Sök i Ratio Lex

Angående anordnande af en särskild för fiskare af sedd försäkring mot skada till följd af olycksfall

1908-02-14 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:47, Angående anordnande af en särskild för fiskare af sedd försäkring mot skada till följd af olycksfall

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

1

N:o 47.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående

anordnande af en särskild för fiskare af sedd försäkring

mot skada till följd af olycksfall; gifven Stockholms

slott den 14 februari 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

medgifva,

att från och med år 1909 må genom statens försorg anordnas en

särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall

enligt hufvudsakligen följande grunder:

Enhvar svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar

fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst, äger, vare sig han arbetar

för egen eller annans räkning, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning enligt de i 4 § af lagen angående ersättning

för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 stadgade

grunder, men med den utsträckning, att ersättning vid dödsfall,

då den aflidne icke efterlämnat änka eller minderårigt barn, utgår till

den aflidnes föräldrar och syskon under femton år, såvidt den aflidne

under lifstiden försörjt sina omfömälda efterlefvande eller till deras försörjning

bidragit. Ersättning utgår i sådant fall i form af kapitalutbetalning

med 400 kronor till fader eller moder eller, om bägge lefva,

till dem gemensamt samt med 200 kronor till minderårigt syskon eller,

om de äro flera, till dem gemensamt; dock att, om den försäkrades

båda föräldrar före honom aflidit, ersättningen till syskon utgår med

400 kronor.

Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring utgår för

skada till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen af fiskeyrket

eller som uppstår vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 33 Häft. (N:o 47.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

vid användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves, för så vidt

båten icke användes vid fraktfart, som ej bar samband med fiskerinäringen.

Ersättning utgår dock ej i något fall för skada, som den skadade

uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet själf ådragit sig, eller

som uppsåtligen förorsakats af tredje man, där denne icke haft ledning

af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada, som drabbat den

försäkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg.

Försäkring medgifves icke för kortare tid än ett år, och utgör den

årliga försäkringsafgiften fem kronor 50 öre.

Skulle berörda från de försäkrade utgående afgift befinnas otillräcklig

för bestridande af de ersättningar, som i anledning af fiskarförsäkringen

komma att utgå, fylles bristen af statsmedel; och utbetalas,

sedan försäkringens årsräkenskaper afslutats samt försäkringens skulder

därvid beräknats, till förvaltningen af försäkringens medel efter rekvisition

det statsbidrag, som erfordras till skuldernas täckande.

Den försäkrade är berättigad att mot årlig tilläggsafgift, som af

riksförsäkringsanstalten bestämmes, genom försäkring i riksförsäkrings-.

anstalten betinga sig, utöfver den här ofvan stadgade ersättning, sjukhjälp

eller lifränta på sätt i 23 § i förenämnda lag sägs.

Fiskare, som på sätt förut nämnts genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

beredt sig ersättning enligt ofvan stadgade grunder för

skada till följd af olycksfall i arbete, må ock, med de inskränkningar

beträffande vissa olycksfall och på de villkor i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten

kunna bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt

samma grunder jämväl mot olycksfall, som inträffa utom arbetet.

De förvaltningskostnader, som af ifrågavarande försäkring föranledas,

bestridas af statsmedel.

I öfrigt gälla i afseende å denna försäkring i tillämpliga delar bestämmelserna

i lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete den 5 juli 1901.

Under förutsättning af bifall till hvad sålunda föreslagits, föreslår

Kungl. Maj:t Riksdagen vidare

att till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring från

arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa ett förslagsanslag af

27,500 kronor att tills vidare från och med år 1909 årligen utgå;

att till gäldande af kostnaderna för den utvidgning af riksförsäkringsanstaltens

verksamhet, som blir en följd af den nu ifrågasatta försäkringen,

likaledes från arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa

från och med år 1909 ett årligt förslagsanslag af 7,100 kronor, däraf förslagsvis

2,500 kronor till ortsombud; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

att medgifva, att de ökade kostnader, som kunna uppkomma för

postsparbanken för dess bestyr med förevarande försäkring, må utgå

af det utaf Riksdagen från ofvanberörda intressemedel till postsparbanken

förslagsvis redan anvisade anslag.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

Olycksfallsförsäkring

för

fiskare.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den

14 februari 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anförde chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton.

Härmed tillåter jag mig underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning

fråga om anordnande af särskild olycksfallsförsäkring för fiskare.

Denna fråga har på sätt och vis sin upprinnelse i en riksdagsskrifvelse

af den 20 maj 1902, däri Riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i hvad man åtgärder kunde

vidtagas för främjande och upphjälpande af östersjö- och sötvattensfisket

samt därefter till Riksdagen inkomma med förslag i nämnda afseende.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 5

Med anledning häraf lät Kungl. Maj:t genom landtbruksstyrelsen

verkställa utredning; och framhöll styrelsen uti sitt den 13 november

1903 afgifna utlåtande önskvärdheten af att fiskeriförsäkringsföreningar

(d. v. s. föreningar till försäkring af fiskares båtar och redskap)

mera allmänt bildades och komme i åtnjutande af statsunderstöd

samt fäste i sammanhang därmed uppmärksamheten på en annan försälaingsform,

som syntes bära komma till stånd och vinna spridning

bland fiskarbefolkningen, nämligen olycksfallsförsäkring för fiskare.

. Uti statsverkspropositionen till 1904 års Riksdag gjorde Kungl.

Maj.t därefter under nionde hufvudtiteln framställningar angående vidtagande

af åtgärder till fiskerinäringens befrämjande.

Sedan Riksdagen uti skrifvelse den 13 april 1904 anmält sitt med

anledning däraf fattade beslut, blef vid underdånig föredragning af

Riksdagens skrifvelse ärendet den 17 juni samma år öfverlämnadt till

civildepartementet, så vidt anginge, bland annat, underlättande af fiskares

försäkring mot olycksfall under utöfvande af yrket; och anbefallde

Kungl. Magt den 8 december 1904 riksförsäkringsanstalten att låta

verkställa utredning rörande de åtgärder, som kunde vidtagas i nämnda

syfte.

Den 15 december 1905 afgaf riksförsäkringsanstalten till Kungl.

Maj.t redogörelse för den af anstalten i ämnet företagna utredningen

jämte däraf föranledt förslag.

Häröfver hafva Kungl. Majits befallningshafvande i rikets samtliga

län, styrelsen för postsparbanken samt landtbruksstyrelsen afgifvit

infordrade underdåniga utlåtanden.

Innan jag går att framlägga innehållet i riksförsäkringsanstaltens

berörda redogörelse och förslag, anhåller jag att få i korthet redogöra

föi hvad förut i fråga om fiskares olycksfallsförsäkring förekommit.

b örsta gången frågan om utfärdande af lagbestämmelser angående

fiskares försäkring mot olycksfall bragtes på tal var i det utlåtande,

som den af Kungl. Maj:t den 3 oktober 1884 tillsatta arbetarförsäkringskommittén

den 28 juli 1888 afgaf.

Kommittén yttrade i sitt utlåtande, bland annat, att vid försäkringens

närmare ordnande befunnits nödigt att lämna i vissa delar

särskilda föreskrifter rörande sjöfolk. Detta påkallades i synnerhet af

de förhållanden, under hvilka sjöfarten bedrefves, och hvilka kräfde

ett annat tillvägagående vid försäkringen, än där det gällde yrke sdrift

Tidigare

förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

till lands. Bestämmelserna om sjöfolks försäkring'', yttrade kommittén

vidare, syntes också komma att vinna i reda, om de, i stället för att

meddelas såsom undantag’ från eu allmän förordnings stadganden, sammanfördes

i en särskild författning.

Kommittén framlade också ett särskildt förslag till lag om sjöfolks

försäkring för olycksfall i tjänsten.

Första paragrafen i den föreslagna lagen var i hithörande delar af

följande lydelse.

För följderna af i tjänsten inträffande olycksfall skola enligt de

närmare bestämmelserna i denna lag vara försäkrade befälhafvare och

besättning å svenska fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes

fortskaffande, och som hafva en Präktighet af tjugu registerton

eller däröfver. Hit räknas icke fartyg, som uteslutande användas för

fiske.

Den föreslagna lagbestämmelsen omfattade sålunda äfven vissa

slag af fiskare.

I motiveringen till den föreslagna paragrafen yttrade kommittén,

bland annat, följande.

Hvad fiskerihandteringen anginge vore det väl önskvärd!, att de,

som däri sysselsattes, blefve försäkrade för olycksfall i arbetet. Men

då de, som drefve fiske såsom handtering, esomoftast vore smärre, själfständiga

yrkesidkare, hade kommittén ansett, att för fiskerinäringen

tills vidare borde anstå med införandet af en obligatorisk olycksfallsförsäkring,

till dess på grund af från annat håll vunnen erfarenhet det

läte sig med någon större säkerhet bedömas, på hvad sätt försäkringen

för dess idkare skulle ändamålsenligast anordnas.

I den på arbetarförsäkringskommitténs utlåtande grundade propositionen

till 1890 års Riksdag med förslag till förordning angående försäkring

för olycksfall i arbetet uteslötos emellertid de föreslagna föreskrifterna

angående såväl sjöfolks i allmänhet som ock fiskares olycksfallsförsäkring.

Såsom skäl härtill anförde dåvai''ande departementschefen

till statsrådsprotokollet att, äfven med tillämpning af samma

principer som för annan olycksfallsförsäkring för arbetare, det dock

vore nödigt att vidtaga vissa ytterligare anordningar, som med hänsyn

till de praktiska svårigheter, hvilka därvid mötte, kräfde särskilda

undersökningar. Departementschefen trodde därför, att vid det första

steget på arbetarförsäkringens område det vore lämpligast att för någon

tid lämna å sido olycksfallsförsäkringen för sjöfolk. Blefve, yttrade

departementschefen vidare, de allmänna principerna för olycksfallsförsäkringen

fastslagna, så vore det därefter lättare att på den sålunda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 7

lagda grunden bygga vidare i fråga om de yrken, som för försäkringens^

införande erfordrade särskilda anordningar.

Fiågan om fiskares olycksfallsförsäkring fick därefter hvila till

dess den af Kungl. Maj:t den 9 november 1900 tillsatta kommittén

oi utredning af frågan om ett förbättradt pensioneringssätt för sjömän

åter upptog densamma till behandling.

I det af kommittén den 15 november 1904 afgifna utlåtande in?§''

"ommhten jämväl ett särskildt förslag till lag om försäkring af

sjötolk, och detta förslag omfattar äfven en viss grupp af fiskare.

Första paragrafen i den föreslagna lagen lyder nämligen i hithörande

delar sålunda.

Fn hvar, som erhåller anställning å fartyg, varder därigenom med

undantag, som nedan sägs, försäkrad i Handelsflottans pensionsanstalt

enligt de närmare bestämmelserna i denna lag.

Med fartyg förstås i denna lag:

1) fartyg, som afses i 2 § sjölagen,

2) så ock annat svenskt fartyg, som — — _ _ _ ____

b) användes i fångstfart eller fiske å öppna hafvet, dock endast

för så vidt fartyget är heldäckadt — — _ _____

Försäkringens ändamål är enligt förslaget att bereda

1) sjukhjälp och lifränta åt försäkrad, som blifvit skadad till följd

af olycksfall under anställning å fartyg, samt, när försäkrad genom

„ stafl under sådan anställning ljutit döden, begrafningshjälp äfvensom

liiränta åt den försäkrades änka och barn under 15 år;

2) pension

a) åt försäkrad, som annorledes än genom olycksfall under anställning

å fartyg ådragit sig för framtiden bestående förlust

eller minskning af arbetsförmågan eller uppnått viss

lefnadsålder; samt

b) åt änka äfvensom barn under 15 år efter försäkrad, som aflida

af annan dödsorsak än olycksfall under anställning å

fartyg.

Lika med. olycksfall skulle enligt lagförslaget räknas, om försäkrad

under anställning å fartyg insjuknade i sådan sjukdom, som kunde anses

tor sjömannen innebära särskild yrkesfara; och såsom olycksfall under

anställning å fartyg skulle anses jämväl olycksfall, som timade, medan

den försäkrade befordrades före tjänstgöringens början från land till fartyget

eller efter tjänstgöringens slut från fartyget till land, eller medan

han hemförskaffades enligt bestämmelserna i 98 § sjölagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Fiskarförsäkring

i utlandet.

Tyskland.

Holland.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Till försäkringsafgifts erläggande skulle den försäkrade och fartygsägaren

bidraga med hälften hvar.

Ersättning vid skada till följd af olycksfall skulle utgå med samma

belopp och efter enahanda grunder som enligt lagen angående ersättning

för skada till följd af olycksfall i arbete; dock var här den s. k.

vänte- eller karenstiden inskränkt till 14 dagar, så att sjukhjälp eller

lifränta skulle utgå redan från och med femtonde dagen efter olycksfallet.

Ersättning skulle ej i något fall utgå för skada, som den skadade

själf uppsåtligen ådragit sig. Grof vårdslöshet uteslöt således ej rätten

till ersättning.

Af motiveringen till förslaget framgar, att afsutten var, att åt

fiskarna endast de, som sysselsattes i det s. k. stol sjöfisket, skulle

vara underkastade lagens bestämmelser; och skulle enligt kommitténs

beräkning i rundt tal 3,500 fiskare blifva försäkringspliktiga.

Kommittéförslaget har remitterats till kommerskollegium, som emellertid

däröfver ännu icke afgifvit yttrande.

Jag tillåter mig härefter lämna en kortfattad framställning af de

i främmande länder beträffande ifrågavarande slag af försäkring vidtagna

åtgärder. _ .....

Frågan om fiskares olycksfallsförsäkring har i vissa främmande

länder vunnit vida mer beaktande än i vårt land.

Enligt hvad riksförsäkringsanstalten uti sin ofvan omförmälda utredning

meddelat, har sålunda försäkring af fiskare för olycksfall gjorts

till föremål för lagstiftning i Tyskland, Holland, Frankrike, Italien och

Danmark.

I Tyskland är försäkringen af sjöfolk mot följderna af olycksfall

hufvudsakligen ordnad genom lag af den 30 juni 1900. Enligt denna

skola obligatoriskt försäkras, bland andra, 1) besättningarna a fartyg

för idkande af fiske å öppna hafvet samt bukter, vikar och fjärdar af

hafvet samt vidare 2) besättningarna å fartyg för idkande^ af fiske å

andra, af sjögående fartyg trafikerade vatten inom vissa af förbundsrådet

fastställda gränser. Därjämte skola de, som själfständigt bedrifva

omförmälda rörelse, för så vidt de tillhöra fartygets besättning och därvid

i regel ej använda flera än två aflönade arbetare, vara obligatoriskt

olycksfallsförsäkrade enligt lagens bestämmelser. Kostnaden för olycksfallsförsäkringen

bestrides af arbetsgifvarna (redarna).

Fiskerirörelse å floder och inre farvatten är i Holland underkastad

bestämmelserna i lagen af den 2 januari 1901 angående föisäkring af

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o å7. 9

arbetare mot följderna af olycksfall i vissa yrken. Försäkringen är

obligatorisk och bekostas af arbetsgifvarna, ehuru dock staten betalar

en del af förvaltningskostnaderna.

Förslag har i Holland framlagts till försäkring jämväl af dem, som

äro sysselsatta i det s. k. stor sjöfisket.

Enligt lag den 21 april 1898 har i Frankrike inrättats en fö rsörjningskassa

(Caisse de prévoyance entre les marins frants contre les

risques et accidents de leur profession) med ändamål att bereda sjöfolket,

försäkring mot yrkesfara och olycksfall under anställning å fartyg.

Allt till sjötjänst inskrifvet franskt sjöfolk från tio års ålder är obligatoriskt

försäkradt i kassan.

Kassans inkomster utgöras af utgifter af delägarna, bidrag af fartygsägarna,

gåfvor samt, i händelse af behof, räntefria förskott af staten.

I Italien finnes icke nag''on särskild lag, som reglerar försäkringen

af sjöfolk, inklusive fiskare. Där gäller för närvarande lagen af den

31. januari 1904 angående försäkring af arbetare i vissa yrken, bland

hvilka inbegripas den egentliga sjöfartsrörelsen samt fiske på öppna

hafvet. Försäkringen ombesörjes och bekostas af arbetsgifvarna (fartygsredarna).

I Danmark ordnades fiskarförsäkringen särskildt för sig genom

Lov om danske Fiskeres Försäkring i Ulykkestilfrelde den 3 april

1900. Enligt denna lag äger enhvar i Danmark hemmahörande person,

som lifnär sig helt eller delvis genom fiske, att mot en årlig afgift af

fem kronor blifva medlem af en af inrikesministern erkänd olycksfallsförsäkringsförening

för danska fiskare, och är han såsom sådan, när

han vid fiske med danskt fartyg eller båt, vare sig i eller utanför de

danska farvattnen, drabbas af olycksfall, som medför öfvergående eller

varaktig nedsättning af hans arbetsförmåga, försäkrad jämlikt föreskrifterna

i berörda lag och Lov af 7:e januar 1898 om Arbejderes Försäkring

mod Fplger af Ulykkestilfelde i visse Virksomheder (med ändringar

enligt lag af den 15 maj 1903), så framt olycksfallet är orsakadt

af fis.keridriften eller de förhallanden, under hvilka denna försiggår,

eller inträffat. vid frivilliga försök att rädda människolif ur sjönöd eller

vid segling i fiskefartyg, utan att fiske därvid bedrifves. Förorsakar

olycksfallet döden, äro under samma förutsättningar fiskarnas efterlefvande

försäkrade i anledning af den lidna förlusten af försörjare.

Uteslutna från försäkring äro dock olycksfall, som fiskaren själf

orsakat med uppsåt eller genom grof vårdslöshet.

Bill. Ull Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Ajd. 33 Höft.

Frankrike.

Italien.

Danmark.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

När fiskare, som af annan person, hvilken drifver fiske, såsom

näringsfång utan att själf personligen mera regelbundet deltaga i detta,

är antagen att mot ersättning fiska åt denne, har begagnat sig af rättigheten

till försäkring på sätt ofvan nämnts, är han berättigad att. al sin

arbetsgivare erhålla godtgörelse, helt eller delvis, utan afkortning af

öfverenskommen ersättning, för det försäkringsbidrag, han måst erlägga

till försäkringsföreningen.

Om olycksfallsförsäkringsföreningen icke skulle kunna med ofvannämnda

försäkringsbidrag betala de till ersättningar, förvaltningskostnader

och öfriga utgifter nödvändiga belopp, ersätter statskassan bristen.

Olycksfallsförsäkringsföreningens stadgar, som skola innehålla bestämmelser

om formen lör anmälan om inträde i föreningen, inkassering

af försäkringsbidragen och förvaltningen, om medlemmarnas rättigheter,

om föreningens förtroendemän, valda af de försäkrade, om anmälningsskyldighet

och kontroll, fastställas al inrikesministern efter förslag af

det jämlikt lagen den 7 januari 1898 upprättade arbetarförsäkringsrådet.

1 öfrigt gälla, i den mån de äro tillämpliga, de i lagen af den 7

januari 1898 förekommande bestämmelser äfven i afseende å försäkringar

enligt lagen den 3 april 1900, dock med, bland andra, följande

undantag:

1) vid bestämmande af invaliditetsersättning skall alltid en årsinkomst

af 600 kronor läggas till grund;

2) ersättning i anledning af dödsfall är för alla bestämd till 2,500

kronor utan särskild begrafningshjälp.

Vid olycksfall utgår ersättning till den skadade på följande sätt.

Medför olycksfallet en nedsättning af arbetsförmågan, hvars slutliga

följder ännu icke kunna bestämmas, tillkommer den skadade sjukhjälp

(Dagpenge), räknadt från trettonde veckan efter olycksfallet. Rätten till

sjukhjälp är betingad af att nedsättning af arbetsförmågan förefinnes.

Detta anses vara fallet, så länge den skadade på grund af den honom

öfvergångna skadan icke är i stånd att förrätta arbete af samma slag

som hans förutvarande. Då olycksfallet blott medför öfvergående nedsättning

af arbetsförmågan, upphör sjukhjälpen vid den tidpunkt, då,

enligt hvad ofvan nämnts, förutsättningarna för densamma upphört. Har

åter olycksfallet bestående nedsättning af arbetsförmågan till följd,

fortfar sjukhjälpen, så vidt angifna förutsättningar .föreligga,, att löpa

intill dess arbetarförsäkringsrådet fastställt invaliditetsersättningen.

Medför olycksfallet döden, fortfar sjukhjälpen under samma förutsättningar

att löpa till dödsdagen. Sjukhjälpen utgår med 1 krona 50 öre

för dag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

Har olycksfallet medfört sådan nedsättning af arbetsförmågan, som

förklaras blifva bestående (invaliditet), tillkommer den skadade en

penningsumma, hvilken i händelse af fullständig invaliditet utgör sex

gånger beloppet af en till 600 kronor beräknad årsförtjänst, eller sålunda

3,600 kronor. År arbetsförmågan blott minskad, utgör ersättningen

en i förhållande till nedsättningens betydelse beräknad del af

den summa, som skulle hafva tillkommit fiskaren vid fullständig förlust

af arbetsförmågan.

Såsom förut nämnts, uppgår ersättningen vid dödsfall till 2,500

kronor. Om den försäkrade efterlämnar änka, tillkommer försäkringsbeloppet

henne, därest äktenskapet är slutet före olycksfallet och sammet

icke upphört. Efterlämnar den försäkrade icke änka, som skall

eihalla ersättning, tillfaller denna hans barn, hvilkas försörjning ålåg

honom, eller som han faktiskt försörjde, då olyckan skedde. Efterlämnas

icke heller sådana, bestämmer arbetarförsäkringsrådet, om ersättning

i anledning af försäkringen skall tillfalla andra, hvilka arbetaren

försörjde, då olyckan skedde. I stadgandet härom är emellertid

senare införd en förtydligande ändring, hvartill jag längre fram torde

få återkomma.

I Norge framlades af en för ändamålet tillsatt kommitté under år 1900

ett utkast till lag om sjömäns försäkring. Enligt förslaget skola, bland

andra, försäkras besättningen på norska heldäckade fartyg, som användas

antingen i utrikes fart, däri inbegripet fiske- och fångstfart på hafvet, eller

i kustfart, för så vidt det i denna slags fart använda fartyget har minst

trettio registertons bruttodräktighet. Försäkringen, som i regel är obligatorisk,

omfattar olycksfallsförsäkring, invaliditetsförsäkring, ålderdomsförsäkring

och dödsfallsförsäkring. De förvaltningskostnader, försäkringen

kräfver, skola enligt förslaget bestridas af staten. Kostnaderna för

själfva försäkringen åter bestridas genom afgifter, som betalas till

hälften af den försäkrade och till hälften af rederiet.

För. kort tid sedan har norska regeringen beslutit proposition i

ämnet . till stortinget, men är jag icke i tillfälle att nu meddela innehållet

i förslaget.

I sin till Kungl. Maj:t afgifna utredning erinrar riksförsäkringsanstalten

till en böljan om, att fiskarna, hvilka till väsentlig del äro

själfständiga yrkesidkare, icke falla under bestämmelserna i lagen angående

^ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901, såvidt dessa bestämmelser afse skyldighet för arbetsgifvare att utgifva

ersättning till skadade arbetare.

Norge.

Riksförsäkringsanstaltens

utlåtande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Behofvet af

åtgärder för

underlättande

af försäkring.

Obligatorisk

eller frivillig

försäkring.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

På grund af bestämmelserna i 23 § i nämnda lag är emellertid

fiskare, hvilken uppträder såsom arbetsgivare, berättigad att i riksförsäkringsanstalten

försäkra sina arbetare. Enligt 24 § i samma lag kan

äfven enskild fiskare, för så vidt han kan anses såsom arbetare i lagens

mening, erhålla försäkring i anstalten; men likväl har ingen fiskare

begagnat sig af denna rättighet. Anledningen därtill förmenar anstalten

till väsentlig del vara att söka i den med försäkringen förenade

kostnaden.

I fråga om behofvet af att åtgärder vidtagas för att underlätta

fiskares försäkring yttrar riksförsäkringsanstalten.

Fiskarbefolkningen lefver i det stora hela under ganska tryckta

ekonomiska förhållanden. Den arbetsförtjänst, fisket lämnar, är ock

växlande och oberäknelig. Då olycksfall under yrkets utöfning inträffat,

hvilket ofta händer, har väl hittills fattigvården eller den enskilda

välgörenheten fått träda emellan, ty det är, såvidt riksförsäkringsanstalten

kunnat inhämta, sällsynt, att en fiskare genom försäkring eller

annorledes bereder sig ekonomiskt skydd mot skada till lif och lem,

som orsakats af olycksfall. Kostnaden för försäkring har för honom

ställt sig för hög. Men den enskilda välgörenheten är icke alltid att

påräkna; och utsikten att kanske behöfva anlita densamma eller fattigvården

är icke uppmuntrande för fiskaren och torde afskräcka mången,,

som ämnat ägna sig åt fiskaryrket. Det vore därför till stor trygghet

och lättnad för dem, som drifva eller ämna ägna sig åt ifrågavarande

yrke, om en försäkring kunde anordnas, som, i händelse af skada till

följd af olycksfall, utan alltför stora uppoffringar från fiskarnas sida

beredde dem medel eller hjälp till deras uppehälle. Fiskarna själfva

hafva ock vid flera tillfällen uttalat sig för anordnandet af en dylik

försäkring. Antagligt är äfven att, om en sådan försäkring kommer till

stånd, den skall kunna kraftigt medverka till fiskerinäringens främjande

och sålunda lända det allmänna till nytta.

Riksförsäkringsanstalten öfvergår därefter till frågan, huruvida den

ifrågasatta försäkringen bör anordnas såsom obligatorisk eller frivillig.

Såsom förut påpekats, yttrar riksförsäkringsanstalten, äro de personer,

om Indika här är fråga, i regel sina egna arbetsgivare. Fisket

drifves antingen af enskilda personer hvar för sig eller af två eller

flera gemensamt. I sistnämnda fall äga deltagarna vanligen båt och

andra redskap gemensamt; och vinsten af fisket fördelas dem emellan.

Tillräckliga skäl synas icke föreligga att pålägga näringsidkare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

inom ett särskild! yrke skyldighet att låta försäkra sig, under det att

utöfvarna af öfriga yrken lämnas frihet i detta afseende. En obligatorisk

försäkring af eu enstaka grupp af yrkesidkare skulle ock bereda

åtskilliga svårigheter. Först och främst måste vid en sådan försäkring

uppdragas bestämda g-ränser, angifvande hvilka som skola komma in

under . försäkringen, något som i förevarande fall icke så lätt torde

låta sig. göra, isynnerhet som det icke är ovanligt, att fiske drifves

såsom bisysselsättning, vissa tider i mindre, andra i högre grad.

Svårigheter, delvis föranledda af vanskligheten att bestämma begreppet

fiskare, skulle ock möta att kunna öfva vederbörlig kontroll

öfver att alla, som vore skyldiga att försäkra sig, därtill anmäldes;

och förvaltningskostnaderna, i händelse kontrollen skulle vara effektiv,

torde därigenom i väsentlig mån ökas.

Af sålunda anförda skäl anser riksförsäkringsanstalten, att, åtminstone

under nuvarande förhållanden, obligatorisk försäkring icke bör ifrågakomma.

I detta sammanhang torde jag få erinra, hurusom i de vid 1890,

1891, 1895 och 1898 års Riksdagar framlagda propositioner angående

olycksfalls- eller invaliditetsförsäkring principen om obligatorisk försäkring

lagts till grund för de särskilda lagförslagen i ämnet, samt att

Riksdagen afslog berörda propositioner delvis på den grund, att Riksdagen

ansåg den frivilliga försäkringen äga företräde framför den •

obligatoriska.

I de fall, där högsta domstolens yttrande i frågan inhämtats, har

jämväl samma åsikt af densamma förfäktats.

Däremot vann det af Kungl. Maj:t för 1901 års Riksdag framlagda

förslaget till lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete, däruti grundsatsen om frivillig försäkring af arbetare var

genomförd, i hufvudsak Riksdagens bifall och ledde till den nu gällande

lagen i ämnet af den 5 juli 1901.

Om försäkringen anordnas såsom frivillig, yttrar riksförsäkringsan- statsbidrag

stalten vidare, är emellertid att befara, att densamma icke vinner någon tiu för8Skrn>- allmännare anslutning, därest de försäkrade själfva skola ensamna bära gen‘

kostnaderna därför. Bidrag från statens sida måste förutsättas, för att

den skall blifva till afsedt gagn. Staten har förut ansett sig böra bispringa

fiskarna och har gjort detta i form af bidrag till föreningar för försäkring

af fiskebåtar och lån till inköp af fiskredskap. Skälen härtill

torde vara att söka såväl i fiskarnas svaga ekonomiska ställning och

de svårigheter, som äro förenade med utöfningen af deras yrke, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

ock i den betydelse, fiskerinäringen har för vårt land. Men om staten

lämnar fiskarna hjälp till inköp af redskap och dylikt, och icke därjämte

är sörjdt för deras säkerställande i ekonomiskt afseende i händelse

af skada till följd af olycksfall, vinnes icke mycket. Den stora

yrkesrisken och osäkerheten för framtiden locka icke flera till yrket.

Hvad angår storleken af ett dylikt statsbidrag, bör detta enligt

anstaltens mening ställas i förhållande till fiskarbefolkningens förmåga

att bära ytterligare utgifter. Redan nu äro de betungade af utgifter

för inköp af båt och annan redskap samt försäkring däraf m. in. Någon

större pålastning därutöfver torde de därför icke kunna bära. Om den

afgift, fiskarna själfva skulle betala, sattes till ungefär hälften åt den

faktiska kostnaden för försäkringen, frånsedt förvaltningskostnaderna,

torde dock tillräcklig hänsyn hafva tagits till denu

Nu låter det sig icke göra, säger riksförsäkringsanstalten, att på

förhand med någon större säkerhet beräkna försäkringsafgiften; tillräckligt

statistiskt material därtill saknas. Saken kunde under sådana

omständigheter ordnas sålunda, att staten betalar ett visst fixt belopp

för hvarje försäkrad och de försäkrade stode risken i öfrigt. Detta

skulle då medföra att, om en viss bestämd afgift utkräfdes för år,

efteruttaxering måste äga rum, i händelse denna afgift jämte statens

bidrag visade sig otillräcklig. Men en dylik efteruttaxering skulle komma

att drabba ojämnt och har i öfrigt sina svårigheter. Fiskarna vistas

långa tider i aflägsna farvatten och kunna då icke anträffas för utkräfvande

af efteruttaxeringens belopp. Någon större benägenhet hos

fiskarna torde icke heller komma att förefinnas för en försäkring, hvars

kostnad de icke vid försäkringens tagande kunna beräkna och som i

händelse af en massolycka kan komma att blifva för dem ganska betungande.

Vill man icke förfela ändamålet med försäkringen, torde

man därför böra ordna den så, att fiskaren får betala det fixa beloppet,

under det staten ikläder sig den eventuellt återstående kostnaden.

Förvaltningskostnaderna torde staten alltid böra bestrida, detta i

likhet med hvad som äger rum i afseende å den med ifrågavarande

försäkring likställda försäkringen af arbetare i riksförsäkringsanstalten.

Rätt till dei- Beträffande rätten till delaktighet i en dylik med statsbidrag unaiti^het

i derstödd försäkring anser riksförsäkringsanstalten, att den . bör till8

komma i Sverige hemmahörande fiskare och bland dessa icke allenast

dem, som äro sysselsatta med hafsfiske, utan äfven insjöfiskarna,

om dessa skulle vilja begagna sig af densamma. Naturligtvis bör

härvid såsom regel '' gälla, att delaktighet tillkommer endast sådana

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47. 15

personer, som helt och hållet eller till hufvudsaklig del lifnära sig

genom fiske eller s. k. yrkesfiskare. Under förutsättning att ersättning

utgår allenast i anledning af skada till följd af olycksfall, som

harflyter från utöfnmgen af fiskaryrket eller hvad därmed äger samband,

synes dock icke vara skäl att förvägra tillträde till försäkringen

för personer, hvilka blott kortare tid af året eller mera tillfälligt för

8in. utkomst arbeta såsom fiskare. Vilja dessa betala den stadgade

af giften, torde detta endast bidraga till att minska statens utgifter för

försäkringen.

I fråga om grunderna, för rätt till ersättning anför riksförsäkringsaustalten,

att ersättning i anledning af försäkringen synes böra utgå

hufvudsakligen under enahanda förutsättningar, i''samma utsträckning

“ka belopp som enligt lagen angående ersättning för skada

till följd af .olycksfall i arbete den 5 juli 1901.

Ersättning skulle således utgå vid olycksfall, som härflyter från

utöfnmgen af fiskaryrket Dock bör enligt riksförsäkringsanstaltens

förmenande ersättning, i likhet med hvad som äger rum i andra länder,

äfven utgå. vid skada till följd af olycksfall, som inträffat under fiskarens

frivilliga försök att rädda människolif ur sjönöd samt vid användande

af . fiskebåt, äfven om fiske därvid icke bedrifves, för så vidt den

icke användes i fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.

Uenom den .senare utvidgningen erhåller fiskaren större trygghet, och

därigenom minskas anledningarna till tvister vid anspråk på ersättning.

En dylik utvidgning torde icke heller medföra någon afsevärd ökning

af kostnaderna för försäkringen.

.Enligt lagen af den 5 juli 1901 skall ersättning utgifvas i form

af sjukhjälp eller lifränta eller bådadera till skadad arbetare samt, om

olycksfallet medfört döden, begrafningshjälp äfvensom lifränta till änka

och barn.

Det kan, säger riksförsäkringsanstalten, ifrågasättas, huruvida icke

rätten till ersättning lämpligen borde utsträckas jämväl till andra efterlefvande

än änka och barn, hvilka den aflidne helt och hållet försörjt

eller till hvilkas försörjning han bidragit.

Enligt Lov om danske Fiskeres Forsikring i Ulykkestilfselde jämförd

med Lov af 7:de januar 1898 om Arbejdeims Forsikring mod

Fölger af Ulykkestilfmlde i visse Virksomheder gäller i Danmark, att,

om försäkrad fiskare icke efterlämnar änka eller barn, arbetarförsäknngsrådet.

bestämmer, om ersättning skall tillfalla andra, hvilka fiskaren

försörjde, då olyckan skedde. Denna bestämmelse har tolkats så,

Grunderna för

ersättning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

att försörjningen skall kafva varit fullständig, för att ersättning skall

utgå.

Till följd häraf hafva de ogifta fiskarna visat sig obenägna att

ingå i olycksfallsförsäkringsföreningen. De anse försäkringen hafva

ringa värde, då sällan är fallet, att en fiskare ensam fullständigt försörjer

sina föräldrar eller andra anförvanter. För att råda bot mot

denna oegentlighet i afseende å rätten till ersättning har emellertid

år 1905 framkommit ett lagförslag, enligt hvilket ersättning kan tillkomma

jämväl andra än änka och barn, som den aflidna försöijt eller

till hvilkas försörjning han lämnat bidrag.

Enligt hvad jag inhämtat, har detta lagförslag ledt till lagbestämmelser,

som trädt i kraft den 1 oktober 1906, af innehåll att, därest försäkrad

fiskare icke efterlämnar änka eller barn, arbetarförsäkringsrådet

bestämmer, om försäkringen helt eller delvis skall tillfalla andra, hvilka

han försörjde eller till hvilkas försörjning han lämnade bidrag, då olyckan

inträffade, samt att, om den försäkrade blott lämnat bidrag till försörjningen,

ersättningsbeloppet i hvarje särskildt fall icke finge öfverstiga

800 kronor. _

Onekligt är, förmenar riksförsäkringsanstalten, att en dylik utvidgning

af rätten till ersättning skulle göra försäkringen mera begärlig

och sålunda tillföra den ett större antal deltagare. Då det emellertid

synes olämpligt att i förevarande hänseende för en enstaka yrkesgrupp

göra undantag från den i lagen den 5 juli 1901 fastställda allmänna

regeln, samt det dessutom är svårt att nu erhålla någon närmare

utredning af den ökade kostnaden för en sådan utsträckning,

anser riksförsäkringsanstalten, att rätten till ersättning bör tillsvidare

begränsas till de i lagen af den 5 juli 1901 angifna personer. De

ogifta fiskarna torde i alla fall snart finna med sin fördel förenligt att

söka delaktighet i försäkringen, då bland fiskarna oftare, än man antagit,

skador till följd af olycksfall inträffa, som medföra invaliditet.

Vid denna frågas behandling i riksförsäkringsanstalten var t. f.

öfverdirektören May af skiljaktig mening. Uti reservation till riksförsäkringsanstaltens

protokoll den 15 december 1905 yttrar nämligen t. f.

öfverdirektören May följande.

Skulle, därest i Sverige en försäkring af fiskare mot olycksfall

anordnas genom statens försorg, ersättning icke utgå till andra efterlefvande

än den aflidnes änka och minderåriga barn, är anledning antaga,

att de ogifta fiskarna icke komma att omfatta försäkringen med så allmänt

intresse, som önskligt vore; och anser jag mig därför böra förorda

en sådan utsträckning af rätten till ersättning, att, i händelse för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 17

säkrad icke efterlämnar änka eller minderåriga barn, ersättning skall

utgå till den aflidnes föräldrar eller minderåriga syskon, som den aflidne

under lifstiden försörjde eller till hvilkas försörjning lian bidrog.

Lämpligast vore, om ersättning vid ifrågavarande fall kunde utgå i

form af lifränta, ehuru å lägre belopp än för änka och barn. Då emellertid,

i händelse lifräntan icke skulle blifva alltför obetydlig försäkringskostnaden

härigenom skulle väsentligen ökas, torde denna ersättningsform

böra utbytas mot kapitalutbetalning.

Hvad beträffar ersättningens belopp skulle, säger riksförsäkringsanstalten,

ersättning utgå med de i 4 § af lagen den 5 juli 1901 angifva

belopp och från samma tidpunkt, som där är bestämd. Således

skulle från och med sextioförsta dagen efter olycksfallet utgifvas till

skadad fiskare sjukhjälp med en krona för dag, så länge det af olycksfallet

förorsakade sjukdomstillståndet varar, samt från och med sextioförsta

dagen efter olycksfallet eller från den senare tidpunkt, då framtida

bestående nedsättning af arbetsförmågan inträdt, lifränta5 vid fullständig

invaliditet med 300 kronor årligen och vid minskning af arbetsförmågan

med det lägre belopp, som svarar mot nedsättnnmen af arbetsförmågan.

Om olycksfallet medfört döden, skulle utgifvas beorafningshjälp

med 60 kronor samt till änka en årlig lifränta af 120 ^kronor

och till hvarje minderårigt barn en årlig lifränta af 60 kronor med

den begränsning, som i 3:dje momentet af berörda paragraf finnes angifven.

I fråga om beloppet af den ersättning, som skulle utgå till andra

efterlefvande än änka och barn, föreslår t. f. öfverdirektören May i

sm ofvan omförmälda reservation en kapitalutbetalning af sammanlagdt

högst 600 kronor, och att till den aflidnes föräldrar skulle ut o-å ersättning

med två tredjedelar af nämnda belopp eller med 400 kronor samt

till efterlämnade syskon under 15 år 200 kronor med lika fördelning

dem emellan, i händelse flera funnes; dock att, om den försäkrades

bada föräldrar före honom aflida, ersättning till hans syskon under 15

år skulle utgå med 400 kronor.

Riksförsäkringsanstalten framhåller, att möjlighet till erhållande af

förkortning af den s. k. vänte- eller karenstiden för skadad synes böra

lamnas. Såsom förut nämnts hade kommittén för utredning angående

forbättradt pensioneringssätt för sjömän i sitt förslag hemställt att

denna tid måtte bestämmas till allenast 14 dagar; och det syntes vara

lämpligt att vid nu ifrågavarande försäkring medgifva den försäkrade

ratt att mot en särskild på förhand bestämd tilläggsafgift bereda sig

ersättning, sjukhjälp eller lifränta, redan från och med femtonde dagen

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

efter olycksfallet. Någon tidigare tidpunkt för ersättnings utgående

bör icke få förekomma, enär förvaltningskostnaderna då skulle blifva

icke oväsentligt ökade, utan att den försäkrade erbölle motsvarande

^ Det har, fortsätter riksförsäkringsanstalten, vid behandlingen inom

anstalten af förevarande ärende ifrågasatts, att valfrihet vid löisäkrino-en

i afseende å tiden, från hvilken ersättning skulle utgå, icke borde

medgifvas, och att den s. k. karenstiden för alla fall borde bestämmas

till 14 dagar. Ehuru antagligt är, att flertalet af de försäkrade skola

anse med sin fördel förenligt att erhålla försäkring med lätt till ersättning''

redan från och med femtonde dagen efter olycksfallet, har

riksförsäkringsanstalten dock ansett sig’ icke böra förorda en inskränkning’

som den ofvan nämnda. Därigenom skulle nämligen anslutningen

till ^förefintliga eller möjligen blifvande sjukkassor kunna motverkas,

och en fiskare, som vore delaktig i en sjukkassa, skulle kanske anse

sig icke hafva råd att betala afgift till sjukhjälp på två håll, men icke

vilja lämna sjukkassan, som gifver honom ersättning’ vid sjukdom,

hvilken har sin orsak i annat än skada till följd af olycksfall.

Försäkrings- Riksförsäkringsanstalten redogör härefter för den utredning, som

kostnaderna. verkställt för beräkning af de kostnader, en försäkring af

angifvet slag skulle kräfva.

Antaietfiskare Att med ledning af förefintliga officiella uppgifter erhålla en säker

i Sverige, uppskattning af antalet fiskare i riket, torde, säger riksförsäkringsanstalten,

vara omöjligt. Kommittén för utredning angående förbättradt

pensioneringssätt för sjömän har ur mantalslängderna för åren 1894,

1899 och 1900 inhämtat uppgifter om antalet fiskare och funnit det

vara respektive 8,482, 9,198 och 10,187. Dessa siffror äro antagligen

för små, särskild! om hänsyn tages till det slag af fiskare, som icke

uteslutande året om äro sysselsatta vid fisket. Dessutom torde^ mantalslängderna

icke vara fullt tillförlitliga i detta atseende. Sålunda

torde en del personer, som större eller mindre delar af året äro sysselsatta

med fiske, vara mantalsskrifna som jordbrukare, torpare och dylikt;

dessutom angifva ej mantalslängderna för en del personer någon

yrkestitel.

Riksförsäkringsanstalten har därför sökt att medels uppgitter tran

annat håll bilda sig en föreställning om antalet personer, som sysselsätta

sig med fiske. . 0 1ftA.

Enligt från landtbruksstyrelsen inhämtade uppgitter tor ar 1904

uppgick antalet hafs- och skärgårdsfiskare inom nedan nämnda län till:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd.

Södermanlands län...............

Kalmar »

Gottlands »

Blekinge »

Malmöhus »

Hallands »

Gäfleborgs »

Västernorrlands »

Proposition No 47.

.................................. 375

.................................. 1.938 '')

.................................. 1,100

.................................. 2,527 2)

................................. 1,368 3)

................................. 524 4)

................................. 1,779 6)

................................. 1,268

Summa 10,879

För Göteborgs och Bohus län saknas uppgift om antalet bafsfiskare,

men lär detta antal enligt meddelande af landsböfdingen friherre

Lagerbring, som härom låtit verkställa undersökning, kunna uppskattas

till minst 4,000. Likaledes saknas uppgift från några andra län.

Hvad insjö- och strömfiskare beträffar, äro härom förefintliga uppgifter

alltför osäkra, för att desamma skulle kunna läggas till grund

för en uppskattning af antalet dylika fiskare. Emellertid kan antagas,

att denna kategori af fiskare ej i någon nämnvärd utsträckning kommer

att använda sig af den försäkring, som här är ifrågasatt. I hvarje fall

komma utgifterna för försäkring af detta slag af fiskare att blifva afsevärdt

lägre än för försäkring af dem, som sysselsätta sig med det

långt farligare hafs- och skärgårdsfisket, hvarför en feluppskattning af

antalet insjöfiskare ej kan få någon afsevärd inverkan på säkerheten

hos beräkningen af de behöfliga afgifter, som här ifrågakomma.

Med ledning af förutnämnda uppgifter bär riksförsäkringsanstalten

beräknat antalet fiskare, som kunna tänkas finna anledning att använda

sig af den föreslagna försäkringen, uppgå till minst 15,000.

Denna approximativa beräkning af antalet fiskare torde snarare få

anses för låg än för hög. Däremot synes det af den nämnda kommittén ur

dödböckerna erhållna antalet genom olycksfall aflidna vara i det närmaste

riktigt. Den dödlighetsprocent på grund af olycksfall (3,69 %>o), som

sålunda framgår ur kommitténs sammanställning, måste därför anses

för hög, något som för öfrigt framgår af den statistik öfver dödsfall

på grund af olycksfall, riksförsäkringsanstalten sökt på annan väg

erhålla.

b Häraf yrkesfiskare 411. 2) Yrkesfiskare 893. 3) Yrkesfiskare 1,296. 4) Medräknas

fiskare i endast vissa fisken, stiger antalet till 1,000. °) 627 yrkesfiskare och

1,152 »biträdande personer».

Beräkning af

premierna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

I de af fiskeriintendenten d:r A. H. Malm till Kungd. Maj:ts

befallningshafvande ingifna berättelserna öfver Göteborgs och Bohus läns

hafsfiske!! 1894—1904 samt i den årliga redogörelsen af fiskeriintendenten

öfver fisket i Halland, som återfinnes i Hallands läns hushållningssällskaps

handlingar för åren 1888—1903, lämnas redogörelse för

de genom olycksfall i arbete i dessa län omkomna fiskare.

Drunknade hafsfiskare i Göteborgs och Bohus län:

År:

Antal drunknade

fiskare:

Efterlämnade

änkor:

Barn:

1894—95............

........... 10

3

10

1895—96............

............ 8

6

14

1896—97 ............

Q

............ O

3

8

1897—98............

............ 17

11

43

1898—99............

............ 17

8

46 O)

1899—1900 ......

............ 9

3

11

1900—01 ............

............ 32

16

52

1901—02............

............ 17

8

25

1902—03............

............ 4

2

7

1903—04............

............ 8

4

11

125

64

227

Antages här, att medelantalet fiskare för år varit 4,000, erliålles

för tioårsperioden 1894—1904 en dödsfallsprocent på grund af olycksfall

af 3,13 °/oo.

För Hallands län lämnas i ofvan angifna berättelser följande uppgifter

angående dödsfall på grund af olycksfall i arbete bland länets

fiskare åren 1888—1903.

År:

Antal

drunknade:

År:

Antal

drunknade:

1888 ...................

.............................. 4

Trpt 18

1889 ...................

............................. 0

1897...................

...................... 0

1890 ...................

............................. 9

1898...................

....................... 0

1891 ...................

.............................. 0

1899...................

.............................. 0

1892 ...................

.............................. 0

1900..................

................................ 6

1893 ...................

.............................. 2

1901...................

..................... 5

1894 ...................

.............................. 0

1902...................

................................ 0

1895 ...................

.............................. 0

1903...................

................................ 0

1896 ...................

............................. 3

Trpt 18

Summa 29

*) Däraf 5 öfver 15 år.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

^ Med antagande att medelantalet fiskare i länet för år varit 600,

erhålles i detta fall en dödlighetskoefficient af 3,02 °/oo.

Man kan därför, säger riksförsäkringsanstalten, vara berättigad att

beträffande Göteborgs och Bohus samt Hallands län antaga en dödlighetskoefficient

på grund af olycksfall bland fiskare af 3,1 °/oo, en siffra,

som för hela riket öfver hufvud taget torde få anses åtminstone icke

för låg, då det farligaste fisket utan tvifvel drifves i nämnda två län.

Någon statistik angående olycksfall bland fiskare, som föranledt

varaktig invaliditet, säger riksförsäkringsanstalten vidare, finnes ej tillgänglig.

I sjömanspensioneringskommitténs betänkande anföres emellertid

en siffra uti ifrågavarande afseende, som möjligen kan, i brist på

andra uppgifter,, gifva en ledning för uppskattningen af invaliditetsfrekvensen.

.Enligt sjöyrkessamfundets i "Hamburg af kommittén anförda

statistik angående å segelfartyg anställda sjömän utgör relativa

antalet ersatta olycksfall, som föranledt varaktig arbetsoförmåga, 2,40 på

1,000 försäkrade med en medelinvaliditetsprocent af 22,7. Man torde

hafva rätt antaga, att invaliditetsfallen såväl till antal som grad bland

fiskare åtminstone icke nämnvärdt öfverstiga dem bland sjömän å segelfartyg-

Likväl har af riksförsäkringsanstalten för säkerhetens skull

relativa antalet olycksfall på 1,000 försäkrade höjts till 3,oo.

För beräkningen slutligen af de årliga utgifterna för sjukhjälp

från och med sextionde dagen efter olycksfall torde, enligt hvad riksförsäkringsanstalten

meddelar, kunna användas erfarenheten hos riksförsäkringsanstalten,

enligt hvilken den uppgår till ungefär 25 öre för

försäkrad, hvilken siffra af riksförsäkringsanstalten för säkerhetens skull

blifvit höjd till 35 öre.

Enligt af riksförsäkringsanstalten i dess underdåniga berättelse för

år 1904 gjord beräkning utgör kapitalvärdet af eu lifränta å 300 kronor

till invalid arbetare i genomsnitt 5,140 kronor och det kapitaliserade

ersättningsbeloppet för hvarje dödsfall till 1,750 kronor.

Med användning af de nu anförda siffrorna skulle de årliga kostnaderna

för hvarje försäkrad med rätt till ersättning enligt 4 S af lagen

den 5 juli 1901 blifva: &

För dödsfall: 1,750 • 0,0031 kr. 5: 43

För invaliditet: 5,140 • 0,003 • 0,227 » 3: 50

För sjukhjälp: » 0: 35

Summa kr. 9: 28

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition No 47.

Den årliga premien skulle sålunda med dessa beräkningsgrunder

komma att uppgå till omkring 9 kronor 30 öre.

För att erhålla en föreställning om värdet af denna kalkyl har

riksförsäkringsanstalten därjämte beräknat ifrågavarande premie med

ledning af de statistiska uppgifter, anstalten erhållit från olycksfallsförsäkringsföreningen

för danska fiskare, hvilken varit i verksamhet

sedan slutet af år 1900.

Af denna statistik framgår, att från och med fiskarförsäkringens

början till och med 1904 års slut ett antal arsarbetare af 20,302 tillhört

fiskarförsäkringen. För säkerhetens skull har vid beräkningen

af detta tal ingen hänsyn tagits till att försäkringstiden äfven omfattat

det sista kvartalet af år 1900.

I ersättning har under nämnda tid utgått:

Med ledning häraf har riksförsäkringsanstalten uppskattat den

kostnad, som olycksfallen skulle hafva medfört, om ersättning hade utgått

enligt lagen den 5 juli 1901. . .

Enligt den danska lagen utgår nämligen ersättning vid fullständig

invaliditet med 3,600 kronor, under det att enligt riksförsäkringsanstaltens

beräkning värdet af ersättningen för ett fullständigt invaliditetsfall

i genomsnitt kan uppskattas till 5,140 kronor. Motsvarande ersättningsbelopp

vid dödsfall utgöra respektive 2,500 och 2,650 kronor.

(Till förklaring af den skenbara motsägelsen mellan riksförsäkringsanstaltens

af mig å föregående sida omförmälda uppgift angående det

kapitaliserade ersättningsbeloppet för hvarje dödsfall, 1,750 kronor, och

den i detta sammanhang anförda siffran 2,650 kronor tillåter jag mig

nämna, att den förra uppgiften afser alla dödsfall bland såväl gifta som

ogifta arbetare, under det siffran 2,650 kronor har afseende å dödsfall,

därvid änka eller änka och barn efterlämnats, och där liiränta sålunda

skall utgå). Sjukhjälpen utgår i Danmark med 1 krona 50 öre för dag

från nittionde dagen efter olycksfallet, men jämlikt lagen den 5 juli

1901 endast med" 1 krona för dag dock redan från och med sextioförsta

dagen efter olycksfallet. Emellertid utgår ersättningen i form af

sjukhjälp i Danmark betydligt längre än i Sverige. Enligt bestämmelserna

i den danska lagen uppbäres nämligen sjukhjälp ända till dess

för dödsfall.............

» invaliditetsfall

)> sjukhjälp.........

kr. 82,500: —

» 51,085: 90

» 19,977: 25

Summa kr. 153,563: 15

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:t-s Nåd. Proposition No 47.

invaliditetsgraden blifvit af arbetarförsäkringsrådet fastställd, icke såsom

hos riksförsäkringsanstalten till den dag, då det egentliga sjukdomstillståndet

upphört. Olycksfallsförsäkringsföreningen för danska fiskare

har i sjukhjälp utbetalat:

År:

Kronor.

Till antal I medeltal till I antal dagar efter

personer. hvarje skadad. den 90:de dagen.

Kronor.

1903 7,364: 25............... 43 171: 26 114

1904 . 6,838: 50............... 38 179: 96 120

Från riksförsäkringsanstalten har under år 1904 i sjukhjälpsersättning

från och med den sextioförsta dagen utgått ett ''belopp af

4,815 kronor till 94 skadade eller i medeltal i 51 dagar till hvarje

skadad person. Dessa siffror torde dock böra något ökas, på grund

af att sjukhjälp i några fall fortfarit att utgå äfven under år 1905.

Emellertid torde sjukhjälpens belopp kunna beräknas vara omkring tre

gånger större i Danmark än i Sverige.

Sålunda kunna, säger riksförsäkringsanstalten, de ersättningsbelopp,

som skulle hafva utgått till de försäkrade danska fiskarna vid ersättning

enligt den svenska lagen, beräknas utgöra:

för

dödsfall .............................

.................. kr.

87,450: —

invaliditetsfall.................

.................. »

72,950: —

»

sjukhjälp ..........................

.................. )>

7,000: —

Kr.

167,400: —

till kr.

Premien skulle

167,400

20,302

således

eller kr. 8: 25.

enligt

erfarenheten från Danmark uppgå

De bägge beräkningarna lämna rätt öfverensstämmande resultat,

hvarför en premie af i rundt tal 10 kronor för ersättning enligt bestämmelserna

i 4 § af lagen den 5 juli 1901 torde få anses tillfyllestgörande.

För beräkning af premie för ersättning jämväl från och med

femtonde, dagen efter olycksfallet finnes, yttrar riksförsäkringsanstalten

vidare, ej hvad fiskare angår något som helst statistiskt material. Med

ledning, af den hittills vunna erfarenheten inom riksförsäkringsanstalten

torde tilläggspremien härför kunna uppskattas till 1 krona å 1 krona

50 öre.

Då det statistiska materialet för dessa premieberäkningar, särskildt

hvad vårt land vidkommer, är synnerligen ringa och obetydligt, så är

det enligt riksförsäkringsanstaltens mening tänkbart, att erfarenheten

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.is Nåd Proposition No 47.

vid en blifvande försäkring af fiskare kommer att gifva vid handen en

premie, som kan vara antingen högre eller lägre än den här kalkylerade.

Då emellertid den ofvan angifna premien framgått ur två skilda

beräkningar, så torde den likväl komma att visa sig vara mycket nära med

verkligheten öfverensstämmande, i all synnerhet om försäkringen vinner

anslutning i samma grad från de mindre farliga som de farligare

fiskena.

Med hänsyn till den erfarenhet, som gjorts i Danmark angående

deltagandet i fiskarförsäkringen därstädes, lärer enligt riksförsäkringsanstaltens

åsikt icke vara att antaga, att mera än omkring en tredjedel

af det ofvan beräknade antalet fiskare i Sverige, eller sålunda omkring

5,000 fiskare, kommer att under första tiden begagna sig af den

ifrågasatta försäkringen. Under angifna förutsättning och om den försäkrades

årliga afgift bestämmes till fem kronor för försäkring med

rätt till ersättning enligt 4 § i lagen den 5 juli 1901 samt till sex

kronor, därest ersättning skall utgå redan från och med femtonde

dagen efter olycksfallet,'' skulle statens årliga bidrag till försäkringskostnaderna

första tiden belöpa sig till omkring 25,000 kronor.

Riksförsäkringsanstalten anser, att statsbidraget emellertid bör upptagas

såsom förslagsanslag och gäldas af arbetarförsäkringsfondens intressemedel.

I sin reservation yttrar t. f. öfverdirektören May angående den

ökning af försäkringskostnaden, som den utsträckning af rätten till ersättning,

hvilken t. f. öfverdirektören May föreslagit, skulle medföra,

att det naturligtvis vore svårt att erhålla en beräkning däraf, då all

tillförlitlig statistik saknas beträffande i Sverige aflidna ogifta fiskare

och deras efterlefvande.

Af de uppgifter, som erhållits från Göteborgs och Bohus län, där

fiskarnas antal beräknats till 4,000, framgår, att genom drunkning omkomna

fiskare under tiden 1 juli 1894—1 juli 1904 uppgått till 125. Af

dessa voro 61 ogifta, alltså i medeltal för år 6,1. För 5,000 fiskare

blir det alltså för år 7,6 ogifta fiskare, som omkomma genom drunkning.

Alla ogifta torde ej efterlämna föräldrar eller syskon under 15 år, och

dödsfallsfrekvensen torde icke heller vara så hög bland fiskare i andra

län. Om man emellertid antager, att 600 kronor skulle utgå för hvarje

dödsfall bland ogifta fiskare och de aflidnas antal beräknas till 8 på

5,000 i medeltal för år, skulle alltså ersättningen för år uppgå till 4,800

kronor. Därest fiskaren och staten skulle betala hälften hvardera af

detta belopp, skulle den försäkrades afgift ökas med ungefär 50 öre,

och statens anslag till försäkringen skulle, under den antagna förut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

25

sättningen att under första tiden 5,000 fiskare anmälde sig till försäkring,

behöfva ökas med omkring 2,400.

stalte^följande an0rdnandet af försäkringen yttrar riksförsäkringsan
Såsom

i det föregående omförmälts, är i Danmark en förening

biidad, som omhanderhar försäkringen af fiskare. Föreningens ange*

lagenheter handhafva^ af en styrelse, bestående af tre medlemmar

hviika utnamnas af inrikesministern. Afgörandet af alla ersättningsfragor

ar dock ofverlämnadt till en för detta ändamål särskild! upprattad

afdelning af arbetarförsäknngsrådet. Under föreningen, hvars

styrelse har sitt sate i Köpenhamn, sorterar ett stort antal lokalföreningar.

Fn för hvarje lokalförening tillsatt förtroendeman inkräfver

afgi terna, ombesörjer i regel utbetalning af ersättningsbelopp och förmedlar

i ofrigt förhållandet mellan hufvudföreningen och lokalföreningärna

eller deras medlemmar.

Fn sådan anordning af försäkringen som i Danmark skulle ock

kunna tankas genomförd hos oss. Men då staten redan har ett särskiidt

ämbetsverk, nksförsäkringsanstalten, för försäkring af arbetare

mot olycksfall synes det, säger riksförsäkringsanstalten, vara skäl att

begagna sigdaraf, och torde i sådant fall försäkringen böra anordnas

V ioj öfverensstämmelse med hvad som gäller om försäkring

ai enskild arbetare i enlighet med bestämmelserna i 24 § af lao-en den

o De* arbete, som genom öfverlämnandet af fiskarforsakrmgen

åt nksförsäkringsanstalten skulle tillföras densamma, blefve

åt samma slag som dess förutvarande verksamhet. Härigenom syntes

00 ...T5.tauHgskostnaderna kunna nedbringas, och enhetlighet vinnas i

ersättningsfrågornas bedömande.

, ™ ,/Ören^dn^ förvaltningen skulle äfven tjäna, om, i likhet

med hvad nu ager rum i afseende å riksförsäkringsanstaltens försäkrmgsverksamhet,

postsparbanken omhändertoge uppbörden af försäkrings

afgifter och utbetalningen af ersättningsbelopp samt styrelsen för

postsparbanken förvaltade fiskarförsäkring-ens medel.

. Pvad det ifrågasätta statsbidraget till gäldande af själfva försäkringskostnaden

angmge, syntes vara lämpligast, om, efter det årsräkenskaperna

afslutats och försäkringens skulder — kapitalvärden af utgaende

lifrantor m. m. — beräknats, till förvaltningen af försäkringens

medel för hvarje år levererades det belopp, som erfordrades till skuldernas

tackande.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft.

Anordnandet

af försäkringen.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

orvaitnmgB- Riksförsäkringsanstalten yttrar slutligen Vidkommande de förkostnader.

yaltningskostnader, fiskarförsäkringen skulle kräfva, därest densamma

skulle omfiänderhafvas af riksförsäkringsanstalten jämte postsparbanken,

erfordrades, livad riksförsäkringsanstalten anginge, medel till ökning

af riksförsäkringsanstaltens arbetskrafter. Vidare erfordrades medel till

betäckande af kostnader för läkarbetyg, ersättning till ombuden, som

förmedla försäkringen i orterna, samt utgifter . for trycksaker, skntmaterialier

m. m. Under förutsättning att omkring 5,000 fiskare under

första tiden anmälde sig till försäkring, syntes utgifterna till. extra biträden

inom riksförsäkringsanstalten kunna beräknas till omkring 5,OOU

kronor samt kostnaderna för läkarbetyg till bortåt 600 kronor årligen.

Då ortsombuden både eu ganska viktig funktion att fylla i fråga

om försäkringen, borde därför ersättningen till dem icke sattas alltför

låo\ Femtio öre för hvarje försäkrad syntes vara det minsta belopp,

som borde ifrågakomma. Med denna beräkning skulle ersättningen

för ortsombuden uppgå till minst 2,500 kronor. Utgifterna för skrifmaterialier

och dylikt borde icke öfverstiga 1,000 kronor. Sammanlagda

ökningen af riksförsäkringsanstaltens årliga förvaltningskostnader

skulle således belöpa sig till omkring 7,100 kronor.

Biksförsäfc- Med åberopande, af hvad sålunda anförts hemställer riksförsäkrings
rmgsanstai-

anstalten i underdånighet, .....,

teBntSäiHnra'' ati en särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till..följd

af olycksfall måtte genom statens försorg anordnas enligt följande

hufvudsakliga grunder: . . .

1. Enhvar, som har sitt hemvist .1 Sverige och lifnar sig helt

eller delvis genom fiske, äger, vare sig han arbetar för egen ellei

annans räkning, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda

sig ersättning enligt de i 4 § af lagen angående ersättning för skada

till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 stadgade grunder. .

2. Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring utgar,

om den försäkrade vid fiske med svensk båt eller svenskt fartyg, vare

si»- i eller utanför svenska farvatten, drabbas af olycksfall, sa flarn

olycksfallet härflyter från utöfningen af fiskeyrket eller uppstår vid

den försäkrades frivilliga försök att rädda mänmskolif ur sjönöd eller

vid användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bednfves, för sa vidt

den icke användes vid fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.

Ersättning utgår dock ej i något fall. för skada, som den skadade

uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet själf ådragit sig.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

3. Försäkring medgifves icke för kortare tid än ett år, och utgör

den arhga försäkringsafgiften fem kronor.

4. Den försäkrade är berättigad att mot en årlig tilläggsafgift af

en krona betinga sig ersättning redan från och med femtonde daxren

efter mträffadt olycksfall.

5. Skulle ofvan angifna från de försäkrade utgående afgifter

befinnas otillräckliga för bestridande af de ersättningar, som i anledning

af fiskarförsäkringen komma _ att utgå, fylles bristen af statsmedel;

och utbetalas, sedan försäkringens årsräkenskaper afslutats samt

försäkringens skulder därvid beräknats, till förvaltningen af försäkringens

medel efter rekvisition det statsbidrag, som erfordras till skuldernas

täckande.

6. De förvaltningskostnader, som af ifrågavarande försäkring föranledas,

bestridas af statsmedel.

7. I öfrigt galla i afseende å denna försäkring i tillämpliga delar

bestämmelserna i lagen angående ersättning för skada till följd af

olycksfall i arbete den 5 juli 1901.

Under för lits ättning att hvad riksföreäkringsanstalten sålunda föreslagit

vinner bifall, hemställer riksförsäkringsanstalten vidare,

^ att till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring måtte

från arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisas ett förslagsanslag

af 25,000 kronor att efter försäkringens början tills vidare årligen utgå,

samt

• i ^ gäldande af försäkringens förvaltningskostnader, såvidt

riksförsäkringsanstalten angår, måtte likaledes från arbetarförsäkringsfondens

intressemedel anvisas ett årligt förslagsanslag af 7,100 kronor.

Då det ansågs vara af vikt att erfara, hvilken åsikt fiskarna själfva Kungi. Maj:t3

kunde hafva, beträffande riksförsäkringsanstaltens förslag, anbefalldes befallningsgenom

nådig remiss Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga utiåtonden.

anen att, efter det sammanslutningar af fiskare och enskilda fiskare

inom respektive län lämnats tillfälle att yttra sig öfver förslaget, till

Kungl. Maj:t inkomma med de yttanden, som kunde komma att afgifvas,

äfvensom egna underdåniga utlåtanden.

Enligt hvad af de inkomna yttrandena framgår, är intresset för förslaget

bland fiskarna på Sveriges östra kust ej synnerligen stort. Det

är egentligen endast fiskare på Gottland, som yttrat sig öfver förslaget,

oc i dessa anse den föreslagna olycksfallsförsäkringen knappast vara af

e io vet påkallad. Inom länen på rikets södra och västra kuster är

naturligtvis intresset mycket större.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Postspar
bankens
utlåtande.

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Sålunda hafva fiskare i Blekinge, Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län ganska talrikt i afgifna yttranden eller vid inför Kungl. Maj-.ts

befallningshafvande hållna sammanträden yttrat sig för förslaget. Af

insjöfiskarna är det hufvudsakligen fiskarna vid Vettern som ådagalagt

något intresse för saken. Samtliga fiskare, som yttrat sig öfver

förslaget, hafva förordat den af t. f. öfverdirektören May i hans ofvan

omförmälda reservation föreslagna utvidgning af rätten till ersättning

på grund af olycksfall, och samma är förhållandet med Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i de i fråga om fisket viktigaste länen. Utan undantag

tillstyrka Kungl. Maj:ts befallningshafvande inrättande, af en

särskild olycksfallsförsäkring för fiskare, ehuru.dock Kungl. Maj.ts befallningshafvande

i ett par län yttra betänkligheter emot, att staten

skall bidraga till försäkringspremierna.

I fråga om den befattning, som postsparbanken skulle komma

att taga med försäkringen, yttrar postsparbanken uti sitt afgifna underdåniga

utlåtande.

Jämlikt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle den liragastailcla

försäkringen af fiskare anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad som gäller om försäkring af enskild arbetare i enlighet med bestämmelserna

i § 24 af lagen den 5 juli 1901; och skulle sålunda i händelse

af bifall härtill postsparbankens bestyr med den föreslagna försäkringsinstitutionen

bestå i omhändertagande af uppbörden af de. åt

riksförsäkringsanstalten bestämda försäkringsafgifterna och utbetalning

af de beslutade ersättningsbeloppen, hvarjämte postsparbanksstyrelsen

skulle åligga förvaltningen af de inflytande försäkringsmedlen.

Hvad då först beträffar det nya arbete, som sålunda skulle tillföras

postanstalterna i deras egenskap af postsparbankskontor, nämligen mottagande

af försäkringsafgifterna och utbetalning af ersättningsbeloppen,

så blefve detta arbete, hvilket fullständigt komme att ingå i den verksamhet,

postanstalternas tjänstemän redan nu hafva, att utföra för iiksförsäkringsanstaltens

räkning, samt handläggas enligt samma grunder,

som nu gälla för de vanliga riksförsäkringsgöromålen, ej att betrakta

såsom någon ny rörelsegren utan allenast en i det stora, hela ej afsevärd

tillökning i en redan befintlig verksamhet. Något hinder för postanstalterna

att åtaga sig denna ökade verksamhet torde sålunda ej

förefinnas. _ •

Inom postsparbanksstyrelsen skulle visserligen de nya göromål,

som föranleddes af den föreslagna fiskarförsäkringen, komma att handläggas

på ett i någon mån olikartadt sätt än hvad nu därstädes ägei

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

rum med de rena riksförsäkringsgöromålen, men denna omständighet

torde ej vara af beskaffenhet att utgöra hinder för den föreslagna anordningen,

därest, såsom postsparbanksstyrelsen förutsätter, ersättning,

utgående af andra medel än postsparbankens öfverskottsmedel, beredes

för bestyret med dessa göromål.

Beträffande förvaltningskostnaderna för fiskarförsäkringen, anordnad

på sätt af riksförsäkringsanstalten föreslagits, erfordras, hvad postsparbanken

beträffar, medel till ersättning åt posttjänstemännen för

handläggning af de göromål, hvarom här är fråga, till ökning af arbetskrafterna

hos postsparbanksstyrelsen, till utgifter för trycksaker, skrifmaterialier

m. in. Under deri af riksförsäkringsanstalten angifna förutsättning,

att omkring 5,000 fiskare under första tiden anmäla sig till

försäkring, och under antagande att ersättning till postanstalternas

tjänstemän för de med fiskarförsäkringen förenade göromål utginge

efter samma grunder som den för handläggning af riksförsäkringsgöromålen

posttjänstemännen tillerkända godtgörelse, torde nämnda ersättning

kunna beräknas till omkring 400 kronor samt utgifterna för

ökade arbetskrafter inom postsparbanksstyrelsen till ungefär 2,500 kronor.

Utgifterna för skrifmaterialier och tryckningskostnader m. m. torde ej

öfverstiga 600 kronor. Förvaltningsutgifterna, hvad postsparbanken

angår, skulle sålunda belöpa sig till omkring 3,500 kronor.

I afseende å fruktbargörande af influtna fiskarförsäkringsmedel,

hvilka torde höra särskildt för sig förvaltas, skulle dessa, i den män

de icke behöfde vara tillgängliga för bestridande af utbetalningar, göras

räntebärande i enlighet med de föreskrifter, som äro eller varda meddelade

för förvaltningen af postsparbankens egna medel.

Slutligen har landtbruksstyrelsen tillstyrkt riksförsäkringsanstaltens Landtbmksförslag,

dock med den ändring däri, som innebäres uti t. f. öfver- st[trrea1®®“8

direktören May’s nämnda reservation.

Frågan om vidtagande af åtgärder från statens sida för fiskeri- Depaitementsnäringens

främjande har under de senare åren vid upprepade tillfällen cherlnde?tt"

varit föremål för Kungl. Maj:ts och Riksdagens behandling. Därvid

har sa ofta framhållits den stora vikt och betydelse, denna näringsgren

äger för vårt land, och fiskets stegrade värde såsom förvärfskälla för

en icke. oväsentlig del af Sveriges befolkning har så allmänt erkänts,

ari jag icke torde behöfva ytterligare tillägga något i detta hänseende.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition No 47.

Tack vare den frikostighet, hvarmed Riksdagen på senare tid understödt

fiskerinäringen, har densamma tagit ett glädjande uppsving

och intresset och företagsamheten särskilt bland fiskarna på vårt lands

västra kust i ej ringa grad ökats.

Jag vill här endast erinra, att bruttoafkastningen för rikets hafsoch

kustfisken under fiskeåret 1906—1907, enligt mig från landtbruksstyrelsen

meddelade uppgifter, i rundt tal kan antagas hafva uppgått

till omkring 13,500,000 kronor, däraf 7,840,000 kronor belöpa sig

på Göteborgs och Bohus län.

De för fiskerinäringen beviljade statsanslagen hafva hufvudsakligen

afsett en ändamålsenligare organisation af fiskeriadministrationen äfvensom

att underlätta möjligheten för fiskarna att anskaffa moderna båtar

och redskap.

Från statens sida har däremot hitintills föga blifvit åtgjordt för

att på försäkringens väg säkerställa fiskarna mot följderna af olycksfall

i deras farliga yrke.

Såsom förut framhållits, finnes ju fisket icke upptaget bland de

ersättningspliktiga yrkena i 1901 års lag och, äfven om man skulle

hänföra fisket till de verksamhetsarter, hvarå lagens bestämmelser äga

tillämpning — något som emellertid ej ens blifvit ifrågasatt — skulle

därmed säkerligen föga vinnas. Det förhåller sig nämligen så, att de

flesta fiskare äro sina egna arbetsgifvare, hvarför en åtgärd af antydd

art i det stora flertalet fall skulle komma att sakna praktisk betydelse.

Nu anförda omständighet — att fiskaren i regel är själfständig

yrkesutöfvare — betager också fiskaren i de flesta fall möjlighet att

begagna sig af den i 24 § af 1901 års lag alla arbetare, ehvad de äro

stadda i sådant arbete, som i lagen afses, eller ej, medgifna rätt att

genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda sig ersättning för

skada till följd af olycksfall i arbetet. Enligt hvad jag inhämtat, har

icke heller sedan riksförsäkringsanstaltens utlåtande afgafs någon fiskare

försäkrat sig i riksförsäkringsanstalten.

Hvad sålunda anförts torde utgöra tillräcklig anledning till vidtagande

af särskilda åtgärder för att bereda fiskarna tillfälle till af staten

anordnad olycksfallsförsäkring.

Att en sådan försäkring nu bör anordnas såsom frivillig synes mig

på de af riksförsäkringsanstalten anförda grunder vara uppenbart. .

Den utredning, som af riksförsäkringsanstalten förebragts, gifver

emellertid otvetydigt vid handen, att, därest icke kostnaderna för för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

säkringstagarna i väsentlig mån inskränkas, en dylik försäkring på

grund af de tryckta ekonomiska förhållanden, hvarunder fiskarbefolkningen

i allmänhet lefver, samt de dryga kostnader, fiskarnas båtar och

redskap kräfva, icke skulle hafva stor utsikt att af fiskarna mera allmänt

omfattas. Den erfarenhet, man vunnit, att fiskare endast i undantagsfall

tagit försäkring mot olycksfall i enskilda bolag, bestyrker

ytterligare detta antagande.

_ Ritsförsäkringsanstalten har nu föreslagit, att för underlättande af

möjligheten för fiskarna att erhålla sådan försäkring skulle anordnas

en särskild olycksfallsförsäkring, därvid staten skulle bidraga med, förutom

förvaltningskostnaderna, jämväl en del af de ersättningar, som i

anledning af fiskarförsäkringen komma att utgå.

Utan tvifvel kan mot en sådan anordning göras synnerligen vägande.

anmärkningar. Innan jag närmare yttrar mig härom, tillåter

jag mig emellertid erinra, att i den hufvudsakligen på 1891 års arbetarförsäkringskommittés

utlåtande grundade propositionen till 1895 års

Riksdag med förslag till lag angående försäkring för beredande af

pension vid varaktig oförmåga till arbete upptagits den grundsatsen,

att af statsmedel skulle dels bestridas kostnaderna för pensioner till

försäkrade arbetares hustrur och uppfostringshjälp för deras minderåriga

barn, dels betäckas utgifterna för de en gång försäkrades kvarstående

i försäkringen, oaktadt de lämnat försäkringspliktig anställning, dels

ock lämnas godtgörelse åt vissa mindre arbetsgivare, som enligt lagen

skulle vara berättigade återbekomma af dem för deras arbetare erlagda

pensionsafgifter. Därjämte skulle statsverket erlägga hvad som beräknats

åtgå för att kunna medgifva den vid lagens trädande i kraft lefvande

generation, som ej fyllt 40 år, att på samma villkor som öfriga

försäkringsphktiga ingå i försäkringen. Denna grundsats godkändes

af det särskilda utskott, till hvars behandling propositionen öfverlämnades,

men propositionen vann ej Riksdagens bifall.

I propositionen till 1898 års Riksdag i samma ämne upptogs denna

grundsats ånyo. och utvidgades därhän, att den i det äldre förslaget

flertalet arbetsgivare ålagda skyldigheten att bidraga till den obligatoriska

försäkringen skulle ersättas med motsvarande bidrag af statsmedel.

Denna proposition rönte emellertid samma öde som den föregående.

Vidare vill jag i detta sammanhang erinra, hurusom i en vid 1899

års Riksdag inom Andra Kammaren väckt motion föreslagits, att af

tillgängliga medel skulle afsättas en fond på 100,000 kronor under benämning

»nödhjälpsfonden för änkor och barn efter drunknade fiskare».

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

Ur fonden skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där olyckan

skett, hafva rättighet att, om så ansågs behöfligt, rekvirera en viss

summa penningar till de efterlefvandes hjälp.

Statsutskottet ville icke förneka motionens behj ärtans värda syfte,

men ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till densamma, då en så beskaffad

rätt till understöd åt änkor och barn, som motionären önskat

bereda fiskarbefolkningen, icke tillkomme någon annan klass af näringsidkare

inom vårt land, hvadan sålunda genom bifall till motionen en

undantagsställning skulle beredas utöfvarna af iiskeyrket.

1 utskottets utlåtande instämde Andra Kammaren efter en öfverläggning,

hvarunder betonades önskvärdheten att fa denna synnerligen

behjärtansvärda fråga på tillfredsställande sätt och med understöd fiån

statens sida ordnad. Första kammaren biföll likaledes utskottets hemställan.

Det låter sig ju icke förnekas, att det kan synas betänkligt att,

på sätt som af riksförsäkringsanstalten nu föreslagits, bereda en sorts

undantagsställning för utöfvarna af fiskeriyrket, liksom man med skäl

kan ifrågasätta lämpligheten däraf, att, medan frågan om allmän iuvaliditetsförsäkring

är beroende på pröfning, fastsla principen om statsbidrag

till pensionering i ett särskildt fall.

Men å andra sidan är tydligt, att undantagsförhållanden kräfva

undantagsbestämmelser, och det torde icke vara oberättigadt att påstå,

att fiskarna i förhållande till andra näringsidkare intaga en särställning.

Deras arbete är i allmänhet synnerligen hardt och afkastningen däraf

skäligen oviss, hvarjämte risken för olycksfall särskildt med dödlig utgång

är större än i de flesta andra yrken. I det stora flertalet farliga yrken är dock

arbetaren i viss mån säkerställd mot följderna af olycksfall under arbetet

genom arbetsgifvarens ersättningsplikt, under det fiskarna icke äga motsvarande

garantier. Den ojämna arbetsförtjänsten gör också, att de kanske

mindre än arbetare i andra yrken blifva i tillfälle att genom besparingar

skydda sig mot de ekonomiska följderna af ett olycksfall.

I Danmark, där den sociala olycksfallsförsäkringen i allmänhet är

fotad på samma grunder som i vårt land, d. v. s. på arbetsgifvarens

ersättningsplikt, hvarifrån han kan frigöra sig genom arbetarnas försäkring,

har man icke heller tvekat att beträffande fiskarna skapa eu undantagsanordning,

enligt hvilken staten bidrager till deras olycksfallsförsäkring.

I Sverige saknas icke heller exempel därpå, att staten lämnar bidrag

till pensionering af yrkesutöfvare, hvilka icke äro statstjänare, så

exempelvis beträffande sjuksköterskor och barnmorskor.

På grund af nu anförda förhållanden har jag ansett mig kunna

ansluta mig till förslaget om statsbidrag för ifrågavarande försäkring,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 47.

och har jag mot detaljerna i riksförsäkringsanstaltens förslag härutinnan

icke funnit något att erinra.

Statens bidrag skulle sålunda, oafsedt förvaltningskostnaderna, sannolikt

komma att snarare understiga än öfverstiga hälften af hela årspremien

som, på sätt förut nämnts, beräknats till 10 kronor för hvarje försäkrad.

Beträffande rätt till delaktighet i försäkringen ansluter jag mig till

riksförsäkringsanstaltens förslag.

Af riksförsäkringsanstalten har föreslagits, att ersättning i anledning

af försäkringen skall utgå hufvudsakligen i enlighet med bestämmelserna

i lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i

arbete den 5 juli 1901. Ersättning skulle sålunda utgå vid olycksfall,

som härflöte från utöfningen af fiskaryrket. Riksförsäkringsanstalten

förordar emellertid, att, i likhet med hvad som äger rum i andra länder,

ersättning jämväl skall utgå vid skada till följd af olycksfall, som inträffat

under fiskares frivilliga försök att rädda människolif ur sjönöd,

samt vid användande af fiskebåt, äfven om fiske icke därvid bedrifves,

för så vidt den icke användes i fraktfart, som ej har samband med

fiskerinäringen.

Emot riksförsäkringsanstaltens förslag i dessa hänseenden har jag

icke funnit något att i sak erinra, men torde till förekommande af

missförstånd vissa redaktionella jämkningar erfordras.

Riksförsäkringsanstalten anser vidare, att i enlighet med den allmänna

regel, som fastställts genom 1901 års lag, ersättning på grund

af olycksfall, som medfört döden, endast skall tillkomma änka och barn

efter den förolyckade. I fråga härom ansluter jag mig emellertid till

den åsikt, som uttalats af t. f. öfverdirektören May i hans ofvan omförmälda

reservation, nämligen att, därest den aflidne ej efterlämnar

änka eller minderårigt barn, ersättning skall utgå till föräldrar eller

syskon, som den aflidne helt eller delvis försörjt. Erfarenheten från

Danmark visar, att de ogifta fiskarna till en början visat sig obenägna

att ingå i olycksfallsförsäkringen, detta på den grund, att ersättning

ursprungligen enligt dansk lag endast i det fall utgick till andra släktingar

än änka och barn, att dessa helt och hållet försörjts af den förolyckade.

Sedan den förut omnämnda lagändringen beslutats, har emellertid

af orsaker, som delvis dock torde vara att tillskrifva andra förhållanden,

tilloppet af försäkrade väsentligen stigit. Antalet försäkrade, som

utgjorde 5,124 år 1904 och 5,284 år 1905, steg sålunda under år 1906

till 7,402. Med den af riksförsäkringsanstalten föreslagna begränsningen

skulle säkerligen tillslutningen till försäkringen hos oss blifva skäligen

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition JST:o 47.

ringa. Såsom skäl mot den ifrågasatta utsträckningen af rätten till ersättning

åt efterlefvande har af riksförsäkringsanstalten hufvudsakligen anförts

olämpligheten af att för en enstaka yrkesgrupp göra undantag från

den i 1901 års lag fastställda allmänna regeln. Då emellertid den föreslagna

försäkringen äfven i andra afseenden är afsedd att skilja sig

från de i nämnda lag fastställda grunder, synes det af riksförsäkringsanstalten

anförda skäl icke höra tillmätas afgörande betydelse. De, som

yttrat sig öfver förslaget, hafva också enstämmigt biträdt reservationen.

Riksförsäkringsanstalten har såsom nämndt hemställt, att de försäkrade

skulle beredas möjlighet att mot särskild tilläggsafgift erhålla

förkortning af den i 1901''års lag till 60 dagar bestämda karenstiden.

Dock anser anstalten, att ersättning icke i något fall borde få utgå

tidigare än från och med femtonde dagen efter olycksfallet, enär förvaltningskostnaderna

skulle blifva icke oväsentligt ökade, utan att den

försäkrade erhölle motsvarande nytta. Enligt 1901 års lag gäller emellertid,

att för arbetare, som är i riksförsäkringsanstalten försäkrad, kan

genom försäkring i anstalten betingas rätt till sjukhjälp eller lifränta

redan från och med första dagen efter olycksfallet, och synes mig intet

skäl föreligga att beträffande bär ifrågavarande försäkring göra afsteg

från nämnda grundsats. De af riksförsäkringsanstalten beräknade förvaltningskostnaderna

lära icke åtminstone under första tiden behöfva

öfverskridas till följd af den utaf mig sålunda förordade anordningen.

Emellertid synas mig tillräckliga skäl ej föreligga för att staten

skulle i någon mån bidraga till försäkringen under karenstiden, hvarunder

arbetare i de ersättningspliktiga yrkena icke är ovillkorligen berättigad

till sjukhjälp eller lifränta.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att 1907 års Riksdag

enligt förslag af Kungl. Maj:t medgifvit, att arbetsgivare,. som enligt

lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den

5 juli 1901 i riksförsäkringsanstalten försäkrar sina arbetare mot olycksfall,

så ock arbetare, som genom försäkring i anstalten bereder sig

ersättning enligt de i samma lag stadgade grunder för skada till följd

af olycksfall i arbete, må, med de inskränkningar beträffande vissa

olycksfall och på de villkor i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten

kunna bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt samma grunder

jämväl mot olycksfall, som inträffa utom arbetet.

Motsvarande rätt synes mig böra jämväl tillerkännas fiskare, som

försäkrat sig enligt nu ifrågavarande grunder.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Jag öfvergår nu till den utredning, riksförsäkringsanstalten förebragt

för beräkning af kostnaderna för försäkringen.

För att kunna bestämma dessa kostnader, är det naturligtvis angeläget

att äga så noggrann kännedom som möjligt om antalet fiskare

i riket. Till . följd af de sparsamma upplysningar, som vår officiella

statistik hälutinnan lämnar, möta emellertid härvidlag stora svårigheter.

Enligt de af. riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter, hvilka

hämtats hufvudsakligen från landtbruksstyrelsens årsberättelse, skulle år

1904 antalet hafs- och skärgårdsfiskare uppgått till i rundt tal 15,000.

Från landtbruksstyrelsen har jag inhämtat, att under år 190G

antalet hafs- och skärgårdsfiskare i nedannämnda län uppgått till 15,383,

fördelade mellan länen på följande sätt:

Uppsala län

Södermanlands »

Kalmar »

Blekinge »

Gottlands »

Malmöhus »

Hallands »

Göteborg och Bohus »

Gäfleborgs »

Västernorrland s »

.............. 334

.............. 318

......... 1,517 ••)

.............. 2,549 2)

.............. 1,267 s)

.............. 1,196 4)

............. 547

............. 4,500 •'')

............. 1,878 G)

............. 1,277 7)

Summa 15,383

Uppgifter saknas från Kristianstads, Östergötlands, Stockholms,

Västerbottens och Norrbottens län. Om fiskare i dessa län medräknas,

torde hela antalet kunna uppskattas till minst 17,000.

Beräkningen^ af premierna synes mig med det osäkra statistiska

material,. som stått riksförsäkringsanstalten till buds, vara i möjligaste

män riktig. Enligt hvad mig meddelats i riksförsäkringsanstalten, har

erfarenheten under de ar, som förflutit sedan riksförsäkringsanstaltens

utlåtande afgafs, såväl från anstaltens egen sida som från fiskarförsäkrmgen

i Danmark ytterligare bestyrkt riktigheten af de i utlåtandet

gjoida kalkyler. Med beräkning att staten skulle bidraga med omkring

hälften af ersättningen skulle sålunda den premie, försäkringstagaren

b Däraf 888 yrkesfiskare. 2) Däraf 930 yrkesfiskare. 3) Däraf ungefär hälften

yrkesfiskare. ) Däraf 1,114 yrkesfiskare. °) Detta antal är endast ungefärligt. 8) Däraf

692 yrkesfiskare, resten biträdande personer. 7)Däraf omkring 10 % husbehofsfiskare.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kling1. Majrts Nåd. Proposition No 47.

har att erlägga, böra i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag

bestämmas till 5 kronor. Lägre premie för insjöfiskare an för hatsfiskare

synes icke böra ifrågakomma, då det torde blifva svart att erhålla

någon tillfredsställande beräkningsgrund härutinnan, och da premien

iu i allt fall så väsentligt understiger den verkliga kostnaden.

Tilläo-gspremien för ersättning jämväl under karenstiden, hvilken

premie i sin helhet skulle gäldas af försäkringstagaren, synes lämpligen

såsom öfriga premier till riksförsäkringsanstalten böra bestämmas

af anstalten själf, och detta så mycket hellre som premien efter någon

tids erfarenhet måhända torde behöfva jämkas. Emellertid lärer premien

för ersättning under hela''karenstiden, enligt upplysning från rikslörsäkringsanstalten,

kunna beräknas komma att ligga mellan 1 kiona

65 öre och 2 kronor. n , , ,

Jämväl premien för försäkring mot olycksfall utom arbetet synes

likaledes böra fastställas af riksförsäkringsanstalten. Den torde icke

låta sig med någon större säkerhet på förhand beräknas, då dess belopp

i hvarje särskildt fall torde komma att blifva beroende, bland annat,

på den tid, hvarunder den försäkrade är sysselsatt med annat yrke an

fiske, samt beskaffenheten af nämnda yrke.

För bestämmande af det ungefärliga beloppet af statens bidrag till

försäkringskostnaderna, har riksförsäkringsanstalten, såsom ofvan nämnts,

beräknat antalet fiskare, som skulle komma att under första tiden begagna

sig af den ifrågasatta försäkringen, till omkring en tredjedel eller 5,000

af det utaf riksförsäkringsanstalten antagna antalet fiskare ar 1904.

Oaktadt antalet fiskare under år 1906 beräknats ej obetydligt högre

än 1904- anser jag mig dock icke höra åtminstone för de narmaste

åren antaga större antal försäkrade än 5,000, och detta med hänsyn

därtill att, enligt hvad af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utlåtanden

framgår, fiskarna i de flesta län säkerligen på grund af bristande insikt

om sakens betydelse visat ett öfverraskande lamt intresse tor

denna för dem så viktiga fråga, samt till och med i länen på rikets

västra och södra kuster, där yrkesfiskarna hufvudsakligen aro till

finnandes, intresset varit mindre, än man haft anledning vänta, statens

årliga bidrag torde sålunda med de af riksförsäkringsanstalten angitna

förutsättningar under den första tiden kunna beräknas till omkring

25,000 kronor.

Därest det af t. f. öfverdirektören May framsända, af mig bitradda

förslag, att ersättning skall kunna utgå äfven till andra efterlefvande

än änka och barn, vinner bifall, skulle, enligt, al t. f. öfverdirektören

May gjorda beräkningar, premien för de enskilda fiskarna komma att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 47.

höjas med 50 öre och statens bidrag ökas med i rundt tal 2,500 kronor.

Statens årliga bidrag skulle sålunda komma att utgå med i rundt tal

27,500 kronor.

I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag, att fiskarförsäkringen

bör handhafvas af riksförsäkringsanstalten och försäkringen

anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller om

försäkring af enskild arbetare i enlighet med bestämmelserna i 24 §

af lagen den 5 juli 1901.

Likaledes bör på de af riksförsäkringsanstalten anförda skäl åt

postsparbanken öfverlämnas att omhändertaga uppbörden af försäkringsafgifter

och utbetalning af ersättningsbelopp, liksom ock åt styrelsen

för postsparbanken bör uppdragas att förvalta fiskarförsäkringens medel.

Af riksförsäkringsanstalten och styrelsen för postsparbanken hafva

de årliga förvaltningskostnaderna för fiskarförsäkringen beräknats till

sammanlagdt 10,600 kronor, däraf 7,100 kronor skulle falla på riksförsäkringsanstalten

och 3,500 kronor på postsparbanken. Att dessa förvaltningskostnader,

mot hvilkas beräknade belopp någon anledning till

erinran icke synes förefinnas, böra utgå af arbetarförsäkringsfondens

intressemedel, lärer vara uppenbart.

Af Riksdagen har anvisats att af dessa intressemedel årligen utgå

förslagsvis 74,200 kronor till bestridande af aflöningar till riksförsäkringsanstaltens

tjänstemän och betjänte samt förslagsvis 31,000 kronor

för bestridande af kostnaderna för ortsombuden. Enligt hvad jag inhämtat

har under år 1907 af anslaget å 74,200 kronor tagits i anspråk

73,720 kronor 68 öre och af anvisade 31,000 kronor 22,547 kronor

63 öre.

Då anslagen sålunda på grund af riksförsäkringsanstaltens utvidgade

verksamhet blifvit så hardt anlitade, synes lämpligt, att till nu

ifrågavarande förvaltningskostnader för riksförsäkringsanstalten anvisas

särskildt anslag.

Hvad åter angår den till 3,500 kronor beräknade kostnaden för

postsparbankens bestyr med ifrågavarande försäkringsgöromål, torde

däraf icke påkallas någon höjning af det belopp — förslagsvis 20,000

kronor, hvaraf för år 1907 tagits i anspråk endast 12,857 kronor 91

öre — som af Riksdagen anvisats att årligen utgå af ofvanberörda

intressemedel till ersättning åt postsparbanken för uppbörden af för-''

säkringsafgifter och utbetalningarna af ersättningsbelopp.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

att från och med år 1909 må genom statens försorg anordnas en

särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall

enligt hufvudsakligen följande grunder:

Enhvar svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar

fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst, äger, vare sig han arbetar

för egen eller annans räkning, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning enligt de i 4 § af lagen angående ersättning

för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 stadgade

grunder, men med den utsträckning, att ersättning vid dödsfall,

då den aflidne icke efterlämnat änka eller minderårigt barn,. utgår till

den aflidnes föräldrar och syskon under 15 år, såvidt den aflidne under

lifstiden försörjt sina omförmälda efterlefvande eller till deras försörjning

bidragit. ’ Ersättning utgår i sådant fall i form af kapitalutbetalning

med 400 kronor till fader eller moder eller, om bägge lefva, till

dem gemensamt samt med 200 kronor till minderårigt syskon eller, om

de äro flera, till dem gemensamt; dock att,, om den försäkrades båda

föräldrar före honom aflidit, ersättningen till syskon utgår med 400^

kronor.

Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring utgår för

skada till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen af fiskeyrket

eller som uppstår vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller vid

användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves, för så vidt båten

icke användes vid fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.

Ersättning utgår dock ej i något fall för skada, som den skadade

uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet själf ådragit sig, eller som

uppsåtligen förorsakats af tredje man, där denne icke haft ledning af

eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada, som drabbat den för^

säkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg.

Försäkring medgifves icke för kortare tid än ett år, och utgör den

årliga försäkringsafgiften fem kronor 50 öre.

Skulle berörda från de försäkrade utgående afgift befinnas otillräcklig

för bestridande af de ersättningar, som i anledning af fiskarförsäkringen

komma att utgå, fylles bristen af statsmedel; och utbetalas,

sedan försäkringens årsräkenskaper afslutats samt försäkringens skulder

därvid beräknats, till förvaltningen af försäkringens medel efter rekvisition

det statsbidrag, som erfordras till skuldernas täckande.

Den försäkrade är berättigad att mot årlig tilläggsafgift, som

af riksförsäkringsanstalten bestämmes, genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

betinga sig, utöfver den här ofvan stadgade ersättning,

sjukhjälp eller lifränta på sätt i 23 § i förenämnda lag sägs.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Majrts Nåd. Proposition N:o 47.

Fiskal g, som, pa sätt förut nämnts, genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

beredt sig ersättning enligt ofvan stadgade grunder för

skada till följd af olycksfall i arbete, må ock, med de inskränkningar

beträffande vissa olycksfall och på de villkor i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten

kunna bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt

samma grunder jämväl mot olycksfall, som inträffa utom arbetet.

De förvaltningskostnader, som af ifrågavarande försäkring föranledas,

bestridas af statsmedel.

I öfrigt gälla i afseende å denna försäkring i tillämpliga delar bestämmelserna

i lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete den 5 juli 1901.

Under förutsättning af bifall till livad sålunda föreslagits, tillstyrker

jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidare föreslå Riksdagen

att till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring från

arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa ett förslagsanslag af

27,500 kronor att tills vidare från och med år 1909 årligen utgå;

att till gäldande af kostnaderna för den utvidgning af riksförsäkringsanstaltens

verksamhet, som blir en följd af den nu ifrågasatta

försäkringen, likaledes från arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa

från och med år 1909 ett årligt förslagsanslag af 7,100 kronor, däraf

förslagsvis 2,500 kronor till ortsombud; samt

att medgifva, att de ökade kostnader, som kunna uppkomma för

postsparbanken, för dess bestyr med förevarande försäkring, må utgå

af det utaf Riksdagen från ofvanberörda intressemedel till postsparbanken

förslagsvis redan anvisade anslag.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade,

att i enlighet därmed proposition skulle till

Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:60 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Majds proposition, angående anordnande af en särskild för fiskare oafsedd försäkring mot skada till följd af s. 1 i texten
  2. SLU 1908:4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o 4 s. 1 i texten