Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 och lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade kärn den 13 juni 1902

1909-02-26 · 81 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:103, Med förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 och lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade kärn den 13 juni 1902

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

1

N:o 103.

Kungi. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag om ändrad

lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 och lag

om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade

kärn den 13 juni 1902; gifven Stockholms slott den 26

februari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag angående folkskoleväsendet i vissa städer;

2:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862; och

3:o) lag om ändrad lydelse åf 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

Bill. till mild. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Af cl. 70 luft. (N:o las.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 103.

Förslag

till

LAG

angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

I stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning af

stadsfullmäktige eller kyrkostämma därom förordnat, skola folkskoleväsendet

samt frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden

såsom kommun har att vårda.

I sådan stad skola kostnaderna för ofvannämnda ändamål beslutas och

utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt; dock att vederbörande

skoldistrikt bibehållas vid den dem enligt gällande folkskolestadga till

kommande rätt att, såsom bidrag till kostnaderna för skolväsendet, af hvar

och en, som erlägger mantalspenningar, upptaga en särskild afgifgt.

§ 2.

Folkundervisningen i stad, där denna lag äger tillämpning, ordnas

enligt af Konungen utfärdade bestämmelser.

§ 3.

I stad, som i § 2 afses, handhafvas de i § 1 mom. 1 omförmälda

angelägenheter närmast af en folkskolestyrelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 103.

Med afseende å folkskoleväsendet tillhör det denna styrelse särskild!:

att i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och

med uppmärksamhet följa undervisningen, utöfva den ekonomiska förvaltningen

samt hafva tillsyn öfver de för folkskoleväsendet upplåtna lokaler;

att tillsätta och afskeda lärare äfvensom de tjänstebiträden, hvilka

ställas till styrelsens förfogande;

att ombesörja verkställighet af stadsfullmäktiges beslut i alla de fall,

där ej sådan verkställighet uppdragits åt vissa därtill utsedda personer;

att till stadsfullmäktige göra de framställningar och förslag, hvilka

omständigheterna kunna påkalla; samt

att afgifva de förberedande utlåtanden, som af stadsfullmäktige infordras.

Angående styrelsens skyldigheter med afseende å uppfostran åt vanartade

och i sedligt afseende försummade barn är särskild! stadgadt.

Det åligger styrelsen att före den 15 oktober hvarje år till stadsfullmäktige

''afgifva förslag till nästföljande års utgifts- och inkomststat

rörande folkskoleväsendet och barnavården; skolande i utgiftsförslaget intagas

de utgifter, som redan äro beslutade att under det nästföljande året

utgå, äfvensom de, hvilka styrelsen därutöfver anser af behofvet påkallade

att under samma år utgå, samt i inkomstförslaget upptagas de inkomster,

som för det nästföljande året äro eller anses vara att påräkna.

§ 4.

Där ej Konungen med afseende å särskilda vid tiden för denna lags

utfärdande förefintliga förhållanden annorlunda förordnar, utgöres folkskol

estyrelsen af kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i en stad flera

stadsförsamlingar med särskilda kyrkoherdar finnas, den bland dessa, som

domkapitlet utser, samt, efter stadsfullmäktiges bepröfvande, af ett jämnt

antal ledamöter, minst åtta och högst tjugu, utsedda till hälften af stadsfullmäktige

bland stadens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare och

till hälften af kyrkostämma eller, där stadsförsamlingarna äro flera, af

kyrkostämmorna hvar för sig enligt den fördelning dem emellan, som

domkapitlet för hvarje fall bestämmer, bland de å kyrkostämma röstfooriYtti

^Sid-G

Val af ledamot i folkskol estyrelsen gäller för en tid af fyra kalenderår.

Afgår vald ledamot under den tid, för hvilken lian blifvit utsedd, väljes

annan ledamot för den tid, som återstått för den afgangne.

Domkapitlet, stadsfullmäktige och kyrkostämma ma ock utse suppleanter

för de af dem valda ledamöterna till det antal, som anses erforderligt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 103.

Kvinna, som bliivit utsedd till ledamot eller suppleant, är berättigad

att när som helst afsäga sig uppdraget.

§ 5.

Den som icke uppnått tjugufem års ålder; den som ej råder öfver

sig och sitt gods; den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke,

på sätt lag förmår, gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den

som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag, som ännu

icke vunnit laga kraft, år dömd till förlust åt sådant förtroende, eller den

som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;

samt den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller

att i rikets tjänst vidare nyttjas, må ei vara ledamot eller suppleant i

folkskolestyrelse.

§ 6.

Folkskolestyrelsen utser inom sig för hvarje kalenderår ordförande och

vice ordförande. Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta

han finner nödigt eller då minst halfva antalet af ledamöterna gör framställning

därom.

I öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen,

må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse

eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Ärende må icke hos folkskolestyrelsen företagas till afgörande, därest

icke mer än hälften af ledamöternas hela antal är tillstädes. Dock äger

styrelsen att åt särskilda inom densamma för handläggning af nedan angifna

ärenden utsedda nämnder, en hvar bestående af minst fyra personer,

öfverlämna att enligt de närmare föreskrifter, som af styrelsen meddelas,

med styrelsens rätt och befogenhet besluta om beviljande af tjänstledighet

åt och förordnande af vikarier för lärare, om tillämpning på enskilda fall

af bestämmelser, antagna af styrelsen, om åtgärder enligt gällande folkskolestadga

mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar och målsmän

samt för öfrigt i mindre ärenden af ekonomisk natur; skolande dock för

giltigheten af dylik nämnds beslut erfordras, att minst tre af dess ledamöter

deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande ledamöter varit

om detsamma ense.

Om folkskolestyrelses rätt att åt nämnd uppdraga handläggningen af

ärenden rörande uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn gäller hvad särskildt är stadgadt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Af ofvanberörda nämnder vidtagna åtgärder skola vid folkskolestyrelsens

nästföljande sammanträde för styrelsen anmälas.

§ 7.

Vid val till ordförande och vice ordförande samt, där så äskas, vid

öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten skiljer mellan

dem, som erhållit lika antal röster.

I öfrigt verkställes omröstning öppet, och blir den mening gällande,

hvarom de°flesta förena si g. Äro "rösterna för olika meningar lika delade,

^äller den mening, som biträdts af ordföranden.

13 C7

§ 8.

Vid folkskolestyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall

o-enast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskilt för

hvarje gång, uppdragas åt två eller flera af styrelsens ledamöter att, jämte

ordföranden, verkställa justeringen.

§ 9.

Ordföranden för styrelsens protokoll eller är för deras ordentliga

förande ansvarig. Han ‘har att med de tjänstebiträden, hvilka ställas till

styrelsens förfogande, ombesörja skriftväxlingen, mottaga alla till styrelsen

ställda skrifvelser och framställningar, tillse, att räkenskaperna öfver

de medel, som styrelsen omhänderhar, ordentligt föras i enlighet med

gifna föreskrifter, samt vårda styrelsens handlingar och hålla register öfver

dem.

§ 10.

Folkskolestyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig eu

kassaförvaltare.

§ 11-

Folkskolestyrelsen skall före den 1 mars till stadens drätselkammaie

aflämna redovisning för de medel, styrelsen under nästföregående ar om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

händerhaft, för att i stadens allmänna räkenskaper upptagas och tillika

med dem granskas.

§ 12.

Angående besvär öfver folkskolestyrelses beslut gäller hvad i lag eller

författning finnes stadgadt om besvär öfver skolråds beslut; dock att besvärstiden

skall räknas från den dag, underrättelse om beslutets meddelande

anslagits hos styrelsen eller beslutet genom utdrag af protokollet delgifvits

den klagande, den dagen likväl oräknad.

§ 13.

1. Där denna lag träder i tillämpning, skall, för så vidt ej på därom

gjord framställning Konungen annorlunda förordnat, staden omedelbart

öfvertaga de rättigheter, stadens församling eller församlingar hafva till

egendom och medel, som anslagits till eller användas för folkskoleväsendet

och uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,

samt ikläda sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga om dessa

angelägenheter, för hvilka församlingen eller församlingarna häfta.

2. De före. tidpunkten för denna lags tillämpning inom en stad i

vederbörlig ordning fattade beslut rörande aflönings- och pensionsförhållanden

skola äga samma giltighet, som om besluten fattats af stadsfullmäktige.

3. Angående dispositioner och testainentsanslag med afseende å de i

$ 1 mom. 1 omförmälda ändamål, hvilka före nyssnämnda tidpunkt blifvit

eller därefter blifva ställda under förvaltning af skolråd eller skolstyrelse,

gäller hvad särskild! är eller varder stadgadt.

§ 14.

För Stockholms stad gäller hvad särskild! är stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

Konungens förordnande om att lagen skall äga tillämpning för särskild

stad skall afse tiden fi''ån och med den 1 januari visst år efter det

sådant förordnande meddelats.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Från och med denna tidpunkt skall, där ej enligt § 4 annorlunda

förordnats, stadens folkskolestyrelse hafva den sammansättning, som i lagen

stadgats, i följd hvaraf val af ledamöter och suppleanter skola ske före

nämnda tidpunkt. Af de ledamöter och suppleanter, hvilka då utses, skola

halfva antalet af de utaf stadsfullmäktige valda och halfva antalet af de

utaf kyrkostämma valda eller, om detta antal icke är jämnt, det antal,

som är närmast under hälften, efter lottning utträda vid slutet af året

näst efter det, då lagen börjat tillämpas.

Skolväsendets räkenskaper för året närmast före sistberörda år granskas

enligt dittills gällande bestämmelser.

°Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då lagen träder i tillämpning,

tillsättes i dittills stadgad ordning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade

lydelse:

Hvarje kyrkoförsamling — — — — — ____

stadgar.

Har Kungl. Maj:t-----------stadgadt.

Angående vården af folkskolans och därmed sammanhängande angelägenheter

i vissa städer är särskilt stadgadt.

o

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

9

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn

den 18 juni 1902.

Härigenom förordnas, att 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902

skola hafva följande ändrade lydelse:

2 §.

I hvarje skoldistrikt skall finnas en barnavårdsnämnd, hvilken det

åligger at,t i enlighet med denna lags bestämmelser taga vård om sådana

i 1 § omförmälda barn, som vistas inom distriktet. Denna nämnd utgöres

i stad, där folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige, af folkskolestyrelse

och eljest, där ej särskild barnavårdsnämnd tillsättes enligt

27 §, af skolrådet.

Folkskolestyrelse äger uppdraga handläggningen af i denna lag afsedda

ärenden åt en särskild nämnd, bestående, förutom af den själfskrifna eller

den af domkapitel eller i Stockholm af stadens konsistorium utsedda ledamoten,

af minst fyra utaf styrelsens öfriga ledamöter; skolande dock alla

framställningar till stadsfullmäktige göras af styrelsen i dess helhet.

28 §.

Då särskild styrelse på grund af 2 § utgör barnavårdsnämnd, skola, i

afseende å afgifvande af utgifts- och inkomstförslag för utöfvande af styBih.

till Riksd. 190.9. 1 sand. 1 Afd. TO Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Pooposition N:o 103.

relsens verksamhet i nämnda egenskap, beviljande af medel härtill, dessa

medels handhafvande, granskning af styrelsens förvaltning och räkenskaper

äfvensom ansvarsfrihet för styrelsen i samma egenskap, i motsvarande till—

lämpning gälla de särskilda föreskrifter, som meddelats rörande sådan styrelses

handhafvande af folkskoleväsendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

It

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Tkolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde: Öfverflyttning

Jag får härmed ånyo inför Eders Kungl. Maj:t anmäla frågan

öfverflyttning på stadsfullmäktige af vården om folkskoleväsendet i vissa vården om

städer, hvilken fråga, såsom Eders Kungl. Maj:t behagade erinra sig, afAJjjjta*- Eders Kungl. Maj:t förelädes 1908 års Riksdag men då ej vann sin lösning •viesa städer.

De för näst föregående års Riksdag framlagda förslagen voro l:o) \&gProPontion till

angående folkskoleväsendet i vissa städer; 2:o) lag om ändrad lydelse af

1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862; och 3:o) lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen

angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn

den 13 juni 1902.

Enligt § 1 i förstnämnda lagförslag skulle i stad, där stadsfullmäktige

finnas och Konungen på framställning af stadsfullmäktige eller kyrko
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

stämma därom förordnat, folkskoleväsendet samt frågan om uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn utgöra en för hela

staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom kommun hade att

vårda.

Riktdagt*. Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning föranledde inom

Riksdagen åtskilliga motioner.

Inom Första Kammaren hemställde Sam. Clason m. fl. i afgifven

motion, att Riksdagen, med förklarande att Eders Kungl. Maj:ts proposition

icke kunde af Riksdagen bifallas, måtte i skrifvelse till Eders Kuno-1.

Maj-.t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående

sådan ändring i kyrkostämmoförordningen af den 21 mars 1862, att

kyrkostämmas beslutanderätt måtte, om sådant af henne beslutades, kunna

öfverlåtas åt särskilda fullmäktige, samt för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill denna utredning kunde föranleda.

Inom Andra Kammaren väcktes motioner:

dels af V. Rydén i syfte af sådan ändring af § 4 i den föreslagna

lagen angående folkskoleväsendet i vissa städer, att den där angifna folkskolestyrelsen

skulle sammansättas på annat sätt och i annan ordning än

af Eders Kungl. Maj:t föreslaget blifvit,

dels ock af J. Byström in. fl. med förslag att den i nyssnämnda laoupptagna

bestämmelsen därom, att i öfverläggning och beslut inom folkskolestyrelse

om ärende, som rörde kristendomsundervisningen, icke fin^e

deltaga ledamot, som vore af främmande trosbekännelse eller anmält sig

till utträde ur svenska kyrkan, måtte utgå.

Lagul,kotte''. Riksdagens lagutskott hemställde i afgifvet utlåtande på anförda skäl,

att förslagen till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer och till la°- om ändring i kyrkostämmoförordningen icke måtte af Riksdagen bifallas”

att de mom Andra Kammaren väckta motionerna måtte anses besvarade

genom utskottets föregående hemställan, att den inom Första Kammaren

väckta motionen icke måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd, samt

att Riksdagen, med tillkännagifvande att förslaget till lag om ändring af barnavårdslagen

icke i oförändradt skick vunnit Riksdagens bifall, måtte för sin

el antaga lag om ändrad lydelse åt allenast 2 § i barnavårdslagen. —

^en af utskottet föreslagna ändringen af sistnämnda lag ägde icke direkt

samband med Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning utan förande

des af en annan, af Eders Kungl. Maj:t framlagd proposition, hvilken

jämväl i detta sammanhang af utskottet behandlats.

Reservationer voro afgifna dels mot utskottets motivering af två

ledamöter från Första Kammaren dels ock af fem ledamöter från Andra

Kammaren, hvilka ansågo att utskottet bort i hufvudsak tillstyrka lagför
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

slagen och fördenskull ingå i pröfning af de särskilda bestämmelserna

i desamma med tillhörande motioner.

Första Kammaren biföll utskottets hemställan, Andra Kammaren där- Kamrarnaemot

de af Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslagen. Inom Första Kammaren

förekom i fråga om utskottets motivering omröstning, som utföll

med 59 röster mot 44.

Då kamrarna således stannat i olika beslut, anmälde Riksdagen, att

frågan förfallit.

Vid det år 1908 sammanträdande Kyrkomötet kom den fråga, hvarom

Eders Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen handlade, under behandling

på grund af en utaf biskopen H. W. Tottie väckt, af vederbörande

utskott tillstyrkt motion, att Kyrkomötet måtte i skrifvelse till Eders Kungl.

Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående

sådan ändring i kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 mars 1862, att kyrkostämmas beslutanderätt måtte,

om sådant af henne beslutades, kunna öfverlåtas åt särskilda fullmäktige,

samt framlägga det förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Inom Kyrkomötet framställdes vid öfverläggning om denna fråga af

biskopen G. Billing det förslag, att Kyrkomötet måtte i skrifvelse till

Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

utredning, om och i hvad mån kyrkostämmas beslutanderätt kunde öfverlåtas

åt eller fördelas emellan särskilda af kyrkostämma valda fullmäktige

och i vissa fall åt stads- eller kommunalfullmäktige, samt framlägga det

förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Vid omröstning erhöll biskop Billings förslag 29 röster och utskottets

förslag 27 röster; och aflat Kyrkomötet skrifvelse i ämnet till Eders Kungl.

Maj:t i enlighet med biskop Billings förslag.

Jag torde få tillfälle att längre fram återkomma till ett närmare omnämnande

af innehållet i de inom Riksdagen och Kyrkomötet väckta förslagen.

Den fråga, som Eders Kungl. Maj:ts framställning till Riksdagen afsåg

att lösa och som sedermera varit föremål äfven för Kyrkomötets uppmärksamhet,

synes mig vara af den synnerliga vikt, att den bör åter

upptagas; och jag vill redan här uttala, att hvad i ärendet förefallit icke

kommit mig att frångå den meningen, att de af Eders Kungl. Maj:t förlidet år

för Riksdagen framlagda lagförslagen böra oförändrade ånyo föreläggas Riksdagen

till antagande. Ett ytterligare stöd för denna min mening har jag fått

i en den 22 februari 1909 dagtecknad underdånig skrifvelse från folkskole
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

inspektörerna i rikets städer, hvilka nästan fulltaligt samlade till möte besluta

inför Eders Kungl. Maj:t uttrycka sin bestämda öfvertygelse om önskvärdheten

af folkskoleväsendets öfverflyttning från kyrkostämma till stadsfullmäktige

i väsentlig öfverensstämmelse med nådiga propositionen till

1908 års Riksdag. De förklarade sig stödja denna sin öfvertygelse på sin

personliga kännedom om förhållandena i olika städer och höllo på denna

grund före, att dessas folkskoleväsende genom ifrågavarande lagändring

skulle kraftigt främjas till båtnad för folkbildningen i det hela.

Jag tillåter mig därför att nu i hufvudsak upprepa hvad jag i detta

ämne anförde till statsrådsprotokollet den 3 april 1908.

munaitagår!'' Vid ordnande af kommunernas förvaltning genom 1862 års kommunallagar

fann man nödvändigt att i städerna i regel förlägga tyngdpunkten

för de rent kommunala frågornas afgörande icke till allmänna rådstugan,

där beslutanderätten utöfvades af stadens samtliga röstberättigade invånare,

utan till en delegation, stadsfullmäktige. Förordningen om kommunalstyrelse

i stad stadgar nämligen i 7 §, att i stad med öfver 3,000

invånare den staden i kommunala angelägenheter tillkommande beslutanderätt

skall uppdragas åt stadsfullmäktige, hvaremot i stad med 3,000 invånare

eller därunder det må på de vid allmän rådstuga röstberättigade

ankomma, huruvida de vilja åt stadsfullmäktige öfverlåta sin beslutanderätt.

Man hade således redan då klart för sig, att de ofta mycket invecklade

ärenden af mestadels ekonomisk natur, som den borgerliga stadskommunen

hade att afgöra, icke väl lämpade sig för handläggning af den utaf en

mängd personer sammansatta allmänna rådstugan.

Hvad däremot kyrkans och folkskolans angelägenheter angick, fann

man då icke anledning att fråntaga stadsförsamlingens röstberättigade invånare

i sin helhet beslutanderätten om dem. Enligt kyrkostämmoförordningen

skola därför dessa angelägenheter såväl i stad som på landet handläggas

å allmän kyrkostämma, hvarefter verkställigheten af dess beslut och

den närmaste vården om hithörande angelägenheter åligger kyrkorådet

eller skolrådet. Dessa angelägenheter ansågos tydligen icke vara af den

invecklade beskaffenhet, att de icke kunde af hvar och en bedömas; de

voro ock för den enskilda församlingsmedlemmen af större personligt intresse,

och deras ekonomiska sida var i regel af mindre betydelse än de

rent borgerliga angelägenheterna.

Hämmclter ta- Särskilda bestämmelser rörande folkskoleväsendet funnos dock i vissa

rande viua städer redan vid tiden lör kommunallagarnas tillkomst och infördes i

fläder, andra städer kort därefter, bestämmelser, som fortfarande äga gällande kraft.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

I Göteborg är folkskoleväsendet en gemensam kommunal angelägenhet, Gt‘''b°rsoberoende

af den kyrkliga församlingsindelningen. Kostnaderna anvisas af

stadsfullmäktige, och de kyrkostämma och skolråd eljest tillkommande åligganden

handhafvas af en allmän folkskolestyrelse, bestående af stadens kyrko- Va/n#

herdar samt minst sju af stadsfullmäktige valda medlemmar. Malmö bildar

ett gemensamt skoldistrikt, hvars skolråd äger tillsätta lärare, en befogenhet,

som eljest tillkommer kyrkostämman själf. Ungefär enahanda är Norrköping

förhållandet i Norrköping. 1 Uppsala är folkskskoleväsendet grundadt på uPP,ai«.

den så kallade Prins Gustafs folkskola, hvilken styres af eu på särskildt

sätt sammansatt direktion, som, bland annat, äger utnämna och afskeda iu(|d

lärare. Slutligen handhafvas den allmänna barnskolans i Lund angelägenheter

af domkyrkoförsamlingens skolråd, hvarjämte skolan står under

biskopens särskilda tillsyn och vissa personer äga att jämte skolrådet deltaga

i somliga frågors afgörande.

Under den starka utveckling, hvari den svenska folkskolan alltjämt

varit stadd, blef det emellertid mer och mer tydligt, att kyrkostämman,

särskildt i de större städerna, var mindre lämplig att i första hand besluta

i skolfrågor. .

Till aflöpande af antydda missförhållande afgaf en af Kungl. Maj:t''S9a

den 26 april 1895 tillsatt kommitté den 6 december samma, år ett förslag

till förordning angående skolfullmäktige och skolstyi’else i vissa städer. I

sin allmänna motivering anförde kommittén bland annat:

»Skall folkundervisningen ej förfela sitt ändamål, måste den ledas af

sakkunskap och insikt i dithörande frågor. Dess angelägenheter måste

handhafvas af personer, hvilka äga förmåga att bedöma de pedagogiska

spörsmål, som i hvarje fall skola lösas. Undervisningen får icke planlöst

anordnas och vara utsatt för tvära rubbningar och omkastningar utan

måste följdriktigt utvecklas och alltid ledas efter en bestämd och noga

genomförd plan. I en stor stad är kyrkostämman, som där oftast är sammansatt

af en mängd olika element, till stor del af personer, som icke äga

särskildt intresse för pedagogiska frågor, och ej heller i sådana frågor äga

nödig sakkunskap utan tilläfventyrs mången gång blott låta sig bestämmas

af de siffror, som kostnaderna för undervisningsväsendet utvisa, icke en

lämplig korporation för handläggning af folkskolans angelägenheter. Den

växlande och oberäkneliga majoriteten i en dylik kyrkostämma gifver anledning

att befara, att skadliga omkastningar i organisationen skola inträffa.

Då intet äfventyr finnes för utevaro från kyrkostämma, hvars medlemmai

icke bära något ansvar för sina beslut, kan ett vaksamt och påpassligt fatal

genomdrifva ett förslag, som det verkliga flertalet inom församlingen

eller skoldistriktet anser för skolväsendet skadligt eller rent af fördärfligt.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Kommittén ansåg därför, att vården om folkskolans angelä o-enheter

skulle i de större städerna öfverflyttas från kyrkostämman tilf en°särskild

representation; men kommittén fann emellertid icke stadsfullmäktige lämpliga

att vala denna representation. Stadsfullmäktige valdes nämligen ej med särskild

hänsyn till undervisningsfrågor, och då stadsfullmäktige i främsta

rummet vore upptagna af en stor mängd borgerliga ärenden, som hörde

till deras handläggning, skulle skolans angelägenheter lätt kunna blifva

tillbakasätta. Det vore ej heller lämpligt att åt stadsfullmäktige öfverlåta

skolbudgeten och åt en särskild skolstyrelse uppdraga de egentliga skolfrågorna,

ty de ekonomiska och pedagogiska frågorna borde ej skiljas från

hvarandra af det skäl, att de ofta vore af hvarandra beroende och därför

helst borde behandlas i ett sammanhang och sålunda handläggas af samma

myndighet. Att göra stadsfullmäktige till högsta lokala skolmyndighet

vore för (ifrigt i bestämd motsats till den princip, som hittills vant gällande

i vårt land, och något sakligt skäl att frångå denna princip föreläge

så mycket mindre, som folkskoleväsendet under den kyrkliga kommunens

omvårdnad om dess angelägenheter nått den utveckling och höga

ståndpunkt, som detsamma hos oss intoge. Slutligen vore det, enligt kommitténs

förmenande, obefogadt att på stadsfullmäktige öfverlåta handhafvande!

af folkskolans angelägenheter af det skäl, att valrätt och valbarhet

till stadsfullmäktige tillkomme jämväl främmande religionsbekännare och

dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, hvilka icke ä°-de

rösträtt å kyrkostämma.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts föreslog kommittén inrättandet

af en ny myndighet, skolfullmäktige, hvilken, liksom stadsfullmäktige utöfvade

allmänna rådstugans beslutanderätt i rent borgerliga ärenden, skulle

i afseende på folkskolans angelägenheter i hufvudsak komma att utöfva

den beslutanderätt, som tillhörde kyrkostämman. Dessa skolf ullmäktige

skulle väljas af stadens vid kyrkostämma röstberättigade medlemmar. De

skulle först och främst finnas i städer, som för närvarande utöfvade sin

beslutanderätt på två eller flera kyrkostämmor, för att där utgöra den

gemensamma in} ndigheten för skolväsendet, men äfven i öfriga städer, som

utöfvade sin beslutanderätt å en kyrkostämma, och hvilkas invånarantal hvar

för sig uppginge till mer än 20,000 personer. Kyrkostämmans befattning med

hithörande ärenden skulle sålunda liksom allmänna rådstugans i de städer,

där stadsfullmäktige väljas, med visst angifvet undantag inskränkas till

•val. af skolf ullmäktige. Den närmaste förvaltningen af skolväsendet skulle

enligt kommitténs förslag utöfvas af en skolstyrelse med ungefär samma

åligganden, som eljest tillkomme skolråd, samt med rätt tillika att tillsätta

ordinarie lärare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Majts Nåd. Proposition N:o 103.

Kommitténs ifrågavarande förslag föranledde emellertid icke någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vid i 89 6 års Riksdag väcktes i förevarande ämne två motioner, den Motionerad

ena, af L. A. Eklund, åsyftande sådan ändring i kyrkostämmoförord- !^kldarg‘

ningen, att inom rikets större städer kyrkostämmans beslutanderätt i alla

ekonomiska ärenden, således icke endast folkskoleärenden, finge, om kyrkostämman

så beslutade, öfverlåtas å en särskild institution, benämnd kyrkofullmäktige,

och den andra, af E. Hammarlund, afseende sådan ändring i

gällande författningar, att inom rikets större städer kyrkostämma finge,

om sådant af henne beslutades, å stadsfullmäktige öfverlåta sin beslutanderätt

i alla sådana ärenden, som rörde folkskolebudgeten.

Lagutskottet anförde i anledning af dessa motioner bland annat följande:

Det kunde för större städer betecknas såsom en mindre välbetänkt

anordning att låta frågor af större vikt och omfattning, till hvilka kunde

hänföras såväl frågan om folkskolebudgeten som de flesta andra ekonomiska

ärenden, finna sitt afgörande i en korporation så talrik och af sa

växlande kompetens som kyrkostämman. Hvarken den sakliga pröfningen

af föreliggande frågor eller konsekvensen i behandlingen af desamma gynnades

af det af erfarenheten bestyrkta faktiska förhållandet, att kyrkostämmorna

besöktes af ett högst växlande antal röstägande, hvithet tillika

merendels vore synnerligen ringa. Lagutskottet ville alltså förorda en förändring

i den af motionärerna angifna riktningen, men fann sig icke böra

ingå i närmare bedömande, huruvida eller i hvad omfång de till kyrkostämmans

afgörande nu hörande frågor borde öfverlämnas till kyrkofullmäktige

eller om särskild! frågor rörande folkskolan lämpligen kunde

öfverlämnas till stadsfullmäktige eller till särskilda skolfullmäktige, ^hvarför

utskottet inskränkte sig till att föreslå, att Riksdagen skulle hos Kungl.

Mapt anhålla, att Kungl. Maj:t ville underkasta frågan en allsidig utredning

samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna

utredning gåfve anledning.

Riksdagens kamrar kunde emellertid icke ena sig om något uttalande

i frågan, hvilken således förföll.

0 7

1 Stockholm., där folkskolebudgeten behandlades å kyrkostämmorna, s/ockhoim.

ehuru folkskoleväsendet i öfrigt var organiseradt något annorlunda än i

öfriga städer, framträdde naturligtvis i särskilt hög grad de af 1895 års

kommitterade omnämnda olägenheterna. Sedan åtskilliga förslag till dessa

olägenheters undanröjande förevarit, blef till slut denna fråga ordnad

genom en af Kungl. Maj:t Riksdagen till antagande förelagd och af ltiks
Bih.

till Rilcsd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 70 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

lsZaj 1903. daSen Sodkänd samt den 15 maj 1903 utfärdad lag angående folkskoleväsendet

i Stockholm.

Enligt denna lag med viss däri sedermera vidtagen ändring utgör folkskoleväsendet

i hufvudstaden med två här nedan angifna undantag en för

hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom kommun har att

vårda, i följd hvaraf kostnaderna för skolväsendet, med samma undantag,

beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.

Undantagsbestämmelserna afse:

1:°) dispositioner och testamentsanslag med afseende å folkskoleväsendet,

hvilka före 1904 års ingång blifvit eller därefter blifva ställda under

öfverstyrelsens för Stockholms stads folkskolor eller skolråds förvaltning,

om hvilka dispositioner och anslag skall gälla, hvad särskilt är eller

varder stadgadt; och

2:o) att församling, som icke till staden öfverlåtit sina för folkskoleväsendets

behof vid 1902 års slut upplatna eller till upplåtelse afsedda

fastigheter, är skyldig att fortfarande, intill dess en dvlik öfverlåtelse

kommit till stånd, för enahanda ändamål upplåta och underhålla samma

fastigheter och byggnader eller ock, därest församlingen önskar använda

dem föi annat ändamål, tillhandahålla andra, af stadsfullmäktige godkända

lokaler af motsvarande storlek.

Folkskoleväsendet handhafves af öfverstyrelsen för Stockholms stads

folkskolor jämte de territoriella församlingarnas skolråd.

öfverstyrelsen, som utgöres af ledamöter, utsedda af skolråden, Stockholms

stads konsistorium och stadsfullmäktige sålunda, att hvarje skolråd

äfvensom konsistorium väljer en ledamot samt stadsfullmäktige bland stadens

vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare öfver tjugufem år välja

lika många ledamöter som hela antalet af de utaf skolråden valda, intager

med afseende å folkskoleväsendet enahanda ställning, som åt de i gällande

förordning om kommunalstyrelse i Stockholm omförmälda nämnder, hvarinom

_ sitt område, finnes anvisad.

Öfverstyrelsen, som inom sig för hvarje år utser ordförande och vice

ordförande, åligger:

att hafva det allmänna inseendet öfver de åt folkskolorna upplåtna

lokaler;

. att till stadsfullmäktige afgifva förslag i ärenden, som angå skolans

fastigheter samt verkställande af större byggnadsarbeten;

att till stadsfullmäktige afgifva förslag till följande årets utgifts- och

inkomststat för folkskoleväsendet, däri inbegripen aflöningsstat för stadens

folkskoleinspektör, öfverstyrelsens tjänstebiträden samt lärare och lärarinnor

vid folkskolan; och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

att tillsätta ordinarie lärartjänst vid hufvudstadens folkskolor, antaga

•extra ordinarie och andra lärare samt i (ifrigt fullgöra de åligganden, som

enligt gällande instruktion och särskild stadga angående folkundervisningen

tillkomma öfverstyrelsen.

Skolråd åligger att utöfva den vård om och befattning med folkskolan,

som enligt de för Stockholm gällande författningar är åt skolråd

uppdragen, samt att förvalta egendom och medel, som stå under skolrådets

vård.

Med föranledande särskildt af den sålunda för Stockholm tillkomna 2gTfltn

förändrade lagstiftningen hafva under åren 1906 och 1907 till Kungl. Maj:t4yrfco*«*>mor

inkommit särskilda underdåniga ansökningar från kyrkostämmorna i Lin-!'' eiisn ,tdder''

köping, Norrköping, Jönköping, Malmö, Lund, Örebro och Gäfle, samtliga

dessa ansökningar afseende folkskoleväsendets öfverflyttande i hufvudsak

från kyrkostämman till stadsfullmäktige. Jag vill här i korthet redogöra

för innehållet af dessa ansökningar och de däröfver afgifna'' yttrandena.

Ansökningarna, hvilka utom den från Gäfle åtföljdes af lagförslag, i

afseende å formuleringen mer eller mindre anslutande sig till Stockholmslagen,

afsågo, att folkskoleväsendet med dithörande anstalter skulle blifva

en angelägenhet, hvilken staden såsom kommun hade att varda, hvadan

beslutanderätten i folkskolefrågor skulle i ungefär enahanda omfattning

som i Stockholm komma att öfverflyttas till stadsfullmäktige. Denna öfverflyttning

afsåg i vissa af ansökningarna att omfatta äfven frågor rörande

församlmgs- och skolbibliotek samt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn eller endera af dessa båda grupper.

Den närmaste vården om folkskoleväsendet skulle enligt samtliga

dessa ansökningar åligga skolrådet, hvilket äfven skulle utse lärare. Angående

dettas utväljande och sammansättning hade Örebroförslaget inga särskilda

bestämmelser, men öfriga förslag gåfvo i dessa hänseenden olika

uppslag, i det att enligt dessa förslag skolrådet skulle hafva följande sammansättning:
enligt

förslaget från Linköping: stadsförsamlingens kyrkoherde eller

hans vikarie såsom själfskrifven ledamot och minst tio andra ledamöter,

valda till hälften af kyrkostämman och till hälften af stadsfullmäktige;

enligt förslaget från Norrköping: stadens kyrkoherdar såsom själfskrifna

äfvensom af stadsfullmäktige valda personer; och skulle bland de sjålfskrifna

af skolrådet utses ordförande och vice ordförande;

enligt förslaget från Jönköping: stadens kyrkoherde eller hans vikarie

och minst tolf af stadsfullmäktige valda personer;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 103.

enligt förslaget från Malmö: minst tolf af stadsfullmäktige valda personer,

bland hvilka skolrådet skulle utse ordförande och vice ordförande;

enligt föi slaget från Lund: stadens kyrkoherde eller hans vikarie samt

minst nio af stadsfullmäktige valda personer;

enligt förslaget från Gäfle: åtta ledamöter, valda enligt förut gällande

bestämmelser till hälften af kyrkostämman och till hälften af stadsfullmäktige.

Dessutom var i vissa af förslagen antingen intagen bestämmelse om

eller uttalad önskvärdheten af att skolrådets ordförande och stadens folkskoleinspektör

finge närvara vid och deltaga i stadsfullmäktiges öfverlä°-<*- ningar rörande skolfrågor.

Vederbörande myndigheter hafva i de öfver framställningarna afaifna

.} ttrandena i. allmänhet tillstyrkt desamma, delvis med mindre anmärkn

i nyår, hvarjämte äfven på ett håll framkastats tanke på ifrågavarande

agstiftnings utsträckande att gälla samtliga städer i riket. Domkapitlet i

Lund ansåg visserligen principiellt, att frågan borde ordnas så, att samtliga

ärenden, i hvilka kyrkostämma nu hade att besluta, skulle öfverflytta8.

till särskilda församlingsfullmäktige; men, då en sådan anordning

sannolikt icke på lång tid kunde komma till stånd, tillstyrkte domkapitlet

de i fråga om Malmö och Lund framställda förslagen med någon ändring

i fråga om skolrådens sammansättning, särskildt i den riktningen att

ledamöterna i skolrådet skulle utses af kyrkostämma. Domkapitlen i Växjö,

Strängnäs och Uppsala afstyrkte däremot helt och hållet den föreslagna

öfverflyttningen af folkskoleväsendet till den borgerliga kommunen. Det

hamhölls från dessa håll hufvudsakligen, att genom en dylik åtgärd början

vore gjord till en skilsmässa mellan skolan och kyrkan; htt öfverflyttningen

äfven skulle menligt inverka på föräldraintresset för skolan,

rrv liket icke skulle fa tillfälle att såsom förut direkt göra sig gällande;

att dissenters skulle enligt förslagen kunna deltaga i behandlingen af frågor

rörande skolan och särskildt kristendomsundervisningen; samt att bestämmelser

saknades om sättet för åstadkommande af samarbete mellan

stadsfullmäktige och skolrådet. I stället föreslogs eu utredning rörande

införande af en ny institution, kyrko- eller församlingsfullmäktige, hvilka

skulle kunna öfvertaga äfven de rent kyrkliga frågor, däri kyrkostämman

nu beslutade.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att kyrkostämman i Halmstad

c en 1 november 1907 till Kungl. Maj:t inkommit med en framställning

därom, att kyrkostämmans befattning med alla ärenden, som rörde folkskolans

ekonomi, måtte öfverflyttas till stadsfullmäktige under förutsättning

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 103.

i (ifrigt hufvudsakligen: att skolrådet, som skulle vara ansvarigt inför

stadsfullmäktige, skulle antaga och entlediga lärare samt handhafva skolväsendets

organisation; att skolrådet skulle utses till hälften af kyrkostämma

och till hälften af stadsfullmäktige; att stadens folkskollärare skulle

äga utse en, dess folkskollärarinnor en och dess småskollärarinnor en

person inom sig att närvara vid skolrådets sammanträden med rätt att

deltaga i dess öfverläggningar men ej i dess beslut; samt att dylik rätt

skulle beträffande stadsfullmäktiges öfverläggningar tillkomma skolrådets

ordförande, stadens folkskoleinspektör och en af stadens lärarpersonal

utsedd folkskollärare. — Numera har en framställning inkommit jämväl

från stadsfullmäktige i Marstrand, med instämmande af kyrkostämman

därstädes, om öfverflyttande af stadens folkskoleväsende under stadsfullmäktiges

vård.

Då fråga om öfverflyttande af folkskolans angelägenheter på stadsfullmäktige

samtidigt väcktes på flera håll och behofvet af förändrade

anordningar syntes uppenbart, men det å andra sidan knappast kunde

anses lämpligt att stifta en särskild lag för hvarje kommun, ansåg jag det

böra tagas under öfvervägande, om icke uti ifrågavarande hänseende enhetliga

bestämmelser för de särskilda kommunerna kunde åstadkommas.

Den 14 juni 1907 medgaf också Kungl. Maj:t på min föredragning, att

chefen för ecklesiastikdepartementet finge inkalla högsta tre sakkunniga

personer för att inom departementet biträda vid utredning af frågan om

öfverflyttning på stadsfullmäktige i vissa större städer af vården om folkskoleväsendet

därstädes; hvarefter jag den 11 juli 1907 uppdrog åt kammarrättsrådet

J. Östberg, kontraktsprosten K. E. Edlund och folkskoleinspektören

A. Friden att deltaga i beredningen af denna fråga.

Efter fullgjordt uppdrag aflämnade dessa sakkunnige med skrifvelse

den 30 oktober 1906 till ecklesiastikdepartementet

dels förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer,

dels förslag till ändrad lydelse af 2 § i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,

dels ock förslag till folkskolestadga för vissa städer, i hvilka folkskoleväsendet

handhafves af stadsfullmäktige,

jämte till dessa förslag hörande motiv. Förslagen jämte motiv

hafva befordrats till trycket. De två förstnämnda förslagen torde såsom

bilagor få fogas till protokollet. Vidkommande det sista förslaget är det

icke af beskaffenhet att böra underställas Riksdagens pröfning; och beröres

det därför här endast i den mån det oundgängligen sammanhänger med

de sakkunniges öfriga förslag.

Sakkunniges

betänkande

och förslag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

allmänna ^ s*n a^männa motivering anföra de sakkunnige, efter en öfversikt

motivering, öfver frågans tidigare behandling, följande:

städs- Det torde numera allt allmännare erkännas, att, särskildt för stora

stadssamhällen, kyrkostämman icke vore en lämplig institution för handöl

folkskola hafvandet och vården af folkskolans angelägenheter. Redan det stora

väsende!. antal röstberättigade, som hade rätt att i de större städerna deltaga i

kyrkostämma, uppgående t. ex. i Malmö till omkring 19,000, i Norrköping

till omkring 11,000 o. s. v., hänvisade bjärt på olägenheten af dess förvaltning

af folkskoleväsendet.

Med den betydelse folkskoleväsendet alltmera fatt och finge för samhället

och de störa ekonomiska kraf det följaktligen ställde på de skattskyldiga,

måste det blifva oafvisligt att i de större och medelstora städerna

öfverlämna den högsta lokala myndigheten öfver folkskolans angelägenheter

åt en särskild representation.

I fråga om huru en sådan representation borde vara beskaffad kunde,

såsom äfven hittills framkomna förslag gåfve vid handen, trenne utvägar

erbjuda sig. En vore att åt särskilda fullmäktige, skolfullmäktige, uppdraga

församlingarnas beslutanderätt i hithörande ärenden, en annan att

anordna en representation, kyrkofullmäktige, hvilken skulle öfvertaga kyrkostämmas

allmänna befogenhet såväl i fråga om kyrkans som folkskolans

angelägenheter, och en tredje att till stadsfullmäktige öfverflytta folkskoleväsendet

samt hvad därmed stode i samband.

Obenägenheten för och olämpligheten af att för folkskolans angelägenheter

tillskapa en särskild representation genom skolfullmäktige torde vara

så stor, att ett återupptagande af 1895 års kommittéförslag härom icke

borde ifrågasättas.

Icke heller hade frågan om en kyrkofullmäktigeinstitution i kyrkostämmas

ställe ännu så fortskridit, att därpå kunde byggas något förslag i

förevarande afseende. I hvarje fall torde den allmänna meningen gå i den

riktningen, att, äfven om en dylik institution infördes, densamma borde

anordnas enbart för rent kyrkliga frågor. I Stockholm, där kyrkofullmäktige

redan funnits införda för behandling i vissa fall af frågor rörande folkskolan,

hade man icke heller ansett sig böra vid upphäfvande af de särskilda

kyrkostämmornas befattning med de egentliga folkskoleärendena utveckla

kyrkofullmäktigeinstitutionen till en institution för det fullständiga öfvertagandet

af dessa frågor, utan föredragit att låta dem behandlas af stadsfullmäktige.

Det syntes ock, som om vid en fullständigt fri pröfning af alla hithörande

omständigheter de öfvervägande skälen talade för att stadsfullmäktige

gjordes till högsta lokala myndighet öfver folkskolan i de fall, där denna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

myndighet icke ansåges längre böra ligga hos kyrkostämman. Folkskolans

egen utveckling från en mera uteslutande kyrklig till en allt mer och mer

borgerlig karaktär liksom angelägenheten däraf, att i de samhållen, däi

folkskolans budget spelade en stor och alltmera betydande roll, frågor om

folkskolebudgeten handlades i ett sammanhang och med hänsyn till kommunala

budgeten i öfrigt, talade afgjordt för att folkskoleväsendet borde

liksom andra närbesläktade frågor i de större stadssamhällena läggas

under stadsfullmäktiges beslutanderätt.

Om man ock för Stockholm, där äfven i öfrigt på det kyrkliga och

kommunala området särskilda författningar vore gällande, funnit det

lämpligast att ordna folkskoleväsendet genom en speciellt för hufvudstaden

affattad lag, torde det icke vara behöfligt eller ändamålsenligt att fullfölja

samma väg för hvarje annan stad, där man ville ordna beslutanderätten

öfver folkskolans angelägenheter på samma grundval som i hufvudstaden.

Lämpligare synes det vara att söka få till stånd en lag, så affattad, att

den kunde tjäna till efterrättelse för alla de städer, utom Stockholm, där

man ville åt stadsfullmäktige öfverlämna den högsta lokala vården och

förvaltningen af folkskoleväsendet samt hvad därmed stode i samband.

Hvad härefter beträffade frågan om en dylik lags tillämplighetsområde tiUaL^™l

anförde de sakkunnige: område.

Att för undervisningens behöriga och likformiga ordnande samt kostnadernas

jämnare och rättvisare fördelning stad, som inneslöte flera församlingar,

borde hafva ett för hela staden gemensamt folkskoleväsende

vore påtagligt och äfven allmänt erkändt. Men detta vore redan också i

regel iakttaget och ordnadt antingen genom de särskilda för vissa städer

såsom Malmö och Norrköping vidtagna undantagsbestämmelser, eller ock

på grund af allmänna folkskolestadgans föreskrift därom, att två eller flera

församlingar inom samma pastorat eller stad kunde förena sig om gemensamt

skolråd och därmed komma att utgöra äfven ett gemensamt

skoldistrikt.

Om det således ur synpunkten af det ändamålsenliga, att stad med

flera församlingar hade gemensamt skolväsende, icke syntes nödvändigt att

ovillkorligen föreskrifva, att ifrågavarande lag skulle för sådan stad vara

gällande, borde man icke heller, på sätt 1895 års kommitté föreslagit,

stadga, att lagen oeftergifligen skulle vara gällande för stad, som uppnått

visst invånarantal, t. ex 20,000. Utom att en siffra alltid måste

blifva mer eller mindre godtyckligt vald och att en sådan bestämmelse

förde med sig särskilda föreskrifter, huru förhållas skulle, om städs invånarantal

sjönke under det i lagen förutsatta, kunde det ju alltid erinras

mot en dylik bestämmelse, att förhållandena i en stad, som uppnatt denna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Styrelse för

folkskolan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

gräns, kunde vara sådana, att lagens tillämpning där mindre vore af nöden

än i stad, som stode under gränsen, och att, om man lämnade den senare

staden frihet att inordna sig under lagen eller icke, samma frihet borde

lämnas äfven den förra.

Då man icke kunde eller borde nu ifrågasätta, att lagen ovillkorligen

skulle gälla en hvar stad, där stadsfullmäktige funnes, borde man

alltså stanna vid att göra det beroende på hvarje sådant stadssamhälles

framställning hos Kungl. Maj:t i saken och Kungl. Maj:ts efter samtliga

vederbörandes hörande meddelade beslut i ämnet, huruvida lagen skulle

träda i tillämpning för ett stadssamhälle eller icke. En dylik regel medförde

ock den största enkelheten i hithörande föreskrifter, och syntes en

framställning i saken kunna hos Kungl. Maj:t göras såväl af kyrkostämma

som af stadsfullmäktige.

På detta sätt införde man icke något som helst tvång i förevarande

afseende utan läte saken bero däraf, huruvida något verkligt behof af den

nya ordningen gjorde sig gällande å olika orter samt om detta behof vore

tillräckligt starkt att föranleda och motivera en framställning till och beslut

af Kungl. Maj:t.

Hvad härefter anginge frågan, huru styrelsen för folkskolan borde

ordnas i de städer utom Stockholm, där folkskoleväsendet sålunda öfverlämnades

åt stadsfullmäktiges handhafvande, hunde det i första hand anses

som en naturlig konsekvens, att stadsfullmäktige helt enkelt äfven i detta

afseende trädde helt och hållet i kyrkostämmas ställe och att således skolrådet

eller skolstyrelsen åtminstone i regel utsåges af stadsfullmäktige

samt vederbörande kyrkoherde bibehölles såsom dess själfskrifne ordförande.

En dylik konsekvens hade man dock icke tagit i Stockholm och i Göteborg,

där folkskolan redan vore ställd under stadsfullmäktige. Tvärtom

hade man i dessa städer ändock velat bevara de kyrkliga församlingarnas

inflytande på styrelsens för folkskolan sammansättning. Så hade man i

Stockholm inrymt befogenhet för de olika territoriella kyrkoförsamlingarnas

skolråd att utse lika många ledamöter i folkskolestyrelsen som stadsfullmäktige

valde, hvarjämte Stockholms stads konsistorium utsåge en

ledamot, och i Göteborg vore stadens samtliga kyrkoherdar själfskrifna

ledamöter, under det stadsfullmäktige utsåge återstående antalet. I båda

dessa städer utsåge skolstyrelserna själfva såväl ordförande som vice ordförande.

Det torde till en början vara själffallet, att, om folkskoleväsendet i

en stad öfverflyttades från kyrkostämmas till stadsfullmäktiges handläggning,

stadsfullmäktige borde hafva inflytande på sammansättningen af styrelsen

för folkskolan, hvilken ju skulle, bland annat, förbereda alla orga
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

nisations- och byggnadsfrågor samt framlägga förslag till §tat för folkskolan

m. in. till stadsfullmäktiges pröfning och afgörande. A andra sidan

fölide dock icke häraf med nödvändighet, att stadsfullmäktige skulle utse

alla de valda ledamöterna i skolrådet eller skolstyrelsen. Äfven om kyrkostämmas

befattning i öfrigt med skolväsendet upphörde kunde det befinnas

lämpligt att låta densamma fortfarande utse en del åt skolrådet

eller skolstyrelsen. Sådant skulle framför allt kunna anses pakalladt med

hänsyn därtill, att målsmännen för barn i folkskolan därigenom skulle i

viss J mån få en direkt hand med i fråga om skolstyrelsens sammansättning

samt på så sätt känna sig mera intresserade af och för folkskolans

angelägenheter, Till ...

Den farhåga, som möjligen kunde uppstå mot^ att en del ledamöter i

skolstyrelse, hvarom nu vore fråga, skulle utses å kyrkostämma eller att

på detta sätt folkskollärarna själfva skulle kunna utöfva ett obehörigt inflytande

på sammansättningen af en styrelse, som dock bland andra uppgifter

äfven hade den att kontrollera och öfvervaka deras egen verksamhet,

syntes icke vara befogad. Hittills vunnen erfarenhet kunde icke sägas

rifva stöd åt en dylik fruktan. 1 hvarje fall blefve faran i detta afseende

betydligt reducerad mot nu, om kyrkostämmas val af skolstyrelse komme

att omfatta blott en del af skolstyrelsen, under det att kyrkostämman

för närvarande valde hela skolrådet, den själfskrifne ordföranden undan
"Ö

Det hade därför synts vara ett tillbörligt och lämpligt tillgodoseende

af olika intressen samt ett behörigt afvägande mellan de gamla och nya

förhållandena, om man stadgade, att stadsfullmäktige och kyrkostämma

skulle hvardera utse lika stort antal i styrelsen för folkskolan. Dn sådan

föreskrift hade därför i förslaget upptagits såsom den generella regeln._

Sedan skolrådsinstitutionens införande hade gällt såsom allmän

cip att kyrkoherden i församlingen eller den, som förrättade hans tjänst,

skulle vara själfskrifven ordförande i skolrådet. Denna anordning, som

hade sin "rund i folkskolans historiska uppkomst, kunde vara fullt befogad,

så länge folkskoleväsendet lydde under kyrkostämma, hvars ordförande

kyrkoherden i församlingen eller hans ställföreträdare jämväl vore.

I de städer, där folkskoleväsendet hittills öfverflyttats till stadsfullmäktige,

eller Stockholm och Göteborg, hade man lämnat skolstyrelsen Öppet att

siälf utse ordförande, dock att dessa städers prästerskap, såsom ofvan anförts,

i större eller mindre omfattning bibehållits vid säte och stämma i

skolstyrelsen.et ^ kyrkoherden att i en stor stad med talrika folkskolor

och °folkskolcklasser vara skolstyrelsens ordförande kunde utan

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afl. 10 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kuiujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

tvifvel ställa sig mycket betungande, i all synnerhet om ålder eller ohälsa

nedsatt hans krafter, och möjligt vore, att skolstyrelsen inom sig hade

någon, som vore lämpligare än kyrkoherden till ifrågavarande uppdrag.

Särskildt kunde det vara mycket otjänligt att vid förfall för kyrkoherde

dennes vikare skulle inträda såsom ordförande i skolrådet. Härigenom

kunde den viktiga befattningen komma att till skada för dess behöriga

skötsel allt för mycket växla innehafvare.

Med afseende således å alla hithörande omständigheter hade det synts

böla lämnas skolstyrelsen öppet att i här afsedda städer själf utse ordförande

och vice ordförande för hvarje kalenderår. Det följde af sig själft,

att, där så funnes ändamålsenligt, församlingens kyrkoherde bibehölles vid

ordförandeskapet.

Äfven kyrkoherdes själfskrifna ordförandeskap i skolstyrelse i

fall, hvarom nu vore fråga, borde upphöra, torde det dock vara önskligt

och angeläget, särskildt med hänsyn till kristendomsundervisningen och

dess störa betydelse för folkskolan, att bibehålla stadsförsamlintrens eller

stadsförsamlingarnas prästerskaps rätt till ledamotskap i folkskolestyrelsen.

Där endast en kyrkoherde funnes i stad, borde han själffallet vara ledamot

i folkskolestyrelsen. Vore församlingarna i en stad flera med hvar

sin kyikoherde, torde det vara tillräckligt att, såsom i Stockholm, stadga

att vederbörande domkapitel skall utse en af dem till ledamot i skolstyrelsen.

Att dessa val borde öfverlämnas åt domkapitlen, torde vara påkalladt-

af sakens natur och så mycket mera ändamålsenligt, som i domkapitlens

. allmänna uppgift läge att hafva en viss tillsyn öfver folkskolan

och särskildt öfvervaka kristendomsundervisningen i församlingarna. Domkapitlet

torde ock lättast vara i tillfälle att i förevarande fåll o-öra det

lämpligaste valet.

. o Sakkunnige hafva i dessa grundfrågor varit fullständigt eniga utom

i fråga om antalet prästerliga ledamöter i skolstyrelsen, i hvilket afseende

kontraktsprosten Edlund afgifvit följande reservation:

»Enligt folkskolestadgans 63 och Öl §§ åligger det prästerna och således

i främsta rummet kyrkoherdarna att utöfva en sorgfällig uppsikt

öfver kristendomsundervisningen i distriktets skolor och sörja för god skolgång.

Det ligger i sakens natur, att kyrkoherden lättast och till största

gagn för skolan kan fullgöra denna skyldighet, om han är ledamot af

skolans styrelse. En följd häraf är, att icke blott kyrkoherden i stad, där

blott en sådan finnes, utan ock samtliga kyrkoherdar i städer med flera

församlingar skulle vara ledamöter i skolstyrelsen. Så har man ock i

regel tänkt sig förhållandet i de städer, som till Kungl. Maj:t inkommit

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

med framställningar om lagliga bestämmelser rörande skolärendenas öfverflyttande

å stadsfullmäktige.

Emot samtliga kyrkoherdars själfskrifvenhet i skolstyrelsen i städer

med flera församlingar kan dock invändas, att då proportionen mellan de

själfskrifna och valda ledamöterna i skolstyrelsen själfsagdt bör vara sådan,

att de senare utgöra majoritet, skolstyrelsen blir en stor och svårhandterlig

korporation i de städer, där, såsom exempelvis i Göteborg,

kyrkoherdarna redan nu åro många och säkerligen inom kort blifva ännu

flera.

Erkännande riktigheten af denna invändning, förmenar jag dock, att

ingen svårighet i förevarande fall uppstår, om åtminstone trenne kyrkoherdar

få säte och stämma i skolstyrelsen, hvarigenom skulle erhållas ett

förstärkt målsmanskap för kristendomsundervisningen; och skulle dessa

trenne prästerliga ledamöter på förut anförda skäl utses af vederbörande

domkapitel.»

Vidare anföra de sakkunnige: .

Såsom ofvan framhållits, gällde för närvarande alldeles särskilda be- stadganden.

stämmelser i fråga om folkskolestyrelsens sammansättning i Göteborg och

i Uppsala samt i vissa afseenden i Lund. Bestämmelserna härom vore

gifna genom särskilda af Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. Da det

kunde befinnas ändamålsenligt att för dessa städer och tilläfventyrs äfven

för något annat stadssamhälle hafva speciella, från de allmänna afvikande

stadganden i detta ämne, syntes det de sakkunnige, som om lagen borde

lämna möjlighet härtill, och hade i lagförslagets § 5 alltså inrymts befogenhet

för Kungl. Majrt att, där sådant af särskilda förhållanden påkallades,

meddela speciella föreskrifter om folkskolestyrelsens sammansättning.

Det hade redan funnits af förhållandena oafvisligen påkalladt att i

de större städerna i vårt land, icke blott Stockholm och Göteborg utande,,, btfogt«•

äfven Norrköping och Malmö, öfverlämna åt folkskolestyrelsen att tillsätta hetordinarie

lärarplats vid folkskolan. I de förslag till lag och folkskolestadga

för hithörande städer, som de sakkunnige framlade, hade ock upptagits

föreskrifter, som inrymde en dylik befogenhet åt en hvar skolstyrelse

i dessa stadssamhällen. Det läge nämligen i öppen dag, att val åt

ordinarie lärare i folkskolan icke borde bibehållas åt kyrkostämma i stad,

där folkskoleväsendet öfverflyttades till stadsfullmäktiges beslutanderätt,

äfvensom att dylika val icke lämpligen kunde eller borde företagas af

stadsfullmäktige.

Efter denna allmänna motivering öfvergingo de sakkunnige till inuti
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

vering af de utaf dem framlagda lagförslagens särskilda bestämmelser.

Till denna senare motivering återkommer jag i ett annat sammanhang.

De sakkunnigas betänkande och förslag remitterades till domkapitlen,

som skulle lämna samtliga stadsförsamlingar tillfälle att yttra sig i ämnet,

och till länsstyrelserna, hvilka anbefalldes att lämna stadsfullmäktige

i samtliga städer tillfälle till dylika yttrandens afgifvande.

nasyttranden De infordrade utlåtandena hafva nu inkommit från domkapitlen och

öfver sa**</n-länsstyrelserna; och hafva därvid fogats yttranden från det stora flertalet

niges ^s/^OTtgmyndighetcr.

De flesta af de hörda myndigheterna hafva förordat de sakkunniges

förslag eller inskränkt sig till ett förklarande, att förslagen ej föranleda

någon erinran. Men andra meningar hafva ock gjort sig gällande.

S‘iigé{Uöfver Angående först själfva hufvudfrågan — om kyrkostämman i stad

tagande af fortfarande kunde anses lämplig att handhafva folkskoleväsendet — kan

^åundft man saoa> att meningarna därom knappast varit delade. Äfven om de

'' • ’ af de sakkunnige framhållna, förut omförmälda olägenheterna af nuvarande

anordning icke framträdt så starkt i en del mindre samhällen, har

det dock allmänt medgifvits, att sådana olägenheter finnas i de större

städerna, och framhållits såsom uppenbart, att de förr eller senare komme

att göra sig gällande äfven i de mindre. Det framhålles, delvis med

skärpa, att en institution med hundra- och tusental af röstberättigade icke

kan lämpa sig att rätt handhafva denna icke minst i ekonomiskt afseende

så viktiga angelägenhet; att på grund af den otymplighet, som sålunda

vidlåder denna institution, intresset för deltagande i dess förhandlingar

alltmera minskats; att på grund häraf besluten å kyrkostämmorna alltmera

kommit att dikteras af en tillfällig, fåtalig, ständigt växlande majoritet,

hvarigenom uppstått en synnerligen''skadlig osäkerhet i afseende å

ärendenas afgörande; samt att folkskoleärendena numera ofta vore af så

stor ekonomisk innebörd, att de äfven ur denna synpunkt icke längre i

sådan grad, som möjligen vid kommunallagarnas tillkomst varit fallet,

lämpade sig för afgörande af de å kyrkostämma röstberättigade.

Oaktadt man således i allmänhet vitsordat olämpligheten af nuvarande

förhållanden, hafva dock icke saknats röster, hvilka motsatt sig det

föreliggande förslaget.

Ä ena sidan har från ett och annat håll framhållits, att förslaget,

genom att uppdraga vården af folkskoleväsendet åt en delegation, på samma

gång det utestängde samhällets breda lager från möjlighet att göra sitt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

inflytande gällande i undervisningsfrågorna, skulle förminska det intresse

för folkskolan, som för närvarande kunde påräknas från dem, hvilkas barn

besökte densamma. „ .,

Å andra sidan har, särskildt af kyrkans målsmän, förfäktats den asikten,

att den föreslagna nya anordningen skulle komma att verka i rikt

ni no- mot fullständig skilsmässa mellan kyrka och skola, hvarjämte framförts

i hufvudsak samma betänkligheter mot stadsfullmäktiges lämpligne

såsom vårdare af folkskoleväsendet, som 1895 års kommitterade framburit,

Denna senare ståndpunkt, hvilken intages af domkapitlen i Uppsala, Skara,

Strängnäs, Växjö, Lund, Göteborg, Kalmar och Luleå, biskoparna i Västeras

och Karlstad, nio kyrkostämmor äfvensom stadsfullmäktige i Lidköping,

utmynnar i ett afstyrkande af de framlagda förslagen, i sammanhang hvar

med framkastats tanken på införande af speciella skolfullmaktige för nu

ifrågavarande ärendens behandling eller af kyrka- eller för samling sf ullmäktige

för handläggning af samtliga kyrkostämmas beslutanderätt nu unceikastade

ärenden. I samband härmed framhålles ock, att en sådan institution

som den sistnämnda kunde vara ägnad att äfven inom landsförsamlingarna

öfvertaga kyrkostämmans befogenheter. _

Härmed är man inne på den ifrågasatta lagstiftningens tillämplig- Lag>tifthetsområde.

Därvid har från de gottländska myndigheter som yttrat

sio- i ämnet, äfvensom från kyrkostämmorna och stadsfullmäktige i område.

Skara och Falköping uppkastats frågan om den ställning, som i förevarande

afseende skulle komma att intagas af sådana stadsförsamlingar,

som äro förenade med en landsförsamling till ett gemensamt skoldistrikt.

I detta afseende föreslås från de gottländska myndigheterna, att i sjaltva

lagförslaget måtte vidtagas sådan ändring, att lagen blefve tillämplig äfven

på nyssnämnda stadsförsamlingar; och hafva i sammanhang härmed städs

fullmäktige i Visby erinrat om de olägenheter, som ofta skulle uppstå

genom ifrågavarande stads- och landssamhällens sammanslagning, en åtgärd

som ju eljest skulle göra en ändring af lagförslaget onödig. Från ortsmyndigheterna

i Skara och Falköping hafva framställts förslag, att i skoldistrikt,

bestående af såväl stads- som landsförsamling, må för skolåren

denas behandling kunna utses särskilda skolfullmäktige. Dessa senare förslag

hafva emellertid afstyrkts af Eders Ivingl. Maj:ts befallningshafvande

i Skaraborgs län, som, i likhet med åtskilliga andra i ärendet horda, med

landsförsamling förenade stadsförsamlingar, funnit den ifrågasätta lagstil

ningen icke böra tillämpas på dylika stadsförsamlingar. _ „

Mot principen i de sakkunniges förslag, att öfverflyttning åt toikskoleärendenas

handläggning från den kyrkliga till den borgerliga komnunen

skall vara beroende på framställning därom af vederbörande, hafva

invändningar gjorts under förmenande, att en sådan öfverflyttning borde

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

för vissa städer vara obligatorisk. Så yrka länsstyrelsen i Örebro och

stadsfullmäktige i Lskilstuna, att i städer med 3,000 invånare ock däröfver,

länsstyrelsen i Nyköping att i städer med 10,000 invånare och

häröfver samt kyrkostämman i Eskilstuna att i städer med 15,000 in\

ånare och häröfver stadsfullmäktige ovillkorligen skola öfvertaga folkskoleväsendet,

hvaremot ett sådant öfvertagande i öfriga städer skulle bero

på vederbörandes ansökning därom. På andra håll åter har man ansett,

att den nya lagstiftningen skulle begränsas därhän, att endast större städer,''

exempelvis med minst 15,000 invånare, skulle kunna komma in under

densamma.

8folk,kall». ... Hvaf! härefter angar den föreslagna skolstyrelsen och dess sammansättning

hafva därom yppats mycket olika meningar.

Beträffande därvid först de valda ledamöterna hafva två från de

sakkunniges uppfattning afvikande meningar gjort sig gällande. Den ena

utgåi från att, då stadsfullmäktige skola öfvertaga ansvaret för folkskoleväsendet,

måste skolstyrelsen — såsom ock de sakkunniges förslag innehållei

först och främst betraktas som en stadsfullmäktige underlydande

nämnd, och vid sådant förhållande böra ock enligt denna åsikt stadsfullmäktige

äga att utse samtliga ledamöterna i denna nämnd. I denna syftning

hafva uttalat sig 5 länsstyrelser, 4 kyrkostämmor och stadsfullmäktige

i 9 städer. Stadsfullmäktige i Borås hafva framställt fordran på att af de

utaf stadsfullmäktige valda ledamöterna två skola tillhöra fullmäktiges

krets; på andra håll har föreslagits, att två tredjedelar eller tre fjärdedelar

af skolstyrelsens valda ledamöter skola utses af stadsfullmäktige.

Gent emot detta kraf på tillvaratagandet af stadsfullmäktiges intressen

stå de, som. väl äro med på att lägga afgörandet af folkskoleärendena i

stadsfullmäktiges händer, men vid utseende af skolstyrelse önska så mycket

som möjligt tillvarataga äfven andras intressen, särskild! föräldraintresset.

I sådant sj fte föreslås, dels att stadsfullmäktige, som skulle utse samtliga

de valda ledamöterna i skolstyrelsen, därvid skulle vara skyldiga att på ett

eller annat sätt tillgodose deras önskningar, som hafva barn i skolåldern,

såsom genom inval af sådana personer i skolstyrelsen, dels att kyrkostämmans

föreslagna valrätt skulle utöfvas allenast af föräldrar eller målsmän

för barn i skolåldern, eventuellt genom omröstning per capita, dels att nyssnämnda

\ alrått skulle utöfvas af allmän rådstuga i stället för kyrkostämma

So“rörande* . ^kommande frågan om ordförandeskapet''i skolstyrelsen hafva endast

nagra få af de myndigheter, som förordat förslagen i princip, haft något

att erinra mot. styrelsens rätt att själf välja sin ordförande och följaktligen

velat bibehålla prästens själfskrifvenhet i sådant hänseende.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Däremot har större meningsskiljaktighet rådt i fråga om prästerskapets/vd^r^p^j

rätt till ledamotskap i folkskolestyrelsen. Visserligen hafva de flesta

myndigheterna förordat de sakkunniges förslag att, där endast en • kyrko- skolstyrelsen.

herde finnes i en stad, denne skall vara ledamot, och att, där församlingarna

i en stad äro flera med hvar sin kyrkoherde, vederbörande domkapitel

skall utse en af dessa kyrkoherdar till ledamot i skolstyrelsen.

Men äfven andra meningar hafva gjort sig gällande. Så har det på något

håll förmenats, att valet af den kyrkoherde, som skulle representera

prästerskapet, borde förrättas af kyrkoherdarna själfva. Ett domkapitel, samt

eventuellt två andra domkapitel, äfvensom 5 kyrkostämmor, 2 länsstyrelser

och stadsfullmäktige i 6 städer hafva förordat den af kontraktsprosten

Ivdlund afgifna reservationen eller någon därmed jämförlig anordning.

A andra sidan hafva icke heller saknats röster, som ansett skäl icke föreligga

att låta undervisningen i kristendom mer än andra specialämnen

i skolstyrelsen representeras af särskilda målsmän.

Innan jag ingår på redogörelse för de sakkunniges särskilda moti- Departevering

till specialbestämmelserna i de framlagda lagförslagen och för myndigheternas

därutinnan afgifna yttranden, må det tillåtas mig att angifva min

ståndpunkt till själfva hufvudfrågan och därmed sammanhängande viktigare

punkter. Jag vill därmed till en början erinra om mitt anförande till

statsrådsprotokollet den 3 april 1908. Jag yttrade då:

»Till hvad 1895 års kommitterade och 1907 års sakkunnige uttalat städsrörande

olämpligheten särskilt i de större städerna af kyrkostämmas

handhafvande utaf folkundervisningsärendena synes mig föga vara att<,/ foiukoietillägga,

helst som i denna punkt någon motsatt åsikt icke framträdt med vasen,leL

någon styrka. Skolväsendet spelade ingen stor, särskild! ingen ekonomiskt

betydande roll i det kommunala lifvet på 1860-talets början, och man

hade föga erfarenhet af kyrkostämmor, besökta af större mängder röstberättigade.

Men tiderna hafva förändrats. Den kommunala statistiken

visar såväl hvilken alltmer betydande andel af kommunernas utgifter belöper

sig på skolväsendet som ock huru synnerligen starkt antalet röstberättigade

inom särskild! stadskommunerna ökat sig. Erfarenheten torde

nogsamt gifvit vid handen, att skolfrågornas handläggning icke häraf

främjats, och att deras flyttande undan kyrkostämmans beslutanderätt

måste blifva till fromma för skolan själf. Visserligen har det sagts, att

man härigenom skulle motverka föräldraintresset för skolan, hvilket denna

så väl behöfde och hvilket hade tillfälle att vid kyrkostämman göra sig

direkt gällande. Den betydelse, man tillagt denna synpunkt, synes mig dock

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 103.

öfverdrifven. Dels torde det nog varit endast i undantagsfall, som ifrågavarande

intresse för skolan verkligen kommit till sin rätt vid kyrkostämman,

dels lärer ett dylikt intresse, därest det förefinnes, med'' lika

stor fördel kunna taga sig ett för skolan och dess arbete förmånligt uttryck

genom deltagande i de på kyrkostämman ankommande val till skolstyrelsen.

Beträffande hvilken myndighet, som skulle öfvertaga kyrkostämmans

hufvudsakliga funktioner, hafva i sådant hänseende föreslagits dels särskilda

för ifrågavarande ärendens behandling tillsatta skolfullmäktige, dels kyrkoeller

församlingsfullmäktige, åt Indika skulle uppdragas kyrkostämmans

befogenhet rörande samtliga densamma nu underlagda frågor, dels slutligen

stadsfullmäktige.

Att, såsom 1895 års kommitterade hemställt, upprätta en särskild kommunal

institution för skolärendena synes ej vara särdeles tilltalande och

tanken därpå har ej heller vunnit mycken anklang. Något bättre synes då

vara att för behandling af samtliga församlingsärenden upprätta en representation,

motsvarande hvad stadsfullmäktigeinstitutionen är för de borgerliga

ärendena. Men dels har ännu icke i synnerligen hög grad framträdt något

behof af en annan myndighet för behandling af de rent kyrkliga ärendena

än kyrkostämman, dels saknas ock hvarje utredning angående en dylik

institution och vederbörande myndigheters ställning till densamma. Det

torde komma att dröja lång tid, innan en sådan anordning, därest den

befinnes lämplig, hinner genomföras. Under sådana förhållanden kan det

icke vara riktigt, att det gamla tillståndet beträffande skolväsendet, där

behofvet af ändrade anordningar länge gjort sig märkbart, skulle alltjämt

bestå 0i afbidan på en oviss reform.

Återstår således endast stadsfullmäktigeinstitutionen, som redan finnes,

åtnjuter allmänt och bepröfvadt förtroende samt förut handhar större

delen af stadskominuncns budget. Genom att låta stadsfullmäktige öfvertaga

hufvudparten af de bestyr med folkskolan, som nu åligga kyrkostämman,

skulle på ett håll samlas beslutanderätten angående samtliga

de ärenden — rent kyrkliga ärenden frånräknade — som äro staden såsom

sådan uppdragna. Att härigenom de finansiella spörsmålen skulle vinna

en väsentligen förenklad och förbättrad handläggning samt en bättre öfverblick

erhållas öfver stadens budget i allmänhet och de kraf, som behöfde

ställas på stadens skattskyldiga invånare, torde vara otvifvelaktigt. Det

synes ock som om allt talade för att äfven de rena undervisningsfrågorna

skulle genom skolväsendets öfverflyttning på stadsfullmäktige jämte eu

skolstyrelse med i åtskilliga hänseenden större befogenhet än det nuvarande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103. 33

skolrådet erhålla ett mera jämnt och från tillfälliga inflytelser fritt bedömande.

1895 års koinmitterade ställde sig, såsom jag förut nämnt, bestämdt

afvisande mot tanken, att stadsfullmäktigeinstitutionen skulle i skolfrågor

ersätta kyrkostämman, och de af koinmitterade anförda skälen hafva också

återupptagits och utvecklats i åtskilliga af de uti nu föreliggande ärende

afgifna utlåtandena.

Kommitterade framhöllo, att stadsfullmäktige ej väljas med särskild

hänsyn till undervisningsfrågor, och att, då stadsfullmäktige i främsta

rummet äro upptagna af en stor mängd borgerliga ärenden, som höra till

deras handläggning, man kunde befara, att skolans angelägenheter lätt skulle

blifva tillbakasätta. Jag kan icke finna något hållbart stöd för en dylik

fruktan. Stadsfullmäktige väljas ju med hänsyn till samtliga de ärenden,

hvilka de hafva att handlägga, och det torde vara alldeles otvifvelaktigt,

att, när äfven skolfrågorna komma att ingå i området för stadsfullmäktiges

beslutanderätt, dessa frågor, för hvilka de väljande i allmänhet äro ganska

intresserade, skola få sitt tillbörliga inflytande vid valen. Det saknas för

öfrigt hvarje skäl att misstro stadsfullmäktiges vilja och förmåga att bedöma

skolfrågor lika väl som andra dem tillkommande frågor, detta så

mycket mer, som den högre bildningen i allmänhet är ganska talrikt representerad

i städerna. Erfarenheten från Stockholm och Göteborg talar

ock ett annat språk. För öfrigt skola ju fullmäktige hufvudsakligen handlägga

de finansiella frågorna, medan de egentliga skolfrågorna i än större

utsträckning än hittills varit fallet med skolrådet komma att bedömas af

den för ändamålet särskildt tillsatta skolstyrelsen.

Jag kommer därigenom in på en annan af de gjorda invändningarna,

nämligen den, att det ej vore lämpligt att åt stadsfullmäktige öfverlåta

skolbudgeten och åt en särskild skolstyrelse uppdraga de egentliga skolfrågorna,

enär de ekonomiska och pedagogiska frågorna såsom nära samhörande

ej borde skiljas åt utan behandlas af samma myndighet. Det

behöfver väl ej särskildt påvisas, att denna anmärkning i minst lika hög

grad gäller den nuvarande anordningen med afgörandets fördelning mellan

kyrkostämman och skolrådet. För öfrigt torde väl skolfrågorna likaväl

som alla andra kommunala frågor tarfva en verkställande myndighet,

som har närmaste uppsikten öfver ärendenas behöriga gång, och svårigheten

att afpassa denna myndighets och den beslutade myndighetens verksamhetsområden

torde icke vara större på skolväsendets område än annorstädes.

Det har vidare sagts, att öfverflyttandet af folkskoleväsendet inom

stadsfullmäktiges maktområde innebure en brytning med eu hittills i vårt

Bill. till lliksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

land gällande princip, en brytning, hvartill skäl så mycket mindre förelåge,

som folkskolan nått sin nuvarande höga ståndpunkt just under den

kyrkliga kommunens hägn. Förnekas kan ju icke, att genom det föreliggande

förslaget den borgerliga kommunen får sin maktsfär ökad och

flyttad in på ett område, hvilket förut ansetts tillhöra den kyrkliga kommunen.

Af hvad jag förut anfört framgår, att jag anser denna ökning af

den borgerliga kommunens maktområde vara en naturlig konsekvens af

folkskolebudgetens öfverflyttande till stadsfullmäktige, men att härigenom

skulle astadkommas någon mera betydande ändring af principiell innebörd

kan jag svårligen finna. _ Stadsfullmäktige väljas ju i det närmaste af

samma valmanskår, som bildar kyrkostämman, skolstyrelsen, nu utsedd af

kyrkostämman, kommer att utses dels af stadsfullmäktige, dels fortfarande

af kyrkostämman, och de rent kyrkliga myndigheterna komma, enligt hvad

jag har för afsikt att föreslå, att till folkskoleväsendet under dess nya

organisation intaga i det närmaste samma ställning som förut. Den föreslagna

förändringen är af praktisk innebörd och bör bedömas hufvudsakligen

från sådan synpunkt.

Slutligen har såsom skäl mot öfverflyttningen anförts, att valrätt och

valbarhet till stadsfullmäktige skulle tillkomma jämväl främmande religionsbekännare

och dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, hvadan

sådana personer kunde komma att såsom ledamöter af stadsfullmäktige

och äfven af skolstyrelsen utöfva inflytande på folkskoleärendenas afgörande.

Jag kan icke heller finna detta skäl afgörande. Folkskolan är

ju en skola äfven för deras barn, som icke tillhöra svenska statskyrkan.

Det finnes intet skäl, hvarför icke dessa utomstående, från hvilka man

dock ofta sett mycket stora bevis på kärlek till och omvårdnad om den

svenska folkundervisningen, skulle få hafva ett ord med i frågor rörande

denna undervisning. Att härvid beträffande dessa personers deltagande i

ärenden rörande kristendomsundervisningen en inskränkning måste göras

är, såsom också af åtskilliga i ärendet hörda myndigheter erinrats, uppenbart.

1 det nu framlagda lagförslaget har jag också upptagit en bestämmelse

i detta syfte.

Jag finner således ingen af de anmärkningar, som framställts mot

förslaget att göra stadsfullmäktige till högsta lokala skolmyndighet, vara

af afgörande betydelse, utan fasthålla’ härutinnan vid hvad de sakkunnige

hemställt, liksom jag är ense med dem därutinnan, att man nu bör lagstifta

icke för en eller annan stadskommun för sig, utan med utgående från

att samtliga stadskommuner böra kunna ordna sitt skolväsende efter en

gemensam lag.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Gent emot hvad jag sålunda förlidet år uttalade hafva sedermera inom

Riksdagen och Kyrkomötet framställts åtskilliga invändningar.

De förut omnämnda motionärerna inom Första Kammaren yttrade

således bland annat: _ _ munn.

»För vår del kunna vi icke finna de i den kungl. propositionen anförda

skäl tillräckligt starka att håfva de betänkligheter, som synas oss

vidlåda det föreliggande förslaget.

Först må erinras, att hvad som anförts för att motväga de framställda

anmärkningarna om stadsfullmäktigeinstitutionens olämplighet ur

principiell eller praktisk synpunkt att öfvertaga folkskoleärendena, på sin

höjd kan göra antagligt, att stadsfullmäktige skulle utan större olägenheter

kunna öfvertaga dessa funktioner, men ingalunda att en sådan öfverflyttning

därför med nödvändighet borde ske. Formuleringen af de i

detta hänseende i den kungl. propositionen anförda grunderna är dessutom

på vissa punkter ganska sväfvande och synes gifva vid handen, att

om än propositionen icke velat tillmäta motskälen någon betydelse, den

dock ej velat bestrida, att de kunna hafva åtskillig räckvidd, och att full

visshet i detta hänseende icke föreligger, öfverflyttningen skulle alltså

ur denna synpunkt blifva ett experiment, hvars praktiska och principiella

olägenheter icke med säkerhet låta sig öfverskådas.

° De skäl, som då anföras för att ett sådant experiment i allt fall

skulle göras, äro hufvudsakligen två. Det ena afser stadskommunernas

budgetbehandling. Det framhålles, att denna skulle vinna i enkelhet och

enhetlighet genom att äfven budgeten rörande folkskolan och åtskilliga

dithörande ärenden öfverflyttades till stadsfullmäktige. Tydligt är dock, att

detta skäl är af ganska relativ betydelse, ty så länge kyrkostämman i allt

fall kvarstår såsom en myndighet med beslutanderätt i ekonomiska frågor

— och att beröfva henne sådan kan ju icke ifrågakomma — vinnes icke

den önskade enhetligheten. Det andra skälet för stadsfullmäktigeinstitutionens

anlitande är åter det ofvan anförda, att. ännu icke någon utredning

förelåge angående en kyrko- eller församlingsfullmäktigeinstitution

och° vederbörande myndigheters ställning till densamma, och att den därför

icke på lång tid torde kunna hinna organiseras. För vår del kunna vi

emellertid icke godkänna bärkraften af ett sådant skäl, utan hålla i stället

före, att hvad som under sådana förhållanden framför allt varit behöfligt just

hade varit donna utredning. Med de förarbeten, som finnas i såväl 1895

års kommittéförslag om skolfullmäktige som annorstädes skulle säkerligen en

dylik utredning ganska lätt låtit sig åstadkomma. I hvarje fall synes oss,

att en sådan utredning borde föregå ett förslag af sådan räckvidd som

den kungl. propositionens.»-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Ma.y.ts Nåd. Proposition No S''OZ
-

Kyrkomötet. . ^ ^ei1 biskop Tottie vid Kyrkomötet väckta motionen, som ju gick

i samma riktning som motionen inom Första Kammaren, yttrades, bland

annat:

Kyrkomöteti

tkrifvelte.

»Från alla sidor, synnerligen från kyrkans och den kyrkliga representationens,

synes det böra vara önskligt, att för frågans allsidiga bedömande

äfven den del af densamma närmare undersökes, som ännu är i

saknad af nödig utredning. Denna undersökning torde icke böra begränsas

till städerna, då i större befolkningscentra äfven på landsbygden likartade

förhållanden föreligga.

En sådan utredning är på grund af sakens stora vikt och betydelse

för framtiden oafvisligt påkallad. Den ifrågasatta öfverflyttningen af kyrkostämmans

beslutanderätt i folkskolans angelägenheter innebär nämligen

intet mindre än ett upplifvande af den i våra kommunallagar hittills gällande

gränslinjen mellan den borgerliga kommunen och kyrkoförsamlingen

och står i bestämd motsats till den princip, som hittills varit bestämmande

för den svenska folkundervisningens utveckling i närmaste anslutning till

den svenska kyrkan och de af henne representerade religiösa och sedliga

lifsintressena. En sådan princip bör icke rubbas utan allsidig profning

såväl af principens giltighet och ännu bestående bärkraft som af den

ifrågasatta förändringens konsekvenser, hvilka för närvarande icke kunna

öfverskådas.»

Den motivering åter, som ligger till grund för Kyrkomötets förut af

mig omnämnda hemställan är af följande lydelse:

»Kyrkomötet vill obetingadt erkänna riktigheten af hvad från flera

håll uttalats och i motionen särskildt framhållits, nämligen att kyrkostämman

icke alltid är en lämplig institution för handhafvandet och vården

åt de angelägenheter, som enligt gällande förordning äro till densamma

hänvisade. Särskildt gäller detta med afseende å de större samhällena,

dock icke uteslutande städerna, utan äfven våra större och mera tätt bebyggda

landsförsamlingar. Det ligger i öppen dag, att en institution med

kanske. tusental af röstberättigade icke lämpar sig att val handhafva de

icke minst på ekonomiens område betydande frågor, som falla under dess

handlä^nm^. Vid uppkommande skiljaktighet i åsikter, exempelvis angående

byggnadsföretag och andra större frågor äfvensom vid val, vid

hvilka tillfällen ett talrikt besök af stämman är att förvänta, bliro kyrkostämman

en alltför tung apparat för besluts åstadkommande. A andra

sidan är det ett kändt förhållande, att intresset för deltagande i kyrkostämmas

förhandlingar oftast är ganska ringa, besluten dikteras af en

tillfällig och fåtalig majoritet, som därtill är mycket växlande. Följden

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103. 37

blir i hvarje fall en synnerligen skadlig osäkerhet i afseende å ärendenas

afgörande.

Det har under sådana förhållanden blifvit alltmer af behofvet påkalladt

att få dessa ärendens handläggning Överflyttad från en korporation,

hos hvilken känslan af personligt ansvar måste gorå sig mindre

gällande, till valde delegerade, hvilkas sakkunskap och intresse komme

att medföra en mera enhetlig och planmässig behandling af hithörande

ärenden. Såsom sådana delegerade, åt hvilka kyrkostämmas beslutanderätt

må kunna öfverlåtas, kunna kyrkofullmäktige, skolfullmäktige samt,

i vissa fall, stads- eller kommunalfullmäktige ifrågakomma. Beträffande

frågan om hvilken eller hvilka af dessa former för representation därvid

bör föredragas, vill Kyrkomötet ej uttala sig, men torde detta spörsmål

vid frågans behandling hos Eders Kungl. Maj:t tagas i öfvervägande.»

Gentemot den åskådning, som legat till grund särskildt för motionen Laguuuu*.

inom Första Kammaren och biskop Totties motion i Kyrkomötet, har lagutskottet

i sitt utlåtande anfört följande:

»I flera af de utlåtanden, som afgifvits öfver ofvanberörda, af de inom

ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga utarbetade förslag till den

nu ifrågasatta lagstiftningen liksom ock i den af herr Clason m. fl. i ämnet

väckta motionen, hafva starka betänkligheter framförts mot att bereda

möjlighet till att i vissa städer fråntaga kyrkostämma beslutanderätten i

angelägenheter rörande folkskolan och i stället öfverlämna dessa, i hvad

de röra ekonomiska frågor, till stadsfullmäktige. Utskottet vill icke förneka,

att vissa olägenheter kunna tänkas uppkomma af en dylik öfverflyttning,

men enligt utskottets uppfattning äro de härutinnan uttalade farhågorna

öfverdrifna. Då de personer, som äga att å allmän rådstuga utöfva rösträtt,

i stort sedt äro desamma, som äro röstberättigade å kyrkostämma, i det

att endast de kommunens medlemmar, hvilka icke tillhöra svenska kyrkan,

därvid tillkomma, synes det nämligen icke kunna förutsätta'', att öfverflyttningen,

praktiskt sedt, skulle medföra några menliga följder för folkskolans

fortsatta utveckling. Erfarenheten i Stockholm och Göteborg, i

hvilka städer stadsfullmäktige äga besluta rörande folkskolebudgeten och

öfriga ekonomiska angelägenheter angående folkskolan samt afgör and erätten

i fråoa om undervisningens ordnande och tillsynen öfver densamma m. m.

utöfvas af en särskild för samtliga församlingar gemensam folkskolestyrelse,

gifver i hvarje fåll ej stöd för den uppfattningen, att ungdomens religiösa

och sedliga fostran skulle lida af en dylik anordning eller att därigenom

hinder eller svårigheter skulle uppstå för ett samarbete till skolans fromma

mellan de kyrkliga myndigheterna och de0 kommunala myndigheter, som

äo-a att fatta beslut rörande folkskolan. A andra sidan skulle eu förän
o
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

dring på sätt i den kungl. propositionen föreslagits af bestämmelserna beträffande

rätten att fatta beslut i folkskoleärenden medföra den fördelen,

att de olägenheter, som i stora församlingar onekligen vidlåda den nuvarande

ordningen med kyrkostämma såsom afgörande myndighet i dessa

ärenden, blefve undanröjda samt en större enhet och planmässighet vinnas

i behandlingen af kommunala budgetfrågor. Det synes äfven vara riktigt,

att dissenters icke uteslutas från hvarje inflytande på afgörandet af

folkskolans angelägenheter, då äfven deras barn i denna åtnjuta undervisning.

Vidkommande det i herr Clasons in. fl. motion framställda yrkande,

att. Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj.t ville låta utreda samt för Riksdagen framlägga förslag angående

sådan ändring i kyrkostämmoförordningen af den 21 mars 1862, att kyrkostämmas

beslutanderätt finge, om sadant af henne beslötes, öfverlåtas å

särskilda fullmäktige, synes detsamma afse, att icke blott frågor rörande

folkskolan utan äfven de kyrkliga ärenden, öfver hvilka kyrkostämma nu

äger besluta, skulle öfverlämnas till handläggning af särskilda fullmäktige.

Då utskottet funnit sig böra i princip godkänna det föreslagna öfverflyttandet

. af ärenden rörande folkskolan till stadsfullmäktige, kan utskottet

gifvetvis icke biträda den i berörda motion gjorda hemställan. Gentemot

motionärerna vill utskottet särskilt framhålla, att ett fullständigt upphäfvande

af kyrkostämmas direkta beslutanderätt i de frågor, hvilka det

hittills tillkommit kyrkostämma att vårda, innebär en omgestaltning af nu

rådande förhållanden, hvilken icke uppbäres af någon allmän mening inom

de samhällen, om hvilka här är fråga. Såvidt utskottet kan döma* torde

det därför, äfven om möjlighet bereddes till utseende af kyrkofullmäktige,

komma att dröja mycket länge innan ett dylikt öfverlåtande af kyrkostämmas

beslutanderätt, särskildt i kyrkliga frågor, konirne att äga rum inom

något af de samhällen, som i motionen afses. Genom tillskapandet af en

särskild kyrklig representation skulle i hvarje fall önskemålet att åvägabringa

större enhet och planmässighet vid afgörande af kommunala budgetfrågor

icke blifva ■ tillgodosedt.»

Såsom Eders Kungl. Maj:t af hvad jag nu omförmält torde finna, har

det till 1908 års Riksdag framlagda förslaget funnit vedersakare på skilda

håll, först och främst från deras sida, som i förslaget se ett första steg

till folkskolans skiljande från kyrkan. Då dessa icke vilja förneka, att de

nuvarande kyrkostämmorna i mångt och mycket äro olämpliga att handhafva

folkskolans angelägenheter, om än denna olägenhet på sina håll förklaras

vara öfverdrifven, hafva de, i syfte att afhjälpa anmärkta olägenhet

utan att rubba det nuvarande förhållandet mellan kyrka och skola, velat

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 103.

öfverlämna kyrkostämmans beslutanderätt i folkskolans angelägenheter till

särskilda fullmäktige, hvilka eventuellt skulle komma att handlägga äfven

de rent kvrkliga ärenden, som nu förekomma a kyrkostämmorna.

Gentemot hvad sålunda blifvit invändt, vill jag till en början hänvisa

till hvad jag förut anfört rörande kyrkostämmornas olämplighet att handlägga

de ärenden, hvarom här är fråga.

Vidare vill jag i detta sammanhang framhålla, att det synes mig,

som om de motståndare till det kungl. förslaget, hvarom nu äi fråga,

betydligt öfverdrifvit betydelsen af skillnaden mellan ett ärendes handläggning

af s. k. kommunala eller s. k. kyrkliga myndigheter. Den omständigheten,

att den beslutande myndigheten kallas kyrkosthmma., innebär

ju icke någon garanti för att myndighetens beslut fattas i kyrklig anda.

Den uppdelning al ärendena mellan kommunala och kyrkliga myndigheter,

som gjordes vid våra nuvarande kommunallagars tillkomst, torde till en

stor del hafva verkställts med utgående från historiskt gifna förhållanden.

Skolan var ju uppvuxen under kyrkans hägn och hänfördes därför helt

naturligt till de kyrkliga angelägenheterna. Redan da var man emellertid

på det^klara med att de ärenden, som öfverlämnades till de rent kommunala

myndigheterna, voro af den art, att deras afgörande i de större

samhällena icke lämpligen kunde anförtros åt samtliga röstberättigade,

och därför infördes redan från början stadsfullmäktigeinstitutionen. Däremot

ansåg man, att de ärenden, hvilka den kyrkliga kommunen skulle

komma att behandla, voro dels sa enkla, att de kunde bedömas af en

hvar församlingsledamot, dels också af den personliga art, att församlingsmedlemmen

icke borde utestängas från rätten att själf deltaga i deias afgörande.

Hvad skolfrågorna beträffa voro de då helt annorlunda beskaffade

än nu, lätt öfverskådliga och ekonomiskt af förhållandevis ringa

vikt; man anade säkerligen ej då, hvilket oerhördt uppsving folkskoleväsendet

skulle inom kort ernå, och hvilken betydande plats inom kommunernas

ekonomi folkskolebudgeten skulle erhålla.

Folkskolans hänförande till den kyrkliga kommunen föreföll för visso

vid tiden för kommunallagarnas tillkomst såsom en naturlig sak. Det

oaktadt har jag svårt att förstå, att folkskoleärendenas öfverlämnande

af praktiska skäl till den borgerliga kommunen nu skulle betyda, att därigenom

skolan komme att skiljas från kyrkan. När en sådan öfverflyttning

äger rum under fastslående af garantier för att de kyrkliga myndigheterna

alltjämt skola erhålla det inflytande öfver skolan, som hittills

tillkommit dem, synes det mig skäligen likgiltigt, om kyrkostämman eller

stadsfullmäktige bestämma i budgetsfrågorna. Jag finner icke i förslaget,

sådant det föreligger, några bestämmelser som kunna uttydas såsom syftande

ntt åvägabringa den af mången sa fruktade skilsmässan mellan skolan och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

kyrkan. De rent kyrkliga myndigheternas ställning till folkskolan förblir

oförändrad. Domkapitlet har fortfarande öfverinseendet öfver skolväsendet

och kan ingripa på samma sätt som förut, en prästerlig ledamot tinnes

äfven framdeles inom skolstyrelsen såsom speciell vårdare af kristendomsundervisningen.

Lämnade man, såsom första-kammarmotionärerna önska,

vården om folkskolans angelägenheter åt kyrkofullmäktige i stället för åt

stadsfullmäktige, blefve nog en sådan anordning i realiteten endast en

skillnad till namnet. Olikheten ligger ju endast däri, att vid val till stadsfullmäktige

kunna utöfver de å kyrkostämma röstberättigade — deltaga

de s. k. dissenters; men, såsom jag förut erinrat, torde denna omständighet

vara af ringa praktisk betydelse och därjämte lärer, såsom jämväl lagutskottet

framhållit, äfven dissenters böra äga rätt att medverka vid afgörande

af den också för deras barn afsedda folkskolans angelägenheter.

Det återstår då att något vidröra den anmärkningen, att ett öfverflyttande

af folkskoleväsendet på stadsfullmäktige skulle vara onödigt, och

åt* man, genom att anlita kyrkofullmäktigeinstitutionen skulle kunna,

utan att onödigtvis inkräkta på den i kommunallagarna gifna dualismen,

på en gång få de anmärkningar ur världen, som riktats mot kyrkostämman

såsom folkskolemyndighet, och därjämte förskaffa sig en institution, som

bättre än kyrkostämman skulle vara ägnad att taga hand om de rent.

kyrkliga angelägenheterna. I likhet med lagutskottet tror jag för min

del icke, att något egentligt behof framträdt rörande sistnämnda angelägenheters

skiljande från kyrkostämmans handläggning, åtminstone icke

ännu. Att så däremot är förhållandet med skolfrågorna, torde vara

allmänt erkändt. Ur budgetssynpunkt är det ju gifvetvis en fördel, om

de ekonomiskt tyngande skolärendena förenas med kommunens öfriga

budgetsfrågor, och en sådan anordning lärer icke stå hindrande i vägen

för att,. om förhållandena skulle visa sig påkalla införandet af kyrkofullmäktige

för de rent kyrkliga angelägenheternas behöriga handläggning,

bringa en dylik anordning till stånd. Att nu, innan en tvingande

nödvändighet föreligger, tillgripa en utväg, som icke synes uppbäras

af en allmän mening, hvars praktiska värde är omtvistadt, och som gifvetvis

icke skulle kunna undgå att på ett betänkligt vis förminska församlingsintresset

i rent kyrkliga frågor, synes mig icke tillrådligt. Inom

Andra Kammaren höjdes icke heller en röst för ett sådant ordnande af

förhållandena.

Om sålunda det af Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget synts en

och annan alltför genomgripande och rent af farligt, saknas å andra sidan

icke de, som funnit detsamma icke vara nog radikalt. Såsom jag förut

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103-

anfört hafva inom Andra Kammmaren dels V. Rydén, dels ock J. Byström

m. fl. påyrkat vissa förändningar i det framlagda förslaget.

Hvad Rydéns motion angår öfverensstämmer den till sitt syfte med en

från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening till Eders maren.

Kungl. Maj:t inkommen framställning, till hvilken jag strax återkommer.

Beträffande åter den af Byström in. fl. väckta motionen anser jag mig här

böra nämna hvad till stöd för densamma anförts. Det heter i sagda motion:

»Om en så kallad främmande trosbekännare, t. ex. en duktig och

för saken intresserad metodist, som ju icke kunnat få utträda ur statskyrkan

utan att bekänna sig vara en kristen, blefve invald i folkskolestyrelsen,

skulle han icke få deltaga i ärenden, som röra kristendomsundervisningen,

under det att kanske en annan ledamot, som föga eller

intet intresse hade för sådana frågor, skulle få däri deltaga. Kan detta

vara rätt och klokt?

Som exempel på att äfven en dissenter kan med fördel användas i

fråga om förtroendeuppdrag på skolans område må anföras. I en socken

i mellersta Sverige invaldes en baptist, som lagligen utträdt ur statskyrkan,

i skolrådet. När man sedan frågade prästen, som väl visste hvad han

gjorde, och som för öfrigt äfven varit ledamot af Riksdagen, huru han

kunde tillåta, att en främmande trosbekännare invaldes i skolrådet, svarade

han, att dels ville folket hafva honom och dels var han en af de bästa

och mest intresserade för skolan. Att äfven dissenters kunna vara lämpliga

för förtroendeuppdrag på skolområdet, vitsordas ju också af Kungl.

Maj:t».

Beträffande den Byströmska motionen vill jag allenast erinra, att om

det än kunde tänkas fall, då uteslutning af en viss dissenter från handläggning

af kristendomsärenden kunde synas obefogad, det väl i allmänhet

måste anses vara i sin ordning att, då kristendomsundervisningen afser

statskyrkans bekännelseform, icke personer med därifrån afvikande åskådning

deltaga i undervisningens anordnande eller kanske inverka på dess

innehåll. Jag nödgas alltså och med åberopande af de utaf åtskilliga

myndigheter förut framförda skälen vidhålla förslaget äfven i denna del.

Jag återgår nu till mitt anförande i statsrådet den 3 april 1908. Jag

yttrade då vidare.

»Hvad denna lags tillämplighetsområde angår synes mig densamma ej Lagen» tillkunna

eller böra tillämpas på sådana stadsförsamlingar, som bilda sko,1-iämpUgheiiomdistrikt

tillsammans med en eller flera landsförsamlingar. Dessa senare

kunna icke på något lämpligt sätt ställas i förhållande till stadsfullmäkRih-

till Riks. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Apel. 10 Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Styrelse för

folkskolan.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 103.

tige i stadsförsamlingen. Vill en dylik stadsförsamling komma in under den

nu föreslagna lagstiftningens tillämplighetsområde, torde församlingen böra

antingen frigöra sig från gemensamheten med vederbörande landsförsamling

i afseende å skolväsendet eller ock, därest detta af ett eller annat

skäl icke låter sig göra, söka med sig införlifva landsförsamlingen.

I öfrigt delar jag beträffande lagstiftningens tillämplighetsområde helt

och hållet de sakkunniges uppfattning. Det kan icke uppdragas någon

acceptabel gränslinje mellan de städer, där man på förhand kan säga, att

lagstiftningen bör tillämpas, och öfriga städer. Vid sådant förhållande

torde det få ankomma på vederbörande stad att afgöra, huruvida på grund

af särskilda omständigheter den nya ordningen bör där komma i utöfning,

och denna valrätt bör stå öppen för hvarje stad, stor eller liten, där stadsfullmäktigeinstitutionen

är införd.

Jag har redan framhållit vikten af att stadsfullmäktige få till sitt

stöd eu väl organiserad skolstyrelse, hvilken skulle öfvertaga icke blott

de skolrådet nu tillkommande göromål utan äfven en del af kyrkostämmans

åligganden, t. ex. i fråga om tillsättande af lärare. Hur bör nu

denna styrelse organiseras? Det framgår af utlåtandena i ärendet, att två

motsatta ståndpunkter härutinnan framträdt: den ena, att då stadsfullmäktige

skola hafva högsta beslutanderätt i skolfrågor, och skolstyrelsen i

stort sedt är endast en verkställande myndighet, skolstyrelsen bör hafva

samma ställning till stadsfullmäktige som deras nämnder och sålunda äfven

tillsättas af fullmäktige, samt den andra, att, ehuru praktiska skäl göra

det lämpligt att icke bibehålla kyrkostämman vid dess beslutanderätt med

afseende å skolärenden, den dock fortfarande bör tillerkännas rätten att

utse skolstyrelse, hvilken därigenom komme att utgöra ett mera direkt uttryck

för de skolintresserades åsikter i skolfrågor och sålunda i någon

mån kunde motväga stadsfullmäktiges måhända af öfvervägande ekonomiska

skäl bestämda hållning.

För båda ståndpunkterna kunna goda skäl anföras. Ingendera bör

därför helt undertryckas på den andras bekostnad. En lämplig medelväg

synes mig därför vara att i enlighet med de sakkunniges förslag låta

hälften af skolstyrelsens ledamöter utses af kyrkostämman och den andra

hälften af stadsfullmäktige. De af vissa myndigheter föreslagna tilläggen,

såsom att stadsfullmäktige skulle vara pliktiga utse vissa ledamöter af

skolstyrelsen inom sin egen krets, att särskild hänsyn skulle af stadsfullmäktige

vid valen tagas till att föräldrar och målsmän för skolbarn blefve

representerade i skolstyrelsen o. s. v., synas mig icke förtjäna det afseende,

att särskilda bestämmelser i sådant syfte skulle vara erforderliga.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Däremot torde i detta sammanhang böra upptagas till allvarligt beaktande

en väckt fråga angående särskild röstgrund vid kyrkostämmas val

af ledamöter i skolstyrelsen. ,

Till Kungl. Maj:t har den 3 september 1907 inkommit en skrifvelse, däri

omnämnts, att vid möte i Göteborg i april 1906 mellan representanter

för folkskollärare i Sveriges större städer behandlats, bland annat, frågan

om öfverflyttning af folkskoleärendena i de större städerna från kyrkostämman

till stadsfullmäktige, samt hemställts, att Kungl. Maj:t måtte vid

en eventuell dylik öfverflyttning därifrån undantaga val till skolstyrelse

(skolråd) på så sätt, att halfva antalet ledamöter i denna styrelse valdes

genom omedelbara val efter principen: en person, en röst.

Vidare har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

genom sitt verkställande utskott den 8 februari 1908 till Eders

Kungl. °Maj:t inkommit med en underdånig framställning afföljande innehåll

: Centralstyrelsen hade funnit sig böra tillse, att de lärarkretsar, som

tillhörde föreningen och hade sin verksamhet inom rikets större och medelstora

städer, måtte blifva i tillfälle att yttra sig om de sakkunniges betänkande

i nu ifrågavarande ärende. I enlighet härmed hade centralstyrelsen

under december 1907 till lärarföreningarna i alla städer med minst

8,000 invånare utsändt ett aftryck af såväl förslaget till lag angående folkskoleväsendet

i vissa städer som ock de viktigaste paragraferna i förslaget

till folkskolestadga för vissa städer, i hvilka folkskoleväsendet handhades

af stadsfullmäktige, hvari ämte styrelsen anmodat lärarföreningarna att uttala

sina önskemål med afseende å förslagen. Med anledning häraf hade

inkommit uttalanden i ärendet från 26 lärarföreningar äfvensom från åtskilliga

enskilda lärare. De flesta af dessa hänförde sig till bestämmelserna

i förslaget till folkskolestadga. Centralstyrelsen hade dock trott det vara

lämpligast att uppskjuta behandlingen af önskemålen rörande folkskolestadgan,

till dess lagförslaget blifvit afgjordt af Riksdagen, och anhölle att

framdeles få inför Eders Kungl. Maj:t göra de underdåniga framställningar

i afseende på stadgeförslaget, hvartill omständigheterna kunde föranfeda.

Beträffande de af lärarföreningarna uttalade önskemålen i afseende

på lagförslaget vore det särskilt ett ändringsförslag, som mycket enhälligt

blifvit förordadt, nämligen att i lagförslaget borde inrymmas bestämmelse

därom, att vid det val af ledamöter i skolstyrelsen, som skulle förrättas å

kyrkostämma, hvarje röstande borde äga endast en röst. En dylik bestämmelse

skulle vara ägnad att tillmötesgå berättigade önskningar i fråga

om föräldraintressets tillgodoseende vid valet, hvilket för folkskolans utveckling,

vore af utomordentligt stor betydelse samt syntes äfven i öfrigt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majvs Nåd. Proposition N:o 103.

äga skäl för sig. Centralstyrelsen ville därför förorda densamma och anhölle

alltså i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t vid aflåtande till Riksdagen

af proposition om förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa

städer måtte i nämnda lagförslag införa bestämmelse därom, att vid det

val af ledamöter i skolstyrelsen, som skulle tillkomma kyrkostämma, hvarje

röstande skulle äga allenast en röst.

Den tanke, som tagit sig uttryck i de nu omnämnda framställningarna,

kan ju synas tilltalande och betydelsen för folkskolan af att densamma

utaf barnens föräldrar och målsmän omfattas med intresse och förtroende.

får icke underskattas. Jag vill emellertid i detta sammanhang till

en början framhålla, att ett sådant intresse och förtroende äfven under

nuvarande förhållanden i hög grad kommit folkskolan till del. Att redan

nu, innan den föreslagna organisationen blifvit genomförd och dess verkningar

låta sig öfverskådas, taga ett så radikalt afsteg från de vid kyrkostämma

hittills gällande rösträttsbestämmelser, synes mig, särskildt som

den föreslagna lagen icke skulle komma att tillämpas annat än i vissa

städer, icke tillrådligt. För öfrigt, är föräldraintresset verkligen starkt och

vaket, skall det nog under de nya förhållandena veta att göra sig gällande

likaväl som under de oramla.

O

Utom de valda ledamöterna förekommer enligt sakkunniges förslå01,

en själfskrifven ledamot, under det att en af de sakkunnige, sedermera

biträdd af åtskilliga myndigheter, förordat flera, dock högst tre, prästerliga

ledamöter,, där flera kyrkoherdar än en finnas inom staden. Att kristeno.

msundervisnin^en inom folkskolan fortfarande bör innehafva den framskjutna

ställning, att samma undervisning bör äga sin särskilda målsman

inom skolstyrelsen, därom är jag ense med de sakkunnige, men finner ej

anledning att frångå hvad deras flertal föreslagit därom, att i skolstyrelser

blott skulle finnas en målsman för kristendomsundervisningen, och att, där

flera kyrkoherdar finnas i samma stad, åt vederbörande domkapitel bör anförtros

att förrätta val dem emellan.»

De synpunkter i fråga om sättet för utväljande af ledamöter af skolstyrelsen,

mot hvilka jag i mitt yttrande den 3 april 1908 vände mig och hvilka

jag fann mig icke kunna acceptera, hafva inför Riksdagen framförts och vidare

utvecklats i den Rydénska motionen. Däri framhölls hufvudsakligen följande.

Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget innebure en organisatorisk orimlighet,

i det att majoriteten af folkskolestyrelsen skulle tillsättas af andra korporationer

än stadsfullmäktige. Det naturligaste vore, att stadsfullmäktige tillsatte hela

folkskolestyrelsen. Men å andra sidan vore stadsfullmäktige i stort sedt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

i hög grad ensidiga representanter för sådana samhällsklasser, hvilkas barn

icke erhölle sin undervisning i folkskolan, och utan den starkt framåtdrifvande

faktor, som föräldraintresset innebure, hämmades hvarje skola i sin

utveckling. Det vore väl ock i någon man detta, som varit bestämmande

för Kungl. Maj:ts förslag att förlägga valet af folkskolestyrelsens ena hälft

till kyrkostämma. I den mån denna anordning åsyftat att bereda föräldraintresset

inflytande i folkskolestyrelsen vore den emellertid fullkomligt förfelad,

så länge man bibehölle nu gällande röstgrund. Det syntes äfven ur

föräldraintressets synpunkt obetingadt fördelaktigare, därest röstgrunden

lämnades oförändrad, att stadsfullmäktige valde hela folkskolestyrelsen.

Men bättre än en sådan anordning vore att låta valet af halfva skolstyrelsen

med lika rösträtt för alla äga rum å allmän rådstuga, vid hvilken äfven

dissenters ägde rösträtt. Det öfverensstämde föga med de åsikter och principer,

som på andra områden gjorde sig gällande, att bibehålla prästens

själfskrifvenhet såsom ledamot af skolstyrelsen. Den plats däri, som härigenom

skulle blifva ledig, borde besättas af stadsfullmäktige, som härigenom

komme att tillsätta majoriteten inom styrelsen.

Hvad sålunda anförts är icke af beskaffenhet att förmå mig frångå

den ståndpunkt jag i fjol intog i denna fråga. Visserligen vill jag icke förneka,

att öfverflyttningen af vårdnaden om folkskoleväsendet på stadsfullmäktige

rent teoretiskt skulle kunna anses medföra såsom konsekvens, att

fullmäktige också utse ledamöterna i den nämnd, folkskolestyrelsen, som

skall hafva ledningen af folkskolorna. Men jag måste å andra sidan vidhålla,

att äfven föräldraintresset har rätt att göra sig gällande vid utseende

af ledamöterna i folkskolestyrelsen och att detta lämpligast sker

genom val å kyrkostämma. Att, såsom motionären föreslagit, för tillgodoseende

af nämnda intresse, hvilket skulle förefinnas hufvudsakligen hos

innehafvarna af de små fyrktalen, som förmenas icke skola kunna göra sig gällande

å kyrkostämma, åter upplifva institutionen allmän rådstuga och för

densamma skapa en särskild röstgrund, synes mig desto mindre erforderligt,

som enligt de ändrade bestämmelser rörande rösträtt inom kommunerna,

som från och med år 1910 komma att vara gällande, de lägst

beskattades inflytande högst betydligt ökas.

Jag vidhåller äfven min ståndpunkt i afseende å prästens själfskrifvenhet

såsom ledamot i folkskolestyrelsen. Beträffande frågan om hans

själfskrifvenhet såsom ordförande däri tillåter jag mig hänvisa till statrådsprotokollet

den 3 april 1908. Jag yttrade då:

»Att kyrkoherden vid tiden för tillkomsten af våra ännu gällandeskoittyr^''

kommunallagar förklarades själfskrifven såsom ordförande i skolrådet var ordf°r"nd'':-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 103.

en naturlig följd af att den svenska folkskolan uppkommit under kyrkans

hägn och från början hufvudsakligen varit en religionsskola. Det fanns

ock på den tiden inom större delen af vårt lands församlingar ingen

annan än prästen, som ägde bildning och intresse för folkskolan i tillräckligt

hög grad för att kunna fylla den redan då viktiga posten såsom

skolrådets ordförande. Sedan dess har mycket förändrats. Folkskoleväsendet

har utvecklats med stora steg och undervisningen i rent världsliga

ting intager nu en betydande plats vid sidan af religionsundervisningen.

Den arbetsbörda, som blifvit pålagd skolrådets ordförande och som det

således åligger prästen att å ämbetets vägnar bära, är numera i vanliga

fall ganska afsevärd och innebär en högst betydande ökning i prästens

ämbetsgöromål. Därtill kommer, att det i sådana fall, där prästen saknar de

personliga förutsättningarna, såsom förmåga att leda förhandlingar, snabbhet

i uppfattningen, med ett ord de egenskaper, som kräfvas af en driftig

kommunalman, det skall för prästen kännas svårt att nödgas bekläda en

ställning, som han icke tror sig om att uppbära, liksom under sådana

omständigheter ärendena blifva därpå lidande. Jag tror därför, att det

ur dessa sunpunkter i många fall skulle för prästen kännas såsom en stor

lättnad att blifva befriad från skolärendena, men jag tror ock, att den tid

ännu icke är kommen, då man, hvad landsbygdsförsamlingarna angår,

kan utan men för skolväsendet befria prästen från denna arbetsbörda. I

de flesta församlingar på landsbygden är nog ännu prästen den, som bäst

känner och mest intresserar sig för folkskoleväsendet. Ett upphäfvande af

prästens själfskrifvenhet såsom skolrådsordförande skulle säkerligen på

många håll hämma skolväsendets utveckling och dessutom i de flesta fall

vålla de ofta fattiga landsförsamlingarna dryga utgifter, då det nog skulle

befinnas omöjligt att få någon kompetent person, som i stället för prästen

åtoge sig att utan ersättning sköta folkskolans angelägenheter.

Annorlunda ställer sig saken i regel uti städerna. Där torde icke

saknas personer, som äga grundlig allmänbildning och som enbart af intresse

för folkskolans uppgifter äro villiga att ersätta prästen såsom ordförande i

skolstyrelsen, liksom man kan vara förvissad att där kunna finna personer,

skickade att uppbära en ordförandes kall. Sitter prästen inne med sådana

förutsättningar, lärer han väl ock, om han eljest därtill är villig, komma

att utses till ordförande. Att vid sådant förhållande fasthålla vid den

gamla anordningen synes icke lämpligt; och jag kan därför icke annat än

instämma i de sakkunniges förslag, enligt hvilket skolstyrelsen skall äga

att själf välja sin ordförande.»

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Jag öfvergår nu till ett upprepande af den redogörelse jag den 3

april 1908 lämnade för de sakkunniges särskilda motivering till de speciiiia

af dem framlagda lagförslagen äfvensom för myndigheternas utlåtanden^Ver/nsf///

härom. '' . och myndig
Hvad

angår de särskilda bestämmelserna i de sakkunniges förslag till

lag angående folkskoleväsendet hafva, enligt de sakkunniges förklarande, y därom.

dessa uppgjorts så mycket som möjligt etter mönstret åt redan gällande Lagen ang.

las- för Stockholm samt innehållet i den för folkskoleöfverstyrelsen i

hufvudstaden utfärdade instruktion. De sakkunnige hafva nämligen ansett vissa städer.

ändamålsenligt att i själfva lagen intaga en del föreskrifter om skolstyrelsens

konstituerande, protokollsföring hos densamma m. m., _ hvilka

för Stockholm återfinnas i berörda instruktion samt för riket i öfrigt äro

intagna i gällande kyrkostämmoförordnings stadganden om skolråd.

Beträffande den föreslagna § 1 hafva de sakkunnige anfört endast § lföljande:

Till frågan om folkskolan hade äfven lagts ärenden, som rörde

uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn. Dessa

senare ärenden syntes så mycket hellre böra följa samma ordning som

folkskoleangelägenheterna, som de i regel nu handhades af vederbörande

skolråd eller skolstyrelse. Då denna anordning befunnits lämplig, torde

det vara af vikt att sörja för att den för framtiden kunde få bestå äfven

i de städer, där folkskoleväsendet öfverflyttades till stadsfullmäktige. Den

omständigheten, att barnavårdsärenden öfverflyttades till stadsfullmäktige,

hindrade å andra sidan icke, att, om så befunnes tjänligare, en särskild

barnavårdsnämnd utsåges.

I fråga om denna § har på en mängd håll anmärkts, att uttrycket

»vederbörande» såsom utmärkande den, som ägde göra framställning om

folkskoleväsendets öfverflyttning på den borgerliga kommunen, vore otydligt;

och har det föreslagits, att detta ord måtte utbytas mot »kyrkostämma» eller

»stadsfullmäktige och kyrkostämma» eller »stadsfullmäktige eller kyrkostämma».

I fråga om församlingsbibliotek har domkapitlet i Uppsala funnit det

oegentligt, att sådana bibliotek icke skulle få af de särskilda församlingarna

upprättas eller att de skulle stå under någon annan vård än den

församlingarna själfva bestämde. Domkapitlet i Härnösand har likaledes

uttalat den uppfattningen, att vården om församlingsbibliotek vore en den

kyrkliga församlingens angelägenhet och därför borde af dess organ, kyrkostämman,

handläggas. Biskopen N. Lövgren har funnit det oklart, huruvida

församlings rätt att bekosta och innehafva särskilda församlingsbibliotek

genom den föreslagna lagen skulle upphäfvas.

Beträffande öfverflyttningen af frågor om uppfostran åt vanartade

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 103.

och i sedligt afseende försummade barn hafva en hel del anmärkningar

framställts. Till dessa återkommer jag i annat sammanhang.

Såsom af lagförslaget framgår, har i § 1 inryckts den bestämmelsen,

att kostnaderna för de i paragrafen omförmälda ändamål skola beslutas

och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.

Emellertid finnes i § 58 af gällande folkskolestadga en bestämmelse,

som medgifver skoldistrikt att såsom bidrag till kostnaderna för skolväsendet

af hvar och en, som erlägger mantalspenningar, upptaga en

särskild personlig afgift. Med anledning af denna bestämmelse anmärktes

hos kyrkostämman i Norrköping, att stadskommun äfven efter öfverflyttning

af skolärendena till stadsfullmäktige borde äga rätt att i samma''utsträckning,

som för andra skoldistrikt är tillåtet, upptaga särskild skolafgift

af hvar och en, som är skyldig att erlägga mantalspenningar.

Beträffande § 2 hafva de sakkunnige erinrat, att denna § ägde

motsvarighet i § 6 i gällande lag angående folkskoleväsendet i Stockholm

samt afsåge att ordna förhållandena vid öfvergången till den nya ordningen.

I afseende å mom. 1 i den föreslagna paragrafen har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Jämtlands län gjort följande erinran: Ifrågavarande

stadgande, hvilket vore hämtadt från Stockholmslagen, voré utan tvifvel

där befogadt och rättvist, helst det väl finge antagas, att det ej där tillkommit

utan en undersökning rörande de förhållanden, som det afsett att

reglera. Men det kunde sättas i fråga, om det utan en dylik föregående

undersökning kunde uppställas såsom oeftergiflig regel med afseende på

förhållandena i allmänhet inom de samhällen, på Indika den nu föreslagna

lagen kunde komma att tillämpas, helst det torde kunna understundom

uppstå ovisshet, huru pass vidsträckt orden »egendom och medel» skulle

tagas. I viss mån reglerades visserligen detta stadgande af det i mom.

3, men det syntes dock kunna tänkas, särskildt där en stad utgjordes af

flera församlingar, att den föreslagna bestämmelsen i vissa fall skulle

verka orättvist eller obilligt. Då Kungl. Maj:t med afseende å hvarje

stad skulle hafva att pröfva, huruvida frågor om folkundervisningen finge

öfverflyttas på stadsfullmäktige, syntes det ock vara riktigast, att Kungl.

Maj:t i hvarje särskildt fall bestämde, huru med de i mom. 1 omförmälda

rättigheter skulle förhållas. Att den princip, som i detta stadgande uttalades,

vore riktig, kunde emellertid ej sättas i fråga, och den borde

därför ock angifvas i lagen, under förbehåll likväl af Kungl. Maj:ts bestämmanderätt

i hvarje särskildt fall.

Samme befallningshafvande har gent emot stadgandet i mom. 2 anmärkt,

att hvad där föreskrefves borde vara gällande äfven utan före
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

skrift, samt att giltigheten af före öfverflyttningen i gällande laga ordning

fattade beslut ej borde vara inskränkt allenast till sådana, som rörde

aflönings- och pensionsförhållanden, ehuruväl naturligen besluten, i den

man tredje mans rätt ej till annat förbunde, kunde upphäfvas eller ändras

af stadsfullmäktige, likasom detta ock kunnat göras af kyrkostämma.

Slutligen har samma myndighet erinrat, att bestämmelsen i mom. 3

syntes vara af annan innebörd än motsvarande bestämmelse i Stockholmslagen.

Då det på förhand väl knappast kunde afgöras, hvad som vore

lämpligt eller icke med afseende å hvarje särskild disposition eller testamentsanslag,

samt betydelsen af orden »hvad särskild! är eller varder stadgadt»

i det sammanhang, de här förekomme, icke förefölle fullt klar,

syntes ett stadgande i öfverensstämmelse med det i Stockholmslagen vara

att föredraga. — Biskop Lövgren har vid detta mom. erinrat, att död

mans vilja kunde lägga hinder i vägen för att skolstyrelse trädde i stället

för skolråd i fråga om dispositioner och testamentsanslag, samt att således

en utredning måste föregå lagstiftning i ämnet.

S 3 i lagförslaget har edfvit de sakkunnige anledning till den erinran §

allenast, att det befunnits ändamålsenligast, att en särskild folkskolestadga

blefve gällande för städer, där lagen finge sin tillämpning, likasom en

sådan särskild stadga gällde för Stockholm.

I afseende på § 4 hafva de sakkunnige anfört, att, då styrelsen för § *■

folkskolan i de städer, som i lagen afsåges, skulle erhålla en i viss mån

olika ställning mot skolråden i allmänhet, hade det befunnits önskligt att

gifva denna styrelse en särskild benämning; och hade såsom sådan upptagits

ordet »skolstyrelse».

Stadsfullmäktige i Södertälje hafva emellertid ansett denna benämning

kunna gifva anledning till förväxling, då inom en stad ofta funnes

flera olika skolstyrelser, hvarför benämningen »folkskolestyrelse» vore att

föredraga.

Vidkommande bestämmelserna i § 5 hafva de sakkunnige — utöfver § shvad

de yttrat i den allmänna motiveringen — framhållit följande:

För den händelse i framtiden kyrkofullmäktige skulle i ett eller flera

af hithörande stadssamhällen träda i kyrkostämmas ställe, torde det falla

af sig själft, att kyrkostämmas rätt att välja ledamöter i skolstyrelse då

öfverginge på kyrkofullmäktige.

1 enlighet med de nu gällande allmänna föreskrifterna om valperiod

för skolrådsledamot hade intagits bestämmelse, att valet skulle afse en

period af fyra år, och hade denna tid ansetts böra gälla äfven för ledamot,

som valdes af domkapitel. Likaledes hade efter nu gällande föreskrifter

om val af suppleanter i skolråd upptagits motsvarande bestämmelser alle
Jiih.

till Riksd. Prot. 1003. 1 Sand. 1 Afd. 10 Höft. V

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 103.

näst med den ändring, som påkallades däraf, att valen skulle ske dels af

stadsfullmäktige och dels å kyrkostämma.

För ledamöter, som skulle utses af stadsfullmäktige, hade det ansetts,

att valbarhetsbestämmelserna borde affattas i likhet med hvad som enligt

lagen den 7 juli 1905 gällde för Stockholm.

Härigenom gjordes väl möjligt att i motsats mot hvad nu vore fallet,

då val af skolråd skedde å kyrkostämma, till ledamot af folkskolestyrelsen

välja jämväl främmande trosbekännare och den, som anmält sig till utträde

ur svenska statskyrkan. Men då sådana personer ju, likasom andra

samhällsmedlemmar, kunde hafva sina barn i folkskolan och finge genom

sina skatter bidraga till folkskoleväsendet, torde det icke vara på sin plats

att utesluta dem från valbarhet till ledamöter i folkskolestyrelsen. Då det

dessutom vore stadsfullmäktige, som skulle förrätta valen, syntes man icke

behöfva befara några ytterligheter i dessa afseenden.

För ledamöter i skolstyrelsen, som fortfarande skulle utses å kyrkostämma,

hade bestämmelserna om valbarhet ansetts böra så nära som

möjligt ansluta sig till dem, som upptagits beträffande valbarhet för de

af stadsfullmäktige utsedda ledamöterna. De ändringar i sak, som härigenom

skett i nu gällande föreskrifter, bestode egentligen däri, att den,

som tillhörde kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och aflönade betjänte,

äfven skulle kunna väljas till ledamot i skolstyrelsen. Mot denna

och öfriga obetydliga förändringar syntes emellertid någon befogad erinran

ej vara att göra.

Såsom ofvan nämnts, afsåge inledningsorden till § o att lämna öppet

att för. städer, där redan bestående förhållanden nödvändiggjorde särskilda

föreskrifter om skolstyrelsens sammansättning, sådana måtte kunna meddelas

af Eders Kungl. Maj:t.

I liera af de afgifna yttrandena hafva ock särskildt erinrats om att

inledningsorden till § 5 medgifva särskilda anordningar i fråga om skolstyrelsen,

där sådana redan finnas eller kunna anses önskvärda. Så förklarar

t. ex. direktionen för Prins Gustafs folkskola i Uppsala, hvars

yttrande kyrkostämman åberopat såsom sitt, att direktionen tillstyrkte förslaget

under förutsättning, att i fråga om skolstyrelsen möjlighet bereddes

stadssamhällena att i enlighet med § 5 och utan hinder af § 6 mom. 1

med Konungens begifvande antingen bibehålla redan befintliga, i enlighet

med särskilda föreskrifter grundade och organiserade skolstyrelser eller,

där så kunde finnas af omständigheterna påkalladt, inrätta sig på annat

sätt än lagen i allmänhet stadgade.

Bestämmelsen i mom. 1 af § 5, att de ledamöter af skolstyrelsen,

hvilka väljas af kyrkostämman, skola, där kyrkoförsamlingarna äro flera,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 103.

väljas å gemensam kyrkostämma med dessa, har föranledt den erinran

från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län, att

genom lagstiftning borde beredas möjlighet att för sådana val indela skoldistrikt,

som bestå af ett stort antal församlingar och hafva en mycket

stor folkmängd, i valkretsar.

Angående de öfver mom. 2 i samma paragraf afgifna yttranden har

jag delvis utlåtit mig i annat sammanhang. Utom de anmärkningar, som

då omnämndes, hafva beträffande ifrågavarande bestämmelser erinringar

gjorts äfven i ett annat afseende, nämligen rörande de förhållanden, som

ansetts böra utesluta valbarhet till ledamotskap af skolstyrelsen.

Enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad äger en hvar välfrejdad

svensk undersåte, som är medlem af en stadskommun samt förbunden

att erlägga skatt till kommunen och icke häftar för oguldna stadsutskylder,

att vid allmän rådstuga deltaga i öfverläggningar och beslut

rörande stadens angelägenheter. Stadsfullmäktige väljas ibland stadens

röstberättigade män; dock att den ej kan vara stadsfullmäktig, som icke

uppnått 25 års ålder, ej heller den som icke råder öfver sig och sitt gods;

den, som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt lagförmår,

gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den som är förlustig

medborgerligt förtroende, eller genom utslag, hvilket ännu icke

vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den

som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;

samt den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller

att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd bestämmer, att rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar

och beslut tillkommer i stad den, som vid allmän rådstuga äger rösträtt,

främmande religionsbekännare och de, som anmält sig till utträde ur

svenska kyrkan, härifrån likväl undantagna. Samma förordning angifver

också de omständigheter, som skola utgöra hinder lör ledamotskap i kyrkoråd

eller skolråd, och uppräknar därvid samtliga de förhållanden, som,

enligt hvad ofvan sagts, enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad

grunda obehörighet att vara stadsfullmäktig, hvarjämte kyrkoståinmoförordningen

tillägger, att den icke kan vara ledamot af kyrkoråd eller skolråd,

som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och

beslut, och ej heller deri, som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga

och aflönade betjänte.

Det har nu anmärkts från åtskilliga hall, att, da de sakkunnige föreslagit,

att de ledamöter af skolstyrelsen, hvilka, väljas af stadsfullmäktige,

skola, utses bland stadens vid stadsfullmäktigeval röstberättigade invånare,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

§§ 7

t 6.

Kungl. Maj:ts A ad. Proposition N:o 103.

som uppnått 25 år, samt de, Indika väljas å kyrkostämma, bland de å

kyrkostämman röstberättigade, som uppnått 25 års ålder, så kunna till

ledamöter af skolstyrelsen utses personer, Indika enligt bestämmelse i

kommunalförfattningarna icke skulle varit valbara till stadsfullmäktige

eller till ledamöter af kyrko- och skolråd. Ett dylikt förhållande kunde

förmenar man, icke anses tillfredsställande.

Mot öfriga bestämmelser i § 5 hafva några anmärkningar icke förekommit.

Rörande § 6 hafva de sakkunnige — efter erinran om att skolstyrelsen

borde själf för hvarje kalenderår utse ordförande och vice ordförande —

vidare anfört, att i senare delen af denna § hufvudsakligen efter mönstret

af det förslag, som j samma ämne framkommit från folkskoleöfverstyrelsen

i Stockholm, intagits föreskrifter, åsyftande att bereda möjlighet för

skolstyrelse att till lättnad för sina arbeten kunna öfverlämna vissa ärenden

åt afgörande af delegationer eller nämnder. Med de restriktioner,

som i dessa afseende!! föreslagits, torde enligt de sakkunniges mening

några missförhållanden icke vara att befara af ett sådant medgifvande!

Naturligtvis skulle en dylik anordning få sin hufvudsakliga betvdelse för

de mycket stora stadssamhällena.

„ , ^ ärendet hörda myndigheter hafva i fråga om denna § anmärkts:

Ui (Hörande valet borde, därest kyrkoherdes själfskrifvenhet såsom ordförande

upphörde, afse längre tid än ett år, på det att någon kontinuitet

matte finnas på denna kräfvande post, Allenast i särskilda undantagsfall

borde ärende få företagas till afgörande annat än i skolstvrelsen. Att° däremot

åt delegerade öfverlåta ärenden till den mångfald och af den omfattande.

art, som i denna § afsåges, vore ej lämpligt eller ens tillrådligt.

Den möjligheten vore icke utesluten, att de af kyrkostämman valda ledamöterna

i skolstyrelsen alldeles icke komme att deltaga i behandlingen af

de ärenden, som handlades af delegerade eller nämnder, i följd hvaraf

örsamlingen helt och hållet komme att uteslutas från befattning med vissa

folkskoleärenden. Uttrycket »åtgärder med vanartade skolbarn» borde ut—

}tas mot »åtgärder med vanartade och i sedligt afseende försummade

barn». Slutligen vore uttrycket »minst tre hafva deltagit i beslutet och

samtliga tillstädesvarande varit om beslutet ense» icke tydligt eller lärnpigt

och borde ändras antingen så, att orden »samtliga tillstädesvarande»

uteslötes, eller därhän, att för bindande beslut enighet mellan de beslu-10

^an<ae erfoi''drades allenast i det fall, att endast tre varit tillstädes.

• * ^''ffa °m ^ ^—W hafva de sakkunnige anmärkt allenast, att de

i dessa intagna föreskrifter vore hämtade dels från den för hufvud
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5''3

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

staden gällande lagstiftning om folkskoleväsendet och dels från den allmänna

kyrkostämmoförordningen.

Det " har rörande dessa §§ erinrats allenast, att bestämmelse saknades

om hvem som skulle leda ordförandevalet och föra protokoll vid skolstyrelsens

sammanträden, äfvensom att i större samhällen skolstyrelsens ordförande

ej kunde hafva tid att vårda styrelsens handlingar samt hålla register

öfver dem.

Vidkommande slutligen §11 hafva de sakkunnige anfört, att i denna

§ intagits de allmänna föreskrifter, som ansetts erforderliga för att ordna

dels (Ten nya skolstyrelsens ställning till stadsfullmäktige dels ock dess

allmänna förhållande till folkskoleväsendet och om detsamma utfärdade

författningar.

Mot bestämmelserna i denna § hafva gjorts många anmärkningar.

Man har särskilt ansett dem för knapphändiga och därjämte äfven till

sitt innehåll otydliga.

Beträffande mom. 1 har tydligen stor tveksamhet rådt angående den

ställning skolstyrelsen skulle komma att intaga gent emot stadsfullmäktige.

Så yttrar biskop Lövgren: Den ställning, som i denna § tilldelades

skolstyrelsen i förhållande till stadsfullmäktige, vore väl knappast riktig.

Skolstyrelsen skulle ju vara sjanständigt ansvarig för sina åtgärder och det

delvis" inför myndighet, hvarunder stadsfullmäktigeinstitutionen alls icke

sorterade. Dess medlemmar vore ju ock delvis insatta af annan valkorporation

än stadsfullmäktige. Mom. 1 måste därför antingen bortfalla eller

erhålla annan lydelse. — Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands

län finner det osäkert, om det kan låta sig göra att likställa skolstyrelse

i dess förhållande till stadsfullmäktige med de för olika ändamål

tillsatta förvaltande verk och styrelser, som kunde finnas i städerna, såsom

drätselkammare, hamndirektioner, sjukhusstyrelser, fattigvårdsstyrelser m.fl.,

hvar inom sitt område, och framkastar den frågan, huru det skulle gå,

om olikhet härutinnan rådde dessa verk och styrelser emellan. Vidare

anför samma myndighet: Eu brist i lagförslaget syntes ock vara, att intet

stadgande funnes om en så viktig sak, som skolstyrelsens ansvar för omhänderhafda

medel. Måhända hade man ansett detta afhjälpt genom hänvisningen

till kyrkostämmoförordningens föreskrifter om skolråd i inom. 3

af deif föreslagna § 11, hvilka föreskrifter förklarades skola gälla i tillämpliga

delar äfven beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet.

Härvid mötte dock den egendomligheten, att § 33 i nyssnämnda förordning,

till hvilken man alltså hade att ga, talade om, att ansvarigheten

fortfore till dess, i allmännast förekommande fall, förvaltningen blifvit af

kyrkostämman godkänd. Det kunde väl knappast sägas, att det \ o ve nog

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majds Nåd. Proposition N;o 103.

med att anförda stadgande blefve gällande för skolstyrelse, hvarom här

vore fråga, ens i tillämpliga delar. Det rätta syntes vara att i lagen upptaga

mer bestämda, helst uttryckliga stadganden rörande såväl skolstyrelsens

ställning till stadsfullmäktige, i den män detta kunde anses behöfli^t,

som särskild t dess ansvarighet för omhänderhafda medel. — Stadsfullmäktige

i Halmstad hafva visserligen funnit det af § 11 framgå, att stadsfullmäktige

skulle äga att välja revisorer för granskning af folkskoleväsendets

räkenskaper och förvaltning samt besluta om ansvarsfrihet för skolstyrelsen,

men tydligare och båttre än en sådan allmän hänvisning syntes vara

ett bestämdt stadgande härom i den nya lagen, hvari ock borde amnfvas,

om glanskning af skolräkenskaperna skulle anförtros åt de revisorer, som

för hvarje år valdes att granska stadens öfriga förvaltande och verkstälande

nämnders räkenskaper, eller åt särskildt utsedda revisorer, såsom nu

vore fallet. Slutligen har domkapitlet i Kalmar ansett § 11 böra formuleras

så, att däraf klart och otvetydigt framginge, att skolstyrelsen ämle

motionsrätt i stadsfullmäktige. ‘ °

I fråga om mom. 2 hafva stadsfullmäktige i Västerås, med instämmande

från länsstyrelsen därstädes, uttalat såsom sin åsikt, att folkskollärare

skulle, efter förslag af skolstyrelsen, tillsättas af stadsfullmäktige.

Beträffande inom. 3 har kyrkostämman i Kalmar erinrat om nödvändigheten

däraf, att det vid uttrycket »andra allmänna författningar» utlyckligen

angåfves, hvad i dessa författningar med hänseende till skolstyrelsens

åliggande och verksamhet fortfarande skulle äga giltighet. Halmstads

kyrkostämma hemställer om en bestämmelse, innebärande vidsträcktare

befogenhet till besvär mot folkskolestyrelsens beslut. Växjö domkapitel

anför: Kommitterade hade tydligen icke gjort si"- fullt förtrogna

med konsekvenserna af förslaget att låta stadsfullmäktige öfvertaga kyrkostämmans

funktioner.. Man sköte helt enkelt in stadsfullmäktige på kyrkostämmans

plats i. kedjan af kyrkliga förvaltningsmyndigheter men förbiså<m,

att stadsfullmäktige enligt gällande författningar icke hade någon kommunikation

med de kyrkliga myndigheterna. Detsamma gällde ock om den

föreslagna skolstyrelsen, därest pastor, såsom föreslagits, icke skulle vara

dess själfskrifne ordförande. Icke desto mindre

skolstadgan bibehållit de bestämmelser i den allmänna folkskolestadgan,

som handlade om biskops och domkapitels uppsikt öfver anstalterna för

olkskolevåsendet samt dess utveckling till uppfyllande af sin bestämmelse,

men ingen utväg. hade beredts dem att kommunicera med stadsfullmäksom

skulle innehafva beslutanderätten i afseende på anstalterna för

olkskolevåsendet. Ett domkapitel syntes icke ens kunna ålägga en stadsfullmäktigordförande

att inför fullmäktige föredraga något visst skolärende.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

långt mindre ålägga dessa att draga försorg om skolväsendets förbättring

på visst angifvet sätt. Och vore någon missnöjd med stadsfullmäktiges

sätt att fullgöra sina åligganden i afseende på folkskoleväsendet, så kunde

besvär öfver deras beslut icke anföras hos domkapitlen utan måste anföras

hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, Indika däremot — då ingen

allmän uppsiktsrätt i afseende på folkskoleväsendet tillkomme dem

näppeligen vore befogade att pröfva anförda besvär ur annan synpunkt än

de öfverklagade beslutens formella giltighet. Icke heller syntes underdåniga

besvär öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag i mål

angående stadsfullmäktigebeslut enligt gällande ordning kunna anföras och

pröfvas i ecklesiastikdepartementet, dit skolärenden dock enligt sin natur

hörde. — Domkapitlet i Härnösand har, med anslutning till Östersunds

kyrkostämmas yttrande, framhållit nödvändigheten af att förhållandet

mellan det föreliggande lagförslaget och gällande förordning om kyrkostämma

m. m. blefve fullt klart och tydligt. Särskildt syntes detta med

afseende å anförande af besvär vara af oundgängligt behof påkalladt. Vissa

tilläggsbestämmelser blefve gifvetvis för ändamålet erforderliga; och uttalade

domkapitlet såsom sin uppfattning, att genom dessa kompletterande

bestämmelser ingen rubbning borde ske i de grunder, som utmärkte nu

gällande lagstiftning i ämnet. — Dessutom hafva ytterligare åtskilliga af

de hörda myndigheterna framhållit, hurusom till förekommande af osäkerhet

vid tillämpningen af den blifvande lagstiftningen borde uttryckligen

angifvas, hvilka bestämmelser i kyrkostämmoförordningen vore tillämpliga

i fråga om skolstyrelses åliggande och verksamhet.

§ 12 har icke föranledt någon erinran. § /2-

Vidkommande öfvergångsbestämmelserna till lagen angående folkskoleväsendet

i vissa städer hafva de sakkunnige anfört:

»Hvad öfvergångsföreskrifterna beträffar har det ansetts vara mest på

sin plats att, äfven om lagen i öfrigt med ett visst kalenderår träder i

tillämpning för en stad, dock låta revision af folkskoleväsendets räkenskapet

för närmast föregående året försiggå i dittills gällande ordning,

isynnerhet som revisorer för det senare årets räkenskaper ju redan äro

vid det förra årets ingång utsedda. För följande år skulle revisionen åter

försiggå, på grund af stadgandet i första stycket af § 11, enligt de regler,

som gälla andra under stadsfullmäktige stående verk och styrelser.

Med tillsättning af folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då

denna lag träder i tillämpning för en stad, har ock synts lämpligast att

förfara enligt förut gällande stadgaiulen.»

1 dessa hänseenden hafva de hörda myndigheterna icke gjort någon

afsevärd anmärkning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Lag om

ändring t

lagen ang.

vanartade

barn.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Slutligen hafva de sakkunnige äfven anfört följande:

Från åtskilliga håll hade föreslagits att, om folkskoleväsendet öfverflyttades

till stadsfullmäktige, skolstyrelsens ordförande samt vederbörande

folkskoleinspektör, äfven om de icke vore stadsfullmäktige, skulle äga att

närvara vid stadsfullmäktiges behandling af folkskolefrågor med rätt att i

öfverläggningarna, men naturligtvis ej i besluten, taga del. Då emellertid

detta förslag berörde ett ämne, som anginge formerna för stadsfullmäktiges

förhandlingar och som borde lösas med hänsyn ej blott till folkskolestyrelsens

ärenden utan äfven med afseende å frågor från andra verk och

styrelser, hvilka hörde under stadsfullmäktige, hade förslaget icke ansetts

kunna i detta sammanhang här upptagas.

Hvad de sakkunnige sålunda uttalat har emellertid af en eller annan

myndighet ansetts icke utgöra tillräckligt skäl för att icke i förslao-et intaga

ett stadgande af antvdt innehåll.

Till stöd för det afgifna förslaget till ändrad lydelse af 2 § i lagen

angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn

hafva de sakkunnige anfört, att det i § 6 af förslaget till lag angående

folkskoleväsendet i vissa städer inryckta stadgande om befogenhet för folkskolestyrelse

att åt särskild delegation inom sig öfverlåta vissa ärenden, ansetts

böra gälla äfven barnavårdsärenden, och att häraf emellertid påkallades

. en ändring i 2 § af lagen angående uppfostran åt vanartade och i

sedligt afseende försummade barn.

Det af de sakkunnige utarbetade lagförslaget har emellertid föranledt

olika tydningar. Så yttra stadsfullmäktige i Visby: Ifrågavarande lagförslag

innefattade ett berättigande för skolstyrelsen att inom sig utse en

särskild kommitté för handläggning af de i barnavårdslagen afsedda ärenden.

Detta förslag syntes med den föreslagna formuleringen kunna gifva

anledning till missuppfattning. I första stycket af lagens § 2 stadgades

nämligen, att kyrkostämman ägde besluta, huruvida särskild barnavårdsnämnd

skulle tillsättas eller nämndens uppdrag öfverlåtas å skolrådet eller

den myndighet, som eljest utgjorde skolstyrelse. Då nu det föreslagna

andra stycket i samma paragraf, hvilket utgjorde den enda ändring, som

föresloges i lagen, icke innehölle något uttryck, som i tydliga ordalag

upphäfde denna kyrkostämmans befogenhet, kunde det synas, som om bestämmanderätten

därutinnan fortfarande bibehölles kyrkostämman, hvilken

enligt denna tolkning naturligtvis skulle bibehålla jämväl öfriga funktioner

enligt samma lag. Af § 1 i de sakkunniges förslag till lag angående folkskoleväsendet

framginge emellertid, att detta icke gärna kunde vara afsikten,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

ty där stadgades, att uppfostran åt vanartade barn vore en stadens angelägenhet,

som skulle vårdas af stadsfullmäktige, hvaraf ju borde följa, att

kyrkostämmans befattning med denna angelägenhet skulle upphöra. Ehuru

ur språklig synpunkt mindre riktigt, kunde det alltså förefalla, som om med

uttrycket »som är barnavårdsnämnd» utmärktes, att skolstyrelsen vore själfskrifven

barnavårdsnämnd. Möjligheten att utse särskild barnavårdsnämnd

och därigenom lätta skolstyrelsens arbete vore sålunda i förslaget borttagen.

Visserligen borde den medgifna rätten för skolstyrelsen att kunna inom

sig utse en särskild delegation för barnavårdsärendenas närmaste behandling

medföra någon lättnad, men i samhällen, där skolstyrelsen utgjordes

af ett fåtal ledamöter, däraf fem måste ingå i delegationen, blefve lindringen

obetydlig.

Professor Holmström i Lund anför i ett inom domkapitlet afgifvet

särskildt yttrande: Enligt förslaget förefölle det, som skulle den nya skolstyrelsen

i stad, där folkskoleärendena handhades af stadsfullmäktige, ovillkorligen

antingen själf fungera som barnavårdsnämnd eller inom sig utse

en af minst fem ledamöter bestående nämnd att handlägga i barnavårdslagen

af sedda ärenden, dock med skyldighet att själf afgöra alla framställningar

till stadsfullmäktige. Den rättighet, som för så kort tid sedan

i och genom barnavårdslagen tillerkänts alla svenska kyrkoförsamlingar

och som äfven fortfarande skulle medgifvas andra församlingar än dem,

där de föreslagna nya bestämmelserna skulle vinna tillämpning, nämligen

att för ifrågavarande särskildt under senare tid så viktiga angelägenhet

utse en särskild barnavårdsnämnd, den skulle alltså enligt detta förslag

åter beröfvas vissa städer eller större församlingar, där onekligen behofvet

af en dylik myndighet vore utan jämförelse vida större ån i de mindre

församlingarna både i stad och på land. 1 hvarje fall vore det i förslaget

icke angifvet eller ens an ty dt, huru eller af hvem en särskild barnavårdsnämnd

skulle utses eller, ifall en sådan fortfarande såsom hittills

skulle kunna utses af kyrkostämma, huru dennas befogenhet och verksamhet

skulle förhålla sig till den af skolstyrelsen utöfvade.

På andra håll har man tydligen haft den uppfattningen, att förslaget

icke innebure ett upphäfvande af möjligheten att, där sa önskades, utse

särskild barnavårdsnämnd. Men man har utgått från, att det nuvarande

sättet för utseende af dylik nämnd da icke längre vore lämpligt, utan att

det erfordrades nya bestämmelser rörande nämndens sammansättning och

val af dess ledamöter. Vidare har man erinrat, att bestämmelser saknades

om denna nämnds ställning till stadsfullmäktige. Det har äfven payikats,

att stadsfullmäktige måtte få rätt att utse ledamöterna i den särskilda

barnavårdsnämnden.

B ikt ill Rihsd. Prof. 1009. 1 Samt. 1 Afd. 70 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 103.

För det fall, att barnavårdsärendena komme ått handläggas af en

inom skolst}Trelsen utsedd delegation, har från några håll yrkats, att den

prästerliga ledamoten af skolstyrelsen borde vara själfskrifven ledamot af

denna delegation.»

Departe
mentschefens
yttrande.

Jag yttrade vidare den 3 april 1908: »Med anledning af de erin
ringar,

som sålunda blifvit framställda mot särskilda delar af de sakkunniges

förslag, hvilket äfven ur andra synpunkter synts mig gifva fog

för anmärkningar, har jag låtit inom departementet omarbeta förslagen,

hvilket föranledt jämväl förslag till lag om ändring af § 1 i förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd; och tillåter jag mig

att vid den redogörelse, jag nu går att gifva angående de vidtagna

ändringarna, taga frågorna i den ordningsföljd de hafva enligt de nya

förslagen.

§ l. De sakkunnige hafva hemställt, att, förutom folkundervisningen och

/on”io"e»ä"«n-^^^öran(^e ansta-lter> jämväl församlingsbibliotek samt uppfostran åt van,

iet i vissa artade och i sedligt afseende försummade barn skola utgöra en för hela

städer, staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom kommun har att

genom stadsfullmäktige vårda.

Såsom jag förut nämnt hafva betänkligheter uttalats mot att församlingarna

icke fortfarande skulle få innehafva vården om sina församlingsbibliotek.

Det synes mig ock, som om de sakkunniges förslag i denna

del icke vore ändamålsenligt, särskildt i betraktande af de omständigheter,

under hvilka den nuvarande folkbiblioteksinstitutionen, i hvilken församlingsbiblioteken

ingå, uppkommit.

Genom proposition till 1905 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen

att medgifva, bland annat, att understöd af högst 7 5 kronor, för år

räknadt, finge under vissa villkor och af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser

utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt till territoriell

församling i nämnda städer för upprättande och underhåll af församlingsbibliotek.

Med anledning af denna proposition anförde Riksdagen i skrifvelse

den 3 maj 1905:

»Riksdagen är fullständigt ense med Eders Kungl. Maj:t om lämpligheten

och behofvet af ekonomiskt understöd från statens sida till sådana

bibliotek, som afse att främja den allmänna folkbildningen, men har Riksdagen

haft en från Eders Kungl. Maj:ts förslag afvikande mening särskildt

rörande frågan om, hvilka slag af bibliotek, som böra komma i åtnjutande

af statsbidrag, äfvensom beträffande frågan om, hvilken myndighet det

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 103. 59

närmast bör tillkomma att handlägga ärenden rörande de statsunderstödda

folkbiblioteken. _ , .

Riksdagen vill till en början erinra, att det för närvarande inom

landet på skilda orter råder olikhet i fråga om handläggningen af ärenden

rörande de bibliotek, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle komma

att förläggas under kyrkostämmorna och hvaraf det störa flertalet utgöres

af sockenbiblioteken. Under det att man på vissa orter funnit det fördelaktigast

att å kyrkostämma afgöra dessa ärenden och låta skolrådet hand

hafva vården af ifrågavarande biblioteksinrättningar, har man å andra hall

föredragit att afgöra" dessa frågor på kommunalstämma och låta kommunalnämnden

sköta biblioteken.

Nåo-on tvingande nödvändighet att för statsunderstöds beviljande inordna

nu omförmälda slag af bibliotek under en och samma myndig et

synes emellertid ej föreligga och, om än Riksdagen icke underskattar värdet

af den likformighet, som med antagande af Eders Kungl. Maj :ts förslag i

denna del skulle på förevarande område vinnas, finner dock Riksdagen

lämpligheten af en dylik åtgärd kunna med skäl dragas i tvifvelsmål. Den

utveckling, biblioteksverksamheten genom understöd från statens sida kan

komma att erhålla, torde icke nu kunna öfverskådas, och då denna utveckling

i allt fall är beroende af den beredvillighet och det intresse för

saken, som kunna finnas å hvarje särskild ort, torde också de bestämmelser,

som erfordras för beviljande af statsbidrag, höra så afmattas, att biblioteks

verksamheten må kunna i största möjliga mån fritt utveckla sig. ht in

ordnande af ifrågavarande biblioteksinstitution uti en på förhand bestämd,

för hela vårt land gemensam form synes emellertid kunna verka Kimmande

på dess fria utveckling. Följden skulle måhända blifva, att bill ho

teksverksamheten på många håll ej omfattades med det intresse, som e jes

skulle komma den till del. Att kommunalstämmorna skulle vara mindre

lämpade att afgöra hithörande frågor än kyrkostämmorna, synes Riksdagen

ej heller kunna med fog antagas. Riksdagen håller sålunda före, att det

bör öfverlämnas åt vederbörande samhällen själfva att bestämma, undei

hvilken myndighet deras bibliotek skola lyda. Genom en sådan anordning

skulle enligt Riksdagens mening ifrågavarande biblioteksverksamhet bäst

framjas.sda^en h&r gålunda tänkt sig, att understöd af statsmedel skulle

utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt till territoriell

församling i nämnda städer för upprättande och underhåll af forsamlmgsbibliotek

äfvensom till lands- och stadskommun för upphittande och underhåll

af kommunbibliotek, och skulle enligt Riksdagens förmenande först
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

nämnda slag af bibliotek kunna utgöras af eller i sig innefatta skolbibliotek,

såväl för lärare som lärjungar.

Med Riksdagens uppfattning, att vissa bibliotek skulle komma att lyda

under kyrkostämma, torde det till undvikande af all tvekan vara nödvändigt,

att i kyrkostämmoförordningen bestämdt angifves, att frågor rörande

dessa bibliotek höra till kyrkostämmans handläggning, liksom°att kyrkostämman,

där den finner sådant lämpligt, må för förvaltning och vård af

församlingsbibliotek utse särskild styrelse. Hvad åter angår kommunbiblioteken

lära några lagbestämmelser ej erfordras för att angifva, att frågor

rörande dessa bibliotek skola handläggas af den borgerliga representationen,

utan torde kommunbiblioteken utan ändringar i gällande författningar

komma i samma ställning i förhållande till den borgerliga representationen

som församlingsbiblioteken enligt de ifrågasatta ändringarna i kyrkostämmoförordningarna

i förhållande till den kyrkliga.»

På grund häraf tillkännagaf Riksdagen, att den medgifvit, bland annat,

att understöd af statsmedel till ett belopp af högst 75 kronor för år räknadt

finge, enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna

lämpligt meddela, utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt

till territoriell församling i nämnda städer för upprättande och underhåll

af församlingsbibliotek samt till lands- och stadskommun för upprättande

och underhåll af kommunbibliotek under villkor, utom annat, att, då statsbidrag

samtidigt utginge till såväl kommun som skoldistrikt, hvilka sammanfölle

med hvarandra eller af hvilka ettdera området utgjorde en del

af det andra, bidragens sammanlagda belopp ej finge öfverstiga 75 kronor.

I enlighet härmed blef ock nådiga kungörelsen den 16 juni 1905 angående

understöd åt folkbibliotek affattad.

Författningen har således bestämdt skilt på två slag af folkbibliotek

— oafsedt föreningsbiblioteken — nämligen kommunbibliotek inom den

borgerliga kommunen och församlingsbibliotek inom den kyrkliga, och

anledningen till denna uppdelning återfinnes i Riksdagens skrifvelse. Att

för vissa städers vidkommande upphäfva de så nyligen gjorda bestämmelserna

rörande särskilda församlingsbibliotek, därtill synes mig all anledning

saknas och de sakkunnige hafva nog icke heller tänkt sig denna konsekvens

af sitt förslag. Vill församling i stad fortfarande innehafva ett

eget folkbibliotek och därför bekomma statsbidrag i den ordning, kungörelsen

den 16 juni 1905 bestämmer, bör det stå församlingen öppet. Jag

har därför ansett, att frågan om församlingsbibliotekens öfverflyttande på

stadsfullmäktige bör förfalla. Denna detalj är ju för öfrigt utan betydelse

för hufvudfrågans lösning.

Jag kommer härefter till frågan, huru ärenden rörande vanartade

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

och i sedligt afseende försummade barn böra handläggas i städer, där

stadsfullmäktige öfvertagit vården af folkskoleväsendet, och nödgas jag

härvid vidröra åtskilliga punkter, som afse förslaget till lag om ändring

af vissa paragrafer i förordningen om uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn.

Sistnämnda lag sätter barnavårdsfrågor i ett intimt samband med

skolfrågor. Enligt 2 § i lagen skall i hvarje skoldistrikt finnas.en barnavårdsnämnd,

och skall denna nämnd i de distrikt, där ej särskild barnavårdsnämnd

tillsättes, utgöras af skolrådet eller den myndighet, soin eljest

utgör skolstyrelse. Vederbörande skoldistrikt äger, enligt 27 §, tillsätta

särskild barnavårdsnämnd. I denna nämnd är kyrkoherden eller den hans

ämbete förestår ordförande, och kyrkostämman skall till ledamöter i nämnden

utse minst fyra för nit om ungdomens uppfostran kända män eller

kvinnor. I afseende å valbarhet till ledamot i nämnden gäller i motsvarande

tillämpning hvad för skolråd finnes stadgadt. För hvarje år åligger

det särskild barnavårdsnämnd att uppgöra ett utgifts- och ett inkomstförslag.

Om dessa förslags uppställning och framläggande för kyrkostämma,

om debitering och uppbörd af de med anledning af desamma utaf

kyrkostämman beviljade medel samt om nämndens räkenskaper, dessas

granskning och ledamots ansvarighet gäller hvad i dessa afseenden för

skolråd finnes stadgadt. 1 de fall, då i vederbörlig ordning tillsatt särskild

skolstyrelse utgör barnavårdsnämnd, skola, enligt 28 §, i afseende å

afgifvande af utgifts- och inkomstförslag för utöfvande af skolstyrelsens

verksamhet i nämnda egenskap, beviljande af medel härtill, dessa medels

handhafvande, granskning af skolstyrelsens förvaltning och räkenskaper,

äfvensom ansvarsfrihet för skolstyrelsen i samma egenskap i motsvarande

tillämpning gälla de särskilda föreskrifter, som meddelats rörande sådan

skolstyrelses handhafvande af folkskoleväsendet.

Det kan icke förnekas, att de sakkunniges förslag i hvad det rör

frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn

är något otydligt affattadt. Uttrycket i det föreslagna mom. 2 af § 2 i

lagen den 13 juni 1902 »skolstyrelse, som är barnavårdsnämnd» torde

kunna, såsom ock skett, tolkas på två sätt, antingen så, att skolstyrelsen

alltid utgör barnavårdsnämnd, eller sålunda: »skolstyrelse, för det tall att

den är barnavårdsnämnd». Den senare tolkningen torde vara den riktiga,

då de sakkunnige icke lära hafva afsett att upphäfva den i 27 § barnavårdslagen

kyrkostämma tillförsäkrade rätt att tillsätta särskild barnavårdsnämnd''

Mot fortvaron af ett dylikt stadgande jämväl sedan stadsfullmäktige

öfvertagit folkskoleväsendet och i regel äfven barnavården synas emellertid

allvarliga betänkligheter resa sig. Det skulle nämligen kunna in
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majds I\åd. Proposition N:o 103.

träffa, att sedan stadsfullmäktige i en viss stad öfvertagit barnavården och

de därmed förenade kostnaderna, eu måhända tillfällig majoritet å en

kyrkostämma genomdrefve tillsättande af en särskild barnavårdsnämnd,

hvarigenom med ett slag barnavården och dess ekonomi skulle flyttas tillbaka

till kyrkostämman, liksom sistnämnda myndighet, om den innehar

barnavården, genom uraktlåtenhet att utse barnavårdsnämnd kan flytta

ärendet tillbaka på stadsfullmäktige. Tvära omkastningar och osäkerhet i

den ekonomiska förvaltningen kunna således blifva en följd af berörda stadgandes

kvarstående, hvilket förhållande naturligtvis icke skulle förfela att

utöfva eu menlig inverkan på den egentliga barnavården. Jag kan därför

icke under för handen varande omständigheter förorda de sakkunniges förslag

i denna del, utan anser mig böra föreslå, att skolstyrelsen i stad,

hvarom här är fråga, skall utgöra barnavårdsnämnd.

Någon anledning till det antagandet, att dessa angelägenheter genom

en dylik anordning skulle komma att handhafvas sämre än om möjlighet

förefunnes att tillsätta särskild barnavårdsnämnd, synes mig icke föreligga.

Barnavårdsärendena handläggas ju för närvarande''i de allra flesta fall af

skolråd eller skolstyrelse och någon anmärkning mot deras handläggning

af dessa ärenden har icke försports. Den omständigheten, att ledamöterna

i barnavårdsnämnden för framtiden skulle komma att delvis utses af annan

valkorporation än tillförene, torde ej väsentligt inverka på nämndens karaktär.

För öfrigt lär erfarenheten hafva visaf, att uppslaget till barnavårdsnämnds

ingripande i regel kommer från folkskolorna, hvarför det äfven

ur denna synpunkt synes lämpligt, att den myndighet, som har att besörja

barnavården, står i ett nära förhållande till folkskoleväsendet.

Gifvet är, att för ett rätt bedömande af barnavårdsärendena fordras

en ingående kännedom om dithörande förhållanden, hvadan barnavårdsnämndens

ledamöter böra äga tid och tillfälle att ägna grundlig uppmärksamhet

åt desamma. Det torde därför, såsom ock de sakkunnige

framhållit, vara slöseri med arbetskraft att låta dessa ärenden handläggas

af skolstyrelsen i sin helhet. De sakkunnige hafva föreslagit, att

skolstyrelsen skall äga inom sig utse minst fem ledamöter att handlägga

barnavårdsärenden, och ett sådant stadgande synes mig ändamålsenligt.

Jag skulle dock vilja därtill göra ett tillägg. Enligt nu gällande bestämmelser

är kyrkoherden själfskrifven ordförande i särskild barnavårdsnämnd.

Han torde ock på grund af sin ställning såväl äga särskild kännedom om

de ärenden, en sådan nämnd har att handlägga, som äfven vara skickad

att utöfva den personliga inverkan, som i särskilda fall kan befinnas önskvärd.

Det bör vid sådana förhållanden anses lämpligt, att den själfskrifna

eller af domkapitlet eller i Stockholm af konsistorium utsedda ledamoten

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

af skolstyrelsen, hvilken senare väl i regel är prästman, äfven är ledamot

af den afdelning inom skolstyrelsen, som handlägger barnavårdsärenden,

hvilket också iakttagits i det omarbetade förslaget till ändring af § 2 i

barnavårdslagen.

Såsom jag förut anfört, har tveksamhet rådt därom, hvilken eller

hvilka myndigheter skulle inbegripas under begreppet »vederbörande», som

skulle äga göra framställning om öfverflyttning af folkskoleundervisningen

och barnavården på staden såsom kommun. Enligt den af de sakkunnige

afgifna motiveringen till lagförslaget hafva de med »vederbörande» af sett

stadsfullmäktige eller kyrkostämma. Det synes mig ock, att en framställning

från endera af dessa myndigheter bör vara tillräcklig för att få

frågan upptagen till pröfning. Naturligtvis blir i hvarje fall den andra

myndigheten hörd i ärendet. Jag har därför föreslagit, att ordet »vederbörande»

utbytes mot »stadsfullmäktige eller kyrkostämma».

De sakkunniges förslag, att kostnaderna för de ändamål, som i lagförslaget

afses, skola beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder

är stadgadt, är ju principiellt riktigt. Detta hindrar emellertid icke, att

den enligt 58 § i gällande folkskolestadga skoldistrikt tillkommande rätt

att för skolväsendet upptaga en särskild afgift, utgående efter annan grund

än kommunalutskylder, fortfarande kan bibehållas äfven i de städer, där

nu ifrågavarande lag skulle komma till tillämpning. Man må hysa hvilken

åsikt som helst angående lämpligheten af de personella skatterna, så

torde i hvarje fall saknas skäl att i detta sammanhang, där fråga är allenast

om en jämförelsevis ringa del af rikets alla skoldistrikt, föreslå någon

ändring i skoldistrikts nu befintliga rätt uti berörda hänseende. Denna

rätt lärer således böra i den ifrågavarande lagen tillvaratagas, hvarom

alltså ett tillägg gjorts till § 1 i lagen.

Beträffande den i § 3 af de sakkunniges förslag omförmälda, särskilda

stadga, till hvilken jag torde få tillfälle att återkomma, därest ifrågavarande

lagförslag varda af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen godkända,

torde det tillåtas mig att redan nu anmärka, att det synes mig tvifvelaktigt,

om Eders Kungl. Maj:t bör, såsom de sakkunnige föreslagit, utfärda

en fullständig sådan stadga i ämnet. Att den nuvarande folkskolestadgan

behöfver i mångt och mycket öfverses och bättras, därom torde

meningarna icke vara delade. Arbetet härmed lär dock icke pa rätt lång

tid kunna påbörjas, enär många andra frågor förut måste afgöras, såsom

om förändringar i seminarieundervisningen, om ny normalplan in. m. Att

under dessa förhållanden utfärda en för vissa skoldistrikt gällande skolstadga,

innehållande äfven de delvis föråldrade bestämmelser, som finnas

i den allmänna folkskolestadgan, synes mig föga tilltalande. Båttre borde

s. 64 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet.

64 Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 103.

då vara att i sinom tid, under uttryckligt betonande af lagstiftningens

tillfälliga karaktär, utfärda ett tillägg till den allmänna folkskolestadgan,

innehållande de särskilda bestämmelser, som nödvändiggöras genom tillkomsten

af lagen angående folkundervisningen i vissa städer. För möj •

liggörande af en sådan anordning hafva ordalagen i de sakkunniges förslag

något ändrats.

Den särskilda skolstyrelse, som i de städer, där den nya lagen vinner

tillämpning, skall hafva närmaste vården af folkskoleväsendet, anser jag,

i likhet med hvad från ett håll blifvit erinradt, böra till undvikande af

förväxling med andra skolstyrelser af allmän och enskild art benämnas

folkskolestyrelse.

Uti § 11 mom. 3 af sitt förslag hafva de sakkunnige intagit en bestämmelse

därom, att beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet

skola, utom föreskrifterna i förevarande" lag, lända" till efterrättelse, bland

annat, hvad som i kyrkostämmoförordningen finnes föreskrifvet om skolråd,

I det jag redan här till granskning upptager denna bestämmelse, vill jag

erinra därom, att, såsom mig synes med fullt fog, anmärkningar gjorts om

att densamma är otydlig och att det i föreliggande lagförslag bör direkt

utsättas, hvad som i fråga om skolstyrelse skall gälla af kyrkostämmoförordningens

föreskrifter angående skolråd. I anslutning härtill har i

§ 3 af det nu för Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget, med ledning

af stadgandena i §§22 och 36 af kyrkostämmoförordningen samt med

upptagande i sak af innehållet i § 11 mom. 2 i de sakkunniges förslag,

angifvits de åligganden i afseende å folkskoleväsendet, som förnämligast

skulle tillhöra folkskolestyrelse. '' I paragrafen har vidare för fullständighetens

skull införts en ''hänvisning till hvad barnavårdslagen innehåller

angående de förpliktelser, som enligt densamma skulle i afseende å barnavården

hvila på folkskolestyrelse.

Att hvad i denna § och för öfrigt i lagförslaget stadgas om lärare

gäller äfven lärarinna torde vara själfklart.

I afseende å den myndighet, som skall hafva närmaste vården af

folkskolans angelägenheter, har emellertid emot det i fjol framlagda kungl.

förslaget framkommit en invändning, som föranledde frågans fall vid 1908

års Riksdag.

Lagutskottet yttrade nämligen i sitt förut omnämnda utlåtande:

»Oaktadt utskottet sålunda ansett sig kunna godkänna den hufvudprincip,

hvarpå Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition är grundad, har

utskottet icke kunnat tillstyrka antagande af det af Kungl. Maj:t framlagda

förslaget till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, enär en synpunkt,

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

hvilken vid ordnandet af hithörande frågor enligt utskottets uppfattning

måste tillerkännas den största vikt, icke blifvit i förslaget tillbörligen

tillgodosedd. Vid en öfverflyttning till stadsfullmäktige af den makt

öfver folkskolan, hvilken nu tillkommer de olika församlingarnas kyrkostämmor,

bör det nämligen vara angeläget att söka finna en form, hvarigenom

det starka församlings- och lokalintresset för folkskolans vård och

förkofran fortfarande får möjlighet att göra sig gällande, samt de krafter,

som inom församlingarna verkat för skolans främjande och utveckling, alltjämt

kunna därför tagas i anspråk. Den lifliga omsorg om folkskolan, som

flerstädes framträdt, och den lefvande åstundan, som därvid varit verksam

för att på bästa möjliga sätt tillgodose den egna församlingens skolor, har

tvifvelsutan, i sin mån, bidragit till att den svenska folkskolan nått den

höga ståndpunkt, som den numera intager. Det synes då vara välbetänkt

att icke ifrågasätta större ändringar i nu gällande bestämmelser i ämnet

än som kunna direkt föranledas af stadsfullmäktiges insättande såsom beslutande

myndighet öfver vissa folkskolans angelägenheter. Väl kan församlings-

och lokalintresset sägas hafva blifvit i viss mån tillgodosedt genom

föreskriften, att i sådan stad, för hvilken den föreslagna lagen förklarats

tillämplig, kyrkostämman eller, där församlingarna äro flera, kyrkostämmorna,

hvar för sig, enligt den fördelning dem emellan, som domkapitlet

för hvarje fall bestämmer, tillerkänts rätt att i den ifrågasatta folkskolestyrelsen,

hvilken är afsedd att ersätta skolråden i de olika församlingarna,

utse ett lika stort antal ledamöter, som skulle väljas af stadsfullmäktige.

Såvidt utskottet kan döma, skulle det emellertid skapas större garantier

för vinnande af ett godt resultat liksom ock de betänkligheter, som framställts

mot den föreslagna ändringen, synas få mindre berättigande, om

hvarje församling erhölle befogenhet att genom sina för ändamålet utsedda

förtroendemän, de nuvarande skolråden, såsom för närvarande äger rum i

Stockholm, deltaga i handläggningen af ärenden, som röra dess skolor.

Naturligtvis skulle efter inrättande af en särskild folkskolestyrelse de

funktioner, som tillkomme skolråden, blifva af relativt mindre betydelse,

men en dylik anordning synes utskottet vara ägnad att till fromma för

hela stadens skolväsen tillvarataga och i vida större utsträckning än den

af Kungl. Maj:t föreslagna organisationen tillgodogöra sig den allmänt rådande

omtanken om den egna församlingens skolor. Utskottet föreställer

sig äfven, att skolråden skulle vara särskildt skickade att åstadkomma en

välbehöflig och nyttig förbindelse mellan folkskolestyrelsen å ena sidan

samt hemmen och föräldraintresset å den andra. Vid första påseendet

kan det väl förefalla oegentligt att vid sidan af en folkskolestyrelse bibehålla

skolrådet i de städer, som endast innefatta eu församling, men enligt

Bih. till Rihd. 1’roj. 1,90.9. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

utskottets uppfattning skulle, från ofvan angifna synpunkter sedt, skolrådet

äfven i dessa fall hafva en viktig uppgift att fylla. En eventuell

lag af den innebörd Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit torde

dessutom i regel komma att förklaras tillämplig endast å de större städerna,

hvilka redan innesluta eller kunna förväntas skola inom kort inrymma

två eller flera församlingar.»

Utskottets uppfattning delades af majoriteten inom Första Kammaren,

under det att ingen enda ledamot af Andra Kammaren uppträdde till försvar

för utskottets uttalande.

Jag har redan förut, då denna fråga förekom till behandling inom

Riksdagen, förklarat mig icke kunna ansluta mig till utskottets mening,

och jag står fortfarande på samma ståndpunkt.

Det förefaller mig som om utskottet, när det kom till sin ofvanberörda

uppfattning, allt för mycket haft i sikte de faktiska förhållandena i

Stockholm. Där finns redan nu en sådan folkskolestyrelse, som enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle införas äfven i andra städer, hvilka

ville komma in under den nya ordningen, och därjämte också skolråd

inom de särskilda församlingarna. Att så är förhållandet beror, såsom en

en talare i Första Kammaren också erinrade, på historiska grunder. Folkskoleväsendet

i Stockholm har utvecklats på ett alldeles särskildt sätt, under

hägn af delvis speciella författningar; och skolråden hafva kommit att

blifva kvarstående såsom speciella organ för de många och stora församlingarna

i hufvudstaden. I denna egenskap hafva de den säregna och

viktiga uppgiften att utse de ledamöter i folkskolestyrelsen, som enligt

det nu ifrågavarande förslaget skulle inom rikets öfriga städer utses af

kyrkostämmorna, hvartill kommer, att enligt sakens natur i de stora hufvudstadsförsamlingarna

torde finnas en del detaljarbete inom folkskolans område

af beskaffenhet att lämpligen utföras genom de där sedan gammalt

befintliga skolråden. Någon motsvarighet till denna skolrådsinstitution

finnes ej annorstädes. Tvärtom, den organiska och historiska väg, som

nyssnämnda talare ansåg, att man borde följa genom att taga hänsyn till

utskottets ifrågavarande synpunkt, skulle i själfva verket med afseende å

andra städer än Stockholm blifva en oorganisk och ohistorisk väg.

Det torde till en början väl icke böra fästas alltför stort afseende vid

utskottets förslag i hvad det rör bibehållande af ett speciellt skolråd i

städer med blott en enda församling, då ju till och med utskottet själft

synes anse sitt förslag i denna del mindre tilltalande. Den nya folkskolestyrelsen

skulle det ju tillkomma att, bland annat, öfvertaga just de åligganden,

som nu tillkomma skolrådet, folkskolestyrelsen skulle vara skolråd

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

under en annan benämning och med delvis utvidgad befogenhet, särskildt

i afseende å tillsättande af lärare. Hur skulle då ytterligare en skolmyndighet

kunna hafva något existensberättigande i ett mindre samhälle, som

allt hittills varit enhetligt beträffande folkskoleväsendet och som härutinnan

med lätthet låter sig öfverskådas äfven i minsta detalj. Följden skulle

naturligtvis endast blifva slitningar mellan de båda myndigheterna, hvarigenom0

såväl den enas som den andras verksamhet förlamades, och det

blefve till slut folkskolan, som finge sitta emellan, utan motsvarande gagn

på något håll. „

Beträffande därefter städer med mer än en församling äro dessa tor

närvarande — utom Stockholm — blott sex, nämligen Göteborg, Malmö,

Norrköping, Nyköping, Karlskrona och Eskilstuna. Dessa hafva alla, med

undantag af Karlskrona, ett gemensamt skolråd för hela staden, och det

torde väl icke för dem vara en organisk och historisk utveckling att, sedan

detta gemensamma skolråd erhållit en annan benämning och delvis ut

sträckt°befogenhet, under eller bredvid detsamma skapa andra mindre skolmyndigheter0

blott därför, att det förutvarande skolrådets ledamöter delvis

skola tillsättas af de utaf stadens invånare själfva valda stadsfullmäktige.

Att tvärtom tendensen inom stadssamhällena pekar mot en förenkling af

förvaltningsorganen för skolväsendet, därom har man ett mycket färskt

exempel från Eskilstuna. Med denna stad inkorporerades nyligen två landsförsamlingar,

Forss och Kloster. Dessa hade förut egna skoliåd, men, för

såvidt jag har mig bekant, höjdes ingen röst för bibehållande af särskilda

skolråd, utan alla tre församlingarna förenade sig om ett gemensamt skolråd

såsom bäst ägnadt att tillvarataga den nya kommunala enhetens intressen

i afseende å skolfrågor. Hvad Karlskrona angår är förhållandet

det, att där finnes blott en territoriell församling och dessutom amiralitetsförsamlingen,

som sedan gammalt hållit sig med eget skolråd. iHt sådant

undantagsförhållande torde icke vara af beskaffenhet att föranleda åt

steg från den enhetlighetens väg, hvarpå man i rikets öfriga städer sla
°

Men, har man sagt, vi lagstifta här icke för de nuvarande samhällena

allenast utan äfven för de kommande, och det pågår just nu en stark rörelse

för delning af de stora stadsförsamlingarna, hvadan inom kort torde

finnas många städer med flera församlingar hvar. Det är nog sannolikt,

att så blir förhållandet. Men dessa nya, genom delning uppkomna församlingar

hafva allt hitintills haft eu gemensam förvaltning af skolärendena

utan att något missnöje därmed försports, och under sådana förhallanden

lärer väl icke förefinnas någon anledning, hvarför do sedermera

skulle vilja eller böra erhålla en delning af eu förvaltningsform, vid hvilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

de funnit sig val. Att lagstifta för rikets smärre städer efter samma måttstock

som för hufvudstaden med dess 330,000 invånare, synes vara att se

frågan väl mycket i stort.

Nu kommer man kanske att invända, att i allt fall städer, som så önskade,

borde erhålla befogenhet att bibehålla eller inrätta särskilda skolråd

inom respektive församlingar. Jag vill härtill svara, att det enligt

lagförslaget icke är något tvång att gå med på den nya organisationen,

utan att detta är en frivillig sak. Det synes mig då vara bättre, att den

stad, som tror sig uppgifva något af de breda lagrens tillbörliga inflytande

pa folkskoleväsendet genom att lata detta organiseras enligt lagförslaget,

stannar utanför denna organisation och bibehåller folkskoleväsendets nuvarande

organisation, än att staden går med på den nya ordningen endast

under ett villkor, som, enligt hvad jag tror mig hafva visat, med nödvändighet

i sig bär fröet till förvecklingar af för folkskolan skadlig art, utan

att genom detta villkor vare sig historisk känsla eller teoretiska eller praktiska

synpunkter främjas.

Af dessa skäl kan jag icke tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att låta

ändra lagförslaget ur den af lagutskottet angifna synpunkten, hvilken ju

icke heller vann något som helst beaktande i Andra kammaren, utan tvärtom

där rönte det skarpaste bemötande från skilda håll.

Jag fortsätter nu redogörelsen för mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 3 april 1908. Jag anförde då vidare:

»I fråga om bestämmelserna i § 5 af de sakkunniges förslag torde

särskildt böra påpekas inledningsorden »Där ej för särskild stad Konungen

annorlunda förordnat». Såsom förut anmärkts, finnas redan nu flera städer,

där skolstyrelsen är på särskildt sätt organiserad, och det torde icke

böra förmenas dessa städer att, om de så önska, med bibehållande af den

gamla organisationen af skolstyrelsen, i öfrigt inrätta sitt folkskoleväsende

enligt den nya lagen. Det af de sakkunnige använda uttrycket synes dock

vara mindre lyckligt funnet, enär däraf skulle kunna framgå, att äfven

med afseende å förhållanden, hvilka inträdt efter det nu ifrågavarande lag

trädt i kraft, skulle kunna förordnas annorlunda beträffande skolstyrelsens

sammansättning än lagen såsom regel bestämmer. Detta är naturligtvis

ej meningen, och har därför paragrafens ordalydelse blifvit med hänsyn

härtill ändrad. Af hvad nu är sagdt framgår, att bibehållandet i vissa

städer af äldre anordningar i fråga om skolstyrelsen kan komma att tillsvidare

undanskjuta tillämpligheten af stadgandet i § 6 angående val af

ordförande och vice ordförande.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Den förnämsta anledningen till den omgestaltning af folkskoleväsendet,

föreliggande lagförslag innebär, är ju, såsom förut framhållits, att

kyrkostämman växt ut till ett sådant omfång, att den icke längre — åtminstone

ej i större samhällen — lämpar sig såsom beslutande myndighet

i dylika frågor. Vid sådant förhållande synes det vara föga lämpligt att,

utan tvingande skäl, föreskrifva, såsom de sakkunnige velat göra, att den

del af skolstyrelsens ledamöter, som utses å kyrkostämma, skall, där kyrkoförsamlingarna

i eu stad äro flera, utses å gemensam kyrkostämma med

dessa. Till undvikande af en så otymplig valkorporation har jag därför

föreslagit, att dessa ledamöter skola utses af de särskilda församlingarna

efter den fördelning dem emellan, som domkapitlet för hvarje fall bestämmer.

I öfrigt hafva bestämmelserna i denna §, motsvarande § 5 i de sakkunniges

förslag och hämtade hufvudsakligen från kyrkostämmoförordningen,

något förenklats. Det förefaller, bland annat, olämpligt att nu

återupptaga nämnda förordnings föreskrifter angående väljande af visst

antal suppleanter, utan torde det kunna öfverlämnas åt vederbörande valkorporation

att bestämma detta antal, liksom det torde saknas fog för att

utse suppleanter för annan tidsperiod än de ordinarie ledamöterna.

Hvad beträffar de gjorda anmärkningarna mot de sakkunniges förslag

i fråga om valbarhet till ledamot af skolstyrelsen, så torde det icke kunna

förnekas, att det naturliga vore, att åtminstone samma omständigheter,

som grunda obehörighet att vara stadsfullmäktig, ägde motsvarande inverkan

i afseende å ledamotskap af folkskolestyrelse. De sakkunniges förslag

i denna del är emellertid affattadt i öfverensstämmelse med den lydelse,

gällande lag i ämnet för Stockholm på Riksdagens initiativ erhållit.

Det synes mig dock uppenbart olämpligt, att exempelvis en person, som

blifvit satt under förmyndare eller afträdt sin egendom till konkurs, skulle

det oaktadt såsom ledamot af folkskolestyrelse kunna deltaga i förvaltningen

af de ofta nog betydande belopp, som skulle komma att gå genom

skofstyrelsens händer. Ett dylikt förhållande, som säkerligen i hufvudstaden

med dess vakna allmänanda icke gärna år tänkbart, skulle dock i

ett mindre utveckladt samhälle kunna inträffa. Jag har därför trött mig

i det nu framlagda förslaget böra föreslå vissa inskränkningar i fråga om

behörighet att vara ledamot i skolstyrelse. Ifrågasättas kunde ju, om icke

härvid borde upptagas alla de inskränkande bestämmelser, som i kyrkostämmoförordningen

meddelats i afseende å valbarhet till skolrådsledamot,

men då af skäl, som jag förut anfört, inskränkningen i fråga om den,

som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut,

bör bortfalla, samt stadgandet i kyrkostäinmoförordningen om obehörighet

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

för den, som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och aflönade

betjänte, numera med stigande allmänbildning och intresse särskildt i

undervisningsfrågor icke torde böra bibehållas, har jag stannat vid att i

det framlagda förslaget upptaga allenast de obehörighetsgrunder, som finnas

stadgade beträffande ledamotskap i stadsfullmäktige.

Anmärkningen mot den föreslagna bestämmelsen, att ordförande och

vice ordförande skola utses för hvarje kalenderår, synes mig icke synnerligen

vägande. Visar en person sig duglig som ordförande, blir han med

all sannnlikhet år efter år omvald, och den önskade kontinuiteten kommer

då att utaf sig själf inträda.

I mom. 2 af den föreslagna paragrafen har af skäl, som förut anförts,

intagits ett stadgande därom, att ledamot, som är främmande trosbekännare

eller som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, icke må deltaga

i öfverläggning och beslut rörande kristendomsundervisningen.

Hvad angår förslaget om rätt för skolstyrelsen att i en del uppräknade

fall öfverlämna sin beslutanderätt åt delegerade eller nämnder, synes

denna bestämmelse, såsom ock från flera håll anmärkts, vara af beskaffenhet

att väcka vissa betänkligheter. Det kan ju utan tvifvel befaras, att,

åtminstone i de större samhällena med en af ett jämförelsevis stort antal

edamöter sammansatt folkskolestyrelse, denna med en dylik anordning

kommer att sönderfalla uti flera hvar för sig verkande afdelningar utan

att sambandet dem emellan uppehälles annorledes än till formen, och att

i följd häraf ärendenas behandling koinmer att sakna den mångsidighet,

som man kunde hafva rätt att fordra. A andra sidan torde det, särskildt

inom större folkskolestyrelser, vara mindre lämpligt att för smärre frågor

af ringa vikt och hvilkas afgörande på visst sätt är på förhand gifvet,

sammankalla hela styrelsen.»

En bestämmelse liknande den här sist ifrågasatta beträffande öfverstyrelsen

ör Stockholms stads folkskolor föreslogs vid 1908 års Riksdag och vann Riksdagens

bifall, hvarefter därom utfärdats lag den 29 juni 1908. Det har

således visat sig ett bestämdt behof af en dylik bestämmelse, och jag anser

mig därför icke böra motsätta mig det förslag, som de sakkunnige härutinnan

framlagt. Detsamma har dock blifvit något inskränkt till sin omfattning

äfvensom förtydligadt i afseende å bestämmelsen om åtgärder mot

»vanartade skolbarn». Det framgår nämligen, att med detta uttryck afsetts

endast åtgärder, som enligt folkskolestadgan kunna vidtagas. Till undvikande

af att folkskolestyrelsen i sin helhet skulle komma att förlora ledningen i

afseende å de underlydande nämndernas åtgöranden, har jag uti sista stycket

af paragrafen föreslagit, att de af nämnderna företagna åtgärder skola för

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

§

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

styrelsen anmälas, hvarjemte iag genom att i närmast föregående stycke

af paragrafen omförmäla, att äfven folkskolestyrelsen tillkommande barnavårdsärenden

kunna handläggas af särskild nämnd, velat utmärka, att

äfven af sådan nämnd vidtagna åtgärder skola för styrelsen anmälas.

Innehållet i §§ 7—10, motsvarande §§ 7—10 i de sakkunniges förslag, §§ 7

återfinnes i hufvudsak uti kyrkostämmoförordningen.. De i nämnda förslå»-

vidtagna ändringarna äro mestadels af redaktionell art. Invändningen,

att ordföranden icke kan i större städer personligen utföra det

arbete, som enligt § 9 i de sakkunniges förslag påförts honom, är visserligen

i sig befogad, men denna invändning träffar äfven nuvarande bestämmelser

i § 31 kyrkostämmoförordningen. I den mån ordförandens

arbetsbörda blir för stor, torde stadsfullmäktige icke underlåta att bevilja

medel till erforderliga biträden, och den af mig förslagna lydelsen af hithörande

bestämmelser för också tanken närmare på en sådan lösning af

frågan. _ .

Såsom jag förut nämnt hafva anmärkningar framställts mot de sakkunniges

försfag i § 11 mom. 1, att skolstyrelsen skall intaga till stadsfullmäktige

enahanda ställning, som åt de af fullmäktige utsedda föiRitande

verk och styrelser, hvar inom sitt område, finnes anvisad. Det

har erinrats, att dessa verk och styrelser kunde intaga en olika ställning

gent emot stadsfullmäktige, och att den föreslagna bestämmelsen äfven i

öfrigt vore otydlig.

Genom det stadgande, hvarom jag under § 3 i lagförslaget hemställt,

har emellertid den ställning, folkskolestyrelsen skulle komma att intaga

gent emot stadsfullmäktige, blifvit närmare angifven. Härutöfver torde

allenast erfordras bestämmelser angående redovisning och revision af de

medel, som af folkskolestyrelsen omhänderhafts, och har jag härutinnan

trott mig lämpligen kunna föreslå enahanda anordning, som i §

mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad fastslagits beträffande

redovisning och revision af särskilda utaf staden tillsatta styrelsers förvaltning.

,

De sakkunnige hafva utelämnat alla bestämmelser om sättet tor anförande

af besvär mot skolstyrelsens beslut, liksom dylika bestämmelser ej

heller finnas i lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm eller i instruktionen

för öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, detta tydligen

beroende därpå, att vid tiden för dessa författningas tillkomst äfven

kyrkostämmoförordningen saknade bestämmelser om anförande af besvär

mot skolråds beslut. Jag erinrar emellertid om att denna brist numera

blifvit af hjälpt genom lagen den den 29 juni 1908. Folkskolestyrelsen

torde i hufvudsak i förevarande hänseende intaga samma ställning som

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

§ 13-

Kungl. Maj:ts Nåd. Pro osition N:o 103.

skolråd. I föreliggande lagförslag bör därför göras en hänvisning till

hvad om besvär öfver skolråds beslut är stadgadt, dock med viss inskränkning.

Hvad som blifvit föreslaget rörande beräknande af besvärstid

vid klagan öfver skolråds beslut kan nämligen icke gärna tillämpas

på besvär öfver folkskolestyrelses beslut. Jag har i stället hemställt, att,

i öfverensstämmelse med bestämmelse i folkskolestadgan för Stockholm

rörande klagan mot öfverstyrelsens beslut, tiden för besvärs anförande mot

folkskolestyrelses beslut skall räknas från den dag underrättelse om beslutets

meddelande anslagits hos styrelsen eller beslutet delgifvits den klagande,

den dagen likväl oräknad.

Jag har funnit lämpligt att först efter bestämmelserna om den nya

styrelsen för skolväsendet upptaga de af dettas öfverflyttande på den borgerliga

kommunen föranledda stadganden, som de sakkunnige i sitt förslag

upptagit i § 2. Dessa bestämmelser äro i hufvudsak hämtade från

Stockholmslagen.

Hvad mom. 1 angår har, som det synes, med fog anmärkts mot de

sakkunniges förslag härutinnan, att eu annan uppgörelse rörande församlingarnas

här ifrågavarande egendom och medel än den lagförslaget uppställer

såsom regel i särskilda fall kunde befinnas lämplig, hvarför stadgandet

icke borde göras ovillkorligt. Med anledning häraf har införts en

bestämmelse, som innefattar rätt för Eders Kungl. Maj:t att på vederbörandes

framställning ordna dessa förhållanden efter omständigheterna.

Vidare har i fråga om mom. 2 erinrats, dels att äfven andra beslut

än de, som röra aflönings- och pensionsförhållanden, kunna vara lika berättigade

till det här afsedda skyddet, dels ock att hela bestämmelsen är

öfverflödig. Båda anmärkningarna torde hafva sin riktighet. Bestämmelsen

i fråga finnes emellertid i Stockholmslagen. Borttagande af densamma

ur föreliggande lagförslag skulle kunna föranleda misstydningar, hvarför

stadgandet, som ju icke kan vålla någon skada, ansetts böra bibehållas.

I afseende å saväl mom. 2 som mom. 3 hafva behöfliga redaktionsförändringar

vidtagits.

Beträffande mom. 3 vill jag slutligen erinra om den mot de sakkunniges

förslag härutinnan gjorda anmärkningen, att död mans vilja

skulle kunna lägga hinder i vägen för att skolstyrelse trädde i stället för

skolråd i fråga om dispositioner och testamentsanslag. Denna anmärkning

synes mig hvila på en missuppfattning af den föreslagna bestämmelsens

innebörd. Den nya skolstyrelsen, som öfvertager det gamla skolrådets

åligganden, är, sakligt sedt, ingen ny institution utan samma myndighet

som skolrådet, om än under en ny benämning. Och något hinder torde

därför icke finnas för att skolstyrelsen utan vidare öfvertager de disposi
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

73

1

tioner och testamentsanslag, som ställts under skolrådets vård. Då bestämmelsen

i fråga emellertid är öfverflödig, har jag låtit densamma utgå ur

det omarbetade förslaget.

§ 14, motsvarande i de sakkunniges förslag § 12, har lämnats orubbad. § u
Jämväl

öfvergångsbestämmelserna hafva något jämkats och förtydligats,

hvarjämte dit öfverflyttats den af de sakkunnige inne i lagtexten serna.

under § 5 i deras förslag införda bestämmelsen om särskildt tillvägagångssätt

vid val första fången af ledamöter i folkskolestvrelsen.

ö r> J

Jas- vill härefter med några ord beröra den framkomma, men i lagförslaget

icke upptagna frågan om de kyrkliga myndigheternas ställning

till de borgerliga myndigheterna, stadsfullmäktige och folkskolestyrelsen, i

frågor rörande folkskoleväsendet. Det har anmärkts, att visserligen ingen

ändring föreslagits i den biskop och domkapitel enligt folkskolestadgan

åliggande skyldighet att hafva .uppsikt öfver folkskoleundervisningen, men

att medel saknades för dessa myndigheter att göra sin vilja gällande. Jag

kan icke inse, att denna anmärkning är befogad. Den saknar till en början

verklig praktisk betydelse, då ju den föreslagna lagen endast lärer komma

att tillämpas i större stadssamhällen, där, efter hvad erfarenheten visat, ett

ingripande ofvanifrån sällan eller aldrig är af behofvet påkalladt. Därtill

kommer, att liksom biskop och domkapitel förut kunnat till skolråden i

städerna inkomma med lämpliga erinringar och förelägganden i afseende

å skolväsendet, gå torde samma makt tillkomma biskop och domkapitel

gent emot de blifvande folkskolestyrelserna. Några särskilda bestämmelser

till tryggande af de kyrkliga myndigheternas rätt i detta afseende anser

jag därför icke vara erforderliga.

I samband härmed vill jag uttala min anslutning till de sakkunniges

mening rörande det mindre lämpliga att i detta sammanhang införa en

bestämmelse om rätt för skolstyrelsens ordförande och vederbörande folkskoleinspektör

att deltaga i stadsfullmäktiges förhandlingar rörande skolfrågor.

Enligt det genom min försorg omarbetade förslaget till lag angående Xyj-Uaiummofolkskoleväsendet

i vissa städer finnas däri intagna eller särskildt åberopade }or°

de bestämmelser i kyrkostäminoförordningen, som skulle äga någon betydelse

för ifrågavarande städers folkskoleväsen. Någon särskild hänvisning

till denna förordning erfordras därför ej i nämnda lag. Däremot torde i

kyrkostäminoförordningen böra omnämnas, att särskilda bestämmelser äro

gifna rörande vården af folkskolans angelägenheter i vissa städer, och föreslår

jag därför ändring i sådant syfte uti § 1 i samma förordning.

Bih. till inresa. Prol. 1909, 1 Samt. 1 Afd. 70 Höft

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

I sammanhang härmed torde böra erinras om vissa bestämmelser

i nämnda förordning, hvilka afse vården om de enligt det föreliggande

förslaget hos den kyrkliga kommunen kvarblifvande församlingsbiblioteken.

Enligt § 22 tillhör det skolrådet att, därest särskild styrelse för församlingsbibliotek

ej finnes utsedd, handhafva förvaltningen och vården af sådant

bibliotek, och enligt § 21 må, där kyrkostämma finner sådant lämpligt, för

förvaltning och vård af församlingsbibliotek utses särskild styrelse. I de

städer, som blifva underkastade bestämmelserna i den nu föreslagna lagen,

kommer skolrådets betydelse att upphöra. Det torde vid sådant förhållande

utan ändring i kyrkostämmoförordningen falla af sig själft, att, därest i

sådan stad finnes församlingsbibliotek, för dess förvaltning och vård utses

en särskild styrelse.

Med åberopade af hvad jag sålunda i fjol anförde vidhåller jag min

ståndpunkt i de nu berörda hänseendena.

Vid behandlingen af § 1 i förslaget till lag angående folkskoleväsendet

omnämnde jag den ändring, som af detta förslag påkallades i 2 § af

lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn.

Jag tillåter mig nu erinra om att enligt propositionen i förevarande

ämne till 1908 års Riksdag med anledning af framställning från öfverstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor föreslogs en sådan ändring af

nyssnämnda lagrum, att hvad som stadgades om rätt för folkskolestyrelse,

som vore barnavårdsnämnd, att utse särskild delegation för behandling af

barnavårdsärenden skulle komma att gälla äfven Stockholm.

Lagutskottet, som ju afstyrkt Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om

folkskoleväsendet i vissa städer, fann vid sådant förhållande, att förslaget

till ändring af barnavårdslagen såsom beroende af den förra lagen icke

kunde i oförändradt skick tillstyrkas. Utskottet framlade därför ett förslag

till sådan ändring af 2 § i barnavårdslagen, att ofvanberörda bestämmelser

om en särskild delegation för behandling af barnavårdsärenden

komme att gälla endast för Stockholm. Detta förslag biel af Riksdagen

bifallet och är sedermera af Eders Kungl. Maj:t upphöjdt till lag.

Emellertid torde det ju blifva nödvändigt, att, därest förslaget till lag

om folkskoleväsendet i vissa städer vinner Riksdagens godkännande, äfven

barnavårdslagen undergår ändring i öfverensstämmelse med det för 1908

års Riksdag framlagda förslaget.»

Departementschefen hemställde härefter, att ifrågavarande tre lagförslag

måtte genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas proposition i

ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Seth Flodin.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung!,. Majds Nåd. Proposition N:o 103.

Bilagor.

Sakkunniges förslag

till

Lag angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Med ändring af hvad i andra författningar kan finnas stridande mot

här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:

§ 1.

I stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning af

vederbörande därom förordnat, skola folkskoleundervisningen och dithörande

anstalter jämte församlingsbibliotek, hvilka kunna bestå af eller i sig

innefatta skolbibliotek, samt uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende

försummade barn utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvilken

staden såsom kommun har att genom stadsfullmäktige vårda; skolande

i följd häraf kostnaderna för dessa ändamål beslutas och utgöras på sätt

om kommunalutskvlder är stadgadt.

§ 2.

1. Där denna lag träder i tillämpning, öfvertager staden omedelbart

de rättigheter, stadens församling eller, där dessa äro flera, stadens församlingar

gemensamt hafva till egendom och medel, som anslagits till eller

användas för folkskoleundervisningen och öfriga i § 1 omförmälda ändamål,

samt ikläder sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga om

dessa angelägenheter, för hvilka församlingen eller församlingarna gemensamt

häfta.

2. De före nyssnämnda tidpunkt i vederbörlig ordning fattade beslut

rörande aflönings- och pensionsförhållanden skola äga samma giltighet,

som om besluten fattats af stadsfullmäktige.

O

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å de

i § 1 omförmälda ändamål, hvilka före angifna tidpunkt blifvit eller därefter

blifva ställda under förvaltning af styrelse för folkskolan, gäller hvad

särskildt är eller varder stadgadt med den ändring, att skolstyrelse, hvarom

nedan sägs, inträder i skolråds ställe.

§ 3.

Folkskoleundervisningen i stad, som i § 1 afses, ordnas enligt en af

Konungen utfärdad särskild stadga.

§ 4.

Närmaste vården af folkskoleväsendet i stad, där denna lag äger tilllämpning,

handhafves af en skolstyrelse.

§ 5.

Där ej för särskild stad Konungen annorlunda förordnat, utgöres

skolstyrelsen af stadens kyrkoherde eller, där flera kyrkoherdar finnas, af

den bland dessa, vederbörande domkapitel utser, samt ett jämnt antal åt

minst åtta och högst tjugo andra ledamöter, hvilka utses till hälften af

stadsfullmäktige och till andra hälften å kyrkostämma med församlingen

i staden eller, där kyrkoförsamlingarna äro flera, å gemensam kyrkostämma

med dessa.

Stadsfullmäktige bestämma antalet ledamöter i skolstyrelsen, och skoja

de ledamöter, hvilka väljas af stadsfullmäktige, utses bland stadens vid

fullmäktigeval röstberättigade inbyggare, som uppnått tjugofem år, samt

de, hvilka väljas å kyrkostämma, bland de å kyrkostämman röstberättigade,

som uppnått tjugofem års ålder.

Då domkapitlet utser ledamot i skolstyrelsen, gäller valet för fyra år

i sänder.

Val till öfriga ledamöter i skolstyrelsen skola likaledes afse en tid

af fyra år, dock att halfva antalet af dessa ledamöter, eller, om detta icke

är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utträder efter lottning

vid slutet af andra året ifrån det denna lag vunnit tillämpning. Afgår

vald ledamot under don tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes annan

ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.

Stadsfullmäktige och kyrkostämma må jämväl, om de så finna erforderligt,

hvar för sig utse suppleanter i skolstyrelsen till halfva det

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

antal, som motsvarar de af dem utsedda ledamöterna eller, då antalet af

dessa icke är jämnt, till det antal, som är närmast öfver hälften, I afseende

å valbarhet till suppleant gäller hvad om ledamot är stadgadt.

Tjänstgöringstid för suppleant är två år.

Kvinna, som blifvit utsedd till ledamot eller suppleant i skolstyrelsen,

äger att när som helst afsåga sig uppdraget.

§ 6.

Skolstyrelsen, som inom sig utser ordförande och vice ordförande

för hvarje kalenderår, sammanträder på ordförandens kallelse, så ofta han

det nödigt finner eller då minst halfva antalet af ledamöterna därom gör

framställning.

Ärende må icke företagas till afgörande, därest icke mer än hälften

af ledamöternas hela antal är tillstädes, dock att skolstyrelsen äger att åt

särskilda inom densamma utsedda delegerade eller nämnder öfverlämna att

i enlighet med de föreskrifter, som af skolstyrelsen meddelas, med skolstyrelsens

rätt fatta beslut i frågor om beviljande af tjänstledighet åt

lärare, om förordnande af vikarier för dessa, i ärenden, som röra tillämpning

på enskilda fall af bestämmelser antagna af skolstyrelsen, om åtgärder

mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar och målsmän samt

i sådana ärenden af ekonomisk natur, som skolstyrelsen finner vara af den

beskaffenhet, att de lämpligen kunna af delegerade eller nämnd afgöras;

börande dock, för att delegerades eller nämnds beslut skall vara bindande,

minst tre hafva deltagit i beslutet och samtliga tillstädesvarande varit om

beslutet ense.

Skolstyrelsen må ock åt särskilda delegerade eller särskild nämnd

uppdraga att hafva den vård och förvaltning af församlings- och skolbibliotek,

som eljest skulle tillkomma skolstyrelsen.

§ 7.

\ id val till ordförande och vice ordförande i skolstyrelsen samt, där

så. äskas, vid öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten

skiljer mellan dem, som erhållit lika antal röster.

I öfrigt verkställes omröstning Öppet, och blifver den mening gällande,

hvarom de flesta förena sig. Aro rösterna för olika meningar lika

delade, gäller den mening, som af ordföranden biträdts.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

§ 8.

Vid skolstyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall antingen

genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskifdt

för hvarje gång, uppdragas åt två eller flera af ledamöterna att

jämte ordföranden verkställa justeringen.

§ 9.

Skolstyrelsens ordförande ombesörjer med det biträde, som är ställdt

till hans förfogande, skolstyrelsens skriftväxling, mottager alla till skolstyrelsen

ställda skrivelser och framställningar samt tillser, att. räkenskaperna

öfver de medel, som skolstyrelsen omhänderhar, ordentligt föras i

enlighet med gifna föreskrifter. Han är ock skyldig vårda skolstyrelsens

handlingar samt öfver dem hålla register.

§ io.

Skolstyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig en

kassaförvaltare.

§ 11-

1. Skolstyrelsen intager med afseende på handhafvandet af densamma

tillhörande ärenden till stadsfullmäktige enahanda ställning, som åt de af

fullmäktige utsedda förvaltande verk och styrelser, hvar inom sitt område,

finnes anvisad.

2. Skolstyrelsen tillsätter och afskedar folkskollärare äfvensom öfnga

lärare vid de under dess förvaltning stående skolor.

3. Beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet skola, utom

föreskrifterna i denna lag, lända till efterrättelse bestämmelserna uti den

i § 3 omförmälda stadga samt i tillämpliga delar, hvad som finnes föreskrifvet

om skolråd i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd den 21 mars 18G2 och i andra allmänna författningar.

§ 12.

För Stockholms stad gäller hvad särskild! är stadgadt.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 103.

Dennå lag träder i kraft den 1 januari 19.......

Från och med det år, då denna lag för någon stad träder i tillämpning,

skall skolstyrelsen hafva den sammansättning, som af denna lag betingas,

i följd hvaraf val till ledamöter skola ske före nästföregående årets

utgång.

o D

Skolväsendets räkenskaper för sistberörda år granskas enligt förut

gällande bestämmelser.

Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då denna lag träder i tilllämpning,

tillsättes i dittills stadgad ordning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

81

Sakkunniges förslag

till

Lag om ändrad lydelse af § 2 i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn den 13 juni 1902.

§ 2.

I hvarje — — — — — — — — — —--

---—--utgör skolstyrelse.

I stad, där folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige, äger

skolstyrelse, som är barnavårdsnämnd, utse inom sig minst fem ledamöter

att handlägga i denna lag afsedda ärenden, dock att framställningar till

stadsfullmäktige skola afgöras af skolstyrelsen.

Bih. till Rikad. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

11

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:155 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag om ändrad lydelse af 1 § i s. 7 i texten
  2. LU 1909:48 Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. s. 1 i texten