för kvinnlig ungdom, skulle kunna utgå understöd till andra samskolor

än dem, som vid de nya grundernas trädande i tillämpning redan

vore i åtnjutande af statsbidrag från anslaget i fråga.

Kung!. Maj:ts förslag angående ökningen af understödsbeloppen ansåg*

sig Riksdagen böra, bifalla, men på samma gång ansåg Riksdagen det

behöflig!, att grunderna för tilldelande af understöd från anslaget fullständigades

med en bestämmelse, hvarigenom vid statsunderstödd skola

anställd ämneslärarinna med full tjänstgöring garanterades en viss minimilön.

Kungl. Maj:ts förslag, att skola skulle kunna erhålla bidrag till undervisning

i huslig ekonomi utan motsvarande bidrag från kommunens eller

enskilda donatorers sida, vann icke Riksdagens bifall, då enligt Riksdagens

mening bestämmelsen om ett statsunderstödet motsvarande bidrag från

kommuner eller enskilde, såsom innebärande den mest betryggande garantien

för undervisningens ändamålsenliga anordning, icke borde eftergifvas

beträffande någon del af det från ifrågavarande anslag utgående understödsbeloppet.

Kung!. Maj:ts förslag, att den eforus förut åliggande skyldigheten att

i vissa afseenden inspektera skolorna skulle öfverflyttas på skolläkaren,

fann Riksdagen icke heller ändamålsenligt, och ansåg Riksdagen fördenskull,

att de i detta afseende förut gällande bestämmelserna borde bibehållas

oförändrade.

Likaså ansåg Riksdagen, att bestämmelsen om skolas skyldighet att

mottaga elever mot nedsatt afgift eller utan afgift borde bibehållas i sin

förutvarande allmännare lydelse, på det att Kungl. Maj:t skulle vara oförhindrad

att efter de i hvaije fall sig företeende omständigheter bestämma

antalet elever, hvilka kostnadsfritt eller emot nedsatt afgift borde vid viss

skola erhålla undervisning.

Riksdagen beslöt godkänna följande grunder för tilldelande af statsunderstöd

åt högre skolor för kvinnlig ungdom och sådana å orter, där

allmänt läroverk för gossar ej funnes, upprättade samskolor, som vid dessa

grunders trädande i tillämpning redan vore i åtnjutande af statsbidrag

från förevarande anslag, nämligen;

a) att skolan, oberäknad! s. k. förberedande klasser, skulle meddela

undervisning i minst fem årsklasser och under senaste tre år, hvarunder

statsunderstöd åtnjutits, hafva haft i medeltal minst 30 lärjungar, tillhörande

sistnämnda årsklasser, eller, beträffande nytillkommande skola,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 163

vid den tid, då ansökning om statsbidrag gjordes, räkna minst 30 lärjungar

i sistberörda klasser;

b) att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande skulle

lämna bidrag, hvars värde för år räknadt uppginge till minst samma belopp

som statsunderstödet;

c) att åt skola, som i a) nämnts, kunde tilldelas statsunderstöd af

högst 45 kronor för hvar och en af dess lärjungar i klasserna öfver de

förberedande, med iakttagande härvid, dels att detta understöd finge utgå

med högst 4,500 kronor till hvarje skola, dels att hvarje i a) nämnd skola,

som meddelade undervisning i huslig ekonomi, skulle för detta ändamål

kunna tilläggas ett särskilt understöd af högst 500 kronor;

d) att genom intyg af vederbörande eforalstyrelse blifvit styrkt, ej

mindre att anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende tillfredsställande

och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna

därigenom icke föranleddes, än äfven att legitimerad läkare vore vid

skolan anställd;

e) att ämneslärarinna, som hade sin hufvud sakliga tjänstgöring i

klasserna öfver de förberedande, skulle för 24 timmars undervisning i

veckan under trettiosex läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt

tillfälliga lofdagar inberäknade, erhålla aflöning, uppgående minst till ordinarie

folkskollärarinnas inom samma kommun för åtta månaders tjänstgöring

bestämda lägsta aflöning med inberäknande af naturaförmånerna,

eller, om ordinarie folkskollärarinna icke vore inom kommunen anställd,

lägsta lagstadgade lön för ordinarie folkskollärarinna, likaledes med inberäknande

af naturaförmånerna, samt för mindre eller större antal läsveckor

eller veckotimmar i proportion härtill;

f) att lärjungar till det antal, som af Kung!. Maj:t bestämdes, skulle

erhålla undervisning i skolan dels kostnadsfritt och dels mot en årsafgift,

som icke öfverstege 50 kronor;

g) att årlig berättelse skulle afgifvas om skolans verksamhet; samt

h) att skolan skulle vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrig!, som Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva.

Det under e) upptagna villkoret skulle intill år 1909 tillämpas endast

med afseende å statsbidrag till skola, som vid dessa grunders trädande i

tillämpning ej vore i åtnjutande däraf, äfvensom, hvad anginge en vid

nämnda tidpunkt af staten understödd skola, för tilldelande åt densamma

af statsbidrag till högre belopp, än den då uppbar.

Vidare medgaf "Riksdagen, att ett årligt bidrag finge lämnas till

pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig

s. 28 Kontrollera mot PDF

1903 års

Riksdag.

28 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

ungdom, motsvarande högst 30 kronor för hvar och eu af de delägare,

som erlade årsafgift.

Slutligen beslöt Riksdagen att för ifrågavarande ändamål höja anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom med ett belopp af 147,500 kronor,

eller från 200,000 kronor till 347,500 kronor.

Kungörelse i ämnet utfärdades af Kungl. Maj:t den 13 juni 1902.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1903

års Riksdag medgifva, att till svenska lärarinnornas pensionsförening måtte

utgå ett årligt bidrag åt 30 kronor för hvarje lärarinna vid högre skola

för kvinnlig ungdom eller samskola, som icke vore delägare i pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom,

med villkor att af eller för henne i pensionsföreningen under näst föregående

år insatts minst 60 kronor, att berörda bidrag skulle tillgodoföra^

vederbörande lärarinna, samt att pensionsföreningen årligen till Kungl.

Maj:t aflämnade berättelse öfver föreningens verksamhet och förvaltning.

Till bestridande af såväl detta statsbidrag som det förut pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom beviljade,

anvisade Riksdagen ett förslagsanslag med titel: Bidrag till pensionering

af lärarinnor vid högre Blick- och samskolor å 19,000 kronor.

Då af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom 10,000 kronor

beräknats komma att från och med år 1903 utgå som pensionsbidrag, blef

denna summa genom Riksdagens nyss omförmälda beslut att för lärarinnorna

uppföra ett särskildt pensionsanslag lösgjord och disponibel för

det förstnämnda anslagets egentliga ändamål.

1903 års Riksdag hade jämväl att behandla ett annat af Kungl. Magt

framställd! förslag rörande ändring i de af 1902 års Riksdag fastställda

grunder för tilldelande af understöd från anslaget till högre skolor för

kvinnlig ungdom. Styrelsen för Trollhättans samskola hade nämligen i

en till Kungl. Maj:t ingifven skrift anfört, att samskolan i september

1901 nått den utveckling, att den enligt de då gällande bestämmelserna

var berättigad till understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom. Vid denna tidpunkt — slutet af treårsperioden 1900—1902 —

hade emellertid ej så mycket återstått af berörda anslag, att skolan då

kunnat erhålla bidrag från detsamma. Skolan hade sedan dess fortsatt

»in framgångsrika verksamhet i förhoppning att för åren 1903—1905

kunna komma i åtnjutande af understöd från de medel, som 1902 års

Riksdag väntades komma att anslå till understöd åt flick- och samskolor

för sistnämnda treårsperiod. Då emellertid denna förhoppning genom

1902 års Riksdags beslut att från delaktighet i berörda anslag utesluta

samskolor, som vid 1902 års utgång ej yore i åtnjutande af statsunder
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

stöd, blifvit besviken, anhöll styrelsen, att Knngl. Maj:t täcktes för 1908

års Riksdag framlägga proposition om ändring uti sistberörda af 1902

års Riksdag fastställda bestämmelse.

Vid föredragning af denna skrift erinrade departementschefen därom,

att anledningen till meromnämnda af 1902 års Riksdag fattade beslut var

den, att utlåtande och förslag rörande de allmänna läroverkens organisation

vore inom kort tid att förvänta från den för ändamålet tillsatta kommittén,

samt att denna kommitté kunde väntas därvid äfven afgifva förslag

om ordnande eller understödjande af samskolor å orter, hvilkas folkmängd

icke ansåges betinga bibehållandet eller inrättandet af allmänna

läroverk. Det sålunda afvaktade kommittébetänkandet hade afgifvits den

8 december 1902. Däri hade kommittén, bland annat, dels föreslagit inrättandet

af statssamskolor å ett visst antal orter, dels uttalat önskvärdheten

däraf att kommunala samskolor å vissa andra orter, hvilka enligt

1902 års Riksdags beslut ej vore berättigade till statsunderstöd, måtte

komma i åtnjutande däraf.

Då sålunda det skäl, hvarpå 1902 års Riksdag grundat sitt beslut

att från delaktighet i anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom utesluta

sådana samskolor, som icke redan under år 1902 åtnjutit understöd

från detta anslag, enligt departementschefens mening måste anses förfallet,

hemställde han, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen medgifva, att samskolor

å orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes, måtte kunna erhålla

understöd af anslaget till högre skolor för kvinnliga ungdom enligt

de för sådant understöd stadgade grunder, äfven om de vid samma grunders

trädande i tillämpning icke varit i åtnjutande af statsbidrag från anslaget.

Den för det sålunda föreslagna ändamålet erforderliga ökningen

af ifrågavarande anslag skulle; vinnas, därest. Riksdagen bifölle Kungl.

Majtts förslag om uppförande af ett särskilt förslagsanslag till pensionering

af lärarinnor vid högre flick- och samskolor. Denna departementschefens

hemställan vann Kungl. Maj:ts bifall.

Den sålunda beslutade propositionen föranledde två ledamöter åt Andra

Kammaren, F. Berg och E. Hammarlund, att i en inom kammaren väckt motion maren.

yrka, att Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag om ändring i grunderna för

tilldelande af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

icke måtte af Riksdagen bifallas.

1 motionen gjordes gällande, bland annat, att de skål, på hvilka 1902

års Riksdag grundat sitt meromnämnda beslut, ingalunda förfallit genom

det af läroverkskommittén framlagda betänkandet, utan tvärtom genom detsamma

ytterligare vunnit i styrka. Skulle nämligen kommitténs förslagom

upprättande genom statens försorg af 28 samskolor blifva förverkli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

gadt, måste de mindre städernas rimliga anspråk på statsunderstöd för

sina högre samskolor anses vara i rikligt mått uppfyllda, och all anledning

att använda det för flickskolorna afsedda anslaget till understöd åt

läroverk af annan art hafva bortfallit. Gjordes detta anslag tillgängligt

äfven för nya privata och kommunala samskolor, skulle anspråken på delaktighet

däri komma att växa i snart sagdt obegränsad utsträckning. Till

stöd härför åberopade motionärerna ett uttalande af chefen för ecklesiastikdepartementet.

hvilken i det 1902 års statsverksproposition bifogade

statsrådsprotokollet påvisat, i hvilken betydande utsträckning de statsunderstödda

skolornas antal ökats, och därvid tillika framhållit, att denna ökning

komme att fortgå, särskildt emedan man kunde vänta uppkomsten af

högre samskolor i mindre städer, köpingar, större stationssamhällen och å

andra mera befolkade platser. Skulle, yttrade vidare motionärerna, staten

åtaga sig att åt hvarje för barn i åldern 9—14 år inrättad samskola, som

räknade 30 lärjungar, fördelade i 5 klasser, gifva, ett årligt understöd,

motsvarande 45 kronor för lärjunge, så kunde man vara förvissad därom,

att utvecklingen icke skulle afstanna, förrän man hunnit därhän, att hela

vart land blifvit öfverspunnet med ett nät af högre samskolor, lika dyrbart

som vårt nuvarande folkskolesystem, men i olikhet med detta afsedt

icke för alla samhällsmedlemmar, utan endast för de mera bemedlade.

sktifvTse! ... läsdagen gick en medelväg mellan Kung! Maj:ts och motionärernas

förslag och medgaf, att samskolor å orter, där allmänt läroverk för gossar

ej funnes, kunde, därest de före utgången af år 1902 fullgjort då gällande

villkor för erhållande af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom, erhålla sådant understöd enligt de i nådiga kungörelsen den

13 juni 1902 stadgade grunder, äfven om de vid samma grunders

trådande i tillämpning icke varit i åtnjutande af statsbidrag från anslaget.

fnZuåide. ... De under slutet af föregående och början af innevarande århundrade

rörda förhandlingarna om de allmänna läroverkens organisation berörde i

åtskilliga, punkter frågan om de högre flickskolorna. Särskildt gällde detta

spörsmålet om de s. k. småläroverken. Bland de olika förslag, som framställdes

i syfte att rädda deras existens och möjliggöra en utveckling af

desamma, träder så småningom samskoleidén i förgrunden. Denna hade

nämligen under 1880- och 1890-talen vunnit eu allmännare utbredning ock

tillämpning vid privata och kommunala, läroanstalter. Orsaken härtill

var icke i första hand en principiell öfvertygelse om samundervisningens

företräde framför särundervisningen. Snarare vill det af de vid denna

tid förda diskussionerna i frågan synas, som om samskoletankens motståndare

voro i flertalet. Men den hårda verkligheten talade ett mera

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

öfvertygande språk. A eu del mindre orter med ringa lärjungeantal befanns‘det

för dyrt att uppehålla en särskild skola för gossar och en särskild

skola för flickor, och i följd häraf beslöt man att sammanföra de

båda slagen af lärjungar i en skola och på denna samla de tillgängliga

ekonomiska resurserna. Denna utväg började i synnerhet anlitas, sedan

en mängd pedagogier i början af 1890-talet genom Riksdagens beslut

blifvit indragna. En lösning af smålär overks frågan i denna riktning föreslog

Kungl. Maj:t Riksdagarna 1887, 1890, 1892 och 1893, men dessa

förslag lyckades lika litet som öfriga förslag rörande omorganisation af de

allmänna läroverken vinna Riksdagens bifall.

För 1885 års flickskolekommittés förslag rörande anordnande af samskolor

å vissa orter har i det föregående redogjorts. Detta förslag ledde

emellertid ej till något omedelbart resultat, framför allt på grund af

myndigheternas motstånd mot samundervisningen.

Ett principiellt erkännande från statens sida kom samskoleiden till

del genom 1896 års Riksdags beslut att utsträcka delaktigheten i flickskoleanslaget

till kommunala och privata samskolor. Riksdagens sedermera fattade

beslut att för samskolornas vidkommande begränsa rätten till sådan

delaktighet torde i afsevärd grad hafva påverkats af de förut omnämnda

motionärernas varning för a,tt gynna uppkomsten landet rundt af en

mängd med folkskolorna konkurrerande smärre samskolor.

Frågan om sarnskolans inordnande i statens undervisningsväsende upptogs

ånyo af 1899 års läroverkskommitté, som, såsom förut^ omnämnts,

föreslog inrättandet af statssamskolor å 23 orter. T nära öfverensstämmelse

med Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1904 års Riksdag, att 19 mindre

läroverk och pedagogier skulle ombildas till samskolor. Denna ombildning

har sedermera träd! i verkställighet, och allt eftersom densamma fortgått,

hafva statsbidragen till flickskolorna å ifrågavarande orter efterhand minskats

för att slutligen helt och hållet indragas. 1

1 tidigare utfärdade cirkulär angående fördelningen af anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom hade Kungl. Maj:t stadgat, att skolorna skolo™

skulle under den tid, för hvilken understöd af statsmedel vore beviljadt,

stå under inseende af vederbörande eforalstyrelse och den inspektor, denna

myndighet ägde förordna. Sedan i sammanhang med 1904 års läroverksreform

upprättats en öfverstyrelse för rikets allmänna läroverk, hvilken

enligt den för densamma utfärdade instruktion skulle hafva inseende jämväl

öfver sådana flickskolor och andra enskilda eller kommunala läroanstalter,

h vilka åtnjöte statsunderstöd, föreskref Kungl. Maj:t den 24 november

1905, vid fördelningen af flickskoleanslaget för treårsperioden 1906

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Mar.ts Nåd. Proposition N:o 163.

OS, att skolorna skulle under den tid, för hvilken understöd af statsmedel

vore beviljadt, stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk och den inspektor, denna myndighet ägde förordna.

°fVfeörtyrik!un\... 1 underdånig skrifvelse den 28 oktober 1905 hemställde öfverstyrelsen

allmänna lära-för rikets allmänna läroverk på anförda skäl om höjning af anslaget till

nleleni köSre skolor för. kvinn% ungdom med 53,100 kronor, eller från 347,500

oktober 1905. kronor till 400,600 kronor. Tillika påyrkade öfverstyrelsen vissa ändringar

i grunderna för tilldelande af understöd från anslaget i fråga. Sålunda

anförde öfverstyrelsen, att det af 1903 års Riksdag fattade beslut, enligt

hvilket rätten till delaktighet i fiickskoleanslaget endast skulle tillkomma

sådana samskolor, som före utgången af 1902 fullgjort då gällande villkor

föi erhållande af statsbidrag, varit afsedt att förblifva gällande endast till

dess den nya läroverksorganisationen hunnit blifva fastställd, samt att, då

denna förutsättning vore fylld, det af omförmälda Riksdag stadgade villkoret

för samskolans delaktighet i fiickskoleanslaget saklöst kunde bortfalla.

Vidare omförmälde öfverstyrelsen, att de högre flickskolorna å orter,

hvilkas läroverk enligt 1904 års Riksdags beslut skulle ombildas till samskolor,

komme att så småningom indragas. Under denna afvecklingsperiod

skulle det förr eller senare inträffa, att antalet årsklasser och lärj

ungar komme att nedgå under det för statsunderstöds erhållande fastställda

. mimimum. Då det icke vore billigt att fordra, att sådana under

afveckling stadda skolor fullständigt uppfyllde villkor, som vore afsedda,

f''"}r helt andra förhållanden, syntes en sådan ändring i gällande bestämmelser

önsklig, hvarigenom det för Kungl. Maj:t möjliggjordes att bevilja

understöd åt ifrågavarande skolor äfven i sådana fåll, då villkoret med

afseende på antalet klasser och lärjungar icke vore uppfylldt.

Slutligen erinrade öfverstyrelsen därom, att öfverinseendet öfver statsundei

stödda flickskolor och samskolor uppdragits åt öfverstyrelsen, hvilken

särskild! ålagts tillse, att undervisningen vore ändamålsenligt anordnad,

samt att öfvervaka skolans sundhetsförhållanden och ungdomens fysiska

uppfostran. Häraf syntes följa, att det för framtiden borde tillkomma öfverstyrelsen

att utse skolans inspektor, samt att denne borde erhålla det

uppdrag, som enligt gällande bestämmelser ålåge eforus, nämligen att, då

statsunderstöd söktes, utfärda intyg angående de hygieniska anordningarna

vid skolan in. m.

Förut är omnämndt, hurusom Kungl. Maj:t kort tid efteråt uppdrag

åt öfverstyrelsen att utse inspektörer vid ifrågavarande skolor.

Jrlllsition. underdånig föredragning af öfverstyrelsens skrifvelse anförde

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 163.

departementschefen, att han biträdde öfverstyrelsens framställning utom i

hvad denna gällde utsträckt rätt för samskolor till delaktighet i flickskoleanslaget.

Departementschefen förklarade sig nämligen ha anledning

antaga, att 1903 års Riksdags beslut angående inskränkning af denna rätt

i viss mån påverkats af förutnämnda, af honom jämte en annan ledamot

af Andra Kammaren vid samma Riksdag väckta motion. De skäl, som

anförts i denna motion, hade fortfarande för departementschefen afgörande

betydelse. Staten borde ej genom understöd bidraga till uppehållandet af

ett obegränsadt antal enskilda samskolor, hvilkas tillkomst och fortvara i

många fall visat sig vara grundade på ett konstladt behof samt på ett

oberättigadt sträfvande att enbart af sociala skäl vid undervisningen från

hvarandra afskilja barn från olika lager af samhället. Endast så till vida

kunde departementschefen tillstyrka en utsträckning af rätten för samskolorna

till delaktighet i det ifrågavarande anslaget, att sådan delaktighet

skulle tillkomma samskolor, upprättade å orter, hvilkas läroverk genom

1904 års Riksdags beslut underkastats indragning.

De af departementschefen förordade ändringarna i då gällande grunder

för tilldelande af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom gingo alltså i hufvudsak ut på

att rätten till erhållande af statsunderstöd skulle utsträckas till sådana

samskolor, som upprättats å orter, hvilkas läroverk enligt 1904 års

Riksdags och Kungl. Maj:ts beslut underkastats indragning;

att öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk skulle utse inspektor

vid statsunderstödd skola, samt att denne inspektor — ej, såsom förut

varit bestämdt, eforus — skulle styrka, att anordningarna vid skolan vore

i hygieniskt hänseende tillfredsställande och undervisningen så ordnad,

att öfveransträngning därigenom icke föranleddes; samt

att redan befintlig statsunderstödd flickskola å ort, där enligt 1904

års Riksdags och Kung!. Maj:ts beslut statssamskola hölle på att upprättas,

skulle under tiden för statssamskolans utveckling kunna erhålla statsunderstöd,

äfven om de stadgade villkoren i afseende på minimiantalet klasser

och lärjungar ej vore uppfyllda.

Vidare hemställde departementschefen, att anslaget till högre skolor

för kvinnlig ungdom måtte höjas med 32,500 kronor eller från 347,500

kronor till 380,000 kronor.

Kungl. Måj:t aflat proposition i öfverensstämmelse med departementschefens

hemställan.

I anledning af Kungl. Maj:ts sålunda afgifna proposition yrkades i Motioner

två motioner, väckta den ena i Första Kammaren af E. Bohnstedt m. fl. R,ksdaä

och den andra i Andra Kammaren af J. Widén m. fl., dels att understöd

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 121 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom måtte kunna tilldelas

äfven andra, på orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes, inrättade

samskolor än sådana, som före utgången af år 1902 fullgjort då gällande

villkor för erhållande af dylikt understöd, dels att anslaget till högre

skolor för kvinnlig ungdom skulle för ifrågavarande ändamål höjas

med ett belopp af 5,000 kronor utöfver hvad Kungl. Maj:t föreslagit. I

en tredje af ledamoten af Andra Kammaren E. Räf väckt motion yrkades,

att Riksdagen skulle till Nässjö samskola å extra stat för hvart och ett

af åren 1906—1908 bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

Beträffande frågan, i hvilken omfattning delaktighet i flickskoleanslaget

skulle tillkomma samskolor, yttrade statsutskottet, att de skäl departementschefen

anfört för vidhållande af den ståndpunkt, Riksdagen år 1903 intagit

i frågan, synts utskottet vara välgrundade. Då staten, som genom sina

högre allmänna läroverk, realskolor och samskolor sörjt för särskildt den

manliga uppväxande ungdomens högre skolbildning, tillika kraftigt understödde

de enskilda försöksläroverken för gossar och de högre flickskolorna,

och jämte kommunerna underhölle icke blott de vanliga folkskolorna utan

äfven, hvarhelst behofvet sådant kräfde, högre folkskolor och fortsättningsskolor,

funnes från statens sida icke anledning att uppmuntra tillkomsten

eller fortbeståndet af privata samskolor, hvilkas undervisningsplan i allmänhet

torde väsentligen sammanfalla antingen med de lägre klassernas

vid de allmänna läroverken, realskolorna och de högre flickskolorna eller

med de högre folkskolornas. Härtill komme, att därest den rätt till understöd

af staten, som på grund af särskilda billighetshänsyn medgifvits vissa

privata samskolor, hvilka före utgången af år 1902 fullgjort då gällande

villkor för erhållande af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom, skulle utsträckas äfven till senare tillkomna eller framdeles uppkommande

sådana skolor, kostnaden härför tvifvelsutan skulle blifva synnerligen

afsevärd och vida öfverstiga det belopp af 5,000 kronor årligen,

hvarmed de nämnda motionärerna ansett berörda anslag böra höjas. Utskottet

förordade Kungl. Maj:ts framställning i dénna del.

Sex ledamöter af utskottet yrkade sådan ändring i utskottets hemställan,

att statsunderstöd skulle kunna tilldelas samskolor, hvilka upprättats

å orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes, äfvensom åt sådana

samskolor, som komme att upprättas å orter, hvilkas läroverk enligt 1904

års Riksdags och Kungl. Maj:ts beslut underkastats indragning.

Beträffande den andra af Kungl. Maj:t föreslagna ändringen, afseende

inspektionen öfver ifrågavarande skolor, förklarade utskottet sig icke öfvertygadt

om ändamålsenligheten af att för de högre flickskolorna och samskolorna

inspektionen ordnades på annat sätt än för de allmänna läroverken,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

hvilkas inspektörer fortfarande utsåges af eforalstyrelserna. På grund häraf

afstyrkte utskottet Kungl. Maj:ts förslag i förevarande punkt och tillstyrkte

bibehållandet af de i detta afseende då gällande bestämmelser. Reservation

anmäldes af sex utskottsledamöter, som förordade bifall till Kungl. Maj:ts

förslag.

I öfriga punkter tillstyrkte utskottet Kungl. Maj:ts förslag.

Första Kammaren beslöt i fråga om samskolors rätt till delaktighet i

fiickskoleanslaget i öfverensstämmelse med den förstnämnda reservationen

och i fråga om inspektionen öfver skolorna i öfverensstämmelse med utskottets

förslag.

Andra Kammaren beslöt i fråga om samskolors rätt till delaktighet i

fiickskoleanslaget i öfverensstämmelse med utskottets förslag och i fråga

om inspektionen öfver skolorna i öfverensstämmelse med den sistnämnda

reservationen, d. v. s. i båda fallen i öfverensstämmelse med den kungl.

propositionen.

1 öfrigt bifölls utskottets förslag.

Vid den gemensamma voteringen segrade i den förra frågan Andra

Kammaren och i den senare frågan Första Kammaren.

Riksdagen hade alltså godkänt följande grunder för tilldelande af

statsunderstöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom samt åt sådana samskolor,

hvilka upprättats å orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes,

och före utgången af 1902 fullgjort då gällande villkor för erhållande

af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom,

äfvensom åt sådana samskolor, som upprättades å orter, hvilkas läroverk

enligt 1904 års Riksdags och Kungl. Maj:ts beslut underkastats indragning,

nämligen:

a) att skolan, oberäknadt så kallade förberedande klasser, skulle meddela

undervisning i minst fem årsklasser och under senaste tre år, hvarunder

statsunderstöd åtnjutits, hafva haft i medeltal minst 30 lärjungar,

tillhörande sistnämnda årsklasser, eller, beträffande nytillkommande skola,

vid den tid, då ansökning om statsbidrag gjordes, räkna minst 30 lärjungar

i sistberörda klasser;

b) att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande

skulle lämna bidrag, hvars värde för år räknadt uppginge till minst samma

belopp som statsunderstödet;

c) att åt skola, som i a) nämnts, kunde tilldelas statsunderstöd af

högst 45 kronor för hvar och en af dess lärjungar i klasserna öfver de

förberedande, med iakttagande härvid, dels att detta understöd skulle utgå

med högst 4,500 kronor till hvarje skola, dels att hvarje i a) nämnd

Riksdagens

beslut.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kuvgl. Majds Nåd. Proposition N:o 163.

skola, som meddelade undervisning i huslig ekonomi, skulle för detta ändamål

kunna tilläggas ett särskilt understöd af högst 500 kronor;

d) ''att genom intyg af vederbörande eforalstyrelse blifvit styrkt, ej

mindre att anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende tillfredsställande

och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna

därigenom icke föranleddes, än äfven att legitimerad läkare vore

vid skolan anställd;

e) att ämneslärarinna, som hade sin hufvudsakliga tjänstgöring i klasserna

öfver de förberedande, skulle för 24 timmars undervisning i veckan

under trettiosex läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga

lofdagar inberäknade, erhålla aflöning, uppgående minst till ordinarie folkskollärarinnas

inom samma kommun för åtta månaders tjänstgöring bestämda

lägsta aflöning med inberäknande af naturaförmånerna, eller, om

ordinarie folkskollärarinna icke vore inom kommunen anställd, lägsta lagstadgade

lön för ordinarie folkskollärarinna, likaledes med inberäknande

af naturaförmånerna, samt för mindre eller större antal läsveckor eller

veckotimmar i proportion härtill;

f) att lärjungar till det antal, som af Kungl. Maj:t bestämdes, skulle erhålla

undervisning i skolan dels kostnadsfritt och dels mot en årsafgift,

som icke öfverstege 50 kronor;

g) att årlig berättelse skulle afgifvas om skolans verksamhet; samt

h) att skolan skulle vara underkastad den kontroll och de bestämmelmelser,

som Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva.

Härjämte förklarade Riksdagen: 1) att åt redan befintlig, statsunderstödd

flickskola å ort, där enligt 1904 års Riksdags och Kungl. Majrts

beslut statssamskola upprättades, finge, äfven om det under a) upptagna

villkoret icke vore uppfylldt, tilldelas statsunderstöd under statssamskolans

utveckling, efter hvars slutliga genomförande understöd ej vidare finge

utgå; 2) att det,- under e) upptagna villkoret skulle intill år 1909 tillämpas

endast med afseende å statsbidrag till skola, som vid 1902 års utgång

ej var i åtnjutande däraf, äfvensom hvad anginge en vid nämnda tidpunkt

af staten understödd skola, endast för tilldelande åt densamma af statsbidrag

till högre belopp än den då uppbar; samt 3) att understöd icke

finge för samma skola beviljas både från anslaget till understöd åt enskilda

läroverk och från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom.

Anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom höjdes i sammanhang

härmed af Riksdagen från 347,500 kronor till 380,000 kronor, eller med

32,500 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

På K magi. Maj:ts förslag höjde 1906 års Riksdag den lägsta lagstad-™*»"^

träde lönen för ordinarie folkskollärarinna från 700 kronor till 900 kronor./so? och mm.

Denna allmänna lönereglering föranledde åtskilliga kommuner, företrädesvis

i städerna, att höja de där anställda ordinarie folkskollärarinnornas löner

med afsevärda belopp. Då enligt 1902 och 1906 årens Riksdagars beslut

de vid de statsunderstödda fläck- och samskolorna anställda ämneslårarinnorna

med full tjänstgöring skulle erhålla aflöning, uppgående minst till

ordinarie folkskollärarinnas inom samma kommun bestämda lägsta aflöning,

med inberäknande af naturaförmånerna, medförde den allmänna löneregleringen

för de ordinarie folkskollärarinnorna en af sevärd höjning af lönerna

för ämneslärarinnorna vid nämnda fläck- och samskolor. På grund häraf

inkommo representanter för en mängd dylika skolor till Kungi. Maj:t med

framställningar, däri sökandena, under förklarande att skolorna icke kunde

med då utgående statsunderstöd bära den ökade utgift, som af denna löneförhöjning

förorsakades, anhöll o om ökade understödsbelopp, motsvarande,

tillsammans med kommunernas lika störa bidrag, skolornas af nyss angifna

orsak ökade utgiftssumma. Med anledning häraf föreslog Kungl. Maj:t i

nådig proposition 1907 års Riksdag att på extra stat för år 1908 bevilja ett

anslag af 1.56,000 kronor att utgå med ena hälften år 1907 och andra hälften

år 1908, för att användas som bidrag till bestridande af de ökade utgifter,

som de högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, hvilka åtnjöte

understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, förorsakades

i följd af 1906 års Riksdags äfvensom vederbörande kommuners beslut om

höjning af minimilönen för ordinarie folkskollårarinna, dock under villkor

a,tt kommunen eller enskilda donatorer för samma ändamål lämnade bidrag,

hvars värde, för år räknadt, uppginge till minst samma, belopp som

statens tilläggsunderstöd.

Riksdagen beslöt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts

förslag med tilläggande af bestämmelserna, att det ifrågavarande tillåggsunderstödet

uteslutande skulle användas till förbättring i lönerna för de

lärarinnor, som tjänstgjorde i klasserna öfver de förberedande, samt att

skola, som vilie ''komma i åtnjutande af tilläggsunderstöd, skulle vara

underkastad det af Riksdagen förut fastställda villkor i afseende å lärarinnornas

minimiafiöning.

I skrifvelsen hänvisade Riksdagen till sitt, i annat sammanhang gjorda

uttalande angående önskvärdheten af en gemensam plan för användningen

af de olika till privata läroanstalter beviljade anslagen. För detta Riksdagens

uttalande skall jag längre fram närmare redogöra.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!.. May.ts Nåd. Proposition N:o 163.

JtenTbiä/„g 1 det föregående har omnämnts, att 1896 års Riksdag på Kung!. Maj:ts

m lära- förslag inedgaf, att af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom ett

pensionering. bidrag Ange lämnas till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom, motsvarande högst 10 kronor för

eu hvar af de delägare, som erlade årsafgift, att detta bidrag af 1902 års

Riksdag höjdes till 30 kronor, äfvensom att 1903 års Riksdag, med återkallande

af detta medgifvande, under riksstatens tionde hufvudtitel uppförde.

ett förslagsanslag a 19,000 kronor till bidrag till pensionering af

lärarinnor vid högre Hick- och samskolor, af hvithet anslag bidrag af

högst 30 kronor för lärarinna skulle kunna lämnas såväl till pensionsinråttningen.

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom

som och till svenska lärarinnornas pensionsförening.

År 1905 beslöt Riksdagen i anledning af en inom Första Kammaren

väckt motion, att ett årligt bidrag af högst 60 kronor skulle utgå till

hvarje vid högre skola, för kvinnlig ungdom eller högre samskola anställd

lärarinna, som ägde delaktighet vare sig i pensionsinrättningen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller i svenska lärarinnornas

pensionsförening, med villkor att af eller för henne i endera af

dessa, pensionsanstalter under näst föregående år insatts minst 60 kronor.

I sammanhang härmed höjde Riksdagen förslagsanslaget till bidrag till

pensionering af lärarinnor vid högre fiick- och samskolor med 21,000°kronor

eller från 19,000 kronor till 40,000 kronor.

Resestipendier

åt lärarinnor

m. jl.

Äfven några andra för den högre kvinnobildningen utgående statsanslag

vill jag här omförmäla.

På framställning af Kungl. Magt beviljade 1900 års Riksdag på extra

stat för år 1901 ett anslag af 6,000 kronor till resestipendier åt föreståndarinnor

och lärarinnor vid högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor

under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva.

Samma belopp beviljades sedermera för enahanda ändamål af

Riksdagarna åren 1901 1906. I 1907 års statsverksproposition föreslog

Kungl. Maj:t Riksdagen att till resestipendier åt föreståndarinnor och föreståndare

samt lärarinnor och lärare vid högre läroverk för kvinnlig ungdom

och enskilda samskolor äfvensom privata lärarinneseminarier på extra

stat för år 1908 anvisa ett belopp af 10,000 kronor. Denna framställning

blef af Riksdagen bifallen.

RrslZlt:r ... Til1, omkostnaderna för den högre kvinnobildningen torde jämväl böra

lärarinnor ] äknas det af 190/ års Riksdag på, extra stat för år 1908 anvisade belopp

m- m- å 2,000 kronor dels till resestipendier dels ock till understöd vid fort
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

sätta studier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid lärarinneutbildningsanstalter

i huslig ekonomi äfvensom åt skolkökslärarinnor vid andra läroanstalter.

Slutligen bör ock omnämnas, att 1907 års Riksdag medgifvit, att vissa Afhäfvande

lärarinnor vid flickskolor, som i följd af 1904 års Riksdags beslut om in- ju<*MUrarättande

af samskolor i åtskilliga städer indragits eller komma att indragas,

må från den tid, deras anställning vid skolorna af nyssnämnda anledning

upphört, kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd hvardera till

ett belopp af högst 400 kronor för år räknadt, att utgå under förutsättnino-

att vederbörande kommun i hvarje fall lämnade understöd till minst

lika’ stort belopp. För detta ändamål beslöt Riksdagen å allmänna indragningsstaten

uppföra ett förslagsanslag af 4,000 kronor.

Jag öfvergår härefter till en redogörelse för tillkomsten och den successiva

ökningen af statsanslaget till understöd åt enskilda läroverk.

Vid 1874 och 1875 årens Riksdagar väcktes i Andra Kammaren motioner Motioner vid

därom, att Riksdagen skulle anvisa ett förslagsanslag å 12,000 kronor att"”^*".7''

enligt vissa angifna grunder användas till understöd åt enskilda läroverk, dagar.

Som skäl för dessa förslag anfördes i hufvudsak, dels att de enskilda läroverken

beredde staten en lättnad i omkostnaderna för undervisningsväsendet,

dels ock att dessa läroverk, som kunde utveckla sig under friare former,

bidroge till vinnandet af en rikare och mångsidigare pedagogisk erfarenhet.

De ifrågavarande motionerna blefvo emellertid af Riksdagen afslagna.

Under de förhandlingar, som vid slutet af föregående århundradet Motion vid

fördes angående de allmänna läroverkens organisation, uttalades af flera?S8S

den tanken, att läroverksfrågan vore en praktisk fråga, som ej kunde lösas

aenom teoretiska diskussioner, utan att man måste lita till erfarenheten

för att kunna komma fram till den rätta lösningen. I anslutning till

denna tanke hemställdes uti en vid 1888 års Riksdag inom Första Kammaren

väckt motion, att Riksdagen skulle för år 1889 till Kungl. Maj:ts disposition

ställa ett förslagsanslag af 15,000 kronor eller ock medgifva Kungl. Maj:t

att af besparingarna å de allmänna läroverkens stat disponera motsvarande

belopp för att, på de villkor Kungl. Maj:t ville bestämma, användas

vid ett eller annat därför lämpligt enskildt läroverk till anställande af

sådana undervisningsförsök, som kunde vara till gagn för lösningen, på

erfarenhetens väg, af den viktiga undervisningsfrågan.

Motionen blef af Riksdagen afslagen hufvudsakligen af den grund, att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 163.

lösningen af läroverksfrågan i dess helhet, med hvilken motionen hade ett

visst sammanhang, då antogs vara nära förestående.

Sedan underdåniga ansökningar om statsbidrag inkommit dels från

föreståndaren för Praktiska arbetsskolan för barn och ungdom, sedermera

kallad Palmgrenska samskolan, dels ock från föreståndarna för f. d.

Beskänka skolan, föreslog Kungl. Maj:t i 1889 års statsverksproposition

Riksdagen medgifva, att af reservationerna å anslagen till de allmänna

läroverken, så länge desamma därtill lämnade tillgång, måtte få användas

ett belopp af högst 15,000 kronor årligen till understöd åt enskilda läroverk

af sådan art som de nyss nämnda, hvilka däraf visat sig förtjänta,

allt under de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna godt för

hvarje sadant läroverk föreskrifva. Till det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden yttrade departementschefen

i denna fråga, bland annat, att för utvecklingen af ett lands undervisningsväsen

försök på olika håll måste göras med tillämpning af de pedagogiska

idéer, som alltjämt frainstode med yrkande att blifva förverkligade samt med

löfte om en därigenom vunnen snabb och säker förbättring af uppfostran och

undervisning. Skulle emellertid försök af nämnda slag lyckas, fordrades

det, att deras ledare drefves därtill af öfvertygelsens värme och hänförelse

samt ägde den mera obundna myndighet icke blott med afseende

på läroverkets hela organisation utan äfven beträffande val af lärarpersonal,

arbetstid m. m., som endast kunde tillkomma föreståndare för privata läroanstalter.

Men skulle pålitliga frukter af gagn för ett helt lands undervisningsväsen

skördas af dylika försök med olika läsordningar, undervisningsmetoder

och organisationsformer, så måste de erhållna resultaten af

en tillräcklig erfarenhet fastställas för att opartiskt bedömas samt säker

kännedom vinnas om de medel och omständigheter, hvarigenom och hvarur

berörda resultat framgått. Departementschefen framhöll jämväl, att i synnerhet

i vårt land, där den högre undervisningen för den manliga ungdomen

vore så godt som kostnadsfri, privata läroverk med sagda uppgift

måste föra en bekymmersam tillvaro och näppeligen kunna under längre

tid uppehållas utan statens bistånd. Vidare anfördes, att utgifterna för

statens läroverk, särskild! de i hufvudstaden, skulle komma att stiga icke

obetydligt,, om talrikt besökta privata läroverk, såsom f. d. Beskowska skolan

och Praktiska arbetsskolan, nödgades upphöra eller inskränka sin verksamhet.

Äfven ur rent ekonomisk synpunkt kunde det därför blifva en

vinst för staten, om den genom ett jämförelsevis mindre bidrag kunde

upprätthålla dylika skolor samt medverka därtill, att den däri meddelade

uppfostran och undervisning blefve fastare, bättre och mer fruktbringande.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 163.

Statsutskottet uttryckte sin sympati för propositionens syfte, men afstyrkte

densamma under hänvisning till läroverksfrågans väntade lösning. Som

kamrarna stannade vid olika beslut, förföll frågan.

År 1890 föreläde Kungl. Maj:t Riksdagen proposition angående ändrade

bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken och pedagogierna,

hvarvid det förslag angående understöd åt enskilda läroverk, som

framlagts för 1889 års Riksdag ånyo underställdes Riksdagens pröfning.

Frågan om understöd åt enskilda läroanstalter upptogs jämväl i eu inom

Andra Kammaren väckt motion, däri yrkades, att Riksdagen skulle till

Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 20,000 kronor för att därmed

understödja sådana enskilda läroverk, där gossar erhölle undervisning till

studentexamen.

Riksdagen, som afslog de viktigaste punkterna i läroverkspropositionen,

medgaf emellertid, att, enligt de närmare bestämmelser Kung!. Maj:t kunde

finna lämpligt föreskrifva, af reservationerna å anslagen till de allmänna

läroverken finge användas ett belopp af högst 20,000 kronor årligen till

understöd åt enskilda läroverk, hvilka förberedde till studentexamen.

Det af Riksdagen sålunda anvisade beloppet fördelades på f. d. Beskowska

skolan i Stockholm och Fjellstedtska skolan i Uppsala med 6,000

kronor åt hvardera samt Palmgrenska samskolan i Stockholm med 8,000

kronor, allt för läsår räknadt.

Vid 1897 års Riksdag föreslogs i två lika lydande motioner, väckta

den ena i Första Kammaren af F. Wachtmeister och den andra i Andra

Kammaren af H. Hamilton, att Riksdagen måtte å extra stat för 1898

till Kungl. Majtts disposition ställa ett belopp af 100,000 kronor, att,

under vissa angifna villkor och bestämmelser, med minst 15,000 kronor

tilldelas sådana för manlig eller både manlig och kvinnlig ungdom afsedda,

redan befintliga privata läroverk, som beredde till mogenhetsexamen,

och som i fråga om organisation och arbetssätt åsyftade att

tillämpa och pröfva nya former och metoder för undervisningen. I

motionerna anfördes bland annat, att enskilda högre läroanstalter utgjorde

en väsentlig och viktig länk i landets undervisningsväsen. Sedan de

allmänna läroverken vunnit den fasta och likformiga organisation, hvilken

för dem som statsinstitution vore naturlig, kunde de ej utan olägenheter

i vidsträcktare mån användas som försöksanstalter, där nya arbetsplaner

och lärometoder kunde till sitt praktiska värde pröfvas. För sådana

försök fordrades bekvämare yttre former, än som lämpligen kunde medgifvas

de offentliga läroverken, äfvensom större frihet i valet af lärarpersonal,

än som vore förenlig med offentlig anställning. De rön, som i

enskilda anstalter gjordes, kunde sedan komma de allmänna läroverken

Bih. till Rissel. Proi. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 127 Höft. . 6

1890 års

läroverksp

rop o sition.

Motioner vid

1897 års

riksdag.

s. 42 Kontrollera mot PDF

1898 års pvc

position.

42 Kungi. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 163.

till godo och vore för dem lika värdefulla, vare sig de försökta nyheterna

befunnes icke kunna bestå profvet och därför måste afvisas luden

pedagogiska diskussionen eller de visade sig förtjänta af vidare tilllämpning

äfven i statens skolor. I diskussionen om läroverksfrågan framställdes

en mängd yrkanden på förändringar, hvilka emellertid tills vidare

väsentligen vore teorier — mer eller mindre väl grundade på olika psykologiska,

socialpolitiska eller praktiska åskådningssätt, men i vårt land opröfvade

eller ännu ej tillräckligt pröfvade. Och sannolikt syntes, att läroverksfrågan

aldrig skulle kunna vinna ens en provisorisk lösning, så länge blott teorier

och meningar stode emot hvarandra. Det måste därför ligga alla om

hjärtat, såväl försvararna af det bestående som reformvännerna, att genom

förberedande pröfning, utförd i tillräckligt stor skala, under tillräcklig

tid och under våra förhållanden, få utrönt, hvad som kunde vara bäst

och lämpligast.

Statsutskottet ansåg i likhet med motionärerna önskvärdt, att enskilda

skolor funnes, vid hvilka nya anordningar med afseende på undervisningen

kunde pröfvas, samt att det följaktligen borde ligga i statens intresse att,

där så behöfdes, understödja de enskilda skolor, som gjort sig däraf förtjänta.

Utskottet ville ej heller förneka, att de medel, som då vore för

ifrågavarande ändamål tillgängliga, måhända vore väl knappa, men afstyrkte

likväl motionerna, enär villkoren för åtnjutande af understöd från det

ifrågasatta anslaget borde närmare bestämmas, än hvad motionärerna föreslagit.

Motionerna vunno ej heller Riksdagens bifall.

Följande år föreslog Ivungl. Maj:t Riksdagen att, med återkallande af

förutnämnda medgifvande om användning af reservationerna å anslagen

till de allmänna läroverken, anvisa ett särskild t förslagsanslag af högst

40.000 kronor till understöd åt enskilda läroverk att, enligt de närmare

bestämmelser, Kung!. Maj:t kunde finna godt föreskrifva, utgå med högst

12.000 kronor åt sådana läroverk, som förberedde till mogenhetspröfning,

och högst 4,000 kronor åt sådana, som motsvarade femldassiga allmänna

läroverk med tillägg af en särskild afslutningskurs.

I sitt yttrande till vederbörande statsrådsprotokoll omnämner föredragande

departementschefen, bland annat, att styrelsen för Uppsala enskilda

läroverk i gjord underdånig ansökning om statsbidrag till skolan

ifrågasatt vissa villkor för statsunderstöds åtnjutande, såsom att skolans

räkenskaper skulle granskas af offentlig myndighet, att skolan skulle meddela

undervisning åtminstone till det kunskapsmått, som inhämtades i statsläroverkens

fem lägre klasser, och äga ett ej alltför obetydligt lärjungeantal,

samt att en viss procent af lärjungarna skulle få undervisning mot

betydligt nedsatt afgift eller utan afgift. Däremot kunde det icke anses

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

lämpligt, att statsanslaget gjordes beroende af motsvarande anslag från

lokala myndigheter eller enskilda, åtminstone försåvidt man fäste sig vid

de enskilda skolornas betydelse som försöksläroverk, enär de såsom sådana

verkade icke för fyllande af lokala behof utan i statens intresse. Beträffande

de sålunda ifrågasatta villkoren för åtnjutande af statsunderstöd

yttrade departementschefen, att dessa villkor syntes honom vara af mindre

betydelse för det därmed afsedda ändamålets vinnande, hvarför det torde

vara lämpligare att, såsom dittills skett, öfverlåta åt Kungl. Maj:t att fastställa

de villkor för meddeladt understöd, som i särskilda fall kunde befinnas

erforderliga.

Riksdagen yttrade i sitt svar å propositionen, att Riksdagen förutsatt,

att Kungl. Maj:t i hvarje särskild! fall komme att meddela de närmare

bestämmelser, som kunde finnas erforderliga, men likväl förmenade, att

beviljande af understöd städse borde vara beroende af särskild af Kungl.

Maj:t företagen pröfning af lämpligheten i de nya undervisningsformer

och metoder, som vore afsedda att tillämpas- vid läroverken i fråga. Såväl

härom som rörande pröfningen af läroverkets behof af understöd ansåg sig

Riksdagen vid anslagets beviljande böra meddela särskild bestämmelse.

Riksdagen beslöt på det sättet bifalla den kungl. propositionen, att Riksdagen,

med återkallande af det förut omförmälda medgifvande! om användning af

reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken, under riksstatens

åttonde hufvudtitel till" understöd åt enskilda läroverk, hyilkas undervisningsformer

och metoder af Kungl. Maj:t pröfvades lämpliga, uppförde

ett förslagsanslag af högst 35,000 kronor att, sedan i fråga om läroverk

förlagdt i" hufvudstaden direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk

och eljest vederbörande eforalstyrelse efter granskning af läroverkets

räkenskaper vitsordat, att läroverket vore i behof och gjort sig förtjänt

af sådant understöd, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kunde

finna lämpligt föreskrifva, utgå med högst 9,000 kronor åt sådana läroverk,

som förberedde till mogenhetspröfning, och högst 3,000 kronor åt

sådana, som motsvarade femklassiga allmänna läroverk med tillägg af en

särskild afslutningskurs.

Af det sålunda anvisade anslaget beviljades under de följande åren

understöd åt följande läroverk: Beskowska skolan och Palmgrenska samskolan

hvardera 9,000 kronor, Fjellstedtska skolan 7,000 kronor, samt

Stockholms nya samskola, Uppsala enskilda läroverk och Eslöfs enskilda

elementarskola för gossar hvardera 3,000 kronor, utgörande tillhopa 34,000

kronor.

Sedan representanter för enskilda läroverk under år 1901 inkommit790^ “"*ro''

med underdåniga ansökningar om statsunderstöd till ett sammanlagdt be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kunrjl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 163.

lopp, vida. öfverskridande det för ändamålet beviljade anslaget, föreslog

Kungl. Maj:t 1902 års Riksdag att höja anslaget till understöd åt enskilda

läroverk med 25,000 kronor samt medgifva, att från anslaget finge, enligt

de bestämmelser Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela, utgå understöd

dels åt enskilda läroverk, hvilkas undervisningsformer och metoder af

Kungl. Maj:t pröfvades lämpliga, med högst 9,000 kronor åt sådana läroverk,

som förberedde till mogenhetspröfning, och högst 3,000 kronor åt

sådana,,, som motsvarade femklassiga läroverk med tillägg af en särskild

afslutningskurs, dels och åt seminariekurser, hvilka afsåge utbildande af

lärarinnor för högre flickskolor, samskolor och familjer, med högst 1,500

kronor för hvarje läsafdelning.

Angående ifrågavarande seminariekurser anförcs i det propositionen

bilagda statsrådsprotokollet, att behofvet af lärarinnor under de senare

åren sii. tillväxt, att högre lärarinneseminariet med sitt begränsade elevantal

ej kunde tillfredsställa detsamma. Närmast kunde då ifrågasättas

att upprätta ett nytt högre lärarinneseminarium, och fråga härom hade

äfven varit väckt, bland annat af den år 1885 tillsatta flickskolekommittén.

Men då ännu återstode åtskilligt att göra — i synnerhet att anskaffa ändamålsenliga

lokaler för att sätta det redan befintliga högre lärarinneseminariet i

stånd att på ett tillfredsställande sätt utöfva sin verksamhet, så syntes

frågan om upprättande af ett nytt sådant ännu en tid böra anstå. Det

syntes därför vara af vikt för staten att under tiden uppmuntra och understödja

enskilda sträfvanden till fyllande af det ifrågavarande behofvet.

Den kungl. propositionen blef af Riksdagen bifallen.

, Det sålunda förhöjda anslagsbeloppet, 60,000 kronor, fördelades på

elfva läroanstalter, af hvilka fyra åtnjöto 9,000 kronor, tre 4,000 kronor

och fyra 8,000 kronor hvardera.

sens e}‘örtrikets Sedan under åf 1904 styrelser och föreståndare för tio enskilda läro
aiimanna

te)-o-ver''b gjort underdånig framställning, gående ut bland annat därpå, att

Te» “s“l“pdelä™verk’ som förberedde till studentexamen, måtte kunna erhålla undertember

1900. stöd med högst 15,000 kronor och läroverk, som motsvarade sexklassig

realskola, i proportion därefter, anbefalldes öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk genom nådigt beslut den 31 mars 1905 att verkställa utredning

angående beloppet af det understöd af statsmedel till enskilda

läroverk, som ansåges erforderligt, samt de villkor, som borde uppställas

för dylikt understöds åtnjutande.

Den sålunda infordrade utredningen afgaf öfverstyrelsen den 28 september

1906, därvid öfverstyrelsen anförde bland annat, att flera af de ifrågavarande

enskilda läroverken arbetade under ganska tryckande ekonomiska omständig
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

heter. De löner, som kunnat utbetalas åt föreståndare och lärare, hade i

de flesta fall varit knappa. Medel hade saknats att åt skolorna förvärfva

tillfredsställande lokaler, tidsenlig inredningsmateriell och behöflig materiell

för undervisningen. Man måste dessutom vänta sig, att kostnaderna för

skolorna under den närmaste framtiden skulle ytterligare stegras, icke

minst genom återverkan af förändringar i fråga om de allmänna läroverken,

hvilka direkt eller indirekt stode i samband med den nya läroverksorganisationen.

Då nämligen genom löneregleringen för lärarna vid

sistnämnda läroanstalter lönerna blifvit icke obetydligt höjda, måste konkurrensen

om dugliga lärarkrafter medföra en höjning af aflöningen äfven

för lärarna vid de enskilda läroverken. Och då de läroverksbyggnader,

hvilka mångenstädes plankades eller vore under uppförande, särskilt såsom

en följd af många mindre, allmänna läroverks utvidgning till sexklassiga

real- eller samskolor, i allmänhet byggdes med större hänsyn till

hvgienens och undervisningens kraf, än förut plägat vara fallet, syntes

detta förhållande komma att medföra, att äfven de enskilda skolorna till

sina lärjungars bästa mera än förut måste tänka på att tillgodose de

nämnda krafvel!. Då slutligen de nya undervisningsplanerna för de allmänna

läroverken gåfve föreskrifter om en undervisning, hvilken kräfde,

att läroverken förfogade öfver en ändamålsenlig och rikhaltig undervisningsmateriell

för olika ämnen, kunde det väntas, att denna omständighet

skulle orsaka, att äfven de enskilda skolorna bättre än förut måste tillgodose

undervisningen från ifrågavarande synpunkt.

Af det anförda syntes framgå, att de nämnda skolorna, åtminstone

vissa af dem, hade behof af förhöjda statsunderstöd, hvilka syntes böra

bestämmas med hänsyn därtill, att skolorna måtte kunna uppehållas på

ensidigt hög ståndpunkt med afseende på lärarnas duglighet, lokalernas

och materiellens ändamålsenlighet o. s. v. Betydelsen häraf vore så mycket

större, som dessa skolor vore af sedda att utgöra försöksanstalter, vid hvilka,

emedan skolorna arbetade under friare former än de allmänna läroverken,

försök med nya undervisningsformer och metoder lättare än vid dessa

kunde underkastas pröfning.

Slutligen borde i detta sammanhang erinras därom, att de kostnader,

ifrågavarande skolors understödjande orsakade statsverket, i själfva verket

kompenserades genom minskning i utgifterna för de allmänna läroverken.

Detta frainginge bland annat däraf, att antalet ynglingar och gossar, tillhörande

klasser öfver de förberedande, hvilka uti ifrågavarande skolor åtnjutit

undervisning läsåret 1905—1906, uppgått till 1,114, ungefärligen

motsvarande antalet lärjungar i två af de största högre allmänna läroverken.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

På grund af det sålunda anförda funne öfverstyrelsen ensidigt, att

framställning gjordes till 1907 års Riksdag rörande ökning af högsta beloppet

af det understöd, som kunde utgå till de särskilda skolorna af

ifrågavarande slag. Med afseende på det belopp, som borde ifrågasättas,

hölle styrelsen före, att för skolor, som förberedde till studentexamen, det

högsta understödsbeloppet borde sättas till 15,000 kronor, hvilken summa

varit föreslagen under tider, då utgifterna för en skolas skötsel i flera

afseenden varit mindre än nu.

öfverstyrelsen funne emellertid, att en skola först då borde kunna

ifrågakomma till erhållande af ett understöd, uppgående till det nämnda

beloppet, när den såväl i andra afseenden som med hänsyn till lärjungeantalet

hunnit en viss utveckling. För en bestämmelse i sistnämnda hänseende

talade bland annat den omständigheten, att den minskning i statens

kostnader för de allmänna läroverken, som orsakades därigenom, att ifrågavarande

enskilda skolor mottoge lärjungar, hvilka annars skulle tillhöra

statsläroverken, vore beroende af nämnda lärjungars antal.

Då det ifrågasatta högsta beloppet, 15,000 kronor, borde förbehållas

skolor, som förberedde till mogenhetsexamen, syntes en bestämmelse önsklig

i sådant syfte, att skolan först då kunde erhålla detta understöd, när

dess gymnasium, särskildt för sig, uppnått ett lärjungeantal, som kunde

anses berättiga till så stort understöd.

öfverstyrelsen tänkte sig, att det sålunda uttalade önskemålet kunde

vinnas genom följande bestämmelser: Statsunderstödet utginge med högst

90 kronor för hvarje lärjunge i klasser öfver de förberedande, dock så att

det för ett läroverks gymnasium, särskildt för sig, högst kunde uppgå till

6,000 kronor och för det öfriga läroverket, särskildt för sig, högst till 9,000

kronor, hör att ett läroverk i enlighet med dessa grunder skulle kunna

erhålla ett understöd af 15,000 kronor, måste det i gymnasialklasserna —

i medeltal för de tre senaste åren, såsom öfverstyrelsen ansåge sig böra

föreslå — haft ett lärjungeantal af minst 67 samt i den öfriga skolan, förberedande

klasser oberäknad!, ett lärjungeantal af minst 100.

För läroverk, hvilka saknade gymnasialafdelningar, syntes samma bestämmelse

böra gälla i fråga om understödsbeloppet för lärjunge. Det

största totala understödet syntes, i öfverensstämmelse med de nu angifna

bestämmelserna för de fullständiga läroverken, höra fastställas till 9,000

kronor.

Enär särskilda omständigheter kunde göra det ömkligt, att i undantagsfall

understöd utginge med högre belopp än 90 kronor för lärjunge,

syntes en bestämmelse böra upptagas, hvarigenom sådant möjliggjordes.

Maximibeloppet af 15,000 kronor borde likväl i intet fall få öfverskridas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kurirjl. May.ts Nåd. Proposition N:o 163.

Med afseende på öfriga bestämmelser rörande understödsbeloppen till

särskilda skolor, såsom i fråga om den hänsyn som vid beloppens bestämmande

borde tagas till läsårets längd och antalet frielever i skolan, hölle

öfverstyrelsen före, att de icke borde preciseras i den kungörelse, som torde

komma att utfärdas rörande dessa understöd. Dels syntes detta, som icke

heller förut ansetts behöfligt, mindre nödvändigt med hänsyn till ifrågavarande

skolors ganska ringa antal, dels orsakade den omständigheten, att

skolorna vore försöksläroverk med olika organisationsplaner, att ganska

olika förhållanden rådde inom de skilda skolorna. Detsamma som man

önskade vinna genom att föreskrifva mer eller mindre detalj erade villkor

för anslagens åtnjutande, nämligen att dessa tillgodokomme de ändamål,

för hvilka de vore beviljade, syntes kunna uppnås på ett annat och troligen

mera effektivt sätt, nämligen genom föreskrift af en årlig revision

af skolans räkenskaper, hvilka sistnämnda jämte vederbörliga verifikationer

samt revisionsberättelse borde till öfverstyrelsen årligen insändas. Genom

en sådan revision, hvilken principiellt syntes vara på sin plats, när det,

såsom i detta fall, gällde anslag af statsmedel till ett icke obetydligt belopp,

torde möjliga missförhållanden inom skolornas förvaltning på enklaste

sätt kunna undanröjas. De närmare bestämmelserna rörande revisionen

liksom rörande öfriga villkor, som kunde befinnas önskvärda, syntes böra

öfverlämnas till Ivungl. Maj:ts afgörande.

Efter en utredning angående beloppet af det understöd, som borde

utgå till de olika enskilda läroverken, hemställde öfverstyrelsen, att Kungl.

Maj:t ville föreslå Riksdagen att höja anslaget till understöd åt enskilda

läroverk med 60,000 kronor, eller från 60,000 kronor till 120,000 kronor,

samt begära Riksdagens medgifvande, att från nämnda anslag finge, enligt

de närmare bestämmelser rörande revision af räkenskaperna, anslagsbeloppets

beroende af läsårets längd, antalet elever, som skulle undervisas

kostnadsfritt eller mot nedsatt afgift, samt öfriga villkor, som Kungl.

Maj:t kunde finna godt föreskrifva, utgå understöd

dels åt enskilda läroverk, hvilkas undervisningsformer och metoder af

Kungl. Maj:t pröfvades lämpliga, med högst 90 kronor, såvida Kungl. Maj: t

icke på grund af särskilda förhållanden i undantagsfall kunde finna skäligt

bevilja ett högre belopp, för hvar och en af skolans lärjungar i klasser

öfver de förberedande, med iakttagande härvid att understödet skulle utgå

med högst 6,000 kronor för ett läroverks gymnasialafdelning och högst

0,000 kronor för den öfriga delen af läroverket,

dels ock åt seminariekurser, hvilka afsåge utbildande af lärarinnor,

med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.

Vid föredragning af detta ärende inför Kungl. Maj:t den 12 januari

1907 års

proposition.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 163.

1907 anförde jag, att jag ej hade något att erinra mot de af öfverstyrelsen

föreslagna understödsbelopp. Det syntes nämligen vara uppenbart, att

ifrågavarande skolor numera i allmänhet måste kämpa med större ekonomiska

svårigheter än förr. öfverstyrelsen hade angifvit några af skälen härför.

Det kunde tilläggas, att de förbättrade aflöningsvillkor för folkskollärarinnor,

som blifvit en följd af 1906 års Riksdags beslut, för flera af de enskilda

läroverken komme att indirekt medföra ökade kostnader för lärarinnelöner.

Den beräkning, öfverstyrelsen ville lägga till grund för bestämmandet

af understödsbeloppet för en skola, nämligen 90 kronor för hvarje lärjunge,

utginge antagligen från det understöd, som man ville hafva garanteradt

i fråga om flickskolorna, för lärjunge räknadt. Statsunderstödet till dem

beräknades nämligen efter högst 45 kronor för lärjunge och förutsatte ett

lika stort tillskott från kommun eller enskilda donatorer.

Utan tvifvel funnes skål för den sålunda, föreslagna beräkningsgrunden.

Öfverstyrelsen själf hade dock velat låta det bero på Kungl. Maj:ts pröfning,

om pa grund af särskilda förhållanden i undantagsfall skulle kunna beviljas

ett högre belopp. En bestämmelse härom syntes emellertid i och för sig

mindre, tillfredsställande. Den ifrågasatta beräkningsgrunden borde ej ens

principiellt uttryckligen fastslås genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut.

Beträffande flickskolorna tjänade motsvarande bestämmelse till säkerhet för,

att statsunderstödet verkligen komme ett visst antal lärjungars undervisning

till godo. Men syftet med statsunderstöd till de enskilda läroverken vore ej

endast och ej heller i främsta rummet att tillförsäkra ett större eller mindre

antal lärjungar undervisning. Man ville, att dessa läroverk, för att komma i

åtnjutande af statsunderstöd, skulle tjäna till ett slags profskolor, där olika

undervisningsformer och metoder, tilläfventyrs äfven skolorganisationer,

kunde pröfvas. Men med detta syfte syntes det bäst, att man ej nödgade

anstalterna att, för att utfå ett visst understödsbelopp, ovillkorligen söka

pressa upp sitt lärjungeantal.

.På .min hemställan beslöt Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att, med

ändring i vissa delar af hithörande, gällande föreskrifter, medgifva, att

från förslagsanslaget till understöd åt enskilda, läroverk måtte, enligt

de närmare bestämmelser i afseende å revision af läroverkens räkenskaper,

läsårets längd, antalet elever, som skulle undervisas kostnadsfritt

eller mot nedsatt afgift, samt öfriga villkor, som Kungl. Maj:t kunde finna

godt föreskrifva, utgå understöd dels åt enskilda läroverk, hvilkas organisation,

undervisningsformer och metoder af Kungl. Maj:t pröfvades lämpliga,

med högst 15,000 kronor för sådana, som förberedde till studentexamen,

och högst 9,000 kronor åt sådana, som förberedde till realskolexamen,

dels ock åt seminariekurser. hvilka afsåge utbildande af lärarinnor för högre

o

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 163.

flickskolor, samskolor och familjer, med högst 1,500 kronor för hvarje

Iris afdelning'', samt att höja omförmälda förslagsanslag å högst 60,000

kronor till högst 120,000 kronor, eller med 60,000 kronor.

! sin skrifvelse den 31 maj 1907 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens åttonde hufvudtitel yttrade Riksdagen i anledning af

denna framställning följande.

1 likhet med departementschefen ansåge Riksdagen talande skäl f öreligga

att genom ökadt understöd till de enskilda läroverken af nu ifrågavarande

art bereda dem ekonomisk lättnad i deras för vart undervisnings

väsende betydelsefulla verksamhet såsom försöksskolor, där olika undervisningsformer

och metoder äfvensom skolorganisationer kunde piöfvas.

Emellertid hade Riksdagen icke kunnat undgå att finna, att ej mindre de

för närvarande utgående anslagen till enskilda läroanstalter, såväl det nu

ifrågavarande som det anslag, från hvilket understöd lamnades till högre

skolor för kvinnlig ungdom och till samskolor, än äfven det anslag till

tilläggsunderstöd åt sistnämnda skolor, som Riksdagen, såsom förut omnämnts,

beviljat, saknade med önskvärd tydlighet angifven begränsning i

afseende å de särskilda slags läroverk, som skulle från det ena eller andra

anslaget tillgodoses, hvilket åter haft till följd att, såsom det ville synas

Riksdagen, i vissa fall understöd tilldelats en skola från ett af anslagen,

under det att det andra anslaget med lika göda skäl skulle kunna hafva

användts. Denna oegentlighet saknade icke praktisk betydelse vid det

förhållande, att åtnjutande af understöd från anslaget till högre skolor för

kvinnlig ungdom vore förenadt med vissa villkor, som däremot ej vore

förbundna med anslaget till enskilda läroverk. En uppdelning af hvart och

■ett af anslagen på de olika läroverksformer, som borde af dem tillgodoses,

och utfärdande af allmänna bestämmelser angående eventuella villkor

för de sålunda uppdelade anslagens åtnjutande syntes Riksdagen därför

skäligen kunna ifrågasättas. Då hvarken i afseende å förutberörda anslag

till tilläggsunderstöd åt högre flickskolor och samskolor eller beträffande

anslaget till understöd åt enskilda läroverk föreslagits bestämda grunder

för understödens beräknande, och Riksdagen, på de åt departementschefen

anförda skäl, icke ansett sig böra då bestämma sådana grunder, syntes

jämväl frågan härom böra ingå i den utredning, som torde blifva erforderlig

för åstadkommande af en gemensam plan för samtliga anslag till

de enskilda läroanstalterna. För underlättande af genomförandet af en

sådan plan hade Riksdagen emellertid ansett, att det belopp, som i anledning

af Kungl. Maj:ts-förevarande framställning beviljades, borde uppföras

å extra stat, enär det syntes önskligt, att de perioder, för hvilka understöd

från ifrågavarande båda anslag utginge, sammanfölle med hvarandra,

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 127 Raft. 7

Riksdagens

skrifvelse.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

men den treårsperiod, för hvilken de enskilda läroverken erhållit understöd,

utginge med år 1907, under det att den för högre skolor för kvinnlig

ungdom löpande anslagsperioden, likaledes på tre år, tilländaginge

örst med år 1908. Beträffande beloppet af den föreslagna anslagshöjningen

hade detta synts Riksdagen väl högt tilltaget och torde utan olägenhet

kunna nedsättas till 50,000 kronor, och detta så mvcket hellre som

dels de understöd, hvilka för år 1907 kunde komma i fråga, i första rummet

torde böra tillkomma skolor, som förberedde till studentexamen, därvid

emellertid borde tillses, att skolan först då erhölle det föreslagna

maximiunderstödet, när dess gymnasium, särskildt för sig, uppnått ett

larj ungeantal, som kunde anses berättiga till så stort understöd, dels ock

understöden borde utdelas med tillbörligt afseende fästadt å huruvida vederbörande

läroanstalt hade karaktär af verklig försöksskola. Dessutom

ansag Riksdagen hela det belopp, som beräknats för understöd till nyinrättade

skolor, icke genast behöfva tagas i anspråk. Riksdagen ville vidare

uttala, att de förhöjda understöden i första hand syntes böra komma lärarpersonalen

till godo i de fall, där behof af löneförbättring skäligen kunde

anses föreligga. Slutligen ville Riksdagen framhålla, att insändande till

öfverstyrelse]! för rikets allmänna läroverk, på sätt departementschefen

llragasatt, af vederbörande läroverks räkenskaper med verifikationer för

revision, syntes vara en med alltför stor omgång förenad åtgärd, och

att den nödiga kontrollen öfver understödens användande torde med fullt

tillräcklig säkerhet kunna vinnas genom tillhandahållande allenast af ett

räkenskapssammandrag.

Riksdagen,. som sålunda icke ansett sig böra föreslå någon förändring

åt det ordinarie anslaget till understöd åt enskilda läroverk, fino-e alltså

aas anmäla, att Riksdagen till förhöjning af understöden åt enskilda läroverk

på extra stat för år 1908 anvisat ett anslag af 50,000 kronor med

rätt för Kungl. Maj:t att vid understödens utdelande vidtaga de ändringar

\ dithörande, nu gällande föreskrifter, hvartill omständigheterna kunde

föranleda, dels ock anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till gemensam plan för fördelningen och användningen

af de nu utgående anslagen till enskilda läroanstalter.

Med denna skrifvelse hade Riksdagen jämväl besvarat en inom Andra

Kammaren af G. R, Johansson väckt motion, gående ut därpå, att anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom skulle uppdelas i två anslag, afsedda

det ena för egentliga flickskolor, det andra för samskolor af realskoletyp.

Med _ anledning af det sistnämnda beslutet anbefallde Kungl. Makt

den 28 juni 1907 öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk att efter

s. 51 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

51

verkställd

med det af

Innan jag

före den 1 oktober 1907 till

anhållan gifvit

utredning

Riksdagen begärda förslag,

öfvergår

Kung].

Maj:t inkomma

till de

upphof, torde

förslag,

till hvilka Riksdagens nyssnämnda

som afsilning å den redogörelse, jag

nu lämnat, böra meddela några sammanfattande öfversikter angående storleken

af statens bidrag till enskilda läroanstalter och angående antalet

läroanstalter, som åtnjutit och nu åtnjuta statsunderstöd.

Anslaa-et till högre skolor för kvinnlig ungdom har af Riksdagen ne-0«» successiv

-------

dannämnda år

---C

bestämts

“ # O o

till följande belopp:

------O

ökningen af

anslaget till

1874.

................. 30,000

kronor

å

extra

stat,

högre skolor

1876

................. 40,000

»

»

»

» ,

för kvinnlig

ungdom.

1878.

................. 50,000

»

å ordinarie stat,

1882.

................. 70,000

>

» >

1891.

................. 100,000

»

>

» ,

1896.

................. 200,000

»

* ,

1902.

................. 347,500

»

»

* ,

1906.

................. 380,000

»

» .

Förutom

nämnda

ordinarie anslag

beviljade

1907

års Riksdag

för

samma ändamål

hälften år 1907

De anslag,

kvinnlig ungdom

å ordinarie stat...

å extra stat .........

å extra stat för år 1908

och med andra hälften år 1908.

som för år 1908 utgå till understöd

och samskolor, äro alltså

156,000 kronor att utgå med ena

åt

högre

skolor för

380,000

78,000

Kronor,

eller tillhopa 458,000 kronor.

Antalet skolor, som erhållit understöd från anslaget till högre skolor^»*»*** skolor,

för kvinnlig ungdom, var enligt Kungl. Maj:ts beslut “understöd!

den 6 december 1878.................................... 42 flickskolor,

4 november 1881 ..........................

....... 42

?

28 november 1884 ...........................

...... 59

y

16 december 1887 ...........................

...... 61

i

23 januari 1891.................................

...... 64

?

26 januari 1894 .............................

....... 76

>

?

3>

5 februari 1897 ............................

....... 85

>

och 6 samskolor,

17 november 1899 .........................

....... 88

» 11 » ,

27 februari 1903 .............................

....... 93

T>

» 13

>

24 november 1905 ..........................

....... 95

»

» 18

Genom nådiga cirkuläret den 31

maj 1907 erhöllo ytterligare en flick-

skola och två samskolor statsunderstöd. Äf de nyssnämnda 95 flickskolorna

voro 2 under ombildning till samskolor och 16 under indragning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Frånsedt de af nämnda 16 under indragning varande skolor, som ännu

finnas kvar, utgör för närvarande antalet skolor, som åtnjuta understöd

från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom:

högre flickskolor ............................................................... 78

samskolor.............................................................................. 22

eller tillhopa 100.

På hvad sätt de anvisade anslagen under år 1908 äro fördelade på

dessa skolor, framgår af följande öfversikt:

—

—

—

—

_

_

_-

Af det ordi- narie an- slaget.

Af anslaget

å extra stat.

Summa.

Af anslaget

för undervis- ning i huslig

ekonomi.

A. Högre flickskolor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Arvika, elementarskola för flickor ...............

11,100

_

250

_

3,350

350

Borås, elementarläroverk för flickor.............

4,500

—

—

__

4,500

_

_

_

Eksjö, läroverk för flickor.........................

1,750

—

—

—

1,750

—

_

_

Enköping, el.-sk. f. fl..................................

1,500

—

—

—

1,500

—

_

_

Eskilstuna, el.-lvk f. fl...............................

4,500

—

—

—

4,500

—

—

_

Eslöf, högre flickskola.................................

2,550

—

—

—

2,550

—

100

_

Falun, el.-lvk f. fl.....................................

4,500

—

800

—

5,300

—

500

—

Gäfle, högre flickskola................................

4,500

—

2,000

—

6,500

—

—

_

» , lyceum.............................................

1,000

—

400

—

1,400

—

—

_

Göteborg, H. Bergs skola f. fl......................

3,450

—

750

—

4,200

—

500

_

» , Frunt.-för:s flicksk......................

4,000

—

800

—

4,800

—

500

_

» , M. Halls sk. f. fl.........................

4,500

—

1,100

—

5,600

—

—:

—

» , Kjellbergska fl.-sk.........................

4,500

—

750

—

5,250

—

—

—

» , Majornas el.-lvk f. 11...................

4,500

—

1,190

—

5,690

—

—

—

» , nya el.-lvk. f. fl...........................

4,500

—

1,100

—

5,600

—

—

—

» , S. Budebecks sk.........................

4,500

—

1,700

—

6,200

—

500

—

» , G. Wigerts flickskola ...............

2,600

—

970

3,570

—

—

—

Halmstad, högre el.-lvk f. kv. u...................

4,500

—

550

—

5,050

—

—

_

Hudiksvall, el.-sk. f. fl...............................

3,750

—

500

—

4,250

—

—

—

Hälsingborg, högre el.-sk. f. fl.....................

3,900

—

100

—

4,000

—

500

—

» , E. Lundbergs h. lvk. f. fl..........

4,400

—

100

—

4,500

—

500

—

» , nya el.-sk. f. fl........................

4,500

—

—

—

4,500

—

—

—

Härnösand, el.-lvk f. fl...............................

4,500

—

—

—

4,500

—

—

—

Jönköping, el.-sk. f. fl. ..............................

4,500

—

950

—

5,450

—

—

—

» , västra el.-lvk f. fl. .....................

4,500

—

650

—

5,150 |

—

. -

—

Transport

95,000 |

-1

14,660

—

109,660 |

-1

3,450

—

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

53

—

Af det ordi-

Af anslaget

Af anslaget

för undervis-

nane an

slaget.

Kronor.

å extra stat.

Kronor.

Summa

Kronor.

ning i huslig

ekonomi.

Kronor.

Transport

96,000

—

14,660

—

109,660

—

3,450

—

Kalmar, el.-sk. f. 13.....................................

4,500

—

800

—

5,300

—

—

—

Karlshamn, el.-lvk f. 13..............................

3,600

—

810

—

4,310

—

—

—

Karlskrona, högre Ivk f. fl. ........................

4,600

—

1,000

—

5,500

—

500

—

Karlstad, h. el.-lvk f. fl..............................

4,260

—

—

—

4,250

—

—

—

Kristianstad, el.-ivk f. 13............................

3,400

—

1,000

—

4,400

—

—

—

Kristinehamn, ei.-lvk f. 13............................

3,660

—

—

—

3,550

—

200

—

Landskrona el.-lvk f. fl...............................

2,500

—

1,200

—

3,700

—

500

—

Lidköping, el.-lvk f. 13. .............................

2,340

—

800

—

3,140

—•

—

—

Linköping, el.-lvk f. 11...............................

4,500

—

1,100

—

5,600

—

—

—

Luleå, el.-lvk f. 11....................................

4,500

—

350

—

4,850

—

—

—

Lund, högre el.-skola f. 13............................

4,500

—

—

—

4,500

—

300

—

» , fullst. Ivk f. fl.................................

4,600

—

990

—

5,490

—

500

—■

Malmö, högre Ivk. f. 11..............................

4,500

—

1,550

—

6,050

—

—

—

» , T. Abergs h. Ivk f. fl......................

4,500

—

2,335

—

6,835

—

—

—

» , A. och E. Bunths sk. f. fl................

2,500

—

1,580

—

4,080

—

—

—

Mariestad, el.-lvk f. fl..............................

2,250

—

575

—

2,825

—

500

—

Norrköping, norra fi.-lvk............................

4,500

—

1,100

—

5,600

—

500

—

» , östra fl.-lvk...............................

4,500

—

1,125

—

5,625

—

500

—

Nyköping, el.-sk. f. fl.................................

4,500

—

826

—

5,325

—

—

—

Oskarshamn, el.-lvk f. 11...............................

3,730

—

—

—

3,730

—

—

—

Skara, h. skola f. kv. ungdom .....................

4,500

—

—

—

4,500

—

500

—

Sköfde, el.-lvk f. fl....... .............................

2,200

—

725

—

2,925

—

—

—

Stockholm, Afzelii el.-skola f. fl...................

4,600

—

1,150

—

5,650

—

—

—

» , Ateneum f. fl............................

4,500

—

2,025

—

6,525

—

500

—

» , Brummerska skolan ..................

4,500

—

4,400

—

8,900

—

—

—

» , Detthowska skolan.....................

4,500

—

1,925

—

6,425

—

—

—

» , Kungsholms el.-sk. f. 11............

3,000

—

935

—

3,935

—

—

—

» , Kungsholms Ivk f. 11...................

3,500

—

1,160

—

4,650

—

—

—

» , Lyceum för flickor....................

4,500

—

1,200

—

5,700

—

—

—

» , Nya elementarskolan för flickor ..

2,150

—

1,650

—

3,800

—

—

—

» , Realskolan för flickor.................

3,750

—

950

—

4,700

—

500

—

» , A. Sandströms skola ................

4,500

—

1,610

—

6,110

—

—

—

» , Södermalms h. läroanst. f. fl......

4,500

—

1,285

—

5,785

—

—

Transpor

223,120

1-

| 50,805

1-

| 273,925

—

| 8,450

—

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Af det ordi- narie an- slaget.

Af anslaget

å extra stat.

Summa.

Af anslaget

för undervis- ning i huslig

ekonomi.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

223,120

_

50,805

_

273,925

8,450

Stockholm, Wallinska fl.-skolan

4,500

—

1,575

—

6,075

_

500

_

» , Ahlinska skolan .............

4,500

—

2,500

—

7,000

_

_

_

» , Östermalms h. läroanst. f. fl.......

4,500

—

1,375

_

5,875

_

500

_

Strängnäs, el.-lvk f. fl...............................

2,020

—

600

—

2,620

_

_

Sundsvall, Ivk f. fl....................................

4,500

—

—

_

4,500

_

__

Söderhamn, el.-lvk f. fl...........................

3,150

—

775

—

3,925

_

_

_

Uddevalla, el.-lvk f. fl..............................

4,400

—

—

—

4,400

_

500

_

Umeå, el.-lvk. f. fl..................................

4,100

—

—

—

4,100

_

_

Uppsala, h. Ivk f. fl. ................................

4,500

—

—

—

4,500

_

• _

_

» , Lindska skolan .............................

2,000

—

—

—

2,000

_

_

_

Varberg, el.-lvk f. fl..................................

2,600

—

1,000

—

3,600

_

500

_ •

Visby, h. flickskola....................................

4,000

—

550

—

4,550

_

_

_

Vänersborg, h. lärov. f. kv. u......................

3,400

—

700

_

4,100

_

_

Västervik, läroanst. för flickor .....................

3,200

—

350

_

3,550

_

_

_

Västerås, h. el.-lvk f. fl..............................

4,500

—

1,200

—

5,700

_

500

_

Växjö, el.-lvk f. fl.

4,500

—

—

_

4,500

_

_

__

Ystad, el.-sk. f. fl.....................................

4,500

—

—

—

4,500

_

_

_

Örebro, el.-sk. f. fl. ....................................

4,500

—

2,200

—

6,700

—

_

_

» , nya el.-sk. f. fl...............................

4,180

—

320

—

4,500

—

_

_

Östersund, el.-lvk f. fl. ............................

3,500

—

—

—

3,500

—

—

—

Summa

300,170

—

63,950

—

364,120

—

10,950

—

B. Sainskolor.

Djursholms samskola .................................

4,500

_

1,515

_

6,015

500

Avesta, elementarskola ..............................

1,800

—

—

—

1,800

_

_

Bollnäs, ensk. läroverk ..............................

800

—

200

—

1,000

_

_

_

Borlänge, samskola ...................................

1,800

—

—

—

1,800

_

_

_

Falkenberg, el.-skola .................................

3,000

—

985

—

3,985

_

350

_

Hedemora, samskola .................................

2,500

—

—

—

2,500

_

__

_

Hjo, samskola ..........................................

1,500

—

600

—

2,100

_

_

_

Hör, Barnskola ..........................................

1,350

—

__

—

1,350

_

_

_

Hörby, samskola ......................................

1,700

—

250

_

1,950

—

—

-;

Transport

18,950 |

-1

3,550 |

-1

22,500 |

-1

1

O

lO

00

-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Af det ordi- narie an- slaget.

Af anslaget

& extra stat.

Summa.

Af anslaget

för undervis- ning i huslig

ekonomi.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

18,950

—

3,550

—

22,500

—

850

—

1,400

_

1,400

_

2,100

1,560

400

_

2,500

_

_

_

Lysekil, Barnskola........................

—

—

1,550

—

—

Motala, Barnskola ........................

4,500

—

—

—

4,500

—

—

Mönsterås, Barnskola...................

1,600

—

—

—

1,600

—

—

—

Nora, samskola..........................

2,380

2,200

_

_

_

2,380

2,200

_

_

_

Bonneby, samskola ....................

—

—

—

—

—

—

Sefile, samskola...........................

1,480

—

—

—

1,480

—

—

—

Simrishamn, samskola..................

2,600

—

—

—

2,600

—

—

—

Sollefteå, samskola .....................

Söderköping, Barnskola..................

2,500

4,090

2,500

4,390

—

300

—

—

—

—

Trollhättan, samskola ..................

2,650

—

—

—

2,650

—

—

—

Värnamo, privat elementarläroverk

1,700

—

400

—

2,100

—

—

—

Summa

49,700

—

4,650

—

54,350

—

850

—

C. Skolor som äro under indragning’.

Arboga, elementarskola för flickor

Filipstad, • t> » »

1,500

1,950

_

1,500

1,950

_

—

—

—

—

—

—

800

_

_

800

_

_

_

1,750

1,000

200

1,950

1,000

Skellefteå s » »

—

—

—

—

—

Strömstad, » » »

1,450

—

—

—

1,450

—

—

—

Södertälje, » » »

2,500

—

676

—

3,175

—

—

—

Trelleborg * » »

1,000

—

—

—

1,000

—

150

—

Vadstena, » » »

500

—

—

—

500

—

—

—

Ängelholm, » » »

1,500

—

500

—

2,000

—

—

—

Summa

13,950

—

1,376

—

15,325

—

150

—

Sammanfattning.

A. Flickskolor.........................

300,170

—

63,950

—

364,120

—

10,950

—

B. Samskolor ..........................

49,700

—

4,650

—

54,350

—

850

—

C. Skolor under indragning........

13,950

—

1,375

—

15.325

—

150

—

Summa

363,820

—

69,975

1-

| 433,795

—

11,960

—

Dessutom hafva Kristinehamns elementarläroverk för flickor, Lunds högre elementarskola för flickor,

Sundsvalls läroverk för flickor, Uddevalla elementarläroverk för flickor och högre elementarläroverket för

flickor i Uppsala äfvensom samskolorna i Avesta, Lysekil, Simrishamn och Sollefteå inlämnat ansökan om

tilläggsunderstöd. Beslut om dessa ansökningar har ännu ej fattats.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Knugl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Anslaget till understöd åt enskilda läroverk utgjorde enligt beslut af

Riksdagen år

1890: 20,000 kronor, som utgick af besparingarna å reservationsanslaget

till de allmänna läroverken,

1898: 35,000 kronor, ordinarie förslagsanslag högst,

1902: 60,000 »

Härjämte anvisade 1907 års Riksdag för ifrågavarande ändamål å

extra stat för år 1908 ett belopp af 50,000 kronor.

De till understöd åt enskilda läroverk för år 1908 anvisade medel

äro alltså:

ordinarie förslagsanslag, högst................................................... 60,000 kronor,

anslag å extra stat........................................................................ 50,000 » ,

eller tillhopa 110,000 kronor.

Af dessa medel hafva för år 1908 understöd tilldelats:

I. Läroanstalter med studentexamen som slutmål:

a) Gosskolor:

Beskowska skolan i Stockholm..................................................

Fjellstedtska skolan i Uppsala.....................................................

Lunds privata elementarskola.....................................................

Lundsbergs skola..............................................................................

b) Samskolor:

Göteborgs högre samskola ..........................................................

Palmgrenska sam skolan i Stockholm .......................................

Sofi Almquists samskola » » .......................................

Stockholms nya samskola ............................................................

Uppsala enskilda läroverk och det därmed förenade Uppsala

privatgymnasium............................................................

II. Läroanstalter med realskolexamen som slutmål:

Eslöfs enskilda elementarskola för gossar ..............................

Grevesmuhlska samskolan i Stockholm....................................

III. Seminariekurser för utbildande af lärarinnor:

Anna Sandströms seminarium i Stockholm ...........................

Nya lärarinneseminariet » » ...........................

Privata lärarinneseminariet » > ...........................

» » » Lund ...........................

14,500 kronor

12,000

4.000

7.000

3,800

14,500

12,060

9,630

14,500

3.000 »

2.000

3,000

3.000

4.000

3.000

eller tillhopa 109,990 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Af det sålunda anförda framgår, att för år 1908 äro af statsmedel

anvisade till understöd åt

högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor 458,000 kronor,

enskilda läroverk........................................................ 110,000 »

eller till understöd åt enskilda läroanstalter tillhopa 568,000 kronor.

Efter dessa redogörelser öfvergår jag till att lämna en framställning

af de utlåtanden och förslag, som inkommit till Kungl. Maj:t i anledning

af Kungl. Maj:ts och Riksdagens af mig förut omnämnda beslut om utarbetande

af nya grunder för statens understöd.]ande åt enskilda läroanstalter.

Enligt beslut af föreningen af lärarinnor och lärare vid Sveriges

högre nick- och samskolor ingåfvo därtill utsedda kommitterade den 14

september 1907 till Kungl. Maj:t ett förslag till lönereglering för lärarinnor

vid de högre flickskolorna samt till bestämmelser angående beräkningen

af statsbidraget till ifrågavarande skolor. Detta förslag är af följande

lydelse:

nick- och

samskoleföreningens

förslag.

A. Förslag till lönereglering för lärarinnor i läsämnen. 1

1. För vinnande af kompetens för undervisning i läsämnen fordras:

för högre kompetens:

1) fil. känd.- eller fil. lic.-examen,

2) examen vid kungl. högre lärarinneseminarium,

3) examen vid privat högre lärarinneseminarium, som af Kungl.

Maj:t godkänts;

för lägre kompetens:

1) examen vid privat lägre lärarinneseminarium, som af Kungl.

Majrt godkänts,

2) examen vid folkskollärarinneseminarium.

2. Föreståndarinnan åtnjuter följande löneförmåner:

a) grundlönen 1,850 kronor kronor per år,

b) bostad eller hyresersättning.

Hyresersättningen beräknas efter 3 rum och kök, dock högst 750

kronor per år.

c) dyrortstillägg.

Dyrortstilläggen bestämmas efter förslag af stadsfullmäktige af Kungl.

Maj:t vid beviljande af statsunderstöd till skolan.

Bill. till Riksd. Frat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 127 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

d) ett ålder stil lägg åt 800 kronor per år efter 5 års tjänstgöring som

föreståndarinna vid skola inom samma kommun.

8. Full tjänstgöring för lärarinna innebär en undervisningsskyldighet

af minst 20, högst 24 lektioner i veckan af 40—50 minuters längd i

klasserna öfver småskolan.

Om 3 eller flera af lektionerna äro endast 35 minuter eller därunder,

må undervisningsskyldigheten ökas till högst 26 lektioner i veckan, därigenom

att 3 af de kortare lektionerna beräknas motsvara 2 af normal längd.

2 vakttimmar beräknas motsvara en lektion.

Eu mindre del af lektionerna må kunna ges i öfningsämnen.

4. Under de första 2 år lärarinna efter vunnen kompetens har anställning

med full tjäll st göling erhåller hon en lön, som utgöres af

a) grundlönen 1,300 kronor per år,

b) dyrortstillägg, lika med föreståndarinnans.

5. Lärarinna, som haft full tjänstgöring under tvenne läsår och

blifvit väl vitsordad för densamma, blir ordinarie, om hon fortfarande

innehar anställning med full tjänstgöring, dock icke såsom vikarie för en

ordinarie lärarinna.

Såsom ordinarie lärarinna erhåller hon utom dyrortstillägg enligt § 2:

i rista lönegraden: 1,400 kronor per år, om hon har lägre kompetens,

och 1,550 kronor per år, om hon har högre kompetens;

i 2:dra lönegraden: 150 kronor per år mera än i rista;

i 3;dje lönegraden: 150 kronor per år mera än i 2:dra.

För lärarinna mpd lägre kompetens finnes dessutom en 4:de lönegrad,

där lönen är 150 kronor per år högre än i 3:dje.

6. Vikarie för en tjänstledig ordinarie lärarinna åtnjuter för full tjänstgöring

lön enligt § 4. För mindre tjänstgöring erhåller hon för hvarje

veckotimme V20 af samma lön.

7. Föreståndarinna och ordinarie lärarinna anställas för ett eller flera

läsår. Sker ej uppsägning å någondera sidan före mars månads utgång, anses

aftalet mellan skola och lärarinna förlängdt äfven för nästkommande läsår.

8. Under de första 2 åren, som en lärarinna har anställning med

full tjänstgöring, samt medan eu ordinarie lärarinna befinner sig i rista

lönegraden, må en mindre del af tjänstgöringen kunna förläggas till småskolan,

dock utan minskning af lärarinnans lön.

9. Föreståndarinna och ordinarie lärarinna, som på; grund af sjukdom

erhåller full tjänstledighet för hela eller en del af det läsår, för

hvilket hon är anställd, afstår af sin lön, per läsår räknadt, halfva grundlönen

och dyrortstillägget.

Ordinarie lärarinna, som för idkande af studier erhåller full tjänst
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

ledighet för hela eller eu del af det läsår, för hvithet hon är anställd,

afstå.!1, per läsår räknadt, hela lönen.

Lärarinna, som haft full tjänstledighet under ett helt läsår, kan icke under

samma femårsperiod erhålla full tjänstledighet för ytterligare ett helt läsår.

Om föreståndarinna eller ordinarie lärarinna önskar tjänstledighet utöfver

den, som skolan enligt föregående moment äger att bevilja, må

sådan beviljas endast om öfverstyrelsen finner det kunna ske utan olägenhet.

10. Om skolan medger ordinarie lärarinna, som för hälsans vårdande

eller idkande af studier önskar minskning i sin tjänstgöring,.partiell tjänstledighet,

minskas hennes lön med V20 belopp för hvarje veckotimme,

hvarmed hennes tjänstgöring understiger 20 lektioner i veckan.

11. När ordinarie lärarinna fyllt 55 ar, äger skolan rätt att, äfven utan

hennes ansökan, gifva henne partiell tjänstledighet och sålunda reducera

hennes tjänstgöring.

12. Ordinarie lärarinna med partiell tjänstledighet skall gifva minst

10 lektioner i veckan.

13. Ordinarie lärarinna uppflyttas i 2:dra och 3:dje lönegraden, da

hon varit ordinarie lärarinna 5 år efter uppflyttningen i närmast lägre

lönegrad och efter samma tidpunkt haft full och väl vitsordad tjänstgöring

under minst 4 läsår.

Ordinarie lärarinna med lägre kompetens uppflyttas i 4a le lönegraden,

om hon varit ordinarie lärarinna 10 år efter uppflyttningen i 3:dje lönegraden

och efter samma tidpunkt haft full och val vitsordad tjänstgöring

under minst 9 läsår.

Om lärarinna, som, efter vunnen kompetens enligt § 1, tjänstgjort i

småskolan med minst 24 veckotimmars undervisningsskyldighet, blir ordinarie,

räknas vid hennes uppflyttning i högre lönegrad de år, hon så tjänstgjort

vid småskolan.

Föreståndarinna, som afgår från sin befattning som föreståndarinna

och erhåller anställning såsom ordinarie lärarinna, räknar för uppflyttning

i högre lönegrad de år, hon tjänstgjort såsom föreståndarinna.

14. Lärarinna, som icke har full tjänstgöring (ordinarie lärarinnor

med partiel] tjänstledighet och vikarier undantagna) aflönas per veckotimme

och läsår, så att de första 10 veckotimmar, som hennes tjänstgöring

omfattar, betalas efter 80 kronor per timme och läsår, de följande 5 veckotimmarna

betalas efter 70 kronor per timme och läsår samt öfriga betalas

efter 60 kronor per timme och läsår.

15. Om ordinarie lärarinna åtager sig flera lektioner i läsämnen, än som

åligga henne enligt § 3, betalas dessa med 60 kronor per veckotimme och läsår.

16. Vaktgöring vid skrifningar betalas efter 40 kronor per veckotimme

och läsår.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung/. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 163.

B. Förslag- till lönereglering- för lärarinnor i öfningsäniiien.

1. För vinnande al kompetens för undervisning i öfningsämnen fordras

För undervisning i teckning: examen vid tekniska skolan i Stockholm.

För undervisning i gymnastik: examen vid gymnastiska centralinstitutet

eller annat gymnastiskt institut, som af Kungl. Maj:t blifvit godkändt.

För undervisning i sång: examen vid kungl. musikkonservatoriet.

För undervisning i handarbete: examen vid något lärarinneseminarium

eller vid lägre eller högre afdelningen i tekniska skolan i Stockholm eller

vid någon lärarinnekurs för handarbete.

För undervisning i välskrifning: examen vid något lärarinneseminarium

eller vid lägre eller högre afdelningen i tekniska skolan i Stockholm.

2- Full tjänstgöring innebär en undervisningsskyldighet af minst 24, högst

28 lektioner i veckan af 40—50 minuters längd i klasserna öfver småskolan.

Om ?>'' eller flera lektioner äro af endast 35 minuters längd eller därunder,

må undervisningsskyldigheten ökas till högst 32 lektioner i veckan,

därigenom att 3 af de kortare lektionerna beräknas motsvara 2 af normal

längd.

3. Under de första 2 år lärarinna efter vunnen kompetens för tecknings-

eller handarbetslärarinnebefattning har anställning med full tjänstgöring

erhåller hon eu lön, som utgöres af:

a) grundlönen 1,300 kronor för teckningslärarinna,

1.100 > handarbetslärarinna;

b) d.y ror t stilla g g desamma som för föreståndarinnan (se A, § 2).

4. Tecknings- eller handarbetslärarinna, som haft full tjänstgöring

under tvenne läsår och blifvit val vitsordad för densamma, blir ordinarie,

om hon fortfarande innehar anställning med full tjänstgöring, dock icke

såsom vikarie för en ordinarie lärarinna.

Såsom ordinarie lärarinna erhåller hon utom dyrortstilläogen (enligt

A, §_2):

i lista lönegraden:

som teckningslärarinna 1,550 kronor per år,

» handarbetslärarinna 1,200 » »;

i 2:dra lönegraden: ISO kronor per år mera än i lista:

i 3:dje lönegraden: 150 » » » » » i 2:dra.

5. Vikarie, för eu tjänstledig ordinarie tecknings- eller handarbetslärarinna

åtnjuter för full tjänstgöring lön enligt § 3. För ''mindre tjänstgöring

erhåller hon för hvarje veckotimme 1/2i af samma lön.

fl. Ordinarie lärarinna i teckning eller handarbete anställes för ett

eller flera läsår. Sker ej uppsägning å någondera sidan före mars månads

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163. ol

utgång, anses aftalet mellan skola och lärarinna förlängdt äfven för nästkommande

läsår.

7. Under de första 2 åren, som eu lärarinna i teckning eller handarbete

har anställning med full tjänstgöring, samt medan en ordinarie

lärarinna i samma ämnen är i lista lönegraden, må eu mindre del af

tjänstgöringen kunna förläggas till smaskolan, dock utan minskning af

lärarinnans lön.

8. ()rdinarie lärarinna i teckning eller handarbete, som har kompetens

för undervisning i andra ämnen, ma kunna fullgöra en del af sin

undervisningsskyldighet genom att undervisa i dessa ämnen.

9. Rörande beviljande af full eller partiell tjänstledighet åt ordinarie

lärarinna i teckning eller handarbete gälla samma bestämmelser som i

fråga om ordinarie lärarinna i läsämnen (se A, §§ 9—12) blott med den

ändring, att lönen vid partiell tjänstledighet minskas med 724 af sitt belopp

för hvarje veckotimme, hvarmed lärarinnans tjänstgöring understiger

24 lektioner i veckan.

10. Rörande uppflyttning i högre lönegrad af ordinarie^ lärarinna i

teckning eller handarbete gälla samma bestämmelser som i fråga om lärarinnor

i läsämnen (se A, § 13).

11. Lärarinna i öfningsämne, som icke har full tjänstgöring (ordinarie

lärarinnor med partiell tjänstledighet och vikarier undantagna), aflönas per

veckotimme efter följande grunder.

a) De första 10 veckotimmarna tjänstgöringen omfattar aflönas per

timme och läsår:

för teckningsundervisning med 70 kronor

» handarbetsundervisning » 60 »

» välsk rifningsundervisning » 60 ■-

De följande 10 veckotimmarna tjänstgöringen omfattar aflönas per

timme och läsår:

för teckningsundervisning med 60 kronor

» handarbetsundervisning » 50 »

» välskrifningsundervisning » 50 »

öfriga veckotimmar aflönas per timme och läsår:

för teckningsundervisning med 50 kronor

» handarbetsundervisning » 40 »

» välskrifningsundervisning 40 »

b) Om aflöningen för lektioner i sång och gymnastik öfverenskomma

skola och lärarinna.

12. Om ordinarie lärarinna åtager sig utöfver den tjänstgöringsskyldighet,

som åligger henne, lektioner i öfningsämnen, betalas dessa med:

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

för lektion i teckning 50 kronor per läsår,

» -> i handarbete 40 » » »

» » i välskrifning 40 » » »

* 5 i sång eller gymnastik efter öfverenskommelse.

C. Förslag till bestämmelser angående statsbidraget.

1. Statsbidraget till de högre flickskolorna utgår i form af:

a) anslag till viss skola,

b) lönetillägg till ordinarie lärarinnor.

2. Statens årsanslag till viss skola (§ 1: a) utgår högst med det belopp.,

som beräknas efter följande grunder.

Maximibeloppet beräknas efter det antal lärjungar skolan har i klasserna

öfver den tredje elementarklassen (d. v. s. den som med afseendepå

lärjungarnas ålder är parallell med folkskolans Ijärde klass), så att

för de 25 första lärjungarna anslaget utgör 100 kronor per lärjunge,

för de följande 25 lärjungarna anslaget utgör 75 kronor per lärjunge,

för de följande 25 lärjungarna anslaget utgör 50 kronor per lärjunge..

3. Villkor för att en skola, skall erhålla statsbidrag äro bland annat:

1) att kommun, landsting eller enskilda understödja skolan kontant

eller genom lokalupplåtelse med minst lika stort årligt belopp som staten

enligt § 1: a,

2) att kommun, landsting eller enskilda dessutom betala dels det

enligt A, § 2 bestämda dyrortstillägget till föreståndarinnan och till hvarje

lärarinna med full tjänstgöring, dels ett lönetillägg af 100 kronor till hvarje

ordinarie lärarinna (äfven under tjänstledighet) och af 300 kronor till föreståndarinnan,

när hon som sådan tjänstgjort 5 år vid skola inom kommunen,

3) att skolan genomför en lönereglering, hvarigenom föreståndarinna

och lärarinnor erhålla minst de löneförmåner, som här föreslagits,

4) att så många lärjungar i klasserna öfver den tredje elementarkla

ssen erhålla nedsättning i terminsafgiften, att skillnaden mellan de afgifter,

som dessa lärjungar skulle betalt efter 65 kronor per termin i 4:de,

70 kronor i 5:te och 75 kronor i öfriga klasser, samt de avgifter de verkligen

betala, uppgår för året till minst V3 af statsanslaget,

5) att bolag eller enskild person, som i skolan nedlagt kapital, ej

tillgodogör sig högre ränta på detsamma än 4 %,

6) att staten genom en revisor deltager i granskningen af skolans

räkenskaper och förvaltning.

4. De lönetillägg staten betalar till lärarinnor (§ 1: b) äro:

a) till ordinarie lärarinna i läsämne med högre kompetens och till

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

ordinarie teckningslärarinna: 150 kronor i lista, 300 kronor i 2:dra ocli

450 kronor i 3:dje lönegraden,

b) till ordinarie lärarinna i läsämne med lägre kompetens: 150 kronor

i 2:dra, 300 kronor i 3:dje och 450 kronor i 4:de lönegraden.

c) till ordinarie handarbetslärarinna: 150 kronor i 2:dra och 300

kronor i 3:dje lönegraden.

Öfvergåugsbestämmelser.

1. Vid tiden för löneregleringens genomförande kan öfverstyrelsen

tillerkänna en lärarinna högre eller lägre kompetens, äfven om hon ej

aflagt härför stadgad examen, såvida hon på annat- sätt, särskilt genom

längre, väl vitsordad tjänstgöring visat sig äga för undervisningen nödiga

kunskaper och skicklighet.

2. Lärarinna, som vid löneregleringens genomförande är.anställd

vid skola, men icke förvärfvat sig eller af öfverstyrelsen fått sig tillerkänd

kompetens, må af skolan med öfverstyrelsens medgifvande fortfarande kunna

användas. Lönen för lärarinna i läsämne skall då i öfverensstämmelse

med hittills gällande föreskrift beräknas så, att hon tor en tjänstgöring

af 24 veckotimmar å 40—50 minuters längd erhåller samma aflöning som

ordinarie folkskollärarinna har i lista lönegraden inom den kommun, där

skolan ligger. Timlektioner aflönas i proportion härtill.

3. Om skolas ekonomiska ställning icke medger löneregleringens

omedelbara genomförande, må öfverstyrelsen medgifva skolan rätt att genomföra

den successivt under loppet al viss tid, på det sätt att den tjänstgöring,

som motsvarar grundlönen, sättes högre och timlektionerna betalas

lägre än enligt löneregleringen.

4. Föreståndarinna räknar icke lör erhållande åt lönetillägg såsom

föreståndarinna tjänstår från tiden före löneregleringens genomförande.

5. Lärarinna får från tiden före löneregleringens genomförande räkna

för uppflyttning i högre lönegrad högst 12 tjänstår.

lvommitterade hemställa, att Kungl. Majit täcktes i proposition till

1908 års Riksdag föreslå, att statsanslaget till de högre flickskolorna må

från och med 1909 beräknas och fördelas pa sadant sätt, att skolorna

sättas i stånd att genomföra en lönereglering, som tillförsäkrar lärarinnekåren

minst de löneförmåner, livilka- upptagas i deras nyss nämnda förslag.

1 skrifvelsen framhålles, att om man, med iakttagande al de.föreslagna

bestämmelserna, beräknade statens och kommunernas bidrag till lönerna

för hela den lärarinnekår, som inginge i beräkningen, så funne man, att

statens och kommunernas bidrag blefve ungefär lika stora. För den enskilda

kommunen eller med afseende på den enskilda skolan kunde dessa bidrag

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

vara ganska olika. Men för skolorganisationen i dess helhet rådde jämvikt

mellan dem.

Till kommitterades förslag äro fogade åtskilliga tabeller till belysning af

skolornas ekonomiska ställning, sådan den var läsåret 1906—1907 och sådan

den då skulle hafva varit, därest kommitterades förslag varit genomfördt.

Det förslag, för hvilket jag sålunda redogjort, remitterades till öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk, som behandlade det i sammanhang

med den utredning, öfverstyrelsen hade att verkställa på grund af

Kungl. Maj:ts befallning den 28 juni 1907 att inkomma med underdånigt

utlåtande och förslag till gemensam plan för fördelningen och användningen

af de nu utgående anslagen till de enskilda läroverken.

öfrerstyrei- Till åtlydnad af nämnda befallning öfverlämnade öfverstyrelsen med

sent förslag, underdånigt utlåtande den 14 november 1907 följande förslag till bestämmelser

angående statsunderstöd åt enskilda skolor:

§ 1.

1. Enligt de närmare bestämmelser, som här nedan angifvas, kan understöd

af statsmedel tilldelas enskild skola tillhörande någon af följande grupper:

a) högre flickskolor med minst sju klasser;

b) högre samskolor och högre goss-skolor med hufvudafdelningar motsvarande

realskola och gymnasium;

c) sexklassiga samskolor å orter, där allmänt läroverk ej tinnes;

d) sexklassiga goss-skolor;

hvarvid i hvarje fall med klasser afses årsafdelningar öfver så kallade

förberedande klasser.

2. Förutom till skolor, som tillhöra någon af de ofvannämnda grupperna,

må understöd till belopp, samt enligt grunder, som af Kungl. Maj:t

i hvarje fall bestämmas, kunna utgå till skolor, hvilka antingen vid de

nya grundernas trädande i kraft redan äro i åtnjutande af statsunderstöd

eller tillhöra ny skolform, som af Kungl. Maj:t- pröfvas förtjänt af uppmuntran.

§ 2.

Såsom allmänna villkor för åtnjutande af statsunderstöd enligt de i

§ 8 här nedan angifna grunder gälla:

a) att med afseende på vid skolan anställda lärares och lärarinnors

behörighet, tjänsteåligganden och aflöningsförmåner iakttages hvad i §§ 3,

4, 5, 6 och 7 här nedan stadgas, samt att ifråga om samma lärarpersonals

pensionering skall gälla, hvad som därom kan varda särskildt stadgadt;

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

b) att lärjungeantalet i skolans klasser öfver de förberedande under

de senaste tre åren varit i medeltal sammanlagdt minst sex gånger så

stort som nämnda klassers antal, och att i fråga om sexklassig samskola

och sexklassig goss-skola minst hälften af det sålunda beräknade lärjungeantalet

tillhört skolans tre högsta klasser;

c) att lärjungar i den utsträckning, som i § 9 sägs, varda kostnadsfritt

eller mot nedsatt afgift i skolan undervisade;

d) att vid skolan är anställd en legitimerad läkare med skyldighet att

öfvervaka lärjungarnas fysiska uppfostran samt sundhetsförhallandena vid

skolan;

e) att genom intyg af hälsovårdsnämnd eller vederbörande provinsialläkare

styrkes, att skolans lokaler äro i hygieniskt afseende tillfredsställande;

f) att läsåret omfattar minst 36 läsveckor, påsk- och pingstferier samt

tillfälliga lofdagar inberäknade;

«■'') att kommun eller enskild donator understöder skolan pa sätt i §

O/

8 mom. 3 sägs;

h) att bolag eller enskild person, som nedlagt kapital i skolan, ej

tillgodogör sig högre ränta än 4 procent pa det nedlagda kapitalet;

i) att af Kung! Maj:ts vederbörande befallningshafvande utsedd revisor

årligen granskar skolans räkenskaper och förvaltning samt däröfver

till Kung! Maj:ts befallningshafvande afgifver berättelse;.

k) att berättelse om skolans verksamhet, affattad enligt fastställd plan,

årligen insändes till kungl. ecklesiastikdepartementet och till kung! öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk;

hvarjämte skall iakttagas, att, därest öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk icke i särskilda fall finner skäl medgifva undantag, vid sexklassig

samskola skola vara anställda minst två och vid högre Barnskola^ minst

fyra manliga lärare med sådan tjänstgöring, som i § 4 mom. 2--3 sägs,

.samt att vid sagda skolor enahanda bestämmelser skola gälla i fråga om

minimiantalet af kvinnliga lärare.

§ 3.

1. För att kunna anställas som ämneslärare eller ämneslärarinna vid

enskild skola, som åtnjuter statsunderstöd enligt de i § 8 stadgade grunder,

erfordras

a) att hafva aflagt filosofisk eller teologisk kandidat- eller licentiatexamen

samt att därjämte hafva genomgått för anställning såsom läiare

vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium föreskrifven profårskurs eller

förvärfvat annan af Kungl. Maj:t med afseende pa ändamalet godkänd praktisk

lärarutbildning;

Bill. till Ilik-ed. Prat. 1.908, 1 Sami. 1 Af cl. 121 imf t.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

b) eller att hafva aflagt afgangsexamen från högre lärarinneseminariet

i Stockholm eller däremot svarande enskildt lärarinneseminarium, som af

Kungl. Maj:t för ändamålet godkänts;

c) eller att hafva aflagt afgangsexamen vare sig från enskildt lägre

lärarinneseminarium, som af Kungl. Maj:t för ändamålet godkänts, eller

från folkskoleseminarium för lärarinnor;

d) eller att hafva af Kungl. Maj:t förklarats innehafva sådan behörighet,

som i någondera af punkterna a), b) eller c) här ofvan sägs.

2. För att kunna anställas såsom lärare eller lärarinna i öfningsämne

vid enskild skola, som åtnjuter statsunderstöd enligt de i § 8 stadgade

grunder, erfordras:

a) för anställning som lärare eller lärarinna i teckning eller välskrifning:

afgångsbetyg från högre eller lägre undervisningskursen för teckningslärare

vid tekniska skolan i Stockholm;

b) för anställning som lärare eller lärarinna i sång: afgångsbetyg från

sånglärarkursen vid musikkonservatorium;

c) för anställning som lärarinna i handarbete: afgångsbetyg från lärarinnekurs

i handarbete, som är ställd under af Kungl. Maj:t förordnad inspektion;

d) för anställning som lärarinna i huslig ekonomi: afgångsbetyg från

lärarinnekurs i huslig ekonomi, som är ställd under af Kungl. Maj:t förordnad

inspektion;

e) för anställning som lärare eller lärarinna i gymnastik: afgångsbetyg

från instruktörskursen eller den fullständiga gymnastiklärarkursen

vid kungl. gymnastiska centralinstitutet eller från motsvarande kurs vid

enskild gymnastisk anstalt, som af Kungl. Maj:t för ändamålet godkänts;

dock att behörighet för anställning som lärare eller lärarinna i teckning,

välskrifning, sang och handarbete äfven må tillkomma ämneslärare

eller ämneslärarinna, som jämte sin öfriga pedagogiska utbildning i något

af sagda öfningsämnen förvärfvat utbildning, som af Kung]. Maj:t blifvit

för ändamålet godkänd.

§ 4.

1- Lärare och lärarinnor skola anställas antingen med full tjänstgöring

eller såsom timlärare.

2. Lärare och lärarinna med full tjänstgöring är skyldig att i skolans

klasser öfver de förberedande hvarje vecka meddela undervisning under

minst 20, högst 24 lektioner af 40 till 50 minuters längd.

I denna tjänstgöring-tid ma äfven kunna inräknas ledning af morgonbön

och rättande af lärjungars skriftliga arbeten; dock att så beskaffad

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 163.

tjänstgöring må uppskattas till högst 2 lektioner i veckan. Ingå vakttimmar

i full tjänstgöring, må två sådana kunna räknas lika med en lektion.

Af möjligen förekommande lektioner af 35 minuters längd eller därunder

må tre kunna räknas som två lektioner af ofvan stadgade längd;

dock att för full tjänstgöring icke må erfordras mer än inalles 26 särskilda

lektioner i veckan.

3. Föreståndare eller föreståndarinna med full tjänstgöring är skyldig

att hvarje vecka meddela undervisning i skolan, allt efter skolans storlek

och beskaffenhet, under minst 8, högst 20 lektioner af 40 till 50 minuters

längd.

4. Äraneslärarinna med full tjänstgöring må, utan minskning af henne

tillkommande löneförmåner, kunna fullgöra en del, dock högst en tredjedel,

af sin tjänstgöring i de förberedande klasserna.

Likaledes må ämneslärare eller ämneslärarinna, som äger behörighet

för undervisning i öfningsämne, utan minskning af löneförmånerna, kunna

fullgöra en del, dock högst en tredjedel, af sin tjänstgöring genom undervisning

i sådant ämne.

5. Lärare eller lärarinna, som äger behörighet för undervisning i

mera än ett af öfningsämnena teckning, välskrifning, sång och handarbete

eller som jämte behörighet för undervisning i sådant ämne jämväl äger

behörighet såsom ämneslärare eller ämneslärarinna må, därest sammanlagda

antalet veckolektioner uppgår till det här ofvan i mom. 2 angifna, för tillgodoräknande

af full tjänstgöring kunna fullgöra sin tjänstgöring i två

eller flera af de ämnen, den vunna behörigheten afser.

§ 5.

1. Lärare och lärarinnor med full tjänstgöring skola åtnjuta minst

följande löneförmåner:

a) Ämneslärare och ämneslärarinnor med den högre kompetens, som

angifves i § 3 mom. 1 punkt a) och b):

i första lönegraden 1,300 kronor (grundlönen),

» andra » 1,500 »

» tredje » 1,700 »

» fjärde » 1,900 »

b) Ämneslärare och ämneslärarinnor med den lägre kompetens, som

angifves i § 3 mom. 1 punkt c):

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 163.

i första lönegraden 1,300 kronor (grundlönen),

» andra » 1,400 »

» tredje » 1,550 »

» fjärde » 1,700 »

» femte • » 1,900 »

c) Lärare och lärarinnor med hufvudsaklig tjänstgöring i något eller

några af ämnena teckning, välskrifning, sång och handarbete och med den

behörighet, som angifves i § 3 mom. 2, äga uppbära en grundlön, beräknad

efter det arfvode för timlärare i vederbörande ämne, som finnes här nedan

angifvet i § 6 mom. 1 punkt c), samt därutöfver ålderstillägg i tre lönegrader

med resp. 100, 150 och 150 kronor.

2. Föreståndare eller föreståndarinna skall åtnjuta samma löneförmåner

som ämneslärare med högre kompetens samt därutöfver dels ett

särskildt arfvode af 300 kronor för läsår, dels fri bostad eller hyresersättning,

beräknad efter hyran för 3 rum och kök intill 750 kronor för år.

3. A ort, där ordinarie folkskollärarinnas lägsta aflöning, naturaförmåner

inberäknade, öfverstiger 1,300 kronor, skola föreståndare och

föreståndarinna samt lärare och lärarinnor med behörighet enligt § 3 och

med full tjänstgöring åtnjuta ett ortstillcigg utgörande minst skillnaden

mellan sagda båda belopp, dock att ortstillägget i intet fall behöfver öfverstiga

200 kronor för år.

4. I fråga om uppflyttning från lägre till högre lönegrad, hvarom

framställning göres hos Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande,

som i ärendet äger besluta, iakttages, att lärare och lärarinna i första lönegraden

äfvensom vikarie med sådan behörighet, som i § 3 sägs, uppflyttas

i andra lönegraden efter två års väl vitsordad tjänstgöring,

att lärare och lärarinna uppflyttas i tredje och fjärde lönegraden, då

fem år förflutit efter uppflyttningen i närmast lägre lönegrad,

och att ämneslärare och ämneslärarinna med den lägre kompetens,

som angifves i § 3 mom. 1 punkt c), uppflyttas i femte lönegraden, då

tio år förflutit efter uppflyttningen i fjärde lönegraden;

och skall beträffande uppflyttning i tredje eller högre lönegrad gälla,

att tjänstinnehafvare under mer än fyra femtedelar af den tid, som

efter uppflyttning i närmast lägre lönegrad erfordras för att vinna sådan

uppflyttning, med vitsord om nit och skicklighet själf skall hafva bestridt

tjänsten, samt

att den högre aflöningen icke får tillträdas förrän vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd.

5. Lärare och lärarinna med lägre kompetens, som förvärfvar högre

kompetens enligt § 3 mom. 1 punkt a) eller b), äger att för uppflyttning

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 163.

i högre lönegrad räkna sig till godo jämväl sin tjänstgöring såsom lärare

eller lärarinna med lägre kompetens.

6. Lärarinna med kompetens och tjänstgöring enligt §§ 3 och 4, som

under någon tid, dock högst tre år i samma lönegrad, haft sin hufvudsakliga

tjänstgöring i de förberedande klasserna,, äger att för uppflyttning

i högre lönegrad räkna sig till godo jämväl den tid tjänstgöringen i de

förberedande klasserna omfattat.

7. För tjänstledig ämneslärare eller ämneslärarinna anställd vikarie

med behörighet enligt § 3 skall för full tjänstgöring aflönas med minst

1,300 kronor för läsår jämte ortstillägg, där sådant förekommer. Vikarie

för tjänstledig öfningslärare eller öfningslärarinna, äfvensom vikarie, som

ej har full tjänstgöring, skall aflönas som timlärare enligt § 6 mom. 1

punkt c).

§ 6.

Timlärare med sådan behörighet, som i § 3 sägs, äger att för veckotimme,

utgörande lektion af 40 till 50 minuters längd, uppbära minst

följande arfvode: ...

a) såvida veckotimmarnas antal icke öfverstiger 10, för undervisning i

läroämne 80 kronor,

teckning och sång 70 kronor,

handarbete och välskrifning 60 kronor;

b) för därefter följande 5 veckotimmar för undervisning i

läroämne 70 kronor,

teckning och sång 60 kronor,

handarbete och välskrifning 50 kronor; .

c) för öfriga veckotimmar för undervisning i

läroämne 60 kronor,

teckning och sång 55 kronor,

handarbete och välskrifning 45 kronor.. _

2. Arfvodet för undervisning i huslig ekonomi och gymnastik bestämmes

genom öfverenskommelse mellan lärarinnan eller läraien och

skolans föreståndare eller styrelse. o .

3. Om lärare eller lärarinna med full tjänstgöring atager sig flera

lektioner än i § 4 mom. 2 och 3 sägs, skola sadana lektionei betalas med

minst följande belopp: i läroämne med 60 kronor, i teckning och sång

med 50 kronor samt i handarbete och välskrifning med 40 kronor för

veckotimme.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kung,1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

§ 7.

I fråga om tjänstledighet för de vid enskild skola anställda tjänstinnehafvare

skall, savida icke vederbörande föreståndare eller styrelse finner

sig kunna utan ökad kostnad för statsverket bereda fördelaktigare

villkor, iakttagas följande:

1. Lärare och lärarinna i första lönegraden, som åtnjuter tjänstledighet,

skall för den del af läsåret, tjänstledigheten omfattar, afstå alla

sina löneförmåner.

2. Lärare och lärarinna i andra eller högre lönegrad, som på grund

af sjukdom åtnjuter tjänstledighet, skall för den del af läsåret, tjänstledigheten

omfattar, afstå halfva grundlönen och ortstillägget, där sådant

förekommer, men äg-er bibehålla öfriga löneförmåner, dock att tjänstledighet

pa sadana villkor ej ma beviljas för längre tid än sammanlagdt ett läsår

under samma femårsperiod. Lärare och lärarinna, som på grund af sjukdom

behöfver tjänstledighet för längre tid än ett läsår under samma femårsperiod,

skall under den Överskjutande tiden afstå alla sina löneförmåner.

3- Lärare och lärarinna i andra eller högre lönegrad, som af annan

anledning än sjukdom åtnjuter tjänstledighet, skall för den del af läsåret,

tjänstledigheten omfattar, afstå alla sina löneförmåner.

4. föreståndare och föreståndarinna, som åtnjuter tjänstledighet på

grund af sjukdom, skall för den del af läsåret, tjänstledigheten omfattar,

afstå halfva grundlönen samt föreståndararfvodet och ortstillägget, där

sådant förekommer, men äger bibehålla öfriga löneförmåner. I öfrigt

gäller om föreståndares och föreståndarinnas tjänstledighet detsamma som

om lärares i andra eller högre lönegrad.

§ 8.

1. Det i § 1 omförmäld a understöd af statsmedel till enskild skola

skall utgöras af

elds Lönetillägg till lärare och lärarinnor med ett belopp, motsvarande

summan af alla af lärarpersonalen intjänta ålderstillägg med undantag af

de bidrag till dessa, som i enlighet med § 8 mom. 3 skola utgöras af

vederbörande kommun,

dels årsanslag till skolan, och skall sistnämnda anslag, på sätt här

nedan sägs, beräknas dels efter antalet lärartjänster, dels efter lärjungarnas

antal.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

1) För beräkningen af maximibeloppet af den del af årsanslaget,

som utgår efter antalet lärartjänster, skola följande grunder gälla:

a) ett belopp, motsvarande en tredjedel af ämneslärares grundlön,

beräknas för högst så många lärartjänster, som antalet af skolans årsklasser,

de förberedande klasserna och de tre högsta gymnasieklasserna

oberäknade, med reduktion för Barnundervisning af olika årsklasser och

för kortare undervisningstid än den normala i enskild klass;

b) om skolan har gymnasium och detta under de senaste tre åren i

de tre högsta klasserna haft i medeltal sammanlagdt minst 18 lärjungar,

som under minst två läsår begagnat undervisningen i skolan, beräknas ett

särskild t, anslag för tre lärartjänster å gymnasiet med en tredjedel af

ämneslärares grundlön för hvarje tjänst;

c) för samskolor och goss-skolor beräknas därutöfver ett särskildt anslag

för att sätta dem i stånd att anställa erforderligt antal manliga lärare,

nämligen för sexklassiga samskolor och sexklassiga goss-skolor 1,000 kronor,

för högre samskolor 2,000 kronor och för högre goss-skolor 3,000 kronor.

2) För beräkning af maximibeloppet af den del af anslaget, som utgår

efter lärjungarnas antal, skola, därest icke Kungi. Maj:t i särskilda fall

finner skäl annorlunda förordna, följande grunder gälla:

a) för hvarje lärjunge i klasserna öfver de förberedande, de 3 högsta

gymnasieklasserna undantagna, beräknas ett belopp, som utgör en tiondedel

af medelårsafgiften för lärjunge i dessa klasser;

b) om skolan har ett gymnasium med det lärjungeantal i de 3 högsta

klasserna, som ofvan sägs, beräknas enligt samma grunder ett särskildt

anslag för gymnasiet efter antalet lärjungar i dessa klasser;

c) det efter lärjungeantalet beräknade anslaget må utgå med högst

2,000 kronor till hvarje skola; dock att för högre samskola och högre

goss-skola beloppet må kunna ökas intill 4,000 kronor, i den mån lärjungarnas

antal i gymnasiets 3 högsta klasser betingar sådan ökning med tillämpning

af ofvan angifna beräkningsgrund.

2. Till högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, Indika

visat sig äga på lämpligt sätt anordnad undervisning i huslig ekonomi,

må enligt grunder, som Kungl. Maj:t kan finna skäligt närmare bestämma,

utgå ett särskildt understöd af högst 400 kronor om året för kurs i ämnet,

hvilken omfattar en lärjungegrupp, samt ytterligare högst 200 kronor

för hvarje därutöfver tillkommande lärjungegrupp, dock att dylikt understöd

ej till någon skola må utgå med högre belopp än 1,000 kronor.

3. Det i § 2 punkt g) omförmälda understöd af kommun eller enskild

donator skall utgöras af

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

dels lönetillägg till lärare och lärarinnor, nämligen

1) ett kontant bidrag af 100 kronor till hvart och ett af de ålder sti Hägg,

som utgå till lärare eller lärarinnor i andra och högre lönegrader,

2) ortstillägg å den ort, där sådant skall förekomma;

dels årsanslag till skolan, hvilket anslag skall utgå med

1) ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som statens årsanslag till skolan, dock att kommunens bidrag för

skolor, livilka hittills åtnjutit understöd från anslaget till enskilda läroverk,

ej behöfver uppgå till mer än hälften af sagda anslag;

2) i händelse understöd af statsmedel utgår för undervisning i husHg

ekonomi, ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som statens understöd för ändamålet.

§ 9.

Den del af statens årsanslag till skolan, som utgår efter lärjungeantalet,

skall i sin helhet användas till betäckande af kostnaden för fri platser

och nedsättningar i terminsafgifter för lärjungar i klasserna öfver de förberedande.

§ 10.

Finner sig enskild skola, som i öfrigt uppfyller villkoren för erhållande

af statsunderstöd, nödsakad att anställa lärare eller lärarinna, som

icke äger behörighet i enlighet med bestämmelserna i § 3, må skolan utan

hinder af denna omständighet kunna erhålla understöd af statsmedel enligt

de i § 8 mom. 1 angifna grunder, under villkor

att lärare eller lärarinna, som saknar sagda behörighet, erhåller arfvode

som timlärare till minst de belopp, som angifvas i § 6 mom. 1

punkt c), samt

att i fråga om beräkningen af den del af statens årsanslag till skolan,

som utgår efter antalet lärartjänster, iakttages, att, därest de af icke behöriga

lärare eller lärarinnor bestridda lektionerna sammanlagdt uppgå till

24 i veckan, nämnda anslag minskas med en sjättedel af ämneslärares

grundlön, samt att, om antalet af nämnda lektioner understiger eller

öfverstiger 24, anslaget lider minskning i förhållande därtill.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 163.

§ 11.

Till skola, som åtnjuter understöd af statsmedel, må för anställande

af särskild! försök, som pröfvas vara af den betydelse, att en värdefull

pedagogisk erfarenhet därigenom kan vinnas, ett särskild! tilläggsunderstöd

för viss tid kunna beviljas.

Öfvergångsbestämmelser.

1. Lägre samskolor, hvilka för närvarande äro femklassiga, må upprätta

den sjätte klassen, när detta befinnes lägligt, dock senast med ingången

af läsåret 1911 — 1912. Så länge skolan är femklassig, åligger det

ej skolan att anställa mer än en manlig lärare och begränsas därunder

det i § 8 mom. 1 punkt 1 c) omnämnda tilläggsanslaget till 500 kronor

för år.

2. Om skolans ekonomiska ställning icke tillåter löneregleringens

omedelbara genomförande må den, efter Kungl. Maj:ts medgifvande i hvarje

fall, kunna genomföras successivt under loppet af den första treårsperioden

efter de nya grundernas trädande i kraft, på det sätt att den tjänstgöring,

som motsvarar grundlönen, sättes högre och timlektionerna betalas lägre

än enligt sagda grunder.

3. Föreståndare och föreståndarinna, ämneslärare och ämneslärarinna

äga att från tiden före löneregleringens genomförande för uppflyttning i

högre lönegrad räkna sig till godo högst 12 tjänstår.

Öfverstyrelsen hemställde i sitt underdåniga utlåtande den 14 november

1907, att Kungl. Maj:t täcktes göra framställning till 1908 års

Riksdag, att Riksdagen måtte

dels godkänna de bestämmelser angående statsunderstöd åt enskilda

skolor, som öfverstyrelsen föreslagit;

dels i stället för samtliga för år 1908 till enskilda läroanstalter utgående

anslag å tillhopa 568,000 kronor bevilja följande anslag, nämligen:

1) ett anslag å ordinarie stat för understödjande af sådana enskilda

skolor, som omnämnas i § 1 af öfverstyrelsens förut omnämnda förslag, till

ett belopp af 590,000 kronor,

2) ett förslagsanslag å ordinarie stat för tilldelande af ålderstillägg

åt lärarpersonalen vid samma skolor till ett belopp af 170,000 kronor,

3) ett anslag å ordinarie stat för understödjande af seminariekurser

för utbildande af lärarinnor till ett belopp af 21,000 kronor.

Bih, till Rilcscl Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 127 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 163.

dels och medgifva, att, under förutsättning att Eslöfs högre flickskola

och Eslöfs enskilda läroverk för gossar sammanslås till en samskola, understöd

måtte till denna skola kunna utgå enligt de grunder, som kunna för

samskolor blifva stadgade.

rdsenlXt- . . föf de förslag, för hvilka jag nu redogjort, har öfverstyrelsen

låtande den i sitt utlåtande den 14 november 1907 lämnat en utförlig motiverino-, Öfver14

nZmber sty.relsen omnämner till en början, att på grund af nådigt medgifvande

följande lärare och lärarinnor biträdt vid ifrågavarande ärendes utredning,

nämligen _ föreståndarinnan för Djursholms samskola Gerda von Friesen,

lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg P. J. G. Laurin, föreståndarinnan

för högre elementarskolan för flickor i Lund Anna Rönström samt

lektorn vid högre lärarinneseminariet i Stockholm L. M. Wsern.

Sedan öfverstyrelsen därefter i korthet redogjort för de nu stadgade

grunderna för utdelning af statsunderstöd till högre flickskolor och

samskolor och därvid särskilt framhållit, att Riksdagen dels för tilldelande

af sadant understöd föreskrifvit villkor, hvarigenom ämneslärarinnorna

tillförsäkrats en viss minimiaflöning, dels ock vid beviljande

år 1907 af det förut omnämnda tilläggsanslaget till högre skolor

för kvinnlig ungdom och samskolor erkänt billigheten däri, att de lärarinnor,

hvilka redan på grund af ålder i tjänsten eller andra omständigheter

åtnjöte en aflöning, som öfverstege den bestämda minimilönen, fortfarande

bibehölles i en högre lönegrad, uttalar öfverstyrelsen den mening,

att tiden nu vore kommen för att på ett mera effektivt sätt än tillförne

bereda understöd åt de enskilda skolor af olika arter, som vore däraf

i örtjänta, och särskildt för att åt frågan om lärarpersonalens vid dessa

skolor aflöningsförhållanden söka vinna en mera tillfredsställande och

mera definitiv lösning än den provisoriska, som åstadkoms genom nyssnämnda

villkor om lärarinnelönerna i 1902 års kungörelse. 1 detta afseende

erinrar öfverstyrelsen därom, att hittills gällande bestämmelser visat

sig otillfredsställande, bland annat, då det vid 1907 års Riksdag gällde att

bringa skolorna hjälp med anledning af de ekonomiska återverkningar, de

måste löna af den åt folkskollärarinnorna beviljade löneförbättringen, och

därför i alla händelser borde ersättas med nya grunder för den treårsperiod

för ifrågavarande statsunderstöds utgående, som inginge med år

1909. Vidare anför öfverstyrelsen, att 1904 års läroverksreform omfattade

jämväl lönereglering för de allmänna läroverkens lärarpersonal, hvilkens

ekonomiska ställning härigenom väsentligt förbättrats. Att ett tryggande

af den ekonomiska ställningen äfven för lärarpersonalen vid de enskilda

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 163.

läroverken, hvilka hade att fylla en kulturell uppgift fullt jämförlig med

den, som tillkomme de allmänna läroverken, likaledes skulle ligga Riksdagen

om hjärtat, kunde med så mycket större tillförsikt väntas, som uttalanden

i sådan riktning icke varit sällsynta i Riksdagens förhandlingar.

Öfverstyrelsen ville därjämte framhålla, att de kostnader, som ett

kraftigare understödjande af de enskilda läroverken komme att orsaka statsverket,

äfven om de måste blifva ganska betydliga på grund af läroverkens

stora antal och den talrika lärarpersonalen, likväl kunde betecknas såsom

ringa i förhållande till statsverkets omkostnader för de allmänna läroverken.

Ihågkommas borde vidare, yttrar öfverstyrelsen, att kostnaden för en

skolas uppehållande mycket ökats sedan 1902, hvarför ett understöd till

det belopp, som då fastställdes och möjligen vid den tiden var fullt tillräckligt,

numera för skolan utgjorde en icke oväsentligt mindre hjälp än

den, som varit åsyftad.

Slutligen önskade öfverstyrelsen framhålla, att, ifall — såsom lämpligt

syntes vara — en ökning i vissa afseende! af de fordringar, som hittills

ställts på de enskilda skolorna, förbundes med förhöjningen af statsunderstödet

till dessa skolor, staten sålunda skulle vinna ökad säkerhet

därför, att skolorna rätt fyllde sin viktiga uppgift. De ökade fordringarna

borde, enligt öfverstyrelsens förmenande, emellertid icke gå i den

riktningen, att skolorna bundes vid vissa organisations- eller undervisningsplaner,

utan borde fordringarna fast mera i främsta rummet åsyfta vinnande

af tillfredsställande garanti för lärarpersonalens kompetens. Ifall,

såsom öfverstyrelsen hoppades, en i väsentlig grad tryggare ekonomisk

ställning än den hittills åtnjutna komme att beredas lärarpersonalen vid

de enskilda skolorna, syntes det billigt att i gengäld fordrades, att denna

personal genom förvärfvande af erforderlig teoretisk och praktisk utbildning

för sitt kall gjorde sig för detsamma fullt lämplig.

Efter dessa erinringar af allmän art öfvergår öfverstyrelsen till frågan

om de grunder, hvilka enligt dess förmenande borde fastställas för utgående

af understöd till enskilda läroanstalter, samt om understödsbeloppens

beräkning. Härvid ansåge sig öfverstyrelsen, som till en början närmast tänkte

på förhållandena vid de högre flickskolorna, böra taga till utgångspunkt

det förslag till lönereglering, kompetensbestämmelser in. m. för lärarinnorna

vid sistnämnda skolor, hvilket redan förelåge såsom i vissa afseenden i

detalj utarbetadt i den förut omtalade, till öfverstyrelsen remitterade petitionen

rörande ifrågavarande ärende.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Öfver styrelsen

om behofvet af

en lönereg- (IG

lering.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Rörande frågan om behofvet af en lönereglering för lärarinnorna vid

högre flickskolorna hänvisar öfver styrel son därtill, att en sådan för

hvarje kår utgjorde hufvudvillkoret för en tryggad ekonomisk ställning.

Med insikt härom hade statsmakterna sedan länge beredt förmånen af en

lönereglering åt de lärarkårer, som stode närmast den nu ifrågavarande,

nämligen lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och vid folkskolorna.

Att lärarinnorna vid de högre flickskolorna i detta afseende blifvit mindre

väl tillgodosedda, kunde ingalunda väcka förundran. Orsaken vore tydligen

att söka däri, att det jämförelsevis sent blifvit erkändt, att högre under
-

visning

och måhända

för flickor vore ett statsintresse, jämförligt med den högre undervisningen

för manliga lärjungar och med folkundervisningen, samt jämväl

däri, att det ansetts möta alltför stora

råga om lärarpersonalen

stora belopp understödts af staten

regel varit i enskilda personers,

vanskligheter

förnämligast —

genomföra

att genomföra en lönereglering

vid skolor, hvilka visserligen med ganska

och kommunerna, men hvilka likväl i

sällskaps eller bolags ägo.

Ofverstyrelsen hoppades emellertid kunna

ehuru visserligen störa

ofverstyrelsen att äfven

bestämmelsen i den nådiga kungörelsen

o o

för vissa lärarinnor vid

visa, att dessa svårigheter,

aflöningen

likväl stode att öfvervinna. För öfrigt tilläte sig

detta sammanhang erinra om den ofvan omtalade

hvarigenom

folkskollärarinnornas minimilöner,

att betrakta denna bestämmelse

den 13 juni 1902,

enskilda skolor gjorts beroende

af

Det torde icke kunna anses oberättigadt

såsom en första åtgärd i riktning af en

lönereglering för sagda lärarinnor. Och såsom ett ytterligare steg i samma

riktning måste anses det förut omnämnda uttalandet af 1907 års Riksdag

rörande billigheten däraf, att lärarinnor, hvilka på grund af ålder i tjänsten

eller andra omständigheter åtnjutit en aflöning utöfver den bestämda

minimilönen, måtte varda bibehållna i en högre lönegrad.

Om det alltså, fortsätter ofverstyrelsen, på grund af det sagda syntes

kunna göras gällande, att en lönereglering för lärarpersonalen vid de högre

flickskolorna, åstadkommen genom statsmakternas försorg, redan vore erkänd

såsom principiellt berättigad, borde det å andra sidan framhållas,

att den enda bestämmelse härom, som funnes utfärdad, nämligen i nyssnämnda

nådiga kungörelse, förutom att den i öfrigt vore otillfredsställande,

blifvit affattad i alltför obestämda ordalag. Det hade af denna anledning

icke sällan befunnits svårt att afgöra, huruvida i särskilda fall kungörelsens

bestämmelse ägt tillämplighet eller icke, hvarför det kommit att inträffa,

att lärarinnor gått miste om den förmån, Kungl. Maj:t och Riksdagen

velat åt dem bereda.

Af de skäl, _ _ _ _

&

som förut anförts, hade ofverstyrelsen känt sig kraftigt

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

manad att nu framkomma med underdånigt förslag till en genomförd lönereglering

för lärarinnorna vid enskilda, statsunderstödda skolor. I fråga

om bestämmelserna för en sådan reglering både öfverstyrelsen funnit sig

kunna i det väsentliga ansluta sig till det förslag i nämnda afseende,, som

utarbetats af omförmälda kommitterade, enär detta förslag syntes i det

hela väl afpassadt samt moderat i fråga om beloppen af de löner, som för

olika lönegrader blifvit ifrågasatta. Dock skilde sig öfverstyrelsens löneförslag

i derå punkter från kommitterades.

Rörande de särskilda bestämmelserna i förslaget ville öfverstyrelsen i

underdånighet anföra följande. _ _

För ämneslärarinna med högre kompetens och full tjänstgöring, d. v. 0%eZp™n‘gZ

en tjänstgöring af 20 å 24 timmar i veckan, hade kommitterade föreslagit för amnesföljande

lönegrader, oberäknad! ortstilläggen, nämligen larantmor.

en första lönegrad af ................................................ 1,800 kronor (grundlönen)

efter 2 års tjänstgöring en andra lönegrad af 1,550

» 7 » » » tredje » » 1,700 »

» 12 » » » fjärde » » 1,850 »

Med hänsyn därtill, att den föreslagna löneförhöjningen vid uppflyttningen

i andra lönegraden syntes vål stor i jämförelse med de följande

löneförhöjningarna, ansåge sig öfverstyrelsen i stället böra föreslå:

eu första lönegrad af ................................................, 1,300 kronor (grundlönen)

efter 2 års tjänstgöring en andra lönegrad af 1,500 »

» 7 » » » tredje » » 1,700 »

» 12 » » » fjärde » 8 1,900 »

För ämneslärarinnor med lägre kompetens och full tjänstgöring hade

kommitterade föreslagit

en första lönegrad af ................................................ 1,300 kronor (grundlönen)

efter 2 års tjänstgöring en andra lönegrad af 1,400 »

» 7 » » » tredje » * 1,550 »

» 12 » » » fjärde » » 1,700 »

» 22 » » » femte » » 1,850 »

Grundlönen skulle alltså enligt kommitterades förslag blifva densamma

som för lärarinna med högre kompetens och likaså slutlönen, ehuru den

sistnämnda skulle uppnås först efter längre tids tjänstgöring.

öfverstyrelsen, som delade kommitterades mening i detta afseende,

ansåge sig, i anslutning till sitt nyss omförmälda ändringsförslag med afseende

på lärarinnor med högre kompetens, böra äfven för nu ifrågavarande lärarinnor

föreslå ett aflöningsbelopp i högsta lönegraden af 1,900 kronor.

För ämneslärarinnor med ett jämförelsevis litet antal undervisningstimmar

hade kommitterade af naturliga skäl icke ansett sig böra föreslå

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

fasta lönegrader

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

„ > o Kommitterade hade emellertid icke därför underlåtit att

öcksa tor sadana lärarinnor föreslå bestämda minimiaflöningar, beräknade

etter arnalet undervisningstimmar i veckan.

. ,^fven överstyrelsen funne föreskrifter beträffande timlärarinnors mimmiaflomngar

erforderliga, enär öfriga bestämmelser i öfverstyrelsens förslag,

hvilka vore afsedda att blifva till gagn för skolorna och deras lärarpersonal

i annat fall kunde befaras blifva illusoriska. Rörande de arfvoden

som enligt öfverstyrelsens förmenande borde utgå till timlärarinnor, ville

öfverstyrelsen anmärka, att de vore så beräknade, att det för eu skola

skulle ställa sig fördelaktigare att använda lärarinnor med full tjänstgöring

än att använda timlärarinnor. ° ö

/** “ ober&knadt orto
för

förestån-U1 sKulle erhålla följande löneförmåner, nämligen en grundlön af 1 850

dariunor. kronor, bostad eller hyresersättning beräknad efter tre rum och kök dock

högst 7o0 kronor per år, samt ett ålderstillägg af 300 kronor efter’5 års

tjänstgöring såsom föreståndarinna vid skola inom samma kommun.

. Da öfverstyrelsen funne det önskligt, att föreståndarinnas aflöning utgmge

enligt enahanda grunder som lärarinnornas, ehuru med de tillägg

som kunde anses betingade af hennes ställning i skolan, ville öfverstyrelsen

för forestandarmna föreslå samma grundlön, orts- och ålderstillägg som

för lärarinnor med högre kompetens samt dessutom ett särskildt förestandarinnearfvode

af 300 kronor jämte bostad eller hyresersättning, så

beraknad som kommitterade föreslagit.

För en föreståndarinna, hvilken tjänstgjort såsom lärarinna eller föreståndarinna

i statsunderstödd skola under kortare tid än sammanlagdt 12

ar, ställde sig öfverstyrelsens förslag något mindre gynnsamt än kommitterades,

hvilket emellertid föga betydde, enär en föreståndarinna sällan

dåde en sa kort tjänstgöringstid. Efter 12 års tjänstgöring blefve föreståndarinnans

aflöning 50 kronor högre enligt öfverstyrelsens förslag än

enligt kommitterades. ö

T:Z£2 . Kor;imitterades förslag tiU lönereglering omfattade äfven lärarinnor i

för öfning£- vissa öfningsämnen, nämligen i teckning och handarbete. I fråga om

lärarinnor, dessa både kommitterade föreslagit, dels att full tjänstgöring skulle mot
svara

24 a 28 lektioner i veckan, dels att lönegraderna skulle bestämmas

sålunda, nämligen

för lärarinnor i teckning:

en första lönegrad................................................... af 1,300 kronor (grundlönen)

efter 2 ars tjänstgöring en andra lönegrad. 1 y r^

7

12

tredje

"■''ö

»

1,550

1,700

1,850

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

79

och för lärarinnor i handarbete:

en första lönegrad................................................... af 1,100 kronor (grundlönen)

efter 2 års tjänstgöring en andra lönegrad ... » 1,200 »

» 7 » » » tredje » ... » 1,350 »

» 12 » » » fjärde » ... » 1,500 »

Med afseende på detta förslag funne öfverstyrelsen till eu början den

ändringen önskvärd, att antalet lektioner i veckan, som skulle fordras såsom

villkor för lönetursrätt, nedsattes till samma antal, som föreslagits för

ämneslärarinnor, eller till 20 å 24 lektioner. Härigenom vunnes nämligen

ökad möjlighet för ifrågavarande lärarinnor att komma i åtnjutande af

sagda rätt. Samtidigt med denna ändring borde förslaget till aflöningsbelopp

för de olika lönegraderna något ändras, en fråga till hvilken öfverstyrelsen

längre fram ämnade återkomma.

öfriga ändringar af kommitterades förslag beträffande öfningslärarinnornas

aflöning, hvilka öfverstyrelsen ansåge sig böra föreslå, hade i det

väsentliga enahanda syfte, nämligen beredande af ökad möjlighet för dessa

lärarinnor att komma i åtnjutande af lönetursrätt, och därmed äfven af

samma fasta ställning i skolorna som ämneslärarinnorna; och förmenade

öfverstyrelsen, att sådana bestämmelser kunde träffas, att sagda rätt bereddes

icke blott lärarinnor i teckning och handarbete utan äfven i sång och

välskrifning. Däremot hade öfverstyrelsen icke ansett sig böra framlägga

förslag i detta afseende för lärarinnor i huslig ekonomi och gymnastik,

hvilkas ställning i skolorna mera väsentligt afveke från öfriga lärarinnors.

Hvad som särskild! vållade svårighet, då det gällde att bereda lönetursrätt

åt lärarinnor i öfningsämnen vore i främsta rummet den omständigheten,

att antalet lektioner inom en skola i ett öfningsämne sällan

vore tillräckligt stort, för att en lärarinna i ämnet skulle kunna erhålla

full tjänstgöring. Detta gällde om sång och välskrifning i högre grad än

om teckning och handarbete, och det hade utan tvifvel varit detta förhållande,

som föranledt kommitterade att i fråga om lärarinnor i sång och

välskrifning icke ifrågasätta lönetursrätt.

Det vore emellertid uppenbart, att möjlighet att få räkna lönetur

skulle i många fall inträda äfven för lärarinna i de båda sistnämnda ämnena,

på samma gång sådan möjlighet skulle ökas för lärarinnor i teckning

och handarbete, ifall det medgåfves — under vissa förutsättningar med

afseende på utbildningen, till hvilka öfverstyrelsen ämnade återkomma i

det följande — att en lärarinnas undervisningstimmar i två eller liera öfningsämnen

finge sammanräknas, så att lönetursrätt erhölles, ifall sammanlagda

timantalet uppginge till minst 20 veckotimmar.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

I fråga om ämnena teckning och välskrifning läge en sådan sammanräkning

närmast till hands, enär en teckningslärarinna, åtminstone ifall

hon under senare år genomgått kurs för teckningslärare vid tekniska skolan

i Stockholm, erhållit -utbildning äfven för undervisning i välskrifning. Öfverstyrelsen

förmenade emellertid, att rätten till sammanräkning i nämnda

fall borde tydligt uttalas, samt att den icke borde inskränkas till teckning

och välskrifning. Det kunde nämligen icke anses själfklart, att en lärarinna

i teckning hade bättre förutsättning att meddela undervisning i välskrifning

än till exempel i handarbete, ifall hon äfven för undervisning i sistnämnda

ämne erhållit tillfredsställande utbildning. Ingen anledning syntes

förefinnas att icke medgifva sådan sammanräkning äfven i fråga om en

undervisning, som delvis omfattade läroämnen och delvis öfningsämnen.

Oafsedt den fördel, som härigenom i vissa fall bereddes enskilda lärarinnor,

måste det för undervisningen i öfningsämnena mången gång vara en vinst,

att den öfvertoges af skolade ämneslärarinnor, under förutsättning naturligtvis,

att de ägde kompetens äfven såsom lärarinnor i de ifrågavarande

öfningsämnena.

Det af öfverstyrelsen sålunda framställda förslaget syntes orsaka svårigheter

med afseende på beräkningen af en lärarinnas aflöning, enär ju

denna enligt kommitterades förslag i vissa fall skulle utgå med olika belopp

för lärarinnor i olika ämnen. Öfverstyrelsen förmenade emellertid, att dessa

svårigheter kunde öfvervinnas genom den bestämmelsen, att grundlönen

för en lärarinna i öfningsämnen, vare sig hon meddelade undervisning i

ett eller flera ämnen, skulle beräknas efter antalet undervisningstimmar

samt efter det arfvode per timme, som för de särskilda ämnena föreslagits.

Öfverstyrelsens förslag för ifrågavarande lärarinnor ställde sig, äfven oafsedt

den större möjligheten att få räkna lönetur, fördelaktigare än kommitterades.

Med afseende på hvad öfverstyrelsen sålunda föreslagit beträffande

öfningslärarinnornas löneförmåner, ville öfverstyrelsen till sist anföra, att

förslaget alldeles icke innebure något tvång för en skola att lämna undervisningen

i öfningsämnen åt lärarinnor, hvilka, därigenom att de vore i

stånd att öfvertaga undervisningen i mera än ett ämne, kunde erhålla full

tjänstgöring i skolan. Det skulle stå skolan fullkomligt fritt att för ifrågavarande

undervisning använda timlärarinnor med det antal undervisningstimmar

i veckan, som kunde befinnas länspligt, samt aflöna dem efter de

grunder, som för sådan undervisning föreslagits.

ersiyrehen . Enligt kommitterades förslag skulle å orter, där lefnadskostnaderna

tillägg, gjorde detta behöfligt, ortstillägg utgå till lärarinnor med full tjänstgöring.

Beloppen skulle efter förslag af stadsfullmäktige bestämmas af

Kungl. Maj:t vid statsunderstödens beviljande. Äfven öfverstyrelsen ansåge

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

ortstillägg behöfliga på många ställen, men förmenade, att det sätt, kommitterade

tänkt sig lör bestämmandet af dessa tillägg, ej läte. förena sig

med vederbörande kommuners själfbestämmanderätt i ekonomiska frågor.

Däremot torde intet vara att invända mot att från statens sida såsom

villkor för statsunderstöds åtnjutande, i anslutning till nu gällande bestämmelse,

stadgades en skyldighet för vederbörande kommun att lämna här

ifrågavarande lärarinnor ortstillägg till de belopp, hvarmed inom den kommun,

där skolan vore belägen, ordinarie folkskollärarinnas lägsta aflöning

i första lönegraden öfverstege den lägsta lagstadgade lönen. Dock syntes

en begränsning lämplig af det maximibelopp, på hvilket en lärarinna ägde

gorå anspråk, och ansåge sig öfverstyrelse^. i likhet med koinmitterade, i

detta afseende böra föreslå 200 kronor. A orter med särskilt dyra lefnadskostnader

torde det sålunda begränsade ortstillägget blifva mindre än

ömkligt. Det kunde emellertid förväntas, att i de stora kommuner, där

detta företrädesvis kunde antagas blifva fallet, kommunalstyrelserna skulle

befinnas villiga att bevilja ortstillägg till högre belopp. .. öfver st»,-elsen

Rörande de närmare bestämmelser, hvilka öfverstyrelse!! ansett sig hora1m

föreslå med afseende på tjänstgöring, som borde betinga rätt till lönetur, Unetursberäkvillkor

för uppflyttning i högre lönegrad samt rätt till löneförmåner, som i

i vissa fall borde tillerkännas tjänstledig lärarinna, framhåller öfverstyrelsen

önskvärdheten däraf, att antalet sadana bestämmelser såvidt möjligt le

duceras. __

Det gällde emellertid i detta fall spörsmål, som nära berörde icke

blott lärarinnornas och skolornas ekonomi utan äfven statens intressen.

Härtill komme, att det med säkerhet kunde väntas, att dessa spörsmål skulle

framträda, och på sådant sätt, att de icke kunde afvisas, när det blefve

fråga om löneregleringens genomförande. Af dessa skäl hade öfverstyrelsen

funnit det angeläget att redan nu föreslå vissa bestämmelser, i nämnda afseende^

för att de måtte komma under Kungl. Maj:ts och Riksdagens ompröfning

samtidigt . med frågan om löneregleringsförslagets hufvudprinciper.

Öfverstyrelsen öfvergår härefter till frågan om lärarinnornas kompetens

och erinrar därvid, att öfverstyrelsen i början af sin skrifvelse uttalat den me- norna»

ningen, att såsom villkor för en lönereglering borde uppställas vissa fordringar immens.

på lärarinnornas kompetens. Det förslag, som öfverstyrelsen i detta hänseende

ansett sig höra framställa, skilde sig, i hvad det gällde ämneslärarinnorna,

icke mycket från det af koinmitterade framlagda, men afveke i fråga om

öfningslärarinnor i väsentligt afseende från detta sistnämnda. Den vik

tigaste olikheten vore följande.

Öfverstyrelsen hade tänkt sig, att eu lärarinna, som önskade föi värfva

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 127 Raft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

kompetens t. ex. för undervisning i teckning eller sång, icke nödvändigt

skulle behöfva genomgå någon af de utbildningskurser för lärarinnor i

dessa ämnen, som vore anordnade vid tekniska skolan i Stockholm eller

musikkonservatorium, utan att sagda kompetens borde kunna vinnas äfven

genom att på annat sätt förvärfva tillfredsställande utbildning.

• tydli&are angifva arten af den utbildning, som öfverstyrelsen

härvid närmast åsyftade, ansåge sig öfverstyrelsen böra i detta sammanfog

redogöra för ett önskemål, som blifvit uttaladt af de i ämnet tillkallade

sakkunnige, och som öfverstyrelsen funne behjärtansvärdt.

Då en tidsenlig undervisning i ett öfningsämne kräfde af lärarinnan,

förutom egen färdighet i ämnet, särskild utbildning såsom lärarinna, hvilken

väsentligt vunne i värde, ifall den icke allenast omfattade ifrågavarande

öfmngsämnes speciella metodik utan äfven vore af allmän pedammisk art

syntes det önskligt, att utbildningskurser för lärarinnor i de öfningsämnen,

som i detta afseende syntes böra komma i betraktande, nämligen teckning

vä skufning, sång och handarbete, upprättades vid de seminarier, där så

kunde befinnas lämpligt.

Det kunde enligt öfverstyrelsens mening förväntas, att undervisningen

i sagda ämnen, hvilken till följd af svårigheten att förvärfva kompetenta

iärarkrafter, särskildt i mindre skolor, icke sällan vore mycket försummad,

skulle i hög grad därigenom befrämjas, att skolorna bereddes tillgång på

hvilka förvärfvat pedagogisk skolning på samma gång som fackutbildning.

För lärarinnor med håg och fallenhet för något af "de nämnda

ämnena skulle, det vara af värde, att möjlighet bereddes dem att i sammanhang

med utbildningen för undervisning i läsämnen, förvärfva sådan specialutbildning,

som här vore i fråga.

• narvarande funnes redan vid folkskoleseminarierna dylika kurser

i öfningsämnen, ehuru speciella betyg för undervisningsskicklighet i dessa

ämnen icke meddelades, samt den utbildning, som genom kurserna gåfves,

icke kunde anses motsvara undervisningens behof i nu ifrågavarande skolors

ögie klasser. Hvad öfriga seminarier beträffade, vågade öfverstyrelsen,

närmast på grund af uttalanden af två bland de förutnämnda af öfverstyrelsen

tillkallade sakkunnige, hvilka kunde betraktas såsom representanter

för seminarierna, nämligen skolföreståndarinnan Anna Rönström,

tillika lärarinna vid privata högre lärarinneseminariet i Lund, samt lektorn

vid högre lärarinneseminariet L. M. Waern, antaga, att vid dem utbildmngskurser

för öfningslärarinnor skulle kunna upprättas, utan att med

anledning häraf seminariernas organisation och läroplan i öfrigt behöfde

undergå någon ändring. Ett nödvändigt villkor vore emellertid, att i fråga

om valet af studieämnen eu utsträckt frihet medgåfves eleverna, enär i

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

annat fall tidens knapphet skulle förbjuda den grundlighet i utbildningen,

som icke finge eftergifvas. Hvad särskildt beträffade högre lärarinneseminariet,

kunde det icke betviflas, att en sådan valfrihet i alla händelser

komme att införas genom de nya undervisningsplaner, som för närvarande

vore under utarbetning.

I fråga om utbildningskurser för lärarinnor i handarbete eller huslig

ekonomi hade öfverstyrelsen icke tänkt sig, att de borde ställas i förbindelse

med seminarierna. Då emellertid genomgåendet af en sådan kurs i

regel vore nödvändigt för lärarinnor i sagda ämnen, och då härigenom, i

enlighet med hvad öfverstyrelsen förut föreslagit, i vissa fall skulle beredas

lärarinnorna afsevärda ekonomiska förmåner, förmenade öfverstyrelsen, att

det vore af vikt, att garanti vunnes för att kurserna leddes med pedagogisk

insikt. Såsom villkor för att afgångsbetyg från en sådan kurs skulle

medföra nämnda förmåner, syntes därför böra fordras, att kursen i enlighet

med bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles kunde finna ändamålsenligt

föreskrifva, ställdes under sakkunnig inspektion.

I fråga om utbildningen af lärare och lärarinnor i gymnastik ansluter

sig öfverstyrelsen till det af kommittén framställda förslaget.

Med afseende på de af öfverstyrelsen föreslagna kompetensbestämmelserna

ansåge sig öfverstyrelsen böra ytterligare anföra följande. Det syntes

så mycket mindre behöfva befaras, att sagda bestämmelser skulle verka

betungande för de lärarinnor, som hädanefter inträdde på lärarbanan, som

tillfällen att förvärfva den ifrågasatta utbildningen numera stode till buds

lättare än tillförne och säkerligen skulle göra det ännu lättare i framtiden,

sedan de enskilda lärarinneseminarierna, hvilkas afgångsbetyg, enligt öfverstyrelsens

förmenande, under vissa villkor borde kunna tillerkännas giltighet

såsom kompetensbevis, vunnit full utveckling.

Annorlunda ställde sig frågan emellertid för redan nu tjänstgörande

lärarinnor, hvilka icke uppfyllde de för kompetens ifrågasatta villkoren.

Billigheten syntes kräfva, att möjlighet bereddes sådana lärarinnor att, ifall

de befunnes däraf förtjänta, på annan väg än genom aflagda prof komma

i åtnjutande af de förmåner, som genom profven skulle vinnas. Bland

dessa lärarinnor funnes för visso många, som under praktisk verksamhet

i skolorna förvärfvat fullgod realkompetens. Då emellertid för bedömandet

af denna någon allmängiltig norm svårligen kunde fastställas, syntes det

i hvarje särskildt fall böra bero på Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida

dispens från de föreskrift^ kompetensvillkoren borde beviljas. (Ifverstyrelsen

förmenade, att särskildt under första tiden efter den nya ordningens

trädande i kraft, det skulle visa sig behöfligt att medgifva sådana dispenser

i ganska stor utsträckning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Det funnes emellertid ytterligare en omständighet att i detta sammanhang

taga i betraktande. Det läte sig uppenbarligen icke göra att för en

skola såsom oeftergiflig! villkor för erhållande eller bibehållande af statsunderstöd

uppställa krafvet på att samtliga dess lärarinnor skulle genom

aflagda prof eller disj>ens hafva förvärfvat kompetens. Förhållandena kunde

nämligen vara sådana, särskild! i tider af lärarbrist, att skolan kunde blifva

nödsakad att använda en eller annan lärarinna utan föreskrifven kompetens.

Eu följd häraf borde icke blifva förlust för skolan af rätten till

statsunderstöd, men väl syntes det billigt, särskildt med hänsyn därtill att

statsunderstödet i väsentlig mån gåfves för att sätta skolan i stånd att förvärfva

kompetenta lärarkrafter, att understödet i denna händelse minskades

med lämpligt belopp; och tilläte sig öfverstyrelsen i detta afsende föreslå

följande.

Därest en lärarinna, som icke förvärfvat den föreskrifna kompetensen,

anställdes vid en skola, borde anslaget till skolan, under förutsättning att

antalet af lärarinnans tjänstgöringstim mar i veckan uppginge till 24, lida

eu minskning motsvarande hälften af statens bidrag till skolan för en

lärarinnetjänst, d. v. s. en sjättedel af en ämneslärarinnas grundlön. Att

äfven orts- och ålderstilläggen skulle bortfalla, blefve en följd däraf, att

ifrågavarande lärarinna icke uppfyllt de föreslagna villkoren för att komma

i åtnjutande af dessa förmåner. Beträffande sagda lärarinnas aflöning förmenade

öfverstyrelsen, att den icke borde få understiga hvad en timlärarinna

för motsvarande tjänstgöring skulle erhålla efter det stadgade lägsta

. (> , . ° ° ° o o

priset för veckotimme.

Hvad beträffade afgörandet i de särskilda fallen af frågan om statsunderstödets

minskning på grund af nu angifna omständigheter, hade öfverstyrelsen

tänkt sig följande ordning. Sedan maximibeloppet af statsunderstödet

till skolan blifvit af Kungl. Maj:t bestämdt för en kommande

treårsperiod, borde det, före understödets utbetalning vid slutet af hvarje

lästermin genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande, afgöras af denna

myndighet, med stöd af ett af skolans inspektor utfärdadt intyg, huruvida

understödet borde utgå med hela det beviljade maximibeloppet eller afdrag

göras med visst belopp. Härvid borde afdraget beräknas på följande

sätt. De undervisningstimmar, för hvilka skolan under en viss lästermin

användt icke kompetenta lärarkrafter, en eller flera, sammanräknades. Uppginge

summan till 24, gjordes ett afdrag lika med en sjättedel af en lärarinnas

grundlön, och i proportion därtill för större eller mindre antal sådana

undervisningstimmar.

Enär ''kompetensfrågan syntes erbjuda särskilda svårigheter med af
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

seende på timlärarinnorna, önskade öfverstyrelse!! till sist därom yttra följande.

Utan tvifvel gällde det oftare i fråga om sådana lärarinnor än i fråga

om lärarinnor, hvilka helt ägnade sig åt skolan, att de vunnit fullgod realkompetens,

nämligen i fråga om vissa speciella ämnen, på andra vägar än

de vanliga. Såsom exempel kunde anföras kvinnliga läkare i fråga om

ämnet hygien samt språklärarinnor, hvilka under längre tid idkat studier

i utlandet. Då emellertid intet hinder borde möta för sådana lärarinnor

att genom dispens få sig kompetens tillerkänd, syntes denna omständighet

icke behöfva föranleda något särskildt stadgande.

Icke heller syntes sådan åtgärd behöflig med afseende på skolans rätt

att, då det befunnes nödigt, använda timlärarinnor utan föreskrifven kompetens

och utan dispens. Det förhölle sig nämligen så, att den minskning

af statsunderstödets belopp, hvilken öfverstyrelsen föreslagit, närmast med

tanke på inkompetenta lärarinnor med full tjänstgöring, kunde beräknas

efter enahanda grunder, äfven när det vore fråga om timlärarinnor.

I fråga om grunderna för beräkning af statsunderstöden åt högre skobrö/^^.»

för kvinnlig ungdom yttrar öfverstyrelsen, att dessa grunder bolde fast-y^ beräkning

ställas med hufvudsaklig hänsyn därtill, att skolorna under förutsätt- åt

ning att deras ekonomi vore byggd pa hållbara principer och de i öfrigt^icj.sj.0j0rnai

vore val skötta — måtte kunna bära de ökade utgifter, som blefve en följd

af den föreslagna löneregleringen. Utgående från denna grundsats hade flickoch

samskol ef öreningens kommitterade i afseende å flertalet flickskolor gjort

en beräkning af det statsunderstöd, som för sagda ändamål vore erforderligt.

Denna beräkning hade öfverstyrelsen genom en af de tillkallade sakkunnige,

lektor Laurin, låtit komplettera, sa att den omfattade samtliga

skolor, som åtnjöte understöd från anslagen till enskilda läroanstalter.

Resultatet af denna synnerligen omfattande undersökning är angifvet i

åtskilliga till öfverstyrelsens utlåtande fogade tabeller.

Sedan de särskilda skolornas behof af statsunderstöd genom denna

beräkning utredts, gällde det närmast, yttrar öfverstyrelsen, att uttänka

sådana grunder för statsunderstödens bestämmande, hvarigenom sagda behof

blefve tillgodosedda, i den mån detta kunde och borde ske, och hvilka

i öfrigt kunde anses tillfredsställa berättigade fordringar på sparsamhet

med statens medel samt enkelhet vid tillämpningeri. Nämnda kommitterade

hade i nära anslutning till det framställda löneregleringsförsiaget ifrågasatt

en uppdelning af statsbidraget till en skola i ett anslag, som skulle utgå

till skolan själf och utgöra statens hjälp för bestridande af skolans kostnader

för lärarinnornas grundlöner m. in., samt ett anslag, som skulle utgå

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 163.

direkt till lärarinnorna i form af efter bestämda grunder fastställda ålderstillägg.

Öfverstyrelse^ som funnit denna uppdelning betingad af förslagets

hufvudprinciper, ville med afseende på sättet för beräkningen af förstnämnda

del af statsbidraget, nämligen statens bidrag till skolan själf, i

hvilket afseende öfverstyrelsen hade en från kommitterade afvikande limning,

anföra följande.

Enligt kommitterades förslag skulle maximibeloppet af denna del af

statsbidraget beräknas efter det antal lärjungar skolan hade i klasserna

öfver den tredje elementarklassen och sålunda, att anslaget för de 25 första

lärjungarna skulle utgöra 100 kronor per lärjunge, för de följande 25 lärjungarna

75 kronor per lärjunge och för följande 25 lärjungar 50 kronor

per lärjunge. Till grund för beräkningen skulle alltså läggas uteslutande

skolans lärjungeantal.

Nu förhölle det sig emellertid så — och öfverstyrelsen hade haft riklikt

tillfälle att härom öfvertyga sig, när det år 1906 gällde att föreslå

grunder för beräkning af det tilläggsanslag till de högre flickskolorna och

samskolorna, hvilket måste begäras af Riksdagen med anledning af löneförhöjningen

åt folkskollärarinnorna — att en beräkningsgrund, som endast

toge hänsyn till lärjungeantalet, på understödsbeloppen till olika skolor

icke kunde gifva värden, som vore väl afpassade i förhållande till de omkostnader,

vid hvilkas bestridande statens bidrag till skolorna företrädesvis

vore afsedda att vara dessa till hjälp.

Ifrågavarande kostnader, hvilka uppenbarligen i det väsentliga vore

desamma, som enligt den uppgjorda planen skulle åläggas skolorna såsom

villkor för statsunderstöds erhållande, utgjordes i främsta rummet af utgifter

för lärarpersonalens aflöning — man hade härvid endast att tänka

på grundlönerna, enär ortstilläggen och ålderstilläggen skulle bestridas

genom särskilda anslag af kommun och stat — samt de kostnader, Indika

skolans skyldighet att mottaga frielever eller elever mot nedsatt afgift

kunde anses motsvara. Man borde därför enligt öfverstyrelsens förmenande

söka en sådan beräkningsgrund för statens bidrag till skolorna, att tillbörlig

hänsyn hlefve tagen till skolornas kostnader i sagda två hänseenden.

Hvad då till en början beträffade utgifterna för lärarpersonalens grundlöner,

så växte dessa proportionellt mot antalet lärartjänster, som vore

erforderligt för undervisningen vid skolan. Man kunde också säga, att de

växte proportionellt mot antalet läsafdelningar i skolan, dock under förutsättning

att. vid detta antals fastställande vederbörlig reduktion skedde, i

händelse samläsning i större utsträckning förekomme mellan af delningarna

eller undervisningstiden i en eller annan klass, såsom understundom hände

t. ex. i s. k. fortsättningsklasser, vore afsevärdt mindre än den normala.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Hvad åter beträffade kostnaden motsvarande befrielser från eller nedsättningar

af terminsafgifter, vore denna beroende af de skyldigheter, som

i detta afseende komme att åläggas skolorna, och kunde antagas blifva

ungefär proportionella mot lärjungeantalet, ifall det- bestämdes, såsom

öfverstyrelsen funne skäligt, att antalet frielever eller elever, som undervisades

mot nedsatt afgift, skulle normalt och till en bestämd gräns utgöra

en viss del af hela lärjungeantalet.

I anslutning till det sålunda anförda tilläte sig öfverstyrelsen att för

den del af statsbidraget, som skulle utgå till skolan själf — öfverstyrelsen

tänkte härvid till en början endast på högre flickskolor utan gymnasieafdelningar

— föreslå följande beräkningsgrunder.

För hvarje lärartjänst, som är erforderlig för undervisningens uppehållande

i klasserna öfver de förberedande, erhåller skolan ett statsbidrag,

som högst kan uppgå till en tredjedel af den för en ämneslärarinna fastställda

grundlönen, dock att detta bidrag högst må utgå för så många

lärartjänster, som skolan har årsklasser, de förberedande klasserna oberäknade,

och med reduktion för Barnundervisning af olika årsklasser och för

kortare undervisningstid än den normala i enskilda klasser. Dessutom erhåller

skolan ett statsbidrag afsedt att utgöra ersättning för åt mindre bemedlade

lärjungar beviljade befrielser från terminsafgifterna eller nedsättningar

af dessa afgifter, hvilket bidrag, därest icke Ivungl. Maj:t i särskilda

fall finner anledning att annorlunda bestämma, normalt beräknas så, att

det motsvarar terminsafgifterna för en tiondel af skolans lärjungeantal i

klasserna öfver de förberedande, dock att denna del af statsbidraget till

skolan högst må utgå med 2,000 kronor.

Genom den föreslagna dubbla beräkningsgrunden vunnes, yttrar öfverstyrelsen,

väsentligt ökad möjlighet att efter skolornas verkliga behof afpassa

understödsbeloppen. Den nära till hands liggande invändningen, att

beräkningsgrunden sålunda blefve komplicerad, kunde icke mycket betyda,

då beräkningen, ehuru visserligen ganska besvärlig, i sin helhet läte utföra

sig med hjälp af från skolorna lämnade uppgifter, som i alla händelser

syntes böra inhämtas i sammanhang med ansökningar om statsunderstöd.

Förslaget rörande begränsning af den förra delen af statsbidraget till

skolan, nämligen den, som skulle utgå efter antalet lärartjänster, hade sin

grund däri, att öfverstyrelsen funnit det nödvändigt förekomma, att totalbeloppet

af statsbidraget skulle växa öfver höfvan, i händelse skolans klasser

vore uppdelade i parallellafdelningar. Härvid vore hänsyn äfven tagen

till den större lättheten att ekonomiskt reda sig för en skola med stort

lärjungeantal.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Äfven förslaget till begränsning af den senare delen af statsbidraget

till skolan, nämligen den, som skulle utgå efter lärjungeantalet, vore framkalladt

af enahanda skäl, hvartill koinme, att det icke kunde vara lämpligt,

att föranleda en redan förut möjligen alltför stor skola att genom

intagande af frielever utöfver en viss gräns därhän öka sitt lärjungeantal,

att skolans skötsel blefve alltför svår.

Med afseende på den sistnämnda delen af statsbidraget till skolan anför

slutligen öfverstyrelsen, att det siffervärde, som lagts till grund för

beräkningen, nära öfverensstämde med det i normala fall hittills använda,

samt att det syntes böra stå eu skola fritt att efter omständigheterna bestämma

proportionen mellan befrielser från hela terminsafgiften eller nedsättningar

af denna afgift med större eller mindre belopp, dock att befrielser

och nedsättningar tillsammans icke Unge understiga beloppet af den

del af statsbidraget, som för sådana befrielser och nedsättningar blifvit

beviljad.

Med afseende på högre flickskolor, som vore förenade med ett gymnasium,

funne öfverstyrelsen billigt, att statsbidragen kunde öfverstiga de

förut angifna gränserna. Rörande det förslag, som öfverstyrelsen i detta

hänseende ansett sig böra framställa, hänvisar öfverstyrelsen till sitt yttrande

rörande sam- och gosskolor med gymnasium, för hvilket jag längre fram

kommer att redogöra.

Öfverstyrelsen erinrar vidare därom, att staten enligt såväl kommitterades

som öfver styrelsens förslag skulle jämväl bestrida den hufvudsakliga

kostnaden för lärarpersonalens ålderstillägg. Ett sådant åtagande från statens

sida utgjorde uppenbarligen. en betingelse för att löneregleringen skulle

blifva till åsyftadt gagn, enär ju i annat fall hänsynen till en skolas ekonomi

mången gång skulle förmå en skolstyrelse att — i strid mot skolans

verkliga intresse — tillbakasätta en äldre förtjänt lärarinna för en ung

och oerfaren, som för skolan blefve billigare.

För upprätthållande af hittills gällande princip, att staten å ena sidan

och kommuner eller enskilda å andra sidan böra bidraga med lika stora

belopp, äfven i fråga om understöd, som skulle utgå direkt till lärarpersonalen,

har öfverstyrelsen i likhet med flick- och samskoleföreningens kommitterade

föreslagit, att kommunerna skola bekosta, förutom ortstilläggen,

ett ålderstillägg af 100 kronor för hvarje kompetent lärarinna, som med

full tjänstgöring undervisat i skola under minst två år. I afseende härå

yttrar öfverstyrelsen, att, då enligt de föreslagna grunderna statens bidrag

till aflöning af lärarpersonalen vid samtliga ifrågavarande läroverk skulle

uppgå till en summa af 167,900 kronor och motsvarande summa för kom
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

munerna eller enskilda skulle blifva 161,650 kronor, det kunde sågas, att

den eftersträfvade likheten, så vidt det gällde totalbeloppen, blefve uppnådd,

så nära detta torde vara möjligt. Att en sådan likhet ingalunda

skulle vinnas i fråga om bidragen till hvarje särskild skola, saknade enligt

öfverstyrelsens mening betydelse, enär det icke vore fråga om medel, som

skulle ställas till skolornas förfogande.

Såsom jag förut omnämnt, hafva alltsedan år 1896 högre skolor for^W^»

kvinnlm ungdom och samskolor, hvilka meddelat undervisning i huslig för undervisekonomi,

fö? denna undervisning kunnat erhålla ett årligt understöd af^jj^

500 kronor under förutsättning af bidrag till minst lika belopp från kommun

eller enskilda donatorer. Något särskildt anslag för sådana understöd

har icke varit i riksstaten upptaget, men vid beräkningen af det ordinarie

anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom har alltsedan 1902 för

sao-dtT ändamål upptagits en summa af 12,500 kronor. För närvarande

utgår häraf ett belopp af 11,950 kronor, fördeladt på 27 högre flickskolor

och samskolor. Utöfver nyssnämnda villkor hafva med afseende på fördelningen

af ifrågavarande understöd hittills inga särskilda grunder varit

stadgade. Öfverstyrelsen anser emellertid, att, ehuru det icke heller nu

kunde anses lämpligt att i detalj fastställa sådana grunder, enär det vore

finera om en undervisning, som ännu vore ny samt icke på långt når

kommit till den utveckling, som med hänsyn till sagda undervisnings stora

betydelse såsom moment i den kvinnliga uppfostran syntes eftersträfvansvärd,

en närmare bestämmelse likväl i ett afseende vore önsklig.

I de skolor, hvilka för närvarande åtnjöte understöd af statsmedel för

undervisningen i huslig ekonomi, vore antalet i denna undei visning del

tagande lärjungegrupper mycket växlande. I medeltal uppginge sagda

antal till 2, i några skolor vore det endast 1, i några o och i en skola 6

grupper. Antalet lärjungar i hvarje grupp hade i medeltal utgjort 10.

Då kostnaden för undervisningen naturligtvis växte med antalet lärjungeo-rupper,

syntes det icke med billighet förenadt, att uflderstödsbeloppet

vore af detta antal oberoende.

Med hänsyn därtill att nämnda kostnad omfattade dels utgifter, som

kunde sägas vara ungefärligen proportionella mot gruppernas antal, exempelvis

utgifterna för lärarinnans aflöning, vissa driftkostnader o. s. v., dels

uto-ifter, om hvilka detta icke gällde, såsom kostnaden för lokalen in. in.,

förmenade öfverstyrelsen, att understöden borde så beräknas, att för första

oruppen af lärjungar, som deltoge i undervisningen i huslig ekonomi, bestämdes

ett understöd till ett visst grundbelopp, hvartill för hvarje ytterligare

grupp intill en viss gräns komme ett tilläggsunderstöd mindre än

Bill. till Rihsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 127 Haft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

grundbeloppet; och tilläte sig öfverstyrelsen i detta afseende föreslå, att

understödet för första gruppen bestämdes till 400 kronor samt tilläggsunderstödet

för hvarje följande grupp till 200 kronor intill ett maximibelopp

af 1,000 kronor.

I skolor, där två eller flera lärjungegrupper deltoge i ifrågavarande

undervisning, skulle understödet enligt detta förslag utgå med något högre

belopp än det nuvarande. Däremot skulle i skolor, där endast en grupp

af lärjungar deltoge i undervisningen, understödsbeloppet blifva lO!? kronor

mindre än det nu utgående. Dessa ändringar vore betingade, förutom

såsom förut nämnts af önskemålet att vinna en mera rättvis afpassning af

understöden efter skolornas kostnader, äfven af hänsynen därtill, att undervisningen

måtte komma största möjliga antalet lärjungar till del, utan

att anslagsbeloppet i det hela alltför mycket ökades.

För det antal lärjungegrupper, som läsåret 1906—1907 vid nu ifrågavarande

skolor åtnjutit undervisning i huslig ekonomi, skulle, under förutsättning

att för alla grupperna understödet utginge med maximibeloppet,

blifva erforderligt ett anslag af 15,200 kronor. Då emellertid ifrågavarande

undervisning omfattades med alltjämt växande intresse, hvilket visade

sig i ökningen af antalet deltagande lärjungar och lärjungegrupper

inom de skolor, som hittills för ändamålet åtnjutit understöd, samt öfverstyrelsen

dessutom hade sig bekant, att ansökningar om understöd för nästkommande

treårsperiod skulle inkomma från nya skolor, förmenade öfverstyrelsen,

att det erforderliga beloppet icke borde beräknas lägre än till

20,000 kronor.

De närmare bestämmelser med afseende på antalet lärjungar i grupperna,

antalet arbetsdagar under läsåret för hvarje grupp o. s. v., Indika

kunde anses erforderliga, syntes böra öfverlämnas till Kungl. Maj:ts afgörande.

°omderflm- Såsom jag , förut nämnt, hafva 22 samskolor åtnjutit understöd från

och sexkias- samma anslag som de högre flickskolorna. I enlighet med det i detta

afseende stadgade villkoret. hafva de alla varit upprättade å orter, där allmänt

läroverk för gossar ej finnes. Om Djursholms samskola, som är ett

fullständigt läroverk med dimissionsrätt till studentexamen, tills vidare

frånses, _ äro samtliga ifrågavarande skolor lägre samskolor. Flertalet äro

femklassiga; dock har en sjätte klass på senare tid upprättats vid 8 af

dessa skolor. Lärjungeantalet har i de flesta skolorna varit ganska litet

men har i medeltal vuxit med 8 procent för tiden från vårterminen 1905

till vårterminen 1907.

Sedan öfverstyrelsen erinrat om den meningsskiljaktighet, som rådt

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 163.

rörande frågan, huruvida dylika skolor böra understödjas af staten eller

icke, yttrar öfverstyrelsen, att, enligt dess förmenande, ingen berättigad

anmärkning syntes kunna framställas mot den skolform, dessa skolor tillhörde.

De öfverensstämde med afseende på bildningsmål och läroplan i

det väsentliga med statens real- och samskolor, eller sträfvade åtminstone

att uppnå en sådan öfverensstämmelse. Likasom statens samskolor vore

erkända såsom en naturlig skolform för de större af de samhällen, där det

befunnits alltför kostsamt att uppehålla både en realskola för gossar och

en högre flickskola, syntes enskilda statsunderstödda samskolor kunna betecknas

såsom en ändamålsenlig form för de mindre samhällen, hvilka icke

kommit i åtnjutande af förmånen af ett allmänt läroverk, men stode nåimast

under den utvecklingsgräns, som för erhållande af ett sådant ansetts

höra vara uppnådd. Vidare kunde det sägas, att det för statens egna sam

skolor kunde betraktas såsom eu vinst, att vid sidan af dem enskilda samskolor

finge tillfälle att utveckla sig med större obundenhet i fråga om

organisations- och undervisningsplaner.

På grund af de anförda skälen förmenade öfverstyrelsen, att möjligheten

fortfarande borde stå öppen för enskilda lägre samskolor att erhålla

understöd af statsmedel. Dock vore det angeläget, att sådana villkor fastställdes,

att garanti vunnes därför, att skolorna i verkligheten vore i stånd

att föra eleverna till ett bildningsresultat, likvärdigt med det, so^m vore

uppställdt som mål för statens samskolor. I fall en skärpning i vissa aiseenden

af villkoren för erhållande af understöd skulle hafva till följd en

utgallring af en eller annan af ifrågavarande skolor, nämligen bland dem,

som saknade en någorlunda bärkraftig ekonomisk grund eller voie svagt

ledda i pedagogiskt afseende, syntes från statens synpunkt detta icke vara

att beklaga.

På samma gång villkoren för erhållande af understöd skärptes, borde

emellertid, enligt öfverstyrelsens förmenande, äfven åt lifskraftiga och

ändamålsenligt inrättade skolor af denna typ bringas en kraftigare hjälp

af staten än den hittills gifna. Äfven härigenom skulle en uppryckning

af skolorna främjas i de fall, då de fortfarande kunde och borde äga bestånd.

Dock Ange härvid icke lämnas ur räkningen, att det icke vore

staten, som ansvaret för de särskilda skolornas ekonomi borde tillkomma.

På samma gång öfverstyrelsen uttalade den meningen, att dessa skolor,

såvida de icke bure sig själfva, hvilket särskilt under utvecklingsåren

sällan eller aldrig torde vara händelsen, för sin ekonomiska trygghet måste

kunna lita till offervilligheten hos de för skolan närmast intresserade, kommunen

eller enskilda skolans gynnare, önskade öfverstyrelsen erinra därom,

att äfven i de samhällen, där allmänna läroverk af ett ellei annat- slag

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 163.

vore upprättade, kommunerna med afseende på dessa ålagts förpliktelser,

hvilka understundom kunde vara ganska betungande.

• De villkor för erhållande af statsunderstöd, som öfverstyrelsen ansåge

sig höra föreslå för enskilda lägre sainskolor, utöfver dem, som föreslagits

för de högre flickskolorna, vore följande.

Bestämmelsen att skolan skall finnas å ort, där allmänt läroverk för

gossar ej finnes, syntes böra i det väsentliga bibehållas, dock borde, sedan

numera allmänna läroverk blifvit upprättade, där äfven flickor mottoges,

orden »för gossar» utgå.

Beträffande antalet klasser syntes det höra bestämmas, att skolorna

skola vara sexklassiga. Med hänsyn därtill, att lärjungeantalet för närvarande

vore lågt i de högsta klasserna af flera af ifrågavarande skolor,

syntes emellertid en respittid böra lämnas skolorna. Ett uppställande af

den fordran, att samtliga skolor omedelbart skulle upprätta en sjätte klass,

kunde förväntas leda till åtgärder af artificiell natur. I enlighet härmed

hade öfverstyrelsen i sitt förslag till öfvergångsbestämmelser upptagit en

paragraf,, som skulle för skolorna möjliggöra att under loppet af den första

treårsperioden efter den nya ordningens trädande i kraft upprätta den

sjätte klassen vid den tidpunkt, som kunde befinnas mest lämplig.

Rörande antalet lärjungar i hvarje klass förmenade öfverstyrelsen, att

som villkor för erhållande af statsunderstöd borde stadgas — likasom i

fråga om de högre flickskolorna — att medeltalet lärjungar per klass, de

förberedande klasserna oberäknade, under de senaste tre åren icke understigit

sex, eller, såsom detta tydligare kunde uttryckas, att lärjungeantalet

i skolans klasser öfver de förberedande under de senaste tre åren sammanlagdt

i medeltal varit minst sex gånger så stort som dessa klassers

antal. Då emellertid statsunderstödet till dessa skolor syntes böra gifvas

med särskild hänsyn till de högre klasserna, borde den fordran uppställas,

att sagda medelantal af sex lärjungar per klass skall vara uppnå dt i skolans

tre högsta klasser, dessa klasser tagna för sig.

Då skolans lärjungar delvis komme att utgöras af gossar och ynglingar

intill sextonårs-åldern eller därutöfver, vore det enligt öfverstyrelsens

förmenande af vikt, att en del af lärarpersonalen vore manlig/ Af

detta skäl borde det bestämmas, att, såvida icke tillfälligt undantag på

grund af särskilda omständigheter af öfverstyrelsen medgåfves, minst två

manliga lärare med full tjänstgöring, manlig föreståndare häri inräknad,

ifall sådan funnes, skulle vara anställda vid samskolan.

Beträffande beräkningen af de understödsbelopp, som böra utgå till

de lägre samskolorna, anser öfverstyrelsen att, med endast en afvikelse,

samma grunder böra i detta afseende fastställas för samskolorna som för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Krngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163. ^3

de högre flickskolorna. Den angifna afvikelsen står i samband med den

af öfverstyrelsen föreslagna bestämmelsen rörande anställandet vid skolan

af manliga lärare, öfverstyrelsen har tänkt sig, att dessa böra äga rätt

till minst samma aflöning, omfattande grundlön, ortstil lägg och ålderstillägg,

som lärarinnorna för motsvarande tjänstgöring, hvarför de förut

föreslagna bidragen från stat och kommun, såväl de bidrag, som utgå till

skolan själf, som de, hvilka utgå direkt till lärarpersonalen, icke borde

vara beroende af huruvida lärarna vore män eller kvinnor. Då nu emellertid

dugliga manliga lärare icke kunna erhållas för samma aflöning som

lärarinnor, har öfverstyrelsen föreslagit, att ett tilläggsunderstöd af 1,000

kronor måtte, under förutsättning af lika stort bidrag från kommunen eller

enskilda, kunna utgå till ifrågavarande skolor. I händelse under öfvergångstiden

en skola omfattar endast fem klasser, anser öfverstyrelsen att

detta bidrag bör minskas till 500 kronor, samt att villkoret om manliga

lärares anställning i detta fall så tillvida bör ändras, att såsom obligatorisk

fordran endast begäres, att en manlig lärare med full tjänstgöring skall

vara vid skolan anställd.

Slutligen yttrar öfverstyrelsen, att då de af öfverstyrelsen föreslagna

grunderna syntes vara af beskaffenhet att i väsentlig mån håfva de betänkligheter,

som framställts med afseende på tilldelande af understöd åt

nya samskolor, det kunde ifrågasättas, huruvida icke inskränkningen af

rätten att erhålla understöd af statsmedel till endast sådana skolor, som

redan före utgången af år 1902 uppfyllde villkoren för att kunna erhålla

dylikt, borde borttagas i sammanhang med nya grunders trädande i kraft,

Med anledning af det läge, hvari denna fråga kommit till följd af dess

föregående behandling, funne sig öfverstyrelsen för närvarande endast böra

ge uttryck åt den förvissningen, att fall understundom skulle inträffa, då

starka skäl kunde förebringas för tilldelande af statsunderstöd åt en eller

annan enskild samskola, som hittills icke åtnjutit sådant. De högre, folkskolorna,

i hvilkas intresse inskränkningen blifvit vidtagen, syntes icke i

alla mindre samhällen och under alla förhållanden vara den lämpligaste

skolformen. Den utvägen stode emellertid alltid öppen att i förekommande

fall göra direkt framställning till Riksdagen.

I fråga om ett särskildt samhälle, nämligen Eslöf, ansåge sig öfverstyrelsen

emellertid redan nu böra göra hemställan om en samskolas upprättande.

Till denna fråga har öfverstyrelsen återkommit längre fram.

öfvenlyrehen

Sedan öfverstyrelsen redogjort för grunderna för utdelning af under- Ziute&u

stöd från anslaget till understöd åt enskilda läroverk samt erinrat om 1907n;ider«(cid/?''«n

års Riksdags underdåniga skrifvelse med begäran om utarbetande af nya iTL

verk.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

grunder för tilldelande af statsbidrag åt enskilda läroanstalter, framhåller

öfverstyrelsen, att det är egenskapen att vara försöksläroverk, som i främsta

rummet angifvits såsom utmärkande för de läroverk, hvilka kunna

komma i åtanke till understöd från anslaget till enskilda läroverk. Beträffande

den allmänna karaktären af ett försöksläroverk anför öfverstyrelsen

följande. Det gällde om ett stort antal skolor, såväl bland dem, som

tillhörde nu ifrågavarande grupp, som bland högre flickskolor och samskolor,

att de i fråga om vissa detaljer af organisations- eller undervisningsplanen

eller i fråga om särskilda ämnens metodik företedde väsentliga

afvikelse!- från andra skolor af motsvarande art; och det kunde icke bestridas,

att sådana afvikelse!- ofta haft karaktären af värdefulla försök.

Öfverstyrelsen förmenade, att sådana försök borde uppmuntras samt i de

fall, då de direkt eller indirekt orsakade skolorna kostnader, äfven ekonomiskt

stödjas, hvarför det vore i hög grad önskligt, att medel särskild! afsedda

för sådant ändamål ställdes till Kungl. Majtts förfogande. Endast

i händelse de anställda försöken vore af sådan beskaffenhet, att de kunde

sägas väsentligt inverka på skolans karaktär i det hela, syntes emellertid

orsak förefinnas att låta skolornas understöd utgå såsom ett särskild! anslag

och efter grunder, som afveke från dem, som vore fastställda för

andra läroverk med likartad uppgift.

De läroverk, som nu tillhörde ifrågavarande grupp, utgjordes dels af

fyra högre samskolor, nämligen Sofi Almqvists samskola i Stockholm, Palmgrenska

samskolan i samma stad, Stockholms nya samskola samt Uppsala

enskilda läroverk och privatgymnasium, dels af fyra gosskolor, nämligen

Beskowska skolan i Stockholm, Fjellstedtska skolan i Uppsala, Lunds privata

elementarskola och Eslöfs enskilda elementarskola för gossar. Till de

förstnämnda skolorna, hvilka alla vore fullständiga läroverk med dimissionsrätt

till mogenhetsexamen, anslöte sig på det närmaste Djursholms samskola,

om hvilken detsamma gällde.

Af dessa läroverk ville öfverstyrelsen till eu början fästa sig vid samskolorna.

Det hade funnits en tid, då en samskola redan genom denna

sill egenskap kunde betecknas såsom försöksläroverk. Det hade varit under

den tid, då samskoletanken arbetade sig fram. Numera hade emellertid

staten själf upprättat ett icke ringa antal samskolor. Då dessa emellertid

alla vore belägna i mindre samhällen, samt, äfven sedan de färdigbildats,

endast omfattade sex klasser, syntes det icke utan skäl kunna göras gällande,

att samskolor, hvilka arbetade under de afvikande förhållanden, som

betingades af läget i en större stad, eller hvilka förde sina lärjungar ända

fram till mogenhetsexamen, fortfarande vore behöfliga såsom försöksläroverk.

Men, äfven om detta i viss män vore händelsen, så funnes häri knappast

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

tillräckligt skäl att särskilja dessa skolor såsom en grupp med eget anslag,

och detta så mycket mindre som karaktären af försöksläroverk minst framträdt

i de högsta klasserna, hvartill komme, att intet syntes hindra, att

inom ramen af det allmänna anslaget sådana bestämmelser kunde träffas

med afseende på dessa läroverk, att de särintressen, de kunde hafva, blefve

skäligen tillgodosedda.

Beträffande till gruppen hörande gosskolor syntes till en början obestridligt,

att Fjellstedtska skolan i Uppsala, som hade till uppgift att gifva

elementär skolbildning åt ynglingar, som ämnade utbilda sig för det

prästerliga kallet, alldeles icke kunde betecknas såsom försöksläroverk.

Ej heller kunde Lunds privata elementarskola så betecknas, och såsom

grund för staten att understödja denna skola syntes hufvudsakligen endast

kunna åberopas den för samtliga större enskilda läroverk gällande, nämligen

att statsverket genom skolans tillvaro besparades kostnaden för undervisningen

af ett betydande antal ynglingar.

Eslöfs enskilda elementarskola för gossar hade varit försöksläroverk

endast genom förefintligheten vid skolan af en afslutningsklass ofvanpå

den femte klassen. Sedan liknande klasser numera blifvit upprättade vid

de allmänna läroverken, funnes tydligen ej längre något skäl att på denna

grund beteckna ifrågavarande skola såsom försöksläroverk.

Beträffande slutligen Beskowska skolan kunde det sägas, att den —

oafsedt tidigare försök af organisatorisk art — haft och fortfarande hade

betydelse såsom försöksläroverk därigenom, att den vid sidan af de större

allmänna läroverken i Stockholm utgjort en skola med samma hufvuduppgift

som dessa, hvilken arbetat under friare former, öfverstyrelsen underskattade

icke betydelsen häraf och ansåge, att skolan af detta och andra

skäl förtjänade att effektivt understödjas, men förmenade emellertid, att

detta kunde ske på annat sätt än genom att inordna skolan i en grupp af

försöksläroverk med särskildt anslag.

Såsom sammanfattning af det sålunda anförda ansåge sig öfverstyrelsen

böra uttala, att karaktären af försöksläroverk icke längre lämpade sig

för att särskilja grupper af skolor, h vilka borde erhålla understöd från olika

anslag och efter särskilda grunder. Man vunne sålunda endast eu sväfvande

gräns, enär nämnda karaktär, som egentligen i större eller mindre

grad borde tillkomma hvarje insiktsfullt ledd enskild skola, i regel icke

vore en permanent egenskap. Det kunde nämligen inträffa, att en skola,

som under en viss tid förtjänat att i en särskild mening benämnas försöksläroverk,

under ändrade förhållanden besutte denna karaktär i vida

mindre grad än åtskilliga skolor, som aldrig med detta namn betecknats.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Deri viktigaste olikheten mellan de föreskrifna grunderna för understöds

utgående från det ena eller det andra anslaget till enskilda läroanstalter

innefattades i den bestämmelsen, att för erhållande af understöd

från anslaget till högre flickskolor och samskolor erfordrades understöd till

lika belopp af kommun eller enskilda donatorer, hvilket däremot icke fordrades

för understöd från anslaget till enskilda läroverk. Öfverstyrelsen

funne häri anledning att taga i ompröfning, huruvida det gällde i fråga

om vissa läroverk, att deras understödjande kunde sägas vara uteslutande

ett statsintresse, och i ingen mån ett kommunalt intresse. För sådana

läroverk skulle ju finnas skäl att bibehålla ett särskildt anslag med särskilda

grunder för understödens utgående, och en distinkt gräns vore härigenom

vunnen mellan skolor tillhörande grupper, som borde understödjas

enligt olika principer.

I fråga om de läroverk, hvilka för närvarande åtnjöte understöd från

anslaget till enskilda läroverk, och hvilka alltså för närvarande icke åtnjöte

kommunalt understöd, eller för hvilka sådant understöd åtminstone

icke utgjort villkor för statsunderstödens utgående, hade öfverstyrelsen i

följande tabell upptagit antalet lärjungar dels från den ort, där skolan

vore belägen, och dels från andra orter.

Antal lärjungar i klasser

öfver de för-

beredande vårterminen 1907

med hem i

läroverks- kommunen

med hem å

andra orter

Summa,

Högre samskolor.

Sofi Almqvists Barnskola.................................................

Palmgrenska särskolan ...........................................

195

189

'') 16

57

211

246

Stockholms nya samskola .............................................

117

2) 32

149

Uppsala enskilda läroverk...............................................

137

96

233

Gosskolor.

Besko wska skolan..........................................................

Fjellstedska skolan ........................................................

191

1

16

105

207

106

Lunds privata elementarskola ........................................

Eslöfs enskilda elementarskola ......................................

24

35

353

s) 39

377

74

’) Af dessa bodde 9 i Stockholms närmaste omgifningar.

2) Af dessa bodde 23 i Stockholms närmaste omgifningar.

3) Af dessa bodde 37 i Eslöfs närmaste omgifningar.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Af tabellen framgår, yttrar öfverstyrelsen, att understödjandet af

Lunds privata elementarskola endast i ringa grad kunde anses vara ett

kommunalt intresse, samt att detta, såsom visserligen äfven utan tabellen

vore uppenbart, i ingen man kunde sägas gälla om Fjellstedtska skolan.

Ett sådant intresse förefunnes däremot onekligen, ehuru i olika grad, i fråga

om de öfriga skolorna, enär de samtliga meddelade undervisning åt ett

afsevärdt antal lärjungar, som hade sitt hem inom kommunen, och hvilkas

inplacering i andra å orten befintliga eller nyupprättade läroverk icke skulle

vara möjligt utan ökade kostnader för kommunen. Icke minst gällde detta

i fråo-a om de manliga lärjungarna, såsom beträffande Stockholm fraino-ino-e°

däråt'', att antalet gossar i de fyra hithörande skolorna i Stockholm

vårterminen 1907 utgjorde tillsammans 432, hvilkas intagande i allmänna

läroverk för kommunen skulle innebära en utgiftsökning, möjligen icke

omedelbart men säkerligen inom ganska kort tid, motsvarande kostnaden

för ett ganska stort allmänt läroverk, alltså med nuvarande uppdnfna tomtoch

byggnadspriser ett ansenligt belopp. I jämförelsevis mindre men dock

afsevärd grad hade Uppsala kommun intresse att understödja Uppsala enskilda

läroverk och privatgymnasium, tillhörande nu ifrågavarande grupp,

enär mera än hälften af läroverkets lärjungar hade sina hem i staden.

På grund af det sålunda anförda funne öfverstyrelsen, att förehntligheten

af ett kommunalt intresse för skolan, lika litet som karaktären af

försöksläroverk, lämpade sig såsom särmärke för skolor, som borde understödjas

från olika anslag och efter olika grunder. . _

Man komme då, fortsätter öfverstyrelsen, naturligtvis till frågan, huruvida

det icke läte sig göra att sammanföra de båda anslagen till ett enda,

samt huruvida icke de grunder, som förut föreslagits beträffande högre

flickskolor och samskolor, äfven kunde i hufvudsakliga delar stadgas beträffande

de skolor, som hittills åtnjutit understöd från anslaget till enskilda

läroverk, utan att man därigenom komme för nära berättigade intressen

hos dessa skolor eller särskilda grupper af dem. Öfverstyrelsen

förmenade, att detta läte sig göra, men endast under förutsättning af vissa

tilläggsbestämmelser i öfverensstämmelse med hvad öfverstyrelsen förut

föreslagit i fråga om de lägre samskolorna.

Den första tilläggsbestämmelse för nu ifrågavarande skolor, som öfverstyrelsen

ansåge sig böra föreslå, gällde frågan om kommunalt bidrag till

skolorna. I anslutning till hvad öfverstyrelsen förut yttrat, förmenade öfverstyrelsen,

att sådant bidrag borde i regel erfordras, dock med vissa undantaa,

hvartill öfverstyrelsen ville återkomma i det följande. Med hänsyn

emellertid såväl därtill, att hittills intet som_ helst kraf uppställts på ett

dylikt bidrag, som äfven därtill att orsakerna till hithörande skolors undan''

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 127 Raft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 163.

tagsställning i ifrågavarande afseende icke fullständigt förlorat giltighet

särskild!; icke i fråga om några af skolorna, funne öfverstyrelsen lämplio-t

att på kommunerna icke ställdes kraf på större bidrag än statsunderstödens

balfva belopp. Af den gjorda utredningen rörande ifrågavarande skolors

behof af understöd syntes framgå, att skolorna borde kunna reda sio- med

de statsunderstöd, som de kunde erhålla i enlighet med af öfverstyrelsen

föreslagna grunder jämte de sålunda stadgade understöden af kommuner

eller enskilda donatorer. I händelse ytterligare behof af kommunalt understöd

skulle visa sig föreligga, torde det kunna väntas, att kommunerna

skulle befinnas villiga att understödja skolorna, i fall dessa ansåges däraf

förtjänta, utöfver de stadgade minimibeloppen.

Öfverstyrelsen öfvergår härefter till frågan om sådana tilläggsbestämmelser,

som enligt dess mening böra ifrågasättas för särskilda grupper af

hithörande skolor, hvarvid öfverstyrelsen först beträffande de höo-re samoch

gossskolorna anför två omständigheter, som borde betinga&tilläo-o-sunderstöd

åt. dessa skolor utöfver de understöd, som föreslao-its för sfueller

attaklassiga högre flickskolor; den ena vore hänsynen till de vid skolorna

befintliga gymnasierna, den tindra hänsynen till behofvet af manlio-a

lärare. °

Beträffande gymnasierna framhåller öfverstyrelsen, under hänvisning

till de dryga omkostnaderna för ett gymnasium samt vikten däraf, att undervisningen

särskildt vid ett sådant uppehälles på en hög nivå, att ett

särskilt understöd med så mycket större skäl kunde ifrågasättas, som

nämnda skolors understöd hittills utgått med betydligt högre belopp, i fall

skolorna förberedt sina elever till mogenhetsexamen, än om de endast omfattat

fem klasser med en afslutningsldass. Maximiunderstödet hade nämligen,

såsom förut nämnts, i förra fallet utgjort 9,000 och i senare fallet

endast, o,000 kronor, hvilka belopp genom nådiga kungörelsen den 31

augusti 1907 för år 1908 ändrats till respektive 15,000 kronor och 9 000

kronor.

Beträffande frågan om det särskilda understöd, som borde komma ett

läroverk till del för dess gymnasium, förmenade öfverstyrelsen emellertid

i anslutning till ett yttrande i detta afseende i 1907 års riksdagsskrivelse,

att hänsyn borde tagas till gymnasiets utvecklingsgrad. Betonande icke

anses lämpligt att genom utsikten att erhålla ökadt statsunderstöd locka

ett läroverk att upprätta ett gymnasium, hvaraf möjligen intet behof förelage,

. och som saknade förutsättningarna att kunna uppnå en större utveckling.

I denna tanke ansåge. sig öfverstyrelsen böra föreslå, att särskildt

understöd för ett gymnasium först då skulle utgå, när gymnasiet

under de senaste tre åren i de tre högsta ringarna haft i medeltal sam
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 163.

manlagdt minst 18 lärjungar, hvilka under minst 2 läsår begagnat undervisningen

vid läroverket.

Till beloppet syntes tilläggsunderstödet böra beräknas enligt förut

föreslagna grunder för beräkningen af statens bidrag till skolorna, alltså

i två delar, den ena beräknad efter antalet lärartjänster. och den andra

efter lärjungarnas antal i ifrågavarande klasser. Maximibeloppet skulle

blifva 1,300 kronor för understödets förra del och 2,000 kronor för dess

senare del.

Orsaken, hvarför enligt öfverstyrelsens förmenande vid tilläggsunderstödets

beräkning endast de tre högsta gymnasieringarna borde tagas i betraktande,

ehuru vid några läroverk gymnasierna omfattade fyra ringar,

vore den, att det understundom endast vore en namnfråga, huruvida den

fjärde årsklassen, räknadt från gymnasiets högsta, ansåges tillhöra gymnasiet

eller icke, hvarför beloppet af det till skolan utgående understödet

icke syntes böra göras häraf beroende. F rågan om ett gymnasiums organisation

på tre eller fyra årsringar syntes nämligen böra bestämmas af

pedagogiska grunder, icke af hänsynen till statsunderstödets belopp. För

öfrigt ville öfverstyrelsen erinra därom, att äfven den lägsta ringen i ett

fyrårigt gymnasium kunde komma i betraktande vid beräkning af detta

belopp, ehuru icke i fråga om det särskilda tilläggsunderstödet för gymnasiet.

Hvad åter beträffade förslaget att endast sådan lärjunge finge tagas

i beräkning, som under minst två år begagnat undervisningen vid läroverket,

så vore denna bestämmelse, hvilken för öfrigt hade sin motsvarighet

i de af Kungl. Maj:t under de senare åren stadgade bestämmelser

rörande rätt för enskilda läroverk att anställa mogenhetsexamen, betingad

af följande skäl. Det läge nära till hands för enskilda läroverk att söka

vinna ökning i inkomsterna genom att i den högsta ringen intaga ynglingar,

som af en eller annan anledning, i regel bristande begåfning eller

bristande flit, icke lyckats på normal tid genomgå gymnasieringarna vid

de allmänna läroverken. Det vore uppenbart, att intagandet af sådana

lärjungar, utgörande de svagaste elementen från de allmänna läroverken,

hvilket icke sällan skett utan tillräcklig kontroll, måste inverka störande

på arbetets jämna gång i de klasser, där de intagits, hvarför en sådan

åtgärd icke borde därigenom premieras, att sagda lärjungar finge vid statsunderstödets

bestämmande tagas i beräkning.

Det sålunda framställda förslaget hade, fortsätter öfverstyrelsen, närmast

afsett gymnasierna vid sådana skolor, som åtnjutit understöd från

anslaget till enskilda läroverk, det är vid högre samskolor och högre gossskolor.

öfverstyrelsen förmenade emellertid, att icke heller gymnasier med

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

endast kvinnliga lärjungar borde uteslutas från möjligheten att erhålla

tilläggsunderstöd. Då emellertid de läroverk, där dessa gymnasier vore

upprättade, dels hittills ej åtnjutit särskilda understöd för gymnasierna

dels i regel hade en relativt gynnsam ekonomisk ställning, hade öfverstyrelsen

ansett sig böra föreslå, att ifrågavarande tilläggsunderstöd endast

skulle, utgå med den del, som skulle beräknas efter antalet erforderliga

lärartjänster, eller för hvarje sådant gymnasium med ett belopp af högst

1,300 kronor.

Beträffande slutligen behofvet af manliga lärare vid de högre samskolorna

och de högre gosskolorna hänvisade öfverstyrelsen till hvad förut

anförts i fråga om lägre samskolor. Hvad som där vore yttradt gällde i

ökad grad i fråga om högre skolor. Öfverstyrelsen förmenade, att antalet

manliga lärare med full tjänstgöring vid eu högre samskola borde bestämmas

till minst fyra, såvida icke öfverstyrelsen på grund af särskilda

omständigheter kunde finna skäligt att för viss tid medgifva minskning af

detta antal. Vid en högre gosskola borde antalet vara väsentligt större,

men någon bestämmelse härom syntes icke vara erforderlig. Tilläggsunderstöden

åt skolorna för de manliga lärarna syntes böra utgå till belopp

af 2,000 kronor för högre samskolor och 3,000 kronor för högre

gosskolor.

Med afseende på detta förslag om tilläggsunderstöd åt manliga lärare

tilläte sig öfverstyrelsen ytterligare erinra därom, att rekryteringen af

manliga lärare i hög grad försvårats för de enskilda läroverken, sedan

genom beslut af 1904 års Riksdag den lönetursrätt borttagits, som lärare

vid åtskilliga enskilda läroverk lika väl som extra ordinarie lärare vid de

allmänna läroverken tidigare ägt tillgodonjuta vid utnämning till ordinarie

lärartjänst. Sedan sagda rätt borttagits, bjöde hänsynen till framtida fördel

den unge läraren att fortast möjligt söka ordinarie tjänst vid de allmänna

läroverken, och det vore svårt för ett enskildt läroverk att bjuda

sådana villkor, att det kunde påräkna att för någon längre tid få behålla

en duglig lärare.

I fråga om lägre gosskolor yttrar öfverstyrelsen, att då för närvarande

endast en skola af denna typ åtnjöte statsunderstöd, nämligen

Eslöfs enskilda elementarskola för gossar, och denna skola enligt öfverstyrelsens

förmenande borde understödjas på annat sätt, det kunde synas

obehöflig! att i förslaget upptaga skolor af denna art. Öfverstyrelsen hade

emellertid tagit jämväl denna skoltyp med i räkningen, alldenstund upprättandet

af skolor af ifrågavarande slag, parallellt med statens realskolor,

enligt öfverstyrelsens åsikt vore i flera afseenden till gagn. Beträffande

grunderna för deras understödjande syntes intet skäl finnas att föreslå

afvikelse från dem, som ifrågasatts för lägre samskolor. Dock syntes det

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

så mycket mindre böra föreskrifvas, att dessa skolor endast i det fall skulle

kunna erhålla understöd af statsmedel, att de vore belägna i samhällen,

där allmänt läroverk icke funnes, som ifrågavarande skolor kunde väntas

o-öra den största nyttan just i större samhällen, där deras upprättande

också ekonomiskt borde medföra en kostnadsbesparing såväl för statsverket

som för kommunen. m 0 ^ .

Öfverstyrelsen öfvergår härefter till frågan om det sätt, hvarpå hslöis

elementarskola för gossar bör understödjas. Denna fråga anhåller jag få

upptaga i annat sammanhang.

Två af de skolor, som för närvarande åtnjuta understöd från anslaget

till enskilda läroverk, nämligen Fjellstedtska skolan i Uppsala samt Lunds

privata elementarskola, anser öfverstyrelsen intaga en särställning, såsom

tillhörande skolformer med hufvudsakligen utveckladt öfverstadium, och,

ehuru visserligen under särskilda förhållanden berättigade, likväl saknande

typisk karaktär. På grund häraf hade öfverstyrelsen icke ansett sig böra

upptaga dem bland de skolformer, som normalt kunde erhålla understöd.

Härmed hade emellertid öfverstyrelsen icke velat uttala den meningen, att

de statsunderstöd, som hittills utgått till nu ifrågavarande två läroverk,

borde indragas. Hvad särskild! beträffade Fjellstedtska skolan förmenade

öfverstyrelsen, att understödet till skolan, som för närvarande utgjorde

9,000 ''kronor, tvärtom borde höjas, enär skolan hade en speciell uppgift

att fylla samt vore i stort behof af ökadt understöd. Bidrag till skolan

från kommunen borde af tidigare anförda skäl icke ifrågasättas.

Huruvida understöden till de nämnda skolorna borde utgå från ett

särskild! anslag, eller inom det allmänna anslaget till enskilda skolor medel

för ändamålet borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, syntes öfverstyrelsen

vara en fråga af ringa vikt. Med hänsyn därtill att sådana medel

äfven för andra ändamål vore behöfliga, ansåge sig öfverstyrelsen böra

förorda det senare alternativet. Bestämmandet af understödens belopp,

liksom fastställandet af de särskilda villkor för understödens utgående, som

kunde befinnas ändamålsenliga, syntes böra öfverlämnas till Kungl. Maj:ts

ompröfning.

Beträffande behofvet af medel för understödjande af skolor åt ny form

yttrar öfverstyrelsen, att det med säkerhet kunde förväntas, att parallellt

med de allmänna läroverken och de enskilda läroverk, som öfverstyrelsens

förslag afsett, i den närmaste framtiden skulle komma att utveckla sig

mer eller mindre afvikande skolformer, Indika förtjänade att af staten

understödjas. Det vore emellertid enligt öfverstyrelsens förmenande uppenbarligen

''för tidigt att nu uppställa några bestämda grunder för sådana

skolors understödjande, hvarför öfverstyrelsen inskränkte sig till att föreslå,

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

att till Riksdagen skulle göras framställning därom, att medel för sådant

ändamål ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande. I sammanhang härmed har

öfver styr elsen erinrat om sin förut uttalade åsikt, att medel vore behöfliga

äfven för understödjande af pedagogiskt viktiga försök vid särskilda läroverk.

öfverst,jrehen Beträffande de statsunderstödda seminariekurserna för utbildande af

stod & semi- lärarinnor uttalar otverstyrelsen den meningen, att dessa fyllt en för unföT''umdandederyiSningen

af den kvinnliga ungdomen viktig uppgift. Enär nämligen

af ?ä“anB»”r!dels antalet elever, som kunnat mottagas vid högre lärarinneseminariet

icke på långt när motsvarat ens de högre flickskolornas och samskolornas

behof af metodiskt utbildade lärarinnor än mindre behofvet af sådana

lärarinnor för familjernas räkning, hade de ifrågavarande privata seminarierna

utgjort ett viktigt .komplement till statens seminarium, i det de

dels försett högre flickskolor och samskolor med lärarkrafter lämpade för

undervisning i dessa skolors lägre klasser, dels tillgodosett det allt mer

växande krafvet från familjernas sida att för de i hemmet undervisade

flickornas räkning erhålla lärarinnor med pedagogisk utbildning.

Att betydelsen af de enskilda seminarierna skulle i framtiden blifva

ytterligare ökad, kunde enligt öfverstyrelsens mening förväntas, särskildt i

händelse Kungl. Maj:t hos Riksdagen gjorde framställning rörande enskilda

skolors understödjande i enlighet med de af öfverstyrelsen föreslagna

grunderna och Riksdagen till sådan framställning lämnade bifall. En konsekvens

häraf skulle blifva, att fragan om grunderna för seminariernas

understödjande inom en snar framtid måste upptagas till ingående utredning.

För framställande af förslag i sådant afseende syntes emellertid

tiden ännu icke vara inne.

En åtgärd borde likväl enligt öfverstyrelsens förmenande redan nu

vidtagas. Då lärarinnebildningens understödjande vore ett ändamål, som

måste anses vara af en helt annan art än skolornas understödjande, och

det icke kunde tänkas, att de grunder, som i fråga om det ena ändamålet

vore lämpliga, äfven skulle vara det i fråga om det andra, ansåge sig

öfverstyrelsen böra hemställa, att för seminariernas understödjande måtte

i riksstaten upptagas ett särskildt anslag. Hvad beträffade beloppet af

detta, syntes det böra så bestämmas, att understöd måtte kunna tilldelas

nu befintliga seminarier för de läsafdelningar, som för närvarande vid

dem vore upprättade, för hvilket ändamål behöfdes 16,500 kronor. Dessutom

syntes ett belopp erforderligt för att möjliggöra tillmötesgående af

eventuellt inkommande nya framställningar om understöd, hvilka kunde

befinnas förtjänta af beaktande. Öfverstyrelsen . ville därför föreslå, att

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163. 103

*

detta belopp bestämdes till 4,500 kronor och alltså hela anslagssumman

till 21,000 kronor.

Jag har förut omnämnt, att öfverstyrelsen låtit verkställa en beräkning öfverstyrelse»

angående de olika skolornas behof af understöd, under förutsättning af

bland annat, den föreslagna löneregleringens genomförande. Härjämte har melsernas inöfverstyrelsen

sökt utreda, huru stort bidrag från stat och kommun, sko-®*^^****0''

loma skulle kunna påräkna, därest dessa bidrag utginge enligt de af öf- „omi.

verstyrelsen föreslagna grunder. Denna utredning återfinnes i tabeller,

som öfverstyrelsen fogat till sitt utlåtande. Genom att jämföra resultaten

af dessa båda undersökningar har öfverstyrelsen bildat sig en föreställning

om de föreslagna bestämmelsernas inverkan på skolornas ekonomi. I fråga

härom yttrar öfverstyrelsen, att för flertalet skolor löneregleringens genomförande

ingalunda skulle möta svårighet. I regel skulle för skolorna uppstå

en behållning, hvilken kunde betecknas såsom tillfredsställande, och i

åtskilliga fall skulle en sådan behållning erhållas, utan att statens understöd

behöfde utgå med det högsta belopp, som med de föreslagna grundernao

vore förenligt.

A andra sidan funnes emellertid ett icke ringa antal skolor, för hvilka

sannolikt en större eller mindre brist skulle uppstå. Med afseende härå

ville öfverstyrelsen till en början erinra därom, att det äfven nu ganska

ofta förekomme, att en skola ginge med brist. Det hade under läsåret

1906—1907 enligt gjord beräkning inträffat vid 85 skolor. Af dessa skulle

efter de nya grundernas trädande i kraft 17 erhålla behållning och för 7

skulle bristen till sitt belopp minskas. För 11 skolor, eller om de båda

skolorna i Eslöf, rörande hvilka öfverstyrelsen ansett sig böra göra särskild

framställning, lämnades ur räkningen, för 9 skolor skulle bristen mer eller

mindre ökas; och för 13, som nu hade behållning eller åtminstone icke

brist, skulle brist uppstå. Den sammanlagda årsbristen för samtliga skolor,

som beräknats erhålla brist, skulle minskas från 65,105 kronor till 46,115

kronor, medan å andra sidan sammanlagda behållningen för skolor, som

beräknats erhålla sådan, skulle ökas från 82,190 kronor till 157,780

kronor.

Ehuru den beräkning, som läge till grund för de anförda siffrorna

torde angifva, så pass tillförlitligt som det vore möjligt, den ekonomiska

ställningen för de enskilda läroverken såsom en helhet, gällde detta naturligtvis

icke i fråga om hvarje särskild skola. Beräkningen vore nämligen

grundad på vissa teoretiskt gjorda antaganden, som icke kunde väntas i

hvarje fall motsvara verkligheten, hvartill komme, att det vore svårt att

vinna insikt rörande åtskilliga på denna ställning inverkande omständig
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

p

heter, hvilka för öfrigt, äfven i fall de vore kända, icke läte uttrycka sig i

siffror. I anslutning härtill ansåge sig öfverstyrelsen böra påpeka, att

ställningen för en skola ingalunda behöfde vara bekymmersam, därför att

den utförda beräkningen visade en brist. I åtskilliga fall kunde en måttlig

höjning af terminsafgifterna utöfver de i räkningen antagna värdena

vara en tillräcklig åtgärd för bristens afhjälpande. I andra fall då skolorna

befunne sig i utveckling, såsom i regel kunde sägas vara fallet,

kunde det väntas, att svårigheterna skulle inom en nära framtid af sig

själfva afhjälpas. Med afseende härå ville öfverstyrelsen framhålla, att

åtskilliga af densamma föreslagna bestämmelser, som hade till ändamål

befrämjandet af arbetet inom skolorna, torde visa sig ägnade att i sammanhang

därmed gynnsamt påverka äfven skolornas ekonomi.

Emellertid skulle nog fall förekomma, i framtiden såsom hittills, då

en skolas ekonomiska svårigheter härrörde af sådana grunder, att dessa

svårigheter icke lätt kunde öfvervinnas. Orsaken kunde vara en mindre

god skötsel af skolans ekonomi eller en sådan svaghet i den pedagogiska

ledningen, att allmänhetens förtroende uteblefve. Såsom regel kunde det

väntas, att en skola i ett mycket litet samhälle måste ha svårt att reda sig

ekonomiskt. Det vore likaledes att vänta, att i en stor stad med dryga

kostnader en skola skulle hafva svårigheter under de forsta åren efter dess

upprättande. Men om skolan icke vore öfverflödig på grund af befintligheten

å samma ort af tillräckligt antal goda skolor med enahanda ändamål,

och om den sköttes med insikt och omtanke, skulle det sannolikt icke

dröja länge, innan lärjungeantalet uppnått den gräns, som vore ett villkor

för att en sådan skola skulle kunna bära sig. I anslutning till det sålunda

anförda ville öfverstyrelsen gifva uttryck åt den meningen, att staten icke

kunde anses skyldig garantera ett ekonomiskt gynnsamt resultat af skolornas

verksamhet. Staten syntes höra lämna skolorna bidrag i enlighet med vissa

allmänna grunder, som blifvit afvägda med hänsyn till normala fall. Att

för understödjande af enskilda skolor finna grunder, som innebure säkerhet

för att samtliga skolor skulle lämna behållning, syntes icke vara

tänkbart.

Öfverstyrei- För understödjande i enlighet med de af öfverstyrelsen sålunda anse"af

^eer/d>"?gifna grunder af de skolor, som förutsatts komma i åtnjutande af statsperioden

bidrag, skulle, under förutsättning att samtliga dessa skolor erhölle under19<fordwiigars^°d

till maximibeloppen, enligt öfverstyrelsens beräkning erfordras ett

statsanslagen statsanslag af 512,070 kronor. Ytterligare tillkomme emellertid underläroanstalter

slöden åt några läroverk, som redan nu åtnjöte understöd, men icke vid

beräkningen medtagits, och ansåge sig öfverstyrelsen för dessa läroverk

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16S.

105

böra förslagsvis upptaga: för Fjellstedtska skolan 12,000 kronor, eller

samma belopp, som öfverstyrelsen för denna skola beräknat i sin skrifvelse

den 28 september 1906 rörande ifrågasatt förhöjning af anslaget till enskilda

läroverk, för Lunds privata elementarskola 4,000 kronor eller det

nu utgående understödet, och för samskolan i Söderköping 4,600 kronor,

hvilket belopp ungefär motsvarade hvad som beräknats för likställda skolor.

Ifall dessa sistnämnda understödsbelopp, utgörande tillhopa 20,600

kronor, sammanlades med den först angifna summan samt med det anslag

af 20,000 kronor, som enligt öfverstyrelsens förut omnämnda beräkning

vore erforderligt för understödjande af undervisningen i huslig ekonomi, erhölles

såsom maximibelopp af det statsanslag — ålderstilläggen till lärarpersonalen

icke inräknade — som skulle vara erforderligt för de skolor, som

redan nu åtnjöte understöd af statsmedel, summan 552,670 kronor. Såsom

öfverstyrelsen förut framhållit, behöfdes dessutom anslag för understödjande

af nya skolor äfvensom af sådana organisatoriska och metodiska försök vid skolorna,

som kunde befinnas förtjänta af uppmuntran. En någorlunda tillförlitlig

beräkning af a-nslagsbehofvet för dessa ändamål vore vansklig. Såsom en

ledning för uppskattningen ville öfverstyrelsen emellertid anföra, att, sedan

1907 års Riksdag för kalenderåret 1908 beviljat en höjning med 50,000

kronor af anslaget till enskilda läroverk, hade, förutom ansökningar om

under stödsförhöjningar från skolor, hvilka för närvarande åtnjöte understöd

från detta anslag, äfven ansökningar om understöd till ett sammanlagdt

belopp af 38,500 kronor inkommit från skolor, hvilka förut icke åtnjutit

understöd af statsmedel. Ehuru öfverstyrelsen icke såge sig i stånd att

för närvarande göra något uttalande om och i hvad mån dessa ansökningar

kunde vara förtjänta att vinna afseende, förmenade öfverstyrelsen likväl,

att till grund för beräkningen kunde läggas nämnda summa. Utan tvifvel

skulle ansökningar ytterligare inkomma från nya läroverk om understöd

för den treårsperiod, som toge sin början 1909. Då emellertid vid beräkningen

af anslagsbeloppen för skolor, som redan nu åtnjöte understöd,

upptagits maximibelopp, medan de belopp, som i verkligheten skulle komma

att tilldelas skolorna, i åtskilliga fall icke komme att blifva fullt så höga,

kunde härigenom väntas för statsverket uppstå en besparing, som torde

visa sig tillräcklig för de behof, för hvilka en reserv vore erforderlig. På

grund af det sålunda anförda ansåge sig öfverstyrelsen böra beräkna

den del af anslaget till de enskilda skolorna, som skulle utgå till skolorna

själfva, till ett belopp af 591,170 kronor, eller i rundt tal 590,000 kronor.

Härtill komme slutligen ytterligare dels understöden åt de enskilda

seminarierna dels statens bidrag till lärarpersonalens ålderstillägg.

Bih. till Riksd. Prof. 1,908. 1 Sami. 1 Afd. 127 Höft.

11

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Hvad först beträffade understöden till seminarierna, syntes dessa af

grunder, hvilka öfverstyrelsen förut närmare angifvit, böra utgå från ett

särskildt anslag, för hvilket enligt öfverstyrelsens förmenande borde beräknas

ett belopp af 21,000 kronor. Äfven för statens bidrag till lärarpersonalens

ålderstillägg syntes i riksstaten ett särskildt anslag böra upptagas,

hvilket borde hafva karaktären af förslagsanslag, enär det i annat

fall blefve beroende af tillfälliga omständigheter, huruvida i ett särskildt

fall ett af någon lärare eller lärarinna intjänadt ålderstillägg i verkligheten

kunde utgå. Vid beräkning, verkställd med hänsyn till den under läsåret

1906 —1907 tjänstgörande lärarpersonalen, af det erforderliga beloppet af

sagda förslagsanslag, erhölles summan 167,900 kronor eller i rundt tal

170,000 kronor.

En jämförelse mellan de af öfverstyrelsen sålunda föreslagna anslagsbeloppen

och nu utgående motsvarande belopp gåfve följande resultat.

För närvarande utginge till ifrågavarande läroanstalter af olika slag följande

anslag, nämligen:

anslag å ordinarie stat till högre skolor för kvinnlig

ungdom och samskolor................................................... kronor 380,000: —

anslagsförhöjning på extra stat till samma skolor......... » 78,000: —

förslagsanslag till enskilda läroverk och seminariekurser

för utbildning af lärarinnor, högst ........................... » 60,000: —

anslagsförhöjning på extra stat till samma läroanstalter » 50,000: —

Summa kronor 568,000: —

Enligt de af öfverstyrelsen framställda förslagen skulle anslagen blifva

följande:

anslag å ordinarie stat till enskilda skolor........................ kronor 590,000: —

förslagsanslag å ordinarie stat till ålderstillägg åt lärarpersonalen

vid dessa skolor.......................................... » 170,000: —

anslag å ordinarie stat till seminariekurser för utbildning

af lärarinnor........................................................... » 21,000: —

Summa kronor 781,000: —

Den sammanlagda ökningen af de olika anslagen, hvilken löneregleringens

genomförande tillika med andra orsaker, förnämligast lärjungeantalets

fortgående tillväxt, skulle göra erforderlig, skulle alltså enligt öfverstyrelsens

beräkning uppgå till 213,000 kronor eller 37,5 procent af nu

utgående anslagssummor.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

Vid öfverstyrelsens utlåtande är fogad en skrift, däri de tillkallade

sakkunnige förklara sig gilla och förorda öfverstyrelsens förslag samt instämma

i dess utlåtande.

Öfverstyrelsens utlåtande är icke enhälligt,. Läroverksrådet Lagerstedt

har nämligen till detsamma afgifvit en reservation af följande lydelse: stedis reser
»I

fråga om kung], öfverstyrelsens för rikets allmänna läroverk för- vatwnslag

till bestämmelser angående statsunderstöd åt enskilda skolor får under-,

tecknad beträffande följande punkter angifva sin afvikande mening.

»1) § 1 mom. 1 punkt c).

»Enligt min åsikt hade den skoltyp, som ifrågavarande moment är

afsedt att angifva, icke bort begränsas endast till sexklassiga samskolor,

utan hade bort innefatta äfven sådana samskolor, hvilka utan att utgöras

af sex klasser, kunna, med afseende på det bildningsresultat, till hvilket

de sträfva att föra sina lärjungar, anses jämförliga med de sexklassiga

samskolorna. Det är särskilt ett slag af sådana läroverk, till hvilket jag

anser, att hänsyn i detta fall bort tagas. Detta slag är samskolor,. hvilka

afse att föra sina lärjungar till realskolexamen, men som icke börja med

eu klass motsvarande den första vid de allmänna läroverken, utan ansluta

sig till genomgången sexårig folkskolekurs (inberäknadt småskola) eller

eventuellt till annat stadium af folkskolan, högre än det, som motsvarar

inträdet i de allmänna läroverkens första klass. Visserligen är mig icke

bekant, huruvida någon skola af detta slag hittills upprättats å sådan ort,

där allmänt läroverk ej finnes, men då uti Stockholm redan finnas åtminstone

två läroanstalter, som förbereda lärjungar från högre afdelning af

folkskolan till realskolexamen, och då starka ekonomiska skäl synas tala

för lämpligheten af att i stället för sexklassig samskola uti mindre samhällen

inrätta en samskola af nu ifrågavarande slag, måste jag anse sannolikt,

att sådana skolor skola uppstå i åtskilliga mindre samhällen. eller att

där redan befintliga samskolor skola ombildas till sådana, såvida icke möjligheten

att erhålla statsunderstöd därigenom minskas. Den omständigheten,

att antagligen ännu ingen skola af ifrågavarande slag. blifvit upprättad

uti mindre samhällen, torde icke hafva bort utgöra hinder för att

taga hänsyn till dessa skolor vid affattningen af ifrågavarande punkt, allra

helst förhållandet är liknande med de sexklassiga gosskolor, som upptaga?

i punkt d) af samma moment och paragraf i öfverstyrelsens förslag. —

Af denna typ finnes nämligen för närvarande blott en enda skola, Eslöfs

enskilda elementarskola för gossar, och i fråga om denna skola föreslår

öfverstyrelsen, att den jämte flickskolan å samma ort skulle komma att

ersättas af en sexklassig samskola. Visserligen skulle enligt öfverstyrelsens

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

förslag skolor af den typ, som af mig föreslagits till upptagande i punkt

c), kunna ifrågakomma till erhållande af statsunderstöd på grund af mom.

2 af samma paragraf, men då det måste innebära en större fördel för en

skola att tillhöra någon af de skolgrupper, som omtalas i mom. 1 af ifrågavarande

paragraf, synas mig dessa skolor hafva bort upptagas där.

»På grund af hvad nu blifvit anfördt anser jag alltså, att § 1 mom.

1 punkt c) af öfverstyrelsens ifrågavarande förslag bort hafva föli ande

lydelse: J

sexklassiga samskolor å orter, där allmänt läroverk ej finnes, eller å

sådana orter upprättade samskolor, hvilka med afseende på det bildningsresultat,

till hvilket de sträfva att föra sina lärjungar, kunna anses jämförliga

med dylika läroverk.

»2) § 3 mom. 2 punkt a).

, *Pen begränsning af kompetensen för lärare och lärarinnor i välskrifning,

som af öfverstyrelsen föreslagits, skulle, efter mitt förmenande,

kunna medföra afsevärda olägenheter. För närvarande torde för undervisningen

i detta ämne vid flickskolorna ganska ofta användas lärarinnor

i läroämnen. Hädanefter skulle, enligt öfverstyrelsens förslag, sådana lärarinnor,

föi att kunna tillgodoräkna sig undervisningen i välskrifning för

beräkning af lönetur, antingen hafva genomgått kurser för teckningslärare

vid tekniska skolan i Stockholm eller annan utbildningskurs, som af°Kungl.

Maj.t för ändamålet godkänts, eller ock hafva erhållit dispens af Kungl.

Maj.t. Skulle,. såsom öfverstyrelsen tänkt sig, pedagogiska utbildningskurser

i välskrifning hädanefter komma att inrättas vid seminarierna, skulle

helt visst eleverna därstädes med det ansträngande arbete, som utbildningen

i läroämnen klöfver, i vanliga fall icke hinna genomgå sådan kurs,

utan att seminariekursen i det hela förlängdes, något som för de flesta af

dem torde medföra mycket afsevärda olägenheter. Ehuru pedagogisk utbildning

för undervisning i välskrifning utan tvifvel måste anses °vara af

ganska _ stort värde, tror jag dock, att en lärarinna, som erhållit vanlig

utbildning för undervisning i läroämnen, har sådana pedagogiska förutsättningar,

. att hon kan, om undervisning i välskrifning uppdrages åt henne

och hon i öfrigt har fallenhet för denna undervisning, vid sidan af sitt

arbete i skolan göra de för ändamålet nödiga pedagogiska studierna. Den

af flick- och sainskoleföreningen tillsatta kommitté, hvars förslag till lönereglering

in. in. ligger till grund för det af öfverstyrelsen framställda förslaget,

hade i fråga om kompetens för undervisning i välskrifning jämte

examen vid tekniska skolan äfven föreslagit examen vid något lärarinneseminarium,

hvilka kompetensfordringar synas mig motsvara hvad som för

närvarande är af behofvet pakalladt. Emot fastställandet af strängare for
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

dringar än dessa i fråga om de enskilda skolorna synes äfven tala den

omständigheten, att icke ens af de allmänna läroverkens lärare för närvarande

kräfves särskild kompetens för undervisning i välskrifning. När

framdeles utbildningskurser för undervisning i välskrifning kommit till

stånd vid seminarierna och resultatet af dessas verksamhet kan bedömas,

torde tiden vara inne att taga i öfvervägande frågan om strängare kompetensvillkor

för lärare oeh lärarinnor i välskrifning.

»På grund af hvad nu blifvit anfördt, anser jag alltså, att § 3 mom.

2 punkt a) af öfverstyrelsens ifrågavarande förslag bort hafva följande

tillägg:

i fråga om välskrifning äfven behörighet som ämneslärare eller ämneslärarinna.

»3) § 5 mom. 1 punkt c).

»De lärarinnor, som för närvarande genomgå kursen för teckningslärare

vid tekniska skolan i Stockholm, erhålla där äfven utbildning för

undervisning i välskrifning, hvarför undervisningstimmar i sistnämnda

ämne ofta torde vid skolorna uppdragas åt teckningslärarinnor med vederbörlig

kompetens. Det synes också vara till fördel för undervisningen i

välskrifning, om så sker. Enligt öfverstyrelsens förslag skulle emellertid

eu kompetent lärare eller lärarinna i teckning, som erhåller några undervisningstimmar

i välskrifning, för dessa aflönas med lägre arfvode än för

sina öfriga timmar. Däraf skulle sannolikt blifva följden, att teckningsläraren

eller lärarinnan sökte att erhålla så få välskrifningstimmar som

möjligt. En bestämmelse, att, med viss begränsning, kompetent lärare

eller lärarinna i teckning utan minskning i aflöningsförmåner kunde få

öfvertaga välskrifningstimmar, synes därför vara lämplig. Äfven andra

skäl synas tala för lämpligheten af att jämförelsevis goda lönevillkor beredas

kompetent lärare och lärarinna i teckning. Deras utbildning krafvellång

tid, och de kunna för närvarande vid andra skolor erhålla ganska

fördelaktiga lönevillkor, hvarjämte afseende synes böra fästas vid teckningsundervisningens

alltmer ökade betydelse i nutiden.

»På grund af hvad nu blifvit anfördt anser jag, att § o inom. 1 punkt

c) af öfverstyrelsens förslag bort hafva följande tillägg:

hvarvid dock iakttages, att lärare eller lärarinna i teckning, som jämväl

bestrider undervisning i välskrifning till ett antal lektioner, icke öfverstigande

en tredjedel af full tjänstgöring, äger att för denna tjänstgöringuppbära

arfvode efter samma grunder som för undervisning i teckning.

»De af mig i ofvanstående punkter 2 och 3 framställda förslagen skulle,

om de af öfverstyrelsen antagits, hafva utöfvat inverkan på vissa af öfverstyrelsens

kostnadsräkningar beträffande nu ifrågavarande lönereglering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition No 163.

Denna inverkan torde dock icke hafva blifvit synnerligen stor och måste i

alla händelser anses vara af föga betydelse, då beräkningarna helt naturligt

blott kunna vara approximativa».

Stutiåtan°dreets . På £rund af liadig remiss har statskontoret den 11 januari 1908 afgift

underdånigt _ utlåtande i ärendet. Efter att i detta utlåtande hafva

lämnat en kort historik öfver den successiva tillväxten af anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom samt af anslaget till understöd åt

enskilda läroverk, yttrar statskontoret beträffande de af öfverstyrelse!!

föreslagna grunderna för lärarpersonalens aflöning, att det först och

främst kunde ifrågasättas, huruvida en fullständig, för alla de ifrågavarande

enskilda läroverken gemensam lönereglering lämpligen kunde

på föreslaget sätt genomföras. Visserligen borde vid fastställandet af

grunder för statsunderstöd åt dessa läroverk ett af de främsta syftemålen

vara att behörigen tillgodose lärarpersonalens anspråk på skäliga löner.

Men detta kunde enligt statskontorets förmenande låta sig göra, utan att

man behöfde tillgripa den åtgärden att ålägga alla de mångskiftande läroverken

af ifrågavarande slag skyldighet att följa de synnerligen detaljerade

föreskrifter, som öfverstyrelse!! föreslagit. Ett sådant, ur såväl ekonomisk

som organisatorisk synpunkt betydelsefullt ingrepp i de enskilda skolornas

handlingsfrihet syntes knappast höra ske under annan förutsättning än att

staten rent utaf iklädde sig garanti för skolans ekonomi, hvilket emellertid,

såsom öfverstyrelse!! ock framhållit, icke borde komma i fråga. Härjämte

torde kunna anmärkas, att kontrollen öfver de uppställda föreskrifternas

efterlefnad skulle blifva synnerligen svår att utöfva, hvilket ock måste inverka

menligt på deras effektivitet.

Såsom en hufvudpunkt i förslaget framträdde, yttrar statskontoret vidare,

bestämmelsen om att lärarpersonalens ålderstillägg skulle till hufvudsaklig

del bestridas af statsverket och utbetalas direkt till lärarinnorna

och lärarna. En sådan anordning torde dock, förutom att den skulle förorsaka

betydlig omgång i fråga om medlens utbetalning och redovisning,

få anses ur principiell synpunkt olämplig och skulle lätt föranleda till en

af förhållandena i öfrigt icke betingad skef uppfattning af lärarpersonalens

ställning såsom statens löntagare.

Enligt statskontorets mening borde lärarpersonalens ställning i aflöningshänseende

kunna betryggas äfven utan uppställandet af de villkor, öfverstyrelse!!

föreslagit. Den vid Kungl. Maj:ts till 1907 års Riksdag aflåtna proposition n:o 82

fogade tabell utvisade, att lägsta aflöning för folkskollärarinna samma år uppgick

i Stockholm till 1.550 kronor, i många städer till 1,500 kronor, i det

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts 1Säd. Proposition N:o 163.

störa flertalet städer till 1,300 a 1,400 kronor och blott mera undantagsvis

understeg 1,300 kronor. Häraf framginge, att, med tillämpning af den

vid 1902 års Riksdag gifna föreskriften i fråga om minimiaflöning för

lärarinna vid högre flickskola eller samskola, sådan lärarinna för 24 timmars

undervisning i veckan under 36 läsveckor skulle erhålla en grundlön,

som i Stockholm öfverstege och i allmänhet löga understege hvad öfverstyrelsen

för henne föreslagit. I de mindre städer och orter, där skillnaden

skulle blifva mer afsevärd, torde lärarinnans kompetens knappast vara

större än ordinarie folkskollärarinnas, vid hvilket förhållande någon orättvisa

icke torde ligga däri, att hon Ange åtnöjas med samma lön som den

senare. Hvad ålderstilläggen beträffade, ansåge statskontoret att, vid bestämmande

af statsunderstödens belopp särskild hänsyn borde tagas bland

annat till det sätt, hvarpå vederbörande skola tillgodosåge lärarinnornas skäliga

anspråk på sådana lönetillägg, i hvilket fall skolan skulle finna med

sin fördel öfverensstämmande att s&viclt möjligt fylla dessa anspråk; och

ett missbruk i detta afseende skulle därför snart kunna af hjälpas, därest

Kungl. Maj:t i sådant fall såsom villkor för statsunderstödets förnyande

föreskrefve, att viss del af understödet skulle användas till erforderlig löneförhöjning

åt lärarpersonalen. Denna utväg syntes äfven kunna tillgripas,

om i något fall lärarinnans grundlön skulle vid tillämpning af nyssberörda

villkor om minimiaflöning blifvit oskäligt låg.

Rörande de föreslagna bestämmelserna om statsunderstödets utgående

kunde statskontoret icke undgå att anse dem alltför invecklade. Härtill

komme, att statskontoret ville ifrågasätta lämpligheten af en sådan anordning,

att understödets storlek skulle framgå blott såsom en matematisk

produkt af vissa föreliggande faktorer. Visserligen afsåge förslagets bestämmelser

understödens maximibelopp, men det förefölle dock, som om

meningen vore, att inskränkning i dessa belopp skulle äga rum blott i den

mån sådana af särskildt angifna förhållanden, till exempel enligt § 10,

påkallades. I hvarje fall syntes dock de noggrant detaljerade föreskrifterna

icke stå fullt väl öfverens med den rätt, som utan tvifvel borde tillkomma

Kungl. Maj:t att vid understödens utdelande taga hänsyn äfven till andra

förhållanden, såsom till läroverkets faktiska ekonomiska ställning och så

vidare.

Häraf följde äfven, att statskontoret ansåge de föreslagna bestämmelserna

om tilläggsanslag för gymnasier och samskolor icke böra vinna afseende

i annan mån, än att det behof af manliga lärarkrafter, som vid

sådana läroverk förelåge, borde utgöra en af de omständigheter, som vid

statsunderstödens bestämmande i de särskilda fallen borde beaktas.

Under förutsättning af en dylik friare pröfning anser statskontoret,

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

att de maximibelopp, som kunna tilldelas de särskilda läroverken, lämpligen

fortfarande böra hänföra sig till elevantalet. För undvikande af den

anmärkta orättvisan deruti, att enligt nu gällande bestämmelser ett större

läroverk med till exempel 300 lärjungar och därutöfver ej kunde erhålla

högre bidrag än (dt läroverk med blott 100 elever, oaktadt det förra, utan

tvifvel på grund af sin större betydelse för det allmänna, förtjänade och

och merendels behöfde större understöd, torde dock enligt statskontorets

förmenande begränsningen icke böra, såsom nu, stanna vid antalet 100

elever, utan lämpligen utsträckas längre, till exempel till 300, dock med

iakttagande af fallande skala beträffande det belopp, som skulle kunna

utgå för hvarje elev. Att härvid sä afväga bestämmelserna, att maximibeloppet

i hvarje sårskildt fall träffade det Tätta., vore nog förenadt med

svårigheter. Med hänsyn dels till de af öfverstyrelsen föreslagna maximibeloppen

af de bidrag, som skulle utgå till skolorna, dels ock till det

behof af statsunderstöd därutöfver, som kunde beräknas uppkomma, därest

öfverstyrelsens förslag om ålderstilläggens utbetalande icke godkändes, ville

statskontoret i sådant afseende föreslå ett maximibelopp af 8,000 kronor

samt följande skala för maximiunderstödets beräknande i förhållande till

elevantalet, nämligen för hvarje elev till och med 50 ett belopp af 60

kronor, för hvarje elev därutöfver till och med 100 ett belopp af 40 kronor,

för hvarje elev därutöfver till och med 200 ett belopp af 20 kronor

och för hvarje elev därutöfver till och med 300 ett belopp af 10 kronor,

hvarvid förenämnda maximibelopp åt 8,000 kronor skulle uppnås vid ett

elevantal af 300.

Statskontoret anför vidare, att det kan ifrågasättas, huruvida kommunalt

bidrag bör uppställas såsom villkor för beviljande af statsunderstöd

åt de enskilda gossläroverken, hvaremot krafvel ''på dylikt bidrag åt de

högre samskolor, som understöddes af staten, syntes mera befogad^ Med

en sådan uppfattning ansåge statskontoret, att högre samskolor i de fall,

där statsunderstöd till dem skulle utgå, borde, äfven om de vore belägna

ort, där allmänt läroverk funnes, understödjas från anslaget till högre

flickskolor och samskolor, hvarvid dock såsom en öfvergång från nu rådande

förhållanden syntes böra stadgas, att villkoret i fråga om bidrag

från kommun eller enskild donator ej skulle beträffande sådana högre

samskolor, som hittills åtnjutit understöd från anslaget till enskilda läroverk,

träda i tillämpning förr än exempelvis år 1914.

Anslaget till understöd åt enskilda läroverk kunde i sådant fall kvarstå

såsom ett särskilt anslag till understöd åt sådana enskilda läroverk

för gossar, hvilka med hänsyn till sin karaktär af att vara försöksläroverk

eller på annan särskild grund borde af staten understödjas; och torde häri
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

genom den af Riksdagen framhållna ovissheten om från hvithet anslag ett

läroverk rätteligen borde understödjas vara undanröjd.

I fråga om vissa detaljer i det framlagda förslaget till bestämmelser

angående statsunderstöd åt enskilda skolor anmärker statskontoret, bland

O

annat,

att af § 1 mom. 2 ej synes med tydlighet framgå, hvilka slags läroverk

i denna punkt afses;

att fråga om lärarinnas eller lärares uppflyttning i högre lönegrad,

om sådan skall ifrågakomma, synes böra pröfvas snarare af öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk än, såsom föreslagits, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

;

att något skäl ej synes hafva blifvit anfördt till stöd för den af öfverstyrelsen

föreslagna bestämmelsen, att första ålderstillägget må tilldelas

vederbörande redan efter två års tjänstgöring; samt

att stadgandet i § 5 mom. 6 synes sakna erforderlig tydlighet.

Hvad slutligen angår beloppet af den ökning i statsanslag, som är af

behofvet påkallad, anser statskontoret de af sakkunnige uppgjorda beräkningarna

lämpa sig såsom grunder för bestämmande i det hela af den erforderliga

anslagshöjningen. Om emellertid, såsom statskontoret ifrågasatt,

understöden åt enskilda gossläroverk komrne att utgå från ett särskildt

anslag, borde således enligt statskontorets mening den af öfverstyrelsen

angifna slutsumman, 781,000 kronor, fördelas å tre ordinarie anslag nämligen

ett till högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, ett till understöd

åt enskilda läroverk för gossar och ett till seminariekurser för utbildning

af lärarinnor.

Jag anhåller att härefter få i korthet redogöra för åtskilliga framställningar,

som inkommit till ecklesiastikdepartementet med anledning af öfverstyrelsens

i ärendet afgifna utlåtande och förslag.

Föreståndare och föreståndarinnor samt lärare och ett stort antal lära- orna

rinnor vid högre flickskolor hafva i en den 28 november 1907 ingifven randen.

underdånig skrift, under framhållande att grundtankarna i flick- och samskoleföreningens

genom utsedda kommitterade ingifna petition återfinnas

i öfverstyrelsens förslag till bestämmelser angående statsbidrag till enskilda

läroanstalter, anfört bland annat, att nämnda förslag innebär en synnerligen

lycklig lösning af de högre flickskolornas anslagsfråga, äfvensom

att förslaget, därest det godkändes, skulle åstadkomma en länge motsedd,

välbehöflig lönereglering för dessa skolors lärarpersonal. I följd häraf anhålla

skriftens undertecknare, att frågan om ändrade grunder för tilldelande

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 127 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

af statsunderstöd åt enskilda läroanstalter måtte så behandlas, att nådigproposition

i ärendet måtte kunna aflåtas till 1908 års Riksdag.

Representanter för Sofi Almquists skola, Palmgrenska samskolan, Uppsala

enskilda läroverk och det därmed förenade privatgymnasium samt Stockholms

nya samskola hafva i en den 3 december 1907 dagtecknad, till chefen för

ecklesiastikdepartementet ställd skrift anfört, bland annat, att de enskilda

läroverken i följd af själfva sin natur äro så olika andra läroverk och

jämväl sins emellan så olika, att det icke läte sig göra att utmäta statsunderstödet

efter detaljerade grunder, som skulle kunna automatiskt tilllämpas.

Det enda naturliga syntes vara, att hvarje läroverk för Kungl.

Maj:t framlade och motiverade sina behof, och att Kungl. Maj:t efter

vederbörlig pröfning bestämde beloppet inom ramen af till disposition

stående anslag, blott med iakttagande af det maximum, som Riksdagen

kunde hafva angifvit. Den enda ekonomiska kontroll, som för läroverk af

ifrågavarande slag torde vara fullt lämplig, vore, att det genom vederbörligen

reviderade räkenskaper ådagalades, att statsunderstödet användes

i undervisningens och uppfostrans tjänst och ej för att bereda enskilda

personer oskälig vinst.

Skulle det emellertid vara nödvändigt att uppställa några allmänna

grunder för bedömande af de relativa behofven, vore det enklast och rättvisast,

att till grund för beräkningen lades antalet årsklasser utöfver de

förberedande klasserna, att förhöjning beräknades för årsklass, som vore

fördelad på olika linjer eller af delningar, och att å andra sidan beloppet

reducerades, om två årsklasser eller afdelningar något större antal veckotimmar

hade gemensam undervisning, att särskild hänsyn toges till behofvet

af manliga lärarkrafter, och att förhöjning beräknades för sådana praktiska

ämnen, som kräfde dyrbarare utrustning, exempelvis träslöjd, smide, huslig

ekonomi.

Med hänsyn till de enskilda läroverkens uppgift som försöksläroverk

vore det, framhålla vidare de nämnda skolornas målsmän, synnerligen

olämpligt att vare sig i fråga om anställning eller aflöning och arfvode

fästa afseende vid lärarpersonalens formella kompetens. Den verkliga kompetensen

berodde mindre på utbildningen än på naturlig begåfning i förening

med ett lefvande intresse för uppfostrans kall. De originella begåfningarna,

som kunde gifva nya uppslag, vore ganska ofta sådana, som icke

genomgått den vanliga utbildningen. Det visade pedagogikens historia

likaväl som den dagliga erfarenheten. Den vanliga lärår- och lärarinneutbildningen

afsåge -— det läge i sakens natur — företrädesvis eller uteslutande

att göra kandidaterna skickliga att fylla sin plats inom de på en

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition 1V/o 163.

viss tid antagna formerna och tillämpa redan kända och erkända metoder.

Det lå"e också i sakens natur, att därigenom nya uppslag från deras sida

mindre främjades än undanskötes. Ju bättre deras utbildning lämpade

si" efter bestående former och metoder, och ju bättre de lämpade sig efter

dem — ju bättre för dem. Måste man vid enskilda läroverk ge företräde

och högre arfvode åt den formella kompetensen, motverkades därigenom

direkt dessa läroverks uppgift, sådan den af Riksdag och Regering hittills

formulerats och bestämts.

Hinderliga för dessa läroverks arbete vore äfven de föreslagna bestämmelserna

om visst antal fast anställda lärare, viss tjänstgöringstid för

rektorer, föreståndarinnor och lärarpersonal, om en mångfald olika beräkningsgrunder

för statsunderstöd, löner och arfvoden, om lönegrader,

åtminstone för manliga lärare, om läsårets längd in. m. Hvad som vid

ett läroverk eller på en ort kunde vara lämpligt eller åtminstone oskadligt,

kunde under andra förhållanden visa sig hinderligt eller till och med

omöjligt att genomföra. Sålunda vore förhållandena väsentligen olika vid

de enskilda läroverken i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lundsberg. Förbise

dessa olikheter och för samtliga enskilda, läroverk tro på möjligheten att

tillämpa en gemensam regelkodex kunde icke den, som själf arbetat i ett

dylikt läroverk och nitälskade för dess framgång.

Öfverhufvud syntes alla de af öfverstyrelsen föreslagna, i ett hundratal

punkter formulerade bestämmelser, äfven om de i vissa fall utan olägenheter

eller åtminstone utan större olägenheter läte sig tillämpa, icke ägnade

att främja de enskilda läroverkens arbete i uppfostrans tjänst. Men alltid

skulle de i sin tillämpning vålla mycket besvär och skrifveri.

De ifrågavarande skolrepresentanterna förklara slutligen, att de icke

ville undandraga sig sakkunnig kontroll; de önskade fastmer sådan både i

fråga om det sätt, på hvilken de använde dem anförtrodda allmänna medel,

och med hänsyn till resultaten af deras undervisning. Men de ho pades,

att såvida Kungl. Maj:t funne de läroverk, de representerade, vara.åt sådan

vikt för staten, att de förtjänade offentligt understöd, Kungl. Maj:t också

skulle visa det förtroende till deras goda vilja och till deras förstånd på

uppfostringskallet, att de i sitt arbete finge den rörelsefrihet, hvarförutan

detta arbete skulle förlora sitt intresse för dem liksom sitt gagn för samhället.

Till skriften är fogad en promemoria, som utgör en sammanfattning

af de enskilda läroverkens önskemål i fråga om grunderna för statens

understödjande af deras verksamhet, äfvensom af deras anmärkningar mot

öfverstyrelsens nu ifrågavarande förslag. Jag anhåller att ett utdiag in

denna promemoria får bifogas statsrådsprotokollet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

Föreståndaren och föreståndarinnan för Stockholms nya samskola hafva

i en särskild den 7 december 1907 dagtecknad, till chefen för ecklesiastikdepartementet

ställd skrift framhållit vissa af de synpunkter, som innehållas

i nyss nämnda promemoria. I skriften anföres jämväl, att det föreslagna

stadgandet därom, att enskildt läroverk ej skall kunna komma i

åtnjutande af statsanslag till sitt gymnasium, med mindre gymnasiet räknar

minst 18 lärjungar, som under minst två år erhållit undervisning vid läroverket,

icke synes tillräckligt motiveradt. Den skola, skriftens undertecknare

representerade, hade i sitt gymnasium icke mottagit några underhaltiga

lärjungar från de allmänna läroverken, men väl mycket goda elever från

landsortens flickskolor och privata samskolor, hvilket icke borde räknas

skolan till nackdel. För närvarande hade den ifrågavarande skolans gymnasium

21 lärjungar, af hvilka sex icke gått i skolan under fulla två år.

Af dem hade tre kommit från högre samskolor och tre från högre flickskolor,

alla utom Stockholm.

I en den 4 december 1907 till chefen för ecklesiastikdepartementet

ingifven skrift har styrelsen för Beskomska skolan i Stockholm likaledes

framhållit en del af de önskemål och anmärkningar, som återfinnas i meromnämnda

promemoria. Härjämte har styrelsen anfört, bland annat, att,

då enligt öfverstyrelsens förslag lärare i öfningsämne endast i det fall

skulle kunna erhålla ålderstillägg, att han hade full tjänstgöring, blott ett

fåtal sådana lärare skulle komma i åtnjutande af sagda förmån. Vidare

förmenar styrelsen, att man vid fastställande af lönereglering för de enskilda

skolornas lärarpersonal lämpligast borde utgå från 1904 års lönereglering

för lärarna vid de allmänna läroverken, ej, såsom öfverstyrelsen föreslagit,

från minimilönerna för ordinarie folkskollärarinnor. Minimilönerna borde

då bestämmas för ämneslärarinna med högre kompetens till 1,400 kronor

och för annan lärarinna till 1,200 kronor. Under en sådan förutsättning

skulle det af öfverstyrelsen föreslagna ortstillägget i allmänhet kunna bortfalla

och endast behöfva bibehållas i ett fåtal städer med drygare lefnadsomkostnader.

Sedan styrelsen på anförda skäl framlagt ett detalj eradt

förslag till ändring i de af öfverstyrelsen föreslagna bestämmelserna, yttrar

styrelsen, att det emellertid syntes med fog kunna ifrågasättas, huruvida

en i detalj gående reglering af de enskilda skolornas verksamhet, äfven

om denna ej omedelbart berörde undervisningsmetoder och organisation,

kunde i fråga om alla skoltyper sägas vara eu lycklig åtgärd. Fastmer

förefölle det, som om åtminstone en stor del af de s. k. försöksläroverken vore

i behof af friare former.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

I en den 7 december 1907 ingifven underdånig skrift har direktionen

för Lunds privata elementarskola riktat sig mot öfverstyrelsens i dess utlåtande

uttalade mening, att nämnda skola icke kunde betecknas som ett

försöksläroverk. Bland de afvikelser från statsläroverken, som förekomme

vid denna skola, omnämner direktionen särskiklt den, att Lunds privata

elementarskola utgjorde en öfverbyggnad på folkskolan, från hvars 4:de

årskurs lärjungarna vunne inträde i elementarskolans lägsta afdelning. Det

hade händt, att sådana lärjungar nått fram till mogenhetsexamen på 4 år,

i regel beräknades dock 6 års studier vid skolan erforderliga för att nå

detta mål. En lärjunge, som gått 4 år i en folkskola och 6 år vid Lunds

privata elementarskola, hunne sålunda aflägga mogenhetsexamen inom samma

tid som en lärjunge, hvilken undervisats ett år i folkskolan och 9 år vid

högre allmänt läroverk. Då, yttrar direktionen, från många håll ganska

tungt vägande skäl anfördes, för att folkskolan skulle blifva bottenskola

för de allmänna läroverken, borde den skola, som hade folkskolan till bottenskola,

anses anställa försök, som från statens synpunkt måste vara berättigadt.

Visserligen kunde mot ett sådant försök invändas, att man därigenom

till studier lockade ynglingar, som eljest skulle hafva stannat vid

något kroppsarbete, men denna onekligen stora fara, som vore förenad med

genomförande af programmet: folkskolan som bottenskola, sökte direktionen

undvika genom att dels icke mottaga andra elever från folkskola

än dem, som hade mycket vackra afgångsbetyg, dels låta dem, som visade

sig icke äga studieanlag, afbryta studierna så fort som möjligt. Af dessa

och andra anförda skäl gör direktionen gällande, att Lunds privata elementarskola

måste anses som en försöksanstalt. Vidare riktar sig direktionen

mot öfverstyrelsens anslagsberäkning, enligt hvilken skolan endast skulle

erhålla ett årligt understöd af 4,000 kronor, och hemställer på anförda

grunder, att det till skolan nu utgående understödet måtte ökas från 4,000

kronor till åtminstone 10,000 kronor. I

I en till chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 februari 1908 ingifven

skrift har föreståndaren för Fjellstedtska skolan i Uppsala framhållit, att

nämnda skola ej kan likställas med öfriga s. k. enskilda läroverk, alldenstund

dessa rekryterades från de mera burgna samhällsklasserna och blott

hade en eller annan fri elev, hvaremot Fjellstedtska skolan erhölle sina lärjungar

från de ekonomiskt svagast lottade samhällslagren och fördenskull

måste ej blott lämna alla sina 105 lärjungar kostnadsfri undervisning utan

äfven till väsentlig del bestrida omkostnaderna för deras uppehälle under

skoltiden. Härtill komme, att, under det behofvet af en del privata läroverk

kunde sättas i fråga, Fjellstedtska skolan vore oundgängligt nödvändig,

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

enär vår statskyrka, henne förutan, skulle komma i det svåraste trångmål för

erhållande af det nödiga antalet präster. Skulle nu, fortsätter skolans föreståndare,

statsunderstödet beräknas efter antalet lärjungar, på sätt statskontoret

föreslagit, så skulle skolan, som då åtnjöte ett bidrag 9,000 kronor —

detta bidrag har genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 februari 1908 höjts

till 12,000 kronor — endast kunna komma i åtnjutande af 5,100 kronor. Föreståndaren

anhåller, att skolan måtte erhålla ett understöd af 15,000 kronor.

I en den 15 februari 1908 ingifven underdånig skrift har föreningen

G. C. I., bestående af från gymnastiska centralinstitutet utexaminerade

kvinnliga gymnastikdirektörer, på anförda skäl hemställt, bland annat, att

gymnastiklärarinna med 20, högst 24 lektioner per vecka af 40—50 minuters

längd eller 26 högst 30 lektioner per vecka af 35 minuters längd eller

därunder må åtnjuta samma löneförmåner som öfverstyrelsen föreslagit för

ämneslärarinna med full tjänstgöring och s. k. lägre kompetens, äfvensom

att timlärarinna i gymnastik måtte aflönas på sätt öfverstyrelsen föreslagit

i fråga om timlärarinna i läroämne samt därjämte erhålla ål der stillägg

efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Enligt föreningens beräkning

skulle för tillämpning af dessa och öfriga af föreningen föreslagna grunder

för gymnastiklärarinnornas aflöning erfordras, utöfver den af öfverstyrelsen

beräknade anslagssumman, ett belopp af 18,756 kronor 3 öre.

mentschefen. Såsom jag förut omnämnt, finnas för närvarande två ordinarie anslag

till understödjande af enskilda skolor, det ena, anslaget till högre skolor

ZTTäe^ kvinnlig ungdom, afsedt för hvad jag hår vill kalla kommunala läroenskiida

/äro-anstalter, det vill säga sådana läroanstalter, till hvilkas uppehållande jämväl

fördelning] vederbörande kommuner lämna bidrag, det andra, anslaget till understöd

olika grupper.åt enskilda läroverk, afsedt för sådana enskilda skolor, för hvilkas understödjande

staten ej fordrar något bidrag från kommunens sida. I denna

uppdelning har öfverstyrelsen föreslagit en ändring af vidtgående innebörd.

Öfverstyrelsen har nämligen, efter afsöndrande af seminariekurserna

för utbildande af lärarinnor, sammanfört öfriga statsunderstödda enskilda

skolor i en enda grupp och för dessas understödjande föreslagit uppförandet

af ett gemensamt anslag, från hvilket understöd till de olika skolorna skulle

utgå efter i det hela enahanda grunder. Den viktigaste konsekvensen af

detta förslag är den, att de goss- och samskolor, som nu tillhöra gruppen

enskilda läroverk, för framtiden ej skulle kunna komma i åtnjutande af

statsunderstöd, med mindre äfven kommunerna bidroge till deras uppe
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

hållande. Dock skulle i fråga om nu existerande skolor det kommunala

bidraget ej behöfva uppgå till mera än hälften af statsbidraget.

För egen del instämmer lag med öfverstvrelsen däruti, att seminarie- ,E‘l

kurserna för utbildande af lärarinnor böra atsöndras från de omgå läro- lärarin neanstalterna,

samt att för dessas understödjande bör uppföras ett särskilt semlnarieranslag.

Som villkor för erhållande af understöd från detta anslag bör

lika litet, som nu är fallet, fordras kommunalt understöd. De tillgodose

nämligen icke ett lokalt behof, utan hafva ett allmänt statsändamål. För

korthetens skull torde anslaget böra erhålla titeln: enskilda lärarinne
-

seminarier.

Hvad i öfrigt angår öfverstyrelsens nu föreliggande förslag, har

jag redan omnämnt de anmärkningar, som riktats mot detsamma från läroverk.

statskontorets samt vissa skolors sida. För egen del vill jag i denna

fråga anföra följande. Då bidrag från anslaget till högre skolor för

kvinnlig ungdom är gjordt beroende af motsvarande bidrag från kommunens

sida, hvilket däremot icke är fallet i fråga om bidrag från anslaget

till understöd åt enskilda läroverk, har öfverstyrelsen undersökt, huruvida

denna skillnad är grundad i sakens egen natur, eller med andra ord, huruvida

en uppdelning af de statsunderstödda enskilda skolorna kan ske på

grundvalen af förhandenvaron eller frånvaron af ett kommunalt intresse

för den skola, det i hvarje fall gäller. Denna fråga bör enligt öfverstyrelsens

förmenande i allmänhet besvaras nekande. Jag är i detta fall af

en motsatt mening. Om exempelvis Trollhättans samskola skulle nedläggas,

så skulle med all säkerhet kommunen göra icke ringa ansträngningar för

att åter få skolan till stånd. Om åter Palmgrenska samskolan i Stockholm

— jag väljer ett exempel på måfå — oförmodadt upphörde med sin verksamhet,

så skulle kommunens representanter såsom sådana icke vidtaga

någon åtgärd för skolans återupprättande. I det förra fallet förefinnes ett

kommunalt intresse för skolan, i det senare fallet däremot icke. Eller

rättare sagdt, i förra fallet förefinnes ett påtagligt kommunalt intresse af

skolans vidmakthållande, i senare fallet är det möjligen förefintliga kommunala

intresset mycket ringa. Orsaken härtill är den, att den förra

skolan tillgodoser ett på orten förefintligt bildningsbehof, för hvilket icke

på annat sätt är sörjdt, hvaremot det bildningsbehof, som den senare skolan

bidrager att fylla, är väl tillgodosedt genom en mängd andra skolor, till

hvilka kommunen lämnar bidrag. Det är denna skolornas olika ställning

till kommunen, som gör, att staten kan affordra kommunalt bidrag till

den förra skolan, men ej till den senare. Och det är denna skillnad, som

ligger till grund för den nuvarande uppdelningen af anslagen till de enskilda

skolorna. Denna uppdelning anser jag vara principiellt riktig och

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

därför böra bibehållas. Nu har emellertid 1907 års Riksdag i den af mig

förut omnämnda underdåniga skrifvelsen anfört, att de för närvarande utgående

understöden till enskilda läroanstalter sakna med önskvärd tydlighet

angifven begränsning i afseende å de olika slags läroverk, som skola från

det ena eller andra anslaget tillgodoses, hvilket åter haft till följd, att i

vissa fall understöd tilldelats en skola från ett af anslagen, under det att

det andra anslaget med lika goda skäl skulle kunna hafva användts. Denna

anmärkning torde endast kunna åsyfta en skola, nämligen Eslöfs enskilda

elementarskola för gossar. Ifrågavarande skola tillhör den grupp af skolor,

för hvilka kommunalt bidrag bör alfordras. Men det enda anslag, som

härvid kunde komma i fråga, anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom,

är endast afsedt för flickskolor och samskolor. Skolan skall därför antingen

gå miste om statsunderstöd eller ock erhålla sådant understöd utan villkor

af bidrag från kommunen, ehuru ett sådant bidrag borde alfordras. Den

af Riksdagen gjorda anmärkningen påkallar alltså endast ändring i den riktning

att separata gossskolor må kunna erhålla understöd på samma villkor

som samskolor, och jag ämnar framlägga förslag i detta syfte.

Mot den ståndpunkt, jag intagit i fråga om de enskilda läroverken,

kan nu göras gällande, att, om alla dylika läroverk i exempelvis Stockholm

indroges, kommunen skulle tidigare än eljest se sig nödsakad att uppföra

nya läroverkshus, hvadan ifrågavarande skolors bibehållande bör vara ett

intresse för kommunen. Till belysning af Stockholms stads ställning till

denna fråga tillåter jag mig omnämna, att år 1899 tre enskilda läroverk

i Stockholm, nämligen Beskowska skolan, Palmgrenska samskolan och

Stockholms nya samskola, ingingo till stadsfullmäktige med ansökan om

understöd af kommunens medel. Samtliga ansökningarna afslogos. I

ärendet anförde drätselnämndens första afdelning, att det icke kunde bestridas,

att stadens allmänna läroverk skulle blifva otillräckliga, därest

de enskilda läroverken skulle upphöra; men afdelningen hölle före, att det

för kommunen vore fördelaktigare att ikläda sig till och med en betydligt

högre kostnad för byggande af läroverkshus än att lämna bidrag till de

enskilda skolorna. Beviljades de då gjorda framställningarna, kunde antagas,

att anspråk på ökade anslag inom kort skulle framställas och nya

anslagskraf framkomma, och under sådan förutsättning skulle snart kommunens

anslag representera belopp, för hvilka nya läroverkshus kunde

byggas och underhållas. Afdelningen framhåller jämväl en annan synpunkt,

som, berättigad eller icke, helt visst skulle komma att spela en icke ringa

roll vid en eventuell votering om kommunalt bidrag till de enskilda läroverken.

Afdelningen yttrar nämligen, att då en hel del af kommunens

invånare ansåge det fördelaktigare att hålla sina barn i de dyrare privata

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

skolorna än att sätta dem i statens billigare läroverk, det väl kunde antagas,

att de skal, som förmått dem därtill, icke borde rubbas, om terminsafgifterna

sattes till sådana belopp, att de betäckte alla omkostnaderna för

undervisningen; och härtill komme, att föräldrarna till de lärjungar, som

begagnade undervisningen vid de privata skolorna, tillhörde samhällets

välbärgade befolkning, hvarför något understöd af kommunens medel för

deras barns uppfostran icke kunde anses lämpligt.

Äfven i andra kommuner antager jag, att anspråk på understöd till

skolor, som kommunerna utan afsevärd olägenhet kunde undvara, skulle

möta starkt motstånd. Och jag är viss om, att exempelvis den kommun,

där Lundsbergs skola är belägen, hvarken skulle kunna eller vilja lämna det

enligt öfverstyrelsens förslag erforderliga bidraget till skolan. Sak samma

gäller för öfrigt om alla landskommuner, där enskilda läroverk äro eller

blifva upprättade.

Nu är det väl möjligt, att, om öfverstyrelsens förslag vunne afseende,

vederbörande kommuner eller några utaf dem skulle af barmhärtighetsskäl

eller af andra hänsyn lämna det affordrade bidraget till redan bestående

skolor. Men det torde med säkerhet kunna antagas, att uppkomsten

af nya enskilda läroverk skulle omöjliggöras eller åtminstone i

hög grad försvåras.

På en sådan skolpolitik synes staten icke böra slå in. Äfven om jag

bortser från den ekonomiska fördel, som ifrågavarande skolor bereda statsverket,

äro de att anse som ett viktigt statsintresse, alldenstund de på grund.

af de friare former, under hvilka de arbeta, äro ägnade att utöfva en lifvande

och väckande inverkan på uppfostrans och undervisningens område.

Sant är visserligen, som öfverstyrclsen säger, att dessa skolor icke ensamma

och icke alltid kunna göra anspråk på att betecknas som försöksläroverk.

Alla de statsunderstödda privatskolorna afvika nämligen i flera

eller färre punkter från statsläroverken, och det är icke möjligt att i

hvarje fall afgöra, huruvida en skola på grund af sådana afvikelse!- kan

karaktäriseras som försöksläroverk. Ty svaret på denna fråga beror på

olika uppfattning om undervisningens mål och medel och på subjektiv

värdering af en sådan afvikelses betydelse för reformarbetet. Uppenbart

är emellertid, att en kommunal skola, det vill säga en skola, som på

grund af dess behöflighet för orten af kommunen understödjes, i första

hand måste se till, att den för ortens ungdom ersätter bristen på statsläroverk

och fördenskull mindre lämpar sig för anställande af mera omfattande

pedagogiska försök. De enskilda läroverken åter, hvilka vanligen

befinna sig å orter, där det normala bildningsbehofvet är på annat sätt

tillgodosedt, äro mera obundna i sin verksamhet och behöfva ej i samma

Bill. till Biksd. Prot. 1903. I Sami. 1 Afd. 127 Häft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

grad som de kommunala taga hänsyn till det sätt, på hvilket statsläroverken

arbeta. Det är därför soin de enskilda läroverken bättre lämpa

sig som försöksläroverk, något som ock af erfarenheten ådagalagts. Emellertid

får man icke och däruti torde jag vara ense med öfverstyrelsen —

allt för starkt betona denna egenskap hos de enskilda läroverken och som

villkor för tilldelande af statsunderstöd fordra, att de alltjämt skola

anställa pedagogiska försök, genom hvilka en värdefull erfarenhet kan

vinnas, en fordran som allt för lätt leder till artificiella åtgärder.

Vikten af att anställa pedagogiska försök framträder nämligen mera

eller mindre påtaglig å olika tider. Nu, kort efter det att statsläroverken

genom 1904 års skolreform tillgodogjort sig bland annat de enskilda läroverkens

erfarenheter, är dessas roll som försöksläroverk mindre framträdande.

Men det kan väl antagas som visst, att den nuvarande läroverksorganisationen

är lik alla andra skolorganisationer däruti, att den om en

tid, kortare eller längre, visar sig icke motsvara det förhandenvarande

bildningsbehofvet. Och trots det framgångsrika arbete, som under öfverstyrelsens

nitiska och förtjänstfulla ledning nu pågår i syfte att förbättra

undervisningen vid de allmänna läroverken, torde väl den möjligheten ej

vara alldeles utesluten, att dessa förr eller senare komma att mera eller

mindre stelna i de för deras verksamhet en gång fastställda former. Med

denna min uppfattning kan jag ej tillstyrka vidtagandet af en åtgärd,

genom hvilken de nuvarande enskilda läroverkens existens skulle riskeras

och uppkomsten af nya sådana läroverk omöjliggöras eller försvåras. På

nu anförda grunder förordar jag, att ett särskilt anslag med titel: enskilda

läroverk uppföres.

Et‘uZsJre9 De höS''re flickskolorna och de kommunala samskolorna åtnjuta nu

flickskolor, understöd från samma anslag. Af skäl, som jag längre fram kommer att

utveckla, böra dessa skoltyper skiljas och understödjas från särskilda anslag.

För de högre flickskolorna, som fortfarande böra understödjas af staten

under villkor af motsvarande bidrag från kommunens sida, bör därför

uppföras ett särskilt anslag, som för korthetens skull torde böra erhålla

titeln: högre flickskolor.

Ett anslag till Jag har förut omnämnt, att Riksdagen, som år 1896 medgaf, att

meiianskoior. understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom jämväl skulle

kunna tilldelas samskolor a orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes,

sedermera i så måtto ändrat uppfattning angående lämpligheten af att

staten understödde dylika skolor, att Riksdagen inskränkt rätten till delaktighet

af ifrågavarande anslag till samskolor, som före utgången af år

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

1902 fullgjort då gällande villkor för erhållande af understöd från anslaget

eller upprättats å orter, hvilkas läroverk genom 1904 års Riksdags och

Kungl. Maj:ts beslut underkastats indragning. Orsaken till den af Riksdagen

sålunda beslutade inskränkningen i samskolornas rätt till statsunderstöd

torde, såsom jag jämväl uttalat, åtminstone delvis vara att söka i den

af tvenne motionärer inom Andra Kammaren påvisade olämpligheten af

att staten gynnade uppkomsten landet rundt af smärre med tolkskolorna

konkurrerande sainskolor.

Riksdagens omförmälda beslut har gifvit upphof åt en skolfråga, som

synes böra lösas i sammanhang med frågan om fastställande af nya grunder

för statens understödjande af enskilda skolor. Under de senare årtiondenas

ekonomiska uppsving hafva i samband med. landets fortgående

industrialisering och kommunikationsväsendets utveckling uppstått eu del

stadsliknande samhälligheter, hvilka i afseende å såväl invånarantal som

kommersiell och industriell betydelse för den. kringliggande orten öfverträffa

ej så få städer, där allmänt läroverk af ålder varit inrättadt. Sålunda

funnos år 1906, förstadssamhällen oräknade, omkring 30 köpingar

och municipalsamhällen, som räknade mera än 2,000 invånare, af dessa 5

med ett invånareantal af 3,000—4,000 och 8 med 4,000 invånare eller därutöfver.

Härvid har jag icke tagit med i räkningen de folkrika samhällen,

som fortfarande tillhöra den landskommun, där de äro belägna.

Det säger sig själft, att å flera af dessa orter behofvet af en skolbildning,

som går utöfver omfånget för folkskolans verksamhet, skall göia sig

gällande. Också hafva under senare tiden till ecklesiastikdepartementet

ingått talrika förfrågningar, huruvida de å sådana orter upprättade simskolorna

skulle kunna komma i åtnjutande af statsbidrag, änskönt dej eke

uppfyllde de af Riksdagen för sådan förmån stadgade villkor.. Då svaret

å dessa framställningar måst utfalla nekande, har i stället , anvisning lämnats

å anslaget till understöd åt högre folkskolor. Mot anlitandet af denna

utväg förefinnes emellertid på åtskilliga orter eu bestämd obenägenhet.

Orsaken härtill är den, att genomgåendet af en högre folkskola ej medför

någon kompetens, hvilket däremot är fallet med afgångsbetyg från statens

realskolor. Om en fader gör uppoffringar, för att hans son skall erhålla

ett högre mått af bildning, gör han detta icke enbart af. rent bildningsintresse,

utan framför allt med tanke på den större utsikt till framtida

bärgning, som sonen genom sina fortsatta studier kan vinna. Man må om

detta förhållande hysa hvilken uppfattning som helst, det är icke dess mindre

ett faktum, som man vid lagstiftningen måste taga hänsyn till. Hvad

ifrågavarande orter eftersträfva, det är, förklaras det tämligen enstämmigt,

ej en högre folkskola, utan en skola, som kan föra lärjungarna fram till

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 163,

realskolexamen, detta därför att denna examen medför behörighet till in
til1d<ln

Gn faC1k1sk?1°1'' 0ch anstäl]ning 1 åtskilliga statstjänster. Här
till

kommer, att realskolexamen genom denna officiella värdering erhållit

ttgme5rV ^allmänna uppfattningen och förty betraktas solf en viktig

ment äfven vid ansökan om enskild tjänst.

Då det bildningsbehof, på hvars förhandenvaro jag sålunda fäst nppmärk
böra

vidta?åsde I aT? kerätt^adt, synas åtgärder för dess tillgodoseende

böla vidtagas. 1 sådant afseende torde det icke vara lämpligt att föreslå

Äatt utvidga samskolornas rätt till delaktighet i fiickfkoleanslaget,

daLs hå • !? “mnda skäl> s2m åtminstone delvis bestämt llfks
g

, < ning i denna fråga, synas hafva oförminskad giltighet. Men om

S: klasser, som L ?araUe“

till klasser ii ! Elksdagen däremot icke befinnas ovillig att lämna bidrag

* it ! 5 " egentllg* foIk8kol“- Och om dessa klasser anordna,

for“ aO,;“Pi™a ‘in hufvudsakligen samma bildnings
mal

som statens realskolor sa torde behofvet af högre skolbildning ä dessa

déSJT behngen “Igodosedt. Som villkor för erhållande af statsun
m

de f‘1''3«aS’(att fT° ksk°l!m K orten ska11 ™ra anordnad enligt gäl
ande

normalplans typ lutt. A. efterbyggnad™ 4 folkskolan, som jag

h.u i list pa annat namn vill kalla mellanskof, alldenstund den utgöf

jr. ""l 1''"'' T folksko1™ och gymnasiet, bör vara minst treårig.

nhärnms 1 follT ” f lla8s hör fordrM det ktmskapsmatt, som

nhamtas i folkskola, anordnad pa sätt nyss nämnts. Med hänsyn till skolans

* ft r,«ri ’ -IT, Villk0r ftr *•» ''uiderstödjande It staten före
skotsel

''lind rk ”I''5''-,?1® ekonomisk garanti för skolans behöriga

skötsel under den tid, for hvilken understöd sökes. Samtliga nu ifrågavarande

skolor torde komma att blifva samskolor. g

Ln liknande lösning af de mindre samhällenas skolfråga har jämväl förordats

af en reservant inom öfverstyrelse!!, läroverksrådet Lagerstedt, hvilken

annS ''Sfi f«rut ^uämnt tiUstyrkt, att statsunderstöd skulle kunna utgå, bland

men som 8?^®kol°r».hyilka afsage att föra sina lärjungar till realskolexamen,

so u icke började med en klass motsvarande den första vid de all
e“lernaev5ZemenniUtan

TTr til] genomgången sexårig folkskolekurs

eller eventuellt till annat stadium af folkskolan, högre än det, som mot
skäl''asvntes

nämr1 ^ allmänna boverkens första klass. Starka ekonomiska

ska syntes nämligen reservanten tala för lämpligheten af att i stället för

varamD^l Samskola uti mindre samhällen inrätta en samskola af ifrågavcuande

slag, och sannolikt vore, att sådana skolor skulle uppstå i åtskil
tm

sådana6 M eUer .ft,redan befintliga samskolor skulle ombildas

minskades ’ 1CkG mÖjl,gheten att erhåUa statsunderstöd därigenom

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

KungL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Därest Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen skulle gilla den anordning,

jag sålunda förordat, torde en därmed i viss mån sammanhängande fråga

böra tagas under ompröfning. T de största städerna, där folkskoleväsendet

är väl ordnadt, har det, alltsedan realskolexamen infördes vid statsläroverken,

varit ett önskemål att få anordnade öfverbyggnader på folkskolan,

där dennas mera begåfvade lärjungar kunde fortsätta sina studier till realskolexamen.

Eu sådan skola finnes redan i Stockholm, nämligen Grevesuiuhlska

särskolan, hvars kurs är treårig och däri lärjungarna vinna inträde

efter fullbordad lärokurs vid folkskola i Stockholm. Sedan denna

skola vårterminen 1907 dimitterat 14 lärjungar till realskolexamen, däri

12 af dem godkändes med ganska goda vitsord, har skolan dels genom

nådigt beslut den 7 februari 1908 tilldelats statsbidrag från anslaget till

understöd åt enskilda läroverk dels genom nådigt beslut den 21 berörda

februari erhållit rätt att anställa realskolexamen. I Malmö finnes en fyraårig

öfverbyggnad på folkskolan, kallad Malmö stads borgarskola, hvilken

vårterminen 1907 dimitterade 7 lärjungar till realskolexamen; af dessa

godkändes 5. Det är mig bekant, att skolan inom kort kommer att inlämna

ansökan om rätt att anställa nämnda examen. Äfven i andra städer

äro, efter hvad jag inhämtat, dylika realskolekurser planerade. Nu är min

mening den, att dessa i städerna anordnade kurser böra af staten understödjas

enligt samma grunder som de ifrågasatta kommunala mellanskolorna

i de nämnda stadsliknande samhällena. Sådana i de större städerna upprättade

mellanskolor torde understundom blifva särskolor för de olika könen.

Den af mig sålunda förordade anordningen väcker själfmant tanken

på det nu mycket debatterade programmet: folkskolan som bottenskola.

Men då den ifrågasatta nya skoltypen endast skulle komma till användning

å vissa orter och då de allmänna läroverkens organisation skulle lämnas

oberörd, har jag nu ingen anledning att ingå på den mycket omfattande

frågan om ett generellt genomförande af bottenskoletanken. Det torde

emellertid kunna antagas, att en och annan af de invändningar, som göras

mot nämnda program, äfven anses äga tillämplighet på mitt förslag. Sålunda

torde det komma att framhållas, att folkskoleväsendet ännu icke är

så utveckladt, att folkskolan kan tjänstgöra som bottenskola samt att lärjunge,

som genomgår den af mig ifrågasatta bildningskursen, ej skulle

komma att erhålla en lika god undervisning som vid statens allmänna

läroverk eller vid de efter mönstret af dem inrättade enskilda skolorna.

Med afseende härå tillåter jag mig erinra därom, att mitt förslag hvilar

på förutsättningen, att ort, där kommunal mellanskola upprättas, skall

hafva sin folkskola anordnad enligt den bäst utvecklade folkskoletypen.

Då härtill kommer, att det personliga intresset för folkskolorna å ifråga
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 163.

varande orter skulle komma att sträcka sig till alla de olika befolkningslagren

inom samhället, torde det kunna antagas, att skolorna komma att

blifva föremål för en sådan omvårdnad och omsorg, att de ej blott skola

draga till sig goda lärarkrafter utan äfven i öfrigt sättas i stånd att på

ett tillfredsställande sätt fylla sitt uppfostrande värf. Vid sådant förhållande

och då någon rubbning i de allmänna läroverkens organisation

icke ifrågasattes, torde det föreliggande förslaget icke beröras af frågan,

huruvida landets folkskoleväsen i det hela är så utveckladt, att ett allmänt

genomförande af bottenskoleidén kan tillrådas.

Med det sagda har jag ingalunda velat göra gällande, att lärjungarna

vid de af mig ifrågasatta bildningskurserna skulle komma att erhålla eu

lika god undervisning som vid de allmänna läroverken. Men det gäller

hår liksom vid alla andra praktiska frågor att väga fördelar emot olägenheter,

och för min del är jag öfvertygad därom, att en anordning, genom

hvilken barnen under skolåldern få stanna i hemmet i stället för att inackorderas

å främmande ort, erbjuder så stora fördelar för ej mindre föräldrarnas

ekonomi än äfven barnens fostran i det hela, att den möjligen

förefintliga skillnaden i undervisningens kvalitet ej får tillmätas en för

frågan afgörande betydelse.

Det förhåller sig med denna fråga i viss mån som med samskolefrågan.

När denna diskuterades, hade åtskilliga af samskoleidéns motståndare

ej nog kraftord för att skildra samundervisningens vådor. Och äfven

besinningsfulla och vederhäftiga personer afstyrkte förslaget om samskolor,

enär flickorna i dessa skolor skulle erhålla en mindre god och för

deras behof mindre väl afpassad bildning. Men statssamskolor kommo

ändock till stånd. De äro hvarken så förträffliga, som samskoleidéns

anhängare utlefvad, eller så dåliga, som idéns motståndare förespått; de äro

användbara nog, och säkert är, att föräldrarna å ifrågavarande orter äro

tacksamma för dessa skolor, just på grund af nyss nämnda praktiska skäl.

Vid bedömande af den föreliggande frågan måste hänsyn tagas ej

blott därtill, huruvida undervisningen vid skolor af den nya typen kan

komma att blifva lika god som vid de allmänna läroverken, utan äfven

därtill, huruvida nämnda undervisning kan komma att bestå vid jämförelse

med undervisningen vid de fem- och sexklassiga samskolor, som förstnämnda

skolor äro afsedda att ersätta. Med kännedom om undervisningens

ståndpunkt vid flertalet nämnda samskolor tvekar jag ej att i detta

afseende gifva företräde åt skolor anordnade enligt den af mig förordade

typen.

I gällande läroverksstadga föreskrifves, att i samskolans tre högsta

klasser kvinnlig lärjunge skall, efter af målsman hos rektor gjord skriftlig

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

anmälan, vara frikallad från undervisningen i, bland annat, tyska eller engelska

språken. Lärjunge, som åtnjuter sådan befrielse, beter det vidare, må

utan hinder däraf kunna i vederbörlig ordning till högre klass inom real
O

o o

skolan uppflyttas, men äge ej rätt att undergå realskolexamen enligt den

för läroverkets lärjungar stadgade ordning. I läroverksstadgan föreskrifves

jämväl, att lärjunge i den skriftliga pröfningen för realskolexamen

äger rätt att efter eget val deltaga i ettdera eller bägge profven i främmande

språk. Slutligen är stadgadt, att lärjunge kan i nämnda examen

godkännas med underbetyg i ett eller två ämnen, såvida två tredjedelar

af de i bedömandet deltagande lärarna finna honom på grund af hans

ståndpunkt i öfrigt böra i examen godkännas. Då nu vidare kunskap i

båda de ifrågavarande främmande språken icke är erforderlig å alla de

lefnadsbanor, till hvilka realskolexamen medför behörighet, har jag vid

öfvervägande af samtliga nu anförda omständigheter kommit till den uppfattningen,

att det bör tagas under ompröfning, huruvida icke realskolexamen

må kunna afläggas med endast ett främmande språk. Vidtages

en sådan ändring i gällande bestämmelser, torde det kunna antagas, att,

under i öfrigt gynnsamma förhållanden, lärjunge, som genomgått en väl

ordnad folkskola och därefter undervisats i en kommunal mellanskola, skall

nå fram till realskolexamen på samma tid, som om han från början undervisats

vid allmänt läroverk. Finner sedermera lärjunge, som aflagt sådan

examen, att han för sin fortkomst behöfver betyg äfven i det andra språket,

bör han äga rätt att undergå efterpröfning enligt samma ordning som lärjunge,

hvars examen i ett ämne icke blifvit godkänd.

Mot programmet: folkskolan som bottenskola har anförts, att dess genomförande

skulle främja uppkomsten af med folkskolan parallella, för de förmögnares

barn afsedda privatskolor, hvarigenom den demokratisering af

samfundsandan, som är bottenskoletankens främsta syfte, skulle motverkas.

Denna invändning torde så mycket niindre äga tillämplighet på det

föreliggande förslaget, som detta just går ut på att afskaffa dylika med

folkskolan parallella särklasser. Om nämligen de samhällen, hvarom fråga

är, åläggas att anordna sin folkskola på sätt jag förordat, och om för inträde

i mellanskolans lägsta klass fordras att hafva inhämtat det kunskapsmått,

som meddelas i sådan folkskola, samt slutligen statsunderstödet endast

utgår för klasser öfver den egentliga folkskolan, så torde med hänsyn till

dessa samhällens ej allt för heterogena befolkning och ej heller synnerligen

stora ekonomiska bärkraft anordnandet af särklasser parallella med folkskolan

endast sällan, måhända icke alls ifrågakomma. Och hvad angår

de större städerna, där högre läroverk för gossar och för flickor finnas

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kung!,. Majds Nåd. Proposition N:o 163.

upprättade, saknar den nu berörda invändningen hvarje betydelse, då

det ej tinnes någon som helst anledning att antaga, att antalet med den

egentliga folkskolan parallella särklasser i dessa städer skulle komma att

ukas genom den af mig ifrågasatta anordningen.

Bland alla de invändingar, som, med rätt eller orätt, riktas mot

bottenskoleprogrammet, torde ingen tillmätas större vikt än den, att folkskolans

barn skulle komma att i större utsträckning än eljest dragas bort

från det kroppsliga arbetet. Denna invändning torde vara tillämplig äfven

på det föreliggande förslaget. Det torde nämligen kunna antagas, att, efter

genomförande af den af mig ifrågasatta anordningen, antalet af dem, som

aflägga realskolexamen, kommer att ökas. Betydande kan dock denna ökning

ej blifva, ty för det första har förslaget i förevarande afseende icke

stor räckvidd, för det andra regleras tillströmningen till de olika lefnadsbanorna

icke så mycket af skolorganisationen som fastmer af andra kraftigare

verkande faktorer, företrädesvis af ekonomisk natur. Mig synes, att

förslaget så mycket mindre bör afvisas, därför att tillträdet till den högre

undervisningen å vissa orter skulle underlättas för de lägre samhällsklassernas

barn, som vi hittills alltid ansett det som en fördel och en

heder för vårt land, att den högre bildningen är lätt tillgänglig för den

fattige såväl som den rike, och att i följd häraf ståndscirkulationen hos

oss är kraftigare än i åtskilliga andra länder. Någon anledning att nu

slå in på en restriktiv skolpolitik torde ej förefinnas, då tillströmningen

till de högre skolorna ej kan anses större, än att den motsvarar landets

behof af bildad arbetskraft. Och detta behof kommer med all sannolikhet

att ökas, i den mån landet industrialiseras samt handel och näringar utvecklas.

Redan nu synes de praktiska yrkenas dragningskraft vara så stor, att det

klagas öfver för liten tillströmning till åtskilliga tjänstemannabanor.

Den nu berörda invändningen bör emellertid i så måtto beaktas, att

faran för uppkomsten af en mängd små mellanskolor med ringa lifskraft

och artificiell rekrytering förebygges. Staten bör därför endast i det fallet

understödja dylika skolor, att de tillgodose ett verkligt behof. En garanti

för, att sådant behof är förhanden, ligger däri, att kommunen skulle anslå

de medel, som utöfver skolans öfriga inkomster erfordras, för att skolan

under den tid, för hvilken statsunderstöd sökes, skall hafva till sitt förfogande

tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisnings materiell

samt kunna aflöna de vid skolan anställda lärarinnorna enligt grunder, som

jag längre fram kommer att utveckla. Till yttermera säkerhet bör stadgas,

att ingen skola erhåller understöd, med mindre den under de senaste tre

åren hatt i medeltal sammanlagdt minst 18 lärjungar i klasserna öfver

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

den egentliga folkskolan. Detta innebär bland annat, att eu nyinrättad

skola under minst tre år måste underhållas af kommunen eller enskilda

donatorer. Delvis i samma syfte förordar jag en bestämmelse af innehåll,

att de olika årsklasserna i skolan skola i läroämnena åtnjuta skild undervisning,

så att den samläsning mellan olika årsklasser, som åtskilliga åt

de nuvarande samskolorna till skada för undervisningen af sparsamhetsskäl

infört, icke skulle få förekomma. För att slutligen vinna garanti för

att ingen skola understödjes, med mindre den i afseende på resultatet af

dess verksamhet är någorlunda likställd med statens realskolor, bör stadgas,

att de kommunala mellanskolorna skola stå under inseende af öfverstyi elsen

för rikets allmänna läroverk.

Jag öfvergår nu till frågans ekonomiska sida. Jag tillåter mig i

sådant afseende framhålla, att den bärande idén i förslaget är den, att de

ifrågavarande samhällenas ekonomiska resurser icke skulle splittras på två

parallellt med hvarandra löpande skolformer, utan samlas på en enda

läroanstalt. Bättre än en klent utrustad samskola, delvis jämnlöpande

med en klent utrustad folkskola, är enligt min mening en väl utrustad

mellanskola, byggd på en god folkskola. Äfven här inställer sig jämförelsen

med samskolefrågan. Att samskolor, trots de invändningar, som i

pedagogiskt och socialt afseende gjordes mot en sådan skolform, ändock

kommo till stånd, hade sin grund däri, att det var förmånligare att använda

de tillgängliga medlen på en samskola än på två särskolor.

Betraktas frågan från statens synpunkt, torde det kunna, antagas, att

ett o-enomförande af förslaget kommer att medföra en ökning i statens

utgifter för de enskilda läroanstalterna. Då emellertid, enligt de grunder

jag längre fram kommer att utveckla, statsbidraget till hvarje särskild

kommunal mellanskola ej skulle blifva större än att det någorlunda motsvarar

medelaflöningen för en läroverkslärare, torde denna ökning i utgifterna

för de enskilda läroanstalterna motsvaras af en ungefärligen lika

stor minskning i utgifterna för statslär o verken. Och för framtiden kommer

den af mig förordade anordningen att bereda statsverket ekonomisk fördel.

Ty om nu intet åtgöres för tillgodoseende af ifrågavarande orters bildningsbehof,

torde med säkerhet kunna antagas, att de af samhällena, som

utveckla sig raskast, komma att göra anspråk på statslära verk. Utaifterna

för den af staten bekostade högre undervisningen äro i Sverige

jämförelsevis dryga. Jag tror, att det skulle vara klokt af staten , att slå

in på en skolpolitik, genom hvilken staten i högre grad än hittills anlitade

enskildes och kommunernas medverkan för fyllande af behofvet al

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd, 127 Höft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

högie undervisning. Eu sådan skolpolitik har sedan länge pröfvats i

andra länder och bestått profvet.

Påpekas bör ock, att om staten ej skulle lämna ifrågavarande orter

bidrag i den af mig. förordade formen, så komma dessa att mera eller

mindre motvilligt anlita anslaget till understöd åt högre folkskolor, som

är ett förslagsan slag. Och i själfva verket åsyftar förslaget intet annat

än en för ifrågavarande orters behof lämpligare afpassad form för statens

understödjande af högre folkskolor. Eller med andra ord, den af mig

tilltänkta anordningen är att anse som det slutmål, i riktning mot hvilket

den högre folkskolan å vissa orter sträfvar att utveckla sio-. I detta

sammanhang vill jag ej underlåta att framhålla, att det föreliggande förslagets

. styrka ligger däri, att såväl de högre folkskolornas som de statsunderstödda

samskolornas historia pekar hän mot den kommunala mellanskolan,

som följaktligen är att anse som en organisk utveckling ur de

lörhandenvarande förhållandena.

Nära till hands ligger då den frågan, huruvida icke den högre folkskolan

skall komma att duka under i konkurrensen med den kommunala

mellanskolan. Då den högre folkskolan är en för vissa orter väl afpassad

och flerstädes mycket omhuldad skolform, torde denna farhåga vara

ogrundad, så mycket mera som de villkor, under hvilka de kommunala

mellanskolorna skulle understödjas af staten, torde lägga hinder i vägen

för en talrikare öfvergång från den ena skolformen till den andra,

Slutligen har jag i detta sammanhang att angifva min uppfattning

angående^ den ställning, staten bör intaga till de samskolor, som för närvarande

åtnjuta bidrag från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom.

essa skolor höra af staten understödjas enligt samma grunder och på

samma villkor som de kommunala mellanskolorna, dock med ett undantag.

Sistnämnda skolor skulle nämligen utgöra öfverbyggnader på folkskolan,

oc ör inträde i deras lägsta klass skulle fordras att hafva inhämtat det

kunskapsmått, som meddelas i folkskola, anordnad enligt gällande normalis

ans typ lutt. A. Ett sådant ingrepp i de nu statsunderstödda samskolornas

organisation anser jag mig ej böra föreslå, För öfrig! torde ett

förslag x detta syfte vara i det hela öfverflödigt. Ty de af mig omnämnda

förhållanden, på hvilka jag grundat den uppfattningen, att med

olles kolan parallella särklasser ej komma att upprättas i samband med

mellanskolorna, skola gifvetvis åtminstone i flertalet fall påverka de nu

statsunderstödda samskolornas organisation, så att dessa anpassa sig efter

flen egentliga mellanskoletypen.

Jag anser alltså, att af Riksdagen bör äskas ett ordinarie anslag med

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

titel: kommunala mellanskof, från hvilket understöd må kunna utgå ej

mindre till samskolor, som under år 1908 åtnjutit understöd från anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till skolor, som utgöra

öfverbyggnader på folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta

det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen af folkskola,

anordnad enligt gällande normalplans typ Litt. A.

För behörig-het till lärartjänst vid statsunderstödd enskild läroanstalt-Departements
ö

d i « . ~ "loPo i chefen om Lct~

skulle enligt öfverstyrelsens förslag (§ 3) erfordras, da fråga är om läro “ rarpersonalens

ämne, att hafva fullgjort de prof, som medföra behörighet till anställning kompetens.

som ordinarie ämneslärare eller ämneslärarinna vid allmänt läroverk eller

folkskola, eller ock att hafva genomgått något af de statsunderstödda enskilda

lärarinneseminarierna, och, då fråga är om öfningsämne, att hafva

genomgått viss för hvarje särskild! sådant ämne föreskrifven utbildningskurs.

Behörighet till ämneslärartjänst skulle jämväl af Kungl. Maj:t kunna

tilläggas den, som på annat sätt förvärfva! erforderlig utbildning för lärarkallet.

Skulle emellertid skola se sig nödsakad att anställa lärare eller

lärarinna, som icke fullgjort de sålunda föreskrifna prof, skall enligt förslaget

(§ 10) statens till skolan utgående årsanslag minskas med ett belopp,

motsvarande, noga räknadt, 9V3G kronor för hvarje veckotimmes undervisning,

som bestrides af sådan lärare.

Dessa bestämmelser, hvilkas lofvärda syfte är att vinna garanti för

att lärarpersonalen vid de statsunderstödda enskilda skolorna är vuxen

sitt kall, kan jag icke tillstyrka, först och främst emedan de synas mig

på samma gång för mycket och för litet detaljerade. I sådant afseende

tillåter jag mig erinra därom, att ifrågavarande skolor för undervisningen

särskildt å det högsta stadiet ej sällan anlita medverkan af framstående

personer från andra verksamhetsområden, exempelvis vetenskapen, konsten

och kyrkan, hvilka icke äga den utbildning i öfrigt, att de skulle kunna

tillerkännas behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk eller

folkskola. Mot detta förhållande har jag i hufvudsak intet att anmärka, snarare

synes mig denna anordning ägnad att främja ett rikare andligt

lif på uppfostrans och undervisningens område. Enligt öfverstyrelsens

förslag skulle emellertid skola, som på nu nämndt sätt besörjde någon

del af undervisningen, fördenskull vidkännas minskning i det statsunderstöd,

som eljest skulle utgå. Detta kan dock icke vara lämpligt, och

det är alldeles säkert olämpligt att fastslå en dylik bestämmelse genom

Riksdagens beslut. Det bjuder mig emot att förorda ett stadgande, enligt

hvilket eu skola skulle utsättas för nyssnämnda påföljd, därest den exem
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

pelvis uppdroge åt en legitimerad läkare att meddela undervisning i

läran om människokroppens organer och dessas funktioner eller i hygien

eller åt en pedagogiskt bildad utlänning att med lärjungarna anställa talöfningar

i sitt modersmål eller åt en framstående prästman att meddela

undervisning i religion. Mig synes, att öfverstyrelsens förslag i denna

punkt beliöfver ytterligare detaljeras och kompletteras.

Hvad som jämväl gör mig obenägen att acceptera öfverstyrelsens förslag

i kompetensfrågan, är den omständigheten, att de allmänna läroverken

i stor utsträckning få hålla till godo med lärare, som icke erhållit någon

särskild lärarutbildning för undervisningen i de åt dem öfverlåtna ämnena.

Sålunda förekommer det, att ämneslärare undervisa i välskrifning utan att

hafva genomgått någon kurs i ämnet, att undervisningen i åtskilliga andra

öfningsämnen måste uppdragas åt personer, som ej kunna förete de enligt

öfverstyrelsens förslag erforderliga behörighetsbevisen, samt att lärare i

icke ringa omfattning undervisa i läroämnen, utan att hafva förvärfvat

kompetens till ordinarie anställning vid allmänt läroverk.

Lämpligheten af de föreslagna bestämmelserna om beräkningen af den

minskning, statsbidraget skulle lida, därest skolan anställde icke behörig

lärare, synes mig jämväl kunna ifrågasättas. Föreskrifves det, att statsunderstödet

skall minskas med ett belopp motsvarande 97S6 kronor för

hvarje veckotimmes undervisning, som bestrides af sådan lärare, komma

vederbörande å de olika orterna helt visst att mycket snart ställas inför

exempelvis den frågan, huru statsbidraget skall beräknas, därest en veckotimmes

undervisning i ett ämne under en termin eller en kortare tid bestridts

af behörig lärare och under den återstående delen af läsåret bestridts

af icke behörig lärare. Denna detaljfråga är så pass invecklad, att

olika myndigheter helt säkert skulle komma att uti ifrågavarande afseende

tilllämpa olika beräkningsgrunder. Följden häraf blefve sannolikt den, att

frågan efter en mängd tvister och klagomål komme att underställas Kungl.

Maj:ts pröfning, som, efter infordrande af allehanda utlåtanden och förklaringar

och efter det att öfverstyrelsen i ärendet lämnat en omfattande

utredning, linge utfärda nya kompletterande bestämmelser. Saken är enligt

min mening icke värd mödan. Börjar man att i detalj reglementera

för läroanstalter, som arbeta under så olika förhållanden som de

ifrågavarande, då måste man fortsätta länge, innan man kommer till slutet.

Af omkring 640 redovisade ämneslärarinnor, som under läsåret 1906

— 1907 tjänstgjorde vid de statsunderstödda enskilda skolorna, saknade

omkring 180 sådan behörighet, som enligt öfverstyrelsens förslag skulle

erfordras för anställning vid ifrågavarande läroanstalter. Dessa lärarinnor

skulle enligt förslaget aflönas som timlärarinnor och sålunda icke kunna

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.''

komma i åtnjutande af ålder stillägg, med mindre de af Kungl. Maj:t tillerkändes

nämnda kompetens. Bifalles nu öfverstyrelsens förslag i kompetensfrågan,

har Eders Kungl. Maj:t att inom den närmaste framtiden motse

inemot ett par hundra dispensansökningar, öfver hvilka de lokala skolmyndigheterna

samt öfverstyrelsen skola afgifva utlåtande och därvid på anförda

skal angifva, huruvida de olika sökandena skola tillerkännas den högre

kompetensen, den lägre kompetensen eller ingen kompetens alls, hvaruppå

ärendet skall pröfvas af Eders Kungl. Maj:t. För min del tror jag, att

denna fråga kan lösas på ett mycket enklare sätt, nämligen så, att nyssnämnda

formellt inkompetenta lärarinnor i fråga om rätt till ålderstillägg

likställas med öfriga lärarinnor, dock att de ej erhålla rätt till lönetursberäkning

förr än efter 10 terminers tjänstgöring, som må anses utgöra

en motsvarighet till den tid och dy omkostnader, de kompetenta lärarinnorna

nedlagt på sin utbildning för lärarinnekallet.

Den med ifrågavarande bestämmelser afsedda garantien i fråga om

lärarkårens vederbörliga utbildning för sitt kall torde kunna vinnas genom

de åtgärder, som öfverstyrelsen i öfrigt föreslagit och som äfven jag finner

lämpliga, nämligen att staten för det första sörjer för att lärarinnorna

erhålla en någorlunda god ekonomisk ställning, för det andra genom understödjande

af enskilda -lärarinneseminarier bereder ökadt tillfälle till

utbildning för blifvande lärarinnor och för det tredje åtager sig den väsentliga

kostnaden för det tillägg i lön, som må varda lärarinna tillförsäkradt

på grund af hennes högre kompetens, så att skolorna ej frestas

att af sparsamhetsskäl anställa mindre väl kvalificerade lärarkrafter. Om så

sker, kommer kompetensfrågan att lösa sig af sig själf. Och skulle i

något fall friheten missbrukas, så att skola anställde formellt och reellt

obehörig lärarinna, så torde öfverstyrelsen och, om så påfordras, Kungl.

Maj:t äga utvägar att eftertryckligt reagera däremot.

För närvarande finnes angående den vid de enskilda skolorna anställdaDv«r<«m«nfclärarpersonalens

aflöning intet annat stadgadt än att vid högre. flickskola^0^,e”.ä"”*n.

anställd ämneslärarinna, som har sin hufvudsakliga tjänstgöring i klasserna tens aflöning.

öfver de förberedande, skall för 24 timmars undervisning i veckan under

36 läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade,

erhålla aflöning, uppgående minst till ordinarie folkskollärarinnas

inom samma kommun för 8 månaders tjänstgöring bestämda lägsta aflöning

med inberäknande af naturaförmånerna, eller, om ordinarie folkskollärarinna

icke är inom kommunen anställd, lägsta lagstadgade lön för ordinarie

folkskollärarinna, likaledes med inberäknande af naturaförmånerna,

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

samt för ett mindre eller större antal läsveckor eller veckotimmar i proportion

härtill, öfverstyrelsen har nu föreslagit, att statens garanti för

erhållande af en viss minimiaflöning skall utsträckas till samtliga de vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärare och lärarinnor i

säväl läroämnen som öfningsämnen. Med afseende å behofvet af en sådan

garanti förefinnes enligt min mening eu ganska stor skillnad mellan manliga

och kvinnliga lärare. Vid ifrågavarande skolor uppgick under läsåret

1906—1907 antalet kvinnliga ämneslärare med full tjänstgöring till

omkring 640 och antalet manliga sådana lärare till omkring 55. Under

det att de förra, som utgöra det öfvervägande flertalet, i allmänhet hafva

ringa möjligheter till befordran på andra lefnadsbanor, hafva de senare,

som utgöra ett jämförelsevis litet fatal, för sig vägen öppen till det offentliga

^ såväl högre som lägre undervisningsväsendets vidsträckta verksamhetsområden.

Därför är under nuvarande förhållanden anställningen vid enskild

skola för lärarinnorna att anse som deras egentliga lefnadsuppgift

och lefvebröd, för lärarna åter mestadels eu öfvergångsplats till anställning

i statens tjänst. Erinras bör ock, att tillgången på manliga lärare icke

år så stor, att de löpa fara att få lönerna nedpressade genom konkurrensen.

Vid öfvervägande af nu anförda omständigheter har jag icke för

närvarande funnit tillräcklig anledning att föreslå, att den ifrågavarande

statsgarantien skall utsträckas jämväl till de manliga lärarna.

Men äfven om jag i denna punkt kunde biträda öfverstyrelsens mening,

så skulle jag ändock näppeligen kunna tillstyrka förslaget. Enligt

detta skulle nämligen manlig lärare med full tjänstgöring tillförsäkras en

begynnelselön af 1,300 kronor och en slutlön åt 1,900 kronor jämte eventuellt

ortstillågg å högst 200 kronor och det lönetillägg, som sådan lärare

möjligen skulle kunna erhålla af ett för ändamålet afsedt tilläggsanslag.

Med hänsyn till de aflöningsvillkor, som staten ansett sig böra stadga för

motsvarande lärare vid de allmänna läroverken, kan det ifrågasättas, huruvida

den ställning i ekonomiskt hänseende, som enligt öfverstyrelsens förslag

skulle tillförsäkras lärarna vid de enskilda skolorna, skulle blifva

tillfredsställande. Ett bifall till öfverstyrelsens förslag skulle med all

sannolikhet mycket snart resultera i en framställning från skolorna, däri

det påvisades, att de manliga lärarnas aflöningsförhållanden voro otillfredsställande,

hvadan ökadt statsbidrag vore af nöden. Tillkomsten af det

förut omnämnda, af 1907 års Riksdag beviljade tilläggsanslaget till högre

skolor för kvinnlig ungdom och samskolor är belysande för det ansvar,

staten ådrager sig genom att gifva föreskrifter angående den vid de enskilda

skolorna anställda lärarpersonalens aflöning.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Jag öfvergår nu till att granska öfverstyrelsens förslag, i hvad det

afser lärarinnornas lönevillkor. Först och främst vill jag då ifrågasätta

lämpligheten af de föreslagna bestämmelserna angående ortstillägg.

Skall en sådan aflöningsform införas, så synes mig, att början bör göras

med statens egna skolor. Tv staten kan väl svårligen fordra, att lärarinnorna

vid de enskilda skolorna skola komma i åtnjutande af ortstillägg,

då staten icke bereder den i dess tjänst anställda lärarpersonalen

motsvarande förmån. Och om för öfrigt behofvet af ortstillägg föreligger,

så torde detta behof vara mera kännbart för de manliga lärarna,

hvilka böra vara och mestadels äro familjeförsörjare, än för de kvinnliga

lärarna, hvilka icke i samma utsträckning hafva att sörja för andras uppehälle.

Till stöd för sin mening kan öfverstyrelsen åberopa, att de nu

gällande bestämmelserna, enligt hvilka ämneslärarinna vid högre flickskola

skall åtnjuta minst samma aflöning som ordinarie folkskollärarinna å orten,

i sj ulfva verket utgöra en tillämpning af principen om dyrortstillägg. Men

öfverstyrelsen synes mig ha förbisett, att, då Riksdagen fattade ifrågavarande

beslut, detta berodde därpå, att jämförelsen med ordinarie folkskollärarinnornas

aflöningsvillkor var den, som då låg närmast till hands.

Sedan dess hafva statssamskolor inrättats, och det lider väl intet tvifvel,

att det är aflöningsförhållandena vid dessa skolor, som nu böra tagas till

utgångspunkt för bestämmande af den vid de enskilda skolorna anställda

lärarinnepersonalens minimiaflöning. Jag afstyrker alltså förslaget i hvad

det afser bestämmelser om ortstillägg.

Hvad vidare angår den för ämneslärarinnor med full tjänstgöring

föreslagna grundlönen å 1,300 kronor (§ 5), så synes mig detta aflöningsbelopp

ej vara väl afvägdt. Enligt gällande bestämmelser skall nämligen

vid statssamskola anställd lärarinna, som ej fullgjort de för behörighet

till ordinarie ämneslärarinnetjänst erforderliga prof, åtnjuta ett årligt

arfvode af 1,200 kronor. Vid sådant förhållande lärer staten icke kunna

fordra, att sådan lärarinna, därest hon erhåller anställning vid enskild

skola, skall omedelbart erhålla en aflöning af 1,300 kronor, för år räknadt.

Och då staten för sin del aflönar ämneslärarinna, som fullgjort nyssnämnda

prof, med 1,400 kronor för år, så synes det billigt, att sådan lärarinna

tillförsäkras samma aflöning, därest hon anställes vid enskild skola.

Öfvergår jag därefter till öfverstyrelsens förslag i fråga om lärarinnornas

ålderstillägg (§ 5), så måste jag äfven i detta afseende tillkännagifva

en afvikande mening. 1 likhet med statskontoret har jag ej kunnat

finna tillräckliga skäl, hvarför lärarinna redan efter två års tjänstgöring

skall vinna uppflyttning i 2:a lönegraden. Ej heller har jag öfvertygats

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

om behofvet af så många lönegrader, som öfverstyrelsen föreslagit. Den

af mig förut tillämpade grundsatsen om likställighet i lönevillkor mellan

lärarinnorna vid statsläroverken och lärarinnorna vid de enskilda skolorna

kan visserligen icke fullföljas i det afseende, hvarom nu är fråga, beroende

därpå att den skillnad mellan extraordinarie och ordinarie lärarinnor,

som förefinnes vid de förstnämnda skolorna, svårligen kan genomföras

vid de sistnämnda skolorna. Men jag tror, att bestämmelser kunna utfinnas,

genom hvilka den eftersträfvade likställigheten något så när kan

uppnås. Vid statssamskola anställd ämneslärarinna, som fullgjort de för

behörighet till ordinarie anställning erforderliga kunskapsprof, erhåller enligt

gällande bestämmelser som extraordinarie 1,400 kronor, som ordinarie

1,500 kronor i l:a lönegraden och 2,000 kronor i 2:a lönegraden, allt

för år räknad t. Min mening är nu, att vid enskild skola anställd lärarinna,

som fullgjort nämnda prof, bör tillförsäkras en årlig aflöning af

1,400 kronor i l:a, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e lönegraden,

med 5 års mellanrum mellan lönegraderna.

Vid statssamskola anställd ämneslärarinna, som icke aflagt de för

befordran till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk erforderliga

prof, erhåller ett årligt arfvode af 1,200 kronor, men äger såsom

extra ordinarie ej rätt till uppflyttning i högre lönegrad. Sistberörda

föreskrift är icke tillämplig i fråga om de enskilda skolorna. Dessa anlita

nämligen i mycket vidsträckt omfattning lärarinnor, som icke fullgjort

nämnda prof. Af 640 vid ifrågavarande skolor under läsåret 1906—1907

anställda ämneslärarinnor med full tjänstgöring hade endast omkring 300

denna högre kompetens, 160 hade genomgått folkskoleseminarium eller enskildt

statsunderstödt lärarinneseminarium och 180 hade ingen dylik utbildning.

Den lägre formella kompetens, som den andra gruppens lärarinnor

äga, skulle enligt öfverstyrelsens förslag medföra rätt till lönetursberäkning.

Och i betraktande af denna grupps betydelse för de enskilda skolorna

finner jag detta riktigt. Likaledes instämmer jag i öfverstyrelsens förslag,

att en längre tjänstgöring må kunnna ersätta hvad som brister i dessa

lärarinnors teoretiska kompetens, så att de kunna komma upp till samma

slutlön som lärarinnor med den högre kompetensen. På grund af det

anförda anser jag, att vid statsunderstödd enskild skola anställd ämneslärarinna,

som har nyssnämnda lägre formella kompetens, bör tillförsäkras

en minimiaflöning af 1,200 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,800 kronor

i 3:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden, med 5 års mellanrum mellan

lönegraderna.

Hvad slutligen beträffar den tredje gruppen, nämligen de lärarinnor,

som icke hafva vare sig den högre eller den lägre kompetensen, synas

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

dessa, såvida de redan vunnit anställning vid enskilda skolor af ifrågavarande

art, böra få komma i åtnjutande af ålderstillägg i likhet med

lärarinnor af den andra gruppen, dock att sådan lärarinna ej bör erhålla

rätt till lönetursberäkning förr än efter 10 terminers tjänstgöring.

Rätt till uppflyttning i högre lönegrad bör endast i det fall tillkomma

ämneslärarinna, att hon har full tjänstgöring och att denna tjänstgöring

till minst två tredjedelar fullgöres i klasserna öfver de förberedande. All

tjänstgöring af denna art, som nu anställd lärarinna fullgjort före den 1

januari 1909, bör hon få räkna sig till godo, enär hon eljest skulle få vänta

allt för länge på de löneförmåner, som förslaget afser att tillförsäkra henne,

eller kanske aldrig hinna att komma i åtnjutande däraf.

Öfverstyrelsen har föreslagit (§ 5), att föreståndarinna skall åtnjuta

samma löneförmåner som ämneslärarinna med högre kompetens samt därutöfver

dels ett särskildt arfvode af 300 kronor för läsår, dels fri bostad

eller hyresersättning, beräknad efter hyran för 3 rum och kök intill 750

kronor. Med hänsyn därtill, att föreståndarinna för enskild skola har

samma ansvar, som åligger rektor vid allmänt läroverk, samt att rektor

vid sådant läroverk äger åtnjuta högsta läraraflöning jämte fri bostad eller

motsvarande hyresersättning äfvensom ålderstillägg, anser jag, att föreståndarinna

för statsunderstödd enskild läroanstalt bör tillförsäkras en aflöning

af 2,000 kronor i l:a och 2,300 kronor i 2:a lönegraden jämte fri

bostad, bestående af minst 3 rum och kök, eller motsvarande hyresersättning.

Några afgörande skäl, hvarför föreståndarinna skulle såsom sådan

få tillgodoräkna sig tjänstgöring, som hon fullgjort före den 1 januari 1909,

synas ej föreligga.

Öfverstyrelsen har (§ 6) föreslagit bestämmelser angående timlärarinnors

aflöning. Jag är ense med öfverstyrelsen därom, att sådana bestämmelser

böra gifvas, ty eljest skulle bestämmelserna angående aflöningen

för ämneslärarinnor med full tjänstgöring kunna kringgås på så sätt, att

skolorna i större utsträckning, än nödigt är, anställde timlärarinnor, som

aflönades efter godtfinnande. Med hänsyn därtill, att arfvodet för timlärare

vid de allmänna läroverken utgår med 80 å 90 kronor för veckotimme,

torde ifrågavarande lärarinnor böra tillförsäkras en minimiaflöning af 60

kronor per veckotimme.

Öfverstyrelsen har (§ 6) föreslagit bestämmelser angående öfningslärarinnornas

aflöning. Rörande behofvet af sådana bestämmelser delar jag

öfverstyrelsens mening, ty öfningsämnena, hvilkas betydelse kanske ej alltid

fullt uppskattas, äro för lärjungarnas uppfostran och utbildning lika

viktiga som läroämnena, hvartill kommer, att jag vid granskning af sko
Bih.

till Bilcsd. Prol. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 127 Saft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

lornas aflöningstater funnit, att ifrågavarande lärarinnor understundom

aflönas oförsvarligt lågt. Jag är likaledes af öfverstyrelsens mening, att

öfningslärarinnorna böra åtnjuta aflöning som timlärarinnor, alldenstund

de blott sällan kunna erhålla full tjänstgöring vid en skola och den undervisningsskyldighet,

som åligger dem, till omfattningen är synnerligen

växlande. Aflöningen för veckotimme synes mig böra sättas till 60 kronor

för undervisning i välskrifning, teckning, musik och gymnastik samt 50

kronor för undervisning i handarbete.

Enligt öfverstyrelsens förslag skulle öfningslärarinna endast i det fall

kunna komma i åtnjutande af ålderstillägg, att hennes undervisningsskyldighet

uppginge till minst 20 veckotimmar. Vid bifall till detta förslag

skulle af skäl, som jag nyss anfört, endast ett fåtal öfningslärarinnor kunna

komma i åtnjutande af ifrågavarande förmån. Enligt min mening torde

det föreliggande, rätt invecklade spörsmålet kunna erhålla en någorlunda

tillfredsställande lösning, om öfningslärarinnorna vid de statsunderstödda

enskilda skolorna tillförsäkrades ålderstillägg beräknadt efter veckotimme,

en aflöningsform som förekommer vid de allmänna läroverken. Denna

förmån bör emellertid icke tillkomma lärarinna, som endast bestrider en

eller annan timmes undervisning. Det minsta veckotimtal, som är beräknadt

för öfningslärare vid allmänt läroverk, är 6; jag har trott mig i förevarande

fall böra välja denna gränssiffra, ehuru jag medger, att några

objektiva grunder för bestämmande af denna gräns ej förefinnas. På grund

af det anförda anser jag, att öfningslärarinna med minst 6 veckotimmars

undervisning bör tillförsäkras ålderstillägg, beräknadt efter veckotimme,

af 10 kronor i 2:a och 20 kronor i 3:e lönegraden. Rörande rätt

till lönetursberäkning och uppflyttning i högre lönegrad bör i fråga om öfningslärarinnor

i tillämpliga delar gälla, hvad förut förordats i fråga om äraneslärarinnor.

öfverstyrelsen har (§7) föreslagit bestämmelser angående tjänstlediga

lärarinnors aflöningsförhållanden. Om dessa bestämmelser vill jag endast

i förbigående anmärka, att fall skulle kunna förekomma, då en skola icke

skulle kunna rå med att betala de af öfverstyrelsen föreslagna beloppen

till lärarinnor, som vore på grund af sjukdom urståndsätta att tjänstgöra.

Och det synes mig hårdt, om, såsom öfverstyrelsens mening synes vara,

skolans statsunderstöd i sådant fall skulle indragas. Huru ömmande ifrågavarande

lärarinnors ställning än må vara, hyser jag äfven af principiella skäl

stärka betänkligheter mot öfverstyrelsens förslag uti nu föreliggande fråga.

Skulle något i saken åtgöras, så vore väl den rätta vägen att, såsom skett

i fråga om extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken, för ändamålet

uppföra ett särskildt understödsanslag. Det ekonomiska ansvaret

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

komme helt visst att i allt fall till sist drabba staten. Men äfven om

lämpligheten af denna utväg är jag tveksam. Och i hvarje fall finnes

ingen som helst utredning i frågan, hvarför jag anser, att den nu icke bör

föranleda någon åtgärd från Eders Kungl. Maj:ts sida.

blick- och samskoleföreningens förut omnämnda kommitterade hafva

till Kungl. Maj:t inlämnat förslag angående den vid statsunderstödda enskilda

skolor anställda lärarpersonalens pensionering. På grund af remiss

har öfverstyrelse!! i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och förslag.

Denna fråga synes mig böra anstå, till dess Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen

fattat beslut angående grunderna för tilldelande af statsunderstöd åt

ifrågavarande skolor. Om emellertid grunderna för statens bidrag till lärarinnornas

pensionering skulle komma att ändras, bör därvid föreskrifvas,

bland annat, att dels lärarinnorna själfva, dels de kommuner, där kommunala

mellanskolor och högre flickskolor åro upprättade, dels de enskilda

läroverken och de enskilda lärarinneseminarierna skola till ifrågavarande

ändamål bidraga med visst belopp. Förbehåll om den skyldighet, som i

sådant afseende kan komma att åläggas ifrågavarande lärarinnor, kommuner

och läroanstalter, torde böra intagas i bestämmelserna angående

statsunderstöd åt enskilda och kommunala läroanstalter.

Själf har jag erfarit en känsla af att de af mig sålunda förordade

bestämmelserna i fråga om lärarinnornas aflöning äro väl mycket detaljerade.

Två omständigheter hafva skingrat de tvifvel, jag hyst angående lämpligheten

af att underställa dessa bestämmelser Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Den ena är, att den jämförelse, från hvilken jag ansett att man

bör utgå vid bestämmandet af lärarinnornas minimiaflöning, nämligen

aflöningsförhållandena vid statssamskolorna, med oafvislig konsekvens drar

med sig stadgande!! om ålderstillägg. Utan detta komplement, skulle öfriga

bestämmelser, som jag förordat i syfte att tillförsäkra lärarinnorna eu

.ekonomiskt tryggad ställning, vara otillfredsställande. Det vore i så fall

bättre att bibehålla de nu gällande bestämmelserna orubbade. Den andra

af nyss berörda omständigheter är, att sistnämnda bestämmelser, såsom ock

öfverstyrelse!! framhållit, visat sig vara otillfredsställande och i behof af

komplettering. Men hvarje försök, som göres i detta syfte, leder till ett

system af bestämmelser, det ena stadgandet ger upphof åt det andra, allt

beroende därpå att de förhållanden, man söker reglera, äro så växlande

och olikartade.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.

TfToTL „ ?om villkor för att högre flickskola eller samskola skall kunna komma

enskilda sko-1 åtnjutande af statsunderstöd föreskref 1896 års Riksdag, såsom ja o- förut

att . vederbörande eforaIstyrelse skall styrka, ej mindre att anordningarna

vid skolan äro i hygieniskt hänseende tillfredsställande och

undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna därigenom

icke föranledes, än äfven att legitimerad läkare är vid skolan anställd. 3

anslutning härtill förordnade Kungl. Maj:t i tidigare utfärdade cirkulär

angående fördelning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, att

de statsunderstödda skolorna skulle under den tid, för hvilken understödet

beviljats, stå under inseende af vederbörande eforalstyrelse och den inspektor,

denna myndighet ägde förordna. I proposition till 1902 års Riksdag

föreslog Kungl. Maj:t? att eforalstyrelsernas nu omnämnda åligganden skulle

öfverflyttas på vederbörande skolläkare. Riksdagen vidhöll emellertid sitt

år 1896 fattade beslut. Sedan år 1904 eu öfverstyrelse för de allmänna

läroverken inrättats, förordnade Kungl. Maj:t år 1905 vid fördelning af

anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom för perioden 1906—1908? att

skolorna skulle stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

och den inspektor, denna myndighet ägde förordna. I öfverensstämmelse

häimed föreslog Kungl. Maj:t 1906 års Riksdag att stadga, att öfverstyrelsen för

rikets allmänna läroverk skulle utse inspektor vid de statsunderstödda skolorna,

samt att denne inspektor — ej, såsom förut varit bestämdt, eforus

— skulle styrka, att anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende

tillfredsställande och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af

lärjungarna därigenom icke föranleddes. Men Riksdagen vidblef äfven

denna gång sitt meromnämnda beslut angående ifrågavarande skolors

inspektion.

Enligt nu gällande bestämmelser stå alltså de statsunderstödda flickskolorna

och samskolorna under dubbel inspektion. Å ena sidan har

nämligen Kungl. Maj:t föreskrifvit, att dessa skolor skola stå under inseende

af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och den inspektor,

denna myndighet äger förordna. A andra sidan har Riksdagen stadgat,

att vederbörande eforalstyrelser skola afgifva de omförmälda intygen angående

de hygieniska förhållandena samt undervisningens anordning vid

skolorna. Då det nu rimligtvis icke kan fordras, att eforerna skola ta^a

personlig kännedom om alla dylika skolor i deras stift, måste de äga rätt

att för fullgörande af denna uppsiktsplikt förordna ombud vid de särskilda

skolorna. Och då. eforus skall intyga, att undervisningen är så anordnad,

att öfveransträngning af lärjungarna därigenom icke föranledes, måste han

eller hans representant äga rätt att granska undervisningsplanen i dess

helhet och undervisningens anordning i öfrig! samt att, där så erfordras,

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

påkalla rättelse i hithörande förhållanden. Men samma befogenhet tillkommer

ock den af öfverstyrelsen förordnade representanten vid skolan. Att detta

förhållande behöfver ändras torde vara uppenbart. Det skulle eljes kunna

hända, att den eforala inspektorn finner skolans undervisning vara sådan,

att statsunderstöd ej bör vidare utgå till densamma, under det att den åt

öfverstyrelsen förordnade inspektorn finner allt godt och väl, eller, omvändt,

att den förre tillstyrker statsbidrag, under det den senare finner

undervisningen olämpligt anordnad.

I detta sammanhang torde jag böra underdånigst anmäla följande

ärende. I en till ecklesiastikdepartementet ställd, den 13 december 1906

dagtecknad skrift har ef orus öfver de allmänna läroverken i Skara stift

anmält, att han, sedan den af eforus förordnade inspektorn vid privata

samskolan i Hjo, prosten O. Hedén aflidit, till dennes efterträdare förordnat

kyrkoherden i Fröjereds pastorat A. L. Linder. Denna skrift öfverlämnades

till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, som i underdånig

skrifvelse den 21 januari 1907 omförmälde, att styrelsen den 26 januari

1906 till inspektor för samskolan i Hjo förordnat prosten O. Hedén samt,

sedan denne den 7 december 1906 aflidit, till hans efterträdare som inspektor

vid skolan utsett kyrkoherden i Logelås A. M. Hasselrot. Då nu

eforsämbetet i Skara till bemälde Hedéns efterträdare som inspektor utsett

kyrkoherden A. L. Linder, ville öfverstyrelsen, som föreställde sig, att det

af eforsämbetet i Skara för Linder utfärdade förordnande endast åsyftade

uppdrag för Linder att såsom eforsämbetets ombud vid samskolan i Hjo

öfvervaka vissa hygieniska förhållanden, angående hvilka det enligt punkt

d) af nådiga kungörelsen den 14 september 1906 ålåge eforsämbetet att

vid ansökning om understöd lämna intyg, i underdånighet hemställa om

Kungl. Majtts åtgärd i syfte, att eforsämbetet i Skara måtte med afseende

å det åt funder lämnade förordnande, till undvikande al missförstånd,

meddela vederbörande närmare kännedom om livad samma uppdrag innebure.

Tillika hemställde öfverstyrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes föreskrifva,

att, därest eforus i något fall skulle, till öfvervakande af nyssnämnda

hygieniska förhållanden eller till utöfvande åt annan eforsämbetet

författningsenligt åliggande funktion, anse sig böra förordna särskilda ombud

vid sådan läroanstalt, som i nådiga cirkuläret den 24 november 1905

afses, eforus skall, till förekommande af den förvirring och det missförstånd,

som genom anställande af två inspektörer vid samma läroanstalt måste

uppstå, icke för nämnda ombud begagna den af Kungl. Maj:t för öfverst)7relsens

ställföreträdare vid dylik skola föreskrifna beteckningen inspektor.

På grund af nådig remiss har eforus öfver de allmänna läroverken i Skara

stift i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

I)å, såsom jag förut omnämnt, eforernas och öfverstyrelsens representanter

vid de statsunderstödda skolorna i stor utsträckning hafva samma

befogenhet som inspekterande myndigheter, ett förhållande, som ej häfves

därigenom, att dessa erhålla olika benämningar, synas de af öfverstyrelsen

föreslagna åtgärderna ej ägnade att lösa den föreliggande frågan. Såvidt

jag kan finna,. kan denna fråga endast lösas på följande sätt. Antingen

skall eforus afgifva de erforderliga intygen öfver förhållandena vid skolan,

och då bör denna myndighet utse ‘skolans inspektor, eller ock skall

öfverstyrelsen utse inspektor, och då bör denne utfärda omförmälda intyg.

Emellertid synes mig Eders Kungl. Maj:t icke hafva anledning föreslå

Riksdagen att gifva föreskrift vare sig i den ena eller den andra riktningen.

Det förslag, som må komma att föreläggas Riksdagen, torde i

förevarande hänseende endast böra innehålla föreskrift därom, att skola,

för åtnjutande af statsunderstöd, skall stå under statskontroll. Närmare

bestämmelser angående sättet för utöfvande af denna kontroll torde sedermera

böra lämnas af Eders Kungl. Maj:t. Skulle emellertid Riksdagen

fortfarande vidblifva sitt beslut om eforalstyrelsernas skyldighet att öfva

uppsikt öfver ifrågavarande skolor, har jag för af sikt att föreslå Eders Kungl.

Maj:t att förordna, att eforalstyrelserna skola utse inspektörer vid de statsunderstödda

flick- och samskolorna liksom vid de allmänna läroverken.

De>chefZieom~ som Jao redan anfört, böra kommunerna ej åläggas några

kommunernas förpliktelser gentemot de enskilda läroverken och de enskilda seminarierna.

åliggande. Af likaledes anförda skäl bör kommun, där kommunal mellanskola är

upprättad, åtaga sig ekonomisk ansvarighet för skolan. Kommun en bör

alltså anslå de medel, som utöfver skolans öfriga inkomster erfordras, för

att skolan under den tid, för hvilken statsunderstöd sökes, skall till sitt

förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell

samt kunna aflöna de vid skolan anställda lärarinnorna enligt de

i sådant afseende stadgade grunder, hvarjemte kommunen bör bidraga till

lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda

stadgade. Det bör sta kommunen fritt att af lärjungarna upptaga terminsafgifter.

. Men om sa sker, bör Eders Kungl. Maj:t äga rätt att bestämma, om

och i hvilken omfattning befrielse från eller nedsättning i sådana afgifter skall

äga ruin.- En förutsättning för, att den nu ifrågavarande skoltypen skall

komma till stånd, är att kommunen å orten inrättar folkskola, anordnad

enligt normalplanens typ Litt. A.

De högre flickskolorna böra, där ej enskilda donatorer träda emellan,

af kommunen understödjas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i

sådant afseende nu gällande grunder. Kommun, där högre flickskola är

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

upprättad, bör följaktligen till skolans uppehållande under den tid, för

hvilken statsunderstöd sökes, lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt

uppgår till minst samma belopp som det från anslaget till högre flickskolor

utgående understödet. Utöfver detta understöd skulle emellertid

enligt förslaget staten till skolan betala dels två tredjedelar af lärarinnornas

ålderstillägg, dels ock skillnaden i minimiaflöning för kompetent

och icke kompetent lärarinna. Kommunen skulle å sin sida som vederlag

härför dels tillhandahålla skolans föreståndare eller föreståndarinna fri bostad

eller motsvarande hyresersättning, dels ock betala en tredjedel, af

lärarinnornas ålderstillägg äfvensom bidraga till lärarinnornas pensionering

enligt de grunder, som framdeles må varda stadgade. Full jämvikt mellan

statens och kommunens bidrag uppnås härigenom icke i de enskilda fallen,

men, om de högre flickskolorna tagas som en enhet tillsammans, torde

skillnaden mellan statens och kommunernas utgifter för ifrågavarande ändamål

icke blifva synnerligen stor.

Enligt nu gällande bestämmelser kan statsunderstöd till högre om

flickskola" och samskola, bortsedt från det förut omnämnda tilläggs- “fil

understödet, utgå med högst 45 kronor för lärjunge och högst 4,500 rakning.

kronor för skola.

Det är sålunda lärjungeantalet intill en viss gräns, som nu är bestämmande

för statsunderstödets maximibelopp, öfverstyrelsen har (§ 8)

föreslagit, att statsunderstödet till enskild skola skall utgå under form

dels af bidrag till lärarpersonalens ålderstillägg dels af årsanslag till skolan.

Detta senare skulle beräknas dels efter antalet årsklasser dels efter antalet

lärjungar. Statskontoret förordar, att statsunderstödet skall enligt en närmare

angifven fallande skala beräknas efter antalet lärjungar intill 300.

En närmare detalj granskning af myndigheternas åsikt i denna fråga torde

icke vara behöflig, då jag i själfva hufvudfrågan har en afvikande mening.

Enligt min mening bör — och i så måtto är jag principiellt af samma

mening som öfverstyrelsen — statsunderstödet till enskild skola utgå i

form dels af lönetillägg åt lärarinnorna, dels af årsanslag till skolan. Anslagets

förra del bör, såsom jag förut anfört, utgöras af dels tva tredje

delar af lärarinnornas ålderstillägg dels skillnaden i minimiaflöningen

för ämneslärarinna, som fullgjort de för behörighet till ordinarie ämnes
lärarinnetj

änst vid allmänt läroverk-erforderliga prof, och minimiaflöningen

för ämneslärarinna, som ej aflagt dessa prof. Syftet med sistnämnda bestämmelse

är, att skola vid anställning af lärarinna skall hafva minsta

möjliga intresse af att gifva företräde åt någon af de sökande på grund

af ekonomiska skäl. För ändamålet bör af Riksdagen åskas ett anslag,

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

soin på grund af dess ändamål, bur hafva karaktären af förslagsanslag.

et ten de böra uppföras under titeln: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter.

Jag öfvergår härefter till statsunderstödets andra del eller det s. k.

årsanslaget till skolan. Hvad då först angår de kommunala mellanskolorna,

bör för hvarje årsklass utöfver den egentliga folkskolan beräknas samma

understödsbelopp, som utgår för hvarje årsklass vid de högre folkskolorna

det vill säga 1,200 kronor. Dock bör statsbidrag ej utgå för mera än

tyra^ sådana klasser. Statsunderstödet till kommunal mellanskola skulle

alltså, därest skolan omfattar tre klasser utöfver den egentliga folkskolan,

utgå med högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana

klasser, utgå med högst 4,800 kronor. Härjämte bör kommunal mellanskola

som bidrag till undervisning i huslig ekonomi kunna erhålla ett

särskilt tilläggsunderstöd af högst 600 kronor.

.1 hufvudsak samma princip anser jag böra läggas till grund för beräkningen

af statsunderstödet till de högre flickskolorna. Om man jämför

två sj uklassiga flickskolor utan parallellklasser, den ena med 60 län un o-ar

och den andra med 80 lärjungar, så äro under i öfrigt lika förhållanden

omkostnaderna för deras undervisning icke synnerligen olika, Dessa omkostnader

har den .senare skolan lättare att bära än den förra, enär

den har en större intäkt af terminsafgifter. Skillnaden torde uppgå till

omkring 2,500 kronor, för år räknadt. Enligt gällande bestämmelser

erhaller emellertid den ekonomiskt bärkraftigare skolan ett större statsunderstöd

än den ekonomiskt svagare skolan. Mot dessa bestämmelser synes

med visst fog den anmärkningen kunna göras, att statsunderstödet är riktare,

där det mindre behöfs, och knappare, där det mera behöfs. För

mm del anser jag, att dessa båda skolor höra hafva samma statsunderstöd.

Den störres något drygare omkostnader täckas till fullo af den större

inkomsten af terminsafgifter. Detta gäller äfven för det fall, att den större

skolan tar sa många lärjungar, att den måste inrätta parallellklasser. För

en .parallellklass med exempelvis 15 lärjungar uppgår inkomsten af terminsatgitter

till omkring 1,800 kronor eller väsentligen mera, än hvad, enligt

de förordade bestämmelserna, skolan själf skulle betala för en lärarinnekraft.

Far alltså en skola i afseende på lärjungeantal och organisation

natt en viss utveckling, bör maximibeloppet af statens understöd till skolan

beräknas , med hänsyn till antalet af-skolans årsklasser, oberoende af det

antal lärjungar, skolan har utöfver det för statsunderstöds erhållande erforderliga

minimiantalet. Vid bedömande af denna fråga bör ihågkommas

att de högre flickskolorna uppehållas genom samverkan af staten, kommunerna

och lärjungarnas föräldrar, att dessa senares tillskott uppgår till ett

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 163.

väsentligen högre belopp än statens och kommunernas bidrag tillsammans,

samt att i följd häraf de talrikare besökta skolorna i allmänhet hafva den

bästa ekonomiska ställningen. Erinras bör ock, att, såsom jag förut omnämnt,

1885 års flickskolekommitté föreslog samma understodsbelopp tor

Den anordning, jag i förevarande afseende förordat, är afsedd att

väsentligen förbättra ställningen för de mindre flickskolorna, hviska utgöra

flertalet. Jag har nämligen kommit till den uppfattningen, att det

synnerhet är flickskolorna i de mindre och de medelstora städerna, som behöfva

hjälpas upp. Däremot har det icke vant mm af sikt att med d

ifrågasatta bestämmelserna främja uppkomsten å _ samma ort, af minne

med hvarandra konkurrerande skolor. Ty ju mindre en skola m, des

sämre är i regel dess ekonomiska ställning och desto sämre dess un

visning En alltför stor frikostighet från statens sida kan motverka

det svfte man vill vinna, och medföra en sänkning af den högre kvmno

bildningmi Då redan nu’konkurrensen mellan flickskolor å en eller annan

ort är så stor, att den knappast kan kallas sund, bör det vid tillämpningen

af de förordade bestämmelserna tillses, att ingen ny skola erhåller statsunderstöd,

med mindre en noggrann utredning gifvit vid handen, att den

verkligen fyller ett förefintligt bildmngsbehof. Anslaget till högre flick

skoloi& får \ckc betraktas som ett förslagsanslag, hvari hvarje skola, som

uppfyller de stadgade minimifordringarna, skulle äga delaktighet.

P1 Enligt öfverstyrelsens förslag skulle ingå andra högre flickskolor än

sådana, som hafva minst sju klasser kunna komma i äktande af^ statsunderstöd.

Vinner detta förslag afseende, skulle en skola ga miste om

bidrag Tån statens sida, därest en eller flere af dess lägre klasser ble ve

indragna. För min del kan jag icke finna lämpligt, att staten med dyl

medel söker tvinga de högre flickskolorna att upprätthålla med^ lk

skolan parallella klasser. Staten bön denna firtea f''^Ts/er

och hvarken framtvinga eller förhindra bibehållandet af d}lika blåsgom

villkor för erhållande af statsunderstöd bör därför föreskrifva.,

att skolan skall hafva ett visst antal årsklasser utöfver den egenthg

folkskolan, med full frihet för skolans målsmän att vid densamma mråtta

läo-re klasser till det antal, som förhållandena påkalla och medgift •

lärår- och lärarinnepersonalen vid de högre flickskolorna torde denna tanke

gång icke vara främmande. Såsom jag förut omnämnt, hafva de af Axe

och samskoleföreningen utsedda kommittera^ med föreningens lian

föreslagit, att statsbidraget till de högre flickskolorna skall beräknas eftex

antalet lärjungar i klasserna öfver den tredje elementarklassen, det vill

Bill. till Bikscl. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afä. 127 Höft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Ilungl. Maj:ts Nåd, Proposition No 163.

säga, tillägga kommitterade, den klass, som med afseende på län ungarnas

ålder är parallell med folkskolans fjärde klass. P ''l c

De statsunderstödda högre flickskolorna hafva för närvarande 7 eller

8 klasser öfver de förberedande, det vill säga 4 eller 5 klasser utöfver den

e enthga folkskolan. Da nu en kommunal mellanskola med 3 klasser

utöfver den egentliga folkskolan skulle kunna erhålla ett statsbidrag af

3 6°0 kronor, bor en flickskola med 4 sådana klasser kunna erhålla ett

sorlat St°rre un^erstödsJeloPP- I sådant afseende synes en förhöjning af

800 kronor, motsvarande två tredjedelar af hvad skolan har att utbetala

till en ämneslararmna med full tjänstgöring, vara lämplig. Har skolan 5

klasser utöfver den egentliga folkskolan, bör understödet kunna höjas med

0 +rT i'' Statf nderstödet till högre flickskola bör alltså

lina utgå, daiest skolan omfattar 4 årsklasser utöfver den egentlig folkskolan,

med högst 4,400 kronor och, därest skolan omfattar flera0 sådana

S3f1Qed/ÖS 5l2u° kl''onor- Härjämte bör skolan kunna erhålla ett

1 000 kronoiderSt°d undervlsnmg 1 huslig ekonomi, ej öfverstigande

Det säger sig själft, att statsunderstödd högre flickskola bör framdeles

liksom for närvarande få använda statsunderstödet till uppehållande äfven

af klasser, som är o parallella med folkskolan. Och liksom nu är fallet

bor statens garanti för erhållande af en viss minimiaflöning gälla alla lärarinnor,

som hafva sm hufvudsakliga tjänstgöring i klasserna öfver de för
böre^dL

?rw r i°Ck’ ''V''* skokn för samtliga sådana lärarinnor

äga delaktighet i förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter.

... I fnhgt gällande bestämmelser tages vid beräkningen af statsunderstödets

maximibelopp ingen hänsyn till huruvida flickskolan har gymnast

Vlf /llewCke* / likhet med överstyrelsen anser jag en ändring

han påkallad, och förorda!- jag i sådant afseende, att statsunderstödet till

hogie flickskola, med hvilken gymnasium är förbundet, må, under vissa

villkor i afseende a gymnasiets utveckling och under förutsättning, att

med™ 2000änk“ ** belopp, kunna"»kas

I hufvudsaklig anslutning till nu gällande bestämmelser anser faoatt

statsunderstödet till enskilt läroverk må kunna utgå för det skolsta
höTt’

qSnöo t afseende På undervisningens mål motsvarar realskolan, med

högst 9,000 kronor och för det skolstadium, som i nämnda afseende motskäl

ar gymnasiet, med högst 6,000 kronor. Härutöfver bör enskildt läroItTUw1

större utsträckning anlitar manliga lärarkrafter, kunna erhålla

ett ytterligare understöd af högst 2,000 kronor för hvardera skolstadiet.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Utan denna senare bestämmelse, som jag anser i och för sig påkallad, skulle

de enskilda läroverken frestas att uteslutande eller hufvudsakligen anställa

kvinnliga lärare, enär de, med hänsyn till bestämmelserna angående lönetillägg

af statsmedel åt lärarinnor, härigenom skulle komma i åtnjutande

af större bidrag från statens sida.

Enligt nu gällande bestämmelser kan statsunderstöd till enskildt lärarinneseminarium

utgå med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.

Någon ändring häri anser jag icke påkallad.

De af mig sålunda förordade understödsbeloppen äro maximibelopp.

Inom de angifna gränserna bör det stå Kungl. Maj:t fritt att i hvarje fall

bestämma understödets storlek med hänsyn till samtliga de på denna fråga

inverkande omständigheter, såsom skolans behof, den utsträckning, i hvilken

samläsning mellan olika årsklasser äger rum, samt den dagliga lästidens

längd o. s. v.

För att erhålla en föreställning om de af mig; förordade bestämmelser-z>^T<emen(r

nas inverkan på de högre flickskolornas och de kommunala mellanskolor- föreslagna

nas ekonomi har jag låtit undersöka, hurudan dessa skolors ekonomiska

ställning skulle hafva varit under läsåret 1906—1907, därest nämnda be- p& skolornas

stämmelser då varit gällande. Resultatet af undersökningen föreligger i en ekonomi.

uppgjord tabell, som torde böra biläggas statsrådsprotokollet. I kol. 1 finnes

angifvet, med hvilket belopp skolornas utgifter öfverskridit inkomsterna,

bidragen af kommuner, enskilde och staten däri icke inräknade. I kol.

2 finnes angifvet, med hvilket belopp detta öfverskott skulle hafva ökats

eller minskats, därest lärarinnorna då aflönats enligt de af mig förordade

grunder. Att utgiftsöfverskottet i vissa fall minskats, innebär icke, att lärarinnornas

aflöning minskats, ty dessa skulle, utöfver hvad skolan är skyldig

att betala till dem, jämväl erhålla lönetillägg af stat och kommun.

Kol. 3 upptager summan af talen i kol. 1 och 2. Dessa summor angifva

de belopp, som behöfva täckas genom kontanta bidrag af stat och kommun

eller enskilde. I kol. 4 äro upptagna de understödsbelopp, skolorna

med sin dåvarande utveckling skulle kunna hafva erhållit enligt de af mig

förordade grunder. Reduktion är gjord för samläsning mellan olika årsklasser

och, hvad de kommunala inellanskolorna angår, jämväl för felande

klassantal. I kol. 5 äro upptagna de kontanta understödsbelopp, skolorna

skulle kunnat erhålla af kommunerna eller enskilda donatorer, under förutsättning

att staten bidragit med de i kol. 4 angifna beloppen. Där siffrorna

i kol. 5 äro lägre än i kol. 4, beror detta därpå, att understöd läm
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

nats in natura. Där så varit förhållandet, är o gifvetvis siffrorna i kol. 1

och följaktligen också i kol. 3 lägre, än de eljest skulle hafva varit. Kol.

6 innehåller summorna af talen i kol. 4 och 5. Dessa summor angifva

hela det kontanta understöd, skolorna skulle hafva kunnat påräkna. Dragas

talen i kol. 3 från talen i kol. 6, erhållas talen i kol. 7. Dessa äro ett

matematiskt uttryck för skolornas ekonomiska-ställning läsåret 1906—1907,

sådan den skulle hafva varit, därest de af mig förordade bestämmelserna

då varit gällande. Dessa siffror hafva naturligen endast ett relativt värde

och få ej betraktas som exakta svar på den uppställda frågan. I stort

sedt torde de emellertid kunna gifva en någorlunda god föreställning om

den fråga det gäller.

Granskas nu dessa siffror, så befinnes, att några skolor skulle hafva

gått med tämligen stor förlust. Detta beror antingen därpå, att skolan

under året haft tillfälliga stora utgifter eller att skolan haft en organisation,

som ej motsvarat lärjungefrekvensen. Där mindre brist förefinnes,

torde denna kunna hafva täckts genom en måttlig höjning af terminsafgifterna.

I de flesta fall förefinnas öfverskott och i några fall så stora öfverskott,

att statsunderstödet ej behöft utgå med maximibeloppet. På det

hela taget skulle de af mig förordade bestämmelserna bereda flickskolorna

en god ekonomisk ställning och sålunda bidraga till den högre kvinnobildningens

höjande.

Svagare ter sig onekligen ställningen för de kommunala mellanskolorna.

Uppenbart är emellertid, att ställningen skulle hafva varit en helt

annan, därest de tillgängliga ekonomiska resurserna endast behöft användas

till bekostande af undervisningen i klasserna öfver den egentliga folkskolan.

För öfrigt skulle ifrågavarande skolors ekonomiska existens garanteras

af vederbörande kommun.

Departements- Såsom jag förut framhållit, skulle för understödjande af de enskilda

chefen om , V J

beräkningen a/skolorna erfordras:

statsanslagen. ett anslag till kommunala mellanskof,

ett anslag till högre flickskolor,

ett anslag till enskilda läroverk,

ett anslag till enskilda lärarinneseminarier, samt

ett anslag till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala

och enskilda läroanstalter.

Af kol. 4 i nyssnämnda tabell framgår, att summan af de understöd,

som de kommunala mellanskolorna under läsåret 1906—1907 skulle kunna

hafva erhållit, uppgår till 61,800 kronor. Under nästkommande treårs
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Iiungl. MajUs Nåd. Proposition No 163.

period torde några nya skolor tillkomma. Antalet sådana skolor kan i

följd af bestämmelserna angående villkoren för erhållande af statsunderstöd

ej blifva stort. Jag anser, att anslaget till kommunala mellanskoloi

bör sättas till 85,000 kronor.

Af kol. 5 i samma tabell framgår, att summan af statsunderstöden

till de högre flickskolorna under läsåret 1906—1907 skulle hafva _ uppgått

till 384,700 kronor. Härtill komma understöden till undervisning i

huslig ekonomi, för hvilket ändamål öfverstyrelsen beräknat ett belopp al

20,000 kronor. Med hänsyn därtill att behofvet af högre flickskolor synes

vara fylldt, att icke alla skolorna äro i behof af det understödsbelopp, till

hvilket deras utveckling eljest skulle berättiga dem, äfvensom^ därtill att

åtskilliga kommuner äfven af andra skäl torde komma att anslå lågie belopp,

än som beräknats, anser jag, att anslaget till högre flickskolor bör

sättas till 375,000 kronor.

Summan af de till understöd åt enskilda läroverk för ar 1908 anvisade

anslag uppgår till 110,000 kronor. Från ifrågavarande anslag höra

utsöndras dels enskilda lärarinneseminarier, som för år 1908 åtnjuta

understöd med saminanlagdt 13,000 kronor och för hvilka ett särskild!

anslag bör uppföras, dels Grevesmuhlska samskolan i Stockholm, som åtnjuter

ett understöd af 2,000 kronor och som bör öfverföras till anslaget

till kommunala mellanskolor, dels slutligen Eslöfs enskilda elementarskola

för gossar, som åtnjuter ett understöd af 3,000 kronor, och angående

hvars understödjande för framtiden jag i annat sammanhang kommer att

göra underdånig framställning. Härigenom besparas ett belopp af 18,000

kronor, som skulle komma de enskilda läroverken till godo.

Enligt öfverstyrelsens beräkning skulle för understödjande af läroverk,

som vore förtjänta af statsunderstöd, men vid tiden för afgifvande

af öfverstyrelsens utlåtande ej kommit i åtnjutande af sådant, erfordras

inalles omkring 38,500 kronor. Två af de 4 läroverk, öfverstyrelsen vid

denna beräkning haft i åtanke, skulle emellertid enligt de af mig förordade

bestämmelserna hänföras till gruppen kommunala mellanskolor. De återstående

två läroverken hafva genom nådigt beslut den 7 februari 1908 erhållit

statsbidrag till ett belopp af sammanlagdt 10,800 kronor. Till ytterligare

understöd åt nämnda två skolor skulle alltså erfordras högst 19,200 kronor.

Härjämte behöfver ifrågavarande anslag ökas med ett belopp af 8,000

kronor för beredande af tilläggsunderstöd åt läroverk, som i större utsträckning

anlita manliga lärare. Att denna summa ansetts tillräcklig,

beror därpå, att understöden till läroverk, som i större utsträckning anlita

kvinnliga lärare, i allmänhet ej behöfva utgå med maximibeloppen,

enär sådana läroverk erhålla större statsbidrag i form af lönetillägg åt

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 163.

lärarinnorna. Summan af de sålunda erforderliga beloppen utgör 27,200

kronor. Dragés härifrån det nyssnämnda besparade beloppet å 18,000

kronor, _ återstå 9,200 kronor, med hvilket belopp anslagen till understöd

åt enskilda läroverk behöfva ökas.

På giund af hvad jag sålunda anfört anser jag, att anslaget till

enskilda läroverk bör sättas till 120,000 kronor.

Till understöd åt seminariekurser för utbildande af lärarinnor har

öfvei styl elsen föreslagit ett belopp åt 21,000 kronor. Jag anser, att anslaget

till enskilda lärarinneseminarier bör sättas till 20,000 kronor.

Med hänsyn till svårigheten att beräkna de olika anslagens storlek

anser jag, att samtliga fyra nu nämnda anslag böra sammanföras till ett

gemensamt reservationsanslag med rubrik: kommunala och enskilda läroanstalter.

För beräkning af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter gifvas följande hållpunkter.

Under läsåret 1906 1907 voro vid de enskilda skolorna an
ställda

omkring 300 lärarinnor med full tjänstgöring, hvilka fullgjort de

prof, som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid

allmänt läroverk. För att bereda dessa lärarinnor det förordade kompetenstillägget

å 200 kronor erfordras ett belopp af 60,000 kronor. Under

samma läsai voro vid nämnda skolor anställda omkring Ilo lärarinnor i

2:a, 185 lärarinnor i 3:e och 60 lärarinnor i 4:e lönegraden, allt enligt de

af mig förordade lönetursbestämmelserna. Då nu statens bidrag till lärarinnornas

ålderstillägg skulle utgå med 200 kronor för lärarinna i 2:a,

400 kronor för lärarinna i 3:e och 533y3 kronor för lärarinna i 4:e

lönegraden, erfordras för ifrågavarande ändamål en anslagssumma af 129,000

kronor. Den anslagssumma, som erfordras för öfningslärarinnornas ålderstillågg,

är svårare att beräkna, då i allmänhet skolorna icke uppgifvit dessa

lärarinnors tjänstålder. Den torde dock icke kunna sättas högre än till

10,000 kronor. Sammanräknas de sålunda erforderliga beloppen, erhålles

en slutsumma af 199,000 kronor. Fn minskning i denna anslagssumma torde

blifva en följd dels dåraf, att ej så få till ordinarie lärarinnetjänst behöriga

lärarinnor öfvergått till statssamskolorna, dels däraf, att vid en noggrannare

pröfning af de till ålderstillägg berättigade lärarinnornas tjänstgöring

åtskilliga ar torde komma att afråknas af den anledning, att tjänstgöringen

icke. haft den omfattning eller vant förlagd till det stadium, som enligt

de ifrågasatta bestämmelserna skulle erfordras för rätt till lönetursberäkning.

Jag anser, att förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid

statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter bör sättas till 190,000

kronor.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kull yl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 163. 151

Summan af samtliga dessa anslag skulle alltså uppgå till 790,000

kronor eller 222,000 kronor mera än som för närvarande är anvisadt för

ändamålet, och till 9,000 kronor mera än öfverstyrelsen föreslagit. Att

jag kommit till en större slutsumma än öfverstyrelsen, beror delvis därpå,

att jag . icke, såsom öfverstvrelsen, tagit med i räkningen kommunalt

bidrag till de enskilda läroverken.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t, med återkallande af

den i 1908 års statsverksproposition å ordinarie stat gjorda framställning

beträffande det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till understöd åt enskilda läroverk och det under samma hufvudtitel

upptagna anslag till högre skolor för kvinnlig ungdom, täcktes föreslå

Riksdagen, att

dels, med uteslutande ur riksstaten af dessa anslag, å nämnda hufvudtitel

under rubrik: kommunala och enskilda läroanstalter uppföra ej mindre

ett anslag med titel: kommunala mellanskolor å 85,000 kronor,

ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor,

ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor och

ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,

dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven

ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor;

dels godkänna följande grunder och villkor för tilldelande af understöd

från:

A. Anslaget till kommunala mellanskolor.

o anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna

utgå ej mindre till samskolor, som under år 1908 åtnjutit understöd från

anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till skolor, som utgöra

öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna

förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen

af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ Litt. A.

2. På den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola anordnad

enligt gällande normalplans typ Litt. A.

3. Skolan skall omfatta minst tre årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren haft i medeltal

sammanlagd t minst 18 lärjungar.

4. Hvarje arsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.

5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kung1. Maj:ts K ad. Proposition K:o 163.

lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, skall

finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring.

6. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om aret,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

7. Kommunen skall anslå de medel, som utöfver. skolans öfnga

inkomster erfordras, för att skolan under den tid, för hvilken statsunderstöd

sökes, skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriel! samt kunna aflöna de vid skolan

anställda lärarinnor enligt de i sådant afseende stadgade grunder, hvarjämte

kommunen skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de

grunder, som framdeles ma varda stadgade. .

8. Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna, äger Ivungl. Maj:t

bestämma, om och i hvilken omfattning befrielse från eller nedsättning i

sådana afgifter skall äga rum. _

9. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

10. Statsunderstödet till kommunala mellanskolor ma kunna utgå,

därest skolan omfattar tre årsklasser utöfver den egentliga folkskolan,

med högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana ^klasser

med högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, ma kunna

erhålla ett särskilt understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande

600 kronor, allt för ar räknadt.

11. Samskola, som för år 1908 åtnjutit understöd från anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor

ej ""till alla delar uppfyllas, intill utgången af. år 1911, på de villkor

Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd tran

anslaget till kommunala mellanskolor, dock under förutsättning att kommunen

eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,

hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

B. Anslaget till högre flickskolor.

1. Af anslaget till högre flickskolor må understöd kunna utgå till flickskolor,

som hafva till ändamål att utöfver omfånget för folkskolans verksamhet

meddela allmän medborgerlig bildning.

2. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren haft i medeltal

sammanlagdt minst 24 lärjungar.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

153

3. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

4. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriell; dess undervisning skall vara

ändamålsenligt anordnad, och de vid skolan anställda lärarinnor skola aflönas

enligt de i sådant afseende stadgade grunder.

5. Kommunen eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande

lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som det från anslaget till högre flickskolor utgående understödet,

samt dessutom tillhandahålla föreståndaren eller föreståndarinnan bostad,

bestående af minst tre rum och kök, eller motsvarande hyresersättning,

äfvensom bidraga till de vid skolan anställda lärarinnornas ålderstillägg

med hälften af det belopp, staten för samma ändamål tillskjuter, så ock till

lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda

stadgade.

6. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter skall medgifvas

till den omfattning Kungi. Maj:t bestämmer.

7. Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå, därest skolan

omfattar fyra årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med högst 4,400

kronor och, därest skolan omfattar dera sådana klasser, med högst 5,200

kronor, hvarjämte skolan må kunna erhålla ett särskildt understöd till

undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 1,000 kronor.

åt skolan förbunden med gymnasium, må understödet kunna ökas,

dock ej med högre belopp än 2,000 kronor, under förutsättning

a) att gymnasiet omfattar minst tre årsklasser, samt att antalet lärjungar

i gymnasiets tre högsta årsklasser under de senaste tre åren uppgått

i medeltal till sammanlagdt minst 18,

b) att föreståndaren eller föreståndarinnan erhållit rätt att vid läroanstalten

anställa studentexamen, samt

c) att kommunen eller enskilda donatorer till gymnasiets uppehållande

lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som statsunderstödet, samt bidraga till de å gymnasiet anställda

lärarinnornas ålderstillägg och pensionering, på sätt här ofvan i afseende

å flickskolan i öfrig! blifvit stadgadt.

8. Skolan skall stå un<j,er inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

9. Flickskola, som för år 1908 åtnjutit understöd från anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor

ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1911, på de villkor

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 127 Höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Mai:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Kung! Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd från

anslaget till högre flickskolor, dock under förutsättning att kommunen

eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag, hvars

värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

C. Anslaget till enskilda läroverk.

1. Af anslaget till enskilda läroverk må understöd kunna utgå till

enskildt läroverk, som ej är berättigad! till understöd från något af öfriga i

reservationsanslaget till kommunala och enskilda läroanstalter ingående

särskilda anslag, men som genom en framgångsrik och för det allmänna

gagnelig verksamhet på uppfostrans och undervisningens område gör sig

förtjänt af understöd från statens sida.

2. Läroverket skall till sitt förfogande hafva tjäidiga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriell; dess undervisning skall vara

ändamålsenligt anordnad, och de vid läroverket anställda lärarinnor skola

aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder. Därjämte skall läroverket

bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles

må varda stadgade.

3. Läroverket skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser

i öfrig!, som Kungl. Maj:t kali finna godt föreskrifva.

4. Statsunderstöd till enskildt läroverk må kunna utgå för det skolstadium,

som i afseende på undervisningens mål motsvarar realskolan, med

högst 9,000 kronor och för det skolstadium, som i nämnda afseende motsvarar

gymnasiet, med högst (i,000 kronor, dock att understödet till läroverk,

som i större omfattning anlitar manliga lärarkrafter, må kunna ökas

för hvartdera stadiet med högst 2,000 kronor.

D. Anslaget till enskilda lärarinneseminarier.

1. Af anslaget till enskilda lärarinneseminarier må understöd kunna

utgå till enskildt seminarium, som har till ändamål att utbilda lärarinnor

för undervisningen vid högre flickskolor och annan därmed jämnställd

undervisning.

2. Seminariet skall omfatta minst två årsklasser och i afseende på

inträdesfordringarna förutsätta minst det kunskapsmått, högre flickskola,

som är berättigad till statsunderstöd, afser att bibringa.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 163.

3. De vid seminariet anställda lärarinnorna skola aflönas enligt de i

sådant afseende stadgade grunder.

4. Seminariet skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de

grunder, som framdeles må varda stadgade.

o. Seminariet skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

6. Statsunderstöd till enskildt lärarinneseminarium må kunna utgå

med högst 1,500 kronor för hvarje låsa!delning.

E. Anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala och

enskilda läroanstalter.

Af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala

och enskilda läroanstalter skola till hvarje läroanstalt, som åtnjuter

understöd från något af de i reservationsanslaget till kommunala och enskilda

läroanstalter ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd

åtnjutes, utgå följande bidrag, för läsår räknadt:

1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som är berättigad till eu

aflöning af minst 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:dra och 2,000

kronor i 3:e lönegraden, samt

2) två tredjedelar af de ålderstillägg, som enligt här nedan stadgade

»Tunder tillförsäkras föreståndarinnor och lärarinnor;

•O

dels ock godkänna följande grunder för lärarinnepersonalens aflöning vid

statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter, med rätt föi Kungl.

Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser, som för tillämpning åt dessa

grunder må finnas erforderliga:

1. Vid läroanstalt, som åtnjuter understöd från något af de i reservationsanslaget

till kommunala och enskilda läroanstalter ingående särskilda

anslag, skola föreståndarinnorna och lärarinnorna åtnjuta aflöning till minst

följande belopp, för läsår räknadt:

a) föreståndarinna: 2,000 kronor i l:a och 2,300 kronor i 2:a lönegraden

samt därjämte bostad, bestående af minst tre rum och kök, eller

motsvarande hyresersättning;

b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon aflagt de prof,

som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt

läroverk, 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kunijl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

lönegraden, eljest 1,200 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,800 kronor i

''j:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;

e) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för hvarje veckotimme;

d) öfningslärarinna: 60 kronor lör hvarje veckotimmes undervisning i

välskrirnmg, teckning, _ musik och gymnastik samt 50 kronor för hvarje

veckotimmes undervisning i handarbete, hvarjämte lärarinna med minst 6

veckotimmars undervisning i ett eller flera af dessa öfningsämnen äger

åtnjuta ålderstillägg, beräknadt efter veckotimme, af 10 kronor i 2:a och

20 kronor i 3:e lönegraden.

Därest bestämmelser angående skyldighet för lärarinna att lämna

bidrag till sm egen pensionering framdeles varda utfärdade, må från de

bär stadgade aflönmgarna afdragas ett belopp, motsvarande nämnda bidrag.

Den tjänstgöring, som här afses, skall vara förlagd till klasserna öfver

de förberedande, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna

fullgöra intill en tredjedel däraf i de förberedande klasserna.

Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning,

som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.

2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:

att rätt till Iönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad tillkommer

ämneslärarinna,. som aflagt de prof, hvilka erfordras för behörighet

till ordinarie^ ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk eller folkskola, eller

som genomgått af Kung!. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt lärår!

. - . - _ .o _ --- ------&--------- viwauuu xaieuiinne
seminanum,

samt öfningslärarinna, som genomgått teckningslärarkurs vid

tekniska skolan i Stockholm eller musiklä,rarkurs vid musikkonservatorium

eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet eller af Kun cl.

Maj:t för ändamålet godkänd lärarinnekurs i handarbete, dock att lärarinna,

som pa annat sätt än här sägs förvärfvat sig motsvarande utbildning för

sitt kall. må af Kungl. Maj:t kunna tillläggas ifrågavarande förmån;

... att. Drarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänsTgönng, som, efter det rätt till lönetursberäkning förvärfvats, blifvit

ful gjord vid under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

ställd läroanstalt, folkskoleseminarium eller folkskola, därest tjänstgöringen

\aiit

stadgats som villkor för åtnjutande af aflöning i högre lönegrad;

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad pröfvas af öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk; samt

att i öfrig!, skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters

uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.

Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd kommunal

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

157

eller enskild läroanstalt före den 1 april 1908, må, ändock att hon ej fullgjort

de prof, som här ofvan stadgats som villkor för rätt till lönetursberäkning,

likväl komma i åtnjutande af denna förmån, sedan hon under

10 lästerininer bestridt tjänstgöring af den art, som berättigar till åtnjutande

af aflöning i högre lönegrad.

Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, fullgjord före den i januari 1909 vid enskild skola, som stått

under af Kungl. Maj:t förordnad inspektion.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

af statsrådet öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle

nådig proposition aflåtas till Riksdagen af den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Buren.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Bilaga.

Tabell till belysning1 af de högre flickskolornas och de kommunala mellanskolornas

ekonomiska ställning samt statsanslagens storlek.

o‘ 2- g O

g* 8. | 3*

El 0:

o? § £f

—

c. C

=: g.»

G

CD

in

P

in hl

0 “

er "pr 2- 1

(t O ®

s? 3 o

sia*

2 3 p

3 3 2.

ST ** ™

2 P= +

3 åt 1

3? P°''~''

<5. 3 SL

in

3

3

2

p

3

sr ST S >

cd in p O:

M, po 3 50

I

3 £ g. „

; kontanta

enskilda, so

beräkn;

2

2

p

3

p_

3

P

Cr

O

in

ps

2

p Pi

3 ET

— 5a

jo: Cl

tn

P° °:

2-

3. S- £L sr

3 £• o ® £-

3 p b g

B - S- £ s

® £ S

g § i.

p

5*7*

0

2 f i- “*

2 1 E 3

P O 3. £3

^ S 3 Cr

p “ « 2

CL, » j-

* s B

» g f

3*

CD

0"

*3

3

2-

in

£

m- t«

ce 5*7*

0 0

01 *3;

Läroverk.

g 2: SB 0 c

1 g- f g

N, 1 (A

£.3 ff

(D 5.

S2- O ö

0

p°2

330:

< 3 CL,

g eu eu -

% in in

»i < 3;

3 P ^

lo 2

CD

p

CL

P°

0 II

0 2-

er öfver dess in-

7; understöd af

:ke medräknade:

•höjningar under

107.

g (—) i skolans

•m lärarinnorna

agna grunderna.

3*

5*7*

0

to

skolan med sin

e hafva erhållit

e nu föreslagna

•it gällande.

Eif kommun och

det i kol. 4

erstödet.

kol. 4 och 5.

<

ä

fr<3

g»

3

CL,

CD

ler brist (—) för

>m de nu före-

1

2

3

4

5

6

7

I. Högre flickskolor.

Arvika

elementarskola för flickor .........

4,800

-f- 2,700

7,500

5,200

5,200

10,400

+

2,900

Borås

elementarläroverk för flickor......

4,500

+ 600

5,100

5,200

1,700

6,900

+

1,800

Eksjö

läroverk för flickor..................

2,700

+ 2,600

5,300

4,000

4,000

8,000

+

2,700

Enköpings

elementarskola för flickor .........

2,600

+ 2,400

5,000

3,500

3,500

7,000

+

2,000

Eskilstuna

elementarläroverk för flickor......

6,700

O

O

VO

+

7,200

5,200

3,400

8,600

+

1,400

Faluns

För föreståndarinnan,

elementarläroverk för flickor.....

Gäfle,

8,000

— 800

7,200

5,200

5,200

10,400

+

3,200

som äger skolan, har i

den nya lönestaten upp- tagits en inkomst af

högre flickskola ................... .

9,800

+ 2,600

12,400

5,200

5,200

10,400

2,000

icke var upptagén i den

gamla lönestaten.

Gäfie

lyceum ...............................

2,000

3,700

5,700

5,700

/Lärjungeantalet ej till-

\räckligt stort.

Göteborg,

/Bristen är ungefär den-

H. Bergs skola för flickor.........

8,700

+ 2,000

10,700

4,400

4,400

8,800

1,900

/samma som förut.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

159

Läroverk.

§•2

3 S

= g

&

CD 2.

; o s

S 5 Q, o

9CJ B* CD ^

m &

. “ c-1- CD

P B O: co

B p O. &

Oj O, >-•

® CD P 3

Göteborg,

Fruntimmersföreningens flickskola

Göteborg,

M. Halls skola för flickor......

Göteborg,

Kjellbergska flickskolan.........

Göteborg,

Majornas elem.-läroverk för flickor

Göteborg.

Nya elementarlärov. för flickor...

Göteborg,

S. Rudebecks elem.-skola .........

Göteborg,

G. Wigerts flickskola....,.......

Halmstads

högre elementarläroverk för kvinnlig

ungdom .....................

Hudiksvalls

elementarskola för flickor ......

Hälsingborgs

högre elementarskola för flickor..

Hälsingborg,

E. Lundbergs högre läroverk för

flickor..............................

Hälsingborgs

nya elementarskola för flickor ...

8,900

8.500

3.300

4,200

4.300

8,600

10,800

3.300

7,800

13.500

6,000

4,000

£, 5. Q:

3= -f

f~i. CD

CD m. ^

eo

ö O 3

pa: —

I B

»-*s I EG

2: o

b 2

5P5 2

— 1,100

1,800

— 2,000

1,600

— 1,500

+ 3,700

— 200

+ 3,000

+ 2,900

+ 4,200

+ 1,700

7,800

6.700

1,300

4.200

2.700

7.100

14,500

3.100

10,800

16,400

10.200

5.700

3“;ö

3 S''

- m

3° o

! 3

a p- r

:. p o o

: <* »

O? 3

j- ! 3 3

p ? p,

mg:

3 —

st s
C.

o

tr £ 2

1 - 3

TT 3

4,400

5,200

3,000

5,200

5.200

7.200

5.200

5,200

4,400

5.200

7.200

5.200

4,400

5,200

2,200

7.200

5.200

5,200

2,600

5.200

7.200

4,900

0

8,800

10.400

3.000

5,200

7,400

14.400

10.400

10,400

7.000

10.400

14.400

10,100

a g. tu

» o £5

m 3. ri.

3 P> &

P 3 if

3. pa o

ra O 5

2 »

*°o ~

<- 3 -s

1,000

3.700

1.700

1,000

4.700

7,300

4,100

7,300

3,800

6,000

4,200

4,400

{Skolan har under året

! utfört omfattande re

(parationer af skolhuset

I Bristen har minskats.

Skolan har under året

inköpt inventarier och

materiel för 8,250 kr.

(En större reparation af

{skolhuset ökar beloppet

|i kol. 1 med 3,700 kr

^Skolan inköpte under

{ året inventarier och

(materiel för 7,600 kr.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

ö 3. g- o

gsfs i-

** 3 o? ^

Cfc ö ** rj

< < a _ 5,

P° 3 9 m Öl

P £ O:

§?€ g*

3 5» 2.

* CD ö

"t ert}

2 p": -J-

3 CO vL

950

''5-3 2.

C/2

£

3

3

P

3

I Det högsta st:

dåvarande utvi

I för läsåret 190

bestämmel:

Det kontanta

enskilda, so

beräkn

ai

£

3

3

p

a

p

Reräknadt Öfv<

skolan läsåret

slagna bestäm

3 = g

£• _ t-* cn

5 ?? 5! to .

Cl CD

CD M. **

CD

3 O g

1 3

so

PT

o_

S 1 g. sr

"Sög.

p erq o-

g* ö a

a 33

xn g eu

S- o a

er

fD_ .

o

•rs

2.S 1

M O O

2 o i

a 1

Läroverk.

5 r - o c

i,»t €

O ö- g* <1 ®

^ o: a>

skning (-

-07, om

föreslagn

o

o

SJ*

S»° 2 *• S

< 3 2 «

»aåf

3. CD CD

d- vi

g p s

3 3 a

g-S S,

3

w*

o

(+) eller

07, om

a då va

ifver dess in-

understöd af

medräknade,

ningar under

-) i skolans

lärarinnorna

a grunderna.

o

JO

''g: B P ©

— P

p oIp 3

a ® ffi 3

® t- i ro

''

3 i—i oi

p 3: 5''

o: -H- ö

— 3

^»•3

o a

r- p

^ o

o

a4

4 och 5.

brist (—) för

de nu före- nt gällande.

1

2

3

4

5

6

7

Härnösands

elementarläroverk för flickor.....

4,400

— 300

4,100

4,400

—

4,400

+

O

O

Jönköpings

elementarskola för flickor

8,700

+ 1,700

5,400

5,200

1,700

6,900

+ 1,500

Jönköpings

västra elementarlärov. för flickor

3,700

+ 2,200

5,900

5,200

2,700

7,900

+ 2,000

Kalmar

[ Skolan inköpte under

elementarskola för flickor ..

7,800

+ 800

8,600

5,200

5,200

10,400

+ 1,800

| året inventarier och

Karlshamns

j undervisningsmateriel

( för 4,300 kr.

elementarläroverk för flickor

2,300

+ 1,600

3,900

4,400

2,900

7,300

+ 3,400

Karlskrona

högre läroverk för flickor ......

0,000

+ 1,000

7,000

5,200

3,700

8,900

+ 1,900

/ Samma anmärkning

\som vid Hallska skolan.

Karlstads

högre elementarläroverk för flickor

2,200

+ 1,000

3,200

5,200

2,850

8,050

+ 4,850

Kristianstads

elementarläroverk för flickor

3,100

+ 1,400

4,500

5,200

4,300

9,500

+ 5,000

Kristinehamns

elementarläroverk för flickor .

7,650

-f 2,500

10,150

5,200

5,200

10,400

+ 250

Landskrona

elementarlärov. för flickor.

6,400

+ 800

7,200

4,400

4,400

8,800

+ 1,600

Lidköpings

elementarläroverk för flickor...

3,600

+ 2,400

6,000

3,600

2,700

6,200

+ 200

Linköpings

elementarläroverk för flickor

7,000

- 300

6,700

5,200

2,700

7,900

+ 1,200

Luleå

elementarläroverk för flickor

4,000

- 300

3,700

4,400

—

4,400

+• 700

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

161

Läroverk.

! Öfverskott af skolans utgifter öfver dess in-

komster för läsåret 1906—07; understöd af

j stat, kommun och enskilda icke medräknade,

icke heller eventuella löneförhöjningar under

vårterminen 1907.

Ökning (4-) eller minskning C—) i skolans

utgifter läsåret 1906—07, om lärarinnorna

aflönats enligt de nu föreslagna grunderna.

Summan af kol. 1 och kol. 2.

Det högsta statsunderstöd, skolan med sin

1 dåvarande utveckling kunde hafva erhållit

i för läsåret 1906—07, om de nu föreslagna

bestämmelserna då varit gällande.

j Det kontanta understöd af kommun och

enskilda, som motsvarar det i kol. 4

beräknade statsunderstödet.

Summan af beloppen i kol. 1 och 5.

| Beräknadt öfverskott (+) eller brist (—) för

skolan läsåret 1906—07, om de nu före- slagna bestämmelserna då varit gällande.

1

2

3

4

5

6

7

Lunds

högre elementarskola för flickor..

7,500

+ 1,700

9,200

6,200

5,200

10,400

+ 1,200

Lunds

fullständiga läroverk för flickor...

7,300

— 1,400

5,900

4,400

4,400

8,800

+ 2,900

Malmö

högre läroverk för flickor .........

7,100

— 1,900

5,200

5,200

5,200

10,400

+ 5,200

Malmö,

T. Abergs högre läroverk för flickor

6,700

— 2,000

4,700

7,200

7,200

14,400

+ 9,700

Malmö,

A. och E. Bunths skola för flickor

9,200

—

9,200

5,200

5,200

10,400

+ 1,200

Mariestads

elementarläroverk för flickor......

4,300

-{- 2, / 00

7,000

4,600

2,400

7,000

—

Norrköpings

norra flickläroverk ..................

3,000

+ 1,200

4,200

5,200

—

5,200

+ 1,000

Norrköpings

östra flickläroverk ..................

3,400

+ 700

4,100

5,200

—

5,200

+ 1,100

Nyköpings

elementarskola för flickor .........

4,400

+ 1,800

6,200

5,200

2,800

8,000

+ 1,800

Oskarshamns

elementarläroverk för flickor......

6,100

+ 2,300

8,400

5,200

5,200

10,400

+ 2,000

Skara

högre skola för kvinnlig ungdom

2,800

+ 2,600

5,400

5,200

3,500

8,700

+

CO

CO

O

o

Sköfde

elementarläroverk för flickor......

3,000

+ 2,500

5,500

5,200

O

UO

10,400

+ 4,900

Stockholm,

Afzelii elementarskola för flickor

5,800

— 2,200

3,600

5,200

5,200

10,400

+ 6,800

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 121 Häft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163,

o & g* O

” i»

as S s- 5" 1 _ S.

’SS-

Ökning (+) ell

utgifter läsåret

aflönats enligt

U1

3

2

2

p

3

sr

Q

-1.

pi

3

3

2-

Det högsta st:

| dåvarande utv<

1 för läsåret 190

| Det kontanta

j enskilda, so

beräkn

C/2

3

2

2

p

3

P

i Beräknadt öfv<

! skolan läsåret

slagna bestäm

g- g =* S °

3 = g S p

5. » § „ g

er mir

1906-

de nu

P

pr

o

CD

5

p

® s s.

1 £ 2

o — £

■vi 3 3

- aq O.

P 3

a, p j- ® 3 §

% O O

sr

CD

cT

>3

3^0

-So

CO O £_

CD 03 rf

2 1 ^

Läroverk.

utgifter öfver dess in-

906—07; understöd af

;ilda icke medräknade,

öneförhöjningar under

len 1907.

iskning (—) i skolans

-07, om lärarinnorna

föreslagna grunderna.

1. 1 och kol. 2.

<

p

gw

p"

3

Cu

(0

irstöd, skolan med sin

kunde hafva erhållit

om de nu föreslagna

ffl c/i

g g £

Ies,

m P-

Si S- £

o* — 2

r 3

o C

3- 3

o

o

3*

)en i kol. 4 och 5.

’+) eller brist (—) för

-07, om de nu före- la då varit gällande.

1

2

3

4

5

6

7

Stockholm,

Ateneum för flickor...............

7,500

— 2,100

5,400

5,200

5,200

10,400

+ 5,000

Stockholm,

Brummerska skolan..............

13,000

— 3,000

10,000

5,200

5,200

10,400

+ 400

Stockholm,

Detthowska skolan ..................

9,300

— 900

8,400

4,400

4,400

8,800

+ 400

Stockholm,

Kungsholms elem.-skola för flickor

7,200

+ 3,500

10,700

4,300

4,300

8,600

— 2,100

/Bristen har ökats med

\700 kronor.

Stockholm,

Kungsholms läroverk för flickor..

6,700

+ 2,600

9,300

5,200

5,200

10,400

+ 1,100

Stockholm,

Lyceum för flickor ................ .

6,000

— 600

5,400

7,200

7,200

14,400

+ 9,000

Skolans ekonomi tynges

Stockholms

af ett gymnasium, som

har för få Iärj. för att

nya elementarskola för flickor ...

7,200

+ 2,900

10,100

3,800

3,800

7,600

— 2,500

kunna få statsunderstöd

enl. de föreslagna be- stämmelserna.

Stockholm,

(Läsåret 1906—07 hade

Realskolan för flickor......

6,600

6,600

4,400

4,400

8,800

+ 2,200

/skolan blott 6 klasser,

jnu 7; anslaget i kol. 4

Stockholm,

(är beräknadt efter 7 kl.

A. Sandströms skola ...............

8,900

— 3,000

5,900

5,200

6,200

10,400

+ 4,500

Stockholm,

Södermalms högre läroanstalt för

11,500

{ Samma anmärkning

flickor.................................

— 1,000

10,500

5,200

5,200

10,400

— 100

< som vid Nya eiemen-

Stockholm,

(tarskolan för flickor.

Wallinska skolan..................

4,000

— 2,000

2,000

7,200

7,200

14,400

+ 12,400

Stockholm,

Ählinska skolan .....................

6,500 1

— 2,500

4,000

7,200

7,200

O

O

''■''f

+10,400

Inventarier för 11,000kr-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

163

Läroverk.

5'' Sä. g" O

w p> 2 3>

" Vi I

• o 2 8- ~ B o

2 a Ä

®

< § - 5.

O g1 t/2

^ £ o

3_

oT ^

| g2

S £S

3 “ Q, O!

3

03

o 3

S. 3

s
!<s;§
£

| s

&“§•

g

g so; +

ti, 03 si/

«• 3°

O g

OS ~.

5

3

p

3

P

**

o

o

3-

3^3

£-§<

8»S

3 I E

g ° 5

~ vj:

g.*?

O Ä

Ö

^ o

2-^2.

3 S S

CL CL .P*

E *

P.

b i

er &

3 o ö

P 3

S* 3

® 3 3

to g eu

c+- O 0

» ST S

»T <

3 » ?

3 p 1

CL L;

P

■ 03

g i

&w

O 2

p £:

» a

af p: g;

03 ®

pl~ 030

$y. Z. O:

| " |

2L S £

03 o o

3 I

P o i

O I

<< 3 ®

p *■*

2. P 3

1

2

3

4

5 ''

6

7

Stockholm,

Östermalms högre läroanstalt för

1,900

| Samma

anm. som i

flickor.................................

10,800

+

1,500

12,300

5,200

5,200

10,400

—

! fråga om

Nya elemen-

(tarskolan

för flickor.

Strängnäs

elementarläroverk för flickor......

5,100

+

2,700

7,800

5,200

5,200

10,400

+

2,600

Sundsvalls

läroverk för flickor..................

6,600

—

900

5,700

5,200

3,700

8,900

+

3,200

Söderhamns

elementarläroverk för flickor......

6,200

+

1,900

8,100

4,400

3,250

7,650

—

450

Bristen har minskats.

Uddevaila

elementarläroverk för flickor......

7,300

+

400

7,700

4,400

2,250

6,650

-

1,050

/Bristen har ökats med

\400 kronor.

Umeå

elementarläroverk för flickor......

2,300

+

1,300

3,600

4,400

4,400

8,800

+

5,200

Uppsala

högre elementarläroverk för flickor

1,600

+

1,800

3,400

5,‘200

2,200

7,400

+

4,000

Uppsala,

J Samma

anmärkning

Lindska skolan........................

2,800

+

2,500

5,300

4,400

4,400

8,800

+

3,500

\ som vid

realskolan för

(flickor i

Stockholm.

Varbergs

elementarläroverk för kv. ungd

6,200

+

2,200

8,400

4,400

4,400

8,800

+

400

Visby

högre flickskola.......................

6,800

+

2,500

9,300

5,200

4,400

9,600

+

300

Vänersborgs

elementarskola för flickor ........

5,800

+

1,800

7,600

| 4,400

4,400

8,800

+

1,200

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

o Ä. g C

sr p 2 - ®r3 j

^ cn_ 2

> »SO

i ”3. ?f

3 h, s,

® Is

— P

3 ö

CD 2.

3 ■

C/2

2L «. td

P g CD

31) 2, 4

3 p PS

il 2.1

3 os ^

S- * «

3 ? +

C/2

d

5

CD » P £

” S° 5 <ä

$ ä»1

= S:?

er* S »

3

3

P 3 gr

8-sg.

< o ö

ö 2 g? 09

>->. Ko

*5 2,

2

p

3 - b R

O 2 r *

2- - ö

p- a

2“ m £

B O d

3

P

03 JS

£ OS

2 a 3*

Läroverk.

t g ^ sa O

3 |§ * g

—. tfi L_k. S

3 sr 3! S "

2 2 — o c

B gg-f«

£ f ? e S

c tr x- m 2

. O: cd “" ‘

5 3S2,

| ||l

B w o.

ST e-* CD

d a o: co

er minskning (—) i sko

1906—07, om lärarinni

de nu föreslagna grunda

af kol. 1 och kol. 2.

CD 1 O <-r

<-t ST* OT

3 ö er C

p 3 a a

9q -*■

&■ CD

i»S»r3

Säl.-0-

i— CD CD

g*|

K ^ < P

P Os P 3

3 £ 3

öj ® ffl 3

CD ^ CD

i understöd af kommun

m motsvarar det i kol.

ade statsunderstödet.

CD

O*

''B

CD

s

ST

o

tf*

o

o

B-

erskott (+) eller brist (—

; 1906—07, om de nu

i melserna då varit gäll!

/

g 3 g

1 1»

+'' o

u»

3 O: ^

S. t

p » S

p £-• 5

er-

ffi O S

1

2

3

4

5

6

7

Västerviks

läroanstalt för flickor

3,900

+ 2,100

6,000

5,200

5,200

10,400

+ 4,400

Västerås

högre elementarläroverk för flickor

4,800

—

4,800

5,200

1,700

6,900

+ 2,100

Växjö

elementarläroverk för flickor

5,000

+ 1,000

6,000

5,200

5,200

10,400

+ 4,400

Ystads

elementarskola för flickor

8,650

+ 3,000

11,650

5,200

6,200

10,400

— 1,250

(Skolan har under året

\ köpt inventarier och

Örebro

(materiel för 5,550 kr.

elementarskola för flickor

7,200

+ 1,100

8,300

5,200

5,200

10,400

+ 2,100

Örebro

nya elementarskola för flickor ...

6,400

+ 2,000

8,400

5,200

5,200

10,400

•f 2,000

Östersunds

elementarläroverk för flickor

5,200

+■ 1,600

6,800

5,200

3,700

8,900

f 2,100

384,700

II. Samskolop.

Djursholms

samskola....

13 800

13,000

4,800

4,800

9,600 -

- 3,400

Bristen har minskats.

Avesta

elementarskola

3,200 -

1- 2,200

5,400

2,400

2,400

4,800 -

- 600

Bollnäs

enskilda läroverk

900 H

h 2,800

3,700

2,200|

1,800

4,000 fl

- 300

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

165

Läroverk.

Öfverskott af skolans utgifter öfver dess in-

1 komster för läsåret 1906—07; understöd af

stat, kommun och enskilda icke medräknade,

icke heller eventuella löneförhöjninaar under

vårterminen 1907.

aflönats enligt de nu föreslagna grunderna.

Ökning (-f) eller minskning (—) i skolans

utgifter läsåret 1906—07, om lärarinnorna

Summan af kol. 1 och kol. 2.

Det högsta statsunderstöd, skolan med sin

dåvarande utveckling kunde hafva erhållit

i för läsåret 1906—07, om de nu föreslagna

bestämmelserna då varit gällande.

Det kontanta understöd af kommun och

enskilda, som motsvarar det i kol. 4

beräknade statsunderstödet.

Summan af beloppen i kol. 4 och 5.

slagna bestämmelserna då varit gällande.

Beräknadt öfverskott (+) eller brist (—) för

skolan läsåret 1906—07, om de nu före- ;

1

2

3

4

5

6

7

Borlänge

Barnskola.................................

4,200

+

1,700

5,900

3,600

3,600

7,200

+

1,300

Falkenberg

elementarskola........................

5,000

+

500

5,500

3,600

2,800

6,400

+

900

Hedemora

Barnskola.................................

4,200

+

1,400

5,600

2,400

1,900

4,300

—

1,300

Hjo

Barnskola.................................

2,300

4-

1,800

4,100

2,400

1,900

4,300

+

200

Hör

Barnskola.................................

2,700

+

2,100

4,800

1,900

1,900

3,800

—

1,000

Hörby

Barnskola.................................

2,700

+

1,500

4,200

1,600

1,600

3,200

—

1,000

Klippan

Barnskola.................................

1,600

+

3,500

5,100

3,200

3,200

6,400

4-

1,300

Lindesberg

Barnskola.................................

5,500

+

O

O

7,900

2,400

2,400

4,800

—

3,100

Lysekil

Barnskola.................................

3,100

+

1,100

4,200

1,900

1,900

3,800

—

400

Motala

Barnskola.................................

8,900

—

8,900

2,400

2,400

4,800

—

4,100

Mönsterås

Barnskola.................................

3,300

+

1,100

4,400

2,400

2,400

4,800

+

400

Nora

Barnskola.................................

7,200

+

1,100

8,300

2,400

2,400

4,800

—

3,500

Ronneby

Barnskola.................................

3,000

+

700

3,700

2,400

1,400

3,800

+

100

f ÅrSafgifterna äro myc\ket

låga.

(Skolan är endast 5- klassig, men har hittills

I åtnjutit högsta stats

understödet, 4,500 kr.

(Kommun och enskilda

\ betala nu 4,500 kr.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

Läroverk.

! Öfverskott af skolans utgifter öfver dess in-

j komster för läsåret 190G—07; understöd af

stat, kommun och enskilda icke medräknade,

icke heller eventuella löneförhöjningar under

vårterminen 1907.

| ..

j Ökning (+) eller minskning (—) i skolans

| utgifter läsåret 1906—07, om lärarinnorna

aflönats enligt de nu föreslagna grunderna.

Summan af kol. 1 och kol. 2.

1 Det högsta statsunderstöd, skolan med sin

| dåvarande utveckling kunde hafva erhållit

J för läsaret 1906—07, om de nu föreslagna

| bestämmelserna då varit gällande.

1

! Det kontanta understöd af kommun och

enskilda, som motsvarar det i kol. 4

beräknade stassunderstödet.

1

Summan af beloppen i kol. 4 och 5.

: Beräknadt öfverskott (+) eller brist (—) för

| skolan läsåret 1906—07, om de nu före- I slagna bestämmelserna då varit gällande.

1

2

3

4

5

6

7

Seffle

samskola.................................

2,000

+ 2,000

4,000

2,200

2,200

4,400

+ 400

Simrishamn

Barnskola.................................

4,700

+ 1,200

5,900

4,400

4,400

8,800

+ 2,900

Sollefteå

samskola.................................

8,000

+ 1,000

9,000

3,600

3,600

7,200

— 1,800

fKommunen betalade

) 1906—07 4,800 kr.

Söderköping

samskola................................

_

_

_

3,600

3,600

7,200

(Skolans 3:e klass till- ^ hörde det nu indragna

Trollhättan

(3-klassiga läroverket.

samskola.................................

5,500

+ 1,000

6,500

3,600

3,600

7,200

+ 700

Värnamo

privata elementarläroverk..........

3,600

+ 1,400

5,000

2,400

2,400

4,800

— 200

61,800|

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

167

Bilaga.

Sammandrag af

P. M. rörande enskilda läroverk

från S. Almquists samskola, Palmgrenska samskolan samt Uppsala enskilda

läroverk och privatgymnasium.

Att skolans lokaler äro i hygieniskt afseende tillfredsställande bör1

styrkas af skolans läkare i stället för af hälsovårdsnämnden eller provin- anslag, (öfsialläkaren.

Läsårets minimilängd bör icke fastslås. Det låter tänka sig, att ett

läroverk vill anordna sin undervisning efter en helt annan tidsplan än den

vanliga, t. ex. samla praktiskt arbete, studieresor och dylikt på vissa tider

i maj eller september, att ett läroverk har ordnade feriearbeten o. s. v.

Antalet läsveckor är icke ett exakt mått på arbetet.

Att fixera räntefoten för i skolan insatt kapital är olämpligt, då

det skulle försvåra eller omöjliggöra anskaffandet äf nödigt kapital, bland

annat för uppförande af skolhusbyggnader.

Att en af Konungens befallningshafvande utsedd revisor skall granska

skolans räkenskaper, är lämpligt. Intet skäl torde däremot finnas att

utsträcka granskningen utom räkenskaperna, äfven till förvaltningen.

Att nödgas anställa fyra manliga lärare med full tjänstgöring skulle

för vissa enskilda läroverk kunna medföra stora olägenheter, särskildt under

nu rådande lärarbrist. Däraf skulle bland annat följa täta ombyten

af lärare på det högre stadiet. Och de ekonomiska konsekvenserna kunde

blifva ödesdigra för dessa skolor.

öfverstyrelsen försöker att så vidt möjligt tvinga de enskilda läro-0m Urarperverken

att gifva företräde åt lärare och lärarinnor med formell kompetens. S°np™esnskom''

Detta försök ter sig ganska egendomligt i ljuset af det faktum, att (Qfver.

äfven de allmänna läroverken i stor utsträckning måste anlita lärare utan styrelsens

stadgad formell kompetens. Då nu de enskilda läroverken icke kumi;D‘,r''*''? $3,)

bjuda lika höga löner och lika goda pensionsförmåner som statens läroanstalter,

så skulle de tydligen, om de vore hänvisade till att söka sina

lärare och lärarinnor uteslutande bland dem, som äro kompetenta äfven

för anställning i statsskolor, få nöja sig med dem, som de allmänna

läroverken ratat.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 163.

V id de allmänna läroverken såsom statsinstitutioner kan man icke

undgå att vid lärartjänsters tillsättande besluta väsentligen efter pappersmergel’,

. ehuru nog alla äro ense därom, att dessa emellanåt leda vilse. Men

en enskild skola bör icke bindas vid pappersmeriter. Dess styrelse måste

ha fria händer att framför en lärare med den af de vackraste betyg vitsordade

formella kompetens föredraga eu, som saknar sådan kompetens, om

styrelsen på grund af sin personliga kännedom om de bådas kapacitet

finner den senare öfverlägsen i verkliga lärargåfvor.

Någon fara, att de enskilda läroverken skulle komma att missbruka

den frihet, de i detta afseende hittills haft, förefinnes icke. Tv om de

genom att anställa verkligt underhaltiga lärare lämna en sämre undervisning

än de allmänna läroverken, så få de inga lärjungar. Det kan nämligen

icke antagas, att många föräldrar skola betala vida högre t-erminsafgifter

än i allmänt läroverk för en undervisning, som gåfve sämre resultat.

För öfrigt finns ju inspektion och censorer.

Särskildt må med styrka framhållas, att det varit och är eu mycket

stor fördel för de enskilda läroverken att kunna anställa som timlärare

begåfvade och kunniga studerande. Skolorna ha sådana lärare att tacka

för flera fruktbringande metodiska reformer, hvilka nog, i vissa fall blifvit

af betydelse äfven för de allmänna läroverken.

Hvad slutligen beträffar de för öfningslärare uppställda kompetensfordringarna,

så torde det vara omöjligt för flertalet skolor att få lärare,

som fylla dessa fordringar. Särskildt. gäller detta i fråga om lärare i

sång och välskrifning.

0mringel95'' ... De bestämmelser, som föreslås angående undervisningsskyldigheten

(öfre,-styrel- *ör e1} bärare eller lärarinna med full tjänstgöring, kunna icke förekomma

sens förslag orättvisor vare sig mot skolan eller lärarinnorna. En bestämmelse om viss

'' 4"> daglig arbetstid inom skolan såsom maximum vore då mera effektiv, t. ex.

i medeltal 4 timmar dagligen, raster inräknade. Vid Almquistska skolan

är en sådan ordning genomförd. Allas arbetstid blir lika lång. Den som

har endast 50-minuterslektioner får 22 lektioner i veckan, under clet att

den som har endast 40-minuterslektioner på samma tid kan få 28. Öfverstyrelsens

förslag tillåter ej denna rättvisa fördelning af arbetet.

Det kan finnas förhållanden som göra, att en föreståndarinna bör vara

Om ajiönin ara^eles hrån lektioner, om hon skall väl sköta sin skola.

och arfvoden. Minimilöner behöfva icke bestämmas, emedan skolorna i alla fall måste

(öfrerstyrei- aflöna både lärare och lärarinnor i proportion till de löner, som cres vid

tens fardag allmänna läroverk och kommunala samskolor, så sant de vilja ha utsikt

att få duglig personal. Bestämmelser om minimilöner skulle endast vålla

besvär med redovisningar och kontrollåtgärder.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 163.

Staten plägar icke annars vid beviljande af understöd åt enskilda företag

bestämma minimilöner och lönegrader. Det brukar vara fackföreningarnas

uppgift och ej statens.

Skulle något år en inbesparing med afseende på löner göras, så är

det lätt för vederbörande att vid granskning af skolans räkenskaper förvissa

sig om, att detta belopp ej användts annat än till skolans nytta och

ej beredt enskilda en extra vinst.

Hvad särskildt de manliga lärarna beträffar, är det meningslöst att

bestämma minimilönen till blott 1,300 kronor. Och detta upphjälpes ingalunda

genom de lönetillägg, som öfverstyrelsen föreslår, hvarigenom läraren

efter en följd af år skulle komma upp till 1,900 kronors lön. Den

enda möjligheten för ett enskildt läroverk att några år få behålla en duglig

lärare är att vid engagemang med kontrakt binda honom för ett visst

antal år vid läroverket, naturligtvis då med en lön, som redan från början

ej obetydligt öfverstiger extralärararfvodet, 2,000 kronor. Det af öfverstyrelsen

föreslagna tilläggsanslaget af 2,000 kronor åt högre samskola för anställande

af manliga lärare räcker då ej långt. I Stockholm är grundlönen för

kompetent manlig lärare 2,500 kronor.

I stället för anslag till lönegrader åt manliga lärare behöfves därför

ökning af nyssnämnda anslag för anställande af manliga lärare.

Om man tillämpar öfver styrelsens grunder för statsunderstödets beräk -Om statsunderning,

finner man att en 8-klassig flickskola med gymnasium skulle kunna ning.

Nu skall kommunen bidraga med minst samma belopp till flickskolan

och, enligt öfverstyrelsens förslag, med halfva beloppet till det enskilda

läroverket (samskolan). Alltså skulle flickskolans understöd uppgå till

13,530 kronor och samskolans till 14,850 kronor.

Denna skillnad mellan understödsbeloppen är, äfven om man tar hänsyn

till att flickskolan har två afdelningar mera, alldeles för liten, om

den högre samskolan skall kunna taga verklig hänsyn till gossars och

flickors högre utbildning. Meningen med en samskola är icke, att gossar

och flickor skola stöpas i samma form. Hänsyn måste tagas till gossars

och flickors olika anlag och detta i främsta rummet hvad beträffar de

praktiska ämnena. Gossarna måste undervisas i trä- och metallslöjd o. s. v.,

flickorna i handarbete, huslig ekonomi och andra för dem särskildt lämpade

ämnen. Och dessa praktiska ämnen få icke såsom »frivilliga ämnen»

falla utanför ett af läsämnena fullproppadt skema. Lä,sämnenas tid måste

inskränkas till förmån för de praktiska ämnena. Särskildt på denna punkt

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 127 Haft. 22

få högst 6,765 och en högre samskola, med 6-klassig realskola och gym- (öfcernasium,

9,900 kronor.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.

tjänstgöra de högre privata samskolorna fortfarande som föregångs- och

försöksläroverk för de statskommunala samskolorna.

Men de praktiska ämnena kosta mycket pengar. Detta har öfverstyrelsen

behjärtat i fråga om den husliga ekonomien, men icke i fråo-a

om andra praktiska ämnen, såsom trä- och metallslöjd. Tvärtom stado-as

det, att afdrag i statsunderstödet skall göras för »kortare undervisningstid

än den normala i enskild klass». Ett läroverk, som, i enlighet med

den fullt moderna uppfattningen att läsämnenas tid godt kan inskränkas,

anslår ökad tid åt de praktiska ämnena, skall alltså icke blott icke erhålla

anslag för dessa ämnen utan t. o. in. vara underkastadt reduktion af statsanslaget.

Det anförda visar tydligt, hur styfmoderligt de högre samskolorna

behandlats i förhållande till flickskolorna.

Det anslag, som öfverstyrelsen nu beräknar vara nödigt för Uppsala

enskilda läroverk, understiger med 1,145 kronor det statsanslag, som af

öfverstyrelsen redan för år 1908 beräknats för läroanstalten. Likväl skulle

enligt öfverstyrelsens beräkning eu betydlig behållning uppstå. Det är

läroverkets styrelse obegripligt, hur man kunnat komma till sådant resultat.

i _aUmänna grunder, som de enskilda läroverkens styrelser i

sm skrifvelse till statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet

af 4 december framhållit, skulle Uppsala läroverk, i stället för af öfverstyrelsen

beräknadt anslagsbehof af knappt 14,000 kronor, behöfva ett

understöd af inemot 25,000 kronor.

Till sist må framhållas, att öfverstyrelsens bestämmelser, hur utförliga

de än te sig, skulle i tillämpningen visa sig otillräckliga, lämna rum fölen

mängd tvifvelsmål och olika tolkningar, som måste diskuteras mellan

styrelser och ämbetsverk. Mycken tid skulle därigenom förspillas, i all

synnerhet om, såsom öfverstyrelsen synes vilja, anslaget skulle bestämmas

ar för ar i stället för som hittills för tre år i sänder.

Om understöd I det föregående ha vi med öfverstyrelsen förutsatt, att kommunerna

kommunm. ® IT ® ennnas villiga att understödja de enskilda läroverken med minst

(öjver- _ä ten af det belopp, som staten ger. Men vi äro förvissade om, att

förslagen 2,deima förutsättning är oriktig. Stockholms enskilda läroverk ha begärt

och 8: 2.) kommunalt understöd, men motioner därom ha regelbundet afslamts. Uppsala

enskilda läroverk har ett understöd af 1,200 kronor från kommunen,

men det beviljades med knapp majoritet och skulle säkerligen icke kunna

höjas. En bestämmelse om kommunalt understöd som villkor för statsunderstöd

vore därför liktydig med ekonomisk ruin för de enskilda läroverken.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 163.

Men äfven om vi antaga, att det skulle vara möjligt att utverka

kommunalt understöd åt de enskilda läroverken, så är det tydligt, att utsikterna

att få sådant understöd skulle vara desto mindre, ju mera skolan

afveke från de vanliga typerna, ju mindre skolan alltså motsvarade det

statsintresse, som motiverar statsunderstödet åt henne. Ty det kan aldrig

antagas, att stadsfullmäktige som kår skulle intressera sig för nya uppslag

på det pedagogiska området. Ett nytt för söksläroverk med ny typ

skulle aldrig kunna påräkna kommunalt understöd. Endast hos Kungl.

Maj:t och Riksdagen men icke hos några vare sig ämbetsverk eller kommunala

styrelser af ena eller andra slaget kan man förutsätta det intresse

och de vidare vyer, som kräfvas för att uppskatta nya, »opröfvade» skolformer

och metoder.

Bland de pedagogiska nyheter, som efter 1904 vunnit tillämpning i Hvad ha de

de allmänna läroverken, torde vara svart att upptäcka nagra, som ej lorut^,,^ hmUt

praktiserats, försökts och utbildats vid de enskilda läroverken. Och ut- uträttat t

vecklingen torde ej vara slut härmed. Det vore oklokt att beröfva sig

den hjälp, det enskilda initiativet kan bjuda. Ty därifrån komma i regeln

framstegen på alla områden.

Inför den tankegång, som finner det enskilda initiativet hädanefter

umbärligt, kan det kanske vara lämpligt att en gång ta eu öfversikt af

hvad de enskilda läroverken hittills uträttat och hvad de nu syssla med.

En sådan öfversikt kan icke i en hast göras ens någorlunda fullständig,

men äfven några konturer torde vara af intresse:

Nya organisationsformer:

Barnundervisning af gossar och flickor inom högre läroverk (tidigast

Palmgrenska samskolan).

Folkskolan som bottenskola för högre läroverk (Fjellstedtska skolan,

Lunds privata läroverk).

Läroverket uppdelas i mellanskola och gymnasium, med afskräde

kurser och särskilda mål för mellanskolan (tidigast Uppsala ensk. läroverk

och Privatgymnasium).

3-årigt gymnasium med 3-årig latinkurs (Uppsala privatgymnasium).

Försök med olika språk som hufvudspråk och olika succession mellan

språken (Beskowska skolan, S. Almquists samskola, Whitlockska samskolan,

Uppsala, Göteborg, Lundsberg).

fjögrc läroverk med internat på landet (Lundsberg).

Åtgärder för minskning af mångläseriet, dels »koncentrerad undervisning»,

dels afslutning af vissa ämnen före mogenhetsexamen (Beskowska

skolan, S. Almquists samskola, Whitlockska samskolan, Lund).

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 163.

Klassbibliotek och klassmuseer (Whitlockska sainskolan).

Lektioner utom skolkursen. Bland annat ha från Whitlockska samskolan

planlagts de föreläsningar och förevisningar i sociala ämnen, som

anordnats gemensamt för Stockholmsskolor.

Undervisning i sexuell hygien (Whitlockska särskolan, Uppsala).

Praktiska ämnen i uppfostrans tjänst inom det högre läroverket:

Pedagogisk träslöjd (först Palmgrenska samskolan, för utbildning af

kurser och metoder ha sedan flere enskilda läroverk arbetat).

Smide och annat metallarbete (Uppsala enskilda läroverk).

Huslig ekonomi i samskola (Uppsala ensk. läroverk). Fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala, Skandinaviens mest betydande läroanstalt i sitt

slag, är utgången ur Enskilda läroverkets skolkök.

Boktryckeri (i Göteborg: samskolan trycker bland annat själf läroböcker).

Bokbinderi (Whitlockska samskolan).

Fria lekar inom läroverkets plan (Whitlockska samskolan, Uppsala,

Lundsbergs in. fl.; med aflönad lekledare).

Nya metoder inom olika ämnen:

För religionsundervisningens reformering verka särskilt Whitlockska

samskolan och Göteborgs samskola.

Omläggning af undervisningen i modersmålet: föredrag i syfte att

lära eleverna muntligen uttrycka sig, uppsatsskrifning redan i de lägsta

klasserna (Beskowska skolan, Whitlockska samskolan, Uppsala m. fl.).

För de nya metoderna för språkundervisning (imitativ metod, praktisk

undervisning) ha i första hand verkat dels Beskowska skolan (Hjorths och

Lindhagens läroböcker), dels Palmgrenska skolan, hvars pedagogiska insatser

i fråga om träslöjd och språkundervisning äfven i utlandet tilldragit

sig uppmärksamhet. Moderna metoder i språkundervisning utbildades och

tillämpades i alla enskilda läroverk länge, innan de fingo insteg i de allmänna

läroverken.

Ny anordning af läroplanen för grekiska (Homeros — nya test. —

attisk prosa, i Uppsala privatgymnasium).

Nya planer för undervisningen i historia i syfte att dels närmare förbinda

allmän och svensk historia, dels ställa i närmare inbördes samband

politisk historia, kyrko- och litteraturhistoria (Beskowska skolan, Whitlockska

samskolan, Uppsala).

Förbindelse af undervisningen i geografi och biologi i de lägre klasserna

(Beskowska skolan, Göteborg).

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:t-s Nåd. Proposition N:o 163.

Den nya läroplanen för matematik i realskolan är först uppgjord och

tilllämpad i S. Almquists och Beskowska skolorna.

‘ Metoder för undervisning i botanik och zoologi med hufvudvikten

lagd på ämnets rent biologiska sidor och med försök och observationsserier

af lärjungarna hade länge tillämpats i enskilda läroverk (t. ex. Stockholm,

Göteborg och Uppsala), innan de formulerades i de allmänna läroverkens

nya undervisningsplaner.

För reformering af tecknings undervisningen och teckningens användning

som uttrycksmedel (bland annat genom förbindelse med uppsatsskrivningen)

ha flera enskilda läroverk verkat (bland andra Whitlockska samskolan,

Göteborg, Uppsala).

En pedagogisk modellserie för metallarbete (i bestämd motsats till folkskolans

metoder) är utarbetad och tillämpas i Uppsala.

23

Bih. Uti Bitml. Prat. 190€. 1 Sami. 1 Afd. 127 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1908:146 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. AK 1TU 1908:32 Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående folkskolans reformering till en bottenskola m. m. s. 19 i texten