Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om gemensamlietsfiske samt lag angående ändrad lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896

70 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 68 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:13, Med förslag till lag om gemensamlietsfiske samt lag angående ändrad lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 13.

1

N:o 13.

Kungl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om gemensamlietsfiske samt lag angående ändrad

lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske

den 27 juni 1896; gifven Stockholms slott den 31 december

1908.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

l:o) lag om gemensamhetsfiske; samt

2:o) lag angående ändrad lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt

till fiske den 27 juni 1896.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft. (No 13.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Förslag

till

Lag

om gemensamhetsfiske.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Där fiskevatten är oskift eller eljest tillhör två eller flere, må delägarna

i den ordning, denna lag angifver, besluta, att fisket i det vatten

skall vara gemensamhetsfiske. För beslutets giltighet erfordras fastställelse

af Konungens befallningshafvande.

Gemensamhetsfiske må, om delägarna enhälligt därom öfverenskomma,

nyttjas af delägarna i bolag. Delägarna må ock i nedan stadgad

ordning besluta, att fisket skall upplåtas på arrende. Varder ej så öfverenskommet

eller beslutadt, som nu är sagdt, skall fisket enligt fastställd

plan brukas af delägarna hvar för sig.

Ändå att gemensamhetsfiske inrättats, hafve delägare rätt att själf

och med sitt husfolk idka mete i honom tillkommande vatten. Såsom

mete är ej att anse fiske med ståndkrok, långref, utter, drag eller svirfvel,

ej heller slantning.

2 §•

För beslut om gemensamhetsfiskes inrättande erfordras, beträffande

fiskevatten, som är i sin helhet oskift, mer än hälften af samtliga delägares

jämlikt 17 § beräknade rösttal och, beträffande annat fiskevatten,

minst två tredjedelar af samma rösttal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

Där beslut, sålunda tillkommit samt Konungens befallningshafvande,

med hänsyn till fiskevattnets gränser och omfattning samt förhållandena i

öfrigt, finner gemensamhetsfiske lämpligen böra inrättas, varde beslutet af

befallningshafvanden fastställdt.

3 §•

Gemensamhetsfiske skall, efter ty delägarna besluta, inrättas för visst

antal år, minst tio och högst tjugufem.

Hafva delägarna ej bestämt viss dag, från hvilken beslut om gemensamhetsfiskes

inrättande skall äga tillämpning, eller infaller af dem i sådant

hänseende utsatt dag, innan Konungens befallningshafvandes beslut om

fastställelse vinner laga kraft, skall befallningshafvanden bestämma dagen.

4 §•

Skall gemensamhetsfiske nyttjas af delägarna i bolag, äge beträffande

delägarnas inbördes förhållande och ordnandet af deras gemensamma angelägenheter

denna lag ej tillämpning.

5 §•

/

För beslut, att gemensamhetsfiske skall upplåtas på arrende, erfordras

samma röstöfvervikt, som enligt 2 § erfordras för beslut om gemensamhetsfiskes

inrättande i det vatten, hvarom fråga är. Beslut om utarrendering

skall underställas Konungens befallningshafvande, som, där beslutet finnes

i laga ordning tillkommet, fastställer det till efterrättelse.

o o ''

6 §•

Sedan beslut fattats om gemensamhetsfiskes upplåtande på arrende,

vare beslut, att, med ändring af hvad sålunda bestämts, fisket skall enligt

fastställd plan brukas af delägarna hvar för sig, icke giltigt, där ej delägare

med mer än hälften af samtliga delägares rösttal förenat sig om

beslutet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

7 §•

Skall gemensamhetsfiske upplåtas på arrende, och vilja delägare,

som äga mer än hälften af samtliga delägares rösttal, öfvertaga arrendet,

hafve de rätt därtill, där de ställa betryggande säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande. Delägare, som på arrende innehaft gemensamhetsfisket,

men förverkat sin arrenderätt, vare förlustig rätten till arrendets

öfvertagande.

Vid utarrendering enligt denna § må arrendetiden ej mot någon

delägares bestridande sättas under tio år.

8 §•

Vilja delägare i gemensamhetsfiske jämlikt 7 § arrendera fisket, och

varder af dem afgifvet anbud beträffande arrendevillkor och säkerhet för

dessas fullgörande icke godkändt genom beslut af öfriga delägare, skall

frågan afgöras af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af dem,

som afgifvit anbud å arrendet, och en väljes af öfriga delägare samt de

sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse

skiljeman, eller kunna de utsedde icke förena sig om valet af den tredje,

äge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet.

Mot skiljemännens beslut må talan ej föras. De delägare, som afgifvit

anbud å arrendet, äge dock, där beslutet gått dem emot, att inom

fjorton dagar från det beslutet tillställdes dem afstå från arrendets öfvertagande.

9 §•

Upphör någon, som jämlikt 7 § arrenderat gemensamhetsfiske, att

vara delägare i fisket, äge han, där ej arrendeaftalet annorlunda bestämmer,

i sitt ställe såsom arrendator sätta annan, som efter honom inträdt såsom

delägare i fisket. Aro arrendatorerna två eller flere, erfordras för arrendator

rätt att sålunda sätta annan i sitt ställe medgifvande af öfriga

arrendatorer, så framt ej annat aftalats.

10 §.

Öfvertages icke arrendet af delägare, på sätt i 7 § sägs, skall utarrenderingen,

där ej delägarna enhälligt öfverenskomma om annat för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

5

faringssätt, ske å offentlig auktion; och varde gjorda anbud pröfvade vid

auktionen eller å sammanträde, som vid auktionen utsättes att hållas sist

å tionde dagen därefter.

Menar någon delägare, att, med afseende å anbudens beskaffenhet

eller i öfrigt föreliggande förhållanden, anbud, som godkänts, icke bort

antagas, må han inom tjugu dagar från det anbudet godkändes klaga hos

Konungens befallningshafvande; och äge befallningshafvanden, där det

uppenbarligen finnes, att delägarnas gemensamma bästa icke tillvaratagits,

förordna, att ny auktion skall hållas.

11 §•

1 mom. Behållen arrendeafgift skall fördelas efter delaktighet i

gemensamhetsfisket.

2 mom. År gemensamhetsfiske utarrenderadt till delägare, må de

vid erläggande af arrendeafgiften för fisket afdraga hvad å dem belöper

efter deras delaktighet i detsamma.

3 mom- Delaktigheten i gemensamhetsfiske bestämmes efter den

jämlikt 17 § för röstberäkning gällande grund.

12 §.

Skall gemensamhetsfiske brukas af delägarna hvar för sig enligt

fastställd plan, varde plan af dem antagen.

Dylik plan skall upptaga föreskrifter om beskaffenheten och antalet

af de fiskeredskap, som vid fisket må af hvarje delägare begagnas, äfvensom

stadganden, som möjliggöra tillsyn däröfver, att delägare icke använder

andra redskap eller flera sådana, än honom tillkommer. År fråga om

oskift fiskevatten, skall planen därjämte upptaga den ordning, i hvilken

de olika fiskeplatserna få af delägarna användas, och i öfrigt de föreskrifter,

som kunna vara erforderliga till förekommande af tvist. I planen må

jämväl införas bestämmelser om viss fredningstid för särskilda Åskslag

och om afsättande af fredningsområden äfvensom förbud mot fångande af

fisk under viss storlek. Där bestämmelse om fredningsområde icke af den

delägare, inom hvilkens fiskevatten fredningsområdet är beläget, godkännes

utan anspråk på ersättning för intrång, som genom bestämmelsen sker i

hans fiskerätt, vare samma bestämmelse icke gällande, innan honom beredts

sådan ersättning, eller för längre tid, än ersättningen må afse.

Ej må i plan någon tilläggas rätt att fiska i annan delägares fiskevatten,

med mindre denne lämnat medgifvande därtill.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

13 §.

Kan ej öfverenskommelse träffas angående storleken och beskaffenheten

af ersättning, hvarom i 12 § andra stycket förmäles, skall frågan

afgöras af tre ojäfvige skiljemän, hvilka hafva att fastställa ersättningen

till visst belopp i penningar eller varor att årligen förskottsvis utgå.

Bland skiljemännen skall en utses af den till ersättning berättigade och

en väljas af öfriga delägare, hvarefter de sålunda utsedde tillkalla den

tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde

ej förena sig om valet af den tredje, äge domaren eller utmätningsmannen

i orten att förordna om valet.

Den, som ej nöjes med hvad de fleste skiljemännen säga, äger att

draga tvisten under rättens pröfning, så framt han instämmer sin talan

inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och

skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har att

iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning. Där hos Konungens

befallningshafvande ställes pant eller borgen för den ersättning, som, utöfver

hvad skiljemännen bestämt, kan varda fastställd, äge befallningshafvanden

förordna, att bestämmelse om fredningsområde må, ändå att

den till ersättning berättigade söker ändring i skiljemännens beslut, genast

träda i tillämpning mot erläggande tills vidare af ersättning enligt samma

beslut.

14 §.

Antagen plan för gemensamhetsfiskes brukande skall underställas

Konungens befallningshafvande, som har att tillse, huruvida planen i laga

ordning tillkommit samt öfverensstämmer med lag och författning, så ock,

där påminnelser i sådant hänseende blifvit af någon delägare gjorda, huruvida

planen kränker dennes enskilda rätt eller icke är för fiskets främjande

tjänlig.

År ej planen antagen vid förrättning, hvarom nedan förmäles, läte

Konungens befallningshafvande ofördröjligen, på sätt i 34 § om kungörande

af beslut sägs, tillkännagifva, att planen finnes hos Konungens befallningshafvande

tillgänglig för granskning, och att påminnelser i ärendet må

ingifvas till befallningshafvanden inom trettio dagar, räknade så som i

sistnämnda § är om besvärstid stadgadt.

Planen skall af Konungens befallningshafvande antingen oförändrad

fastställas eller ogillas. Där plan, som gäller fiskevatten, hvilket icke är

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

i sin helhet oskift, upptager bestämmelse om fredningsområde, skall beslut

om fastställelse af planen innehålla erinran, att, så framt samma bestämmelse

ej af vederbörande delägare godkännes utan anspråk på ersättning,

hvarom i 12 § andra stycket förmäles, bestämmelsen ej är gällande,

innan honom beredts sådan ersättning, eller för längre tid, än ersättningen

må afse. Vägras fastställelse af plan, skall skäl därför uppgifvas.

Fastställd plan skall, där den ej af Konungens befallningshafvande

jämlikt 31 § förklaras skola upphöra att gälla, lända till efterrättelse,

intill dess fastställelse meddelats å ny plan eller å beslut om fiskets upplåtande

på arrende.

15 §.

Där delägarna i gemensamhetsfiske äro flere än tre, så ock eljest

där någon delägare det yrkar, skola delägarna utse syssloman att, efter ty

i 18 § sägs, utsätta tid och ort för delägarnas sammanträden och utfärda

kallelse till sammanträde, uppbära och omhänderhafva samt, i den mån

det skall ske, fördela delägarna samfälldt tillkommande medel äfvensom

mottaga uppsägning och annat meddelande från arrendator af gemensamhetsfisket.

Varder syssloman ej af delägarna utsedd, där så skall ske, har

Konungens befallningshafvande att, på ansökan af delägare eller arrendator af

gemensamhetsfisket, utse syssloman. Delägare eller den, som enligt 19 §

äger föra hans talan, vare, där han af Konungens befallningshafvande utses

till syssloman, skyldig mottaga uppdraget utan rätt till arfvode för dess

utförande; äge dock att efter fem år afgå och vare sedermera ej skyldig

ånyo mottaga befattningen, förrän ytterligare fem år förflutit. Syssloman

kan genom delägarnas beslut entledigas, dock att af Konungens befallningshafvande

utsedd syssloman innehar befattningen, till dess hos befallningshafvanden

visats, att delägarna utsett annan syssloman och att denne åtagit

sig uppdraget.

16 §.

Delägarna i gemensamhetsfiske äga genom omröstning sig emellan

afgöra, förutom frågor om val samt andra ärenden, angående hvilka i

denna lag är särskildt stadgadt och beträffande hvilka enhällig öfverenskommelse

ej är föreskrifven, jämväl frågor, som röra förvaltningen af

gemensamma tillgångar, åtgärder till fiskets främjande eller förhållandet

mellan delägarna, å ena sidan, och arrendator af gemensamhetsfisket, å den

andra, så ock fråga om ansökan, hvarom stadgas i 14 § i lagen om rätt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

till fiske, eller om begagnande af tillstånd, som vunnits på grund af sådan

ansökan. Ej må genom beslut af delägarna tillskott i penningar, varor

eller arbete åläggas delägare, som ej biträdt beslutet, ej heller annorledes

än genom enhällig öfverenskommelse mer än hälften af influten arrendeafgift

anvisas till åtgärder för fiskets främjande.

Delägarnas beslutanderätt i fråga, för hvars afgörande viss röstöfvervikt

ej erfordras, må genom beslut af delägarna uppdragas åt syssloman,

hvarom i 15 § förmärs, eller annan af delägarna utsedd person.

17 §•

Vid omröstning hafve delägare rösträtt: där fiskevattnet är i sin

helhet oskift, efter sin andel däri, och i annat fall efter den beräkningsgrund,

om hvilken delägarna enhälligt öfverenskommit, eller, där sådan

öfverenskommelse ej träffats, efter det jämlikt 25 § genom uppskattning

och uträkning bestämda värdet å af kastningen af hans lott i fisket; dock

att vid omröstning i andra frågor än de i 2, 3, 5, 6 och 30 §§ omförmälda

icke för någon delägare må beräknas mer än en tredjedel af de i omröstningen

deltagandes sammanlagda rösttal. Där ej annat är för visst fall

stadgadt, galle den mening, som erhåller högsta rösttalet,. eller, vid lika

rösttal, den mening, hvarom de flesta röstande förenat sig. Aro äfven

efter sådan beräkning rösterna lika delade, afgöres val genom lottning,

men galle i annan fråga den mening, som biträdes af ordföranden vid

sammanträdet eller, där omröstning sker under förrättning, hvarom nedan

sägs, af förrättningsmannen.

Har delägare afgifvit anbud vid auktion enligt 10 §, må han ej

deltaga i pröfningen af de gjorda anbuden, och äge ej heller delägare,

som, ensam eller jämte andra, arrenderar gemensamhetsfiske, deltaga i afgörandet

af fråga om gemensamma medels användande till åtgärder för

fiskets främjande eller af annan fråga, däri han såsom arrendator kan vänta

nytta eller skada af delägarnas beslut.

18 §.

Huru delägarna skola kallas till sammanträde bestämmes, sedan dem

beredts tillfälle att yttra sig i ämnet, af Konungens befallningshafvande,

då beslut om gemensamhetsfiskes inrättande fastställes.

Om tid och ort för sammanträde bestämme delägarna. Syssloman

må ock, där sammanträde af honom finnes erforderligt, utlysa sammanträde.

Påfordras hos syssloman sammanträde för uppgifvet ändamål af

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

delägare med minst en tiondedel af samtliga delägares rösttal, skall sammanträde

utlysas. Har syssloman ej senast fjorton dagar efter sådan

påfordran utlyst sammanträde att hållas inom fjorton dagar, har domaren

eller utmätningsmannen i orten att, på anmälan af delägare, ofördröjligen

utlysa sammanträde. Lag samma vare, där syssloman ej finnes och val

af syssloman skall ske.

Vid sammanträde föres ordet af den, som de närvarande därtill

utse. Protokoll skall vid sammanträde föras genom ordförandens försorg.

19 §.

Boställshafvare och arrendator^- af staten tillhörig, genom offentlig

myndighet utarrenderad fast egendom äga för af dem innehafda fiskevatten

föra talan i ämnen, hvarom i denna lag skils.

Enahanda rätt tillkommer arrendator af fast egendom, tillhörig

allmän inrättning, menighet eller enskild, eller af staten tillhörigt boställe,

som boställshafvaren utarrenderat; dock må sådan arrendator

icke utan ägarens eller boställshafvarens samtycke deltaga i beslut enligt

2, 3, 5, 6 eller 30 §, i pröfning af arrendeanbud, i beslut att åt syssloman

eller annan uppdraga dylik pröfning, i sådan öfverenskommelse

om visst förfaringssätt för utarrendering, hvarom i 10 § första stycket

sägs, eller i öfverenskommelse om grund för röstberäkning, ej heller jämlikt

7 § göra anspråk på gemensamhetsfiskes öfvertagande på arrende för

längre tid, än hans arrendeaftal afser, eller lämna medgifvande, hvarom i

12 § sista stycket förmäles.

Såväl ägare som boställshafvare och arrendator vare berättigad att

med laga verkan göra sådant bestridande, som i 7 § andra stycket afses,

och sådant yrkande, hvarom i 27 § första stycket sägs, att jämlikt 10 §

klaga öfver auktionsförrättning och jämlikt 13 § öfver skiljemäns beslut,

att ingifva påminnelser i de fall, där sådant enligt denna lag i allmänhet

medgitves, att jämlikt 21 § påkalla biträde af gode män vid förrättnings

företagande samt att åtala förseelse, hvarom i 36 § förmäles.

20 §.

Hvad delägarna beslutat i fråga, som enligt denna lag ankommer

på deras afgörande, så ock arrendeaftal, hvilket träffats i öfverensstämmelse

med denna lag, galle mot ny delägare.

Bill. till Iiiksd. Prof. 1309. 1 Sami. 1 Afd. 7 Iläft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

21 §.

Uppstår fråga om inrättande af gemensamhetsfiske, och enas icke

samtliga delägare såväl om att gemensamhetsfiske skall inrättas som angående

tiden för dess bestånd, om sättet för fiskets nyttjande och plan

för fisket, där sådan skall följas, samt, där fiskevattnet ej år i sin helhet

oskift, om grunden för röstberäkningen, skall frågan företagas till pröfning

vid förrättning på stället i den ordning, nedan stadgas.

Till hållande af sådan förrättning förordne Konungens befallningshafvande,

efter ansökan af delägare, vederbörande statens fiskeritjänsteman

eller, vid förfall för honom, annan sakkunnig, som är af landtbruksstyrelsen

godkänd. I ansökan om förrättningsmans förordnande bör uppgifvas fiskevattnets

belägenhet och omfattning äfvensom, såvidt ske kan, de fastigheter,

saken angår, samt ägarnas och innehafvarnas namn och hemvist.

Vid uppskattning, som i 25 § omförmäles, skall förrättningsmannen,

om någon delägare det påkallar, biträdas af två för sakkunskap och pålitlighet

kände, med fiskeriförhållandena i orten förtrogne gode män, hvilka

utses af delägarna eller, där de icke om valet sämjas, af Konungens befallningshafvande

på anmälan af förrättningsmannen. Stanna förrättningsmannen

och gode männen i olika meningar, stånde vid hvad de flesta säga.

22 §.

Förrättningsmannen skall, efter samråd med sökanden, bestämma tid

och ställe för förrättningen samt härom lämna uppgift till Konungens

befallningshafvande, och läte befallningshafvanden kungörelse om förrättningen

införas i länskungörelserna samt minst fjorton dagar före förrättningen

ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de socknar, hvari fiskevattnet

är beläget, än äfven införas i tidning inom orten.

Finnes saken angå fiskevatten, tillhörigt kronan eller allmän inrättning,

och är ej jämlikt 19 § första stycket boställshafvare eller arrendator

behörig att för det fiskevatten föra talan, värde ombud till bevakande af

kronans eller inrättningens rätt utsedt af Konungens befallningshafvande,

där sådant befallningshafvanden tillkommer, eller ock annan vederbörande

myndighet af befallningshafvanden särskild! underrättad så tidigt, att ombud

må kunna tillstädeskomma.

23 §.

Yppas vid förrättning giltig anledning till ovisshet, huruvida -fiskevatten

är skiftadt eller icke, eller angående rätta sträckningen af ägogräns

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

i vattnet, och kan ej enighet uppnås, skall förrättningen inställas och förrättningsmannen

om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshafvande,

som förklarar frågan om gemensamhetsfiskes inrättande förfallen.

24 §.

Finner förrättningsmannen det för fiskets ändamålsenliga utöfvande

erforderligt, att gemensamhetsfiske, om hvars inrättande fråga är, omfattar

jämväl vatten, som icke afses i ansökningen, uppskjute han förrättningen

och göre om förhållandet anmälan hos Konungens befallningshafvande med

uppgift å detta vattens belägenhet och omfattning, de ytterligare fastigheter,

saken förmenas angå, samt ägarnas och innehafvarnas namn och

hemvist, hvarefter befallningshafvanden föranstaltar om kungörandet af ny

tid för förrättningen och tillkallande af allmänt ombud, på sätt i 22 § sägs.

25 §.

År fiskevatten, hvarom fråga är, ej i sin helhet oskift, och träffas

icke öfverenskommelse om grunden för röstheräkningen, skall uppskattning

verkställas af värdet å den årliga afkastning, som fisket i hvarje särskild

del af fiskevattnet, däri fiskerätt tillkommer en delägare eller flera delägare

samfälldt, kan beräknas lämna vid sådan utöfning af fisket, att

fisktillgången icke förminskas. Där fiskerätt i viss del af fiskevattnet tillkommer

flera delägare samfälldt, skall för en hvar af dessa uträknas, huru

stor del af det uppskattade värdet å samfällighetens årliga afkastning å

honom belöper efter hans lott i samfälligheten.

26 §.

Förrättningsmannen hör föranstalta om fullständig utredning af alla

på frågan inverkande omständigheter och därefter för delägarna framlägga

skriftligt utlåtande i saken.

I utlåtandet skall särskildt angifvas, huruvida förrättningsmannen

anser gemensamhetsfiske lämpligen böra inrättas i det vatten, hvarom fråga

är, samt det enligt hans åsikt lämpligaste sättet för fiskets nyttjande.

Anser förrättningsmannen fiskets brukande af delägarna hvar för sig enligt

fastställd plan kunna ifrågakomma, skall han uppgöra förslag till plan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

27 §.

Sedan utlåtande af förrättningsmannen afgifvits, anställes inför honom

omröstning angående frågan, huruvida gemensamhetsfiske skall inrättas, så

ock rörande de ämnen, öfver hvilka delägarna enligt 3, 5 och 12 §§ hafva

att besluta, och skall härvid, om någon delägare det yrkar, omröstning

rörande sistnämnda ämnen äga rum, innan frågan om gemensamhetsfiskes

inrättande företages till afgörande.

Ej vare delägare, som gjort ansökan om förrättningsmans förordnande,

förhindrad att rösta mot inrättandet af gemensamhetsfiske.

Förrättningen afslutas med tillkännagifvande, att den, som sådant

åstundar, må inom trettio dagar därefter till Konungens befallningshafvande

ingifva de påminnelser i ärendet, hvartill han kan finna sig befogad.

Sådana påminnelser må afse såväl frågan om gemensamhetsfiskes

inrättande och nyttjande som ock uppskattning och uträkning, hvarom i

25 § förmäles.

Förrättningsmannen åligger att ofördröjligen till Konungens befallningshafvande

insända det vid förrättningen förda protokoll jämte öfriga

saken angående handlingar.

28 §.

För förrättning, hvarom i 21 § sägs, utgår ersättning till förrättningsmannen

och gode män enligt hvad särskildt stadgas.

Ersättning, som ej af allmänna medel gäldas, jämte kostnad för

kungörande och annat, som för förrättningen är af nöden, skall af sökanden

genast förskjutas. Kommer gemensamhetsfiske till stånd, gäldas den ersättning

och kostnad af delägarna efter hvars och ens delaktighet i geinensamhetsfisket,

bestämd efter den jämlikt 17 § för röstberäkning gällande

grund; dock vare boställshafvare och arrendatorer, som i 19 § första

stycket afses, pliktiga gälda hvad af sådan ersättning och kostnad belöper

å fiskevatten, som af dem innehafvas.

29 §.

Hafva delägarna utan förutgången förrättning, hvarom i 21 § sägs,

fattat beslut om inrättande af gemensamhetsfiske, och är ej sådant fall för

handen, att förrättning enligt samma § bort hållas, läte Konungens

befallningshafvande, då handlingarna i ärendet inkommit, på sätt i 34 §

s. 13 Kontrollera mot PDF

JCungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

13

om kungörande af beslut sägs, tillkännagifva, att handlingarna finnas hos

Konungens befallningshafvande tillgängliga, och att påminnelser i ärendet

må ingifvas till befallningshafvanden inom trettio dagar, räknade så som

i sistnämnda § är om besvärstid stadgadt; höre ock vederbörande statens

fiskeritjänsteman.

30 §.

Ändring af området för gemensamhetsfiske må ej ske, med mindre

beslut därom biträdes dels af delägare i det ursprungliga området, hvilka

äga minst två tredjedelar af delägarnas hela rösttal, dels ock af delägare

i det vatten, om hvars tilläggande eller afskiljande fråga är, med det

rösttal, som enligt 2 § erfordras för beslut om gemensamhetsfiskes inrättande

i samma vatten. Beslut om sådan ändring skall underställas Konungens

befallningshafvande, som, där beslutet är i laga ordning tillkommet och

ändringen finnes lämpligen böra äga rum, fastställer beslutet till efterrättelse.

Om förfarandet härvid skall hvad i 21—29 §§ är stadgadt äga motsvarande

tillämpning, hvarvid iakttages, att, då fråga är om tillökning af

gemensamhetsfiskes område, hvad i 25 § stadgas om uppskattnings företagande

skall äga tillämpning jämväl med afseende på det ursprungliga

området, utan hänsyn till huruvida uppskattning beträffande detta område

förut skett, men att, då fråga allenast är om fiskevattens afskiljande,

förnyad uppskattning ej må företagas, med mindre Konungens befallningshafvande,

sedan delägarna beredts tillfälle att yttra sig och förrättningsmannen

blifvit hörd, finner nödigt att om uppskattnings företagande

förordna.

31 §.

Har gemensamhetsfiske under en sammanhängande tid af tre år icke

varit på arrende upplåtet, och har ej heller under den tid vare sig öfverenskommelse

om fiskets nyttjande i bolag eller fastställd plan för fiskets

brukande varit gällande, äge Konungens befallningshafvande, på ansökan

af delägare, förklara beslutet om gemensamhetsfiskes inrättande förfallet.

Där i följd af sjösänkning, naturhändelse eller annan omständighet

gemensamhetsfiske till gränser eller beskaffenhet undergått väsentlig förändring,

äge Konungens befallningshafvande, på ansökan af delägare, efter

omständigheterna antingen förklara beslutet om gemensamhetsfiskes inrättande

förfallet eller ock förordna om förrättning för uppskattning enligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

25 § eller för uppgörande af förslag till ny plan för fiskets brukande;

och äge Konungens befallningshafvande, där icke i sammanhang med förrättning

för uppgörande af sådant förslag antages ny plan, som af befallningshafvanden

fastställes, förklara, att förut fastställd plan likväl skall

upphöra att gälla.

Ej må Konungens befallningshafvande förklara beslut om gemensamhetsfiskes

inrättande förfallet, innan delägarna i enahanda ordning, som

i 29 § stadgas för där afsedt fall, erhållit tillfälle att i ärendet ingifva

påminnelser samt vederbörande statens fiskeritjänsteman blifvit i saken hörd.

32 §.

Har efter gemensamhetsfiskes inrättande fiskevatten, som däri ingår,

blifvit deladt, och erfordras för bestämmande af det å hvarje del belöpande

rösttal sådan uppskattning, som i 25 § omförmäles, äge Konungens befallningshafvande,

på ansökan af delägare i fiskevattnet, förordna om förrättning

för sådan uppskattning.

Har plan för gemensamhetsfiskes brukande blifvit fastställd, och finnes

till följd af fastighets delning erforderligt att vidtaga jämkningar i planen,

förordne därom Konungens befallningshafvande, på ansökan af delägare i

fastigheten. Innan ärendet företages till afgörande, skall i enahanda ordning,

som i 29 § stadgas för där afsedt fall, delägarna beredas tillfälle

att i ärendet ingifva påminnelser samt vederbörande statens fiskeritjänsteman

höras eller ock, där Konungens befallningshafvande pröfvar erforderligt,

förrättning på stället företagas.

33 §.

Med afseende på förrättning, som jämlikt 31 eller 32 § skall företagas,

galle i tillämpliga delar hvad i 21, 22 samt 25—28 §§ är stadgadt;

dock ankomme på Konungens befallningshafvande att förordna angående

slutliga gäldandet af ersättning och kostnad, som i 28 § afses.

34 §.

Beslut, som Konungens befallningshafvande jämlikt denna lag meddelar,

skall införas i länskungörelserna samt uppläsas i kyrkan i den eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

de socknar, hvari det i beslutet afsedda fiskevatten är beläget, äfvensom

införas i tidning inom orten.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut må talan fullföljas hos

Konungen genom besvär, hvilka skola till vederbörande statsdepartement

ingifvas före klockan tolf å sextionde dagen från den dag, då beslutet

upplästes i kyrkan, eller, där beslutet å olika dagar upplästs i särskilda

socknar, från den dag, det sist blef uppläst.

Beslut, hvarigenom plan för gemensamhetsfiskes brukande fastställts,

lände till efterrättelse utan hinder af förd klagan.

35 §.

Sträcker sig fiskevatten, om hvilket fråga är, genom två eller flera

län, höre ärendet under Konungens befallningshafvande i det län, där

största delen af fiskevattnet är belägen; dock att, sedaji viss befallningshafvande

meddelat förordnande för förrättningsman jämlikt 21 § eller ock,

utan att förrättning företagits, fastställt beslut om gemensamhetsfiskes

inrättande, samme befallningshafvande städse skall fortfarande handlägga

ärenden angående gemensamhetsfisket.

36 §.

Den, som i följd af gemensamhetsfiskes inrättande allenast äger rätt

att meta i honom tillkommande vatten, men likväl därstädes idkar annat

slag af fiske, så ock den, som fiskar i strid mot fastställd plan, dömes,

där ej gärningen särskild! är belagd med straff, till böter från och med

fem till och med etthundra kronor.

Förseelse, hvarom nu är sagd!, må ej, där den endast förnärmar

enskild persons rätt, åtalas af annan än delägare i gemensamhetsfisket eller

arrendator af det fiske.

37 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

38

Den rätt, som tillkommer ägare af sådant fiske, hvarmed äganderätt

till grunden ej är förenad och hvilket afser fångst af allenast visst eller

vissa Åskslag, beröres ej af gemensamhetsfiskes inrättande.

Har före denna lags trädande i kraft fiskevatten utarrenderats, antingen

särskilt för sig eller under sådana villkor, att aftalet uppenbarligen

afser hufvudsakligast fiskerätten, och inrättas gemensamhetsfiske, hvilket

omfattar jämväl det sålunda utarrenderade fiskevattnet, vare arrendatorns

godkännande erforderligt för giltigheten af beslut att upplåta gemensamhetsfisket

på arrende.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

17

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske

den 27 juni 1896.

Härigenom förordnas, att 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt till

fiske den 27 juni 1896 skola erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Oskift fiskevatten må alla, som däri äga del, bruka efter ty de kunna

sämjas. Sämjas de ej, lägge rätten dem emellan, huru fisket utan förfång

för någon af dera må nyttjas. Fiskebyggnad hafve ock en hvar lof att

uppföra allt efter som han äger del i samfälligheten och lägenhet därtill

finnes. År ej lägenhet för hvarje delägare att uppföra särskild fiskebyggnad,

bjude den, som vill bygga, de öfrige att deltaga; vilja de ej,

och pröfvar rätten, att byggnaden kan göras utan skada för dem, bestämme

rätten, på hvad sätt, villkor och tid byggnaden må uppföras och nyttjas.

I oskift fiskevatten må ej en delägare utan de fleste öfriges samtycke

upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delägare.

Hvad i denna § är stadgadt skall ej äga tillämpning beträffande

fiskevatten, som utgör gemensamhetsfiske eller ingår i sådant fiske.

13 §.

Om gemensamhetsfiske så ock om lapparnas rätt till fiske i vissa

delar af riket galle hvad särskildt är stadgadt.

Bill. till Iliksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 7 ljuft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

14 §.

Fast eller rörlig fiskeredskap, som kan hindra fisken att framgå, må

ej utsättas i kungsådra.

I älf, ström, å eller sund, där kungsådra ej finnes, men fisken har

sitt dref, skall en sjättedel af bredden i djupaste vattnet lämnas fri från

redskap, hvarom nyss är sagdt, där ej Konungens befallningshafvande efter

rättägandes och sakkunnigs hörande gifver lof till redskapens användande.

År i ty fall fråga om fiskebyggnad, som kan förorsaka uppdämning, lände

jämväl till efterrättelse hvad därom är särskildt stadgadt.

Har vatten, däri fisket är gemensamhetsfiske, gemenskap med annat

vatten endast genom sådant sund, tillflöde eller aflopp, där kungsådra ej

finnes, må Konungens befallningshafvande, på ansökan af delägarna i gemensamhetsfisket,

efter rättägandes och sakkunnigs hörande gifva delägarna

lof att afstånga samma sund, tillflöde eller aflopp medelst anordning, som

hindrar fisken att framgå, dock att, där fråga är om anordning, som kan

förorsaka uppdämning, hvad om fiskebyggnad för ty fall är stadgadt

jämväl skall lända till efterrättelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

19

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 11 oktober 1907.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuHLIN,

SWARTZ.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anhöll chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson i underdånighet

att få underställa Kungl. Maj:ts pröfning inom justitiedepartementet

utarbetade förslag till

l:o) lag om föreningsfisken och

2:o) lag angående ändrad lydelse af 13 och 14 §§ i lagen om rätt

till fiske den 27 juni 1896.

Sedan nämnda lagförslag blifvit upplästa, yttrade föredragande departementschefen

:

»De nu för Eders Kungl. Maj:t framlagda förslagen grunda sig

väsentligen på ett inom jordbruksdepartementet af särskilda kommitterade afgifvet

betänkande med förslag till lag om fiskeriområden och till lag angående

ändrad lydelse af 10 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896,

hvilket betänkande blifvit till trycket befordradt. Sedan genom nådig

remiss den 22 juni 1907 utlåtanden öfver berörda förslag infordrats från

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

landtbruksstyrelsen samt Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande,

hvilka hade att inhämta yttranden af hushållningssällskapens förvaltningsutskott

och att lämna allmänheten tillfälle att yttra sig i ämnet, blef förslaget

till lag om fiskeriområden inom justitiedepartementet och jordbruksdepartementet

underkastadt en omarbetning, hvarefter genom nådig remiss

den 16 augusti 1907 landtbruksstyrelsen och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anbefallts att vid afgifvande af de förut infordrade utlåtandena

taga hänsyn äfven till det sålunda omarbetade förslaget. Med

fästadt afseende å innehållet i de på grund af nämnda remisser till Kungl.

Maj:t inkomna utlåtanden hafva förslagen därefter inom justitiedepartementet

undergått ytterligare revision.»

Föredragande departementschefen redogjorde härefter för innehållet

i de remitterade förslagen och de afgifna utlåtandena samt anförde vidare:

»Den lagstiftning, som nu ifrågasättes, afser dels att möjliggöra för

delägare i oskift fiskevatten att utan anlitande af domstols åtgärd ordna

fiskets nyttjande i öfverensstämmelse med fordringarna å en förståndig

hushållning, dels ock att under vissa förhållanden åstadkomma en liknande

reglering jämväl för en sjö, ett vattendrag eller eljest ett vattenområde,

som af naturen utgör en enhet, men däri flera personer äga olika, till läget

bestämda delar, och beträffande hvilket en ändamålsenlig fiskevård enligt

nu gällande lag icke kan komma till stånd, utan att samtliga de personer,

som äga andelar af området, därom enas.

Till grund för denna lagstiftning synes i det väsentligaste kunna

läggas de principer, hvarå kommitterades förslag äro byggda, och jag

kan i afseende på dessa principer inskränka mig till att hänvisa till

kommitterades betänkande. De omarbetningar, som kommitterades förslag

undergått, hafva i allmänhet afsett att åt förslagen gifva större öfverskådlighet

och tydlighet, men i några fall hafva ändringar af saklig innebörd

synts böra vidtagas.

Jag anhåller nu i underdånighet att få redogöra för de hufvudsakliga

skiljaktigheterna mellan kommitterades förslag och de af mig för

Eders Kungl. Maj:t framlagda äfvensom för de skäl, hvilka föranledt de

vidtagna ändringarna, därvid jag till en början beträffande förslaget till

lag om föreningsfisken har att anföra följande.

Kommitterade hafva till betecknande af fiskevatten, hvarom förordnande

enligt 1 § meddelats, användt uttrycket fiskeriområde. Då emellertid

i 11 och 13 §§ af fiskeristadgan den 17 oktober 1900 förekommer

uttrycket ''fiskeområde’, och dessa båda, hvarandra mycket liknande ord

skulle få en i lagtekniskt afseende väsentligen olika betydelse, har det

synts önskvärdt att för det ifrågasatta nya rättsliga begreppet finna en

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

annan benämning, helst sådan, som i någon mån angåfve, att de enskilda

delägarna trädt i visst förhållande till hvarandra beträffande fiskets utöfvande.

Uttrycket ’föreningsfiske’ torde kunna här användas.

Enligt kommitterades förslag skulle Konungens befallningshafvande

icke i fråga om oskift fiskevatten äga att pröfva, huruvida förordnande

enligt 1 § lämpligen borde meddelas, utan skulle förordnande alltid utfärdas,

då det påkallades af delägare med viss pluralitet. Detta synes

kunna föranleda olägenheter. Därest vederbörande domstol på grund af

stadgandet i 10 § i lagen om rätt till fiskeden 27 juni 1896 gifvit bestämmelser

angående ett oskift fiskevattens nyttjande, h vilka bestämmelser på

ett fullt tillfredsställande sätt ordnat förhållandena mellan de särskilda delägarna,

vore det föga lämpligt att tillerkänna några delägare ovillkorlig

rätt att mot de öfrigas bestridande genomdrifva bildandet af föreningsfiske.

I det nu framlagda förslaget har därför stadgats rätt för Konungens befallningshafvande

att i alla förekommande fall pröfva, huruvida med afseende å

fiskevattnets gränser och omfattning samt förhållandena i öfrigt begärdt

förordnande bör meddelas.

Då utarrendering af fisket skall ske, men arrendet icke öfvertages

af delägare på grund af den dem tillerkända företrädesrätt, utan arrendeaftal

måste i annan ordning träffas, torde samtliga delägares rätt bäst

skyddas genom bestämmelse, dels att utarrenderingen skall ske å offentlig

auktion, om icke alla enas angående annat förfaringssätt, dels att en hvar

rättsägare, som anser delägarnas gemensamma bästa icke vara vid auktionen

iakttaget, må föra talan om auktionens upphäfvande. Meddelas dylik

bestämmelse, lärer det knappast vara erforderligt att, såsom kommitterade

för vissa händelser föreslagit, syssloman ovillkorligen skola utses, om

någon delägare yrkar därpå, utan lärer det kunna för hvarje fall ankomma

på delägarnas beslut, huruvida syssloman böra antagas eller ej.

För det fall, att beslut om fiskets nyttjande genom anställd fiskare

eller om dess utarrenderande ej kommer till stånd, skall fisket bedrifvas

af delägarna själfva enligt gemensam plan, som af dem antages och af

Konungens befallningshafvande fastställes efter pröfning, bland annat, huruvida

den tillkommit i behörig ordning. Då sålunda det beslut, hvarigenom

plan antagits, underställes befallningshafvandens pröfning, torde det icke

vara behöfligt att, såsom kommitterade föreslagit, stadga särskild underställning

af beslutet, att fisket skall bedrifvas enligt plan. A andra

sidan torde Konungens befallningshafvande böra tilläggas befogenhet att,

då yrkande därom framställes, pröfva jämväl, huruvida den antagna planen är

tjänlig för fiskets främjande. Fall kunna nämligen tänkas, då genom

delägarnas beslut antagen plan uppenbarligen vore oförenlig med en god

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

hushållning med fisket, såsom exempelvis om pluraliteten bland delägarna

i ett föreningsfiske, beträffande hvilket vederbörande fiskeritjänsteman ansett

visst mindre antal angifva fiskeredskap böra användas, i planen upptoge

ett mångdubbelt större antal af samma redskap. Vidare synes sättet

för klagan öfver plans antagande böra så ordnas, att plan icke fastställes,

innan delägarna beredts tid att anföra påminnelser mot densamma, samt

att beträffande fastställd plan klagan får föras allenast i samma ordning

och inom samma tid, som stadgas för fullföljd af talan mot beslut,

hvilket Konungens befallningshafvande eljest enligt den ifrågasatta lagen

meddelar.

Det af kommitterade föreslagna förbudet för delägare i oskift fiskevatten

att upplåta honom enligt fastställd plan tillkommande fiskerätt åt

någon, som icke är delägare, synes mig knappast äga tillräcklig grund. Då

fiske i enlighet med planen ej kan kränka de öfriga delägarnas rätt, lärer

det icke i vidare mån kunna vara af betydelse för dem, om fisket i visst

fall bedrifves af en person eller en annan.

För den händelse fisket skall brukas af delägarna själfva enligt gemensam

plan, skulle Konungens befallningshafvande, enligt kommitterades förslag,

äga att på framställning af delägare meddela förbud mot fiske intill dess plan

fastställts. Sådant förbud skulle dock, såsom i kommitterades motiv framhållits,

ej inverka på den enligt 1 § delägare förbehållna rätt att själf och med sitt

husfolk idka mete. Däremot saknar kommittéförslaget särskild bestämmelse

för de fall, att delägarna, då fisket skall brukas genom anställd fiskare eller

ock utarrenderas, icke i tid antaga fiskare eller ombesörja utarrenderingen,

eller att frågan om sättet för föreningsfiskes nyttjande är att anse såsom

oafgjord ännu någon tid efter det förordnandet om föreningsfiske trädt i

tillämpning. Det synes lämpligt att i lagen för alla nu nämnda fall uttryckligen

föreskrifva, att intill dess erforderliga åtgärder för föreningsfiskes

brukande på något af de i 1 § angifna sätt blifvit vidtagna, fisket

ej får nyttjas annorledes än till mete efter ty i samma paragraf sägs.

Vidkommande sättet för röstberäkningen vid fattande af beslut i de uti

den ifrågasatta lagen angifna ämnen skiljer sig det nu framlagda förslaget

från det af kommitterade uppgjorda, såvidt angår ett oskiftadt område

af ett eljest mellan flera personer deladt fiskevatten. Det har ansetts rättvist,

att äfven delägare i dylikt oskift fiskevatten tillerkännes själfständig

rösträtt, som, därest ej enighet träffas angående annat beräkningssätt,

bestämmes sålunda, att det uppskattade värdet å det samfällda fisket fördelas

mellan lotterna däri.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 13.

23

Enligt de remitterade förslagen skulle arrendator af egendom, tillhörig

annan än staten, äga att för af honom innehafdt fiskevatten föra

talan i de ämnen, hvarom i den föreslagna lagen skils, allenast med den

begränsning, att han ej finge utan ägarens samtycke söka förordnande

enligt 1 § eller rösta för fullföljd af dylik ansökan. Att lämna arrendatorn

dylik vidsträckt rätt har synts mig innebära väl långt gående inskränkning

af ägarens befogenhet, och jag har ansett arrendatorns rösträtt

böra vara beroende af ägarens samtycke i ytterligare några fall, särskilt

i frågor om sättet för föreningsfiskes nyttjande.

Hvad angår förfarandet vid förordnandes åvägabringande lärer det

böra föreskrifvas, att förrättning på stället skall hållas, förutom i de fall

kommitterade föreslagit, jämväl då samtliga rättsägare icke äro ense om

den tid, för hvilken förordnande skall begäras, och om plan för fisket, där

sådan skall uppgöras. När enighet i nämnda hänseenden ej föreligger,

torde i alla händelser erfordras sammanträde med delägarna inför opartisk

och sakkunnig person, som kan leda förhandlingarna samt öfver dem föra

protokoll. Vidare synes behörighet att hålla förrättning lämpligen böra

tillerkännas, förutom vederbörande statens fiskeritjänsteinan, jämväl annan

sakkunnig person, som af landtbruksstyrelsen godkännes. Statens fiskeritjänstemän

äro nämligen, såsom ock af landtbruksstyrelsen i dess utlåtande

framhållits, för närvarande icke så många, att samtliga ifrågakommande

förrättningar kunna antagas blifva af dem handlagda utan mera afsevärdt

uppskof.

Beträffande omröstningarna vid förrättning bör hvarje delägare kunna

fordra, att till en början afgöres, på hvad sätt fisket skall nyttjas, hvilka

bestämmelser skola upptagas i plan för fiskets begagnande, med flera frågor

om den närmare regleringen af delägarnas inbördes förhållanden, och

att först därefter beslut fattas rörande fullföljd af ansökningen om förordnande.

Att delägare sålunda före omröstningen i sistnämnda fråga kan

blifva i tillfälle att bedöma, hvad ett bifall till ansökningen verkligen innebär,

synes desto angelägnare, som det röstvärde, hvaröfver han förfogar

vid beslut om ansökningens fullföljd, kan vara väsentligen reduceradt vid

omröstningar i åtskilliga öfriga ämnen.

Rörande förslaget till lag angående ändrad lydelse af vissa paragrafer

i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 har det synts mig lämpligast,

att hänvisning till den ifrågasatta nya lagstiftningen införes i 13 §

i stället för, såsom kommitterade föreslagit, i 10 §, hvilken afser allenast

fiske i oskift vatten.»

Föredragande departementschefen hemställde härefter i underdånighet,

att öfver de nu framlagda två lagförslagen, af den lydelse bilagorna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

A och B vid detta protokoll utvisa, högsta domstolens utlåtande måtte,

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet

inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lämna

bifall.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

25

Bil. A.

Förslag

till

LAG

om föreningsfisken.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Där fiskevatten är oskift eller eljest tillhör två eller flere, äge

Konungens befallningshafvande i de fall, denna lag angifver, förordna,

att fisket i det vatten skall vara föreningsfiske.

Föreningsfiske skall, efter ty delägarna i nedan stadgade ordning

därom besluta, antingen nyttjas för gemensam räkning genom af delägarna

anställd fiskare eller upplåtas på arrende eller brukas af delägarna själfva

enligt fastställd plan; dock hafve delägare, hvilken ej uttryckligen därifrån

afstått, rätt att själf och med sitt husfolk idka mete i det vatten, hans

äganderätt afser.

2 §•

Förordnande enligt 1 § meddelas, då Konungens befallningshafvande

med afseende å fiskevattnets gränser och omfattning samt förhållandena

i öfrigt finner det lämpligen böra ske och förordnande påkallas,

beträffande fiskevatten, som är i sin helhet oskift, af delägare med mer

än hälften af hela det jämlikt 11 § beräknade rösttalet för fiskevattnet

och i fråga om annat vatten af delägare med minst två tredjedelar af

samma rösttal.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 7 Håft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

3 §•

Förordnande skall afse visst antal år, minst tio och högst femtio.

I öfrigt må delägarna besluta angående tiden för förordnandet, med iakttagande,

att den tid ej mot någon rättsägares bestridande må sättas öfver

tjugufem år.

Då förordnande meddelas, utsätte Konungens befallningshafvande

viss dag, från hvilken det skall äga tillämpning.

4 §.

1. Beslut, att föreningsfiske skall nyttjas för gemensam räkning

genom af delägarna anställd fiskare, vare ej giltigt, med mindre samtliga

delägare därom äro ense.

För giltigheten af beslut, att fisket skall upplåtas på arrende, erfordras

samma röstöfvervikt, som enligt 2 § erfordras för meddelande af

förordnande angående det fiskevatten, hvarom fråga är.

Beslut, hvarom nu är sagdt, underställes Konungens befallningshafvande,

som, där beslutet finnes i laga ordning tillkommet, fastställer

det till efterrättelse.

2. Kommer ej beslut enligt 1 mom. till stånd, skall föreningsfiske

nyttjas af delägarna själfva enligt fastställd plan.

3. Är ej fiskare anställd för föreningsfiskes nyttjande, och är ej

heller fisket utarrenderadt eller plan för dess brukande fastställd, må fisket

ej nyttjas annorledes än till mete efter ty i 1 § sägs.

5 §•

Skall föreningsfiske upplåtas på arrende, och vilja delägare, som äga

mer än hälften af samtliga delägares rösttal, gemensamt arrendera fisket,

hafve de rätt därtill. Kan öfverenskommelse om arrendevillkoren ej träffas,

skola de bestämmas af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af

dem, som skola öfvertaga arrendet, och en af öfriga delägare samt de sålunda

utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse

skiljeman, eller kunna de utsedde icke förena sig om valet af den tredje,

äge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet. Mot

skiljemännens beslut må talan ej föras.

Ej må mot någon rättsägares bestridande arrendetiden af skiljemännen

sättas under tio eller öfver tjugufem år.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

6 §•

öfvertages icke arrendet af delägare, på sätt i 5 § sägs, skall utarrenderingen,

där ej delägarna enas om annat förfaringssätt, ske å offentlig

auktion; och varde gjorda anbud pröfvade vid auktionen.

Menar någon rättsägare, att, med afseende å anbudens beskaffenhet

eller i öfrigt föreliggande förhållanden, det anbud, som godkänts, icke bort

antagas, må han inom trettio dagar efter auktionen klaga hos Konungens

befallningshafvande; och äge befallningshafvanden, där det uppenbarligen

finnes, att delägarnas gemensamma bästa icke tillvaratagits, förordna, att

ny auktion skall hållas.

7 §•

Nyttjas föreningsfiske för gemensam räkning genom af delägarna

anställd fiskare eller är det utarrenderadt till annan än delägare, må delägarna

besluta, att högst,, hälften af årliga behållningen å fisket eller af

arrendeafgälden skall användas till åtgärder för fiskets främjande.

Afkomst, som icke varder använd på sätt nu är medgifvet, skall

fördelas mellan delägarna efter deras delaktighet i föreningsfisket.

8 §•

Skall föreningsfiske brukas af delägarna själfva enligt fastställd plan,

varde plan af dem uppgjord.

Dylik plan skall upptaga föreskrifter om beskaffenheten och antalet

af de fiskeredskap, som vid fisket må begagnas, och huru tillsyn

skall hållas däröfver, att delägare icke använder andra redskap eller

flera sådana, än honom tillkommer. Är fråga om oskift fiskevatten, skall

planen därjämte upptaga den ordning, i hvilken de olika fiskeplatserna få

af delägarna användas, och i öfrigt de föreskrifter, som kunna vara erforderliga

till förekommande af tvist. Där så nödigt finnes, må jämväl i

planen införas bestämmelser om viss frcdningstid för särskilda Åskslag och

om afsättande af fredningsområden äfvensom förbud mot fångande af fisk

under viss storlek. Bestämmelse om fredningsområde, som ej godkännes

af den delägare, inom hvilkens fiskevatten fredningsområdet är beläget,

vare dock icke gällande, innan honom beredts ersättning för intrång, som

genom bestämmelsen sker i hans fiskerätt, eller för längre tid, än ersättningen

må afse. Kan ej öfverenskommelse träffas i ersättningsfrågan,

skall denna afgöras af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 13.

till ersättning berättigade och en af de öfriga delägarna samt de sålunda

utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman,

eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af den tredje, äge

domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet. Mot skiljemännens

beslut må talan ej föras.

Ej må i plan någon tilläggas rätt att fiska i annan delägares fiskevatten

med mindre denne lämnat medgifvande därtill.

9 §•

Beslut, hvarigenom plan för fiskes bedrifvande af delägarna antagits,

skall underställas pröfning af Konungens befallningshafvande, som

har att tillse, huruvida planen i laga ordning tillkommit och öfverensstämmer

med lag och författning, så ock, där påminnelser i sådant hänseende

blifvit af någon rättsägare gjorda, huruvida planen kränker dennes

enskilda rätt eller icke är för fiskets främjande tjänlig.

År ej planen antagen vid förrättning, hvarom i 14 § sägs, läte Konungens

befallningshafvande ofördröjligen, på sått i 24 § om kungörande

af beslut sägs, tillkännagifva, att planen linnés hos Konungens befallningshafvande

tillgänglig för granskning, och att påminnelser i ärendet må ingifvas

till befallningshafvanden inom trettio dagar, räknade så som i sagda

§ är om besvärstid stadgadt.

När ärendet kommit i skick att afgöras, meddele Konungens befallningshafvande

sitt beslut; och skall planen antingen oförändrad fastställas

eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgifvas.

10 §.

Delägarna må åt syssloman, en eller flere, uppdraga utarrendering

af föreningsfiske så ock ombesörjandet af andra gemensamma angelägenheter

till den omfattning, delägarna bestämma.

11 §•

Vid omröstning i frågor, hvarom i denna lag skils, hafve delägare

rösträtt: där fiskevattnet är i sin helhet oskift, efter sin andel däri, och i

annat fall efter den beräkningsgrund, samtliga rättsägare sig emellan öfverenskoinmit,

eller, där sådan öfverenskommelse ej träffats, efter det vid

uppskattning, på sätt i 17 § sägs, bestämda värdet å afkastningen af hans

lott i fisket; dock att vid val och vid omröstning angående de i 7, 8 och 10 §§

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

omförmälda frågor ingen må rösta för mera än en tredjedel af de i omröstningen

deltagandes sammanlagda rösttal. Där ej annat är för visst

fall stadgadt, galle den mening, som erhåller högsta rösttalet, eller, vid

lika rösttal, den mening, hvarom de flesta röstande förenat sig.

Den för röstberäkning gällande grund vare ock bestämmande för

delägarnas delaktighet i föreningsfiske.

Huru delägarna i föreningsfiske skola kallas till sammankomst bestämmes,

sedan de yttrat sig i ämnet, af Konungens befallningshafvande

vid meddelande af förordnande enligt 1 §. Vid sammankomst skall protokoll

föras.

12 §.

Boställshafvare och arrendatorer af staten tillhörig, genom offentlig

myndighet utarrenderad fast egendom äga för af dem innehafda fiskevatten

föra talan i ämnen, hvarom i denna lag skils. Enahanda rätt tillkommer

arrendator af egendom, tillhörig menighet eller enskild; dock må han icke

utan ägarens samtycke göra ansökan om förordnande enligt 1 § eller

lämna medgifvande, hvarom i 8 § förmäles, ej heller deltaga i beslut om

fullföljd af sådan ansökan, om föreningsfiskes brukande annorledes än af

delägarna själfva eller om arrendevillkors bestämmande.

13 §.

Hvad delägarna beslutat i fråga, som enligt denna lag ankommer på

deras afgörande, så ock i behörig ordning träffadt arrendeaftal rörande

föreningsfiske galle mot ny delägare.

Sedan Konungens befallningshafvande fastställt beslut, som i 4 §

1 mom. sägs, eller plan för föreningsfiskes nyttjande, skall hvad sålunda

blifvit fastställdt lända till efterrättelse, intill dess fastställelse ånyo meddelats

å sådant beslut eller sådan plan. Ej må till ändring af sättet för

föreningsfiskes nyttjande plan därför fastställas, med mindre den antagits

af delägare, hvilka äga minst hälften af samtliga delägares rösttal.

14 §.

Uti ansökan om förordnande enligt 1 § hör uppgifvas fiskevattnets

belägenhet och omfattning äfvensom, såvidt ske kan, de fastigheter, saken

angår, samt ägarnas och innehafvarnas namn och hemvist.

Där icke förordnande påkallas af samtliga rättsägare och de alla äro

ense om tiden för förordnandet, om sättet för fiskets utöfvande, om plan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

för fisket, där sådan skall följas, och, där fiskevattnet ej är i sin helhet

oskift, om grunden för röstberäkningen, skall frågan företagas till pröfning

vid förrättning på stället i den ordning, nedan stadgas.

Till hållande af dylik förrättning förordne Konungens befallningshafvande

vederbörande statens fiskeritjänsteman eller ock annan sakkunnig,

som af landtbruksstyrelsen godkännes.

Vid uppskattning, som i 17 § omförmäles, skall förrättningsmannen,

om någon rättsägare det yrkar, biträdas af två för sakkunskap och pålitlighet

kände, med fiskeriförhållandena i orten förtrogne gode män, hvilka

utses af delägarna eller, där de icke om valet sämjas, af Konungens befallningshafvande

på anmälan af förrättningsmannen. Stanna förrättningsmannen

och gode männen i olika meningar, stånde vid hvad de flesta säga.

15 §.

Förrättningsmannen skall, efter samråd med sökanden, bestämma tid

och ställe för förrättningen samt härom lämna uppgift till Konungens befallningshafvande,

som läte kungörelse om förrättningen införas i länskungörelserna

samt minst fjorton dagar före förrättningen ej mindre uppläsas

i kyrkan i den eller de socknar, hvari fiskevattnet är beläget, än

äfven införas i tidning inom orten.

Finnes saken angå kronan eller allmän inrättning, varde till bevakande

af kronans eller inrättningens rätt ombud utsedt af Konungens befallningshafvande,

där sådant Konungens befallningshafvande tillkommer,

eller ock annan vederbörande myndighet af Konungens befallningshafvande

särskildt underrättad så tidigt, att ombud må kunna tillstädeskomma.

16 §•

Finner förrättningsmannen det vara för fiskets ändamålsenliga utöfvande

erforderligt, att förordnande om föreningsfiske omfattar jämväl

vatten, som icke i ansökningen afses, uppskjute han förrättningen och

göre därom anmälan hos Konungens befallningshafvande med uppgift å

detta vattens belägenhet och omfattning, de ytterligare fastigheter, saken

förmenas angå, samt ägarnas och innehafvarnas namn och hemvist, hvarefter

Konungens befallningshafvande föranstaltar om kungörandet af ny tid

för förrättningen och tillkallande af allmänt ombud, på sätt i 15 § sägs.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

17 §.

År fiskevatten, hvarom fråga är, ej i sin helhet oskift och träffas

icke öfverenskommelse om grunden för röstberäkningen, skall uppskattning

verkställas af värdet å den årliga afkastning, som fisket i hvarje särskild

del af fiskevattnet, däri fiskerätt tillkommer en delägare eller flera delägare

samfälldt, kan beräknas lämna vid sådan utöfning af fisket, att fisktillgången

icke förminskas. Värdet å af kastningen af samfälldt fiske skall

fördelas mellan lotterna i samfälligheten efter deras storlek.

18 §.

Förrättningsmannen bör föranstalta om fullständig utredning af alla

på frågan inverkande omständigheter och därefter för delägarna framlägga

skriftligt utlåtande i saken.

0 t

1 utlåtandet skall särskildt angifvas, huruvida förrättningsmannen

anser förordnande om föreningsfiske lämpligen böra meddelas rörande det

fiskevatten, hvarom fråga är, samt det enligt hans åsikt lämpligaste sättet

för fiskets nyttjande.

Anser förrättningsmannen fisket lämpligen kunna brukas af delägarna

själfva enligt fastställd plan, bör han, om någon delägare det yrkar, uppgöra

förslag till plan.

19 §.

Sedan utlåtande af förrättningsmannen afgifvits, anställes inför honom,

i den mån det påkallas, omröstning rörande de ämnen, öfver hvilka delägarna

enligt 3, 4, 7, 8 och 10 §§ hafva att besluta, och därefter angående

frågan, huruvida ansökningen om förordnande enligt 1 § skall fullföljas.

Förrättningen afslutas med tillkännagifvande, att den, som sådant åstunda!-,

må inom trettio dagar därefter till Konungens befallningshafvande ingifva

de påminnelser i ärendet, hvartill han enligt 9 § eller eljest kan finna sig

befogad.

Förrättningsmannen åligger att ofördröjligen till Konungens befallningshafvande

insända det vid förrättningen förda protokoll jämte öfriga

saken angående handlingar.

o O

20 §.

När förrättningsprotokoll och öfriga handlingar inkommit till Konungens

befallningshafvande samt den i 19 § stadgade tid för påminnel
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

sers afgifvande gått till ända, meddele Konungens befallningshafvande

beslut i ärendet.

Ej må, ändå att ansökning om förordnande enligt 1 § är gjord med

den röstöfvervikt, som i 2 § sägs, förordnande meddelas, med mindre

beslut om fullföljd af ansökningen blifvit med samma röstöfvervikt fattadt

vid förrättningen.

21 §.

För förrättning, hvarom i 14 § sägs, utgår ersättning till förrättningsmannen

och gode män enligt hvad särskildt är stadgadt.

Ersättning, som ej af allmänna medel gäldas, jämte kostnad för

kungörande och annat, som för förrättningen är af nöden, skall af sökanden

genast förskjutas. Varder i anledning af ansökningen förordnande

meddeladt, gäldas den ersättning och kostnad af delägarna i föreningsfisket

efter hvars och jens delaktighet däri.

22 §.

Sökes förordnande enligt 1 §, och är ej sådant fall för handen, att

förrättning enligt 14 § skall hållas, hafve Konungens befallningshafvande

att i ärendet höra vederbörande statens fiskeritjänsteinan.

23 §.

Uppstår fråga om ändring af området för föreningsfiske, må förordnande

om sådan ändring meddelas, där det påkallas såväl af delägare i det

ursprungliga området, hvilka äga minst två tredjedelar af delägarnas hela

rösttal, som ock af delägare i det vatten, om hvars tilläggande eller afskiljande

fråga är, med det rösttal, som enligt 2 § erfordras för meddelande

af förordnande beträffande samma vatten, samt därjämte Konungens befallningshafvande

finner sådan ändring lämpligen böra ske.

Om förfarandet härvid skall hvad i 14—22 §§ är stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

Varder förordnande, som nu är sagdt, meddeladt, skall för det ursprungliga

området gällande beslut angående sättet för fiskets nyttjande

tillämpas beträffande det område, förordnandet afser, intill dess ändring

sker på sätt i 13 § är stadgadt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

24 §.

Beslut, som Konungens befallningshafvande jämlikt denna lag meddelar,

skall införas i länskungörelserna samt uppläsas i kyrkan i den eller

de socknar, hvari det i beslutet afsedda fiskevatten är beläget, äfvensom

införas i tidning inom orten.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut må talan fullföljas hos

Konungen genom besvär, hvilka skola till vederbörande statsdepartement

ingifvas före klockan tolf å sextionde dagen från den dag, då beslutet

upplästes i kyrkan, eller, där beslutet å olika dagar upplästs i särskilda

socknar, från den dag, det sist blef uppläst.

Beslut, hvarigenom plan för föreningsfiskes nyttjande fastställts,

lände till efterrättelse oberoende af däröfver förd klagan.

25 §.

Sträcker sig fiskevatten, om hvilket fråga är, genom två eller flera

län, höre ärendet under Konungens befallningshafvande i det län, där

största delen af fiskevattnet är belägen.

26 §.

Deri, som bryter mot hvad i 4 § 3 mom. är stadgadt eller idkar

fiske i strid mot fastställd plan, dömes, där ej gärningen särskildt är belagd

med straff, till böter från och med fem till och med etthundra

kronor.

Förseelse, hvarom nu är sagdt, må ej, där den endast förnärmar

enskild persons rätt, åtalas af annan än målsägande.

27 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

28 §.

Den rätt, som tillkommer ägare af sådant fiske, hvarmed äganderätt

till grunden ej är förenad och som afser fångst af allenast visst

eller vissa Åskslag, beröres ej af förordnande om föreningsfiske.

5

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sand. 1 Afd. 7 Käft.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 13.

Denna lag träder i kraft den

Har före denna lags utfärdande fiskevatten utarrenderats, antingen

särskildt för sig eller under sådana villkor, att aftalet uppenbarligen

afser hufvudsakligast fiskerätten, och meddelas förordnande enligt 1 §

af denna lag, hvilket omfattar jämväl det sålunda utarrenderade fiskevattnet,

skall beslut om fiskets utöfvande annorledes än af de fiskeberättigade

själfva enligt fastställd plan icke äga giltighet, med mindre

det godkännes af arrendator^

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

35

Bit. B

I

Förslåg

till

LAG

angående ändrad lydelse af 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske

den 27 juni 1896.

Härigenom förordnas, att 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske

den 27 juni 1896 skola erhålla följande ändrade lydelse:

'' 13 §•

Om bildandet af föreningsfisken och om deras nyttjande så ock om

lapparnas rätt till fiske i vissa delar af riket galle hvad särskild! är stadgadt.

14 §.

Fast eller rörlig fiskeredskap, som kan hindra fisken att framgå, må

ej utsättas i kongsådra.

I älf, ström, å eller sund, där kongsådra ej finnes, men fisken har

sitt dref, skall en sjättedel af bredden i djupaste vattnet lämnas fri från

redskap, hvarom nyss är sagdt, där ej Konungens befallningshafvande

efter rättägandes och sakkunnigs hörande gifver lof till redskapens

användande. År i ty fall fråga om fiskebyggnad, som kan förorsaka

uppdämning, lände jämväl till efterrättelse hvad därom är särskild! stadgadt.

Har vatten, däri fisket är föreningsfiske, gemenskap med annat vatten

endast genom sådant sund, tillflöde eller aflopp, där kongsådra ej finnes,

må Konungens befallningshafvande på ansökan af delägare i förenings
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

36

fisket och, därest fisken genom det sund, tillflöde eller aflopp har sitt dref,

efter rättägandes och sakkunnigs hörande gifva delägarna lof att afstånga

samma sund, tillflöde eller aflopp medelst anordning, som hindrar fisken

att framgå, dock att, där fråga är om anordning, som kan förorsaka uppdämning,

hvad om fiskebyggnad för ty fall är stadgadt jämväl skall lända

till efterrättelse.

I

Denna lag skall träda i kraft den

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

37

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol den 25 juni 1908.

Närvarande:

Justitieråden Claeson,

Trollande];,

Quensel,

friherre Marks von Wurtemberg.

Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 8 november 1907

handlingarna rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlämnade förslag till lag om föreningsfisken och lag angående ändrad

lydelse af 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896

cirkulerat emellan högsta domstolens ofvanbernälde ledamöter äfvensom

justitierådet Trygger, hvilken sistnämnde numera erhållit nådigt afsked

från justitierådsämbetet, så företogos nu dessa lagförslag till slutlig behandling;

varande desamma bilagda detta protokoll.

I anledning af lagförslagen anförde vid:

Förslaget till lag om föreningsfisken.

Rubriken.

Högsta domstolen:

»Den sammanslutning af fiskeberättigade, som i förslaget afses,

skiljer sig väsentligen från sådana associationer, som i svenskt rättsspråk

benämnas föreningar. Vid sådant förhållande är det mindre lämpligt och

måhända ägnadt att framkalla missförstånd att för nu ifrågavarande

sammanslutningar använda benämningen Töreningsfiske’; och hemställes

förty, att densamma såväl i rubriken som annorstädes, där den i förslaget

förekommer, må utbytas mot något lämpligare uttryck, exempelvis ’gemensamhetsfiske’

eller ''samfiske’ »

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

38

1 §•

Högsta domstolen:

»Bland de olika former för föreningsfiskes begagnande, som enligt

denna § kunna ifrågakomma, namnes i främsta rummet dess nyttjande

för gemensam räkning genom af delägarne anställd fiskare, och i förslagets

följande paragrafer förekomma åtskilliga bestämmelser, som hafva afseende

å dylikt nyttjande. Beträffande de rättsförhållanden, som kunna uppstå

vid ett sådant utöfvande af fisket, är emellertid förslagets ståndpunkt i

viktiga delar tämligen oklar, och en närmare granskning af denna ståndpunkt

torde redan här vara på sin plats.

Därvid är måhända ej alldeles öfverflödigt att till en början framhålla,

hurusom det slags samfällighet, hvarom här är fråga, ingalunda behöfver

inskränka sig till antagande, aflönande och afledande af en fiskare

samt fördelning af den fisk,^ som af honom fångas, eller de kontanta medel,

som af honom redovisas. År fisket af afsevärd betydenhet, lärer det vara

att hoppas, att dess utöfvande för samfälld räkning ofta nog ger upphof

till mera omfattande åtgärder för rationell drift, såsom upprensande af

fiskevattnet, anskaffande af effektiv redskap, fiskodling med mera, och man

bör väl äfven kunna äga förhoppning, att en fullt rationell utöfning af

fisket skall leda till sådan ökning af fångsten, att dennas afsättning stundom

antar en affärsmässig karaktär. Att sålunda viktiga frågor af växlande

beskaffenhet ofta skola komma att föreligga till afgörande af intressenterna,

lärer vara uppenbart.

Ett spörsmål, som då ligger nära till hands, är, huruvida vid alla

dylika ärendens behandling enighet mellan delägarne skall erfordras för

vidtagande af en positiv åtgärd, eller om en viss majoritet af delägarne

skall vara i stånd att mot de öfrige genomdrifva sin mening.

Förslaget är härutinnan otydligt. I fråga om själfva. det grundläggande

beslutet om fiskets nyttjande för samfälld räkning kräfves enligt

förslagets 4 § enhällighet mellan delägarne, hvaremot, beträffande beslut

om reserverande af afkomst, 7 §, jämförd med föreskrifterna i 11 §, utvisar,

att afgörande i vissa fall kan träffas med den i sistnämnda § stadgade

majoritet. Rörande öfriga ämnen, som kunna tänkas ifrågakomma,

innehaller förslaget ej några bestämmelser. Möjligen kunde man vilja

göra gällande, att enligt ordalydelsen af 10 § en majoritet skulle kunna,

genom att utse syssloman för behandling af någon viss gemensam angelägenhet

hvilken som helst, genomdrifva dess afgörande i önskad riktning,

hvaraf man åter tilläfventyrs kunde se sig berättigad till den slutsats,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

39

att icke heller för ett af delägarne omedelbart fattadt beslut rörande enahanda

angelägenhet enhällighet kräfdes. Men det torde val snarare fa

antagas, att under de ''gemensamma angelägenheter’, som enligt 10 §

kunna anförtros åt syssloman, ej må, trots den vidsträckta ordalydelsen,

inbegripas andra än sådana, i hvilka enligt förslagets uttryckliga bestämmelser

åtgärder kunna beslutas med majoritet, d. v. s. vid fiskes utöfvande

för samfälld räkning allenast frågor om reserverande af behållning. Sannolikt

har man afsett att i allmänhet enighet skulle vara af nöden för åtgärders

vidtagande, så framt ej annat följde af särskilda överenskommelser

mellan delägarne. Härpå tyda i hvarje fall uttalanden i motiven till det

kommittéförslag, som ligger till grund för det remitterade förslaget. Denna

ståndpunkt synes ock vara den principiellt riktiga. Näppeligen kan man

ur en öfverenskommelse om fiskets utöfvande för gemensam räkning härleda

ett medgifvande att i alla ur nämnda öfverenskommelse härflytande

gemensamma angelägenheter finna sig i hvad en majoritet kan besluta, och

någon annan giltig rättsgrund att inrymma majoriteten dylik befogenhet

lärer ej kunna anföras. Onskvärdt är emellertid att lagen erhåller sådan

affattning, att tvifvel ej kan råda därom, att enhällighet är af nöden för

vidtagande af åtgärder i förvaltningen af de gemensamma angelägenheterna.

Huruvida något sådant undantag från hufvudregeln, som i 7 § förekommer,

är påkalladt, må i detta sammanhang lämnas därhän.

Viktigare och mera svårlöst än det nu berörda spörsmålet är emellertid

ett annat, som ej heller synes hafva i förslaget erhållit en tillfredsställande

behandling, nämligen frågan om intressenternas ställning vid

förändring i äganderätten till en eller annan fastighet, hvarmed följer delägareskap

i fisket. I hvad mån är ny delägare i förhållande till meddelägarne

att anse såsom bunden af de åtgärder och överenskommelser, i

hvilka företrädaren deltagit, exempelvis af uppgörelse rörande fiskeripersonals

anställande eller beslut om anläggningars utförande och redskaps anskaffande

samt bestridande af kostnad därför? Och, för så vidt nye ägaren ej kan

anses bunden af sådan öfverenskommelse, hvilken är då företrädarens egen

ställning till de intressenter, med hvilka öfverenskommelsen kan vara träffad?

Af förslagets 13 §, jämförd med 4 § 1 mom., följer väl, att det

grundläggande beslutet om fiskets nyttjande för gemensam räkning är

bindande för ny delägare, men då ett dylikt beslut enligt förslaget icke i

och för sig medför några som helst förpliktelser för dem, som deltagit

däri, utan sådana förpliktelser kunna uppstå först genom de senare överenskommelser,

som tjäna att sätta beslutet i verket, synes 13 § härvid sakna

all verklig betydelse. Däremot framgå af samma §, jämförd med 7 och

10 §§, vissa hithörande regler af reell innebörd, nämligen att ny ägare är

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

bunden af beslut om reserverande af behållning och om tillsättande af

syssloman för gemensamma angelägenheters besörjande.

Utöfver dessa sporadiska föreskrifter lämnar förslaget ej någon säker

ledning för besvarande af frågan om ny ägares bundenhet af företrädares

åtgöranden. Men då sådan bundenhet ej utan hemul i lag kan erkännas,

och det näppeligen är befogadt att betrakta omförmälda speciella föreskrifter

såsom uttryck för en outtalad allmän regel om bundenhet, torde

det böra antagas, att förslaget icke utgår från någon dylik regel utan

tvärtom åsyftar, att ny ägare i allmänhet skall vara obunden af hvad

företrädaren må hafva öfverenskommit med sina med kontrahenter. Denna

ståndpunkt torde väl ock, praktiskt sedt, vara den enda tillrådliga. Principiellt

läte det visserligen tänka sig, att ny ägare tillförbundes att finna

sig i eller medverka till öfverenskomna åtgärder, åtminstone så till vida, att

ur fastigheten kunde uttagas utfästa bidrag eller annan kostnad, som erfordrades

för åtgärdernas genomförande; men att i rättssystemet införa

dylika nya slag af gravationer torde i och för sig vara föga lämpligt och

i hvarje fall knappast låta sig göra utan genomförande af ett eller annat

slags publikationsförfarande. Man torde alltså böra stanna vid regeln om

ny ägares obundenhet, och synes samma regel böra erhålla otvetydigt uttryck

i lagen.

Beträffande åter det rättsförhållande, som, när en ny ägare ställer

sig afvisande till tidigare öfverenskommelser, äger rum mellan den föregående

ägaren och hans medkontrahenter, kan man möjligen göra gällande,

att i det mellan dessa ingångna aftalet skäligen bör inläggas åtagande af

en hvar delägare att, i händelse af delägareskapets öfverlåtande, träffa

sådana förbehåll, att nyinträdande delägare varder gent emot medintressenterna

lika förbunden med den afgående, sån att bristande fullgörande häraf

medför förpliktelse att gälda skadestånd. A andra sidan låter det tvifvelsutan

äfven försvara sig att uppfatta aftalet allenast såsom en mellan kontrahenterna

ingången personlig öfverenskommelse, hvars tillämpande förutsatts

skola bero af delägareskapets fortbestånd. Mången gång torde af

omständigheterna kunna tydligt slutas, att aftalet haft just denna innebörd,

så att den eller de i delägareskapet kvarstående kontrahenterna icke

ens äro förpliktade att låta en ny delägare inträda i intressentskapet, och

från lagstiftningssynpunkt är det måhända naturligast att utgå från denna

uppfattning såsom den normala, kontrahenterna naturligen öppet lämnadt

att sedan ordna rättsförhållandet efter sin önskan.

Från en dylik ståndpunkt ter sig intressenternas inbördes ställning

såsom ett bolagsförhållande, och gällande lagstiftning om enkla bolag

kommer då att äga tillämpning å nu ifrågavarande associationer, i den

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

män ej särskilda bestämmelser för dem varda meddelade. 1 hvilken omfattning

dylika bestämmelser må vara påkallade, kan här ej undersökas,

men tydligt torde vara, att, för så vidt bestämmelser om fiskes utöfvande

för samfälld räkning öfver hufvud skola inflyta i förslaget, detta ur nu

antydda synpunkter bör underkastas en fullständig revision.

En annan utväg, som kan ifrågakomma, är emellertid att helt och

hållet afstå från att i förevarande lagstiftning reglera rättsförhållandet

mellan dem, som på nu omförmälda sätt utöfva fisket.

Ifrågasättas kan i själfva verket hvad man ur allmän fiskerisynpunkt

vinner genom därtill syftande lagbestämmelser, om de måste byggas på

grundvalen af enhällighet intressenterna emellan och ^anträdande delägares

obundenhet af företrädarens åtgöranden. Det för fiskerinäringen

väsentliga i förslaget synes vara, att en majoritet af intressenter kan, trots

motstånd af en kortsynt och oföretagsam minoritet, framtvinga ett mer

eller mindre rationellt nyttjande af sammanhängande fiskevatten, helst i

form af ett enhetligt drifvet fiske. Men från denna synpunkt kan någon

betydelse icke tilläggas ifrågavarande bestämmelser. Deras betydelse skulle

allenast bestå i att åt en viss art af bolagsverksamhet, hvars utvecklande

vore ur fiskerinäringens synpunkt önskvärd^, ägnades en legislativ behandling,

som mera än den allmänna bolagslagstiftningen uppmärksammade

vissa sidor af de särskilda rättsförhållanden, om hvilka här är fråga.

Huruvida vikten häraf är tillräckligt stor att motivera en speciallagstiftning,

hvilken, om man öfverhufvud inlåter sig därpå, måste blifva tämligen

omfattande och invecklad, synes emellertid kunna betviflas.

Uppgifves tanken på dylik speciallagstiftning, torde ifrågavarande

form för fiskes utöfvande ej böra i förslaget omnämnas i vidare mån, än

att i 1 § angifves, att utarrendering eller brukande efter plan ej ifrågakoinmer,

där fisket efter öfverenskommelse mellan delägarne utöfvas för

gemensam räkning, hvarjämte i 4 § torde böra, såsom där skall beröras,

göras ett visst förbehåll angående sistnämnda sätt för fiskes utöfvande.

Följande erinringar af hufvudsakligen redaktionell art torde jämväl

böra framställas vid denna §:

Till betecknande af den form för föreningsfiskes begagnande, som i

det föregående blifvit berörd, användes i förslaget uttrycket att fisket

nyttjas för gemensam räkning genom af delägarne anställd fiskare. Fiske

kan emellertid komma att utöfvas för fleres gemensamma räkning utan

att de samfälldt antagit fiskare, och någon anledning torde ej förekomma,

Bill. till Riksd. Prof. 1309. 1 Sand. 1 Afd. 1 Håft. ti

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

hvarför ej dylika fall skulle likställas med dem, som falla under det föreslagna

uttrycket. Om t. ex. två eller flere fiskeberättigade skulle öfverenskomma

att personligen eller genom sina äfven för andra ändamål antagna

tjänare drifva fisket för gemensam räkning, eller om en eller flere intressenter

af de öfrige erhölle och mottoge uppdrag i sådan riktning, är det

svårt att inse, hvarför en dylik anordning ej skulle i det afseende, hvarom

här är fråga, godkännas af lagstiftningen. Ifrågavarande uttryck torde

alltså böra utbytas mot ''nyttjas af delägarne för gemensam rakning’ eller

måhända än hellre ''nyttjas af delägarne i bolag’, i sammanhang hvarmed

orden ''brukas af delägarne själfva enligt fastställd plan’ torde böra jämkas

till ''enligt fastställd plan brukas af delägarne hvar för sig’.

Beträffande affattningen af det i paragrafen intagna stadgande om

rätt till mete må erinras, att det ej torde vara nödigt eller lämpligt att

särskildt omnämna den själfklara rätt, som tillkommer delägare att afstå

från dylik rätt, äfvensom att det i hvarje fall är oriktigt att, såsom förslaget

efter sin ordalydelse innebär, göra giltigheten af eu dylik delägarens

åtgärd beroende däraf, att den erhållit formen af en ''uttrycklig'' förklaring.

Med afseende härå och i syfte jämväl att tydligare än i förslaget skett

angifva ifrågavarande stadgandes förhållande till den förut upptagna regeln

om sättet för föreningsfiskens brukande hemställes, att stadgandet måtte

erhålla ungefärligen denna lydelse: ''dock hafve delägare, ändå att föreningsfiske

kommit till stånd, rätt att själf och med sitt husfolk idka mete i

honom tillkommande vatten’.

Huruvida enligt gängse språkbruk s. k. slantning är att hänföra till

mete, torde vara tvifvelaktigt, och med hänsyn till den stora praktiska

betydelsen af detta fiskesätt torde det vara af nöden, att förslaget intager

en fullt tydlig ståndpunkt i fråga om delägares rätt att bedrifva dylikt

fiske i fiskevatten, där föreningsfiske inrättats.»

2 §•

Högsta domstolen:

»Beträffande stadgandets föreslagna affattning torde förtjäna anmärkas

såsom en oegentlighet, att man vid angifvande af förutsättningarna för

meddelande af förordnande om föreningsfiske upptagit i främsta rummet,

att Konungens befallningshafvande finner sådant förordnande lämpligen

böra äga rum, och först i andra rummet, att delägare påkallat förordnande,

under det att i själfva verket delägarnes framställning om förordnande i

hvarje fall måste till tiden föregå Konungens befallningshafvandes pröfning

af förordnandets lämplighet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t,/i Nåd. Proposition N:o 13.

43

Det torde emellertid böra tagas i öfvervägande, huruvida man öfver

hufvud bör bibehålla den terminologi, enligt hvilken på Konungens befallningshafvande

ankommer att ''förordna’ om föreningsfiskes inrättande och på

delägarne att ''påkalla’ dylikt förordnande, eller om det icke vore ur redaktionell

synpunkt mera tilltalande att lämna åt delägarne att fatta beslut

om föreningsfiskes inrättande men göra beslutets giltighet beroende af

Konungens befallningshafvandes fastställelse. Härigenom vunnes att uttrycket

''förordnande’ komme att förbehållas den i 14 § omnämnda preliminära

åtgärden att utse förrättningsman, och man undginge därjämte den

i förslagets 19 och 20 §§ förekommande otillfredsställande terminologi,

enligt hvilken delägarne för att vinna pröfning af en redan gjord ansökan

hafva att fatta ett särskildt beslut om dess fullföljande. Antagandet af

de nu ifrågasatta nya uttrycken föranleder visserligen jämkningar i eu

mängd bestämmelser i förslaget, men dessa synas kunna vidtagas utan

någon egentlig svårighet.»

3 §.

Högsta domstolen:

»Då här är fråga om införande af en ny, i enskildes rätt tämligen

ingripande anordning, om hvars praktiska verkningar erfarenhet saknas i

vårt land, torde försiktigheten kräfva att längsta tiden för ett föreningsfiskes

bestånd sättes till tjugufem år.

Konungens befallningshafvandes befogenhet att utsätta dag, då beslut

om föreningsfiske skall träda i tillämpning, torde böra göras beroende

däraf, att delägarne ej bestämt, när detta skall ske; dock bör måhända i

sammanhang härmed stadgas att, i händelse den dag, som af delägarna

bestämts, förflutit, när fråga om fastställelse af delägarnes beslut förekommer,

Konungens befallningshafvande må utsätta annan dag.

Ifrågasättas kan, huruvida icke, därest i följd af sjösänkning, naturhändelse

eller annan omständighet förhållandena i fiskevattnet undergå väsentlig

förändring, Konungens befallningshafvande må före den bestämda

tidens utgång äga att på framställning af delägare förklara beslutet om

föreningsfiske hafva förfallit.»

4 §■

Högsta domstolen:

»Ett beslut att föreningsfiske skall nyttjas för gemensam räkning

genom af delägarne anställd fiskare medför i och för sig icke någon rättsverkan,

om man bortser från det tämligen oväsentliga förhållandet att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

efter dess fattande och oberoende af, huruvida det satts i verket, en viss

i 13 § angifven pluralitet erfordras för giltighet af beslut att fisket i stället

skall brukas af delägarne enligt fastställd plan. Under sådana omständigheter

synes tillräcklig anledning ej föreligga att i lagen förutsätta ett

beslut af denna abstrakta innebörd och föreskrifva dess fastställande af

Konungens befallningshafvande. Det naturliga är väl, att delägare, som

vilja utöfva fiske för samfälld räkning, redan från början träffa de närmare

överenskommelser, som erfordras för att sätta i verket denna deras

önskan; och hvad beträffar fastställelse!! torde vara svårt att inse dess betydelse,

då det väl ej kan antagas, att den föreslagits allenast för att, med

hänsyn till möjligheten af sådan ändring i fiskets brukningssätt, som nämnes

i 13 §, bereda Konungens befallningshafvande .kännedom om ifrågavarande

beslut och därigenom förebygga felaktig fastställelse af plan för

fiskets bedrifvande. Någon påföljd af att delägarne utan fattande af sådant

beslut, som här afses, och sökande af fastställelse därå, börja att för

samfälld räkning bedrifva fisket, synes, att döma af 3 inom., ej heller vara

afsedd, och kan svårligen ifrågakomma. I betraktande af det sålunda anförda

hemställes om sådan omarbetning af paragrafen, att något beslut af

ifrågavarande innehåll ej omnämnes.

För den händelse beslut om föreningsfiskes inrättande blifvit fastställdt,

men detsamma under en viss sammanhängande längre tidrymd ej

vunnit tillämpning, i tv att fisket hvarken nyttjats för samfälld räkning

eller varit utarrenderadt eller brukats af de särskilda delägarne enligt fastställd

plan, torde med hänsyn till såväl delägarnes som det allmännas intresse

böra föreskrifvas, att Konungens befallningshafvande skall på framställning

af delägare förklara beslutet om föreningsfiske hafva förfallit.

Fiskes nyttjande för samfälld räkning synes härvid höra komma i betraktande,

äfven om, såsom i annat sammanhang ifrågasatts, stadgande!) angående

sådant nyttjande eljest icke upptagas i lagen.

Föreskriften i 2 mom. torde, i händelse bestämmelser i senast antydda

riktning inflyta i 1 mom., komma att förfalla, men anmärkas må

likväl, att denna föreskrift i hvarje fåll, så framt andra stycket af 1 §

skall kvarstå, bör utgå såsom innehållande allenast hvad som följer af nyssnämnda

bestämmelser; och torde af liknande anledning 3 mom. böra under

samma förutsättning uteslutas.»

5 §■

Justitieråden Thollander, Quensel och friherre Marks von Wurtem
berg:
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 13.

45

»Affattningen åt'' bestämmelserna om delägares företrädesrätt till öfvertagande

af fiske, som skall utarrenderas, utmärker icke tydligt, huruvida

därmed åsyftas, att delägare, som gör bruk af nämnda rätt, skall vara

personligen bunden vid arrendet äfven i händelse hans delägareskap i fisket

upphör, eller om meningen är, att i dylikt fall ny ägare af den fastighet,

som medfört företrädesrätten, skall i den föregåendes ställe inträda såsom

arrendator. Skulle emellertid detta senare vara åsyftadt, erfordrades åtskilliga

bestämmelser, som icke förekomma i förslaget, såsom ifråga om

den nye ägarens ansvarighet eller ansvarsfrihet för arrende, som kunde

återstå oguldet från företrädarens tid, samt omfattningen af den ansvarighet,

som, när arrendatorerna äro flera, åligger enhvar af dem; och saknaden

af dylika bestämmelser torde berättiga till den tolkning, att delägare,

som jämlikt förevarande § tillträda arrendet, intager samma personliga

ståndpunkt som en arrendator hvilken som helst. Ett klart uttalande häraf

är emellertid af nöden.

Ett stadgande sådant som det ifrågavarande, hvilket innebär rätt att

tvångsvis öfvertaga annans egendom på arrende, måste i och för sig förefalla

i viss mån betänkligt och lärer endast kunna försvaras därmed, att

det påkallas af ett allmänt intresse af vikt samt icke länder till något verkligt

förfång för ägaren. Ur sistnämnda synpunkt kan emellertid stadgandet

ingalunda i sitt föreliggande skick anses tillfredsställande. Att låta

delägare, som måhända äro alldeles ovederhäftiga, tilltvinga sig ett arrende

utan att på något sätt bereda öfriga delägare någon trygghet för beloppets

utfående förefaller under alla omständigheter obilligt, men särskilt

gäller detta, om, såsom följden blifver af arrendatorns i det föregående

framhållna rent personliga ställning, de intressenter, i hvilkas själfbestämningsrätt.

man ingriper, skola löpa risken att i följd af arrendatorns flyttning

från orten, måhända ur landet, finna möjligheten att utsöka oguldet

arrendebelopp försvårad eller omintetgjord. En oeftergiflig förutsättning

för stadgandets tillstyrkande utgör alltså att såsom villkor för rätten

till arrendets öfvertagande föreskrifves ställande af betryggande säkerhet,

hvars bedömande bör kunna hänskjuta» till de skiljemän, som afse» i

förslaget.

I afseende å den i paragrafen omförmälda ''öfverenskommelse’ om

arrendevillkor är otydligt, huruvida därmed afse» ett enhälligt godkännande

af villkoren, eller om meningen är, att villkor, som erbjudas af de å arrendets

öfvertagande betänkta delägarne, skola anses öfverenskomma, då

beslut om deras godkännande blifvit af öfriga delägare fattadt med sådan

majoritet, som nämnes i 11 §. Tillräcklig anledning att uppställa kraf på

fullständig enighet synes emellertid ej föreligga, utan synes förslaget böra

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

förtydligas i den riktning, att 11 § här vinner tillämpning med iakttagande,

att spekulanterna på arrendet ej äga deltaga i omröstningen.

I detta sammanhang må för öfrigt erinras, att äfven i andra fall en

på nyssnämnda sätt modifierad tillämpning åt 11 § synes böra ifrågakomma.

Detta gäller beträffande pröfning af arrendeanbud, som vid auktion enligt

6 § afgifvits af delägare; och sedan utarrendering till delägare kommit

till stånd, synes det vara af nöden, att arrendatorerna uteslutas från deltagande

i omröstning rörande frågor, som i anledning af arrendeförhållandet

kunna uppstå mellan dem och öfriga delägare, samt ärenden, däri arrendatorerna

i denna egenskap eljest kunna hafva nytta eller skada af det

beslut, delägame fatta.

Bestämmelser, som på antydt sätt reglera behandlingen af nu berörda

frågor, torde alltså böra i lämpligt sammanhang införas i förslaget.

Det skiljemannabeslut om arrendevillkoren, som i paragrafen åsyftas,

är enligt förslaget bindande för båda parterna. Går beslutet emot delägare,

som förklarat sig vilja öfvertaga arrendet, kunna dessa alltså tvingas

till dess öfvertagande på de af skiljemännen bestämda villkor, fastän måhända

dessa högst väsentligt skilja sig från det gifna anbudet. Detta synes

ej vara billigt, utan torde det böra lämnas öppet åt de tilltänkta arrendatorerna

att inom viss i lagen angifven tid efter skiljemannadomen

bestämma, huruvida de vidhålla sitt anspråk på arrendets öfvertagande.

För den händelse arrendatorerna skulle på ett eller annat sätt förverka

arrendet, böra de icke rimligen kunna ånyo göra gällande någon

rätt till dess öfvertagande. Till förebyggande häraf är bestämmelse i ämnet

nödig.

Förbudet mot utarrendering för längre tid än 25 år bör såsom öfverflödigt

utgå, om, såsom vid 3 § förordats, maximitiden för föreningsfiskes

bestånd sättes till 25 år.»

Justitierådet Claeson:

»Enligt förslaget skulle en majoritet af delägare kunna först genomdrifva,

att ett fiskevatten skall vara föreningsfiske, och sedan tilltvinga sig

att få arrendera fisket. Det allmänna intresse om fiskevården i riket, som

lagförslaget afser att befrämja, synes mig ej vara af den säregna vikt, att

en sådan tvångsrätt må tillstyrkas. Enligt min uppfattning bör det i stället

stadgas, att delägare, som vill arrendera fisket, ej må deltaga i delägarnes

beslut i ämnet. Jag förbiser härvid ingalunda, att om en majoritet

af delägare vill bemäktiga sig arrendet, kan detta lätt ske därigenom,

att de låta en utomstående person uppträda såsom spekulant å arrendet

och . så besluta att arrendera ut fisket åt honom d. v. s. i själfva verket

åt sig själfva. Dylikt kan svårligen förekommas i lagstiftningsväg. Men

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 13.

47

detta är dock något helt annat än att såsom i förevarande fall lagförslaget

uttryckligen tillstädjer delägare att tilltvinga sig den på arrende utbjudna

rättigheten.»

B §•

Högsta domstolen:

»Då den föreslagna bestämmelsen om anbuds profvande vid auktionen

ofta nog torde kunna vålla stor svårighet, hemställes, att densamma

måtte utbytas mot föreskrift, att pröfningen, där den ej äger rum vid auktionen,

skall företagas å sammanträde som vid auktionen utsättes att hållas

inom viss i lagen angifven kortare tid, exempelvis 10 dagar, från auktionsdagen;

och torde i sammanhang därmed tiden för klagan öfver anbuds

antagande lämpligen kunna bestämmas till 20 dagar från antagandet.»

Justitieråden Thollander, Quensel och friherre Marks von Wiirtemberg:

»Innebörden af det i paragrafens förra stycke intagna stadgande om

rätt för delägarne i föreningsfiske att till åtgärder för fiskets främjande

använda högst hälften af årsbehållningen torde vara, att så länge en väckt

fråga om behållnings användande rör sig inom denna gräns, den är att

hänföra till de i 11 § åsyftade frågor, för hvilkas afgörande där stadgad

majoritet är tillfyllest, medan åter enhällig öfverenskommelse erfordras för

användande af belopp, som öfverskouter hälften af behållningen. Såvidt

rörer fiske, som nyttjas för samfälld räkning, är det emellertid svårt att

finna någon anledning- till afvikelse från den allmänna regel, som, på sätt

vid 1 § framhållits, bör, i saknad af aftal i annan riktning, gälla angående

enhällighet såsom villkor för åtgärder i förvaltningen. Tillämpningen

af föreskriften i förra stycket torde alltså böra inskränkas till det fall,

att fisket är utarrenderadt.

För dylikt fall synes emellertid föreskriften böra gälla icke allenast,

såsom förslaget innebär, om arrendatorn står utom delägarnes krets, utan

äfven om han är delägare. Någon betänklighet häremot torde ej kunna

förekomma om, såsom vid 5 § förordats, i förslaget införes en bestämmelse,

som utesluter dylik delägare från deltagande i frågans afgörande.

Affattningen af nu ifrågavarande stadgande utesluter icke den tolkning,

att beslut om arrendeafgälds reserverande för användning till fiskets

främjande kan afse äfven framtiden, måhända, hela arrendetiden; och af

19 §, som förutsätter, att preliminärt beslut i förevarande ämne kan på
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

kallas, innan frågan om föreningsfiskets inrättande afgöres af delägarne,

vill nästan synas, som om ett beslut för längre framtid vore det°enda,

som kunde ifrågakomma. Det toi''de dock knappast vara lämpligt, att beslut

uti ifrågavarande riktning fattas annorledes än efter hand, allteftersom

behållning föreligger, och stadgandet torde alltså böra jämkas därhän, att

det kommer att afse allenast afkomst, som redan är fallen.

Äfven i ett annat hänseende är stadgandet otydligt. Af ordalagen

förefaller det, särskildt vid jämförelse med 19 §, som om här endast to ro

fråga om beslut angående medels reserverande till användning för framdeles

ifrågakommande åtgärder i allmänhet, men däremot icke om beslut

att till viss åtgärd använda ett eller annat reserveradt belopp. Meningen

kan emellertid icke gärna vara annan än att äfven beslut af sistnämnda

beskaffenhet skola kunna komma till stånd med den i 11 § omförmälda

majoritet, i hvilken riktning förslaget alltså torde böra förtydligas.

Hvad senare stycket af 7 § innehåller angående fördelning af afkomst

äger enligt förslaget tillämpning å såväl afgäld för arrenderådt fiske

som ock behållning af fiske, som nyttjas för samfälld räkning. Någon föreskrift

i sistnämnda hänseende synes emellertid ej höra här ifrågakomma,

med mindre lagen skulle komma att innehålla fullständiga bestämmelser

om rättsförhållandet mellan delägare, som drifva fisket sainfälldt.»

Justitierådet Claeson, som i hufvudsak instämde med hvad högsta

domstolens öfriga ledamöter vid denna § erinrat:

»Därest under eu följd af år viss del af behållningen å fisket eller

af arrendeafgälden afsatts till en fond för att användas till åtgärder för

fiskets främjande, kan det inträffa, att delägarne, med frångående af beslut

att sålunda använda fonden, i stället besluta, att den skall fördelas

mellan delägarne. Har någon af fastigheterna under dessa år ombytt ägare,

kan fråga uppstå, om och i hvad mån den föregående ägaren har någon

rätt till utdelning såvidt belöper på de år, då han hade del i föreningsfisket,

eller om allt skall tillfalla den, som vid tiden för beslutet om utdelning

äger del i fisket. Det senare synes mig vara lämpligast, såvida

annorledes icke aftalats mellan den föregående och den nuvarande ägaren,

dill förebyggande af tvister torde bestämmelse härom böra inflyta i lagförslaget.

»

8 §■

Högsta domstolen:

»Hvad angår de i paragrafens andra stycke omförmälda föreskrifter

om antalet af de fiskeredskap, som vid fisket må begagnas, torde det väl

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

få antagas vara åsyftadt, att, i olikhet med hvad kommittéförslaget innehöll,

sådant antal skall bestämmas för hvarje delägare och icke för alla

delägarne tillsammans; men ett tydligare angifvande häraf torde vara af

nöden.

Huru antalet bör beräknas och bestämmas, i händelse genom hemmansklyfning,

ägostyckning eller afsöndring en delägares lott i fisket efter

planens fastställande kommer på flera händer, är ej i förslaget angifvet,

och det förefaller, som om saknaden af bestämmelser härom skulle kunna

vålla svårighet.

Hvad som skall förstås med den i paragrafen omförmälda tillsyn

öfver att delägare ej använder otillåten redskap är svårt att inse, då meningen

icke rimligen kan vara, att uppställa kraf på anställande af tillsyningspersonal.

Det föreslagna förbudet mot klagan öfver beslut af skiljemän, som

hafva att bestämma ersättning för intrång i följd af fredningsområdes anordnande,

torde få utgå och i stället stadganden angående rätt att vid allmän

domstol föra talan mot beslutet införas i förslaget. Till förebyggande

af, att frågan om fredningsområdes inrättande uppehälles genom dylik

talan, torde lämpligen kunna stadgas, att, utan hinder af dess anställande

från den ersättningsberättigades sida, Konungens befallningshafvande må

äga förordna, att bestämmelse om fredningsoinråde går i verkställighet,

så framt redan bestämd ersättning utgifves och hos Konungens befallningshafvande

ställes betryggande säkerhet för gäldande af ytterligare ersättningsbelopp,

som kan varda fastställdt.»

9 §•

Högsta domstolen:

»Hvad paragrafens tredje stycke innehåller om att Konungens befallningshafvandes

beslut i ärende, hvarom här är fråga, skall meddelas,

när ärendet kommit i skick att afgöras, lärer ej behöfva eller böra inflyta

i lagen.»

10 §.

Högsta domstolen:

»Därest, såsom enligt förslaget är fallet, gemensamma angelägenheter

kunna förekomma, i hvilka positivt beslut ej kan åvägabringas annorledes

än medelst enhällig öfverenskommelse, är det uppenbarligen ej riktigt,

att en majoritet af delägare skall kunna genom tillsättande af sysslo
Bih.

till Itiksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

män genomdrifva en dylik angelägenhets afgörande i önskad riktning.

Oegentligt förefaller jämväl, att, såsom förslaget synes innebära, syssloman,

om hvilkas tillsättande beslut fattats med den i 11 § stadgade röstberäkning,

skola kunna erhålla befogenhet att å delägarnes vägnar fatta

beslut i frågor, för hvilkas afgörande af delägarne själfva en viss kvalificerad

pluralitet är föreskrifven, exempelvis fråga om föreningsfiskets utarrenderande

(4 § 1 mom.) eller om öfvergång från utarrendering eller

nyttjande för samfälld räkning till fiske efter plan (13 § sista punkten).

Mindre följdriktigt är äfven, att, medan enligt 12 § en arrendator för att

kunna biträda beslut rörande vissa frågor — exempelvis om arrendevillkors

bestämmande — behöfver samtycke af ägaren, han utan dennes medverkan

kan deltaga i beslut om dylik frågas uppdragande åt syssloman

samt i valet af sysslomännen. Det torde vara af nöden att antingen de

gemensamma angelägenheter, Indika må uppdragas åt syssloman, begränsas

så, att dit ej kunna hänföras några af de frågor, i hvilka kvalificerad pluralitet

erfordras för fattande af positivt beslut, eller i hvilka arrendator

ej må utan ägarens samtycke afgifva sin röst till förmån för dylikt beslut,

eller ock bestämmelser meddelas, hvarigenom i vissa fall sysslomannens

behörighet att företräda delägarne göres beroende af, att beslutet om

deras tillsättande fattats med kvalificerad pluralitet eller under samverkan

mellan arrendator och jordägare.

Om delägare i föreningsfiske uppgå till något större antal, måste i

afseende å deras gemensamma angelägenheter förekomma vissa bestyr, för

hvilkas handhafvande något slags organ är af nöden. Dit hörer utsättande

af tid och ort för delägarnes sammanträden, uppbärande, omhänderhafvande

och utdelning af arrendebelopp, mottagande af uppsägning eller annat

meddelande från arrendatorn m. m. Det torde därför böra åläggas

delägarne, om de äro flera än tre, eller måhända fem, att utse en syssloman

med befogenhet och skyldighet att ombesörja dylika angelägenheter,

hvilka då böra i lagen närmare bestämmas. I sammanhang härmed erfordras

jämväl närmare föreskrifter om påföljden af, att detta åliggande

försummas, om den utseddes rätt att afsåga sig uppdraget, om delägarnes

rätt att entlediga honom, om arfvode, där sådant anses böra ifrågakomma

m. m. Utan närmare uttalande om hithörande detaljer hemställes, huruvida

icke för det fall, att syssloman saknades, kunde uppdragas åt Konungens

befallningshafvande att på anmälan af delägare eller annan, hvars

rätt vore i fråga, utse delägare eller annan till uppdragets handhafvande,

äfvensom huruvida det icke borde kunna åläggas delägare, som af Konungens

befallningshafvande förordnades till syssloman, att mottaga uppdraget

utan rätt till arfvode för dess utöfvande.>

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

51

11 §•

Högsta domstolen:

»Enligt paragrafens affattning skola dess föreskrifter om röstberäkning

tillämpas endast vid behandling af frågor, hvarom i den föreslagna

lagen skiljs. En dylik begränsning kan näppeligen vara riktig. Det vore

föga rimligt att för fattande af positivt beslut i hvarje fråga, som icke är

uttryckligen nämnd i förslagets särskilda paragrafer, kräfva enhällig öfverenskommelse

mellan delägarna och således möjliggöra för hvarje särskild

delägare i utarrenderadt fiske att med framgång motsätta sig de öfrigas

mening i de mångahanda spörsmål, som kunna uppkomma i afseende å

förvaltningen af samfällda tillgångar eller utförandet af beslutade åtgärder

till fiskets främjande eller beträffande förhållandet till antagen arrendator.

Skall 11 § i förevarande hänseende kunna behålla sin föreslagna

lydelse, måste alltså förslaget i andra delar omarbetas, så att de ämnen, i

Indika majoritetsbeslut böra kunna ifrågakomma, varda fullständigt

angifna.

En annan utväg, som synes kunna ifrågasättas och ej torde föranleda

betänkligheter, är emellertid att låta 11 § äga tillämpning icke allenast

i frågor, som annorstädes i lagen omnämnas, utan i gemensamma

angelägenheter öfver hufvud, därvid dock till förebyggande af missförstånd

erfordras ett uttryckligt uttalande, att beslut om påläggande af

bidrag i penningar eller arbete ej faller under paragrafen, likasom det

naturligen måste tillses, att regeln ej kommer att äga tillämpning å delägare,

som nyttja fisket för samfälld räkning. Att en affattning sådan

som den senast ifrågasatta äfven föranleder jämkning i vissa andra bestämmelser,

särskildt 12 och 13 §§, ligger i öppen dag.

När fiskevattnet i sin helhet eller till någon del är skiftadt, kommer

enligt förslaget röstgrunden, i brist af öfverenskommelse, att bero af

den uppskattning af afkastningsförrnågan, som enligt 17 § skall före beslutet

om föreningsfiskets inrättande företagas för hvarje särskildt i fisket

ingående ägoområde; och den sålunda fastställda röstgrunden synes komma

att ovillkorligen gälla under hela den tid föreningsfisket äger bestånd.

Uppenbart är emellertid, att under sagda tid förhållandena kunna så

väsentligen ändras, att den antagna grunden visar sig alldeles ohållbar.

Exempelvis må framhållas, hurusom genom sjösänkning eller annan åtgärd

med vattnet en delägares fiskevatten kan komma att försämras eller rent

af försvinna. En eller annan utväg måste alltså anordnas för att möjliggöra

jämkning i röstgrunden, när skäl därtill föreligga, och torde dylik

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

jämkning höra fa äga rum äfven i händelse röstgrunden skulle vara bestämd

genom öfverenskommelse.

Erinras må äfven, hurusom i följd af hemmansklyfning, ägostyckning

eller afsöndring kan tarfvas uppdelning af det röstetal, som tillkommer

en eller annan delägare, och att för sådant ändamål en särskild

uppskattningsförrättning bör kunna under fiskets bestånd påkallas.

I afseende å vissa angifna ämnen innehåller 11 §, att ingen må

rösta för mer än en tredjedel af de i omröstningen deltagandes sammanlagda

röstetal. Ifrågasättas kan, huruvida det icke vore lämpligt, att denna

begränsning finge gälla i afseende å alla frågor, där majoritetsbeslut kan

förekomma, i hvilken händelse möjligen den i 2 § upptagna bestämmelsen

om kvalificerad majoritet såsom villkor för giltighet af beslut om

föreningsfiskes inrättande kunde bortfalla.

I alla händelser synas till frågor, i hvilka ingen må rösta för mer

än en tredjedel af de i omröstningen deltagandes sammanlagda röstetal,

böra hänföras, utom de i 11 § nämnda, träffande af öfverenskommelse

rörande arrendevillkor enligt 5 § samt pröfning af arrendeanbud, som

afses i 6 §; och dessutom torde ifrågavarande begränsning böra gälla

beträffande sådana gemensamma angelägenheter, som ej äro i förslaget

nämnda, såsom uppgörelser af ett eller annat slag med antagen arrendator,

förvaltning af medel m. m.

Därest vid val två eller flera skulle erhålla röster af lika många

röstande med enahanda sammanlagda röstetal, torde utgången böra afgöras

genom lottning. Bestämmelse härom synes vara af nöden.

I redaktionellt hänseende må emot paragrafens första stycke erinras

hurusom det icke är fullt riktigt att för sådana fall, då fisket är till en

del skiftadt och till en del oskiftadt, förklara hvarje särskild delägares

rösträtt bero af det värde, som vid uppskattning enligt 17 § satts å afkastningen

å hans lott i fisket. Den i 17 § omförmälda uppskattning

synes nämligen knappast afse annat än att beräkna afkastningen af fiske,

som tillkommer en delägare ensam eller flera delägare samfälldt, icke att

uträkna, huru mycket af det uppskattade värdet belöper å en hvar af

delägare i samfälldt fiske; och äfven om en dylik uträkning skulle äga rum

vid uppskattningsförrättningen, är det uppenbart, att densamma icke kan

Vara tillfyllest i det hänseende, hvarom i 11 § är fråga, då ju sedermera

under föreningsfiskets bestånd förändringar i afseende å delaktigheten i de

flesta fall torde komma att inträffa. Den anmärkta oegentligheten torde

lämpligast kunna afhjälpas genom att låta den i sista punkten af 17 §

förekommande regeln utgå ur sagda § och en föreskrift af däremot svarande

innehåll inflyta i 11 §.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

53

Andra stycket i 11 § synes ej äga annan betydelse, än att i afseende

å stadgandet i sista stycket af 7 § och slutmeningen i 21 § möjliggöra

en något kortare affattning än eljest kunnat ifrågakomma. Att

allenast af sådan anledning upptaga en regel af rent terminologiskt innehåll

förefaller emellertid föga lämpligt, och i det sammanhang regeln

förekommer torde dess innebörd komma att te sig tämligen dunkel. Det

hemställes alltså om andi*a styckets uteslutande och däraf följande omarbetning

af 7 och 21 §§.

Vid paragrafens tredje stycke må påpekas, att bestämmelser synas

vara af nöden om rätt för delägare, som i förhållande till samtliga delägare

uppgå till ett visst antal eller innehafva ett visst röstetal, att påkalla

sammanträdes anordnande för visst uppgifvet ändamål samt eventuellt

erhålla myndighets medverkan härtill.»

12 §.

Högsta domstolen:

»Otydligt är, huruvida under den rätt att föra talan, som enligt

förevarande § tillkommer nyttjanderättshafvare, inbegripes den enligt 5 §

delägare tillagda befogenhet att på arrende öfvertaga föreningsfiske.

Betänklighet synes ej möta att tillerkänna nyttjanderättshafvare sådan befogenhet,

hvarom stadgande alltså torde upptagas i förevarande §.

Enahanda befogenhet att föra talan, som enligt paragrafens andra

punkt medföljer arrende af egendom, tillhörig menighet eller enskild,

torde jämväl höra tilläggas den, till hvilken staten tillhörigt boställe blifvit

af innehafvaren utarrenderad!.

Af förslaget framgår ej klart, i hvilken omfattning arrendator af

egendom, som tillhör menighet eller enskild, har att inhämta ägarens

samtycke till vidtagande af åtgärder, som i lagen afses. Affattningen af

12 § föranleder det antagande, att i sagda § äro fullständigt angifva de

fall, där ägarens samtycke är af nöden; men med hänsyn till vissa andra

bestämmelser i förslaget torde detta antagande ej kunna fasthållas. Vid

noggrann läsning af förslaget iakttages, att, medan i allmänhet för betecknande

af intressenter i ett fiskevatten användts ordet ''delägare’, man

flerstädes i stället för detta ord brukat det mera vidsträckta uttrycket

''rättsägare’; och det vill synas, som om man härigenom velat lämna öppet

åt ägaren af utarrenderad fastighet att göra sin talan gällande icke allenast

där sådant enligt uttryckligt stadgande i 12 § står honom öppet utan

äfven i vissa andra fall.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Med en dylik tolkning skulle man komma därhän, att ägarens samtycke

erfordrades jämväl till följande, i 12 § ej omnämnda åtgärder:

ingående af öfverenskommelse om grunden för röstberäkning, beslut om

föreningsfiskes bestånd under längre tid än 25 år samt begäran om tillkallande

enligt 14 § af biträden vid förrättning.

I sak synes intet vara att häremot erinra, men det måste framhållas

såsom önskvärdt, att dessa fall upptagas i 12 §, så att denna § verkligen

erhåller den uttömmande innebörd, som affattningen angifver; och lärer i

sådant fall uttrycket ''rättsägare’ öfverallt i förslaget kunna utbytas mot

''delägare'', likasom detta sistnämnda ord kan träda i stället för det i 14 §

använda uttrycket ''ägarne och innehafvarne’.

Hvad beträffar de i 12 § enligt dess föreslagna lydelse upptagna

undantagen från regeln om arrendator rätt att föra talan, må anmärkas,

att, om arrendatorn ej skall utan ägarens samtycke kunna deltaga i arrendevillkors

bestämmande, de skäl, som föranleda ett förbehåll härom,

synas påkalla, att han ej heller kan på egen hand deltaga i pröfning af

anbud, som afgifvits vid auktion enligt 6 §. Huruvida emellertid förbehållet

beträffande arrendevillkoren öfver hufvud bör upptagas i lagen,

kan måhända sättas i fråga.

Det torde jämväl kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida arrendator

bör utan ägarens samtycke få göra gällande sådan rätt till fiskearrendes

öfvertagande, som stadgas i 5 §. Det förefaller oegentligt, att en jordarrendator

sålunda skulle kunna på grund af arrendekontraktet tilltvinga

sig en äfven mot jordägaren gällande nyttjanderätt till fiske för längre

tid än kontraktet afser.

I redaktionellt afseende erinras: att den förekommande hänvisningen

till 8 § synes böra förtydligas medelst utmärkande af att hvad som afses

är sista stycket af nämnda §, att beskaffenheten af det i paragrafen

nämnda beslut om fullföljd af ansökan bör angifvas tydligare än i förslaget,

samt att uttrycket ''föreningsfiskes brukande annorledes än af delägarne

själfva’ ej med erforderlig tydlighet utmärker, att därunder inbegripes

hvad som i förslaget benämnes brukande för gemensam räkning

genom af delägarna anställd fiskare.»

13 §.

Högsta domstolen:

»Sista punkten af denna § torde innebära, att, sedan beslut fattats

om antagande af något af de sätt för fiskes nyttjande, som äro nämnda

i 4 § 1 inom., beslut att öfvergå till fiske efter plan för sin giltighet

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

55

kräfver sådan majoritet, som här omförmäles. Denna mening framgår

emellertid ej med tydlighet af den föreslagna redaktionen, hvilken alltså

torde jämkas.

För öfrigt anmärkes, att stadgandena i andra stj^cket synas böra

upptagas i annat sammanhang, måhända näst efter 9 § eller ock såsom

tillägg till 4 §.»

14 §.

Högsta domstolen:

»Af paragrafens föreslagna affattning framgår ej fullt klart att, såsom

dock måste antagas vara åsyftadt, ansökan af en enda delägare skall

föranleda sådan förrättning, som här omförmäles.

Förordnande för annan än vederbörande statens fiskeritjänsteman

synes böra ifrågakomma endast då nämnda tjänsteman är hindrad att

företaga förrättningen. Den, som sålunda skall förordnas, torde böra vara

på förhand godkänd af landtbruksstyrelsen. Att, såsom förslaget efter

ordalydelsen innebär, låta styrelsens pröfning af hans lämplighet ifrågakomma

efter förordnandets meddelande och medan frågan är anhängig

hos Konungens befallningshafvande, synes ej vara att förorda.»

Justitierådet Claeson:

»Om ovisshet råder, rörande rätta sträckningen af rågångarna mellan

särskilda fiskevatten eller huruvida ett fiskevatten är samfälldt för delägarna

i visst skifteslag eller blott tillhör strandägarna, kan det vara

omöjligt att åstadkomma föreningsfiske. Äfven i andra fall kunna förhållandena

vara sädana, att föreningsfiske ej kan komma till stånd. Det

synes därför föga lämpligt att föreskrifva att förrättning ovillkorligen

skall hållas, om ej samtliga rättsägare påkalla förordnande. Utan torde i

stället bestämmelser gifvas i den riktning, att då fråga om bildande af

föreningsfiske väckes af allenast en eller flera bland de fiskeberättigade,

tillfälle bör beredas dem, som ej biträdt ansökningen, att yttra sig öfver

densamma, och att ansökningen må, utan att förrättning hålles, kunna

afslås, om det efter öfriga delägares hörande finnes uppenbart, att föreningsfiske

ej kommer till stånd.»

15 §.

Justitieråden Thollander, Quensel och friherre Marks von Wurt

vinberg:

»Då enligt 18 § boställshafvare eller arrendator af staten tillhörig,

genom offentlig myndighet utarrenderad fastighet äger ensam föra talan

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

vid förrättning, hvarom här är fråga, synes det ändamålslöst att i fall,

där sagda bestämmelse veterligen skall äga tillämpning, vidtaga sådan

åtgärd för allmänt ombuds förordnande, som afses i andra stycket af 15 §.»

17 §.

Justitieråden Ihollander, Quensel och friherre Marks von Wiirte

mberg:

»Det kan inträffa, att när uppskattning, som afses i denna §, skall

företagas, meningsskiljaktighet yppas mellan delägarna, huruvida fisket är

skiftadt eller icke, och ännu oftare torde delade meningar kunna förekomma

i fråga om rätta sträckningen af rågångar i vattnet. I händelse

enighet i dylik fråga ej vid förrättningen uppnås, synes annan utväg ej

stå till buds, än att låta frågan om föreningsfiskes inrättande förfalla, i

afbidan på att tvistefrågan varder i laga ordning afgjord. En bestämmelse

i denna riktning torde böra inflyta i denna § eller i annat lämp
ligt

sammanhang.

Därest sista punkten i förevarande § skall kvarstå i paragrafen,

torde den böra erhålla en förändrad affattning, hvaraf tydligt framgår, att

fråga är om beräknande af afkastningsförmåga, och icke om något slags

fördelning af afkastningsbelopp.»

18 §.

Högsta domstolen:

»Affattningen af paragrafens sista stycke föranleder, dels att förrättningsmannen,

äfven om det under förrättningen blifvit uppenbart, att

delägarna komma att besluta utarrendering af fisket, likväl kan genom en

delägares yrkande tvingas att uppgöra förslag till plan för fiskets brukande

af delägarna själfva, dels ock att om icke någon påyrkat uppgörande

af dylikt förslag, men beslut om fiskets brukande genom anställd

fiskare eller dess utarrendering sedermera icke kan åstadkommas, delägarna

å den dag, som afsetts till förrättningens afslutande, finna sig

nödsakade att, om de ej vilja låta frågan om föreningsfiskes bildande förfalla,

antingen gå in på fiskets brukande enligt gemensam plan utan

kännedom om blifvande plans beskaffenhet eller ock begära uppskof för

uppgörande af förslag till plan.

Till förekommande af dylika olägenheter torde åt sista stycket böra

gifvas det innehåll, att förrättningsmannen skall uppgöra förslag till plan,

om han anser fiskets brukande af delägarna själfva enligt fastställd plan

kunna ifrågakomma.»

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

57

19 §•

Högsta domstolen:

»Bland frågor, som, där sådant påkallas, skola företagas till afgörande

innan omröstningen äger rum, huruvida föreningsfisket öfver hufvud

bör komma till stånd, upptager förslaget det i 7 § omförmälda spörsmålet

om behållnings reserverande. Detta torde ej vara riktigt, då enligt den

föreslagna affattningen af 7 § sådant beslut om behållnings användande,

som där afses, må komma till stånd först när iisket redan nyttjas för

gemensam räkning eller är utarrenderadt, något som vid den tidpunkt,

hvarom här är fråga, näppeligen kan vara fallet. Men, äfven om genom

jämkning af 7 § möjlighet beredes att före spörsmålet om själfva föreningsfiskets

inrättande upptaga frågan om eventuell behållnings disponerande,

synes tillräcklig anledning ej förekomma att låta denna fråga

komma under behandling på ett så tidigt stadium. Det skäl, som eljest

kun anföras för förslagets bestämmelser om vissa detaljfrågors afgörande

före hufvudfrågan — nämligen att en intressent bör innan han afgifver

sin röst i sistnämnda fråga kunna ur viktigare synpunkter bedöma följderna

däraf — äger här knappast tillämpning, då det i flertalet fall ej

torde lyckas att genomdrifva något för en längre framtid gällande beslut

i fråga därom, huruvida behållning skall utdelas eller icke, och, äfven om

ett dylikt beslut skulle fattas, detsamma i följd af växlingar i äganderätten

eller andra anledningar lätt kan komma att kullkastas.

Icke heller torde det vara lämpligt att, såsom förslaget innehåller,

låta den i 10 § berörda frågan om gemensamma angelägenheters öfverlämnande

åt syssloman komma under behandling före hufvudfrågan. I

hufvudsak gäller härom hvad nyss anförts i afseende å 7 §.

Hvad däremot beträffar de i 3, 4 och 8 §§ omförmälda frågorna

om tiden för föreningsfiskets bestånd samt sättet för dess tillgodogörande

synes intet vara att erinra mot att de, såsom förslaget innehåller, må

kunna afgöras innan definitivt beslut fattas om föreningsfiskes anordnande;

men af lika stor vikt är — hvad i förslaget ej synes vara beaktadt — att,

därest nämnda frågor ej blifvit före hufvudfrågan afgjorda, de upptagas

till behandling inför förrättningsmannen omedelbart efter det beslut fattats

att föreningsfiske skall komma till stånd. Hvad angår tiden för föreningsfiskets

fortvara torde vara nödvändigt, att så sker, och beträffande

sättet för fiskets tillgodogörande är det utan tvifvel synnerligen önskvärdt,

att enahanda förfarande iakttages, bland annat därför, att delägarnas beslut

i detta hänseende kan äga inflytande på Konungens befallningshafvandes

pröfning i frågan om lämpligheten af föreningsfiskes inrättande.

Bill. till Riksd. Prot. 1300. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Paragrafen synes alltså böra i nu berörda hänseenden innehålla dels

att omröstning rörande de i 3, 4 och 8 §§ berörda frågor skall inför

förrättningsmannen företagas i samband med afgörandet af frågan om

föreningsfiskets inrättande, och dels att denna omröstning skall föregå

hufvudfrågans afgörande, så framt yrkande därom framställes af någon

delägare.

Af hvad i paragrafen säges om ''påminnelsers’ ingifvande till

Konungens befallningshafvande torde man vara berättigad till den slutsats,

att äfven uppskattning, som afses i 17 §, må genom påminnelser

dragas under Konungens befallningshafvandes pröfning. Denna synnerligen

viktiga regel torde emellertid böra på ett mera otvetydigt sätt erhålla

uttryck i lagen.

Af stadgandet i andra stycket af 20 § torde väl framgå, att delägare,

som gjort ansökning om förrättningsmans förordnande, icke däraf

är förhindrad att rösta mot föreningsfiskes inrättande. Det synes emellertid

önskvärdt, att denna regel erhåller ett tydligare uttryck och torde

för sådant ändamål ett stadgande af nyss antydda innehåll böra inflyta i

förevarande §.»

20 §.

Högsta domstolen:

»Första stycket i denna § torde såsom öfverflödigt böra utgå.

Äfven andra stycket torde komma att bortfalla, om, såsom vid 19

§ blifvit hemställdt, där varder tydligen uttaladt, att delägare, som gjort

ansökning om förrättningsmans förordnande, ej är däraf bunden vid afgörande

af frågan om föreningsfiskets inrättande.»

22 §.

Högsta domstolen:

»Till förebyggande af hvarje möjlighet, att ett föreningsfiske skulle

kunna komma till stånd, utan att samtliga .rättsägare haft tillfälle att

yttra sig i ämnet, torde för det i paragrafen afsedda fall, att förrättning

enligt 14 § ej ägt rum, böra stadgas, att Konungens befallningshafvande,

då ärendet dit inkommit, skall därom utfärda kungörelse såsom i 24 §

föreskrifves i fråga om Konungens befallningshafvandes beslut äfvensom

utsätta viss tid för påminnelsers ingifvande till Konungens befallningshafvande.

»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

5&

23 §.

Högsta domstolen:

»Bland stadganden, Indika skola äga tillämpning vid behandling af

fråga om ändring af område för föreningsfiske, upptager andra stycket af

förevarande § de i 17 § förekommande bestämmelserna om värdering af

särskilda intressenters fiskevatten efter deras afkastningsförmåga. Det är

emellertid icke tydligt, huruvida härmed afses, att i det fall, hvarom 23

§ handlar, en ny uppskattning ovillkorligen skall äga rum af de fiskevatten,

som kunna komma att ingå i föreningsfiskets förändrade område,

eller om tilläfventyrs den förut gällande uppskattningen skall, i den mån

ske kan, fortfarande äga tillämpning, så att 17 § kommer att gälla allenast

i afseende å fiskevatten, hvars införlifvande med föreningsfisket

ifrågasättes. Ett förtydligande härutinnan är alltså af nöden, och torde

med hänsyn till olämpligheten af att sammanställa värden, som beräknats

å olika tider och under olika förhållanden, böra stadgas, att, såvidt fråga

är om tillökning i föreningsfiskes område, 17 § skall utan hänsyn till

förut gjord uppskattning tillämpas, hvaremot, när frågan gäller allenast

fiskevattens afskiljande, någon ny uppskattning i allmänhet icke torde

vara af nöden.»

24 §.

Högsta domstolen:

»Affattningen af sista stycket skulle möjligen kunna föranleda det

missförstånd, att en plan, som af Konungens befallningshafvande fastställts

i sammanhang därmed, att beslut gifvits om föreningsfiskes inrättande,

skulle tills vidare lända till efterrättelse, fastän nämnda beslut vore öfverklagadt.

Önskvärdt är därför, att stadgandets tillämplighet uttryckligen

göres beroende af, att beslutet om föreningsfiskets inrättande äger

laga kraft.»

25 §.

Högsta domstolen:

»För den händelse förrättning på stället finnes, jämlikt 16 § i förslaget,

böra afse större område än den förut gällt, synes det lämpligast,

att ärendet fortfarande hör under samma länsstyrelse, som utfärdat förordnande

för förrättningsmannen, äfven om i följd af områdets utvidgning

största delen af det vatten, som vid förrättningen slutligen kommer

i fråga, ligger inom annat län.»

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

26 §.

Högsta domstolen:

»Den vid 4 § gjorda hemställan angående uteslutande af dess 3

mom. torde föranleda ändrad affattning af förevarande §.»

Promulgationsbestämmelserna.

Högsta domstolen:

»Till förebyggande häraf, att ett före den nya lagstiftningens genomförande

tillkommet arrendeaftal om fiskerätt skulle kunna rubbas

genom inrättande af föreningsfiske och beslut om dess upplåtande på

arrende eller nyttjande’ för delägarnas samfällda räkning, har i förslaget

giltigheten af dylikt beslut gjorts beroende af arrendatorns samtycke.

Bestämmelsen härom äger emellertid enligt förslaget tillämpning allenast

i händelse arrendeaftalet är uppgjordt före lagens utfärdande, icke om

det tillkommit under tiden mellan promulgationen och lagens ikraftträdande.

Skälet till denna afvikelse från grundsatsen om skyddande af

privaträttsliga förhållanden, som äga bestånd vid ny lags ikraftträdande,

torde ligga i en farhåga, att fiskerättsägare, som ville undandraga sig

tillämpning af lagens bestämmelser om föreningsfiskes utarrendering eller

nyttjande för gemensam räkning, skulle i sådant syfte utarrendera sin

egen fiskerätt före lagens ikraftträdande. Att något dylikt skulle kunna

i nämnvärd omfattning ifrågakomma, torde emellertid näppeligen vara att

förvänta, i hvarje fall icke om man låter lagen träda i kraft inom den

korta tid efter utfärdandet, som i allmänhet gäller för promulgerade författningar,

och då något hinder härför ej synes föreligga, hemställes om

sådan ändring af förslaget, att detsamma ej kommer att angifva någon

tid för lagens ikraftträdande samt bestämmelsen om fiskearrendators rätt

att förhindra föreningsfiskes nyttjande annorledes än enligt fastställd plan

kommer att äga tillämpning, så snart arrendeaftalet är ingånget före lagens

ikraftträdande.»

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

61

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 13 och 14 §§ i lagen om rätt

till fiske den 27 juni 1896.

13 §.

Högsta domstolen:

»Såsom denna § i sin nu föreslagna lydelse antyder, innebär den

ifrågasatta lagstiftningen om föreningsfisken i vissa hänseenden undantag

från bestämmelserna i lagen om rätt till fiske, i det att efter föreningsfiskes

inrättande delägarna ej må utöfva sin fiskerätt på annat sätt, än

som är förenligt med de för föreningsfisket gällande bestämmelser. Häraf

följer bland annat, att ett jämlikt 10 § i lagen om rätt till fiske af domstol

meddeladt beslut rörande utöfningen af fiske i oskift fiskevatten

kommer att sakna tillämpning, därest fiskevattnet utgör föreningsfiske eller

del däraf, och först sedan föreningsfisket ej längre äger bestånd kan erhålla

betydelse.

Att sålunda ett af domstol gifvet beslut sättes ur kraft genom ett

i annan väg tillkommet förordnande, synes i detta fall ej kunna undvikas,

men däremot förefaller det opåkalladt och olämpligt, att, såsom enligt

förslaget komme att blifva fallet, domstol, sedan föreningsfiske kommit

till stånd, skulle hafva till åliggande att, så snart någon delägare i det

oskiftade fiskevattnet sådant yrkar, meddela bestämmelser om dess nyttjande,

änskönt dessa bestämmelser aldrig eller först i en aflägsen framtid

kunde komma att tillämpas. Det synes alltså vara önskvärdt, att i 10 §

i lagen om rätt till fiske eller i annat lämpligt sammanhang införas bestämmelser,

hvaraf framgår, att hvad i nyssnämnda § är stadgadt om

domstols åliggande att meddela föreskrifter angående oskift fiskevattens

nyttjande — däri inbegripet uppförande af fiskebyggnad — ej äger tilllämpning,

när fiskevattnet utgör föreningsfiske eller ingår i sådant fiske.»

14 §.

Högsta domstolen:

»Beträffande handläggning af fråga om sådant afstångande af fiskevatten,

som afses i det tillagda tredje stycket af paragrafen, innehåller

förslaget, att, därest fisken har sitt dref genom sund eller strömdrag, där

anordning för afstångande skulle förekomma, Konungens befallningshafvande

skall, innan tillstånd meddelas till anordningens vidtagande, höra

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

rättägande och sakkunnig, hvaremot, i händelse fisken ej har dref genom

sundet eller strömmen, det ej är af nöden att inhämta sådant yttrande.

Härvid må erinras, att då en anordning, som här afses, torde kunna inverka

icke allenast på fiskens gång utan äfven på möjligheten att färdas

fram öfver vattendraget samt äfven i öfrigt beröra strandägares intressen,

det torde vara af nöden att rättsägandes yttrande inhämtas oberoende

däraf, huruvida nämnda i förslaget upptagna förutsättning är för handen

eller icke; och äfven i fråga om inhämtande af yttrande från sakkunnig

torde det förbehåll förslaget innehåller vara olämpligt, då Konungens

befallningshafvande oftast lärer sakna möjlighet att utan sakkunnigs uttalande

afgöra, huruvida fisk har sitt dref eller icke på plats, hvarom

fråga är. Nämnda förbehåll torde alltså böra uteslutas.

Att fråga om tillstånd till anordning af här åsyftad beskaffenhet

skall, på sätt förslaget innebär, kunna väckas af en enda delägare, förefaller

oegentligt, då förslaget, såsom naturligt är, synes låta det ankomma

på beslut af delägarna samfälldt, huruvida meddeladt tillstånd skall begagnas.

Förslaget torde alltså böra jämkas därhän, att ansökan om tillstånd

skall, för att komma i betraktande, göras af delägarna.

Rörande den majoritet, som skall erfordras för giltigheten af beslut

om tillstånds sökande eller begagnande samt om nyttjanderättshafvares rätt

att deltaga i dylikt beslut, böra erforderliga regler vara att finna i förslaget

till lag om föreningsfiske; och hänvisas i afseende därå till hvad

som yttrats vid 11 och 12 §§ af nämnda förslag.»

Promulgationsbestämmelsen.

Högsta domstolen:

»Därest, såsom vid förslag till lag om föreningsfisken hemställts,

någon tid för nämnda lags trädande i kraft ej utsättes, bör bestämmelse n

om ikraftsättandet uteslutas äfven ur nu förevarande förslag.»

Ur protokollet

Israel Myrberg.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

63

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

torsdagen den 31 december 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

Grefve Hamilton,

Grefve Ehrensvärd,

Malm,

Justitieråden: Billing,

Skarstedt.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson i underdånighet

högsta domstolens utlåtande öfver de genom Kungl. Maj:ts beslut

den 11 oktober 1907 till högsta domstolen remitterade förslag till lag om

föreningsfisken samt till lag angående ändrad lydelse af 13 och 14 §§ i

lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896.

Sedan berörda lagförslag samt högsta domstolens utlåtande föredragits,

yttrade chefen för justitiedepartementet:

»Med anledning af de inom högsta domstolen framställda anmärkningarna

mot de remitterade förslagen har jag låtit verkställa omarbet
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

ning af förslagen, därvid i allmänhet iakttagits hvad högsta domstolen

eller dess flesta ledamöter hemställt.

Hvad angår förslaget till lag om förening sfisken, hvilket lagförslags

rubrik jag funnit böra, i anledning af hvad högsta domstolen yttrat,

ändras till »lag om gemensainhetsfiske», har icke någon förändring med

afseende å förslagets hufvudgrunder ägt rum.

Bland de mera betydande ändringar, hvilka berörda förslag undergått,

torde till en början böra nämnas, att bestämmelserna om delägarnas

inbördes förhållanden, då Asket af dem utöfvas — såsom det heter

i det remitterade förslaget — »för gemensam räkning genom af delägarna

anställd fiskare», blifvit på grund af högsta domstolens anmärkningar och

i öfverensstämmelse med högsta domstolens därutinnan uttalade mening ur

förslaget uteslutna samt åt delägarna öfverlämnats att genom öfverenskommelse

ordna dessa förhållanden. Därvid kommer lagstiftningen om enkla

bolag (eventuellt handelsbolag) att äga tillämpning, och hvad därutöfver

erfordras af reglerande bestämmelser har sin naturliga plats i det bolagsaftal,

som uppenbarligen bör komma till stånd i sammanhang med öfverenskommelse

om gemensamhetsfiskes nyttjande i bolag. Att härigenom intressentskapet

mellan delägarna regleras på ett med hänsyn till föreliggande

faktiska förhållanden enklare och lämpligare sätt, än som genom lagstiftning

kan ske, torde icke vara tvifvel underkastadt.

Vidkommande det remitterade förslagets 5 § hafva högsta domstolens

flesta ledamöter ansett erforderligt, att i lagen klart uttalas, att delägare,

som enligt nämnda paragraf tillträdt arrende af gemensainhetsfiske, intager

samma personliga ståndpunkt, som en arrendator hvilken som helst,

och att således ny ägare af den fastighet, som medfört företrädesrätt

till arrendets öfvertagande, icke i den föregåendes ställe inträder såsom

arrendator.

Visserligen är syftemålet med berörda paragraf att möjliggöra fiskets

brukande af de delägare, hvilka äga större delen af fiskevattnet samt således

kunna väntas hysa intresse för fiskevården och vilja arbeta för dess

främjande, och från denna synpunkt kunde det med skäl förefalla lämpligt,

att lagen stadgade rättighet och skyldighet för ny delägare att inträda

såsom arrendator i sin företrädares ställe. Meddelandet af dylikt

stadgande synes dock möta på det hela taget enahanda betänkligheter, som

af högsta domstolen uttalats mot ett stadgande, hvilket tillförbunde ny

delägare i gemensainhetsfiske att inträda i sin företrädares ställe i ett

mellan samtliga delägarna bildadt bolag för fiskets nyttjande. A andra

sidan förefaller det föga tilltalande att gifva en föreskrift, innebärande, att

arrendator, hvilken upphör att vara delägare i fisket, ej finge sätta annan

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

65

person, som efter honom blifver delägare, i sitt ställe såsom arrendator,

med mindre dels samtliga öfriga arrendatorer dels ock alla icke arrenderande

delägare lämnade medgifvande härtill. Hvad sistnämnda delägare

beträffar, lärer det i allmänhet ej vara af betydelse för dem, om

en dylik förändring af arrendators person sker. Enligt 7 § i det omarbetade

förslaget har nämligen såsom villkor för rätt till arrendets öfvertagande

af majoriteten bland delägarna föreskrifvits ställande af betryggande

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande, och af allmänna rättsgrundsatser

lärer utan vidare följa skyldighet för arrendatorerna att inom skälig tid

ställa ny säkerhet, om den redan ställda till följd af förändring beträffande

arrendators person eller eljest försämras eller upphör att gälla. Erinras

må ock, att, då vid fråga om öfvertagande åt arrende den icke arrenderande

minoriteten ej på grund af hänsyn till öfriga delägares personliga

egenskaper kan bestrida dem rått att öfvertaga arrendet, icke heller i nu

förevarande fall afseende synes böra fästas vid annat än den nye arrendator^

egenskap af delägare i fisket. Med hänsyn till dessa omständigheter

har i det omarbetade förslagets 9 § stadgats, att, om arrendator

upphör att vara delägare, han äger i sitt ställe såsom arrendator

sätta annan, som efter honom blifvit delägare i fisket. Denna rätt har

dock gjorts beroende af öfriga arrendatorers medgifvande, detta för att

ej bryta mot en bland bolagsinstitutets grundprinciper, hvarjämte förklarats,

att berörda rätt kan upphäfva^ genom bestämmelse i arrendekontraktet.

Af de använda ordalagen torde framgå, såväl att arrendator,

som brukar omförmälda, honom lämnade rätt, därmed helt och hållet

utträder ur rättsförhållandet och öfverflyttar det på den nye delägaren

(jämför 2 kap. 8 och 9 §§ samt 3 kap. 8 § af lagen om nyttjanderätt

till fast egendom) som ock att, ifall eu delägare öfverlåter sin fastighet

till flera personer, han äger i sitt ställe sätta antingen dem alla eller

ock en eller flera af dem.

Stadgandet i det remitterade förslagets 10 § rörande syssloman har

undergått omarbetning i öfverensstämmelse med högsta domstolens yttrande

i detta ämne, och återfinnas de nya bestämmelserna i 15 och 16 §§ af

nu föreliggande förslag. Enligt detta förslag åligger det delägarna att utse

oO O 0^ O DO O

syssloman, då deras antal öfverstiger tre, så ock eljest där sysslomans

utseende påyrkas af någon delägare. Denne syssloman har att handhafva

vissa angifna bestyr för gemensam räkning. Äfven hafva bestämmelser

föreslagits beträffande sysslomans utseende, då delägarna underlåta att

välja sådan, samt angående skyldighet i visst fall för den utsedde att

åtaga sig uppdraget med mera, och hafva härvid högsta domstolens anvisningar

följts. Beträffande delägarnas rätt att åt syssloman — antingen

Bill. till Piksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

på grund af omförmälda föreskrift utsedd sådan eller annan särskildt

vald — uppdraga gemensamma angelägenheters afgörande, har denna

rätt i anledning af högsta domstolens hemställan uttryckligen inskränkts

till ämnen, beträffande hvilka viss röstöfvervikt ej erfordras, hvarjämte

i 19 § stadgats, att arrendator icke utan vederbörande ägares samtycke

får deltaga i beslut att åt syssloman uppdraga pröfning af arrendeanbud,

detta med hänsyn därtill, att arrendator icke själf äger utan ägarens samtycke

deltaga i dylik pröfning.

I fråga om bestämmandet af de ämnen, angående hvilka delägarna

äga fatta beslut, har af högsta domstolen ifrågasatts, att i lagförslaget

kunde upptagas bestämmelse om beslutanderätt för delägarna i gemensamma

angelägenheter öfver hufvud, allenast med den inskränkning, att

påläggande af bidrag i penningar eller varor ej folie inom delägarnas

beslutanderätt. Ett dylikt sätt att lösa denna fråga synes mig emellertid

kunna lätteligen föranleda förvecklingar vid lagens tillämpning. Missförstånd

beträffande innebörden af uttrycket gemensamma angelägenheter

torde med skäl vara att motse, och dylikt missförstånd kan orsaka fattande

af beslut, hvilka, såsom kränkande delägares enskilda rätt eller af annan

anledning, sakna giltighet. Den af högsta domstolen alternativt anvisade

utvägen synes mig vara i praktiskt hänseende vida mera lämplig,

och har följaktligen i 16 § i det omarbetade förslaget angifvits de

fall, då majoritetsbeslut kan ifrågakomma, hvarjämte erinran, att beslut

om påläggande af bidrag i penningar, varor eller arbete ej gäller

mot dem, som ej biträdt beslutet, införts i denna paragraf.

Äfven den förut i 7 § upptagna bestämmelse om viss inskränkning

i beslutanderätten med afseende å arrendeafgifts användande till

fiskets främjande har nu, efter omarbetning i enlighet med högsta

domstolens uttalade mening, fått sin plats Bland de allmänna reglerna

om beslutanderätten.

Den i det remitterade förslaget upptagna bestämmelsen om begränsning

i vissa fall af delägares rösttal har enligt det omarbetade förslagets

17 § erhållit utsträckt tillämplighetsområde. Af högsta domstolen har

ifrågasatts, huruvida det icke vore lämpligt att stadga sådan begränsning

i afseende å alla frågor, där enligt lagförslaget majoritetsbeslut

kunde förekomma. En dylik utsträckning af ifrågavarande regels tillämplighet

anser jag mig icke kunna förorda. Till skyddande af minoritetens

rätt kräfves visserligen inskränkning af delägarnas rösttal, men detta

allenast i frågor, vid hvilkas afgörande den obegränsade rösträtten kan

missbrukas till skada för de öfverröstade. Dylikt missbruk torde ej

kunna förekomma i något af de fall, som enligt förslaget äro undan
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

tagna från tillämpning af föreskriften om begränsad rösträtt. I dessa

fall synes det tvärtom ur fiskevårdssynpunkt betänkligt att sätta ägare af

allenast en mindre del af fiskevattnet i tillfälle att genomdrifva sin mening

i strid mot de större delägarnas intressen. Hvad särskildt angår beslut

om gemensamhetsfiskes inrättande må erinras om, att minoritetens rätt är

tillgodosedd genom föreskriften, att Konungens befallningshafvande skall

pröfva lämpligheten af dylikt beslut.

Bland reglerna angående omröstning har, i anledning af hvad

högsta domstolens flesta ledamöter yttrat, i 17 § upptagits förbud för

delägare, som vid auktion afgifvit anbud å arrendet af gemensamhetsfiske,

att deltaga i pröfningen af de gjorda anbuden äfvensom förbud för arrenderande

delägare att deltaga i afgörandet af frågor, i hvilka han såsom

arrendator kan vänta nytta eller skada af delägarnas beslut. I sammanhang

med sistnämnda förbuds meddelande lärer det emellertid vara

nödvändigt att till skyddande af arrenderande delägares rätt stadga

befrielse för honom från erläggande af den del utaf arrendeafgiften,

som belöper å hans lott i fisket. Eljest skulle en sådan arrendator kunna

tvingas att erlägga arrende jämväl för sin lott, men sakna rätt att bestämma

om användandet af hvad han sålunda erlagt samt till och med

nödgas underkasta sig, att medlen nyttjas till åtgärder, som han anser

olämpliga. I det omarbetade förslagets 11 § har därför införts ett stad**

gande af antydda beskaffenhet.

Stadgandena om nyttjanderättshafvares befogenhet att föra talan

hafva nu fullständigt sammanförts i en paragraf, 19 § i det omarbetade

förslaget, och har vid denna paragrafs affattande högsta domstolens anvisningar

följts, hvarförutom den förtydligats genom införande af uttryckligt

stadgande om rätt att tala för fiskevatten, tillhörigt allmän inrättning. 1

paragrafen hafva vidare angifvits de fall, då ägaren eller, där boställe utarrenderats,

boställshafvaren får uppträda, oberoende däraf att fastigheten

brukas af annan. Härigenom har ock, såsom högsta domstolen framhållit

såsom önskvärdt, vunnits den fördel med afseende på förslagets terminologi,

att uttrycket »rättsägare», som förut nyttjats i en del fall, kunnat utbytas

mot ordet »delägare». Utan vidare lärer vara klart, att förslaget under

sistnämnda begrepp innefattar jämväl innehafvare af fideikommiss samt

dem, som under stadgad åborätt innehafva fast egendom, och att dessa

således, till exempel, svara för hvad å af dem innehafda fastigheter belöper

af de i 28 § afsedda förrättningskostnader. Däremot har ansetts

nödigt att i sistnämnda hänseende meddela uttryckligt stadgande beträffande

boställshafvare och kronoarrendatorer. Hvad beträffar frågan om

och i hvad mån bidrag till dylika kostnader böra fördelas mellan flera

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

efter hvarandra följande boställshafvare eller kronoarrendatorer, torde densamma

ej böra här upptagas.

I det omarbetade förslagets 31—33 §§ hafva upptagits de af högsta

domstolen ifrågasatta bestämmelser dels till förekommande af skada genom

delägarnas underlåtenhet att behörigen ordna fisket dels ock till reglering

af delägarnas gemensamma angelägenheter, där sjösänkning, naturhändelse

eller annan omständighet föranleder behof att aflysa gemensamhetsfiske

eller att vidtaga förändring med afseende därå, eller då delning af fiskevatten,

som ingår i gemensamhetsfiske, eller annan fastighetsdelning medför

behof af ändring i hvad förut beslutats angående gemensamhetsfisket

eller dess brukande.

I öfrigt hafva, förutom redaktionella jämkningar, vissa sakliga ändringar

af mindre vikt skett med afseende å förslagets detaljbestämmelser.

Härvid hafva dessa i några få fall erhållit annat innehåll, än högsta domstolen

eller dess flesta ledamöter föreslagit.

Högsta domstolen har sålunda ansett Konungens befallningshafvandes

befogenhet att bestämma den dag, från hvilken beslut om gemensamhetsfiskes

inrättande skall börja tillämpas, böra inskränkas till de fall, då

delägarna ej bestämt denna dag eller af dem utsatt dag förflutit, när befallningshafvanden

meddelar sitt beslut i ärendet. Då emellertid Konungens

befallningshafvandes beslut måste äga laga kraft för att vinna tillämpning

— hvilket, ock af högsta domstolen betonats vid granskningen af

24 § i det remitterade förslaget — har vid slutliga formuleringen af 3 §

befallningshafvandens ifrågavarande befogenhet bestämts att inträda, förutom

då delägarna ej fattat beslut i ämnet, jämväl då af delägarna utsatt

dag infaller, innan befallningshafvandens beslut vinner laga kraft.

Denna formulering af 3 § synes medföra, att sådan ändring af remitterade

förslagets 24 §, numera 34* §, som högsta domstolen ansett önskvärd, ej

vidare erfordras.

Högsta domstolens flesta ledamöter hafva ansett stadgande böra

meddelas, att delägare, Indika begagnat sig af bestämmelsen om företrädesrätt

för majoriteten bland delägarna att öfvertaga arrende af gemensamhetsfiske,

men på ett eller annat sätt förverkat arrendet, icke vidare

äga begagna omförmälda rätt. Det liar synts mig följdriktigt att i sammanhang

med dylik föreskrifts införande i förslaget meddela enahanda

bestämmelse jämväl beträffande delägare, som å auktion inropat arrende af

gemensamhetsfiske, men förverkat arrenderätten. Ifrågavarande stadgande

återfinnes i förslagets 7 §.

Vidare har högsta domstolen ansett af nöden, att bestämmelse meddelas

därom, att då vid val två eller flera erhållit röster af lika många

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Alaj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

röstande med enahanda sammanlagda rösttal, valets utgång afgöres genom

lottning. Dylik bestämmelse har upptagits i 17 § af det omarbetade förslaget.

Då emellertid det vid omröstning i andra frågor än val äfven

kan inträffa sådan röstfördelning, som nyss är nämnd, har jag ansett bestämmelse

böra meddelas angående afgörandet i dylikt fall. Enär lottning

ej synes kunna lämpligen ifrågakomma, har utslagsrösten gifvits åt

ordföranden vid sammanträdet eller, då omröstningen sker vid förrättning,

åt förrättningsmannen.

Vidkommande förslaget till lag om vissa ändringar i lagen om rätt

till fiske har detta förslag undergått några mindre förändringar i öfverensstämmelse

med hvad högsta domstolen hemställt. I fråga om 10 § i

lagen om rätt till fiske, beträffande hvilken paragraf högsta domstolen

ansett bestämmelse böra meddelas, att dess stadganden om domstols åliggande

att meddela föreskrifter angående oskift fiskevattens nyttjande ej

skola äga tillämpning, när fiskevattnet utgör gemensamhetsfiske eller ingår

i sådant fiske, har jag emellertid ansett lämpligast att i ett tillägg till

denna paragraf förklara densamma ej skola i något afseende tillämpas,

där gemensamhetsfiske är för handen. Ett annat förfarande skulle kunna

föranleda till det oriktiga antagande, att paragrafens andra stycke gäller

beträffande gemensamhetsfiske, och att således, då gemensamhetsfiske brukas

enligt fastställd plan, en delägare ej skulle utan vidare få upplåta sin

fiskerätt åt annan.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter förslag till lag

om gemensamhetsfiske och till lag angående ändrad lydelse af 10, 13 och

14 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 samt hemställde, att

dessa förslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition

föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle nådig proposition i ämnet, af den

lydelse bilagan B vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen

aflåtas.

Ur protokollet:

Carl Ställ Larum ar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

07 1860 Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1909:39 Lagutskottets Utlåtande N:o 39 s. 1 i texten