Angående indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten m. ni
1909-03-05 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:123, Angående indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten m. ni
Dokumentets text
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
1
N:o 123-
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående indragning
af de biskoparna anslagna prebendepastoraten m. ni.;
gifven Stockholms slott den 5 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t, under förutsättning af
Kyrkomötets bifall, härmed föreslå Riksdagen medgifva
dels att indragning af de återstående biskopsprebendena må, i den
ordning Kungl. Maj:t pröfvar skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund,
som i nådiga kungörelsen den 28 april 1882 finnes angifven,
successivt genomföras med anlitande af biskopslöneregleringsfondens inkomster;
dels
ock att ur biskopslöneregleringsfonden må, efter Kungl. Maj:ts
bepröfvande, utgå en pension åt ärkebiskop eller biskop å 6,000 kronor
årligen under villkor att pension icke må tilldelas annan än den, som uppnått
sjuttio års ålder, samt att ärkebiskop eller biskop, som hädanefter utnämnes,
skall vara skyldig att vid fyllda sjuttio års ålder afgå från ämbetet,
så framt pension åt honom beredes och Kungl. Maj:t ej på grund af särskilda
omständigheter finner det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han
tills vidare kvarstår i ämbetet.
Bih. till Riktd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 84 Raft. (N:o 123).
1
2
Kutig!. May.ts Nåd. Proposition N:o 123.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 123.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majrt
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärenden Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve E hrens vård.
Malm.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:
Frågan om indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten
är ett spörsmål, som länge varit föremål för uppmärksamhet.
Redan i skrifvelse den 18 mars 1857, (n:o 42), vid hvilken tid de flesta
biskoparna ännu hade flera prebendepastorat hvar, yttrade Rikets Ständer
i sammanhang med begäran om lönereglering för biskoparna, att de ansåge
biskopsprebendena, icke vara bchöfliga för beredande af tillfälle till
pastoralvård för biskoparna och därför böra upphöra, och anhöllo för den
skull att i det förslag till lönereglering för biskoparna, som skulle föreläggas
Rikets Ständer, aflöning måtte upptagas åt särskilda kyrkoherdar vid
prebendepastoraten.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
1 nådig proposition den 16 december 1859 (n:o 63) föreslog Kungl.
Maj:t Rikets Ständer att antaga följande grunder för reglering af biskoparnas
aflöning.
l:o.
En fullständig reglering af biskoparnas löner bör, i mån af nuvarande
innehafvares afgång eller så snart sådant utan förnärmande af deras rätt
ske kan och omständigheterna i öfrigt medgifva, verkställas.
2:o.
De löner, som, fri bostad oberäknad, därvid böra biskoparna i de särskilda
stiften tilldelas, bestämmas till följande belopp, nämligen:
Uppsala
stift........
.................... Rdr Rmt
16,000
—
Linköpings
»
13,000
—
Skara
12,000
—
Strängnäs
»
»
12,000
—
Västerås
»
12,000
—
Växjö
12,000
—
Lunds
»
»
»
15,000
—
Göteborgs
>
14,000
—
Kalmar
»
»
»
10,000
—
Karlstads
..................... »
»
12,000
—
Härnösands
2>
12,000
—
Visby
»
10,000
—
Summa Rdr Rmt
150,000
—
Där biskopshus ej finnes, erhåller biskopen hyresersättning, som af
Kungl. Maj:t bestämmes, dock ej öfverstigande 1,500 riksdaler.
3:o.
Vid biskops afgång eller förut, därest biskop blifvit med förbindelse
att underkasta sig löneförändring tillsatt, skall utredning ske af alla de
med tjänsten förenade löneförmåners belopp, för hvilket ändamål boställenas
afkastning bör med noggrannhet uppskattas, samt öfriga hemman,
lägenheter eller jordar, som icke af biskopen bebos eller brukas eller för
boställets skötsel äro behöfliga, så snart lagligen ske kan, utarrenderas,
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
hvarje gång för så lång tid, som för utarrendering af kronans egendomar
i allmänhet är eller varder bestämd, allt i den ordning och på det sätt
Kungl. Maj:t täckes närmare föreskrifva.
4:o.
Om, efter skedd utredning, lönen befinnes öfverstiga det belopp, densamma
enligt andra punkten bör utgöra, med så stort värde, som svarar
mot af kastningen af ett eller flera med tjänsten förenade prebendepastorat,
bör det eller de därifrån skiljas och pastor där tillsättas i den oidning,
som för regala gäll är stadgad, dock att för hvarje biskopsstol ett prebendepastorat
varder såsom sådant bibehållet.
Skulle prebendepastorat, hvilket enligt förestående grund borde från
biskopslön skiljas, vara så litet, att det icke förmår aflöna egen pastor, må
af Kungl. Maj:ts särskilda pröfning bero, huruvida detsamma skall med
annat pastorat förenas eller tills vidare vid samma biskopslön bibehållas.
5:o.
Öfverskjuter biskopslön det för densamma bestämda värde med större
belopp än som motsvarar inkomsten af därifrån skilda prebendepastorat,
bestämmer Kungl. Maj:t hvilka inkomster ytterligare böra därifrån afskiljas.
Dessa ingå till statskontoret för att under titel: » Biskopslöneregleringsfonden»
redovisas och till jämnande af annan biskopslön användas.'' På samma
sått förfares, om löneinkomsterna befinnas öfverskjuta normalbeloppet med
mindre summa än att något prebendepastorat genast kan därifrån skiljas.
6:o.
Understiger biskopslön det för densamma fastställda belopp, skall fyll—
naden tjänsten tilldelas af biskopslöneregleringsfonden, så snart denna
därtill lämnar tillgång.
7:o.
Så snart Kungl. Maj:t finner biskopslöneregleringsfondens årliga inkomst
uppgå till det belopp, att af densamma ersättning kan till biskop
lämnas för prebendepastorat, som bör, men förut icke kunnat, från tjänsten
skiljas, och med egen kyrkoherde förses, gifves om verkställandet därat
nådig befallning, hvarvid, i valet mellan flera, företrädesvis bestämmes
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 123.
prebendepastorat i stift, där mer än tvenne sådana äro biskopen på lönen
anslagna.
8:o.
Biskopslöneregleringsfondens årliga inkomster må ej till annat än här
iippgifna ändamål disponeras, hvaremot å densamma uppkommande behållningar
må af Kungl. Maj:t användas till sådana utgifter, som af denna
lönereglering kunna blifva en nödvändig följd eller tjäna till dess fortskyndande.
Enligt skrifvelse den 29 oktober 1860 (n:o 206) antogo Rikets Ständer
dessa grunder med den ändring i afseende å punkten 4:o att tillsättningen
af prebendepastoraten borde ske i den ordning, som tillämpats innan de
blefvo prebenden.
Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 15 juni 1861 godkänt
ifrågavarande, ändring, reglerades biskoparnas löner enligt dessa grunder
genom särskilda nådiga beslut åren 1869—1882. Hvarje biskop behöll
därvid ett prebende, utom biskoparna i Linköpings och Härnösands stift,
som fingo behålla två hvardera. Af dessa senare indrogs det ena för biskopen
i .Linköping år 1885 och det ena för biskopen i Härnösand år 1886.
Till följd häraf äro nu åt en hvar af biskoparna anslaget ett prebendepastorat,
utom åt biskopen i Luleå, åt hvilken icke anslogs något prebendepastorat,
då hans ämbete genom nådigt beslut den 27 oktober 1903 inrättades,
utan hvars lön, 12,000 kronor jämte 2,000 kronor i hyresersättning, utgår i sin
helhet från biskopslöneregleringsfonden. De nuvarande biskopsprebendena
äro sålunda:
för ärkebiskopen: Bälinge pastorat,
biskopen i Linköpings stift: Kärna och Kaga församlingars pastorat,
* Skånings-Asaka pastorat,
» \ ansö och Härads församlingars pastorat,
> Lundby pastorat,
> Gårdsby och Söraby församlingars pastorat,
> Lomma pastorat,
> Fölö, Lindome och Älfsåkers församlingars
pastorat,
> Ljungby, Hossmo och S:t Sigfrids församlingars
pastorat,
Stora Kils och Frykeruds församlingars
pastorat,
Härnösands pastorat,
Visby stads-och landsförsamlingars pastorat.
Skara
Strängnäs
Västerås
» Lunds
» Göteborgs
» Kalmar
» Karlstads
» Härnösands
» Visby
7
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 123.
Emellertid hade Rikets Ständer i skrifvelse den 12 juni 1866 (n:o 72)
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om icke prebendepastoraten
(såväl biskops- som professors-, teologie adjunkts- och teologie
lektorsprebendena) kunde i den mån innehafvarna afginge indragas samt
att Kungl. Maj:t i sådant fall ville till Riksdagen aflåta proposition i ämnet
jämte förslag till ersättning åt vederbörande för de löneinkomster, som
utginge från dessa pastorat.
I särskild skrifvelse till Kungl. Maj:t anhöll prästeståndet, att Kungl.
Maj:t måtte låta bero vid hvad redan vore stadgadt och förordnadt rörande
prebendepastoraten. I händelse Kungl. Maj:t skulle anse en ytterligare
utsträckning i den redan beslutade indragningen böra ifrågakomma, hoppades
ståndet, att frågan härom såsom berörande 1723 års privilegier måtte
hänskjutas till Kyrkomötet.
1 nådig skrifvelse den 21 augusti 1868 (n:o 4) inhämtade Kungl. Maj:t
Kyrkomötets mening i det ämne, som Rikets Ständers och prästeståndets
berörda skrifvelser afsågo.
Kyrkomötet svarade i underdånig skrifvelse den24 september 1868: Ehuru
Kyrkomötet icke förbisåge vikten af de skäl, på hvilka man stödt yrkandet
om biskopsprebendenas bibehållande, nämligen att biskoparna borde vara
och anses som pastorer, hade Kyrkomötet likväl trott sig finna dessa åsikter
icke oförenliga med prebendeinstitutionens upphörande. Biskopen kunde,
enligt Kyrkomötets mening, så mycket hellre undvara eget pastorat,
som det måste vara honom obetaget att allestädes inom sitt stift taga del
i pastoral själavård; prebendeförsamlingarna hade skäliga anspråk att komma
i oafbrutet åtnjutande af sin ordinarie pastors själavård och äga inflytande
vid hans tillsättning. Indragningen borde äga rum i mån af dåvarande
innehafvares afgång samt ersättning för prebendeinkomsterna beredas blifvande
tjänstinnehafvare. Kyrkomötet afgaf för sin del det yttrande att,
under förutsättning att för kompetens till teologie professors, teologie addjunkts
och teologie lektors tjänst fordrades intyg om att sökanden under
ett år utöfvat prästerlig tjänst inom församling, Kyrkomötet tillstyrkte bifall
till Rikets Ständers anhållan att de ännu återstående prebendepastoraten
måtte indragas.
Härefter förordnade Kungl. Maj:t den 28 april 1882 (S. F. S. n:o
23) att hvar och en, som därefter utnämndes till innehafvare af ämbete
eller tjänst, hvarmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat
är förenadt, skall vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t så beslutar,
afträda prebendepastorat mot fyllnad i den med ämbetet eller tjänsten
förenade lön till det belopp, hvartill inkomsten af prebendepastoratet finnes
i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
I nådig proposition (n:o 38) till 1893 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t,
bland annat, Riksdagen medgifva, att Lundby och Tufve församlingars
pastorat måtte upphöra att vara prebende åt teologie lektorn vid allmänna
läroverket i Göteborg. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
framhöll föredragande departementschefen, att Rikets Ständers skrifvelse
af den 12 juni 1866 icke innefattade något beslut om prebendepastoratens
upphörande, utan närmast afsåge en utredning i ämnet, därvid uttryckligen
angifvits, att frågans slutliga behandling påkallade pröfning af Riksdagen.
Riksdagen biföll propositionen och anförde i skrifvelse (n:o 84), att
Riksdagen i öfverensstämmelse med den uppfattning, hvilken uttalats i
Rikets Ständers skrifvelse den 12 juni 1866, ansåge önskligt, att ännu
återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indroges.
Äfven Kyrkomötet biföll enligt skrifvelse den 30 september 1893 (n:o 7)
Kungl. Maj:ts berörda framställning och yttrade därvid, att Kyrkomötet hade
år 1868 tillstyrkt prebendepastoratens indragning under viss förutsättning
beträffande teologie professors, teologie adjunkts och teologie lektors tjänst,
men att denna förutsättning icke längre kunde under alla förhållanden
fasthållas.
Sedan i anledning af Rikets Ständers berörda skrifvelse angående prebendepastoratens
indragning samtliga domkapitlen med flera myndigheter
hörts, afgåfvo kammarkollegium och statskontoret, på grund af nådig remiss,
den 18 mars 1898 underdånigt utlåtande i ärendet och anförde därvid
bland annat följande:
Att enligt de vid 1859—1860 års riksmöte antagna och genom nådiga
brefvet den 16 juni 1861 fastställda grunder för lönereglering för biskoparna för
hvarje biskopsstol ett prebendepastorat skulle såsom sådant bibehållas, hade
sin orsak i, bland andra, äfven ekonomiska skäl. Då emellertid Riksdagen
sedermera i skrifvelse den 29 april 1893 gjort en ytterligare framställning
om återstående prebendepastorats indragning och Kyrkomötet härtill förordat
bifall utan att vid indragning af biskoparnas prebenden ifrågasätta
något villkor, samt vid de framställningar om Härnösands stifts delning,
som vid olika tillfällen och senast år 1898 af Kungl. Maj:t aflåtits till Riksdagen,
det icke ansetts böra ifrågasättas, att åt biskopen i det nya norrländska
stiftet på lön ansloges något prebendepastorat, funne ämbetsverken icke
någon betänklighet mot att tillstyrka en sådan indragning, i den mån erforderliga
tillgångar kunde beredas till ersättning åt biskoparna för den
afkomst af prebendepastoraten, som vid löneregleringen blifvit påräknad.
Vid regleringen af biskopslöngn i Skara stift, fastställd den 18 oktober
1878, hade inkomsterna från Asaka prebendepastorat, hvilka vid regie
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Prposition N:o 123.
rino- af prästerskapets därstädes löner blifvit i penningar beräknade till
1,000 kronor, ansetts icke kunna till något belopp upptagas, sedan afdrag
skett för vice pastors aflöning. Af de öfriga pastoraten hade afkomst beräknats
vid löneregleringen för biskoparna. Med visshet kunde afkomstens
belopp uppcifvas först efter i hvarje särskildt fall, sedan vederbörande mdelnino-hafvare
hörts, verkställd undersökning. De ungefärliga belopp,
hvartill denna afkomst kunde antagas hafva beräknats, vore emellertid:
Bälinge församlings pastorat ...............................
Kärna och Kaga församlingars pastorat ..........
Yansö och Härads församlingars pastorat.......
Lundby församlings pastorat...............................
Gårdsby och Söraby församlingars pastorat ...
Lomma församlings pastorat...................................................
Tölö, Lindo me och Älfsåkers församlingars pastorat ...
Ljungby, Hossmo och S:t Sigfrids församlingars pastorat
Störa5 Kils och Frykeruds församlingars pastorat...
Härnösands pastorat.........................................................
Visby stads och landsförsamlingars pastorat. ..
kronor
4,490
3,450
2,250
1,190
2,350
2.750
4,400
4,170
5.750
2,070
3,240
Summa kronor 36,110
Då ersättning till biskoparna för afkomsten af prebendepastoraten sålunda
kunde antagas uppgå till omkring 36,000 kronor, måste biskopslönere<derino-sfondens
kapitaltillökning, enligt den utredning rörande jondens
ställning ämbetsverken jämväl lämnade, i ej oväsentlig mån fortgå, innan
till°-ån<r° å fonden kunde beredas till denna ersättning i dess helhet samt
till betäckande af andra i följd af biskopslöneregleringen uppkommande behof.
För såvidt ej andra tillgångar kunde varda för ändamålet anvisade, ansåg
ämbetsverket alltså, att indragning af de biskopsämbetena nu åtföljande
prebendepastoraten borde ske endast successivt och i den mån fondens ar
liga inkomster funnes lämna säker tillgång till ersättning af de genom
indragningen uppkommande lönebrister.
Ytterligare hafva till Kungl. Maj:t inkommit underdåniga ansökningar
om frigörande af prebendeegenskapen dels från Lomma pastorat, dels från
Lundby pastorat, dels ock från Ljungby pastorat, öfver hvilka ansökningar
kammarkollegium afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden den 8 juli
1898, den 19 december 1898 och den 18 december 1901. Öfver ansökningen
rörande Lomma pastorat har jämväl statskontoret den 8 augusti
1898 i underdånighet yttrat sig.
Bih. till liilcsd. Prut. 1009. 1 Sami 1 Afd. 81 Häft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
Därefter hafva äfven inkommit underdåniga ansökningar om upphäfvande
af prebendeegenskapen vid Stora Kils pastorat samt vid Kärna
pastorat.
Vid underdånig föredragning af dessa ärenden den 4 juni 1907 anbefalldes
kammarkollegium och statskontoret att, sedan ämbetsverken låtit
höra vedeibölande beträffande omförmälda ansökningar från Stora Kils och
Kärna prebendepastorat äfvensom beträffande upphäfvande af prebendeegenskapen
vid öfriga, biskoparna anslagna prebendepastorat, före den 15
oktober 1907 afgifva underdånigt utlåtande, huruvida och i hvad mån
biskopslöneregleringsfonden numera skulle, utan tillgripande af dess kapitaltillgångar,
kunna bereda medel till indragning af biskopsprebendena och,
i händelse medlen icke försloge till samtidig indragning af dem alla, i
hvilken ordningsföljd indragning af dem lämpligen borde med tillitande
af dessa medel genomföras.
Till svar härå hafva kammarkollegium och statskontoret den 11 oktober
1907 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet. Ämbetsverken hade för
astadkommande af den begärda utredningen dels hört vederbörande i orten,
därvid samtliga de till biskoparnas prebendepastorat hörande församlingar
äfvensom prästerskapen i två af pastoraten samt en länsman och fem kronofogdar
yttrat sig, dels ock infordrat underdåniga utlåtanden af såväl
biskoparna och domkapitlen i samtliga stift med undantag af Luleå som
äfven Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de län, hvarinom prebendepastoraten
äro belägna, eller Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,
Kalmar, Gottlands, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västm
an lan ds och Västernorrlands län. Med anledning af det i nådiga brefvet
äfven omförmälta förhållandet att den afkomst af ifrågavarande prebendepastorat,
som vid löneregleringarna för biskoparna beräknats, icke — med
undantag för biskopens i Skara prebende, som ansetts icke kunna till något
belopp upptagas — kunnat af ämbetsverken med visshet uppgifvas förr
än efter i hvarje särskildt fall, sedan vederbörande indelningshafvare hörts,
verkställd undersökning, infordrade ämbetsverken i sammanhang med ärendets
remitterande jämväl utredning rörande den afkomst, hvartill vederbörande
prebendepastorat blifvit vid löneregleringen beräknadt.
För att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det ämbetsverken
genom förenämnda nådiga bref lämnade uppdrag hade genom nådig remiss
den 16 juli 1907 till ämbetsverken öfverlämnats en till Kungl. Maj:t
ingifven ansökning, hvari Härnösands församling anhållit om frigörelse från
prebendeegenskapen. Öfver denna framställning hade ämbetsverken infordrat
underdåniga utlåtanden af biskopen och domkapitlet i Härnösand samt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län.
opaginerad Kontrollera mot PDF
It
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
Af åtskilliga inom statskontoret utarbetade, vid utlåtandet fogade
tablåer, livilka afsåge tioårsperioden 1897—1906, inhämtades bland annat,
att biskopslöneregleringsfondens kapitalbehållning, som vid 1897 års ingång
utgjort 456,720 kronor 49 öre, därefter oafbrutet ökats, sa att den vid
1906 års slut uppgått till 698,421 kronor 23 öre; att inkomsterna, som
utgjordes af dels intressemedel och dels arrendemedel och indelningsersättningar
m. m., år 1906 uppgått till 62,oo8 kronor 75 öre samt att utgifterna,
hvilkas ordinarie belopp vore 37,579 kronor 75 öre, under sistberörda
år bestigit sig till 39,422 kronor 28 öre. Fondens inkomster år 1906 öfverstego
alltså utgifterna med 23,136 kronor 47 öre. Bland 1902 års utgifter
hade ingått ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 16,000 kronor för
ärkebiskopshusets i Uppsala iståndsättande och bland 1904 års utgifter ett
dylikt anslag af 10,000 kronor för iståndsättande af biskopshuset i Västerås.
De ordinarie utgifterna hade från och med år 1904 ökats med de till
biskopen i Luleå utgående löneförmånerna 14,000 kronor. Vid 1906 års
början var af fondens medel på grund af särskilda nådiga bref såsom räntefria
lån utlämnadt ett belopp af tillhopa 35,000 kronor. Häraf skulle under
hvart och ett af åren 1906—1912 inbetalas 4,000 kronor och under
ett hvart af åren 1913—1919 3,000 kronor.
Efter meddelande af dessa upplysningar fortsätta ämbetsverken:
»Då< det nu gäller att bedöma huru stort belopp af fondens inkomster
utöfver dess utgifter, som må kunna anses vara att för all framtid disponera
utan tillgripande af dess kapitaliserade tillgångar, torde fondens nuvarande
inkomster och ordinarie utgifter icke lämpligen kunna läggas till grund
för beräkningen. De inkomster, som utgöras af arrendemedel och indelningsersättningar
och dylikt, växla nämligen med konjunkturerna och med
markegångsvärdena. Genom räntefotens nedgående, som icke lärer i en
framtid uteblifva, är att emotse en växling i den del af fondens inkomster,
som utgöras af intressemedel. Försiktigheten synes därför bjuda att i
förevarande fall räkna med en väsentligt lägre räntefot än den, efter hvilken
den af statskontoret förvaltade gemensamma fonden, i hvilken biskopslöneregleringsfonden
ingår, tillgodoföres afkomst, eller 4,il % för ar 1906.
Då det under den gångna tiden visat sig, att på fonden ställts flerfaldiga
anspråk att för betäckande af åtskilliga i följd af biskopslöneregleringen
uppkomna behof, såsom biskopshusens iståndsättande och dylikt, erhålla
anslag utan återbetalningsskyldighet eller räntefria lån, hvilka anspråk af
Kungl. Maj:t ansetts vara af beskaffenhet att böra tillmötesgås, torde
fondens utgifter böra beräknas så, att fonden icke urståndsättes att jämväl
framdeles i någon man bereda tillfälle till bidrag af omförmälda beskaffenhet.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
För den beräkning, som det nu åligger ämbetsverken att verkställa,.
torde därför fondens inkomster böra sålunda beräknas:
arrendemedel: medeltal för de tio åren 1897—1906 kronor 33,082: 75
intressemedel, beräknade efter 3Y2 % å fondens hela kapitalbehållning
den 31 december 1906........................ » 24,444: 74
eller tillhopa kronor 57,527: 49
samt dess utgifter till i rundt tal......................................... » 40,000: —
i följd hvaraf det öfverskott, som med hänsyn till fondens
framtida förmåga att bära samtliga utgifter
kan beräknas disponibelt, skulle utgöra..................... » 17,527: 49
eller afrundadt 17,500 kronor.
För den händelse åter intressemedlen skulle kunna med trygghet beräknas
efter 4 % å kapitalbehållningen vid 1906 års slut, skulle beräkningen
blifva:
arrendemedel................................................................................. kronor 33,082: 75
intressemedel................................................................................ » 27,936: 85
Summa kronor 61,019: 60
utgifter ......................................................................................... » 40,000: —
öfverskott....................................................................................... kronor 21,019: 60
eller i rundt tal 21,000 kronor.
Oafsedt den ökning i det disponibla öfverskottet, som uppenbarligen
torde vara att förvänta till följd af kapitalbehållningens tillväxt dels genom
öfverskottets läggande till kapitalet under tiden till dess öfverskottet kommer
att tagas i anspråk för det nu ifrågasatta ändamålet och dels därigenom
att öfverskottet åtminstone under den närmaste framtiden tvifvelsutan
torde komma att något öfverstiga det här ofvan beräknade beloppet, är en
ökning i samma öfverskott att emotse sedan vid endera af nuvarande biskoparnas
i Växjö eller Kalmar afgång den beslutade sammanslagningen af
Växjö och Kalmar stift blifvit genomförd. För fonden kommer därefter
att besparas skillnaden mellan å ena sidan de belopp, som nu från fonden
utgå till biskopen i Kalmar, 850 kronor lönefyllnad och 1,500 kronor hyresersättning
eller tillhopa 2,350 kronor, och å andra sidan det biskopen
i Växjö efter sammanslagningen tillförsäkrade belopp 2,000 kronor, eller
sålunda 350 kronor. Men vidare lärer jämlikt det om fondens bildande
gifna nådiga brefvet den 15 juni 1861 den biskopen i Kalmar nu tillagda
kronotionde, 2,099 kubikfot 9,84 kannor, komma att till fonden indragas.
13
Kurtgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
Värdet å detta kronotiondebelopp torde kunna beräknas till omkring 5,000
kronor. Efter ifrågavarande sammanslagning skulle alltså det disponibla
öfverskottet ökas med omkring 5,350 kronor och följaktligen kunna uppskattas
— allt eftersom kapitalavkastningen beräknas efter 3 /2% eller 4Jo
till 22,877 kronor 49 öre och 26,369 kronor 60 öre eller i rundt tal 22,900
kronor och 26,300 kronor. 1 „
Hvad härefter beträffar det belopp, som är erforderligt for samtidig
indragning af alla biskopsprebendena, så har detta i ämbetsverkens
underdåniga utlåtande den 18 mars 1898 beräknats till ett unge
fårlik belopp af 36,110 kronor, hvilken beräkning dock, på sätt ofvan
antydts, af ämbetsverken ansetts ej fullt säker. Den anmaning ämbetsverken
vid remitterandet till orten af föreliggande ärende ställt till vederbörande
att åvägabringa utredning rörande prebendepastoratens afkomst har
endast undantagsvis besvarats tillfredsställande. Sålunda. har intet som
helst svar i detta afseende ingått rörande de biskoparna i Linköping, Lund,
Karlstad och Visby anslagna prebenden. Enligt domkapitlet i Uppsala,
hvars utlåtande undertecknats jämväl af ärkebiskopen, skulle vid löneregleringen
för ärkebiskopen afkomsten af Bälinge pastorat beräknats till 4,812
kronor, under det afkomsten af ämbetsverken uppgifvits till omkring 4,490
kronor. Berörda af domkapitlet meddelade siffra är densamma som i prästlöneregleringskommitténs
tabeller ser. A tab. 4 kol. 14 angifver summan
af kyrkoherdens aflöningsmedel sådana de ecklesiastikaret 1896 1897 ut
o-ått,
hvadan uppgiften uppenbarligen hvilar på misstag. Biskopen i Uöteboro-
har yttrat, att inkomsten af Tölö pastorat vid löneregleringen skulle
hafva uppskattats till 5,465 kronor, hvaraf 1,500 kronor beräknats för aflönande
af erforderligt ämbetsbiträde. Biskopens behållna inkomst skulle
alltså enligt biskopen värderats till 3,965 kronor. Såvidt ämbetsverken
kunnat finna lärer dock afkomsten hafva beräknats till 4,403 kronor 46
öre, motsvarande det ungefärliga belopp ämbetsverken förut angifvit. Körande
afkomsten af biskoparnas i Strängnäs, Västerås och Kalmar prebenden
hafva biskoparna icke yttrat sig, men enligt handlingar, so™- beträffande
Strängnäs och Kalmar stift insändts och åberopats af Eders
Kuno-1. Maj:ts vederbörande befallningshafvande och beträffande Västeras
stift°syncs vara öfverlämnade af domkapitlet, hvars yttrande undertecknats
jämväl af biskopen, skulle vid löneregleringarna afkomsten af sist berörda
tre prebenden beräknats till respektive 2,243 kronor 29 öre, 1,181 kronor
10 öre ocli 4,169 kronor 21 öre, motsvarande af ämbetsverken förut upp
crifna ungefärliga belopp. Biskoparna i Växjö och Härnösand hafva angitvit
respektive afkomsten af de dem anslagna prebenden till 2,356 kronor
46 öre och 2,073 kronor 88 öre, mot hvilka belopp, som motsvara de al
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
ämbetsverken i utlåtanuet den 18 mars 1898 angifna ungefärliga belopp,
ämbetsverken icke hafva något att erinra.
0 Biskopen i . Linköping har framställt anspråk på att den till honom
utgående ersättningen för mistning af prebendeafkomsten måtte bestämmas
efter den verkliga afkomst prebendet senast lämnat eller 5,893 kronor 70
öre. Afkomsten har af ämbetsverken förut angifvits till allenast 3,450
kronor. Berörda anspråk, hvilket strider emot nådiga cirkuläret den 28
april 1882, torde icke vara förtjänt af vidare afseende.
Med hänsyn till hvad sålunda i denna fråga förekommit synes alltså
rörande värdet å prebendenas afkomst ostridighet föreligga —‘förutom i
afseende å biskopens i Skara prebende — allenast beträffande prebendena
åt biskoparna i Växjö och Härnösand.
Ämbetsverken, ''hvilka på grund af den korta tid, som varit åt ämbetsverken
anslagen för afgifvande af deras utlåtande, ej varit i tillfälle att
åvägabringa vidare utredning i denna fråga, nödgas alltså fortfarande räkna
med de värden, som af ämbetsverken förut varit antagna eller tillhopa
36,110 kronor. — Innan ersättningsbeloppen, i händelse af nådigt beslut
angående biskopsprebendenas indragning, till siffran bestämmas, lärer fortfarande
erfordras att i hvarje särskildt fall, med undantag för de biskoparna
i Växjö, Skara och Härnösand anslagna prcbenden, verkställes undersökning
efter vederbörande indelningshafvares hörande.
1 sm förberörda ansökning om frigörelse från prebendeegenskapen har
Härnösands församling bland annat anhållit, att Eders Kungl. Maj:t i sammanhang
med prebendets indragning måtte, med ändring af nådiga brefvet
den 16 april 1870 angående lönereglering för biskopen i Härnösand, förklara
att icke blott räntan af ett mantal Utanö utan äfven så stor del af
kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar, som motsvarar 48 tunnor
eller 302 kubikfot 4 kannor, 1/5 råg och 4/5 korn, såsom kronotionden
i. Västernorrlands län vanligen utgår, skall frånskiljas biskopsstolen och
tilläggas kyrkoherdelönen i Härnösand mot ersättning till biskopen från
biskopslöneregleringsfonden. Denna ansökning har biskopen, med instämmande
af såväl domkapitlet, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande, biträdt,
under hemställan tillika att ifrågavarande ersättning måtte beräknas
efter medelmarkegångspriset år 1906 och alltså bestämmas till 814
kronor 96 öre, äfvensom att hela det ersättningsbelopp, som skulle tillkomma
biskopen, måtte utgå med ett från 2,888 kronor 84 öre till 2,900
kronor förhöjdt belopp. Ämbetsverken, hvilka den 22 maj 1885 afgåfvo
underdånigt utlåtande i en då föreliggande fråga angående afskiljande från
biskopsämbetet i Härnösands stift af ettdera af dermed detta ämbete då
förenade två prebenden, och som därvid uttalade sig för indragning af
15
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 123.
Härnösands pastorat, tillstyrkte redan då, att ifrågavarande hemmansränta
och kronotiondebelopp måtte frånskiljas biskopslönen och tilläggas kyrkoherden
i Härnösand mot ersättning till biskopen från biskopslöneregleringsfonden.
Ersättningen ansågs dock af ämbetsverken böra beräknas efter de
å hemmansräntan och tionden vid löneregleringen beräknade värden, tillhopa
720 kronor 54 öre. Ämbetsverken, som tillåta sig åberopa sitt nyssnämnda
underdåniga utlåtande, i hvad detsamma är på det nu föreliggande
ärendet tillämpligt, vidhålla sin uppfattning såväl beträffande lämpligheten af
hemmansräntans och kronotiondebeloppets afskiljande som i afseende å den
grund, efter hvilken ersättningen bör beräknas. I sistnämnda hänseende
torde nu allenast få tilläggas, att då ifrågavarande hemmansränta och kronotionde
ansetts rätteligen vara att betrakta såsom en biskopens löneförmån
i hans egenskap af kyrkoherde i Härnösand och förty rätteligen böra i
sammanhang med pastoratets befrielse från prebendeegenskapen afskiljas
från biskopsstolen och tilläggas kyrkoherdelönen, lärer också ersättningen
för mistningen af samma löneförmån böra beräknas efter samma grunder
som ersättningen för den frångångna afkomsten af själfva kyrkoherdelönen,
det är, jämlikt nådiga cirkuläret den 29 april 1882, efter det vid löneregleringen
beräknade värdet.
Det ersättningsbelopp, som vid indragningen af Härnösands prebende
skall utgå till biskopen, bör alltså enligt ämbetsverkens mening bestämmas
till sammanlagdt 2,794 kronor 42 öre; och skulle följaktligen 36,830 kronor
utgöra det ungefärliga belopp, hvarmed samtliga biskoparna i händele
af prebendenas indragning böra ur biskopslöneregleringsfonden erhålla ersättning
för mistad afkomst af prebendena.
Då nu, i enlighet med hvad förut anförts, disponibla öfverkottet hos
fonden för närvarande kan beräknas till allenast 17,500 (21,000) kronor,
har alltså fonden •—- äfven om fråaran om anvisande från fonden af en
o
biskopspension skulle anses förfallen arenom denna frågas utgång vid 1904
års Riksdag — ännu icke vunnit den tillväxt, att den numera skulle, utan
tillgripande af dess kapitaltillgångar, kunna bereda medel till samtidig indragning
af biskopsprebendena.
Icke heller kan beräknas att den beslutade sammanslagningen af Växjö
och Kalmar stift skulle för fonden medföra den ändring i ställningen att
den därefter kunde förslå till samtliga prebendens indragning. Det erforderliga
beloppet för en fullständig indragning af prebendena skulle, enär
någon ersättning dä ej vidare varder behöflig för det biskopen i Kalmar
nu anslagna prebende, hvars afkomst antagits till 4,170 kronor, väl dåmera
hafva nedgått till omkring 32,660 kronor, men å andra sidan skulle det
disponibla öfverskottet icke kunna beräknas till högre belopp än 22,900
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
(26,300) kronor. Disponibla öfverskottet skulle alltså med omkring 9,760
(6,360) kronor understiga det behöfliga beloppet och alltså — med en
kapitalisering efter 3Y2 (4) procent — kräfva en kapitaltillökning utöfver
fondens kapitaltillgångar vid 1906 års slut af omkring 279,000 (159,000)
kronor. Väl torde, till följd af förhållanden som förut antydts, en kapitaltillökning
hos fonden vara att emotse, äfven om fonden redan under de
närmaste åren toges i anspråk för prebendeindragningen, men denna tillökning
kan ej antagas komma att fortgå så hastigt att fondens behållna
inkomster vid tiden för omförmälda stiftsammanslagning skulle gifva tillfälle
till prebendenas fullständiga indragning. — I förbigående torde
få anmärkas att, därest fonden under de närmaste tio åren, år 1907
inberäknadt, tages i anspråk allenast för sina ordinarie utgifter, fondens
kapitatillökning under nämnda tid torde kunna beräknas till minst förenämnda
belopp 279,000 kronor, i följd hvaraf alltså under nyssberörda förutsättning
fonden vid 1916 års slut skulle hafva nått den styrka att den,
om stiftsammanslagningen då ägt rum, lämnade tillgång till de ersättningsbelopp,
som vore erforderliga för samtliga prebendenas indragning.
Beträffande den ordningsföljd, i hvilken indragningen af prebendena,
då den nu icke kan ske samtidigt för alla, lämpligen bör med tillitande
af biskopslöneregleringsfondens årsaf kastning genomföras, så hafva, på sätt
af handlingarna i ärendet närmare framgår, flertalet af de i ärendet hörda
vederbörande icke yttrat sig därom. När i afseende å vissa prebenden
yrkats, att de skulle först af alla eller i första hand indragas, hafva i regeln
inga skäl därför andragits eller åtminstone icke andra skäl än sådana
som gälla biskopsprebenden i allmänhet.
1 afseende å följande prebenden hafva särskilda skäl åberopats.
Bälinge: De göromål och uppgifter som utöfver biskopsgöromålen i
ärkestiftet och i Stockholms stad ålåge ärkebiskopen, såsom prokanslersämbetet
vid Uppsala universitet, vissa göromål rörande svenska församlingar
i utlandet m. m.
Lomma: De skäl som åberopats i denna församlings förut hos Kungl.
Maj:t gjorda ansökning i fråga om prebendets indragning, nämligen församlingens
stora folkmängd, däraf flertalet utgjordes af arbetare vid där
inom belägna cementfabrik och tegelbruk, i följd hvaraf religionsvården
därstädes kräfde mera arbete och uppoffring än som kunde väntas eller
fordras af en vikarie.
Tölö: Pastoratets storlek och folkrikhet, som föranledt prästlöneregleringskommittén
att föreslå dess delning i två pastorat.
Härnösand: Församlingens stora folkmängd, nu uppgående till 9,275
personer, omöjligheten för biskopen i ett stift af Härnösands stifts storlek
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
att taga synnerligen nämnvärd del i församlingsvården, samt behofvet för
stiftsstyrelsen därstädes att hafva ständig vice ordförande, hvilket ej kunde
erhållas utan genom församlingens förseende med egen kyrkoherde, hvilken
då författningsenligt skulle blifva domprost och vice preses i domkapitlet.
Af Gårdsby pastoratsbor har uttalats den mening, att indragningen
borde börja med de mindre prebendena, i hvilken händelse Gårdsby skulle
komma i fjärde rummet.
Indragningen af Skånings-Asaka hafva pastoratsborna motsatt sig under
åberopande däraf, att församlingen på grund af sin ringa folkmängd,
som icke öfverstege 1,000 personer, ansåge sig ur stånd att ikläda sig de
ökade utgifter som genom indragningen gjordes nödvändiga, särskildt med
.. hänsyn till eventuell skyldighet att anskaffa ecklesiastikt boställe, som nu
saknades.
I fråga om Gårdsby och Visby prebenden hafva vederbörande biskopar
förklarat sig anse indragningen mindre trängande, i det förra pastoratet
på grund däraf, att i hvardera af pastoratets församlingar vore anställd
komminister, som tillika vore förordnad till vice pastor, och i det senare
till följd af stiftets ringa omfattning och prebendets egenskap att vara
förlagdt till biskopens boningsort, hvilket gjorde olägenheterna mindre
gällande.
Biskopen i Kalmar har ansett särskilda skäl tala för bibehållande af
det honom anslagna prebendet, i följd hvaraf med indragningen därat
borde anstå till sammanslagningen af Växjö och Kalmar stift.
Hvarken vederbörande församlingar eller ortsmyndigheter kunna alltså
sägas hafva lämnat några egentliga bidrag till den föreliggande frågans
bedömande. Det torde ock vara synnerligen vanskligt att i afseende å
ordningsföljden vid prebendeindragningen föreslå några fullt giltiga objektiva
grunder. Dock torde kunna sägas att ordningsföljden mellan de olika
prebendena lämpligen bör, där ej särskilda anledningar påkalla annan ordning,
bestämmas i förhållande till de olägenheter, som må anses vara förbundna
med prebendets bibehållande, så att de prebenden, hvarest dessa
olägenheter kunna sägas vara af större betydelse och fördelarna af en prebendeindragning
mera omfattande, böra ifrågakomma till indragning före
de prebenden, där olägenheterna äro ringare och fördelarna mindre omfattande.
Såsom omständigheter af beskaffenhet att enligt ämbetsverkens
mening härvidlag inverka torde företrädesvis vara att framhålla de större
eller mindre tillfällen biskopen — med hänsyn till öfriga ämbetsgöromål,
prebendepastoratets belägenhet i förhållande till stiftsstaden m. rn. — kan
anses hafva att ägna sig åt prebendet; antalet af de ordinarie präster som
Bih. UU liiksd. Prat. 190.9. 1 Sam!, 1 Afd. 84 Hat t. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
jämte prebendarien finnas i pastoratet; antalet församlingar hvaraf pastoratet
består; samt i öfrigt pastoratets på areal och folkmängd jämte andra
förhallanden grundade behof af förbättrad själavård.
Med iakttagande af sålunda antydda synpunkter hafva ämbetsverken
, , so"l! jned undantag för hvad biskopen i Växjö i sådant afseende anfört
beträffande Gårdsby pastorat, sakna kännedom om huruvida för indragningen
af något af prebendena tilläfventyrs må möta något tillfälligt hinder
exempelvis genom utarrendering af ''kyrkoherdebostället utan undantagande
af bostadshuset och dylikt, i hvilka hänseenden den begränsade tiden
i xr ta nt^åtan(^es afgifvande ej heller medgifvit ämbetsverken att införskaffa
utredning — ansett sig kunna upprätta efterföljande försko- till
ordningsföljd. o °
Då Skånings-Asaka pastorat vid löneregleringen för biskopen i Skara
icke beräknats lämna prebendarien någon afkomst, och detta prebendes
indragning alltså icke kan medföra något ersättningsanspråk från biskopens
sida, skulle indragningen häraf kunna ske utan afseende å ordningsföljden
me lan öfnga prebenden. Samtliga vederbörande hafva emellertid motsatt
sig indragningen och därför åberopat skäl, som icke synas böra lämnas
utan afseende. Ämbetsverken hafva fördenskull och då löneinkomsterna
mom pastoratet, vid regleringen beräknade till 1,000 kronor, icke på långt
när förslå till en kyrkoherdes aflöning, icke något att erinra mot att med
indragningen af detta prebende må tills vidare anstå.
Det biskopen i Kalmar anslagna Ljungby pastorat synes likaledes
kunna lamnas utom räkningen. I och med den beslutade sammanslagningen
af Kalmar stift med Växjö stift kommer nämligen detta pastorats prebendeegenskap
att af sig själf upphöra; och synes vid sådant förhållande anled1!1,
1|1%SI.]nasfatt vidtaga åtgärder för prebendets indragning tidigare än som
till följd af nyss angifna omständighet kommer att ske.
Ofiiga prebenden anse ämbetsverken lämpligen böra indragas i följande
ordning. ° J
1) Härnösand, på grund af de till stöd härför åberopade skäl;
2) Tölö, med hänsyn till att detta folkrika, af tre församlingar bestående
pastorat, som äfven ligger från stiftsstaden jämförelsevis aflägset, äo-er
endast en ^ ordinarie präst utom biskopen, i följd hvaraf krafvet på förbättråd
själavård därstädes synes synnerligen berättigad!;
3) Lomma, på grund af att pastoratet med en icke obetydlig folklif.
saknar annan ordinarie präst än biskopen, hvilken emellertid till
följd af stiftets storlek torde sakna tillfälle att i någon nämnvärd omfattning
ägna sig åt prebendet;
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
4) Störa Kil, på grund af pastoratets storlek och folkmängd äfvensom
mera aflägsna belägenhet från stiftsstaden;
5) Bälinge, med hänsyn till hvad till stöd för indragningen af detta
prebende anförts;
6) Kärna;
7) Vansö, hvilka två sistnämnda torde böra ifrågakomma före
8) Gårdsby, hvarest, att döma efter biskopens yttrande, olägenheterna
af pastoratets prebendeegenskap synas hafva gjort sig mindre gällande;
9) Lundby, som väl saknar annan ordinarie präst än biskopen, men
där på grund af den ringa folkmängden ett uppskof med prebendeindragningen
synes i jämförelse med förut nämnda pastorat vara förenadt med
mindre framträdande olägenhet; samt
10) Visby, med hänsyn därtill att prebendarien såsom biskop i rikets
till areal och folkmängd minsta stift torde kunna i större omfattning än
i öfriga stift är att påräkna personligen deltaga i församlingsvården, hvartill
kommer dels att åsikterna om behofvet af prebendeindragningen synas
vara bland pastoratsborna mycket delade och dels att pastoratsborna icke,
såvidt handlingarna visa, iklädt sig ansvarigheten för att en blifvande
kyrkoherde, som jämlikt gällande författningar skall blifva domprost och vice
preses i domkapitlet, erhölle en efter denna ställning beräknad skälig lön.» I
I sammanhang med denna fråga anhåller jag få föredraga Kyrkomötets
underdåniga skrifvelse den 15 oktober 1908 angående beredande af
pensioner åt biskoparna. I berörda skrifvelse anför kyrkomötet följande.
I en vid Kyrkomötet afgifven motion (N:o 24) har ånyo väckts förslag
om beredande af pensioner åt biskoparna. I sådant afseende har i
motionen hemställts att Kyrkomötet måtte hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t vidtaga åtgärder för beredande
ur biskopslöneregleringsfonden, i den män dess tillgångar det medgifva,
af pensioner åt biskoparna till ett belopp och under de villkor, som
af kammarkollegium och statskontoret uti underdånigt utlåtande den 28
september 1900 föreslagits.
Till stöd för berörda förslag har i motionen anförts, bland annat följande.
Det vore icke hufvudsakligen till biskoparnes förmån som inrättandet
af emeritilöner för dem föreslagits. Att detta icke vore förhållandet
borde lätt falla i ögonen. Tydligt vore att, om biskoparne icke erhölle
någon pension och icke hade egna tillgångar, de nödgades kvarstå vid
sina ämbeten, och i sådant fall hade de större ekonomiska förmåner än
om de linge eremitilön. Ett annat ändamål för användningen af biskopslöneregleringsfondens
disponibla tillgångar hade visserligen på senaste tid
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
framträda, nämligen det, att biskoparnas prebenden efter band skulle indragas
och ersättning för inkomsterna från dessa gifvas åt biskoparne
genom medel från bemälda fond. Biskoparnas emeritilöner, om de komme
till stånd, skulle icke ^hindra framtida fullbordande af denna afsikt utan
endast. åstadkomma något försenande af verkställandet. Det skulle dock
helt visst vara vida mindre menligt för en prebendeförsamling att ännu
någon tid sakna egen kyrkoherde än för ett stift att kanske lång tid hafva
en biskop, hvars kraft vore af ålder försvagad. Vore biskopen vid full
kraft, så kunde han ägna någon omsorg och något arbete äfven åt prebendepastoratet,
och da i päJstoratet funnes vice pastor, som i de flesta fall
vore en ung man, blefve pastoratet utan tvifvel icke mycket sämre skött,
än om det hade egen kyrkoherde. Säkerligen skulle till följd af biskopslöneregleringsfondens
växande, prebendepastoratens indragande icke alltför
mycket försenas, om ur fonden eremitilöner finge utgå.
Frågan om beredande af pensioner eller emeritilöner åt biskoparna
har förevarit vid de tre senaste kyrkomötena, åren 1893, 1898 och 1903.
\ id 1893 ars kyrkomöte blef den skild från frågan om den allmänna
pensioneringen ^af ålderstigna prästmän. Nämnda Kyrkomötes tillfälliga
utskott, som fått till sig hänvisad en uti sistberörda ämne väckt motion,
anförde nämligen, att i afseende både å skyldigheten för den pensionsberättigade
. att, under vissa förutsättningar, ovillkorligen afgå från innehafvande
tjänst och a sättet för anskaffande af de erforderliga medlen
ansåge utskottet en bestämd gräns böra uppdragas mellan biskoparne och
det öfriga prästerskapet. Då biskopsämbetenas innehafvare, i händelse af
förfall, i flere viktiga afseenden ej kunde genom vikarier ersättas och med
hänsyn till den stora betydelsen ej mindre för de särskilda stiften än äfven
för kyrkan i dess helhet däraf, att dessa ämbeten alltid bekläddes af fullt
kraftiga män, syntes det berörda utskott å ena sidan vara nödvändigt,
att dessa ämbetsmän, därest pensionsrum funnes ledigt, erhölle rätt till
afskedstagande vid en lägre ålder och jämförelsevis ringare grad af invaliditet
än0 som för det öfriga prästerskapet borde fastslås såsom skäl till afgång.
A andra sidan syntes, på grund af den relativa lättheten att bilda
pensionsfonden — väsentligen genom bidrag från biskoparnes löneregleringsfond
fragan om biskoparnes pensionering vara jämförelsevis lätt löst.
Utskottets hemställan innehöll, i öfverensstämmelse härmed, att Kyrkomötet,
med anledning af den i ämnet väckta motionen, måtte besluta förnyad
underdånig framställning hos Kungl. Maj:t om utredning och förslag
för beredande af pensioner eller emeritilöner särskildt åt biskopar och särskildt
åt det öfriga prästerskapet med iakttagande däraf, att, genom anlitande
af bidrag från befintliga kassor och af ledighetsår vid prästerliga
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
beställningar, delägarnas afgifter gjordes så litet betungande som möjligt.
Den Kyrkomötets underdåniga skrifvelse, som på grund af denna hemställan
afläts, föranledde emellertid ingen Kungl. Maj:ts åtgärd.
Frågan förekom åter vid 1898 års kyrkomöte, som beslöt att hos
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag för beredande af pensioner
eller emeritilöner åt biskoparna. Öfver denna Kyrkomötets framställning
hördes kammarkollegium och statskontoret, hvilka därvid i underdånigt
utlåtande den 28 september 1900 föreslogo, att från biskopslöneregleringsfonden
måtte utgå två emeritilöner, hvardera till årligt belopp af 6,000
kronor, att i mån af tillgång tilldelas biskop vid uppnådda 70 lefnadsår.
Till detta förslag fogade ämbetsverken ett så lydande tillägg: »lärande
Kungl. Maj:t förklara sig vilja i händelse af Riksdagens och Kyrkomötets
bifall härtill utfärda nådig föreskrift därom, att vid sedermera skeende utnämning
till ärkebiskops- eller biskopsämbete skall fästas det förbehåll,
att den utnämnde skall vara skyldig att, därest emeritilön finnes att tillgå
samt Kungl. Maj:t ej på grund af särskilda omständigheter skulle pröfva
det. vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han tills vidare i ämbetet kvarstår,
från ämbetet afgå vid fyllda sjuttio lefnadsår, med rätt att för sin
återstående lifstid uppbära emeritilön till belopp af 6,000 kronor om året,
räknadt från och med ecklesiastikåret näst efter det, hvarunder han från
ämbetet afgått, samt att i öfrigt vara underkastad de bestämmelser i afseende
å biskopspensionering, hvilka framdeles må varda i behörig ordning
fastställda». I sitt berörda utlåtande anförde ämbetsverken vidare att, om
emeritilönerna begränsades till två och någon ovillkorlig rätt att vid viss
lefnadsålder komma i åtnjutande af dylik förmån således hvarken torde
kunna eller böra medgifvas, ansåge ämbetsverken det icke skäligen kunna
ifrågasättas, att biskoparna skulle åläggas afgift för pensionering i denna
form, hvilket under andra förhållanden synts ämbetsverken vara rättvist.
De beräkningar af biskopslöneregleringsfondens ställning, som lågo till
grund för detta kammarkollegii och statskontorets utlåtande, voro uppgjorda
under förutsättning af vederbörandes bifall till Kungl. Maj:ts till
Riksdagen aflåtna proposition om Härnösands stifts delning; och förrän
detta ärende vunnit sin slutliga lösning, ansågs det icke lämpligt att upptaga
frågan om biskopspensioneringen.
Vid 1903 års kyrkomöte väcktes frågan ånyo och föranledde en underdånig
framställning från Kyrkomötet om vidtagande af åtgärder för beredande
ur biskopslöneregleringsfonden, i den män dess tillgångar det medgåfve,
af pensioner till biskoparna till det belopp och under de villkor,
som af kammarkollegium och statskontoret föreslagits i ofvannämnda underdåniga
utlåtande den 28 september 1900.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
Med anledning af Kyrkomötets framställning framlade Kungl. Maj:t
till 1904 års Riksdag en proposition, däri Kungl. Maj:t föreslog Riksdagen
medgifva, att ur biskopslönereg!eringsfonden finge efter Kungl. Maj:ts bepröfva,
nde, utgå en pension åt ärkebiskop eller biskop å 6,000 kronor år*
ligen, under villkor att pensionen icke finge tilldelas annan än den, som
uppnatt 70 ars ålder, samt att ärkebiskop eller biskop, som därefter utnämndes,
vore ^skyldig att vid fyllda 70 års ålder afgå från ämbetet, så
snart pension åt honom bereddes och Kungl. Maj:t ej på grund af särskilda
omständigheter funne det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han
tills vidare kvarstode i ämbetet. Vid denna propositions behandling i
statsrådet den 13 november 1903 yttrade föredragande departementschefen,
att, då frågan om Härnösands stifts delning blifvit slutligen löst, han ansett
tiden vara inne att för Riksdagen framlägga det af Kyrkomötet upprepade
gånger framställda önskemal om beredande af möjlighet till pensionering
åt ålderstigna biskopar. Såsom af Kyrkomötet med rätta framhållits,
afsage detta förslag hufvudsakligen att tillgodose församlingarnas
berättigade kraf att till stiftschefer hafva endast fullt arbetsföra personer.
Departementschefen delade kammarkollegii och statskontorets mening, att
dylika pensioner icke borde för någon ifrågakomma, förrän han uppnått
70 ars ålder, och i likhet med dessa ämbetsverk ansåg departementschefen,
att medlen för pensioneringen borde hämtas ur biskopslön eregleri'' i gsfonden.
Efter redogörelse för denna fonds uppkomst samt hänvisning till en tablå,
utvisande fondens inkomster och utgifter åren 1893 —1902, gjorde departementschefen
en beräkning af blifvande utgifter från fonden. I denna beräkning
upptogos lön och hyresersättning till biskopen i Luleå stift, sammanlagdt
14,000 kronor årligen, samt, efter sammanslagning af Kalmar
och \ äxjö stift, såsom tillägg till biskopslönen i nuvarande Växjö stift ett
årligt belopp af 2,000 kronor, hvarvid dock erinrades, att samtidigt ett nu
till hyresersättning åt bLkopen i Kalmar stift utgående belopp af 1,500
kronor komme att försvinna. Vidare beräknades såsom utgifter ett af
Kungl. Maj:t såsom bidrag till kostnaderna för iståndsäitande af biskopshuset
i Västeras ur fonden beviljadt, dels anslag utan återbetalningsskyldighet
af 10,000 kronor, dels ock räntefritt lån å 15,000 kronor att af V ästerås
domkyrkas medel amorteras med en femtedel årligen. Då dylika anslag
ur fonden flera gånger förekommit och det vore all anledning att antaga,
att äfven för framtiden kraf på bidrag af denna art komme att framställas,
ansag departementschefen försiktigheten bjuda att för det dåvarande
begränsa förslaget om fondens anlitande för biskopspensionering till beviljande
af endast en pension om 6,000 kronor.
Statsutskottet vid 1904 års Riksdag fann sig böra förorda Kungl.
23
Kungl. Maj:ts A7dd. Proposition Ar:o 123.
Maj:ts förslag, men sex ledamöter reserverade sig mot beslutet. Utskottets
hemställan bifölls därpå utan votering af Första Kammaren. Andra Kammaren
däremot afslog med 140 röster mot 75 Kungl. Maj ts framställning,
mot hvilken bland annat framhölls, att, om propositionen bifölls, biskopslöneregleringsforidens
medel icke skulle kunna användas för indragning af
biskoparnas prebenden.
På grund af kamrarnas olika beslut förföll således frågan.
Efter att hafva redogjort för biskopslöneregleringsfondens inkomster
och utgifter under de senare åren och nuvarande ställning anför Kyrkomötet
vidare:
För stiftsindelningens fullständiga genomförande utöfver de numera
årligen återkommande utgifterna 36,860 kronor 29 öre kräfves allenast
500 kronor. Visserligen torde fondens tillgångar komma att anlitas äfven
för andra ändamål, särskildt restaureringen af biskopshus, men då de årliga
inkomsterna under de två sista åren öfverstigit 60,000 kronor, synes
fonden hafva tillräckliga medel att bära utom dessa utgifter jämväl utgiften
al de emcritilöner för ålderstigna biskopar, som i motionen ifrågasättas,
utan att tiden för fondens användning till biskopsprebendenas indragning
af denna anledning behöfver blifva för långt aflägsen.
I underdånig skrifvelse d< n 10 oktober 1903 anförde Kyrkomötet, med
anledning af den vid samma års kyrkomöte uti förevarande ämne väckta
motion, bland annat, följande.
''Från ekonomisk synpunkt lär förslagets genomförande således icke
möta några oötverstigliga hinder; och de stora fördelar, som därur komme
att härflyta för såväl församlings- och skolväsen som stiftens prästerskap,
äro alltför påtagliga, för att Kyrkomötet skulle behöfva ingå på ett vidlyftigare
framhållande däraf. Endast det anser sig Kyrkomötet böra ytterligare
betona, att förslaget hufvudsakligen afser att tillgodose församlingarnas
berättigade anspråk att till stiftschef hafva en person med oförsvagad
arbetsförmåga; hvaijämte torde icke böra alldeles lämnas å sido
den obillighet, som ligger däri, att under nuvarande förhållanden det kan
inträffa, att konsi-toriernas öfriga ledamöter få utan nämnvärd ersättning,
måhända under en följd af år, bära den ökade arbetsbörda, som för dem
blir en följd af stiftschefi ns oförmåga att själf uppehålla sitt ämbete.’
Då samma skäl och synpunkter fortfarande kunde göras gällande och
de invändn ngar, som framställts med anledning af ett befaradt dröjsmål
med indragandet af biskopsprebendena, blifvit i det närmaste vederlagda
såväl genom hvad af motionärerna anförts som genom den verkställda utredning!
n om fondens ställning, anhöll Kyrkomötet i underdånighet, det
täcktes Kungl. Maja vidtaga åtgärder för beredande ur biskopslöneregle
-
24
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
ringsfonden, i den mån dess tillgångar det medgifva, af pensioner åt biskoparna
till det belopp och under de villkor, som af kammarkollegium och
statskontoret föreslagits.
De framställningar såväl från Riksdagen och Kyrkomötet som ock från
vederbörande församlingar, för hvilka jag förut redogjort, synas mig ställa
utom tvifvel, att det är en lämplig och tidsenlig reform att de biskoparna
anslagna prebendepastoraten indragas i den mån medel därtill kunna beredas.
Enligt privilegierna för biskopar och prästerskapet af den 16 oktober
1723 § 4 må alla biskopar »oförändradt njuta och behålla efter gammal
häfd sina biskopsstift, prebendesocknar och hemman». Ändring i eller upphäfvande
af dessa privilegier kan, som bekant, jämlikt § 114 regeringsformen,
ej ske utan genom Konungens och Riksdagens sammanstämmande
beslut och med bifall af allmänt kyrkomöte.
Det linnes en mening, som äfven kommit offentligt till uttryck, att
såväl Riksdagen genom de förut omförmälda besluten af åren 1857, 1860,
1866 och 1893 som Kyrkomötet genom dess beslut afåren 1868 och 1893
redan gifvit sitt bifall till samtliga biskopsprebendens indragning och att
således någon framställning i ämnet vare sig till Riksdagen eller till Kyrkomötet
icke erfordrades. Så torde emellertid icke vara förhållandet.
I de af Rikets ständer år 1860 fastställda grunder för reglering af
biskoparnas löner ingick bland annat den bestämmelse, att för hvarje
biskopsstol ett prebendepastorat skulle vara såsom sådant bibehållet. Men
det är nu just fråga om borttagande af detta sista prebende. Den framställning
i ämnet 1866 års Riksmöte gjorde innefattade icke något beslut
om prebendepastoratens indragning utan afsåg närmast en utredning i
ämnet, därvid uttryckligen angafs, att frågans slutliga behandling påkallade
pröfning af Riksdagen. Senare, år 1893, har Riksdagen visserligen
upprepat sin år 1866 uttalade önskan om de ännu återstående prebendepastoratens
indragning, så snart sådant kunde ske, men icke fattat något
definitivt beslut rörande de återstående biskopsprebendenas indragning och
på hvilket sätt detta skulle ske, men väl i speciella fall, då det gällt indragning
af lektorsprebenden, gifvit sitt bifall till framställning om sådan
indragning. Hvad åter beträffar Kyrkomötets ställning till frågan har visserligen
Ds68 års Kyrkomöte, hvars mening i det ämne. som afsågs i Rikets
ständers skrifvelse den 12 juni 1866, af Kungl. Maj t inhämtades, tillstyrkt
bifall till »Rikets ständers anhållan att de ännu återstående prebendepastoraten
måtte indragas», men då Rikets ständers berörda skrifvelse icke innefattade
annan anhållan än begäran om en utredning af Kungl. Maj:t i ämnet,
25
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 123.
därvid tillika angafs, att frågans slutliga behandling påkallade Riksdagens
pröfning, torde få anses nödigt, att äfven Kyrkomötets bifall inhämtas för
definitivt beslut om indragning af de sista biskopsprebendena, helst som
Kyrkomötet icke haft tillfälle att pröfva, i hvilken ordning och särskildt
mot hvilken ersättning till vederbörande sådan indragning skall ske.
Enligt kammarkollegiets och statskontorets förut omförmälda utredning
utgör det belopp, hvarmed biskoparna i händelse af samtidig indragning
af biskopsprebendena borde erhålla ersättning för mistad afkomst
af dessa prebenden, omkring 32,660 kronor, hvilket belopp motsvarar
summan af de vid lönereglering beräknade behållna inkomsterna från prebendepastoraten,
med undantag af det biskopen i Kalmar stift anslagna
Ljungby pastorat, hvilket utan vidare kommer att indragas vid nämnda
stifts sammanslagning med Växjö stift. Ehuruväl flera af biskoparna torde
komma att lida betydande minskning i sina löneinkomster genom indragning
af prebendena mot erhållande af sålunda beräknad ersättning, torde
väl& annan ersättningsgrund icke kunna ifrågakomma, enär samtliga biskoparna,
såsom utnämnda efter den 28 april 1882, enligt nådiga kungörelsen
af samma dag äro förpliktade att frånträda sina prebenden mot berörda
ersättning. „
I likhet med hvad som i de fastställda grunderna lör reglering åt
biskoparnas löner stadgats i afseende å indragning af de prebenden, utöfver
ett vid hvarje biskopsstol, som varit biskoparna anslagna, torde ersättningen
äfven för dessa sista biskopsprebenden böra utgå ur biskopslöneregleringsfonden,
i den mån densamma därtill lämnar tillgång. För
en sådan utsträckt användning af fondens medel torde jämväl erfordras
Riksdagens och Kyrkomötets medgifvande.
Biskopslöneregleringsfondens inkomster och utgifter under aren 1898
1907 framgå af bifogade tablå (Bil. 1). . „
Af denna tablå inhämtas bland annat att fonden under dessa tio ar
vuxit från 481,410 kronor 50 öre till 724,934 kronor 16 öre eller alltså
med i medeltal 24,352 kronor 36 öre om året och år 1907 med 26,512
kronor 93 öre. , , ^
För framtiden hafva kammarkollegium och statskontoret beräknat det
årliga öfverskottet efter 372 % ränta å kapitalet till omkring 17,500 kronor
och efter 4% ränta å kapitalet till 21,000 kronor, allt under förutsättning
att ingen väsentlig ändring vidtages i fondens nuvarande utgiftsstat. Därest
man ville uppskjuta biskopsprebendenas indragning till den tidpunkt, då
fonden så tillvuxit, att densamma utan anlitande af kapitalet lämnade
tillgång till de ersättningsbelopp, denna indragning betingar, skulle man
enligt ämbetsverkens förut meddelade beräkning fa vänta till år 1916.
Bih. till Riktd. frat. IHOP. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 4
26
Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 123.
Nu är emellertid icke indragning af alla biskopsprebenden lika angelägen.
Och det synes mig icke vara lämpligt att, där förhållandena påkalla en
omedelbar indragning af något biskopsprebende, låta därmed tillsvidare
anstå till dess fonden lämnar tillgång till samtidig indragning af dem alla.
Tvärtom synes mig en successiv indragning af de återstående biskopsprebendena
böra ske och detta i den ordning behofvet däraf gör sig
särskildt gällande och fondens tillgångar det medgifva. För detta ändamål
torde Eders Kungl. Maj:t alltså böra af Riksdagen och Kyrkomötet
utverka ett generellt medgifvande att med anlitande af fondens tillgångar
verkställa sådan indragning i den ordning Eders Kungl. Maj:t
finner skäligt bestämma och enligt de grunder, som af Riksdagen och
Kyrkomötet må godkännas.
Af biskopsprebendena synes mig därvid indragning af Härnösands
prebendepastorat, hvilken enligt kammarkollegiets och statskontorets beräkning
skulle betinga en årlig utgift från fonden af endast 2,794 kronor
42 . öre, vara den för närvarande mest angelägna och därför böra snarast
möjligt företagas både med hänsyn till församlingarnas behof af egen
kyrkoherde, till hvars aflönande de jämväl anslagit erforderliga medel,
och stiftets^ behof af en vice preses i domkapitlet. Och är det därför min
afsikt att, sa snart berörda generella medgifvande erhållits, för Eders Kungl.
Maj:t föredraga den underdåniga framställningen om indragning af Härnösands
prebendepastorat.
I afseende å de öfriga prebendena är att märka, att prebendeegenskapen
vid det biskopen i Kalmar stift anslagna Ljungby pastorat genom
den beslutade sammanslagningen af Kalmar stift med Växjö stift kommer
att af sig själf upphöra, att samtliga vederbörande af förut anförda skäl
motsatt sig indragning af det biskopen i Skara stift anslagna SkåningsÅsaka
prebendepastorat, hvars indragning i allt fall icke skulle kräfva någon
ersättning ur fonden, att det biskopen i Y ästerås anslagna Lundby
pastorat är till folkmängden så ringa (455 inv.), att behof af egen kyrkoherde
ej kan vara för pastoratet särdeles stort, samt att ifrågasättas kan,
om indragning af det biskopen i Visby stift anslagna prebendet är med
hänsyn till stiftets ringa areal och folkmängd behöflig eller lämplig. Af
de återstående sju prebendepastoraten kunde nog vara önskligt, att några
med hänsyn till sin storlek inom ej allt för aflägsen tid blefve indragna,
såsom t. ex. Tölö, Stora Kil och Lomma, men i jämförelse med
indragning af Härnösands prebende kan indragning af nyss berörda prebenden
väl sägas vara mindre angelägen och utan synnerlig olägenhet
kunna tillsvidare anstå. Genom att icke forcera indragningen skulle fonden
kunna tillväxa samt någon del af dess årliga öfverskott framdeles
KungL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123. 27
kunna användas till ändamål, som synas mig af minst lika stor vikt att
tillgodose.
Jag syftar härvid på Kyrkomötets vid derå tillfällen och nu senast i
skrifvelse den 15 oktober 1908 gjorda framställning om beredande af
pensioner åt biskoparna.
Såsom Kyrkomötet i sistnämnda skrifvelse erinrat, förelädes denna fråga
af Kungl. Maj:t år 1904 Riksdagen. Vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t yttrade dåvarande departementschefen bland annat, att han ansåge tiden
vara inne att för Riksdagen framlägga det af Kyrkomötet upprepade gånger
framställda önskemålet om beredande af möjlighet till pensionering af
ålderstigna biskopar. Såsom af Kyrkomötet framhållits afsåge detta förslag
hufvudsakligen att tillgodose församlingarnas berättigade kraf att till
stiftschefer hafva endast fullt arbetsföra personer. Dylik pension borde
icke för någon ifrågakomma förr än han uppnått sjuttio års ålder och
medlen för pensioneringen borde hämtas ur biskopslöneregleringsfonden.
Med hänsyn till fondens tillgångar äfvensom att kraf äfven för framtiden,
såsom förut skett, sannolikt konmie att ställas på bidrag från fonden till
bestridande af kostnader för iståndsättande af biskopshus och dylikt, ansåg
departementschefen försiktigheten bjuda att för det dåvarande begränsa
förslaget om fondens anlitande för biskopspensionering till beviljandet af
endast en pension om 6,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed föreslog
Kungl. Maj:t Riksdagen medgifva, att ur biskopslöneregleringsfonden
måtte efter Kungl. Maj:ts bepröfvande utgå en pension åt ärkebiskop eller
biskop å 6,000 kronor årligen under villkor, att pension icke måtte tilldelas
annan än den, som uppnått sjuttio års ålder, samt att ärkebiskop
eller biskop, som därefter utnämndes, vore skyldig att vid fyllda sjuttio
års ålder afgå från ämbetet, så framt pension åt honom bereddes och Kungl.
Maj:t ej på grund af särskilda omständigheter funne det vara för kyrkans
tjänst gagneligt, att han tillsvidare kvarstode i ämbetet.
Denna framställning blef af Första Kammaren bifallen men af Ändra
Kammaren afslagen, hvarför frågan förföll. De hufvudsakliga skälen för
Andra Kammarens beslut synas hafva varit, att man ansett dels att biskoparna
borde kunna med besparingar å sina lönemedel själfva trygga sin
ålderdom och således kunna afgå utan pension, då de icke längre förmådde
att på ett tillfredsställande sätt uppehålla ämbetet, dels ock att biskopslöneregleringsfondens
medel framför allt borde användas till indragning af
de sista biskopsprebendena, hvarom man förmenade att Rikets ständer redan
fattat beslut.
Hvad beträffar den senare af dessa invändningar har jag i det föregående
visat, att Riksdagen och Kyrkomötet i själfva verket ännu icke
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
fattat definitivt beslut om de återstående biskopsprebendenas indragning
och biskopslöneregleringsfondens användning för detta ändamål. Hvad
åter angår den förra invändningen torde visserligen några af biskoparna
i följd af ökade inkomster af prebende åtnjuta större löneförmåner än
den minimilön, som af Rikets ständer bestämdes för snart 50 år sedan,
då lefnadsomkostnaderna väl voro afsevärdt lägre än nu. För flera biskopar
torde emellertid löneförmånerna icke i någon väsentlig mån öfverskrida
detta minimum och för någon till och med icke fullt uppnå detsamma
på grund däraf, att den till visst belopp beräknade i lönen ingående
kronotiondespannmålen sedan löneregleringen sjunkit i värde. Dessa
förhållanden synas mig icke gifva fog för uppfattningen, att biskoparna
borde vid högre ålder afgå från ämbetet utan pension. Sådan fordran
har heller icke uppställts för beklädande af annan statens eller kyrkans
tjänst. Då å ena sidan det är af vikt att stiften blifva tillförsäkrade
en kraftigare ledning än den, som ålderdomssvaga stiftschefer kunna lämna,
men å andra sidan sådana stiftschefer icke gärna kunna skyldigkännas
att afgå från ämbetet utan viss pension, synes det mig nödvändigt att åtminstone
något pensionsrum blir biskoparna beredt. Derför talar äfven
den omständighet att principen om pensionering af församlingspräster numera,
enligt hvad framgår af förhandlingarna vid 1908 års Riksdag,
blifvit af Riksdagen godtagen. Den nådiga propositionen angående lönereglering
för prästerskapet, som förelädes 1908 års Riksdag, innefattade
nämligen bland annat förslag till lag om emeritilöner för präster. Mot
grunderna för detta förslag, som innebar att ur den blifvande kyrkofonden
skulle intill visst årligt belopp utgå vissa emeritilöner åt ordinarie
och extra ordinarie präster i territoriell församling, dock ej till kyrkoherdar
i prebendepastorat, gjordes i Riksdagen icke någon erinran. Samma förslag
har nu åter förelagts Riksdagen.
Af samma orsaker, som åberopades då frågan förra gången förevar,
och jämväl med hänsyn till fondens anlitande för prebendeindragningen
anser jag att fondens användning för biskopspensionering tills vidare bör
begränsas till beviljande af endast en pension å 6,000 kronor och vill
därför förorda, att hos Riksdagen göres framställning i ämnet af samma
innehåll som den till 1904 års Riksdag afiåtna.
Ehuruväl 1904 års nådiga proposition i ämnet icke föranledde någon
Riksdagens åtgärd, har Kungl. Maj:t i de från och med år 1904 utfärdade
fullmakter för biskopar infört det villkor, att vederbörande biskop skall
vara underkastad de bestämmelser, som kunna varda meddelade i afseende
å pensionering af biskop.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
Af Sveriges 13 biskopar äro 8 utnämnda före år 1904 och. således
icke underkastade skyldighet att afgå från ämbetet, därest pension kan
beredas De öfriga 5 biskoparna äro utnämnda år 1904 eller senare och
i fullmakten sålunda förpliktade att underkasta sig de bestämmelser som
kunna varda meddelade i afseende å pensionering af biskop. Af dessa
5 biskopar är för närvarande en 55 år, en 49 ar, en 47 ar och tva 46 ar
o-amla. Det skulle alltså dröja minst 15 ar innan någon biskop skulle
vara skyldig att afgå med pension. Dock vill jag gärna hoppas att äfven
dessförinnan någon af de biskopar, som nu icke äro skyldiga afga från
ämbetet med pension, skall vid inträdande ålderdomssvaghet befinnas villig
och med hänsyn till sin ekonomi vara i stånd att afgå från ämbetet, om
pension kan beredas honom, ehuruväl han därigenom skulle fa vidkännas
betydande minskning i sina inkomster. . ,
Utan tvifvel torde fonden, äfven om nu den mest angelägna indragningen
af biskopsprebenden utan dröjsmål vidtages, med tiden vinna den
tillväxt, att den utan kapitalets förminskande förmår bereda medel icke
blott till indragning af återstående biskopsprebenden utan äfven till ett
sådant pensionsrum. Ehuru pensioneringsfrågan således för det närvarande
saknar aktuell betydelse, är dock af vikt att den nu löses i sammanhang
med frågan om biskopsprebendenas indragning. et är mm
ligen att antaga, att Kyrkomötet, som upprepade gånger gjort framställning
om beredande af pension åt biskop, skall beredvilligt lämna sitt medgifvande
till de återstående biskopsprebendenas indragning i den ordning
nu ifrågasatts, om pensioneringsfrågan icke åter skjutes helt och hållet åt
sidan^ittiiis ^ förhållandet varit att, när fråga förekommit om beredande
af biskopspension, man ansett, att biskopslönereglermgsfondens medel behöfdes
bättre för indragning af biskopsprebendena, och, nar åter fråga
varit om fondens användning för sådan indragning, man svarat, att det
vore angelägnare att först få pensionsfiågan löst.
Äfven detta synes mig gifva vid handen, att dessa frågor böra losas
i ett sammanhang. , ,, _ , ir i
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att riders lvungl.
Maj:t täcktes, under förutsättning af Kyrkomötets bifall, föreslå Riksdagen
^dels att indragning af de återstående biskopsprebendena ma, i den
ordning Kungl. Maj:t pröfvar skäligt bestämma och enligt den ersattningsgrund,
som i nådiga kungörelsen den 28 april 188- finnes angi - ven, successivt genomföras med anlitande af biskopslönereglermgsfondens
inkomster;
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
dels ock att° ur biskopslöneregleringsfonden må, efter Kungl, Mai:ts
bepröfvande, utgå en pension åt ärkebiskop eller biskop å 6,000 kronor
årligen under villkor att pension icke må tilldelas annan än den, som
uppnatt sjuttio ars ålder, samt att ärkebiskop eller biskop, som hädanefter
utnämnes, skall vara skyldig att vid fyllda sjuttio års ålder afgå från ämbetet,
sa framt pension åt honom beredes och Kungl. Maj:t ej på grund af
särskilda omständigheter finner det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att
han tills vidare kvarstar i ämbetet.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle nådig proposition af den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Ernst Törnell.
32
Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
Tablå, utvisande biskopslöneregleringsfondens
1898
1899
1900
Inkomster.
Intressemedel..................................................................
18,648
09
19,649
20
21,095
79
Arrendemedel m. m......... ............................................
19,565
63
19,968
28
20,112
22
Indelningsersättning.........................................................
11,675
11
11,981
87
12,265
20
Skogsförsälj ningsmedel.....................................................
—
—
—
—
—
—
Anordnad grundskatt ......................................................
138
—
69
—
69
—
Summa
50,026
83
51,668
35
53,542
21
Årlig medelinkomst.........................................................
56,504
25
Utgifter.
Lönefyllnad ..................................................................
16,112
—
16,112
—
16,112
—
Lön och hyresersättning till biskopen i Luleå......... ..........
—
—
—
—
—
—
Ersättning för prebenden ................................................
5,248
49
5,248
49
5,248
49
Hyresersättning ............................................................
1,500
—
1,500
—
1,500
—
Diverse .........................................................................
375
20
390
—
392
40
Summa
23,235
69
23,250
49
23,252
89
Årlig medelutgift..........................................................
32,151
88
Tillväxt ........................................................................
26,791
14
28,417
86
30,289
32
Behållning vid slutet af.....................................................
508,201
64
536,619
50
566,908
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 123.
33
Bil. 1.
inkomster och utgifter åren 1898—1907.
1901
1902
1903
190-1
1905
1906
1907
22,960
38
22,108
53
22,893
86
23,096
08
24,230
23
25,823
10
26,831
62
20,154
89
19,624
49
i 835
1 19,029
07
835
19,250
36
835
19,733
69(
23,884
—
24,141
58
12,290
67
12,438
60
12,219
98
12,419
87
12,475
59
12,851
65
13,133
88
—
—
1,452
48
3,910
52
—
—
—
—
—
—
—
—
69
_
69
—
69
—
69
—
69
—
—
—
—
—
55,474
94
55,693
10
58,957
43
55,670
31
57,343
51
62,558
75
64,107
08
16,112
16,112
16,112
16,112
16,112
16,112
16,112
—
—
—
—
—
—
12,833
33
14,000
—
14,000
—
14,000
—
5,248
49
5,248
49
5,248
49
5,248
49
5,248
49
5,248
49
5,248
49
1,500
—
1,500
—
1,500
—
1,500
—
1,500
—
1,500
—
1,500
—
1,149
72
17,046
49
3,242
84
11,469
26
719
26
2,561
79
733
66
24,010
21
39,906
98
26,103
33
47,163
08
37,579
75
39,422
28
37,594
15
31,464
73
15,786
12
32,854
10
8,507
23
19,763
76
23,136
47
26,512
93
598,373
55
614,159
67
647,013
77
655,521
—
675,284
76
698,421
23
724,934
16
5
JJih. till Riked. Prot. 130.9. 1 Sami. 1 Afd. 84 Iläft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1909:166 Utlåtande, i anledning af Kungl. Majtts proposition till Riksdagen angående indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten in. m. s. 1 i texten