Sök i Ratio Lex

Angående den af staten idöfvade egnahem slånerörelse

1908-03-06 · 51 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:96, Angående den af staten idöfvade egnahem slånerörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 96.

1

N:o 96.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående den af

staten idöfvade egnahem slånerörelse; gifven Stockholms

slott den 6 mars 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att

1:°)

medgifva, att till egnahemslånefonden må under hvart och ett af

åren 1910—1913 ingå de till statskontoret inflytande rånte- och kapitalinbetalningar

å från fonden utlämnade lån;

2:o)

bemyndiga riksgäldskontoret att, på rekvisition i mån af behof,

till egnahemslånefonden öfverlämna ej mindre för år 1908, utöfver hvad

Riksdagens år 1904 fattade beslut angående egnahemslånefonden föranleder,

ett belopp af högst 800,000 kronor än äfven för hvart och ett

af åren 1909—1913 medel till så stort belopp, som finnes erforderligt

för att tillsammans med till fonden inflytande rånte- och kapitalinbetalningar

å utlämnade lån samt andra fonden tillhöriga medel såväl bestrida

den i punkten 3:o) härnedan omförmälda ränteutgift och, under

år 1909, det i punkten 7:o) härnedan omförmälda förvaltningsbidrag,

som ock tillgodose ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor;

3:o)

besluta, att riksgäldskontoret skall af fonden erhålla godtgörelse

för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden för

riksgäldskontoret förorsakas;

Bih. till liiksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 73 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

4:o)

medgifva, att såväl förberörda för år 1908 afsedda 800,000 kronor

som ock för hvart och ett af åren 1909—1913 ett belopp af 5 millioner

kronor må af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de

hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar (låneför medlare), hvilka

vilja genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre bemedlade arbetare

eller med dem likställda personer tillfälle att förvärfva egna hem å landsbygden

eller å till stad hörande område, för hvilket stadsplan icke

blifvit fastställd, dock att, hvad beträffar aktiebolag och föreningar, dylikt

statslån må tilldelas endast sådana, hvilka hafva till uppgift att befrämja

förvärfvandet af egna hem samt af Kungl. Maj:t, vid pröfning i hvarje

särskild! fall, finnas vara såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga

och bereda tillräcklig trygghet för, att egna hems förvärfvande af

mindre bemedlade personer varder på ett oegennyttigt och ändamålsenligt

sätt befrämjadt, och hvilkas bolagsordningar eller stadgar äro

upprättade i öfverensstämmelse med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna

grunder;

5:o)

besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande allmänna

villkor och bestämmelser:

Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade

undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren

äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan

beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk

(jordbrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet).

Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,

än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god

frejd, är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt

visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af

eget hem, men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande;

börande egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50 år

gammal.

Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet,

med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med

ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringsliandlingar,

kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade

och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96. 3

lintliga eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om

bostadslägenhet, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma

värde.

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:

för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.

Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att däraf

utlämna egnahemslån, skall inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,

därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig ansökning, uti hvilken skall

uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd för jordbrukslägenheter och

huru stor del för bostadslägenheter.

Lån till förvärfvande af jordbrukslägenheter skola, där ej särskilda

omständigheter föranleda undantag, äga företräde framför lån till förvärfvande

af bostadslägenheter.

Mom. 4. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af vederbörande

låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och

före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas

i statskontoret emot afrinnande af en utaf låneförmedlaren till statskontoret

eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,

som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den

ordning,* här nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda dag kvarstår

outtaget, återfaller till fonden.

Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan

någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret aflämna af

statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta

aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet

icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret

förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,

som af statskontoret godkännas.

Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande

af egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året.

Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket

lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt eller eljest

disponeradt, skall till statskontoret inbetalas före utgången af januari

månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning, medgifver

låneförmedlaren rätt att ytterligare ett år för afsedt ändamål innehafva

statslånebeloppet i fråga. Ränta å belopp, som sålunda återbetalas, skall

erläggas i den ordning, sista stycket i detta mom. stadgar.

Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

rättadt i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot

föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge

Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låneförmedlaren

inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att behörigt

lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,

omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.

Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma

icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment sagts,

med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar: en amorteringsdel

och en stående del.

Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo

gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för

jordbruks^ genheter, en annuitet af fem procent och vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en

annuitet af sju procent, hvarvid i hvardera fallet såsom ränta räknas

tre och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.

Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter

utgången af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.

Intill dess kapitalafbetalningen börjar, erlägges endast

föreskrifven ränta å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte

annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill

dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts.

Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i

mom. 7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas,

förrän amorteringsdelen till fullo guklits, och åtnjuter låneförmedlaren

därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fail skall likväl

den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen bort fullgöras.

Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år af låneförmedlare

till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad nästpåföljande

år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under

det femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.

Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,

blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekommande

af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder redan

utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan ordning

än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det lånebelopp,

till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till låneförmedlaren

återbetalts, före utgången af mars månad året efter det,

då förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta till

statskontoret inbetalas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mapts Nåd. Proposition No 96. 5

Mom. 7. Ställer sig’ låneförmedlare icke till efterrättelse här ofviin

meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning, eller

underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande

att afkunna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid sådant

fullgi >ra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t,

som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall

anses vara till återbetalning genast förfallet.

Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del

häraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren

upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande afseenden

skola finnas intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,

för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densannnas egenskap afjordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta

och återbetalning;

huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,

samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget,

vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara

förverkad;

beträffande hvilka byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,

inom hvilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande

och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren

skall vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare

och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser

skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28

oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må

äga rum.

Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda lånekontrakt

skall lända till efterrättelse:

1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet

bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas senare

än till början af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder;

2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.

15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet

än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för

annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egnahems
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 96.

lägenhetens värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt; ägande

tillika låneförmedlare, utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan

lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån utbetala

större eller mindre del däraf mot säkerhet, som låneförmedlaren pröfvar

tillfredsställande, i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ofvan

sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början af det

år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr att frågan

om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott utbetalts

jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och

3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning,

än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock med

undantag i följande afseenden, nämligen:

att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna

bestämmas till fem månader;

att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att öfverenskomma

angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och

kapitalafbetalningarna;

att låntagaren skall äga att, därest han så önskar, ej mindre under

amorteringstiden på en gång infria återstoden af amorteringsdelen än

äfven före lånetidens utgång inbetala egnahemslånets stående del i dess

helhet eller delvis; samt

att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan

angifna förutsättningar uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid, som

låneförmedlaren bestämmer, nämligen:

a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga

om lägenhetens bebyggande;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven

rånte- och kapitalafbetalning;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift

för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet

stadgade villkor;

d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad

nedrifves eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom så minskas,

att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;

e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i

mom. 15 här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess

helhet eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår

i andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af

efterlefvande make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make

och af bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af

annan person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N--o 96.

f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahemslånets

beviljande;

g) om låntagaren afflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,

att det kan skäligen antagas att han eller hans familj icko

vidare ämna bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat,

att låntagaren, med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål,

uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

Mom. 10. Lånekonfrakt skall upprättas i två exemplar, af livilka

hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet

genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där lägenheten

är belägen.

Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden medgifva

låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning

eller låntagarens skyldigheter i öfrigt, Indika icke strida mot föreskrifterna

uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets

ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i

kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre,

än i mom. 9 stadgats.

Mom. 12. Inkomna lånekonfrakt skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid

lånekonfrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom.

8 och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad förklaring

från vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos

Kungl. Maj:t.

Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje län, inom hvilket

låneförmedlaren förmedlar egnahemslån, afgifva redogörelse enligt fastställdt

formulär för lånerörelsen under det nästföregående året, livilka

redogörelser det åligger Kungl. Majrts befallningshafvande att inom påföljande

maj månad till land! bruks styrelsen öfversända.

Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ombesörja, att räntor och afbetalningar å af

sällskapet utlämnade egnahemslån varda i samband med kronans arrenden

eller annan under våren infallande uppbörd genom vederbörandes försorg

debiterade, uppburna och redovisade.

Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med

ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare

utgå, utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lägenhetens

tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån

antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.

Dessa villkor och bestämmelser skola gälla såväl för lån, som beviljas

från de medel till belopp af högst 800,000 kronor, som Riksdagen

bemyndigat Kungl. Maj:t att för år 1908 ytterligare disponera såsom

statslån ur egnahemslånefonden, som ock för alla lån, som beviljas för

år 1909 eller senare år, samt skola från och med år 1909, så vidt angår

förhållandet mellan staten och låneförmedlarna, gälla äfven sådana statslån,

som beviljats före den 1 mars 1908, dock att hvad i mom. 5,

femte stycket, stadgas därom, att å amorteringsdelen vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, skall

erläggas en annuitet af allenast fem procent, icke afser dylika lån.

6:o)

medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare föreskrifter,

som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunna finnas erforderliga;
7:o)
medgifva,

att Kungl. Maj:t må under år 1909 af egnahemslånefondens

medel anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande

af för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga

förluster ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half

procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren

på grund af från fonden utbekomna statslån vid samma års

början häftat till staten.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

9

Utdrag af protokollet öfver jordbruks ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

mars 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: ÅLBERT PETERSSON,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos.

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd.

Malm.

Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde härefter:

Sedan Riksdagen år 1899 i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit,

att Kungl. Maj:t behagade föranstalta om utredning, huruvida och i

hvilket afseende åtgärder kunde vidtagas för beredande af tillfälle för

mindre bemedlade arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem, och

därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen

kunde föranleda, samt med anledning häraf frågan varit föremål för

utredning genom en särskild kommitté — den s. k. egnahemskommittén

— och åtskilliga myndigheter yttrat sig, aflät Kungl. Maj:t år 1904

till Riksdagen proposition angående lån af statsmedel för beredande af

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 73 Höft. 2

Angående

statens egnahemslånerörelse.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Proposition

JO 07 ars

Riksdag.

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 96.

tillfälle för arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem. Denna

proposition blef af Riksdagen i hufvudsak bifallen. Den 17 juni 1904

utfärdades därefter nådig kungörelse angående de allmänna villkor och

bestämmelser, som skulle gälla för den sålunda beslutade egnahernslånerörelsen.

Denna lånerörelse är byggd på följande hufvudgrunder.

Riksgäldskontoret tillhandahåller statskontoret under åren 1905—

1909 mot räntegodtgörelse ett belopp af tillhopa högst 10 millioner

kronor för bildande af en egnahemslånefond. Under nämnda tid får

sagda belopp af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de

hushållningssällskap samt de aktiebolag och föreningar af viss, närmare

angifven beskaffenhet, hvilka vilja såsom ansvariga låneförmedlare omhänderhafva

lånerörelsen och af de erhållna statslånen utlämna egnahemslån

till enskilda låntagare för förvärfvande af jordbrukslägenheter

eller bostadslägenheter. Dessa lägenheter måste vara belägna å landsbygden,

d. v. s. utom stads jurisdiktionsområde, och deras beräknade

värde får icke öfverstiga, enligt beslut vid 1906 års riksdag, för jordbrukslägenhet

6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor. Låntagaren

skall hufvudsakligen hafva sin utkomst genom kroppsarbete

samt i öfrigt uppfylla vissa personliga och ekonomiska kvalifikationer.

Egnahemslånebeloppet. får uppgå till högst % af jordbrukslägenhets

värde och till högst 3U af bostadslägenhets värde. För statslån behöfver

hushållningssällskap icke ställa någon säkerhet, men annan låneförmedlare

skall ställa säkerhet, som af statskontoret godkännes. Den del af

statslån, som blifvit placerad såsom egnahemslån, skall, liksom äfven

dessa egnahemslån, delas i två lika delar, en stående del och en amorteringsdel,

och äro särskilda föreskrifter meddelade angående sättet för

återbetalningen. Ränta å alla lån beräknas efter 3,6 procent. Annan

säkerhet för egnahemslånet får icke betingas än första inteckning i

egnahemslägenheten. Hushållningssällskap, men icke öfriga låneförmedlare,

åtnjuta årligt förvaltningsbidrag med V2 procent af kapitalskulden.

Genom särskild kungörelse den 17 juni 1904 utfärdade Kungl.

Maj:t föreskrifter rörande beskaffenheten af de aktiebolag och föreningar,

hvilka skulle kunna antagas såsom låneförmedlare, angående kontroll

å deras verksamhet, samt angående de handlingar, som borde företes

vid ansökning om statslån ur egnahemslånefonden m. m.

till Emellertid uppkom fråga, huruvida icke vissa ändringar borde

vidtagas i grunderna för statens egnahem slånerörelse. Då jag den 4

april nästlidna år i underdånighet föredrog detta ärende, lämnade jag

en redogörelse angående egnahemslånerörelsens dittillsvarande utveck
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

ling och yttrade därefter, att de vid denna redogörelse anförda siffrorna

syntes mig utvisa, att egnahemslånerörelsen åtminstone då icke ännu

vunnit den omfattning, som torde hafva afsetts vid dess anordnande

och som skulle satt den i stånd att i någon mera afsevärd mån bidraga

till att bereda egna hem åt landets inbyggare, stärka den mindre bemedlade

befolkningens ekonomiska villkor, hämma emigrationen och främja

landets uppodling. Att svårigheter i flera hänseenden mött och ställt sig

hindrande i vägen för rörelsens önskvärda utveckling hade, enligt hvad

jag vidare anförde, också framhållits såväl i särskilda till Kungl. Maj:t

eller jordbruksdepartementet ingifna framställningar som annorledes.

Det syntes mig därför böra tagas i öfvervägande, huruvida icke dessa

svårigheter och hinder kunde och borde genom åtgärder från statens

sida aflägsnas eller åtminstone i någon mån mildras.

Jag meddelade vidare, att jag jämlikt nådigt bemyndigande för

biträde inom jordbruksdepartementet tillkallat fem personer, hvilka

under praktisk utöfning af låneförmedlares egnahemslånerörelse eller

eljest genom verksamhet för egnahemssakens främjande vunnit erfarenhet

om de härmed sammanhängande förhållandena, samt att jag med dem

rådgjort i detta ämne. Jag redogjorde vidare för det hufvudsakliga af

det utaf dessa personer till mig afgifna yttrande och meddelade därefter

jämväl hufvudinnehållet af åtskilliga särskilda framställningar

rörande denna sak.

På grund af den utredning, som sålunda vunnits, och af skäl,

som i statsrådsprotokollet för sistnämnda dag närmare angåfvos, fann

jag mig böra hemställa, att-vissa ändringar i gällande bestämmelser

rörande statens egnahemslånerörelse måtte åvägabringas. Med gillande

af denna min hemställan behagade Kungl. Maj:t samma dag aflåta nådig

proposition i ämnet till Riksdagen. De därvid föreslagna ändringarna

afsågo hufvudsakligen följande. Den nuvarande bestämmelsen, att

egnahemslån må utgå endast till arbetare, som hufvudsakligen af kroppsarbete

har sin utkomst, föreslogs skola förändras sålunda, att dylikt lån

finge utgå till arbetare eller med dem likställda personer. Under det

att lägenheter, för hvilkas förvärfvande egnahemslån kan beviljas, nu måste

vara belägna å landsbygden, föreslogs, att egnahemslån måtte kunna utgå

äfven till förvärfvande af sådana lägenheter, som vore belägna å stads område,

men utom den planlagda delen däraf. Minimiåldern för egnaliemslåntagare

föreslogs sänkt från 25 till 21 år. I afseende å den säkerhet, som

annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall ställa för undfånget

statslån ur egnahemslånefonden, föreslogos vissa bestämmelser i syfte

att underlätta användningen af inteckningar i egnahemslägenheter för

s. 12 Kontrollera mot PDF

Afgtfna yttranden

och framställa

inc/ar.

12 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

sådant ändamål. Annuiteten å amorteringsdelen af lånet föreslogs skola

för lån till jordbrukslägenheter nedsättas från sex till fem procent.

Vidare föreslogs medgifvande, att sådana inteckningar för annat än

fordran, hvilka icke både afsevärd betydelse för egnabemslägenhetens

värde, icke skulle behöfva relaxeras utan få kvarstå med förmånsrätt

framför egnahemslåneinteckning, samt att låneförmedlare skulle äga

rätt att, redan innan inteckningsförhållandena ordnats, utlämna förskott

å beviljadt egnahemslån. Större frihet föreslogs skola lämnas låneförmedlare

och låntagare att sinsemellan öfverenskomma angående tid

och sätt för uppbörd af räntor och af betalningar. Förvaltningsbidrag

föreslogs skola tillerkännas äfven andra låneförmedlare än hushållningssällskap.

Slutligen föreslogos åtskilliga smärre förändringar i bestämmelserna,

afseende att åstadkomma större tydlighet och att undanröja

uppkomna missuppfattningar.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling sagda proposition

af Riksdagen öfverlämnades, yttrade följande: »Att redan nu, innan

denna lånerörelse hunnit vinna någon större omfattning och innan

någon tillförlitlig erfarenhet om dess förutsättningar och verkningar

kunnat vinnas, besluta ändringar i grunderna för densamma, anser utskottet

icke tillrådligt. Med anledning häraf och oafsedt att utskottet

hyser en från Kungl. Maj:ts förslag afvikande mening i fråga om lämpligheten

af vissa bland de nu föreslagna villkoren och bestämmelserna,

såsom beträffande egnahemsinteckningarnas omhänderhafvande af statskontoret,

den hittills för dessa lån bestämda årliga afbetalningens nedsättande

från sex till fem procent m. m., finner utskottet sig icke kunna

biträda det föreliggande förslaget.» Utskottet hemställde därför, att

propositionen icke måtte bifallas.

Första Kammaren antog utskottets hemställan och afslog alltså

propositionen, hvaremot Andra Kammaren för sin del biföll Kungl.

Maj:ts förslag. Frågan förföll alltså. I

I detta sammanhang tillåter jag mig meddela, att de förslag, som

innefattades i ofvan berörda proposition till 1907 års Riksdag, under

den sedan dess förflutna tiden blifvit, så vidt angår hushållningssällskapens

låneförmedling, förordade af representanter för rikets hushållningssällskap,

hvilka under december månad år 1907 varit samlade i

Stockholm för öfverläggning angående egnahemslånerörelsen. Endast

i fråga om lämpligheten af sänkning af annuiteten å jordbrukslägenhetslån

voro meningarna delade. Jag får därjämte anmäla, att

aktiebolaget Hem på landet, aktiebolaget Rickomberga egna hem invid

opaginerad Kontrollera mot PDF

1:3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

Uppsala, Södra Södermanlands egnahemsaktiebolag, föreningen Hem och

jord i Eskilstuna, Egna hems låneförmedlingsförening, Huskvarna egnahemsförening,

Malmöhus läns egnahemsförening, föreningen Egna hem

Hagaby invid Örebro, Kungsörn egnahemsförening, Källtorps egnahemsförening

invid Falun och Bergslagets bostadsaktiebolag uti till Eders

Kungl. Maj:t ingifna, lika lydande skrivelser framställt vissa önskemål

rörande dylika låneförmedlares verksamhet, samt att dessa önskemål i

liufvudsakliga delar sammanfalla med de förslag, som framställdes i

fjolårets proposition, hvilka förslag därför i dessa skrivelser lifligt tillstyrkas.

I afseende å rätten att bevilja egnahemslån till jordbrukslägenheter

å stadsmark af viss beskaffenhet har framställning gjorts äfven

af Södermanlands läns hushållningssällskap. Jag finner det framgå af

dessa uttalanden och framställningar, att de uti fjolårets proposition

'' framlagda förslagen i allt väsentligt befunnits lämpliga af dem, som

praktiskt utöfva låneförmedling.

Innan jag går vidare, tillåter jag mig meddela följande sammanställ- /<»•

ningar angående egnahemslånerörelsen under den hittills förflutna tiden. 7urJuem‘<mt
fattning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

Hushållningssällskapens låneiörmedling år 1905.

Låneförmedlare

Beviljade statslån

Disponerade egna

hemslån

Till fonden

återfallet

eller åter- betaldt

belopp

Jordbruks-

lån

Bostads

lån

Summa

Jordbruks-

lån

Bostads

lån

-

Summa

Stockholms läns............

75,000

25,000

100,000

__

_

—

_

_

_

—

100,000

_

Uppsala „ ............

45,000

—

30,000

—

75,000

—

31,000

8,200

—

39,200

—

35,800

—

Södermanlands „ ............

150,000

—

100,000

—

250,000

—

77,900

80,600

—

158,500

—

91,500

—

Östergötlands „ ............

80,000

—

20,000

—

100,000

—

71,200

—

11,700

—

82,900

—

17,100

—

Jönköpings „ ............

75,000

—

25,000

—

100,000

—

31,150

3,000

—

34,150

—

65,850

—|

Kronobergs „ ............

75,000

—

25,000

—

100,000

—

65,700

—

17,750

—

83,450

—

16,550

Kalmar läns norra .........

150,000

—

50,000

200,000

—

22,300

—

9,700

—

32,000

—

168,000

„ södra .........

100,000

—

50,000

150,000

—

—

—

5,800

—

5,800

—

144,200

—

Gottlands läns ............

40,000

—

10,000

—

50,000

—

23,725

—

5,075

—

28,800

—

21,200

—

Blekinge „ ............

150,000

—

50,000

—

200,000

—

87,500

11,305

—

98,805

—

101,195

—

Kristianstads „ ............

270,000

—

30,000

—

300,000

-

269,950

30,000

—

299,950

—

50

—

Malmöhus „ ............

150,000

—

50,000

—

200,000

—

68,225

—

1,200

—

69,425

—

130,575

—

Hallands ............

35,000

—

40,000

—

75,000

—

17,000

—

15,000

—

32,000

—

43,000

—

Göteborgs och Bohus läns

25,000

—

55,000

—

80,000

—

10,600

—

46,250

—

56,850

—

23,150

—

Älfsborgs läns norra.........

150,000

—

50,000

—

200,000

—

22,650

—

1,100

—

23,750

—

176,250

—

„ södra.........

200,000

—

100,000

—

300,000

—

55,450

—

3,900

—

59,350

—

240,650

—

Skaraborgs läns.........

250,000

—

50,000

—

300,000

—

87,600

—

5,500

—

93,100

—

206,900

—

Värmlands „ .........

100,000

50,000

—

150,000

—

61,750

—

12,300

~

74,050

—

75,950

—

Örebro ...........

75,000

25,000

100,000

65,450

—

24,150

89,600

—

10,400

—

i Västmanlands „ .........

80,000

20,000

100,000

72,500

—

—

—

72,500

—

27,500

—

Kopparbergs „ .........

200,000 —

100,000 —

300,000

-

7,900

—

15,400

—

23,300

—

276,700 —

Gäfleborgs „ .........

90,000 —

10,000

100,000

—

40,800

—

3,800

—

44,600

—

55,400

—

Västernorrlands „ .........

150,000 —

50,000

—

200,000

—

19,800

—

7,200

—

27,000

-

173,000 -

Jämtlands „ .........

100,000

_

—

—

100,000

—

34,650

-

—

34,650

—

65,3501—

Västerbottens „ .........

120,000;—

80000

—

200,000

—

12,975

—

5,400

—

18,375

—

181,625

Norrbottens „ .........

325,000

—

75,000

—

400,000

—

68,005

50

7,700

—

75,705

50

324,294iSo

Summa 3,260,000: —

1,170,000

4,430,000;—

1,325,780''so

332,030

_

1,657,810''so

2,772,189''so

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Sfi.

15

Hushållningssällskapens låneförmedling år 1906.

Läneförmedlare

Beviljade statslån

Disponerade eg

nahemslån

Till fonden

återfallet

eller åter- betaldt

belopp

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Stockholms läns .........

35,000

15,000

50,000

14,500

10,500

25,000

25,000

Uppsala „ .........

39,000

—

21,800

—

60,800

—

34,000

21,400

—

55,40C

5,400

—

Södermanlands „ .........

97,100

—

94,400

—

191,500

—

93,350

—

94,050

—

187,400

—

4,100

—

Östergötlands „ .........

80,000

—

20,000

—

100,000

—

77,05C

—

16,600

—

93,650

—

6,350

—

Jönköpings „ .........

43,850

—

32,000

—

75,850

—

31,500

—

25,500

—

57,000

—

18,850

—

Kronobergs „ .........

75,000

—

25,000

—

100,000

-

27,940

—

4,675

—

32,615

—

67,385

—

Kalmar läns norra .........

60,000

—

40,000

—

100,000

—

10,200

—

3,800

—

14,000

—

86,000

—

„ södra .........

60,000

—

40,000

—

100,000

-

7,816

—

17,950

—

25,766

-

74,234

—

Gottlands läns .........

32,700

—

500

—

33,200

—

29,075

—

500

—

29,575

—

3,625

—

Blekinge „ .........

150,000

—

50,000

—

200,000

—

55,644

-

4,937

—

60,581

—

139,419

—

Kristianstads „ .........

180,000

—

20,000

—

200,000

—

180,000

—

10,050

—

190,050

—

9,950

—

Malmöhus „ .........

50,000

—

10,000

60,000

—

34,850

—

6,600

—

41,450

—

18,550

—

Hallands .........

18,000

—

25,000

—

43,000

—

2,500

—

2,000

—

4,500

—

38,500

—

Göteborgs och Bohus läns

30,000

—

30,000

60,000

-

29,600

—

27,450

—

57,050

—

2,950

—1

Alfsborgs läns norra .....

127,350

—

48,900

176,250

—

10,900

—

1,800

—

12,700

—

163,550

|

., „ södra ......

200,000

—

100,000

—

300,000

-

35,625

—

4,450

—

40,075

—

259,925

—

Skaraborgs läns .........

38,600

—

1,700

—

40,300

—

38,600

—

1,700

—

40,300

—

—

—

Värmlands „ .........

100,000

_

30,000

—

130,000

—

52,150

—

12,100

—

64,250

—

65,750

—

Örebro .........

75,000

—

25,000

—

100,000

—

69,235

—

12,500

—

81,735

—

18,265

—

Västmanlands ., .........

41,000

—

7,000

—

48,000

-

41,000

—

3,100

—

44,100

—

3,900

—

Kopparbergs .........

192,100

—

84,600

—

276,700

—

13,500

—

14,500

—

28,000

—

248,700

—

Gäfleborgs .........

134,200

_

21,200

__

155,400

_

16,700

22,300

133,100

Västernorrlands „ .........

250,000

—

100,000

-

350,000

—

17,700

—

7,300

—

25,000

—

325,000

—

Jämtlands .........

46,950

—

18,400

65,350

—

46,950

—

18,400

—

65,350

—

—

—

Västerbottens „ .........

100,000

—

75,000

—

175,000

—

32,100

—

5,800

—

37,900

—

137,100

—

Norrbottens ...........

331,994

50

92,300

—

424,294

50

93,274

50

25,500

—

118,774

50

305,520

—

Summ a j 2,587,844

äo!l,027,800

-|

3,615,644j50

1,095,759! so

358,762

—

1,454,521

5o|2,161,123

—

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

Hushållningssällskapens låneförmedling år 1907.

Låneförmedlare

Beviljade statslån

Disponerade egna

hemslån

Till fonden

återfallet

eller åter- betaldt

belopp

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Jordbruks-

lån

Bostads

lån

Summa

Stockholms läns.........

35,000

_

15,000

_

50,000

_

17 350

>

_

12,950

_

30,300

—

19,700

—

Uppsala „ .........

60,000

—

40,000

—

100,000

—

59.100

—

21,800

—

80,900

—

19,100

—

Södermanlands „ .........

100,000

—

200,000

—

300,000

—

98,450

—

160,950

—

259,400

-

40,600

—

Östergötlands „ .........

100,000

—

30,000

—

130,000

—

100,000

—

29,800

—

129,800

—

200

—

Jönköpings „ .........

3,400

—

16,500

—

19,900

—

3,400

—

13,500

—

16,900

—

3,000

—

Kronobergs „ .........

75,000

—

25,000

—

100,000

-

40,775

—

16,915

—

57,690

—

42,310

—

Kalmar läns norra .........

40,000

—

20,000

—

60,000

—

18,700

—

6,400

—

25,100

—

34,900

—

„ södra .........

60,000

—

40,000

—

100,000

—

16,434

—

25,160

—

41,594

-

58,406

—

Gottlands läns.........

17,630

—

—

—

17,630

—

17,630

—

—

—

17,630

-

—

—

! Blekinge „ .........

80,000

—

20,000

—

100,000

—

57,725

—

9,892

—

67,617

—

32,383

—

Kristianstads „ .........

200,000

—

25,000

—

225,000

-

200,000

—

25,000

—

225,000

—

—

—

Malmöhus „ .........

90,000

—

10,000

—

100,000

-

88,250

-

6,650

—

94,900

—

5,100

—

Hallands „ .........

25,000

—

20,000

—

45,000

-

13.700

11,600

-

25,300

—

197 00

—

| Göteborgs och Bohus läns

50,000

—

50,000

—

100,000

—

50,000

—

50,000

—

100,000

-

—

—

i Älfsborgs läns norra ......

115,250

—

47,100

—

162,350

—

27,400

—

3,500

—

30,900

—

131,450

—

„ „ södra ......

150,000

—

50,000

—

200,000

—

61,650j—

49,135

—

110,785

—

89,215

—

'' Skaraborgs läns.........

118,100

—

5,500

—

123,600

-

72,250

_

5,500

—

77,750

—

45,850

—

! Värmlands „ .........

100,000

—

30,000

—

130,000

—

41,800 —

7,400

—

49,200

—

80.800

_i

| Örebro „ .........

37,000

—

13,000

—

50,000

—

36,925

12,675

—

49,600

-

400

—

i Västmanlands „ .........

175,000

—

7,000

182,000

—

164,900

—

5,500

—

170,400

—

11,600

—

Kopparbergs „ .........

178,600

—

70,100

_

248,700

—

14,200

! —

27,400

—

41,600

—

207,100

—

1 Gäfleborgs „ .........

100,000

—

100,000

—

200,000

—

30,500!—

85,300

—

115,800

—

84,200

Västern orrlands „ .........

50,000

—

25,000

—

75,000

—

41,180

i —

14,200

—

55,380

-

19,620

—

j Jämtlands „ .........

80,000

—

20,000

—

100,000

-

78,475

! —

i

19,250

—

97,725

-

2,275

| Västerbottens „ .........

100,000

—

40,000

140,000

—

24’500 —

5,400

1 ’

29,900

110,100

—

; Norrbottens „ .........

170,000

—

30,000

—

200,000

—

77,550 —

28,700

106’250

—

93,750

—

Snmmj

2,309,980 —

949,200 —

13,259,180

1,452,844 —

| 654,577

—

12,107,421

L

|l, 151,759

1-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ta Nåd. Propotition No 96.

17

Till hushållningssällskap beviljade statslån för år 1908.

Beviljade statslån

Låneförmedlare

Jordbruks
lån
-

Bostads
lån
-

Summa

Stockholms läns ..........

Uppsala „ ..........

j Södermanlands „ ..........

j Östergötlands „ ..........

| Jönköpings „ ..........

| Kronobergs „ ..........

i Kalmar läns norra ..........

| Gottlands läns ..........

j Blekinge „ ..........

i Kristianstads „ ..........

Malmöhus „ ..........

Göteborgs och Bohus läns

i ••

Alfsborgs läns norra..........

södra

läns

Skaraborgs

Värmlands „

Örebro „

Västmanlands „

Kopparbergs „

Gäfleborgs „

Västernorrlands „

Jämtlands „

Västerbottens „

Norrbottens

35.000

80,000;

200,000’

200,000''

65.000

uo,ooo:

70.000

55.000

75,000^

325.000

150,000''

20.000

75.000

110.000

55,150

70.000

37.000

108,000

50,000j

80.000

60,000

146,600

50,000

130,000

!

20,000.-

15.000-

60.000- 60,000-

40.000-

15.000-

12.000- 20,000-

15.000

45.000

16.000

70.000

16.000

25.000

12.000

12,000

12,000

12,000

30.000

50.000

20.000

24,700

15,000

16,000|

55.000 - 95,000|-

260,000j
260,

000!-

105.000 - 125,000j
82,

000-

75.000- 90,000;-

370.000 - 166,000-

90.000-

91.000-

135.000- 67,150-

82.000-

49.000-

120.000-

80.000 -

130.000 -

80.000- 171,300-

65,000 - 146,000’-

Bih. till Riksd. Prot. 1908.

Summa] 2,356,750j
1

Sami. 1 Åfd. 73

-| 632,7001—] 2,989,450-

Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:t$ Nåd, Proposition N:o 96.

Aktiebolags och föreningars låneförmedling.

1

Beviljade statslån

Dispone-

Till fonden

återfallet

eller åter- betaldt

belopp

Låneförmedlare

Län

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

rade egna- hemslån

1905.

Huskvarna egnahemsförening

Jönköpings

—

48,000

35,500

12,500

Föreningen Egna hem Hagaby

Örebro

—

69,750

69,750

—

Summa

1906.

117,750

105,250

12,500

Aktiebolaget Rickomberga

i egna hem .....................

Uppsala

—

25,000

25,000

—

1907.

j Huskvarna egnahemsförening

Jönköpings

—

150,000

150,000

—

1 Föreningen Egna hem Hagaby

Örebro

—

26,25»

26,250

—

Summa

—

176,250

176,250

—

1908.

Aktiebolaget Hem på landet

Egna hems låneförmedlings-

Stockholms

200,000

60,000

—

—

förening ........................

Östergötlands m. fl.

250,000

150,000

—

—

Huskvarna egnahemsförening

Malmöhusläns egnahemsföre-

Jönköpings

"

90,000

ning ..............................

Malmöhus

75,000

60,000

—

—

Föreningen Egna hem Hagaby

Örebro

—

30,000

—

—

Kungsörs egnahemsförening...

Västmanlands

—

30,000

—

—

Kalltorps „

Kopparbergs

—

20,000

—

—

Bergslagets bostadsaktiebolag

Kopparbergs m. fl.

—

225,000

—

-

Summa

525,000

665,000

—

—

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

Jag tillåter mig därjämte erinra, att äfven Kalmar läns södra och

Hallands läns hushållningssällskap ingifvit ansökningar om statslån ur

egnahemslånefonden för år 1908 å respektive 150,000 och 45,000 kronor,

men att, då dessa ansökningar inkommit först efter den tid, 1 november

1907, då dylika ansökningar enligt de af Kung!. Maj:t och Riksdagen

fastställda bestämmelser skolat vara ingifna, de icke kunnat upptagas

till pröfning, ehuruväl därigenom säkerligen betydliga olägenheter

uppkommit för låneförmedlingen inom dessa hushållningssällskaps områden.

Eders Kungl. Maj:t har emellertid med anledning af gjord

ansökning och med stöd af mom. 5 uti gällande bestämmelser för egnaliemslånerörelsen

därefter medgifvit, att till förstnämnda hushållningssällskap

finge utanordnas ett belopp af 34,115 kronor.

Vidare får jag erinra, att de inom behörig tid inkomna ansökningarna

för år 1908 afsågo ett sammanlagd t lånebelopp å icke mindre

än 6,604,925 kronor, hvaraf hushållningssällskapen begärde till lån för

jordbrukslägenheter 2,721,350 kronor och till lån för bostadslägenheter

1,124,575 kronor eller tillhopa 3,845,925 kronor samt aktiebolag och

föreningar begärde till lån för jordbrukslägenheter 925,000 kronor och

till lån för bostadslägenheter 1,834,000 kronor eller tillhopa 2,759,000

kronor. Inalles begärdes alltså för jordbrukslägenhetslån 3,646,350

kronor och för bostadslägenhetslån 2,958,575 kronor. Då de tillgängliga

lånemedlen icke förslogo att tillgodose samtliga dessa låneanspråk,

måste nedsättningar företagas, och togs därvid hänsyn dels till omfattningen

af låneförmedlarnas lånerörelse under de föregående åren dels

ock därtill, att enligt Riksdagens anvisning år 1904 företräde borde

lämnas jordbrukslånen framför bostadslånen. Såsom af ofvan meddelade

tabeller framgår, beviljades för år 1908 statslån ur fonden till ett sammanlagdt

belopp af 4,179,450 kronor.

Enligt från statskontoret erhållen uppgift utgjorde låneförmedlarnas

kapitalskuld vid 1907 års slut efter afdrag af de lånebelopp, hvilka vid

den tiden varit odisponerade och som därför skulle under januari månad

1908 återbetalas till fonden, samt med iakttagande af eu senare inkommen

upplysning angående Norrbottens läns hushållningssällskaps

återbetalning, tillhopa 5,458,203 kronor.

Då, såsom ofvan nämnts, Eders Kungl. Maj:t för innevarande år

beviljat statslån ur egnahemslånefonden å tillhopa 4,179,450 kronor

samt medgifvit Kalmar läns södra hushållningssällskap att utfå ett af

misstag återbetaldt belopp af 34,115 kronor, uppgår sammanlagda beloppet

af vid slutet af år 1907 utestående samt för år 1908 beviljade

statslån till 9,671,768 kronor. Denna summa understiger visserligen

s. 20 Kontrollera mot PDF

Behofvet aj

okade medel.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

med omkring 330,000 det ursprungligen till Kungl. Maj:ts förfogande

för ifrågavarande ändamål ställda belopp af 10 millioner kronor, men

skillnadsbeloppet finnes dock icke tillgängligt för låneändamål. En del

däraf har nämligen åtgått till förvaltningsbidrag åt hushållningssällskap

och en del till täckande af den ränteförlust, fonden fått- vidkännas därför,

att den f måst gälda ränta till riksgäldskontor efter högre räntefot än

dess egen utlåningsränta. Största delen af skillnadsbeloppet motsvaras

emellertid af den ränta för år 1907, som fonden erlagt till riksgäldskontor

vid slutet af samma år, under det att fondens egna räntor inflyta först under

år 1908. Dessa sistnämnda räntor torde i sin tur jämte den obetydliga

disponibla kapitalåterstoden åtgå till gäldande af fondens ränta till riksgäldskontor

vid slutet af år 1908, hvartill medel måste hållas i beredskap.

Af denna redogörelse framgår alltså, att det af 1904 års Riksdag

till egnahemslånerörelsens bedrifvande under femårsperioden 1905—

1909 beviljade belopp af 10 millioner kronor fullständigt tagits i

anspråk och att ej ens alla låneansökningar för år 1908 kunnat beviljas.

För rörelsens fortsatta bedrifvande måste därför, enligt hvad

jag förut antydt, ytterligare medel af Riksdagen begäras, och torde

denna framställning lämpligen böra afse en ny femårsperiod, nämligen

åren 1909—1913.

Då Riksdagens medgifvande, att kapitalinbetalningar å från fonden

utlämnade lån må tilläggas fonden, icke gäller längre än till utgången

af år 1909, bör först och främst medgifvande utverkas, att detta förfaringssätt

må utsträckas till hela den nya femårsperioden.

För att underlätta beräknandet af de därutöfver erforderliga lånemedlens

belopp och belysa frågan om de förändringar i lånerörelsen,

som kunna finnas befogade, anhåller jag att få i några hänseenden

ytterligare granska de af mig nu framlagda tabellerna.

Det framgår då att, under det att egnahemslånerörelsen under

de första åren af dess verksamhet syntes hafva ganska svårt att komma

i gång, en ändring härutinnan skett under det senaste året, hvarjämte

rörelsen i viss mån ändrat karaktär.

Främst faller i ögonen den mycket starka stegringen för år 1908

i totalbeloppet af begärda statslån, nämligen från omkring 41/2 millioner

under det egentliga försöksåret 1905 samt omkring 37g millioner 1906

och 1907 till mer än 61/2 millioner år 1908. Denna stegring beror

väsentligen därpå, att sistnämnda år aktiebolag och föreningar i förhållandevis

mycket större omfattning än förut ansökt om lån. Under

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

det att lån till dylika låneförmedlare för de tre åren 1905—1907 i

enlighet, med gjorda ansökningar beviljats med tillhopa allenast 319,000

kronor, begärdes nämligen för år 1908 af aktiebolag och föreningar

lån å tillhopa 2,759,000 kronor. Äfven om det allmänna läget å penningmarknaden

med rådande höga räntor bidragit till att förmå dessa

låneförmedlare att söka lån, torde dock få antagas, att hufvudsakliga

anledningen är ökadt förtroende för statens egnahemslånerörelse.

Vidare kan konstateras en förskjutning i rörelsen därutinnan, att

i samband med aktiebolags och föreningars ökade uppträdande såsom

låneförmedlare, anspråken på lån för bostadslägenheter ökats mer än

för jordbrukslägenheter. Om samtliga låneförmedlare tagas i beräkning,

utgjorde af totalsumman beviljade statslån bostadslånen 28 procent

år 1905, nära 29 procent år 1906, nära 33 procent år 1907 och

skulle år 1908, därest liksom föregående år samtliga i behörigt skick

varande ansökningar kunnat bifallas, utgjort nära 45 procent, men

kommo till följd af de vidtagna nedsättningarna, hvilka förnämligast

drabbade bostadslånen, att utgöra allenast 3i procent.

Slutligen bör icke förbises, att hushållningssällskapens låneförmedling

synes alltmer hafva öfvervunnit den osäkerhet och oberäknelighet,

som väl alltid är förenad med det första öppnandet af dylika företag.

Sålunda har, bland annat, det belopp, livilket icke tagits i anspråk af

beviljade statslån, för dessa sällskap nedgått från 62,5 % år 1905 och

60 % år 1906 till 35 % år 1907.

De omständigheter, jag sålunda an ty dt, synas mig böra föranleda,

att det tages under öfvervägande, huruvida icke vissa andra förändringar

i afseende å förevarande egnahemslånerörelse må finnas vara

befogade än de, som voro föremål för fjolårets proposition. Vid egnahemslånerörelsens

första anordnande betonades uttryckligen, att det var

fråga om ett försök och att, sedan någon tids erfarenhet vunnits, de

ändringar borde vidtagas, som kunde befinnas nödiga och nyttiga. De

nu gångna årens erfarenhet synes mig hafva tillräckligt tydligt ådagalagt

såväl önskvärdheten af vissa ändringar, som ock de riktningar,

hvari dessa ändringar böra gå. I

I betraktande af den tendens till stegring i lånerörelsen, som innevarande

år har att uppvisa, torde det då först och främst böra tagas

under öfvervägande, huruvida det nuvarande systemet för anvisande af

medel till lånerörelsens bedrifvande är lämpligt. År 1904 ställdes till

Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 10 millioner kronor att efter

Sättet för

ainäsande af

medel till

(orden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 96.

sig företeende behof användas under loppet af en femårsperiod. När,

såsom nu inträffat, detta belopp åtgått före femårsperiodens slut, måste

nya medel begäras för rörelsens fortsättande. Om nu sådana medel beviljas

till visst bestämdt totalbelopp för en ny period af exempelvis

fem år, kan det inträffa, att de till följd af stark tillströmning af låneansökningar

taga slut efter endast ett eller annat år. Detta kunde ju

visserligen på sätt och vis anses fördelaktigt, då ju egnahemssaken därigenom

antagligen skulle blifva kraftigt befrämjad, men det torde dock

ej böra lämnas ur sikte, att i fråga om en rörelse sådan som denna

en allt för snabb utveckling kan medföra vådor, som icke böra underskattas,

och att en lugn, stadig utveckling af densamma är vida att

föredraga framför eu mer eller mindre konstlad, af tillfälliga orsaker

framkallad plötslig expansion. Därest staten skulle fortfara att, liksom

hittills i allmänhet skett, bevilja lån till fulla belopp åt alla behörigen

kvalificerade låneförmedlare, som ansöka därom, är det omöjligt att

förutsäga rörelsens blifvande omfattning. Naturligtvis står alltid den

möjligheten öppen att framdeles, när omständigheterna synas påfordra

sådant, antingen alldeles upphöra att tillföra fonden nya medel eller

också mer eller mindre begränsa denna tillförsel, men ett dylikt förfaringssätt

skulle säkerligen åstadkomma betydliga olägenheter i flera

afseenden genom sin ojämnhet och oberäknelighet. Det förefaller

mig af dessa skäl vara vida fördelaktigare att redan nu vidtaga en

begränsning af den årliga utlåningssummans maximibelopp, i likhet

med hvad förhållandet är i fråga om odlingslånefonden och fiskerifonden.

Det är emellertid uppenbart, att det årliga maximibeloppet

icke får sättas så lågt, att det verkar som en obehörig hämsko på

rörelsen. På grund af erfarenheten från de gångna årens lånerörelse

anser jag, att detta årliga maximibelopp lämpligen kan sättas till 5

millioner kronor. Bestämmelserna härom skulle då hufvudsakligen

innefatta, att riksgäldskontoret skulle medelst upplånade medel fylla

hvad som utöfver till fonden inflytande inkomster behöfdes för att tillgodose

ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor samt bestrida fondens

öfriga utgifter.

Såsom förut erinrats, kunde icke de för år 1908 inkomna, godkända

låneansökningarna af brist på medel bifallas till fulla beloppen.

Skillnaden mellan begärda och beviljade lånebelopp utgjorde icke mindre

än 2,425,475 kronor. Härtill kommer, att föreningen Hem och jord i

Eskilstuna i behörig tid ingifvit låneansökning för år 1908 å 600,000

kronor, hvilken ansökning dock af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlads län tillstyrkts endast i fråga om ett belopp

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 96.

af 150,000 kronor. Denna ansökning afsåg lån till lägenheter inom de

delar af Klosters och Fors socknar, hvilka visserligen icke ingå i stadsplanen

för Eskilstuna, men hvilka i allt fall utgöra stadsmark. Jämlikt

1907 års Riksdags medgifvande kunde lån till lägenheter å dvlik

mark inom dessa socknar beviljas för samma år, hvaremot vid "den

utgång, Kungl. Maj:ts förslag i öfrigt lingo, sådan rätt icke förefinnes

för innevarande år. Ansökningen har därför icke kunnat under nuvarande

förhållanden godkännas. Då jag ämuar tillstyrka Eders Kungl.

Maj:t att föreslå Riksdagen ändring i afseende å det nuvarande förbudet

mot lån till lägenheter å dylik stadsmark, skulle vid bifall härtill

detta hinder mot beviljande af medel till ifrågavarande förening bortfalla.

Slutligen bör beaktas, att, såsom ofvan nämnts, två låneansökningar

inkommit kort efter den bestämda tiden under hösten 1907 och

därför ej kunnat enligt de nu gällande bestämmelserna upptagas till

pröfning. Såsom jag vid tal om detta förhållande framhöll, komma

säkerligen olägenheter att uppstå för egnahemslånerörelsen i de trakter,

som med ansökningarna afsågos, därest ej tillfälle beredes vederbörande

att godtgöra sin försummelse. Det synes af alla dessa skäl vara önskvärd^

att ytterligare medel ställas till förfogande för lånerörelsen redan

under år 1908. Lånetillskottet för detta år synes mig lämpligen kunna

bestämmas till 800,000 kronor, då totalsumman för året blifver ungefär

5 millioner i likhet med hvad jag föreslår för år 1909 och följande år.

Det skulle kunna ifrågasättas att äfven i ett annat hänseende än

i fråga om bestämmandet af visst tillgängligt årsbelopp vidtaga en

mera genomgripande ändring i afseende å egnahemslånerörelsen. Såsom

jag förut erinrat, uttalade Riksdagen år 1904, att företräde borde lämnas

lån för jordbrukslägenheter framför dylika för bostadslägenheter.

Meningen härmed var nog icke så mycket att ställa enstaka bostadslägenheter

på landsbygden, behöfliga för handtverkare, friarbetare m. fl.,

i efterhand i förhållande till jordbrukslånen, som fastmera att förebygga,

att fondens medel hufvudsakligen toges i anspråk för bostadslägenheter

i köpingar, municipalsamhällen, industricentra m. fl. dylika orter med

större sammanträngd befolkning. Äfven af den omständigheten, att

förvaltningen af egnahemslånefonden förlagts under jordbruksdepartementet,

vill det synas, som om fonden icke från början varit afsedd att

åtminstone i mera väsentlig mån användas vid egnahemsbildningår

inom dylika stadsliknande samhällen. Något direkt hinder däremot stadgades

emellertid ej, utan det föreskrefs endast, att de egna hemmen

skulle vara belägna å landsbygden, d. v. s. utom stadsdomstols juris
-

Angttende fotidens

verksamhetsområde.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 96.

diktion. Så länge de årligen begärda lånesummorna ur fonden icke

stego till anmärkningsvärd! boga belopp, samt bostadslånen höllo sig

vid jämförelsevis låg procent af samtliga lån, förelåg icke heller anledning

till ändring härvidlag i gällande bestämmelser. Men då numera

utvecklingen synes sträfva därhän, att allt större del af fonden användes

till bostadslägenheter, hvilka otvifvelaktigt äro till mycket stor del

belägna i dylika tätt bebyggda orter, som jag nyss angifvit, måste jag

beteckna en dylik utveckling såsom föga öfverensstämmande med fondens

ändamål. Bland de viktigaste af dessa ändamål framträda nämligen

gynnandet af småbruksrörelsen, främjandet af landets uppodling,

motverkandet af befolkningens inflyttande till städerna samt af den

särskildt från de rena landsbygdsdistrikten starka emigrationen till

utlandet. Dessa ändamål kunna icke eller åtminstone ganska ofullständigt

uppnås genom grundandet af bostadskolonier. Äfven en annan

omständighet bör härvid tagas i betraktande. De lokala förhållandena

i dylika tätt bebyggda orter äro vanligtvis i väsentliga afseenden mycket

olika dem, som råda på den egentliga landsbygden. Det torde i

detta hänseende vara tillräckligt att erinra om det vanligen mycket

högre jordvärdet å dylika orter, de ofta högre arbets- och materialprisen,

de många af gällande byggnadsstadga eller öfriga föreskrifter föranledda

skiljaktigheterna m. m. Allt detta gör, att lånebestämmelserna

ej alltid vilja passa så väl för dylika bostadskolonier. Insikten härom

har äfven gjort, att från socialt intresserade kretsar inom landet uttalats,

att skilda saker blifvit på ett föga lyckligt sätt sammanblandade

vid statens egnahemslånerörelse. Det synes mig med hänsyn till dessa

förhållanden kunna med skäl ifrågasättas, om det ej vore lämpligast,

att egnahemslånefondens verksamhet begränsades till fullföljandet af det

ursprungliga hufvudsyftet, att tillgodose den egentliga landsbygdens

behof, och att orter af ofvan angifna slag med mera sammanträngd

befolkning, så snart stadsplanelagen där tillämpades, afskildes från

fondens verksamhetsområde. Då emellertid äfven dessa orters egnahemsfråga

utgör ett samhällsintresse af framstående vikt, hvilket icke

synes böra lämnas obeaktadt af statsmakterna, men jag erfarit, att

statsrådet och chefen för civildepartementet, till hvilkens handläggningfrågan

om egnahemslån inom dylika orter uppenbarligen skulle höra,

i saknad af nödig utredning i hvarje fall icke är beredd att nu framlägga

förslag i ämnet anser jag mig för närvarande icke kunna påyrka,

att ifrågavarande orter utestängas från de fördelar, som den nuvarande

egnahemslånefonden dock ovedersägligen bereder dem.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96. 25

Ä andra sidan kan jag cj undgå att finna, att bogreppet landsbygd

är i de nuvarande bestämmelserna alltför snäft begränsad^ i det

att därifrån undantagits all mark, lydande under stadsrätts domvärjo,

äfven om denna mark är och har all utsikt att under öfverskådlig tid

förblifva jordbruksområde. Denna fråga berördes redan i fjolårets proposition,

och yttrade jag då härom hufvudsakligen följande.

»Med anledning af vid 1904 års riksdag väckt motion, att lån

skulle få beviljas till bostadslägenheters upplåtande äfven å till stad

hörande område, uttalade utskottet, att det åtminstone för det dåvarande

icke syntes tillrådligt att i detta afseende gå längre, än i propositionen

föreslagits, enär frågan då skulle få ett helt nytt, betydligt förändradt

innehåll samt en väsentlig vidgad omfattning, hvarom allt närmare utredning

saknades. Hvad utskottet sålunda anfört finner jag väl äga

full giltighet beträffande de egentliga stadsområdena. Däremot torde,

åtminstone på många ställen, föga eller ingen skillnad finnas mellan

den öfriga, utanför det planlagda området belägna marken och landsbygden

i egentlig mening. Särskildt är detta fallet, då stadens jurisdiktionsområde

är mycket stort, hvilket flerstädes är händelsen, och i

synnerhet, då det är fördeladt i enklaver med mellanliggande landsbygd

eller då kilar af landsbygd sträcka sig in närmare stadens centrum än

de aflägsnare delarna af stadsmarken. Att då tillåta egnahemsbildningar

med anlitande af egnahemslån å landskommunernas mark, men icke

tillåta dem på stadens lika långt eller kanske till och med längre bort

från det planlagda området belägna mark, låter sig näppeligen försvaras.

Den judiciella indelningen af riket torde icke härvidlag vara

en lämplig norm. De missförhållanden, som kunna uppkomma af nu

ifrågavarande begränsning, hafva på ett i ögonen fallande sätt visat

sig i fråga om de med Eskilstuna stad numera förenade socknarna

Fors och Kloster. Äfven beträffande ett flertal andra städer pågår

inkorporering af kringliggande landsbygdsområden eller är fråga väckt

därom. Det synes desto mindre vara lämpligt att från egnahemslån

utesluta dylika områden, som dels det i allmänhet torde vara dessa,

hvilka allra bäst ägna sig att upplåtas till bostadslägenheter och dels

sådana områden äfven för smärre jordbrukslägenheter erbjuda särdeles

stora fördelar på grund af tillfället till förmånlig afsättning i staden

för lägenhetens produkter af skilda slag samt möjligen äfven till extra

arbetsförtjänst under de tider, då lägenhetens skötsel måhända icke fullt

upptager dess ägares tid. I det bestämda maximivärdet för lägenheterna

samt i öfriga villkor för egnahemslån torde ligga tillräcklig säkerhet

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 73 Häft. 4

Staåsmark

utom stads ■

planen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Speciella

ändringar.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 96.

mot missbruk. Jag finner mig därför böra, i öfverensstämmelse med

hvad de af mig tillkallade personerna i detta hänseende föreslagit, förorda,

att till stad hörande men utanför det planlagda området belägen

mark må i förevarande afseende likställas med landsbj^gd.»

Den af mig nästlidna år sålunda uttalade åsikt vidhåller jag fortfarande,

så mycket mer som Riksdagen i afseende å jordförmedlingsfonden

beslutat, att denna finge användas äfven till förvärfvande af

stadsmark utom det planlagda området.

I detta sammanhang vill jag meddela, att Södermanlands läns

hushållningssällskap i sin ofvan omförmälda framställning hemställt om

bemyndigande att förmedla lån från egnahem slånefonden inom de delar

af städs område, »som nu äga och kunna antagas komma för framtiden

bibehålla karaktär af landsbygd». Till stöd för denna framställning

har sällskapet åberopat erfarenhet från ofvanberörda, med Eskilstuna

stad numera införlifvade socknar Fors och Kloster, hvilken gifvit vid

handen, att anordnande därstädes af små jordbruk, som skulle i staden

afsätta sina jordbruks-, trädgårds- och ladugårdsprodukter, skulle vara

särdeles fördelaktigt. Emellertid torde emot den föreslagna formuleringen

kunna med fog anmärkas, att den saknar nödig bestämdhet och tydlighet,

i det att det alltid måste blifva synnerligen svårt och i hvarje fall

beroende på en ganska godtycklig pröfning att afgöra, huruvida ett område

kan antagas komma att »för framtiden bibehålla karaktären af

landsbygd». Genom den nya stadsplanelagens bestämmelser torde ock

vara sörjdt för, att, därest begränsningen bestämmes, på sätt jag nyes

angifvit, eller så, att egnahemslån såvidt angår stadsmark endast må

beviljas ifråga om område, för hvilket stadsplan icke blifvit fastställd,

egnahemslånefondens medel ej komma att användas till ändamål, för

hvilka den ej är afsedd. Jag kan därför icke ansluta mig till hushållningssällskapets

förslag.

De ändringar i egnaliemslånebestämmelserna, som af Kungl. Maj:t

föreslogos i propositionen år 1907, afsågo hufvudsakligen att bereda

lättnader för egnahemslånerörelsen och undanröja därmed förknippade

svårigheter. Sådana hade allra mest visat sig i fråga om aktiebolags

och föreningars låneförmedling. Då nu lånerörelsen för år 1908 afsevärdt

ökats, synnerligast för sistnämnda slag af låneförmedlare, kunde

det möjligen tyckas, som om behofvet af de ifrågasatta detaljändringarna

i verkligheten ej vore särdeles stort. Gent emot en sådan åskådning

vill jag erinra därom, att dels, på sätt jag redan förut framhållit, den

möjligheten icke är utesluten, att det allmänna läget å penningmark
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kiinr/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

naden med rådande högre räntor varit en bidragande orsak till nyssnämnda

förhållande, och dels hushållningssällskapens representanter i

december 1907 förordat de samma år föreslagna ändringsbestämmelserna

samt att dessa äfven på det varmaste tillstyrkts uti ofvanberörda från ett

stort antal aktiebolag och föreningar inkomna skrivelser. Det har till

och med i sistberörda skrivelser begärts, att de nya bestämmelser i

öfverensstämmelse med fjolårets förslag, som sökandena hoppades skola

blifva antagna af innevarande års Riksdag, måtte få gälla redan från

början af år 1908. Möjligen har äfven förhoppningen härom bidragittill

att låneansökningarna för år 1908 från sådana låneförmedlare blivit

så många och stora. En sådan giltighet torde emellertid icke lämpligen

kunna ifrågasättas i vidare män. än jag längre fram kommer att angifva,

men framställningen därom synes i sin mån utgöra ett vittnesbörd om

ändringarnas behöflighet. Jag fmner för öfrigt de år 1907 föreslagna

ändringarna vara i sig själfva så lämpliga och fördelaktiga, att de, med

ett undantag, för hvilket jag längre fram skall redogöra, böra, oafsedt

lånerörelsens under sista året ökade omfattning, redan nu vidtagas. Jag

öfvergår nu till att redogöra för dem samt för de ytterligare ändringar,

jag finner mig böra föreslå.

Beträffande de uti ingressen till nådiga kungörelsen den 17 juni

1904 angående allmänna villkor och bestämmelser för den af Kungl.

Maj:t och Riksdagen beslutade egnahemslånerörelse upptagna föreskrifter

föreslog Kungl. Maj:t i nästlidna års proposition, förutom hvad

redan härofvan erinrats i fråga om städernas icke i stadsplan intagna

mark, ändringar i två särskilda hänseenden. Härom anförde jag vid

ärendets föredragning följande.

»Till besvarande uppställer sig först frågan, huruvida någon förändring

bör vidtagas beträffande de låneförmedlare, som må kunna anlitas.

Att hushållningssällskapen böra såsom låneförmedlare bibehållas,

synes mig vara uppenbart. Detsamma gäller äfven aktiebolag och föreningar;

och det torde till och med vara ett önskemål, att sådana uppträda

såsom låneförmedlare i betydligt större utsträckning än hittills

varit fallet. Vill man vinna detta mål, torde emellertid föreskrifterna

höra i någon mån ändras. För närvarande är stadgadt, att bolag och

föreningar för att kunna uppträda som låneförmedlare skola vara »för

ändamålet särskildt bildade». Denna bestämmelse kan möjligen tolkas

och har äfven, enligt hvad jag inhämtat, på vissa håll tolkats sålunda,

att aktiebolaget eller föreningen skall vara bildad med det särskilda

ändamålet, att genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre be
-

Låntförmedlare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

medlade arbetare tillfälle att på landsbygden förvärfva egna hem. Med

denna tolkning skulle till exempel från möjligheten att blifva låneförmedlare

vara uteslutna dels sådana aktiebolag och föreningar, hvilka

vid sin verksamhet tillgodose äfven andra personer än dem, som med

de för egnahemslånerörelsen gällande bestämmelser kunna erhålla egnahemslån,

och dels de, hvilka utöfva verksamhet äfven annorstädes än

å landsbygden. I öfverensstämmelse med den mening, som härutinnan

uttalats af de utaf mig tillkallade personerna, anser jag det vara önskvärd!,

att för egnahemssaken verksamma bolag och föreningar äfven

af de slag, som sålunda tilläfventyrs kunnat för närvarande anses vara

uteslutna från rätt till låneförmedling, må uttryckligen erhålla dylik

rätt sig tillerkänd. I detta hänseende har ett förtydligande föreslagits.

Uppenbarligen löper man icke härigenom någon risk att ändamålet skall

förfelas, då ju i hvarje fall vederbörande låneförmedlares lämplighet

skall omsorgsfullt pröfvas.»

»Det kunde ifrågasättas, om ej äfven andra låneförmedlare än de

nu nämnda skulle kunna antagas. Jag finner mig dock icke nu böra

föreslå någon dylik utsträckning.»

»Egnahemslån kan enligt bestämmelse uti ingressen för närvarande

tilldelas endast mindre bemedlade ''arbetare’. Uti mom. 1 af de nu

gällande villkoren och bestämmelserna förtydligas detta begrepp sålunda,

att låntagaren skall ''hufvudsaligen af kroppsarbete hafva sin utkomst’.

De af mig tillkallade personerna hafva härom anfört, att ifrågavarande

definition syntes vara väl trång och kunna vid en tolkning af författningen

efter bokstafven föranleda, att ej mindre arbetsbefäl och förmän

än äfven i statens och kommunens tjänst anställda betjente blefve uteslutna

från åtnjutande af egnahemslån, hvartill en viss benägenhet på

flera håll förnummits. Med anledning häraf ansågo de tillkallade personerna,

att det skulle vara lämpligt att angifva dem, till hvilka egnahemslån

finge utgå, med uttrycket ''arbetare eller med dem likställda

personer’. Äfven jag finner den nuvarande begränsningen i detta

hänseende vara alltför snäf och håller före, att egnahemslån böra kunna

medgifvas äfven andra mindre bemedlade än kroppsarbetare i egentlig

mening. Afsåge egnahemsrörelsen uteslutande bildandet af mindre

jordbruk, vore uppenbarligen en sådan begränsning öfverhufvudtaget

tillfredställande. Nu har emellertid genom omständigheternas makt

hos oss sträfvande! i detta syfte förbundits äfven med sträfvande! att

bereda egna hem i den mera inskränkta betydelsen af egen bostad;

och på detta område finnes ej anledning att inskränka statens verksamhet

till att allenast afse kroppsarbete i detta ords strängaste be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

lydelse. De sociala synpunkter, som här spela in, äga sin giltighet

äfven i fråga om andra befolkningsklasser. Den af de tillkallade personerna

föreslagna beteckningen på dem, hvilka må kunna erhålla egnahemslån,

''arbetare eller med dem likställda personer’, synes mig vara

antaglig. Att en dylik utsträckning af rätten till egnahemslån skulle

föranleda af sevärda missbruk kan jag icke anse. Fortfarande böra

nämligen naturligtvis den lånesökandes personliga kvalifikationer omsorgsfullt

prof Vas, så att det kan antagas, att syftemålet med egnahemsföretaget

ernås och detta sålunda blifver till gagn för honom, och

icke blott ett äfventyr, dömdt att misslyckas. Särskildt synes det mig

vara af vikt, att det tillses, att den, som söker egnahemslån för grundandet

af jordbruk, ej är allt för främmande för denna näringsgren.

Bestämmelse angående maximivärdet å de lägenheter, till hvilkas förvärfvande

egnahemslån få lämnas, torde äfven utgöra garanti för att

icke egnahemslån må utgå till sådana personer, för hvilka de icke böra

vara af sedda.»

De förslag, som sålunda framställts, anser jag mig nu böra återupptaga.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom jordbruks- Bestämmelser

departementet utarbetadt förslag till i viss mån ändrade bestämmelser foriSnenrdsen.

för ifrågavarande egnahemslånerörelse, anförde departementschefen beträffande

de ändringar, hvilka i det upplästa förslaget vidtagits uti de

särskilda momenten af gällande villkor och bestämmelser, följande.

Uti andra stycket af mom. 1 har, liksom i fjolårets proposition, Mom- 1•

en förändring vidtagits i afseende å egnahemslåntagarens minimiålder.

För närvarande gäller, att egnahemslån i regel ej må utgå till den,

som icke är 25 år gammal. De förut omförmälda tillkallade personerna

förklarade sig emellertid anse, att denna åldersgräns borde nedflyttas

till myndighetsåldern, 21 år, och detta så mycket hellre, som i stora

delar af vårt land arbetarna vid eu ålder mellan 21—25 år inginge

äktenskap, i samband hvarmed naturligtvis en önskan att förvärfva

eget hem gjorde sig gällande. Det borde äfven fortfarande, enligt

nämnda personers mening, vara låneförmedlare obetaget att, därest så

lämpligen funnes kunna ske, medgifva egnahemslån åt sökande, som

öfverskridit 50 års ålder. Jag delar fullständigt dessa åsikter.

Beträffande mom. 2 gjorde de tillkallade personerna följande ut- Mom. s.

talande. »Uti mom. 2 är föreskrifven viss latitud, olika då jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet afses, inom hvilken lånets belopp skall

af låneförmedlaren bestämmas. De flesta hushållningssällskap torde väl

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

härvid låta lånebeloppen uppgå till maximum af nämnda latitud, men

några sällskap lära dock af hänsyn till nödig trygghet för möjligheten

att återbekomma det utlånade kapitalet hafva för regel att vid lånebeloppens

bestämmande närma sig latitudens minimum. Då detta

emellertid näppeligen kan anses vara öfverensstämmande med författningens

anda, synes det böra uttalas, att lånen i regel skola motsvara

lägenhetens hela uppskattade värde med afdrag af låntagarens egna

tillgångar, dock att de skola uppgå till minst V2 och högst respektive

5/c och s/4 af nämnda värde.» Härom yttrade jag till statsrådsprotokollet

den 4 april 1907 följande. »Den sålunda gifna tolkningen af meningen

med bestämmelserna i detla moment synes mig vara fullkomligt riktig.

Det måste ju nämligen anses såsom ett missförhållande, om säkerheten

för lånet finge spela en så afgörande roll, att den, hvilken befunne sig

i så knappa ekonomiska villkor, att han blott med den kraftigaste lånehjälp

kunde förvärfva sitt egna hem, skulle få lånebeloppet nedsatt

vida under maximum, kanske ända ned till minimum, just därför att

han hade ringa egna tillgångar och säkerheten för lånet därför syntes

svag. Resultatet af en sådan princip skulle blifva, att de mest behöfvande

nödsakades att på annat håll till hög ränta och mot betungande

villkor anskaffa tillskottslån, såvida de ej föredroge att afstå från tanken

att bilda eget hem. Det är dock en af grundreglerna för statens egnahemslånerörelse,

att låntagaren bör genom densamma få så kraftig hjälp,

att han icke behof ver, åtminstone i större mån, sätta sig i skuld annorstädes

och därigenom äfven råka i ett kanske farligt beroende af andra

personer. Men ehuru jag sålunda anser, att den af de tillkallade personerna

uttalade grundsatsen är fullt riktig, kan jag icke tillråda, att

den intages i bestämmelserna såsom uttrycklig föreskrift. Då staten

anlitar ansvariga låneförmedlare, synes det nämligen icke vara möjligt

att föreskrifva, att dessa skola vara nödsakade att ikläda sig en risk,

som de själfva anse vara alltför farlig. Icke heller synes det rådligt

att söka hindra antydda missförhållande på det sätt, att låneförmedlarna

tillätes att taga tilläggssäkerhet. En sådan bestämmelse skulle nämligen

antagligen blott föranleda ännu större svårigheter för egnahemslåntagaren.

Det torde därför icke låta sig göra annat än att såsom ett

önskemål framhålla, att låneförmedlarna måtte i största möjliga utsträckning

tillämpa förberörda grundsats. I mån som på grund af lånerörelsens

ökade omfattning förvaltningsbidraget — hvilket jag ämnar

föreslå skola tillerkännas äfven andra låneförmedlare än hushållningssällskapen

— stiger, torde det icke vara alldeles otänkbart, att låneförmedlarna

kunna däraf erhålla något öfverskott öfver de årliga

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 96.

utgifterna. Af dylikt öfverskott kan då möjligen bildas en riskfond,

hvarigenom faran af de svagare säkerheterna kan i någon mån förminskas.

»

Jag har ansett lämpligt att erinra om de sålunda uttalade uppfattningarna

angående innebörden af ifrågavarande bestämmelse, ehuru

jag lika litet i år som i fjol anser mig böra framlägga något positivt

förslag till afhjälpande af det påvisade förhållandet.

I mom. 3 förekommer, bland annat, föreskrift om den råd, då

ansökningar om statslån skola vara ingifna. Det medför emellertid

enligt min mening vissa olägenheter, att denna tidpunkt är bestämd af

Riksdagen och att alltså Eders Kung]. Maj:t saknar möjlighet att fästa

afseende vid en låneansökning, hvilken af kanske ganska giltiga grunder

inkommit några dagar för sent. Då denna tidsbestämmelse endast

utgör en ordningsföreskrift, i syfte att de olika låneansökningarna måtte

blifva samtidigt pröfvade och de tillgängliga lånemedlen så vidt möjligt

samtidigt fördelade, hvithet är af betydelse särskildt då nedsättning

i de begärda lånebeloppen måste ske till följd af bristande tillgångar

tillgodose dem alla, anser jag det icke böra vålla några betänklig*- heter, att bestämmandet af denna tidpunkt öfverlåtes åt Eders Kungl.

Maj:t. I de fall, då särskildt talande skäl föreligga samt medel finnas

att tillgå, kan i sådan händelse Eders Kungl. Maj:t dispensera från

tidsbestämmelsen, hvilket däremot nu är uteslutet. För den händelse

nya ansökningar anses böra infordras för fördelning af det tilläggslånebelopp,

som jag föreslår skola äskas för innevarande år, kan Eders

Kungl. Maj:t då utfärda föreskrift därom. En ändring i nu angifna

syfte är införd i förslaget till ny lydelse af detta moment.

I det föregående har flera gånger erinrats om Riksdagens uttalande

år 1904, att jordbrukslägenhetslån borde hafva företräde framför bostadslägenhetslån.

Så länge det tillgängliga lånebeloppet förslog att tillgodose

låneförmedlarnas alla laneanspråk, behöfde den sålunda uttalade

grundsatsen ej af Kungl. Maj:t tillämpas. Detta måste emellertid ske

vid fördelningen af 1908 års lån. Och det låter tänka sig, att framdeles

en dylik tillämpning oftare kan ifrågakomma, därest mitt förut omförmälda

förslag om årsutlåningens begränsning till en viss summa, låt

vara så pass stor som fem millioner, bifalles. Under sådana omständigheter

anser jag det önskvärdt, att denna princip, om hvars riktighet

jag är lifligt öfvertygad, uttalas i själfva lånebestämmelserna, och jaguar

därför infört ett stadgande af dylikt innehåll i slutet af nu ifrågavarande

mom. 3.

Mom. 5*

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Mom. 4.

Mom. 5.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:c 96-

Uti fjolårets proposition föreslogs till andra stycket af mom. 4

ett tillägg i syfte att bereda större möjlighet än nu för aktiebolag och

föreningar att använda inteckningar i egnahemslägenheter såsom sådan

säkerhet, som dessa låneförmedlare skola ställa till statskontoret för

undfångna statslån ur egnahemslånefonden. Anledningen till ändringsförslaget

var att finna i de svårigheter, som måste uppkomma för dessa

låneförmedlare att prestera annan säkerhet, än den de själfva mottagit

för de egnahemslån, som de i sin tur utlämnat. Statsutskottet uttalade i

fråga härom, att utskottet hyste en från Kungl. Maj:ts förslag afvikande

mening i fråga om lämpligheten af den föreslagna bestämmelsen om egnahemsinteckningarnas

omhänderhafvande af statskontoret. Jag anser mig

icke nu böra ifrågasätta återupptagandet af detta förslag i vidare mån än att

i momentet inryckes en bestämmelse om rätt för låneförmedlare att under

lånetiden utbyta aflämnad säkerhet mot annan, som statskontoret godkänner.

Det torde äfven med de nuvarande bestämmelserna icke vara

omöjligt för ifrågavarande låneförmedlare att ordna sig så, att borgen

af stvrelsens medlemmar eller andra intresserade icke behöfver i någon

större utsträckning tagas i anspråk såsom säkerhet. Ett medel bland

andra härtill är att träffa aftal med någon solid bankinrättning, hvilken

ikläder sig garanti för åtminstone större delen af lånet mot säkerhet

af inteckningar i lägenheterna samt någon ersättning för risk och besvär.

Visserligen skulle därigenom en utgift förorsakas dessa låneförmedlare,

men den skulle antagligen väsentligt motvägas af det förvaltningsbidrag,

som jag anser böra tillerkännas dem.

Uti ofvanberörda låneansökning från föreningen Hem och jord i

Eskilstuna har framlagts en plan till säkerställande af det lån, som

kunde blifva föreningen beviljadt. Denna plan går ut på att dels inteckningarna

skulle deponeras i taka händer, dels en garantiförening

skulle bildas för någon mindre del af lånebeloppet, dels vissa betryggande

bestämmelser skulle införas i stadgarna eller eljest tillämpas vid

lånerörelsen. Jag anser mig icke böra uttala något omdöme om värdet

af en dylik säkerhet, men finner mig i hvarje fall icke böra med anledning

af denna framställning föreslå någon ändring i de af Kungl.

Maj:t och Riksdagen fastställda lånevillkoren.

Den uti mom. 5, andra stycket, nu förekommande bestämmelsen,

att hvad som icke under det år, då statslån lyfts, blifvit till egnahemslån

disponerad^ skall inbetalas till statskontoret i början af nästföljande

år, har, såsom jag redan nästlidna år framhöll, visat sig föranleda

osäkerhet på grund af olika tolkning af ordet »disponerade. I allmänhet

har detta ord uppfattats liktydigt med »beviljadt», men några

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

hushållningssällskap hafva ansett det motsvara ordet »utlämnadt» och

alltså till statskontoret återlevererat äfven de belopp, som af beviljade

egnahemslån icke hunnit under samma år utbetalas till egnahemslåntagarna.

Det synes dock icke lida något tvifvel, att icke förstnämnda

tolkning är den rätta. Eljest skulle ju exempelvis kunna inträffa, att

låneförmedlare, som icke behållit hos sig hela beloppet af ett beviljadt,

men icke utbetaldt egnahemslån, skulle, ifall nya låneansökningar inkomme

för sent eller egnahemslånefondens tillgångar blefve något år

så hårdt anlitade, att låneförmedlaren icke kunde erhålla statslån fullt

till det belopp, som af honom begärts, befinna sig i saknad af statslånemedel

till egnahemslånets fortsatta utbetalande. Det är möjligt, att

detta verkligen, därest ej hvad jag härförut föreslagit vinner bifall,

kommer att inträffa innevarande år. Icke heller synes något ekonomiskt

intresse böra föranleda låneförmedlaren att till statskontoret återbetala

dylika statslånemedel, enär ju räntan på statslånet är så pass låg, att

lånets fortsatta innehafvande i hvarje fall icke bör för vederbörande

låneförmedlare medföra någon nämnvärd utgift. Ett förtydligande i

detta hänseende har ansetts böra göras.

Därjämte har, för förenkling i likviderna mellan statskontoret och

låneförmedlarna, införts ett stadgande, att räntan å de belopp, som

sålunda återbetalas, skall erläggas enligt föreskrifterna i sista stycket

af detta moment och alltså före utgången af mars månad i samband

med den öfriga likviden af räntor och kapitalinbetalningar.

Jämväl den uti femte stycket af mom. 5 förekommande bestämmelsen

om tiden för amorteringens början synes med sin nuvarande

affattning hafva gifvit anledning till missförstånd. För att tydligare

framhålla bestämmelsens verkliga innebörd har en omredigering skett

i detta moments femte stycke och ett tillägg gjorts till dess sista stycke.

I fjolårets proposition innefattades, såsom jag förut erinrat, jämväl

förslag om nedsättning af annuiteten för jordbrukslägenhctslån från 6

till 5 procent. Härom anförde jag till ofvanberörda statsrådsprotokoll

den 4 april 1907 följande.

»Det har visat sig, att den annuitet af sex procent, som för närvarande

är föreskrifven i fråga om amorteringsdelen af statslån, som

utlämnats för beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, tillämpad

på själfva egnahemslånen medför en årlig utgift för låntagaren,

som till sitt absoluta belopp kan komma att betvdligt öfverstiga hvad

som i de flesta orter betalas i årlig arrendeafgift för en fastighet af

motsvarande storlek och godhet. I den mån sålunda låntagarens årsutgift

mera afsevärdt öfverskjuter hvad låntagaren skulle nödgats årBih.

till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 73 Höft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 96.

ligen betala, därest han varit arrendator, är det emellertid all sannolikhet

för, att han, som ju får antagas hafva nedlagt allt hvad han själf ägt

på det egna hemmets bildande, måste söka låna sig fram. Härigenom

äfventyras emellertid för honom i högsta grad möjligheten att hålla sig

kvar på lägenheten, och det är därvid för honom till ringa glädje, att

amorteringen af det på förmånliga villkor erhållna egnahemslånet går

så mycket fortare. Ett dylikt förhållande länder uppenbarligen icke

till båtnad för saken. Det har därför synts mig angeläget att söka

såvidt möjligt nedbringa beloppet af annuiteten å dylika lån därhän,

att äfven de ekonomiskt sämst ställda af egnahemslåntagarna skola

kunna beräknas fullgöra densamma utan att nödgas skuldsätta sig på

annat sätt, och jag har så mycket hellre kunnat göra detta, som

ju all sannolikhet finnes för att i fråga om nu förevarande slag af

lägenheter deras värde stiger med åren. Jag har således låtit vidtaga

den ändring i styckets lydelse, att för framtiden annuiteten för amorteringsdelen

vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån

för jordbrukslägenheter, skulle utgå med allenast 5 procent. Därigenom

skulle visserligen amorteringstiden komma att ökas från 26 till 36 år,

men denna ökning torde ej vara af beskaffenhet att böra vålla betänkligheter.

Af praktiska skäl synes den föreslagna nedsättningen icke böra

gälla andra lån än sådana, som beviljas, efter det de nya bestämmelserna

trädt i kraft. Någon särskild fara synes ej heller ligga i en sådan

anordning, då det väl är att antaga, att de äldre låntagarna vid uppgörandet

af sina beräkningar tagit hänsyn äfven till den höga annuiteten,

och således få anses hafva sörjt för, att de kunna komma ut med densamma.

Stadgande i sistberörda hänseende meddelas i form af öfvergångsbestämmelse.

»

»De skäl, som föranledt mig att föreslå nedsättning i annuiteten

vid lån till bildande af jordbrukslägenheter, gälla uppenbarligen icke

beträffande statslån, som utlämnats för beredande af egnahemslån för

bostadslägenheter. Ej heller har mig veterligen anförts något annat

giltigt skäl för en motsvarande nedsättning i fråga om sistnämnda lån.»

Då statsutskottet nästlidna år yttrade sig öfver berörda proposition,

förklarade sig utskottet hysa en afvikande mening i fråga om lämpligheten

af »den hittills för dessa lån bestämda årliga afbetalningens nedsättande

från sex till fem procent». Såsom jag ofvan framhållit, uttalades

också vid mötet i december 1907 med representanter för hushållningssällskapen

olika meningar i denna fråga. Jag har emellertid icke kunnat

blifva öfvertygad om, att det framlagda ändringsförslaget är olämpligt.

Det har mot förslaget anförts, att det skulle vara af största vikt, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

låntagaren hunne betala sitt lån, medan han ännu hade sin arbetskraft

i behåll. Det är ju visserliga oförnekligt, att detta skulle vara för

honom fördelaktigt. Men detta bör dock icke medföra, att amorteringstiden

bestämmes i syfte att tvinga honom till en dylik snabb återbetalning.

Det är alltför möjligt, att detta kan öfverstiga hans krafter.

Det synes för öfrigt vara för honom ännu fördelaktigare, om han kan

blifva i tillfälle att använda eventuella öfverskott till lägenhetens förbättring,

uppdrifvandet af dess jordbruk och anskaffandet af bättre

inventarier. Det kan icke heller i och för sig anses som en olägenhet

för egnahemslåntagaren, att han får under en lång tid behålla ett så

billigt lån som detta, hvithet löper med endast 3,6 procent ränta.

Snarare är förhållandet motsatt. Under vissa förhållanden kan ju också

ett billigt, bundet lån innebära en direkt förmån. Jag vill därjämte

erinra, att den egnahemslåntagare, som vill minska sin skuldsumma,

har möjlighet att göra detta genom inbetalning af större eller mindre

del af lånets stående del, hvarigenom hans årliga ränteutgift minskas.

Jag finner mig alltså böra vidhålla förslaget om nedsättning af annuiteten

för jordbrukslägenhetslånens amorteringsdel från 6 till 5 procent och

hafva i likhet med föregående år stadganden i sådant syfte införts i

förslaget till bestämmelser.

Beträffande mom. 6 anförde de tillkallade personerna följande.

»Mom. 6 föreskrifver bland annat, att egnahemslån, som till låneförmedlaren

återbetalas i annan ordning än som årlig kapital afbetalning å

amorteringsdelen, skall till statskontoret jämte ränta inbetalas inom en

månad efter återbetalningen till låneförmedlaren. Som många hushållningssällskap

i sina lånekontrakt medgifva låntagarna rätt att när som

helst göra afbetalningar, till och med så små belopp som 10 kronor

hvarje gång, å lånets stående del, uppstår både för låneförmedlarna och

statskontoret mycket besvär med dessa små belopps remitterande och

mottagande, hvilken olägenhet torde bäst kunna undvikas genom medgifvande

för låneförmedlarna att redovisa nämnda afbetalningar jämte

ränta en gång årligen i sammanhang med redovisning enligt mom. 5

sista stycket.» Då denna förändring, hvilken innefattades i fjolårets

proposition, synes mig medföra bestämda fördelar, har den införts jämväl

uti det af mig nu framlagda förslaget.

Mot mom. 8 hafva ofta framställts anmärkningar, hvilka dock mest

gällt det ibland kanske alltför skrupulösa sätt, hvarpå bestämmelserna

tillämpats. Det torde t. ex. vara gifvet, att icke särdeles stora kraf

böra ställas på ritningar m. m. till afsedda byggnader, och att äfven i

Mom. 6.

Mom. 8.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Mom, 9.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

öfrigt bestämmelserna böra tillämpas med varsamhet. Att vidtaga någon

ändring i momentets affattning synes mig dock icke erforderligt.

Uti mom. 9 har jag i likhet med nästföregående år funnit mig

böra ifrågasätta ändringar uti flera hänseenden. Då den viktigaste

ändringen förekommer under 2), samt utgör en förutsättning för den

ändring, som föreslås under 1), anhåller jag att först få redogöra för

skälen till ändringen under 2). Härom yttrade de af mig tillkallade

personerna uti sitt ofvanberörda utlåtande följande. »Stadgandet i mom.

9 under 2), att låneförmedlare ej äger för egnahemslånet betinga sig

annan säkerhet än första inteckning i lägenheten, har visat sig utgöra

ett af de svåraste hindren för eguahemslånerörelsens utveckling. I

allmänhet tolka hushållningssällskapen detta stadgande så, att sällskapen

icke äro berättigade utbetala någon del af lånet, förrän första inteckning

i lägenheten af låntagaren presteras. Då det å landsbygden, särskildt

i trakter med gammal tingsordning, drager lång tid att få lägenheten

lagfaren och stamhemmanets inteckningar relaxerade med afseende å

lägenheten, kan en god del af byggnadstiden, då låntagaren är i största

behof af penningar, förgå, innan första inteckning i lägenheten kan

inlevereras och det beviljade egnahemslånet lyftas. Äfven om ett eller

annat hushållningssällskap plägar af egna medel lämna förskott å beviljadt

egnahemslån, till dess låntagaren kan prestera första inteckning i sin

lägenhet, måste det dock, oafsedt att ett sådant tillvägagångssätt för

andra hushållningssällskap är uteslutet till följd af begränsade tillgångar,

anses principiellt oriktigt, att låneförmedlaren på dessa sätt skall nödgas

af egna medel lämna förskott, och anse vi oss därför böra hemställå,

på det att låntagarna måtte beredas lindring uti omförmälda, för dem

obestridligen tryckande bestämmelser i fråga om säkerhet för egnahemslånen,

att uti ifrågavarande moment måtte uttryckligen stadgas, ej

mindre att relaxering af stamfastigheten graverande nyttjanderätts- och

servitutsinteckningar, som icke hafva praktisk betydelse för egnahemslägenheten,

icke må fordras såsom villkor för egnahemslånets lyftande,

än äfven att låneförmedlare må vara berättigad att mot annan, af honom

godkänd säkerhet än första inteckning i lägenheten utlämna egnahemslånet

helt eller delvis, dock att första penninginteckning skall för utbyte

mot den sålunda lämnade säkerheten till låneförmedlare aflämnas före

utgången af det år, då amorteringsskyldigheten inträder.»

Hvad de tillkallade personerna sålunda föreslagit såväl i ena som

andra hänseendet finner jag vara ägnadt att af hjälpa allvarliga olägenheter,

som visat sig uppstå vid egnahemslånerörelsen. Bestämmelser i

dylikt syfte hafva därför införts i det uppgjorda förslaget. I synnerhet

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

genom medgifvandet af rätt för låueförmedlare att mot annan säkerhet

än första inteckning utlämna förskott å beviljadt egnahemslån skall

förvisso en stor liittnad komma att beredas vid egnahemslånerörelsen

och eu af de anledningar, på grund af hvilka dess anordning klandrats

för tungroddhet och formalism, att athigsnas. Arbetet på det egna

hemmet skall då kunna börja helt snart efter lånekontraktets upprättande,

enär nödiga medel till gäldandet af köpeskilling, byggnadsmaterialier

m. m. genast kunna erhållas såsom förskott. För närvarande

måste ju däremot i allmänhet lägenhetens frigörande från inteckningar

afvaktas, hvilket ibland kan fordra lång tid och mycket besvär. Rörande

beskaffenheten af den säkerhet, som skall lämnas för förskotten, synas

inga som helst bestämmelser böra gifvas. I synnerhet föreningar torde

nämligen kunna i detta fall anordna sig på mångahanda sätt, och från

statens synpunkt lär denna sida af saken icke vara af större betydelse. Det

måste emellertid, såsom de sakkunniga framhållit, fordras, att förskottet

icke får räcka hur länge som helst, utan att inteckningssäkerhet måste

inom viss tid lämnas och antagas, hvarvid den för förskotten gifna säkerheten

naturligtvis bör återställas. Den tid, inom hvilken detta utbyte

måste hafva skett, har af de tillkallade personerna föreslagits till utgången

af det år, då amorteringsskyldigheten inträder. Jag ämnar emellertid

föreslå den ändring beträffande tiden och sättet för de årliga betalningarnas

verkställande från egnahemslåntagaren till låneförmedlaren,

att dessa må kunna härom träffa öfverensskomruelse, och då en sådan

öfverenskommelse kan innehålla, att betalning skall ske kvartalsvis,

månadsvis eller på annat sätt, samt amorteringen alltså kan komma

att erläggas redan under det år, på hvilket den belöper, blifver följden,

att det måste fordras, att förskotten skola vara utbytta mot verkligt

egnahemslån, redan innan amorteringsskyldigheten inträder. Mot en

dylik förkortning torde inga betänkligheter böra möta, då förskottstiden

i hvarje fall är så lång, att alla inteckningsförhållanden mycket väl höra

hinna under densamma klareras.

För dylikt förskott, som utlämnas af egnaliemslånemedel, bör enligt

min mening beräknas samma ränta, som å egnahemslån i egentlig mening.

Ofvan antydda ändring uti det med 1) betecknade stycket af detta

moment innefattar likaledes framskjutande af den där bestämda tiden

från utgången af det år, då amorteringsskyldigheten inträder, till början

af samma år, och är orsaken härtill densamma som nyss nämnts.

Hvarken i afseende å tiden för lånets uttagande till fullo eller tiden

för byggnadernas uppförande, hvilka tider väl torde i de flesta fall

sammanfalla, synes en sådan förkortning böra vålla olägenheter, sedan

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

efter den föreslagna ändringen under 2) förskott skulle kunna lämnas

till byggnadernas uppförande in. m.

Den nuvarande bestämmelsen under 3) af detta moment, att andra

villkor icke må betingas ifråga om återbetalning, än i mom. 5 stadgats

angående statslån, bar på vissa håll föranledt missuppfattning, i det att

tiden för amorteringsskyldighetens inträde för egnahemslåntagaren räknats

med utgångspunkt från det år, då en viss utbetalning å egnahemslånet

skett till låntagaren. Det har dock påtagligen varit afsedt, att egnahemslånens

amorteringstid skulle fullkomligt sammanfalla med det statslåns,

från hvilket de utanordnats, och att alltså äfven för egnahemslånen

amorteringsskyldigheten skulle inträda med det fjärde året efter utgången

af det kalenderår, under hvilket statslånet lyfts i statskontoret,

eller — hvilket är detsamma, enär odisponerade, d. v. s. icke under

samma år till egnahemslån beviljade statslånebelopp skola återbetalas

till statskontoret — efter utgången af det kalenderår, då egnahemslånet

af låneförmedlaren beviljades. Genom förberörda missuppfattning har

föranledts, att för vissa låneförmedlare deras egen amorteringsskyldighet

för statslån kommer att inträda ett eller annat år tidigare, än de själfva

emottaga amortering å de egnahemslån, som de utlämnat från statslånet.

För att undvika dylika missförhållanden för framtiden och samtidigt

förebygga, att amorteringen för egnahemslåntagarna komme att

inträda alltför tidigt, föreslogo de af mig tillkallade personerna en

anordning, hvarigenom statslånen skulle till en början utlämnas såsom

kreditiv och amorteringstider in. in. sedermera årligen bestämmas på

grund af den egnahemslånesumma, som utlämnats af kreditivet. Vid

närmare pröfning af detta förslag har jag emellertid funnit detsamma

icke vara utan olägenheter. Jag tror icke heller, att en sådan anordning

är behöflig. Den hufvudsakliga anledningen till densamma skulle vara

omsorgen om, att icke amorteringstiden inträffade allt för snart för

egnahemslåntagaren. Men, därest denne får tillfälle att, såsom ofvan

tillstyrkts, uppbära förskott å beviljadt egnahemslån, kan han ju ganska

snart efter egnahemslånets beviljande få medel, hvarmed han kan begynna

arbetet på hemmet, och då synes det icke böra vara för mycket

att stadga amorteringsskyldighetens inträde till det fjärde året efter

utgången af det, under hvilket lånet beviljades. Något särskildt förtydligande

af ifrågavarande bestämmelses lydelse torde, efter hvad som

nu framhållits, icke erfordras.

Beträffande mom. 9 i öfrigt har vidare uti förslaget den af mig

förut antydda ändring vidtagits, att låneförmedlare och egnahemslåntagare

medgifvits större frihet att öfverenskomma beträffande tid

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

och sätt för erläggande af de ärliga rånte- och kapitalafbetalningarna,

I synnerhet hvad föreningar beträffar, synes en dylik större frihet nödvändig,

enär dessa i regel torde önska uppsamla medlen i smärre poster.

De tillkallade personerna hafva också föreslagit ändring i dylikt syfte.

Det nuvarande medgifvandet för låntagaren att förbehålla sig rätt

att, därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gånginfria

återstoden af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgånginbetala

egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis har jagansett

böra utbytas mot en bestämd föreskrift, att denna rätt alltid

skall tillkomma låntagaren, oberoende af något särskildt förbehåll i

sådant syfte.

Bland de anledningar, som skola grunda rätt för låneförmedlare att

i förtid uppsäga egnahemslånet till inbetalning, har i några af de formulär

till lånekontrakt, som ingifvits till jordbruksdepartementet i samband

med låneansökningar, upptagits, att låntagaren afflyttar från lägenheten.

Såsom stöd för befogenheten af eu dylik bestämmelse har antagligen

uppfattats föreskriften i punkten g) under mom. 9, nämligen att dylik

uppsägning må ske, om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren,

med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål,

uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma. Det torde

dock vara gifvet, att icke hvarje afflyttning från lägenheten bör medföra

egnahemslånets förverkande, utan blott en afflyttning, som sker

under sådana omständigheter, att det kan skäligen antagas, att låntagaren

eller hans familj icke vidare ämnar bebo lägenheten. Ett förtydligande.

tillägg i detta syfte har gjorts till punkten g).

Med anledning af att vissa låneförmedlare utöfva verksamhet inom Mom. io.

mer än ett län, har i inom. 10 bestämmelsen, att afskrift af lånekontrakt

skall ingifvas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i »länet»,

för tydlighetens skull utbytts mot föreskrift, att afskriften skall ingifvas

till nämnda myndighet i »det län, där lägenheten är belägen».

Af samma anledning har i mom. 13 införts bestämmelse, att årlig Mom. 13.

redogörelse. för låneförmedlarens verksamhet skall afgifvas till Eders

Kungl. Majrts befallningshafvande i hvarje län, inom hvilket låneförmedlaren

förmedlar egnahemslån. Möjligen kan denna förändring

medföra att olika formulär måste fastställas för det fall att rörelsen

utöfvas endast i ett län och för det fall att den är utsträckt öfver flera

län, men då formulärens affattning i hvarje händelse beror på särskilda

föreskrifter, som det tillkommer Eders Kungl. Maj:t att meddela, föranleder

anmärkta förhållande ej någon ytterligare ändring i affattningen

af momentet ifråga.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

Med anledning af att olika meningar yppats angående innebörden

af den i mom. 14 förekommande bestämmelsen, att hushållningssällskap

må kunna få räntor och afbetalningar å utlämnade egnahemslån debiterade,

uppburna och redovisade i sammanhang med kronoskatterna,

anhåller jag få erinra om följande. Sedan Ålfsborgs läns södra hushållningssällskap

genom dess förvaltningsutskott hos Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länet anhållit, att räntor och afbetalningar å

egnahemslån, som af sällskapet utlämnats, finge utan kostnad för sällskapet

uppbäras på samma gång som kronoskatterna, men vissa uppbördsår

valtningar framställt anspråk på uppbörd sprovision å de debiterade

beloppen, underställde Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande

frågan om afgiftsfri indrifning Kungl. Maj:ts pröfning. Genom beslut

den 9 november 1906 förklarade Kungl. Maj:t, att ifrågavarande

stadgande uti mom. 14 måste anses innebära, att, da räntor och

afbetalningar å af hushållningssällskap utlämnade egnahemslån i sammanhang

med kronoskatterna debiteras, uppbäras och redovisas, sådant skall

ske, utan att vederbörande därför äga ratt till särskild ersättning,, och

fann Kungl. Maj:t på grund häraf framställningen icke föranleda vidare

yttrande. Genom detta Kungl. Maj:ts beslut har alltså den tveksamhet,

som förelegat i fråga om den rätta tolkningen af detta moment,

undanröjts.

Sedan numera de egentliga kronouppbördsstämmorna förlagts till

hösten, ägna de sig icke väl för uppbörden af egnahemslånemedel.

Då emellertid, på sätt jag redan i annat ärende haft tillfälle att

framhålla, det för framtiden blir nödigt att anordna en särskild upp
bördsstämma

under våren för uppbärande af, bland annat, kronans

arrenden, synes jämväl uppbörden af egnahemslåuemedlen lämpligen

böra förläggas till denna uppbördsstämma, hvarom bestämmelse därför

inryckts i förslaget. _

För vissa här och hvar vidtagna smärre rent redaktionella ändringar

synes ej erfordras någon särskild motivering.

De ändrade be. De sålunda förändrade bestämmelserna torde böra i hela sin om
etämmeisemas

fattning gälla icke blott för de lån, som af Eders Kungl. Maj:t kunna

tillämpning. komma att beviljas för år 1909 och senare år,, utan äfven för de lån,

som kunna blifva under innevarande år ytterligare beviljade från det

tilläggsbelopp af 800,000 kronor, som jag föreslår Eders Kungl. Maj:t

att af Riksdagen begära för år 1908. Efter ingången af år 1909 torde

de nya bestämmelserna böra i förhållandet mellan staten och låneförmedlarna

gälla äfven förut beviljade statslån, dock med undantag

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

för bestämmelsen om förändrad annuitet å amorteringsdelen af jordbrukslägenbetslån.

1 förhållandet mellan låneförmedlare och egnahemslåntagare

kunna ifrågavarande förändrade bestämmelser naturligtvis vinna

tillämpning beträffande äldre egnahemslån endast i den mån, dessa

kontrahenter öfverenskomma därom.

Förvaltningsbidrag till betäckande af omkostnader och eventuella Förvaltnings.

förluster vid låneförmedlingen utgå för närvarande endast till hus- hdra9- hållningssällskap men icke till öfriga låneförmedlare. Såsom skäl till

att icke sådana bidrag borde tillerkännas äfven de sistnämnda, anfördes

i statsrådsprotokollet vid propositionen till 1904 års riksdag, dels att

några särskilda kostnader icke för dem torde föranledas af lånerörelsen,

dels att de torde lättare än hushållningssällskapen kunna förebygga

förluster, och dels att deras låneförmedling vore alldeles frivillig.

Emellertid synes erfarenheten under den tid, egnahemslånerörelsen pågått,

utvisa, att denna olikhet mellan hushållningssällskapen och andra

låneförmedlare uppfattats såsom en obillighet mot de senare. Viktiga

skäl synas mig också kunna framdragas för, att förvaltningsbidrag må

tilldelas äfven dessa låneförmedlare. Afsikten med det hela är ju att

bereda de mindre bemedlade tillfälle att på så fördelaktiga villkor som

möjligt förvärfva egna hem. Om nu dessa låneförmedlare skola själfva

helt och hållet vidkännas sina förvaltningskostnader samt eventuella

förluster, torde följden blifva, att de, för att möta dessa utgifter, påett

eller annat sätt utkräfva ersättning därför utaf egnahemslåntagarna,

exempelvis genom högre pris på den jord, de möjligen tillhandahålla

dessa. Därest åter förvaltningsbidrag medgifvas, synes det kunna antagas,

att de däraf framkallade förmånerna indirekt komma låntagarna till godo.

Man har ju nämligen sökt att genom föreskrifter angående de aktiebolag

och föreningar, som kunna få förmedla egnahemslån, vinna garantier

för, att rörelsen af låneförmedlaren bedrifves oegennyttigt, och att det

alltså förebygges, att den vinst, utöfver skälig afkastning å insatt

kapital, hvilken kan uppkomma å rörelsen, må tillgodokomma andra än

egnahemslåntagarna. Då det synes mig vara fullt lämpligt, att staten

på detta sätt bidrager till bestridande af utgifter, hvilka eljest antagligen

skulle hvälfvas öfver på egnahemslåntagarna, samt det icke torde

kunna bestridas, att äfven för dessa låneförmedlare lånerörelsen förorsakar

arbete och omkostnader samt att den är förenad med en kanske

icke obet}Mlig risk, tvekar jag icke att tillstyrka, att förvaltningsbidrag

må tillerkännas äfven aktiebolag och föreningar. Tillräckligt skäl torde

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 73 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 96.

därvid icke föreligga att såsom grundval för beräkningen af dylikt

förvaltningsbidrag icke godkänna äfven de statslån, som redan beviljats

till dylika låneförmedlare. Då nämligen dessa förmedlare under strängare

villkor, än dem jag nu föreslår, trädt i verksamhet för det åsyftade

stora målet, torde de hafva grundad anledning att påräkna att icke

blifva sämre ställda än de, som först, sedan villkoren lindrats, tilläfventyrs

må vilja inlåta sig på låneförmedlingen. I afseende å beräkningsgrunden

för förvaltningsbidragets belopp, hvilket belopp ju absolut

taget stiger i den mån låneförmedlarens lånerörelse utvidgas, anser

jag mig icke nu böra föreslå någon förändring. Jag tillåter mig i detta

sammanhang erinra, att sådana bidrag beviljades år 1906 till sammanlagdt

belopp af 8,842 kronor 80 öre, år 1907 till ett belopp af 15,384

kronor 94 öre, samt att Eders Kungl. Maj:t förut denna dag anvisat

dylika bidrag för innevarande år med tillhopa 25,758 kronor 48 öre.

Då jag år 1907 föredrog frågan om ändrade bestämmelser rörande

egnahemslånerörelsen, anförde jag bland annat följande.

»Det synes kunna ifrågasättas, huruvida den nuvarande anordningen,

enligt hvilken dessa förvaltningsbidrag utgå af egnahemslånefondens

kapitaltillgång, är fullt lämplig, enär därigenom fondens kapital

småningom förminskas, under det att fondens skuld till riksgäldskontoret

förblifver oförändrad. Sistnämnda förhållande inträder emellertid äfven

af andra anledningar. En af dessa består däruti, att, då riksgäldskontoret

skall åtnjuta godtgörelse för den ränteutgift, som för kontoret

förorsakas genom medels öfverlämnande till fonden, denna räntegodtgörelse,

enligt hvad jag inhämtat, utgått efter högre räntefot

än den ränta, som fonden själf erhåller å utlämnade statslån, eller 3,6

procent. Härigenom uppstår ju för fonden, så länge dylik ränteskillnad

skall gäldas, en årlig utgift. Det torde emellertid icke vara nödvändigt

att redan nu upptaga dessa frågor till närmare pröfning, utan synes

därmed kunna anstå, till dess det befinnes erforderligt att tillföra fonden

nytt kapital, ett behof, som snart nog kan komma att göra sig

gällande.»

Den ränta, som riksgäldskontoret betingat sig för de under de

hittills förflutna tre åren 1905, 1906 och 1907 till eynahemslånefonden

levererade medlen, har, enligt hvad jag inhämtat, utgjort 3,7 5 procent.

För medel, som levereras efter ingången af år 1908, debiterar rikgäldskontoret

4 procent ränta. Dä fondens egen ränta icke uppgår till mer

än 3,6 procent uppstår alltså en årlig förlust, som har till följd eu

kapitalminskning. Då emellertid skillnaden för närvarande icke är särdeles

stor och den vid en eventuell framtida återgång till lägre inlånings
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

ränta för riksgäldskontoret kornme att minskas samt törhända til] och

med försvinna, hvad nya leveranser af medel till fonden beträffar, anser

tåg det icke nödvändigt att redan nu föreslå särskilda åtgärder för

täckande af denna brist. Kapitalförlusten genom utbetalandet af förvaltningsbidrag

från fonden är däremot af större betydelse.

Därest, som jag föreslagit, förvaltningsbidrag med Va procent tillerkännes

samtliga låneförmedlare, blifver den årliga utgiften härför med

den nuvarande utlåningssumman af nära 10 millioner kronor, i det

närmaste 50,000 kronor. Allt efter som lånerörelsen ökas, stiger med

nödvändighet beloppet af detta årliga förvaltningsbidrag och kommer

att afsevärdt tära på fondens tillgångar. Det synes för öfrigt icke

heller vara fullt lämpligt att anlita lånemedel för en sådan utgift som

bekostandet af dessa bidrag, utan torde riktigast vara, att erforderligt

belopp årligen uppföres i riksstaten såsom utgift att bestridas af anslagsmedel.

Då detta emellertid icke skett i det förslag till statsreglering

för år 1909, som framlagts för innevarande års Riksdag, anser jag mig

icke nu böra ifrågasätta äskandet af ett förslagsanslag för detta ändamål

å 1909 års riksstat, men håller före, att det af mig nu angifna

förfaringssättet bör framdeles tillämpas. Vid sådant förhållande är det

för närvarande tillräckligt att utverka Riksdagens medgifvande till att

förvaltningsbidrag må under år 1909 utgå af fondens medel.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

*

Do)

medgifva, att till egnahemslånefonden må under hvart och ett af

åren 1910—1913 ingå de till statskontoret inflytande rånte- och kapitalinbetalningar

å från fonden utlämnade lån;

2:6)

bemyndiga riksgäldskontoret att, på rekvisition i mån af behof,

till egnahemslånefonden öfverlämna ej mindre för år 1908, utöfver hvad

Riksdagens år 1904 fattade beslut angående egnahemslånefonden föranleder,

ett belopp af högst 800,000 kronor än äfven för hvart och ett

af åren 1909—1913 medel till så stort belopp, som finnes erforderligt

för att tillsammans med till fonden inflytande rånte- och kapitalinbetalningar

å utlämnade lån samt andra fonden tillhöriga medel såväl be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

strida den i punkten 3:o) härnedan omförmälda ränteutgift och, under

år 1909, det i punkten 7:o) härnedan omförmälda förvaltningsbidrag,

som ock tillgodose ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor;

3:oJ

besluta, att riksgäldskontoret skall af fonden erhålla godtgörelse

för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden för

riksgäldskontoret förorsakas;

4:o)

medgifva, att såväl förberörda för år 1908 afsedda 800,000 kronor

som ock för hvart och ett af åren 1909—1913 ett belopp af 5 millioner

kronor må af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de

hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar (lånefnr medlare), hvilka

vilja genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre bemedlade arbetare

eller med dem likställda personer tillfälle att förvärfva egna hem å landsbygden

eller å till stad hörande område, för hvilket stadsplan icke

blifvit fastställd, dock att, hvad beträffar aktiebolag och föreningar, dylikt

statslån må tilldelas endast sådana, hvilka hafva till uppgift att befrämja

förvärfvandet af egna hem samt af Kungl. Maj:t, vid pröfning i hvarje

särskildt fall, finnas vara såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga

och bereda tillräcklig trygghet för, att egna hems förvärfvande af

mindre bemedlade personer varder på ett oegennyttigt och ändamålsenligt

sätt befrämjadt, och hvilkas bolagsordningar eller stadgar äro

upprättade i öfverensstämmelse med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna

grunder;

5:o)

besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande allmänna

villkor och bestämmelser:

Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade

undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren

äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan

beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk

(jordbrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet).

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 96.

Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,

än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god

frejd, är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt

visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af

eget hem, men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande;

börande egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50 år

gammal.

Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet,

med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med

ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,

kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade

och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå befintliga

eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om

bostadslägenhet, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma

värde.

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:

för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.

Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att däraf

utlämna egnahemslån, skall inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,

därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig ansökning, uti hvilken skall

uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd för jordbrukslägenheter och

huru stor del för bostadslägenheter.

Lån till förvärfvande af jordbrukslägenheter skola, där ej särskilda

omständigheter föranleda undantag, äga företräde framtör lån till förvärfvande

af bostadslägenheter.

Mom. 4. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af vederbörande

låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och

före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas

i statskontoret emot aflämnande af en utaf låneförmedlaren till statskontoret

eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,

som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den

ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda dag kvarstår

outtaget, återfaller till fonden.

Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan

någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret aflämna af

statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta

aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet

icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

förelagd 4id, dock minst tre månader, afkunna nya säkerhetshandlingar,

som af statskontoret godkännas.

Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Magt anvisats till beredande

af egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året.

Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket

lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt eller eljest

disponerad^ skall till statskontoret inbetalas före utgången af januari

månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Magt, på ansökning, medgifver

låneförmedlaren rätt att ytterligare ett år för afsedt ändamål innehafva

statslånebeloppet i fråga. Ränta å belopp, som sålunda återbetalas, skall

erläggas i den ordning, sista stycket i detta moment stadgar.

Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upprättadt

i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot

föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge

Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låneförmedlaren

inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att behörigt

lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,

omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.

Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma

icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment sagts,

med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar: en amorteringsdel

och en stående del.

Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo

gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för

jordbrukslägenheter, en annuitet af fem procent och vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en

annuitet af sju procent, hvarvid i hvartdera fallet såsom ränta räknas

tre och sex tiondedel procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.

Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter

utgången af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.

Intill dess kapitalafbetalningen börjar, erlägges endast

föreskrifven ränta å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte

annui teten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill

dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts.

Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i

mom. 7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas,

förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren

därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl

den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen bort fullgöras.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 96.

Ränta och. amortering å statslån skall för hvarje år af låneförmedlare

till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad nästpåföljande

år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under

det femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.

Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,

blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekommande

af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder redan

utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan ordning

än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det låuebelopp,

till hvars utbekommande räiten förverkats eller som till låneförmedlaren

återbetalts, före utgången af mars månad året efter det,

då förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta till''

statskontoret inbetalas.

Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse här ofvan

meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning, eller

underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande

att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid sådant

fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t,

som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall

anses vara till återbetalning genast förfallet.

Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon de!

däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren

upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande afseenden

skola finnas intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,

för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet;

rörande länets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta

och återbetalning;

huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,

samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget,

vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara

förverkad;

beträffande hvilka byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,

inom hvilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande

och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren

skall vara skyldig underkasta sig; samt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 96.

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare

och. låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser

skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28

oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må

äga rum.

Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda lånekontrakt

skall lända till efterrättelse:

1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet

bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas senare

än till början af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder;

2) att låneförmediaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.

15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet

än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för

annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egnahemslägenhetens

värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt; ägande

tillika låneförmedlare, utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan

lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån utbetala

större eller mindre del däraf mot säkerhet, som låneförmediaren pröfvar

tillfredsställande, i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ofvan

sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början af det

år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr att frågan

om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott utbetalts

jämte ränta genast skall till låneförmediaren återbetalas; och

3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning,

än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock med

undantag i följande afseenden, nämligen:

att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna

bestämmas till fem månader;

att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att öfverenskomma

angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och

kapitalaf betalningarna;

att låntagaren skall äga att, därest han så önskar, ej mindre

under amorteringstiden på en gång infria återstoden af amorteringsdelen

än äfven före lånetidens utgång inbetala egnahemslånets stående

del i dess helhet eller delvis; samt

att låneförmediaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan

angifna förutsättningar uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid,

som låneförmediaren bestämmer, nämligen:

a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga

om lägenhetens bebyggande;

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 96.

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven

rånte- och kapitalafbetalning;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift

för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet

stadgade villkor;

d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad

nedrifves eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom så minskas,

att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;

e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i

mom. 15 här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess

helhet eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår

i andra fäll, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af

efterlefvande make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make

och af bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af

annan person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;

f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahemslånets

beviljande;

g) om låntagaren afflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,

att det kan skäligen antagas att han eller hans familj icke

vidare ämna bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat,

att låntagaren, med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål,

uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, af hvilka

hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet

genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där lägenheten

är belägen.

Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden medgifva

låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning

eller låntagarens skyldigheter i öfrigt, hvilka icke strida mot föreskrifterna

uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets

ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i

kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre,

än i mom. 9 stadgats.

Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid

lånekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom.

8 och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad förBih.

till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 73 Käft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 96.

klaring från vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos

Kungl. Maj:t.

Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje län, inom hvilket

låneförmedlaren förmedlar egnahemslån, afgifva redogörelse enligt fastställdt

formulär för lånerörelsen under det nästföregående året, hvilka

redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande att inom

påföljande maj månad till landtbruksstyrelsen öfversända.

Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, ägerjKungl.

Maj:ts befallningshafvande ombesörja, att räntor och afbetalningar å af

sällskapet utlämnade egnahemslån varda i samband med kronans arrenden

eller annan under våren infallande uppbörd genom vederbörandes försorg

debiterade, uppburna och redovisade.

Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med

ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.

och Hvitfeldtska etipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare

utgå, utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lägenhetens

tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån

antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.

Dessa villkor och bestämmelser skola gälla såväl för lån som beviljas

från de medel till belopp af högst 800,000 kronor som Riksdagen

bemyndigat Kungl. Maj:t att för år 1908 ytterligare disponera såsom

statslån ur egnahemslånefonden, som ock för alla lån, som beviljas för

år 1909 eller senare år, samt skola från och med år 1909, så vidt angår

förhållandet mellan staten och låneförmedlarna, gälla äfven sådana statslån,

som beviljats före den 1 mars 1908, dock att hvad i mom. 5,

femte stycket, stadgas därom, att å amorteringsdelen vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, skall

erläggas en annuitet af allenast fem procent, icke afser dylika lån.

6:o)

medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare föreskrifter,

som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunna finnas erforderliga;
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

51

7:°)

medgifva, att Kungl. Maj:t må under år 1909 af egnahemslånefondens

medel anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande

af för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga

förluster ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half

procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren

på grund af från fonden utbekomna statslån vid samma års

början häftat till staten.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt behagade, på tillstyrkan af statsrådets öfriga

ledamöter, Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla

samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse,

bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle

aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Air. Ung er.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:187 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts ‘proposition angående den af staten utöfvade egnahenxslanerörelse. a1 i texten