Angående understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, och makarnas fyra minderåriga barn
1909-03-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:190, Angående understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, och makarnas fyra minderåriga barn
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 190.
5
N:o 190.
Kung1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående understöd
till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka
Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, och makarnas
fyra minderåriga barn; gifven Stockholms slott den 26
mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva, att till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello
änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, samt makarnas fyra minderåriga
barn sönerna Karl August Joakim, Oskar Hemming, Gustaf
Henning samt dottern Frida Götilda, må af tullmedlen utbetalas årliga
lifräntor, att från och med den 1 oktober 1908 utgå, till änkan med
300 kronor, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, samt
till hvart och ett af barnen med 100 kronor, till dess detsamma uppnått
aderton års ålder, under villkor att den änkan och barnen tillkommande,
i statsrådsprotokollet omförmälda rätt till skadestånd af Johan Johansson
Wiinikka varder å statsverket öfverlåten.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Sivartz.
6
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition No 190.
Utdrag af protokollet öfver finanserenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:
Hos Eders Kungl. Maj:t har aflidne gränsridaren Karl Johan Rantios i
Pello af Ofver-Torneå socken änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka,
med förmälan att hennes man i följd af misshandel, föröfvad af bondesonen
Johan Johansson Wiinikka, den 10 september 1908 aflidit, i
underdånighet gjort framställning om erhållande af ett årligt understöd
att utgå från och med den 1 oktober 1908 med 300 kronor till änkan
och 100 kronor till hvart och ett af makarnas fyra minderåriga barn.
Vid ansökningen finnas fogade dels ett af vederbörande pastorsämbete
den 22 nästlidne februari utfärdadt intyg, utvisande att sökanden,
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 190.
som vore född den 29 november 1880, vore medellös samt således för
sin och familjens existens och barnens uppfostran i stort behof af understöd,
äfvensom att sökanden med sin bemälde man hade följande barn,
nämligen sönerna Karl August Joakim, född den 20 mars 1902, Oskar
Hemming, född den 8 april 1904, Gustaf Henning, född den 22 maj
1906, och dottern Frida Götilda, född den 9 juli 1908, dels ock ett af
Svea hofrätt den 22 december 1908 meddela^ utslag, hvaraf inhämtas
följande.
Vid Öfver-Torneå tingslags häradsrätt hade dels vederbörande
åklagare å tjänstens vägnar påstått ansvar å Wiinikka, för det denne
genom uppsåtlig misshandel med berådt mod men utan afsikt att dräpa
dödat Rautio, dels ock änkan Rautio yrkat, att Wiinikka måtte åläggas
utgifva underhåll till henne själf med etthundrafemtio kronor årligen
under hennes återstående lifstid samt till ett hvart af makarna Rautios
fyra omyndiga barn med sjuttiofem kronor årligen, tills de själfva kunde
försörja sig.
Genom utslag den 24 oktober 1908 utlät sig häradsrätten: Wiinikka
hade i målet erkänt, att han den 10 september 1908 medelst knif tillfogat
Rautio den skada, till följd hvaraf denne aflidit, och detta
Wiinikkas erkännande bekräftades jämväl af hörda vittnens berättelser.
Vid öfvervägande af hvad i målet förekommit angående de omständigheter,
under hvilka Wiinikka utöfvat denna misshandel å Rautio, ansåge
häradsrätten sådant förhållande icke hafva vid denna förelegat, att
Wiinikka kunde anses berättigad åberopa, att han utöfvat misshandeln
under nödvärn, utan funne häradsrätten, som lämnade utan afseende
Wiinikkas förmenande, att Rautio genom olyckshändelse träffats af knifhugget,
Wiinikka hafva uppsåtligen utöfvat misshandeln å Rautio. Emellertid
hade i målet icke framgått, att V iinikka handlat annorledes än på
sätt lian undskyllt sig, eller utan afsikt att dräpa Rautio och i hastigt
mod, men några sådana omständigheter förelåge icke, som utvisade, att
Wiinikka vid tillfället varit utan egen skuld af Rautio genom svar
förolämpning till vrede retad, hvilket Wiinikka själf icke heller gitt åt
bestämdt påstå. Häradsrätten pröfvade förty och i betraktande jämväl
af de förmildrande omständigheter, som finge anses hafva till förman
för Wiinikka i målet förekommit, rättvist, jämlikt åberopade lagrum,
döma Wiinikka att för dråp hållas till straffarbete i fem år. I fråga
om änkan Rautios yrkande om understöd för sig och sina barn farin
häradsrätten, med afseende därå att änkan Rautio vore berättigad till
pension, skäligt förplikta Wiinikka att- endast med af honom godkända
belopp utgifva skadestånd och sålunda erlägga till änkan Rautio ett
-
Generaltulletyreleen.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 190.
hundra kronor och till ett hvart af makarna Rautios fyra barn sjuttiofem
kronor, allt årligen, tills dessa eljest kunde försörja sig.
Svea hofrätt, hvarest ej mindre Wiinikka än äfven änkan Rautio
sökt ändring i häradsrättens utslag, har genom förenämnda utslag den 22
december 1908 funnit skäl ej vara å någondera sidan anfördt, som
föranledde ändring i öfverklagade utslaget.
Hofrättens utslag, däri endast änkan Rautio sökt ändring med
yrkande, att W iinikka måtte för ifrågavarande förbrytelse ådömas högre
straff, är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
Enligt hvad ett å hofrättens utslag tecknadt bevis utmärker, har
vid den 8 sistlidne januari anställdt utmätningsförsök Wiinikka befunnits
sakna utmätningsbar tillgång till gäldande af förenämnda honom ådömda
ersättningar och skadestånd.
På grund af nådig remiss har generaltullstyrelsen den 11 innevarande
mars afgifvit underdånigt utlåtande, däri styrelsen anfört
följande.
Enligt hvad generaltullstyrelsen inhämtat, hade med all sannolikhet
det å Rautio föröfvade dråpet föranledts af Wiinikkas mot Rautio
närda hat, för det denne dels i december 1907 under beslagsanspråk
anhållit ett varuparti från Wiinikka, dels i mars 1908 biträdt vid beslag
å en olofligen införd vara, hvarmed Wiinikka tagit brottslig befattning.
Rautios berömvärda nit i sin tjänsteutöfning skulle sålunda hafva beredt
hans egen undergång och undanryckt hans maka och fyra minderåriga
barn deras stöd.
Det syntes styrelsen tillbörligt, att från statens sida någonting
åtgjordes för att lindra de ekonomiska bekymmer, familjeförsörjarens
död medfört för de efterlefvande. Att familjen vore i behof af understöd,
syntes det prästbevis, som bifogats den underdåniga ansökningen,
tillfyllest vitsorda. Pension komme att från tullstatens enskilda pensionsinrättning
utgå med allenast 105 kronor om året, och till någon annan
pension vore Rautios änka och barn icke berättigade. Väl hade genom
domstols utslag Wiinikka förpliktats att med af honom godkända belopp
till Rautios änka och barn utgifva skadestånd, men då, enligt intyg
af vederbörande utmätningsman Wiinikka saknade utmätningsbar
tillgång för gäldande af skadeståndet, syntes ingen utsikt förefinnas
för dess utfående.
På grund af det anförda har generaltullstyrelsen, som funne de
understödsbelopp, hvarom änkan Rautio anhållit, skäliga, hemställt, att
nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas därom, att till änkan
Rautio och hennes barn finge af tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 190.
från'' och med den 1 oktober 1908 utgå till änkan med 300 kronor, så
länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblefve, samt till hvart och ett
af barnen med 100 kronor, till dess detsamma uppnått aderton ars
å,icler ,
Slutligen har statskontoret den 15 innevarande mars afgifvit in- Statskontoret.
fordradt underdånigt utlåtande, däri statskontoret, på grund af hvad i
ärendet förekommit, instämt i generaltullstyrelsens hemställan, hvariämte
statskontoret ifrågasatt, huruvida icke till undvikande darat, att
framdeles såväl det föreslagna statsunderstödet som de Wnmkka till
utgifvande ådömda ersättningarna helt eller delvis komme att samtidig t
utgå vid beviljande af statsunderstöden borde fästas det villkor, att
den rätt till ersättning af Wiinikka, som på grund af laga kraftvunnet
utslag i förevarande mål kunde tillkomma änkan Rautio och hennes
barn, blefve å statsverket öfverlåten.
Med hänsyn till de omständigheter, under hvilka Rautio ljutit Dep^leef^nt‘''
döden, anser äfven jag i likhet med ämbetsverken, att från statens sida
någon ersättning bör beredas änkan och barnen för den förlust i ekonomiskt
afseende, de lidit genom mannens och faderns död. Den pension
från tullstatens enskilda pensionsinrättning, till hvars erhållande, enligt
hvad generaltullstyrelsen meddelat, änkan är berättigad, utgör a lenast
105 kronor om året och gifvet är, att ett dylikt belopp icke rimligtvis
kan fylla ens de minsta anspråk på ett nödtorftigt uppehälle.
Såsom villkor för beviljande af de ifrågavarande understoden synes
mig böra, på sätt statskontoret ifrågasatt, föreskrifvas, att den rätt till
skadeersättning af Wiinikka, som enligt åberopade utslaget må tillkomma
änkan Rautio och hennes barn, öfverlåtes å statsverket.
Hvad härefter angår de belopp, som böra ifrågakomma, äfvensom
de villkor i öfrigt, som föreslagits för understödens åtnjutande, harJag
icke funnit anledning till någon erinran mot hvad ämbetsverken i berörda
afseenden föreslagit. , , ^ . ,
Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t
måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att till gränsridaren
Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född
Muotka, samt makarnas förbemälda fyra minderåriga barn må åt tullmedlen
utbetalas årliga lifräntor, att från och med den 1 oktober 190»
utgå till änkan med 300 kronor, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd
förblifver, samt till hvart och ett af barnen med 100 kronor, till
dess detsamma uppnått aderton års ålder, under villkor att den änkan
Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 140 Höft.
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 190.
och barnen tillkommande, här ofvan omförmälda rätt till skadestånd
varder å statsverket öfverlåten.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bilagan litt. . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Alexander son.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1909:163 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition till Riksdagen angående understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, s. 1 i texten