Sök i Ratio Lex

Angående anslag till uppförande af tuberkulossjukvårdanstalter m.m

1908-04-03 · 53 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 53 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:166, Angående anslag till uppförande af tuberkulossjukvårdanstalter m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!, Maj.is Nåd, Proposition N:o 166.

1

N:o 166.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anslag till uppförande af tuberkulossjukvårdanstalter m.m.;

gifven Stockholms slott den 3 april 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

l:o) att till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdanstalter,

företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus

och tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdanstalter, på extra stat för

år 1909 anvisa ett belopp af 400,000 kronor;

2:6) att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af

ifrågavarande statsbidrag besluta:

a) att, innan statsbidrag beviljas, anstalten skall vara till läge, plan

och ritningar pröfvad och godkänd i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;
b)

att statsbidraget må bestämmas till högst en fjärdedel af den

enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,

däri ej inberäknad utgift för anskaffande af byggnadstomt,

dock med den inskränkning;

att statens bidrag icke må öfverskrida 1,000 kronor för hvarje

sjukplats, vederbörande anstalt beräknas rymma, samt

att för län eller stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag ej i

något fall må utgå till flera sjukplatser än en på hvarje tusental af

länets eller stadens invånare, med undantag beträffande Jämtlands och

Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning

i förhållande till invånarantalet;

c) att statsbidrag må utbetalas först sedan vederbörande anstalt

blifvit afsynad och godkänd; och

d) att Kungl. Maj:t i öfrig! må föreskrifva de bestämmelser och

villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att

stadga; samt

Bill. till Biksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 160 Höft, (N:o 166.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.

3:o) att medgifva, att landsting, kommuner, föreningar och enskilda

må, efter af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning,

utan kostnad eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för anläggning af tuberkulossjukvårdanstalter

erforderlig-, kronan tillhörig mark, som står

under dess omedelbara disposition; dock att, när fråga är om boställsjord

eller annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,

ersättning därför af vederbörande bör lämnas i enlighet med gällande

expropriationsförordning.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166-

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anmälde i underdånighet

det betänkande och förslag, som den 1 juli 1907 afgifvits af

den utaf Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 tillsatta kommitté för verkställande

af utredning angående åtgärder för människotuberkulosens bekämpande.

Departementschefen anförde härefter följande.

Uti eu den 22 juni 1905 till Kungl. Maj:t ingifven skrift anhöll Kommitténs

styrelsen för svenska nationalföreningen mot tuberkulos i underdånighet,

att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en kommitté med uppdrag att utreda, drag.

dels hvilka åtgärder, som till hämmande af människotuberkulosens utbredning

i landet lämpligen kunde vidtagas, närmast genom beredande

af erforderlig sjukhusvård för de tuberkelsjuka, dels ock huru stort

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungt Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

behofvet af vårdanstalter för sådant ändamål kunde antagas vara, ock

hvilka uppoffringar från statens sida därför kunde erfordras; och förklarade

styrelsen sig beredd att för bestridande af de med den blifvande

kommitténs uppdrag förenade kostnader ställa ett belopp af intill

10,000 kronor till Kung!. Maj:ts eller kommitténs förfogande.

Efter det medicinalstyrelsen, till följd af nådig remiss, öfver ifrågavarande

framställning afgifvit underdånigt utlåtande, samt allmänna

svenska läkarföreningen inkommit med en skrift i ämnet, anmäldes

ärendet inför Kung!. Maj:t den 20 oktober 1905; och anförde därvid

föredragande departementschefen, bland annat, följande.

Uppenbart vore, att tuberkulosens utbredning i vårt land innebure

eu allvarlig fara. Den stora dödlighet bland befolkningens kraftigaste

åldersklasser, som förorsakades af denna sjukdom, gjorde det till en

bjudande nödvändighet att på ett mera planmässigt och målmedvetet

sätt, än hvad dittills varit fallet, upptaga kampen mot densamma. På

grund af sjukdomens smittosamma natur och stora utbredning, särskild!

bland de fattigare befolkningslagren, komme därvid att kräfvas vidtomfattande

åtgärder. Då det emellertid icke syntes kunna antagas, att

kommunerna, hvilka eljest omhänderhade den allmänna sjukvården, eller

den privata välgörenheten skulle vara i stånd att bära därmed förenade

kostnader, syntes statens medverkan under eu eller annan form

blifva erforderlig. Beskaffenheten och omfattningen af de åtgärder,

som för tuberkulosens hämmande lämpligen borde vidtagas, samt hvilka

uppoffringar från statens sida därför komme att erfordras, kunde emellertid

uppenbarligen icke bedömas utan en förutgående fullständig och

allsidig utredning i ämnet. Då en dylik, helt visst synnerligen omfattande

undersökning svårligen läte sig med erforderlig skyndsamhet utföras

af vederbörande ämbetsverk med deras för behandlingen af de

löpande ärendena afsedda arbetskrafter, syntes uppdraget att verkställa

densamma lämpligen böra öfverlämnas åt en kommitté, bestående af

sakkunniga jämte andra i frågan praktiskt, förfarna män. Den blifvande

kommitténs hufvuduppgifter skulle blifva dels att uppgöra plan till tuberkulossjukvårdens

ordnande i riket, dels och att verkställa erforderliga

ekonomiska beräkningar för den sålunda uppgjorda planens genomförande.

Vid fullgörandet af sitt uppdrag syntes kommittén böra taga

under öfvervägande, huruvida de bestämmelser rörande skyddsåtgärder

mot tuberkulos, hvilka innehöllos uti de lagar, som tillkommit i våra

grannländer Norge och Danmark, lämpade sig för förhållandena här i

landet, äfvensom därutöfver huruvida för tuberkulosens bekämpande

föreskrifter borde meddelas angående undervisning i hygien, förbud för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 166. 5

tuberkulösa personer att taga befattning med försäljning af matvaror

in. m., vidtagande af nödiga försiktighetsmått i fabriker samt byggnadskygien.

För erhållande af en säker grund för de utredningar och beräkningar

i frågan, som af kommittén komme att utföras, syntes kommittén

jämväl böra taga i öfvervägande lämpligheten af att ur för

närvarande icke beaktade, men på sakens bedömande inverkande synpunkter

ytterligare bearbeta det statistiska material, som förelåge såväl

i redan tryckta källor som äfven i de till vederbörande ämbetsverk och

anstalter inkomna primäruppgifter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt en kommitté att verkställa

utredning angående de åtgärder, som till hämmande af människotuberkulosens

utbredning i riket lämpligen borde vidtagas, och därefter till

Kungl. Magt inkomma med det betänkande och förslag, hvartill samma

utredning kunde föranleda. Denna hemställan blef af Kungl. Maj:t

bifallen; och förordnade Kungl. Maj:t till ordförande i kommittén f. d. öfverståthållaren

herr friherre C. Gr. Ä. Tamm och till ledamöter dåvarande

förste provinsialläkaren i Norrbottens län G. IT. Dovertie, professorn

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet J. E. Johansson, ledamoten af

Riksdagens andra kammare ingenjören S. O. Nyländer och Jedamoten

af Riksdagens första kammare, riksgäld sfullmäktigen G. F. Östberg.

Då kommittén ansåg det synnerligen angeläget, att de förslag

och beräkningar, som af föredragande departementschefen angifvits såsom

kommitténs hufvuduppgifter, blefve uppgjorda utan längre dröjsmål,

än omständigheterna nödvändigt påkallade, företog kommittén först dessa

frågor till behandling. Sedan arbetet i denna del afslutats, har kommittén

den 1 juli 1907 till Kungl. Maj:t öfverlämnat »Betänkande och

förslag angående tuberkulossjukvårdens ordnande i riket». Rörande

öfriga frågor, som äro föremål för kommitténs behandling, kommer

kommittén att framdeles afgifva underdånigt utlåtande.

Vid det af kommittén afgifna betänkandet finnas fogade dels en af

kommitténs ledamot professor Johansson utarbetad »Redogörelse för

kommitténs undersökningar angående behofvet af vårdanstalter för

lungsotspatienter i riket», dels ock en _ af kommitténs ledamot förste

provinsialläkaren Dovertie författad »Öfversikt öfver striden mot tuberkulos

i Sverige och utlandet». Beträffande innehållet uti dessa redogörelser

tillåter jag mig hänvisa till det underdåniga betänkandet.

Efter att sålunda i korthet hafva redogjort för kommitténs tillsättning

och uppdrag öfvergår jag till att lämna en närmare redogörelse

för innehållet uti det af kommittén nu afgifna betänkandet och gör där
-

Kommitténs

förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Behofvet af

vårdplatser.

6 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition No 166.

vid början med den af kommittén föreslagna plan för tuberkulossjukvårdens

ordnande i riket.

För erhållande af en säker grund för sitt förslag i ämnet upptager

kommittén först till besvarande frågan, i hvilken utsträckning behof af

vårdplatser för lungsotspatienter förefinnes, och anför kommittén härvid

hufvudsakligen följande.

Enligt de af kommittén verkställda undersökningar angående behofvet

af vårdanstalter uppgår antalet dödsfall i lungsot inom landet

till minst 10,000 per år. Antalet personer med konstaterad lungsot

torde böra beräknas till minst 30,000. Genomsnittslängden af ett lungsotsfall

skulle under sådana förhållanden belöpa sig till tre år, sedan

sjukdomen blifvit diagnostiserad. I 32,6 procent af de fall, som af landets

läkare anmäldes vid en af kommittén föranstaltad enquéte, befann

sig sjukdomen på ett sådant stadium, att patienten icke lämpligen kunde

mottagas till vård å sanatorier, och voro förhållandena i öfrigt af den

art, att den sjuke ej ansågs böra vårdas i hemmet. Vid åtgärderna

mot tuberkulosen bör hänsyn i synnerlig grad tagas till dessa fall.

Dels har det nämligen af undersökningen framgått, att minst tre fjärdedelar

af ifrågavarande patienter varit att räkna såsom medellösa, dels

äro dessa fall att anse såsom den viktigaste af de smittokällor, från

hvilka sjukdomen utbreder sig.

Åt dessa sjuka måste beredas nödig vård, om striden mot tuberkulosen

skall kunna verksamt bedrifvas. Vid bedömande af frågan om

det sätt, på hvilket vården bör anordnas, har kommittén tagit i betraktande

följande synpunkter. Tuberkulosen synes hufvudsakligen

spridas genom smitta i hemmen, särskildt bland den fattiga befolkningen,

som oftast är hänvisad till trånga och eljest i sanitärt hänseende

ogynnsamma bostäder. Då den sjuke delar rum med flera personer,

eller ännu mera, då han delar säng med andra, är faran för smitta

synnerligen stor. Denna fara är störst för de små barnen, som i allmänhet

äro mindre motståndskraftiga och dessutom själfva ej förstå att

skydda sig mot smittan. Det säkraste medlet att förekomma denna

smitta inom familjerna är att aflägsna de sjuka från hemmet, men detta

kan icke i någon afsevärd omfattning äga rum, såvida icke särskilda

anstalter för de sjuka i tillräcklig mängd finnas. Äfven ur humanitär

synpunkt är det otillfredsställande, att de, som lida af lungsot, för närvarande

i stor utsträckning måste vara i afsaknad af anstaltsvård.

Lasaretten äro nämligen i regel upptagna af kirurgiska och akuta sjukdomsfall,

i följd hvaraf lungsotsfallen endast mera undantagsvis kunna

emottagas därstädes. Därtill kommer, att bestämmelsen i § 6 af låsa
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

rettsstadgan angående villkoren för intagande af obotligt sjuka uttryckligen

lägger hinder i vägen för emottagande af lungsotspatienter i

mera framskridet stadium. Under anförda förhållanden är det af den

högsta vikt för ett framgångsrikt bekämpande af tuberkulosen att, i

den mån tuberkulosanstalter icke redan finnas i landet, sådana uppföras

i en omfattning, som motsvarar det förhan dervarande behofvet.

Vid beräkning af behofvet af vårdplatser har kommittén utgått

från ofvan anförda uppgift, att de patienter, som särskildt skulle kräfva

den anstaltsvård, hvarom här är fråga, utgöra eu tredjedel af samtliga

lungsotsfall i riket, d. v. s. omkring 10,000 eller lika många, som de

under loppet af ett år i lungsot aflidna. Då erfarenheten ger vid handen,

att vårdtiden kan beräknas till 6 månader per intagen patient,

skulle behofvet af vårdplatser således kunna sättas ungefär lika med

halfva antalet lungsotsdödsfall per år.

Af den verkställda undersökningen har emellertid framgått, att

behofvet af vårdplatser i förhållande till antalet dödsfall i lungsot per

år är afsevärdt större i de större städerna än på landsbygden och de

mindre städerna. Städer med mer än 30,000 invånare kunna härutinnan

betraktas såsom en grupp för sig. Under det att antalet fall, som

af läkare ansetts behöfva »vård å annan anstalt» än sanatorierna, å

landsbygden och de mindre städerna uppgått till 29 % af samtliga iakttagna

fall, utgör motsvarande grupp i nyssnämnda större städer ej

mindre än 41 %. Härvid är jämväl att taga i betraktande, dels att

procenten medellösa bland lungsotspatienterna är högre i dessa städer,

nämligen 70 % mot resp. 47 och 52 % å landsbygden och i de mindre

städerna, dels att den lösa befolkningen därstädes är relativt större än

i andra delar af landet. På grund af dessa omständigheter har kommittén

ansett, att för de ifrågavarande större städerna, som samtliga

bilda egna sjukvårdsområden, antalet behöfliga platser å lungsotssjukhus

bör beräknas ungefär lika med antalet lungsotsdödsfall per år.

Med tillämpning af ofvan angifna grunder har kommittén beräknat

platsantalet för de olika sjukvårdsområdena i riket. Resultatet af denna

beräkning framgår af en i betänkandet (sid. 6) intagen tablå, till hvilken

jag tillåter mig hänvisa. Hela antalet behöfliga vårdplatser inom landet

skulle enligt denna tablå uppgå till 5,600, och har kommittén lagt

denna siffra till grund för sitt förslag i ämnet.

Efter att sålunda hafva beräknat det förefintliga behofvet af vårdplatser

upptager kommittén till besvarande frågan, hvilka vårdformer

för tuberkulos äro för vårt land lämpligast. Dessa äro, enligt kommit
-

Olika vårdformer

för

tuberkulos.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Af kommittén

föreslagna

vårdformer.

a) Tuberkulossjukstugor.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.

téns mening, sanatorier, tuberkulossjukhus, däri inbegripet jämväl särskilda

tuberkulosafdelningar vid lasarett, småaustalter, sommarsanatorier

och dispensärer. Af dessa äro sanatorierna afsedda uteslutande för de

tidiga tuberkulosfallen. Antalet vårdplatser å dessa anstalter kan växla

från några tiotal till flera hundra. Tuberkulossjukhus hafva i främsta

rummet till ändamål att bereda vård åt tuberkulosfall med vissa komplikationer,

men kunna och böra upptaga lungtuberkulos i alla, äfven de

tidigare stadierna. De kunna uppföras antingen som fullt själfständiga

inrättningar, i hvithet fall de ej böra vara för små (ej under 50 platser)

eller ock som särskilda afdelningar vid de vanliga sjukhusen. Mindre

anstalter, tuberkulossjukstugor på 20 å SO platser och äfven af något

mindre storlek, äro afsedda att upptaga både tidiga och kroniska fall,

men däremot ej patienter med komplikationer och ej heller i allt för

stor utsträckning fall af tuberkulos i de allra sista stadierna. Sommarsanatorier

äro närmast afsedda att anordnas i närheten af städer eller

andra platser med sammanträngd befolkning. De kunna användas

egentligen endast den varmare årstiden och allenast under dagen mottaga

patienterna, som under natten fortfarande ligga i sina hem. Upplysnings-

och under stödsby råer (dispensärer) hafva till ändamål att hjälpa

sådana patienter, som af någon anledning helt kvarblifva i sina hem.

De ha till uppgift att bibringa patienterna upplysning om hvad som

kräfves dels för vården af de sjuka i hemmet, dels för undvikande af

smittofaran för de samboende, vidare att öfvervaka, att de gifna råden

följas, samt slutligen att på olika sätt materiellt stödja de sjuka.

Vid bedömande af frågan, på hvad sätt de tuberkel^’lika i vårt

land genom ingripande från det allmännas sida lämpligen böra beredas

vård, har kommittén utgått från att ändamålet bör vinnas på en väg,

som, på samma gång den kan antagas på ett verksamt sätt föra till

det åsyftade målet, är förenad med minsta möjliga kostnad. Kommittén

har dessutom ansett, att vid uppgörande af plan för tuberkulossjukvårdens

ordnande särskild hänsyn måste tagas till vårt lands utsträckta

läge och glesa befolkning. Med dessa förutsättningar håller kommittén

före, att i vårt land företrädesvis böra anordnas småanstalter, tuberkulossjukstugor,

på skilda orter. Där detta på grund af omständigheterna i

särskilda fall ej är lämpligt, bär kommittén tänkt sig, att tuberkulossjukhus

eller tuberkulosafdelningar vid lasaretten böra anordnas.

Af de utaf kommittén verkställda utredningar framgår, att driftkostnaden

per vårdplats beräknadt ställer sig väsentligt billigare vid

smärre anstalter än vid större. Jämväl anläggningskostnaden per

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

säng anser kommittén af vissa skäl komma att ställa sig relativt

högre vid de stora än vid de små anstalterna. De ökade kostnaderna

gifva naturligtvis i utbyte större bekvämlighet och möjlighet till en

mera specialiserad vård af de intagna patienterna, likartad den som

å nutida lasarett beredes de sjuka. Då emellertid, enligt kommitténs

mening, flertalet lungsotspatienter ej kräfver en så dyrbar skötsel,

som den moderna lasarettsvården alltid innebär, anser kommittén, att

man vid valet af vårdform bör gifva företräde åt de smärre och billigare

anstalterna. För anordnande af dylika anstalter talar också den

omständigheten, att ju dyrare vårdform som väljes, desto längre måste

det dröja, innan det stora flertalet patienter kommer i åtnjutande af

den erforderliga vården. Ett större antal småanstalter medför också

framför ett fåtal stora sjukvårdsinrättningar den fördelen för patienterna,

att de ej behöfva blifva alltför långt aflägsnade från hem och

anhöriga, äfvensom att dessa senare vid sina tätare återkommande besök

å småanstalterna i orten få tillfälle att se, huru en lungsiktig bör

skötas.

Kommittén, som genom uttalanden från personer i skilda delar af

landet styrkts i sin uppfattning, att behofvet af vård åt vårt lands lungsiktiga

i mycket afsevärd omfattning bör tillgodoses genom småanstalter,

tuberkulossjukstugor, har tänkt sig, att å dessa borde i främsta

rummet mottagas mera kroniska fall, om hvilka man visserligen ej har

att förvänta fullt återställande till hälsan, men förbättring med för

längre eller kortare tid återvunnen arbetsförmåga. Därjämte skulle

dessa anstalter vara afsedda för tidigare fall, i den mån dessa icke

kunde erhålla vård å sanatorier i trängre mening eller å andra större

anstalter. För de längst framskridna fallen, särskildt sådana som kunna

väntas snart gå till döden, samt sjukdomsfall med särskilda komplikationer

äro i regel sådana mindre anstalter däremot icke lämpliga.

Beträffande storleken af tuberkulossjukstugor anser kommittén, att

deras sängantal lämpligen bör utgöra mellan 20 och 30. Denna begränsning

i afseende å maximiantalet betingas af hänsyn till att en

minskning i kostnaderna skulle kunna vinnas. Med en sådan begränsning

blifva de nämligen icke i behof af läkare, som odeladt eller hufvudsakligen

ägnar sig åt dem, och därför kan också läkararfvodet beräknas

jämförelsevis lågt. Då anstalterna icke skulle anpassas efter de svåraste

fallen, behöfva de med desamma förenade kostnaderna icke beräknas

så höga som vid vanliga sjukhus, utan kunna antagas i det hela

blifva af samma omfattning som motsvarande kostnader vid vissa vårdanstalter

för kroniska sjukdomar.

Bill. till Riksdagens Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 130 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 166.

b) särskilda För de längst framskridna fallen samt fall med särskilda komplideinlngår^vid

kationer, hvilka icke äro ägnade för behandling vid tuberkulossjukstuTisea

lasarett, goma, har kommittén tänkt sig, att i sammanhang med en del lasarett

skulle anordnas särskilda tuberkulosafdelningar, till storleken växlande

efter omständigheterna i hvarje särskildt fall. I öfverensstämmelse med

en del uttalanden af landets sjukhusläkare har kommittén dock ansett,

att mera omfattande tuberkulosafdelningar än på 30 sängar, icke böra

förläggas vid de något större lasaretten, med mindre än att där finnas

en medicinsk och en kirurgisk afdelning med hvar sin öfverläkare.

c) Tuberkulos- Den af kommittén ofvan angifna plan för tuberkulossjukvårdens

sjukhus, ordnande bör emellertid efter kommitténs uppfattning för ett och annat

sjukvårdsområde blifva föremål för jämkning med hänsyn till särskilda

förhållanden. I sjukvårdsområden af ringa geografisk utsträckning och

med särskildt goda kommunikationer är det sålunda, enligt kommitténs

mening, mindre nödvändigt att inrätta ett större antal tuberkulos sjukstugor.

Visar det sig i sådant fall jämväl, att det är förenadt med

svårigheter att finna det behöfliga antalet lämpliga platser för dessa

småanstalters förläggning eller då tuberkulosafdelningar i sammanhang

med lasaretten icke ansetts kunna i nödigt omfång åvägabringas, håller

kommittén före, att större sjukhus med centralt läge i länet böra inrättas.

Dessa centralanstalter skulle ersätta ej endast tuberkulosafdelningarna

vid lasaretten, utan ock i viss mån de mindre anstalterna,

och skulle under sådana förhållanden å desamma mottagas patienter i

alla stadier.

Då emellertid dessa anstalter måste i stor utsträckning utrustas

med sådana sjukvårdshjälpmedel, öfver hvilka de moderna lasaretten

förfoga, äfvensom stå under ledning af speciellt för tuberkulosvård utbildade

läkare och sålunda komma att draga afsevärda kostnader, har

kommittén uti sin plan i möjligaste män begränsat denna anordning af

tuberkulossjukvården. Utom i de större städerna, som bilda egna sjukvårdsområden,

har kommittén ansett, att dylika större anstalter endast

böra inrättas i Malmöhus och Kristianstads län, hvarest de relativt

små distanserna och det rikt utvecklade kommunikationsväsendet göra

behofvet af anstalter på ett flertal platser mindre framträdande samt

svårigheter dessutom yppats att finna flera, enligt kommitténs åsikt, i

klimatiskt hänseende tjänliga platser.

öfriga vård- Ofriga för vårt land lämpade vårdformer för tuberkulos, nämligen

former. sanatorier, sommarsanatorier, upplysnings- och understödsbyråer samt

kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa, har kommittén icke an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 166.

Sett sig böra upptaga uti sin plan för tuberkulossjukvårdens ordnande.

Anledningen härtill har emellertid icke varit ett underskattande af dessa

vårdformers betydelse för en framgångsrik kamp mot tuberkulosen —

kommittén framhåller tvärtom starkt önskvärdheten af att dylika anstalter

komma till stånd — utan är att söka härutinnan, att kommittén

velat begränsa sin plan för tuberkulosens bekämpande å ena sidan till det,

som är mest oundgängligt att snarast utföra, och a andra sidan till att

föreslå de åtgärder, hvilka bland dem, som kunna påtänkas, äro de billigaste.

Kommittén upptager härefter till behandling frågan om de föreslagna

sjukvårdsanstalternas fördelning på olika delar af landet. Behofvet

af vårdplatser i de större städer, som bilda särskilda sjukvårdsområden,

anser kommittén böra tillgodoses genom anläggande af större

sjukhus eller tuberkulosafdelningar vid lasarett. I Malmöhus, Kristianstads

och Gottlands län har kommittén tänkt sig, att anstalter af nyssnämnda

arter lämpligen böra inrättas för halfva behofvet af vårdplatser.

Att i fråga om behofvet i öfriga delar af landet afgöra, huru manga

platser, som böra förläggas till dylika sjukvårdsinrättningar,, och

huru många, som böra förläggas till tuberkulossjukstugor, möter.visserligen

svårigheter. Men kommittén håller före, att det förefintliga behofvet

af vård vid anstalt med fullständig sjukhusutrustning under alla

omständigheter blir fullt tillgodosedt, därest en fjärdedel af det å här

ifrågavarande delar af landet belöpande vårdplatsantalet beräknas blifva

förlagd till särskilda större tuberkulossjukhus eller tuberkulosafdelningar

vid lasaretten. Med dessa beräkningar skulle de såsom erforderliga

ansedda 5,600 vårdplatserna komma att fördela sig å ena sidan på

tuberkulossjukstugor och å andra sidan på tuberkulossjukhus och afdelningar

vid lasarett på sätt följande tabell utvisar.

Antal vård- platser å

tuberkulos- sjukstugor.

Antal vård- platser å

tuberkulos- sjukhus samt

tuberkulos- afdelningar

vid lasarett.

Summa

vårdplatser.

240

2,770

1,405

245

940

1,405

485

3,710

Malmölius, Kristianstads och Gottlands län.....................

Kiket i öfrigt ..........................................................

Summa

3,010

2,590

5,600

Anstalternas

fördelning på

olika delar af

landet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ekonomiska

beräkningar.

Anläggningskostnaderna

:

a) för tnberkulossjukstugor.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.

Enligt af kommittén inhämtade upplysningar uppgår antalet redan

befintliga eller beslutade vårdplatser i landet till omkring 1,000. Då

detta tal till väsentligaste delen belöper sig på tuberkulossjukhus och

tuberkulosafdelningar vid lasaretten, bär kommittén vid beräkningen af

det antal vårdplatser, som behöfva anskaffas, fråndraga detta tal slutsumman

i andra kolumnen härofvan. Hela antalet erforderliga nya

vårdplatser skulle således utgöra 4,600, däraf 3,010 i tuberkulossjukstugor

och 1,590 på tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar.

Något bestämdt förslag till anstalternas förläggning inom de olika

sjukvårdsområdena har kommittén ej ansett sig böra framlägga, då det

slutliga valet af platser för anstalterna synts kommittén lämpligare och

säkrare kunna göras af vederbörancTe uti orterna. Kommittén har dock

ansett sig böra genom inhämtande af upplysningar undersöka, i hvad

män lokala förutsättningar finnas inom olika sjukvårdsområden för genomförande

af kommitténs plan. Resultatet af denna undersökning äfvensom

det beräknade behofvet af vårdplatser och antalet sådana, hvilka

inom dessa områden redan finnas eller äro beslutade, framgår af två

i kommitténs betänkande (sid. 14—15) intagna tabeller, till hvilka jag

tillåter mig hänvisa.

Efter att sålunda hafva redogjort för den af kommittén framlagda

planen för tuberkulossjukvårdens ordnande i riket, öfvergår jag till att

i korthet redogöra för de af kommittén verkställda ekonomiska beräkningar

för den uppgjorda planens genomförande. Dessa beräkningar afse

dels anläggningskostnaderna dels driftkostnaderna för de föreslagna

sjukvårdanstalterna.

Hvad anläggningskostnaderna angår, hafva dessa beräknats särskild!

för en hvar af de tre olika vårdformer, som ingå uti den af kommittén

föreslagna planen. Vid beräkningen af kostnaden för uppförande af

tuberkulossjukstugor har det af svenska nationalföreningen mot tuberkulos

år 1906 utgifna betänkandet om »Tuberkulossjukhus, deras planläggning

och uppförande» tjänat kommittén till ledning. Enligt nationalföreningens

beräkningar skulle byggnadskostnaderna, för säng beräknade, utgöra

i fråga om sjukhus för 25 patienter (byggnaderna af sten) 2,240

kronor och (byggnaderna af trä) 2,000 kronor, samt beträffande sjukhus

för 17 patienter (byggnaderna af sten) 2,060 kronor och (byggnaderna

af trä) 1,790 kronor.

Dessa kostnadsberäkningar hafva emellertid icke utan förändring

lagts till grund för kommitténs beräkningar. Under det att de förra

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 166.

utgå från att åt hvarje patient beredes en luftkub af 25 å 30 kubikmeter,

anser kommittén, att luftkuben utan risk för att vårdanstalten

kommer att förfela sitt ändamål, kan bestämmas till 20 å 25 kubikmeter.

Den minskning i kostnaderna, som härigenom kan beräknas,

motväges emellertid af den ökning i byggnadskostnaderna, som ägt rum,

sedan nationalföreningens betänkande utarbetades. Byggnadspriserna

hafva till och med på sista tiden stigit så högt, att, äfven med den af

kommittén beräknade mindre luftkuben, kostnaderna för uppförande af

de ifrågavarande småanstalterna i stort sedt måste antagas blifva högre

än nationalföreningens utredning gifver vid handen. Med iakttagande

af ofvan angifna synpunkter har kommittén ansett sig kunna utgå från

att medelkostnaden per säng för uppförande af anstalter med 25 sängar

uppgår till 2,500 kronor i fråga om stenhus och 1,900 kronor beträffande

trähus samt för uppförande af anstalter med 17 sängplatser

till 2,400 kronor i fråga om stenhus och 1,900 kronor beträffande trähus.

Enligt kommitténs mening kan man antaga, att åtminstone 75 % af

tuberkulossjukstugorna komma att uppföras af trä. Om byggnadskostnaden

per säng af anstalter med träbyggnader för inalles 2,260 sängar

(ungefär 3 i af hela det såsom erforderligt beräknade antalet 3,010) i

medeltal beräknas till 1,900 kronor och motsvarande kostnader vid anstalter

med stenbyggnader för tillhopa 750 sängar (ungefär Vi af nyssnämnda

3,010) sättas till 2,500 kronor, blir medelkostnaden per säng

för det erforderliga antalet i sin helhet omkring 2,050 kronor, ett

belopp, som kommittén lämpligen anser kunna afrundas till 2,000 kronor.

Af kommittén införskaffade upplysningar gifva vid handen, att

tuberlulossjukhus med omkring 100 sängar under gynnsammaste förhållanden

kunna anordnas för 2,150 kronor per säng, om de uppföras af

sten. Då anstalter af denna storlek icke torde komma att uppföras af

trä, har någon beräkning för detta fall af kommittén ej blifvit gjord.

För att komma till nämnda siffra har kommittén emellertid förutsatt

mycket vidtgående besparingar. Sålunda har luftkuben beräknats till

högst 25 kubikmeter, byggnaderna tänkts uppförda i tre våningar och

försedda med den enklast möjliga utrustning.

Ehuru kommittén ansett sig böra angifva ifrågavarande minimikostnad

till 2,150 kronor, håller kommittén dock före, att denna siffra

icke är ägnad att läggas till grund för beräkningen af kostnaderna för

genomförandet af en systematisk plan för tuberkulossjukvårdens ordnande.

På många håll torde man nämligen hysa betänkligheter att

uppföra sjukhusen i tre våningar och i en mängd fall torde utrust
-

b) för tuberkulossjukhus.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

c) för tuberkulosafdelningar

vid

lasaretten.

Totala anläggningskostnader.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

ningen komma att anordnas mindre enke), än kommittén förutsatt. Med

hänsyn härtill och till den erfarenhet man äger rörande kostnaderna

för redan inom landet uppförda sjukhus af enahanda omfattning och

ändamål, som här afises, har kommittén i fråga om sjukhus med 100

sängar funnit sig icke böra utgå från lägre medelkostnad per säng än

2,500 kronor.

Erfarenheten från lasaretts byggen under de senare åren gifver vid

handen, att kostnaderna för uppförande af tuberkulosafdelning ar vid lasarett

måste beräknas väsentligt högre än 2,500 kronor per säng. Medelanläggningskostnaden

vid lasaretten har sålunda under senare år i allmänhet

uppgått till 4,000 kronor per säng. I fråga om särskilda tuberkulosafdelningar

vid lasarett behöfver väl anläggningskostnaden ej beräknas

så högt, då besparingar kunna vinnas genom kombination med redan

förefintliga sjukhus. Med hänsyn till ofvan angifna omständigheter har

kommittén räknat med en gemensam medelanläggningskostnad för

större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar vid lasaretten af

3,000 kronor per säng, inventarier och sängutrustning däri icke inberäknade.

Kommittén har härefter beräknat medelanläggningskostnaden per

säng beträffande samtliga olika arter af anstalter, som planen upptager.

Under förutsättning att 3,010 vårdplatser förläggas till tuberkulossjukstugor

och 2,590 till större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar

vid lasarett samt att, såsom förut framhållits, af sistnämnda antal redan

finnas eller planerats 1,000 platser, skulle den beräknade medelanläggningskostnaden

uppgå till omkring 2,350 kronor.

Då kommitténs ifrågavarande beräkning är gjord under förutsättning,

att anstalterna inrymmas i för ändamålet nyuppförda byggnader,

är det gifvet, att afsevärda besparingar kunna göras, dels då tuberkulosanstalt

förbindes med annan vårdanstalt, hvars ekonomibyggnader utan

afsevärda tillbyggnader eller förändringar kunna användas jämväl för

den förra anstalten, och dels om äldre byggnader finnas att aptera och

omändra för anstalterna. Då det emellertid ej är möjligt att angifva,

i hvilken omfattning en sådan besparing skulle kunna vinnas vid genomförandet

af kommitténs plan, har kommittén icke låtit denna möjlighet

till besparing öfva inverkan på de af kommittén beräknade medeltalen

för kostnaderna i fråga.

Då behofvet af nya vårdplatser, enligt hvad ofvan blifvit angifvet,

skulle belöpa sig till 4,600 stycken skulle, med den af kommittén

antagna medelkostnaden per säng, hela anläggningskostnaden för det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 166. 15

erforderliga antalet vårdplatser uppgå till sammanlagdt 10,810,000

kronor.

Att på en gång tillgodose hela det förhandenvarande behofvet åt

vårdplatser kan emellertid, efter kommitténs mening, icke komma i fråga.

Därför erfordras tvärtom en längre tidrymd. Om nya anstalter med

tillhopa 460 sängar per år anskaffas, skulle hela det, erforderliga antalet

vårdplatser vara ernådt efter 10 år, och skulle totalkostnaden per

år uppgå till 1,081,000 kronor.

Vid beräkningen af kostnaderna för driften af de uti kommitténs

plan upptagna tuberkulossjukstugorna har kommittén i väsentliga delar

utgått från en uti ofvannämnda, af svenska nationalföreningen mot tuberkulos

utgifna betänkande intagen »Drift-kalkyl för ett sjelfständigt

sjukhus för 25 patienter», hvilken upptager i »aflöningar m. m.» 3,910

kronor och i »utspisning m. m.» 15,260 kronor. Dessa beräkningar har

kommittén emellertid anset-t kunna modifieras. Sålunda haller kommittén

visserligen före, att läkarens arfvode bör sättas till 1,000 kronor

i stället för i nämnda kalkyl upptagna 750 kronor, men har å andra sidan

ansett sig kunna sätta utspisningskostnaden betydligt lägre än i samtida

kalkyl angifves. Under det denna utgår från en utspisningskostnad af

1 krona per dag och person, har kommittén i enahanda afseende räknat

med 70 öre per person. Kommittén har därvid stödt sig på erfarenheten

från sjukstugorna, där utspisningskostnaden i medeltal uppgår

till 60 öre per ''dag och person. Med hänsyn till den starkare näring,

som måste beredas tuberkelsjuka, har detta belopp ansetts böra höjas

med 10 öre. Efter nu angifna grunder och med vissa andra mindre

jämkningar i några andra af förenämnda kalkyls poster har kommittén

uppgjort följande

Driftkalkyl för sjelfständigt sjukhus för 25 patienter.

Aflöningar m. m.

Läkare .......................................................................

Sköterska ................................................................

Köksa..........................................................................

Städerska ................................................................

Vaktmästare (+ fri ved)................................

Hustrun för tvätt...................................................

...... kronor

1,000

—

..... »

500

—

...... »

300

—■

...... »

200

—

...... »

720

—

...... »

200

—

Driftkostnaderna

:

a) vid tuberkulossjukstugor.

Transport kronor 2,920: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.i-s Nåd. Proposition N:o 166.

o) vid tuberkulossjukhus.

Transport kronor 2,920: —

Utspisning rn. in.

Kosten för 23 patienter + 3 personal å 70 öre......... kronor 6,643: —

Ved + kol.................................................................................. » 1,000: —

Tvätt ................................ » 200: —

Lyse............................................................................................. » 300: —

Medicin...................................................................................... » 250: —

Linneförråds och inventariers underhåll........................... » 750: —

Byggnadsunderhåll................................................................ » 500: —

Oförutsedda utgifter............................................................. » 869: —

Summa kronor 13,432

Enligt denna kalkyl uppgår underhållskostnaden med en beräknad

ständig beläggning af 23 patienter till 1 krona 60 öre per patient och dag.

Vid beräkningen af driftkostnaderna för de i kommitténs plan upptagna

tnberkulossjuJchus har kommittén uteslutande varit hänvisad till

hvad kommittén inhämtat om erfarenheten rörande ifrågavarande kostnader

vid redan i verksamhet varande sjukhus af olika slag. Med

ledning häraf har kommittén uppgjort följande

Driftkalkyl för sjukling för 107 sängar med eu medelbeläggning af

100 patienter.

Aflöningar m. m.

Läkare .................................................................................... kronor 5,000: —

Underläkare.............................................................................. » 2,000: —

Syssloman ................................................................ » 500: —

Husmoder ........................................ » 700: —

Tre sköterskor å kronor 400: —.................................... » 1,200: —

Fem sköterskebiträden å kronor 200: — ................... » 1,000: —

Kokerska.................................................................................. » 400: —

Tre köksbiträden å kronor 180: —............................... » 540: —

Två tvätterskor å kronor 180: —........... » 360: —

Maskinist utan fri kost........................................................ » 1,200: —

i) ning........................................................................................ » 300: —

Transport kronor 13,200: —

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.

17

Transport kronor 13,200:

Utspisning m. in.

100 patienter i 365 dagar å 70 öre .....

17 personer tillhörande betjäningen i

70 öre.....................................................

Ved, kol och lyse.........................................

Tvätt, renhållning och vatten...................

Medicin............................................................

Diverse sjukvårdsartiklar.............................

Linneförråd och kläders underhåll...........

Byggnaders underhåll..................................

Inventariers underhåll.................................

O förutsedda utgifter.....................................

365 dagar å

kronor 25,550:

> 4,343

) 7,000

> 1,000

> 1,500

> 1,500

> 2,000

> 2,000

) 3,000

) 2,781

Summa kronor 63,875

50

50

Enligt denna kalkyl blir underhållskostnaden med en beräknad

ständig beläggning af 100 patienter 1 krona 75 öre per patient och dag.

Hvad beträffar driftkostnaderna vid tuberkulosafdelningar vid lasarett c) vid tuber

har kommittén ansett dem kunna beräknas blifva desamma som vid de kul°®f^nm

lasarett, till hvilka de höra. Den lägsta underhållskostnad, som vid lasarett,

sådant förhållande kan beräknas, är 2 kronor 10 öre per dag.

Kommittén upptager härefter till principiell behandling frågan Principhuruvida

staten bör lämna sin medverkan till den uppgjorda planens uttal^nde

genomförande; och anför kommittén härvid hufvudsakligen följande. statsbidrag

Den allmänna sjukvården är i princip en angelägenhet, som tillhör

kommunerna, hvarmed här afses jämväl landsting och städer, som ej vården,

deltaga i landsting. Denna grundsats är emellertid icke undantagslöst

genomförd. Sålunda har staten ej endast uppfört hospitalen, utan äfven

åtagit sig driften å desamma. Likaså lämnar staten bidrag till vården

af sinnesslöa barn och till underhållet af sjukhemmet för spetälska i

Järfsö samt bekostar tjänsteresor, som af ämbetsläkare göras för bekämpande

af epidemier. Från flera håll har jämväl påyrkats, att staten

skulle påtaga sig åtminstone en del af kostnaderna för tuberkulossjukvården

i riket. Uttalanden i denna riktning hafva gjorts af såväl

landets läkare som flertalet af svenska nationalföreningens mot tuberkulos

länskommittéer. För kommittén står det jämväl klart, att de

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Smil. 1 Afd. 130 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 166.

betydande kostnaderna för genomförandet af kommitténs plan icke böra

enbart drabba kommunerna, utan att staten bör lämna ett bidrag, som

ej är alltför obetydligt.

De skäl, som hittills betingat afvikelser från ofvannämnda i fråga

om den allmänna sjukvården gällande grundsats, torde varit af olika

beskaffenhet. I ögonen fallande är emellertid, att sjukvården ur

kostnadssynpunkt betraktas såsom en statsangelägenhet, då den afsett

sjukdomar af allmänfarlig beskaffenhet. Ehuru tuberkulosen icke är en

allmänfarlig sjukdom på samma i ögonen fallande sätt som sinnessjukdomarna

och epidemierna, har det dock för den sjukes omgifning i

hemmet och i arbetet eu så afsevärd betydelse, att genom en ändamålsenlig

tuberkulossjukvård smittokällor uppspåras och göras oskadliga

samt insikten om sjukdomens art och dess rationella behandling blifver

spridd, att statens ekonomiskt stödjande ingripande i ordnandet af

denna art af sjukvård synes väl motiverad. Härtill kommer, att hvad

som af landet offras på en energiskt och praktiskt drifven strid mot

tuberkulosen ur en vidare nationalekonomisk synpunkt säkerligen icke

skall behöfva betraktas såsom ett dödt kapital. Det är ej endast de

genom en lämplig vård tillfrisknade sjuka, hvilkas arbetskraft räddas

åt samhället. Större betydelse äger det förhållandet, att genom

successivt beredande af en planmässig vård åt flertalet sjuka och genom

smittokällornas oskadliggörande sjukdomen för framtiden kan förväntas

blifva i betydande grad begränsad i sin omfattning. Värdet af den

arbetskraft, som därigenom bevaras åt samhället, lärer icke kunna blifva

föremål för någon säker beräkning, men det antagandet torde i hvarje

fall ej vara för djärft, att samhällets ekonomiska utbyte af de kostnader,

det i förevarande afseende påtager sig, skall visa sig till fullo motsvara

desamma. Det är härutinnan värdt särskild uppmärksamhet, att det

onda, hvarom här är fråga, åstadkommer den mesta förödelsen i åldern

20—60 år. Af samtliga dödsfall i Sveriges städer 1904 under denna

ålder förorsakades omkring 36 procent af tuberkulos, och af dödsfallen

under åldern 20—40 år gällde det icke mindre än 53 procent.

Ehuru staten bör till en del åtaga sig kostnaden för tuberkulossjukvården,

bör enligt kommitténs åsikt jämväl denna art af sjukvård i det

väsentliga vara eu kommunens angelägenhet. Med afseende härå bör själfva

anläggningen icke omhänderhafvas af staten och sålunda ej heller initiativet

till uppförandet af tuberkulosvårdanstalter vara en statens sak. Det

lider nämligen icke något tvifvel, att den af kommittén ifrågasatta planen

för tuberkulossjukvårdens ordnande låter sig genomföra med betydligt

mindre kostnad, om en kommunal myndighet omhänderhar saken, än

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.is Nåd. Proposition No 166.

19

om den bekostas och administreras enbart af staten. Därest staten

skulle omhändertaga hela denna art af sjukvård, behöfdes otvifvelaktigt

en afsevärd ökning af de arbetskrafter, som äro satta att hafva inseende

öfver sjukvården i riket, enkannerligen i medicinalstyrelsen. Men oafsedt

den kostnad, som detta förhållande skulle medföra, skulle staten

såsom anordnare och innehafvare af anstalterna vara långt mindre

skickad än kommunen att anpassa desamma efter särskilda lokala förhållanden

och därigenom göra besparingar i afseende å såväl anläggning

som drift. Att detta i alldeles särskild grad gäller småanstalterna,

torde ligga i öppen dag.

Efter detta allmänna principuttalande upptager kommittén till besvarande

frågan rörande formerna för statens medverkan till den uppgjorda

planens genomförande, och anför kommittén därvid i hufvudsak

följande.

Statens bidrag kan tänkas utgå antingen till anläggningskostnaderna

eller till driftkostnaderna eller till bådadera. Därest staten inskränkte

sitt understöd till anläggningskostnaderna, skulle detta, med

hänsyn till svårigheten att för en längre tid framåt beräkna de årligen

återkommande driftkostnaderna, å många håll alstra tvekan att inlåta

sig på anordnandet af eu tuberkulossjukvård i den omfattning behofvet

kräfver. Härtill kommer, att driftkostnaderna, redan sådana de af kommittén

beräknats, äro af sådan omfattning, att svårigheter kunna

uppstå för vederbörande att med dessa kostnader belasta den kommunala

budgeten. Kommittén anser därför under alla omständigheter

nödvändigt, att staten lämnar årligt bidrag till bestridande af driftkostnaderna.

I fråga om den grund, efter hvilken statsbidraget bör utgå, anser kommittén

detta i regel böra bestämmas till 50 öre för dag för hvarje å anstalt

vårdad patient, motsvarande omkring 30 procent af den beräknade medelkostnaden.

Men bidraget synes ock böra blifva föremål för begränsning

såväl i förhållande till kommunens egna utgifter för ändamålet, som

ock med hänsyn till folkmängden inom vederbörande landstingsområde

eller stad, som ej deltager i landsting. I förra afseendet torde man

böra utgå från den principen, att statens uppoffringar för ifrågavarande

sjukvård ej blifva större än kommunens, och bör på grund häraf bestämmas,

att det högsta statsbidrag, som kan lämnas, skall utgöra hälften

af de kostnader, som kommunen får vidkännas för den eller de anstalter,

som äro i fråga. Men statsbidraget synes ock böra begränsas för

hvarje landstingsområde eller stad, som ej deltager i landsting, till visst

Statsbidrag

till driftkostnaderna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.

årligt belopp i förhållande till folkmängden. Det är nämligen att märka,

att för de största städerna antalet erforderliga sjukplatser är betydligt

större i förhållande till folkmängden än för öfriga delar af landet. Antalet

behöfliga sjukplatser för städerna Stockholm, Norrköping, Malmö,

Göteborg och Gäfle utgör sålunda lägst 2,oi, högst 2,55 per 1,000

invånare, under det för öfriga delar af landet behofvet beräknats

till allenast 0,90 platser per 1,000 invånare. Då det icke torde

finnas skäl att lämna de största städerna, hvilka ju äro de ekonomiskt

bärkraftigaste bland rikets kommuner, större statsbidrag

i förhållande till folkmängden än öfriga kommuner, och då nödig omtänksamhet

kräfver, att staten ej ikläder sig större uppoffringar, än

som kunna anses nödvändiga för målets vinnande, bör man beräkna

statsbidraget för högst en sjukplats per 1,000 invånare, hvilket, om man

utgår från bidrag af 50 öre per patient och sjukdag, ungefärligen motsvarar

180 kronor per 1,000 invånare, och bör alltså den bestämmelse

gifvas, att statsbidraget ej för något landsting eller stad, som ej

deltager i landsting, får öfverstiga sistnämnda belopp. Där inom landstingsområde

eller stad, som icke deltager i landsting, statsunderstöd

redan lämnats till driften af tuberkulosvårdanstalt af sådan typ, som

ingår i kommitténs plan, bör, oberoende af om understödet lämnats till

landsting eller dylik stad eller slutligen annan kommun, det sålunda

lämnade understödet gifvetvis tagas med vid beräkningen af storleken

af ifrågasatt nytt statsbidrag till landstingsområde eller stad.

Ehuru en beräkning af det belopp, hvartill statsbidraget till bestridande

af driftkostnaderna under angifna förutsättningar kommer att

uppgå, gifvetvis ställer sig i hög grad vansklig, har kommittén dock

uppgjort en sådan beräkning för de 10 år, som skulle fordras för planens

genomförande. Om vid början af planens genomförande 1909

finnas 1,000 platser och från och med nämnda år anordnas 460 platser

årligen under tio år, skulle statens utgifter, beräknade efter 50 öre för

en hvar af samtliga patienter, för ifrågavarande tio år uppgå till de

belopp här nedan upptagna tabell utvisar:

1909

1910

1911

1912

Antal patienter.

1,000 + 460

1,460 + 460

1,920 + 460

2,380 + 460

Statens understöd till driftkostnader

efter'' 50 öre pr patient.

kr. 266,450

» 350,400

» 434,350

_» 518,300

Transport kr. 1,569,500

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!,. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 166.

Transport kr. 1,569,500

1913 ....................... 2,840 + 460 » 602,250

1914 ....................... 3,300 + 460 » 686,200

1915 ...................... 3,760 + 460 » 770,150

1916 ........................ 4,220 + 460 » 854,100

1917 4,680 + 460 » 938,050

1918 ........................ 5,140 + 460 » 1,022,000

Summa kr. 6,442,250

Statens kostnader för bidrag till anstalternas drift komma

emellertid i verkligheten icke att uppgå till här angifna belopp. Med

hänsyn till den föreslagna begränsningen af 180 kronor för hvarje

1,000-tal invånare i län eller stad, som icke deltager i landsting, är

en icke oväsentlig minskning att beräkna i ofvannämnda belopp. I

hvilken omfattning kostnaderna kunna komma att nedbringas låter sig,

i stort sedt, icke på förhand bedöma. Såsom ett exempel på den inverkan

ifrågavarande begränsning kan hafva på beloppen må anföras,

att Stockholms stad, som år 1909, efter 50 öre per plats, med 700

platser skulle erhålla ett statsbidrag af 126,750 kronor, till följd af begränsningen

för samma år endast skulle erhålla 58,320 kronor.

Enligt kommitténs åsikt bör uppförandet af anstalterna i det stora

hela bekostas af kommunerna själfva. Äfven i fråga om dessa utgifter

torde dock, säger kommittén, staten kunna bereda kommunen en

hjälp, som för staten skulle innebära en jämförelsevis ringa ekonomisk

uppoffring, men som i väsentlig grad skulle underlätta möjligheten för

kommunerna att anordna behöfliga vårdanstalter.

För att kunna gripa sig an med sådana företag, som här äro i

fråga, måste kommunerna gifvetvis i regel anlita lånta medel. Hvad

kommunerna härutinnan komma att behöfva synes lämpligen kunna försträckas

desamma af staten, och anser kommittén, att statslån bör lämnas

till så stort belopp, som motsvarar hela byggnadskostnaden, dock oberäknad!

kostnaden för anskaffande af tomt. I regel skulle kommunerna

å dessa lån betala ränta. Denna, som gifvetvis bör vara den lägsta

möjliga, har kommittén tänkt sig kunna utgöra 3 Vs procent. Äfven

någon, om ock kortare tids räntefrihet synes böra komma i fråga vid

lånetidens början. Den tid, under hvilken lånet skulle vara fritt från

ränta, kan lämpligen bestämmas sålunda, att räntefriheten åtnjutes till

dess anstaltens byggnader blifvit färdiga att tagas i användning, dock

högst under två år från den dag, då första delen af lånet utbetalas.

Amorteringen synes lämpligen böra göras på 40 år.

Statslån till

kommunerna

för bestridande

af anläggningskostnaderna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Villkor för

erhållande af

statsunderstöd.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 166.

Den uppoffring staten skulle åtaga sig genom detta bidrag inskränker

sig, om man bortser från den tämligen obetydliga kostnaden för

lånens förvaltning, till ränteförlusten i början af''lånetiden samt skillnaden

mellan den ränta staten betalar och den ränta, mot hvilken

lånen af staten utlämnas. Den längsta tid, under hvilken lånen torde

kunna beräknas blifva räntelösa, är 1 Va år. Ränteförlusten, beräknad

efter 3 Vs procents ränta på hela anläggningkapitalet 10,810,000 kronor,

skulle för nämnda tid af 1 1 2 år blifva 567,525 kronor.

Därest statens bidrag till bestridande af anläggningskostnaderna

komme att gifvas på sätt kommittén ifrågasatt, skulle blifva erforderligt,

att Riksdagen anvisar medel för bildande af en fond att användas

för ifrågavarande ändamål. Att redan från början till fonden afsätta

hela det belopp, som skulle erfordras för genomförandet af den framlagda

planen för tuberkulossjukvårdens ordnande, bör, enligt kommitténs

mening, icke komma i fråga. Kommittén anser, att här ifrågavarande

lånefond från början endast bör beräknas för behofvet under fem år.

Det belopp, som sålunda skulle erfordras, motsvarar halfva den beräknade

anläggningskostnaden för samtliga anstalter och utgör sålunda

5.405,000 kronor.

Kommittén upptager slutligen till behandling frågan angående villkoren

för erhållande af statsunderstöd och anför därvid följande.

Det synes vara gifvet, att, därest statsunderstöd skall lämnas sjukvårdsinrättningar

af här ifrågavarande slag antingen i form af lån för

anstalternas uppförande eller såsom bidrag till bestridande af driftkostnaderna,

anstalterna böra motsvara vissa fordringar i afseende å ändamålsenlighet

äfvensom vara underkastade kontroll från statens sida.

Härmed har kommittén emellertid icke velat förorda vare sig i detalj

gående bestämmelser i fråga om anstaltsbyggnadernas konstruktion och

inredning samt inrättningarnas drift eller en kontroll, som rimligtvis

kan kännas besvärande för landsting och kommuner. I förra afseendet

böra de på förhand gifna bestämmelserna ej sträcka sig längre än att

frihet lämnas vederbörande att anordna anstalterna på sätt, som i hvarje

fall med hänsyn till säregna lokala förhållanden och andra orsaker må

finnas vara mest praktiskt och billigt, och, hvad beträffar kontrollen,

bör denna endast hafva till ändamål att söka få undanröjdt sådant, som

ur synpunkten af eu ändamålsenlig tuberkulosvård kan anses såsom ett

verkligt missförhållande, och att i öfrigt tillhandagå vederbörande med

råd och upplysningar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 166.

23

Med fasthållande af ofvan angifna synpunkt anser kommittén emellertid,

att villkor för erhållande af statsunderstöd i ena eller andra formen

böra fastställas i nedan angifna afseenden.

De ritningar och den plan i öfrigt, efter hvilka anstalt, för hvilken

statsunderstöd önskas, är uppförd eller ämnad att uppföras, måste vara

godkända efter sakkunnig granskning, och synes det naturligt, att pröfningen

härutinnan öfverlämnas åt medicinalstyrelsen.

Sjukrummen böra ej afses för flera än 8 patienter, och måste samtliga

vara af den storlek, att hvarje patient beredes en luftkub af minst

20 kbm. och en golfyta af minst 6 kvm. För svårt sjuka böra finnas

på hvarje anstalt minst två rum med endast en å två sängar i hvarje.

Det måste också anses såsom nödvändigt, att å tuberkulosvårdanstalt

finnas liggveranda, badrum och tvättstuga. Å hvarje anstalt bör finnas

åtminstone ett dagrum, hvilket å de mindre anstalterna jämväl må kunna

tjäna till matrum.

Hvad beträffar de ifrågasatta tuberkulosafdelningarna vid lasaretten,

bör statsunderstöd icke lämpligen beredas dessa, därest de icke äro afsedda

för minst 10 sängar samt skilda från öfriga sjukafdelningar och

försedda med egen ingång från det fria.

Därest tuberkulossjukstuga uppföres i samband med epidemisjukhus,

måste afdelningarna hållas fullt skilda och hafva särskilda ingångar.

Vid tuberkulosvårdanstalter af de slag kommittén ifrågasatt är det

ensidigt, att tillgång finnes till skog eller park.

Kommittén anser det vara af synnerlig vikt, att landsting och

kommuner, som anordna och drifva de anstalter, som äro i fråga, sätta

patientafgifterna så lågt som möjligt. Kommittén håller också före,

att ett villkor i sådant hänseende bör fästas vid statsbidrag, som lämnas

till bestridande af drifkostnaderna. För att bidrag skall kunna medgifvas,

bör dagafgiften icke öfverstiga 1 krona.

Att de villkor, som efter granskningen af ritningar och plan

blifva fästa vid ett statsanslag, sedermera iakttagas samt att anstalten

drifves på ett sätt, som motsvarar lungsotshygienens fordringar,

bör vara en oundgänglig förutsättning för erhållande af statsbidrag

till driftkostnaderna. En kontroll från statens sida härutinnan blifver

alltså nödvändig och synes denna lämpligen, åtminstone tillsvidare,

kunna utöfvas genom förste provinsialläkare eller i städer, som icke

ingå i förste provinsialläkarens tjänsteområde, genom förste stadsläkaren.

Hvad kommittén föreslagit i fråga om understöd till kommuner

bör efter pröfning af Kungl. Maj:t i särskilda fall gälla jämväl i fråga

om föreningar eller enskilda, som uppföra tuberkulosvårdanstalter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 166.

öfver korn- Öfver kommitténs förslag har medicinalstyrelsen, till följd af nådig

tänkande af- remiss, den 29 januari 1908 afgifvit underdånigt utlåtande och därvid

gifna ytt- tillika öfverlämnat af samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter

rån en. vec[erbörande förste provinsialläkares, lasarettsdirektioners och landstings

hörande, i ärendet afgifna underdåniga yttranden.

Kungi. Majas Utan att ingå på någon mera detaljerad redogörelse för innehafvande,

hållet uti de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, förste provinlandstings,

sialläkarna, lasarettsdirektionerna och landstingen i ärendet afgifna ytt0gianskåres”"

randen tillåter jag mig dock att i korthet sammanfatta de anmärkningar,

och lasaretts-gom af dessa myndigheter blifvit mot kommitténs förslag framställda,

yttranden. Innan jag olvergar till att närmare redogöra ior dessa anmark
ningar,

vill jag emellertid framhålla, att samtliga nyssnämnda myndigheter

starkt betonat vikten och betydelsen däraf, att samhället på

ett kraftigt och målmedvetet sätt upptager kampen mot tuberkulosen..

Alla hafva jämväl förklarat sig i hufvudsak instämma uti kommitténs

förslag och lifligt förordat åtgärders vidtagande i den riktning,

kommittén angifvit. En hel del af de i ärendet hörda hafva ock förklarat

sig icke hafva något att erinra mot förslagets detaljer. Detta

är förhållandet med åtta bland Kungl. Majrts befallningshafvande, nio

landsting, nio förste provinsialläkare och fyrtiotvå af de femtiotre lasarettsdirektioner,

som öfver förslaget afgifvit yttrande. De anmärkningar,

som af öfriga myndigheter blifvit framställda, afse endast vissa mer

eller mindre väsentliga detaljer i kommitténs förslag.

pianen. Hvad först angår själfva den af kommitterade föreslagna plan för

tuberkulossjukvårdens ordnande, har denna i allmänhet vunnit fullt

erkännande såsom synnerligen lämpad för våra förhållanden och ägnad

att befordra en framgångsrik kamp mot sjukdomen. Vissa anmärkningar

rörande dess omfattning hafva dock blifvit framställda. Sålunda

har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län ifrågasatt,

huruvida icke äfven uppkomsten af sanatorier för sjuka i det tidiga

stadium, att de kunna fullt återställas till hälsan, och isynnerhet för mindre

bemedlade, borde underlättas genom statsunderstöd. I samma riktning

har förste provinsialläkaren i Kristianstads län uttalat sig, i det han

förklarat sig anse, att sanatorier och kustsanatorier böra, exempelvis

genom erhållande af lån och fria byggnadstomter, af staten understödjas

i sin verksamhet. Örebro läns landsting har jämväl ansett, att kustsanatorier

och kustsjukhus bort tilldelas en mera framskjuten plats uti

den af kommittén uppgjorda planen. Hälsovårdsnämnden i Stockholm

har framhållit såsom ett synnerligen beaktansvärdt önskemål, att tuberkulossjuka

i tidigare stadium af sjukdomen icke utestängas från de af

kommitterade föreslagna vårdplatserna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

I vissa yttranden har framkastats den tanken, att landsting och

kommuner borde genom lag tillförbindas att ordna tuberkulossjukvården.

Hvad härefter angår de af kommittén föreslagna vårdformer,

hafva tuberJculossjuJcstugorna i regeln vunnit erkännande såsom synnerligen

lämpliga och billiga vårdanstalter. I vissa hänseenden hafva dock

anmärkningar mot denna vårdform blifvit framställda. Sålunda hafva

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län samt förste provinsialläkarna

i Stockholms och Malmöhus län ansett, att dessa smärre anstalter

böra anordnas efter kolonisystemet, hvilket med hänsyn till

patienternas lefnadsvanor och förhållanden i öfrigt är mera ägnadt

att framkalla goda resultat än sjukhus och sjukstugor efter våra

vanliga mönster. Kungl. Maj:ts befallningshafvande och förste provinsialläkaren

i Blekinge län äfvensom direktionen för Karlskrona

lasarett äro af den mening, att sjukstugorna böra utgå ur planen för

tuberkulossjukvårdens rationella ordnande och i stället uppgå i de

större, med tidsenlig material och skolad läkarkraft utrustade tuberkulossjukhusen.

I enahanda riktning hafva Kungl. Majrts befallningshafvande

och förste provinsialläkaren i Östergötlands län uttalat sig, i

det de ansett, att i stället för sjukstugor höra inom länet anordnas

tuberkulosafdelningar vid lasaretten och för sådana patienter, som ej

därstädes kunna beredas plats, ett större tuberkulossjukhus. Slutligen

torde böra nämnas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län anmärkt, att kommittén i sitt förslag inrymt väl liten plats åt tuberkulossjukhusen,

hvilka i alla afseenden äro bättre ägnade än sjukstugorna

att framkalla lyckliga resultat och därför också i längden ställa

sig billigare än dessa senare.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och förste provinsialläkaren i Blekinge län äfvensom

förste provinsialläkaren i Malmöhus län uttalat sig mot tuberkulossjukstugornas

upppförande i samband med epidemisjukhusen.

De af kommittén ifrågasatta särskilda tuberJculosaf''delningärna vid

lasaretten hafva i allmänhet icke blifvit föremål för några mera betydande

anmärkningar. Kungl. Maj:ts befallningshafvande och förste provinsialläkaren

i Blekinge län äfvensom direktionerna för lasaretten i

Karlskrona och Karlshamn hafva dock, under framhållande af de praktiska

olägenheter, som skulle blifva en följd af dylika afdelningars

inrättande vid lasaretten, uttalat sig emot en sådan anordning. Direktionen

för sistnämnda lasarett har äfven funnit sådant vara principiellt oriktigt,

såframt icke vederbörande lasarett är deladt i en kirurgisk och en medicinsk

afdelning. Slutligen torde böra nämnas, att direktionen för

Bill. till Riksd. Frat. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 130 Haft. 4

Vårdformer.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

lasarettet i Härnösand, i motsats till hvad kommittén föreslagit, ansett,

att tuberkulosafdelningarna, hvilka komma att blifva bättre utrustade än

sjukstugorna, företrädesvis böra afses för lindriga och botliga fall, under

det att sådana fall, om bvilkas återställande till hälsa ej stora förhoppningar

finnas, böra isoleras å sjukstugorna.

Med hänsyn till de därmed förenade stora kostnaderna hafva Kung!.

Maj:ts befallningshafvande och förste provinsialläkaren i Kristianstads

län ställt sig tveksamma angående lämpligheten af att inom länet uppföra

ett större tuberkulossjukhus och i stället förordat inrättandet af

tuberkulossjukstugor och särskilda tuberkulosafdelningar vid lasaretten.

Enahanda mening har uttalats af Malmöhus läns landsting samt direktionen

för lasarettet i Hälsingborg, såvidt detta län angår.

Här torde tillika böra omnämnas, att förste provinsialläkaren i

Ålfsborgs län ansett, att tuberkulosvården bör ordnas på det sätt,

att två olika slags anstalter uppföras, nämligen kuranstalter och

vårdanstalter, de förra afsedda för sådana fall, där förbättring eller tillfrisknande

kan förväntas, och de senare för obotliga fall. Kuranstalterna,

hvilka komma att ställa sig afsevärdt dyrare än vårdanstalterna,

som endast afse att isolera de sjuka från deras omgifning, böra

anordnas efter kolonisystemet, hvilket bättre tillfredsställer hygienens

kraf än kasernsystemet och är mera ägnadt att göra anstalten* till

en praktisk skola för hemmets hälsovård. Vårdanstalterna åter böra

anordnas såsom smärre och billigare sjukhem. För sådana sjukdomsfall,

som äro af komplicerad beskaffenhet eller fordra kirurgisk behandling,

böra särskilda tuberkulosafdelningar vid lasaretten inrättas.

Gifvet är, att det af kommittén uppgjorda förslag till anstalternas

förläggning inom de olika sjukvårdsområdena blifvit föremål för åtskilliga

anmärkningar. Särskilt har detta varit fallet beträffande de af

kommittén förordade platser för tuberkulosafdelningarna. Åtskilliga bland

direktionerna för de lasarett, där dylika afdelningar föreslagits skola anordnas,

hafva nämligen förklarat, att de lokala eller klimatiska förhållandena

därstädes icke äro sådana, att de lämpa sig för uppförande af

vårdanstalter för tuberkulösa. Då emellertid kommitténs uttalande i

nu afhandlade hänseende icke har karaktären af något bestämdt förslag,

utan endast tillkommit för att belysa i hvad mån lokala förutsättningar,

enligt kommitténs mening, finnas för genomförandet af den

uppgjorda planen, anser jag mig icke behöfva närmare redogöra för de

anmärkningar, som blifvit af vederbörande framställda mot denna del

af kommitténs betänkande.

Åtskilliga af de i ärendet hörda hafva ansett, att sådana å de militära

mötesplatserna uppförda byggnader, hvilka icke vidare komma

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 166.

att användas för sitt ursprungliga ändamål, lämpligen böra omändras

till tuberkulossjukvårdanstalter.

De af kommittén uppgjorda kostnadsberäkningarna för planens

genomförande hafva blifvit föremål för åtskilliga anmärkningar. Samtliga

dessa anmärkningar gå ut på att kommittén beräknat kostnaderna

allt för lågt och att dessa i verkligheten komma att ställa sig betydligt

högre.

Hvad först angår anläggningskostnaden, har förste stadsläkaren i

Stockholm anfört, att erfarenheten från stadens vårdanstalter för tuberkulösa

visat, att anläggningskostnaden per säng uppgått till vida högre

belopp, än kommittén antagit. Jämväl Kungl. Maj ds befallningshafvande

och landstinget i Örebro län, Kungl. Majds befallningshafvande och

förste provinsialläkaren i Västernorrlands län, förste provinsialläkaren i

Alfsborgs län och direktionerna för lasaretten i Göteborg och Örebro

äro af den mening, att kommitténs kostnadsberäkning i förevarande

fall är alltför lågt tilltagen. Gäfleborgs läns landsting anser, att anläggningskostnaden

per säng vid sjukstugorna kommer att öfverstiga

3,000 kronor i stället för af kommittén beräknade 2,000 kronor. Vid

tuberkulossjukhusen blefve kostnaden flera hundra kronor högre. Förste

provinsialläkaren i Kopparbergs län och direktionen för lasarettet i

Härnösand äro jämväl af den mening, att kommittén räknat med allt

för låga siffror. Af den förstnämnde omnämnes, att anläggningskostnaden

per säng vid sjukstugor i Kopparbergs län uppgått till 4,000

kronor.

Äfven de af kommittén uppgjorda beräkningar af driftkostnaderna

vid de föreslagna sjukvårdanstalterna hafva blifvit föremål för anmärkningar.

Sålunda hafva Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län, förste stadsläkaren i Stockholm samt direktionerna för lasaretten i

Göteborg och Borgholm som sin mening uttalat, att driftkostnaderna af

kommittén beräknats alltför lågt. Denna uppfattning delas jämväl af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande och landstinget i Göteborgs och Bohus

län, hvilka särskild! anmärka, att i den för tuberkulossjukstugorna uppgjorda

driftkalkylen icke upptagits aflöning för någon särskild syssloman,

ehuru en sådan gifvetvis måste komma att anställas. Förste provinsialläkaren

i Alfsborgs län anser, att kommittén beräknat alltför lågt portionspris

vid såväl sjukstugorna som sjukhusen. Kungl. Maj ds befallningshafvande,

landstinget och förste provinsialläkaren i Örebro län äfvensom

direktionen för lasarettet i Örebro äro af samma uppfattning. Enligt

Kostnadsbe
räkningarna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.

Statsunder
stöd.

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening bör nämligen portionspriset

vid sjukstugorna beräknas till 1 krona om dagen i stället för 70 öre;

och landstinget anser, att de af kommittén beräknade kostnaderna böra

liöjas med 20 %. Gäfleborgs läns landsting håller före, att dagkostnaden

vid sjukstugorna bör beräknas till 2 kronor per patient i stället för af

kommittén antagna 1 krona 60 öre. Slutligen torde böra omnämnas, att

direktionen för Piteå lasarett ansett, att den af kommittén beräknade

personalen är allt för otillräcklig, äfvensom att såväl portionspriset

som aflöningarna till vaktmästare och sköterska böra höjas.

Uppenbart är, att de i ärendet börda myndigheterna ägnat sin

största uppmärksamhet åt den del af kommitténs förslag, som behandlar

frågan om statens bidrag till de planerade sjukvårdanstalterna. Som

ofvan nämnts, skulle detta utgå dels i form af bidrag till driftkostnaderna

med 50 öre per dag och patient med vissa närmare angifna. begränsningar

och dels i form af amorteringslån mot låg ränta för anstalternas

uppförande.

Hvad först angår det af kommittén föreslagna statsbidraget till

driftkostnaderna, hafva flertalet bland dem, som i ärendet blifvit hörda,

ansett, att med häns}m till de stora kostnader, som den uppgjorda

planens genomförande kommer att medföra för landsting och kommuner,

statens ifrågavarande bidrag bör utgå med väsentligt högre belopp

än kommittén föreslagit. Ett allmänt uttalande i denna riktning har

gjorts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands, Ålfsborgs, Örebro

och Västerbottens län, af Kalmar läns södra landsting och Blekinge läns

landsting, af förste provinsialläkaren i Värmlands län samt af direktionerna

för lasaretten i Oskarshamn, Borås, Filipstad, Örebro, Västerås

och Köping.

En hel del af de i ärendet hörda hafva i förevarande hänseende

intagit en mera bestämd ståndpunkt. Sålunda har förste stadsläkaren

i Stockholm, förste provinsialläkaren i Västerbottens län samt direktionen

för lasarettet i Piteå ansett, att statsbidraget bör utgå med 75 öre per

dag och patient; och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län har, med hänsjm till att driftkostnaderna komma att ställa sig

väsentligt olika på olika orter, uttalat den mening, att ifrågavarande

bidrag bör utgå med viss andel af de verkliga kostnaderna per dag

och patient och med ett visst maximibelopp ej understigande 75 å

80 öre.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands och Västernorrlands

län, Kalmar läns norra landsting och Gäfleborgs läns landsting, förste

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 166.

provinsialläkaren, i Kronobergs län samt direktionen för lasarettet i

Eskilstuna föreslå, att statsbidraget bestämmes till minst hälften af den

verkliga kostnaden. I samma riktning har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Värmlands län uttalat sig, dock med det tillägg, att statsbidraget

bör utgå med högst 1 krona per dag och patient. Landstingen

i Jönköpings, Gottlands, Västmanlands och Västerbottens län

samt direktionerna för lasaretten i Nyköping, Jönköping, Umeå och

Skellefteå äro ock af den mening, att bidraget bör bestämmas ^till 1

krona per patient och dag. Denna uppfattning delas äfven af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som dock

ansett sig böra framhålla, att, därest ett så högt statsbidrag ej kan

påräknas, den af kommittén föreslagna patientafgiften af högst 1 krona

per dag bör bestämmas till 1 krona 50 öre med skyldighet för vederbörande

kommuner att för medellösa betala denna afgift.

Förste provinsialläkaren i Älfsborgs län har ansett, att statens

bidrag till såväl drift som anläggning bör utgå i samma proportion

som förhållandet är i Danmark, d. v. s. med Vh af kostnaderna.

Åtminstone borde Vs af dessa gäldas af statsmedel. Underhållskostnaden

bör bestämmas för fem år i sänder till vissa maximibelopp,

exempelvis vid kuranstalterna till 2 kronor 50 öre å 3 kronor och vid

vårdanstalterna och lasarettsafdelningarna till 2 kronor a 2 kronor 25 öre

per dag och patient. Häraf skulle staten betala Vs (60 %) och landstingen

Vs (20 *). Återstoden, Vs (20 %), skulle såsom dagafgift erläggas

antingen af patienterna själfva eller af sjukkassor, hvari dessa

vore medlemmar, eller ock i händelse patienten vore medellös, af

vederbörande kommun. För eventuellt uppstående brist borde landstinget

ansvara. I anslutning till hvad förste provinsialläkaren sålunda

föreslagit har jämväl Älfsborgs läns landsting ansett, att statens

ifrågavarande bidrag böra utgå med °U af kostnaderna.

Med hänsyn till de olika pris, som äro rådande å olika orter, har

landstinget äfvensom förste provinsialläkaren i Örebro län föreslagit,

att statsbidraget lämpligen bör bestämmas till Vs af driftkostnaden.

Enligt kommitténs förslag skulle statens bidrag blifva föremål, för

begränsning så tillvida, att för län eller stad, som ej deltager i landsting,

bidrag icke i något fall skulle utgå till flera sjukplatser än en på hvarje

tusental af länets eller stadens invånare. Mot detta kommitténs förslag

har från vissa håll framställts anmärkningar. Sålunda anser förste

stadsläkaren i Stockholm, att statsbidraget bör utgå för hvarje vårdad

sjuk utan någon inskränkning i förhållande till invånarantalet. Detta

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

vore så mycket mera nödvändigt, som man eljest skulle äfventyra resultatet

just i de landsdelar, där sjukdomen vore mest spridd och det således

vore af största vikt, att särskilt kraftiga åtgärder vidtoges. För

sådana områden skulle nämligen, därest kommitténs förslag blefve godkändt,

ett relativt högre statsbidrag erhållas, om otillräckliga åtgärder vidtagas

än i motsatt fall, alltså en formlig premieringaf halfmesyren. Isamma

riktning hafva öfverståthållarämbetet, Jönköpings läns landsting samt direktionerna

för lasaretten i Jönköping och Piteå uttalat sig. Nämnda landsting

har till stöd för sin mening åberopat förhållandena i Danmark, hvarest

statsbidraget per dag och ^patient utgjorde 1 krona 85 öre för vuxna och

1 krona 25 öre för barn. Örebro läns landsting har jämväl ansett ifrågavarande

bestämmelse böra undergå en modifikation med hänsyn till de

nordliga länen, där sjukdomsfrekvensen är stor, befolkningen fattig och

lefnadskostnaderna uppdrifna.

Hvad härefter angår kommitténs förslag om beviljande af statslån på

billiga villkor åt kommunerna för uppförande af tuberkulosanstalter, har

detta af de i ärendet hörda myndigheterna ansetts synnerligen välbetänkt

och af behofvet påkalladt. Vissa erinringar mot kommitténs förslag hafva

dock blifvit framställda. Plärvid är först att märka, att vissa myndigheter

ansett, att staten borde i stället för lån bevilja anslag till anstalternas

uppförande. Sålunda håller Västmanlands läns landsting före,

att en afse värd del af byggnadskapitalet bör lämnas såsom statsanslag,

enär i annat fall en betydligt längre tid, än kommittén beräknat,

kommer att åtgå för den uppgjorda planens genomförande.

En liknande uppfattning har uttalats af Gräfleborgs läns landsting,

som ansett, att i stället för lån statsanslag skulle beviljas till halfva

kostnaden per sjuksäng och stående i visst förhållande till folkmängden

inom det område, som anlägger anstalten. Äfven Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och landstinget i Norrbottens län äro af den mening,

att staten bör till anläggningarna bevilja anslag utan återbetalningsskjddighet

och ej stanna endast vid låneunderstöd.

Beträffande själfva lånevillkoren hafva Kungl. Majts befallningshafvande

i Jönköpings län äfvensom förste provinsialläkaren i Östergötlands

län ansett, att räntan å statslånen bör sättas lägre än

3,5 %, och såsom villkor för erhållande af statslån uppställas den

fordran, att plan för tuberkulossjukvårdens ordnande inom det län,

lånesökanden tillhör, blifvit uppgjord och af'' vederbörande godkänd.

Direktionen för Jönköpings lasarett har jämväl framhållit önskvärdheten

af en lägre räntefot och en längre tids räntefrihet, än kommittén

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 166.

ifrågasatt. Jönköpings läns landsting har i detta afseende föreslagit,

att statslånen lämnas räntefria under hela amorteringstiden eller åtminstone

under de fem första åren och att räntan därefter ej sättes högre

än 2 %. Då somliga län äro mera, andra mindre beroende af statens

mellankomst, anser Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands

län, att vid bestämmande af lånevillkoren hänsyn bör tagas till de i de

särskilda länen rådande förhållandena. Slutligen torde böra nämnas, att

efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västmanlands län mening vid

statslånen bör fästas det villkor, att vederbörande landsting inom viss

tid skola besluta anstalternas uppförande.

I detta sammanhang torde ''böra omnämnas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

äfvensom förste provinsialläkaren i Kristianstads län

hålla före, att staten bör jämväl i så måtto lämna sitt understöd, att

å kronodomänerna upplåtes fri mark för tuberkulosanstalters uppförande.

Såsom ofvan nämnts har kommittén ansett, att vissa villkor böra

uppställas för erhållande af statsunderstöd vare sig i form af lån för

anstalternas uppförande eller såsom bidrag till bestridande af driftkostnaderna.

Mot dessa villkor hafva åtskilliga anmärkningar blifvit framställda.

Enligt kommitténs förslag skola ritningarna till anstalterna godkännas

af medicinalstyrelsen. Häremot har ingen annan invändning blifvit

gjord än att Örebro läns landsting ansett, att ritningarna till de mindre

anstalterna lämpligen böra kunna granskas och godkännas af förste

provinsialläkaren, hvilken dessutom alltid bör lämnas tillfälle att yttra

sig om platsen för en ifrågasatt anstalt.

Beträffande de af kommittén föreslagna villkor, som hafva afseende

å anstalternas inredning, har förste stadsläkaren i Stockholm anmärkt,

att antalet patienter i hvarje rum mycket väl kan sättas till 10 å 12 i

stället för 8. Då frågan angående sjukrummens storlek bäst kan bedömas

af den myndighet, som har att granska och godkänna ritningarna,

böra de af kommittén i förevarande hänseende föreslagna villkoren bortfalla.

I enahanda riktning hafva öfverståthållarämbetet och direktionen

för Härnösands lasarett uttalat sig. En motsatt ståndpunkt intages af

förste provinsialläkaren i Östergötlands län, hvilken anser, att sjukrummen

ej böra afses för flera än 6 patienter. I detta sammanhang

torde böra nämnas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län

äfvensom direktionen för Nyköpings lasarett ansett, att sjukrummen

böra vara af den storlek, att hvarje patient beredes eu luftkub af 25 å

Villkoren för

erhållande af

statsunderBtöd.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsens
yttrande.

32 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 166.

30 kbm i stället för 20 kbm, som kommittén ansett tillräckligt. Likaledes

torde böra anmärkas, att förste stadsläkaren i Stockholm, med hvilken

öfverståthållarämbetet instämt, icke anser nödigt uppställa fordran

på att vid tuberkulosanstalt skall finnas särskildt dagrum och tvättstuga,

ej heller att tuberkulosafdelningarna vid lasaretten nödvändigtvis

behöfva vara skilda från öfriga afdelningar och försedda med egen ingång

från det fria. Sistnämnda uppfattning delas äfven af direktionen

för lasarettet i Karlshamn.

Såsom villkor för erhållande af statsbidrag till driftkostnaderna har

kommittén föreslagit, att patientafgiften icke sättes högre än 1 krona

per dag. Mot denna bestämmelse hafva åtskilliga invändningar blifvit

gjorda. Sålunda har förste provinsialläkaren i Östergötlands län ansett,

att ifrågavarande afgift icke bör sättas högre än afgiften vid lasaretten.

Samma mening uttalas af direktionen för Mariestads lasarett, så vidt

angår tuberkulosafdelningarna vid lasaretten. I likhet med kommittén

hafva landstinget och förste provinsialläkaren i Örebro län ansett, att

patientafgiften ej bör öfverstiga 1 krona, men hålla därjämte före, att

statsbidraget bör utgå äfven för belagda sängar i ensidigt rum. Enligt

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Jönköpings län mening böra landsting

och kommuner äga rätt att af patienterna uppbära 1 krona 50 öre

om dagen som bidrag till underhållskostnaden, hvilken afgift, i händelse

patienten saknar tillgångar, skola gäldas af vederbörande fattigvårdssamhälle,

utan att dock få betraktas såsom fattigvård. Stockholms

läns landsting, med hvithet Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samma

län instämt, har icke ansett lämpligt att såsom villkor för erhållande

af statsbidrag uppställa den fordran, att patientafgiften ej får öfverstiga

1 krona.

Slutligen hafva direktionerna för lasaretten i Karlskrona, Karlshamn

och Gäfle anmärkt, att förste provinsialläkaren icke bör, såsom

kommittén föreslagit, utöfva kontroll öfver tuberkulosafdelningarna vid

lasaretten, då dessa för närvarande icke stå under hans, utan under

medicinalstyrelsens inseende. Därest kontrollen öfver driften vid tuberkulosanstalterna

kommer att uppdragas åt ifrågavarande läkare eller

stadsläkare, har förste stadsläkaren i Stockholm hemställt, att afseende

bör fästas vid de fall, då en stad anlagt ett sjukhus inom annan

kommun.

Uti sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande har medicinalstyrelsen

anfört följande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 166.

Äfven om en del anmärkningar torde kunna framställas mot vissa

detaljer i kommitterades förslag, särskildt beträffande platser, som af

dem angifvits såsom lämpliga för tuberkulossjukstugor och tuberkulosafdelningar

vid lasarett — och flera sådana hafva framställts i de från

länen inkomna yttrandena — är dock medicinalstyrelsen i stort sedt

ense med kommitterade rörande den plan, som af dem uppgjorts för

tuberkulossjukvårdens ordnande. Tuberkulossjukdomarna hafva nämligen

så stark spridning i landet, att det allmänna måste känna det som

en bjudande plikt att kraftigt arbeta på att begränsa dem och bereda

vård åt de sjuka, så att dessa, äfven om de icke återvinna full hälsa,

dock kunna få sina krafter stärkta till gagn för dem sjkifva, deras anhöriga

och det samhälle de tillhöra. Genom den erfarenhet, som under

sjukhusbehandlingen vinnes såväl om sjukdomens rätta natur och lämpliga

behandling som om de försiktighetsmått, hvilka erfordras för att

hindra sjukdomens utbredning, sprides dessutom bland allmänheten

kännedom om de åtgärder, som äro ägnade att småningom utrota

smittan, och på samma gång minskas då äfven den beklagliga förskräckelse

för sjukdomen, som nu mångenstädes vunnit insteg hos befolkningen.

Att en rationellt ordnad tuberkulosvård snarast möjligt

måtte komma till stånd inom vårt land, det kräfves sålunda icke blott

af humanitära skäl, utan äfven af hänsyn till den nationalvinst, som

därigenom kan förväntas uppstå i form af ökad arbetskraft och minskad

fattigvårdstunga. Men kraftiga åtgärder fordras från samhällets

sida för att inskränka det onda, som sedan århundraden hemsökt och

ännu i så olycksbringande grad härskar bland vårt folk. Och det är

därvid »bättre att utge ett större belopp och vinna åsyftad verkan, i

den mån vårt vetande kan åstadkomma en sådan, än ett mindre utan

verkan eller proportionsvis liten sådan», såsom Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Örebro län, efter hvad det vill synas medicinalstyrelsen,

med rätta yttrar såsom utslutning af sitt underdåniga utlåtande i frågan.

Om kommitterades plan för tuberkulossjukvårdens ordnande alltså

torde i hufvudsak kunna gillas och förordas, anser medicinalstyrelsen

sig dock böra framhålla, att, enligt styrelsens uppfattning, det af kommitterade

beräknade statsunderstödet för sjukvårdanstalternas drift

och underhåll satts alldeles för lågt, för att det åsyftade målet, uppförandet

af tillräckligt många och nog omfattande sjukvårdanstalter,

skall kunna vinnas. Ty, om endast ett fåtal sjuka erhålla nödig vård,

förfelas hufvudsyftet med statsanslaget. »Statens utgifna medel komma

visserligen några individer till godo i form af anstaltsvård, men härigenom

ernås icke eller endast ytterst ofullständigt det viktiga statsäd.

till Biksd, Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 130 lläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

ändamålet: sjukdomens aftagande)), yttrar i detta afseende förste stadsläkaren

i Stockholm, och medicinalstyrelsen kan icke finna annat, än att

han i denna anmärkning har fullkomligt rätt.

Statens ofvannämnda bidrag har af kommitterade föreslagits till 50

öre för hvarje underhållsdag, dock med vissa inskränkningar. Mot

detta förslag har flertalet af dem, som yttrat sig i frågan, rest invändningar

och yrkat, att statsbidraget måtte bestämmas till 75 öre eller 1

krona per underhållsdag. I detta yrkande vill medicinalstyrelsen för sin del

instämma genom att föreslå statsbidragets höjande till 75 öre per underhållsdag,

dock att bidraget icke för någon anstalt bör få utgå med

mera än tredjedelen af hela driftkostnaden, större reparationer, tillbyggnader

och dylikt således oberäknade.

Medicinalstyrelsen finner ett ytterligare stöd för detta sitt förslag

i kommitterades eget uttalande å sidan 27, att kommitterade finna grunden,

efter hvilken statsbidraget skulle utgå, i regel böra bestämmas till

omkring 30 procent af den beräknade medelkostnaden. Denna medelkostnad,

af kommitterade uppgifven till 1 krona 60 öre vid de mindre

anstalterna och 1 krona 75 öre vid de större tuberkulossjukhusen, är

nämligen, enligt all erfarenhet, af kommitterade för lågt beräknad. Såsom

exempel på huru otillfredsställande kalkyler öfver driftkostnader i

allmänhet uppgöras, vill medicinalstyrelsen framhålla den beräkning,

som lämnats åt Kopparbergs läns särskilda tuberkuloskommitté, hvilken

dock behandlat frågan i dess helhet noggrannare och fullständigare än

vederbörande i något annat län. För ett vid Iiögbro ifrågasatt tuberkulossjukhus

med en beräknad medelbeläggning af 65 patienter har man antagit,

att 1 kokerska jämte ett köksbiträde skulle vara tillfyllest. Dessa

två personer skulle då tillreda och servera all föda för 65 patienter,

deras sköterskor med flera samt verkställa all diskning och rengöring

i kök och matsal. De fåtaliga sköterskebiträdena lära knappast kunna

medhinna städningen på sjukafdelningarna, där många sängliggande

sjuka måste antagas komma att finnas, och kunna således icke lämna

något biträde i matsal och kök. Att nämnda kökspersonal uppenbarligen

är för liten, framgår bland annat däraf, att vid de hittillsvarande

lungsotssanatorierna med 100—120 sjuka den äfven där från början

knappt tillmätta personalen måst ökas, så att den nu uppgår till en hushållerska

med 10 kvinnliga biträden utom 2 för bakning. Med visshet

torde också kunna sägas, att kökspersonalen vid Högbrosjukhuset, om

det kommer till stånd, måste blifva åtminstone dubbelt så stor, som man

antagit. Men man har heller icke beräknat bostäder för flera personer, än

de i driftkalkylen upptagna. Således komma äfven byggnadskostnaderna

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts Nåd, Proposition N:o 166.

att påverkas. Äfven hvad öfrig beräknad personal beträffar, lärer den

komma att visa sig alltför knappt tilltagen, om eljest verkligt god

sjukvård skall kunna erhållas. Att räkna på något större biträde af

patienterna, är ur flera synpunkter att afråda.

Att underhållskostnaden beräknats för lågt, framgår för öfrigt redan

af tabellen å sidan 42 af första bilagan till kommitterades betänkande,

hvaraf man finner, att medelkostnaden per dag vid sjukstugorna i de

olika länen uppgår till 1 krona 98 öre och vid lasaretten till 2 kronor 20

öre, oaktadt alla större reparationskostnader vid denna beräkning uteslutits.

Och år 1906 upptogos driftkostnaderna vid smärre tuberkulossjukhus

uti det af kommitterade omnämnda, af svenska nationalföreningen

mot tuberkulos utgifna betänkandet om »Tuberkulossjukhus,

deras planläggning och uppförande» till 15,260 kronor per år, det vill

säga med fulltalig beläggning under 300 dagar per år 2 kronor per

underhållsdag. Men sedan denna beräkning uppgjordes, hafva totalkostnaderna

vid våra sjukhus i allmänhet rätt väsentligt ökats, hvarför

ofvanståonde medeltal knappast längre kunna antagas såsom tillräckligt

höga. Särskilt är detta fallet beträffande utspisningskostnaderna,

hvilka dessutom enligt allas samstämmiga mening måste, för ändamålsenlig

behandling af de sjuka, vid en tuberkulosanstalt beräknas ej oväsentligt

högre än vid andra sjukvårds anstalter. Af dessa skäl böra,

enligt medicinalstyrelsens åsikt, totalkostnaderna vid de föreslagna

tuberkulosanstalterna, då äfven de drygare driftkostnaderna vid de större

tuberkulossjukhusen måste tagas med i räkningen, svårligen kunna numera

beräknas lägre än till 2 kronor 25 öre per underhållsdag, hvadan

tredjedelen, det vill säga statens enligt medicinalstyrelsens ofvanberörda

förslag beräknade anpart af driftkostnaderna, skulle utgöra omkring 7 5

öre per underhållsdag.

De af kommitterade å sidan 28 i deras betänkande angifna beloppen

för statens understöd till driftkostnader skulle enligt detta förslag

alltså behöfva höjas med 50 procent, eller för år 1909 till 399,675

kronor, för år 1910 till 525,600 kronor och så vidare,_ hvarvid dock är

att bemärka, att dessa belopp äro att anse såsom maximibelopp, hvilka

knappast torde behöfva i sin helhet användas, enär kommitterade synas

hafva beräknat slutsummorna med utgångspunkt från, att de 460 platser,

som antagits årligen komma att anordnas, redan vid årets början betraktas

såsom befintliga, hvilket nog icke torde komma att blifva förhållandet.

I sitt förslag angående statsbidrag till tuberkulossjukhusens driftkostnader

hafva kommitterade gjort den begränsningen, att sådant bidrag

icke borde utgå till någon anstalt, där »dagafgiften» öfverstege 1

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.

krona. Med dagafgift afses här tydligen den afgift, som de sjuka

själfva skulle betala eller som för dem komme att erläggas af fattigvårdssamhällen

eller andra, således patientafgiften. Under antagande af

en verklig dagkostnad af 2 kronor 25 öre, hvaraf staten betalade 75

öre och den sjuke 1 krona, skulle således minst 50 öre komma på

vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Mot

patientafgiftens bestämmande till högst 1 krona har medicinalstyrelsen

icke heller något annat att erinra, än att detta maximum synes böra

gälla allenast för sjukplatser i så kallade allmänna rum. Hinder borde

nämligen, enligt medicinalstyrelsens uppfattning, icke uppställas mot inrättande

vid dessa sjukhus af enskilda och halfenskilda rum för patienter,

h vilkas vanor _ och behof gorå begagnandet af allmän plats motbjudande

och hvilka hade möjlighet att själfva betala något mera än en

krona om dagen, men hvilkas ekonomiska omständigheter icke tilläte

dem att begagna dyrbarare privatanstalter. Nyssnämnda fördelning af

dagkostnaden^stämmer väl öfverens med medicinalstyrelsens framställda

förslag, att staten skulle betala högst tredjedelen af driftkostnaden.

Från fördelen af statsbidrag till underhållskostnaderna hafva kommitterade

vidare undantagit kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa

barn. Skälet är nödvändigheten att spara, och kommitterade hafva

ansett sig kunna göra detta företrädesvis beträffande »sådana sjukdomsarter,

som äro föga smittofarliga eller i afseende å smitta fullständigt

ofarliga». Hufvudsaken är dock uppenbarligen att inskränka tuberkulosens

härjningar, och därvidlag spela kustsjukhusen otvifvelaktigt en

mycket framstående roll. I sitt underdåniga yttrande den 21 januari

1905 angående statsanslag till färdigbyggande af kronprinsessan Victorias

kustsanatorium för skrofulösa barn har medicinalstyrelsen utförligt redogjort

föi ändamålet med detta slags sjukhus, som är att genom anstaltsvåid

skydda barn, som lida af börjande tuberkulösa åkommor eller

tydliga anlag för tuberkulos — så kallade skrofulösa barn — mot de

hygieniska vådor, ett fortsatt vistande i de stora industrisamhällenas

dåliga bostäder medför, således att förebygga att barnen falla offer för

tuberkulos. Erfarenheten från kustsanatorier, som numera finnas i nästan

alla, civiliserade länder, är också synnerligen uppmuntrande, i det att

städse en mycket, stor del af de unga patienterna utgå fullt återställda,

hvilket icke på långt när i samma mån är händelsen med de speciella

tuberkulossjukhusen. Kustsjukhusen förtjäna därför i minst lika hög

grad sont tuberkulossjukhusen det allmännas stöd. De kunna för öfrigt

icke blifva så synnerligen många eller stora, anlagda som de gemenligen

äro af välgörande stiftelser. Det är sant, att på dém icke kan

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

tillämpas den af kommitterade föreslagna begränsningen, att statens

bidrag till driftkostnaderna icke i något län bör utgå för flera sjukplatser

än 1 på hvar tusende af länets invånare. Men medicinalstyrelsen

kan icke se någon olägenhet uti, att skrofulossanatorierna tillerkändes

statsbidrag utan denna för öfriga ifrågavarande sjukhus lämpliga begränsning.

Hvad åter angår byggnad sbidrag till skrofulossanatorier, anser

medicinalstyrelsen, i likhet med kommitterade, att fråga därom bör i

hvarje fall särskild! pröfvas.

För vinnande af garanti att de vårdanstalter för tuberkulösa, till

hvilka statsbidrag skulle utgå, måtte blifva fullt ändamålsenligt inrättade,

hafva kommitterade föreslagit, att ritningar och planer skola granskas

och godkännas af medicinalstyrelsen, innan byggnaderna utföras. Härvid

har medicinalstyrelsen intet annat att erinra, än att äfven läget för anstalterna,

såsom en omständighet af största vikt, på samma sätt synes

böra pröfvas och godkännas. Antagligen hafva också kommitterade

tänkt sig detsamma, men för undvikande af framtida ovisshet, om äfven

läget skall anses innefattas i begreppet »plan», synes ordet särskild!

böra omnämnas i en eventuell bestämmelse uti ifrågavarande syfte.

Däremot finner medicinalstyrelsen det icke -vara behöfligt, att,

såsom kommitterade synas vilja, uti af Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter

så detaljerade bestämmelser inflyta som i fråga om sängantalet

i hvarje rum och utrymmet per säng, om liggveranda, badrum och tvättstuga,

om storleken af lasarettsafdelningar och dylikt. På inredningen

och anordningen af sjukhus inverka, såsom kommitterade med rätta

framhålla, en mängd lokala och andra förhållanden, och åsikterna bland

fackmän kunna tid efter annan undergå förändringar. Fullt fri och

själfständig pröfning synes därför i fråga om detaljer böra inrymmas åt

den sakkunniga myndighet, som får sig granskningen af plan och ritningar

anförtrodd. För länslasaretten finnas icke heller några motsvarande

bestämmelser intagna i lasarettsstadgan, utan hafva vid pröfning

af nybyggnad sförslag på detta område fritt fått tillämpas de sjukhushygieniska

principer, som vid tiden för pröfningen varit härskande, och

detta helt visst till sakens fromma.

Kontrollen öfver tuberkulossjukhusens drift hafva kommitterade

ansett åtminstone tillsvidare kunna uppdragas åt länens förste provinsialläkare

och stadsläkarna i de större städerna. Uti detta förslag vill

medicinalstyrelsen för sin del i hufvudsak instämma. En del lasarettsdirektioner

hafva emellertid erinrat, att förste provinsialläkarna icke äga

inspektera lasaretten, och anse fördenskull, att de icke heller borde få

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

att skaffa med någon speciell del af dessa sjukhus. Medicinalstyrelsen

skulle icke hafva något emot att medgifva förste provinsialläkaren inspektionen

af lasaretten i deras helhet, men så länge de icke hafva

denna uppgift, måste det medgifvas, att inspektion allenast af tuberkulosafdelningarna

skulle ställa sig något egendomlig. Dessa afdelningar

torde heller icke behöfva någon annan tillsyn än den, som lasaretten i

öfrigt äro underkastade. Medicinalstyrelsen hemställer därför, att inseendet

öfver alla af landsting eller städer, som ej i landsting deltaga,

anlagda tuberkulossjukhus, utom dem, som std i lokal förbindelse

med länslasaretten, uppdrages åt vederbörande förste provinsial- eller

stadsläkare.

Slutligen har medicinalstyrelsen icke velat underlåta att erinra,

hurusom den af kommitterade beräknade medelanläggningskostnaden af

2,350 kronor per sjuksäng synes medicinalstyrelsen under nuvarande

förhållanden vara för låg. Bekant är, hurusom på senare tiden uppförda

större sjukhus, länslasarett med flera dragit betydligt högre anläggningskostnad.

Till och med större hospital, som ännu för 8 å 10 år

sedan kunde byggas för ungefärligen den af kommitterade angifna

medelkostnaden, kunna efter senaste årens prisstegringar på alla områden

icke åstadkommas för så moderat kostnad. Medicinalstyrelsen tror, att,

äfven om anläggningskostnaderna i olika trakter af vårt land ännu äro

betydligt växlande, en medelkostnad af 3,500 kronor per säng numera

bör beräknas för sjukvårdanstalter af den enklare beskaffenhet, som

kommitterade tänkt sig, och som styrelsen finner ur många synpunkter

välbetänkt.

Sammanfattas kommitterades särskilda förslag med de af medicinalstyrelsen

ifrågasatta modifikationerna, så innebära de följande.

l:o) Till uppförande eller inrättande af tuberkulossjukhus eller

tuberkuiosafdelningar på andra sjukvårdanstalter lämnar staten åt landsting

och städer, som icke deltaga i landsting, mot låg ränta byggnadslån

att amorteras på 40 år, men räntefria under 2 år från det första

delen af lånet utbetalts. (Häröfver har medicinalstyrelsen icke ansett

sig böra i vidare mån yttra sig än beträffande byggnadskostnadernas

storlek).

2:o) Innan byggnadslån utlämnas till en anstalt, skall densamma

vara till läge, plan och ritningar af medicinalstyrelsen pröfvad och

godkänd.

3:o) Såsom bidrag till driftkostnaderna vid tuberkulossjukhus och

tuberkuiosafdelningar å andra sjukhus äfvensom vid kustsjukhus och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.

kustsanatorier för skrofulösa barn utbetalar staten årligen 7 5 öre för underhållsdag,

dock med den inskränkning livad tuberkulosanstalterna angår

att statens bidrag i intet fall må öfverstiga tredjedelen af anstaltens

sammanlagda utgifter för egentlig sjukvård, hvari ej få inräknas

kostnaderna för nybyggnader och större reparationer;

att för intet län eller stad, som ej deltager i landsting, bidrag

utgår till flera sjukplatser än en på hvarje tusental af länets eller stadens

invånare; och

att bidrag utgår endast till sådana sjukvårdanstalter, hvarest patientafgiften

i allmänna sjuksalar icke öfverstiger en krona per dag.

4:o) Tuberkulosanstalter, som icke äro anlagda i sammanhang med

länslasarett, ställas under inseende af vederbörande förste provinsialeller

stadsläkare.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 12 mars 1908

afgifvit underdånigt utlåtande öfver kommitténs betänkande i hvad detsamma

innefattar förslag om bildande af en lånefond för byggande af

tuberkulosvårdanstalter och hvad med lånerörelsen äger samband.

Då jag emellertid icke har för afsikt att tillstyrka bildande af en

dylik lånefond, anser jag mig icke bär behöfva närmare redogöra för utlåtandets

innehåll.

Uti inordradt underdånigt utlåtande af den 17 mars 1908 har slutligen

öfverintendentsämbetet anfört, att de af kommittén approximativt

beräknade anläggningskostnaderna för uppförande af tuberkulossjukhus

af olika storlek efter de af kommitterade framlagda uppgifter ställa sig

— om än någon ingående granskning i brist på detaljerade kostnadsförslag

ej kunnat ske — enligt ämbetets mening allt för låga med

hänsyn till gällande arbetspriser. Ämbetet håller för sin del före, att

den af medicinalstyrelsen i dess underdåniga utlåtande angifna medelkostnaden

per säng icke är för högt tilltagen, då densamma synes hafva

utgått från en byggnadskostnad af i medeltal omkring 20 kronor per

kubikmeter, ett pris som för närvarande ingalunda är för högt äfven

för byggnader af enklare slag.

Att tuberkulosen är den mest spridda folksjukdomen i vårt land

och den, som skördar det afgjordt största antalet offer, torde numera

vara en för alla känd sak. Detta har också blifvit till fullo bekräftadt

genom de af kommittén verkställda statistiska undersökningar, hvaraf

framgår, att för närvarande här i landet minst 10,000 personer årligen

Statskontorets

yttrande.

Öfverinten
dentsämbetets
yttrande.

Departementschefens

yttrande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

aflida i lungsot, den utan jämförelse vanligaste formen af tuberkulos.

Af samtliga dödsfall i riket utgöra lungsotsdödsfallen 12,2 %, däraf 11,4 %

å landsbygden och 15 % i städerna. Man kan således beräkna, att

hvart åttonde dödsfall beror på denna sjukdom. Redan den omständigheten,

att lungsoten skördar ett så stort antal offer, innebär en

allvarlig maning för samhället att med kraft upptaga kampen mot

densamma. Hvad som emellertid gör detta till en bjudande nödvändighet

är sjukdomens ur samhällssynpunkt synnerligen ödesdigra betydelse.

Den kräfver nämligen sina offer företrädesvis inom de åldersgrupper

af befolkningen, där den största arbetskraften finnes. Enligt

de af kommittén verkställda undersökningar tillhörde icke mindre än

77—78 % af de iakttagna lungsotsfallen åldersgruppen 15 — 50 år,

hvilken åldersgrupp utgör i det närmaste hälften af befolkningen i dess

helhet. Af samtliga dödsfall i Sveriges städer år 1904 i åldern

20—60 år förorsakades omkring 36 % af tuberkulos och af dödsfallen

i åldern 20—40 år gällde detta icke mindre än 53 %. I stort

sedt kan enligt gjorda beräkningar sägas, att tuberkulosen är orsaken

till en tredjedel af dödsfallen i åldern 20—50 år. Att en dylik decimering

af de kraftigaste och mest arbetsdugliga åldersklasserna af befolkningen

skall för samhället innebära en stor förlust, ligger i öppen

dag. Man torde utan öfverdrift kunna påstå, att näst emigrationen tuberkulosen

är den förnämsta orsaken till förlust af arbetskraft för vårt land.

Redan länge har man i många kulturländer haft ett öppet öga

för den stora fara tuberkulosens starka spridning innebär för samhället.

Kraftiga skyddsåtgärder mot sjukdomens utbredning hafva

därför vidtagits, och de resultat, som därigenom uppnåtts, äro synnerligen

tillfredsställande. Sålunda har i England, sedan kampen mot

tuberkulosen upptagits på mera energiskt sätt, dödligheten på grund

af denna sjukdom sjunkit högst betydligt, från 1880, då den utgjorde

omkrig 29 på 10,000 personer, till 17 år 1901. Enahanda

förhållande kan iakttagas i Danmark, hvilket torde kunna betecknas

såsom ett förgångsland i afseende å tuberkulossjukvården. Äfven i

vårt land har man under de senare åren börjat upptaga ett energiskt

och målmedvetet arbete till den förhärjande sjukdomens bekämpande.

Sålunda bedrifves ett särdeles kraftigt arbete för att bland allmänheten

sprida upplysning rörande sjukdomens natur och sätt att utbreda sig

samt de allmänna hygieniska skyddsåtgärderna mot densamma. En

synnerligen förtjänstfull verksamhet härutinnan har utförts af den år

1904 bildade svenska nationalföreningen mot tuberkulos, hvilken uppställt

såsom sin uppgift att med alla till buds stående medel verka för

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 166.

bekämpandet af tuberkulosen som folksjukdom i vårt land. Jämväl i

fråga om beredande af vård åt de af sjukdomen angripna bär under

de senare åren åtskilligt bär i landet uträttats. Ett stort steg i denna

riktning togs, då Hans Maj:t Konung Oscar II auslog den från Sveriges

folk insamlade jubileumsgåfvan till inrättande af så kallade folksanatorier

med ändamål att mottaga och vårda lungsjuka, företrädesvis bland

landets ekonomiskt mindre lyckligt lottade befolkning. Riksdagen bär

också behjärtat behofvet af dylika anstalter, i det Riksdagen med frikostig

band dels anslagit medel till åstadkommande af ett lungsotssanatorium

i södra Sverige, dels beviljat årliga bidrag till upprätthållande

af verksamheten vid dessa folksanatorier, dels ock anslagit

ett afsevärdt belopp till färdigbyggandet af kustsanatoriet vid Skelderviken.

Och nu senast har innevarande års Riksdag beviljat anslag till

driftkostnaderna vid Styrsö kustsanatorium. Omnämnas bör jämväl,

att ett icke obetydligt antal vårdplatser kommit till stånd genom kommuners

och enskildas initiativ.

Med allt erkännande af de åtgärder, som hittills blifvit i vårt land

vidtagna för tuberkulosens bekämpande, måste man dock medgifva, att

ofantligt mycket återstår att göra på detta område. Särskildt gäller

detta i fråga om åstadkommande af vårdanstalter för de sjuka. Så länge

icke ett tillräckligt antal dylika anstalter finnes, måste allt det arbete,

som nedlägges på att sprida kunskap om sjukdomen, i många fall te

sig såsom resultatlöst. Föga båtar, att allmänheten erhåller kännedom

om sjukdomens natur och smittofarlighet, då tillfälle icke gifves för de

sjuka att erhålla nödig vård. De vårdanstalter, som finnas, äro allt för

otillräckliga för att kunna emottaga det stora antalet patienter. . Kändt

är, hurusom dessa kunna i månader få vänta på inträde vid våra

folksanatorier. Man torde utan öfverdrift kunna säga, att det knappast

finnes några sjuka i vårt land, som äro sämre ställda i fråga om sjukhusvård

än de lungsiktiga. Å länslasaretten och öfriga sjukvårdsinrättningar

mottagas som bekant i allmänhet icke dylika patienter, och

särskildt gäller detta beträffande sådana, som befinna sig i ett mera framskridet

stadium af sjukdomen. För dem, som icke äro i den ekonomiska

ställning, att de själfva kunna bereda sig erforderlig vård, är fattighuset

eller försörjningsinrättningen i många fall den enda tillflyktsorten.

Huru litet dessa anstalter äro ägnade att bereda de sjuka

lämplig vård, torde vara bekant för en hvar. Den första förutsättningen

för att med utsikt till framgång kunna upptaga kampen mot

tuberkulosen måste därför vara, att ett tillräckligt antal vårdanstalter

för de sjuka kommer till stånd. I saknad häraf måste sträfvandet att

Bil. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 130 Käft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

hämma sjukdomens vidare utbredning i landet blifva förgäfves. Erfarenheten

från striden mot andra smittosamma sjukdomar visar äfven

till fullo, att möjligheten af isolering af de sjuka utgör grunden för

hvarje åtgörande i detta hänseende. Ett tillgodoseende af detta behof

blifver mången gång i och för sig af afgörande betydelse.

Utan att i någon mån underskatta vikten och betydelsen af andra

åtgärder för tuberkulosens hämmande finner jag det sålunda vara alldeles

uppenbart, att för närvarande kampen mot denna sjukdom i första

hand måste inriktas på sträfvan att åstadkomma ett tillräckligt antal

vårdanstalter för de sjuka. I betraktande af det stora antal lungsotspatienter,

som äro i behof af anstaltsvård, är det emellertid klart, att

detta skall vara förenadt med afsevärda kostnader. Då man icke kan

förvänta, att landsting och kommuner, hvilka eljest omhänderhafva den

allmänna hälso- och sjukvården, skola vara i stånd att ensamma bära

dessa kostnader, och den allmänna välgörenhetens medverkan icke kan

påräknas i allt för stor utsträckning, synes mig nödvändigt, att staten

i en eller annan form träder hjälpande emellan.

Visserligen gäller hos oss såsom allmän regel, att utgifterna för

den allmänna sjukvården skola bestridas af kommunerna, men, såsom

kommittén framhållit, är denna regel icke undantagslöst genomförd. Sinnessjukvården

har i dess helhet öfvertagits af staten, och denna lämnar

också sitt understöd, då det gäller att bekämpa vissa andra sjukdomar

af allmänfarlig beskaffenhet. Och att tuberkulosen måste betecknas såsom

en allmänfarlig sjukdom, torde icke kunna bestridas. Redan ur denna

synpunkt synes väl motiveradt, att staten lämnar sitt ekonomiska stöd

i kampen mot densamma. Härtill kommer, såsom kommittén framhållit,

att hvad som af landet offras på en energiskt och praktiskt drifven

strid mot tuberkulosen ur nationalekonomisk synpunkt säkerligen icke

behöfver betraktas såsom ett dödt kapital. Ett ytterligare skäl för

statens ingripande synes mig ligga därutinnan, att statsintresset bjuder,

att skyddsåtgärderna mot sjukdomens vidare utbredning blifva genomförda

någorlunda likformigt öfver hela landet, på det att icke försumlighet

å vissa orter må äfventyra de resultat, hvilka man å andra

lyckats tillkämpa sig.

Vid uppgörandet af sitt förslag till tuberkulossjukvårdens ordnande

i riket har kommittén jämväl utgått från ofvannämnda båda synpunkter,

nämligen att man i första hand bör sörja för åstadkommande af

ett tillräckligt antal vårdanstalter för de sjuka, samt att staten bör öfvertaga

en del af kostnaderna för denna gren af den allmänna sjukvården.

Då jag, såsom ofvan framhållits, härutinnan är af samma mening

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

som kommittén, är det tydligt, att jag för min del icke har något att erinra

mot de principer, som ligga till grund för den af kommittén uppgjorda

planen.

Såsom ofvan nämnts innefattar kommitténs plan tre olika, typer af

vårdanstalter, nämligen tuberkulossjukstugor, tuberkulosafdelnmgar vid

lasaretten och, där förhållandena sådant påkalla, större tuberkulossjukhus.

Ofri o-a för vårt land lämpliga vårdformer, såsom sanatorier i egentlig

bemärkelse, sommarsanatorier, dispensärer samt kustsjukhus och kustsanatorier

för skrofulösa barn, hafva däremot af ekonomiska skäl icke ansetts

böra ingå i planen. Då de af kommittén föreslagna anstalterna synas

mig ur såväl sjukvårds- som kostnadssynpunkt synnerligen lämpade föi

sitt ändamål, har jag för min del icke något att mot dem erinra. 1 ett

hänseende anser jag dock kommitténs plan höra utvidgas, basom

ofvan nämnts hafva åtskilliga bland de i ärendet hörda myndigheterna

framhållit, att kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulosa barn aro

af så stor betydelse för en framgångsrik kamp. mot tuberkulosen, att

äfven dessa anstalter böra af staten understödjas i sm verksamhet.

Denna uppfattning delas också af medicinalstyrelsen, som ansett kustsjukhusen

förtjäna det allmännas stöd i minst lika hog^ grad som

tuberkulossjukhusen och därför föreslagit, att jämväl dessa vårdansta ter

skola erhålla statsbidrag till sina driftkostnader. De af medicinalstyrelsen

härför anförda skäl synas mig vara fullt öfvertygande bom

bekant sträfvar den moderna hälsovården icke blott, efter, att bringa

bot och hjälp åt de sjuka, utan söker äfven så vidt möjligt, ar att

bland befolkningen i dess helhet upprätthålla ett godt hälsotillstånd

genom att förebygga sjukdomars utbrott. Särskilt då det galler att

bekämpa en så utbredd och samhällsfarlig sjukdom som tuberkulosen,

synes denna profylaktiska metod böra i största möjliga utsträckning

genomföras. Då ändamålet med kustsjukhus och. kustsanatorier ar att

genom anstaltsvård skydda barn, som lida af börjande tuberkulos eher

hafva tydliga anlag för ett sådant ondt, eller med andra. ord. att förebygga,

att sådana barn falla offer för tuberkulos, kan jag icke finna

annat än att jämväl dessa sjukvår.dsanstalter böra upptagas i planen

för tuberkulossjukvårdens ordnande i så måtto, att de af staten erhålla

bidrag till sina underhållskostnader. I likhet med medicinalstyrelsen

anser jag däremot, att frågan om byggnadsbidrag till anstalter af ifrågavarande

art bör i hvarje fall särskildt göras till föremål, för .pröfning.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att enligt min åsikt några

mera restriktiva bestämmelser rörande de olika vårdformer, som kunna

blifva föremål för statens understöd, näppeligen böra fastställas. Det

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

måste nämligen efter mitt förmenande ligga vikt uppå, att utvecklingen

åt ifrågavarande gren af den allmänna sjukvården icke bindes inom

nagra på förhand bestämda snäfva gränser. En vårdtyp, som på en viss

ort kan finnas vara den mest lämpliga, kan å en annan, där förhållandena

aro annorlunda, visa sig mindre tillfredsställande. Det synes miodarfor

lämpligast, att man öfverlåter åt landsting och kommuner att

själ!va bestämma, huru tuberkulosvården inom de olika sjukvårdsområdena

bäst bör ordnas. Att en viss kontroll med afseende å de vidtagna

åtgärdernas ändamålsenlighet måste från statens sida utöfvas,

näi dess medverkan i den ena eller andra formen kräfves, torde dock

ligga i öppen dag.

... kar redan uttalat min principiella anslutning till kommitténs

förslag att staten bör öfvertaga en del af de med tuberkulossjukvårdens

ordnande förenade kostnader. Utan understöd från staten kan man helt

visst icke förvänta, att tuberkulosanstalter skola komma till stånd i den

omfattning behofvet kräfver. Kommunernas utgifter för den allmänna

sjukvåiden uppgå, redan för närvarande till högst afsevärda belopp. En■/nni

^k°mrijittén gjorda undersökningarna uppgingo under åren

IJUI—1905 i runda tal utgifterna för lasaretten till 27,720,000 kronor för

sjukstugorna till 2,440,000 och för epidemisjukstugorna till 4,130000

kronor eller sammanlagdt 34,290,000 kronor. Den årliga omkostnaden

för sjukvården utgjorde sålunda i medeltal 6,858,000 kronor. Af dessa

utgifter bestredos omkring 72 % af landsting och kommuner. Med

dylika siffror för ögonen synes det mig ligga i öppen dag, att man

icke kan ifrågasätta, att kommunerna skola öfvertaga hela kostnaden

ör tuberkulosanstalternas drift, utan att en afsevärd del häraf måste

bestridas med statsmedel.

Kommittén har, såsom förut omförmälts, i fråga om sättet för statsunderstodets

utgående föreslagit, att staten skulle dels bevilja statslån

pa billiga villkor och med viss tids räntefrihet för bestridande af kostnaderna

för vårdanstalternas anläggning, dels ock lämna bidrag till

driftkostnaderna. ö

. kj-vacl nu angår frågan om statslån till anstalternas uppförande, tilla

er jag mig erinra, att vissa af de i ärendet hörda myndigheterna ute

i orterna framkastat den tanken, att staten för ifrågavarande ändamål

borde i stället för lån bevilja anslag utan återbetalningsskyldighet.

Denna tanke synes mig vara väl värd att tagas under närmare ompröfning.

Det har hittills ansetts såsom en stor styrka i svenska statens

lånepolitik, att lån upptagits allenast för ändamål, som äro direkt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung„. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.

produktiva, sådana som i sig innebära möjlighet att lämna afkastning,

hvarmed lånen kunna förräntas och en gång återbetalas. Nu vill jag

visserligen icke förneka, att anordnande af en rationell tuberkulosvård

kan sägas vara ett produktivt företag, då ju därigenom kan vinnas och

bevaras lefvande arbetskraft för landet. Men tuberkulosvården är dock

produktiv på ett helt annat och ej så direkt sätt som de företag, för

hvilka svenska staten hittills användt lånemedel. Härtill kommer ytterligare,

att ett godkännande af kommitténs förslag skulle innebära en

nyhet, mot hvilken obestridligen vägande principiella betänkligheter

kunna uppställas, nämligen att staten skulle uppträda såsom låneförmedlare

åt kommunerna. Det synes mig därför vara att bestämdt föredraga,

om staten, utan att anlita lånevägen, kunde genom beviljande

af anslag utan återbetalningsskyldighet bidraga till ifrågavarande anstalters

uppförande, och har jag för denna min uppfattning funnit

stöd hos chefen för finansdepartementet, med hvilken jag i denna del

af ärendet samrådt. Budgeten skulle visserligen härigenom under ett

antal år tyngas af ett rätt afsevärdt belopp, men det torde dock ej

blifva större än att den mäktar bära detsamma.

För öfrigt lärer staten genom dylikt bidrag, äfven om detsamma

stannar vid en bråkdel af byggnadskostnaderna, verksammare understödja

vederbörande än genom utlämnande af statslån, äfven om sådant

komme att ske på synnerligen billiga villkor.

Såsom nämndt både kommittén beräknat anläggningskostnaden per

säng till i medeltal 2,000 kronor för tuberkulossjukstugor, 2,500 kronor

för större tuberkulossjukhus och ett belopp, något understigande 4,000

kronor, för tuberkulosafdelningar vid lasarett. Med hänsyn till det antal

platser, som antogs komma att förläggas till, å ena sidan, tuberkulossjukstugor

och, å andra sidan, större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar

vid lasarett, beräknade kommittén medelanläggningskostnaden

per säng till 2,350 kronor.

Enligt hvad förut nämnts hafva åtskilliga myndigheter ansett kommitténs

ifrågavarande beräkningar för låga. Detta är äfven min uppfattning.

Äfven med vidtagande af alla de besparingar, kommittén

tänkt sig, torde det icke vara möjligt att nedbringa medelanläggningskostnaden

till det af kommittén beräknade belopp. Erfarenheten från

såväl statens som kommunernas byggnadsverksamhet för sjukvårdsändamål

gifver nämligen vid handen, att man måste räkna med högre

siffror. Medicinalstyrelsen håller före, att medelkostnaden bör sättas

till 3,500» kronor per säng, och öfverintendentsämbetet har förklarat

sig anse denna kostnad icke vara för högt tilltagen. Vid sådant förhållande

anser jag vara försiktigast att lägga sist nämnda beräkning

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 166.

till grund för fortsatt kalkylering. Den af kommittén antagna medelanläggningskostnaden

skulle således ökas med nära 50 procent.

Med motsvarande höjning skulle följaktligen anläggningskostnaden

per säng i medeltal kunna uppskattas till 3,000 kronor för tuberkulossjukstugor

och 3,750 kronor för större tuberkulossjukhus. För tuberkulosafdelningarna

vid lasarett skulle ifrågavarande siffra komma att

stiga till inemot 6,000 kronor. Emellertid lära kommitténs beräkningar

rörande anläggningskostnaderna stämma bättre öfverens med verkliga

förhållandet, såvidt angår tuberkulosafdelningar vid lasarett än särskildt

hvad beträffar tuberkulossjukstugorna. I fråga om dessa tuberkulosafdelningar

tjänar nämligen till god ledning erfarenheten från lasarettskygg611

under senaste år, hvilka visat en medelanläggningskostnad af

i allmänhet omkring 4,000 kronor per säng. Såsom kommittén anmärkt,

lära dessutom byggnadskostnaderna för tuberkulosafdelnibgarna komma

att understiga anläggningskostnaden för själfva lasaretten, då ju vid de

förra icke behöfva tagas i beräkning kostnaderna för de vid lasaretten

redan befintliga anordningar, som måst utföras, därest tuberkulosafdelningen

skolat anläggas såsom själfständig vårdanstalt.

Beträffande nu storleken af det bidrag till byggnadskostnaderna,

staten bör lämna, synes mig detta skäligen kunna bestämmas till en

fjärdedel af verkliga kostnaden, däri ej inberäknade utgifterna för anskaffande

af tomt, ej heller för inventarier och sängutstyrsel. Räkenskaperna

böra gifvetvis också vara underkastade granskning, så att

med ledning däraf kostnadsbeloppet kan fastställas.

Emellertid torde ytterligare en begränsning böra göras till förekommande

däraf, att å anstalternas uppförande nedläggas större kostnader

än som kan anses skäligt. I sådant hänseende anser jag böra stadgas,

att statsbidrag icke i något fall må utgå med högre belopp än 1,000

kronor per säng. Med hänsyn till den utredning rörande de beräknade

anläggningskostnaderna, hvarför jag nyss redogjort, torde i så

fall en fjärdedel af verkliga kostnaden i regel också blifva betäckt.

An vidare synes mig, i anslutning till hvad kommittén föreslagit

rörande statsbidrag till driftkostnaderna, jämväl bidraget till anläggningskostnaden

böra sättas i visst förhållande till folkmängden inom

vederbörande stad eller län. Då jag anser samma bestämmelser i förevarande

afseende böra blifva gällande beträffande såväl det ena som

det andra slaget af statsbidrag, ber jag att här i ett sammanhang få

yttra mig i frågan.

Enligt kommitténs förslag skulle statsbidraget blifva föremål för

begränsning såtillvida, att för län eller stad, som ej deltager i lands
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.

ting, bidrag icke i något fall skulle utgå till flera sjukplatser än en

på hvarje tusental af länets eller stadens invånare. Ehuru det icke

torde kunna bestridas, att det för tuberkulossjukvården i dess helhet

skulle vara mest fördelaktigt, om statsbidraget kunde utgå utan inskränkning

i förhållande till länets eller stadens invånarantal, anser jag

dock, att de skäl kommittén anfört till stöd för sitt ifrågavarande förslag

äro af beskaffenhet att böra tillmätas en afgörande betydelse. Det

lider nämligen icke något tvifvel, att de större städerna, hvilka i

främsta rummet komma att drabbas af den föreslagna begränsningen,

äro i stånd att åtaga sig relativt större utgifter för tuberkulossjukvården

än de mindre städerna och landsbygden.

Om jag således än är med kommittén ense därutinnan, att en begränsning

af statsbidraget bör äga rum, synas mig dock starka skäl tala

för, att ifrågavarande bestämmelse bör något modifieras till förmån

för sådana delar af vårt land, där tuberkulosen är synnerligen utbredd

och befolkningens ekonomiska ställning svag. Enligt den af kommittén

verkställda, å sid. 5 i dess betänkande intagna beräkningen angående

behofvet af vårdplatser inom de olika sjukvårdsområdena, erfordras i

följande städer och län mera än en sjukplats på 1,000 invånare:

Erforderligt antal

Stad eller län. vårdplatser pr

1,000 invånare.

Göteborg............................................ 2,55

Gäfle .................................................................. 2,27

Norrköping ...................................................... 2,23

Stockholm......................................................... 2,16

Malmö ............................................................... 2,01

Norrbottens län ............................................. 1,34

Jämtlands län.................................................. 1,32

Göteborgs och Bohus län........................... 1,22

Västmanlands län .......................................... 1,it

Ifrågavarande städer och län skulle följaktligen med afseende å statsbidraget

komma att beröras af den ifrågasatta begränsningen. Hvad

städerna angår, torde emellertid, såsom ofvan nämnts, deras ekonomiska

ställning vara sådan, att de detta oaktadt skola vara villiga att anordna

det antal vårdplatser behofvet kräfver. Annorlunda torde saken komma

att ställa sig beträffande åtminstone vissa af ofvannämnda fyra län. Att

behofvet af vårdplatser därstädes är större än i andra län visar ju, att

tuberkulosen där är mera allmänt spridd, och att följaktligen särskildt

kraftiga åtgärder mot densamma måste vidtagas. Därest statsbidraget

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

begränsas på sätt kommittén föreslagit, kan emellertid befaras, att

det erforderliga antalet vårdplatser icke kommer till stånd. Genom

att inskränka detta till högst en på 1,000 invånare skulle man nämligen

komma i åtnjutande af ett relativt högre statsbidrag. Särskildt

synes fara vara för handen, att så kommer att blifva fallet i

Jämtlands och Norrbottens län, där sjukdomen är mest spridd, lefnadskostnaderna

uppdrifna och kommunernas ekonomiska ställning mindre

god än i öfriga län. Vid sådant förhållande och då det är af synnerlig

vikt, att tillräckligt antal vårdplatser anskaffas i dessa af sjukdomen

svårt hemsökta delar af vårt land, håller jag före, att i sistnämnda

båda län statsbidrag bör utgå för hvarje vårdplats utan någon inskränkning

i förhållande till invånarantalet.

Vid beräkning af sammanlagda beloppet, hvarmed staten skulle

komma att bidraga till anläggning af tuberkulosvårdanstalter i den omfattning,

kommittén tänkt sig, har man, såsom förut nämnts, att utgå

från en medelanläggningskostnad af 3,500 kronor per säng. Under

antagande vidare att 4,600 vårdplatser skulle behöfva anskaffas, kommer

man till en totalkostnad af 16,100,000 kronor, hvaraf staten

skulle bidraga med eu fjärdedel eller 4,025,000 kronor. Om man än

vidare förutsätter, att den af kommittén förordade planen skulle, såsom

kommittén ifrågasatt, komma att genomföras under loppet af 10 år,

skulle för hvarje år kräfvas ett byggnadskapital af 1,610,000 kronor,

däraf på staten skulle belöpa 402,500 kronor, en summa, som lämpligen

torde kunna afjämnas till 400,000 kronor. Härvid är emellertid att

märka, att statsbidraget sannolikt kommer att understiga det sålunda beräknade

maximibeloppet, detta med hänsyn till föreslagna begränsningar.

Emellertid anser jag mig böra förorda, att för år 1909 begäres

anslag för ifrågavarande ändamål till belopp af 400,000 kronor, i förhoppning

att landsting och kommuner skola visa sig så intresserade

af saken, att detta belopp också kan komma till användning.

Hvad nu angår driften vid de föreslagna tuberkulosanstalterna utgår

kommittén från att medelkostnaden per dag oeh patient skulle

blifva vid tuberkulossjukstugorna 1 krona 60 öre och vid de större

sjukhusen 1 krona 75 öre.

Denna kostnad torde nog i verkligheten komma att ställa sig högre.

Särskild! synes mig kommitténs beräkning af utspisningskostnaden

kunna göras till föremål för anmärkning. Denna har af kommittén

satts så lågt som till 70 öre om dagen. Med hänsyn till den stora

betydelse utspisningen har för uppnående af goda resultat vid behandlingen

af tuberkelsjuka, måste denna post i kommitténs driftkalkyler

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.

anses för låg. Den af kommittén beräknade personalen är måhända

också för knappt tilltagen.

Ehuru man således torde kunna antaga, att kommittén räknat med

för låga siffror, synes å andra sidan den af medicinalstyrelsen antagna

driftkostnaden, 2 kronor 25 öre per underhåll sdag, vara väl hög.

Jag tillåter mig här nämna, att totalkostnaden per dag och patient

under åren 1901—1905 i medeltal uppgått vid lasaretten till 2 kronor

13 öre och vid sjukstugorna till 1 krona 79 öre. Om man därför, särskildt

med hänsyn till att flertalet sjuka skulle komma att vårdas å

tuberkulossjukstugor, vid kalkyleringen utgår från en medelkostnad af

2 kronor per underhållsdag, håller jag för sannolikt, att man befinner

sig på den säkra sidan.

Kommittén har nu föreslagit, att statsbidraget med förut angifna

begränsning med hänsyn till folkmängden skulle bestämmas till 50 öre

per dag för hvarje å anstalt vårdad patient. Flertalet af de i ärendet

hörda lokala myndigheterna har ansett detta belopp för lågt, och medicinalstyrelsen

har föreslagit, att statsbidraget skulle höjas till 75 öre

per underhållsdag, dock att bidraget icke för någon anstalt bör få utgå

med mera än tredjedelen af hela driftkostnaden, större reparationer,

tillbyggnader och dylikt oberäknade. För egen del anser jag mig böra

ansluta mig till kommitténs förslag, särskildt om hvad jag hemställt

rörande statsbidrag till anläggningskostnaden skulle vinna bifall. Såsom

jag förut nämnt, synes medelkostnaden per underhållsdag kunna beräknas

till 2 kronor. Därest staten däraf betalar 50 öre, skulle staten

således bidraga med lika stor del af driftkostnaden som af anläggningskostnaden

eller en fjärdedel. Om vidare patientafgiften i allmänt rum,

såsom kommittén föreslagit, bestämmes till 1 krona per dag, skulle

landstingens och kommunernas utgifter för tuberkulosanstalternas drift

kunna beräknas uppgå till 50 öre per dag och patient, eller samma

belopp, hvarmed staten skulle bidraga. Det bör också kunna förutsättas,

att vederbörande skola vara villiga åtaga sig en dylik utgift.

Gifvet är, att därest staten skall lämna sitt understöd åt ifrågavarande

sjukvårdanstalter vare sig till deras uppförande eller i form af

bidrag till driftkostnadernas bestridande, anstalterna böra motsvara vissa

fordringar i afseende å ändamålsenlighet äfvensom vara underkastade

kontroll från statens sida.

Sålunda torde såsom villkor för statsbidrag böra stadgas, att anstalten

skall vara till läge, plan och ritningar pröfvad och godkänd i

den ordning, Eders Kungl. Maj:t bestämmer. Statsbidrag till anläggningsBili.

till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 130 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 166.

kostnaden torde icke böra utbetalas, förrän anstalten fullbordats samt

blifvit afsynad och godkänd.

Därjämte synes böra föreskrifvas, att vederbörande icke må använda

anstalten till annat än det därmed afsedda ändamål, utan att Eders

Kungl. Maj:t därtill lämnar medgifvande.

Kommittén har jämväl i öfrigt föreslagit en del villkor för erhållande

af statsunderstöd; och har jag i hufvudsak icke något att härvid erinra,

om ock vissa detaljer torde tåla jämkning. Emellertid synes mig icke

nödigt att nu ingå någon närmare granskning af dessa villkor, då det

torde böra öfverlåtas åt Eders Kungl. Maj:t att därom bestämma, sedan

Riksdagen fattat beslut i själfva hufvudfrågan.

Såsom förut nämnts skulle vid beviljande af statsbidrag till anläggningskostnaden

icke tagas hänsyn till kostnaderna för anskaffande

af erforderliga byggnadstomter. Dessa kostnader skulle följaktligen

helt och hållet bestridas af vederbörande i orterna. Bland de i ärendet

hörda lokala myndigheterna hafva emellerid vissa uttalat önskvärdheten

däraf, att staten jämväl i så måtto lämnar sitt understöd,

att å kronodomänerna upplåtes fri mark för tuberkulosanstalters uppförande.

Dessa uttalanden finner jag vara förtjänta af beaktande. Det

torde nämligen icke kunna förnekas, att anskaffandet af lämpliga byggnadstomter

för ifrågavarande anstalter mången gång skall vara förenadt

med icke obetydliga kostnader. Särskildt torde detta blifva fallet hvad

tuberkulossjukstugorna angår. Då dessa anstalter icke skola hafva läkare,

som odeladt eller hufvudsakligen ägnar sig åt dem, måste de

nämligen i regel förläggas till närheten af städer eller orter med mera

sammanträngd befolkning, de enda platser där tillgång till läkare finnes.

Att tomtpriserna därstädes ställa sig afsevärdt högre än å andra

orter, torde nogsamt vara bekant. För att minska kostnaderna för tuberkulosanstalternas

anläggning, synes det mig därför lämpligt att, där

förhållandena sådant medgifva, fria byggnadstomter upplåtas å kronan

tillhörig mark. Att staten icke är i stånd att öfverallt bereda vederbörande

en dylik förmån, är visserligen sant. Men denna omständighet

bör icke utgöra hinder för att, där så kan ske, en dylik markupplåtelse

äger rum. För de större tuberkulossjukhusen, hvilka skola

hafva egen läkare, torde det i allmänhet icke möta några svårigheter

att å kronans domäner utfinna lämpliga byggnadsplatser. Under sådana

förhållanden och då ifrågavarande markupplåtelser i de flesta fall

kunna ske utan att staten därigenom tillskyndas några mera afsevärda

utgifter, har jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet,

ansett mig böra förorda, att landsting, kommuner, föreningar och en
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 166.

skilda, hvilka ämna uppföra tuberkulossjukvårdanstalter, må, efter af

Eders Kungl. Maj:t i hvarje särskild! fall verkställd pröfning, utan

kostnad eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Eders Kungl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, erhålla upplåtelse af för anläggningen erforderlig,

kronan tillhörig mark, som står under dess omedelbara disposition;

dock att, när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild

person på arrende upplåten kronojord, ersättning därför skållaf vederbörande

lämnas i enlighet med gällande expropriationsförordning.

Det har synts mig lämpligt att redan nu uttala min åsikt beträffande

föreliggande ärende i hela dess vidd. Jag anser dock, att med

frågan om statsbidrag till bestridande af kostnaderna för tuberkulosvårdanstalternas

drift bör anstå till nästkommande år. Det är nämligen

framför allt angeläget att söka så snart ske kan åstadkomma nya vårdplatser.

De redan existerande anstalterna lära säkerligen i allmänhet

hafva sin ekonomi så ordnad, att de äfven utan statsbidrag kunna uppehålla

sin verksamhet jämväl under år 1909. Jag vill därför föreslå

Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen nu äska medel till bidrag för

tuberkulossjukvårdanstalters anläggande äfvensom utverka bemyndigande

att ’ medgifva upplåtelse å kronans mark af erforderliga byggnadstomter.

Jag ber slutligen få meddela en sammanställning, utvisande de

belopp,^ hvarmed staten skulle under de närmaste 11 åren komma att

bidraga till tuberkulossjukvården, under förutsättning att mina förslag

en gång vinna godkännande.

År.

Antal

patienter.

Statsbidrag

till anlägg- ningskost- nader.

Er.

Statsbidrag

till driftkost- nader efter 50

öre per dag

och patient.

Kr.

Summa.

Kr.

1909 ......................................................

460

400,000

400,000

1910 ......................................................

1,460

400,000

266,450

666,450

1911 ......................................................

1,920

400,000

350,400

750,400

1912 ......................................................

2,380

400,000

434,350

834,350

1913 .....................................................

2,840

400,000

518,300

918,300

1914 ......................................................

3,300

400,000

602,250

1,002,250

1915 ......................................................

3,760

400,000

686,200

1,086,200

1916 ......................................................

4,220

400,000

770,150

1,170,150

1917 ......................................................

4,680

400,000

854,100

1,254,100

1918 .....................................................

5,140

■ 400,000

938,050

1,338,050

1919 .....................................................

5,600

—

1,022,000

1,022,000

Summa kr.

4,000,000

| 6,442,250

10,442,250

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.

Från och med år 1919 skulle den årliga statsutgiften således

komma att belöpa sig till omkring 1,000,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

1:°) att till bidrag för uppförande ellerinrättande af tuberkulossjukvardanstalter,

företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkuiossjukhus och

tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdanstalter, på extra stat för år

1909 anvisa ett belopp af 400,000 kronor;

2:o) att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af ifrågavarande

statsbidrag besluta:

a) att, innan statsbidrag beviljas, anstalten skall vara till läge, plan

och ritningar pröfvad oeh godkänd i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;
b)

att statsbidraget må bestämmas till högst en fjärdedel af den

enligt vederbörligen gianskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,

däri ej inberäknad utgift för anskaffande af byggnadstomt

dock med den inskränkning,

att statens bidrag icke må öfverstiga 1,000 kronor för hvarje sjukplats,

vederbörande anstalt beräknas rymma, samt

att för län eller stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag ej i

något fall ma utg''a till flera sjukplatser än en på hvarje tusental af

länets eller stadens invånare, med undantag beträffande Jämtlands och

Norrbottens län, där statsbidrag ma utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning

i förhållande till invånarantalet;

c) att statsbidrag må utbetalas först sedan vederbörande anstalt

blifvit afsynad och godkänd; och

d) att Kungl. Maj:t i öfrig! må föreskrifva de bestämmelser och

villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att

stadga; samt

3:o) att medgifva, att landsting, kommuner, föreningar och enskilda

ma, efter af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning, utan

kostnad eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kan

finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för ''anläggning af tuberkulossjukvårdanstalter

erforderlig, kronan tillhörig mark, som står

under dess omedelbara disposition; dock att, när fråga är om boställsjord

eller annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,

ersättning därför af vederbörande bör lämnas i enlighet med gällande

expropriation sförordning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.

53

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

lämna bifall och förordnade, att till Riksdagen skulle

aflåtas proposition i ärendet af den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Pehr Thyselius.

B

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 130 Haft.

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:195 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter in. in. äfvensom vissa med fö s. 1 i texten
  2. 2SärU 1908:1 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1 a1 i texten