Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om arrende af viss jord å landet inom Norrland och Dalarne

1908-02-28 · 43 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:68, Med förslag till lag om arrende af viss jord å landet inom Norrland och Dalarne

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 68.

1

N:0 6S.

Kungl. Maj.-ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om arrende af viss jord å landet inom Norrland

och Dalarne; gifven Stockholms slott den 28 februari 1908.

Under åberopande af bilagda inom statsrådet och högsta domstolen

torda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga bifogade förslag till lag om arrende af viss

jord å landet inom Norrland och Dalarne.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Eib. till Piksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 51 Höft. (N:o 68.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Alaj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

Förslag

till

LAG

om arrende af viss jord å landet inom Norrland och Daiarne.

Härigenom förordnas, att med afseende å arrende af jord å landet

inom Nedan-Siljans, Ofvan-Siljans och Väster-Dals fögderier samt Envikens

och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län, inom Ofvanåkers, Voxna,

Los, Färila, Ramsjö och Hassela socknar samt Hamra kapellag i Gäfleboro-s

län och inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län följande bestämmelser skola lända till efterrättelse, där arrendet

omfattar inrösningsjord till en vidd af minst fyra hektar och jorden vid

arrendeaftalets ingående äges af bolag eller förening för ekonomisk verksamhet

eller af enskild person, hvilken icke är mantalsskrifven å fastigheten

eller å fastighet, som är i sambruk med densamma:

1 §•

Arrendeaftal skall upprättas skriftligen, och varde i afhandlingen

upptagna samtliga villkor, som betingas. Ändring eller tillägg, som ej affattats

skriftligen, vare utan verkan.

Brukar någon mot lega jord, som i denna lag afses, och har skriftlig

afhandling därom ej upprättats, vare jordägaren pliktig att, där brukaren

sådant äskar, genom skriftlig handling bekräfta den brukaren sålunda

tillkommande arrenderätt. Vill jordägaren ej utgifva sådan handling,

må domstol på yrkande af brukaren stadfästa arrenderätten sådan densamma,

enligt hvad om aftalet kan utredas och med denna lag öfverens
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

stämmer, finnes böra lagligen bestämmas. Sådant beslut af domstol medför

samma verkan som skriftligt, af vittnen styrkt arrendekontrakt, dock

att, där inteckning sökes på grund af beslutet, ansökningen ej må bifallas,

innan beslutet vunnit laga kraft.

2 §•

Upplåtelse på arrende skall ske för viss tid, ej understigande tio

år, eller ock för arrendator^ lifstid; dock att aftal för viss tid, hvilket

vant gällande tio år, må förlängas jämväl för kortare tid. År icke

arrendetiden så bestämd, som nu sagts, skall aftalet anses ingånget för

en tid af tio år.

3 §•

Uen, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån

än som öfverensstämmer med hvad här nedan stadgas förbehålla sig eller

annan ägare af fastigheten rätt att frånträda aftalet före arrendetidens slut.

Har arrendatorn i aftalet förbehållit sig rätt att före arrendetidens

utgång uppsäga arrendet, vare det gällande.

4 §.

Har vid arrende gällande för viss tid arrendatorn fortfarit med

brukningen efter arrendetidens utgång, och har ej inom sex månader

därefter jordägaren anmanat honom att afflytta, skall aftalet anses förlängdt

på tio år.! 1

ni 5 m

Lega kan utsättas i penningar, naturalster eller arbete och skall vara

till beloppet bestämd.

Utgöres arbete, som nu sagts, af jordbruksdagsverken, skall lända

till efterrättelse hvad i 2 kap. 7 § första stycket lagen om nyttjanderätt

till fast egendom stadgas. Annat arbete må ej till tiden så utkräfvas, att

arrendatorn hindras att ordentligt sköta sitt jordbruk.

Ej må i aftalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att

utöfver fastställdt antal dagsverken eller annorlunda bestämdt arbete på

tillsägelse betjäna jordägaren eller annan med någon tjänstbarhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

Inträffar i orten allmän svårare missväxt, njute arrendator!:, där

legan är utsatt i penningar eller naturalster, skälig nedsättning i densamma.

6 §•

Utan jordägarens medgifvande må ej arrendatorn åt] annan till

brukande upplåta fastigheten eller del däraf.

Är arrendeaftal slutet för viss tid öfverstigande tjugo år, och vill

arrendatorn lämna från sig arrendet, bjude då jordägaren att återtaga

fastigheten mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren

det, eller har han ej inom en månad efter det bembudet gjordes

förklarat sig därtill villig, vare arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta

annan, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Vill jordägaren återtaga

fastigheten, men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen

bör utgå, varde beloppet bestämdt vid afträdessyn, som nedan sägs.

År arrendeaftal gällande för viss tid ej öfverstigande tjugu år, må

arrendatorn jämväl på sätt nu år sagdt lämna från sig arrendet, sedan fem

arrendeår tilländagå^.

7 §•

Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, skall, där ej för sådant

fall arrendeaftalet innefattar annat förbehåll, aftalet fortfarande vara gällande,

men delågarne i boet äge i ty fall lämna från sig arrendet på sätt i

6 § sägs, ändå att sådan rätt ej skulle tillkommit arrendatorn; dock åligge

delägarne, där de vilja göra bruk af sin rätt, att inom sex månader efter

dödsfallet hembjuda jordägaren att återtaga fastigheten.

Vid lifstidsarrende skall arrendatorns hustru, där äktenskapet var

ingånget innan aftalet slöts, efter mannens död så länge hon förblifver

änka njuta arrendet till godo, med mindre annorledes var aftaladt; går

hon i nytt gifte, må jordägaren uppsäga aftalet.

8 §•

Jordägaren åligge att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn för

jordbrukets bedrifvande nödiga byggnader samt att, där under arrendetiden

nödigt hus tarfvar ombyggnad, sådan verkställa, så ock att ombesörja

de för nödig byggnads bibehållande i brukbart skick erforderliga

större reparationer; för skada, som arrendatorn vållat, svare dock denne.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

5

Brister jordägaren i hvad sålunda åligger honom, äge arrendatorn

fordra att vid syn, som i denna lag sägs, förelägges jordägaren viss tid,

inom hvilken han skall hafva fullgjort arbetet, äfvensom beräknas den

kostnad, arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom före*

skrifven tid, äge arrendatorn utföra det i jordägarens ställe och, sedan

det blifvit godkändt vid ny syn, undfå godtgörelse med det vid den

första synen fastställda belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga aftalet,

vare det honom öppet, där ej bristen är af allenast ringa betydelse. För

den tid fastigheten är i bristfälligt skick njute arrendatorn skälig nedsättning

i arrendeafgiften; äge ock rätt till skadestånd.

Vid tillträdet skall jordägaren jämväl hafva utfört alla erforderliga

mindre reparationer å nödiga byggnader äfvensom öfverlämna fastighetens

trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnadar, diken, vägar, broar,

brunnar, vattenledningar och andra inrättningar i ett efter ortens sed

behörigt skick. Eftersätter jordägaren hvad sålunda är föreskrifvet, må

arrendatorn bättra hvad som brister samt därför njuta ersättning, efter

ty i 13 § stadgas.

Med mindre reparation å byggnad förstås i denna lag afhjälpande

åt smärre brister å golf, vägg- och takbeklädnad, fönster, dörrar, trappor,

eldstäder, murar och fast inredning äfvensom andra åtgärder, Indika äro

att anse såsom tillfällig lagning.

9 §•

Arrendatorn åligger att väl häfda jorden, afhjälpa sådana under

arrendetiden å de nödiga byggnaderna uppkomna brister, som endast föranleda

mindre reparationer, samt vårda och underhålla de i 8 § tredje

stycket omförmälda ägor och inrättningar, så att icke något under arrendetiden

försämras; äge dock till botande af brandskada, som utan arrendatorns

vållande timat å byggnad, af jordägaren undfå skälig godtgörelse

för kostnaden. Eftersätter arrendatorn hvad sålunda åligger honom, ersätte

han jordägaren efter ty i 13 § stadgas.

• 10 §.

Finnes å fastigheten byggnad, som enligt hvad vid tillträdessynen

bestämts icke är att hänföra till de för jordbrukets bedrifvande nödiga

hus, skall den anses undantagen från arrendet, där ej i aftalet annorlunda

stadgas. Ingår byggnaden i arrendet, galle, såframt ej annorledes är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 68.

aftaladt, angående nybyggnads- oeh underhållsskyldighet hvad angående

nödig byggnad är stadgadt.

Har i arrendeaftalet jordägaren utfäst att å fastigheten uppföra

byggnad eller att eljest försätta fastigheten i visst skick, men underlåter

han det, vare lag som i 8 § andra stycket sägs.

11 §•

Har arrendator!! genom nyodling eller annan jordförbättring än

sådan, som afser bättrande af brister efter ty i 8 § tredje stycket sägs,

på ett varaktigt sätt förökat fastighetens värde, njute han ersättning därför

af jordägaren, när fastigheten afträdes; dock att ersättning för nyodling

ej utgår med mindre jordägaren lämnat skriftligt samtycke till nyodlingen

eller arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin afsikt

att odla samt därvid angifvit platsen och de ungefärliga gränserna för

det tillämnade odlingsoinrådet äfvensom genom intyg af behörig person

styrkt, att området lämpar sig för odling. Behörig att utfärda intyg,

som nu sagts, är i statens eller hushållningssällskaps tjänst anställd

landtbruksingenjör, agronom eller jordbrukskonsulent, så ock annan, som

Konungens befallningshafvande tillerkänt behörighet därtill.

Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde,

fastigheten till följd af nyodlingen eller jordförbättringen kan anses äga,

då den af arrendatorn afträdes; dock må ersättningen ej öfverstiga den

för arbetets utförande nödiga kostnad.

Har arrendatorn i aftalet tillförsäkrats rätt till ersättning för förbättring

i vidare mån än nu är sagdt, vare det gällande.

12 §■

Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall å fastigheten

förrättas tillträdessyn. Sådan syn må ej hållas tidigare än sex

månader före tillträdesdagen eller senare än sex månader efter samma dag.

Vid tillträdessyn skall undersökas allt hvad till fastigheten hör; och

tillhör det synemännen särskildt:

1. att bestämma, Indika å fastigheten befintliga hus äro nödiga för

jordbrukets bedrifvande; att insyna dessa så ock annan byggnad, som på

grund af bestämmelse i aftalet må ingå i arrendet; att afgöra, huruvida

nybyggnad eller större reparation erfordras lör att fastigheten skall vara

behörigen bebyggd; samt att, där sådant arbete finnes erforderligt, upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

göra plan därlör med kostnadsberäkning och förelägga jordägaren viss tid

för arbetets utförande;

2. att efterse, hvilka mindre reparationer må erfordras å de i

arrendet ingående byggnaderna samt i hvad mån de i 8 § tredje stycket

omförmälda ägor och inrättningar icke äro i sådant skick,'' som där

sägs; så ock att i penningar uppskatta fastighetens sålunda befunna tillträdesbrist.

13 §.

V id arrendets upphörande skall å fastigheten hållas afträdessyn

tidigast sex månader före afträdesdagen och senast sex månader efter

nämnda dag.

Vid afträdessyn skall undersökas allt hvad till fastigheten hör; och

tillhör det synemännen särskildt:

1. att efter enahanda grunder, som finnas stadgade beträffande

fastighetens tillträdesbrist, bestämma och i penningar uppskatta dess

afträdesbrist, samt att, där afträdesbristen är större än tillträdesbristen,

ålägga arrendator!! att godtgöra jordägaren skillnaden, men i motsatt fall

förplikta jordägaren att ersätta arrendator!;

2. att, där arrendatorn är berättigad till lösen vid jordägarens

återtagande af fastigheten före arrendetidens slut eller till ersättning efter

ty i 11 § sägs, bestämma beloppet af hvad sålunda tillkommer honom så

ock att i fall, hvarom i 19 och 20 §§ förmäles, verkställa erforderlig uppskattning.

14 §.

Under arrendetiden må hållas särskild syn för ändamål, som i 8 §

andra stycket omförmäles, så ock där part äskar afgörande, huruvida jordägaren

behörigen utfört byggnadsarbete eller reparation, som enligt

åtagande eller meddeladt föreläggande ålegat honom.

15 §.

byn, som i denna lag afses, skall förrättas af tre därtill utsedde

män, af hvilka jordägaren och arrendatorn välja hvar sin af nämnden

eller bland ledamöterna i ägodelningsrätten eller de för landtmäteriförrättningar

utsedde gode män i det tingslag, där fastigheten ligger, eller

ock bland dem, som förut innehaft sådan befattning och äro därtill val
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 68.

hare, och de sålunda utsedde tillkalla tredje synemannen. Tredskas part

att utse synemän, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af tredje

synemannen, äge Konungens befallningshafvande eller domaren eller

utmätningsmannen i orten att på ansökning af den, som påkallat syn,

förordna om valet.

Den, hvilken såsom synemän deltagit i syn, därvid föreläggande

meddelats om utförande af byggnads- eller reparationsarbete, skall anses

vald till synemän jämväl vid sådan särskild syn, som skall äga rum för

att utröna, hur arbetet utförts.

Mot synemän galle de jäf, som enligt hvad särskildt är stadgadt

gälla mot skiljeman.

16 §.

När syn skall hållas, utsätte tredje synemannen dag för förrättningen

å tid, då marken därför är tjänlig, och underrätte öfriga synemännen

äfvensom jordägaren och arrendatorn om dagen. Uteblifver någondera

parten, må synen icke hållas, där icke den uteblifne bevisligen underrättats

om tiden för förrättningen.

Menar part, att synemän är jäfvig, anmäle det vid synen, och gifve

synemännen häröfver beslut. Ej må af part, som varit vid synen tillstädes,

fråga om jäf senare väckas, där ej jäfvet blifvit veterlig! först

efter synen, ej heller må i något fall jäf göras gällande annorledes än i

sammanhang med klander af förrättningen; skolande beträffande rättighet

för part att i rättegången göra gällande jäf mot synemän hvad i fråga om

domarejäf är i allmänhet stadgadt i rättegångsbalken äga motsvarande

tillämpning. Hvad nu stadgats skall ock gälla, där part menar, att synemän,

som förut suttit i nämnd eller ägodelningsrätt eller varit god man

vid landtmäteriförrättningar, icke vidare är valbar till den befattning.

Där ersättningsbelopp skall af endera parten gäldas, varde beloppet

af synemännen utdömdt.

Yppas hos synemännen olika meningar, galle den, hvarom två förena

sig, eller, om de alla äro af olika mening, tredje synemannens.

Öfver allt hvad vid synen förekommit skall upprättas skriftlig handling,

som af synemännen undertecknas. Saknas synemans underskrift,

föranleder detta icke synehandlingens ogiltighet, där den undertecknats

af två synemän och dessa å handlingen intygat, att den, hvilkens underskrift

saknas, deltagit i synen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

17 §.

Kostnaden för tillträdessyn och för afträdessyn skola jordägaren och

arrendator!! gemensamt vidkännas. Kostnaden för särskild syn skall gäldas

enligt de i 21 kap. 3 § rättegångsbalken för kostnad i rättegång stadgade

grunder.

Där ej annorlunda aftalats, må ej part förpliktas att till synemän

gälda högre ersättning än som enligt resereglemente tillkommer nämndeman.

18 §.

År jordägaren eller arrendator!! missnöjd med syn, som hållits på

sätt och inom tid i denna kg sägs, äge efter stämning klandra densamma

vid domstol; instämme dock sin talan inom nittio dagar från det synehandlingen

delgafs honom, eller vare synen gällande. Om hvad missnöjd

part sålunda har att iakttaga skall i synehandlingen lämnas tydlig hänvisning.

Har vid syn, hvarom i denna lag sägs, part förpliktats att gälda visst

belopp, gånge, sedan synen vunnit laga kraft, beslutet i verkställighet lika

med domstols laga kraft ägande dom.

19 §.

Har arrendator!! på egen bekostnad å fastigheten uppfört byggnad,

eller har han utöfver hvad honom ålegat verkställt plantering af fruktträd,

bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad,

hembjude det jordägaren till inlösen, när han frånträda'' arrendet.

Vill jordägaren lösa, men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen

bör utgå, skall frågan därom afgöras, där så ske kan, vid afträdessynen,

men eljest af skiljemän i den ordning, som i 2 kap. 8 § af lagen om

nyttjanderätt till fast egendom för däri afsedt fall stadgas. Vill ej jordägaren

lösa, eller har han ej inom en månad efter det hembud gjordes

förklarat sig därtill villig, äge arrendatorn bortföra hvad han påkostat;

återställa dock jord eller byggnad i det skick, hvari han mottog den.

År ej hvad arrendator!! sålunda äger från fastigheten skilja därifrån

bortfördt inom tre månader från det arrendet upphörde, tillfälle det

jordägaren utan lösen.

Åro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten,

må byggnaden eller anläggningen ej borttagas, innan värdet af hvad

från fastigheten tagits blifvit jordägaren godtgjordt; skolande ersättningen,

där ej öfverenskommelse kan träffas, fastställas i den ordning nyss är sagdt.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. Öl Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

20 §.

Utan jordägarens samtycke äge arrendatorn ej bortföra gödsel från

fastigheten, ej heller, innan arrendet upphör, därifrån föra stråfoder; har

arrendatorn, när han skall afflytta, sti’åfoder kvar, vare han, där ej annorlunda

aftalats, pliktig att till pris motsvarande hälften af det i orten för

dylikt foder gångbara öfverlåta det till jordägaren. Kan ej öfverenskommelse

träffas om den ersättning, hvilken sålunda bör utgå, skall denna

bestämmas i den ordning, som 19 § för däri afsedda fall stadgar.

21 §.

Arrendatorn vare oförhindrad att å den arrenderade jorden verkställa

nyodling, dock ej utan jordägarens medgifvande å mark, därå finnes

ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd. Utan jordägarens tillstånd må

arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja eller verkställa bränning af jord.

Arrendatorn vare berättigad att på lämpligt ställe å den arrenderade

jorden eller, om denna utgör allenast visst område af en jordägaren tillhörig

fastighet, å annan mai’k, som hör till fastigheten, efter anvisning

taga erforderligt virke till vedbrand och till de arrendatorn åliggande

reparationer äfvensom till nödiga hägnader, hässjor och täckdikning samt

nödiga redskap. Har genom jordägarens åtgöranden skogstillgången å fastigheten

under arrendetiden så medtagits, att arrendatorn ej däraf kan erhålla

sitt fulla virkesbehof, vare jordägaren pliktig att på annat för arrendatorn

lägligt sätt tillhandahålla denne det felande.

Utöfver hvad ofvan är stadgadt, må arrendatorn ej i annan mån

än arrendeaftalet bestämmer nyttja fastighetens skog; äge ej heller afhända

fastigheten torf eller annat, som icke är att hänföra till dess årliga afkastning.

22 §.

Finnes ej å den arrenderade jorden erforderligt bete för de hästar

och nötkreatur, som kunna vinterfödas därå, och utgör denna jord allenast

visst område af en jordägaren tillhörig fastighet, vare arrendatorn berättigad

till nödigt bete jämväl å öfrig skog eller utmark, som hör till

fastigheten; dock att därvid må af jordägaren undantagas mark, hvarå i

skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som af betesrätten skulle lida

märkligt intrång.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

23 §.

Angående arrendator rätt till jakt och fiske å fastigheten är särskildt

stadgadt. Ej må arrendatorn förbjudas att för husbehof nyttja det

fiske, som hör till den arrenderade jorden, i vidare man än såvidt an o-år

visst fiskevatten, där särskilda åtgärder af jordägaren vidtagits till fiskets

förbättrande.

24 §.

o Airendatorn må ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten

.. * '' ulan tunna än som, enligt föreskrift i därom ut
färdad

lag eller författning, åligger brukare så ock för vägunderhållet

in natura.

25 §.

Försättes arrendatorn i konkurs, äge borgenärerna uppsäga aftalet;

sker ej uppsägning sist å trettionde dagen från inställelsedagen i konkursen

svare borgenärerna för legoaftal fullgörande till legotidens utgång eller]

dar uppsägning sker efter utgången af först sagda tid, intill dess på grund

häraf aftalet upphör att gälla.

^ jordägaren själf uppsäga aftalet och återtaga fastigheten, äo-e

därtill rätt, dock, där aftalet var ingånget för viss tid öfverstigande tjuo-u

år eller gällde för viss kortare tid, hvaraf fem år tilländagått, endast m°ot

skyldighet att gälda lösen, som i 6 § sägs. Var aftalet slutet med förbehåll

om rätt för arrendatorn att sätta annan i sitt ställe, och inträffar

konkursen efter det arrendatorn tillträdt fastigheten, må jordägaren ej

uppsåga aftalet, där borgenärerna inom tre månader från inställelsedagen

i konkursen gitta visa, att öfverlåtelse skett i enlighet med aftalet; sker

öfverlåtelse senare men innan jordägaren gjort bruk af sin rätt, vare han

samma rätt förlustig.

Uppsäges aftalet af anledning, som nu sagts, vare jordägaren berättigad

till skadestånd, utan så är att han själf uppsade aftalet och ägde

rätt därtill endast mot skyldighet att gälda lösen.

26 §.

Arrenderätten vare förverkad och jordägaren förty berättigad att

uppsäga aftalet: °

. 1- om arrendatorn dröjer med erläggande af arrende, som uto-år i

penningar eller naturalster, utöfver en månad efter förfallodagen eller,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

där arrendator!! äger njuta nedsättning i arrendet enligt 5 § och före

förfallodagen sådant påyrkat, efter det arrendets lägre belopp blifvit slutligen

bestämdt, eller om han undandrager sig att utgöra honom enligt

aftalet åliggande arbete eller vid arbetets utförande visar tredska;

2. om han gör sig skyldig till vanvård af fastigheten, eller om han,

där jordägaren, efter ty i 2 kap. 24 § i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom sägs, lämnat honom kreatur eller redskap till fastighetens bruk,

eftersätter hvad enligt sagda § åligger arrendator och icke på tillsägelse

vidtager rättelse;

3. om han nyttjar fastigheten till annat ändamål än vid upplåtelsen

förutsattes eller, där aftalet innefattar bestämmelse angående fastighetens

häfd, afviker från hvad sålunda bestämts och icke på tillsägelse vidtager

rättelse;

4. om han åt annan till brukande upplåter fastigheten eller del

däraf utan jordägarens medgifvande eller i fall, som 6 § andra eller tredje

stycket eller 7 § första stycket afser, öfverlåter arrendet å annan, utan

att där gifna föreskrifter iakttagits;

5. om han mot stadgandet i 20 § från fastigheten bortför stråfoder

eller gödsel;

6. om han å fastigheten eller annan jordägaren tillhörig mark föröfvar

åverkan eller olofligen jagar eller fiskar;

7. om han å fastigheten olofligen försäljer brännvin, vin eller öl;

8. om han, där någon, som är i hans tjänst, så förbryter sig som

under 6 eller 7 är sagdt, underlåter att, efter tillsägelse af jordägaren,

så snart ske kan skilja den brottslige från tjänsten;

9. om han å fastigheten för eller tillåter andra föra ett lastbart

eller lösaktigt lefverne, så att egendomen däraf varder beryktad; eller

10. om han, där aftalet eljest innehåller bestämmelse, hvars iakttagande

måste anses vara för jordägaren af synnerlig vikt, åsidosätter

sådan bestämmelse.

Finnes i fall, som denna § afser, hvad arrendatorn låtit komma sig

till last vara af ringa betydenhet eller har jordägaren i aftalet fritagit arrendatorn

från påföljd af arrenderättens förlust, må ej arrendatorn skiljas

från arrendet.

Uppsäges aftalet, vare jordägaren berättigad till skadestånd.

27 §.

Har arrendatorn gjort sig skyldig till sådant förhållande, som i

26 § 1, 2, 3, 8 eller 9 sägs, men sker rättelse, innan jordägaren gjort

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

13

bruk af sin rätt att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 26 § 4, 5,

6, 7 eller 10 afses, jordägaren icke uppsagt aftalet inom sex månader

från det han fick kunskap om förhållande, som där afses, äge ej sedan

jordägaren åberopa förhållandet såsom grund för arrendator^ skiljande

från arrendet.

28 §.

Sker uppsägning i fall, som 26 § omförmäler, äge arrendatorn kvarsitta

till nästa fardag, där ej rätten eller öfverexekutor pröfvar skäligt

ålägga honom att afflytta tidigare. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning,

skall afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader

från det uppsägningen skedde. Hade arrendatorn ej tillträdt fastigheten,

när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upphöra att gälla.

Vid lifstidsarrende skall, när arrendet upphör till följd af arrendatorns

eller hans änkas död, afträde ske å den fardag, som inträffar näst

efter sex månader från dödsfallet.

29 §.

Har i arrendeaftalet intagits villkor, som strider mot hvad ofvan i

denna lag stadgats, vare det villkor utan verkan.

30 §.

Utöfver de bestämmelser, denna lag innehåller, skola i afseende å

arrendeupplåtelse, hvarå lagen har afseende, lända till efterrättelse stadgandena

i 1 kap. af lagen om nyttjanderätt till fast egendom, i hvad

dessa stadgande!! angå arrende, samt i 2 kap. af samma lag 4—6 §§,

22 §, 24—28 §§, 29 § i hvad den angår ändring eller tillägg, som affattats

skriftligen, 30—32 §§, 34 §, 35 §, 38 §, 40 §, 41 § samt i tillämpliga

delar 42 §.

31 §.

Visas särskilda omständigheter böra föranleda därtill, att skriftligen

upprättadt arrendeaftal undantages från tillämpning af denna lag eller

någon dess föreskrift, och innehåller aftalet förbehåll, att medgifvande

därtill må sökas, ankomme på Konungens befallningshafvande i det län,

där fastigheten år belägen, att medgifva sådant undantag.

Såsom sådan omständighet, som nu sagts, skall särskilt anses, om

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ÅTåd. Proposition N:o 68.

det arrenderade området till beskaffenhet och omfattning icke är sådant,

att själfständigt jordbruk kan idkas därå, så ock om jordägaren är enskild

person och det ej är uppenbart, att han besitter det arrenderade området

eller fastighet, hvaraf det utgör en del, hufvudsakligen för att tillgodogöra

sig skogsafkastningen. Vid pröfning af frågan, huruvida fastighet

besittes för skogsafkastningens tillgodogörande eller för annat ändamål,

skola i samma ägares hand befintliga, genom ägostyckning eller jordafsöndring

skilda områden af samma hemman betraktas såsom en fastighet.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som föreskrifvits för ekonomimål i allmänhet.

Skall arrendeaftal undantagas från tillämpning af denna lag eller

någon dess föreskrift, galle i stället hvad om arrende i allmänhet är

stadgadt.

Afslås ansökning, som nu sagts, skall, därest arrendeaftalet ej

annorlunda stadgar, detsamma anses förfallet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909. I afseende å lagens

tillämplighet å aftal, som träffats före nämnda dag, samt lagens förhållande

till äldre lagstiftning galle de grunder, Indika beträffande arrende

i allmänhet finnas stadgade i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å

införande af lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

15

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 15 november 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Troll»,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuHLIN,

SwARTZ.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde

i underdånighet:

1:°) Riksdagens skrifvelse den 28 maj 1907, hvari tillkännagifvits,

att, sedan Kungl. Maj:t genom proposition den 10 januari 1907 föreslagit

Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till lag innefattande

särskilda bestämmelser om arrende af viss jord å landet inoin Norrland och

Dalarne, kamrarna i afseende å nämnda proposition stannat i olika beslut,

i följd hvaraf frågan för pågående riksdag förfallit;

2:o) Riksdagens skrifvelse den 28 maj 1907, innehållande enahanda

tillkännagifvande beträffande Kungl. Maj:ts proposition den 9 april 1907

med förslag till lag angående förekommande af vanhäfd d jordbruk i Norrland

och Dalarne; samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.

3:o) en af Västernorrlands läns landsting aflåten underdånig skrifvelse,

hvari landstinget under erinran, att frågan om en särskild arrendelag

för Norrland och Dalarne vid sistlidne riksdag fallit, framhållit önskvärdheten

af att förhållandet mellan jordägare och arrendatorer så snart ske

kunde blefve genom lag ordnadt äfvensom gjort vissa framställningar

angående bestämmelserna i ett blifvande nytt förslag i ämnet; samt

4:o) särskilda underdåniga skrivelser, hvari Jämtlands och Västerbottens

läns landsting hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes för instundande

riksdag ånyo framlägga förslag till arrende- och vanhäfdslagar för Norrland

och Dalarne; varande sistnämnda landstings framställning af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län förordad till nådigt bifall.

Efter att hafva närmare redogjort för innehållet i landstingens skrivelser

anförde departementschefen:

»Ifrågavarande båda lagar voro afsedda att utgöra led i den omfattande

lagstiftning med afseende å jordbruksförhållandena i Norrland

och Dalarne, hvartill den s. k. norriandskommitténs den 27 oktober

1904 aflämnade betänkande gifvit anledning.

Med arrendelagen åsyftades förbättring af de arrendatorers ställning,

hvilka innehafva jord, tillhörig sågverksbolag eller andra idkare af trävaruindustri.

Man ansåg, att de säregna förhållanden, hvari sådana

arrendatorer befinna sig, i flera hänseenden påkallade lagbestämmelser, afvikande

från dem, som eljest kunna vara lämpliga. Den för Norrland

och Dalarne speciella arrendelagen skulle alltså i dessa hänseenden

träda i stället för den allmänna arrendelagen.

Syftet med vanhäfdslagen var att råda bot på de sociala och ekonomiska

olägenheter, som äro förbundna därmed, att den af ålder uppupptagna

jordbruksj orden genom ägarnas försummelse, likgiltighet eller

öfvervägande intresse för trävarurörelse råkar i sådan vanvård, att dess

afkastningsförmåga såsom jordbruksjord för framtiden äfventyras; och låg

en särskild anledning till den föreslagna vanhäfdslagen i farhåga därför,

att jordägarna kunde finna den nya arrendelagen för dem så betungande,

att de hellre nedlade jordbruket å sina fastigheter än underkastade sig

arrendeaftal enligt den nya lagen.

Propositionen angående arrendelagen blef af lagutskottet tillstyrkt,

dock med åtskilliga ändringar, hvilka hufvudsakligen gingo ut på att

minska afvikelserna från den allmänna arrendelagen. Då utskottets utlåtande

behandlades i Riksdagens kamrar, blef förslaget icke i någondera

kammaren afvisadt, men i fråga om särskilda §§ stannade kamrarna i

olika beslut och, sedan lagutskottet uppgjort förslag till sammanjämkning,

hvilket förslag i alla punkter utom en öfverensstämde med det betän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

17

kande, utskottet förut afgifvit, antogs sammanjämkningsförslaget af andra

kammaren, där votering förekommit endast i en detaljfråga, hvaremot

det förkastades af första kammaren med en i den del, där omröstning''

företogs, synnerligen knapp majoritet.

Beträffande propositionen om vanhäfdslagen framträdde mellan Riksdagens

kamrar en skarpare meningsskiljaktighet, och denna rörde ej blott

frågan, om öfver hufvud någon lag till förekommande af vanhäfd borde

komma till stånd, utan äfven huruvida lagen skulle, såsom propositionen

innehöll, afse all i enskild ägo varande jord eller gälla endast trävaruindustriens

fastigheter. Sedan lagutskottet hemställt om förslagets antagande

med, utom några mindre väsentliga ändringar, jämväl den förändring,

att lagens tillämplighetsområde skulle inskränkas till den jord, som är i

trävaruindustriens besittning, blef utskottets hemställan godkänd af andra

kammaren ‘utan votering, men i första kammaren afslagen med betydlig

majoritet; och synes, att döma af. öfverläggningen i första kammaren, den

åsikten där vara mycket allmän, att en eventuell vanhäfdslag bör äga tilllämpning

på all enskild jord.

Då jag nu anhåller att få till Eders Kungl. Maj:ts ompröfning framlägga

frågan, huruvida förnyade propositioner i förevarande ämnen böra

till Riksdagen atlåtas, tillåter jag mig, beträffande arrendelagen, särskildt

framhålla, att uppfattningen om en sådan lags behöflighet synes vara vidt

utbredd i de delar af landet, som skulle af lagen beröras. Ett nytt bevis

härpå äro de af mig anmälda framställningarna från åtskilliga landsting.

Och då de skäl, som föranledde arrendelagförslagets framläggande

för senaste riksdag, icke torde hafva förlorat något af sin giltighet samt

utsikt icke lärer saknas att vinna Riksdagens bifall till nvtt förslag i ämnet,

helst man vid uppgörande af sådant förslag kan taga behörig hänsyn

till de åsikter i fråga om särskilda stadganden, indika inom Riksdagen

vunnit större anslutning, finner jag mig böra tillstyrka ett förnyadt framläggande

af propositionen om arrendelagen, dock i modifierad form.

Hvilka de antydda modifikationerna böra blifva, torde framgå vid

eu jämförelse mellan propositionen och lagutskottets samman]ämkningsförslag.

Man finner därvid hufvudsakligen följande skiljaktigheter.

De fall, i hvilka arrende är undantaget från lagens tillämpning, hafva

i sammanjämkningsförslaget något ökats därigenom, att den minimiareal

inrösningsjord, ett arrende skall omfatta för att lagen skall därå tilllämpas,

höjts från två till fyra hektar samt äfven fastighet, som är

i sambruk med den, hvarå ägaren är mantalsskrifven, undantagits från

att träffas af lagen. Minimitiden för arrende har minskats från tjugu

till tio år. Arrendator^ rätt att uppsäga arrendet efter fem år har

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 51 Höft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition No 68.

16

borttagits, hvaremot arrendator!! berättigats att under vissa villkor sätta

annan i sitt ställe. Valbarheten till synemän har begränsats i syfte att

vinna pålitligare sakkunskap hos synernännen. Arrendatorns rätt att odla

skogsmark samt tillgodogöra sig skog har något inskränkts, och hans

rätt att beta får äfven på annan jordägaren tillhörig mark än den, som

ingår i arrendet, har borttagits. Arrendatorn har vidare ansetts pliktig

att vidkännas den ökning i skatt och tunga, som kan uppkomma genom

taxeringsvärdets höjning, och slutligen har, för vinnande af närmare

öfverensstämmelse med allmänna lagens arrendebestämmelser, jordägarens

rätt att af särskilda anledningar uppsäga arrendatorn något utvidgats.

Genom de ändringar, som sålunda med lagförslaget vidtagits, har

visserligen det skydd, som genom lagstiftningen skulle beredas arrendatorn,

i någon mån minskats, men då i alla händelser den ställning, hvari arrendatorn

kommer att försättas, varder ganska betryggad, och* det ändrade

förslaget otvifvelaktigt erbjuder större utsikter att leda till ett positivt

resultat, anser jag, att de föreslagna ändringarna vid ett förnyadt framläggande

af lagförslaget böra iakttagas. I sammanhang härmed lärer

förslaget i de delar, det upptagit vissa af bestämmelserna i det af lagberedningen

utarbetade förslaget till allmän arrendelag, böra jämkas till

närmare öfverensstämmelse med den lydelse, sistnämnda lag erhållit i sin

slutliga redaktion.

Öfvergår jag härefter till frågan om vanhäfdslagen, torde det icke

kunna förnekas, att det måhända mest talande skälet för antagande af en

vanhäfdslag för Norrland och Dalarne, eller de verkningar, den speciella

arrendelagens tillämpning kan antagas medföra, betydligt förlorar i styrka,

därest arrendelagen erhåller det från de allmänna arrendebestämmelserna

mindre afvikande innehåll, som jag nyss förordat. De skiljaktigheter, hvilka

kvarstå, synas i allmänhet vara så betingade af de särskilda förhållandena i

Norrland och Dalarne, att man torde kunna med fog förvänta, att en jordägare

endast i sällsynta undantagsfall skall föredraga att låta jordbruket ligga fullständigt

nere framför att utarrendera detsamma och därmed underkasta sig

en eller annan för honom betungande inskränkning i dispositionen öfver

fastigheten. I allt fall synes mig hvad jag nu framhållit innebära fullgiltig

anledning att ej för närvarande tillråda återupptagande af en lagstiftning,

om hvilken meningarna visat sig vara mycket delade ej blott beträffande

lagens nytta och behöflighet öfver hufvud utan äfven och kanske

i ännu högre grad angående området för dess tillämpning. Skulle det

visa sig, att arrendelagen äfven i sin modifierade form i afsevärd mån

medför olägenheter af antydd art, eller skulle eljest särskilda bestämmelser

till förhindrande af vanhäfd komma att anses af förhållandena påkallade,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

lärer ett ingripande från lagstiftningens sida icke uteblifva; och kan man,

då frågan sålunda ånyo upptages, vid bedömande af hvad stadgandena

lämpligen höra innehålla tillgodogöra sig den erfarenhet, som vunnits

under tiden för arrendelagens tillämpning.»

Departementschefen uppläste härefter ett enligt de af honom angifna

grunder ändradt förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser om

arrende af viss jord a landet inom Norrland och Dalarne; och hemställde

departementschefen, att högsta domstolens utlåtande måtte för det ändamål,

§ 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag af protokollet inhämtas

öfver nyssnämnda lagförslag, af den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisade.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lämna

bifall.

Ur protokollet

Lennart Berglöf.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

Bil.

Förslag

till

LAG

innefattande särskilda bestämmelser om arrende af viss jord å landet inom

Norrland och Dalarne.

Härigenom förorclnas, att med afseende å arrende af jord å landet

inom Nedan-Siljans, Ofvan-Siljans och Väster-Dals fögderier samt Envikens

och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län, inom Ofvanåkers, Voxna,

Los, Färila, Ramsjö och Hassela socknar samt Hamra kapellag i Gäfleborgs

län och inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län följande bestämmelser skola lända till efterrättelse, där arrendet

omfattar inrösningsjord till en vidd af minst fyra hektar och jorden vid

arrendeaftalets ingående äges af bolag eller förening för ekonomisk verksamhet

eller af enskild person, hvilken icke är mantalsskrifven å fastigheten

eller å fastighet, som är i sambruk med densamma:

1 §•

Arrendeaftal skall upprättas skriftligen, och värde i afhandlingen

upptagna samtliga villkor, som betingas. Ändring eller tillägg, som ej affattats

skriftligen, vare utan verkan.

Brukar någon mot lega jord, som i denna lag afses, och har skriftlig

afhandling därom ej upprättats, vare jordägaren pliktig att, där brukaren

sådant äskar, genom skriftlig handling bekräfta den brukaren sålunda

tillkommande arrenderätt. Vill jordägaren ej utgifva sådan handling,

må domstol på yrkande af brukaren stadfästa arrenderätten sådan densamma,

enligt hvad om aftalet kan utredas och med denna lag öfverens
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

stämmer, finnes höra lagligen bestämmas. Sådant beslut af domstol medför

samma verkan som skriftligt, af vittnen styrkt arrendekontrakt, dock

att, där inteckning sökes på grund af beslutet, ansökningen ej må bifallas,

innan beslutet vunnit laga kraft.

2 §•

Upplåtelse på arrende skall ske för viss tid, ej understigande tio

år, eller ock för arrendator^ lifstid; dock att aftal för viss tid, hvilket

Varit gällande tio år, må förlängas jämväl för kortare tid. Är icke

arrendetiden så bestämd, som nu sagts, skall aftalet anses ingånget för

en tid af tio år.

3 §•

Den, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån

än som öfverensstämmer med hvad här nedan stadgas förbehålla sig eller

annan ägare af fastigheten rätt att frånträda aftalet före arrendetidens slut.

Har arrendatorn i aftalet förbehållit sig rätt att före arrendetidens

utgång uppsäga arrendet, vare det gällande.

4

Har vid arrende gällande för viss tid arrendatorn fortfarit med

brukningen efter arrendetidens utgång, och har ej inom sex månader

därefter jordägaren anmanat honom att afflytta, skall aftalet anses förlängdt

på tio år.

5 §.

Lega kan utsättas i penningar, naturalster eller arbete och skall vara

till beloppet bestämd.

Utgöres arbete, som nu sagts, af jordbruksdagsverken, skall lända

till efterrättelse hvad i 2 kap. 7 § första stycket lagen om nyttjanderätt

till fast egendom stadgas; och må ej heller annat arbete till tiden så

utkräfvas, att arrendatorn hindras att ordentligt sköta sitt jordbruk.

Ej må i aftalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att

utöfver lastställdt antal dagsverken eller annorlunda bestämdt arbete på

tillsägelse betjäna jordägaren eller annan med någon tjänstbarhet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

Inträffar i orten allmän svårare missväxt, njute arrendator», där

lega» är utsatt i penningar eller naturalster, skälig nedsättning i densamma.

6 §•

Utan jordägarens medgifvande må ej arrendator!! åt annan till

brukande upplåta fastigheten eller del däraf.

År arrendeaftal slutet för viss tid öfverstigande tjugu år, och vill

arrendator» lämna från sig arrendet, bjude då jordägaren att återtaga

fastigheten mot skyldighet att gälda arrendator» skälig lösen. Vill ej jordägaren

det, eller har han ej inom eu månad efter det hembudet gjordes

förklarat sig därtill villig, vare arrendator» öppet att i sitt ställe sätta

annan, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Vill jordägaren återtaga

fastigheten, men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen

bör utgå, varde beloppet bestämdt vid afträdessyn, som nedan sägs.

År arrendeaftal slutet för viss tid ej öfverstigande tjugu år, må

arrendator» jämväl på sätt och under villkor nu är sagdt sätta annan i

sitt ställe, sedan fem arrendeår tilländagå!!

7 §•

Dör arrendator» före arrendetidens utgång, skall, där ej för sådant

fall arrendeaftalet innefattar annat förbehåll, aftalet fortfarande vara gällande,

men delägarne i boet äge i tv fall, ändå att aftalet icke är slutet

för viss tid öfverstigande tjugu år, enahanda rätt, som vid arrende för

sådan tid enligt 6 § andra stycket tillkommer arrendator; dock åligge

dem, där de vilja göra bruk af denna rätt, att inom sex månader efter

dödsfallet hembjuda jordägaren att återtaga fastigheten.

Vid lifstidsarrende skall arrendatorns hustru, där äktenskapet var

ingånget innan aftalet slöts, efter mannens död så länge hon förblifver

änka njuta arrendet till godo, med mindre annorledes var aftaladt; går

hon i nytt gifte, må jordägaren uppsäga aftalet.

8 §■

Jordägaren åligge att vid tillträdet tillhandahålla arrendator» för

jordbrukets bedrifvande nödiga byggnader samt att, där under arrendetiden

nödigt hus tarfvar ombyggnad, sådan verkställa, så ock att ombesörja

de för nödig byggnads bibehållande i brukbart skick erforderliga

större reparationer; för skada, som arrendator! vållat, svare dock denne.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 08.

agaren

hvad sålunda åligger honom, äge arrendator!

Brister

fordra att vid syn, som i denna lag sägs, förelägges jordägaren viss tid,

inom hvilken han skall hafva fullgjort arbetet, äfvensom beräknas den

kostnad, arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom föreskritven

tid, äge arrendator! utföra det i jordägarens ställe och, sedan

det blifvit godkändt vid ny syn, undfå godtgörelse med det vid den

forsta synen fastställda belopp; vill arrendator! hellre uppsäga aftalet

vare det honom Öppet, där ej bristen är af allenast ringa betydelse. För

den tid fastigheten är i bristfälligt skick njute arrendator! skälm nedsättning!

arrendeafgiften; äge ock rätt till skadestånd. e

. . tillträdet skall jordägaren jämväl hafva utfört alla erforderliga

mindre reparationer å nödiga byggnader äfvensom öfverlämna fastighetens

trädgård, åker och ång, beteshagar, hägnader, diken, vägar," broar,

brunnar, vattenledningar och andra inrättningar i ett efter ortens sed

behörigt skick. Eftersätter jordägaren hvad sålunda är föreskrifvet, må

arrendator!) bättra hvad som brister samt därför njuta ersättning, efter

ty i 13 § stadgas.

Med mindre reparation å byggnad förstås i denna lag afhiälpande

af smärre brister å golf, vägg- och takbeklädnad, fönster, dörrar, trappor

eldstäder, murar och fast inredning äfvensom andra åtgärder, hvilka äro

att anse såsom tillfällig1 lagning.

'' O o

9 §•

Arrendator!! åligger att väl häfda jorden, afhjälpa sådana under

arrendetiden a de nödiga byggnaderna uppkomna brister, som endast föranleda

mindre reparationer, samt vårda och underhålla’ de i 8 § tredje

stycket omförmälda ägor och inrättningar, så att icke något under arrende*

tiden försämras; äge dock till botande af brandskada, som utan arrendator^

vallande tima! å byggnad, af jordägaren undfå skälig godtgörelse

för kostnaden. Eftersätter arrendator!! hvad sålunda åligger honom, ersätte

han jordägaren efter ty i 13 § stadgas,

10 §.

Finnes a fastigheter! byggnad, som enligt hvad vid tillträdessynen

bestämts icke är att hänföra till de för jordbrukets bedrifvande nödiga

hus, skall den anses undantagen från arrendet, där ej i aftalet annorlunda

stadgas. ----• --- ” - - 0

Ingår

byggnaden

arrendet, galle, såframt ej annorledes

ar

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

aftaladt, angående nybyggnads- och underhållsskyldighet hvad angående

byggnad är stadgadt. c

Har i arrendeaftalet jordägaren utfäst att å fastigheten uppfora

bvo-o-nad eller att eljest försätta fastigheten i visst skick, men underlåter

J Öb ° - - ~ i ,

nödig

han det, vare lag som i 8

andra stycket sägs.

11 §•

Har arrendator!! genom nyodling eller annan jordförbättring än

sådan, som afser bättrande af brister efter tv i. 8 § tredje stycket sägs,

på ett varaktigt sätt förökat fastighetens värde, njute han ersättning därför

af jordägaren, när fastigheten afträdes; dock att ersättning för nyodling

ej utgår med mindre jordägaren lämnat skriftligt samtycke till nyodlingen

eller °arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin afsigt

att odla samt därvid angifvit platsen och de ungefärliga gränserna for

det tillämnade odlingsområdet äfvensom genom intyg af behörig person

styrkt, att området lämpar sig för odling. Behörig att utfärda intyg,

som nu sao-ts, är i statens eller hushållningssällskaps tjänst anställd

landtbruksingenjör, agronom eller jordbrukskonsulent, så ock annan, som

Konungens befallningshafvande tillerkänt behörighet därtill.

Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde,

fastigheten till följd af nyodlingen eller jordförbättringen kali anses äga,

då den af arrendator^! afträdes; dock må ersättningen ej öfverstiga den

för arbetets utförande nödiga kostnad. . e

Har arrendator!! i aftalet tillförsäkrats rätt till ersättning for förbättring

i vidare man än nu är sagdt, vare det gällande.

12 §.

Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendator! . skall å fastigheten

förrättas tillträdessyn. Sådan syn må ej hållas tidigare än sex

månader före tillträdesdagen eller senare än sex månader efter samma dag.

Vid tillträdessyn skall undersökas allt hvad till fastigheten hör; och

tillhör det synemännen särskildt: . . ,. ....

1. att bestämma, hvilka å fastigheten befintliga hus åro nödiga för

jordbrukets bedrifvande; att insyna dessa så ock annan byggnad som på

''''.•rund af bestämmelse i aftalet må ingå i arrendet; att afgöra, huruvida

nybyggnad eller större reparation erfordras för att fastigheten skall vara

behörigen bebyggd; samt att, där sådant arbete finnes eifoideiligt, npp

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 68.

gorå plan därför med kostnadsberäkning och förelägga jordägaren viss tid

för arbetets utförande;

2. att efterse, hvilka mindre reparationer må erfordras å de i

arrendet ingående byggnaderna samt i hvad mån de i 8 § tredje stycket

omförmälda ägor och inrättningar icke äro i sådant skick, som där

sägs; så ock att i penningar uppskatta fastighetens sålunda befunna tillträdesbrist.

13 §.

Vid arrendets upphörande skall å fastigheten hållas afträdessyn

tidigast sex månader före afträdesdagen och senast sex månader efter

nämnda dag.

Vid afträdessyn skall undersökas allt hvad till fastigheten hör; och

tillhör det synemännen särskilt:

1. att efter enahanda grunder, som finnas stadgade beträffande

fastighetens tillträdesbrist, bestämma och i penningar uppskatta dess

afträdesbrist, samt att, där afträdesbristen är större än tillträdesbristen,

ålägga arrendator!! att godtgöra jordägaren skillnaden, men i motsatt fall

förplikta jordägaren att ersätta arrendator!! ;

2. att, där arrendator!! är berättigad till lösen vid jordägarens

återtagande af fastigheten före arrendetidens slut eller till ersättning efter

ty i 11 § sägs, bestämma beloppet af hvad sålunda tillkommer honom så

ock att i fall, hvarom i 19 och 20 §§ förmäles, verkställa erforderlig uppskattning.

14 §.

Under arrendetiden må hållas särskild syn för ändamål, som i 8 §

andra stycket omförmäles, så ock där part äskar afgörande, huruvida jordägaren

behörigen utfört byggnadsarbete eller reparation, som enligt

åtagande eller meddeladt föreläggande ålegat honom.

15 §.

Syn, som i denna lag afses, skall förrättas af tre därtill utsedde

män, åt hvilka jordägaren och arrendatorn välja hvar sin af nämnden

eller bland ledamöterna i ägodelningsrätten eller de för landtmäteriförrättningar

utsedde gode män i det tingslag, där fastigheten ligger, eller

ock bland dem, som förut innehaft sådan befattning och äro därtill val
Bih.

till Riksd. Prof.. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 51 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

hare, och de sålunda utsedde tillkalla tredje synemannen. Tredskas part

att utse synemän, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af tredje

synemannen, äge Konungens befallningshafvande eller domaren eller

utmätningsmannen i orten att på ansökning af den, som påkallat syn,

förordna om valet.

Den, hvilken såsom synemän deltagit i syn, därvid föreläggande

meddelats om utförande af byggnads- eller reparationsarbete, skall anses

vald till synemän jämväl vid sådan särskild syn, som skall äga rum för

att utröna, hur arbetet utförts.

Mot synemän galle de jäf, som enligt hvad särskildt är stadgadt

gälla mot skiljeman.

16 §.

När syn skall hållas, utsatte tredje synemannen dag för förrättningen

å tid, då marken därför är tjänlig, och underrätte öfriga synemannen

äfvensom jordägaren och arrendator!! om dagen. Uteblifver någondera

parten, må synen icke hållas, där icke den uteblifne bevisligen underrättats

om tiden för förrättningen.

Menar part, att synemän är jäfvig, anmäle det vid synen, och gifve

syneinännen däröfver beslut. Ej må af part, som varit vid synen tillstädes,

fråga om jäf senare väckas, där ej jäfvet blifvit veterligt först

efter synen, ej heller må i något fall jäf göras gällande annorledes än i

sammanhang med klander af förrättningen; skolande beträffande rättighet

för part att i rättegången göra gällande jäf mot synemän hvad i fråga om

domarejäf är i allmänhet stadgadt i rättegångsbalken äga motsvarande

tillämpning. Hvad nu stadgats skall ock gälla, där part menar, att synemän,

som förut suttit i nämnd eller ägodel ning srätt eller varit god man

vid landtmäteriförrättningar, icke vidare är valbar till den befattning.

Där ersättningsbelopp skall af endera parten gäldas, varde beloppet

af syneinännen utdömdt.

Yppas hos syneinännen olika meningar, gälle den, hvarom två förena

sig, eller, om de alla äro af olika mening, tredje synemannens.

Öfver allt hvad vid synen förekommit skall upprättas skriftlig handling,

som af syneinännen undertecknas. Saknas synemans underskrift,

föranleder detta icke synehandlingens ogiltighet, där den undertecknats

af två synemän och dessa å handlingen intygat, att den, hvilkens underskrift

saknas, deltagit i synen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

27

17 §•

Kostnaden för tillträdessyn och för afträdessyn skola jordägaren och

arrendator!! gemensamt vidkännas. Kostnaden för särskild syn skall gäldas

enligt de i 21 kap. 3 § rättegångsbalken för kostnad i rättegång stadgade

grunder.

Där ej annorlunda aftalats, må ej part förpliktas att till synemän

gälda högre ersättning än som enligt resereglemente tillkommer nämndeman.

18 §.

År jordägaren eller arrendatorn missnöjd med syn, som hållits på

sätt och inom tid i denna lag sägs, äge efter stämning klandra densamma

vid domstol; instämme dock sin talan inom nittio dagar från det synehandlingen

delgafs honom, eller vare synen gällande. Om hvad missnöjd

part sålunda har att iakttaga skall i synehandlingen lämnas tydlig hänvisning.

Har vid syn, hvarom i denna lag sägs, part förpliktats att gälda visst

belopp, gånge, sedan synen vunnit laga kraft, beslutet i verkställighet lika

med domstols laga kraft ägande dom.

19 §.

Har arrendatorn på egen bekostnad å fastigheten uppfört byggnad,

eller har han utöfver hvad honom ålegat verkställt plantering af fruktträd,

bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad,

hembjude det jordägaren till inlösen, när han frånträder arrendet.

Vill jordägaren lösa, men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen

bör utgå, skall frågan därom afgöras, där så ske kan, vid afträdessynen,

men eljest af skiljemän i den ordning, som i 2 kap. 8 § af lagen om

nyttjanderätt till fast egendom för däri afsedt fall stadgas. Vill ej jordägaren

lösa, eller har han ej inom en månad efter det hembud gjordes

förklarat sig därtill villig, äge arrendatorn bortföra hvad han påkostat;

återställe dock jord eller byggnad i det skick, hvari han mottog den.

År ej hvad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja därifrån

bortfördt inom tre månader från det arrendet upphörde, tillfälle det

jordägaren utan lösen.

Åro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten,

må byggnaden eller anläggningen ej borttagas, innan värdet af hvad

från fastigheten tagits blifvit jordägaren godtgjordt; skolande ersättningen,

där ej öfverenskommelse kan träffas, fastställas i den ordning nyss är sagdt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

20 §.

Utan jordägarens samtycke äge arrendator!! ej bortföra gödsel från

fastigheten, ej heller, innan arrendet upphör, därifrån föra stråfoder; har

arrendator^ när han skall afflytta, stråfoder kvar, vare han, där ej annorlunda

aftalats, pliktig att till pris motsvarande hälften af det i orten för

dylikt foder gångbara öfverlåta det till jordägaren. Ivan ej öfverenskommelse

träffas om den ersättning, hvilken sålunda bör utgå, skall denna

bestämmas i den ordning, som 19 § för däri afsedda fall stadgar.

21 §.

Arrendator!! vare oförhindrad att å den arrenderade jorden verkställa

nyodling, dock ej utan jordägarens medgifvande å mark, därå tinnes

ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd. Utan jordägarens tillstånd må

arrendator! ej å fastighetens ägor svedja eller verkställa bränning af jord.

Arrendator! vare berättigad att på lämpligt ställe å den arrenderade

jorden eller, om denna utgör allenast visst område af en jordägaren tillhörig

fastighet, å annan mark, som hör till fastigheten, efter anvisning

taga erforderligt virke till vedbrand ocli till de arrendator! åliggande

reparationer äfvensom till nödiga hägnader, hässjor och täckdikning samt

nödiga redskap. Har genom jordägarens åtgöranden skogstillgången å fastigheten

under arrendetiden så medtagits, att arrendator! ej däraf kan erhålla

sitt fulla virkesbehof, vare jordägaren pliktig att på annat för arrendator!

lägligt sätt tillhandahålla denne det felande.

Utöfver hvad ofvan är stadgadt, må arrendator! ej i annan mån

än arrendeaftalet bestämmer nyttja fastighetens skog; äge ej heller afhända

fastigheten torf eller annat, som icke är att hänföra till dess årliga afkastning.

22 §.

Finnes ej å den arrenderade jorden erforderligt bete för de hästar

och nötkreatur, som kunna vinterfödas därå, och utgör denna jord allenast

visst område af en jordägaren tillhörig fastighet, vare arrendatorn berättigad

till nödigt bete jämväl å öfrig skog eller utmark, som hör till

fastigheten; dock att därvid må af jordägaren undantagas mark, hvarå i

skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som af betesrätten skulle lida

märkligt intrång.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

29

23 §.

Angående arrendatorns rätt till jakt och fiske å fastigheten är särskildt

stadgadt. Ej må arrendatorn förbjudas att för husbehof nyttja det

fiske, som hör till den arrenderade jorden, i vidare mån än såvidt angår

visst fiskevatten, där särskilda åtgärder af jordägaren vidtagits till fiskets

förbättrande.

24 §.

Arrendatorn må ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten

utgående skatt eller allmän tunga än som, enligt föreskrift i därom utfärdad

lag eller författning, åligger brukare så ock för vägunderhållet

in natura.

25 §.

Arrenderätten vare förverkad och jordägaren förty berättigad att

uppsäga aftalet:

1. om arrendatorn dröjer med erläggande af arrende, som utgår i

penningar eller naturalster, utöfver en månad efter förfallodagen eller,

där nedsättning af arrendet enligt 5 § blifvit före förfallodagen påyrkad,

efter det arrendets belopp blifvit slutligen bestämdt, eller om han undandrager

sig att utgöra honom enligt aftalet åliggande arbete eller annan

tjänstbarhet eller vid arbetets utförande visar tredska;

2. om han gör sig skyldig till vanvård af fastigheten, eller om han,

där jordägaren, efter ty i 2 kap. 24 § i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom sägs, lämnat honom kreatur eller redskap till fastighetens bruk,

eftersätter hvad enligt sagda § åligger arrendator och icke på tillsägelse

vidtager rättelse;

3. om han nyttjar fastigheten till annat ändamål än vid upplåtelsen

förutsattes eller, där aftalet innefattar bestämmelse angående fastighetens

häfd, afviker från hvad sålunda bestämts och icke på tillsägelse vidtager

rättelse;

4. om han åt annan till brukande upplåter fastigheten eller del

däraf utan jordägarens medgifvande eller i fall, som 6 § andra eller tredje

stycket eller 7 § första stycket afser, öfverlåter arrendet å annan, utan

att där gifna föreskrifter iakttagits;

5. om han mot stadgandet i 20 § från fastigheten bortför stråfoder

eller gödsel;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

6. om han å fastigheten eller annan jordägaren tillhörig mark föröfvar

åverkan eller olofligen jagar eller fiskar;

7. om han å fastigheten olofligen försäljer brännvin, vin eller Öl,

8. om lian, där någon, som är i hans tjänst, så förbryter sig som

under 6 eller 7 är sagdt, underlåter att, efter tillsägelse af jordägaren,

så snart ske kan skilja den brottslige från tjänsten;

9. om han å fastigheten för eller tillåter andra föra ett lastbart

eller lösaktigt lefverne, så att egendomen däraf varder beryktad; eller

10. om han, där aftalet eljest innehåller bestämmelse, hvars iakttagande

måste anses vara för jordägaren af synnerlig vikt, åsidosätter

sådan bestämmelse.

Finnes i fall, som denna § af ser, hvad arrendatorn låtit komma sig

till last vara af ringa betydenhet eller har jordägaren i aftalet fritagit arrendatorn

från påföljd af arrenderättens förlust, må ej arrendatorn skiljas

från arrendet.

Uppsäges aftalet, vare jordägaren berättigad till skadestånd.

26 §.

Har arrendatorn gjort sig skyldig till sådant förhållande, som i

25 § 1, 2, 3, 8 eller 9 sägs, men ''sker rättelse, innan jordägaren gjort

bruk af sin rätt att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 25 § 4, 5,

6, 7 eller 10 afses, jordägaren icke uppsagt aftalet inom sex månader

från det han fick kunskap om förhållande, som där afses, äge ej sedan

jordägaren åberopa förhållandet såsom grund för arrendator^ skiljande

från arrendet.

27 §.

Sker uppsägning i fall, som 25 § omförmäler, äge arrendatorn kvarsitta

till nästa fardag, där ej rätten eller öfverexekutor pröfvar skäligt

ålägga honom att afflytta tidigare. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning,

skall afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader

från det uppsägningen skedde. Hade arrendatorn ej tillträdt fastigheten,

när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upphöra att gälla.

Vid lifstidsarrende skall, när arrendet upphör till följd af arrendatorns

eller hans änkas död, afträde ske å den fardag, som inträffar näst

efter sex månader från dödsfallet.

28 §.

Har i arrendeaftalet intagits villkor, som strider mot hvad ofvan i

denna lag stadgats, vare det villkor utan verkan.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

31

29 §.

Utöfver de bestämmelser, denna lag innehåller, skola i afseende å

arrendeupplåtelse, hvarå lagen har afseende, lända till efterrättelse stadgandena

i 1 kap. af lagen om nyttjanderätt till fast egendom, i hvad

dessa stadgande angå arrende, samt i 2 kap. af samma lag 4—6 §§,

22 §, 24—28 §§, 29 § i hvad den angår ändring eller tillägg” som affatta

skriftligen, 30—35 §§, 38 §, 40 §, 41 § samt i tillämpliga delar

42 §; dock med iakttagande, att den i 2 kap. 33 § för visst fall föreskrifna

lösen skall i händelse af tvist bestämmas i den ordning 6 § här

ofvan stadgar.

30 §.

Visas särskilda omständigheter böra föranleda därtill, att skriftligen

upprättadt arrendeaftal undantages från tillämpning af denna lag eller

någon dess föreskrift, och innehåller aftalet förbehåll, att medgifvande

därtill må sökas, ankomme på Konungens befallningshafvande i "det län,

där fastigheten är belägen, att medgifva sådant undantag.

Såsom sådan omständighet, som nu sagts, skall särskildt anses, om

det arrenderade området till beskaffenhet och omfattning icke är sådant,

att själfständigt jordbruk kan idkas därå, så ock om jordägaren är enskild

person och det ej är uppenbart, att han besitter det arrenderade området

eller fastighet, hvaraf det utgör en del, hufvudsakligen för att tillgodogöra

sig skogsafkastningen. Vid. pröfning af frågan, huruvida fastighet

besitte.s för skogsafkastningens tillgodogörande eller för annat ändamål,

skola i samma ägares hand befintliga, genom ägostyckning eller jordafsöndring

skilda områden af samma hemman betraktas såsom eu fastighet.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, som°nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som föreskrifvits för ekonomimål i allmänhet.

Skall arrendeaftal undantagas från tillämpning af denna lag eller

någon dess föreskrift, galle i stället hvad om arrende i allmänhet är

stadgadt.

Afslås ansökning, som nu sagts, skall, därest arrendeaftalet ej

annorlunda stadgar, detsamma anses förfallet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909. 1

tillämplighet å aftal, som träffats före nämnda dag,

hållande till äldre lagstiftning galle de grunder, hvilka

i allmänhet finnas stadgade i lagen om hvad iakttagas

införande af lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

’ afseende å lagens

, samt lagens förbeträffande

arrende

skall i afseende å

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

33

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol onsdagen den 22 januari 1908.

Andra rummet.

N Svarande:

Justitieråden Huss,

Ramstedt,

Westring,

friherre Marks von

Sundberg.

W URTEMBERG,

Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 3 december 1907 handlingarna

rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlämnade, vid detta protokoll fogade förslag till lag innefattande särskilda

bestämmelser om arrende af viss jord å landet inom Norrland och

Dalarne cirkulerat mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter, så

företogs nu detta ärende till slutlig behandling.

Beträffande rubriken till förslaget erinrade högsta domstolen, att då

förslaget innehölle fullständig lagstiftning i fråga om arrende af den i

förslaget afsedda jord, orden »innefattande särskilda bestämmelser» borde

ur rubriken borttagas, hvarigenom rubriken jämväl komme att bringas

till önskvärd öfverensstämmelse med den hänvisning till förevarande lagstiftning,

som innefattades i 10 § af lagen den 14 juni 1907 om hvad iakttagas

skall i afseende å införande af lagen om nyttjanderätt till fast

egendom.

Vidkommande själfva förslaget framställdes följande anmärkningar,

nämligen vid

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. Öl Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 68.

5 §.

Justitierådet Sundberg, med hvilken justitierådet Huss var ense, anförde:

»Enligt hvad som framgår af den motivering, hvilken ligger till

grund för stadgandena i andra stycket, har afsetts att göra föreskriften

rörande utkräfvande af annat arbete än jordbruksdagsverken tvingande och

att således icke lämna kontrahenterna öppet att, såsom i fråga om jordbruksdagsverken

är medgifvet, i arrendeaftalet med bindande verkan bestämma

angående dagsverkenas antal och deras uppdelning på särskilda

tider. Det sätt, hvarpå man vid förslagets affattande sammanbundit stadgandena

om jordbruksdagsverken och annat arbete, torde emellertid kunna

gifva anledning till den tolkning, att dessa prestationer i förevarande afseende

blifvit likställda med hvarandra. Till undvikande häraf synes någon jämkning

i redaktionen böra äga rum.»

Justitieråden friherre Marks von Wiirtemberg och Bamstedt förenade

sig om följande yttrande: »I senare delen af paragrafens andra stycke

föreskrifves, att arbete, som ej utgöres af jordbruksdagsverken, icke må

till tiden så utkräfvas, att arrendator^ hindras att ordentligt sköta sitt

jordbruk. Genom det sätt, hvarpå denna bestämmelse sammanbundits

med styckete förra del, synes som om meningen vore, att enahanda föreskrift

skulle gälla i afseende å jordbruksdagsverken. Rörande dem hänvisar

emellertid förslaget till angifven paragraf i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom, som ej innehåller något motsvarande stadgande utan

endast lämnar vissa regler för det fall att tiden för dagsverkens utgörande

ej är i arrendeaftalet fullt bestämd. Ett förtydligande af förslaget i

denna del synes sålunda erforderligt.»

Justitierådet Westring utlät sig: »I fråga om arrendator skyldighet

att utföra annat arbete än jordbruksdagsverken, torde vara afsedt att

stadga, dels att, om i arrendekontrakt förekomma sådana föreskrifter om

tiden för arbetets fullgörande, att arrendatorn genom deras fullgörande

skulle hindras att ordentligt sköta sitt jordbruk, dessa föreskrifter ej skola

blifva gällande, dels ock att, om enligt arrendekontrakt större eller mindre

frihet i afseende å bestämmande af tiden för arbetets fullgörande tillkommer

jordägaren, denne ej må så utkräfva arbetet, att nämnda påföljd inträder.

Då denna mening ej tydligt framgår af den nuvarande affattningen,

synes någon jämkning däri erforderlig.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kurir/1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

35

6 §•

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Stadgandet i tredje stycket är gifvetvis afsedt att äga tillämpning jämväl

för sådant fall, att arrendetiden icke är genom aftal bestämd men arrendet

likväl jämlikt 2 eller 4 § skall anses gällande för viss tid. För tydliggörande

häraf synes någon jämkning i redaktionen böra vidtagas.

För att bringa tredje stycket i öfverensstämmelse med den lydelse

andra stycket numera erhållit torde tredje stycket jämväl böra undergå

den ändring, att orden ''sätta annan i sitt ställe’ utbytas mot ''lämna från

sig arrendet’.»

7 §•

Högsta domstolen yttrade: »Hvad som åsyftas med stadgandet i paragrafens

första stycke är uppenbarligen, att, i händelse af arrendator död,

hans sterbhusdelägare skola äga lämna från sig arrendet oberoende däraf,

huruvida sådan rätt skulle jämlikt 6 § hafva tillkommit arrendator!! själf

eller icke. För uttryckande af denna stadgandets innebörd var den föreslagna

lydelsen tillfredsställande, så länge, såsom åsyftades i det för 1907

års riksdag framlagda förslaget, arrendator^ rätt att enligt 6 § lämna

från sig arrendet var inskränkt till det fall, att arrendeaftalet slutits för

viss tid, öfverstigande tjugu år; men om nämnda rätt vidgas på sätt afses

i det nu föreslagna tredje stycket af 6 §, är affattningen af ifrågavarande

stadgande i 7 § ej längre fullt riktig, utan tarfvas för korrekt

återgifvande af stadgandets åsyftade innehåll någon jämkning i redaktionen.»

22 §.

Högsta domstolen anförde: »Därest i det uti paragrafen förutsatta

fall erforderligt bete kan beredas på viss del af den till fastigheten hörande

skog eller utmark, som icke ingår i det arrenderade området, synes

det ej böra förvägras jordägaren att, om han så önskar, begränsa arrendatorns

betesrätt till denna del. Paragrafens affattning, enligt hvilken

arrendatorn äger att, utöfver betet å den arrenderade jorden, tillgodogöra

sig nödigt bete å »öfrig» till fastigheten hörande skog eller utmark, synes

emellertid omöjliggöra en dylik begränsning; och torde alltså åt paragrafen

böra gifvas cn förändrad lydelse, hvaraf otvetydigt framgår, att jordägaren

må från betesrätt undantaga ej blott mark, hvarå i skogsvårdssyfte

opaginerad Kontrollera mot PDF

3fi Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

vidtagits anordningar, som af betesrätten skulle lida märkligt intrång,

utan jämväl annan mark, som icke erfordras för beredande af nödigt bete.»

25 §.

Justitierådet Sundberg yttrade: »Sedan förslaget i 5 § tillerkänt arren

datorn rätt att vid allmän svårare missväxt njuta skälig nedsättning i

legal!, där denna är utsatt i penningar eller naturalster, medgifves i förevarande

paragrafs mom. 1, därest arrendatorn vill begagna sig af omförmälda

rätt, ett framflyttande af den tid, inom hvilken han skall hafva betalt

legan för att undvika arrenderättens förverkande.

Stadgandet härom synes dock ej vara af beskaffenhet att kunna förordas.

Taget strängt efter ordalydelsen, skulle det innebära, att arrendatorns

blotta yrkande om legonedsättning på grund af missväxt, detta yrkande

må vara huru obefogad! som helst, medför rätt till uppskof med

legans erläggande utan någon menlig påföljd för arrendatorn. En så vidsträckt

tolkning kan knappast vara afsedd; utan stadgandet torde böra så

förstås, att, då dylik legonedsättning påyrkas, rätt till uppskof med legans

erläggande icke inträder för annat fall än att allmän svårare missväxt i

orten verkligen förefinnes. Men äfven med denna tolkning medför stadgandet,

att jordägaren genom ett mer eller mindre obefogad! yrkande från

arrendator^ sida om legonedsättning sättes ur stånd att begagna sin rätt

till uppsägning på grund af uteblifven arrendebetalning under hela den

tid, som åtgår till dess eventuell rättegång om nedsättningen blifvit slutligen

afgjord. Det ligger i öppen dag, hvilken rättskränkning sålunda kan

tillfogas jordägaren af en försumlig arrendator. Och en rättskaffens och

försiktig arrendator får svårt att draga verklig nytta af stadgandet, då han

i ett förekommande fall icke alltid kan med säkerhet veta, huruvida den

missväxt, han vill åberopa, anses vara af sådan beskaffenhet, som i

5 § sägs.

Att omförmälda bestämmelse i 5 § jämväl för arrendatorn medför

åtskilliga olägenheter, såsom förhöjd lega och dennas bestämmande företrädesvis

i dagsverken, är gifvet. Ifrågasättas kan fördenskull, om icke

såväl arrendator^ som jordägarens rätt i förevarande hänseende bäst tillgodosåges

på det sätt, att nämnda bestämmelse icke vore tvingande, utan

saknade tillämpning för det fall, att i arrendeaftalet uttryckligen tillkännagåfves,

att arrendets belopp vore bestämdt med hänsyn därtill att någon

nedsättning på grund af missväxt ej finge äga ruin.

Skall emellertid samma bestämmelse, såsom förslaget innehåller,

göras tvingande, bör den dock omgärdas med stadganden, som i möjligaste

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

man skydda jordägaren för obefogadt trakasseri från arrendatorns sida,

tillkommet för att bereda denne uppskof med legans erläggande, men på

samma gång tillvarataga arrendatorns intressen sålunda, att han icke går

förlustig sitt arrende därför att han i god tro om sin rätt framställt ett

anspråk, som icke vinner godkännande.

För ernående af dessa syftemål synas mig lämpligen böra, i stället

för ifrågavarande stadgande i paragrafens mom. 1, i förslaget införas föreskrifter

af hufvudsakligt innehåll: att påstående om nedsättning i legan

skall, för att vinna afseende, af arrendatorn framställas hos jordägaren

minst två månader före arrendets förfallodag; att, då så skett, påståendet

skall, vid bristande öfverenskommelse mellan parterna, pröfvas af skiljemän

med rätt för part att öfverklaga skiljemännens beslut; att, om skiljedom

ej kommer till stånd, arrendatorn äger att, sedan tiden därför tilländagått,

instämma frågan till domstol inom viss kortare tid; att nedsättning

kan bestämmas äfven med afseende å flera framdeles förfallande

1 egobelopp; att emellertid, då nedsättning i behörig tid påyrkats, uppskof

med legans betalning inträder sålunda, att legan ej behöfver erläggas förr

ån inom en månad efter det frågan blifvit af skiljemännen eller, om

skiljedom ej kommer till stånd, af första domstol slutligen behandlad;

samt att, därest nedsättning ej alls beviljas, arrendatorn ensam skall betala

de kostnader, som uppstått i anledning af den väckta frågan.

Skulle hvad jag sålunda föreslagit icke vinna bifall, torde sådan ändring

af förevarande paragrafs mom. 1 böra vidtagas, att påstående om

legans nedsättning på grund af missväxt likställes med yrkanden om nedsättning

i arrendeafgiften, som kunna framställas af anledningar, omförmälda

i 2 kapitlet 25, 26 och 27 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom. Ett sådant likställande synes kunna ernås genom att den i momentet

intagna meningen ''eller, där nedsättning —---—----slut
ligen

bestämdt’ uteslutes.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg anförde: »Stadgandena

i 1 mom. af förevarande § innebära att, så framt en arrendator före förfallodagen

påyrkat arrendets nedsättning på grund af missväxt, som omtalas

i 5 §, han skulle utan fara för arrenderättens förverkande kunna

dröja med arrendets erläggande, till dess i''anledning af sagda yrkande

arrendebeloppet blifvit slutligen bestämdt och ytterligare någon tid därutöfver.

Under den långa tid, som kunde åtgå för slutligt afgörande af

en eventuell rättegång om nedsättningsyrkandet, skulle alltså arrendatorn,

äfven om detta yrkande vore i allo obefogadt, kunna undanhålla jordägaren

icke allenast den del af det ifrågavarande arrendebeloppet, från

hvars erläggande han yrkat befrielse, utan jämväl det öfriga. Ett dylikt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

stadgande kan icke anses behörigen tillgodose jordägarens berättigade anspråk,

utan, såframt sista stycket i 5 § öfverhufvud skall bibehållas, lärer

det vara ovillkorligen nödvändigt att på ett eller annat sätt förebygga sådana

missbruk af lagen, som nu antydts. Bland de utvägar, som härvid

torde kunna komma under öfvervägande, synes mig den minst otillfredsställande

bestå däri, att möjligheten för arrendatorn att utan risk för arrenderättens

förverkande åberopa missväxt såsom skäl för dröjsmål med

arrendets erläggande göres beroende af att före förfallodagen eller sist en

månad därefter Konungens befallningshafvande förklarat orten vara hemsökt

af allmän svårare missväxt. Jag hemställer alltså att, under förutsättning

af sista styckets i 5 § bibehållande, 26 § ändras i den af mig

nu angifna riktning.»

Justitierådet Westring, med hvilken justitieråden Fluss och Ramstedt

voro ense, utlät sig: »På de af justitierådet friherre Marks von Wurtemberg

anförda skäl anser jag lika med honom det stadgande i 1 inom.,

som från regeln om arrenderättens förverkande genom underlåtenhet att

betala arrende undantager det fall att nedsättning af arrendet enligt 5 §

blifvit påyrkad, icke behörigen tillgodose jordägarens berättigade anspråk.

Det synes ej heller finnas något särskild! skäl, hvarför arrendator, som

vill hafva nedsättning i arrendet på grund af missväxt, skulle hafva bättre

ställning än arrendator, som anser sig berättigad till nedsättning med anledning

af stadgandena i 2 kap. 25, 26 och 27 §§ i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom, hvilka stadganden enligt 29 § af förevarande förslag

skola blifva tillämpliga jämväl å nu ifrågavarande arrenden. Utan

att förbise den osäkerhet, som uppkommer för arrendatorn, därest han vill

begagna sig af sådan rätt till nedsättning i arrendet, ser jag mig alltså

föranlåten hemställa att förevarande undantag måtte uteslutas.»

Vidare erinrade högsta domstolen att, då enligt förslagets 5 §, jämförd

med 28 §, lega icke finge utgå i annan tjänstbarhet än arbete, de i

förevarande mom. 1 intagna orden »eller annan tjänstbarhet» borde utgå.

26 §.

Justitierådet Sundberg erinrade, att förhållande, som i 25 § 9 mom.

otnförmäldes, lämpligen borde hänföras till de fall, i hvilka jordägaren

ägde uppsäga aftalet inom sex månader från det han om fö ihållande t fick

kunskap.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 68.

39

29 §.

Högsta domstolen yttrade: »Den i förevarande § upptagna hänvisningen

till 2 kap. 33 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom innebär,

att om arrendator!! försättes i konkurs och jordägaren i följd däraf

vill återtaga fastigheten, skyldighet för honom att därvid gälda lösen

ifrågakommer blott om arrendet varit gällande för viss tid, öfverstigande

tjugu ån Detta förhållande är emellertid icke förenligt med stadgandet i

6 § tredje stycket af no föreliggande förslag, af hvilket stadgande följer,

att äfven om arrendet gällt för viss kortare tid, arrendatorns borgenärer,

så framt 5 ar af arrendetiden tilländagått, äga förelägga jordägaren valet

mellan att återtaga fastigheten mot lösen eller finna sig i att borgenärerna,

med fasthållande af kontraktet, sätta annan man i arrendatorns ställe.

Med hänsyn härtill hemställes, att i stället för ifrågavarande hänvisning

måtte i förslaget intagas erforderliga bestämmelser om arrendeaftals uppsägning

i följd af arrendatorns konkurs.»

Ur protokollet

Lennart Berglöf.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maf.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 28 februari 1908.

När varande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Justitieråden: Billing,

Ramstedt.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde:

l:o) högsta domstolens genom utdrag af protokollet för den 15 november

1907 inhämtade utlåtande öfver det vid samma protokoll fogade

förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser om arrende af viss

jord å landet inom Norrland och Dalarne;

2:o) eu af svenska trävaruexportföreningen ingifven, den 30 november

1907 dagtecknad underdånig skrifvelse med uttalande åt föreningens uppfattning

i fråga om särskild arrendelagstiftning för Norrland och Dalarne;

samt

3:o) en den 15 januari 1908 ingifven underdånig petition, hvari

arrendatorer inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

och Norrbottens län med flera — under framhållande af vissa önskemål

rörande en norrländsk arrendelag och en vanhäfdslag såsom nödvändigt

ti lägg till arrendelagen — hemställt, att Kungl. Maj:t ville vid nu pågående

riksdag genomdrifva en effektiv arrendelag för Norrland och Dalarne.

Sedan departementschefen redogjort för de anmälda handlingarnas

innehåll, anförde han:

»Högsta domstolen har anmärkt, att åt 22 § borde gifvas en förändrad

lydelse, hvaraf otvetydigt framginge, att jordägaren finge från

bytesrätt undantaga ej blott mark, hvarå i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar,

som af betesrätten skulle lida märkligt intrång, utan jämväl annan

mark, som icke erfordrades för beredande af nödigt bete. Något verkligt

behof . af stadgande i detta afseende torde emellertid knappast föreligga,

då i de delar af landet, där lagen skulle gälla, betet i allmänhet

användes samfälldt inom stora skogsvidder. Ett dylikt stadgande torde

ock i vissa fall kunna medföra olägenhet, i det att tillgången på tranigt

bete kan vara ganska växlande under olika år och svårighet således

lätt uppstår vid bedömande af frågan, huruvida viss mark är behof! i o- för

tillgodoseende af betesrätten. Stadgandet förekom ej heller i det till 1907

års riksdag aflåtna förelaget till arrendelag för Norrland och Dalarne, och

häraf föranleddes ej inom Riksdagen någon anmärkning. Med hänsyn härtill

och då jordägarens intresse torde vara vederbörligen beaktadt genom

den honom tillagda rätten att i vissa fall från bete undantaga mark, hvarå

anordningar i skogsvårdssyfte vidtagits, har jag icke funnit anledning att

i nu ifrågavarande hänseende förorda ändring i förslaget.

I fråga om första momentet af det remitterade förslagets 25 § har

högsta domstolen, erinrat, bland annat, att jordägarens berättigade anspråk

® Ve behörigen tillgodosedda, därest arrendator, som innan arrendet

förfallit till betalning påyrkat nedsättning däri enligt 5 §, skulle endast i

det fall förverka arrenderätten, att han försummat erlägga arrendet inom

en månad efter det, i anledning af sagda yrkande, arrendebeloppet blifvit

slutligen bestämdt. Till förebyggande af de missbruk af en sådan bestämmelse,

h vilka vore att befara, hafva högsta domstolens flesta ledamöter

sett sig föranlåtna hemställa, att det föreslagna undantaget från stadgandet

om arrenderättens förverkande genom dröjsmål med arrendebetalning måtte

bortfalla. Att förslaget i denna del kan gifva anledning till de inom

högsta domstolen antydda missbruk, lärer ej kunna förnekas. Men å

andra sidan skulle, om nämnda undantag ej i det väsentliga bibehölles,

den arrendatorn medgifna rätten att vid allmän svårare missväxt i orten

erhålla nedsättning i arrendet förlora mycket af sin, med afseende å de

Bih. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. Öl Käft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 68.

egenartade förhållandena i Norrland och Dalarne, störa betydelse. Tillstädjer

man, att arrendet minskas, emedan arrendatorn till följd af sådan

missväxt råkat i ekonomiskt trångmål, bör man äfven tillse, att ej lagen

berättigar jordägaren att fa arrendatorn skild från arrendet, i händelse han

af nämnda anledning icke förmår betala arrendebeloppet på förfallodagen

eller inom en månad därefter. Jag anser mig därför icke kunna biträda

förslaget om ifrågavarande undantags uteslutande. I väsentlig män torde

emellertid de af högsta domstolen uttalade betänkligheterna blifva undanröjda

genom sådan jämkning i förevarande §, att undantagets tillämpning

inskränkes till det fall, att nedsättning i arrendet verkligen kommer till

stånd i anledning af arrendator^ därom framställda yrkande.

De anmärkningar, som högsta domstolen eller ett flertal af dess ledamöter

i öfrigt framställt mot det remitterade förslaget, innebära, ati särskilda

bestämmelser däri böra förtydligas eller, med hänsyn till andra i

lagen meddelade föreskrifter, beriktigas. Dessa anmärkningar synas mig

böra iakttagas.

Hvad angår lagens rubrik torde, på sätt högsta domstolen erinrat,

orden ''innefattande särskilda bestämmelser’ böra uteslutas.»

Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med det afgifna

yttrandet affattadt förslag till lag om arrende af viss jord å landet inom

Norrland och Dalarne samt hemställde, att detta förslag måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till

antagande.

Statsrådet Alfred Petersson, med hvilken hans excellens herr ministern

för utrikes ärendena och statsrådet Roos instämde, yttrade:

»De skäl, som föranledde Kungl. Maj:t att för sistlidne riksdag

framlägga förslag till lag angående förekommande af vanhäfd å jordbruk

i Norr land och ‘ Dalarna, kvarstå enligt mitt förmenande i all hufvudsak

oförändrade. Det föredragna förslaget till arrendelag borde således äfven

nu åtföljas af förslag till vanhäfdslag. Båda dessa af den så kallade

Norrlandskommittén föreslagna lagar hafva i grunden samma syfte: jordbrukets

vidmakthållande och utveckling äfven å den i trävaruindustriens

ägo varande jorden. Skall detta ernås, torde emellertid en lagstiftning

emot vanhäfd vara ett nödvändigt komplement till arrendelagen. Jag hai

därför ansett, att dessa båda frågor borde på en gång vinna en lösning

och att förslag till vanhäfds- och arrendelag sålunda samtidigt bort ånyo

för Riksdagen framläggas.»

Justitierådet Ramstedt åberopade hvad han anfört vid granskningen

i högsta domstolen af det dit remitterade lagförslaget, i den män de af

O

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68. 48

honom framställda anmärkningar icke iakttagits i det nu framlagda förslaget.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde departementschefens hemställan;

och täcktes, med bifall till densamma, Hans Maj:t

Konungen förordna, att proposition af den lydelse, bilagan

vid detta protokoll utvisade, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet

Lennart Berglöf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:184 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arrende af viss jord å landet inom Norrland och Ralarne. a1 i texten
  2. LU 1908:68 Lagutskottets Utlåtande N:o 68 s. 1 i texten