Angående lönereglering för lärarpersonalen vid småskolor m. m
53 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 47 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1908:25, Angående lönereglering för lärarpersonalen vid småskolor m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
1
N:o 25.
Kung!. Maj:ts nåcliga proposition till Riksdagen, angående lönereglering
för lärarpersonalen vid småskolor m. m.; gifven
Stockholms slott den 31 december 1907.
Under åberopande af Inlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kung! Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att ej mindre medgifva:
dels vidtagande af sadana ändringar i fråga om aflöningsförliållandena
för de ^ i § 2 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid folkskolor
och småskolor den 1 juni 1900 omnämnda lärare, att sådan lärare skall i
årlig begynnelselön åtnjuta minst femhundra kronor samt tre ålderstillägg
a femtio kronor hvardera, det första efter fem, det andra efter tio och
det tredje efter femton ars oförvitlig tjänstgöring efter undergången stadgad
pröfning, att utgå från och med början af kalenderåret närmast efter det,
hvarunder det femte, tionde eller femtonde tjänståret gått till ända;
dels att, om hinder eller svårighet möter för skoldistrikt att förse sådan
lärare med tjänlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jämte nödig
vedbrand, skoldistriktet skall lämna honom i ersättning för nämnda förmåner
minst etthundra kronor för år;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om statsbidrag till
aflönande .af vissa lärare, följande bestämmelser må blifva gällande:
1. till aflönande af lärare, som, efter att hafva i stadgad ordning
v.id vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kungörelsen angående lönetillskott
af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och
småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning
för anställning, vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i
egenskap af biträdande lärare, blifvit behörigen antagen till lärare vid
någon af förenämnda skolor och som i årlig lön åtnjuter, utom föreskrift^
Bih. Ull Jiiksd. Prof. 1008. 1 Sami. 1 Afcl. 16 Haft. (N:o 25.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
förmåner af husrum och vedbrand eller stadgad ersättning därför, minst
femhundra kronor, samt till aflönande af hvarje annan till dylik befattning
behörigen antagen lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda
naturaförmåner eller ersättning därför, minst fyrahundrafemtio kronor,
äger skoldistriktet att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag i förra fallet
af trehundratrettiotre kronor trettiotre öre och i senare fallet af trehundra
kronor, dock under de i § 2 mom. 1 af kungörelsen angående statsbidrag
till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900, sådant
detta mom. lyder i kungörelsen den 10 juni 1904, angifna villkor.
2. Därest vid någon af de i punkt 1 omförmälda skolor anställd
lärare, som undergått sådan pröfning, hvarom i samma punkt nämnts,
oförvitligt tjänstgjort under sammanlagdt fem tjänstår och lönen till
honom således utgår för åtta månaders undervisning med minst femhundrafemtio
kronor jämte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning
därför, äger skoldistriktet erhålla statsbidrag med trehundrasextiosex
kronor sextiosju öre.
3. Har sådan lärare, hvarom i punkt 2 är nämndt, oförvitligt tjänstgjort
under sammanlagdt tio tjänstår, och lönen till honom således utgår
för åtta månaders undervisning med minst sexhundra kronor jämte de i
lag bestämda naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistriktet
att erhålla statsbidrag med fyrahundra kronor.
4. Om sådan lärare, hvarom i punkt 2 och 3 sägs, oförvitligt tjänstgjort
under tillhopa femton tjänstår och lönen till honom således utgår
för åtta månaders undervisning med minst sexhundrafemtio kronor jämte
de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistriktet
att erhålla statsbidrag med fyrahundratrettiotre kronor trettiotre
öre;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om aflönande
af vikarie för vissa lärare under tjänstledighet på grund af sjukdom, följande
bestämmelser må blifva gällande:
Då biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola
eller småskola, till hvilkens aflönande bidrag af statsmedel utgår, på grund
af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vid småskoleseminarium examinerad
eller, enligt § 6 i kungörelsen angående lönetillskott af allmänna medel
för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885,
af folkskoleinspektör pröfvad vikarie är förordnad under oafbrutet minst
en månad af den fastställda årliga undervisningstiden, skall vikarien
för den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuta arfvode efter
minst fyrahundrafemtio kronor för åtta månaders undervisningstid eller
femtiosex kronor tjugufem öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
trettio dagar, och i öfrigt samma förmaner som vikarie för ordinarie eller
extra ordinarie lärare vid folkskola.
diar i fall, som här omförmäles, oexaminerad vikarie förordnats, skall
denne åtnjuta arfvode efter minst fyrahundra kronor för åtta månaders
undervisningstid eller femtio kronor för läsmånad och i öfrigt enahanda
förmåner, som nyss är sagdt;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om aflönande af
vikarie för vissa lärare vid af landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, inrättadt småskoleseminarium under tjänstledighet på grund af
sjukdom, må blifva gällande enahanda bestämmelser, som ofvan föreslagits
i fråga om vikarier för biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid
mindre folkskola eller småskola under tjänstledighet på grund af sjukdom;
dels och sådan förhöjning af de understödsbelopp, Indika efter utgången
af år 1908 beviljas från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
att beloppet af helt understöd utgör 450 kronor för år;
att det årliga understödsbelopp, livilket tillkommer lärare eller lärarinna,
som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880, uppnått en
lefnadsålder af minst 55 år samt tjänstgjort minst 20 år, och för hvilken
summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80, utgör 300 kronor;
att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
anses på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig
att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50
år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då han eller hon om
understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten bekomma afkortadt
årligt understöd till följande belopp:
i) lär;
amma.
som
fyllt 45 år...........................................................
............................... 205
kronor
»
» 46 » ...................
............................... 220
»
»
» 47 »..........................................................
.............................. 240
»
»
» 48 » ...
.............................. 255
»
»
» 49 >-..........................................................''
b) lärare eller lärarinna,
............................ 275
»
som
fyllt 50 år...........................................................
............................... 300
kronor
»
» 51 »...........................................................
............................... 325
»
»
» 52 »...........................................................
............................... 350
»
»
» 53 »...........................................................
............................... 380
»
» 54 »..........................................................
............................... 415
»
att det afkortade årliga understöd, livilket tillkommer lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 samt, efter
4
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst 20 år,
af förutnämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin tjänst,
utgör, om summan af lefnads- och tjänstår uppgår till
75 år ............................................................................................................ 205 kronor
76 » ............................................................................................................ 220 »
77 » .............................................................. 240 »
78 » ............................................................................................................ 255 »
79 » ........................................................................................................... 275 »
samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna är
berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt understöd
bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan lian eller hon
tjänstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att
vidare sköta sin tjänst, utgör 205 kronor;
än äfven öka
dels det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med 1,200,000 kronor,
eller från 8,150,000 kronor till 9,350,000 kronor;
dels det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: Bidrag
till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola
eller småskola med 21,000 kronor, eller från 125,000 kronor till 146,000
kronor;
dels ock det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: Bidrag
till aflönande af lärare och lärarinnor vid seminarier för småskollärares och
småskollärarinnors bildande med 6,000 kronor, eller från 20,000 kronor
till 26,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och lvungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåck Proposition N:o 25.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december
1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Eiirensvåed.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:
»Lönereglering för lärare vid folkskolor blef genom 1906 års RiksåagsLöneregiering
beslut i anledning af Kungl. Majds i ämnet aflåtna proposition genomförd/0^®^®^
Att denna lönereglering icke kom att omfatta jämväl lärare vid småskolor m. m.
och andra med dem likställda lärare berodde på, att någon framställning
därom då icke förelåg men väntades inom kort inkomma.
Sedan nu åtskilliga framställningar rörande lönereglering för småskolepersonalen
ingifvits till Kungl. Maj:t och utgjort föremål för vederbörande
myndigheters yttranden, får jag härmed i underdånighet anmäla detta
opaginerad Kontrollera mot PDF
(3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
ärende; cell tillåter jag mig att till en början erinra om en del föregående
äfvensom nu gällande bestämmelser i ämnet.
Förut gällande Genom nådiga kungörelsen den 16 juni 1875 förordnades, att såsom
bestämmelse! indrag; till aflönande af lärare eller lärarinna vid småskola samt af hvarje
biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola Ange skoldistriktet, under
villkor att sådan lärare eller lärarinna i årlig lön uppbure minst 200
kronor och vore med undervisningen sysselsatt minst 8 månader af året,
åtnjuta ett årligt statsanslag med 100- kronor. Hvarje skoldistrikt, som
ville öka årslönen för dylik lärare eller lärarinna från 200 till 250 kronor,
ägde att, utöfver hvad det förut erhållit, af statsmedel undfå hälften eller
25 kronor af sådan löneökning, under villkor att, distriktet tillsköte en lika
stor summa.
Nådiga kungörelsen den 11 januari 1878 bestämde: att skoldistrikt,
som ville öka årslönen för lärare eller lärarinna vid småskola från 250
kronor till 300 kronor, ägde att, utöfver det statsbidrag, distriktet på grund
af kungörelsen den 16 juni 1875 erhållit, af statsmedel undfå hälften eller
25 kronor af denna lönetillökning, med villkor att läraren eller lärarinnan
genom offentlig pröfning ådagalagt sig hafva inhämtat de kunskaper, som
förvärfvades genom begagnande af sju månaders undervisning vid något
af staten eller landsting underhållet seminarium, i hvilket angifna insikter
och färdigheter meddelades; att denna pröfning finge anställas vid statens
seminarier eller, i närvaro af sakkunnig, vid landstingsseminarier; samt att
med de lärare och lärarinnor, som, innan 1878 års författning begynt tilllämpas,
blifvit vid småskola anställda, nämnda pröfning kunde verkställas
jämväl af vederbörande folkskoleinspektör, äfvensom att statsbidraget för
dessa lärare och lärarinnor finge, om efter denna pröfning inspektören
meddelade intyg, att de ägde mot ofvan omförmälda fordringar svarande
insikter och färdigheter, med nämnda belopp utgå.
Enahanda bestämmelser inflöto i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885,
hvilken förklarade desamma äfven skola gälla lärare och lärarinna vid
mindre folkskola, och nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 gjorde häri ej
annan ändring, än att statsbidraget höjdes från respektive 100, 125 och
150 kronor till 133 kronor 33 öre, 166 kronor 67 öre och 200 kronor.
Genom nådiga kungörelser den 28 maj 1897 förordnades, att lärare
eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad ordning vid vederbörligt
seminarium eller enligt 1885 års kungörelse inför folkskoleinspektör
undergått pröfning för anställning vid småskola, vid mindre folkskola
eller vid folkskola i egenskap af biträdande lärare eller lärarinna, blifvit
behörigen antagen till lärare eller lärarinna vid någon af förenämnda
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
skolor, skulle i lön för 8 månaders undervisning åtnjuta minst 300 kronor
samt efter 10 tjänstår minst 350 kronor; att skoldistriktet skulle förse
sådan lärare eller lärarinna med tjänlig bostad jämte nödig vedbrand, eller
lämna ersättning därför med minst 50 kronor för år; samt att i statsbidragskulle
utgå till sådan lärare eller lärarinna respektive 200 kronor och 233
kronor 33 öre äfvensom till hvarje annan till dylik befattning behörigen
antagen lärare eller lärarinna, som i årlig lön erhölle, förutom nämnda
naturaförmåner eller ersättning därför, minst 250 kronor, ett belopp af 166
kronor 67 öre.
Enligt nådiga kungörelsen den 1 juni 1900 tillerkändes de af ifrågavarande
lärare, som enligt föregående bestämmelser hade rätt till ett
ålderstillägg å 50 kronor efter 10 år, rätt till ytterligare ett sådant tillägg
efter 15 år, och höjdes statsbidraget för innehafvare af båda ålderstilläggen
till 266 kronor 67 öre.
Slutligen blefvo genom nådiga kungörelserna den 10 juni 1904 gällande
bestämmelser i så måtto ändrade, att dels de småskollärare in. fl.,
som förut haft en begynnelselön af 300 kronor, fingo denna förhöjd till
350 kronor med bibehållande af de båda ålderstilläggen, dels att begynnelselönen
för de behörigen antagna lärare, hvilka icke undergått pröfning
vid seminarium eller inför folkskoleinspektör, höjdes till 300 kronor, dels
ock att statsbidragen i följd häraf blefvo proportionellt ökade.
De nu gällande bestämmelserna i ämnet hafva följande lydelse: Nu gällande
l:o) Nådiga kungörelsen angående aflöning åt lärare vid folkskolor och bestammeIsersmåskolor
den 1 juni 1900, §§ 2 och 3, § 2 sådan den lyder enligt nådiga ;
kungörelsen den 10 juni 1904:
§ 2.
1. Lärare, som, efter att hafva i stadgad ordning vid vederbörligt
seminarium eller, enligt § 6 i kungl. kungörelsen angående lönetillskott af
allmänna medel för lärare oeh lärarinnor vid folkskolor och småskolor
den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning för anställning
vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap af biträdande
lärare, blifvit behörigen antagen till lärare vid någon af förenämnda
skolor, skall i lön för åtta månaders undervisning åtnjuta minst
350 kronor. Har läraren efter sålunda undergången pröfning oförvitligt
tjänstgjort vid någon af här omförmälda skolor under sammanlagdt tio
tjänstår, infallande före eller efter dessa bestämmelsers trädande i tilllämpning,
skall lian för åtta månaders undervisning i lön erhålla minst
400 kronor, att utgå från och med början af kalenderåret närmast efter
8
Kuvgl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 25.
clet, hvarunder det tionde tjänståret gått till ända. Om sådan lärare oförvitligt
tjänstgjort vid dylik skola under sammanlagdt femton tjänstår, infallande
före eller efter dessa bestämmelsers trädande i tillämpning, skall
lian för nyss angifna tjänstgöring i lön erhålla minst 450 kronor, att utgå
från och med början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det femtonde
tjänståret gått till ända.
2. Tjänstår räknas såsom fullt, därest läraren under löpande kalenderår
tjänstgjort åtta månader eller M1/, veckor. För de kalenderår, under
hvilka läraren undervisat kortare tid, verkställes, efter sammanläggning af
tjänstetiderna, eu reduktion till tjänstår, med beräkning af åtta månader
på hvarje; dock må för lärare, till hvars aflönande tillskott af allmänna
medel på grund af Kungl. Maj:ts särskilda medgifvande åtnjutits såsom
för full tjänstgöring, oaktadt den årliga undervisningstiden understiger
åtta månader, tjänstårets längd beräknas i enlighet med den för nämnda
lönetillskotts åtnjutande fastställda årliga undervisningstiden.
I lärares tjänstetid inräknas äfven den tid, hvarunder på grund af
rådande smittsam sjukdom undervisningen i skolan varit inställd.
3. Sådan lärare, hvarom här är fråga, skall skoldistriktet förse med
tjänlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jämte nödig vedbrand
eller ock, där hinder eller svårighet härför möta, lämna honom i ersättning
för nämnda förmåner minst femtio kronor för år.
För öfriga lärare, som äro anställda vid skolor, upprättade af hela
skoldistriktet, äger kyrkostämma, där icke annorlunda är eller kan varda
föreskrifvet, att besluta om erforderliga löneförmåner, men för lärare, anställda
vid småskolor eller mindre folkskolor, som upprättats af en del af
distriktet, bestämmes genom aftal mellan husfäderna inom det område, för
hvithet skolan är ansedd, och i samråd med skolrådets ordförande en tillräcklig,
i penningar eller lefnadsmedel utgående aflöning äfvensom husrum,
där så nödigt är.
2:o) Nådiga kungörelsen angående statsbidrag till aflönande af lärare
vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900, § 2, sådan denna § lyder
enligt nådiga kungörelsen den 10 juni 1904:
1. Till aflönade af lärare, som, efter att hafva i stadgad ordning vid
vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i nådiga kungörelsen angående
lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor
och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning
för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i
egenskap af biträdande lärare, blifvit behörigen antagen till lärare vid
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25. 9
någon af förenämnda skolor, och som i årlig lön åtnjuter, utom föreskrifna
förmäner af husrum och vedbrand eller stadgad ersättning därför, minst
350 kronor, samt till aflönande af hvarje annan till dylik befattning behörigen
antagen lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner
eller ersättning därför, minst 300 kronor, äger skoldistrikt att af
statsmedel bekomma ett årligt bidrag i förra fallet af 233 kronor 33 öre
och i senare fallet af 200 kronor, dock under villkor,
att småskolan motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förberedande
undervisning,
Ö'' tf
att mindre folkskolan är inrättad under sådana förhållanden, som enligt
gällande folkskolestadga göra densamma berättigad,
att folkskolan ej lider men däraf, att biträdande lärare i stället för
examinerad folkskollärare därvid är anställd,
samt att läraren meddelar undervisning i skolan minst åtta månader
af året eller den kortare tid, under hvilken undervisningen i den skola,
hvari han är anställd, på grund af Kung! Maj:ts särskilda medgifvande
årligen meddelas.
2. Därest vid någon af de i näst föregående mom. omförmälda skolor
anställd lärare, som undergått sådan pröfning, hvarom i samma mom.
nämnts, oförvitligt tjänstgjort ^ under sammanlagdt tio tjänstår och lönen
till honom således utgår för åtta månaders undervisning med minst 400
kronor jämte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning därför,
äger skoldistriktet erhålla statsbidrag med 266 kronor 67 öre.
o. '' Har sådan lärare, hvarom i näst föregående mom. är nämndt,
oförvitligt tjänstgjort under sammanlagdt femton tjänstår, och lönen till
honom således utgår för åtta månaders undervisning med minst 450 kronor
jämte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistriktet
att erhålla statsbidrag med 300 kronor.
3:o) Nådiga kungörelsen angående lönetillskott af allmänna medel för
lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885
5 och 6:
§ 5.
Ökar skoldistriktet årslönen för sådan lärare eller lärarinna, om hvilken
i § 3 förmäles, till 300 kronor, äger distriktet att för hvarje sådan lönetillökning
erhålla, utöfver de i §§ 3 och 4 bestämda belopp, ytterligare
statsbidrag med 25 kronor, dock under villkor:
a) om lönetillökningen afser lärare eller lärarinna vid småskola:
att, därest läraren eller lärarinnan icke undergått godkänd afgångsexamen
vid ett statens folkskollärarseminarium, läraren eller lärarinnan
Bill. till Rikscl. Prot. 1508. 1 Sami. 1 Afd. It! Höft. 2
10
genom sådan
sig
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 25.
offentlig pröfning, hvarom i § 6 närmare sägs, ådagalagt
hafva inhämtat de kunskaper, som förvärfvas genom begagnande af
sin månaders undervisning vid något af staten eller landsting underhållet
seminarium, i hvithet, jämte de insikter och färdigheter, som fordras för
inträde i ett statens folkskollärarseminarium, meddelas: i modersmålet, det
hufvud sakligaste af form- och satsläran samt öfning i språkets skriftliga
användande; i naturkunnighet, eu kort framställning af människokroppens
byggnad och vard samt kännedom om de mera allmänt förekommande
naturföremål, som lämpa sig för åskådningsundervisningen; de första grunderna
i sång, teckning och gymnastik; samt en med praktiska öfmngar
förenad anvisning om småskolans uppgift och anordning, jämte de i densamma
förekommande färo- och öfningsämnenas, särskildt skrifläsningens
och åskådningsundervisningens, metodiska behandling;
b) om lönetillökningen afser lärare eller lärarinna vid mindre folkskola
eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola:
att sådan lärare eller lärarinna, om han eller hon icke undergått godkänd
afgångsexamen vid ett statens folkskollärarseminarium, skall, förutom
livad under a) är föreskrifvet, förete intyg, i Stockholm af denna städs
konsistorium, men eljest af vederbörande folkskoleinspektör, om erforderlig
skicklighet och förmåga att biträda vid undervisningen i folkskola.
§ 6.
Om den i § 5 föreskrift^ offentliga pröfning gäller
att denna pröfning må anställas vid statens seminarier, helst vid läsårets
slut, under ledning af seminariets inspektor;
att enahanda pröfning må, i omedelbart sammanhang med algangspröfningen
och i närvaro af eu utaf chefen för Vårt ecklesiastikdepartement
förordnad sakkunnig person, äga rum vid de af kindstmg underhållna
seminarier, hvilka hafva minst sju månaders undervisningstid; samt
att betyg öfver sådan pröfning skall utfärdas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de formulär, som äro gällande för afgångsbetyg från tolk
skollärarseminarierna.
. . ,r, .
Med de färare och lärarinnor, som före den 11 januari Ibis biilvit
vid småskola anställda, må nämnda pröfning kunna verkställas jämväl åt
vederbörande folkskoleinspektör, i sammanhanhang med offentligen kungjord
inspektion och i skolrådets närvaro; ägande folkskoleinspektören att
meddela intyg, huruvida sådan lärare eller lärarinna besitter de i § 5 a)
föreskrift^ insikter och färdigheter.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Efter denna redogörelse för författningarna i ämnet öfvergår jag till
de gjorda framställningarna rörande ifrågavarande lärarpersonals aflöningsförliållanden
m. in.
Uti underdånig skrifvelse den 12 november 1906 påkallade central-u“^tä”j*a
styrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening genom sitt verk "niugari ämnet.
ställande utskott Kungl. Maj:ts uppmärksamhet och välvilja i fråga om
småskolans lärarkår och med denna likställda kategorier af lärare, nämligen
sådana, som äro anställda vid mindre folkskolor samt såsom biträdande
lärare vid folkskolor; och anfördes i sådant hänsende hufvudsakligen
följande.
Att de löneförmåner, som för närvarande tillkomme ifrågavarande
lärarpersonal, trots de partiella förbättringar, som under de senaste tio
åren vidtagits, vore alltför knappa, torde enhvar vara villig att erkänna.
Ytterst sällan hade af vederbörande kommun lönen för en småskollärarinna
ute på den rena landsbygden biff vit höjd utöfver det lagstadgade
minimum, och detta belopp, äfven då det genom tillkomsten af ålderstillläggen
nådde högst, stode icke i rimligt förhållande till de särskildt under
det senaste årtiondet alltjämt stegrade lefnadskostnaderna.
Af den utredning rörande småskollärarinnornas lefnadskostnader, som
genom Sveriges allmänna folkskollärarförening kommit till stånd år 1899, framginge,
att en småskollärarinnas årsutgifter då utgjorde i medeltal: för landsbygden
470 kronor och för hela riket 504 kronor. En liknande utredning
beträffande löneförhållandena inom olika kvinnliga yrkesgrenar gåfve vid
handen, att redan för sju år sedan de kvinnliga yrkesarbetarnas medelinkomst
utgjorde 553 kronor samt de kvinnliga skråfbiträdenas m. fl. 694
kronor. Eu nu företagen undersökning af liknande art skulle utan tvifvel
såväl i det ena som andra afseendet gifva till resultat betydligt högre
siffror.
Med hänsyn till rådande höga lefnadskostnader, hvilka gjorde sig kännbara
icke blott i städerna utan äfven på landsbygden, där löntagare mångenstädes
hade ytterst svårt att kunna erhålla de förnödenheter, som erfordrades
för det dagliga uppehället, kunde man utan öfverdrift påstå, att småskolepersonalens
löner vore alldeles otillräckliga för att kunna bereda sina innehafvare
anständig bärgning. Enhvar, som ägde någon kännedom om småskollärinnornas
lefnadsförhållanden, visste ock, att de måste ålägga sig stora,
om ock i tysthet och med stort tålamod burna försakelser. I de dyrare
bygderna skulle det för mången småskollärarinna vara alldeles omöjligt
att existera, om ej vistelse i föräldrahemmet under ferierna eller understöd
i annan form komme henne till del.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Ett missförhållande, som i påfallande grad utmärkte småskollärarinnekåren,
vore den stora sjuklighet, som länge inom densamma varit rådande.
Denna sjuklighet vore så i ögonen fallande, att den väckt de medicinska
myndigheternas synnerliga uppmärksamhet. I tidskriften Hygien (november
1902) hade läkaren vid Uppsala asyl för obotligt sinnessjuka uti en
statistisk redogörelse uppvisat, att sinnessjukdomar, hvad kvinnorna beträffade,
i största mängden uppträdde inom småskollärarinneståndet.
Visserligen vore flera orsaker bidragande till det dåliga hälsotillståndet
inom ifrågavarande lärarinnekår, såsom det slitande arbetet med skolans
nybegynnare, ett arbete som blefve så mycket mera ansträngande
som småskollärarinneutbildningen tyvärr ännu vore ganska bristfällig, stark
isolering både i afseende på bostadsförhållanden och samhällsställning, den
tryckande känslan af i rättsligt afseende oviss ställning, ofta helt och hållet
beroende af lokala myndigheters subjektiva tycken och stämningar in. in.
Men omöjligt vore att se bort från den nära till hands liggande tanken,
att en väsentlig orsak till den bland småskollärarinnorna allmänna blodfattigdomen
och neurastenien vore att söka uti den ytterliga sparsamhet,
som de ofta måste ålägga sig, och som icke tilläte-dem njutandet af tillräcklig
och tillräckligt närande föda. Härtill komme, att den klena ekonomien
icke heller medgåfve dem att i tid söka bot för sin i tjänsten ådragna
sjuklighet. Mängden och arten af de ansökningar från sjuka småskollärarinnor,
som årligen strömmade in till de föreningar och enskilda inrättningar,
hvilka utdelade understöd åt de mest behöfvande, gåfve eu sorglig
tidsbild och utgjorde ett mörkt blad i den svenska folkundervisningens
historia.
Ett framtidsmål vore, att vårt lands småskollärarinnor genom en reform
af de för dem inrättade utbildningsanstalterna gjordes bättre rustade för
sitt viktiga kall. Tills detta kunde ske, vore det så mycket nödvändigare,
att deras själfutbildning genom fortsatta bokliga studier, deltagande i sommarkurser
o. s. v. på allt sätt understöddes. Bland småskollärarinnekårens
medlemmar förefunnes ock ett lifligt kändt bildningsbehof, hvarå gifvits
många vackra vittnesbörd. Men det läge i sakens natur, att med den
synnerligen låga lön, som en småskollärarinna nu hade, hon i regel icke
kunde af egna medel offra något afsevärdt på sin vidare utbildning. Äfven
från synpunkten af skolundervisningens omedelbara behof vore en löneförbättring
sålunda väl motiverad.
Under de senare åren syntes i allmänhet den uppfattningen gjort sig
gällande, att småskolepersonalens och folkskolepersonalens lagstadgade minimilön
borde hållas vid en viss inbördes proportion, så att den förra utgingc
med hälften af den senare. För en dylik proportion både i afseende
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
på grundlön och ålderstillägg uttalade sig äfven enhälligt det ombudsmöte
inom Sveriges allmänna folkskollärarförening, som i Stockholm 1903 formulerade
den samlade lärarkårens nuvarande önskemål i hithörande frågor.
Dessa önskemål, i hvad de rörde en förbättring af folkskollärarnas ekonomiska
ställning, hade sedan dess genom centralstyrelsen framburits till
Kungl. Maj:t, och de hade äfvenledes — om än icke i hela sin omfattning
— blifvit förverkligade genom den vid 1906 års Eiksdag genomförda löneregleringen.
Då denna lönereglering från och med år 1907 trädde i kraft,
blefve förhållandet mellan småskollärarinnornas och folkskollärarnas löner
ändradt till de förras nackdel. Billigt syntes därför vara, att en lönereglering
för småskollärarkåren genomfördes af den art, att denna kår finge
sina löneförmåner höjda till ett belopp, motsvarande hälften af de ordinarie
manliga folkskollärarnas löner i afseende på såväl grundlönen som ålclerstilläggen.
Angående längden af den tjänstetid, som borde beräknas för åtnjutande
af de tre ålderstilläggen, hade nyssnämnda ombudsmöte uttalat det önskemålet,
att examinerade småskollärarinnor borde erhålla dem efter 10, 15
och 20 år men, sedan ordinarie anställning blifvit dem beredd, efter 5, 10
och 15 år. Då det, oaktadt den förbättring i småskollärarinnornas rättsliga
ställning, som tillförsäkrats dessa lärarinnor genom nådiga kungörelsen
af den 17 november 1905, ej lyckats att bereda kåren i dess helhet eu i
full mening ordinarie anställning, hade centralstyrelsen nödgats ansluta sig
till det förra af de sålunda angifna alternativen.
Hvad de oexaminerade lärarinnorna beträffade, hade nyssnämnda ombudsmöte
uttalat såsom sin önskan, att sådana lärarinnor ej vidare borde
i småskolans tjänst anställas. Däremot hade meningarna varit delade därom,
huruvida vid en blifvande lönereglering de nu i tjänst varande oexaminerade
lärarinnorna borde i afseende på löneförmåner fullständigt likställas
med de examinerade. Ombudsmötet hade ansett, att så icke borde ske,
utan att i sådant hänseende en viss skillnad fortfarande borde upprätthållas.
Då de oexaminerade i allmänhet hörde till den äldre lärarinnegenerationen
och vore i stort behof af en löneförhöjning, torde deras lön dock lämpligen
böra sättas till samma belopp som de examinerades grundlön ehuru utan
ålderstillägg.
Äfven efter de förbättringar, som under de senare åren blifvit genomförda
i afseende på småskolepersonalens pensionsförhållanden, vore det
härutinnan synnerligen bekymmersamt ställdt för ifrågavarande lärare.
Enligt centralstyrelsens mening vore det lämpligast, att småskolepersonalens
pensionsförhållanden blefve ordnade efter grunder, som vore likartade med
14 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 25.
dem, Indika gällde beträffande pensioner åt lärare och lärarinnor vid folkskolan.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, anhöll centralstyrelsen,
att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder, så att
grundlönen för lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
samt biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor höjdes till 450 kronor
med tre ålderstillägg å hvardera 75 kronor att utgå efter 10, 15 och 20
års oförvitlig tjänstgöring; samt att sådan oexaminerad lärarinna (lärare),
som vid tiden för löneregleringens trädande i kraft oförvitligt tjänstgjort
vid någon af nämnda skolor i minst 25 år, iinge sin lön höjd till 450
kronor.
Den 12 februari 1907 inkom till ecklesiastikdepartementet eu petition
från 1,521 lärarinnor i småskolor och mindre folkskolor samt biträdande
lärarinnor vid folkskolor, däri — efter upptagande i hufvudsak af hvad
centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening i sin förutberörda
underdåniga skrifvelse uttalat — vidare anfördes följande:
»Tacksamt erkännande det inlägg centralstyrelsen genom denna sin petition
gjort för en löneförbättring, kunna vi dock ej pa grund af de synnerligen
tryckta lefnadsförhållanden, under hvilka småskolans lärarkår arbetar,
förena oss med centralstyrelsen i den anhållan, hvarmed den till
Eders Kungl. Maj:t inkommit, för såviclt den rör följande punkter, nämligen
dels det belopp, med hvilket den föreslår grundlönens höjande, dels den
tid, vid hvilken de föreslagna ålderstilläggen anses böra utgå.
Då en enligt anförda motivering år 1899 gjord undersökning gaf vid
handen, att eu småskollärarinnas lefnadsomkostnader redan då belöpte sig
till 470 kronor årligen, kunna vi i medvetandet af den stora prisstegringen
å lifsförnödenheter, som sedan dess inträffat, ej annat än finna den begärda
löneförhöjningen otillräcklig, om man med densamma verkligen skall kunna
förhjälpa småskolans lärarkår ur den bekymmersamma, ofta nödställda
belägenhet, hvari den nu befinner sig.
För att småskolans lärarinnor — ofta på grund af bristande medel
urståndsätta att bevara eller i tid återställa sin hälsa ej allt framgent
skola fortfara att rekrytera våra sjukhus och sinnesvårdanstalter samt af
samma orsaker vara ur stånd att arbeta på sin fortbildning och därigenom
till skolans fromma utfylla hvad som brister i utbildningen, få vi såsom
ett af de viktigaste önskemålen i vår petition framhålla, att de tre alderstilläggen
— hvardera å 75 kronor — måtte utgå redan efter 5, 10 och
15 års oförvitlig tjänstgöring.
15
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 25.
Ett sakförhållande, som äfven ställer småskolepersonalen i en bekymmersam
undantagsställning, äro pensionsförhållandena, hvilka i trots af
gjorda förbättringar ännu äro i hög grad otillfredsställande.
Så erhålla t. ex. de småskolans lärarinnor, hvilka till följd af sjuklighet
få afgå med afkortadt understöd, endast 115 kronor per år, för såvidt
de tjänstgjort i 25 år och nått 45 lefnadsår. Åt dem, som ej tjänstgjort
i minst 15 år och af samma orsaker nödgas afgå, lämnas alls intet
understöd.
Elögeligen af nöden är därför, att småskolepersonalens ålderdomsunderstödsanstalt
ombildas till pensionsinrättning, grundad på samma principer
som folkskollärarkårens.
Denna underdåniga hänvändelse till Eders Kungl. Maj:t kommer från
medlemmar af en kår, som ej i otid opinerat, utan som tåligt burit försakelser
och umbäranden, och som endast af rena nöden drifvits att begära
en lindring i sitt betryck. När vi därför nu vända oss till Eders
Kungl. Maj:t, är det vårt hopp att få en lönereglering, som ej redan från
början skall visa sig otillfredsställande; vi våga därför i underdånighet
anhålla
att Eders Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder, så att
grundlönen för lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
samt biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor höjes till 550 kronor
med 3 ålderstillägg å hvartdera 75 kronor att utgå efter 5, 10 och 15
års oförvitlig tjänstgöring, samt att sådan oexaminerad lärarinna (lärare),
som vid tiden för löneregleringens trädande i kraft oförvitligt tjänstgjort
i minst 25 år, får sin lön höjd till 550 kronor, äfvensom att småskolepersonalens
ålderdomsunderstödsanstalt ombildas till pensionsinrättning, från
hvilken pension utgår med 75 procent af slutlönen.»
Med anledning af till föreningen Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd
inkomna motioner angående småskollärarkårens löne- och pensionsförhållanden
ingå!’ jämväl detta förvaltningsråd till Kungl. Maj:t en skrifvelse
i detta ämne af följande innehåll.
Om man undantoge städerna och en del större industrisamhällen, torde
det finnas blott ett ringa fåtal skoldistrikt, som tillerkände ifrågavarande
lärare och lärarinnor högre lön än den lagstadgade minimilönen. De allra
flesta af de examinerade uppnådde sålunda efter 15 års tjänstgöring ej
högre lön än 450 kronor jämte bostad och vedbrand eller 500 kronor utan
nämnda förmåner. Eör de oexaminerade, som å sin lägre grundlön ej åtnjöte
något ålderstillägg, ställde sig förhållandet ännu ogynnsammare.
Den kontanta lönen för examinerad lärare utgjorde, för dag räknadt,
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
i de olika lönegraderna resp. 96 öre, 1 krona 10 öre och 1 krona 23 öre.
Den oexaminerade läraren måste lefva på 82 öre om dagen, om han härtill
hade hostad och vedbrand, men saknade han dessa naturaförmåner, erhölle
han ytterligare 14 öre.
Att dylika löner vore helt och hållet otillräckliga för att ens tillnärmelsevis
tillförsäkra sina innehafvare en bekymmerfri tillvaro torde vara
för alla uppenbart. Dock hade dessa lärare och lärarinnor sig ålagdt det
dryga, tålamodspröfvande och ansvarsfulla arbetet att lägga den grund, på
hvilken vår folkbildning hufvudsakligen hvilade, och deras utbildning hade
kraft icke så liten uppoffring af både tid och penningar. De senare årens
oerhörda stegring af lefnadsomkostnaderna förorsakade äfven för dem eu
ökad svårighet att få lönen att räcka till.
Dessa lärares och lärarinnors utsikter att, sedan de offrat sina krafter
i skolans tjänst, kunna bereda sig en tryggad ålderdom vore ock skäligen
mörka. Det vore otänkbart, att de skulle kunna af sin knappa lön afsätta
något för kommande dagar. De vore sålunda hänvisade att lefva på sitt
ålderdomsunderstöd. Detta utgjorde för de lärare och lärarinnor, som afgått
före 1901, 150 kronor årligen (= 41 öre per dag) samt för dem, som afgått
under åren 1901—1906, 200 kronor (= 55 öre per dag). Från och med
år 1907 utginge sagda understöd med 250 kronor per år, hvilket utgjorde
68 1/2 öre per dag. Att försöka få en dylik penning att räcka till bostad,
bränsle, mat, kläder, läkarvård in. in. måste vara ett i hög grad vanskligt
företag.
Och dock skulle förhållandena ej vara så till ytterlighet ömmande,
som de verkligen vore, om ifrågavarande lärare och i synnerhet lärarinnor,
hvaraf denna kår hufvudsakligen bestode, i allmänhet kunde erhålla fullt
understöd. Men det hade visat sig, att hittills endast ett mindretal kunnat
komma i åtnjutande häraf. Under de första 10 åren, sedan ålderdomsunderstödsanstalten
trädde i verksamhet (1893—1902), hade sålunda 373
afgått med afkortadt understöd och blott 158 med helt. Dessa senare utgjorde
endast 29,8 procent af hela antalet understödstagare under samma
tid. Med de allra lägsta beloppen (70—90 kronor) hade ett öfverraskande
stort antal måst afgå. Under åren 1893—1905 utgjorde dessa 1/i af hela
antalet med ålderdomsunderstöd afgångna.
Dessa siffror talade ett tydligt språk. Det, som inom andra kårer
hörde till undantagen — ätt tjänstinnehafvare måste afgå, innan han uppnått
rätt till full pension — vore här regel. Orsaken vore tydligen att söka
dels i det mer än vanligt ansträngande och nervslitande arbetet samt i de
försakelser, som den knappa lönen tvingade till, dels i det förhållandet, att
för ifrågavarande lärarinnor det antal tjänstår, som erfordrades för fullt
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
17
understöds erhållande, i verkligheten oftast blefve större än det lagstadgade.
Småskollärarinnan började i regel sin tjänstgöring vid 18 års ålder och
måste sålunda hålla ut i hela 37 år, innan hon blefve berättigad till fullt
ålderdomsunderstöd. Men långt dessförinnan vore ofta hennes hälsa bruten.
Den stora sjukligheten bland småskollärarinnorna vore också allmänt känd
och hade föranledt den enskilda barmhärtigheten att på liera sätt träda emellan.
Af det sålunda anförda torde framgå, att vårt lands lärare och 1 ärarinnor
af förutnämnda kategorier vore i allra största behof af förbättrade
löne- och pension sförhållanden. De af kåren själ!'' i förutberörda petition
framställda önskemålen i detta hänseende syntes synnerligen måttliga, och
någon nedprutning af de däri föreslagna löne- och pensionsbeloppen torde
ej kunna ifrågasättas, om man ville bereda denna kår en om ock blott
någorlunda bekymmerfri ställning i ekonomiskt hänseende.
Förvaltningsrådet anhöll därför i underdånighet, att Kungl. Maj :t täcktes
behjärta de önskemål, nyssnämnda lärarinnor i sin petition framställt,
och sålunda snarast möjligt vidtaga de i densamma framhållna åtgärderna,
dock att förvaltningsrådet icke berörde frågan om ålderdoms understödsanstaltens
ombildning till pensionsinrättning.
Vidare inkom den 21 februari 1907 till0 ecklesiastikdepartementet en
underdånig skrifvelse, undertecknad med »Ä särskilda petitionslistor upptagna
namn» samt åtföljd dels af två bilagor dels ock af o inför mäkla
petitionslistor.
Skrifvelsen hade följande lydelse:
»Undertecknade, lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
samt biträdande lärare och lärarinnor i folkskolor nödgas härmed
underdånigst begära en välbehöflig omreglering af våra blygsamma löneoch
pensionsförhållanden.
Visserligen tillerkändes oss vid 1904 års Riksdag en liten lindring i
vårt ekonomiska betryck, men de 50 kronor, som då beviljades oss, kunna
på långt när ej anses motsvara den löneförhöjning, som kom folkskolans
personal till del vid 1906 års Riksdag, och ej heller motsvara de den stegring
af priset å alla lifsfömödenheter, som det sista decenniet gjort sig gällande
samtidigt med penningevärdets sjunkande. För omkring ett tiotal år sedan
bestämdes vår begynnelselön till 300 kronor, men sedan den tiden ha lefnadskostnaderna
å de flesta orter ökats med 50 procent och däröfver, utan att
småskollärarinnelönen höjts i proportion därefter, hvithet haft till följd, att
vår ställning nu är bekymmersammare än någonsin. Till detta kommer,
att vår seminarietid, som förr vanligen utgjorde 1 år, numera förlängts till
1 Va å 2 år. Häraf har naturligtvis blifvit följden, att de unga lärarinnorna
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 16 Raft. 3
18
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 25.
nu utgå med dubbelt så stora skulder som den äldre generationen, och
äfven härvidlag ha de dyra tiderna haft sin inverkan så till vida, att inackorderingspriset
under utbildningstiden betydligt stegrats. En omständighet,
som sällan eller aldrig framhålles, men som borde tagas med i räkningen,
är, att staten lämnar icke oväsentliga bidrag till folkskollärares och
folkskollärarinnors utbildning i form af stipendier, under det på två undantag
när sådana stipendier ej lämnas till småskoleseminariernas elever. Det
är endast de lapska och finska småskoleseminarierna, som åtnjuta denna
förmån, alla öfriga sakna den. Småskollärarinnan får sålunda själf bekosta
allt, som hör till hennes utbildning, ifrån staten gifves henne intet stipendium,
ja, i många fall får hon icke ens seminariundervisningen fritt utan måste
bekosta den med ända till 100 å 160 kronor.
Af i bilagan anförda beräkning af hvad som en kvinna hell öfver för
att med största sparsamhet förse sig med det allra nödvändigaste till sitt
lifsuppehälle, framgår, att en summa al 239 kronor till mat, tvätt och lyse
per år är ytterst knappt tilltagen, ja, efter nu gällande priser otillräcklig.
Af samma bilaga framgår äfven, att, om man vill hafva en fullt exakt
siffra föi1 hvad en kvinna verkligen i hushållsväg behöfver för att förse sig
med sund och omväxlande föda, bör den anförda siffran höjas med minst
115 kronor. Icke förty hafva vi till grund för vår beräkning lagt den
otillräckliga summan af 239 kronor, hvilket med andra ord vill säga, att
vi beräknat födan till 58 öre per dag.
Under den första tiden af sin skoltjänstgöring har en småskollärarinna
dels att betala sin seminarieskuld dels att sörja för sin bosättning. Att
anslå 50 kronor till amortering af skulden ifråga samt till räntorna a densamma
kan ju näppeligen anses för högt tilltaget, ej heller att beräkna 50
kronor till möbler och husgeråd m. in.; i båda fallen är detta årligen återkommande
utgifter. Tilläggas dessa utgiftsposter till den förut beräknade
summan, återstå, ifall grundlönen bestämmes till 450 kronor, blott 111
kronor till kläder, resor, porto, fortbildning samt oförutsedda utgifter.
I våra dagar torde ingen tjänsteflicka behöfva anslå mindre än 100
kronor till sin klädsel årligen. Beräknas samma summa åt en småskollärarinna,
återstår henne enligt vår uträkning knappt 11 kronor. Att beräkna
100 kronor till en småskollärarinnas klädsel är synnerligen knappt.
Man har i det fallet vida större fordringar på henne än på en tjäll armé a.
Eu lärarinnas dräkt måste vara vårdad, snygg och i godt skick, om hon
skall kunna vara eu föresyn för barnen, och om hon skall kunna uppehålla
sitt anseende.
Af det redan sagda framgår mer än väl, att den minimilön, som i
petitionen föreslagits, 450 kronor, icke tål vid några prutningar, utan att,
19
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 25.
om löneförhöjningen skall hafva bestående värde, den allra helst bör öfverstiga.
detta belopp och uppgå till 550 kronor.
För aflägset boende landsbygdslärarinnor förekommer eu utgiftspost,
som ej bör förbises. Deras lifsförnödenhet^* måste nämligen fraktas långa
vägar understundom, och för att få hem dem måste ej sällan grannarnas
hjälpsamhet tagas i anspråk. Att folk för intet skall åtaga sig detta bestyr,
kan icke en lärarinna begära.
Till fortbildning står alltså intet öfver, om icke en småskollärarinna
genom de största försakelser i ett eller annat hänseende skulle kunna förskaffa
sig sådan. För en ensligt boende lärarinna är det så att säga ett
lifsbehof att under de ensliga timmarna, sedan skolan är slutad, hämta
förströelse och kunskaper ur böcker och tidningar. Öfver 2,000 af vår kårs
medlemmar undervisa på folkskolans stadium. Man fordrar af oss, att vi
med vår utbildning skola utföra en folkskollärares arbete, men man besinnar
ej, att den knappa, otillräckliga lönen lägger hinder i vägen för oss
att genom själfstudium ersätta, hvad som fattas oss i utbildning. Att likvisst
sommar- och vinterkurser samt skolmöten räkna ett så stort antal deltagare
ur våra led visar, att eu sträfvan efter fortbildning finnes inom vår kår.
Hitintills har dock denna omväxling i vårt ensamma lif fått köpas med
de oerhördaste försakelser, och äfven om grundlönen höjes till 450 kronor
återstår ju, som visats, knappt 11 kronor för detta ändamål.
Och om sjukdom inträffar under dessa första år, hvad blir då vår
lott? Och hvartill beräkna oförutsedda utgifter?
Det blir sålunda ett lif af försakelser i inånga hänseenden, som eu
småskollärarinna måste bereda sig på, äfven om regering och Riksdag bestämma
hennes grundlön till hälften af folkskollärarnas, och de lärarinnor,
som i petitionen angifvit som sin önskan, att grundlönen må höjas därutöfver,
hafva grundade skäl för sin begäran. De äro i de flesta fall bosatta
å orter, där lefnadskostnaderna äro synnerligen höga.
Den petition, som härmed öfverlämnas, är att anse som en utredning
af de önskemål, småskollärarinnorna själfva hysa angående sin lönefråga.
Allmänt förspörjes ibland oss en önskan, att ålderstilläggen må framflyttas,
så att det första ålderstillägget må utbekomma^ efter 5 tjänstår. Å den
af oss år 1903 inlämnade petitionen angafs detta särskilt i den tryckta
formuleringen af petitionens syfte å listorna. I tro, att äfven denna gång
åsyftades ålderstilläggens framflyttande till 5, 10 och 15 år, hade, enligt
uppgift, en mängd lärarinnor undertecknat denna petition utan att särskildt
anteckna önskemålet i det hänseendet, enär de ansågo, att kårens önskemål
skulle särskildt betonas i motiveringen till vår petition.
Ännu bekymmersammare än för oss yngre ter sig framtiden för våra
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
snart pensionsmässiga kamrater. Helt ålderdomsunderstöd utgår nu för
oss med 250 kronor. Statistiken visar dock, att det stora flertalet understödstagare
blott åtnjuta afkortadt ålderdomsunderstöd. Att i våra dagar
lefva på 250 kronor och därunder är likväl eu omöjlighet. Dessa våra
äldre kamrater ha hela sin tjänstetid fått nöja sig med en ytterst lag lön,
hvarför de ej kunnat aflägga något nämnvärdt för ålderdomen. Det gynnsamma
resultat, vår ålderdomsunderstödsanstalts ekonomi utvisar, hör i
betydlig grad underlätta dess ombildning till en verklig pensionsinrättning,
och våga vi framställa en underdånig begäran, att förslag om detta samt
om höjning af vår lön måtte af lvungl. Maj:t framläggas till 1908 ars
Riksdag.
I samband härmed anhålla vi vördsammast om ett nytt och på rättvisare
grunder utarbetadt reglemente för denna anstalt. Vårt önskemål
är, att hel pension för oss må utgå med 3/4 a^'' v;ir slutlön, och att atkortad
pension må utgå efter samma grunder, som gälla för folkskollärarnas
pensionsinrättning.
Det finnes ibland oss ett litet antal lärarinnor, som benämnes »oexaminerade».
De hafva i många fall dock genomgått seminariekurs, fastän
före en viss tidpunkt. Då de ej aflagt det prof, som sedermera blef anbefalldt,
gå de nu icke blott miste om ålderstilläggen utan få äfven minskning
i den lön, som tillerkännes examinerad småskollärarinna. Vi anse
rättvisan kräfva, att vi äfven för dem framställa en begäran om löneförhöjning,
så att deras lön allra minst bör uppgå till 450 kronor.
Våra ålderstillägg hafva hittills endast varit två till antalet. Rättvisan
krafvel’ dock, att vi i likhet med folkskollärare och folkskollärarinnor
erhålla tre, och att hvart derå utgår med ett belopp utgörande hälften af
folkskollärarnas.
På grund af hvad här anförts, fä vi ödmjukligen rikta till vårt lands
regering den begäran, att en omreglering af våra Inne- och pensionsförhållanden
snarast måtte vidtagas, så
att om möjligt vår grundlön må uppgå till 550 kronor,
att, om detta ej låter sig göra, den icke, ej ens för de oexaminerade,
må, understiga hälften af folkskollärarnas;
att våra ålderstillägg bestämmas till 3 å 75 kronor hvartdera, och att
de utbekommas efter 5, 10 och 15 tjänstår;
att vår ålderdomsunderstödsanstalt ombildas till pensionsinrättning, och
att hel pension för oss stadgas utgå med 3/4 af vår slutlön, samt att
oafkortad pension må utgå efter samma grunder, som gälla för folkskollärarnas
pensionsinrättning.»
De vid denna skrifvelse fogade två bilagorna hade följande lydelse:
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Bilaga 1: I Tidning för lärarinnor ställdes förlidet år en fråga till
småskollärarinnorna, om någon bland dem fört noggranna anteckningar
öfver hvad som pr år åtgått i hennes hushåll till mat, lyse, tvätt o. s. v.
En lärarinna i eu aflägsen landsbygd, där lefnadsomkostnaderna äro jämförelsevis
låga, insände då följande:
100 kg. Hvetemjöl ................
.................................... 25: 50
100 » Rågsikt.......................
................................... 23: 50
28 » Socker ,......................
.................................... 16: 80
12 » Kaffe .........................
.................................... 18: —
10 » Risgryn.......................
.................................... 3: —
10 » Hafregryn.................
.................................... 3: -
10 » Korngryn .................
.................................... 3: —
1 » Russin .......................
.................................... —: 80
1 » Plommon .................
................................... —: 80
lVa » Sagogryn....................
.................................... —: 75
14 » Krossocker.................
.................................... 8: —
14 » Strösocker ................
.................................... 8: —
16 » Sirap ..........................
.................................... 8: —
4 » Såpa.............................
2: —
2 » Mackaroni.................
.................................... —: 80
1 låda margarin....................
.................................... 6: 50
42 liter fotogen samt ljus ..
.................................... 8: —
1 st. får om hösten..............
.................................... 12: —
1 st. kalf om våren ...........
................................... 6: —
12 tjog ägg...............................
................................... 15: —
Mjölk............................................
.................................... 30: —
2 tunnor potatis ....................
.............12: —
2 kg. ost ...................................
.................................... 4: —
Tvätt............................................
.................................... 8: —
Skurning ...................................
.................................... 6: —
Skjutsar.....................................
.................................... 10: —
Summa kr. 239: 45
Denna räkning är uppgjord för
några år sedan, hvarför om största
delen af lifsförnödenheterna, som här upptagits, gäller, att priset å dem
nu är betydligt högre, än ofvan angifvits. Dessutom äro åtskilliga lifsmedel
utelämnade, såsom t. ex. fisk, fläsk, grönsaker o. s. v., hvilka äro
nödvändiga för en lämplig omväxling i dieten. På grund häraf skrifver
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
en annan småskollärarinna, som genom många års erfarenhet vunnit en
noggrann kännedom om förhållandet: »Jag ber att få påpeka, hvad som
fattas i ofvannämnda förteckning, men som oundvikligen behöfves för
vårt lifsuppehälle, om icke arbetskrafterna skola tryta allt för tidigt till
följd af umbäranden.
Det är ju en känd sak, att själsarbetaren beliöfver kraftig föda, att
eu hjärna, som mycket nötes, måste ha lämplig näring för att bibehålla
sin kraft. Många, många småskollärarinnor ha nog af de sorgliga löneförhållandena
hittills nödgats att i lika hög grad som den lärarinna, hvilken
uppgjort ofvanstående hushållsräkning, undvara animalisk föda. Men huru
har det gått med deras kropps- och själskrafter? Nervositet och vansinne
m. fl. sjukdomar ha ju blifvit följden för dem, som icke haft anhöriga,
hvilka trädt hjälpande emellan. Jag vill alltså här med stöd af lång egen
erfarenhet söka visa, hvad en småskollärarinna behöfver till inåt utöfver
det i notan angifna.
Först vill jag nämna smöret. Icke kan väl för 54 öre margarin i
månaden, 13 V» öre i veckan, blifva smör till brödet? För mig åtgår ett
skålpund smör i veckan. Det har jag städse beliöft. Sedan kommer köttet.
För krona 1: 50 kött i månaden är ju alldeles för litet, helst som fläsk,
sill eller annan salt eller färsk fisk icke medtagits på räkningen. Kött,
fläsk, sill och annan fisk hafva för mig gått till krona 1: 50, ja, 2 kronor
pr vecka under de sista åren, alltså mellan 6 och 8 kronor i månaden.
Då icke flera ägg användas, behöfves minst 1 kg. ost i månaden. Äfvenledes
kan väl eu småskollärarinna såväl som andra människor behöfva
ärter, bönor, grönsaker, frukt och bär till omväxling i sin diet.
Af hvad som här sagts synes ju, att den företedda hushållsräkningen
mer än väl behöfver kompletteras sålunda:
Margarinet utbytes mot 52 skålpund (22 kg.) matsmör pr år kronor 40: 70
Kött (fläsk, sill och annan fisk)......................................................... » 78: —
(eller allra helst 100 kronor, ty föga troligt är att dessa
varor skola falla i pris)
Osten bör i stället för till 4 kronor beräknas till .................. » 15: —-
Arter, bönor, grönsaker, frukt och bär ................................ » 10: —
Skall alltså angifvas, hvad eu småskollärarinna behöfver för att kunna
lefva utan allt för störa umbäranden, går summan till 115 kronor 20 öre
utöfver hvad den utförligt angifna räkningen angifvit. Detta är hvad jag
behöft för att uppehålla lif och krafter. Gåfvor från barnens föräldrar
förekomma icke här på orten, ej heller har jag haft några släktingar att
tillbringa ferierna hos.»
Då vi likväl till grund för vår anhållan om löneförhöjning lagt den
23
Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 25.
ytterst lågt tilltagna hushållsräkningen å kronor 239: 45 pr år, framgår
jo med all möjlig tydlighet genom det anförda, att någon prutning under
450 kronors grundlön ej bör förekomma, och att om möjligt, för afhjälpande
så snart som möjligt af de unga lärarinnornas betryckta ekonomiska
ställning, ålderstilläggen höra utgå efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring.
Som förhållandet nu är inom småskollärarinnekåren, åtgå i många fall de
sent bekomna ålderstilläggen till att hos läkare och vid badorter söka hot
för den klenhet och sjuklighet, som 10 års otroliga försakelser ådragit
lärarinnorna. Den som känner det verkliga förhållandet ibland småskollärarinnorna
kali icke annat än djupt beklaga, att det första ålderstilläggets
utbekommande varit bestämdt så långt fram i tiden som efter 10 tjänstår.
En hufvudorsak till den höga sjuklighetsprocenten inom kåren är den knappa
och kraftlösa mathållning, som den otillräckliga lönen tvingat småskollärarinnorna
att hålla sig med.
Bilaga 2. Såsom skäl för nu gällande förordning om utbetalning af
ålderstilläggen åt småskolepersonalen har man anfört, att, som eu del folkskollärare
ej utfå sitt första ålderstillägg förr än efter 10 tjänstår, så bör
ej småskolekåren utfå sitt första ålderstillägg förr än efter denna tid.
Redan det, att för ett jämförelsevis litet antal folkskollärares och folkskollärarinnors
skull eu stor kår på öfver 9,000 personer skall behöfva
lida, innebär ju eu orättvisa. Ännu större ter sig orättvisan, om man
närmare undersöker orsaken till, att eu del folkskollärare dröja med att
skaffa sig ordinarie anställning.
I regel erhåller en folkskollärare inom relativt kort tid, efter det
han aflagt sin examen, ordinarie anställning. Att han behöfver gå i 5 år
som vikarie eller extra ordinarie hör till undantagen, och det torde bli
svårt att bevisa, att han under denna tid ej kunnat skaffa sig ordinarie
tjänst.
Att det ej alltid är brist på ordinarie lärarbefattningar, som tvingar
en folkskollärare till 5 års väntetid för att bli ordinarie, kan man öfvertyga
sig om genom de årligen återkommande annonserna efter kompetenta
sökande till ordinarie lärartjänster, annonser, som år efter år införas utan
att locka en enda sökande, och som till sist måste besättas med småskollärarinnor.
Ett rikt material till belysande af frågan ur denna synpunkt
bör finnas hos myndigheterna i de handlingar, som från kommuner insändas
i och för erhållande af statsbidrag till folkskolor, som af brist på
sökande folkskollärare eller folkskollärarinnor måst besättas med oexaminerade
lärarkraffcer.
Ej heller tyckes man tagit i betraktande, att de extra ordinarie lärartjänsterna
förnämligast äro till finnandes i städerna och de större samhällena. Många
24
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 25.
folkskollärare föredraga att i 5 år, ja längre, gå som extra ordinarie i eu
stad framför att efter kort tid skaffa sig ordinarie anställning i en aflägsen
landsbygdsskola. Lönen i städerna är ju äfven helt olika mot pa landsbygden,
så att folkskolläraren i staden ju redan däri kan ha en ersättning
för de tjänstår, han ej får räkna sig till godo i detta fall. Men är det
rättvist, att man hänvisar till dessa folkskollärare och säger, att, emedan
de få gå 5 år som extra ordinarie, skola 9,000 småskollärarinnor vänta i
10 år på sitt första ålderstillägg?
I vårt land finnas omkring 2,000 socknar, och klockarbefattningama
uppehållas i regel af folkskollärare. Det är en ej oväsentlig biförtjänst,
som på detta sätt tillföres denna kår. Vi torde ej misstaga oss, och vi
säga oss tro, att en dylik bisyssla, kan vara orsaken till att en folkskollärare
går som vikarie eller extra ordinarie i flera år i hopp att med
tiden erhålla den, framför att han söker en ordinarie plats, som ej är förenad
med dylik bisyssla. Vissa folkskollärare äro poststationsföreståndare.
Äfven i det fallet uteslutes ej det förmodandet, att en folkskollärare hellre
vikarierar å en plats, där sådan bisyssla gifves, än att han söker sig ordinarie
anställning å en ort, där han endast är hänvisad till sin lärår lön.
Af det anförda framgår, att vi ej äro fullt nöjda med det skal, som
förebragts, då man bestämt, att vårt första ålderstillägg skall utgå först
efter 10 tjänstår. Vi anse, att vår otillräckliga grundlön borde varit ettmera
talande skäl för att det första ålderstil lägget utgått efter 5 tjänstar,
och vi hoppas, att en utredning af möjligheten för oss att fa första alderstillägget
framflyttadt skall gifva vid handen, att en förändring till det
bättre här kan ske. Ett förslag i den riktningen skall helt visst hälsas
med allmän tillfredsställelse.
Vare icke med det anförda sagdt, att vi missunna folkskollärarna,
hvarken att deras ålderstillägg utgå förr än våra ej heller deras bisysslor,
hvilka vi anse dem mer än väl behöfva för sin familjs underhall. Vi ha
endast velat bemöta ett skäl, hvilket hittills stått
en rättvis lösning af vår lönefråga. I ödmjukhet bedja vi, att äfven de af
oss förebragta skälen för ålderstilläggens utgående förr än hittills ma tagas
i betraktande.
Till sist bedja vi få påpeka, att åtskilliga röster utom våra egna led
höjts för att småskollärarinnelönen minst bör uppgå till hälften af folkskollärarnas.
Men om vår grundlön bestämmes till 450 kronor och våra
ålderstillägg utgå med 75 kronor efter 10, 15 och 20 tjänstar, sa blir icke småskollärarinnelönen
hälften af folkskollärarnas. För att den skall blifva det.
måste antingen grundlönen höjas öfver 450 kronor eller också alderstilläggen
framflyttas.
25
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 25.
Särskildt bedja vi få framhålla, att biförtjänster sällan stå oss till buds. En
samvetsgrann lärarinna, som ordentligt sköter sin skola och sitt hem, hinner
ej med mera. Blir någon stund öfver, behöfver hon använda den till sömnad
och lagning af sina egna kläder samt till nödig motion i friska luften. >
De inkomna petitionslistorna både följande tryckta rubrik:
»Undertecknade, lärarinnor i mindre folk- och småskolor samt biträdande
lärarinnor i folkskolor, anhålla vördsammast, att eu lönereglering
för oss snarast måtte vidtagas, så. att vår grundlön må uppgå till 450
kronor och våra ålderstilläggs antal bestämmes till 3 å 75 kronor hvardera.
Därjämte framställa vi en underdånig begäran, att helt ålderdomsunderstöd
för oss må stadgas utgå med ett belopp af ::/4 af vår slut lön.
Dessa listor voro undertecknade af 4,318 personer, af hvilka dock icke
alla yrkat bifall till petitionen i oförändradt skick. Åtskilliga ändringar i
och tillägg till densamma hade nämligen på sina håll vidtagits. Så hade
grundlönens höjande till 500 kronor yrkats af omkring 30o0, till 550 kronor
åt omkring 150 och till 600 kronor af 3 petitionärer. Äfven hade några
hemställt om ålderstilläggens böjande till 100 kronor, och öfver 1.000 af
undertecknarna hade tillagt önskan, att ålderstilläggen måtte utgå efter 5,
10 och 15 års tjänstgöring. Slutligen både äfven framställts eu del skiljaktiga
meningar i afseende å pensionsförhållandena.
Slutligen har den 23 november 1907 till mig inkommit eu skriftlig
resolution från ett i Malmö under samma månad hållet, af omkring 200
deltagare besökt möte med småskollärarinnor från skilda delar af Skåne;
och hafva i en underdånig skrifvelse småskollärarinnor inom Östergötland
och Småland till ett antal af 300 förklarat sig instämma i denna resolution,
hvilken går ut på bifall till den af Svenska folkskolans vänner gjorda,
förut omförmälda framställningen. Till stöd för resolutionen har, bland
annat, anförts, att 1906 års Riksdag företagit en genomgripande reglering
af folkskolepersonalens löneförmåner, och 1907 års Riksdag i afsevärd mån
förbättrat lönevillkoren för ett stort antal kvinnliga funktionärer vid statens
verk, samt att danska regeringen väckt förslag om höjning af småskollärarinnornas
därstädes begynnelselön till 550 kronor med tre ålderstillägg
å 100 kronor att utgå efter 3, 6 och 9 år.
Öfver alla dessa framställningar utom den sistnämnda hafva infordrade Ortsmyndigunderdåniga
yttranden afgifvits af domkapitlen, Eders Kungl. Majrts befall- yttranden.
ningshafvande i länen och statens folkskoleinspektörer.
Uti samtliga dessa yttranden uttalas anslutning till de gjorda fram- Behofvet af
ställningarna rörande omöjligheten för småskolepersonalen att med nuva- lon''i”gbatt''
Behofvet af Bill. Ull Riksd. Prot. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
4
Begynnelse
lönen.
Ålders
tilläggen.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
rande på alla områden stegrade lefnadskostnader föra en någorlunda människovärdig
tillvaro med de nu utgående löneförmånerna och nödvändigheten
att i följd af personalens tryckta ekonomiska ställning höja dessa
förmåner. På ett eller annat håll har man nöjt sig med ett dylikt principuttalande,
men i allmänhet hafva framkommit positiva förslag af delvis
rätt divergerande art inom olika områden af den föreliggande frågan.
Beträffande, först begynnelselönen hafva 5 domkapitel, 8 länsstyrelser
och 19 inspektörer ansett sig kunna stanna vid en begynnelselön af 450
kronor, 1 domkapitel, 4 länsstyrelser och 5 inspektörer hafva ansett begynnelselönen
böra höjas till 500 kronor, 1 länsstyrelse till 525 kronor,
under det att icke färre än 7 domkapitel, 11 länsstyrelser och 21 inspektörer
funnit en begynnelselön af 550 kronor vara erforderlig. I allmänhet
synes den förr ofta framhållna synpunkten, att småskolepersonalens aflöning
borde belöpa sig till hälften af folkskolepersonalens, icke vara synnerligen
uppburen. Af dem, som förorda begynnelselönens höjande öfver 450 kronor,
erinras ofta, att denna till hälften af folkskollärarnas begynnelselön uppgående
aflöning icke skulle befria småskolepersonalen från ekonomiska bekymmer
och blott för en mycket kort tid skulle lösa nu föreliggande lönefråga,
samt att småskolepersonalens betydelse för det svenska skolväsendet
är så stor, att denna personal icke rättvisligen bör hållas inom. så
snafva aflöningsförmåner, som eu halfvering af folkskolepersonalens aflöning
erbjuder.
I fråga om ålderstill äggen förordas endast två sådana att utgå med
75 kronor efter 10 och 15 års tjänstgöring af en länsstyrelse och en inspektör
samt att utgå med enahanda belopp efter 5 och 10 års tjänstgöring
af en inspektör. Alla öfriga myndigheter, som i frågan yttrat sig, hafva
tillstyrkt, att ålderstilläggen måtte blifva tre. I afseende å deras belopp
och tiden för deras utgående har hemställts: af ett domkapitel och 2
skiljaktiga ledamöter i ett annat, af 2 länsstyrelser och af 6 inspektörer,
att ålderstilläggen måtte sättas till 50 kronor och utgå efter 5, 10 och 15
år. af 2 domkapitel, 5 länsstyrelser och 5 inspektörer, att tilläggen måtte
med 75 kronor hvartdera utgå efter 10, 15 och 20 år samt af samtliga
öfriga — 10 domkapitel, 15 länsstyrelser och 31 inspektörer — att till
läggen
måtte till belopp af 75 kronor för hvarje utgå efter 5, 10 och 15
år. Till stöd för ett tidigare inträdande af ålderstilläggen har anförts
behofvet af snart ökade inkomster för amortering af studieskulder, åsamkade
under seminarietiden, för anskaffande af medel till bosättning och för att
möjliggöra fortsatt utbildning för lärarkallet. Särskild! de myndigheter,
hvilka satt begynnelselönen jämförelsevis låg, hafva framhållit nödvändigheten
af att låta ålderstilläggen inträda inom kort tid, enär begynnelselönen
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
27
syntes dem endast täcka existensminimum. A andra sidan har till förmån
för förslaget, att första ålderstillägget borde inträda först efter 10 år,
anförts, att småskollärarinnan •— detta uttryck kommer att af mig för
korthetens skull användas såsom afseende både lärare och lärarinna —
blefve ordinarie vid mycket tidigare ålder än folkskolläraren och att, om
tiden för tillgodonjutandet af första ålderstillägget sattes för folkskolläraren
till 5 och för småskollärarinnan till 10 år efter erhållen anställning
såsom ordinarie, denna tid komme att för båda infalla ungefär lika långtid
efter aflagd examen och vid samma ålder; att småskollärarinnan först
genom någon längre tids tjänstgöring erhölle den vidgade erfarenhet, som
motiverade förhöjning i aflöning; och att hon just på något äldre dagar
behöfde högre inkomster för att bereda sig något större komfort eller att
göra besparingar för eventuell sjuklighet.
I fråga om ålderstilläggens storlek har — utom den ganska varierande
måttstocken på hvad som kan anses vara en tillräcklig och skälig slutlön
och hvarvid de lokala förhållandena naturligen spelat eu viss roll — hufvudsakligen
synpunkten af kommunernas ekonomiska bärkraft gjort sig
gällande, hvilken synpunkt redan, ehuru i mindre mån, framträdt i fråga
om begynnelselönens belopp. Enär folkskolebudgeten hotar att i fattiga
skoldistrikt antaga alltför stora proportioner, har från olika af de hörda
myndigheterna föreslagits, att statsbidraget till småskollärarpersonalen skall
utgå i högre proportion än hittills eller till tre fjärdedelar af hela afiöningen
eller efter samma grunder som till de manliga folkskollärarnas aflöning, och
att ålderstilläggen särskildt skola i sin helhet eller åtminstone till 90 procent
bekostas af statsmedel. I detta sammanhang torde böra omnämnas,
att två folkskoleinspektörer samt domkapitlet i Härnösand och Eders Kung!.
Maj :ts befallningshafvande i Västern orrlands län hemställt om ålderstilläggens
bestämmande till 75 kronor endast under förutsättning, att statsbidrag erhölles
i samma proportion som till de manliga folkskollärarnas ålderstilllägg,
men att i annat fall småskolepersonalens ålderstillägg måtte sättas
till blott 50 kronor.
Tillika hafva i fråga
framförts åtskilliga speciella
om afiöningen
önskemål.
till den
ordinarie personalen Speciella ön
it
p i. i . ip skemäl beträf
Atskmiga
al myndigheterna haivafande aflöninerinrat
därom, att de småskollärarinnor, Indika äro anställda såsom lärarinnors™ tm.!ärare
vid mindre folkskolor eller såsom biträdande lärarinnor vid folkskolor,folkskolor ™h
utföra ett mycket mera kräfvande och ansvarsfullt arbete än de vid små- biträdande
skolorna sysselsatta lärarinnorna samt tillika hafva längre arbetstid än folkskolor,
dessa. På grund häraf vore det obilligt, att detta mer betungande arbete
icke medförde högre aflöning; och har det därför föreslagits för dessa
lärarinnor vid mindre folkskolor och biträdande lärarinnor vid folkskolor
opaginerad Kontrollera mot PDF
2S
Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
i allmänhet en förhöjning i deras aflöning i förhållande till småskolepersonalen
i allmänhet. Denna förhöjning har föreslagits af en folkskoleinspektör
att utgå i proportion till den längre arbetstiden och att utgöras
ensamt af skoldistriktet, af en folkskoleinspektör till 50 kronor, af eu folkskoleinspektör
till 100 kronor samt af en folkskoleinspektör och ett domkapitel
till 20 procent af småskollärarinnas aflöning.
SPskemåi°n Vidare har Kungl. Maj:ts uppmärksamhet fästats därå, att, därest
beträffande lärarinna, hvarom nu är fråga, icke åtnjuter bostad och vedbrand in natura,
''"boståd^ch1 isättning därför utgår med endast 50 kronor för år, hvilket belopp enligt
vedbrand, nuvarande förhållanden vore alldeles för lågt. Detsamma bör enligt ett
domkapitels, eu länsstyrelses och 3 inspektörers åsikt höjas till 75 kronor
samt enligt en länsstyrelses och en inspektörs mening till 100 kronor.
Oexarainerade
lärarinnor.
Såsom af den lämnade redogörelsen för de underdåniga framställningarna
i ämnet framgår, har i ett par af dem särskildt afseende fästats vid de
s. k. oexaminerade lärarinnorna. Därmed afses de, Indika, utan att hafva
i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium eller enligt 1885 års kungörelse
inför folkskoleinspektör undergått pröfning för anställning af ifrågavarande
slag, blindt till dylika befattningar behörigen antagna. Antalet
dylika s. k. oexaminerade uppgår för närvarande inom hela riket till 400
och minskas snart sagdt årligen. En del af dem torde hafva tagit examen
enligt äldre bestämmelser, de öfriga äro fullständigt oexaminerade.
Angående dessa oexaminerade hafva meningarna hos de hörda myndigheterna
varit synnerligen delade. Under det att somliga af dessa antingen alldeles
underlåtit att yttra sig i denna del af frågan eller funnit de oexaminerade
kunna lämnas ur räkningen, har åter på andra håll framhållits, att skillnaden
mellan den examinerade och den oexa,minera,de personalen i afseende åkunskaper
och undervisningsskicklighet i många fall ej vore synnerligen stor, om ens
någon, och att det därför syntes mindre välbetänkt att göra så stor skillnad
på aflöningsförmånerna för de två kategorierna som i de underdåniga
petitionerna skett. Flertalet af myndigheterna har gått en medelväg och,
under erkännande af de oexaminerades goda och plikttrogna arbete, funnit
detsamma dock böra i allmänhet tilldelas ett lägre värde än den enligt
nu gällande bestämmelser examinerade personalens prestationer.
Dessa olika ståndpunkter hafva funnit uttryck i de för de oexaminerade
af myndigheterna föreslagna löneförmånerna. De flesta myndigheterna,
nämligen 8 domkapitel, 13 länsstyrelser och 32 inspektörer hafva — med
utgångspunkt från en grundlön för examinerade af somliga 450, andra
500 eller 525 och åter andra 550 kronor — ansett, att de oexaminerade
borde efter 25 tjänstår framkomma till en denna grundlön motsvarande
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1Y:o 25.
aflöning. T (ifrigt bar föreslagits: af eu inspektör 450 kronor efter 10 år
och af en annan inspektör samma belopp efter 15 år samt af ett domkapitel,
2 länsstyrelser och 2 inspektörer samma belopp efter 20 år,
af en länsstyrelse och en inspektör 550 kronor efter 20 år, af ett domkapitel
och en inspektör 350 kronor med tillägg af 100 kronor efter 10
ar, af eu länsstyrelse och en inspektör 400 kronor med ett ålderstillägg å
100 kronor efter 15 ar, af eu länsstyrelse 400 kronor jämte tre ålderstillägg
å 50 kronor efter 15, 20 och 25 år, af ett domkapitel 450 kronor
med tva ålderstillägg å 50 kronor efter 15 och 25 år samt af en länsstyrelse
450 kronor med tillägg af 100 kronor efter 25 år. Slutligen hafva
2 domkapitel, eu länsstyrelse och 2 inspektörer funnit de oexaminerade
höra i aflöningshänseende likställas med de examinerade, hvarvid dock på
en del håll denna likställighet ansetts böra inträda endast med afseende å
sådana s. k. oexaminerade, som blifvit anställda före år 1890, vid hvilken
tid ungefärligen de rent privata seminarier, som under 1870- och 1880- talen utbildat småskollärarinnor, upphört att existera eller blifvit ställda
under offentlig kontroll.
Vidkommande pensionsförhållandena för småskolepersonalen innehålla
de till Kungl. Maj:t inkomna petitionerna, såsom förut nämnts, önskemål
om alderdomsunderstödsanstaltens ombildande till pensionsinrättning, om
full pension till belopp af 75 procent af slutlönen och om afkortad pension
enligt samma grunder, som gälla för folkskollärarnas pensionsinrättning.
I dessa hänseenden hafva några af de hörda myndigheterna inskränkt
sig till att uttrycka eu önskan om beredande af bättre pensionsförhållanden
för småskolepersonalen. Flertalet af myndigheterna — 7 domkapitel, 10
länsstyrelser och 22 inspektörer — har endast yrkat, att pensionen eller
alderdomsunderstödet måtte i enlighet med petitionärernas framställning
sättas till 7 5 procent af slutlönen. En inspektör har föreslagit pensionen till
ett belopp af 300 kronor, ett domkapitel till ett belopp af 400 kronor,
under det att eu länsstyrelse ansett hel pension böra bestämmas att utgå
med 75 procent af skoldistriktets delaktighetsbelopp i pensionsinrättningen
intill 600 kronor. Ganska många myndigheter hafva generellt hemställt,
att smaskolepersonalens pensionering må ordnas efter samma grunder som
folkskolepersonalens, hvarvid äfven på eu del håll uttryckligen förordats
ålderdomsunderstödsanstaltens ombildning till pensionsinrättning samt äfven
erinrats om, att pensionstagarna borde själfva bidraga till sin pensionering, lärarinna
med samma belopp som lärare. Speciella önskemål hafva framburits
af^ett domkapitel och 2 inspektörer om, att rätt till afkortad pension
måtte kunna inträda efter 10 tjänstår, af en inspektör att dylik rätt finge
Pensions
frågan.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
inträda efter 20 tjänstår, af 2 domkapitel och 2 inspektörer att rätt till
hel pension måtte tillkomma pensionstagare vid 50 års ålder samt af ett
domkapitel och 4 inspektörer, att full pensionsrätt måtte inträda efter
30 tjänstår oberoende af lefnadsåldern.
.Revision af
småskoleförfattningarna.
Slutligen har domkapitlet i Uppsala, på föranledande, af två inspektörer,
föreslagit, att ifrågakomma lönereglering skulle åtföljas af en fullständig
revision af gällande författningar rörande småskoleinstitutionen.
löneförbättring.
mentschefens Af handlingarna i ärendet finner jag otvetydigt framgå, att den aflöning''''
yttrande. som småskollärarpersonalen enligt 1904 års lönereglering åtnjuter och som
Behofvet ^af rec[an ^å torde hafva varit knappt tilltagen, icke längre motsvarar ens lågt
ställda fordringar. De inkomna framställningarna om löneförbättring vittna
om den hårda kamp mot sjukdom och brist, ja stundom nöd, som småskollärarinnorna
på många håll föra i denna de alltjämt stigande lefnadskostnadernas
tid. Det kan endast förvåna, att denna för vår barnaundervisning
så viktiga kår lyckats under de ekonomiskt brydsamma förhållanden, hvari
den lefva!, hålla uppe intresset för sitt kall på det sätt, som den, enligt
samfälldt vittnesbörd, giort. Jag anser mig icke behöfva närmare utveckla
denna sak. Hvad i ärendet förekommit ger ju klart och tydligt vid handen,
att det allmänna måste gripa in för att åt småskolans lärarpersonal bereda
en mer människovärdig tillvaro. En löneförbättring för denna personal
är ju också en naturlig följd af den lönereglering för lärarna vid folkskolorna,
som 1906 års Riksdag på Kungl. Maj:ts proposition beslöt.
En annan fråga blir den, huru högt man kan sträcka sig med afseende
på en sådan löneförbättring. Hänsyn måste därvid tagas jämväl till den
ökade ekonomiska börda, som därigenom lägges på såväl staten som de
enskilda kommunerna, Indika senare redan nu på många håll se kostnaden
för skolväsendet stiga till belopp, som hota att öfverskrida deras
ofta ganska svaga ekonomiska bärkraft.
Hvad då först beträffar begynnelselönen, tillåter jag mig erinra, att
af petitionärerna centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
och 3,858 småskollärarinnor föreslagit en begynnelselön af 450 kronor, 305
småskollärarinnor en begynnelselön af 500 kronor samt styrelsen för Svenska
folkskolans vänner och 1,673 småskollärarinnor eu begynnelselön af 550
kronor. Af de hörda myndigheterna hafva 32 förordat en begynnelselön
af 450 kronor, 10 af 500 kronor, en af 525 kronor och 39 af 550 kronor.
Det synes mig, som om handlingarna uppenbarligen utvisade, att med ett
belopp af 450 kronor såsom begynnelselön ifrågavarande lönereglering icke
Begynnelse
lönen.
31
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 25.
komme att föra till det därmed åsyftade målet. Existensminimum för en
småskollärarinna på landet — och från landsbygdens lärarinnor måste man
utgå — torde ligga snarare öfver än under nyssnämnda belopp, och en
lönereglering, fotad på detta, skulle således icke medföra den ekonomiskt
någorlunda tryggade ställning, som petitionärerna afsett, och som naturligtvis
bör eftersträfvas att genom löneregleringen ernå. Jag anser mig därför icke
kunna föreslå lägre grundlön än 500 kronor, och när jag stannar vid detta
belopp är det icke därför, att icke ett ännu något högre belopp skulle
komma det verkliga behofvet närmare, utan med föranledande af den utaf
mig förut omnämnda hänsynen till det allmännas ekonomi. A andra sidan
vill jag dock betona, att den af mig sålunda ifrågasatta höjningen af begynnelselönen
från 350 till 500 kronor ju innebär en högst väsentlig förbättring
af ifrågavarande personals ekonomiska ställning. Ökningen uppgår
nämligen till 42,8 procent.
En ytterligare förbättring skulle åstadkommas, om, såsom jag tänkt
mig, ålderstilläggen bestämmas till tre att utgå efter respektive 5, 10 och
15 års tjänstgöring. Med hänsyn till att begynnelselönen blifvit satt till
endast 500 kronor och att småskollärarinnan just i början af sin tjänstgöring
torde behöfva använda en del af sin aflöning i och för sin bosättning
och till gäldande af studieskulder, finner jag föga lämpligt att, såsom på
sina håll föi’eslagits, låta det första ålderstillägget fortfarande inträda först efter
10 års tjänstgöring. Visserligen kommer småskolepersonalen genom den af mig
föreslagna anordningen i en i detta afseende bättre ställning än folkskolepersonalen,
som får beräkna ålderstillägg först efter respektive 5, 10 och
15 års tjänstgöring såsom ordinarie. Men dels är att märka, att folkskolläraren
oftast erhåller eller åtminstone kan erhålla ordinarie anställning
ganska snart efter aflagd examen vid seminariet, dels ock synas småskollärarinnorna
böra i någon mån bekomma någon fördel till utjämnande af
deras ogynnsammare ställning vid beräknande af tjänstår. Jag erinrar
nämligen därom, att enligt de af mig förut omnämnda författningarna en
folkskollärare äger att vinna uppflyttning i högre lönegrad, därest han under
de fem erforderliga åren meddelat undervisning under mera än fyra femtedelar
af den å nämnda tjänstetid belöpande fastställda undervisningstiden af åtta månader
om året, under det att för småskollärarinna tjänståret räknas såsom
fullt först då hon under löpande kalenderår tjänstgjort åtta månader med reduktion
till tjänstår å åtta månader af de sammanlagda tjänstetiderna för
de kalenderår, under hvilka hon undervisat kortare tid än åtta månader.
Hvad angår ålderstilläggens storlek, anser jag mig icke kunna föreslå
dem till högre belopp än 50 kronor, detta hufvudsakligen med hänsyn till
de statsfinansiella krafven. Men en anordning med icke alltför höga ål
-
Alder8-
tilläggen.
32
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
deruti]lägg medför äfven den fördelen, att skillnaden i aflöning mellan
äldre och yngre lärarinnor icke blir alltför stor, hvarigenom å ena sidan
lockelsen för skoldistrikten att hufvudsakligen vända sig till de yngsta
lärarinnorna för att erhålla den billigaste arbetskraften blir mindre, och å
andra sidan det blir lättare för äldre lärarinnor med större erfarenhet att
vinna transport till befattningar, som i afseende å arbete och andra dylika
förhållanden äro att anse såsom förmånligare.
Med de af mig föreslagna lönesatserna skulle småskollärarinnan således
komma till en slutlön af 650 kronor, under det att slutlönen nu är
450 kronor. Detta är en ökning af 44,4 procent. Härtill kommer förmånen
af bostad och bränsle, hvartill jag strax skall komma.
Gör man en jämförelse mellan hvad eu småskollärarinna skulle under
en trettioårig tjänstetid i aflöning uppbära med åtnjutande af de utaf mig
föreslagna lönesatserna och hvad hon skulle komma att åtnjuta med en begynnelselön
af 450 kronor och tre ålderstillägg hvardera å 75 kronor, såsom de
flesta af petitionärerna tänkt sig saken, kommer man till följande resultat:
Aflöning
a.
500
kr.
i
5
o
ar.....
. 2.500
»
»
550
»
i
5
»
2,750
»
»
600
»
i
5
»
. 3.000
»
»
650
»
i
15
»
. 9,750
Summa
kronor
18,000
Aflöning
o
a.
450
kr.
i
5
o
ar .....
2,250
»
»
525
»
i
5
»
2,625
»
»
600
»
i
5
3,000
»
»
675
»
i
15
»
10,125
Summa
kronor
18,000
Man kommer således i båda fallen till samma slutbelopp; men i ena fallet äro
de tidigare åren bättre tillgodosedda, i det andra fallet de senare åren, hvilket
för en lärarinna, som icke bildar egen familj, torde hafva mindre betydelse.
Ersättning för
bostad och
vedbrand.
-lag
småskollärarinnorna enligt nu gällande
har redan erinrat om, att
bestämmelser skola af skoldistriktet förses med tjänlig bostad jämte nödigvedbrand
eller ock, där hinder eller svårighet härför möta, erhålla i
ersättning för nämnda förmåner minst 50 kronor för år. Dessa naturaförmåner
böra fortfarande oförändradt utgå. Men den eventuella ersättningen
för dem synes under nuvarande förhållanden vara väl knappt tilltagen
och komma att för vederbörande ersättningstagare medföra förlust.
Jag anser därför, att denna ersättning bör höjas till 100 kronor för år.
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Man har då också större sannolikhet för, att skoldistrikten i regel komma
.att utgöra dessa förmåner in natura, något som ur många synpunkter
torde vara att föredraga.
Den af åtskilliga myndigheter gjorda framställningen om höjd aflöning^änmgen för
för de småskollärarinnor, hvilka tjänstgöra vid mindre folkskola eller vid mindre
såsom biträdande vid folkskola, kan jag icke biträda. Det är visserligenfolbk.8t^°arnd°ech
sant, att dessa lärarinnor hafva en mera omfattande och ansträngande lärarinnor vid
tjenstgöring än de, hvilka arbeta vid småskolan. Men det är att observera, ^skolor,
att mindre folkskolan är en undantagsform, som icke ger det resultat,
man i folkbildningsafseende har rätt att fordra. Den mindre folkskolan
har i vårt land en alltför stor utsträckning, och det kan icke vara skäl
att genom höjd aflöning med åtföljande höjdt statsbidrag premiera denna
skolform. Vilja skoldistrikten behålla dessa mindre folkskolor, höra de
kunna själfva bekosta ett tilläggsarfvode åt de vid dem anställda lärarinnorna.
Dessa skolor komma ändock att ställa sig billigare för skoldistrikten
än egentliga folkskolor. Hvad nu är sagdt gäller i tillämpliga delar äfven
med afseende å de biträdande lärarinnorna vid folkskolorna.
Jag öfvergår härefter till frågan om de s. k. oexaminerade småskol-0^8”1.^^0
lärarinnornas aflöningsförmåner. Det torde därvid höra påpekas, att denna
fråga i själfva verket icke har någon stor omfattning. Af de nära 10,000
lärarinnor, hvarom här är tal, höra endast omkring 400 till de oexaminerade,
och det torde få anses såsom själffallet, att detta antal kommer att
årligen minskas, i synnerhet som dessa lärarinnor, enligt 4 § i nådiga
stadgan angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium
för anställning såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom
biträdande lärare vid folkskola den 28 maj 1897, äga rätt att efter två
års tjänstgöring undergå i denna författning afsedd pröfning.
Jag kan icke biträda förslaget, att dessa lärarinnor med lägre kompetens
men med lätt tillfälle att, där de besitta erforderliga kunskaper
och duglighet, skaffa sig full kompetens skulle i aflöningshänseende fullständigt
eller i det närmaste likställas med i vanlig ordning examinerade
lärarinnor. Därigenom skulle dessa oexaminerade obehörigen gynnas till
nackdel för dem, hvilka offrat tid och penningar på att skaffa sig den af
staten äskade utbildningen. För närvarande åtnjuta de oexaminerade 50
kronor lägre lön än de examinerades begynnelselön och sakna rätt till ålderstillägg.
Jag har icke funnit skäl framlagda, som förmått mig att öfvergifva
nämnda grunder för de oexaminerades aflöning. Särskildt synes mig
förslagen om ålderstillägg efter en längre tids tjänstgöring, 20 å 25 år,
Bill. till Rilcscl. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Af cl. 16 Hå! t. 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
synnerligen litet tilltalande. Därest afsikten varit att därigenom bereda
dessa lärarinnor högre ålderdoms understöd, torde detta mål icke kunna
på sådant sätt vinnas, så länge icke systemet med ålderdomsunderstöd utbytes
mot verklig pensionering. Angående denna fråga kommer jag att
senare yttra mig.
Jag föreslår således, att framställningarna rörande de oexaminerade
endast i så måtto vinna afseende, att såsom villkor för erhållande af statsbidrag
till deras aflönande föreskrifves en aflöning af minst 450 kronor.
statsbidraget. Angående statsbidragen till ifrågavarande personals aflönande kan jag
yttra mig kort. De utgå för närvarande öfver hela linjen med två tredjedelar
af den lagbestämda aflöningen. Med de lönesatser, jag nu föreslagit
och hvilka jag särskilt sökt afpassa med hänsyn jämväl till vederbörande
skoldistrikts ekonomi, finner jag ej anledning att föreslå ändring i berörda
proportion mellan aflöningen och statsbidraget.
Jag vill här erinra därom, att Kungl. Maj:t i sin proposition till 1906
års Riksdag angående lönereglering för folkskolans lärare föreslog, att ålderstilläggen
till dem skulle helt cftdi hållet utgå af statsmedel, men att Riksdagen
icke godkände Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Erforderlig Om jag härefter öfvergår till frågan om den ökning i statsutgifter,
ökning af gom c]en af mjg tilltänkta löneregleringen skulle komma att medföra, erfors
a sans age. till en början utredning rörande antalet lärarinnor och deras fördelning
på olika lönegrader. Enligt infordrade uppgifter för år 1907 ställa
sig dessa siffror sålunda:
med 1 — 5
tjänstår finnas ...................
.............. 3,322
lärarinnor
» 6—10
»
»
.............. 1,9! 8
»
> 11—15
»
>>
.............. 1,453
»
» 16—20
»
»
.............. 1,015
»
öfver 20
»
»
.............. 1,851
»
hvartill komma oexaminerade...............
.............. 400
Tf
Summa 9,959 lärarinnor.
Då ökningen af lönen blir för lärarinnor med 1—5 tjänstår 150 kronor,
för öfriga examinerade 200 kronor och för de oexaminerade 150 kronor,
komma statsbidragen i sin ordning att ökas för lärarinnor med 1—5
tjänstår med 100 kronor, för öfriga examinerade med 133 kronor 33 öre
och för de oexaminerade med 100 kronor.
35
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
De ökade statsutgifterna komma således att stiga till följande belopp:
för 3,322 lärarinnor ä 100: — ............ 332,200: —
» 6,237 » a 138: 33 .......... 831,579: 21
» 400 oexaminerade ä 100: — ........... 40,000: —
Summa 1,203,779
21
eller i rundt tal 1,200,000 kronor, med hvilket belopp det under riksstatens
åttonde liufvudtitel uppförda förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid
folkskolor och småskolor fördenskull bör höjas.
För kommunerna kommer löneregleringen att orsaka en ökning i utgifterna
för skolväsendet med sammanlagdt omkring 600,000 kronor, hvilket
icke torde blifva alltför betungande.
I sammanhag med förevarande löneregleringsfråga torde äfven bestäm-^?u°^?aer“
melserna rörande aflönande af s. k. sjukvikarier och af vissa lärare vid de
s. k. landstingsseminarierna böra undergå revision.
Nådiga kungörelsen angående aflönande af vikarie för lärare vid folkskola
eller småskola under tjänstledighet på grund af sjukdom den 1 juni
1900 innehåller först i § 1 mom. 1 bestämmelse, att, därest vid folkskolan
anställd ordinarie eller extra ordinarie lärare, till hvilkens aflönande bidrag
af statsmedel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vikarie
för honom är förordnad på sätt närmare anges, vikarien skall åtnjuta visst
arfvode samt förses med tjänlig, skolan närbelägen bostad, bestående af
ett rum, med vedbrand eller ock erhålla ersättning därför, beräknad efter
minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid, äfvensom med belopp,
som af skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse för resekostnad, där
sådan ifrågakommer.
Vidare heter det i § 1 mom. 2 och § 2 mom. 1 af samma kungörelse:
§ 1. mom 2. Då biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid
mindre folkskola eller småskola, till hvilkens aflönande bidrag af statsmedel
utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vid småskollärarseminarium
examinerad eller, enligt § 6 i nådiga kungörelsen angående
lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor
och småskolor den 5 juni 1885, af folkskoleinspektör pröfvad vikarie
är förordnad under oafbrutet minst en månad af den fastställda årliga
undervisningstiden, skall vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande
varar, åtnjuta arfvode efter minst 300 kronor för åtta månaders undervisningstid
eller 37 kronor 50 öre för läsmånad, hvarje månad beräknad
till 30 dagar, och i öfrigt samma förmåner som vikarie för ordinarie eller
extra ordinarie lärare vid folkskola.
opaginerad Kontrollera mot PDF
30 jKungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Har i fall, som i detta mom. omförmäles, oexaminerad vikarie förordnats,
skall denne åtnjuta arfvode efter minst 250 kronor för åtta månaders
undervisningstid eller 31 kronor 25 öre för läsmånad och i öfrigt enahanda
förmåner, som nyss är sagdt.
§ 2 inom. 1. Om enligt läkarbetyg sjukdom, på grund hvaraf tjänstledigheten
åtnjutes, är sådan, att densamma gör läraren oförmögen att
vederbörligen uppehålla sin tjänst, men ej af sådan beskaffenhet, att vid
betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull undersökning anser sannolikt,
att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes återinträde i tjänstgöring,
samt den tjänstledige läraren icke uppnått 60 års ålder och i vederbörlig
ordning förklarats berättigad till hel pension eller helt ålderdomsunder
stöd, skall vikariens aflöning utgöras sålunda, att den tjänstledige läraren
af sin lön afstår ett belopp, motsvarande eu fjärdedel af vikariens kontanta
minimiaflöning, samt två tredjedelar af samma minimiaflöning utgå
af statsmedel och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket det jämväl
åligger att förse vikarien med bostad jämte vedbrand eller ock lämna ersättning
därför, enligt hvad ofvan omförmälts, äfvensom att, där så ifrågakommer,
godtgöra honom resekostnad.
Ifrågavarande vikarier åtnjuta således nu en aflöning, för år räknadt,
som, därest vikarien är examinerad, med 50 kronor understiger examinerad
ordinarie lärarinnas begynnelselön, och, därest vikarien är oexaminerad,
med 100 kronor understiger samma begynnelselön. Jag finner ingen anledning
att föreslå någon ändring i förhållandet mellan aflöningarna, utan
anser vikarien fortfarande böra hafva respektiva 50 och 100 kronor under
examinerad ordinarie lärarinnas begynnelselön. Examinerad vikarie skulle
således få 450 kronor, oexaminerad vikarie 400 kronor, allt för år räknadt.
Bestämmelsen rörande den andel af vikariens aflöning, som den tjänstlediga
lärarinnan af sin lön skall till denne afstå, synes böra kvarstå oförändrad
och således afse en fjärdedel af den nu föreslagna minimiaflöningen.
Likaledes föreslår jag, att bestämmelserna rörande skoldistriktets
skyldighet att förse vikarien med bostad jämte vedbrand eller lämna ersättning
därför äfvensom godtgöra vikarien resekostnad få kvarstå oförändrade.
Det synes mig icke här, där det i regel får anses vara fråga om
vikariat af kortare varaktighet, vara samma skäl att höja ersättningen för
bostad jämte vedbrand som med afseende å den ordinarie lärarpersonalen.
Hvad statsbidraget angår, synes detta fortfarande böra sättas till två
tredjedelar af vikariens nyss berörda minimiaflöning; och då denna höjes,
uppstår således en ökning i statens utgift för ändamålet. Enligt kapitalkontot
till rikshufvudboken för år 1906 utanordnades för samma år stats
-
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid
folkskola eller småskola med sammanlagdt 131,477 kronor 77 öre. Däraf
utgingo 28,678 kronor 3 öre till vikarier för småskolepersonalen. Enligt
de af mig nu angifna grunderna skulle statsbidraget höjas för examinerad
vikarie från 200 kronor till 300 kronor och för oexaminerad vikarie från 166
kronor 67 öre till 266 kronor 67 öre. Då de oexaminerade vikarierna icke
härvidlag torde spela någon stor roll, synes anslaget höra höjas med 50
procent af det år 1906 för ifrågavarande ändamål utanordnade beloppet, eller
med 14,339 kronor. Men härtill kommer, att ifrågavarande anslag, hvilket i
1908 års stat är uppfördt med 125,000 kronor, såsom nyss antydts, redan
år 1906 öfverskridits med ett belopp af 6,477 kronor 77 öre. Det torde
vid sådant förhållande vara lämpligt att i detta sammanhang höja anslaget
jämväl med sistnämnda belopp. Anslaget skulle således behöfva ökas med
sammanlagdt 20,816 kronor 77 öre, eller i rundt tal 21,000 kronor.
Enligt nådiga kungörelsen angående bidrag af allmänna medel till af-1^ vid landalönande
af lärare och lärarinnor vid af landsting eller stat!, som ej i lands-erna^ansSna»
ting deltager, inrättadt seminarium för bildande af lärare och lärarinnor s.“‘åskollärarvid
småskola m. in. den 27 maj 1898 äger landsting eller dylik stad att ''”‘''ilning.8
till aflönande af dessa lärare och lärarinnor uppbära bidrag af allmänna
medel enligt samma grunder, som gälla med afseende på de lönetillskott,
hvilka af statsmedel utgå till skoldistrikt för aflönande af lärare och lärarinnor
vid distriktets folk- och småskola.
Nådiga kungörelsen angående aflönande af vikarie för lärare vid af
landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt småskollärarseminarium
under tjänstledighet på grund af sjukdom den 31 maj 1901
stadgar i § 1, sådan denna lyder enligt nådiga kungörelsen den 28 juni 1907:
Därest lärare vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
inrättadt småskoleseminarium, till hvilkens aflöning bidrag af allmänna
medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vikarie för
honom är förordnad under oafbrutet minst en månad af den fastställda
undervisningstiden af åtta månader om året, skall vikarien för den tid,
hvarunder hans förordnande varar, åtnjuta arfvode, därest han aflagb folkskollärarexamen,
efter minst 800 kronor för älta månaders undervisningstid
eller 100 kronor för läsmånad, hvarje månad beräknad till 30 dagar, och,
om han aflagt småskollärarexamen eller blifvit af folkskoleinspektör pröfvad
enligt § 6 i nådiga kungörelsen angående Jönetillskott af allmänna medel
för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885,
efter minst 300 kronor för åtta månaders undervisningstid eller 37 kronor
50 öre för läsmånad samt, om han är oexaminerad, efter minst 250 kronor
38
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
för ofvannämnda undervisningstid eller 31 kronor 25 öre för läsmånad,
hvarjämte vikarien skall erhålla ersättning för bostad med vedbrand, beräknad
efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid, äfvensom
undfå godtgörelse för resekostnad, där sådan ifrågakommer.
§ 2 mom. 1 af samma kungörelse innehåller i fråga om vikariearfvodets
utgörande bestämmelser fullkomligt motsvarande de af mig
förut omförmälda i § 2 mom. 1 af kungörelsen angående aflönande af
vikarie för lärare vid folkskola eller småskola under tjänstledighet på grund
af sjukdom.
Till bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid seminarier för
små skollärares och småskollärinnors bildande är i riksstaten uppfördt ett
förslagsanslag å 20,000 kronor. För ändamålet utgick år 1906 ett belopp
af 23,260 kronor 73 öre.
Ifrågavarande lärare och lärarinnor böra, i den mån de afiagt småskollärarexamen
eller pröfvats af folkskoleinspektör enligt, nådiga kungörelsen
den 5 juni 1885 i detta sammanhang få sina aflöningar höjda i
likhet med småskolepersonalen, eller till 500 kronor med tre ålderstillägg
å 50 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Denna höjning motsvaras
af en ökning af statsbidraget för lärare eller lärarinna med 1—5
tjänstår 100 kronor och för öfriga examinerade 133 kronor 33 öre.
A id ifrågavarande seminarier äro för närvarande anställda 23 lärare
med småskolekompetens, däraf 1 med 5 tjänstår, 9 med 6 —10 tjänstår, 6
med 11 — 15 tjänstår och 7 med flera än 15 tjänstår. Ökningen af det
erforderliga statsbidraget skulle således komma att uppgå till följande
belopp:
för 1 lärare å kronor 100: —............ kronor 100: —
»22 » å » 133: 33............ » 2,933: 26
Summa kronor 3,033: 26.
Anslaget skulle således behöfva höjas med 3,033 kronor 26 öre, hvartill
lämpligen torde böra läggas förut anmärkta brist 3,260 kronor 73 öre.
ökningen skulle därigenom uppgå till i rundt tal 6,000 kronor.
Äfven ifrågavarande lärares sjukvikarier böra naturligtvis erhålla höjd
aflöning i likhet med småskolepersonalens sjukvikarier, hvilket medför motsvarande
höjning af statsbidraget till vikariernas aflöning. Med hänsyn
till det ringa antalet af dessa lärare och då det för ändamålet i riksstaten
uppförda anslag, 2,000 kronor, visar betydligt öfverskott, är någon höjning
af detta anslag icke erforderlig.
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.
Jag öfvergår härefter
hållanden.
till frågan om småskolepersonalens pensionsför
-
Pensions
frågan.
I nu gällande reglemente för småskollärares med flera ålderdoms- G“ilaade
understödsanstalt med den lydelse 6, 7, 8 och 9 §§ erhållit genom nådiga estl*mme9irkungörelsen
den 16 juni 1906 stadgas bland annat följande, med iakttagande
af att hvad som är sagdt om lärare gäller äfven lärarinna.
Anstalten afser beredande af ålderdoms understöd åt de lärare vid
småskolor och mindre folkskolor samt de icke ordinarie lärare vid folkskolor,
för hvilkas aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutes (§ 1). De
för anstaltens ändamål erforderliga kostnader bestridas genom afgifter af
dels vederbörande skoldistrikt dels vederbörande lärare samt genom fyllnadsbidrag
af staten (§ 2). Skoldistrikt är skyldigt att såsom bidrag till
bestridande af anstaltens utgifter erlägga en årlig afgift af 10 kronor för
hvarje lärare, för hvilken skoldistriktet för samma år utbekommer lönetillskott
af allmänna medel, med undantag allenast för vikarie vid ordinarie
folkskollärartjänst, med skyldighet för vederbörande lärare att å sin lön
vidkännas ett årligt afdrag af fyra kronor (§ 3). Rätt till understöd från
anstalten tillkommer, under de villkor i öfrig!, som reglementet bestämmer,
hvar och eu af de i § 1 afsedda lärare, som antingen, då understödet
sökes, är eller inom ett år före inlämnandet till vederbörande skolråd af
sin ansökning om understöd varit i tjänst anställd (§ 5). Understödet är
antingen helt eller afkortadt. Helt understöd utgår med ett belopp af
250 kronor för år (§ 6). Rätt till helt understöd tillkommer efter afgång från
tjänsten hvarje understödsberättigad lärare, som uppnått 55 års ålder och
räknar 30 tjänstår. Lärare, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari
1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, är, om han tjänstgiort
minst 20 år och summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80,
berättigad att efter afgång från tjänsten erhålla understöd till belopp af
165 kronor (§ 7). Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
lärare eller lärarinna på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig
att sköta sin tjänst, är, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50 år,
och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att efter afgång från tjänsten
bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:
a) lärarinna,
som fyllt 45 år...................................................... 115 kronor
»
» 46 » ...........................
.......................... 125
» 47 3 ...........................
.......................... 135
»
» 48 » ...........................
.......................... 145
» 49 » ...........................
........................ 155
40
Propositio:
till 1906 å:
Riksdag.
Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 25.
b) lärare eller lärarinna,
som fyllt 50 år........
» » 51 » .......
» » 52 » .......
» » 53 » .......
» » 54 »
165 kronor
180 *
195
215 »
230 »
Lärare, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 och uppnatt
en lefnadsålder af minst 55 år, är, om han tjänstgjort minst 20 år och
af förutnämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin tjänst,
likaledes berättigad att efter afgång från tjänsten erhålla afkortadt årligt
understöd sålunda:
af lefnads- och tjänstår
uppgår till
till belopp af
75 år .............................................
...... 115 kronor
76 » .............................................
........................... 125 »
77 » .............................................
........................... 135
78 » .............................................
........................... 145
79 » .............................................
........................... 155 »
(§ 8). Lärare, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt
understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår men genom obotlig sjukdom
blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, äger att^p därest han
tjänstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd af
115 kronor (§ 9).
Förutnämnda understödsbelopp fastställdes af 1906 års Riksdag på
grund af nådig proposition (n:o 92), med anledning af en vid 1905 års
Riksdag väckt motion med däraf föranledd riksdagsskrivelse.
Innan Kung!. Maj:t aflat berörda proposition, hade Kung! Maj:t infordrat
utlåtande i ämnet från direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning.
I detta utlåtande åberopades beräkningar, verkställda på direktionens
föranstaltande af sakkunnig person, aktuarie]! Ivar Hultman samt
anfördes och erinrades i öfrigt, bland annat:
Riksdagen hade särskildt hemställt, att det skulle undersökas, om icke
vid en ytterligare höjning af understödsbeloppen det borde kräfvas, att de
från och genom skoldistrikten inflytande bidragen till understödskostnadernas
bestridande också höjdes.
Enligt § 3 i det för understödsanstalten fastställda reglementet vore
skoldistriktet ställdt såsom den i förhållande till staten betalningsskyldig^
med rätt för distriktet att i sin ordning uttaga lärarens andel genom inne
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
hållande å lönen af ett mot denna andel svarande belopp. Det torde dock
ofta förekomma, att lärarens andel i bidraget icke från skoldistriktets sida
utkräfdes, utan att skoldistriktet bestrede bidraget i dess helhet. Detta
uppenbarligen i den afsikten att bespara småskolläraren en utgift, som för
hans ringa villkor kunde vara ganska kännbar, men som åter ansåges för
skoldistriktet föga betungande. Principen om en löntagares skyldighet att
själf lämna bidrag till den ålderdomsförsörjning, som han genom statens
försorg^ finge tillgodonjuta, hvilken princip mer och mer gjordes gällande,
hade således alltifrån småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts inrättande
tillämpats å den lärarpersonal, för hvilken denna anstalt vore
afsedd. Det borde bemärkas, att detta moment om lärarens skyldighet
att lämna dylikt bidrag icke på sin tid upptagits vare sig uti det kommittéutlåtande,
som af därtill utsedda personer afgifvits, innan anstalten upprättades,
eller uti den nådiga propositionen angående anstalten, som af Kungl. Maj:t
år 1892 afläts till Riksdagen, utan att detsamma tillfogats vid frågans behandling
i Riksdagen. 1 kommitténs förslag likasom äfven i den nådiga
propositionen hade ifrågasatts endast bidrag från skoldistriktet, och detta
med det belopp af 6 kronor, som allt hittills varit gällande.
Uppenbart vore, att den sålunda vidtagna, i och för sig ganska betydande
ökningen i bidragets belopp mycket förstärkt understödsan staltens
ekonomiska ställning och varit en väsentligen medverkande orsak till att
denna visat mer gynnsamma resultat än från början beräknats. I följd
häraf hade någon skyldighet för staten att lämna bidrag till understödens
bestridande ännu ej inträdt och komme antagligen först om åtskilliga år
härefter att inträda. I afseende å sistberörda förhållande torde icke med
skal göras gällande, att ökning uti de från och genom skoldistrikten ingående
bidragen vore behöflig för att bringa anstaltens ekonomi uti ett af
omständigheterna påkalladt förbättradt läge, och således stödde sig väl en
fordran om en dylik åtgärds vidtagande mer på principiella skäl. Vid
ökade utgifter ville man i hvarje händelse trygga ställningen genom ökade
inkomster och särskildt lärarna vidkommande ansåges det tilläfventyrs vara
af vikt att i samband med bättrade lönevillkor och ålderdomsunderstöd
uppehålla fordringen på erläggande af förhöjdt bidrag till ålderdomsförsörjningen.
Härvid borde dock erinras, att, när de från anstalten utgående
understöden, jämlikt nådiga kungörelsen den 15 juni 1900, höjdes, hvilket
medförde en ökning af 3373 procent i understödens därförut gällande belopp,
någon höjning af de nu omhandlade bidragen från skoldistrikt och
lärare icke stadgats eller ens satts i fråga.
Uti motionen hade såväl vid § 7 som vid § 8 bibehållits öfvergångsstadganden,
afseende dem, som före den 1 januari 1880 varit i tjänst an
Blh.
till Riksd. Prof. 1.908. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
ställda, och till hvilka vid anstaltens inrättande särskild hänsyn ansetts
höra tagas både i följd af deras antagligen högre ålder och flera andra
skäl. Då, vid eventuellt bifall till motionen, ändringar i enlighet därmed
icke torde kunna komma till stånd förr än mer än 25 år förflutit från
den tidpunkt, som uti öfvergångsstadgandena sålunda angifvits, kunde det
väl synas, som om öfvergångsstadgandet under § 8 numera kunde uteslutas,
då därunder bestämbara fall ej vidare skulle förekomma. Erfarenheten
visade dock, att jämväl på allra sista tiden detta öfvergångsstadgande
behöft tillämpas, beroende på att lärare, som varit i tjänst anställda
före den 1 januari 1880 sedermera under längre tider afbrutit sin verksamhet
och så åter upptagit densamma. Då åtminstone formellt sedt
stadgandet vore å sådana fall tillämpligt, torde med dess borttagande ännu
böra anstå.
Vid de af aktuarien Hultman gjorda beräkningarna hade man, såsom
i redogörelsen framhållits, genom erfarenhetsrön, som omfattade ett flertal
år, kunnat justera den beräkning öfver understödstagarnas framtida antal,
som före anstaltens tillkomst af kommitterade utförts — en justering,
som kunnat göras så omfattande, att detta antal reducerats till 60 procent
af det tidigare antagna — hvarjämte till utgångspunkt för beräkningen
af anstaltens tillgodohafvande hos statskontoret kunnat tagas den vid
1904 års utgång där innestående behållningen.
Af hvad tabellerna utvisade borde såsom särskildt beaktansvärdt
framhållas.
Antalet understödstagare, som under anstaltens första verksamhetsår
uppgått till endast 42 emot af kommittén beräknade 180, skulle enligt
de nu gjorda beräkningarna för år 1905 uppgå till 594 samt år 1925
hafva hunnit upp till 1,527.
Skulle understöden från och med år 1907 för blifvande understödstagare
höjas i nu ifrågasatt omfattning, eller med 25 procent af de nuvarande
beloppen, därvid helt understöd konnne att utgå med 250 kronor
och medelbeloppet af samtliga understöd beräknats till 175 kronor, utan
att någon höjning förekomme i det genom skoldistrikten inflytande bidraget
till understödskostnaden, skulle statsbidrag för denna kostnad blifva
erforderligt första gången år 1914 eller under det tjuguandra året sedan
anstalten trädde i verksamhet, och då med belopp af 46,050 kronor, hvilket
belopp under därpå följande året eller 1915 skulle hafva ökats till 113,700
kronor, hvarefter samma bidrag likaledes med successivt ökade belopp men
med efter hand minskad stegring skulle år 1925 hafva hunnit upp till
157,425 kronor.
Om under enahanda förutsättningar ökning af understöden ägde rum,
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
men det bidrag till understödskostnaden, som genom skoldistrikten inflöte,
tillika höjdes och äfven denna höjning bestämdes till 25 procent af nuvarande
beloppet, så att bidraget i dess helhet komme att utgöra 12
kronor 50 öre, skulle bidrag till samma kostnad från statens sida blifva
behöflig! första gången år 1916 eller under anstaltens tjugufgärde verksamhetsår
och då med ett belopp af 15,350 kronor, hvilket belopp det
påföljande året 1917 skulle hafva ökats till 97,775 kronor, hvarefter samma
bidrag komme att med ökade belopp men med efter hand minskad stegring
hafva år 1925 vuxit upp till 127,675 kronor.
Såsom syntes, vore skillnaden i afseende å tidpunkten, då statens
bidrag till understödskostnaden skulle erfordras, om höjning af understöden
vidtoges med eller utan höjning af de genom skoldistrikten inflytande
bidragen, allenast två år. Skillnaden i den utgift för staten, som
under de nyss nämnda olika förutsättningarna komme att påfordras, vore
mer i ögonen fallande; den skulle vid det sista år, till hvilket dessa beräkningar
framförts, komma att utgöra i rundt tal 30,000 kronor.
Såvidt direktionen kunde finna, borde inga betänkligheter hysas för
den ökade kostnad, som i hvarje händelse först åtskilliga år därefter skulle
åsamkas statsverket genom de nu ifrågasatta förhöjningarna i de från
smaskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utgående ålderdomsunderstöden.
Denna ökning kunde icke sägas afsevärd i förhållande till den
billiga och angelägna sak, som därmed skulle främjas.
Småskollärarnas ålderdomsförsörjning hade, sedan den ordnats, icke
dittills förorsakat statsverket några kostnader, ehuru vid dess inrättande
det förutsatts, att detta redan skulle blifvit fallet. Om då framdeles
statens bidrag komme att påfordras något förr och till något högre belopp,
än hvad som skulle blifva fallet, om de nuvarande understödsbeloppen
bibehölles, så kunde ju detta likasom afräknas på hvad som därförinnan
åt statsverket besparats, och som komme att besparas, mest i följd af de
bidrag till understödsanstaltens uppehållande, som småskollärarna in. fl.
själfva lämnat.
Sedan statskontoret afgifvit utlåtande i detta ärende, framhöll dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet i det anförande till statsrådsprotokollet,
som åtföljde propositionen till Riksdagen, såsom sin åsikt,
att med hänsyn särskild! till den gynnsamma ekonomiska ställning, småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt visade, i sammanhang med
den ifrågasätta ökningen i understödsbeloppen icke borde vidtagas någon
höjning i de dåvarande afgifterna till anstalten. Ett ytterligare skäl att
icke företaga någon afgiftsförhöjning tillkomme, enligt departementschefens
asikt, om anstaltens inkomster under de närmaste åren ökades därigenom,
44
Departements
chefens
yttrande.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
att, såsom statskontoret föreslagit och departementschefen funne lämpligt,
det i statskontorets kassa för anstaltens räkning inneliggande öfverskottet
å afgifterna, hvilket vid 1906 års början uppgått till 533,086 kronor 14
öre, liksom de afgifter, som därefter inflöte till statskontoret för anstaltens
räkning, finge, till den del de icke behöfde anlitas för anstaltens utgifter,
göras räntebärande. I fråga om förvaltningen af dessa medel borde detta
bestyr tillkomma statskontoret.
Uti sin skrifvelse i ämnet framhöll Riksdagen särskild^ att eu höjning
af afgifterna borde under den närmaste tiden kunna ersättas genom åtgärden
att för anstaltens räkning göra dess öfverskottsmedel räntebärande,
hvadan Riksdagen icke föreslog någon förhöjning i pensionsafgifterna.
Såsom framgår af den förut lämnade redogörelsen för de inkomna
framställningarna i ämnet och myndigheternas däröfver afgifna yttranden,
har på åtskilliga håll uttalats sympati för åtgärden att, såsom man uttryckt
sig, ombilda understödsanstalten till eu verklig pensionsinrättning. Folium
del har jag icke kunnat finna något giltigt skäl för en förändring af
grunderna för understödsanstalten, hvilken hittills fungerat val, och hvilken
med den åt densamma gifna organisationen torde kunna äfven för framtiden
på ett tillfredsställande sätt ombesörja den öfveråriga småskolepersonalens
pensioneringsförhållanden. 1 motsats till en pensionsinrättning
sådan som folkskollärarnas pensionsinrättning, hvilken har till uppgift att
insamla fonder, från hvars afkastning pensionerna skola utgå, bestridas
understöden från ålderdomsunderstödsanstalten genom de inflytande årsafgifterna,
Indika icke fonderas, och, i den mån dessa årsafgifter icke räcka
till, genom statens tillskott. Att i förevarande fall en fond kommit att
inom anstalten uppstå, är eu särskild sak och af tillfällig, snart öfvergående
natur. Att förändra denna anstalt till eu sådan pensionsinrättning som
folkskollärarnas skulle medföra dryga kostnader och förutsätta ett omfattande
förberedande arbete utan någon påvisad fördel för vederbörande
personal.
Men om understödsanstalten bibehålies, är det tydligt, att med en så
väsentlig höjning af understöden, som här blifvit ifrågasatt, de nuvarande
bidragen från skoldistrikten icke alls komma att förslå, utan den nu samlade
fonden kommer inom kort att förtäras och därefter statens bidragsskyldighet
att i för hvarje år ökad man tagas i anspråk, intill dess anstalten
kommer i jämviktsläge. Därom är ju i och för sig intet att säga,
då anstalten är grundad på principen om statens direkta deltagande i
pensioneringskostnaderna, och endast på grund af omständigheter, som tillkommit
efter anstaltens upprättande, staten hittills undsluppit att lämna
Kung!,. Maj ds Nåd, Proposition N:o 25. 45
då beräknade bidrag. Staten bör därför vara beredd att nu träda fram
Men a andra sidan jsynes med hänsyn till den numera, särskildt från Riksdagens
sida, framhållna principen, att vederbörande böra själfva i ökad
grad bidraga till sm pensionering, det kunna uppställas den fordran, att
skoldistriktens bidrag höjas med rätt för distrikten att i sin ordning göra
något större afdrag a vederbörande lärarinnors löner.
Med hänsyn till dessa förhållanden anbefalldes genom nådigt bref den
28 juni 1.107 direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning att inkomma
med utredning och förslag på hvad sätt och under Indika villkor
lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor samt biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor kunde erhålla helt understöd från
smaskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till ett belopp af 400
kronor för år samt afkortadt understöd i samma förhållande till helt
understöd, som hittills varit bestämdt, med skyldighet för vederbörande
skoldistrikt att för hvar och en af förenämnda lärare och lärarinnor erlägga
en årlig afgift af 15 kronor och med rätt för distriktet att å lärares
och lärarinnors lön göra ett årligt afdrag af 6 kronor.
. Med underdånig skrifvelse den 31 augusti 1907 öfverlämnade direktionen
och aberopade såsom eget förslag af förutbemälde aktuarien Hultman
verkställda utredningar och förslag i förutberörda ämne, hvarvid direktionen
tillika anmärkte, att någon ändring i gällande bestämmelser i fråga
om sättet och villkoren för understöds utgående icke borde följa af den
föreslagna förhöjningen, om densamma komme till stånd. Direktionen
afgaf äfven förslag till ändrad lydelse af §§ 3, 6, 7, 8 och 9 i det för
anstalten gällande reglementet.
På gifven anledning erhöll Hultman sedermera från ecklesiastikdeparten,
1.eijt.ct uppdrag att verkställa ny utredning i nyssberörda ämne, men
stödd, pa förutsättning att helt understöd komme att utgå med 450 kronor
och arsafgiften till anstalten från skoldistriktet med 18 kronor; och har
Hultman inkommit med
c 1:°) följande tablå öfver understödsanstaltens beräknade ställning under
aren 1907—1925 hvarvid är att iakttaga, att den negativa behållning,
som förekommer från och med 1915, representerar de belopp, som anstalten
skulle behöfva åtnjuta såsom understöd af statsverket:
opaginerad Kontrollera mot PDF
4^
05
Antagande: Från och med den 1 januari 1909 är helt understöd
årsafgiften — 18 kronor.
450 kronor och
Beräknadt
Under-
antal un-
stödets
År
derstöds-
beräknade
understöd
tagare
per år
medel-
belopp
per år
1907
700
175
I
122,500
1908
766
175
134,050
1909
829
315
261,135
1910
888
315
279,720
1911
944
315
297,360
1912
996
315
313,740
1913
1,044
315
328,860
1914
1,091
315
343,665
1915
1,134
315
357,210
1916
1,174
315
369,810
1917
1,212
315
381,780
1918
1,247
315
392,805
1919
1,280
315
403,200
1920
1,310
315
412,650
1921
1,337
315
421,155
1922
1,363
315
429,345
1923
1,386
315
436,590
1924
1,407
315
443,205
1925
1 1,425
315
448,875
Förvalt
nings
kostnad
-
Summa
beräknade
utgifter
per år
8,200
8,700
9,200
9,200
9,200
9,200
9.200
9.200
9.200
9,200
9,200
9,200
9,200
9,200
9,200
9,200
9,200
9,200
9,200
Beräknadt
antal influtna
årsafgifter
-
130,700
142,750
270,335
288,920
306,560
322,940
338,060
352,8651
366,410
379,010
390,980
402,005
412,400
421,850
430,355
438,545
445,790
452,405
458,075
10,857
11,063
11,262
11,453
11,636
11,811
11,976
12,132
12,277
12,412
12,536
12,649
12,750
12,839
12,916
12,980
13,032
13,071
13,097
Inkomst
af årsafgifter
-
Inkomst
af räntor
108,570
110,630
202,716
206,154
209,448
212,598
215,568
218,376
220,986
223,416
225,648
227,682
229,500
231,102
232,488
233,640
234,576
235,278
235,746
Summa
beräknade
inkomster
per år
19,840
19,760
19,327
17,637
15,358
12,496
9,072
5,102
573
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
128,410
130,390
222,043
223,791
224,806
225.094
224.640
223,478
221,559
223,416
225,648
227,682
229,500
231,102
232,488
233.640
234,576
235,278
235,746
Tillgångar
695,270
694,960
774,253
727,709
663,595
582,129
483,829
369,247
237,941
223,416
225,648
227,682
229.500
231,102
232,488
233,640
234,576
235,278
235,746
Beräknad
behållning vid
årets slut
564,570
552,210
503,918
438,789
357,035
259,189
145,769
16,382
- 128,469
-155,594
- 165,332
-174,323
- 182,900
-190,748
-197,867
- 204,905
-211,214
-217,127
- 222,329
År
1907
1908
1909
1910
1911
1912
1913
1914
1915
1916
1917
1918
1919
1920
1921
1922
1923
1924
1925
Anm. Behållningen vid 1906 års slut utgjorde kronor 566,860,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
2:o) följande tablå öfver de enligt §§ 7, 8 och 9 i det för
gällande reglemente utgående af kortade understödsbelopp:
anstalten
§ 7.
Kronor 300: — i stället för kronor 165: —
§ 8.
a) lärarinna,
Procent af
helt understöd
Utjämnadt
belopp
som fyllt 45
o
ar
45
procent kronor
202: 50 kronor
205
» 46
»
49
» »
220
: 50
»
220
* 47
»
53
» »
238
: 50
»
240
» 48
»
57
» »
256
: 50
»
255
» 49
*
61
» »
274: 50
»
275
b) lärare
som fyllt 50
eller
år 66
lärarinna,
procent kronor 297
kronor 300:
» 51
»
72
» »
324
—
»
325:
» 52
»
78
» »
351
—
»
350:
» 58
»
85
» »
382
50
»
380:
» 54
»
92
» »
414
—
»
415:
Nu gällande
belopp
kronor 115: —
» 125: —
» 135: —
» 145: —
» 155: —
kronor 165
* 180
* 195
» 215
» 230
öfvergångsstadgande:
om summan af lefnads och tjänstår
uppgår till 75 år...................................
» 76»
Understödets
belopp
77
78
79
kronor 205
» 220
» 240
» 255
» 275
Nu gällande
belopp
kronor 115
» 125
» 135
» 145
» 155
Kronor 205:
§ 9.
i stället för kronor 115:
Jag vill här anmärka, att Hultman vid de af honom nu gjorda beräkningar
saväl i fråga om antalet understödstagare som beträffande inflytande
arsafgifter med hänsyn till den under åren 1903 — 1906 vunna ytterligare
erfarenhet i någon mån modifierat de antaganden, hvarpå hans i och för
propositionen till 1906 ars Riksdag verkställda beräkningar grundats.
S)orda underdåniga framställningarna gå i pensionsfrågan ut på,
att blifvande pension eller understöd skulle uppgå till 75 procent af slut
-
48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
lönen. Med utgångspunkt från den af mig föreslagna slutlönen 650 kronor
skulle vid dylikt förhållande helt understöd komma att utgöra 487
kronor 50 öre. Beräknar man helt understöd till två tredjedelar af slutlönen,
kommer man till ett belopp af 433 kronor 33 öre.
Otvifvelaktigt medför den föreslagna löneförbättringen äfven nödvändigheten
af en höjning utaf understödsbeloppen, och denna höjning torde
höra blifva rätt betydlig. i
Hittills har i allmänhet beloppet af helt understöd utgjort ungefär
hälften af slutlönen. Med bibehållande af denna princip skulle understödet
höjas till allenast 325 kronor. Detta finner jag med nuvarande lefnadsomkostnader
alldeles otillräckligt; och jag anser ingå. skal förefinnas att
fortfarande beträffande understödets belopp tillämpa principer, som sa väsentligt
skilja sig från hvad som gäller beträffande folkskollärarna och
andra tjänstinnehafvare.
Jag har tänkt mig, att helt understöd skulle kunna sättas till 4oO
kronor, hvilket belopp innebär en ökning i jämförelse med nuvarande förhållanden
af 80 procent. De afkortade understöden skulle då utgå . med
de af Hultman uträknade, nyss angifna beloppen. Skoldistriktens bidrag
skulle proportionsvis höjas från 10 till 18 kronor för hvarje tjänst, .med
rätt för distrikten att däraf uttaga 7 kronor från hvarje tjänstmnehärvärG
Någon
skillnad i afseende å understödsbeloppen torde ej kunna eller
höra göras mellan examinerade och oexaminerade lärarinnor. Dessa båda
kategorier intaga samma ställning i förhållande till skoldistrikten, och det
kan vid sådant förhållande svårligen göras någon skillnad dem emellan i
afseende å afgifterna till anstalten. Vidare torde de föreslagna understödsbeloppen
få anses utgöra ett minimum af hvad vederbörande under de
o-ifna omständigheterna för sin existens behöfva i bidrag från anstalten,
och detta gäller naturligtvis i lika hög grad om de oexaminerade som om de
examinerade. Det kan visserligen anmärkas,, att den oegentligheten inträffar,
att en oexaminerad i helt understöd far lika stort belopp, som den kontanta
lönen uppgått till, men denna omständighet torde icke vara af be
skaffenhet att föranleda till andra bestämmelser för de oexaminerade.
Därvid är ock att märka, att de oexaminerade i allt fall — liksom alla understödstagare
- vid afgång från tjänsten mista den därmed förenade förmånen
af bostad och bränsle eller ersättning därför.
Enligt hvad de af aktuarien Hultman nu gjorda beräkningar utvisa,
kommer ett ordnande af småskollärarpersonalens pensionsförhallanden i
enlighet med de af mig nu förordade grunder att påkalla ett ganska
väsentligt bidrag från statens sida. Detta skulle visserligen icke be
-
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
49
höfva börja att utgå förrän år 1915 men sedermera oafbrutet stiga och
ar 1925; da anstalten torde kunna antagas hafva kommit i jämviktsläge,
belöpa sig till 222,829 kronor. Vid sistnämnda tid skulle emellertid inkomsten
af årsafgifter bestiga sig till 235,746 kronor. Staten skulle således
icke bestrida fullt hälften af kostnaderna för pensioneringen, under
det att beträffande såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som döfstumlärarnas
pensionsanstalt tva tredjedelar af kostnaderna ansetts skola bestridas
af statsmedel och en tredjedel af årsafgifter.
I detta sammanhang vill jag yttra några ord i anledning af ett par
önskemål, som framställts i några af myndigheternas yttranden i ärendet.
Några hafva ansett, att helt understöd borde utgå efter 30 tjänstår, oberoende
af lefnadsåldern. Detta torde dock, såsom stridande mot gängse
principer för pensionering, icke kunna ifrågakomma. Större afseende förtjänar
yrkandet, att lefnadsåldern för erhållande af helt understöd måtte
nedsättas till 50 ar. Detta skulle emellertid innebära en väsentlig ändring
i de grunder, hvarpå ifrågavarande anstalt är byggd, och säkerligen påkalla
en ganska betydlig ytterligare ökning icke endast i statens bidrag utan
äfven i årsafgifterna, och då härtill kommer, att de till stöd för detta yrkande
åberopade skäl i väsentlig grad förlora i betydelse, därest den af
mig nu föreslagna löneregleringen och höjningen särskild! af de afkortade
understöden komma till stånd, kan jag ej heller biträda detta yrkande.
Det bär, såsom jag förut antydt, åt de i ärendet hörda, myndigheterna
pa sina hall framhållits önskvärdheten af, att i detta sammanhang åtskilliga
af de gällande, delvis föråldrade och föga ändamålsenliga stadgandena
rörande småskolepersonalens utbildning in. in. bearbetades. Ehuru de sålunda
uttalade önskemålen delvis äro synnerligen behj ärtans värda, torde de dock
icke lämpligen höra nu komma under ompröfning. En sammankoppling af
dessa frågor, i och för sig föga lämplig, skulle dessutom i hög grad försena
framförandet af den för smaskolepersonalen så viktiga löneregleringsfrågan.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag i uiiderdånighetT)eparternents''
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att ej mindre hemställ™,
medgifva:
dels vidtagande af sådana ändringar i fråga om aflöningsförhållandena
för de i § 2 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid folkskolor
och småskolor den 1 juni 1900 omnämnda lärare, att sådan lärare skall i
årlig begynnelselön åtnjuta minst femhundra kronor samt tre ålderstillägg
å femtio kronor hvartdera, det första efter fem, det andra efter tio och
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. 7
50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
det tredje efter femton års oförvitlig tjänstgöring efter undergången stadgad
pröfning, att utgå från och med början af kalenderåret närmast etter det,
hvarunder det femte, tionde eller femtonde tjänståret gatt till ända;
dels att, om hinder eller svårighet möter för skoldistrikt att förse
sådan lärare med tjänlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jämte
nödig vedbrand, skoldistriktet skall lämna honom i ersättning för nämnda
förmåner minst etthundra kronor för år; . ...
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om statsbidrag till
aflönande af vissa lärare, följande bestämmelser må blifva gällande: _
1 Till aflönande af lärare, som, efter att hafva i stadgad ordning
vid vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kungörelsen angående lönetillskott
af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och
småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning
för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i
egenskap af biträdande lärare, blifvit behörigen antagen till lärare vid
någon af förenämnda skolor och som i årlig lön åtnjuter,_ utom foreskrifna
förmåner af husrum och vedbrand eller stadgad ersättning därför, mins
femhundra kronor, samt till aflönande af hvarje annan till dylik befattning
behörigen antagen lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda
naturaförmåner eller ersättning därför, minst fyrahundrafemtio kronor,
äger skoldistriktet att af statsmedel bekomma ett ärligt bidrag i förra fallet
af trehundratrettiotre kronor trettiotre öre och i senare fallet af trehundra
kronor, dock under de i § 2 mom. 1 af kungörelsen angående statsbidrag
till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900, sadant
detta mom. lyder i kungörelsen den 10 juni 1904, angifva villkor.
2. Därest vid någon af de i punkt 1 omförmälda skolor anställd
lärare, som undergått sådan pröfning, hvarom i samma punkt nämnts
oförvitligt tjänstgjort under sammanlagdt fem tjänstar och lonen till
honom således utgår för åtta månaders undervisning med minst femhundrafemtio
kronor jämte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning
därför, äger skoldistriktet erhålla statsbidrag med trehundrasextiosex
kronor sextiosju öre. . ... ,
3. Har sådan lärare, hvarom i punkt 2 är nämndt, oförvitligt tjänst
gjort
under sammanlagdt tio tjänstår, och lönen till honom således utgar
för åtta månaders undervisning med minst sexhundra kronor jämte de i
lag bestämda naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistriktet
att erhålla statsbidrag med fyrahundra kronor. .
4. Om sådan lärare, hvarom i punkt 2 och 3 sägs, oförvitligt tjänstgjort
under tillhopa femton tjänstår och lönen till honom således utgar
för åtta månaders undervisning med minst sexhundrafemtio kronor jämte
51
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
de i kg bestämda naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoltref
öre^ ^ ei ialla statsbidl’ag med fyrahundratrettiotre kronor trettio
dels
att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om aflönande
åt vikarie for vissa lärare under tjänstledighet på grund af sjukdom, följande
bestämmelser ma blifva gällande:
ni b)a blädande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola
eller småskog, till hvilkens. aflönande bidrag af statsmedel utgår, på grund
af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vid småskoleseminarium examinerad
eller enligt $ 6 i kungörelsen angående lönetillskott af allmänna medel
or lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885
af folkskoleinspektör pröfvad vikarie är förordnad under oafbrutet minst
eu manad af den fastställda årliga undervisningstiden, skall vikarien
för den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuta arfvode efter
minst fyrahundrafemtio kronor för åtta månaders undervisningstid eller
femtiosex kronor tjugufem öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till
trettio dagar, och i of ngt samma förmåner som vikarie för ordinarie eller
extra ordinarie lärare vid folkskola.
Har i fall, som bär omför in äles, oexaminerad vikarie förordnats, skall
denne åtnjuta arfvode efter minst fyrahundra kronor för åtta månaders
undervisningstid eller femtio kronor för läsmånad och i öfrigt enahanda
törmaner, som nyss är sagdt;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om aflönande af
vikarie för vissa lärare vid af landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, mrattadt smaskolesennnanum under tjänstledighet på grund af
sjukdom, ma blifva, gällande enahanda bestämmelser, som ofvan föreslagits
i fråga om vikarier bil1 biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid
mindre folkskola eller småskola under tjänstledighet på grund af sjukdom;
, orfefQA°f,Sadr Röjning af de understödsbelopp, livilka efter utgången
åt ar 1908 beviljas från smaskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
att beloppet af helt understöd utgör 450 kronor för år.
att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller lärår
Ja?na; o™ blifvit 1 jfnst anstånd före den 1 januari 1880, uppnått eu
lefnadsalder af minst o5 ar samt tjänstgjort minst 20 år, och för hvilken
summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80, utgör 300 kronoratt,
om lärare° eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
anses pa grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig
att skota sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50
ai, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då han eller hon om
52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Is :o 25.
understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten bekomma afkortadt
årligt understöd till följande belopp:
a) lärarinna,
som fyllt 45 år........................................................................................ 205 kronor
'' 240 »
................... 255
..... 275 »
46
47
48
49
b) lärare eller lärarinna,
som fyllt 50 år..........................
51
52
53
54
det
300 kronor
325
350 »
380 »
415
att det afkortade årliga understöd, livilket tillkommer lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 samt efter
uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst 20 ar,
af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sm tjänst,
utgör, om summan af lefnads- och tjänstar uppgår till
75 år............................................................................................■
76 » ................................................................................................
77 » ..............................................................................................
78 » ...............................................................................................
79
205 kronor
220 »
240
255
275 *
samt att det årliga understöd, till livilket den lärare eller lärarinna är be
_
v • . i > o.. i o i T t* T _ 1 i_ ^11 a a 4“ i -v vit* ^1 /l 4* t i T''*!
rättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt understöd
bestämda antalet lefnads- och tjänstar, men, sedan han ellei hon
tjänstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att
vidare sköta sin tjänst, utgör 205 kronor;
än äfven öka _ ,
dels det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
T,nnVinskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med 1,200,000 kronor,
eller från 8,150,000 kronor till 9,350,000 kronor;
dels det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: Bidrag
till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola
eller småskola med 21,000 kronor, eller från 125,000 kronor till 146,000
kronor; (). ,
dels ock det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: Bidrag
till aflönande af lärare och lärarinnor vid seminarier för småskollärares och
53
småskollärarinnors
till 26,000 kronor.
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
bildande med 6,000 kronor, eller från 20,000 kronor
»
I a tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad föredragande
departementschefen sålunda hemställt; och skulle
nådig proposition allåtas till Riksdagen af den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Daniel Gadd.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 16 Höft.
8
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1908:132 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Majits propositioner angående lönereglering för lärarpersonalen vid småskolor m. m. samt angående visst vill s. 1 i texten
- SLU 1908:3 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N;o 3 s. 1 i texten