Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 och lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902

1908-04-03 · 69 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 66 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:181, Med förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 och lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

1

N:o 181.

Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag

angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag om ändrad

lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 och lag om ändrad

lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran åt

vanartade och i sedligt afseende försummade barn den

13 juni 1902; gifven Stockholms slott den 3 april 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag angående folkskoleväsendet i vissa städer;

2:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862; och

3:o) lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 18 juni 1902,

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kung!*. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

]

liih. till Eiksd. Protokoll 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Raft. (N:o 181.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Förslag

till

LAG

angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

I stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning af

stadsfullmäktige eller kyrkostämma därom förordnat, skola folkskoleväsendet

samt frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden

såsom kommun har att vårda.

I sådan stad skola kostnaderna för ofvannämnda ändamål beslutas och

utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt; dock att vederbörande

skoldistrikt bibehållas vid den dem enligt gällande folkskolestadga tillkommande

rätt att, såsom bidrag till kostnaderna för skolväsendet, af hvar

och en, som erlägger mantalspenningar, upptaga en särskild afgift.

§ 2.

Folkundervisningen i stad, där denna lag äger tillämpning, ordnas

enligt af Konungen utfärdade bestämmelser.

§ 3.

I stad, som i § 2 afses, handhafvas de i § 1 inom. 1 omförmälda

angelägenheter närmast af en folkskolestyrelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Med afseende å ''folkskoleväsendet tillhör det denna styrelse särskilda

att i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och

med uppmärksamhet följa undervisningen, utöfva den ekonomiska förvalt

nino-en samt hafva tillsyn öfver de för folkskoleväsendet upplåtna lokaler;

°att tillsätta och afskeda lärare äfvensom de tjänstebiträden, hvillca

ställas till styrelsens förfogande; .

att ombesörja verkställighet af stadsfullmäktiges beslut i alla de fa ,

där ej sådan verkställighet uppdraga åt vissa därtill utsedda personer;

att till stadsfullmäktige göra de framställningar och förslag, hvuka

omständigheterna kunna påkalla; samt

att afgifva de förberedande utlåtanden, som af stadsfullmäktige in

fordras. o „ „

Angående styrelsens skyldigheter med afseende a uppfostran åt van

artade och i sedligt afseende försummade barn är särskildt stadgadt.

Det åligger styrelsen att före den 15 oktober hvarje år till stadsfullmäktige

afgifva förslag till nästföljande års utgifts- och inkomststat

rörande folkskoleväsendet och barnavården; skolande i utgiftsförslaget intagas

de utgifter, som redan äro beslutade att under det nästföljande aret

utan, äfvensom de, hvilka styrelsen därutöfver anser af behofvet påkallade

att under samma år utgå, samt i inkomstförslaget upptagas de inkomster,

som för det nästföljande året äro eller anses vara att påräkna.

§ 4.

Där ej Konungen med afseende å särskilda vid tiden för denna lags

utfärdande förefintliga förhållanden annorlunda förordnar, utgöres folk

skolestyrelsen af kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i en stad flera

stadsförsamlingar med särskilda kyrkoherdar finnas, den bland dessa, som

domkapitlet utser, samt, efter stadsfullmäktiges bepröfvande, af ett jämnt antal

ledamöter, minst åtta och högst tjugu, utsedda till hälften af stadsfullmäktige

bland stadens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare och

till hälften af kyrkostämman eller, där stadsförsamlingarna äro flera, åt

kyrkostämmorna hvar för sig enligt den fördelning dem emellan, som

domkapitlet för hvarje fall bestämmer, bland de å kyrkostämma röstberättigade.

, , „

Val af ledamot i folkskoles tyr elsen gäller för en tid af fyra kalenderår.

Afgår vald ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, valjes

annan ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.

Domkapitlet, stadsfullmäktige och, kyrkostämma må ock utse suppleanter

för de af dem valda ledamöterna till det antal, som anses erforderlig!.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Kvinna, som blifvit utsedd till ledamot eller suppleant, är berättigad

att när som helst afsåga sig uppdraget.

§ 5.

Den som icke uppnått tjugufem års ålder; den som ej råder öfver

sig och sitt gods; den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke,

på sätt lag förmår, gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den

som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag, som ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den

som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;

samt den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller

att i rikets tjänst vidare nyttjas, må ej vara ledamot eller suppleant i

folkskolestyrelse.

§ ö.

Folkskolestyrelsen utser inom sig för hvarje kalenderår ordförande och

vice ordförande. Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta han

finner nödigt eller då minst halfva antalet af ledamöterna gör framställning

därom.

I öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen,

må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse

eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Ärende må icke hos folkskolestyrelsen företagas till afgörande, därest

icke mer -än hälften af ledamöternas hela antal är tillstädes. Dock äger

styrelsen att åt särskilda inom densamma för handläggning af nedan angitna

ärenden utsedda nämnder, en hvar bestående af minst fyra personer,

öfverlämna att enligt de närmare föreskrifter, som af styrelsen meddelas,

med styrelsens rätt och befogenhet besluta om beviljande af tjänstledighet

åt och förordnande af vikarier för lärare, om tillämpning på enskilda

fall af bestämmelser, antagna af styrelsen, om åtgärder enligt gällande

folkskolestadga mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar

och målsmän samt för öfrigt i mindre ärenden af ekonomisk natur; skolande

dock för giltigheten af dylik nämnds beslut erfordras, att minst tre

af dess ledamöter deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande

ledamöter varit om detsamma ense.

Om folkskolestyrelses rätt att åt nämnd uppdraga handläggningen af

ärenden rörande uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn gäller hvad särskildt är stadgadt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Af ofvanberörda nämnder vidtagna åtgärder skola vid folkskolestyrelsens

nästföljande sammanträde för styrelsen anmälas.

§ 7.

Vid val till ordförande och vice ordförande samt, där så äskas, vid

öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten skiljer mellan

dem, som erhållit lika antal röster.

1 öfrigt verkställes omröstning öppet, och blir den mening gällande,

hvarom de flesta förena sig. Äro rösterna för olika meningar lika delade,

gäller den mening, som biträdts af ordföranden.

§ 8.

Vid folkskolestyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall

genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskildt för

hvarje gång, uppdragas åt två eller flera af styrelsens ledamöter att, jämte

ordföranden, verkställa justeringen.

§ 9.

Ordföranden för styrelsens protokoll eller är för deras ordentliga

förande ansvarig. Han har att med de tjänstebiträden, hvilka ställas till

styrelsens förfogande, ombesörja skriftväxlingen, mottaga alla till styrelsen

ställda skrifvelser och framställningar, tillse, att räkenskaperna öfver

de medel, som styrelsen omhänderhar, ordentligt föras i enlighet med

gifna föreskrifter samt vårda styrelsens handlingar och hålla register öfver

dem.

§ io.

Folkskolestyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig en

kassaförvaltare.

§ 11.

Folkskolestyrelsen skall före den 1 mars till stadens drätselkammare

aflämna redovisning för de medel, styrelsen under nästföregående år om
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 181.

händerhaft, för att i stadens allmänna räkenskaper upptagas och tillika

med dem granskas.

§ 12.

Angående besvär öfver folkskolestyrelses beslut gäller hvad i lag eller

författning linnes stadgadt om besvär öfver skolråds beslut; dock att besvärstiden

skall räknas från den dag, underrättelse om beslutets meddelande

anslagits hos styrelsen eller beslutet genom utdrag af protokollet delgifvits

den klagande, den dagen likväl oräknad.

§ 13.

1. Där denna lag träder i tillämpning, skall, för så vidt ej på därom

gjord framställning Konungen annorlunda förordnat, staden omedelbart

öfvertaga de rättigheter, stadens församling eller församlingar hafva till

egendom och medel, som anslagits till eller användas för folkskoleväsendet

och uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,

samt ikläda sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga om dessa

angelägenheter, för hvilka församlingen eller församlingarna häfta.

2. De före tidpunkten för denna lags tillämpning inom en stad i

vederbörlig ordning fattade beslut rörande aflönings- och pensionsförhållanden

skola äga samma giltighet, som om besluten fattats af stadsfullmäktige.

3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å de i

§ 1 mom. 1 omförmälda ändamål, hvilka före nyssnämnda tidpunkt blifvit

eller därefter blifva ställda under förvaltning af skolråd eller skolstyrelse,

gäller hvad särskild! är eller varder stadgadt.

§ 14.

För Stockholms stad gäller hvad särskildt är stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

Konungens förordnande om att lagen skall äga tillämpning för särskild

stad skall afse tiden från och med den 1 januari visst år efter det

sådant förordnande meddelats.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Från och med denna tidpunkt skall, där ej enligt § 4 annorlunda

forordnats, stadens folkskolestyrelse hafva den sammansättning, som i lagen

stadgats, i följd hvaraf val af ledamöter och suppleanter skola ske före

nämnda tidpunkt. Af de ledamöter och suppleanter, hvilka då utses, skola

halfva antalet af de utaf stadsfullmäktige valda och halfva antalet af de

utaf kyrkostämma valda eller, om detta antal icke är jämnt, det antal,

som är närmast under hälften, efter lottning utträda vid slutet af året

näst efter det, då lagen börjat tillämpas.

Skolväsendets räkenskaper för året närmast före sistberörda år granskas

enligt dittills gällande bestämmelser.

Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då lagen träder i tillämpning,

tillsättes i dittills stadgad ordning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af § 1 i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd ocii skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade

lydelse:

Hvarje kyrkoförsamling — — — — — — •— — — stadgar.

Har Kungl. Maj:t — — —------— —---stadgadt.

Angående vården af folkskolans och därmed sammanhängande angelägenheter

i vissa städer är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 181.

9

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn

den 13 juni 1902.

Härigenom förordnas, att 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902

skola hafva följande ändrade lydelse:

2 §.

I hvarje skoldistrikt skall finnas en barnavårdsnämnd, hvilken det

åligger att i enlighet med denna lags bestämmelser taga vård om sådana

i 1 § omförmälda barn, som vistas inom distriktet. Denna nämnd utgöres

i stad, där folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige, af folkskolestyrelse

och eljest, där ej särskild barnavårdsnämnd tillsättes enligt

27 §, af skolrådet.

Folkskolestyrelse äger uppdraga handläggningen af i denna lag afsedda

ärenden åt en särskild nämnd, bestående, förutom af den själfskrifna eller

den af domkapitel eller i Stockholm af stadens konsistorium utsedda ledamoten,

af minst fyra utaf styrelsens öfriga ledamöter; skolande dock alla

framställningar till stadsfullmäktige göras af styrelsen i dess helhet.

28 §.

Då särskild styrelse på grund af 2 § utgör barnavårdsnämnd, skola, i

afseende å afgifvande af utgifts- och inkomstförslag för utöfvande af sty
Bih.

till Bilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

relsens verksamhet i nämnda egenskap, beviljande af medel härtill, dessa

medels handhafvande, granskning af styrelsens förvaltning och räkenskaper

äfvensom ansvarsfrihet för styrelsen i samma egenskap, i motsvarande tilllämpning

gälla de särskilda föreskrifter, som meddelats rörande sådan styrelses

handhafvande af folkskoleväsendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

11

I

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, kallet inför Hans

Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde: öfverflyttning

Jag får härmed inför Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla en

fråga af ingripande betydelse på den kommunala förvaltningens område, vården om

nämligen den om öfverflyttning på stadsfullmäktige af vården om folkskoleväsendet

i vissa städer. ^ visso städer.

Vid ordnande af kommunernas förvaltning genom 1862 års koinmu-;s62 års kornnallagar

fann man nödvändigt att i städerna i regel förlägga tyngdpunkten bilagar.

för de rent kommunala frågornas afgörande icke till allmänna rådstugan,

där beslutanderätten utöfvades af stadens samtliga röstberättigade invånare,

utan till en delegation, stadsfullmäktige. Förordningen om kommunalstyrelse

i stad stadgar nämligen i 7 §,-att i stad med öfver 3,000 invånare

den staden i kommunala angelägenheter tillkommande beslutande
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

rätt skall uppdragas åt stadsfullmäktige, hvaremot i stad med 3,000 invånare

eller därunder det må på de vid allmän rådstuga röstberättigade

ankomma, huruvida de vilja åt stadsfullmäktige öfverlåta sin beslutanderätt.

Man hade således redan då klart för sig, att de ofta mycket invecklade

ärenden af mestadels ekonomisk natur, som den borgerliga stadskommunen

hade att afgöra, icke väl lämpade sig för handläggning af den utaf en

mängd personer sammansatta allmänna rådstugan.

Hvad däremot kyrkans och folkskolans angelägenheter angick, fann

man då icke anledning att fråntaga stadsförsamlingens röstberättigade invånare

i sin helhet beslutanderätten om dem. Enligt kyrkostämmoförordningen

skola därför dessa angelägenheter såväl i stad som på landet handläggas

å allmän kyrkostämma, hvarefter verkställigheten af dess beslut och

den närmaste vården om hithörande angelägenheter åligger kyrkorådet

eller skolrådet. Dessa angelägenheter ansågos tydligen icke vara af den

invecklade beskaffenhet, att de icke kunde af hvar och en bedömas; de

voro ock för den enskilda församlingsmedlemmen af större personligt intresse,

och deras ekonomiska sida var i regel af mindre betydelse än de

rent borgerliga angelägenheterna.

Särskilda bestämmelser rörande folkskoleväsendet funnos dock i vissa

städer redan vid tiden för kommunallagarnas tillkomst och infördes i

andra städer kort därefter, bestämmelser, som fortfarande äga gällande

kraft.

I Göteborg är folkskoleväsendet en gemensam kommunal angelägenhet,

oberoende af den kyrkliga församlingsindelningen. Kostnaderna anvisas af

stadsfullmäktige, och de kyrkostämma och skolråd eljest tillkommande åligganden

handhafvas af en allmän folkskolestyrelse, bestående af stadens kyrkoherdar

samt minst sju af stadsfullmäktige valda medlemmar. Malmö bildar

ett gemensamt skoldistrikt, hvars skolråd äger tillsätta lärare, en befogenhet,

som eljest tillkommer kyrkostämman själf. Ungefär enahanda är

Napilla9'' förllållanclet i Norrköping. _I TJppsala är folkskoleväsendet grundadt på

den så kallade Prins Gustafs folkskola, hvilken styres af en på särskildt

sätt sammansatt direktion, som, bland annat, äger utnämna och afskeda

lärare. Slutligen handhafvas den allmänna barnskolans i Lund angelägenheter

af domkyrkoförsamlingens skolråd, hvarjämte skolan står under

biskopens särskilda tillsyn och vissa personer äga att jämte skolrådet deltaga

i somliga frågors afgörande.

Under den starka utveckling, hvari den svenska folkskolan alltjämt

varit stadd, blef det emellertid mer och mer tydligt, att kyrkostämman,

särskildt i de större städerna,. var mindre lämplig att i första hand besluta

i skolfrågor.

Särskilda bestämmelser

ro

rande vissa

städer.

Göteborg.

Malmö.

Lund.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Till af hjälpande af antydda missförhållande afgaf en af Kungl. Maj:t,s9''

den 26 april 1895 tillsatt kommitté den 6 december samma år ett förslag

till förordning angående skolfullmäktige och skolstyrelse i vissa städer. I

sin allmänna motivering anförde kommittén, bland annat:

»Skall folkundervisningen ej förfela sitt ändamål, måste den ledas af

sakkunskap och insikt i dithörande frågor. Dess angelägenheter måste

handhafvas af personer, hvilka äga förmåga att bedöma. de pedagogiska

spörsmål, som i hvarje fall skola lösas. Undervisningen får icke planlöst

anordnas och vara utsatt för tvära rubbningar och omkastningar utan

måste följdriktigt utvecklas och alltid ledas efter en bestämd och noga

genomförd plan. I en stor stad är kyrkostämman, som där oftast är sammansatt

af eu mängd olika element, till stor del af personer, som icke äga

särskild! intresse för pedagogiska frågor, ej heller i sådana frågor äga

nödig sakkunskap utan tilläfventyrs mången gång blott låta sig bestämmas

af de siffror, som kostnaderna för undervisningsväsendet utvisa, icke en

lämplig korporation för handläggning af folkskolans angelägenheter. Den

växlande och oberäkneliga majoriteten i en dylik kyrkostämma gifver anledning

att befara, att skadliga omkastningar i organisationen skola inträffa.

Då intet äfventyr finnes för utevaro från kyrkostämma, hvars medlemmar

icke bära något ansvar för sina beslut, kan ett vaksamt och påpassligt fåtal

genomdrifva ett förslag, som det verkliga flertalet inom församlingen

eller skoldistriktet anser för skolväsendet skadligt eller rent af förderfligt.»

Kommittén ansåg därför, att vården om folkskolans angelägenheter

skulle i de större städerna öfverflyttas från kyrkostämman till en särskild

representation; men kommittén fann emellertid icke stadsfullmäktige lämpliga

att vara denna representation. Stadsfullmäktige valdes nämligen ej med särskild

hänsyn till undervisningsfrågor, och då stadsfullmäktige i främsta

rummet vore upptagna af eu stor mängd borgerliga ärenden, som hörde

till deras handläggning, skulle skolans angelägenheter lätt kunna blifva

tillbakasätta. Det vore ej heller lämpligt att åt stadsfullmäktige öfverlåta

skolbudgeten och åt en särskild skolstyrelse uppdraga de egentliga skolfrågorna,

ty de ekonomiska och pedagogiska frågorna borde ej skiljas från

hvarandra af det skäl, att de ofta vore af hvarandra beroende och därför

helst borde behandlas i ett sammanhang och sålunda handläggas af samma

myndighet. Att göra stadsfullmäktige till högsta lokala skolmyndighet

vore för öfrigt i bestämd motsats till den princip, som hittills varit gällande

i vårt land, och något sakligt skäl att frångå denna princip förelåge

så mycket mindre, som folkskoleväsendet under den kyrkliga kommunens

omvårdnad om dess angelägenheter nått den utveckling och höga

ståndpunkt, som detsamma hos oss intoge. Slutligen vore det, enligt kom
-

5 års kommitté.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

mittens förmenande, obefogad! att på stadsfullmäktige öfverlåta handhafvande!

af folkskolans angelägenheter af det skäl, att valrätt och valbarhet

till stadsfullmäktige tillkomme jämväl främmande religionsbekännare och

dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, hvilka icke ägde

rösträtt å kyrkostämma.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts föreslog kommittén inrättandet

af en ny myndighet, skolfullmäktige, hvilken, liksom stadsfullmäktige utöfvade

allmänna rådstugans beslutanderätt i rent borgerliga ärenden, skulle

i afseende på folkskolans angelägenheter i hufvudsak komma att utöfva

den beslutanderätt, som tillhörde kyrkostämman. Dessa skolfullmäktige

skulle väljas af stadens vid kyrkostämma röstberättigade medlemmar. De

skulle först och främst finnas i städer, som för närvarande utöfvade sin

beslutanderätt på två eller flera kyrkostämmor, för att där utgöra den

gemensamma myndigheten för skolväsendet, men äfven i öfriga städer, som

utöfvade sin beslutanderätt å en kyrkostämma, och hvilkas invånarantal hvar

för sig uppginge till mer än 20,000 personer. Kyrkostämmans befattning med

hithörande ärenden skulle sålunda liksom allmänna rådstugans i de städer,

där stadsfullmäktige väljas, med visst angifvet undantag inskränkas till

val af skolfullmäktige. Den närmaste förvaltningen af skolväsendet skulle

enligt kommitténs förslag utöfvas af en skolstyrelse med ungefär samma

åligganden, som eljest tillkomme skolråd, samt med rätt tillika att tillsätta

ordinarie lärare.

Kommitténs ifrågavarande förslag föranledde emellertid icke någon

Kungl. Majrts åtgärd.

“r Vid 1896 års Riksdag väcktes i förevarande ämne två motioner, den

Riksdag, ena, af L. A. Eklund, åsyftande sådan ändring i kyrkostämmoförordningen,

att inom rikets större städer kyrkostämmans beslutanderätt i alla

ekonomiska ärenden, således icke endast folkskoleärenden, finge, om kyrkostämman

så beslutade, öfverlåtas å en särskild institution, benämnd kyrkofullmäktige,

och den andra, af E. Hammarlund, afseende sådan ändring i

gällande författningar, att inom rikets större städer kyrkostämma finge,

om sådant af henne beslutades, å stadsfullmäktige öfverlåta sin beslutanderätt

i alla sådana ärenden, som rörde folkskolebudgeten.

Lagutskottet anförde i anledning af dessa motioner bland annat följande:

Det kunde för större städer betecknas såsom en mindre välbetänkt

anordning att låta frågor af större vikt och omfattning, till hvilka kunde

hänföras såväl frågan om folkskolebudgeten som de flesta andra ekonomiska

ärenden, finna sitt afgörande i en korporation så talrik och af så

växlande kompetens som kyrkostämman. Hvarken den sakliga pröfningen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

af föreliggande frågor eller konsekvensen i behandlingen af desamma gynnades

af det af erfarenheten bestyrkta faktiska förhållandet, att kyrkostämmorna

besöktes af ett högst växlande antal röstägande, livilket tillika

merendels vore synnerligen ringa. Lagutskottet ville alltså förorda en förändring

i den af motionärerna angifna riktningen, men fann sig icke böra

ingå i närmare bedömande, huruvida eller i hvad omfång de till kyrkostämmans

afgörande nu börande frågor borde öfverlämnas till kyrkofullmäktige

eller om särskilt frågor rörande folkskolan lämpligen kunde

öfverlämnas till stadsfullmäktige eller till särskilda skolfullmäktige, hvarför

utskottet inskränkte sig till att föreslå, att Riksdagen skulle hos

Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Magt ville underkasta frågan en allsidig

utredning samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

denna utredning gåfve anledning.

Riksdagens kamrar kunde emellertid icke ena sig om något uttalande

i frågan, hvilken således förföll.

I Stockholm, där folkskolebudgeten behandlades å kyrkostämmorna,

ehuru folkskoleväsendet i öfrig! var organiseradt något annorlunda än i

öfriga städer, framträdde naturligtvis i särskildt. hög grad de af 1895 års

kommitterade omnämnda olägenheterna. Sedan åtskilliga förslag till dessa

olägenheters undanröjande förevarit, biet till slut denna fråga ordnad

genom en af Kungl. Maj:t Riksdagen till antagande förelagd och af Riksdagen

godkänd samt den 15 maj 1903 utfärdad lag angående folkskoleväsendet

i Stockholm.

Enligt denna lag med viss däri sedermera vidtagen ändring utgör folkskoleväsendet

i hufvudstaden med två här nedan angifna undantag en för

hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom kommun har att

vårda, i följd hvaraf kostnaderna för skolväsendet, med samma undantag,

beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.

Undantagsbestämmelserna afse:

l:o) dispositioner och testament sanslag med afseende å folkskoleväsendet,

hvilka före 1904 års ingång blifvit eller därefter blifva ställda under

öfverstyrelsens för Stockholms stads folkskolor eller skolråds förvaltning,

om hvilka dispositioner och anslag skall gälla, hvad särskildt är eller

varder stadgadt; och

2:o) att församling, som icke till staden öfverlåtit sina för folkskoleväsendets

behof vid 1902 års slut upplåtna eller till upplåtelse afsedda

fastigheter, är skyldig att fortfarande, intill dess en dylik öfverlåtelse

kommit till stånd, för enahanda ändamål upplåta och underhålla samma

fastigheter och byggnader eller ock, därest församlingen önskar använda

Stockholm.

Lagen den

15 maj 1903.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

dem för armat ändamål, tillhandahålla andra, af stadsfullmäktige godkända

lokaler af motsvarande storlek.

Folkskoleväsendet handhafves af öfverstyrelsen för Stockholms stads

folkskolor jämte de territoriella församlingarnas skolråd.

Öfverstyrelsen, som utgöres af ledamöter, utsedda af skolråden, Stockholms

stads konsistorium och stadsfullmäktige sålunda, att hvarje skolråd

äfvensom konsistorium väljer en ledamot samt stadsfullmäktige bland stadens

vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare öfver tjugufem år välja

lika många ledamöter som hela antalet af de utaf skolråden valda, intager

med afseende å folkskoleväsendet enahanda ställning, som åt de i gällande

förordning om kommunalstyrelse i Stockholm omförmälda nämnder, hvar

inom sitt område, finnes anvisad.

Öfverstyrelsen, som inom sig för hvarje år utser ordförande och vice

ordförande, åligger:

att hafva det allmänna inseendet öfver de åt folkskolorna upplåtna

lokaler;

att till stadsfullmäktige afgifva förslag i ärenden, som angå skolans

fastigheter samt verkställande af större byggnadsarbeten;

att till stadsfullmäktige afgifva förslag till följande årets utgifts- och

inkomststat för folkskoleväsendet, däri inbegripen aflöningsstat för stadens

folkskoleinspektör, öfverstyrelsens tjänstebiträden samt lärare och lärarinnor

vid folkskolan; och

att tillsätta ordinarie lärartjänst vid hufvudstadens folkskolor, antaga

extra ordinarie och andra lärare samt i öfrigt fullgöra de åligganden, som

enligt gällande instruktion och särskild stadga angående folkundervisningen

tillkomma öfverstyrelsen.

Skolråd åligger att utöfva den vård om och befattning med folkskolan,

som enligt de för Stockholm gällande författningar är åt skolråd

uppdragen, samt att förvalta egendom och medel, som stå under skolrådets

vård.

Framställ- Med föranledande särskilt af den sålunda för Stockholm tillkomna

kyrkostämmor föränd rade lagstiftningen hafva under åren 1906 och 1907 till Kungl. Maj:t

i vissa »rader.inkommit särskilda underdåniga ansökningar från kyrkostämmorna i Linköping,

Norrköping, Jönköping, Malmö, Lund, Örebro och Galle, samtliga

dessa ansökningar afseende folkskoleväsendets öfverflyttande i hufvudsak

från kyrkostämman till stadsfullmäktige. Jag vill här i korthet redogöra

för innehållet af dessa ansökningar och de däröfver afgifna yttrandena.

Ansökningarna, hvilka utom den från Caffe åtföljdes af lagförslag, i

afseende å formuleringen mer eller mindre anslutande sig till Stockholms
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 181.

lagen, afsågo, att folkskoleväsendet med dithörande anstalter skulle blifva

en angelägenhet, hvilken staden såsom kommun hade att vårda, hvadan

beslutanderätten i folkskolefrågor skulle i ungefär enahanda omfattning

som i Stockholm komma att öfverflyttas till stadsfullmäktige. Denna öfverflyttning

afsåg i vissa af ansökningarna att omfatta äfven frågor rörande

församlings- och skolbibliotek samt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn eller endera af dessa båda grupper.

Den närmaste vården om folkskoleväsendet skulle enligt samtliga

dessa ansökningar åligga skolrådet, hvilket äfven skulle utse lärare. Angående

dettas utväljande och sammansättning hade Örebroförslaget inga särskilda

bestämmelser, men öfriga förslag gåfvo i dessa hänseenden olika

uppslag, i det att enligt dessa förslag skolrådet skulle hafva följande sammansättning

:

enligt förslaget från Linköping: stadsförsamlingens kyrkoherde eller

hans vikarie såsom själfskrifven ledamot och minst tio andra ledamöter,

valda hälften af kyrkostämman och hälften af stadsfullmäktige;

enligt förslaget från Norrköping: stadens kyrkoherdar såsom själfskrifna

äfvensom af stadsfullmäktige valda personer; och skulle bland de själfskrifna

af skolrådet utses ordförande och vice ordförande;

enligt förslaget från Jönköping: stadens kyrkoherde eller hans vikarie

och minst tolf af stadsfullmäktige valda personer;

enligt förslaget från Malmö: minst tolf af stadsfullmäktige valda personer,

bland hvilka skolrådet skulle utse ordförande och vice ordförande;

enligt förslaget från Lund: stadens kyrkoherde eller hans vikarie samt

minst nio af stadsfullmäktige valda personer;

enligt förslaget från Gcifle: åtta ledamöter, valda enligt förut gällande

bestämmelser till hälften af kyrkostämman och till hälften af stadsfullmäktige.

Dessutom var i vissa af förslagen antingen intagen bestämmelse om

eller uttalad önskvärdheten af att skolrådets ordförande och stadens folkskoleinspektör

finge närvara vid och deltaga i stadsfullmäktiges öfverläggningar

rörande skolfrågor.

Vederbörande myndigheter hafva i de öfver framställningarna afgifna Yttranden

yttrandena i allmänhet tillstyrkt desamma, delvis med mindre anmärk- °fver Åkningar,

hvarjämte äfven på ett håll framkastats tanke på ifrågavarande4" mn9a,na''

lagstiftnings utsträckande att gälla samtliga städer i riket. Domkapitlet i

Lund ansåg visserligen principiellt, att frågan borde ordnas så, att samtliga

ärenden, i hvilka kyrkostämma nu hade att besluta, skulle öfverfiyttas

till särskilda församlingsfullmäktige; men, då en sådan anordning

sannolikt icke på lång tid kunde komma till stånd, tillstyrkte domkapitlet

de i fråga om Malmö och Lund framställda förslagen med någon

Bill. till Iliksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 181.

ändring i fråga om skolrådens sammansättning, särskild! i den riktningen

att ledamöterna i skolrådet skulle utses af kyrkostämma. Domkapitlen i

Växjö, Strängnäs och Uppsala afstyrkte däremot helt och hållet den föreslagna

öfverflyttningen af folkskoleväsendet till den borgerliga kommunen. Det

framhölls från dessa håll hufvudsakligen, att genom en dylik åtgärd början

vore gjord till en skilsmässa mellan skolan och kyrkan; att öfverflyttningen

äfven skulle menligt inverka på föräldraintresset för skolan,

hvilket icke skulle få tillfälle att såsom förut direkt göra sig gällande;

att dissenters skulle enligt förslagen kunna deltaga i behandlingen af frågor

rörande skolan och särskildt kristendomsundervisningen; samt att bestämmelser

saknades om sättet för åstadkommande af samarbete mellan

stadsfullmäktige och skolrådet. I stället föreslogs en utredning rörande

införande af en ny institution, kyrko- eller församlingsfullmäktige, hvilka

skulle kunna öfvertaga äfven de rent kyrkliga frågor, däri kyrkostämman

nu beslutade.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att kyrkostämman i Halmstad

den 1 november 1907 till Kungl. Maj:t inkommit med eu framställning

därom, att kyrkostämmans befattning med alla ärenden, som rörde folkskolans

ekonomi, måtte öfverflyttas till stadsfullmäktige under förutsättning

i öfrig! hufvudsakligen: att skolrådet, som skulle vara ansvarigt inför

stadsfullmäktige, skulle antaga och entlediga lärare samt handhafva skolväsendets

organisation; att skolrådet skulle utses till hälften af kyrkostämma

och till hälften af stadsfullmäktige; att stadens folkskollärare skulle

äga utse en, dess folkskollärarinnor en och dess småskollärarinnor en

person inom sig att närvara vid skolrådets sammanträden med rätt att

deltaga i dess öfverläggningar men ej i dess beslut; samt att dylik rätt

skulle beträffande stadsfullmäktiges öfverläggningar tillkomma skolrådets

ordförande, stadens folkskoleinspektör och en af stadens lärarpersonal

utsedd folkskollärare.

Då fråga om öfverflyttande af folkskolans angelägenheter på stadsfullmäktige

således samtidigt väcktes på flera håll och behofvet af förändrade

anordningar syntes uppenbart, men det å andra sidan knappast

kunde anses lämpligt att stifta en särskild lag för hvarje kommun, ansåg

jag det böra tagas under öfvervägande, om icke uti ifrågavarande hänseende

enhetliga bestämmelser för de särskilda kommunerna kunde åstadkommas.

Den 14 juni 1907 medgaf också Kungl. Maj:t på min föredragning,

att chefen för ecklesiastikdepartementet finge inkalla högst tre

sakkunniga personer för att inom departementet biträda vid utredning af

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

frågan om öfverflyttning på stadsfullmäktige i vissa större städer af vården

om folkskoleväsendet därstädes; hvarefter jag den 11 juli 1907 uppdrog

åt kammarrättsrådet J. Östberg, kontraktsprosten K. E. Edlund och folkskoleinspektören

A. Fridén att deltaga i beredningen af denna fråga.

Efter fullgjordt uppdrag aflämnade dessa sakkunnige med skrifvelse Sakkunniges

den 30 oktober 1907 till ecklesiastikdepartementet och*förslag

dels förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer,

dels förslag till ändrad lydelse af 2 § i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,

dels ock förslag till folkskolestadga för vissa städer, i hvilka folkskoleväsendet

handhafves af stadsfullmäktige,

jämte till dessa förslag hörande motiv. Förslagen jämte motiv

hafva befordrats till trycket. De två förstnämnda förslagen anhåller jag

måtte fogas till protokollet för denna dag såsom bilagor. Vidkommande

det sista förslaget är det icke af beskaffenhet att böra underställas Riksdagens

pröfning; och beröres det därför här endast i den mån det oundgängligen

sammanhänger med de sakkunniges öfriga förslag.

I sin allmänna motivering anföra de sakkunnige, efter en öfversikt

öfver frågans tidigare behandling, följande:

Det torde numera allt allmännare erkännas, att, särskildt för stora

stadssamhällen, kyrkostämman icke vore eu lämplig institution för handhafvandet

och vården af folkskolans angelägenheter. Redan det stora

antal röstberättigade, som hade rätt att i de större städerna deltaga i

kyrkostämma, uppgående t. ex. i Malmö till omkring 19,000, i Norrköping

till omkring 11,000 o. s. v., hänvisade bjärt på olägenheten af dess förvaltning

af folkskoleväsendet.

Med den betydelse folkskoleväsendet alltmera fått och finge för samhället

och de stora ekonomiska kraf det följaktligen ställde på de skattskyldiga,

måste det blifva oafvisligt att i de större och medelstora städerna

öfverlämna den högsta lokala myndigheten öfver folkskolans angelägenheter

åt en särskild representation.

I fråga om huru en sådan representation borde vara beskaffad kunde,

såsom äfven hittills framkomna förslag gåfve vid handen, trenne utvägar

erbjuda sig. Fn vore att åt särskilda fullmäktige, skolfullmäktige, uppdraga

församlingarnas beslutanderätt i hithörande ärenden, en annan att

anordna en representation, kyrkofullmäktige, hvilken skulle öfvertaga kyrkostämmas

allmänna befogenhet såväl i fråga om kyrkans som folkskolans

Sakkunniges

allmänna

motivering.

Stadsfullmäktiges

öfvertagande

af folkskoleväsendet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Lagens

tillämplighets - område.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

angelägenheter, och en tredje att till stadsfullmäktige öfverflytta folkskoleväsendet

samt hvad därmed stode i samband.

Obenägenheten för och olämpligheten af att för folkskolans angelägenheter

tillskapa en särskild representation genom skolfullmäktige torde vara

så stor, att ett återupptagande af 1895 års kommittéförslag härom icke

borde ifrågasättas.

Icke heller hade frågan om en kyrkofullmäktigeinstitution i kyrkostämmas

ställe ännu så fortskridit, att därpå kunde byggas något förslag i

förevarande afseende. I hvarje fall torde den allmänna meningen gå i den

riktningen, att, äfven om en dylik institution infördes, densamma borde

anordnas enbart för rent kyrkliga frågor. I Stockholm, där kyrkofullmäktige

redan funnits införda för behandling i vissa fall af frågor rörande folkskolan,

hade man icke heller ansett sig böra vid upphäfvande af de särskilda

kyrkostämmornas befattning med de egentliga folkskoleärendena utveckla

kyrkofullmäktigeinstitutionen till en institution för det fullständiga öfvertagandet

af dessa frågor utan föredragit att låta dem behandlas af stadsfullmäktige.

Det syntes ock, som om vid en fullständigt fri pröfning af alla hithörande

omständigheter de öfvervägande skälen talade för att stadsfullmäktige

gjordes till högsta lokala myndighet öfver folkskolan i de fall, där denna

myndighet icke ansåges längre böra ligga hos kyrkostämman. Folkskolans

egen utveckling från en mera uteslutande kyrklig till en allt mer och mer

borgerlig karaktär liksom angelägenheten däraf, att i de samhällen, där

folkskolans budget spelade en stor och alltmera betydande roll, frågor om

folkskolebudgeten handlades i ett sammanhang och med hänsyn till kommunala

budgeten i öfrigt, talade afgjordt för att folkskoleväsendet borde

liksom andra närbesläktade frågor i de större stadssamhällena läggas

under stadsfullmäktiges beslutanderätt.

Om man ock för Stockholm, där äfven i öfrigt på det kyrkliga och

kommunala området särskilda författningar vore gällande, funnit det

lämpligast att ordna folkskoleväsendet genom eu speciellt för hufvudstaden

affattad lag, torde det icke vara behöfligt eller ändamålsenligt att fullfölja

samma väg för hvarje annan stad, där man ville ordna beslutanderätten

öfver folkskolans angelägenheter på samma grundval som i hufvudstaden.

Lämpligare syntes det vara att söka få till stånd en lag, så affattad, att

den kunde tjäna till efterrättelse för alla de städer, utom Stockholm, där

man ville åt stadsfullmäktige öfverlämna den högsta lokala vården och

förvaltningen af folkskoleväsendet samt hvad därmed stode i samband.

Hvad härefter beträffade frågan om en dylik lags tillämplighetsområde

anförde de sakkunnige:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Att för undervisningens behöriga och likformiga ordnande samt kostnadernas

jämnare och rättvisare fördelning stad, som inneslöte flera fesamlingar,

borde hafva ett för hela staden gemensamt folkskoleväsende

vore påtagligt och äfven allmänt erkändt. Men detta vore redan också i

regel iakttaget och ordnadt antingen genom de särskilda för vissa städer

såsom Malmö och Norrköping vidtagna undantagsbestämmelser, eller ock

på grund af allmänna folkskolestadgans föreskrift därom, att två eller flera

församlingar inom samma pastorat eller stad kunde förena sig om gemensamt

skolråd och därmed komma att utgöra äfven ett gemensamt

skoldistrikt.

Om det således ur synpunkten af det ändamålsenliga, att stad med

flera församlingar hade gemensamt skolväsende, icke syntes nödvändigt att

ovillkorligen föreskrifva, att ifrågavarande lag skulle för sådan stad vara

gällande, borde man icke heller, på sätt 1895 års kommitté föreslagit,

stadga, att lagen oeftergifligen skulle vara gällande för stad, som uppnått

visst invånarantal, t. ex. 20,000. Utom att en siffra .alltid måste

blifva mer eller mindre godtyckligt vald och att en sådan bestämmelse

förde med sig särskilda föreskrifter, huru förhållas skulle, om stads invånarantal

sjönke under det i lagen förutsatta, kunde det ju alltid erinras

mot en dylik bestämmelse, att förhållandena i en stad, som uppnått denna

gräns, kunde vara sådana, att lagens tillämpning där mindre vore af nöden

än i stad, som stode under gränsen, och att, om man lämnade den senare

staden frihet att inordna sig under lagen eller icke, samma frihet borde

lämnas äfven den förra.

Då man icke kunde eller borde nu ifrågasätta, att lagen ovillkorligen

skulle gälla en hvar stad, där stadsfullmäktige funnes, borde man

alltså stanna vid att gorå det beroende på hvarje sådant stadssamhälles

framställning hos Kungl. Maj:t i saken och Kungl. Maj:ts efter samtliga

vederbörandes hörande meddelade beslut i ämnet, huruvida lagen skulle

träda i tillämpning för ett stadssamhälle eller icke. En dylik regel medförde

ock den största enkelheten i hithörande föreskrifter, och syntes en

framställning i saken kunna hos Kungl. Maj:t göras såväl af kyrkostämma

som af stadsfullmäktige.

På detta sätt införde man icke något som helst tvång i förevarande

afseende utan läte saken bero däraf, huruvida något verkligt behof af den

nya ordningen gjorde sig gällande å olika orter samt om detta behof vore

tillräckligt starkt att föranleda och motivera en framställning till och beslut

af Kungl. Maj:t.

Hvad härefter anginge frågan huru styrelsen för folkskolan borde

ordnas i de städer utom Stockholm, där folkskoleväsendet sålunda öfver
-

Styrelse för

folk skolan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

lämnades åt stadsfullmäktiges handhafvande, kunde det i första hand anses

som en naturlig konsekvens, att stadsfullmäktige helt enkelt äfven i detta

afseende trädde helt och hållet i kyrkostämmas ställe och att således skolrådet

eller skolstyrelsen åtminstone i regel utsåges af stadsfullmäktige

samt vederbörande kyrkoherde bibehölles såsom dess själfskrifne ordförande.

En dylik konsekvens hade man dock icke tagit i Stockholm och i Göteborg,

där folkskolan redan vore ställd under stadsfullmäktige. Tvärtom

hade man i dessa städer ändock velat bevara de kyrkliga församlingarnas

inflytande på styrelsens för folkskolan sammansättning. Så hade man i

Stockholm inrymt befogenhet för de olika territoriella kvrkoförsamlingarnas

skolråd att utse lika många ledamöter i folkskolestyrelsen som stadsfullmäktige

välde, hvarjämte Stockholms stads konsistorium utsåge en

ledamot, och i Göteborg vore stadens samtliga kyrkoherdar själfskrifna

ledamöter, under det stadsfullmäktige utsåge återstående antalet. I båda

dessa städer utsåge skolstyrelserna själfva såväl ordförande som vice ordförand

e.

Det torde till en början vara själ tfa? let, att, om folkskoleväsendet i

en stad öfverflyttades från kyrkostämmas till stadsfullmäktiges handläggning,

stadsfullmäktige borde hafva inflytande på sammansättningen af styrelsen

för folkskolan, hvilken ju skulle, bland annat, förbereda Illa organisations-

och byggnadsfrågor samt framlägga förslag till stat för folkskolan

in. in. till stadsfullmäktiges pröfning och afgörande. Å andra sidan

följde dock icke häraf med nödvändighet, att stadsfullmäktige skulle utse

alla de valda ledamöterna i skolrådet eller skolstyrelsen. Äfven om kyrkostämmas

befattning i öfrig! med skolväsendet upphörde, kunde det befinnas

lämpligt att låta densamma fortfarande utse en del af skolrådet

eller skolstyrelsen. Sådant skulle framför allt kunna anses påkalladt med

hänsyn därtill, att malsmännen för barn i folkskolan därigenom skulle i

viss man fa en direkt hand med i fråga om skolstyrelsens sammansättning

samt på så sätt känna sig mera intresserade af och för folkskolans

angelägenheter.

Den farhåga, som möjligen kunde uppstå mot att en del ledamöter i

skolstyrelse, hvarom nu vore fråga, skulle utses å kyrkostämma eller att

pa detta sätt folkskollärarna själfva skulle kunna utöfva ett obehörigt inflytande

pa sammansättningen af en styrelse, som dock bland andra uppgifter

äfven hade den att kontrollera och öfvervaka deras egen verksamhet,

syntes jcke vara befogad. Hittills vunnen erfarenhet kunde icke sägas

gifva stöd åt en dylik fruktan. I hvarje fall blefve faran i detta afseende

betydlig! reducerad mot nu, om kyrkostämmas val af skolstyrelse komme

att omfatta blott en del af skolstyrelsen, under det att kyrkostämman

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181. 23

för närvarande valde hela skolrådet, den själfskrifne ordföranden undantagen.

Det hade därför synts vara ett tillbörligt och lämpligt tillgodoseende

af olika intressen samt ett behörigt afvägande mellan de gamla och nya

förhållandena, om man stadgade, att stadsfullmäktige och kyrkostämma

skulle hvardera utse lika stort antal i styrelsen för folkskolan. En sådan

föreskrift hade därför i förslaget upptagits såsom den generella regeln.

Sedan skolrådsinstitutionens införande hade gällt såsom allmän \w''m-Skolstyrelsen*

cip, att kyrkoherden i församlingen eller den, som hans tjänst förrättade, °rdförandeskulle

vara själfskrifven ordförande i skolrådet. Denna anordning, som

hade sin grund i folkskolans historiska uppkomst, kunde vara fullt befogad,

så länge folkskoleväsendet lydde under kyrkostämma, hvars ordförande

kyrkoherden i församlingen eller hans ställföreträdare jämväl vore.

I de städer, där folkskoleväsendet hittills öfverflyttats till stadsfullmäktige,

eller Stockholm och Göteborg, hade man lämnat skolstyrelsen öppet att

själ!’ utse ordförande, dock att dessa städers prästerskap, såsom ofvan anförts,

i större eller mindre omfattning bibehållits vid säte och stämma i

skolstyrelsen.

Uppdraget för kyrkoherden att i en stor stad med talrika folkskolor

och folkskoleklasser vara skolstyrelsens ordförande kunde utan

tvifvel ställa sig mycket betungande, i all synnerhet om ålder eller ohälsa

nedsatt hans krafter, och möjligt vore, att skolstyrelsen inom sig hade

någon, som vore lämpligare än kyrkoherden till ifrågavarande uppdrag.

Särskild! kunde det vara mycket otjänligt att vid förfall för kyrkoherde

dennes vikarie skulle inträda såsom ordförande i skolrådet. Härigenom

kunde den viktiga befattningen komma att till skada för dess behöriga

skötsel allt för mycket växla innehafvare.

Med afseende således å alla hithörande omständigheter hade det synts

böra lämnas skolstyrelsen öppet att i bär afsedda städer själf utse ordförande

och vice ordförande för hvarje kalenderår. Det följde af sig själft,

att, där så funnes ändamålsenligt, församlingens kyrkoherde bibehölles vid

ordförandeskapet.

Äfven om kyrkoherdes själfskrifna ordförandeskap i skolstyrelse i

fall, hvarom nu vore fråga, borde upphöra, torde det dock vara ensidigt

och angeläget, särskild! med hänsyn till kristendomsundervisningen och

dess stora betydelse för folkskolan, att bibehålla stadsförsamlingens eller

stad sförsamlingarnas prästerskaps rätt till ledamotskap i folkskolestyrelsen.

Där endast eu kyrkoherde funnes i en stad, borde häri själffallet vara ledamot

i folkskolestyrelsen. Vore församlingarna i eu stad flera med hvar

sin kyrkoherde, torde det vara tillräckligt att, såsom i Stockholm, stadga,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Särskilda

undanta g ss(adga>nden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

att vederbörande domkapitel skall utse en af dem till ledamot i skolstyrelsen.

Att dessa val borde öfverlämnas åt domkapitlen, torde vara påkalladt

af sakens natur och så mycket mera ändamålsenligt, som i domkapitlens

allmänna uppgift läge att hafva en viss tillsyn öfver folkskolan

och särskildt öfvervaka kristendomsundervisningen i församlingarna. Domkapitlet

torde ock lättast vara i tillfälle att i förevarande fall göra det

lämpligaste valet.

Sakkunnige hafva i dessa grundfrågor varit fullständigt eniga utom

i fråga om antalet prästerliga ledamöter i skolstyrelsen, i hvilket afseende

kontraktsprosten Edlund afgifvit följande reservation:

»Enligt folkskolestadgans 63 och Öl §§ åligger det prästerna och

således i främsta rummet kyrkoherdarna att utöfva en sorgfällig uppsikt

öfver kristendomsundervisningen i distriktets skolor och sörja för god skolgång.

Det ligger i sakens natur, att kyrkoherden lättast och till största

gagn för skolan kan fullgöra denna skyldighet, om han är ledamot af

skolans styrelse. Eu följd häraf är, att icke blott kyrkoherden i stad, där

blott en sådan finnes, utan ock samtliga kyrkoherdar i städer med flera

församlingar skulle vara ledamöter i skolstyrelsen. Så har man ock i

regel tänkt sig förhållandet i de städer, som till Kungl. Magt inkommit

med framställningar om lagliga bestämmelser rörande skolärendenas öfverflyttande

å stadsfullmäktige.

Emot samtliga kyrkoherdars själfskrifvenhet i skolstyrelsen i städer

med flera församlingar kan dock invändas, att då proportionen mellan de

själfskrifna och valda ledamöterna i skolstyrelsen själfsagdt bör vara sådan,

att de senare utgöra majoritet, skolstyrelsen blir en stor och svårhandterlig

korporation i de städer, där, såsom exempelvis i Göteborg,

kyrkoherdarna redan nu äro många och säkerligen inom kort blifva

ännu flera.

Erkännande riktigheten af denna invändning, förmenar jag dock, att

ingen svårighet i förevarande fall uppstår, om åtminstone trenne kyrkoherdar

få säte och stämma i skolstyrelsen, hvarigenom skulle erhållas ett

förstärkt målsmanskap för kristendomsundervisningen; och skulle dessa

trenne prästerliga ledamöter på förut anförda skäl utses af vederbörande

domkapitel.»

Vidare anföra de sakkunnige:

Såsom ofvan framhållits, gällde för närvarande alldeles särskilda bestämmelser

i fråga om folkskolestyrelsens sammansättning i Göteborg och

i. Uppsala samt i vissa afseenden i Lund. Bestämmelserna härom vore

gifna genom särskilda af Kungl. Maj t utfärdade föreskrifter. Då det

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

kunde befinnas ändamålsenligt att för dessa städer och tilläfventyrs äfven

för något annat stadssamhälle hafva speciella, från de allmänna afvikande

stadgande!! i detta ämne, syntes det de sakkunnige, som om lagen borde

lämna möjlighet härtill, och hade i lagförslagets § 5 alltså inrymts befogenhet

för Kungl. Maj:t att, där sådant af särskilda förhållanden påkallades,

meddela speciella föreskrifter om folkskolestyrelsens sammansättning.

Det hade redan funnits af förhållandena oafvisligen påkalladt att i

de större städerna i vårt land, icke blott Stockholm och Göteborg utan sens befogenäfven

Norrköping och Malmö, öfverlämna åt folkskolestyrelsen att tillsätta heL

ordinarie lärarplats vid folkskolan. I de förslag till lag och folkskolestadga

för hithörande städer, som de sakkunnige framlade, hade ock upptagits

föreskrifter, som inrymde eu dylik befogenhet åt en hvar skolstyrelse

i dessa stadssamhällen. Det läge nämligen i öppen dag, att val af

ordinarie lärare i folkskolan icke borde bibehållas åt kyrkostämma i stad,

där folkskoleväsendet Överflyttades till stadsfullmäktiges beslutanderätt,

äfvensom att dylika val icke lämpligen kunde eller borde företagas af

stadsfullmäktige.

Efter denna allmänna motivering öfvergingo de sakkunnige till motivering

af de utaf dem framlagda lagförslagens särskilda bestämmelser.

Till denna senare motivering återkommer jag i ett annat sammanhang.

De sakkunnigas betänkande och förslag remitterades till domkapitlen,

som skulle lämna samtliga stadsförsamlingar tillfälle att yttra sig i ämnet,

och till länsstyrelserna, hvilka anbefalldes att lämna stadsfullmäktige

i samtliga städer tillfälle till dylika yttrandens afgifvande.

De infordrade utlåtandena hafva nu inkommit från domkapitlen ochn/snyttranden

länsstyrelserna; och hafva därvid fogats yttranden från det stora flertalet^/- sakkunJ

-i. i , niges förslag.

ortsmyndigheter.

De flesta af de hörda myndigheterna hafva förordat de sakkunniges

förslag eller inskränkt sig till ett förklarande, att förslagen ej föranleda

någon erinran. Men andra meningar hafva ock gjort sig gällande.

Angående först själfva hufvudfrågan — om kyrkostämman i stad®?^-"**”^''

fortfarande kunde anses lämplig att handhafva folkskoleväsendet — kan tagande af

man säga, att meningarna därom knappast varit delade. Äfven om de

af de sakkunnige framhållna förut omförmälda olägenheterna af nuvarande

anordning icke framträdt så starkt i en del mindre samhällen, har

det dock allmänt medgifvits, att sådana olägenheter finnas i de större

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 145 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagstiftningens

tilllämpliglietsområde.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

städerna, och framhållits såsom uppenbart, att de förr eller senare komme

att göra sig gällande äfven i de mindre. Det framhålles, delvis med

skärpa, att en institution med hundra- och tusental af röstberättigade icke

kan lämpa sig att rätt handhafva denna icke minst i ekonomiskt afseende

så viktiga angelägenhet; att på grund af den otymplighet, som sålunda

vidlåder denna institution, intresset för deltagande i dess förhandlingar

alltmera minskats; att pa grund häraf besluten å kyrkostämmorna alltmera

kommit att dikteras af en tillfällig, fåtalig, ständigt växlande majoritet,

hvarigenom uppstått en synnerligen skadlig osäkerhet i afseende å

ärendenas afgörande; samt att folkskoleärendena numera ofta vore af så

stor ekonomisk innebörd, att de äfven ur denna synpunkt icke längre i

sådan grad, som möjligen vid kommunallagarnas tillkomst varit fallet,

lämpade sig för afgörande af de å kyrkostämma röstberättigade.

Oaktadt man således i allmänhet vitsordat olämpligheten af nuvarande

förhallanden, hafva dock icke saknats röster, hvilka motsatt sig det

föreliggande förslaget.

A ena sidan har från ett och annat håll framhållits, att förslaget,

genom att uppdraga värden af folkskoleväsendet åt en delegation, på samma

gång det utestängde samhällets breda lager från möjlighet att göra sitt

inflytande gällande i undervisningsfrågorna, skulle förminska det intresse

för folkskolan, som för närvarande kunde påräknas från dem, hvilkas

barn besökte densamma.

A andra sidan har, särskild! af kyrkans målsmän, förfäktats den åsikten,

att den föreslagna nya anordningen skulle komma att verka i riktning

mot fullständig skilsmässa mellan kyrka och skola, hvarjämte framförts

i hufvudsak samma betänkligheter mot stadsfullmäktiges lämplighet

såsom vårdare af folkskoleväsendet, som 1895 års kommitterade framburit.

Denna senare ståndpunkt, hvilken intages af domkapitlen i Uppsala, Skara,

Strängnäs, Växjö, Lund, Göteborg, Kalmar och Luleå, biskoparna i Västerås

och Karlstad, nio kyrkostämmor äfvensom stadsfullmäktige i Lidköping, utmynnar

i ett afstyrkande af de framlagda förslagen, i sammanhang hvarmed

framkastats tanken pa införande af speciella skolfullmäktige för nu ifrågavarande

ärendens behandling eller af kyrko- eller församlingsfullmäktige för

handläggning af samtliga kyrkostämmans beslutanderätt nu underkastade

ärenden. I samband härmed framhålles ock, att en sådan institution som

den sistnämnda kunde vara ägnad att äfven inom landsförsamlingarna

öfvertaga kyrkostämmans befogenheter.

Härmed är man inne på den ifrågasatta lagstiftningens tillämplighetsomrade.

Därvid har från de gottländska myndigheter, som yttrat

sig i ämnet, äfvensom från kyrkostämmorna och stadsfullmäktige i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Skara och Falköping uppkastats frågan om den ställning, som i förevarande

afseende skulle komma att intagas af sådana stadsförsamlingar,

som äro förenade med en landsförsamling till ett gemensamt skoldistrikt.

I detta afseende föreslås från de gottländska myndigheterna, att i själfva

lagförslaget måtte vidtagas sådan ändring, att lagen blefve tillämplig äfven

på nyssnämnda stadsförsamlingar; och hafva i sammanhang härmed stadsfullmäktige

i Visby erinrat om de olägenheter, som ofta skulle uppstå

genom ifrågavarande stads- och landssarnhällens sammanslagning, en åtgärd

som ju eljest skulle göra en ändring af lagförslaget onödig. Från ortsmyndigheterna

i Skara och Falköping hafva framställts förslag, att i skoldistrikt,

bestående af såväl stads- som landsförsamling, må för skolärendenas

behandling kunna utses särskilda skolfullmäktige. Dessa förslag

hafva emellertid afstyrkts af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Skaraborgs län, som, i likhet med åtskilliga andra i ärendet hörda, med

landsförsamling förenade stadsförsamlingar, funnit den ifrågasatta lagstiftningen

icke böra tillämpas på dylika stadsförsamlingar.

Mot principen i de sakkunniges förslag, att öfverflyttning af folkskoleärendenas

handläggning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen

skall vara beroende på framställning därom af vederbörande, hafva

invändningar gjorts under förmenande, att en sådan öfverflyttning borde

för vissa städer vara obligatorisk. Så yrka länsstyrelsen i Örebro och

stadsfullmäktige i Eskilstuna, att i städer med 3,000 invånare och däröfver,

länsstyrelsen i Nyköping att i städer med 10,000 invånare och

däröfver samt kyrkostämman i Eskilstuna att i städer med 15,000 invånare

och däröfver stadsfullmäktige ovillkorligen skola öfvertaga folkskoleväsendet,

hvaremot ett sådant öfvertagande i öfriga städer skulle bero

på vederbörandes ansökning därom. På andra håll åter har man ansett,

att den nya lagstiftningen skulle begränsas därhän, att endast större städer,

exempelvis med minst 15,000 invånare, skulle kunna komma in under

densamma.

Hvad härefter angår den föreslagna skolstyrelsen och dess samman- styrelsen för

sättning hafva därom yppats mycket olika meningar. folkskolan.

Beträffande därvid först de valda ledamöterna hafva två från de

sakkunniges uppfattning afvikande meningar giort sig gällande. Den ena

utgår från att, då stadsfullmäktige skola öfvertaga ansvaret för folkskoleväsendet,

måste skolstyrelsen — såsom ock de sakkunniges förslag innehåller

— först och främst betraktas som en stadsfullmäktige underlydande

nämnd, och vid sådant förhållande böra ock enligt denna åsikt stadsfullmäktige

äga att utse samtliga ledamöterna i denna nämnd. I denna syftning

hafva uttalat sig 5 länsstyrelser, 4 kyrkostämmor och stadsfullmäk
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

tige i 9 städer. Stadsfullmäktige i Borås hafva framställt fordran på att

af de utaf stadsfullmäktige valda ledamöterna två skola tillhöra fullmäktiges

krets; på andra håll har förslagits, att två tredjedelar eller tre fjärdedelar

af skolstyrelsens valda ledamöter skola utses af stadsfullmäktige.

Gent emot detta kraf på tillvaratagande af stadsfullmäktiges intressen

stå de, som väl äro med på att lägga afgörandet af folkskoleärendena i

stadsfullmäktiges händer, men vid utseende af skolstyrelse önska så mycket

som möjligt tillvarataga äfven andras intressen, särskildt föräldraintresset.

I sådant syfte föreslås, dels att stadsfullmäktige, som skulle utse

samtliga de valda ledamöterna i skolstyrelsen, därvid skulle vara skyldiga

att på ett eller annat sätt tillgodose deras önskningar, som hafva barn i

skolåldern, såsom genom inval af sådana personer i skolstyrelsen, dels att

kyrkostämmans föreslagna valrätt skulle utöfvas allenast af föräldrar eller

målsmän för barn i skolåldern, eventuellt genom omröstning per capita,

dels att nyssnämnda valrätt skulle utöfvas af allmän rådstuga i stället

för kyrkostämma.

^ordförande* Vidkommande frågan om ordförandeskapet i skolstyrelsen hafva endast

några få af de myndigheter, som förordat förslagen i princip, haft

något att erinra mot styrelsens rätt att själf välja sin ordförande och

följaktligen velat bibehålla prästens själfskrifvenhet i sådant hänseende.

JrM Hitkda Däremot har större meningsskiljaktighet rådt i fråga om prästerskamotshap

i pets rätt till ledamotskap i folskolestyrelsen. Visserligen hafva de flesta

»koistyreisen. myndigheterna förordat de sakkunniges förslag att, där endast en kyrkoherde

finnes i en stad, denne skall vara ledamot, och att, där församlingarna

i en stad äro flera med hvar sin k37rkoherde, vederbörande domkapitel

skall utse eu af dessa kyrkoherdar till ledamot i skolstyrelsen.

Men äfven andra meningar hafva gjort sig gällande. Så har det på något

håll förmenats, att valet af den kyrkoherde, som skulle representera

prästerskapet, borde förrättas af kyrkoherdarna själfva. Ett domkapitel,

samt eventuellt två andra domkapitel, äfvensom 5 kyrkostämmor, 2 länsstyrelser

och stadsfullmäktige i 6 städer hafva förordat den af kontraktsprosten

Edlund afgifna reservationen eller någon därmed jämförlig anordning.

A andra sidan hafva icke heller saknats röster, som ansett skäl

icke föreligga att låta undervisningen i kristendom mer än andra specialämnen

i skolstyrelsen representeras af särskilda målsmän.

entschefens Innan jag ingår på redogörelse för de sakkunniges särskilda motiveyttrandenSring

till specialbestämmelserna i de framlagda lagförslagen och för myndigheternas

därutinnan afgifna yttranden, må det tillåtas mig att angifva

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181. 29

min ståndpunkt till själfva hufvudfrågan och därmed sammanhängande

viktigare punkter. ., „ ...

Till hvad 1895 års kommitterade och 1907 års sakkunnige uttalat

rörande olämpligheten särskildt i de större städerna af kyrkostämmas tagande af

handhafvande utaf folkundervisningsärendena synes mig föga vara att

tillägga, helst som i denna punkt någon motsatt asikt icke framtradt med

någon styrka. Skolväsendet spelade ingen stor, särskildt ingen ekonomiskt

betydande roll i det kommunala lifvet pa 1860-talets början, och man

hade föga erfarenhet af kyrkostämmor, besökta af större mängder röstberättigade.

Men tiderna hafva förändrats. Den kommunala statistiken

visar såväl hvilken alltmer betydande andel af kommunernas utgifter belöper

sig på skolväsendet som ock huru synnerligen starkt antalet röstberättigade

inom särskildt stadskommunerna ökat sig. Erfarenheten torde

nogsamt gifvit vid handen, att skolfrågornas handläggning icke häraf

främjats, och att deras flyttande undan kyrkostämmans beslutanderätt

måste blifva till fromma för skolan själf. Visserligen har det sagts, att

man härigenom skulle motverka föräldraintresset för skolan, hvilket denna

så val behöfde och hvilket hade tillfälle att vid kyrkostämman göra sig

direkt gällande. Den betydelse, man tillagt denna synpunkt, synes mig dock

öfverdrifven. Dels torde det nog varit endast i undantagsfall, som ifrågavarande

intresse lör skolan verkligen kommit till sin rätt vid kyrkostämman,

dels lärer ett dylikt intresse, därest det förefinnes, med lika

stor fördel kunna taga sig ett för skolan och dess arbete förmånligt uttryck

genom deltagande i de pa kyrkostämman ankommande val till skolstyrelsen.

Beträffande hvilken myndighet, som skulle öfvertaga kyrkostämmans

hufvudsakliga funktioner, hafva i sådant hänseende föreslagits dels särskilda

för ifrågavarande ärendens behandling tillsatta skolfullmäktige, dels kyrkoeller

församlingsfullmäktige, åt hvilka skulle uppdragas kyrkostämmans

befogenhet rörande samtliga densamma nu underlagda frågor, dels slutligen

stadsfullmäktige.

Att, såsom 1895 års kommitterade hemställt, upprätta en .särskild kommunal

institution för skolärendena synes ej vara särdeles tilltalande och

tanken därpå har ej heller vunnit mycken anklang. Något bättre synes da

vara att för behandling af samtliga församlingsärenden upprätta en representation,

motsvarande hvad stadsfullmäktigeinstitutionen är för de borgerliga

ärendena. Men dels har ännu icke i synnerligen hög grad framträdt något

behof af en annan myndighet för behandling af de rent kyrkliga ärendena

än kyrkostämman, dels saknas ock hvarje utredning angående en dylik

institution och vederbörande myndigheters ställning till densamma. Det

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

torde komma att dröja lång tid, innan en sådan institution, därest den

befinnes lämplig, hinner organiseras. Under sådana förhållanden kan det

mke vara riktigt, att det gamla tillståndet beträffande skolväsendet, där

behofvet af ändrade anordningar länge gjort sig märkbart, skulle alljämt

bestå oi afbidan på en oviss reform.

0 . Ateistar således endast stadsfullmäktigeinstitutionen, som redan finnes,

åtnjuter allmänt och bepröfvadt förtroende samt förut handhar större

delen af stadskommunens budget. Genom att låta stadsfullmäktige öfvertaga

hufvudparten °af de bestyr med folkskolan, som nu åligga kyrkostämman,

skulle pa ett hall samlas beslutanderätten angående samtliga

de ärenden rent kyrkliga ärenden frånräknade — som äro staden såsom

sådan uppdragna. Att härigenom de finansiella spörsmålen skulle vinna

en väsentligen förenklad och förbättrad handläggning samt en bättre öfverblick

erhållas öfver stadens budget i allmänhet och de kraf, som behöfde

ställas pa stadens skattskyldiga invånare, torde vara otvifvelaktigt. Det

synes ock som om allt talade för att äfven de rena undervisningsfrågorna

skulle genom skolväsendets öfverflyttning på stadsfullmäktige jämte en

skolstyrelse med i åtskilliga hänseenden större befogenhet än det nuvarande

skolrådet erhålla ett mera jämnt och från tillfälliga inflytelser fritt bedömande.

. 1^95 års kommitterade ställde sig, såsom jag förut nämnt, bestämdt

afvisande mot tanken, att stadsfullmäktigeinstitutionen skulle i skolfrågor

ersätta kyrkostämman, och de af kommitterade anförda skälen hafva också

och utvecklats i åtskilliga af de uti nu föreliggande ärende

afgifna utlåtandena.

Kommitterade framhöllo, att stadsfullmäktige ej väljas med särskild

hänsyn till undervisningsfrågor, och att, då stadsfullmäktige i främsta

rummet äro upptagna af en stor mängd borgerliga ärenden, som höra till

deras handläggning, man kunde befara, att skolans angelägenheter lätt skulle

blifva tillbakasätta. Jag kan icka finna något hållbart stöd för en dylik

fruktan. Stadsfullmäktige väljas ju med hänsyn till samtliga de ärenden,

hvilka de hafva att ^handlägga, och det torde vara alldeles otvifvelaktigt,

att, när äfven skolfrågorna komma att ingå i området för stadsfullmäktiges

beslutanderätt, dessa frågor, för hvilka de väljande i allmänhet äro ganska

intresserade, skola få sitt tillbörliga inflytande vid valen. Det saknas för

öfrigt hvarje^ skäl att misstro stadsfullmäktiges vilja och förmåga att bedöma

skolfrågor lika väl som andra dem tillkommande frågor, detta så

mycket mer, som den högre bildningen i allmänhet är ganska talrikt representerad

i städerna. Krfarenheten från Stockholm och Göteborg talar

ock ett annat språk. För öfrigt skola ju fullmäktige hufvudsakligen hand
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

lägga de finansiella frågorna, medan de egentliga skolfrågorna i än större

utsträckning än hittills varit fallet med skolrådet .komma att bedömas af

den för ändamålet särskildt tillsatta skolstyrelsen.

Jag kommer därigenom in på en annan af de gjorda invändningarna,

nämligen den, att det ej vore lämpligt att åt stadsfullmäktige öfverlåta

skolbudgeten och åt en särskild skolstyrelse uppdraga de egentliga skolfrågorna,

enär de ekonomiska och pedagogiska frågorna såsom nära samhörande

ej borde skiljas åt utan behandlas af samma myndighet. Det

behöfver väl ej särskildt påvisas, att denna anmärkning i minst lika hög

grad gäller den nuvarande anordningen med afgörandets fördelning mellan

kyrkostämman och skolrådet. För öfrigt torde väl skolfrågorna likaväl

som alla andra kommunala frågor tarfva en verkställande myndighet,

som har närmaste uppsikten öfver ärendenas behöriga gång, och svårigheten

att afpassa denna myndighets och den beslutande myndighetens verksamhetsområden

torde icke vara större på skolväsendets område än annorstädes.

Det har vidare sagts, att öfverflyttandet af folkskoleväsendet inom

stadsfullmäktiges maktområde innebure en brytning med en hittills i vårt

land gällande princip, en brytning, hvartill skäl så mycket mindre förelåge,

som folkskolan nått sin nuvarande höga ståndpunkt just under den

kyrkliga kommunens hägn. Förnekas kan ju icke, att genom det föreliggande

förslaget den borgerliga kommunen får sin maktsfär ökad och

flyttad in på ett område, hvilket förut ansetts tillhöra den kyrkliga

kommunen. Af hvad jag förut anfört framgår, att jag anser denna

ökning af den borgerliga kommunens maktområde vara en naturlig

konsekvens af folkskolebudgetens öfverflyttande till stadsfullmäktige, men

att härigenom skulle åstadkommas någon mera betydande ändring af

principiell innebörd kan jag svårligen finna. Stadsfullmäktige väljas

ju i det närmaste af samma valmanskår, som bildar kyrkostämman,

skolstyrelsen, nu utsedd af kyrkostämman, kommer att utses dels af

stadsfullmäktige dels fortfarande af kyrkostämman, och de rent kyrkliga

myndigheterna komma, enligt hvad jag har för afsikt att föreslå, att till

folkskoleväsendet under dess nya organisation intaga i det närmaste samma

ställning som förut. Den föreslagna förändringen är af praktisk innebörd

och bör bedömas hufvudsakligen från sådan synpunkt.

Slutligen har såsom skäl mot öfverflyttningen anförts, att valrätt och

valbarhet till stadsfullmäktige skulle tillkomma jämväl främmande religionsbekännare

och dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan,

hvadan sadana personer kunde komma att såsom ledamöter af stadsfullmäktige

och äfven af skolstyrelsen utöfva inflytande på folkskoleärendenas

s. 32 Kontrollera mot PDF

Lagens tilllämplighetsområde.

Styrelse för

folkskolan.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

afgörande. Jag kan icke heller finna detta skäl afgörande. Folkskolan

är ju en skola äfven för deras barn, som icke tillhöra svenska statskyrkan.

Det finnes intet skäl, '' hvarför icke dessa utomstående, från hvilka man

dock ofta sett mycket stora bevis på kärlek till och omvårdnad om den

svenska folkundervisningen, skulle få hafva ett ord med i frågor rörande

denna undervisning. Att härvid beträffande dessa personers deltagande i

ärenden rörande kristendomsundervisningen en inskränkning måste göras

är, såsom också af åtskilliga i ärendet hörda myndigheter erinrats, uppenbart.

I det nu framlagda lagförslaget har jag också upptagit en bestämmelse

i detta syfte.

Jag finner således ingen af de anmärkningar, som framställts mot

förslaget att göra stadsfullmäktige till högsta lokala skolmyndighet, vara

af afgörande betydelse, utan fasthåller härutinnan vid hvad de sakkunnige

hemställt, liksom jag är ense med dem därutinnan, att man nu bör lagstifta

icke för en eller annan stadskommun för sig, utan med utgående från

att samtliga stadskommuner böra kunna ordna sitt skolväsende efter en

gemensam lag.

Hvad denna lags tillämplighetsområde angår synes mig densamma ej

kunna eller böra tillämpas på sådana stadsförsamlingar. som bilda skoldistrikt

tillsammans med en eller flera landsförsamlingar. Dessa senare

kunna icke på något lämpligt sätt ställas i förhållande till stadsfullmäktige

i stadsförsamlingen. Vill en dylik stadsförsamling komma in under den

nu föreslagna lagstiftningens tillämplighetsområde, torde församlingen böra

antingen frigöra sig från gemensamheten med vederbörande landsförsamling

i afseende å skolväsendet eller ock, därest detta af ett eller annat

skäl icke låter sig göra, söka med sig införlifva landsförsamlingen.

I öfrig! delar jag beträffande lagstiftningens tillämplighetsområde helt

och hållet de sakkunniges uppfattning. Det kan icke uppdragas någon

acceptabel gränslinje mellan de städer, där man på förhand kan säga, att

lagstiftningen bör tillämpas, och öfriga städer. Vid sådant förhållande

torde det få ankomma på vederbörande stad att afgöra, huruvida på grund

af särskilda omständigheter den nya ordningen bör där komma i utöfning,

och denna valrätt bör stå öppen för hvarje stad, stor eller liten, där stadsfullmäktigeinstitutionen

är införd.

Jag har redan framhållit vikten af att stadsfullmäktige få till sitt

stöd en väl organiserad skolstyrelse, hvilken skulle öfvertaga icke blott

de skolrådet nu tillkommande göromål utan äfven en del af kyrkostämmans

åligganden, t. ex. i fråga om tillsättande af lärare. Hur bör nu

denna styrelse organiseras? Det framgår af utlåtandena i ärendet, att två

motsatta ståndpunkter härutinnan framträda den ena, att då stadsfolk

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 181.

mäktige skola hafva högsta beslutanderätt i skolfrågor, och skolstyrelsen i

stort sedt är endast en verkställande myndighet, skolstyrelsen bör hafva

samma ställning till stadsfullmäktige som deras nämnder och sålunda äfven

tillsättas af fullmäktige, samt den andra, att, ehuru praktiska skäl göra

det lämpligt att icke bibehålla kyrkostämman vid dess beslutanderätt med

afseende å skolärenden, den dock fortfarande bör tillerkännas rätten att

utse skolstyrelse, hvilken därigenom komme att utgöra ett mer direkt uttryck

för de skolintresserades åsikter i skolfrågor och sålunda i någon

mån kunde motväga stadsfullmäktiges måhända af öfvervägande ekonomiska

skäl bestämda hållning.

För båda ståndpunkterna kunna goda skäl anföras. Ingendera bör

därför helt undertryckas på den andras bekostnad. En lämplig medelväg

synes mig därför vara att i enlighet med de sakkunniges förslag låta

hälften af skolstyrelsens ledamöter utses af kyrkostämman och den andra

hälften af stadsfullmäktige. De af vissa myndigheter föreslagna tilläggen,

såsom att stadsfullmäktige skulle vara pliktiga utse vissa ledamöter af

skolstyrelsen inom sin egen krets, att särskild hänsyn skulle af stadsfullmäktige

vid valen tagas till att föräldrar och målsmän för skolbarn blefve

representerade i skolstyrelsen o. s. v., synas mig icke förtjäna det afseende,

att särskilda bestämmelser i sådant syfte skulle vara erforderliga.

Däremot torde i detta sammanhang böra upptagas till allvarligt beaktande

en väckt fråga angående särskild röstgrund vid kyrkostämmas val

af ledamöter i skolstyrelsen.

Till Kungl. Maj:t har den 3 september 1907 inkommit en skrifvelse, däri

omnämnts, att vid möte i Göteborg i april 1906 mellan representanter

för folkskollärare i Sveriges större städer behandlats, bland annat, frågan

om öfverflyttning af folkskoleärendena i de större städerna från kyrkostämman

till stadsfullmäktige, samt hemställts, att Kungl. Maj:t måtte vid

en eventuell dylik öfverflyttning därifrån undantaga val till skolstyrelse

(skolråd) på så sätt, att halfva antalet ledamöter i denna styrelse valdes

genom omedelbara val efter principen: en person, en röst.

Vidare har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

genom sitt verkställande utskott den 8 februari 1908 till Eders

Kungl. Maj:t inkommit med en underdånig framställning af följande innehåll:

Centralstyrelsen hade funnit sig böra tillse, att de lärarkret
sar,

som tillhörde föreningen och hade sin verksamhet inom rikets större

och medelstora städer, måtte blifva i tillfälle att yttra sig om de sakkunniges

betänkande i nu ifrågavarande ärende. I enlighet härmed hade

centralstyrelsen under december 1907 till lärarföreningarna i alla städer

med minst 8,000 invånare utsändt ett aftryck af såväl förslaget till lag

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Saft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

[Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 181.

angående folkskoleväsendet i vissa städer som ock de viktigaste paragraferna

i förslaget till folkskolestadga för vissa städer, i hvilka folkskoleväsendet

handhades af stadsfullmäktige, hvarjämte styrelsen anmodat lärarföreningarna

att uttala sina önskemål med afseende å förslagen. Med

anledning häraf hade inkommit uttalanden i ärendet från 26 lärarföreningar

äfvensom från åtskilliga enskilda lärare. De flesta af dessa hänförde

sig till bestämmelserna i förslaget till folkskolestadga. Centralstyrelsen

hade dock trott det vara lämpligast att uppskjuta behandlingen af

önskemålen rörande folkskolestadgan, till dess lagförslaget blifvit afgjordt af

Riksdagen, och anhölle att framdeles få inför Eders Kungl. Maj:t göra de

underdåniga framställningar i afseende på stadgeförslaget, hvartill omständigheterna

kunde föranleda. Beträffande de af lärarföreningarna uttalade

önskemålen i afseende på lagförslaget vore det särskildt ett ändringsförslag,

som mycket enhälligt blifvit förordadt, nämligen att i lagförslaget

borde inrymmas bestämmelse därom, att vid det val af ledamöter i skolstyrelsen,

som skulle förrättas å kyrkostämma, hvarje röstande borde äga

endast en röst, En dylik bestämmelse skulle vara ägnad att tillmötesgå

berättigade önskningar i fråga om föräldraintressets tillgodoseende vid valet,

hvilket för folkskolans utveckling vore af utomordentligt stor betydelse

samt syntes äfven i öfrigt äga skäl för sig. Centralstyrelsen ville

därför förorda densamma och anhölle alltså i underdånighet, att Eders

Kungl. Maj:t vid aflåtande till Riksdagen af proposition om förslag till

lag angående folkskoleväsendet i vissa städer måtte i nämnda lagförslag

införa bestämmelse därom, att vid det val af ledamöter i skolstyrelsen, som

skulle tillkomma kyrkostämma, hvarje röstande skulle äga allenast eu röst.

Den tanke, som tagit sig uttryck i de nu omnämnda framställningarna,

kan ju synas tilltalande och betydelsen för folkskolan af att densamma

utaf barnens föräldrar och målsmän omfattas med intresse och förtroende

far icke underskattas. Jag vdl emellertid i detta sammanhang till

en början framhålla, att ett sadant intresse och förtroende äfven under nuvarande

förhållanden i hög grad kommit folkskolan till del. Att redan nu,

innan den föreslagna organisationen blifvit genomförd och dess verkningar

låda sig öfverskådas, taga ett så radikalt afsteg från de vid kyrkostämma

hittills gällande rösträtt r-bestämmelser, synes mig, särskildt som den föreslagna

lagen icke skulle komma att tillämpas annat än i vissa städer, icke

tillrådligt. För öfrigt, är föräldraintresset verkligen starkt och vaket, skall

det nog under de nya förhållandena veta att göra sig gällande likaväl

som under de gamla.

Utom de valda ledamöterna förekommer enligt sakkunniges förslag

en själfskrifven ledamot, under det att en af de sakkunnige.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181-1

sedermera biträdd af åtskilliga myndigheter, förordat flera, dock högst tre,

prästerliga ledamöter, där flera kyrkoherdar än en finnas inom staden.

Ått kristendomsundervisningen inom folkskolan fortfarande bör innehafva

den framskjutna ställning, att samma undervisning bör äga sin

särskilda målsman inom skolstyrelsen, därom är jag ense med de sakkunnige,

men finner ej anledning att frångå hvad deras flertal föreslagit

därom, att i skolstyrelser blott skulle finnas en målsman för kristendomsundervisningen,

och att, där flera kyrkoherdar finnas i samma stad, åt

vederbörande domkapitel bör anförtros att förrätta val dem emellan.

Jag kommer därefter till frågan om prästens själfskrifvenhet såsom Sholsjyrels^n)

n r ° ordförande.

ordförande i skolstyrelsen.

Att kyrkoherden vid tiden för tillkomsten af våra ännu gällande

kommunallagar förklarades själfskrifven såsom ordförande i skolrådet var

en naturlig följd af att den svenska folkskolan uppkommit under kyrkans

hägn och från början hufvudsakligen varit en religion sskola. Det fanns

ock pa den tiden inom större delen af vårt lands församlingar ingen

annan än prästen, som ägde bildning och intresse för folkskolan i tillräckligt

hög grad för att kunna fylla den redan då viktiga posten såsom

skolrådets ordförande. Sedan dess har mycket förändrats. Folkskoleväsendet

har utvecklats med stora steg och undervisningen i rent världsliga

ting intager nu eu betydande plåts vid sidan af religionsundervisningen. Den

arbetsbörda, som blifvit pålagd skolrådets ordförande och som det således

åligger prästen att å ämbetets vägnar bära, är numera i vanliga fall

ganska afsevärd och innebär eu högst betydande ökning i prästens ämbetsgöromål.

Därtill kommer, att det i sådana fall, där prästen saknar de

personliga förutsättningarna, såsom förmåga att leda förhandlingar, snabbhet

i uppfattningen, med ett ord de egenskaper, som kräfvas af en driftig

kommunalman, det skall för prästen kännas svårt att nödgas bekläda en

ställning, som han icke tror sig om att uppbära, liksom under sådana

omständigheter ärendena blifva därpå lidande. Jag tror därför, att det

ur dessa synpunkter i många fall skulle för prästen kännas såsom en stör

lättnad att blifva befriad från skolärendena, men jag tror ock, att den Tid

ännu icke är kommen, då man, hvad landsbygdsförsamlingarna angår,

kan utan men för skolväsendet befria prästen frän denna arbetsbörda. I

de flesta församlingar på landsbygden är nog ännu prästen den, som bäst

känner och mest intresserar sig för folkskoleväsendet. Ett upphäfvande af

prästens själfskrifvenhet såsom skolrådsordförande skulle säkerligen på många

håll hämma skolväsendets utveckling och dessutom i de flesta fall vålla de

ofta fattiga landsförsamlingarna dryga utgifter, då det nog skulle be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

De sakkunniges

speciella

motivering til

lagförslagen

och myndigheternas

yttranden

därom.

Lagen ang.

folkskoleväsendet

i

vissa städer.

§ i
-

36 Kungl. Majiis Nåd. Proposition N:o 181.

finnas omöjligt att få någoti kompetent person, som i stället för prästen

åtoge sig att utan ersättning sköta folkskolans angelägenheter.

Annorlunda ställer sig saken i regel uti städerna. Där torde icke

saknas personer, som äga grundlig allmänbildning och som enbart af intresse

för folkskolans uppgifter äro villiga att ersätta prästen såsom ordförande i

skolstyrelsen, liksom man kan vara förvissad att där kunna finna personer,

skickade att uppbära en ordförandes kall. Sitter prästen inne med sådana

förutsättningar, lärer han väl ock, om han eljest därtill är villig, komma att

utses till ordförande. Att vid sådant förhållande fasthålla vid den gamla

anordningen synes icke lämpligt; och jag kan därför icke annat än instämma

i de sakkunniges förslag, enligt hvilket skolstyrelsen skall äga

att själf välja sin ordförande.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för de sakkunniges särskilda

motivering till de af dem framlagda lagförslagen äfvensom för myndigheternas

utlåtanden härom.

Hvad angår de särskilda bestämmelserna i de sakkunniges förslag till

lag angående folkskoleväsendet hafva, enligt de sakkunniges förklarande,

dessa uppgjorts så mycket som möjligt efter mönstret af redan gällande

lag för Stockholm samt innehållet i den för folkskoleöfverstyrelsen i

hufvudstaden utfärdade instruktion. De sakkunnige hafva nämligen ansett

ändamålsenligt att i själfva lagen intaga en del föreskrifter om skolstyrelsens

konstituerande, protokollsföring hös densamma m. in., hvilka

för Stockholm återfinnas i berörda instruktion samt för riket i öfrigt äro

intagna i gällande kyrkostämmoförordnings stadganden om skolråd.

Beträffande den föreslagna § 1 hafva de sakkunnige anfört endast

följande: Till frågan om folkskolan hade äfven lagts ärenden, som rörde

uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn. Dessa

senare ärenden syntes så mycket hellre böra följa samma ordning som

folkskoleangelägenheterna, som de i regel nu handhades af vederbörande

skolråd eller skolstyrelse. Då denna anordning befunnits lämplig, torde

det vara af vikt att sörja för att den för framtiden kunde få bestå äfven

i de städer, där folkskoleväsendet öfverflyrtades till stadsfullmäktige. Den

omständigheten, att barnavårdsärenden öfverflyttades till stadsfullmäktige,

hindrade å andra sidan icke, att, om så befunnes tjänligare, en särskild

barnavårdsnämnd utsåges.

I fråga om denna § har på en mängd håll anmärkts, att uttrycket

»vederbörande» såsom utmärkande den, som ägde göra framställning om

folkskoleväsendets öfverflyttning på den borgerliga kommunen, vore otydligt;

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

och har det föreslagits, att detta ord måtte utbytas mot »kyrkostämma» eller

»stadsfullmäktige och kyrkostämma» eller »stadsfullmäktige eller kyrkostämma».

I fråga om församlingsbibliotek har domkapitlet i Uppsala funnit det

oegentligt, att sådana bibliotek icke skulle få af de särskilda församlingarna

upprättas eller att de skulle stå under någon annan vård

än den församlingarna själfva bestämde. Domkapitlet i Härnösand bär

likaledes uttalat den uppfattningen, att vården om församlingsbibliotek

vore en den kyrkliga församlingens angelägenhet och därför borde af

dess organ, kyrkostämman, handläggas. Biskopen N. Lövgren bär funnit

det oklart, huruvida församlings rätt att bekosta och innehafva särskilda

församlingsbibliotek genom den föreslagna lagen skulle upphäfvas.

Beträffande öfverflyttningen af frågor om uppfostran åt vanartade

och i sedligt afseende försummade barn hafva en hel del anmärkningar

framställts. Till dessa återkommer jag i annat sammanhang.

Såsom af lagförslaget framgår, har i § 1 inryckts den bestämmelsen,

att kostnaderna för de i paragrafen omförmälda ändamål skola beslutas

och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.

Emellertid finnes i § 58 af gällande folkskolestadga en bestämmelse,

som medgifver skoldistrikt att såsom bidrag till kostnaderna för

skolväsendet af hvar och eu, som erlägger mantalspenningar, upptaga en

särskild personlig afgift. Med anledning af denna bestämmelse anmärktes

hos kyrkostämman i Norrköping, att stadskommun äfven efter öfverflyttning

af skolärendena till stadsfullmäktige borde äga rätt att i samma utsträckning,

som för andra skoldistrikt är tillåtet, upptaga särskild skolafgift

af hvar och eu, som är skyldig att erlägga mantalspenningar.

Beträffande § 2 hafva de sakkunnige erinrat, att denna § ägde §

motsvarighet i § 6 i gällande lag angående folkskoleväsendet i Stockholm

samt afsåge att ordna förhållandena _ vid öfvergången till den nya ordningen.

I afseende å mom. 1 i den föreslagna paragrafen har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Jämtlands län gjort följande erinran: Ifrågavarande

stadgande, hvithet vore hämtadt från Stockholmslagen, vore utan tvifvel

där befogadt och rättvist, helst det väl finge antagas, att det ej där tillkommit

utan en undersökning rörande de förhållanden, som det afsett att

reglera. Men det kunde sättas i fråga, om det utan en dylik föregående

undersökning kunde uppställas såsom oeftergiflig regel med afseendé på

förhållandena i allmänhet inom de samhällen, på hvilka den nu föreslagna

lagen kunde komma att tillämpas, helst det torde kunna understundom

uppstå ovisshet, huru pass vidsträckt orden »egendom och medel» skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

tagas. I viss mån reglerades visserligen detta stadgande af det i mom.

3, men det syntes dock kunna tänkas, särskildt där en stad utgjordes af

flera församlingar, att den föreslagna bestämmelsen i vissa fall skulle

verka orättvist eller obilligt. Då Kungl. Maj:t med afseende å hvarje

stad skulle hafva att pröfva, huruvida frågor om folkundervisningen finge

öfverflyttas på stadsfullmäktige, syntes det ock vara riktigast, att Kungl.

Maj:t i hvarje särskildt fall bestämde, huru med de i mom. 1 omförmälda

rättigheter skulle förhållas. Att den princip, som i detta stadgande uttalades,

vore riktig, kunde emellertid ej sättas i fråga, och den borde

därför ock angifvas i lagen, under förbehåll likväl af Kungl. Maj:ts bestämmanderätt

i hvarje särskildt fall.

Samme befallningshafvande har gent emot stadgandet i mom. 2 anmärkt,

att hvad där föreskrefves borde vara gällande äfven utan föreskrift,

samt att giltigheten af före öfverflyttningen i gällande laga ordning

fattade beslut ej borde vara inskränkt allenast till sådana, som rörde

aflönings- och pensionsförhållanden, ehuruväl naturligen besluten, i den

män tredje mans rätt ej till annat förbunde, kunde upphäfvas eller ändras

åt stadsfullmäktige, likasom detta ock kunnat göras af kyrkostämma.

Slutligen har samma myndighet erinrat, att bestämmelsen i mom. 3

syntes vara af annan innebörd än motsvarande bestämmelse i Stockholmslagen.

Da det på förhand väl knappast kunde afgöras, hvad som vore

lämpligt eller icke med afseende å hvarje särskild disposition eller testamentsanslag,

samt betydelsen af orden »hvad särskildt är eller varder stadgadt»

i det .sammanhang, de här förekomme, icke förefölle fullt klar,

syntes ett stadgande i öfverensstämmelse med det i Stockholmslagen vara

att föredraga. —- Biskop Lövgren har vid detta mom. erinrat, att död

mans vilja kunde lägga hinder i vägen för att skolstyrelse trädde i stället

för skolråd i fråga om dispositioner och testamentsanslag, samt att således

en utredning måste föregå lagstiftning i ämnet.

§3 i lagförslaget har gifvit de sakkunnige anledning till den erinran

allenast, att det befunnits ändamålsenliga st, att en särskild folkskolestadga

blefve gällande för städer, där lagen finge sin tillämpning, likasom en

sådan särskild stadga gällde för Stockholm.

I afseende på § 4 hafva de sakkunnige anfört, att, då styrelsen för

folkskolan i de städer, som i lagen afsåges, skulle erhålla en i viss mån

olika ställning mot skolråden i allmänhet, hade det befunnits önskligt att

gifva denna styrelse en särskild benämning; och hade såsom sådan upptagits

ordet »skolstyrelse».

Stadsfullmäktige i Södertälje hafva emellertid ansett denna benämning

kunna gifva anledning till förväxling, då inom en stad ofta funnes

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181. 39

flera olika skolstyrelser, hvarför benämningen »folkskolestyrelse» vore att

föredraga.

Vidkommande bestämmelserna i § 5 hafva de sakkunnige — utöfver §

hvad de yttrat i den allmänna motiveringen — framhållit följande:

För den händelse i framtiden kyrkofullmäktige skulle i ett eller flera

af hithörande stadssamhällen träda i kyrkostämmas ställe, torde det falla

af sig själft, att kyrkostämmas rätt att välja ledamöter i skolstyrelse då

öfverginge på kyrkofullmäktige.

I enlighet med de nu gällande allmänna föreskrifterna om valperiod

för skolrådsledamot hade intagits bestämmelse, att valet skall afse en

period af fyra är, och hade denna tid ansetts böra gälla äfven för ledamot,

som valdes af domkapitel. Likaledes hade efter nu gällande föreskrifter

om val äf suppleanter i skolråd upptagits motsvarande bestämmelser allenast

med den ändring, som påkallades däraf, att valen skulle ske dels af

stadsfullmäktige och dels å kyrkostämma.

För ledamöter, som skulle utses af stadsfullmäktige, hade det ansetts,

att valbarhetsbestämmelserna borde affattas i likhet med hvad som enligt

lagen den 7 juli 1905 gällde för Stockholm.

Härigenom gjordes väl möjligt att i motsats mot hvad nu vore fallet,

då val af skolråd skedde å kyrkostämma, till ledamot af folkskolestyrelsen

välja jämväl främmande trosbekännare och den, som anmält sig till utträde

ur svenska statskyrkan. Men då sådana personer ju, likasom andra

samhällsmedlemmar, kunde hafva sina barn i folkskolan och finge genom

sina skatter bidraga till folkskoleväsendet, torde det icke vara på sin plats

att utesluta dem från valbarhet till ledamöter i folkskolestyrelsen. Då det

dessutom vore stadsfullmäktige, som skulle förrätta valen, syntes man icke

behöfva befara några ytterligheter i dessa afseeenden.

För ledamöter i skolstyrelsen, som fortfarande skulle utses å kyrkostämma,

hade bestämmelserna om valbarhet ansetts böra så nära som

möjligt ansluta sig till dem, som upptagits beträffande valbarhet för de

af stadsfullmäktige utsedda ledamöterna. De ändringar i sak. som härigenom

skett i nu gällande föreskrifter, bestode egentligen däri, att den,

som tillhörde kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och aflönade betjänte,

äfven skulle kunna väljas till ledamot i skolstyrelsen. Mot denna

och öfriga obetydliga förändringar syntes emellertid någon befogad erinran

ej vara att göra.

Såsom ofvan nämnts, afsåge inledningsorden till § 5 att lämna öppet

att för städer, där redan bestående förhållanden nödvändiggjorde särskilda

föreskrifter om skolstyrelsens sammansättning, sådana måtte kunna meddelas

af Eders Kungl. Maj:t.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

I flera af de afgifna yttrandena hafva ock särskildt erinrats om att

inledningsorden till § 5 medgifva särskilda anordningar i fråga om skolstyrelsen,

där sådana redan finnas eller kunna anses önskvärda. Så förklarar

t. ex. direktionen för Prins Gustafs folkskola i Uppsala, hvars

yttrande kyrkostämman åberopat såsom sitt, att direktionen tillstyrkte förslaget

under förutsättning, att i fråga om skolstyrelsen möjlighet bereddes

stadssamhällena att i enlighet med § 5 och utan hinder af § 6 mom. 1

med Konungens begifvande antingen bibehålla redan befintliga, i enlighet

med särskilda föreskrifter grundade och organiserade skolstyrelser eller,

där så kunde finnas af omständigheterna påkalladt, inrätta sig på annat

sätt än lagen i allmänhet stadgade.

Bestämmelsen i mom. 1 af § 5, att de ledamöter af skolstyrelsen,

hvilka väljas af kyrkostämman, skola, där kyrkoförsamlingarna äro flera,

väljas å gemensam kyrkostämma med dessa, har föranledt den erinran

från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län, att

genom lagstiftning borde beredas möjlighet att för sådana val indela skoldistrikt,

som bestå af ett stort antal församlingar och hafva en mycket

stor folkmängd, i valkretsar.

Angående de öfver mom. 2 i samma paragraf afgifna yttranden har

jag delvis utlåtit mig i annat sammanhang. Utom de anmärkningar, som

då omnämndes, hafva beträffande ifrågavarande bestämmelser erinringar

gjorts äfven i ett annat afseende, nämligen rörande de förhållanden, som

ansetts böra utesluta valbarhet till ledamotskap af skolstyrelsen.

Enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad äger en hvar välfräjdad

svensk undersåte, som är medlem af en stadskommun samt förbunden

att erlägga skatt till kommunen och icke häftar för oguldna stadsutskylder,

att vid allmän rådstuga deltaga i öfverläggningar och beslut

rörande stadens angelägenheter. Stadsfullmäktige väljas ibland stadens

röstberättigade män; dock att den ej kan vara stadsfullmäktig, som icke

uppnått 25 års ålder, ej heller den som icke råder öfver sig och sitt gods;

den, som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt lag

förmår, gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den som är förlustig

medborgerligt förtroende, eller genom utslag, hvilket ännu icke

vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den

som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;

samt den som är förklarad ovärdig att inför Tätta föra andras talan eller

att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd bestämmer, att rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar

och beslut tillkommer i stad den, som vid allmän rådstuga äger röst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4l

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

ratt, främmande religionsbekännare och de, som anmält sig till utträde ur

svenska kyrkan, härifrån likväl undantagna. Samma förordning angifver

också de omständigheter, som skola utgöra hinder för ledamotskap i kyrkoråd

eller skolråd, och uppräknar därvid samtliga de förhållanden, som,

enligt hvad ofvan sagts, enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad

grunda obehörighet att vara stadsfullmäktig, hvarjemte kyrkostämmoförordningen

tillägger, att deri icke kan vara ledamot af kyrkoråd eller skolråd,

som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och

beslut, och ej heller den, som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga

och aflönade betjänte.

Det bär nu anmärkts från åtskilliga håll, att, då de sakkunnige föreslagit,

att de ledamöter af skolstyrelsen, hvilka väljas af stadsfullmäktige,

skola utses bland stadens vid stadsfullmäktigeval röstberättigade invånare,

som uppnatt 25 ar, samt de, hvilka väljas å kyrkostämma, bland de å

kyrkostämman röstberättigade, som uppnått 25 års ålder, så kunna till

ledamöter af skolstyrelsen utses personer, hvilka enligt bestämmelse i

kommunalförfattningarna icke skulle varit valbara till stadsfullmäktige

eller till ledamöter af kyrko- och skolråd. Ett dylikt förhållande kunde,

förmenar man, icke anses tillfredsställande.

Mot öfriga bestämmelser i § 5 hafva några anmärkningar icke förekommit.

Rörande § 6 hafva de sakkunnige — efter erinran om att skolstyrelsen

borde själf för hvarje kalenderår utse ordförande och vice ordförande —

vidare anfört, att i senare delen af denna § hufvudsakligen efter mönstret

af det förslag, som i samma ämne framkommit från folkskoleöfverstyrelsen i

Stockholm, intagits föreskrifter, åsyftande att bereda möjlighet för skolstyrelse

att till lättnad för sina arbeten kunna öfverlämna vissa ärenden

åt afgörande af delegationer eller nämnder. Med de restriktioner, som i

dessa afseenden föreslagits, torde enligt de sakkunniges mening några missförhållanden

icke vara att befara af ett sådant medgifvande. Naturligtvis

skulle en dylik anordning fa sin hufvudsakliga betydelse för de mycket

stora stadssamhällena.

Från i ärendet hörda myndigheter hafva i fråga om denna § anmärkts:

Ordförandevalet borde, därest kyrkoherdes själfskrifvenhet såsom ordförande

upphörde, afse längre tid än ett år, på det att någon kontinuitet måtte finnas

på denna, kräfvande post. Allenast i särskilda undantagsfall borde ärende

fa företagas till afgörande annat än i skolstyrelsen. Att däremot åt delegerade

öfverlåta ärenden till den mångfald och af den omfattande art, som i denna

§ afväges, vore ej lämpligt eller ens tillrådligt. Den möjligheten vore icke

Bill. till Riltsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

utesluten, att de af kyrkostämman valda ledamöterna i skolstyrelsen alldeles

icke komme att deltaga i behandlingen af de ärenden, som handlades

af delegerade eller nämnder, i följd hvaraf församlingen helt och

hållet komme att uteslutas från befattning med vissa folkskoleärenden.

Uttrycket »åtgärder med vanartade skolbarn» borde utbytas mot »åtgärder

med vanartade och i sedligt afseende försummade barn». Slutligen

vore uttrycket »minst tre hafva deltagit i beslutet och samtliga tillstädesvarande

varit om beslutet ense» icke tydligt eller lämpligt och borde

ändras antingen så, att orden »samtliga tillstädesvarande» uteslötes, eller

därhän, att för bindande beslut enighet mellan de beslutande erfordrades

allenast i det fall, att endast tre varit tillstädes.

§ 7—10. I fråga om §§ 7—10 hafva de sakkunnige anmärkt allenast, att de

i dessa §§ intagna föreskrifter vore hämtade dels från den för hufvudstaden

gällande lagstiftning om folkskoleväsendet och dels från den allmänna

kyrkostämmoförordningen.

Det har rörande dessa §§ erinrats allenast, att bestämmelse saknades

om hvem som skulle leda ordförandevalet och föra protokoll vid skolstyrelsens

sammanträden, äfvensom att i större samhällen skolstyrelsens ordförande

ej kunna hafva tid att vårda styrelsens handlingar samt hålla

register öfver dem.

§ u. Vidkommande slutligen § 11 hafva de sakkunnige anfört, att i denna

§ intagits de allmänna föreskrifter, som ansetts erforderliga för att ordna

dels den nya skolstyrelsens ställning till stadsfullmäktige dels ock dess

allmänna förhållande till folkskoleväsendet och om detsamma utfärdade

författningar.

Mot bestämmelserna i denna § hafva gjorts många anmärkningar.

Man har särskildt ansett dem för knapphändiga och därjämte äfven till

till sitt innehåll otydliga.

Beträffande mom. 1 har tydligen stor tveksamhet rådt angående den

ställning skolstyrelsen skulle komma att intaga gent emot stadsfullmäktige.

Så yttrar biskop Lövgren: Den ställning, som i denna § tilldelades

skolstyrelsen i förhållande till stadsfullmäktige, vore väl knappast riktig.

Skolstyrelsen skulle ju vara själfständigt ansvarig för sina åtgärder och det

delvis inför myndighet, hvarunder stadsfullmäktigeinstitutionen alls icke sorterade.

Dess medlemmar vore ju ock delvis insatta af annan valkorporation

än stadsfullmäktige. Mom. 1 måste därför antingen bortfalla eller erhålla

annan lydelse. — Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län

finner det osäkert, om det kan låta sig göra att likställa skolstyrelse i

dess förhållande till stadsfullmäktige med de för olika ändamål tillsatta

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

förvaltande verk och styrelser, som kunna finnas i städerna, såsom drätselkammare,

hamndirektioner, sjukhusstyrelser, fattigvårdsstyrelser m. fl., hvar

inom sitt område, och framkastar den frågan, huru det skulle gå, om

olikhet härutinnan rådde dessa verk och styrelser emellan. Vidare anför

samma myndighet: En brist i lagförslaget syntes ock vara, att intet stadgande

funnes om en så viktig sak, som skolstyrelsens ansvar för omhänderhafda

medel. Måhända hade man ansett detta afhjälpt genom hänvisningen

till kyrkostämmoförordningens föreskrifter om skolråd i mom. 3 af

den föreslagna § 11, hvilka föreskrifter förklarades skola gälla i tillämpliga

delar äfven beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet. Härvid

mötte dock den egendomligheten, att § 33 i nyssnämnda förordning, till

hvilken man alltså hade att gå, talade om, att ansvarigheten fortfore till dess,

i allmännast förekommande fall, förvaltningen blifvit af kyrkostämman godkänd.

Det kunde väl knappast sägas, att det vore nog med att anförda

stadgande blefve gällande för skolstyrelse, hvarom här vore fråga, ens i

tillämpliga delar. Det rätta syntes vara att i lagen upptaga mer bestämda,

helst uttryckliga stadganden rörande såväl skolstyrelsens ställning till

stadsfullmäktige, i den mån detta kunde anses behöfligt, som särskildt

dess ansvarighet för omhänderhafda medel. — Stadsfullmäktige i Halmstad

hafva visserligen funnit det af § 11 framgå, att stadsfullmäktige

skulle äga att välja revisorer för granskning af folkskoleväsendets räkenskaper

och förvaltning samt besluta om ansvarsfrihet för skolstyrelsen;

men tydligare och bättre än en sådan allmän hänvisning syntes vara ett

bestämdt stadgande härom i den nya lagen, hvari cck borde angifvas,

om granskning af skolräkenskaperna skulle anförtros åt de revisorer, som

för hvarje år valdes att granska stadens öfriga förvaltande och verkställande

nämnders räkenskaper, eller åt särskildt utsedda revisorer, såsom nu

vore fallet. — Slutligen har domkapitlet i Kalmar ansett § 11 böra formuleras

så, att däraf klart och otvetydigt framginge, att skolstyrelsen

ägde motionsrätt i stadsfullmäktige.

I fråga om mom. 2 hafva stadsfullmäktige i Västerås, med instämmande

från länsstyrelsen därstädes, uttalat såsom sin åsikt, att folkskollärare

skulle, efter förslag af skolsiyrelsen, tillsättas af stadsfullmäktige.

Beträffande mom. 3 har kyrkostämman i Kalmar erinrat om nödvändigheten

däraf, att det vid uttrycket »andra allmänna författningar»

uttryckligen angåfves, hvad i dessa författningar med hänseende till

skolstyrelsens åliggande och verksamhet fortfarande skulle äga giltighet.

Halmstads kyrkostämma hemställer om en bestämmelse, innebärande vidsträcktare

befogenhet till besvär mot folkskolestyrelsens beslut. Växjö

domkapitel anför: Kommitterade hade tydligen icke gjort sig fullt för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:in Nåd. Proposition N:o 181.

trogna med konsekvenserna af förslaget att låta stadsfullmäktige öfvertaga

kyrkostämmans funktioner. Man sköte helt enkelt in stadsfullmäktige

pa kyrkostämmans plats i kedjan af kyrkliga förvaltningsmyndigheter men

förbisage, att stadsfullmäktige enligt gällande författningar icke hade någon

kommunikation med de kyrkliga myndigheterna. Detsamma gällde ock

om den föreslagna skolstyrelsen, därest pastor, såsom föreslagits, icke

skulle vara dess själfskrifne ordförande. Icke desto mindre hade man i

den föreslagna skolstadgan bibehållit de bestämmelser i den allmänna

folkskolestadgan, som handlade om biskops och domkapitels uppsikt öfver

anstalterna för folkskoleväsendet samt dess utveckling till uppfyllande af

sin bestämmelse, men ingen utväg hade beredts dem att kommunicera

med stadsfullmäktige, som skulle innehafva beslutanderätten i afseende på

anstalterna för folkskoleväsendet. Ett domkapitel syntes icke ens kunna

ålägga en stadsfullmäktigordförande att inför fullmäktige föredraga något

visst skolärende, långt mindre ålägga dessa att draga försorg om skolväsendets

förbättring pa visst angifvet sätt. Och vore någon missnöjd

med stadsfullmäktiges sätt att fullgöra sina åligganden i afseende på folkskoleväsendet,

så kunde besvär öfver deras beslut icke anföras hos domkapitlen

utan maste anföras hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

hvilka däremot — då ingen allmän uppsiktsrätt i afseende på folkskoleväsendet

tillkomme dem — näppeligen vore befogade att pröfva anförda

besvär ur annan synpunkt än de öfverklagade beslutens formella giltighet.

Icke heller syntes underdåniga besvär öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

utslag i mål angående stadsfullmäktigebeslut enligt gällande

ordning kunna anföras och pröfvas i ecklesiastikdepartementet, dit

skolärenden dock enligt sin natur hörde. —■ Domkapitlet i Härnösand har,

med _ anslutning till Östersunds kyrkostämmas yttrande, framhållit nödvändigheten

af att förhållandet mellan det föreliggande lagförslaget och

gällande förordning om kyrkostämma m. m. blefve fullt klart och tydligt.

Särskildt syntes detta med afseende å anförande af besvär vara

af oundgängligt behof påkalladt. Vissa tilläggsbestämmelser blefve gifvetvis

för ändamalet erforderliga; och uttalade domkapitlet såsom sin

uppfattning, att genom dessa kompletterande bestämmelser ingen rubbning

borde ske i de grunder, som utmärkte nu gällande lagstiftning i

ämnet. . Dessutom hafva ytterligare åtskilliga af de hörda myndigheterna

framhållit, hurusom till förekommande af osäkerhet vid tillämpningen

af den blifvande lagstiftningen borde uttryckligen angifvas, hvilka

bestämmelser i kyrkostämmoförordningen vore tillämpliga i fråga om

skolstyrelses åliggande och verksamhet.

§12 har icke föranledt någon erinran.

S 12.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Vidkommande öfvergångsbestämmelserna till lagen angående folkskoleväsendet

i vissa städer hafva de sakkunnige anfört:

»Hvad öfvergångsföreskrifterna beträffar har det ansetts vara mest pa

sin plats att, äfven om lagen i öfrigt med ett visst kalenderår träder i

tillämpning för en stad, dock låta revisionen af folkskoleväsendets räkenskaper

för närmast föregående året försiggå i dittills gällande ordning,

isynnerhet som revisorer för det senare årets räkenskaper ju redan äro

vid det förra årets ingång utsedda. För följande år skulle revisionen åter

försiggå, på grund af stadgandet i första stycket af § 11, enligt de regler,

som gälla andra under stadsfullmäktige stående verk och styrelser.

Med tillsättning af folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då

denna lag träder i tillämpning för en stad, har ock synts lämpligast att

förfara enligt förut gällande stadganden.»

I dessa hänseenden hafva de hörda myndigheterna icke gjort någon

afsevärd anmärkning.

Slutligen hafva de sakkunnige äfven anfört följande:

Från åtskilliga håll hade föreslagits att, om folkskoleväsendet öfverflyttades

till stadsfullmäktige, skolstyrelsens ordförande samt vederbörande

folkskoleinspektör, äfven om de icke vore stadsfullmäktige, skulle äga att

närvara vid stadsfullmäktiges behandling af folkskolefrågor med rätt att i

öfverläggningarna, men naturligtvis ej i besluten, taga del. Då emellertid

detta förslag berörde ett ämne, som anginge formerna för stadsfullmäktiges

förhandlingar och som borde lösas med hänsyn ej blott till folkskolestyrelsens

ärenden utan äfven med afseende å frågor från andra verk och

styrelser, hvilka hörde under stadsfullmäktige, hade förslaget icke ansetts

kunna i detta sammanhang här upptagas.

Hvad de sakkunnige sålunda uttalat har emellertid af eu eller annan

myndighet ansetts icke utgöra tillräckligt skäl för att icke i förslaget intaga

ett stadgande af antydt innehåll.

Till stöd för det afgifna förslaget till ändrad lydelse af 2 § i lagen

angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn

hafva de sakkunnige anfört, att det i § 6 af förslaget till lag angående

folkskoleväsendet i vissa städer inryckta stadgande om befogenhet för folkskolestyrelse

att åt särskild delegation inom sig öfverlåta vissa ärenden, ansetts

böra gälla äfven barnavårdsärenden, och att häraf emellertid påkallades

en ändring i § 2 af lagen angående uppfostran åt vanartade och i

sedligt afseende försummade barn.

Lag om

ändring i

lagen ang.

vanartade

barn.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Det af de sakkunnige utarbetade lagförslaget har emellertid föranledt

olika tydningar. Sa yttra stadsfullmäktige i Visby: Ifrågavarande lagförslag

innefattade ett berättigande för skolstyrelsen att inom sig utse en

särskild kommitté lör handläggning af de i barnavårdslagen afsedda ärenden.

Detta förslag syntes med den föreslagna formuleringen kunna gifva

anledning till missuppfattning. I första stycket af lagens § 2 stadgades

nämligen, att kyrkostämman ägde besluta, huruvida särskild barnavårdsnämnd

skulle tillsättas eller nämndens uppdrag öfverlåtas å skolrådet eller

den myndighet, som eljest utgjorde skolstyrelse. Då nu det föreslagna

andra stycket i samma paragraf, hvithet utgjorde den enda ändring, som

föresloges i lagen, icke innehölle något uttryck, som i tydliga ordalag

upphäfde denna kyrkostämmans befogenhet, kunde det synas som om bestämmanderätten

därutinnan fortfarande bibehölles kyrkostämman, hvilken

enligt denna tolkning naturligtvis skulle bibehålla jämväl öfriga funktioner

enligt samma lag. Af § 1 i de sakkunniges förslag till lag angående folkskoleväsendet

framginge emellertid, att detta icke gärna kunde vara afsikten,

ty där stadgades, att uppfostran åt vanartade barn vore en stadens angelägenhet,

som skulle vårdas af stadsfullmäktige, hvaraf ju bolde följa, att kyrkostämmans

befattning med denna angelägenhet skulle upphöra. Ehuru ur

språklig synpunkt mindre riktigt, kunde det alltså förefalla, som om med

uttrycket »som är barnavårdsnämnd» utmärktes, att skolstyrelsen vore själfskrifven

barnavårdsnämnd. Möjligheten att utse särskild barnavårdsnämnd

och därigenom lätta skolstyrelsens arbete, vore sålunda i förslaget borttagen.

Visserligen borde den medgifna rätten för skolstyrelsen att kunna inom

sig utse en särskild delegation för barnavårdsärendenas närmaste behandling

medföra någon lättnad, men i samhällen, där skolstyrelsen utgjordes

af ett fåtal ledamöter, däraf fem måste ingå i delegationen, blefve lindringen

obetydlig.

Professor Holmström i Lund anför i ett inom domkapitlet afgifvet

särskilt yttrande: Enligt förslaget förefölle det, som skulle den nya skolstyrelsen

i stad, där folkskoleärendena handhades af stadsfullmäktige, ovillkorligen

antingen själ!’ fungera som barnavårdsnämnd eller inom sig utse

en åt minst fem ledamöter bestående nämnd att handlägga i barnavårdslagen

afsedda ärenden, dock med skyldighet att själf afgöra alla framställningar

till stad!ullmäktige. Den rättighet, som för så kort tid sedan

i och genom barnavårdslagen tillerkänts alla svenska kyrkoförsamlingar

och som äfven fortfarande skulle medgifvas andra församlingar än dem,

där de föreslagna nya bestämmelserna skulle vinna tillämpning, nämligen

att för ifrågavarande särskilt under senare tid så viktiga angelägenhet

utse en särskild barnavårdsnämnd, den skulle aliså enligt detta förslag

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition No 181.

åter beröfvas vissa städer eller större församlingar, där onekligen behofvet

af en dylik myndighet vore utan jämförelse vida större än i de mindre

församlingarna både i stad och på land. I hvarje fall vore det i förslaget

icke angifvet eller ens antydt, huru eller af hvem en särskild barnavårdsnämnd

skulle utses eller, ifall en sådan fortfarande såsom hittills

skulle kunna utses af kyrkostämma, huru dennas befogenhet och verksamhet

skulle förhålla sig till den af skolstyrelsen utöfvade.

På andra håll har man tydligen haft den uppfattningen, att förslaget

icke innebure ett upphäfvande af möjligheten att, där så önskades, utse

särskild barnavårdsnämnd. Men man har utgått från, att det nuvarande

sättet för utseende af dylik nämnd då icke längre vore lämpligt, utan att

det erfordrades nya bestämmelser rörande nämndens sammansättning och

val af dess ledamöter. Vidare har man erinrat, att bestämmelser saknades

om denna nämnds ställning till stadsfullmäktige. Det har äfven påyrkats,

att stadsfullmäktige måtte få rätt att utse ledamöterna i den särskilda

barnavårdsnämnden.

För det fall, att barnavårdsärendena komrne att handläggas af en

inom skolstyrelsen utsedd delegation, har från några håll yrkats, att den

prästerliga ledamoten af skolstyrelsen borde vara själfskrifven ledamot

af denna delegation.

Med anledning af de erinringar, som sålunda blifvit framställda

särskilda delar af de sakkunniges förslag, hvilket äfven ur andra syn- yttrande.

punkter synts mig gifva fog för anmärkningar, har jag låtit inom departementet

omarbeta förslagen, hvilket föranledt jämväl förslag till lag om

ändring af § 1 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd;

och tillåter jag mig att vid den redogörelse, jag nu går att gifva angående

de vidtagna ändringarna, taga frågorna i den ordningsföljd de hafva enligt

de nya förslagen.

De sakkunnige hafva hemställt, att, förutom folkundervisningen och § idithörande

anstalter, jämväl församlingsbibliotek samt uppfostran åt van-/0^™et“"^„.

artade och i sedligt afseende försummade barn skola utgöra en för hela det * vissa

staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom kommun har att stadergenom

stadsfullmäktige vårda.

Såsom jag förut nämnt hafva betänkligheter uttalats mot att församlingarna

icke fortfarande skulle få innehafva vården om sina församlingsbibliotek.

Det synes mig ock, som om de sakkunniges förslag i denna

del icke vore ändamålsenligt, särskild! i betraktande af de omständigheter,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

under hvilka den nuvarande folkbiblioteksinstitutionen, i hvilken församlingsbiblioteken

ingå, uppkommit.

Genom proposition till 1905 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen

att medgifva, bland annat, att understöd af högst 75 kronor, för år

räknadt, finge under vissa villkor och af Kungl. Magt meddelade bestämmelser

utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt till territoriell

församling i nämnda städer för upprättande och underhåll af församlingsbibliotek.

Med anledning af denna proposition anförde Riksdagen i skrifvelse

den 3 ma] 1905:

»Riksdagen är fullständigt ense med Eders Kungl. Maj:t om lämpligheten

och behofvet af ekonomiskt understöd från statens sida till sådana

bibliotek, som afse att främja den allmänna folkbildningen, men har Riksdagen

haft en från Eders Kungl. Maj:ts förslag afvikande mening särskildt

rörande frågan om, hvilka slag af bibliotek, som böra komma i åtnjutande

af statsbidrag, äfvensom beträffande frågan om, hvilken myndighet det

närmast bör tillkomma att handlägga ärenden rörande de statsunderstödda

folkbiblioteken.

Riksdagen vill till en början erinra, att det för närvarande inom

landet på skilda orter råder olikhet i fråga om handläggningen af ärenden

rörande de bibliotek, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle komma

att förläggas under kyrkostämmorna och hvaraf det stora flertalet utgöres

af sockenbiblioteken. Under det att man på vissa orter funnit det fördelaktigast

att å kyrkostämma afgöra dessa ärenden och låta skolrådet handhafva

vården af ifrågavarande biblioteksinrättningar, har man å andra håll

föredragit att afgöra dessa frågor på kommunalstämma och låta kommunalnämnden

sköta biblioteken.

Någon tvingande nödvändighet att för statsunderstöds beviljande inordna

nu omförmälda slag af bibliotek under eu och samma myndighet

synes emellertid ej föreligga och, om än Riksdagen icke underskattar värdet

af den likformighet, som med antagande af Eders Kungl. Maj:ts förslag i

denna del skulle på förevarande område vinnas, finner dock Riksdagen

lämpligheten af en dylik åtgärd kunna med skäl dragas i tvifvelsmål. Den

utveckling, biblioteksverksamheten genom understöd från statens sida kan

komma att erhålla, torde icke nu kunna öfverskådas, och då denna utveckling

i allt fall är beroende af den beredvillighet och det intresse för

saken, som kunna finnas å hvarje särskild ort, torde också de bestämmelser,

som erfordras för beviljande af statsbidrag, böra så affattas, att biblioteksverksamheten

må kunna i största möjliga mån fritt utveckla sig. Ett inordnande

af ifrågavarande biblioteksinstitution uti en på förhand bestämd,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

för hela vårt land gemensam form synes emellertid kunna verka hämmande

på dess fria utveckling. Följden skulle måhända blifva, att biblioteksverksamheten

på många håll ej omfattades med det intresse, som eljest

skulle komma den till del. Att kommunalstämmorna skulle vara mindre lämpade

att afgöra hithörande frågor än kyrkostämmorna, synes Riksdagen ej

heller kunna med fog antagas. Riksdagen håller sålunda före, att det bör

öfverlämnas åt vederbörande samhällen själfva att bestämma, under hvilken

myndighet deras bibliotek skola lyda. Genom en sådan anordning skulle

enligt Riksdagens mening ifrågavarande biblioteksverksamhet bäst främjas.

Riksdagen har sålunda tänkt sig, att understöd af statsmedel skulle

utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt till territoriell

församling i nämnda städer för upprättande och underhåll af församlingsbibliotek

äfvensom till lands- och stadskommun för upprättande och underhåll

af kommunbibliotek, och skulle enligt Riksdagens förmenande förstnämnda

slag af bibliotek kunna utgöras af eller i sig innefatta skolbibliotek,

såväl för lärare som lärjungar.

Med Riksdagens uppfattning att vissa bibliotek skulle komma att lyda

under kyrkostämma, torde det till undvikande af all tvekan vara nödvändigt,

att i kyrkostämmoförordningen bestämdt angifve-, att frågor rörande

dessa bibliotek höra till kyrkostämmans handläggning, liksom att kyrkostämman,

där den finner sådant lämpligt, må för förvaltning och vård af

församlingsbibliotek utse särskild styrelse. Hvad åter angår kommunbiblioteken

lära några lagbestämmelser ej erfordras för att angifva, att frågor

rörande dessa bibliotek skola handläggas af den borgerliga representationen,

utan torde kommunbiblioteken utan ändringar i gällande författningar

komma i samma ställning i förhållande till den borgerliga representationen

som församlingsbiblioteken enligt de ifrågasatta ändringarna i kyrkostämmoförordningarna

i förhållande till den kyrkliga.»

På grund häraf tillkännagaf Riksdagen, att den medgifvit, bland annat,

att understöd af statsmedel till ett belopp af högst 75 kronor för år räknadt

finge, enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna

lämpligt meddela, utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt

till territoriell församling i nämnda städer för upprättande och underhåll

af församlingsbibliotek samt till lauds- och stadskommun för upprättande

och underhåll af kommunbibliotek under villkor, utom annat, att, då statsbidrag

samtidigt utginge till såväl kommun som skoldistrikt, hvilka sammanfölle

med hvarandra eller af hvilka ettdera området utgjorde en del

af det andra, bidragens sammanlagda belopp ej finge öfverstiga 75 kronor.

I enlighet härmed blef ock nådiga kungörelsen den 16 juni 1905 angående

understöd åt folkbibliotek affattad.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Haft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 181.

Författningen har således bestämdt skilt på två slag af folkbibliotek

— oafsedt föreningsbiblioteken — nämligen kommunbibliotek inom

den borgerliga kommunen och församlingsbibliotek inom den kyrkliga, och

anledningen till denna uppdelning återfinnes i Riksdagens skrifvelse. Att

för vissa städers vidkommande upphäfva de så nyligen gjorda bestämmelserna

rörande särskilda församlingsbibliotek, därtill synes mig all anledning saknas,

och de sakkunnige hafva nog icke heller tänkt sig denna konsekvens

af sitt förslag. Vill församling i stad fortfarande innehafva ett eget folkbibliotek

och därför bekomma statsbidrag i den ordning, kungörelsen den

16 juni 1905 bestämmer, bör det stå församlingen öppet. Jag har därför

ansett, att frågan om församlingsbibliotekens öfverflyttande på stadsfullmäktige

bör förfalla. Denna detalj är ju för öfrigt utan betydelse för hufvudfrågans

lösning.

Jag kommer härefter till frågan, huru ärenden rörande vanartade

och i set Iligt afseende försummade barn böra handläggas i städer, där stadsfullmäktige

öfvertagit vården af folkskoleväsendet, och nödgas jag härvid

vidröra åtskilliga punkter, som afse förslaget till lag om ändring af

vissa paragrafer i förordningen om uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn.

Sistnämnda lag sätter barnavårdsfrågor i ett intimt samband med.

skolfrågor. Enligt 2 § i lagen skall i hvarje skoldistrikt finnas en barnavårdsnämnd,

och skall donna nämnd i de distrikt, där ej särskild barnavårdsnämnd

tillsättes, utgöras af skolrådet eller den myndighet, som

eljest utgör skolstyrelse. Vederbörande skoldistrikt äger, enligt 27 §,

tillsätta särskild barnavårdsnämnd. 1 denna nämnd är kyrkoherden

eller den hans ämbete förestår ordförande, och kyrkostämman skall

till ledamöter i nämnden utse minst fyra för nit om ungdomens uppfostran

kända män eller kvinnor. I afseende å valbarhet till ledamot i

nämnden gäller i motsvarande tillämpning hvad för skolråd finnes stadgadt.

För hvarje år åligger det särskild barnavårdsnämnd att uppgöra

ett utgifts- och ett inkomstförslag. Om dessa förslags uppställning och

framläggande för kyrkostämma, om debitering och uppbörd af de med

anledning af desamma utaf kyrkostämman beviljade medel samt om

nämndens räkenskaper, dessas granskning och ledamots ansvarighet gäller

hvad i dessa afseenden för skolråd finnes stadgadt. I de fall, da i

vederbörlig ordning tillsatt särskild skolstyrelse utgör barnavårdsnämnd,

skola, enligt 28 §, i afseende å afgifvande af utgifts- och inkomstförslag

för utöfvande af skolstyrelsens verksamhet i nämnda egenskap, beviljande

af medel härtill, dessa medels handhafvande, granskning af skolstyrelsens

förvaltning och räkenskaper, äfvensom ansvarsfrihet för skolstyrelsen i

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 181.

samma egenskap i motsvarande tillämpning gälla de särskilda föreskrifter,

som meddelats rörande sådan skolstyrelses handhafvande af folkskoleväsendet.

Det kan icke förnekas, att de sakkunniges förslag i hvad det rör

frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn är något otydligt affattadt. Uttrycket i det föreslagna mom. 2 af

§ 2 i lagen den 13 juni 1902 »skolstyrelse, som är barnavårdsnämnd»

torde kunna, såsom ock skett, tolkas på två sätt, antingen så, att skolstyrelsen

alltid utgör barnavårdsnämnd, eller sålunda: »skolstyrelse, för det

fall att den är barnavårdsnämnd». Den senare tolkningen torde vara den

riktiga, då de sakkunnige icke lära hafva afsett att upphäfva den i 27 §

barnavårdslagen kyrkostämma tillförsäkrade rätt att tillsätta särskild barnavårdsnämnd.

Mot fortvaron af ett dylikt stadgande jämväl sedan stadsfullmäktige

öfvertagit folkskoleväsendet och i regel äfven barnavården

synas allvarliga betänkligheter resa sig. Det skulle nämligen kunna inträffa,

att sedan stadsfullmäktige i en viss stad öfvertagit barnavården

och de därmed förenade kostnaderna, en måhända tillfällig majoritet å en

kyrkostämma genomdrefve tillsättande af särskild barnavårdsnämnd, hvarigenom

med ett slag barnavården och dess ekonomi skulle flyttas tillbaka

till kyrkostämman, liksom sistnämnda myndighet, om den innehar barnavården,

genom uraktlåtenhet att utse barnavård snämnd kan flytta ärendet

tillbaka på stadsfullmäktige. Tvära omkastningar och osäkerhet i den ekonomiska

förvaltningen kunna således blifva en följd af berörda stadgandes

kvarstående, hvilket förhållande naturligtvis icke skulle förfela att utöfva

en menlig inverkan på den egentliga barnavården. Jag kan därför icke

under för handen varande omständigheter förorda de sakkunniges förslag

i denna del, utan anser mig böra föreslå, att skolstyrelsen i stad, hvarom

här är fråga, skall utgöra barnavårdsnämnd.

Någon anledning till det antagandet, att dessa angelägenheter genom

en dylik anordning skulle komma att handhafvas sämre ån om möjlighet

förefunnes att tillsätta särskild barnavårdsnämnd, synes mig icke föreligga.

Barnavårdsärendena handläggas ju för närvarande i de allra

flesta fall af skolråd eller skolstyrelse, och någon anmärkning mot

deras handläggning af dessa ärenden har icke försports. Den omständigheten,

att ledamöterna i barnavårdsnämnden för framtiden skulle

komma att delvis utses af annan valkorporation än tillförene, torde ej

väsentligt inverka på nämndens karaktär. För öfrigt lär erfarenheten

hafva visat, att uppslaget till barnavårdsnämnds ingripande i regel kommer

från folkskolorna, hvarför det äfven ur denna synpunkt synes lämpligt, att

den myndighet, som har att besörja barnavården, står i ett nära förhållande

till folkskoleväsendet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Gifvet är, att för ett rätt bedömande af barnavårdsärendena fordras

en ingående kännedom om dithörande förhållanden, hvadan barnavårdsnämndens

ledamöter böra äga tid och tillfälle att ägna grundlig uppmärksamhet

åt desamma. Det torde därför, såsom ock de sakkunnige

framhållit, vara slöseri med arbetskraft att låta dessa ärenden handläggas

af skolstyrelsen i sin helhet. De sakkunnige hafva föreslagit,

att skolstyrelsen skall äga inom sig utse minst fem ledamöter att handlägga

barnavårdsärenden, och ett sådant stadgande synes mig ändamålsenligt.

Jag skulle dock vilja därtill göra ett tillägg. Enligt nu gällande

bestämmelser är kyrkoherden själfskrifven ordförande i särskild barnavårdsnämnd.

Han torde ock på grund af sin ställning såväl tiga särskild kännedom

om de ärenden, en sådan nämnd har att handlägga, som äfven vara

skickad att utöfva den personliga inverkan, som i särskilda fall kan befinnas

önskvärd. Det bör vid sådana förhållanden anses lämpligt, att den själfskrifna

eller af domkapitlet eller i Stockholm af konsistorium utsedda ledamoten af

skolstyrelsen, hvilken senare väl i regel är prästman, äfven är ledamot af den afdelning

inom skolstyrelsen, som handlägger barnavårdsärenden, hvilket också

iakttagits i det omarbetade förslaget till ändring af § 2 i barnavårdslagen.

Såsom jag förut anfört, har tveksamhet rådt därom, hvilken eller

hvilka myndigheter skulle inbegripas under begreppet »vederbörande», som

skulle äga göra framställning om öfverflyttning af folkskoleundervisningen

och barnavården på staden såsom kommun. Enligt den af de sakkunnige

afgifna motiveringen till lagförslaget hafva de med »vederbörande» afsett

stadsfullmäktige eller kyrkostämma. Det synes mig ock, att en framställning

från endera af dessa myndigheter bör vara tillräcklig för att få

frågan upptagen till pröfning. Naturligtvis blir i hvarje fall den andra

myndigheten hörd i ärendet. Jag har därför föreslagit, att ordet »vederbörande»

utbytes mot »stadsfullmäktige eller kyrkostämma».

De sakkunniges förslag, att kostnaderna för de ändamål, som i lagförslaget

afses, skola beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder

är stadgadt, är ju principiellt riktigt. Detta hindrar emellertid icke, att

den enligt 58 § i gällande folkskolestadga skoldistrikt tillkommande rätt

att för skolväsendet upptaga en särskild afgift, utgående efter annan grund

än kommunalutskylder, fortfarande kan bibehållas äfven i de städer, där

nu ifrågavarande lag skulle komma till tillämpning. Man må hysa hvilken

åsdtt som helst angående lämpligheten af de personella skatterna, så

torde i hvarje fall saknas skäl att i detta sammanhang, där fråga är allenast

om en jämtörelsevis ringa del af rikets alla skoldistrikt, föreslå någon

ändring i skoldistrikts nu befintliga rätt uti berörda hänseende. Denna

rätt lärer således böra i den ifrågavarande lagen tillvaratagas, hvarom

alltså ett tillägg gjorts till § 1 i lagen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Beträffande den i § 3 af de sakkunniges förslag omförmälda, särskilda §

stadga, till hvilken jag torde få tillfälle att återkomma, därest ifrågavarande

lagförslag varda af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen godkända,

torde det tillåtas mig att redan nu anmärka, att det synes mig tvifvelaktigt,

om Eders Kungl. Maj:t bör, såsom de sakkunnige föreslagit, utfärda

en fullständig sådan stadga i ämnet. Att den nuvarande folkskolestadgan

behöfver i mångt och mycket öfverses och bättras, därom torde

m eningarna icke vara delade. Arbetet härmed lär dock icke på rätt lång

tid kunna påbörjas, enär många andra frågor förut måste afgöras, såsom om

förändringar i seminarieundervisningen, om ny normalplan m. m. Att

under dessa förhållanden utfärda en för vissa skoldistrikt gällande skolstadga,

innehållande äfven de delvis föråldrade bestämmelser, som finnas

i den allmänna folkskolestadgan, synes mig föga tilltalande. Bättre borde

dä vara att i sinom tid, under uttryckligt betonande af lagstiftningens

tillfälliga karaktär, utfärda ett tillägg till den allmänna folkskolestadgan,

innehållande de särskilda bestämmelser, som nödvändiggöras genom tillkomsten

af lagen angående folkundervisningen i vissa städer. För möjliggörande

af en sådan anordning hafva ordalagen i de sakkunniges förslag

något ändrats.

Den särskilda skolstyrelse, som i de städer, där den nya lagen vinner §

tillämpning, skall hafva närmaste vården af folkskoleväsendet, anser jag,

i likhet med hvad från ett håll blifvit erinradt, böra till undvikande af

förväxling med andra skolstyrelser af allmän och enskild art benämnas

folkskolestyrelse.

Uti § 11 mom. 3 af sitt förslag hafva de sakkunnige intagit en bestämmelse

därom, att beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet

skola, utom föreskrifterna i förevarande lag, lända till efterrättelse, bland

annat, hvad som i kyrkostämmoförordningen tinnes föreskrifvet om skolråd.

I det jag redan här till granskning upptager denna bestämmelse, vill jagerinra

därom, att, såsom mig synes med fullt fog, anmärkningar gjorts om

att densamma är otydlig och att det i föreliggande lagförslag bör direkt

utsättas, hvad som i fråga om skolstyrelse skall gälla af kyrkostämmoförordningens

föreskrifter angående skolråd. I anslutning härtill har i

§ 3 af det nu för Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget med ledning

af stadgandena i §§ 22 och 36 af kyrkostämmoförordningen samt med

upptagande i sak af innehållet i § 11 mom. 2 i de sakkunniges förslag,

angifvits de åligganden i afseende å folkskoleväsendet, som förnämligast

skulle tillhöra folkskolestyrelse. I paragrafen har vidare för fullständighetens

skull införts en hänvisning till hvad barnavård slagen innehåller

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

angående de förpliktelser, som enligt densamma skulle i afseende å barnavården

hvila på folkskolestyrelse.

Att hvad i denna § och för öfrigt i lagförslaget stadgas om lärare

gäller äfven lärarinna torde vara själfklart.

I fråga om bestämmelserna i § 5 af de sakkunniges förslag torde

särskildt böra påpekas inledningsorden »Där ej för särskild stad Konungen

annorlunda förordnat». Såsom förut anmärkts, finnas redan nu flera

städer, där skolstyrelsen är på särskildt sätt organiserad, och det torde

icke böra förmenas dessa städer att, om de så önska, med bibehållande af

den gamla organisationen af skolstyrelsen, i öfrigt inrätta sitt folkskoleväsende

enligt den nya lagen. Det af de sakkunnige använda uttrycket

synes dock vara mindre lyckligt funnet, enär däraf skulle kunna framgå,

att äfven med afseende å förhållanden, hvilka inträdt efter det nu ifrågavarande

lag trädt i kraft, skulle kunna förordnas annorlunda beträffande

skolstyrelsens sammansättning än lagen såsom regel bestämmer. Detta är

naturligtvis ej meningen, och har därför paragrafens ordalydelse blifvit

med hänsyn härtill ändrad. Af hvad nu är sagdt framgår, att bibehållandet

i vissa städer af äldre anordningar i fråga om skolstyrelsen kan komma

att tillsvidare undanskjuta tillämpligheten af stadgandet i § 6 angående

val af ordförande och vice ordförande.

Den förnämsta anledningen till den omgestaltning af folkskoleväsendet,

föreliggande lagförslag innebär, är ju, såsom förut framhållits, att

kyrkostämman växt ut till ett sådant omfång, att den icke längre — åtminstone

ej i större samhällen — lämpar sig såsom beslutande myndighet

i dylika frågor. Vid sådant förhållande synes det vara föga lämpligt

att, utan tvingande skäl, föreskrifva, såsom de sakkunnige velat göra, att

den del af skolstyrelsens ledamöter, som utses å kyrkostämma, skall, där

kyrkoförsamlingarna i en stad äro flera, utses å gemensam kyrkostämma

med dessa. Till undvikande af en så otymplig valkorporation har jag

därför föreslagit, att dessa ledamöter skola utses af de särskilda församlingarna

efter den fördelning dem emellan, som domkapitlet för hvarje

fall bestämmer.

I öfrigt hafva bestämmelserna i denna §, motsvarande § 5 i de sakkunniges

förslag och hämtade hufvudsakligen från kyrkostämmoförordningen,

något förenklats. Det förefaller, bland annat, olämpligt att nu

återupptaga nämnda förordnings föreskrifter angående väljande af visst

antal suppleanter, utan torde det kunna öfverlämnas åt vederbörande valkorporation

att bestämma detta antal, liksom det torde saknas fog för att

utse suppleanter för annan tidsperiod än de ordinarie ledamöterna.

Hvad beträffar de gjorda anmärkningarna mot de sakkunniges förslag

i fråga om valbarhet till ledamot af skolstyrelsen, så torde det icke kunna

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

förnekas, att det naturliga vore, att åtminstone samma omständigheter,

som grunda obehörighet att vara stadsfullmäktig, ägde motsvarande inverkan

i afseende å ledamotskap af folkskolestyrelse. De sakkunniges förslag

i denna del är emellertid affattadt i öfverensstämmelse med den lydelse,

gällande lag i ämnet för Stockholm på Riksdagens initiativ erhållit.

Det synes mig dock uppenbart olämpligt, att exempelvis en person, som

blifvit satt under förmyndare eller afrrädt sin egendom till konkurs, skulle

det oaktadt såsom ledamot af folkskolestyrelse kunna deltaga i förvaltningen

af de ofta nog betydande belopp, som skulle komma att gå genom

skolstyrelsens händer. Ett dylikt förhållande, som säkerligen i hufvudstaden

med dess vakna allmänanda icke gärna är tänkbart, skulle dock i

ett mindre utveckladt samhälle kunna inträffa. Jag har därför trott mig

i det nu framlagda förslaget böra föreslå vissa inskränkningar i fråga om

behörighet att vara ledamot i skolstyrelse. Ifrågasättas kunde ju, om icke

härvid borde upptagas alla de inskränkande bestämmelser, som i kyrkostämmoförordningen

meddelats i afseende å valbarhet till skolrådsledamot,

men da af skäl, som jag förut anfört, inskränkningen i fråga om den,

som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut,

bör bortfalla, samt stadgandet i kyrkostämmoförordningen om obehörighet

för den, som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och aflönade

betjänte, numera med stigande allmänbildning och intresse särskildt i

undervisningsfrågor icke torde böra bibehållas, har jag stannat vid att i

det framlagda förslaget upptaga allenast de obehörighetsgrunder, som finnas

stadgade beträffande ledamotskap i stadsfullmäktige.

Anmärkningen mot den föreslagna bestämmelsen, att ordförande och s °- vice ordförande skola utses för hvarje kalenderår, synes mig icke synnerligen

vägande. ^Visar en person sig duglig som ordförande, blir han med

all sannolikhet ar efter år omvald, och den önskade kontinuiteten kommer

då att utaf sig själf inträda.

I mom. 2 af den föreslagna paragrafen har af skäl, som förut anförts,

intagits ett stadgande därom, att ledamot, som är främmande trosbekännare

eller som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, icke må deltaga

i öfverläggning och beslut rörande kristendomsundervisningen.

Hvad angår förslaget om rätt för skolstyrelsen att i en del uppräknade

fall öfverlämna sin beslutanderätt åt delegerade eller nämnder, synes

denna bestämmelse, såsom ock från flera håll anmärkts, vara af beskaffenhet

_ att väcka vissa betänkligheter. Det kan ju utan tvifvel befaras, att,

åtminstone i de större samhällena med en af ett jämförelsevis stort antal

ledamöter sammansatt folkskolestyrelse, denna med en dylik anordning

kommer att sönderfalla uti flera hvar för sig verkande afdelningar

O c5

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

utan att sambandet dem emellan uppehälles annorledes än till formen,

och att i följd häraf ärendenas behandling kommer att sakna den

mångsidighet, som man kunde hafva rätt att fordra. A andra sidan torde

det, särskilt inom större folkskolestyrelser, vara mindre lämpligt att för

smärre frågor af ringa vikt och hvilkas afgörande på visst sätt är på förhand

gifvet, sammankalla hela styrelsen.

En bestämmelse liknande den här ifrågasatta har ock blifvit föreslagen

beträffande öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor. Härom

kommer jag att närmare yttra mig i annat sammanhang och vill här endast

erinra om följande omständigheter. Uti den af Kungl. Maj:t den 15 maj

1903 utfärdade instruktionen för nämnda myndighet saknas direkt medgifvande

för öfverstyrelsen att dela upp sig på afdelningar, men faktiskt

utsåg öfverstyrelsen redan i januari 1904 dels särskilda delegerade att

handlägga ärenden om barnavård dels ock tre utskott: pedagogiska utskottet,

ekonomiutskottet och skolhusutskottet. Med förmälan att lagligheten

af en sådan anordning kunde ifrågasättas, då öfverstyrelsen i folkskoleärenden

ej vore beslutför med mindre än att mer än hälften af

öfverstyrelsens hela antal ledamöter vore tillstädes, och intet af utskottens

medlemmar uppginge till så stort antal, har öfverstyrelsen gjort underdånig

framställning om ändring i instruktionen i syfte, att däri matte

intagas bestämmelser af ungefär samma innehåll som de af de sakkunnige

här ifrågasatta.

Det har således visat sig ett bestämdt behof af dylika bestämmelser,

och jag anser mig därför icke böra motsätta mig det förslag, som de sakkunnige

härutinnan framlagt. Detsamma har dock blifvit något inskränkt

till sin omfattning äfvensom förtydligadt i afseende å bestämmelsen om

åtgärder mot »vanartade skolbarn». Af jämförelse med motsvarande bestämmelse

i det af öfverstyrelsen framlagda förslaget till ändring, af dess

instruktion framgår nämligen, att med detta uttryck afsetts endast åtgärder,

som enligt folkskolestadgan kunna vidtagas. Till undvikande af att folkskolestyrelsen

i sin helhet skulle komma att förlora ledningen i afseende

å de underlydande nämndernas åtgöranden, har jag uti sista stycket ,af

paragrafen föreslagit, att de af nämnderna företagna åtgärder skola för

styrelsen anmälas, hvarjämte jag genom att i närmast föregående stycke

af paragrafen omförmäla, att äfven folkskolestyrelsen tillkommande barnavårdsärenden

kunna handläggas af särskild nämnd, velat utmärka, att

äfven af sådan nämnd vidtagna åtgärder skola för styrelsen anmälas.

Innehållet i §§ 7—10, motsvarande §§ 7—10 i de sakkunniges förslag,

återfinnes i hufvudsak uti kyrkostämmoiför ordningen.. De i nämnda förslag

vidtagna ändringarna äro mestadels af redaktionell art. Invänd
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

ningen, att ordföranden icke kan i större städer personligen utföra

det arbete, Som enligt § 9 i de sakkunniges förslag påförts honom, är

visserligen i sig befogad, men denna invändning träffar äfven nuvarande

bestämmelser i § 31 kyrkostämmoförordningen. I den mån ordförandens

arbetsbörda blir för stor, torde stadsfullmäktige icke underlåta att bevilja

medel till erforderliga biträden, och den af mig förslagna lydelsen af hithörande

bestämmelser för också tanken närmare på en sådan lösning af

frågan.

Såsom jag förut nämnt hafva anmärkningar framställts mot de sakkunniges

förslag i § 11 mom. 1, att skolstyrelsen skall intaga till stadsfullmäktige

enahanda ställning, som åt de af fullmäktige utsedda förvaltande

verk och styrelser, hvar inom sitt område, finnes anvisad. Det

har erinrats, att dessa verk och styrelser kunde intaga en olika ställning

gent emot stadsfullmäktige, och att den föreslagna bestämmelsen äfven i

öfrigt vore otydlig.

Genom det stadgande, hvarom jag under § 3 i lagförslaget hemställt,

har emellertid den ställning, folkskolestyrelsen skulle komma att intaga

gent emot stadsfullmäktige, blifvit närmare angifven. Härutöfver torde

allenast erfordras bestämmelser angående redovisning och revision af de

medel, som af folkskolestyrelsen omhänderhafts, och har jag härutinnan trott

mig lämpligen kunna föreslå enahanda anordning, som i § 71 mom. 2 i

förordningen om kommunalstyrelse i stad fastslagits beträffande redovisning

och revision af särskilda utaf staden tillsatta styrelsers förvaltning.

De sakkunnige hafva utelämnat alla bestämmelser om sättet för anförande

af besvär mot skolstyrelsens beslut, liksom dylika bestämmelser ej

heller finnas i lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm eller i instruktionen

för öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, detta tydligen

beroende därpå, att äfven kyrkostämmoförordningen saknar bestämmelser

om besvär mot kyrkoråds och skolråds beslut. Jag erinrar emellertid

om att, i anledning af framställning från Riksdagen, dylika bestämmelser

numera blifvit utarbetade och enligt Eders Kungl. Maj:ts förut

denna dag fattade beslut skola föreläggas Riksdagen till antagande. Folkskolestyrelsen

torde i hufvudsak i förevarande hänseende intaga samma

ställning som skolråd. I föreliggande lagförslag bör därför göras en hänvisning

till hvad om besvär öfver skolråds beslut är stadgadt, dock med

viss inskränkning. Hvad som blifvit föreslaget rörande beräknande af besvärstid

vid klagan öfver skolråds beslut kan nämligen icke gerna tillämpas på

besvär öfver folkskolestyrelses beslut. Jag har i stället hemställt, att, i öfverensstämmelse

med bestämmelse i folkskolestadgan för Stockholm rörande

klagan mot öfverstyrelsens beslut, tiden för besvärs anförande mot folk
Bih.

till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Höft.. 8

$ 11

$ 12:.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

i is.

§ 14.

Öfvergångsbestämmel
-

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 181.

Tv i i?S3Sä3

skolestyrelses beslut skall räknas från den dag underrättelse om beslutets

meddelande anslagits hos styrelsen eller beslutet delgifvits den klagande,

den dagen likväl oräknad.

Jag har funnit lämpligt att först efter bestämmelserna om den nya

styrelsen för skolväsendet upptaga de af dettas öfverflyttande på den borgerliga

kommunen föranledda stadganden, som de sakkunnige i sitt förslag

upptagit i § 2. Dessa bestämmelser äro i hufvudsak hämtade från

Stockholmslagen.

Hvad mom. 1 angår har, som det synes, med fog anmärkts mot de

sakkunniges förslag härutinnan, att en annan uppgörelse rörande församlingarnas

här ifrågavarande egendom och medel än den lagförslaget uppställer

såsom regel i särskilda fall kunde befinnas lämplig, hvarför stadgandet

icke borde göras ovillkorligt. Med anledning häraf har införts en

bestämmelse, som innefattar rätt för Eders Kungl. Maj:t att på vederbörandes

framställning ordna dessa förhållanden efter omständigheterna.

Vidare har i fråga om mom. 2 erinrats, dels att äfven andra beslut

än de, som röra aflönings- och pensionsförhållanden, kunna vara lika berättigade

till det här afsedda skyddet, dels ock att hela bestämmelsen är

öfverflödig. Båda anmärkningarna torde hafva sin‘ riktighet. Bestämmelsen

i fråga finnes emellertid i stockholmslagen. Borttagande af densamma

ur föreliggande lagförslag skulle kunna föranleda misstydningar, hvarför

stadgandet, som ju icke kan vålla någon skada, ansetts böra bibehållas.

I afseende å såväl mom. 2 som mom. 3 hafva behöfliga redaktionsförändringar

vidtagits.

Beträffande inom. 3 vill jag slutligen erinra om den mot de sakkunniges

förslag härutinnan gjorda anmärkningen, att död mans vilja

skulle kunna lägga hinder i vägen för att skolstyrelse trädde i stället för

skolråd i fråga om dispositioner och testamentsanslag. Denna anmärkning

synes mig hvila på en missuppfattning af den föreslagna bestämmelsens

innebörd. Den nya skolstyrelsen, som öfvertager det gamla skolrådets

åligganden, är, sakligt sedt, ingen njf institution utan samma myndighet

som skolrådet om än under en ny benämning. Och något hinder torde därför

icke finnas för att skolstyrelsen utan vidare öfvertager de dispositioner och

testamentsanslag, som ställts under skolrådets vård. Då bestämmelsen i

fråga emellertid är öfverflödig, har jag låtit densamma utgå ur det omarbetade

förslaget.

§ 14, motsvarande i de sakkunniges förslag § 12, har lämnats orubbad.

Jämväl öfver gångsbestämmelser na hafva något jämkats och förtydligats,

hvarjämte dit öfverflyttats den af de sakkunnige inne i lagtexten

8ernå.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

under § 5 i deras förslag införda bestämmelsen om särskildt tillvägagångssätt

vid val första gången af ledamöter i folkskolestyrelsen.

Jag vill härefter med några ord beröra den framkomna, men i lagförslaget

icke upptagna frågan om de kyrkliga myndigheternas ställning

till den borgerliga myndigheten, stadsfullmäktige och folkskolestyrelsen, i

frågor rörande folkskoleväsendet. Det har anmärkts, att visserligen ingen

ändring föreslagits i den biskop och domkapitel enligt folkskolestadgan

åliggande skyldighet att hafva uppsikt öfver folkskoleundervisningen, men

att medel saknades för dessa myndigheter att göra sin vilja gällande. Jag

kan icke inse, att denna anmärkning är befogad. Den saknar till en början

verklig praktisk betydelse, då ju den föreslagna lagen endast lärer komma

att tillämpas i större stadssamhällen, där, efter hvad erfarenheten visat, ett

ingripande ofvanifrån sällan eller aldrig är af behofvet påkalladt. Därtill

kommer, att liksom biskop och domkapitel förut kunnat till skolråden i

städerna inkomma med lämpliga erinringar och förelägganden i afseende

å skolväsendet, så torde samma makt tillkomma biskop och domkapitel

gent emot de blifvande folkskolestyrelserna. Några särskilda bestämmelser

till tryggande af de kyrkliga myndigheternas rätt i detta afseende anser

jag därför icke vara erforderliga.

1 samband härmed vill jag uttala min anslutning till de sakkunniges

mening rörande det mindre lämpliga att i detta sammanhang införa en

bestämmelse om rätt för skolstyrelsens ordförande och vederbörande folkskoleinspektör

att deltaga i stadsfullmäktiges förhandlingar rörande skolfrågor.

Enligt det genom min försorg omarbetade förslaget till lag angående Kyrkostämmofolkskoleväsenaet

i vissa städer finnas däri intagna eller särskildt åberopade'' °r m”sen

de bestämmelser i kyrkostämmoförordningen, som skulle äga någon betydelse

för ifrågavarande städers folk skolväsen. Någon särskild hänvisning

till denna förordning erfordras därför ej i nämnda lag. Däremot torde i

kyrkostämmoförordningen böra omnämnas, att särskilda bestämmelser äro

gifna rörande vården af folkskolans angelägenheter i vissa städer, och föreslår

jag därför ändring i sådant syfte uti § 1 i samma förordning.

I sammanhang härmed torde böra erinras om vissa bestämmelser

i nämnda förordning, hvilka afse vården om de enligt det föreliggande

förslaget hos den kyrkliga kommunen kvarblifvande församlingsbiblioteken.

Enligt § 22 tillhör det skolrådet att, därest särskild styrelse för församlingsbibliotek

ej finnes utsedd, handhafva förvaltningen och vården af sådant

bibliotek, och enligt § 21 må, där kyrkostämma finner sådant lämpligt, för

förvaltning och vård af församlingsbibliotek utses särskild styrelse. I de

s. 60 Kontrollera mot PDF

Barnavårds
lagen.

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

städer, som blifva underkastade bestämmelserna i den nu föreslagna lagen,

kommer skolrådets betydelse att upphöra. Det torde vid sådant förhållande

utan ändring i kyrkostämmoförordningen falla af sig själft, att, därest i

sådan stad finnes församlingsbibliotek, för dess förvaltning och vård utses

en särskild styrelse.

Vid behandlingen af 1 § i förslaget till lag angående folkskoleväsendet

i vissa städer har jag redan omnämnt den ändring, som af detta förslag

påkallas i § 2 i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn.

Äfven i ett annat på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende ärende

föreslås ändring i sistnämnda lagrum. Jag har redan förut omnämnt

en framställning från öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor

angående ändring af vissa bestämmelser i lagen angående folkskoleväsendet

i Stockholm, Till denna framställning återkommer jag i annat sammanhang.

Men denna framställning omfattar äfven fråga om ändring af 2 §

barnavårdslagen och i denna del torde framställningen böra här tagas

under ompröfning

I underdånig skrifvelse den 22 december 1906 anför öfverstyrelsen i

sistnämnda hänseende följande:

»Om öfverstyrelsens befattning med barnavård särenden innehåller

Kungl. Maj:ts instruktion för öfverstyrelsen den 15 maj 1903, förutom

hänvisning i 1 § 2:dra stycket till barnavårdslagen, allenast den i 3 §

intagna bestämmelsen, att i ärenden, som öfverstyrelsen handlägger i

egenskap af barnavårdsnämnd och hvilka icke angå framställningar till

stadsfullmäktige eller byggnadsfrågor, beslut må fattas, om minst 5 ledamöter

äro närvarande, så ock om minst 3 ledamöter äro tillstädes och

om beslutet ense.

Kungl. Maj:t har således ansett, att de barnavårdsärenden, som icke

angå framställningar till stadsfullmäktige eller byggnadsfrågor, äro af den

beskaffenhet, att de kunna afgöras af 5 personer, men öfverstyrelsen har

likväl på grund af bestämmelsen, att distriktets skolstyrelse är barnavårdsnämnd,

funnit sig ej kunna förvägra alla sina ledamöter att deltaga

i barnavårdsnämndens förhandlingar, hvadan de ock kallats till nämndens

sammanträden. Att detta förhållande ej bör fortfara, är uppenbart, och

får öfverstyrelsen för att ytterligare belysa detta anföra följande.

Barnavårdsnämnden har att bedöma, huruvida hos nämnden anmälda

barn äro i sedligt afseende så försummade, att särskilda åtgärder må anses

erforderliga för att förekomma deras vanartande, eller äro så vanartade,

att hemmets och skolans uppfostringsmedel befinnas otillräckliga för deras

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

tillrättaförande. Barnavårdsnämnden äger mot föräldrars vilja skilja barn

från hemmet samt för vård och uppfostran öfverlämna dem till enskildt

hem eller till barnhem eller, om barnet är vanartadt, till skyddshem.

Barnavårdsnämndens beslut går omedelbart i verkställighet. Då barnavårdsnämnden

har att afgöra så ömtåliga fall, bör ingen annan äga deltaga

i nämndens beslut än de ledamöter af skolstyrelsen, som genom att i

regel tillstädesvara vid nämndens sammanträde skaffat sig nödig erfarenhet

att bedöma dessa frågor. Därigenom kommer ock att hos barnavårdsnämnden

utvecklas en viss rättspraxis, hvilken, där den i något fall skulle

strida mot rätt uppfattning af gällande bestämmelser, rättas genom iakttagande

af högre myndigheters beslut i de fall, som kommit under dessas

pröfning. Iakttagande af denna praxis är absolut nödvändigt hos en institution

med så stor diskretionär makt som barnavårdsnämnden. Då denna

har att fatta beslut i frågor, som beröra annans rätt, och det är en

allmän regel, att ingen dömande myndighet må utgöras af för många

ledamöter, bör ock ej barnavårdsnämndens antal vara för stort. Det bör

lämpligen sättas till 6 ledamöter jämte öfverstyrelsens ordförande eller

vice ordförande, af hvilka sistnämnda endera bör vara tillstädes vid

nämndens sammanträden och där föra ordet. Skulle dessa bägge hafva

förfall, föres ordet af den i nämnden invalda person, som af nämnden

därtill utses. Öfverstyrelsen har nämligen ansett, att det intimaste samband

bör vara mellan öfverstyrelsen såsom folkskolestyrelse och öfverstyrelsen

såsom barnavårdsnämnd och att detta samband bäst främjas genom att

en af de bägge personer, som föra ordet i skolstyrelsen, har samma befattning

i barnavårdsnämnden. En ändring i berörda syfte i det nu

bestående förhållandet är alltså önskvärd, och får öfverstyrelsen i underdånighet

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder, så att af

Konung och Riksdag antages en lag, innefattande ungefär följande bestämmelser:
I

Stockholm äger, därest särskild barnavårdsnämnd ej linnes, skolstyrelsen

utse inom sig minst 5 ledamöter att jämte skolstyrelsens ordförande

eller vice ordförande handlägga ärenden, som omförmälas i denna

lag, dock att framställningar till stadsfullmäktige och byggnadsfrågor

skola afgöras af skolstyrelsen.»

Öfver denna framställning har, på grund af nådig remiss, öfverståthållarämbetet

hört vederbörande skolråd samt infordrat underdåniga

utlåtanden från Stockholms stads konsistorium och Stockholms stadsfullmäktige,

hvarefter ämbetet afgifvit eget underdånigt yttrande i ärendet.

Skolråden, i den mån de yttrat sig öfver framställningen i denna del,

och Stockholms stads konsistorium hafva hemställt om bifall till den
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

samma. Stadsfullmäktige hafva erinrat, att det icke syntes erforderligt

eller lämpligt att stadga, vare sig att skolstyrelsens ordförande eller vice

ordförande ovillkorligen skola vara ledamöter i barnavårdsnämnden, eller

att byggnadsfrågor, som icke medförde framställning till stadsfullmäktige,

skola afgöras af skolstyrelsen. Ifrågavarande bestämmelser borde därför,

enligt stadsfullmäktiges mening, affattas ungefär sålunda:

»I Stockholm äger, därest särskild barnavårdsnämnd ej finnes, skolstyrelsen

utse inom sig minst fem ledamöter att handlägga ärenden, som

omförmälas i denna lag, dock att framställningar till stadsfullmäktige

skola afgöras af skolstyrelsen».

Ofverståthållarämbetet har instämt med stadsfullmäktige under förklarande,

att den föreslagna lagbestämmelsen syntes lämpligen böra intagas

i ett mom. 2 till 2 § eller i ett mom. i 27 § af barnavårdslagen.

Mot ifrågavarande framställning finnes naturligen i hufvudsak intet

att från min sida erinra, då densamma ju därutinnan ötverensstämmer med

de sakkunniges af mig i den delen förordade förslag rörande ordnande af

barnavårdsärendens handläggning inom folkskolestyrelse i andra städer, där

folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige. Dock anser jag, på de

af mig i sådant hänseende beträffande dessa städer anförda skäl, att

jämväl den af Stockholms stads konsistorium utsedda ledamoten af öfverstyrelsen

bör vara själfskrifven ledamot af den särskilda nämnd inom

styrelsen, som kan få uppdrag att handlägga barnavårdsärenden. öfverstyrelsen

skall således äga utse minst fyra ledamöter i nämnden. Beträffande

frågorna om öfver styrelsens ordförandes eller vice ordförandes

själfskrifvenhet såsom ledamot i denna nämnd samt om byggnadsfrågors

behandling är jag ense med Stockholms stadsfullmäktige.

I detta sammanhang och på de skäl, jag ofvan vid redogörelsen för

§ 1 i det framlagda förslaget till lag angående folkskoleväsendet i vissa

städer närmare andragit, finner jag det jämväl med afseende å Stockholm

böra stadgas, att öfverst yreisen alltid skall vara barnavårdsnämnd, hvadan

kyrkostämmornas befattning med dessa angelägenheter äfven i hufvudstaden

skulle komma att fullständigt upphöra.

Jag har därför låtit omarbeta 2 § i barnavårdslagen på sådant sätt,

att de där upptagna bestämmelserna täcka de äskade förändringarna i

afseende å Stockholm lika väl som förhållandena i de städer, där lagen

angående folkskoleväsendet i vissa städer tillämpas.

Den ändring af § 28 i samma lag, jag tillika föreslagit, är enbart en

följd af de nya bestämmelserna i § 2 af lagen.»

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. ’Proposition N:o 181.

Departementschefen hemställde härefter, att ifrågavarande tre lagförslag

måtte genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas proposition i

ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. 1. Lindhagen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Bilagor.

Sakkunniges förslag

till

Lag angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Med ändring af hvad i andra författningar kan finnas stridande mot

här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:

§ I
I

stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning

af vederbörande därom förordnat, skola folkskoleundervisningen och dithörande

anstalter järnte församlingsbibliotek, hvilka kunna bestå af eller

i sig innefatta skolbibliotek, samt uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet,

hvilken staden såsom kommun har att genom stadsfullmäktige vårda;

skolande i följd häraf kostnaderna för dessa ändamål beslutas och utgöras

på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.

§ 2.

1. Där denna lag träder i tillämpning, öfvertager staden omedelbart

de rättigheter, stadens församling eller, där dessa äro flera, stadens församlingar

gemensamt hafva till egendom och medel, som anslagits till

eller användas för folkskoleundervisningen och öfriga i § 1 omförmälda

ändamål, samt ikläder sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga

om dessa angelägenheter, för hvilka församlingen eller församlingarna

gemensamt häfta.

2. De före nyssnämnda tidpunkt i vederbörlig ordning fattade beslut

rörande aflönings- och pensionsförhållanden skola äga samma giltighet,

som om besluten fattats af stadsfullmäktige.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 181.

3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å de

i § 1 omförmälda ändamål, hvilka före angifna tidpunkt blifvit eller därefter

blifva ställda under förvaltning af styrelse för folkskolan, gäller hvad

särskild t är eller varder stadgadt med den ändring, att skolstyrelse, hvarom

nedan sägs, inträder i skolråds ställe.

§ 3.

Folkskoleundervisningen i stad, som i § 1 afses, ordnas enligt en af

Konungen utfärdad särskild stadga.

§ 4.

Närmaste vården af folkskoleväsendet i stad, där denna lag äger

tillämpning, handhafves af en skolstyrelse.

§ 5.

Där ej för särskild stad Konungen annorlunda förordnat, utgöres

skolstyrelsen af stadens kyrkoherde eller, där flera kyrkoherdar finnas, af

den bland dessa, vederbörande domkapitel utser, samt ett jämnt antal af

minst åtta och högst tjugo andra ledamöter, hvilka utses till hälften af

stadsfullmäktige och till andra hälften å kyrkostämma med församlingen

i staden eller, där kyrkoförsamlingarna äro flera, å gemensam kyrkostämma

med dessa.

Stadsfullmäktige bestämma antalet ledamöter i skolstyrelsen, och skola

de ledamöter, hvilka väljas af stadsfullmäktige, utses bland stadens vid

fullmäktigeval röstberättigade inbyggare, som uppnått tjugofem år, samt

de, hvilka väljas å kyrkostämma, bland de å kyrkostämman röstberättigade,

som uppnått tjugofem års ålder.

Dä domkapitlet utser ledamot i skolstyrelsen, gäller valet för fyra år

i sänder.

Val^ till öfriga ledamöter i skolstyrelsen skola likaledes afse en tid

ax fyra ar, dock att halfva antalet af dessa ledamöter eller, om detta icke

är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utträder efter lottning

vid slutet af andra året ifrån det denna lag vunnit tillämpning. Afgår

vald ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes annan

ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.

Stadsfullmäktige och kyrkostämma ma jämväl, om de så finna erforderligt,

hvar för sig utse suppleanter i skolstyrelsen till halfva det

Bill. till. Rilcsd. Frat. 1.908. 1 Sami. 1 Afd. 14-5 Haft 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

antal, som motsvarar de af dem utsedda ledamöterna eller, då antalet af

dessa icke är jämnt, till det antal, som är närmast öfver hälften. I afseende

å valbarhet till suppleant gäller hvad om ledamot är stadgadt.

Tjänstgöringstid för suppleant är två år.

Kvinna, som blifvit utsedd till ledamot eller suppleant i skolstyrelsen,

äger att när som helst afsåga sig uppdraget.

§ 6.

Skolstyrelsen, som inom sig utser ordförande och vice ordförande

för hvarje kalenderår, sammanträder på ordförandens kallelse, så ofta han

det nödigt finner eller då minst halfva antalet af ledamöterna därom gör

framställning.

Ärende må icke företagas till afgörande, därest icke mer än hälften

af ledamöternas hela antal är tillstädes, dock att skolstyrelsen äger att åt

särskilda inom densamma utsedda delegerade eller nämnder öfverlämna att

i enlighet med de föreskrifter, som af skolstyrelsen meddelas, med skolstyrelsens

rätt fatta beslut i frågor -om beviljande af tjänstledighet åt

lärare, om förordnande af vikarier för dessa, i ärenden, som röra tillämpning

på enskilda fall af bestämmelser antagna af skolstyrelsen, om åtgärder

mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar och målsmän samt

i sådana ärenden af ekonomisk natur, som skolstyrelsen finner vara af den

beskaffenhet, att de lämpligen kunna af delegerade eller nämnd afgöras;

börande dock, för att delegerades eller nämnds beslut skall vara bindande,

minst tre hafva deltagit i beslutet och samtliga tillstädesvarande varit om

beslutet ense.

Skolstyrelsen må ock åt särskilda delegerade eller särskild nämnd

uppdraga att hafva den vård och förvaltning af församlings- och skolbibliotek,

som eljest skulle tillkomma skolstyrelsen.

§ 7.

Vid val till ordförande och vice ordförande i skolstyrelsen samt,

där så äskas, vid öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten

skiljer mellan dem, som erhållit lika antal röster.

I öfrigt verkställes omröstning öppet, och blifver den mening gällande,

hvarom de flesta förena sig. Äro rösterna för olika meningar lika

delade, gäller den mening, som af ordföranden biträdts.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd.'' Proposition N:o 181.

§ 8.

Vid skolstyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall antingen

genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskildt

för hvarje gång, uppdragas åt två eller derå af ledamöterna att

jämte ordföranden verkställa justeringen.

§ 9-

Skolstyrelsens ordförande ombesörjer med det biträde, som är ställdt

till hans förfogande, skolstyrelsens skriftväxling, mottager alla till skolstyrelsen

ställda skrifvelser och framställningar samt tillser, att räkenskaperna

öfver de medel, som skolstyrelsen omhänderhar, ordentligt föras i

enlighet med gifna föreskrifter. lian är ock skyldig vårda skolstyrelsens

handlingar samt öfver dem hålla register.

§ io.

Skolstyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig en

kassaförvaltare.

§ 11.

1. Skolstyrelsen intager med afseende på handhafvandet af densamma

tillhörande ärenden till stadsfullmäktige enahanda ställning, som åt de af

fullmäktige utsedda förvaltande verk och styrelser, hvar inom sitt område,

finnes anvisad.

2. Skolstyrelsen tillsätter och afskedar folkskollärare äfvensom öfriga

lärare vid de under dess förvaltning stående skolor.

3. Beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet skola, utom

föreskrifterna i denna lag, lända till efterrättelse bestämmelserna uti den

i § 3 omförmälda stadga samt i tillämpliga delar, hvad som finnes föreskrifvet

om skolråd i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd den 21 mars 1862 och i andra allmänna författningar.

§ 12.

För Stockholms stad gäller hvad särskild! är stadgadt.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19.......

Från och med det år, då denna lag för någon stad träder i tilllämpning,

skall skolstyrelsen hafva den sammansättning, som af denna lagbetingas,

i följd hvaraf val till ledamöter skola ske före nästföregående

årets utgång.

Skolväsendets räkenskaper för sistberörda år granskas enligt förut

gällande bestämmelser.

Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då denna lag träder i

tillämpning, tillsättes i dittills stadgad ordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition B:o 181.

Sakkunniges förslag

till

Lag om ändrad lydelse af § 2 i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn den 13 juni 1902.

§ 2.

I hvarje — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — utgör skolstyrelse.

I stad, där folkskoleväsendet handhafva af stadsfullmäktige, äger

skolstyrelse, som är barnavårdsnämnd, utse inom sig minst fem ledamöter

att handlägga i denna lag afsedda ärenden, dock att framställningar till

stadsfullmäktige skola afgöras af skolstyrelsen.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Höft.

10

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. LU 1908:78 Lagutskottets Utlåtande N:o 78 a1 i texten
  2. LU 1908:72 Lagutskottets Utlåtande N:o 72 s. 1 i texten