Angående anordnande af en särskild för fiskare af sedd försäkring mot skada till följd af olycksfall
1908-02-14 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1908:47, Angående anordnande af en särskild för fiskare af sedd försäkring mot skada till följd af olycksfall
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
1
N:o 47.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående
anordnande af en särskild för fiskare af sedd försäkring
mot skada till följd af olycksfall; gifven Stockholms
slott den 14 februari 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen
medgifva,
att från och med år 1909 må genom statens försorg anordnas en
särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall
enligt hufvudsakligen följande grunder:
Enhvar svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar
fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst, äger, vare sig han arbetar
för egen eller annans räkning, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten
bereda sig ersättning enligt de i 4 § af lagen angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 stadgade
grunder, men med den utsträckning, att ersättning vid dödsfall,
då den aflidne icke efterlämnat änka eller minderårigt barn, utgår till
den aflidnes föräldrar och syskon under femton år, såvidt den aflidne
under lifstiden försörjt sina omfömälda efterlefvande eller till deras försörjning
bidragit. Ersättning utgår i sådant fall i form af kapitalutbetalning
med 400 kronor till fader eller moder eller, om bägge lefva,
till dem gemensamt samt med 200 kronor till minderårigt syskon eller,
om de äro flera, till dem gemensamt; dock att, om den försäkrades
båda föräldrar före honom aflidit, ersättningen till syskon utgår med
400 kronor.
Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring utgår för
skada till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen af fiskeyrket
eller som uppstår vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 33 Häft. (N:o 47.) 1
2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
vid användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves, för så vidt
båten icke användes vid fraktfart, som ej bar samband med fiskerinäringen.
Ersättning utgår dock ej i något fall för skada, som den skadade
uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet själf ådragit sig, eller
som uppsåtligen förorsakats af tredje man, där denne icke haft ledning
af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada, som drabbat den
försäkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg.
Försäkring medgifves icke för kortare tid än ett år, och utgör den
årliga försäkringsafgiften fem kronor 50 öre.
Skulle berörda från de försäkrade utgående afgift befinnas otillräcklig
för bestridande af de ersättningar, som i anledning af fiskarförsäkringen
komma att utgå, fylles bristen af statsmedel; och utbetalas,
sedan försäkringens årsräkenskaper afslutats samt försäkringens skulder
därvid beräknats, till förvaltningen af försäkringens medel efter rekvisition
det statsbidrag, som erfordras till skuldernas täckande.
Den försäkrade är berättigad att mot årlig tilläggsafgift, som af
riksförsäkringsanstalten bestämmes, genom försäkring i riksförsäkrings-.
anstalten betinga sig, utöfver den här ofvan stadgade ersättning, sjukhjälp
eller lifränta på sätt i 23 § i förenämnda lag sägs.
Fiskare, som på sätt förut nämnts genom försäkring i riksförsäkringsanstalten
beredt sig ersättning enligt ofvan stadgade grunder för
skada till följd af olycksfall i arbete, må ock, med de inskränkningar
beträffande vissa olycksfall och på de villkor i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten
kunna bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt
samma grunder jämväl mot olycksfall, som inträffa utom arbetet.
De förvaltningskostnader, som af ifrågavarande försäkring föranledas,
bestridas af statsmedel.
I öfrigt gälla i afseende å denna försäkring i tillämpliga delar bestämmelserna
i lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall
i arbete den 5 juli 1901.
Under förutsättning af bifall till hvad sålunda föreslagits, föreslår
Kungl. Maj:t Riksdagen vidare
att till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring från
arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa ett förslagsanslag af
27,500 kronor att tills vidare från och med år 1909 årligen utgå;
att till gäldande af kostnaderna för den utvidgning af riksförsäkringsanstaltens
verksamhet, som blir en följd af den nu ifrågasatta försäkringen,
likaledes från arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa
från och med år 1909 ett årligt förslagsanslag af 7,100 kronor, däraf förslagsvis
2,500 kronor till ortsombud; samt
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
att medgifva, att de ökade kostnader, som kunna uppkomma för
postsparbanken för dess bestyr med förevarande försäkring, må utgå
af det utaf Riksdagen från ofvanberörda intressemedel till postsparbanken
förslagsvis redan anvisade anslag.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hamilton.
4
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
Olycksfallsförsäkring
för
fiskare.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den
14 februari 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anförde chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton.
Härmed tillåter jag mig underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning
fråga om anordnande af särskild olycksfallsförsäkring för fiskare.
Denna fråga har på sätt och vis sin upprinnelse i en riksdagsskrifvelse
af den 20 maj 1902, däri Riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i hvad man åtgärder kunde
vidtagas för främjande och upphjälpande af östersjö- och sötvattensfisket
samt därefter till Riksdagen inkomma med förslag i nämnda afseende.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 5
Med anledning häraf lät Kungl. Maj:t genom landtbruksstyrelsen
verkställa utredning; och framhöll styrelsen uti sitt den 13 november
1903 afgifna utlåtande önskvärdheten af att fiskeriförsäkringsföreningar
(d. v. s. föreningar till försäkring af fiskares båtar och redskap)
mera allmänt bildades och komme i åtnjutande af statsunderstöd
samt fäste i sammanhang därmed uppmärksamheten på en annan försälaingsform,
som syntes bära komma till stånd och vinna spridning
bland fiskarbefolkningen, nämligen olycksfallsförsäkring för fiskare.
. Uti statsverkspropositionen till 1904 års Riksdag gjorde Kungl.
Maj.t därefter under nionde hufvudtiteln framställningar angående vidtagande
af åtgärder till fiskerinäringens befrämjande.
Sedan Riksdagen uti skrifvelse den 13 april 1904 anmält sitt med
anledning däraf fattade beslut, blef vid underdånig föredragning af
Riksdagens skrifvelse ärendet den 17 juni samma år öfverlämnadt till
civildepartementet, så vidt anginge, bland annat, underlättande af fiskares
försäkring mot olycksfall under utöfvande af yrket; och anbefallde
Kungl. Magt den 8 december 1904 riksförsäkringsanstalten att låta
verkställa utredning rörande de åtgärder, som kunde vidtagas i nämnda
syfte.
Den 15 december 1905 afgaf riksförsäkringsanstalten till Kungl.
Maj.t redogörelse för den af anstalten i ämnet företagna utredningen
jämte däraf föranledt förslag.
Häröfver hafva Kungl. Majits befallningshafvande i rikets samtliga
län, styrelsen för postsparbanken samt landtbruksstyrelsen afgifvit
infordrade underdåniga utlåtanden.
Innan jag går att framlägga innehållet i riksförsäkringsanstaltens
berörda redogörelse och förslag, anhåller jag att få i korthet redogöra
föi hvad förut i fråga om fiskares olycksfallsförsäkring förekommit.
b örsta gången frågan om utfärdande af lagbestämmelser angående
fiskares försäkring mot olycksfall bragtes på tal var i det utlåtande,
som den af Kungl. Maj:t den 3 oktober 1884 tillsatta arbetarförsäkringskommittén
den 28 juli 1888 afgaf.
Kommittén yttrade i sitt utlåtande, bland annat, att vid försäkringens
närmare ordnande befunnits nödigt att lämna i vissa delar
särskilda föreskrifter rörande sjöfolk. Detta påkallades i synnerhet af
de förhållanden, under hvilka sjöfarten bedrefves, och hvilka kräfde
ett annat tillvägagående vid försäkringen, än där det gällde yrke sdrift
Tidigare
förslag.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
till lands. Bestämmelserna om sjöfolks försäkring'', yttrade kommittén
vidare, syntes också komma att vinna i reda, om de, i stället för att
meddelas såsom undantag’ från eu allmän förordnings stadganden, sammanfördes
i en särskild författning.
Kommittén framlade också ett särskildt förslag till lag om sjöfolks
försäkring för olycksfall i tjänsten.
Första paragrafen i den föreslagna lagen var i hithörande delar af
följande lydelse.
För följderna af i tjänsten inträffande olycksfall skola enligt de
närmare bestämmelserna i denna lag vara försäkrade befälhafvare och
besättning å svenska fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes
fortskaffande, och som hafva en Präktighet af tjugu registerton
eller däröfver. Hit räknas icke fartyg, som uteslutande användas för
fiske.
Den föreslagna lagbestämmelsen omfattade sålunda äfven vissa
slag af fiskare.
I motiveringen till den föreslagna paragrafen yttrade kommittén,
bland annat, följande.
Hvad fiskerihandteringen anginge vore det väl önskvärd!, att de,
som däri sysselsattes, blefve försäkrade för olycksfall i arbetet. Men
då de, som drefve fiske såsom handtering, esomoftast vore smärre, själfständiga
yrkesidkare, hade kommittén ansett, att för fiskerinäringen
tills vidare borde anstå med införandet af en obligatorisk olycksfallsförsäkring,
till dess på grund af från annat håll vunnen erfarenhet det
läte sig med någon större säkerhet bedömas, på hvad sätt försäkringen
för dess idkare skulle ändamålsenligast anordnas.
I den på arbetarförsäkringskommitténs utlåtande grundade propositionen
till 1890 års Riksdag med förslag till förordning angående försäkring
för olycksfall i arbetet uteslötos emellertid de föreslagna föreskrifterna
angående såväl sjöfolks i allmänhet som ock fiskares olycksfallsförsäkring.
Såsom skäl härtill anförde dåvai''ande departementschefen
till statsrådsprotokollet att, äfven med tillämpning af samma
principer som för annan olycksfallsförsäkring för arbetare, det dock
vore nödigt att vidtaga vissa ytterligare anordningar, som med hänsyn
till de praktiska svårigheter, hvilka därvid mötte, kräfde särskilda
undersökningar. Departementschefen trodde därför, att vid det första
steget på arbetarförsäkringens område det vore lämpligast att för någon
tid lämna å sido olycksfallsförsäkringen för sjöfolk. Blefve, yttrade
departementschefen vidare, de allmänna principerna för olycksfallsförsäkringen
fastslagna, så vore det därefter lättare att på den sålunda
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 7
lagda grunden bygga vidare i fråga om de yrken, som för försäkringens^
införande erfordrade särskilda anordningar.
Fiågan om fiskares olycksfallsförsäkring fick därefter hvila till
dess den af Kungl. Maj:t den 9 november 1900 tillsatta kommittén
oi utredning af frågan om ett förbättradt pensioneringssätt för sjömän
åter upptog densamma till behandling.
I det af kommittén den 15 november 1904 afgifna utlåtande in?§''
"ommhten jämväl ett särskildt förslag till lag om försäkring af
sjötolk, och detta förslag omfattar äfven en viss grupp af fiskare.
Första paragrafen i den föreslagna lagen lyder nämligen i hithörande
delar sålunda.
Fn hvar, som erhåller anställning å fartyg, varder därigenom med
undantag, som nedan sägs, försäkrad i Handelsflottans pensionsanstalt
enligt de närmare bestämmelserna i denna lag.
Med fartyg förstås i denna lag:
1) fartyg, som afses i 2 § sjölagen,
2) så ock annat svenskt fartyg, som — — _ _ _ ____
b) användes i fångstfart eller fiske å öppna hafvet, dock endast
för så vidt fartyget är heldäckadt — — _ _____
Försäkringens ändamål är enligt förslaget att bereda
1) sjukhjälp och lifränta åt försäkrad, som blifvit skadad till följd
af olycksfall under anställning å fartyg, samt, när försäkrad genom
„ stafl under sådan anställning ljutit döden, begrafningshjälp äfvensom
liiränta åt den försäkrades änka och barn under 15 år;
2) pension
a) åt försäkrad, som annorledes än genom olycksfall under anställning
å fartyg ådragit sig för framtiden bestående förlust
eller minskning af arbetsförmågan eller uppnått viss
lefnadsålder; samt
b) åt änka äfvensom barn under 15 år efter försäkrad, som aflida
af annan dödsorsak än olycksfall under anställning å
fartyg.
Lika med. olycksfall skulle enligt lagförslaget räknas, om försäkrad
under anställning å fartyg insjuknade i sådan sjukdom, som kunde anses
tor sjömannen innebära särskild yrkesfara; och såsom olycksfall under
anställning å fartyg skulle anses jämväl olycksfall, som timade, medan
den försäkrade befordrades före tjänstgöringens början från land till fartyget
eller efter tjänstgöringens slut från fartyget till land, eller medan
han hemförskaffades enligt bestämmelserna i 98 § sjölagen.
8
Fiskarförsäkring
i utlandet.
Tyskland.
Holland.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Till försäkringsafgifts erläggande skulle den försäkrade och fartygsägaren
bidraga med hälften hvar.
Ersättning vid skada till följd af olycksfall skulle utgå med samma
belopp och efter enahanda grunder som enligt lagen angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete; dock var här den s. k.
vänte- eller karenstiden inskränkt till 14 dagar, så att sjukhjälp eller
lifränta skulle utgå redan från och med femtonde dagen efter olycksfallet.
Ersättning skulle ej i något fall utgå för skada, som den skadade
själf uppsåtligen ådragit sig. Grof vårdslöshet uteslöt således ej rätten
till ersättning.
Af motiveringen till förslaget framgar, att afsutten var, att åt
fiskarna endast de, som sysselsattes i det s. k. stol sjöfisket, skulle
vara underkastade lagens bestämmelser; och skulle enligt kommitténs
beräkning i rundt tal 3,500 fiskare blifva försäkringspliktiga.
Kommittéförslaget har remitterats till kommerskollegium, som emellertid
däröfver ännu icke afgifvit yttrande.
Jag tillåter mig härefter lämna en kortfattad framställning af de
i främmande länder beträffande ifrågavarande slag af försäkring vidtagna
åtgärder. _ .....
Frågan om fiskares olycksfallsförsäkring har i vissa främmande
länder vunnit vida mer beaktande än i vårt land.
Enligt hvad riksförsäkringsanstalten uti sin ofvan omförmälda utredning
meddelat, har sålunda försäkring af fiskare för olycksfall gjorts
till föremål för lagstiftning i Tyskland, Holland, Frankrike, Italien och
Danmark.
I Tyskland är försäkringen af sjöfolk mot följderna af olycksfall
hufvudsakligen ordnad genom lag af den 30 juni 1900. Enligt denna
skola obligatoriskt försäkras, bland andra, 1) besättningarna a fartyg
för idkande af fiske å öppna hafvet samt bukter, vikar och fjärdar af
hafvet samt vidare 2) besättningarna å fartyg för idkande^ af fiske å
andra, af sjögående fartyg trafikerade vatten inom vissa af förbundsrådet
fastställda gränser. Därjämte skola de, som själfständigt bedrifva
omförmälda rörelse, för så vidt de tillhöra fartygets besättning och därvid
i regel ej använda flera än två aflönade arbetare, vara obligatoriskt
olycksfallsförsäkrade enligt lagens bestämmelser. Kostnaden för olycksfallsförsäkringen
bestrides af arbetsgifvarna (redarna).
Fiskerirörelse å floder och inre farvatten är i Holland underkastad
bestämmelserna i lagen af den 2 januari 1901 angående föisäkring af
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o å7. 9
arbetare mot följderna af olycksfall i vissa yrken. Försäkringen är
obligatorisk och bekostas af arbetsgifvarna, ehuru dock staten betalar
en del af förvaltningskostnaderna.
Förslag har i Holland framlagts till försäkring jämväl af dem, som
äro sysselsatta i det s. k. stor sjöfisket.
Enligt lag den 21 april 1898 har i Frankrike inrättats en fö rsörjningskassa
(Caisse de prévoyance entre les marins frants contre les
risques et accidents de leur profession) med ändamål att bereda sjöfolket,
försäkring mot yrkesfara och olycksfall under anställning å fartyg.
Allt till sjötjänst inskrifvet franskt sjöfolk från tio års ålder är obligatoriskt
försäkradt i kassan.
Kassans inkomster utgöras af utgifter af delägarna, bidrag af fartygsägarna,
gåfvor samt, i händelse af behof, räntefria förskott af staten.
I Italien finnes icke nag''on särskild lag, som reglerar försäkringen
af sjöfolk, inklusive fiskare. Där gäller för närvarande lagen af den
31. januari 1904 angående försäkring af arbetare i vissa yrken, bland
hvilka inbegripas den egentliga sjöfartsrörelsen samt fiske på öppna
hafvet. Försäkringen ombesörjes och bekostas af arbetsgifvarna (fartygsredarna).
I Danmark ordnades fiskarförsäkringen särskildt för sig genom
Lov om danske Fiskeres Försäkring i Ulykkestilfrelde den 3 april
1900. Enligt denna lag äger enhvar i Danmark hemmahörande person,
som lifnär sig helt eller delvis genom fiske, att mot en årlig afgift af
fem kronor blifva medlem af en af inrikesministern erkänd olycksfallsförsäkringsförening
för danska fiskare, och är han såsom sådan, när
han vid fiske med danskt fartyg eller båt, vare sig i eller utanför de
danska farvattnen, drabbas af olycksfall, som medför öfvergående eller
varaktig nedsättning af hans arbetsförmåga, försäkrad jämlikt föreskrifterna
i berörda lag och Lov af 7:e januar 1898 om Arbejderes Försäkring
mod Fplger af Ulykkestilfelde i visse Virksomheder (med ändringar
enligt lag af den 15 maj 1903), så framt olycksfallet är orsakadt
af fis.keridriften eller de förhallanden, under hvilka denna försiggår,
eller inträffat. vid frivilliga försök att rädda människolif ur sjönöd eller
vid segling i fiskefartyg, utan att fiske därvid bedrifves. Förorsakar
olycksfallet döden, äro under samma förutsättningar fiskarnas efterlefvande
försäkrade i anledning af den lidna förlusten af försörjare.
Uteslutna från försäkring äro dock olycksfall, som fiskaren själf
orsakat med uppsåt eller genom grof vårdslöshet.
Bill. Ull Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Ajd. 33 Höft.
Frankrike.
Italien.
Danmark.
2
10
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
När fiskare, som af annan person, hvilken drifver fiske, såsom
näringsfång utan att själf personligen mera regelbundet deltaga i detta,
är antagen att mot ersättning fiska åt denne, har begagnat sig af rättigheten
till försäkring på sätt ofvan nämnts, är han berättigad att. al sin
arbetsgivare erhålla godtgörelse, helt eller delvis, utan afkortning af
öfverenskommen ersättning, för det försäkringsbidrag, han måst erlägga
till försäkringsföreningen.
Om olycksfallsförsäkringsföreningen icke skulle kunna med ofvannämnda
försäkringsbidrag betala de till ersättningar, förvaltningskostnader
och öfriga utgifter nödvändiga belopp, ersätter statskassan bristen.
Olycksfallsförsäkringsföreningens stadgar, som skola innehålla bestämmelser
om formen lör anmälan om inträde i föreningen, inkassering
af försäkringsbidragen och förvaltningen, om medlemmarnas rättigheter,
om föreningens förtroendemän, valda af de försäkrade, om anmälningsskyldighet
och kontroll, fastställas al inrikesministern efter förslag af
det jämlikt lagen den 7 januari 1898 upprättade arbetarförsäkringsrådet.
1 öfrigt gälla, i den mån de äro tillämpliga, de i lagen af den 7
januari 1898 förekommande bestämmelser äfven i afseende å försäkringar
enligt lagen den 3 april 1900, dock med, bland andra, följande
undantag:
1) vid bestämmande af invaliditetsersättning skall alltid en årsinkomst
af 600 kronor läggas till grund;
2) ersättning i anledning af dödsfall är för alla bestämd till 2,500
kronor utan särskild begrafningshjälp.
Vid olycksfall utgår ersättning till den skadade på följande sätt.
Medför olycksfallet en nedsättning af arbetsförmågan, hvars slutliga
följder ännu icke kunna bestämmas, tillkommer den skadade sjukhjälp
(Dagpenge), räknadt från trettonde veckan efter olycksfallet. Rätten till
sjukhjälp är betingad af att nedsättning af arbetsförmågan förefinnes.
Detta anses vara fallet, så länge den skadade på grund af den honom
öfvergångna skadan icke är i stånd att förrätta arbete af samma slag
som hans förutvarande. Då olycksfallet blott medför öfvergående nedsättning
af arbetsförmågan, upphör sjukhjälpen vid den tidpunkt, då,
enligt hvad ofvan nämnts, förutsättningarna för densamma upphört. Har
åter olycksfallet bestående nedsättning af arbetsförmågan till följd,
fortfar sjukhjälpen, så vidt angifna förutsättningar .föreligga,, att löpa
intill dess arbetarförsäkringsrådet fastställt invaliditetsersättningen.
Medför olycksfallet döden, fortfar sjukhjälpen under samma förutsättningar
att löpa till dödsdagen. Sjukhjälpen utgår med 1 krona 50 öre
för dag.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Har olycksfallet medfört sådan nedsättning af arbetsförmågan, som
förklaras blifva bestående (invaliditet), tillkommer den skadade en
penningsumma, hvilken i händelse af fullständig invaliditet utgör sex
gånger beloppet af en till 600 kronor beräknad årsförtjänst, eller sålunda
3,600 kronor. År arbetsförmågan blott minskad, utgör ersättningen
en i förhållande till nedsättningens betydelse beräknad del af
den summa, som skulle hafva tillkommit fiskaren vid fullständig förlust
af arbetsförmågan.
Såsom förut nämnts, uppgår ersättningen vid dödsfall till 2,500
kronor. Om den försäkrade efterlämnar änka, tillkommer försäkringsbeloppet
henne, därest äktenskapet är slutet före olycksfallet och sammet
icke upphört. Efterlämnar den försäkrade icke änka, som skall
eihalla ersättning, tillfaller denna hans barn, hvilkas försörjning ålåg
honom, eller som han faktiskt försörjde, då olyckan skedde. Efterlämnas
icke heller sådana, bestämmer arbetarförsäkringsrådet, om ersättning
i anledning af försäkringen skall tillfalla andra, hvilka arbetaren
försörjde, då olyckan skedde. I stadgandet härom är emellertid
senare införd en förtydligande ändring, hvartill jag längre fram torde
få återkomma.
I Norge framlades af en för ändamålet tillsatt kommitté under år 1900
ett utkast till lag om sjömäns försäkring. Enligt förslaget skola, bland
andra, försäkras besättningen på norska heldäckade fartyg, som användas
antingen i utrikes fart, däri inbegripet fiske- och fångstfart på hafvet, eller
i kustfart, för så vidt det i denna slags fart använda fartyget har minst
trettio registertons bruttodräktighet. Försäkringen, som i regel är obligatorisk,
omfattar olycksfallsförsäkring, invaliditetsförsäkring, ålderdomsförsäkring
och dödsfallsförsäkring. De förvaltningskostnader, försäkringen
kräfver, skola enligt förslaget bestridas af staten. Kostnaderna för
själfva försäkringen åter bestridas genom afgifter, som betalas till
hälften af den försäkrade och till hälften af rederiet.
För. kort tid sedan har norska regeringen beslutit proposition i
ämnet . till stortinget, men är jag icke i tillfälle att nu meddela innehållet
i förslaget.
I sin till Kungl. Maj:t afgifna utredning erinrar riksförsäkringsanstalten
till en böljan om, att fiskarna, hvilka till väsentlig del äro
själfständiga yrkesidkare, icke falla under bestämmelserna i lagen angående
^ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901, såvidt dessa bestämmelser afse skyldighet för arbetsgifvare att utgifva
ersättning till skadade arbetare.
Norge.
Riksförsäkringsanstaltens
utlåtande.
Behofvet af
åtgärder för
underlättande
af försäkring.
Obligatorisk
eller frivillig
försäkring.
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
På grund af bestämmelserna i 23 § i nämnda lag är emellertid
fiskare, hvilken uppträder såsom arbetsgivare, berättigad att i riksförsäkringsanstalten
försäkra sina arbetare. Enligt 24 § i samma lag kan
äfven enskild fiskare, för så vidt han kan anses såsom arbetare i lagens
mening, erhålla försäkring i anstalten; men likväl har ingen fiskare
begagnat sig af denna rättighet. Anledningen därtill förmenar anstalten
till väsentlig del vara att söka i den med försäkringen förenade
kostnaden.
I fråga om behofvet af att åtgärder vidtagas för att underlätta
fiskares försäkring yttrar riksförsäkringsanstalten.
Fiskarbefolkningen lefver i det stora hela under ganska tryckta
ekonomiska förhållanden. Den arbetsförtjänst, fisket lämnar, är ock
växlande och oberäknelig. Då olycksfall under yrkets utöfning inträffat,
hvilket ofta händer, har väl hittills fattigvården eller den enskilda
välgörenheten fått träda emellan, ty det är, såvidt riksförsäkringsanstalten
kunnat inhämta, sällsynt, att en fiskare genom försäkring eller
annorledes bereder sig ekonomiskt skydd mot skada till lif och lem,
som orsakats af olycksfall. Kostnaden för försäkring har för honom
ställt sig för hög. Men den enskilda välgörenheten är icke alltid att
påräkna; och utsikten att kanske behöfva anlita densamma eller fattigvården
är icke uppmuntrande för fiskaren och torde afskräcka mången,,
som ämnat ägna sig åt fiskaryrket. Det vore därför till stor trygghet
och lättnad för dem, som drifva eller ämna ägna sig åt ifrågavarande
yrke, om en försäkring kunde anordnas, som, i händelse af skada till
följd af olycksfall, utan alltför stora uppoffringar från fiskarnas sida
beredde dem medel eller hjälp till deras uppehälle. Fiskarna själfva
hafva ock vid flera tillfällen uttalat sig för anordnandet af en dylik
försäkring. Antagligt är äfven att, om en sådan försäkring kommer till
stånd, den skall kunna kraftigt medverka till fiskerinäringens främjande
och sålunda lända det allmänna till nytta.
Riksförsäkringsanstalten öfvergår därefter till frågan, huruvida den
ifrågasatta försäkringen bör anordnas såsom obligatorisk eller frivillig.
Såsom förut påpekats, yttrar riksförsäkringsanstalten, äro de personer,
om Indika här är fråga, i regel sina egna arbetsgivare. Fisket
drifves antingen af enskilda personer hvar för sig eller af två eller
flera gemensamt. I sistnämnda fall äga deltagarna vanligen båt och
andra redskap gemensamt; och vinsten af fisket fördelas dem emellan.
Tillräckliga skäl synas icke föreligga att pålägga näringsidkare
13
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
inom ett särskild! yrke skyldighet att låta försäkra sig, under det att
utöfvarna af öfriga yrken lämnas frihet i detta afseende. En obligatorisk
försäkring af eu enstaka grupp af yrkesidkare skulle ock bereda
åtskilliga svårigheter. Först och främst måste vid en sådan försäkring
uppdragas bestämda g-ränser, angifvande hvilka som skola komma in
under . försäkringen, något som i förevarande fall icke så lätt torde
låta sig. göra, isynnerhet som det icke är ovanligt, att fiske drifves
såsom bisysselsättning, vissa tider i mindre, andra i högre grad.
Svårigheter, delvis föranledda af vanskligheten att bestämma begreppet
fiskare, skulle ock möta att kunna öfva vederbörlig kontroll
öfver att alla, som vore skyldiga att försäkra sig, därtill anmäldes;
och förvaltningskostnaderna, i händelse kontrollen skulle vara effektiv,
torde därigenom i väsentlig mån ökas.
Af sålunda anförda skäl anser riksförsäkringsanstalten, att, åtminstone
under nuvarande förhållanden, obligatorisk försäkring icke bör ifrågakomma.
I detta sammanhang torde jag få erinra, hurusom i de vid 1890,
1891, 1895 och 1898 års Riksdagar framlagda propositioner angående
olycksfalls- eller invaliditetsförsäkring principen om obligatorisk försäkring
lagts till grund för de särskilda lagförslagen i ämnet, samt att
Riksdagen afslog berörda propositioner delvis på den grund, att Riksdagen
ansåg den frivilliga försäkringen äga företräde framför den •
obligatoriska.
I de fall, där högsta domstolens yttrande i frågan inhämtats, har
jämväl samma åsikt af densamma förfäktats.
Däremot vann det af Kungl. Maj:t för 1901 års Riksdag framlagda
förslaget till lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall
i arbete, däruti grundsatsen om frivillig försäkring af arbetare var
genomförd, i hufvudsak Riksdagens bifall och ledde till den nu gällande
lagen i ämnet af den 5 juli 1901.
Om försäkringen anordnas såsom frivillig, yttrar riksförsäkringsan- statsbidrag
stalten vidare, är emellertid att befara, att densamma icke vinner någon tiu för8Skrn>- allmännare anslutning, därest de försäkrade själfva skola ensamna bära gen‘
kostnaderna därför. Bidrag från statens sida måste förutsättas, för att
den skall blifva till afsedt gagn. Staten har förut ansett sig böra bispringa
fiskarna och har gjort detta i form af bidrag till föreningar för försäkring
af fiskebåtar och lån till inköp af fiskredskap. Skälen härtill
torde vara att söka såväl i fiskarnas svaga ekonomiska ställning och
de svårigheter, som äro förenade med utöfningen af deras yrke, som
14
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
ock i den betydelse, fiskerinäringen har för vårt land. Men om staten
lämnar fiskarna hjälp till inköp af redskap och dylikt, och icke därjämte
är sörjdt för deras säkerställande i ekonomiskt afseende i händelse
af skada till följd af olycksfall, vinnes icke mycket. Den stora
yrkesrisken och osäkerheten för framtiden locka icke flera till yrket.
Hvad angår storleken af ett dylikt statsbidrag, bör detta enligt
anstaltens mening ställas i förhållande till fiskarbefolkningens förmåga
att bära ytterligare utgifter. Redan nu äro de betungade af utgifter
för inköp af båt och annan redskap samt försäkring däraf m. in. Någon
större pålastning därutöfver torde de därför icke kunna bära. Om den
afgift, fiskarna själfva skulle betala, sattes till ungefär hälften åt den
faktiska kostnaden för försäkringen, frånsedt förvaltningskostnaderna,
torde dock tillräcklig hänsyn hafva tagits till denu
Nu låter det sig icke göra, säger riksförsäkringsanstalten, att på
förhand med någon större säkerhet beräkna försäkringsafgiften; tillräckligt
statistiskt material därtill saknas. Saken kunde under sådana
omständigheter ordnas sålunda, att staten betalar ett visst fixt belopp
för hvarje försäkrad och de försäkrade stode risken i öfrigt. Detta
skulle då medföra att, om en viss bestämd afgift utkräfdes för år,
efteruttaxering måste äga rum, i händelse denna afgift jämte statens
bidrag visade sig otillräcklig. Men en dylik efteruttaxering skulle komma
att drabba ojämnt och har i öfrigt sina svårigheter. Fiskarna vistas
långa tider i aflägsna farvatten och kunna då icke anträffas för utkräfvande
af efteruttaxeringens belopp. Någon större benägenhet hos
fiskarna torde icke heller komma att förefinnas för en försäkring, hvars
kostnad de icke vid försäkringens tagande kunna beräkna och som i
händelse af en massolycka kan komma att blifva för dem ganska betungande.
Vill man icke förfela ändamålet med försäkringen, torde
man därför böra ordna den så, att fiskaren får betala det fixa beloppet,
under det staten ikläder sig den eventuellt återstående kostnaden.
Förvaltningskostnaderna torde staten alltid böra bestrida, detta i
likhet med hvad som äger rum i afseende å den med ifrågavarande
försäkring likställda försäkringen af arbetare i riksförsäkringsanstalten.
Rätt till dei- Beträffande rätten till delaktighet i en dylik med statsbidrag unaiti^het
i derstödd försäkring anser riksförsäkringsanstalten, att den . bör till8
komma i Sverige hemmahörande fiskare och bland dessa icke allenast
dem, som äro sysselsatta med hafsfiske, utan äfven insjöfiskarna,
om dessa skulle vilja begagna sig af densamma. Naturligtvis bör
härvid såsom regel '' gälla, att delaktighet tillkommer endast sådana
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47. 15
personer, som helt och hållet eller till hufvudsaklig del lifnära sig
genom fiske eller s. k. yrkesfiskare. Under förutsättning att ersättning
utgår allenast i anledning af skada till följd af olycksfall, som
harflyter från utöfnmgen af fiskaryrket eller hvad därmed äger samband,
synes dock icke vara skäl att förvägra tillträde till försäkringen
för personer, hvilka blott kortare tid af året eller mera tillfälligt för
8in. utkomst arbeta såsom fiskare. Vilja dessa betala den stadgade
af giften, torde detta endast bidraga till att minska statens utgifter för
försäkringen.
I fråga om grunderna, för rätt till ersättning anför riksförsäkringsaustalten,
att ersättning i anledning af försäkringen synes böra utgå
hufvudsakligen under enahanda förutsättningar, i''samma utsträckning
“ka belopp som enligt lagen angående ersättning för skada
till följd af .olycksfall i arbete den 5 juli 1901.
Ersättning skulle således utgå vid olycksfall, som härflyter från
utöfnmgen af fiskaryrket Dock bör enligt riksförsäkringsanstaltens
förmenande ersättning, i likhet med hvad som äger rum i andra länder,
äfven utgå. vid skada till följd af olycksfall, som inträffat under fiskarens
frivilliga försök att rädda människolif ur sjönöd samt vid användande
af . fiskebåt, äfven om fiske därvid icke bedrifves, för så vidt den
icke användes i fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.
Uenom den .senare utvidgningen erhåller fiskaren större trygghet, och
därigenom minskas anledningarna till tvister vid anspråk på ersättning.
En dylik utvidgning torde icke heller medföra någon afsevärd ökning
af kostnaderna för försäkringen.
.Enligt lagen af den 5 juli 1901 skall ersättning utgifvas i form
af sjukhjälp eller lifränta eller bådadera till skadad arbetare samt, om
olycksfallet medfört döden, begrafningshjälp äfvensom lifränta till änka
och barn.
Det kan, säger riksförsäkringsanstalten, ifrågasättas, huruvida icke
rätten till ersättning lämpligen borde utsträckas jämväl till andra efterlefvande
än änka och barn, hvilka den aflidne helt och hållet försörjt
eller till hvilkas försörjning han bidragit.
Enligt Lov om danske Fiskeres Forsikring i Ulykkestilfselde jämförd
med Lov af 7:de januar 1898 om Arbejdeims Forsikring mod
Fölger af Ulykkestilfmlde i visse Virksomheder gäller i Danmark, att,
om försäkrad fiskare icke efterlämnar änka eller barn, arbetarförsäknngsrådet.
bestämmer, om ersättning skall tillfalla andra, hvilka fiskaren
försörjde, då olyckan skedde. Denna bestämmelse har tolkats så,
Grunderna för
ersättning.
16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
att försörjningen skall kafva varit fullständig, för att ersättning skall
utgå.
Till följd häraf hafva de ogifta fiskarna visat sig obenägna att
ingå i olycksfallsförsäkringsföreningen. De anse försäkringen hafva
ringa värde, då sällan är fallet, att en fiskare ensam fullständigt försörjer
sina föräldrar eller andra anförvanter. För att råda bot mot
denna oegentlighet i afseende å rätten till ersättning har emellertid
år 1905 framkommit ett lagförslag, enligt hvilket ersättning kan tillkomma
jämväl andra än änka och barn, som den aflidna försöijt eller
till hvilkas försörjning han lämnat bidrag.
Enligt hvad jag inhämtat, har detta lagförslag ledt till lagbestämmelser,
som trädt i kraft den 1 oktober 1906, af innehåll att, därest försäkrad
fiskare icke efterlämnar änka eller barn, arbetarförsäkringsrådet
bestämmer, om försäkringen helt eller delvis skall tillfalla andra, hvilka
han försörjde eller till hvilkas försörjning han lämnade bidrag, då olyckan
inträffade, samt att, om den försäkrade blott lämnat bidrag till försörjningen,
ersättningsbeloppet i hvarje särskildt fall icke finge öfverstiga
800 kronor. _
Onekligt är, förmenar riksförsäkringsanstalten, att en dylik utvidgning
af rätten till ersättning skulle göra försäkringen mera begärlig
och sålunda tillföra den ett större antal deltagare. Då det emellertid
synes olämpligt att i förevarande hänseende för en enstaka yrkesgrupp
göra undantag från den i lagen den 5 juli 1901 fastställda allmänna
regeln, samt det dessutom är svårt att nu erhålla någon närmare
utredning af den ökade kostnaden för en sådan utsträckning,
anser riksförsäkringsanstalten, att rätten till ersättning bör tillsvidare
begränsas till de i lagen af den 5 juli 1901 angifna personer. De
ogifta fiskarna torde i alla fall snart finna med sin fördel förenligt att
söka delaktighet i försäkringen, då bland fiskarna oftare, än man antagit,
skador till följd af olycksfall inträffa, som medföra invaliditet.
Vid denna frågas behandling i riksförsäkringsanstalten var t. f.
öfverdirektören May af skiljaktig mening. Uti reservation till riksförsäkringsanstaltens
protokoll den 15 december 1905 yttrar nämligen t. f.
öfverdirektören May följande.
Skulle, därest i Sverige en försäkring af fiskare mot olycksfall
anordnas genom statens försorg, ersättning icke utgå till andra efterlefvande
än den aflidnes änka och minderåriga barn, är anledning antaga,
att de ogifta fiskarna icke komma att omfatta försäkringen med så allmänt
intresse, som önskligt vore; och anser jag mig därför böra förorda
en sådan utsträckning af rätten till ersättning, att, i händelse för
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 17
säkrad icke efterlämnar änka eller minderåriga barn, ersättning skall
utgå till den aflidnes föräldrar eller minderåriga syskon, som den aflidne
under lifstiden försörjde eller till hvilkas försörjning lian bidrog.
Lämpligast vore, om ersättning vid ifrågavarande fall kunde utgå i
form af lifränta, ehuru å lägre belopp än för änka och barn. Då emellertid,
i händelse lifräntan icke skulle blifva alltför obetydlig försäkringskostnaden
härigenom skulle väsentligen ökas, torde denna ersättningsform
böra utbytas mot kapitalutbetalning.
Hvad beträffar ersättningens belopp skulle, säger riksförsäkringsanstalten,
ersättning utgå med de i 4 § af lagen den 5 juli 1901 angifva
belopp och från samma tidpunkt, som där är bestämd. Således
skulle från och med sextioförsta dagen efter olycksfallet utgifvas till
skadad fiskare sjukhjälp med en krona för dag, så länge det af olycksfallet
förorsakade sjukdomstillståndet varar, samt från och med sextioförsta
dagen efter olycksfallet eller från den senare tidpunkt, då framtida
bestående nedsättning af arbetsförmågan inträdt, lifränta5 vid fullständig
invaliditet med 300 kronor årligen och vid minskning af arbetsförmågan
med det lägre belopp, som svarar mot nedsättnnmen af arbetsförmågan.
Om olycksfallet medfört döden, skulle utgifvas beorafningshjälp
med 60 kronor samt till änka en årlig lifränta af 120 ^kronor
och till hvarje minderårigt barn en årlig lifränta af 60 kronor med
den begränsning, som i 3:dje momentet af berörda paragraf finnes angifven.
I fråga om beloppet af den ersättning, som skulle utgå till andra
efterlefvande än änka och barn, föreslår t. f. öfverdirektören May i
sm ofvan omförmälda reservation en kapitalutbetalning af sammanlagdt
högst 600 kronor, och att till den aflidnes föräldrar skulle ut o-å ersättning
med två tredjedelar af nämnda belopp eller med 400 kronor samt
till efterlämnade syskon under 15 år 200 kronor med lika fördelning
dem emellan, i händelse flera funnes; dock att, om den försäkrades
bada föräldrar före honom aflida, ersättning till hans syskon under 15
år skulle utgå med 400 kronor.
Riksförsäkringsanstalten framhåller, att möjlighet till erhållande af
förkortning af den s. k. vänte- eller karenstiden för skadad synes böra
lamnas. Såsom förut nämnts hade kommittén för utredning angående
forbättradt pensioneringssätt för sjömän i sitt förslag hemställt att
denna tid måtte bestämmas till allenast 14 dagar; och det syntes vara
lämpligt att vid nu ifrågavarande försäkring medgifva den försäkrade
ratt att mot en särskild på förhand bestämd tilläggsafgift bereda sig
ersättning, sjukhjälp eller lifränta, redan från och med femtonde dagen
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
efter olycksfallet. Någon tidigare tidpunkt för ersättnings utgående
bör icke få förekomma, enär förvaltningskostnaderna då skulle blifva
icke oväsentligt ökade, utan att den försäkrade erbölle motsvarande
^ Det har, fortsätter riksförsäkringsanstalten, vid behandlingen inom
anstalten af förevarande ärende ifrågasatts, att valfrihet vid löisäkrino-en
i afseende å tiden, från hvilken ersättning skulle utgå, icke borde
medgifvas, och att den s. k. karenstiden för alla fall borde bestämmas
till 14 dagar. Ehuru antagligt är, att flertalet af de försäkrade skola
anse med sin fördel förenligt att erhålla försäkring med lätt till ersättning''
redan från och med femtonde dagen efter olycksfallet, har
riksförsäkringsanstalten dock ansett sig’ icke böra förorda en inskränkning’
som den ofvan nämnda. Därigenom skulle nämligen anslutningen
till ^förefintliga eller möjligen blifvande sjukkassor kunna motverkas,
och en fiskare, som vore delaktig i en sjukkassa, skulle kanske anse
sig icke hafva råd att betala afgift till sjukhjälp på två håll, men icke
vilja lämna sjukkassan, som gifver honom ersättning’ vid sjukdom,
hvilken har sin orsak i annat än skada till följd af olycksfall.
Försäkrings- Riksförsäkringsanstalten redogör härefter för den utredning, som
kostnaderna. verkställt för beräkning af de kostnader, en försäkring af
angifvet slag skulle kräfva.
Antaietfiskare Att med ledning af förefintliga officiella uppgifter erhålla en säker
i Sverige, uppskattning af antalet fiskare i riket, torde, säger riksförsäkringsanstalten,
vara omöjligt. Kommittén för utredning angående förbättradt
pensioneringssätt för sjömän har ur mantalslängderna för åren 1894,
1899 och 1900 inhämtat uppgifter om antalet fiskare och funnit det
vara respektive 8,482, 9,198 och 10,187. Dessa siffror äro antagligen
för små, särskild! om hänsyn tages till det slag af fiskare, som icke
uteslutande året om äro sysselsatta vid fisket. Dessutom torde^ mantalslängderna
icke vara fullt tillförlitliga i detta atseende. Sålunda
torde en del personer, som större eller mindre delar af året äro sysselsatta
med fiske, vara mantalsskrifna som jordbrukare, torpare och dylikt;
dessutom angifva ej mantalslängderna för en del personer någon
yrkestitel.
Riksförsäkringsanstalten har därför sökt att medels uppgitter tran
annat håll bilda sig en föreställning om antalet personer, som sysselsätta
sig med fiske. . 0 1ftA.
Enligt från landtbruksstyrelsen inhämtade uppgitter tor ar 1904
uppgick antalet hafs- och skärgårdsfiskare inom nedan nämnda län till:
19
Kungl. Maj:ts Nåd.
Södermanlands län...............
Kalmar »
Gottlands »
Blekinge »
Malmöhus »
Hallands »
Gäfleborgs »
Västernorrlands »
Proposition No 47.
.................................. 375
.................................. 1.938 '')
.................................. 1,100
.................................. 2,527 2)
................................. 1,368 3)
................................. 524 4)
................................. 1,779 6)
................................. 1,268
Summa 10,879
För Göteborgs och Bohus län saknas uppgift om antalet bafsfiskare,
men lär detta antal enligt meddelande af landsböfdingen friherre
Lagerbring, som härom låtit verkställa undersökning, kunna uppskattas
till minst 4,000. Likaledes saknas uppgift från några andra län.
Hvad insjö- och strömfiskare beträffar, äro härom förefintliga uppgifter
alltför osäkra, för att desamma skulle kunna läggas till grund
för en uppskattning af antalet dylika fiskare. Emellertid kan antagas,
att denna kategori af fiskare ej i någon nämnvärd utsträckning kommer
att använda sig af den försäkring, som här är ifrågasatt. I hvarje fall
komma utgifterna för försäkring af detta slag af fiskare att blifva afsevärdt
lägre än för försäkring af dem, som sysselsätta sig med det
långt farligare hafs- och skärgårdsfisket, hvarför en feluppskattning af
antalet insjöfiskare ej kan få någon afsevärd inverkan på säkerheten
hos beräkningen af de behöfliga afgifter, som här ifrågakomma.
Med ledning af förutnämnda uppgifter bär riksförsäkringsanstalten
beräknat antalet fiskare, som kunna tänkas finna anledning att använda
sig af den föreslagna försäkringen, uppgå till minst 15,000.
Denna approximativa beräkning af antalet fiskare torde snarare få
anses för låg än för hög. Däremot synes det af den nämnda kommittén ur
dödböckerna erhållna antalet genom olycksfall aflidna vara i det närmaste
riktigt. Den dödlighetsprocent på grund af olycksfall (3,69 %>o), som
sålunda framgår ur kommitténs sammanställning, måste därför anses
för hög, något som för öfrigt framgår af den statistik öfver dödsfall
på grund af olycksfall, riksförsäkringsanstalten sökt på annan väg
erhålla.
b Häraf yrkesfiskare 411. 2) Yrkesfiskare 893. 3) Yrkesfiskare 1,296. 4) Medräknas
fiskare i endast vissa fisken, stiger antalet till 1,000. °) 627 yrkesfiskare och
1,152 »biträdande personer».
Beräkning af
premierna.
20
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
I de af fiskeriintendenten d:r A. H. Malm till Kungd. Maj:ts
befallningshafvande ingifna berättelserna öfver Göteborgs och Bohus läns
hafsfiske!! 1894—1904 samt i den årliga redogörelsen af fiskeriintendenten
öfver fisket i Halland, som återfinnes i Hallands läns hushållningssällskaps
handlingar för åren 1888—1903, lämnas redogörelse för
de genom olycksfall i arbete i dessa län omkomna fiskare.
Drunknade hafsfiskare i Göteborgs och Bohus län:
År:
Antal drunknade
fiskare:
Efterlämnade
änkor:
Barn:
1894—95............
........... 10
3
10
1895—96............
............ 8
6
14
1896—97 ............
Q
............ O
3
8
1897—98............
............ 17
11
43
1898—99............
............ 17
8
46 O)
1899—1900 ......
............ 9
3
11
1900—01 ............
............ 32
16
52
1901—02............
............ 17
8
25
1902—03............
............ 4
2
7
1903—04............
............ 8
4
11
125
64
227
Antages här, att medelantalet fiskare för år varit 4,000, erliålles
för tioårsperioden 1894—1904 en dödsfallsprocent på grund af olycksfall
af 3,13 °/oo.
För Hallands län lämnas i ofvan angifna berättelser följande uppgifter
angående dödsfall på grund af olycksfall i arbete bland länets
fiskare åren 1888—1903.
År:
Antal
drunknade:
År:
Antal
drunknade:
1888 ...................
.............................. 4
Trpt 18
1889 ...................
............................. 0
1897...................
...................... 0
1890 ...................
............................. 9
1898...................
....................... 0
1891 ...................
.............................. 0
1899...................
.............................. 0
1892 ...................
.............................. 0
1900..................
................................ 6
1893 ...................
.............................. 2
1901...................
..................... 5
1894 ...................
.............................. 0
1902...................
................................ 0
1895 ...................
.............................. 0
1903...................
................................ 0
1896 ...................
............................. 3
Trpt 18
Summa 29
*) Däraf 5 öfver 15 år.
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
^ Med antagande att medelantalet fiskare i länet för år varit 600,
erhålles i detta fall en dödlighetskoefficient af 3,02 °/oo.
Man kan därför, säger riksförsäkringsanstalten, vara berättigad att
beträffande Göteborgs och Bohus samt Hallands län antaga en dödlighetskoefficient
på grund af olycksfall bland fiskare af 3,1 °/oo, en siffra,
som för hela riket öfver hufvud taget torde få anses åtminstone icke
för låg, då det farligaste fisket utan tvifvel drifves i nämnda två län.
Någon statistik angående olycksfall bland fiskare, som föranledt
varaktig invaliditet, säger riksförsäkringsanstalten vidare, finnes ej tillgänglig.
I sjömanspensioneringskommitténs betänkande anföres emellertid
en siffra uti ifrågavarande afseende, som möjligen kan, i brist på
andra uppgifter,, gifva en ledning för uppskattningen af invaliditetsfrekvensen.
.Enligt sjöyrkessamfundets i "Hamburg af kommittén anförda
statistik angående å segelfartyg anställda sjömän utgör relativa
antalet ersatta olycksfall, som föranledt varaktig arbetsoförmåga, 2,40 på
1,000 försäkrade med en medelinvaliditetsprocent af 22,7. Man torde
hafva rätt antaga, att invaliditetsfallen såväl till antal som grad bland
fiskare åtminstone icke nämnvärdt öfverstiga dem bland sjömän å segelfartyg-
Likväl har af riksförsäkringsanstalten för säkerhetens skull
relativa antalet olycksfall på 1,000 försäkrade höjts till 3,oo.
För beräkningen slutligen af de årliga utgifterna för sjukhjälp
från och med sextionde dagen efter olycksfall torde, enligt hvad riksförsäkringsanstalten
meddelar, kunna användas erfarenheten hos riksförsäkringsanstalten,
enligt hvilken den uppgår till ungefär 25 öre för
försäkrad, hvilken siffra af riksförsäkringsanstalten för säkerhetens skull
blifvit höjd till 35 öre.
Enligt af riksförsäkringsanstalten i dess underdåniga berättelse för
år 1904 gjord beräkning utgör kapitalvärdet af eu lifränta å 300 kronor
till invalid arbetare i genomsnitt 5,140 kronor och det kapitaliserade
ersättningsbeloppet för hvarje dödsfall till 1,750 kronor.
Med användning af de nu anförda siffrorna skulle de årliga kostnaderna
för hvarje försäkrad med rätt till ersättning enligt 4 S af lagen
den 5 juli 1901 blifva: &
För dödsfall: 1,750 • 0,0031 kr. 5: 43
För invaliditet: 5,140 • 0,003 • 0,227 » 3: 50
För sjukhjälp: » 0: 35
Summa kr. 9: 28
22
Kungi. Maj.is Nåd. Proposition No 47.
Den årliga premien skulle sålunda med dessa beräkningsgrunder
komma att uppgå till omkring 9 kronor 30 öre.
För att erhålla en föreställning om värdet af denna kalkyl har
riksförsäkringsanstalten därjämte beräknat ifrågavarande premie med
ledning af de statistiska uppgifter, anstalten erhållit från olycksfallsförsäkringsföreningen
för danska fiskare, hvilken varit i verksamhet
sedan slutet af år 1900.
Af denna statistik framgår, att från och med fiskarförsäkringens
början till och med 1904 års slut ett antal arsarbetare af 20,302 tillhört
fiskarförsäkringen. För säkerhetens skull har vid beräkningen
af detta tal ingen hänsyn tagits till att försäkringstiden äfven omfattat
det sista kvartalet af år 1900.
I ersättning har under nämnda tid utgått:
Med ledning häraf har riksförsäkringsanstalten uppskattat den
kostnad, som olycksfallen skulle hafva medfört, om ersättning hade utgått
enligt lagen den 5 juli 1901. . .
Enligt den danska lagen utgår nämligen ersättning vid fullständig
invaliditet med 3,600 kronor, under det att enligt riksförsäkringsanstaltens
beräkning värdet af ersättningen för ett fullständigt invaliditetsfall
i genomsnitt kan uppskattas till 5,140 kronor. Motsvarande ersättningsbelopp
vid dödsfall utgöra respektive 2,500 och 2,650 kronor.
(Till förklaring af den skenbara motsägelsen mellan riksförsäkringsanstaltens
af mig å föregående sida omförmälda uppgift angående det
kapitaliserade ersättningsbeloppet för hvarje dödsfall, 1,750 kronor, och
den i detta sammanhang anförda siffran 2,650 kronor tillåter jag mig
nämna, att den förra uppgiften afser alla dödsfall bland såväl gifta som
ogifta arbetare, under det siffran 2,650 kronor har afseende å dödsfall,
därvid änka eller änka och barn efterlämnats, och där liiränta sålunda
skall utgå). Sjukhjälpen utgår i Danmark med 1 krona 50 öre för dag
från nittionde dagen efter olycksfallet, men jämlikt lagen den 5 juli
1901 endast med" 1 krona för dag dock redan från och med sextioförsta
dagen efter olycksfallet. Emellertid utgår ersättningen i form af
sjukhjälp i Danmark betydligt längre än i Sverige. Enligt bestämmelserna
i den danska lagen uppbäres nämligen sjukhjälp ända till dess
för dödsfall.............
» invaliditetsfall
)> sjukhjälp.........
kr. 82,500: —
» 51,085: 90
» 19,977: 25
Summa kr. 153,563: 15
23
Kung!. Maj:t-s Nåd. Proposition No 47.
invaliditetsgraden blifvit af arbetarförsäkringsrådet fastställd, icke såsom
hos riksförsäkringsanstalten till den dag, då det egentliga sjukdomstillståndet
upphört. Olycksfallsförsäkringsföreningen för danska fiskare
har i sjukhjälp utbetalat:
År:
Kronor.
Till antal I medeltal till I antal dagar efter
personer. hvarje skadad. den 90:de dagen.
Kronor.
1903 7,364: 25............... 43 171: 26 114
1904 . 6,838: 50............... 38 179: 96 120
Från riksförsäkringsanstalten har under år 1904 i sjukhjälpsersättning
från och med den sextioförsta dagen utgått ett ''belopp af
4,815 kronor till 94 skadade eller i medeltal i 51 dagar till hvarje
skadad person. Dessa siffror torde dock böra något ökas, på grund
af att sjukhjälp i några fall fortfarit att utgå äfven under år 1905.
Emellertid torde sjukhjälpens belopp kunna beräknas vara omkring tre
gånger större i Danmark än i Sverige.
Sålunda kunna, säger riksförsäkringsanstalten, de ersättningsbelopp,
som skulle hafva utgått till de försäkrade danska fiskarna vid ersättning
enligt den svenska lagen, beräknas utgöra:
för
dödsfall .............................
.................. kr.
87,450: —
invaliditetsfall.................
.................. »
72,950: —
»
sjukhjälp ..........................
.................. )>
7,000: —
Kr.
167,400: —
till kr.
Premien skulle
167,400
20,302
således
eller kr. 8: 25.
enligt
erfarenheten från Danmark uppgå
De bägge beräkningarna lämna rätt öfverensstämmande resultat,
hvarför en premie af i rundt tal 10 kronor för ersättning enligt bestämmelserna
i 4 § af lagen den 5 juli 1901 torde få anses tillfyllestgörande.
För beräkning af premie för ersättning jämväl från och med
femtonde, dagen efter olycksfallet finnes, yttrar riksförsäkringsanstalten
vidare, ej hvad fiskare angår något som helst statistiskt material. Med
ledning, af den hittills vunna erfarenheten inom riksförsäkringsanstalten
torde tilläggspremien härför kunna uppskattas till 1 krona å 1 krona
50 öre.
Då det statistiska materialet för dessa premieberäkningar, särskildt
hvad vårt land vidkommer, är synnerligen ringa och obetydligt, så är
det enligt riksförsäkringsanstaltens mening tänkbart, att erfarenheten
24
Kungl. Maj.is Nåd Proposition No 47.
vid en blifvande försäkring af fiskare kommer att gifva vid handen en
premie, som kan vara antingen högre eller lägre än den här kalkylerade.
Då emellertid den ofvan angifna premien framgått ur två skilda
beräkningar, så torde den likväl komma att visa sig vara mycket nära med
verkligheten öfverensstämmande, i all synnerhet om försäkringen vinner
anslutning i samma grad från de mindre farliga som de farligare
fiskena.
Med hänsyn till den erfarenhet, som gjorts i Danmark angående
deltagandet i fiskarförsäkringen därstädes, lärer enligt riksförsäkringsanstaltens
åsikt icke vara att antaga, att mera än omkring en tredjedel
af det ofvan beräknade antalet fiskare i Sverige, eller sålunda omkring
5,000 fiskare, kommer att under första tiden begagna sig af den
ifrågasatta försäkringen. Under angifna förutsättning och om den försäkrades
årliga afgift bestämmes till fem kronor för försäkring med
rätt till ersättning enligt 4 § i lagen den 5 juli 1901 samt till sex
kronor, därest ersättning skall utgå redan från och med femtonde
dagen efter olycksfallet,'' skulle statens årliga bidrag till försäkringskostnaderna
första tiden belöpa sig till omkring 25,000 kronor.
Riksförsäkringsanstalten anser, att statsbidraget emellertid bör upptagas
såsom förslagsanslag och gäldas af arbetarförsäkringsfondens intressemedel.
I sin reservation yttrar t. f. öfverdirektören May angående den
ökning af försäkringskostnaden, som den utsträckning af rätten till ersättning,
hvilken t. f. öfverdirektören May föreslagit, skulle medföra,
att det naturligtvis vore svårt att erhålla en beräkning däraf, då all
tillförlitlig statistik saknas beträffande i Sverige aflidna ogifta fiskare
och deras efterlefvande.
Af de uppgifter, som erhållits från Göteborgs och Bohus län, där
fiskarnas antal beräknats till 4,000, framgår, att genom drunkning omkomna
fiskare under tiden 1 juli 1894—1 juli 1904 uppgått till 125. Af
dessa voro 61 ogifta, alltså i medeltal för år 6,1. För 5,000 fiskare
blir det alltså för år 7,6 ogifta fiskare, som omkomma genom drunkning.
Alla ogifta torde ej efterlämna föräldrar eller syskon under 15 år, och
dödsfallsfrekvensen torde icke heller vara så hög bland fiskare i andra
län. Om man emellertid antager, att 600 kronor skulle utgå för hvarje
dödsfall bland ogifta fiskare och de aflidnas antal beräknas till 8 på
5,000 i medeltal för år, skulle alltså ersättningen för år uppgå till 4,800
kronor. Därest fiskaren och staten skulle betala hälften hvardera af
detta belopp, skulle den försäkrades afgift ökas med ungefär 50 öre,
och statens anslag till försäkringen skulle, under den antagna förut
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
25
sättningen att under första tiden 5,000 fiskare anmälde sig till försäkring,
behöfva ökas med omkring 2,400.
stalte^följande an0rdnandet af försäkringen yttrar riksförsäkringsan
Såsom
i det föregående omförmälts, är i Danmark en förening
biidad, som omhanderhar försäkringen af fiskare. Föreningens ange*
lagenheter handhafva^ af en styrelse, bestående af tre medlemmar
hviika utnamnas af inrikesministern. Afgörandet af alla ersättningsfragor
ar dock ofverlämnadt till en för detta ändamål särskild! upprattad
afdelning af arbetarförsäknngsrådet. Under föreningen, hvars
styrelse har sitt sate i Köpenhamn, sorterar ett stort antal lokalföreningar.
Fn för hvarje lokalförening tillsatt förtroendeman inkräfver
afgi terna, ombesörjer i regel utbetalning af ersättningsbelopp och förmedlar
i ofrigt förhållandet mellan hufvudföreningen och lokalföreningärna
eller deras medlemmar.
Fn sådan anordning af försäkringen som i Danmark skulle ock
kunna tankas genomförd hos oss. Men då staten redan har ett särskiidt
ämbetsverk, nksförsäkringsanstalten, för försäkring af arbetare
mot olycksfall synes det, säger riksförsäkringsanstalten, vara skäl att
begagna sigdaraf, och torde i sådant fall försäkringen böra anordnas
V ioj öfverensstämmelse med hvad som gäller om försäkring
ai enskild arbetare i enlighet med bestämmelserna i 24 § af lao-en den
o De* arbete, som genom öfverlämnandet af fiskarforsakrmgen
åt nksförsäkringsanstalten skulle tillföras densamma, blefve
åt samma slag som dess förutvarande verksamhet. Härigenom syntes
00 ...T5.tauHgskostnaderna kunna nedbringas, och enhetlighet vinnas i
ersättningsfrågornas bedömande.
, ™ ,/Ören^dn^ förvaltningen skulle äfven tjäna, om, i likhet
med hvad nu ager rum i afseende å riksförsäkringsanstaltens försäkrmgsverksamhet,
postsparbanken omhändertoge uppbörden af försäkrings
afgifter och utbetalningen af ersättningsbelopp samt styrelsen för
postsparbanken förvaltade fiskarförsäkring-ens medel.
. Pvad det ifrågasätta statsbidraget till gäldande af själfva försäkringskostnaden
angmge, syntes vara lämpligast, om, efter det årsräkenskaperna
afslutats och försäkringens skulder — kapitalvärden af utgaende
lifrantor m. m. — beräknats, till förvaltningen af försäkringens
medel för hvarje år levererades det belopp, som erfordrades till skuldernas
tackande.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft.
Anordnandet
af försäkringen.
4
26
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
orvaitnmgB- Riksförsäkringsanstalten yttrar slutligen Vidkommande de förkostnader.
yaltningskostnader, fiskarförsäkringen skulle kräfva, därest densamma
skulle omfiänderhafvas af riksförsäkringsanstalten jämte postsparbanken,
erfordrades, livad riksförsäkringsanstalten anginge, medel till ökning
af riksförsäkringsanstaltens arbetskrafter. Vidare erfordrades medel till
betäckande af kostnader för läkarbetyg, ersättning till ombuden, som
förmedla försäkringen i orterna, samt utgifter . for trycksaker, skntmaterialier
m. m. Under förutsättning att omkring 5,000 fiskare under
första tiden anmälde sig till försäkring, syntes utgifterna till. extra biträden
inom riksförsäkringsanstalten kunna beräknas till omkring 5,OOU
kronor samt kostnaderna för läkarbetyg till bortåt 600 kronor årligen.
Då ortsombuden både eu ganska viktig funktion att fylla i fråga
om försäkringen, borde därför ersättningen till dem icke sattas alltför
låo\ Femtio öre för hvarje försäkrad syntes vara det minsta belopp,
som borde ifrågakomma. Med denna beräkning skulle ersättningen
för ortsombuden uppgå till minst 2,500 kronor. Utgifterna för skrifmaterialier
och dylikt borde icke öfverstiga 1,000 kronor. Sammanlagda
ökningen af riksförsäkringsanstaltens årliga förvaltningskostnader
skulle således belöpa sig till omkring 7,100 kronor.
Biksförsäfc- Med åberopande, af hvad sålunda anförts hemställer riksförsäkrings
rmgsanstai-
anstalten i underdånighet, .....,
teBntSäiHnra'' ati en särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till..följd
af olycksfall måtte genom statens försorg anordnas enligt följande
hufvudsakliga grunder: . . .
1. Enhvar, som har sitt hemvist .1 Sverige och lifnar sig helt
eller delvis genom fiske, äger, vare sig han arbetar för egen ellei
annans räkning, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda
sig ersättning enligt de i 4 § af lagen angående ersättning för skada
till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 stadgade grunder. .
2. Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring utgar,
om den försäkrade vid fiske med svensk båt eller svenskt fartyg, vare
si»- i eller utanför svenska farvatten, drabbas af olycksfall, sa flarn
olycksfallet härflyter från utöfningen af fiskeyrket eller uppstår vid
den försäkrades frivilliga försök att rädda mänmskolif ur sjönöd eller
vid användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bednfves, för sa vidt
den icke användes vid fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.
Ersättning utgår dock ej i något fall. för skada, som den skadade
uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet själf ådragit sig.
27
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
3. Försäkring medgifves icke för kortare tid än ett år, och utgör
den arhga försäkringsafgiften fem kronor.
4. Den försäkrade är berättigad att mot en årlig tilläggsafgift af
en krona betinga sig ersättning redan från och med femtonde daxren
efter mträffadt olycksfall.
5. Skulle ofvan angifna från de försäkrade utgående afgifter
befinnas otillräckliga för bestridande af de ersättningar, som i anledning
af fiskarförsäkringen komma _ att utgå, fylles bristen af statsmedel;
och utbetalas, sedan försäkringens årsräkenskaper afslutats samt
försäkringens skulder därvid beräknats, till förvaltningen af försäkringens
medel efter rekvisition det statsbidrag, som erfordras till skuldernas
täckande.
6. De förvaltningskostnader, som af ifrågavarande försäkring föranledas,
bestridas af statsmedel.
7. I öfrigt galla i afseende å denna försäkring i tillämpliga delar
bestämmelserna i lagen angående ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete den 5 juli 1901.
Under för lits ättning att hvad riksföreäkringsanstalten sålunda föreslagit
vinner bifall, hemställer riksförsäkringsanstalten vidare,
^ att till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring måtte
från arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisas ett förslagsanslag
af 25,000 kronor att efter försäkringens början tills vidare årligen utgå,
samt
• i ^ gäldande af försäkringens förvaltningskostnader, såvidt
riksförsäkringsanstalten angår, måtte likaledes från arbetarförsäkringsfondens
intressemedel anvisas ett årligt förslagsanslag af 7,100 kronor.
Då det ansågs vara af vikt att erfara, hvilken åsikt fiskarna själfva Kungi. Maj:t3
kunde hafva, beträffande riksförsäkringsanstaltens förslag, anbefalldes befallningsgenom
nådig remiss Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga utiåtonden.
anen att, efter det sammanslutningar af fiskare och enskilda fiskare
inom respektive län lämnats tillfälle att yttra sig öfver förslaget, till
Kungl. Maj:t inkomma med de yttanden, som kunde komma att afgifvas,
äfvensom egna underdåniga utlåtanden.
Enligt hvad af de inkomna yttrandena framgår, är intresset för förslaget
bland fiskarna på Sveriges östra kust ej synnerligen stort. Det
är egentligen endast fiskare på Gottland, som yttrat sig öfver förslaget,
oc i dessa anse den föreslagna olycksfallsförsäkringen knappast vara af
e io vet påkallad. Inom länen på rikets södra och västra kuster är
naturligtvis intresset mycket större.
28
Postspar
bankens
utlåtande.
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Sålunda hafva fiskare i Blekinge, Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus län ganska talrikt i afgifna yttranden eller vid inför Kungl. Maj-.ts
befallningshafvande hållna sammanträden yttrat sig för förslaget. Af
insjöfiskarna är det hufvudsakligen fiskarna vid Vettern som ådagalagt
något intresse för saken. Samtliga fiskare, som yttrat sig öfver
förslaget, hafva förordat den af t. f. öfverdirektören May i hans ofvan
omförmälda reservation föreslagna utvidgning af rätten till ersättning
på grund af olycksfall, och samma är förhållandet med Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i de i fråga om fisket viktigaste länen. Utan undantag
tillstyrka Kungl. Maj:ts befallningshafvande inrättande, af en
särskild olycksfallsförsäkring för fiskare, ehuru.dock Kungl. Maj.ts befallningshafvande
i ett par län yttra betänkligheter emot, att staten
skall bidraga till försäkringspremierna.
I fråga om den befattning, som postsparbanken skulle komma
att taga med försäkringen, yttrar postsparbanken uti sitt afgifna underdåniga
utlåtande.
Jämlikt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle den liragastailcla
försäkringen af fiskare anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad som gäller om försäkring af enskild arbetare i enlighet med bestämmelserna
i § 24 af lagen den 5 juli 1901; och skulle sålunda i händelse
af bifall härtill postsparbankens bestyr med den föreslagna försäkringsinstitutionen
bestå i omhändertagande af uppbörden af de. åt
riksförsäkringsanstalten bestämda försäkringsafgifterna och utbetalning
af de beslutade ersättningsbeloppen, hvarjämte postsparbanksstyrelsen
skulle åligga förvaltningen af de inflytande försäkringsmedlen.
Hvad då först beträffar det nya arbete, som sålunda skulle tillföras
postanstalterna i deras egenskap af postsparbankskontor, nämligen mottagande
af försäkringsafgifterna och utbetalning af ersättningsbeloppen,
så blefve detta arbete, hvilket fullständigt komme att ingå i den verksamhet,
postanstalternas tjänstemän redan nu hafva, att utföra för iiksförsäkringsanstaltens
räkning, samt handläggas enligt samma grunder,
som nu gälla för de vanliga riksförsäkringsgöromålen, ej att betrakta
såsom någon ny rörelsegren utan allenast en i det stora, hela ej afsevärd
tillökning i en redan befintlig verksamhet. Något hinder för postanstalterna
att åtaga sig denna ökade verksamhet torde sålunda ej
förefinnas. _ •
Inom postsparbanksstyrelsen skulle visserligen de nya göromål,
som föranleddes af den föreslagna fiskarförsäkringen, komma att handläggas
på ett i någon mån olikartadt sätt än hvad nu därstädes ägei
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
rum med de rena riksförsäkringsgöromålen, men denna omständighet
torde ej vara af beskaffenhet att utgöra hinder för den föreslagna anordningen,
därest, såsom postsparbanksstyrelsen förutsätter, ersättning,
utgående af andra medel än postsparbankens öfverskottsmedel, beredes
för bestyret med dessa göromål.
Beträffande förvaltningskostnaderna för fiskarförsäkringen, anordnad
på sätt af riksförsäkringsanstalten föreslagits, erfordras, hvad postsparbanken
beträffar, medel till ersättning åt posttjänstemännen för
handläggning af de göromål, hvarom här är fråga, till ökning af arbetskrafterna
hos postsparbanksstyrelsen, till utgifter för trycksaker, skrifmaterialier
m. in. Under deri af riksförsäkringsanstalten angifna förutsättning,
att omkring 5,000 fiskare under första tiden anmäla sig till
försäkring, och under antagande att ersättning till postanstalternas
tjänstemän för de med fiskarförsäkringen förenade göromål utginge
efter samma grunder som den för handläggning af riksförsäkringsgöromålen
posttjänstemännen tillerkända godtgörelse, torde nämnda ersättning
kunna beräknas till omkring 400 kronor samt utgifterna för
ökade arbetskrafter inom postsparbanksstyrelsen till ungefär 2,500 kronor.
Utgifterna för skrifmaterialier och tryckningskostnader m. m. torde ej
öfverstiga 600 kronor. Förvaltningsutgifterna, hvad postsparbanken
angår, skulle sålunda belöpa sig till omkring 3,500 kronor.
I afseende å fruktbargörande af influtna fiskarförsäkringsmedel,
hvilka torde höra särskildt för sig förvaltas, skulle dessa, i den män
de icke behöfde vara tillgängliga för bestridande af utbetalningar, göras
räntebärande i enlighet med de föreskrifter, som äro eller varda meddelade
för förvaltningen af postsparbankens egna medel.
Slutligen har landtbruksstyrelsen tillstyrkt riksförsäkringsanstaltens Landtbmksförslag,
dock med den ändring däri, som innebäres uti t. f. öfver- st[trrea1®®“8
direktören May’s nämnda reservation.
Frågan om vidtagande af åtgärder från statens sida för fiskeri- Depaitementsnäringens
främjande har under de senare åren vid upprepade tillfällen cherlnde?tt"
varit föremål för Kungl. Maj:ts och Riksdagens behandling. Därvid
har sa ofta framhållits den stora vikt och betydelse, denna näringsgren
äger för vårt land, och fiskets stegrade värde såsom förvärfskälla för
en icke. oväsentlig del af Sveriges befolkning har så allmänt erkänts,
ari jag icke torde behöfva ytterligare tillägga något i detta hänseende.
30
Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition No 47.
Tack vare den frikostighet, hvarmed Riksdagen på senare tid understödt
fiskerinäringen, har densamma tagit ett glädjande uppsving
och intresset och företagsamheten särskilt bland fiskarna på vårt lands
västra kust i ej ringa grad ökats.
Jag vill här endast erinra, att bruttoafkastningen för rikets hafsoch
kustfisken under fiskeåret 1906—1907, enligt mig från landtbruksstyrelsen
meddelade uppgifter, i rundt tal kan antagas hafva uppgått
till omkring 13,500,000 kronor, däraf 7,840,000 kronor belöpa sig
på Göteborgs och Bohus län.
De för fiskerinäringen beviljade statsanslagen hafva hufvudsakligen
afsett en ändamålsenligare organisation af fiskeriadministrationen äfvensom
att underlätta möjligheten för fiskarna att anskaffa moderna båtar
och redskap.
Från statens sida har däremot hitintills föga blifvit åtgjordt för
att på försäkringens väg säkerställa fiskarna mot följderna af olycksfall
i deras farliga yrke.
Såsom förut framhållits, finnes ju fisket icke upptaget bland de
ersättningspliktiga yrkena i 1901 års lag och, äfven om man skulle
hänföra fisket till de verksamhetsarter, hvarå lagens bestämmelser äga
tillämpning — något som emellertid ej ens blifvit ifrågasatt — skulle
därmed säkerligen föga vinnas. Det förhåller sig nämligen så, att de
flesta fiskare äro sina egna arbetsgifvare, hvarför en åtgärd af antydd
art i det stora flertalet fall skulle komma att sakna praktisk betydelse.
Nu anförda omständighet — att fiskaren i regel är själfständig
yrkesutöfvare — betager också fiskaren i de flesta fall möjlighet att
begagna sig af den i 24 § af 1901 års lag alla arbetare, ehvad de äro
stadda i sådant arbete, som i lagen afses, eller ej, medgifna rätt att
genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda sig ersättning för
skada till följd af olycksfall i arbetet. Enligt hvad jag inhämtat, har
icke heller sedan riksförsäkringsanstaltens utlåtande afgafs någon fiskare
försäkrat sig i riksförsäkringsanstalten.
Hvad sålunda anförts torde utgöra tillräcklig anledning till vidtagande
af särskilda åtgärder för att bereda fiskarna tillfälle till af staten
anordnad olycksfallsförsäkring.
Att en sådan försäkring nu bör anordnas såsom frivillig synes mig
på de af riksförsäkringsanstalten anförda grunder vara uppenbart. .
Den utredning, som af riksförsäkringsanstalten förebragts, gifver
emellertid otvetydigt vid handen, att, därest icke kostnaderna för för
-
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
säkringstagarna i väsentlig mån inskränkas, en dylik försäkring på
grund af de tryckta ekonomiska förhållanden, hvarunder fiskarbefolkningen
i allmänhet lefver, samt de dryga kostnader, fiskarnas båtar och
redskap kräfva, icke skulle hafva stor utsikt att af fiskarna mera allmänt
omfattas. Den erfarenhet, man vunnit, att fiskare endast i undantagsfall
tagit försäkring mot olycksfall i enskilda bolag, bestyrker
ytterligare detta antagande.
_ Ritsförsäkringsanstalten har nu föreslagit, att för underlättande af
möjligheten för fiskarna att erhålla sådan försäkring skulle anordnas
en särskild olycksfallsförsäkring, därvid staten skulle bidraga med, förutom
förvaltningskostnaderna, jämväl en del af de ersättningar, som i
anledning af fiskarförsäkringen komma att utgå.
Utan tvifvel kan mot en sådan anordning göras synnerligen vägande.
anmärkningar. Innan jag närmare yttrar mig härom, tillåter
jag mig emellertid erinra, att i den hufvudsakligen på 1891 års arbetarförsäkringskommittés
utlåtande grundade propositionen till 1895 års
Riksdag med förslag till lag angående försäkring för beredande af
pension vid varaktig oförmåga till arbete upptagits den grundsatsen,
att af statsmedel skulle dels bestridas kostnaderna för pensioner till
försäkrade arbetares hustrur och uppfostringshjälp för deras minderåriga
barn, dels betäckas utgifterna för de en gång försäkrades kvarstående
i försäkringen, oaktadt de lämnat försäkringspliktig anställning, dels
ock lämnas godtgörelse åt vissa mindre arbetsgivare, som enligt lagen
skulle vara berättigade återbekomma af dem för deras arbetare erlagda
pensionsafgifter. Därjämte skulle statsverket erlägga hvad som beräknats
åtgå för att kunna medgifva den vid lagens trädande i kraft lefvande
generation, som ej fyllt 40 år, att på samma villkor som öfriga
försäkringsphktiga ingå i försäkringen. Denna grundsats godkändes
af det särskilda utskott, till hvars behandling propositionen öfverlämnades,
men propositionen vann ej Riksdagens bifall.
I propositionen till 1898 års Riksdag i samma ämne upptogs denna
grundsats ånyo. och utvidgades därhän, att den i det äldre förslaget
flertalet arbetsgivare ålagda skyldigheten att bidraga till den obligatoriska
försäkringen skulle ersättas med motsvarande bidrag af statsmedel.
Denna proposition rönte emellertid samma öde som den föregående.
Vidare vill jag i detta sammanhang erinra, hurusom i en vid 1899
års Riksdag inom Andra Kammaren väckt motion föreslagits, att af
tillgängliga medel skulle afsättas en fond på 100,000 kronor under benämning
»nödhjälpsfonden för änkor och barn efter drunknade fiskare».
32
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
Ur fonden skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där olyckan
skett, hafva rättighet att, om så ansågs behöfligt, rekvirera en viss
summa penningar till de efterlefvandes hjälp.
Statsutskottet ville icke förneka motionens behj ärtans värda syfte,
men ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till densamma, då en så beskaffad
rätt till understöd åt änkor och barn, som motionären önskat
bereda fiskarbefolkningen, icke tillkomme någon annan klass af näringsidkare
inom vårt land, hvadan sålunda genom bifall till motionen en
undantagsställning skulle beredas utöfvarna af iiskeyrket.
1 utskottets utlåtande instämde Andra Kammaren efter en öfverläggning,
hvarunder betonades önskvärdheten att fa denna synnerligen
behjärtansvärda fråga på tillfredsställande sätt och med understöd fiån
statens sida ordnad. Första kammaren biföll likaledes utskottets hemställan.
Det låter sig ju icke förnekas, att det kan synas betänkligt att,
på sätt som af riksförsäkringsanstalten nu föreslagits, bereda en sorts
undantagsställning för utöfvarna af fiskeriyrket, liksom man med skäl
kan ifrågasätta lämpligheten däraf, att, medan frågan om allmän iuvaliditetsförsäkring
är beroende på pröfning, fastsla principen om statsbidrag
till pensionering i ett särskildt fall.
Men å andra sidan är tydligt, att undantagsförhållanden kräfva
undantagsbestämmelser, och det torde icke vara oberättigadt att påstå,
att fiskarna i förhållande till andra näringsidkare intaga en särställning.
Deras arbete är i allmänhet synnerligen hardt och afkastningen däraf
skäligen oviss, hvarjämte risken för olycksfall särskildt med dödlig utgång
är större än i de flesta andra yrken. I det stora flertalet farliga yrken är dock
arbetaren i viss mån säkerställd mot följderna af olycksfall under arbetet
genom arbetsgifvarens ersättningsplikt, under det fiskarna icke äga motsvarande
garantier. Den ojämna arbetsförtjänsten gör också, att de kanske
mindre än arbetare i andra yrken blifva i tillfälle att genom besparingar
skydda sig mot de ekonomiska följderna af ett olycksfall.
I Danmark, där den sociala olycksfallsförsäkringen i allmänhet är
fotad på samma grunder som i vårt land, d. v. s. på arbetsgifvarens
ersättningsplikt, hvarifrån han kan frigöra sig genom arbetarnas försäkring,
har man icke heller tvekat att beträffande fiskarna skapa eu undantagsanordning,
enligt hvilken staten bidrager till deras olycksfallsförsäkring.
I Sverige saknas icke heller exempel därpå, att staten lämnar bidrag
till pensionering af yrkesutöfvare, hvilka icke äro statstjänare, så
exempelvis beträffande sjuksköterskor och barnmorskor.
På grund af nu anförda förhållanden har jag ansett mig kunna
ansluta mig till förslaget om statsbidrag för ifrågavarande försäkring,
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 47.
och har jag mot detaljerna i riksförsäkringsanstaltens förslag härutinnan
icke funnit något att erinra.
Statens bidrag skulle sålunda, oafsedt förvaltningskostnaderna, sannolikt
komma att snarare understiga än öfverstiga hälften af hela årspremien
som, på sätt förut nämnts, beräknats till 10 kronor för hvarje försäkrad.
Beträffande rätt till delaktighet i försäkringen ansluter jag mig till
riksförsäkringsanstaltens förslag.
Af riksförsäkringsanstalten har föreslagits, att ersättning i anledning
af försäkringen skall utgå hufvudsakligen i enlighet med bestämmelserna
i lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i
arbete den 5 juli 1901. Ersättning skulle sålunda utgå vid olycksfall,
som härflöte från utöfningen af fiskaryrket. Riksförsäkringsanstalten
förordar emellertid, att, i likhet med hvad som äger rum i andra länder,
ersättning jämväl skall utgå vid skada till följd af olycksfall, som inträffat
under fiskares frivilliga försök att rädda människolif ur sjönöd,
samt vid användande af fiskebåt, äfven om fiske icke därvid bedrifves,
för så vidt den icke användes i fraktfart, som ej har samband med
fiskerinäringen.
Emot riksförsäkringsanstaltens förslag i dessa hänseenden har jag
icke funnit något att i sak erinra, men torde till förekommande af
missförstånd vissa redaktionella jämkningar erfordras.
Riksförsäkringsanstalten anser vidare, att i enlighet med den allmänna
regel, som fastställts genom 1901 års lag, ersättning på grund
af olycksfall, som medfört döden, endast skall tillkomma änka och barn
efter den förolyckade. I fråga härom ansluter jag mig emellertid till
den åsikt, som uttalats af t. f. öfverdirektören May i hans ofvan omförmälda
reservation, nämligen att, därest den aflidne ej efterlämnar
änka eller minderårigt barn, ersättning skall utgå till föräldrar eller
syskon, som den aflidne helt eller delvis försörjt. Erfarenheten från
Danmark visar, att de ogifta fiskarna till en början visat sig obenägna
att ingå i olycksfallsförsäkringen, detta på den grund, att ersättning
ursprungligen enligt dansk lag endast i det fall utgick till andra släktingar
än änka och barn, att dessa helt och hållet försörjts af den förolyckade.
Sedan den förut omnämnda lagändringen beslutats, har emellertid
af orsaker, som delvis dock torde vara att tillskrifva andra förhållanden,
tilloppet af försäkrade väsentligen stigit. Antalet försäkrade, som
utgjorde 5,124 år 1904 och 5,284 år 1905, steg sålunda under år 1906
till 7,402. Med den af riksförsäkringsanstalten föreslagna begränsningen
skulle säkerligen tillslutningen till försäkringen hos oss blifva skäligen
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 5
34
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition JST:o 47.
ringa. Såsom skäl mot den ifrågasatta utsträckningen af rätten till ersättning
åt efterlefvande har af riksförsäkringsanstalten hufvudsakligen anförts
olämpligheten af att för en enstaka yrkesgrupp göra undantag från
den i 1901 års lag fastställda allmänna regeln. Då emellertid den föreslagna
försäkringen äfven i andra afseenden är afsedd att skilja sig
från de i nämnda lag fastställda grunder, synes det af riksförsäkringsanstalten
anförda skäl icke höra tillmätas afgörande betydelse. De, som
yttrat sig öfver förslaget, hafva också enstämmigt biträdt reservationen.
Riksförsäkringsanstalten har såsom nämndt hemställt, att de försäkrade
skulle beredas möjlighet att mot särskild tilläggsafgift erhålla
förkortning af den i 1901''års lag till 60 dagar bestämda karenstiden.
Dock anser anstalten, att ersättning icke i något fall borde få utgå
tidigare än från och med femtonde dagen efter olycksfallet, enär förvaltningskostnaderna
skulle blifva icke oväsentligt ökade, utan att den
försäkrade erhölle motsvarande nytta. Enligt 1901 års lag gäller emellertid,
att för arbetare, som är i riksförsäkringsanstalten försäkrad, kan
genom försäkring i anstalten betingas rätt till sjukhjälp eller lifränta
redan från och med första dagen efter olycksfallet, och synes mig intet
skäl föreligga att beträffande bär ifrågavarande försäkring göra afsteg
från nämnda grundsats. De af riksförsäkringsanstalten beräknade förvaltningskostnaderna
lära icke åtminstone under första tiden behöfva
öfverskridas till följd af den utaf mig sålunda förordade anordningen.
Emellertid synas mig tillräckliga skäl ej föreligga för att staten
skulle i någon mån bidraga till försäkringen under karenstiden, hvarunder
arbetare i de ersättningspliktiga yrkena icke är ovillkorligen berättigad
till sjukhjälp eller lifränta.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att 1907 års Riksdag
enligt förslag af Kungl. Maj:t medgifvit, att arbetsgivare,. som enligt
lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den
5 juli 1901 i riksförsäkringsanstalten försäkrar sina arbetare mot olycksfall,
så ock arbetare, som genom försäkring i anstalten bereder sig
ersättning enligt de i samma lag stadgade grunder för skada till följd
af olycksfall i arbete, må, med de inskränkningar beträffande vissa
olycksfall och på de villkor i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten
kunna bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt samma grunder
jämväl mot olycksfall, som inträffa utom arbetet.
Motsvarande rätt synes mig böra jämväl tillerkännas fiskare, som
försäkrat sig enligt nu ifrågavarande grunder.
35
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Jag öfvergår nu till den utredning, riksförsäkringsanstalten förebragt
för beräkning af kostnaderna för försäkringen.
För att kunna bestämma dessa kostnader, är det naturligtvis angeläget
att äga så noggrann kännedom som möjligt om antalet fiskare
i riket. Till . följd af de sparsamma upplysningar, som vår officiella
statistik hälutinnan lämnar, möta emellertid härvidlag stora svårigheter.
Enligt de af. riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter, hvilka
hämtats hufvudsakligen från landtbruksstyrelsens årsberättelse, skulle år
1904 antalet hafs- och skärgårdsfiskare uppgått till i rundt tal 15,000.
Från landtbruksstyrelsen har jag inhämtat, att under år 190G
antalet hafs- och skärgårdsfiskare i nedannämnda län uppgått till 15,383,
fördelade mellan länen på följande sätt:
Uppsala län
Södermanlands »
Kalmar »
Blekinge »
Gottlands »
Malmöhus »
Hallands »
Göteborg och Bohus »
Gäfleborgs »
Västernorrland s »
.............. 334
.............. 318
......... 1,517 ••)
.............. 2,549 2)
.............. 1,267 s)
.............. 1,196 4)
............. 547
............. 4,500 •'')
............. 1,878 G)
............. 1,277 7)
Summa 15,383
Uppgifter saknas från Kristianstads, Östergötlands, Stockholms,
Västerbottens och Norrbottens län. Om fiskare i dessa län medräknas,
torde hela antalet kunna uppskattas till minst 17,000.
Beräkningen^ af premierna synes mig med det osäkra statistiska
material,. som stått riksförsäkringsanstalten till buds, vara i möjligaste
män riktig. Enligt hvad mig meddelats i riksförsäkringsanstalten, har
erfarenheten under de ar, som förflutit sedan riksförsäkringsanstaltens
utlåtande afgafs, såväl från anstaltens egen sida som från fiskarförsäkrmgen
i Danmark ytterligare bestyrkt riktigheten af de i utlåtandet
gjoida kalkyler. Med beräkning att staten skulle bidraga med omkring
hälften af ersättningen skulle sålunda den premie, försäkringstagaren
b Däraf 888 yrkesfiskare. 2) Däraf 930 yrkesfiskare. 3) Däraf ungefär hälften
yrkesfiskare. ) Däraf 1,114 yrkesfiskare. °) Detta antal är endast ungefärligt. 8) Däraf
692 yrkesfiskare, resten biträdande personer. 7)Däraf omkring 10 % husbehofsfiskare.
36
Kling1. Majrts Nåd. Proposition No 47.
har att erlägga, böra i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag
bestämmas till 5 kronor. Lägre premie för insjöfiskare an för hatsfiskare
synes icke böra ifrågakomma, då det torde blifva svart att erhålla
någon tillfredsställande beräkningsgrund härutinnan, och da premien
iu i allt fall så väsentligt understiger den verkliga kostnaden.
Tilläo-gspremien för ersättning jämväl under karenstiden, hvilken
premie i sin helhet skulle gäldas af försäkringstagaren, synes lämpligen
såsom öfriga premier till riksförsäkringsanstalten böra bestämmas
af anstalten själf, och detta så mycket hellre som premien efter någon
tids erfarenhet måhända torde behöfva jämkas. Emellertid lärer premien
för ersättning under hela''karenstiden, enligt upplysning från rikslörsäkringsanstalten,
kunna beräknas komma att ligga mellan 1 kiona
65 öre och 2 kronor. n , , ,
Jämväl premien för försäkring mot olycksfall utom arbetet synes
likaledes böra fastställas af riksförsäkringsanstalten. Den torde icke
låta sig med någon större säkerhet på förhand beräknas, då dess belopp
i hvarje särskildt fall torde komma att blifva beroende, bland annat,
på den tid, hvarunder den försäkrade är sysselsatt med annat yrke an
fiske, samt beskaffenheten af nämnda yrke.
För bestämmande af det ungefärliga beloppet af statens bidrag till
försäkringskostnaderna, har riksförsäkringsanstalten, såsom ofvan nämnts,
beräknat antalet fiskare, som skulle komma att under första tiden begagna
sig af den ifrågasatta försäkringen, till omkring en tredjedel eller 5,000
af det utaf riksförsäkringsanstalten antagna antalet fiskare ar 1904.
Oaktadt antalet fiskare under år 1906 beräknats ej obetydligt högre
än 1904- anser jag mig dock icke höra åtminstone för de narmaste
åren antaga större antal försäkrade än 5,000, och detta med hänsyn
därtill att, enligt hvad af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utlåtanden
framgår, fiskarna i de flesta län säkerligen på grund af bristande insikt
om sakens betydelse visat ett öfverraskande lamt intresse tor
denna för dem så viktiga fråga, samt till och med i länen på rikets
västra och södra kuster, där yrkesfiskarna hufvudsakligen aro till
finnandes, intresset varit mindre, än man haft anledning vänta, statens
årliga bidrag torde sålunda med de af riksförsäkringsanstalten angitna
förutsättningar under den första tiden kunna beräknas till omkring
25,000 kronor.
Därest det af t. f. öfverdirektören May framsända, af mig bitradda
förslag, att ersättning skall kunna utgå äfven till andra efterlefvande
än änka och barn, vinner bifall, skulle, enligt, al t. f. öfverdirektören
May gjorda beräkningar, premien för de enskilda fiskarna komma att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 47.
höjas med 50 öre och statens bidrag ökas med i rundt tal 2,500 kronor.
Statens årliga bidrag skulle sålunda komma att utgå med i rundt tal
27,500 kronor.
I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag, att fiskarförsäkringen
bör handhafvas af riksförsäkringsanstalten och försäkringen
anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller om
försäkring af enskild arbetare i enlighet med bestämmelserna i 24 §
af lagen den 5 juli 1901.
Likaledes bör på de af riksförsäkringsanstalten anförda skäl åt
postsparbanken öfverlämnas att omhändertaga uppbörden af försäkringsafgifter
och utbetalning af ersättningsbelopp, liksom ock åt styrelsen
för postsparbanken bör uppdragas att förvalta fiskarförsäkringens medel.
Af riksförsäkringsanstalten och styrelsen för postsparbanken hafva
de årliga förvaltningskostnaderna för fiskarförsäkringen beräknats till
sammanlagdt 10,600 kronor, däraf 7,100 kronor skulle falla på riksförsäkringsanstalten
och 3,500 kronor på postsparbanken. Att dessa förvaltningskostnader,
mot hvilkas beräknade belopp någon anledning till
erinran icke synes förefinnas, böra utgå af arbetarförsäkringsfondens
intressemedel, lärer vara uppenbart.
Af Riksdagen har anvisats att af dessa intressemedel årligen utgå
förslagsvis 74,200 kronor till bestridande af aflöningar till riksförsäkringsanstaltens
tjänstemän och betjänte samt förslagsvis 31,000 kronor
för bestridande af kostnaderna för ortsombuden. Enligt hvad jag inhämtat
har under år 1907 af anslaget å 74,200 kronor tagits i anspråk
73,720 kronor 68 öre och af anvisade 31,000 kronor 22,547 kronor
63 öre.
Då anslagen sålunda på grund af riksförsäkringsanstaltens utvidgade
verksamhet blifvit så hardt anlitade, synes lämpligt, att till nu
ifrågavarande förvaltningskostnader för riksförsäkringsanstalten anvisas
särskildt anslag.
Hvad åter angår den till 3,500 kronor beräknade kostnaden för
postsparbankens bestyr med ifrågavarande försäkringsgöromål, torde
däraf icke påkallas någon höjning af det belopp — förslagsvis 20,000
kronor, hvaraf för år 1907 tagits i anspråk endast 12,857 kronor 91
öre — som af Riksdagen anvisats att årligen utgå af ofvanberörda
intressemedel till ersättning åt postsparbanken för uppbörden af för-''
säkringsafgifter och utbetalningarna af ersättningsbelopp.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
att från och med år 1909 må genom statens försorg anordnas en
särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall
enligt hufvudsakligen följande grunder:
Enhvar svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar
fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst, äger, vare sig han arbetar
för egen eller annans räkning, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten
bereda sig ersättning enligt de i 4 § af lagen angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 stadgade
grunder, men med den utsträckning, att ersättning vid dödsfall,
då den aflidne icke efterlämnat änka eller minderårigt barn,. utgår till
den aflidnes föräldrar och syskon under 15 år, såvidt den aflidne under
lifstiden försörjt sina omförmälda efterlefvande eller till deras försörjning
bidragit. ’ Ersättning utgår i sådant fall i form af kapitalutbetalning
med 400 kronor till fader eller moder eller, om bägge lefva, till
dem gemensamt samt med 200 kronor till minderårigt syskon eller, om
de äro flera, till dem gemensamt; dock att,, om den försäkrades båda
föräldrar före honom aflidit, ersättningen till syskon utgår med 400^
kronor.
Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring utgår för
skada till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen af fiskeyrket
eller som uppstår vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller vid
användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves, för så vidt båten
icke användes vid fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.
Ersättning utgår dock ej i något fall för skada, som den skadade
uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet själf ådragit sig, eller som
uppsåtligen förorsakats af tredje man, där denne icke haft ledning af
eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada, som drabbat den för^
säkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg.
Försäkring medgifves icke för kortare tid än ett år, och utgör den
årliga försäkringsafgiften fem kronor 50 öre.
Skulle berörda från de försäkrade utgående afgift befinnas otillräcklig
för bestridande af de ersättningar, som i anledning af fiskarförsäkringen
komma att utgå, fylles bristen af statsmedel; och utbetalas,
sedan försäkringens årsräkenskaper afslutats samt försäkringens skulder
därvid beräknats, till förvaltningen af försäkringens medel efter rekvisition
det statsbidrag, som erfordras till skuldernas täckande.
Den försäkrade är berättigad att mot årlig tilläggsafgift, som
af riksförsäkringsanstalten bestämmes, genom försäkring i riksförsäkringsanstalten
betinga sig, utöfver den här ofvan stadgade ersättning,
sjukhjälp eller lifränta på sätt i 23 § i förenämnda lag sägs.
39
Kung!. Majrts Nåd. Proposition N:o 47.
Fiskal g, som, pa sätt förut nämnts, genom försäkring i riksförsäkringsanstalten
beredt sig ersättning enligt ofvan stadgade grunder för
skada till följd af olycksfall i arbete, må ock, med de inskränkningar
beträffande vissa olycksfall och på de villkor i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten
kunna bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt
samma grunder jämväl mot olycksfall, som inträffa utom arbetet.
De förvaltningskostnader, som af ifrågavarande försäkring föranledas,
bestridas af statsmedel.
I öfrigt gälla i afseende å denna försäkring i tillämpliga delar bestämmelserna
i lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall
i arbete den 5 juli 1901.
Under förutsättning af bifall till livad sålunda föreslagits, tillstyrker
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidare föreslå Riksdagen
att till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring från
arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa ett förslagsanslag af
27,500 kronor att tills vidare från och med år 1909 årligen utgå;
att till gäldande af kostnaderna för den utvidgning af riksförsäkringsanstaltens
verksamhet, som blir en följd af den nu ifrågasatta
försäkringen, likaledes från arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa
från och med år 1909 ett årligt förslagsanslag af 7,100 kronor, däraf
förslagsvis 2,500 kronor till ortsombud; samt
att medgifva, att de ökade kostnader, som kunna uppkomma för
postsparbanken, för dess bestyr med förevarande försäkring, må utgå
af det utaf Riksdagen från ofvanberörda intressemedel till postsparbanken
förslagsvis redan anvisade anslag.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade,
att i enlighet därmed proposition skulle till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1908:60 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Majds proposition, angående anordnande af en särskild för fiskare oafsedd försäkring mot skada till följd af s. 1 i texten
- SLU 1908:4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o 4 s. 1 i texten