Angående inköp för statsverkets räkning af fastigheten under n:ris 50 och 51 i kvarteret Blasieholmen i Stockholm
1909-03-26 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:159, Angående inköp för statsverkets räkning af fastigheten under n:ris 50 och 51 i kvarteret Blasieholmen i Stockholm
Dokumentets text
Kungl. Ma) ds Nåd. Proposition N:o 159.
1
N:o 159.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående inköp för
statsverkets räkning af fastigheten under n:ris 50 och 51 i
kvarteret Blasieholmen i Stockholm; gifven Stockholms
slott den 26 mars 1909.
Under åberopande af b ilagda ‘utdrag af statsrådsprotokollet öfver
linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels
att medgifva, att fastigheten under n:ris 50 och 51 i
kvarteret Blasieholmen i Stockholm må för en köpeskilling af 1,100,000
kronor för statsverkets räkning inköpas, äfvensom att till gäldande
af omförmälda köpeskilling må användas ej mindre den för fastigheten
n:o 7 i kvarteret Näckström inflytande köpeskillingen 790,000
kronor än äfven af fonden för anordnande af lokaler åt statens ämbetsverk
i hufvudstaden ett belopp af 120,000 kronor,
dels ock att på extra stat för år 1910 anvisa återstoden af köpeskillingen
eller 190,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Swartz.
Bih. till Rtksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 114 Höft.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 159.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet
:
Såsom jag vid underdånig föredragning den 12 sistlidne januari
af de till regleringen af riksstatens sjunde hufvudtitel hörande frågor
meddelade, hade numera aflidne bankiren Axel Burman i en till Kungl.
Maj:t ställd skrift, med förmälan, att han vore ägare till fasta egendomen
. ilo 28 i kvarteret Blasieholmen inom S:t Jakobs församling här i Stockholm
— hvilken egendom, den där numera styckats i tomterna n:ris
50 och 51 i samma kvarter, är bebyggd med det vanligen s. k. förra
norska ministerhotellet — afgifvit erbjudande till Kungl. Maj:t och
kronan att inköpa berörda fastighet för en köpeskilling af 1,100,000
kronor med tillträde den 1 juli innevarande år. Med anmälan häraf
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 159. 3
och af öfverintendentsämbetets i ämnet afgifna underdåniga utlåtande af
den 29 december 1908 och då jag för min del ansåg det gjorda anbudet
böra tagas under allvarligt öfvervägande, men icke var beredd
att framlägga definitivt förslag i frågan, inskränkte jag mig — jämte
det jag ansåg mig böra förberedelsevis yttra mig rörande sättet för
beredande af för ändamålet nödiga medel — till en hemställan, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i afvaktan på den
nådiga proposition i ämnet», som kunde komma att till Riksdagen aflåtas,
till inköp för statsverkets räkning af förenämnda Kungl. Maj:t och
kronan erbjudna fastighet, n:ris 50 och 51 i kvarteret Blasieholmen i
Stockholm, bland de extra anslagen å sjunde hufvudtiteln för är 1910
beräkna ett belopp af 190,000 kronor.
Under erinran att denna min hemställan vann Eders Kungl. Maj:ts
godkännande, får jag nu, sedan ytterligare utredning i ärendet införskaffats,
ånyo för Eders Kungl. Maj:t anmäla sagda anbud. Vid den
redogörelse för frågan, som jag för sådant ändamål nu går att lämna,
tillåter jag mig, att, ehuru jag därigenom i viss mån återupprepar hvad
jag vid förstnämnda tillfälle anförde, för fullständighetens skull något
beröra en annan fråga, nämligen den angående försäljningen af fastigheten
n:o 7 i kvarteret Näckström — gamla dramatiska teaterns fastighet
vid Kungsträdgården i Stockholm.
Sedan nästlidet års Riksdag på Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning medgifvit, att sistnämnda fastighet finge på villkor, som
Kungl. Maj:t skulle äga bestämma, försäljas samt den för fastigheten
inflytande köpeskillingen afsättas till en särskild under statskontorets
förvaltning ställd fond, afsedd att framdeles i enlighet med Kungl.
Maj:ts och Riksdagens beslut disponeras, samt med anledning häraf
öfverintendentsämbetet genom nådigt bref den 2 oktober 1908 erhållit
bemyndigande att medelst i vederbörlig ordning utfärdade kungörelser
infordra anbud å förvärfvandet af nämnda fastighet med de rättigheter och
skyldigheter, hvarmed kronan kunde äga densamma, dock att vid försäljningen
skulle undantagas vissa i densamma befintliga fasta föremål, som
ansetts böra för framtiden bevaras och öfverlämnas till nordiska museet
eller, hvad anginge en del af dem, med nyttjanderätt upplåtas till dramatiska
teaterns aktiebolag, hade öfverintendentsämbetet i underdånig skrifvelse
den 8 december 1908 meddelat, att, sedan ämbetet utfärdat kungörelse i
ämnet sex särskilda, närmare beskrifna anbud till ämbetet inkommit, men
att ämbetet vid pröfning af desamma funnit sig icke kunna tillstyrka någotaf
desamma till antagande. Bland dessa anbud återfinnes ett, som, efter beräkning
af 70 kronor kvadratfoten, slutade å 869,242 kronor 50. öre. Detta
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 159.
anbud hade dock afgifvits under villkor, att statsverket samtidigt inköpte
först omförmälda fastighet eller egendomen n:r 28 i kvarteret
Blasieholmen för en köpeskilling, beräknad efter 40 kronor för kvadratfoten.
Efter det emellertid den 17 berörde december af ledamoten af
Riksdagens andra kammare J. M. Juhlin till finansdepartementet ingifvits
skriftligt anbud å inköp af ifrågavarande fastighet för en köpeskilling
af 790,000 kronor, däraf skulle erläggas kontant vid köpekontraktets
underskrifvande en sjättedel med, i jämnadt tal, 132,000
kronor, en månad därefter ytterligare 132,000 kronor samt ett år efter
köpekontraktets undertecknande återstoden, eller 526,000 kronor, med
skyldighet för köparen att för innestående belopp godtgöra kronan
ränta efter fyra procent för år räknadt, att betalas vid det innestående
beloppets utgifvande, med köparen dock förbehållen rätt att före nu
angifven tid inbetala resterande del af köpeskillingen med ränta till
betalningsdagen, hade vidare öfverintendents ämbetet i däröfver på
nådig befallning afgifvet underdånigt yttrande anfört, att ämbetet funne
sistnämnda anbud, hvilket vore beräknadt efter ett pris af ungefär
63 kronor 60 öre för kvadratfot, vara för kronan fördelaktigt och fullt
motsvara värdet af ifrågavarande egendom.
Vid underdånig föredragning den 18 nyssnämnde december af nu
omförmälda ärende beslöt Eders Kungl. Maj:t att, med förkastande af
de till öfverintendentsämbetet ingifna anbuden, antaga förenämnda af
J. M. Juhlin till finansdepartementet inlämnade anbud å berörda
fastighet n:o 7 i kvarteret Näckström, äfvensom bemyndiga chefen
för finansdepartementet att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar upprätta
och underteckna aftal med Juhlin om försäljning af ifrågavarande
fastighet med .tillträdesrätt för köparen den dag, köpekontraktet
underskrefves, mot en köpeskilling af 790,000 kronor, att betalas
i förut angifven ordning, samt i öfrigt under förbehåll och på villkor,
som, på sätt förut sagts, för fastighetens försäljning föreskrifvits i nådiga
brefvet den 2 förutgångne oktober; och blef sedan med anledning af
berörda, chefen för finansdepartementet lämnade uppdrag, kammarkollegium
anmodats att uppgöra förslag till kontrakt rörande fastighetens
försäljning i enlighet med nyssberörda af Eders Kungl. Maj:t
föreskrifna bestämmelser samt kollegium inkommit med sådant förslag,
kontrakt om fastighetens försäljning den 4 sistlidne januari med Juhlin
afslutadt.
Dessförinnan hade öfverintendentsämbetet, såsom jag redan angifvit,
inkommit med underdånigt utlåtande öfver bankiren Burmans
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 159. 5
anbud om försäljning af fastigheten n:ris 50 och 51 i kvarteret Blasieholmen.
I detta utlåtande anför ämbetet, att, ehuru ämbetet för sin
del hölle före, att statsverket, som ej ägde öfverflöd på välbelägna
tomter i hufvudstaden, i allmänhet icke borde afhända sig dylika,
hade ämbetet dock vid afgifvande af sitt förberörda utlåtande angående
det af J. M. Juhlin lämnade anbudet å inköp af den gamla dramatiska
teaterns fastighet tillstyrkt dess antagande, då sagda egendom,
änskönt sitt i hög grad fördelaktiga läge vid Kungsträdgården,
hade en sådan form, att dess utnyttjande för kronans räkning genom
^byggnad å densamma näppeligen kunde ske på ett sätt, som stode
i rimligt förhållande till tomtens dyrbarhet i och för sig. Då statsverket
emellertid genom det nu ingifna anbudet å fastigheten n:ris
50 och 51 i kvarteret Blasieholmen sattes i ett, såvidt ämbetet kunde
bedöma, enastående förmånligt tillfälle att kunna för ett synnerligen
moderat pris — knappa 33 kronor per kvadratfot — förvärfva
den betydande och ur olika synpunkter redan för närvarande och än
mer med hänsyn till sannolika framtida trafik- m. fl. förhållanden
särdeles värdefulla och välbelägna egendom, hvarom nu vore fråga,
ville det synas ämbetet högeligen välbetänkt att fästa afseende vid
detta erbjudande och att använda den för fastigheten n:o 7 i kvarteret
Näckström inflytande köpeskillingen att därmed betäcka en del af omkostnadssumman
för åtkomsten af ifrågavarande fastighet.
På grund af hvad sålunda anförts, hade öfverintendentsämbetet.
med förmälan vidare att ämbetet, för att gifva vid handen, till hvilka
ändamål berörda fastighet måtte kunna för kronan med fördel finna
användning, igångsatt en utredning, hvilken då ännu icke hunnit afslutas,
men att ämbetet emellertid ansett sig höra, utan afvaktan å
slutförandet af berörda utredning, hvilken ämbetet komme att, så snart
densamma afslutats, till Kungl. Maj:t öfverlämna, förberedelsevis, yttra
sig i frågan, på det lifligaste tillstyrkt, att Eders Kungl. Maj:t måtte
vidtaga åtgärder, i syfte att kronan genom godkännande af det nu
gjorda anbudet måtte förvärfva äganderätten till ifrågavarande fastighet.
Med underdånig skrifvelse den 27 nästlidne februari har öfverintendentsämbetet
med förmälan att den enligt hvad förut nämnts
af ämbetet igångsatta utredningen rörande den nu ifrågavarande fastighetens
användning, hvilken utredning varit anförtrodd åt tjänstgörande
arkitekten hos ämbetet F. Liljekvist, numera vore fullbordad — öfverlämnat
omförmälda utredning, affattad i fyra ritningsblad med åtföljande
tabell, hvarjämte ämbetet för egen del afgifvit yttrande i ärendet.
6
Kunyl. Maj.ts Påd. Proposition N:o 159-
I detta yttrande erinrar öfverintendentsämbetet, hurusom ämbetet,
som genom nådig remiss den 16 december 1904 erhållit befallning att
afgifva utlåtande rörande en af musikaliska akademien i underdånig
skrifvelse den 27 oktober samma år gjord framställning om beredande
af ökadt utrymme för akademien och för det under dess inseende
ställda musikkonservatoriet, efter att från musikaliska akademien hafva
bekommit detaljeradt program beträffande akademiens lokalbehof, sökt
att utarbeta förslag till ny byggnad för akademien dels å dramatiska
teaterns numera försålda egendom i kvarteret Näckström, dels å den
jämväl till försäljning sedermera beslutade, staten tillhöriga fastighet i
kvarteret Sjöhästen inom härvarande Klara församling, dels då den till
synes för närvarande öfvergifna frågan att till fastigheten n:o 1 i kvarteret
Lejonet förlägga ämbetsbostad åt ministern för utrikes ärendena varit
å bane — å akademiens nuvarande tomt, förstorad med största delen
af det s. k. utrikesministerhotellets tomt, dels ock å område på norra
Djurgården. Vid de ingående undersökningar, som uppgörande af dessa
förslag förutsatte, hade emellertid snart blifvit uppenbart, att de ifrågaställda
tomterna — äfven om de ännu vore tillgängliga—icke, med undantag
för den nuvarande akademitomten, tillökad på sätt nyss nämnts,
erbjöde tillräckligt utrymme och därjämte att vissa af dem läge olämpligt
med afseende å tillträde till en därå uppförd nybyggnad och dylikt
eller, hvad rörde tomt å norra Djurgården, vore, med hänsyn till
akademiens naturliga kraf på ett särdeles centralt läge, alltför aflägset
liggande.
Då nu genom inköp för statsverkets räkning af fastigheten n:o
28 i kvarteret Blasieholmen kronan, fortsätter öfverintendentsämbetet i
sitt förberörda yttrande den 27 februari 1909, skulle komma i besittning
af en tomt, hvars areal fullt motsvarade musikaliska akademiens behof
därutinnan — hvilket utgjorde cirka 3,000 kvadratmeter — och hvars
belägenhet måste för akademien anses synnerligen förmånlig, hade
öfverintendentsämbetet icke tvekat att inför Kungl. Maj:t framlägga
förslag att använda tomten ifråga till att därå uppföra en nybyggnad
för akademien. Ämbetet gjorde detta så mycket hellre — utom i stöd
af att akademien, på förfrågan af ämbetet, förklarat en dylik lösning
af akademiens byggnadsfråga vara i hvarje afseende särdeles lycklig
som, sedan de fria konsterna samt sång- och talscenerna fått värdiga
och tidsenliga lokaler sig beredda, det, så vidt ämbetet kunde finna,
måste anses billigt, att också den musikaliska konsten finge sina för
visso ytterst berättigade lokalfordringar tillgodosedda och detta sä
mycket mer i betraktande däraf, att den tomt, hvarå ett nytt hem för
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 159. 7
undervisning i och utöfvande af musikens konst nu kunde uppföras,
till hufvudsakligaste delen förvärfvats för medel, som influtit vid försäljning
af en statsegendom, där en anstalt för en annan af de sköna
konsterna länge varit bofast.
Skulle dock den sålunda af ämbetet ifrågaställda användningen
af oftanämnda tomt pröfvas icke förtjäna afseende, hade öfverintendentsämbetet
funnit sig böra föreslå, att densamma finge afses för uppförande
af en nybyggnad för ämbetsverk och myndigheter, som syntes
vara i behof af att för sina ändamål erhålla värdiga och lämpliga
lokaler. I sådant hänseende hölle ämbetet före, att den eventuella
nybyggnaden — eller tilläfventyrs, åtminstone till en början, den nuvarande
— lämpligen skulle kunna upplåtas åt någon enhetlig grupp
af institutioner, exempelvis de till justitieväsendet i vårt land hörande;
och hade ämbetet i anslutning härtill, på sätt den framlagda utredningen
närmare utvisade, tänkt sig, att uti byggnaden i fråga kunde
inrymmas Kungl. Maj:ts högsta domstol samt regeringsrätt och lagråd
—då de för de båda sistnämnda verken för närvarande afsedda lokaler
finge anses såsom mera provisoriska — vidare justitiedepartementet
med sina byråer, nedre justitierevisionen, justitiekanslersämbetet, krigshofrätten,
fångvårdsstyrelsen och lagberedningen; och ville ämbetet i
detta sammanhang allenast framhålla, att, äfven efter det utrymmen
beredts åt nu nämnda institutioner m. in., åtskilliga lägenheter
blefve tillöfvers, men att dessa kunde utfyllas genom inrymmande därstädes
af ämbetsverk utaf lämplig omfattning, hvilka i'' enskilde tillhöriga
byggnader nödgades förhyra lokaler eller ock vore alltför trångbodda,
äfvensom att visserligen afsetts att åt fångvårdsstyrelsen inreda
lokaler i det gamla riksdagshuset, men att, därest beslut skulle fattas
i den riktning, hvarom ämbetet funnit sig böra här senast hemställa,
de i sistberörda byggnad för bemälda styrelse tillämnade rum gifvetvis
kunde iordningställas för annat eller andra till förhyrda lokaler för
närvarande hänvisade ämbetsverk, eller sådana, som eljest vore i behof
af förbättrade lägenheter.
På sätt öfverintendentsämbetet omnämnt, liar ämbetet hos
musikaliska akademien gjort förfrågan, huruvida, för den händelse
förslag framkomme att å omförmälda fastighet eller del däraf för akademiens
behof uppföra en nybyggnad, akademien ansåge, att fastigheten
skulle från de synpunkter, som kunde vara för akademien bestämmande,
lämpa sig för en dylik nybyggnad.
Till svar härå har akademien, med framhållande, hurusom behofvet
af ökadt utrymme för akademien, i hvilket afseende akademien
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 159.
redan år 1904 gjort framställning, ej blott kvarstode oförminskadt
utan under de senast gångna åren ytterligare tilltagit, förklarat ämbetets
ifrågavarande förslag om nybyggnad för akademien innefatta en
för akademien ytterst önskvärd ocli förmånlig lösning af akademiens
byggnadsfråga.
Efter att sålunda hafva redogjort för uppkomna planer till fastighetens
disposition, tillåter jag mig att i afseende å de å tomterna
uppförda byggnadernas beskaffenhet redogöra för innehållet i en på
öfverintendentsämbetets föranstaltande af intendenten hos ämbetet G.
Petterson upprättad promemoria rörande det s. k. förra norska ministerhotellet.
1 berörda promemoria anföres hufvudsakligen följande.
Byggnaderna inom ifrågavarande egendom befunne sig efter många
års vanvård i ett ganska förfallet skick.
På de senaste 6 åren sades yttertaken icke hafva underhållits
med erforderliga lagningar och reparationer; fotrännors och stuprörs
utseende bekräftade uppgiften utan ingående undersökning.
Byggnadernas grund hade flerstädes gifvit sig för belastningen af
murbruket, och sprickor förekomme i följd häraf i ytter- och innerväggar
samt innertaken. Värst och i särdeles hög grad hade hufvudbyggnadens
fasad mot strömmen och därmed närmast sammanhängande
byggnadsdelar invändigt lidit af den eftergifvande grunden. Likaså
hade stora trapphuset rämnat helt igenom, hvarvid åtskilliga trappsteg
'' dels bragts ur läge, dels brustit. Så godt som samtliga rum och ut
rymmen af ena eller andra slaget tarfvade genomgående reparationer,
hvilka endast kunde bringas till varaktighet genom mycket besvärliga
grundförstärkningar. Dessa vore af särskild ömtålighet vid utförandet
med hänsyn till den angränsande egendomen, Bolinderska huset, hvars
grund äfven vore opålitlig och naturligtvis känslig för grundarbeten å
den ifrågavarande egendomen.
Kakelugnarna, i hvilka tydligen sprängeldats, behöfde flerstädes
sättas om.
I sitt nuvarande skick syntes dessa åbyggnader icke hafva något
värde, om tomternas dyrbarhet toges i betraktande.
Tomternas utomordentligt präktiga läge och det höga värde de
hade fordrade för ekonomiskt resultat, att de fullständigt afröjdes och,
så fort lämpligen ske kunde, åter bebyggdes med ändamålsenliga hus,
i hvilka tomternas resurser i största möjliga utsträckning tillgodogjordes.
Om det emellertid befunnes nödvändigt att, i afvaktan på lämplig
tid för nybyggnad, för en tids bruk reparera de byggnader, som nu
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 159.
funnes — under förutsättning att staten skulle inköpa egendomarna
— så vore nog en sådan reparation möjlig, ehuru den komme att draga
stora kostnader. Approximativt beräknades dessa med grundförstärkningar
till minst 130,000 kronor, hvilket belopp kunde komma att
ökas, om större ändringar och tillägg skulle erfordras. Hyran för
därigenom vunna lokaler blefve naturligtvis mycket hög.
I afseende å fastighetens areal tillåter jag mig härefter meddela,
att, på sätt stadsingenjörskontorets i Stockholm bevis af januari år
1908 utvisar, innehåller af de tomter, hvaraf, enligt hvad förut nämnts,
fastigheten består, den norra tomten eller tomten n:r 50 1,160.3
kvadratmeter å egen och fri grund samt den södra eller tomten n:r
51 1,793.7 kvadratmeter likaledes å egen och fri grund. Sedan nämnda
bevis utfärdats, har emellertid fastigheten, som enligt samma bevis
innehåller sammanlagdt 2,954 kvadratmeter, undergått en mindre reglering.
Vid sammanträde den 26 oktober 1908 hafva nämligen Stockholms
stadsfullmäktige godkänt ett mellan Stockholms stads drätselnämnds
första afdelning och ofvanbemälde Burman den 5 maj samma
år upprättadt kontrakt, hvarigenom staden försålde till Burman med
full äganderätt och för att tilläggas ifrågavarande fastighet ett densamma
angränsande område om 45 kvadratmeter för en köpeskilling
af 15,000 kronor, medan Burman till staden utan ersättning afstode
af sin fastighet en för gatuutvidgning erforderlig del om 16 kvadratmeter.
Efter den sålunda kontraherade regleringen, hvilken utförts i
sammanhang med vidtagen ändring i stadsplanen, innehåller alltså
ifrågavarande fastighet nära 3,000 kvadratmeter.
Såsom jag redan vid ärendets föredragning den 12 sistlidne januari
yttrade, finner jag lika med öfverintendentsämbetet synnerligen önskvärd!,
att nu ifrågavarande, Kungl. Maj:t och kronan till inköp erbjudna
fastighet för statsverkets räkning förvärfvas. Statens behof af centralt
belägna och i öfrigt lämpliga byggnadsplatser är ovedersägligt. De
statsändamål, på hvilka jag här syftar, äro, såsom jag vid nyssnämnda
tillfälle jämväl framhöll, naturligen beredande af lokaler för ämbetsverk
eller därmed jämförliga statsinstitutioner. Det torde vara allmänt
kändt och erkändt, att åtskilliga af statens ämbetsverk äro inrymda i
lokaler, hvilka såväl med hänsyn till bristande utrymme som ock af
rent sanitära skäl måste betecknas såsom otillfredsställande. I ett
stort antal fall är man ock nödsakad att i enskilda tillhöriga egendomar
förhyra dylika ämbetslokaler. Detta är förhållandet — om man
frånser de myndigheter, hvilka, enligt hvad nu är afsedt, komma att
beredas tjänstelokaler å gamla riksdagshusets tomt — med, bland
Bih. till liiksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 114 Höft.
O
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 159.
annat, följande centrala myndigheter: nedre justitierevisionen, justitiekanslersämbetet,
lagberedningen, lotsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
kontroll- och justeringsstyrelsen, öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk, in. fl.; och i arméförvaltningens gamla hus.
som år 1912 skall utrymmas och öfvertagas af Stockholms stad. äro för
närvarande inrymda ett flertal myndigheter och institutioner.
Att en förbättring i berörda hänseenden är af behofvet påkallad
synes mig därför vara obestridligt, likasom ock fördelen af att statens
ämbetsverk och därmed jämförliga institutioner inrymmas inom statsverket
tillhöriga egendomar torde ligga i öppen dag.
De statsverket tillhöriga tomter, som för sådant ändamål lämpligen
kunna komma till användning, äro lätt räknade. Under sådana
förhållanden kunde det ju synas hafva varit mindre lämpligt att afyttra
f. d. dramatiska teaterns fastighet, som otvifvelaktigt uppfyllde krafvet
på ett centralt och i öfrigt lämpligt läge. Men redan på grund af
denna tomts ringa utrymme och för själfständigt bebyggande mindre
lämpliga form syntes tomten icke böra användas för nu ifrågavarande
ändamål. Härtill kom, att denna tomt hade det höga värde, att det
i hvarje fall kunde löna sig att för inflytande köpeskilling förvärfva
annan byggnadsplats.
På riktigheten af denna beräkning erhölls, synes det mig, ett
ovedersägligt bevis redan i det anbud å samma fastighet, som, enligt
hvad förut nämnts, kombinerats med byte af ifrågavarande fastighet i
kvarteret Blasieholmen. Denna fastighet har nämligen den form, den
storlek och det läge, att densamma uppfyller alla befogade anspråk
på en bekväm och i öfrigt lämplig byggnadsplats för en statens byggnad,
utan att samtidigt draga ens tillnärmelsevis det pris, som betingats
eller bör kunna betingas för öfriga omförmälda fastigheter. Skillnaden,
för kvadratfot räknadt, mellan köpeskillingen för dramatiska teaterns
fastighet och det, för hvilket ifrågavarande fastighet i kvarteret Blasieholmen
salubjudits, är så stor, att denna skillnad skulle uppgå till
1,000,000 kronor och alltså täcka eu betydlig del af kostnaderna
för de nu hembjudna tomternas fullständiga bebyggande. Under
sådana förhållanden och då. enligt hvad förut angifvits, behofvet
af nya byggnadsplats!1 är trängande, synes mig staten icke böra
låta förevarande tillfälle att förvärfva en dylik lämplig plats gå
sig ur händerna. Visserligen är köpeskillingen för fastigheten eller
1,100,000 kronor eu i och för sig ganska betydande summa. I betraktande
af de i allmänhet gällande höga pris å tomter i de centrala
delarna af hufvudstaden torde dock priset för förevarande fastighet,
11
Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 159.
utgörande, på sätt öfverintendentsämbetet framhåller, knappa 33 kronor
per kvadratfot, kunna anses såsom ganska moderat.
I frågans nuvarande skede kan jag naturligen icke med någon
som helst bestämdhet ännu mindre i detalj yttra mig angående lämpligaste
sättet för tomternas framtida disposition. Statsverkets behof
af ämbetslokaler är, såsom förut nämnts, så stort, att äfven utöfver de
af öfverintendentsämbetet framkastade byggnadsplaner, planer, hvilka
nog kunna i åtskilliga hänseenden vara värda beaktande, många andra
för statsverket tillfredsställande sätt kunna tänkas för tomternas lämpliga
utnyttjande.
Huru än den slutliga dispositionen af fastigheten må ordnas, synes
det mig dock uppenbart, att dessförinnan icke böra vidtagas några
tillfälliga iståndsättningsåtgärder af det kostsamma slag, hvarom intendenten
Petterson i sin förr omförmälda promemoria alternativt talat.
Tillfälligt inrymmande i fastigheten af ett eller flera ämbetsverk eller
andra statsinstitutioner bör ske under iakttagande däraf, att omändringar
och reparationer hållas inom sådana gränser, att utgifterna
för omförmälda ändamål åtminstone icke öfverstiga kostnaderna för
förhyrande af lokaler åt vederbörande institutioner i enskilda tillhöriga
byggnader.
Angående sättet för beredande af medel för inköp af ifrågavarande
fastighet yttrade jag mig vid nyss omförmälda tillfälle den 12 januari 1909.
Jag förklarade nämligen då, att, sedan, på sätt nämnts, den förutvarande
dramatiska teaterns fastighet försålts för eu köpeskilling af 790,000
kronor, öfverintendentsämbetets förslag att använda denna köpeskilling
till det ifrågasätta inköpet syntes mig välbetänkt. För gäldande af
köpesumman för den statsverket erbjudna fastigheten torde vidare,
då, som nämndt, den till inköp föreslagna fastigheten torde böra i
första hand användas för beredande af lokaler åt ämbetsverk eller
därmed jämförliga statsinstitutioner, någon del af fonden för anordnande
af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden lämpligen kunna
disponeras. Nämnda fond utvisade, enligt hvad jag från statskontoret
inhämtat, vid slutet afår 1908, approximativt beräknadt, en behållning
af omkring 1,113,000 kronor. Af fonden hade emellertid enligt 1907
års Riksdags beslut disponerats ett belopp af 1,108,000 kronor för
uppförande af ny byggnad för inrymmande af ämbetsverk å gamla
riksdagshusets tomt, däraf dock vid 1908 års slut tagits i anspråk
allenast 100,000 kronor. Afdroges återstoden af det för nyssnämnda
ändamål från fonden disponerade beloppet, 1,008,000 kronor, från förenämnda
vid 1908 års slut beräknade behållning, återstode en summa af
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 159.
105.000 kronor. Då emellertid det belopp, som ytterligare erfordrades
för nybyggnaden å gamla riksdagshusets tomt, endast torde komma
att efter hand, under loppet af innevarande och därpå följande år,
varda behöflig!,, torde, med hänsyn till under tiden till fonden inflytande
räntemedel, ett belopp af 120J000 kronor kunna för nu ifrågavarande
ändamål disponeras. För återstoden af den ifrågasatta köpeskillingen,
190.000 kronor, torde däremot särskilda medel böra beredas; och syntes
mig detta lämpligast kunna ske i form af ett extra anslag under
sjunde hufvudtiteln, i hvilket afseende framställning till Riksdagen
sålunda torde böra göras.
Köpeskillingen för fastigheten skall, såsom redan angifvits, erläggas
vid tillträdet den 1 juli 1909. I den mån de medel, som enligt
mitt förslag skulle användas till gäldande af köpeskillingen, icke blifva
tillgängliga förrän vid senare tidpunkt, torde erforderligt belopp kunna
förskotteras från disponibla tillgångar.
Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
dels att medgifva, att fastigheten under n:ris 50 och 51 i kvarteret
Blasieholmen i Stockholm må för en köpeskilling af 1,100,000
kronor för statsverkets räkning inköpas, äfvensom att till gäldande af
om förmäl da köpeskilling må användas ej mindre den för fastigheten
n:o 7 i kvarteret Näckström inflytande köpeskillingen 790,000 kronor
än äfven af fonden för anordnande af lokaler åt statens ämbetsverk i
hufvudstaden ett belopp af 120,000 kronor,
dels ock att på extra stat för år 1910 anvisa återstoden eller
190,000 kronor.
Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan litt. — vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Alexander sou.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEBJ-AKTIEBOLAG, 1909.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1909:167 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående inköp för statsverkets räkning af fastigheten under n:is 50 och 51 i kvarteret Blasie s. 1 i texten