Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för fögderiförvaltningen

73 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 71 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:37, Angående lönereglering för fögderiförvaltningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

1

N:o 37.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående

lönereglering för fögderiförvaltningen; gifven Stockholms

slott den 29 januari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att:

l:o) godkänna följande aflöningsstat och öfvergångsstat för fögderiförvaltningen

att tillämpas från och med år 1910:

Aflöningsstat.

<

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

ki*.

Anmärkningar.

Kronofogdar:

1 tjänsteman (Jämtlands, Va-

sterbottens och

Norrbottens län)

3,200

1,500

200

300

5,200

9 tjänstemän (Jämtlands, Vä- sterbottens och

Norrbottens län)

j 1 tjänsteman (öfriga län) ......

28,800

3,200

13,500

1,500

1,800

2,700

300

46,800

5,000

Eftor 5 ar kan lönon

höjas med 500 kr.

och efter ytterligare

5 år med likaledes

500 kr.

73 tjänstemän ( » » ) ......

233,600

109,500

—

21,900

365,000

Transport

268,800

126,000

2,000

25,200

422,000

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 24 Hlift. (N:o 37.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 37.

Lön.

Tjänst- görings- penn in- går.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

Transport

268,800

126,000

2,000

25,200

422,000

med tillägg å förvaltningsbidra- get af 200 kr. för fögderi

med 30,000 intill 40,000 inv., af

ytterligare 200 kr. för fögderi

! med 40,000 intill 50,000 inv. o.s.v.

) med 200 kr. för hvarje 10,000-

tal af folkmängden, förslags-

vis .................................

39,000

39,000

Häradsskrifvare:

1 tjänsteman (Jämtlands, Vä-

sterbottens och

Norrbottens län)

2,200

1.000

200

3,400

9 tjänstemän (Jämtlands, Vä- sterbottens och''

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kr.

Norrbottens län)

19,800

9,000

1,800

—

30,600

och efter ytterligare

1 tjänsteman (öfriga län)...,..

2,200

1,000

—

—

3,200

500 kr.

84 tjänstemän » » ......

184,800

84,000

—

—

268,800

hvartill kommer förvaltnings-

t

bidrag med 150 kr. för hvarje

fullt 5,000-tal af folkmängden

i tjänstedistriktet, förslagsvis

—r

—

—

115,000

115,000

Länsmän:

1 tjänsteman (Jämtlands, Va-

sterbottens och

Norrbottens län)

1,500

1,000

200

300

3,000

07 tjänstemän (Jämtlands, Vä- sterbottens och

Efter 5 år kan lönen

höjas med 300 kr.

Norrbottens län)

1 tjänsteman (öfriga län)......

100,500

1,500

67,000

1,000

13,400

20,100

300

201,000

2,800

! och efter ytterligare

5 år med likaledes

300 kr.

417 tjänstemän » » .

625,500

417,000

—

125,100

1,167,600

Summa

1,206,800

707,000

17,600

325,000

2,256,400

.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 3

Öfvergångsstat.

''

■

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

34 kronofogdar*) ..................

108,800

51,000

200

10,200

170,200

22 häradsskrifvare*)...............

48,400

22,000

200

—

70,600

30 länsmän ...........................

[ hvartill kommer rörligt förvalt-

45,000

30,000

400

9,000

84,400

i ningsbidrag åt 34 kronofogdar

och åt 22 häradsskrifvare**)...

■ ‘ i

Summa

202,200

103,000

800

19,200

325,200

1

2:o) godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i staten upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie kronofogde-, häradsskrifvar- eller länsmansbefattning

skall vara underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

och jämkning i åligganden som ock den reglering af

tjänstgörings område, som kan varda föreskrifven;

att med sådan ordinarie befattning vid landsstaten icke må förenas

annan tjänst å rikets eller Riksdagens stat;

att med ifrågavarande befattningar icke heller må förenas vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej

Konungens befallningshafvande, uppå därom gjord framställning och

efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må

anses inverka binderligt för tjänstgöringen vid landsstaten, finner uppdraget

eller tjänstebefattningen kunna få tills vidare mottagas och behållas;
att

tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningsinnehafvare

verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit från

tjänstgöring befriad, skola .utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den med bäradsskrifvartjänst förenade förmån af debetsedellösen

skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehafvares tjänst
*)

Inberäknad cn tjänsteman på Öland, hvars befattning enligt tidigare beslut förklarats skola indragas,

hvilket inbegripes i .det uti afton in gsstaten för ändamålet upptagna belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

ledighet förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att,

därest skilda personer därmed tagit befattning och öfverenskommelse

dem emellan ej träffas, fördelning af ifrågavarande debetsedellösen skall

verkställas af Konungens befallningshafvande;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen, jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att

den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från

tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för den tid, hvarunder han

afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring eller i häkte

tagen, den del af hans aflöning, som icke af Konungens befallningshafvande

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall

under tiden innehållas, såvida ej Konungens befallningshafvande finner

skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af samma tjänst är i stat medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehafvaren under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem

år, på samma villkor,

under iakttagande dels hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd, och dels att löntagare därvid tillgodoräknas den

tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från

hans tillträde till befattningen på grund af vare sig konstitutorial eller

förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållandena m. m.

vid landsstaten;

att likväl löntagare, som då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar

honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 5

att länsman, som har boställe sig anslaget, skall vara där bosatt,

såvida icke Kungl. Maj:t finner skäligt annorlunda medgifva;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgår till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

3:o) förklara:

dels att enhvar, som med eller efter 1910 års ingång tillträder

någon af nu ifrågavarande befattningar vid landsstaten, skall vara

pliktig att underkasta sig ofvan omförmälda villkor och bestämmelser;

dels att de förutvarande ordinarie innehafvare af dylika befattningar,

hvilka icke före den 1 november 1909 anmäla, att de vilja underkasta

sig den nya aflöningsstaten samt nyssnämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna

vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den

mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid den

rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

4:o) medgifva, att statsverket, då länsmansboställe indrages till

kronan, skall mot lösen efter värdering vid syn öfvertaga sådana å

fastigheten befintliga, indelningshafvaren tillhöriga åbyggnader, som vid

synen pröfvas vara för bostället nyttiga; samt

5:o) höja anslaget till landsstaterna i länen med 893,835 kronor

eller från 3,066,970 kronor till 3,960,805 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Ilugo Hamilton.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Departements
chefen.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 29

januari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Roos,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Eiirensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton föredrog i underdånighet

frågan om fögderiförvaltningens organisation och om lönereglering

för kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän samt yttrade:

Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1908, angående reglering af utgifterna

under riksstatens sjätte hufvudtitel, innehåller beträffande

fögderiförvaltningen, bland annat, att Riksdagen besluta, att, med bibehållande

af den nuvarande indelningen af fögderier och länsmansdistrikt,

aflöningen till kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän skulle utgå

med samma belopp som hittills, med rätt för tjänsteinnehafvarna att åt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 37. 7

njuta den tillfälliga löneförbättring, som Riksdagen i sammanhang därmed

för år 1909 anvisat.

Detta Riksdagens beslut, som väsentligt afviker från Eders Kungl.

Maj:ts nådiga proposition i ämnet, angifver visserligen icke skälen,

hvarför propositionen ej i denna del bifallits, men såväl af de vid

statsutskottets betänkande fogade reservationerna som af förhandlingarna

inom kamrarna framgår oförtydbart, att anledningen varit den,

att man förmenat ej mindre en väsentlig besparing än äfven minskad

omgång i behandlingen af eu mängd på länsstyrelsernas och fögderiförvaltningarnas

handläggning beroende ärenden skola kunna vinnas,

därest, såsom vid flera föregående tillfällen inom Riksdagen påyrkats,

kronofogdetjänsterna indroges och kronofogdegöromålen öfverflyttades

på länsmännen. Till stöd för att kronofogdetjänsterna skulle kunna

indragas anfördes ytterligare inom Riksdagen, att kronofogdarna och

länsmännen, ehuru af olika tjänstegrad, likväl i många fäll hade samma

åligganden, att kronofogden vore blott en onödig mellanhand mellan

länsstyrelsen och länsmannen, och att hans tillvaro i hög grad främjade

det öfver klagade mångskrifveriet.

Hvad sålunda anförts utgör i själfva verket endast ett upprepande

af de skäl för kronofogdetjänsternas indragning, som framburits hvarje

gång denna fråga bragts på tal; och jag skulle med afseende å dem

väl kunna hänvisa endast till mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 21 februari 1908, då Eders Kungl. Maj:t,s senaste proposition i

ämnet afläts. Jag torde emellertid i det följande få tillfälle att återkomma

till några bland de synpunkter, som synas hafva förestafvat

Riksdagens beslut. Här tillåter jag mig endast framhålla, att talet om

den omgång och det mångskrifveri, som föranledes af kronofogdeinstitutionen,

numera måste betecknas såsom föga befogadt, sedan genom

nådiga kungörelsen den 4 december 1908 införts obligatorisk direkt

skriftväxling i alla de fall, då särskilda förhållanden ej kräfva annat

förfaringssätt.

Om jag än sålunda icke kan känna mig öfvertygad af de skäl,

som nu likasom förut framförts för kronofogdebefattningarnas indragning,

följer däraf icke, att jag vill påyrka, att 1908 års förslag skall

oförändradt ånyo framläggas. Det har nämligen synts mig, som om ett tillmötesgående

af de synpunkter, som gjort sig gällande inom Riksdagens

majoritet, borde kunna ske, utan att man därför helt ocli hållet öfvergåfve

de grunder, på hvilka fögderiförvaltningen för närvarande är

fotad. Hvad man, särskild!, inom Andra Kammaren, där yrkandena om

en reform af fögderiförvaltningen längst och kraftigast gjort sig gällande,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Besparings
synpunkter.

Kungl, Maj.ts Nåd. Proposition N:o 37.

åsyftat, bär väl i själfva verket ytterst gått ut på att vinna, jämte den

ekonomiska besparingen, den största möjliga förenkling i ärendenas handläggning

och ett utnyttjande i möjligaste mån af tjänstemännens arbetskraft.

Man bar trott sig kunna vinna detta mål genom en indragning af

kronofogdetjänsterna och därför främst inriktat yrkandena härpå.— Men

denna omständighet kan väl näppeligen innebära, att, därest det ytterst

åsyftade målet på annan väg kan vinnas, likväl hvarje förslag till omorganisation

af fögderiförvaltningen, som bibehåller kronofogdebefattningarna,

måste anses ej antagligt. Redan det förslag, som förelädes 1908 års

riksdag, åsyftade i vidsträckt mån att undvika onödig omgång i förvaltningen

samt att afsevärdt reducera tjänstemännens antal. Ehuru jag

väl inser, att eu ytterligare reduktion är ägnad att väcka vissa ingalunda

alldeles obefogade betänkligheter, har jag likväl trott, att en sådan

reduktion skulle kunna ske under vissa förutsättningar, som jag i det

följande får tillfälle att närmare angifva. För utredning af frågan i nu

antydd riktning har jag med Eders Kungl. Maj:ts begifvande för biträde

inom civildepartementet tillkallat landshöfdingen J. Widén,

landssekretararen H. Uddbn, landskamreraren G. V. Éiserman, kronofogden

J. Hoffman-Bang, häradsskrifvaren C. A. Carlqvist och länsmannen

E. J. Turén. Öfver en af dessa sakkunniga i ämnet afgifven

promemoria hafva sedermera yttranden afgifvits af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länen samt gemensamt af kammarkollegium och

statskontoret, hvarjämte framställning i ämnet inkommit från Sveriges

häradsskrifvarförening.

Innan jag redogör för det förslag, hvilket jag på grund af den

sålunda företagna utredningen ämnar framlägga , anser jag mig emellertid

böra något närmare ingå på ett bland de skäl, som anförts för

kronofogdetjänsternas indragning, och detta så mycket hellre som, att

döma af förhandlingarna i Riksdagen, man särskild! inom Andra Kammaren

lagt synnerlig vikt just på detta skäl. Man bär nämligen förmenat,

att genom den påyrkade indragningen en väsentlig besparingskulle

beredas statsverket. För att fullt ovedersägligt klargöra, huru

härmed rätteligen förhåller sig, skulle visserligen erfordras jämförelse

mellan i detalj utarbetade alternativa förslag, hvilka därjämte godkänts

så väl i fråga om de funktioner, hvilka enligt det ena eller

andra förslaget skulle tillkomma de olika fögderitjänstemännen, som ock

i fråga om dessa tjänstemäns antal och aflöningsförmåner. Att möjlighet

att åstadkomma en dylik jämförelse icke förefinnes, torde ligga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

9

för öppen dag. Jag tror emellertid, att man äfven härförutan kan

bilda sig ett i det stora hela tillförlitligt omdöme i frågan.

Kronofogdarna äro för närvarande 118. Enligt Eders Kungl.

Maj:ts proposition till fjolårets riksdag skulle deras antal reduceras till

108, och skulle kronofogdarna i flertalet län åtnjuta en begynnelseaflöning

af 5,000 kronor. Om man bortser från den ifrågasatta högre

aflöningen för vissa kronofogdar i Norrland äfvensom från de föreslagna

ålderstilläggen och kostnaderna för pensioneringen, skulle sålunda den

summa, som genom kronofogdetjänsternas indragning inbesparades, i

första hand kunna sättas till 540,000 kronor.

Länsmännen, som för närvarande äro 516, ett antal, som enligt

ofvannämnda proposition skulle väsentligen reduceras, skulle, utom i de tre

nordligaste länen, där jämväl för dem något högre aflöningsförmåner

skulle förekomma, erhålla en begynnelseaflöning af 2,800 kronor. Då

jag icke kan finna någon rimlig anledning, hvarför en indragning

af kronofogdetjänsterna i och för sig skulle möjliggöra en ytterligare

minskning äfven af länsmännens antal, vågar jag antaga, att länsmännen,

äfven efter kronofogdetjänsternas indragning, måste utgöra ett antal af

åtminstone 516. Härvid är dock en synnerligt viktig omständighet att

observera. Det är nämligen min bestämda öfvertygelse, att, om kronofogdarnas

åligganden skulle öfverflyttas på länsmännen, dessa icke

skulle vara i stånd att sköta äfven polisväsendet. De skulle nämligen

uppenbarligen blifva så bundna af skrifgöromål och tidtals så upptagna af

andra förrättningar, som icke kunde undanskjutas, att ett åliggande fördem

att jämväl svara för de nuvarande länsmännens polisåligganden i själfva

verket skulle innebära en högst väsentlig minskning i det polisskydd,

som landsbygden för närvarande åtnjuter, en minskning, som väl näppeligen

af någon, som nitälskar för rättsordningens upprätthållande, lär på

allvar kunna ifrågasättas. Jag tillåter mig ock erinra därom, att samtliga

de förslag till kronofogdetjänsternas indragning, som hittills förekommit,

utmynnat i länsmännens befriande från polisgöromålen och

dessas öfverlämnande åt särskilda tjänstemän under länsmännens inseende.

Om en kår af dylika särskilda polismän inrättades, skulle ju

visserligen möjligen länsmännens antal kunna ytterligare något reduceras,

om ock ej afsevärdt. Men i hvilket fall som helst måste man

då i aflöningshänseende alltid räkna jämväl med de nya polismännen,

hvilkas antal tydligen ej kunde sättas lägre än länsmännens och hvilkas aflöning

väl svårligen skulle kunna beBtämmas lägre än till 1,200 å 1,500

kronor.

Itedan härigenom torde den besparing, man hoppas vinna genom

Bill. till Biksd. Prof, 1909. 1 Sami. 1 Af il. 24 Höft, 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

kronofogdetjänsternas indragning vara omintetgjord. Möjligen skulle

dock någon härvid vilja invända, att en ytterligare besparing skulle kunna

vinnas därigenom, att, genom anställande af åtminstone en statspolis

inom hvarje länsmansdistrikt, det nu utgående anslaget till aflöning

och underhåll af särskild polisstyrka på landet borde kunna indragas

eller åtminstone högst väsentligt reduceras. Enligt min öfvertygelse

skulle detta dock icke kunna ske. Dels afser nämligen detta anslag

numera anskaffande af nödig polis vid särskilda tillfällen, och det härmed

afsedda behofvet kan förvisso icke fyllas af distriktspolisen, dels

afser det sådana fall, då inom ett trängre område med talrikare befolkning

särskilda polismän måste anställas, och detta behof kan gifvetvis

ej heller fyllas genom anställandet af eu fast anställd polisman inom

hvarje länsmansdistrikt.

Emellertid äro vid denna frågas bedömande ytterligare några omständigheter

att beakta. Visserligen hafva under förhandlingarna inom

Riksdagen förekommit yttranden, som käntydt, därpå, att man förmenat,

att kronofogdarnas åligganden borde kunna öfverflyttas på länsmännen,

utan att man därför af dessa fordrade andra kvalifikationer än för

närvarande. Bland dem, som närmare satt sig in i denna fråga, torde

dock meningarna icke vara delade därom att, därest länsmännen skola

kunna öfvertaga kronofogdarnas åligganden, fordringarna på deras utbildning

måste ställas betydligt högre än nu är fallet. Och äfven om

man därvid sätter fordringarna så lågt, att man af dem begär afläggandet

endast af den lägsta juridiska examen eller kansliexamen —

hvilket i förbigående sagdt, enligt mitt förmenande, är att gå väl långt

i eftergift — lär man väl ej kunna hysa allvarlig förhoppning att för

den lön, som nu ifrågasättes för länsmännen, kunna på tillfredsställande

sätt rekrytera en kår, hvars medlemmar, å ena sidan, måste kosta på

sig afläggande!, af studentexamen och några års vistelse vid universitetet,

men hvilka, å andra sidan, ej skulle få någon nämnvärd utsikt att

genom befordran så småningom vinna högre löneinkomster. Till hvilket

belopp dessa nya länsmäns aflöningar lägst skulle kunna sättas, därom

skall jag i detta sammanhang ej yttra mig. Det torde vara tillräckligt

att här endast påpeka, att man, vid beräknandet af den besparing,

man tror sig göra genom indragning af kronofogdetjänsterna,

gifvetvis ej får räkna med de löner, som nu ifrågasättas för länsmännen,

utan med ej obetydligt högre aflöningar.

Slutligen vill jag jämväl framhålla, att, därest länsmännen skulle

öfvertaga den befattning med uppbördsväsendet, som nu åligger kronofogdarna,

uppbördsmännens antal inom de olika länen blefve så stort,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition No. 87.

att det blefve fullständigt omöjligt för länsstyrelserna att med sina nuvarande

arbetskrafter hos dem verkställa föreskrifna inventeringar eller

eljest öfver dem utöfva nödig kontroll. Äfven i detta fall påkallade

därför den ifrågasatta reformen ökade utgifter.

Hvad jag anfört torde, äfven utan exakta siffror, tillräckligt

tydligt ådagalägga, att kronofogdetjänsternas indragning svårligen skulle

leda till någon besparing för statsverket, snarare tvärtom. I detta

sammanhang torde för öfrigt förtjäna framhållas, att, därest den begärda

reformen skulle utmynna i en organisation enligt nu antydda hufvudgrunder

— och någon annan lösning har, så vidt jag känner, under

senare tider ej ifrågasatts och kan ej heller af mig utfinnas — så skulle

detta i själfva verket vara liktydigt därmed, att man i stället för de

nuvarande kronofogdarna och länsmännen erhölle ett nytt slag af kronofogdar

och länsmän, hvilket förhållande förvisso ej förändrades genom

att benämna dessa nya tjänstemän länsmän och polismän eller något

dylikt.

Om man således ur besparingssynpunkt icke kan vinna något genom

kronofogdetjänsternas indragning och på annat sätt kan och bör råda

bot för den omgång och det mångskrifveri, som förr torde varit förbundna

med kronofogdeinstitutionen, lär väl enhvar, som äger någon

närmare kännedom om fögderiförvaltningens uppgifter och arbete, vara

villig erkänna, att för kronofogdetjänsternas bibehållande mycket vägande

skäl kunna anföras. För min del ber jag att med afseende härå särskild!

få framhålla den stora betydelse, kronofogdeinstitutionen inom

landtregeringen äger i och för kontrollen. Flertalet af fögderitjänstemännens

funktioner kräfva mycken noggrannhet, vaksamhet och takt.

Få vårdslöshet och godtycke där göra sig gällande, blifver allmänheten

i hög grad lidande. Dessa funktioner äro ock ofta sådana, att de erbjuda

särskilda frestelser till mannamån och underslef af olika art. Att

man endast i undantagsfall kunnat konstatera, att här ifrågavarande

tjänstemän fallit offer för dessa frestelser, lärer visserligen i främsta

rummet vara att tillskrifva det goda sätt, hvarpå kåren i hufvudsak är

rekryterad, men att en verksam kontroll härvidlag äfven har sin stora

betydelse, borde icke kunna förnekas. För öfrigt synes det mig ligga

för öppen dag att, lika litet som en affärsman kan åtnöja sig med att

från sitt kontor följa ett för hans räkning pågående arbete och en eller

annan gång göra ett personligt besök på arbetsplatsen, lika litet kunna

länsstyrelserna på dylikt sätt i tillfredsställande mån leda och kontrollera

de öfver ett läns vidsträckta område fördelade lägre tjänstemän
-

Krono
fogdens
kontrollerande
verksamhet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

TJppbörds
väsendet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

nens verksamhet. För att vinna nödig arbetsintensitet och förekomma

misstag eller missbruk erfordras i det ena som andra fallet förmän, som

själfva deltaga i det praktiska arbetet, stå de öfriga arbetande nära och

noga känna deras personliga egenskaper och förhållanden. Det är också

just såsom dylika, inför länsstyrelserna ansvariga förmän som kronofogdarna

varit till stort gagn; och jag vågar påstå, att kronofogdarnas

borttagande skulle i detta afseende vara till men, tv ett motsvarande

förhållande, eller att kontroll behöfves, äger rum hvar helst tjänstemän

eller öfver hufvud hvilka människor som helst skola utföra ett fortsatt,

maktpåliggande arbete.

Ett annat skäl för kronofogdetjänsternas bibehållande förtjänar

äfven att särskildt. tramhållas. Kronofogdarnas förnämsta och mest

maktpåliggande funktion har af ålder varit och är fortfarande befattningen

med uppbörds- och redovisningsväsendet. Då man sökt genomföra

tanken på dessa tjänsters indragning, har det därför också

mött alldeles särskilda svårigheter att nydana denna del af förvaltningen,

hvilken obestridligen genom den nuvarande organisationen måste

anses i och för sig väl ordnad. I känslan af svårigheten att lägga

jämväl dessa åligganden på länsmännen utan att öfver höfvan rycka

dem bort från andra viktiga göromål har man till och med ifrågasatt,

att åtminstone själfva uppbördsstämmornas hållande skulle åläggas kommunalnämnderna

eller deras ordförande. Huruvida det nu skulle vara

lämpligt att i så vidsträckt omfattning taga kommunala förtroendemän

i anspråk för utförande af en synnerligt viktig statsfunktion, därom

skall jag för närvarande ej yttra mig, liksom jag ej heller i öfrigt nu

skall inlåta mig på de nära till hands liggande erinringar, hvartill förevarande

förslag till frågans lösande i andra afseenden synes kunna

föranleda. Jag skall blott tillåta mig påpeka, att, därest det i öfrigt

befunnes lämpligt att anförtro kronouppbörden åt kommunalnämnderna,

man väl icke rimligtvis kunde begära, att de skulle åtaga sig detta

arbete för intet, och att man sålunda här finge ytterligare en, för visso

ej så obetydlig utgiftspost att taga i betraktande vid beräkning af den

på vissa håll antagna besparing för statsverket, som skulle uppstå

genom kronofogdetjänsternas indragning.

I fråga om såväl nu berörda förslag som förslaget att utan vidare

öfverflytta bestyret med uppbörden och dess redovisande på länsmännen

tror jag för öfrigt, att man ej tillräckligt fästat afseende vid

svårigheten att ernå en fullt tillfredsställande uppbördskontroll. Om

uppbördsverksamheten inskränkte sig till uppbördsstämmornas hållande

och till redovisning af därvid influtna medel samt alltså begränsades

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

inom en viss kortare del af året, skulle erforderlig kontroll måhända

låta sig anordnas, äfven om uppbördsmännens antal ökades. Nu förhåller

det sig dock så, att uppbörden är en permanent verksamhet,

som fortgår hela året om. Först och främst är det allenast en del af

den egentliga kronouppbörden, som inflyter vid uppbördsmötena, men

de ingalunda obetydliga restförda beloppen blifva föremål för oaflåtliga

indrifningsåtgärder samt inflyta dagligdags under hela året. Enahanda

är förhållandet med bötesindrifningen. Vidare har kronofogden en i

många fögderier högst betydande uppbörd af skogsförsäljningsmedel.

Slutligen blifva enligt gällande författningar medel tidt och ofta öfverlämnade

till kronofogden för att vederbörande på anmälan tillhandahållas

— jag erinrar här blott om brännvinsförsäljningsmedel, bidrag

till skjutsentreprenaderna, hästpremieringsmedel samt numera äfven

indelningsersättuingar och understöd till lindring i rustnings- och roteringsbesvären

enligt förordningen i ämnet den 17 juni 1908. Oafsedt

alltså inneliggande exekutionsmedel, om hvilka i detta sammanhang ej är

fråga, inser man lätt, att kronofogdarna ständigt hafva medel om händer

till ganska afsevärda belopp.

Kontrollen öfver denna ständigt fortgående uppbörd ligger dels i

den summariska kontroll, som öfvas vid själfva uppbördsstämmorna,

dels i den granskning, som de på bestämda tider ingående räkenskaperna

underkastas hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och centrala

myndigheter, och dels slutligen i de mått och steg, som anbefallts

genom två särskilda författningar af den 10 juli 1899 af innehåll korteligen,

den ena, att kronofogden skall föra och för hvarje månad afsluta

kassajournal samt kvartalsvis insända summariskt utdrag däraf till Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, samt den andra, att Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande skall minst en gång årligen, och dessutom,

när kronofogde dör eller afviker, själf eller genom den han i sitt ställe

förordnar förrätta inventering af de penningar och värdehandlingar,

fogden å tjänstens vägnar mottagit.

Att införa ett än mera ingående kontrollväsende låter sig väl

knappast göra, utan att sådant skulle verka hindrande på göromålens

gång samt medföra afsevärda kostnader för statsverket. I själfva verket

torde ock den kontroll, som utöfvas på sätt nyss angifvits, få anses

tillfredsställande, så länge uppbördsmännens antal icke är större än som

utaf förhållandena med nödvändighet betingas samt uppbördsmännen

intaga en ekonomiskt och socialt mera solid tjänsteställning. Skulle

uppbördsverksamheten åter öfverflyttas på länsmännen och uppbördsmännens

antal sålunda ungefär fyrdubblas, blefve kontrollens utöfvande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

redan med nu gällande bestämmelser i liög grad försvårad, i det att

inspektionsresorna komme att för några af länsstyrelsens ämbets- eller

tjänstemän upptaga minst en månad årligen, äfven om inventering bos

hvarje uppbördsman förrättades allenast en gång om året. I allmänhet

torde det kunna sägas, att ju flera uppbördsmän anlitas, desto större

kontroll är af nöden. Men huru effektiv denna än anordnas, skulle den,

enligt min uppfattning, icke uppväga olägenheterna och faran af att

lägga statens uppbörd i flera händer än nödigt är. — Det bör heller

icke förbises, att en öfverflyttning af uppbörds- och redovisningsväsendet

på länsmännen skulle medföra andra afsevärda olägenheter och

jämväl kostnader. En sådan olägenhet, hvars betydelse icke får underskattas,

består däri, att betänkliga kollisioner icke skola kunna undvikas

emellan, å ena sidan, länsmännens mångfaldiga andra bestyr,

hvilka ofta ej kunna undanskjutas ens några timmar, samt, å den

andra, hans uppbördsresor, hvilka tillkännagifvits lång tid förut och

föranleda möte med allmänheten å vissa bestämda platser. En

annan obestridlig följd af förändringen blefve, att arbetet hos länsstyrelserna,

företrädesvis dock å landskontoret, komme att högst betydligt

ökas, så att nya arbetskrafter där kräfdes. Då de uppbördsräkenskaper,

som till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifvas och

där granskas, komme att till antalet fvrdubblas, så blefve äfven detta

granskningsarbete fyrdubbladt, enär det lätt inses, att sådant arbete

kräfver samma tid, vare sig siffrorna äro större eller mindre. Landsboksarbetet,

hvilket redan genom landträntmästartjänsternas indragning

betydligt växer, skulle på grund af de många fögderispecialräkningarna

ytterligare svälla ut till ett så digert arbete, att det knappast torde

medhinnas inom föreskrifven tid; och en utsträckning af denna tid kan

icke ifrågasättas med hänsyn till riksbokslutsarbetet. Inlevereringarna

af kronouppbördsmedel likasom en mängd af de å kronofogdarna nu

utställda anordningar för vissa utbetalningars bestridande komme äfven

att växa i nyss angifven proportion, revisionsarbetet hos kammarrrätten,

i hvad rörer länsräkenskapen, likaså, hvarförutom det icke lider tvifvel,

att ökningen af inleverera gar till och utbetalningar från länsstyrelserna

komme att efter landtränteriernas indragning mycket kännbart återverka

på riksbankskontoren såsom handhafvare af länsstyrelsernas kassarörelse.

Vid afgifvande af förslaget om landträntmästartjänsternas indragning

förutsattes ock, att kronofogdebefattningarna skulle bibehållas, och dessa

organisationsfrågor äga verkligen ett så intimt sammanhang med hvarandra,

att jag icke skulle vågat föreslå den redan beslutade indragningen

af landtränterierna, därest uppbörds- och redovisningsväsendet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

kunnat befaras antaga så vidlyftiga former, som uppbördens anförtroende

åt rikets länsmän ovillkorligen måste medföra.

Då jag på ofvan anförda grunder anser ett sådant experiment

skola blifva för administrationen i hög grad menligt, kan jag naturligen

icke tillråda detsamma. Tvärtom tillmäter jag kronofogdeinstitutionen

den stora betydelse för kronans uppbörds- och redovisningsväsende, att

ett upphörande af samma institution, enligt min åsikt, måste betinga en

fullständig omläggning af uppbörds- och redovisningsväsendet på ett

eller annat sätt, hvarom jag för närvarande saknar anledning att vidare

yttra mig.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 21 februari 1908 bär

jag utförligt redogjort för föreliggande frågas förhistoria. På grund

häraf tillåter jag mig nu endast erinra därom, att 1873 års löneregleringskommitté,

där frågan först gjordes till föremål för en ingående

utredning, förordade kronofogdarnas bibehållande, men ville ersätta länsmännen

med nya tjänstemän benämnda fogdefullmäktige, samt att 1902

års löneregleringskommitté, som jämväl gjorde frågan till föremål för

en grundlig utredning, slutade med att bibehålla så väl kronofogdar som

länsmän, dock till det reducerade antal, som sedermera i hufvudsak af

Eders Kungl. Maj:t förordades i proposition till 1908 års riksdag.

Önskvärdheten af att bibehålla kronofogdeinstitutionen och inom dess

ram genomföra nödiga förändringar och förenklingar i fråga om fögderiförvaltningens

organisation har ock från myndigheternas sida kraftigt

framhållits så väl under föregående utredningar som vid afgifvande

af yttrande öfver de nu tillkallade sakkunnigas förslag i ämnet.

I sitt den 4 december 1908 häröfver afgifna gemensamma utlåtande

yttra kammarkollegium och statskontoret följande: »Det nu föreliggande

förslaget utgår från den uppfattning, att kronofogdeinstitutionen bör till

sina hufvuddrag bibehållas. Härutinnan instämma ämbetsverken med

de sakkunniga. Efter ämbetsverkens uppfattning har den nuvarande

fögderiorganisationen på det hela taget fungerat på ett, äfven med

hänsyn till de nuvarande förändrade förhållandena, fullt tillfredsställande

sätt, hvarför ämbetsverken anse, att det skulle vara till bestämd fördel

för det allmänna, om fögderiförvaltningen bibehölles vid sin nuvarande

organisation, allenast med de jämkningar, som af förhållandena kräfvas.

Det otillfredsställande i de hittills framkomna förslagen, som haft till

syfte kronofogdetjänsternas indragning, har yttermera befäst ämbetsverken

i denna uppfattning. Önskvärdheten af kronofogdeinstitutionens

bibehållande till sina hufvuddrag har ock betonats i flera af de af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i detta ärende afgifna yttrandena.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tillkallade

9akkunnigas

P. M.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Sedan jag sålunda redogjort för de hufvud sakliga skälen, hvarför

jag ej anser mig kunna tillråda Eders Kungl. Maj:t att ifrågasätta kronofogdeinstitutionens

upphäfvande, ber jag att få öfvergå till de sakkunnigas

förslag. Med uteslutande af ingressen och afslutningen samt

det i tabellarisk form uppställda förslaget till indelning af fögderier och

länsmansdistrikt i riket är den promemoria, som de den 3 oktober 1908

till mig i ämnet afgifvit, af följande lydelse:

»Af landsstatsfrågans behandling vid årets riksdag vill det synas, som

om majoriteten inom Riksdagen ansett frågan om fögderiförvaltningen

böra så ordnas, att de nuvarande kronofogde- och länsmanstjänsterna

skulle sammanslås till en befattning, hvars innehafvare dock ej skulle

äga annan kompetens än den nuvarande länsmannens.

Emellertid och då det för statsförvaltningen måste anses högeligen

önskvärdt, att kr ono fogdeinstitutionen kunde till sina hufvuddrag bibehållas,

äfven om man såsom en nödvändig förutsättning därför måste

uppställa krafvet på en väsentlig reduktion af kronofogdetjänsternas antal,

hafva vi, enligt den oss förelagda uppgiften, anställt en undersökning,

i hvilken omfattning och under hvilka förutsättningar kronofogdesysslor

kunde indragas, om man utginge från den grund, att ett invånarantal

inom fögderiet af 50,000 i allmänhet skulle vara minimum.

För att en sådan reduktion skall kunna vidtagas, måste enligt vårt

förmenande såsom en förutsättning uppställas, att kronofogdens tjänsteställning

blefve något förändrad.

Sålunda hafva vi tänkt oss, att kronofogden skulle upphöra att vara

utmätningsman i annat fall än att Konungens befallningshafvande undantagsvis

funne sådant af nöden eller fråga vore om försäljning af utmätt

fast egendom eller af fartyg enligt hvad i 92 § Utsökningslagen sägs.

Utmätningsmannens åligganden i öfrigt skulle i stället öfverflyttas å

länsmännen på eget ansvar.

Beträffande frågan om indrifning af de uppbördsrestantier och öfriga

afgifter, som uppräknas i kungl. förordningen angående förändrade föreskrifter

om utmätning för krono- eller kommunalutskylder, allmänna afgifter

m. m. den 12 juli 1878, äfvensom af böter, synes oss lämpligt,

att äfven härutinnan länsmannen får fungera såsom utmätningsman med

rätt för honom såsom nu att på eget ansvar uppdraga åt fjärdingsman

att förrätta utmätning af lös egendom. Kronofogdens redogörareställning

skulle däremot bibehållas, ej allenast beträffande kronoutskyldsrestantier

och böter utan ock ifråga om indrifning af de å uppbördsstämma oguldna

kommunalutskylder, vägskattemedel, som lika med kommunalutskylder

indrifvas och redovisas, samt församlingsafgifter till prästerskapet. De

kommuuala uppbördsmännen skulle således fortfarande hafva att med

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

sin framställning om indrifning af uppbördsresterna vända sig till kronofogden,

hvilken i hittills gällande ordning borde låta genom utmätningsmän,

inom eller utom fögderiet, i hvarje fall medelst direkt skriftväxling

besörja indrifningen och för densamma redovisa; kronofogden obetaget

att, liksom länsmännen, omedelbart anlita fjärdingsman om indrifningen,

i hvilket fall kronofogden skulle anses såsom utmätningsman och bära

det därmed förenade ansvar. Såsom en följd af länsmannens nu antydda

förändrade befattning med exekutionsärenden bör han hafva skyldighet

att föra dagbok i utsökningsmål och sådan dagbok rörande uppbördsrestantier,

som i 10 § af förordningen den 12 jidi 1878 är för stadsfogde

föreskrifven. Likaså bör till länsmannen såsom utmätningsman

utsträckas föreskriften om inventering enligt kungl. förordningen den

10 juli 1899. Att statens ansvarighet enligt lagen om ersättning af allmänna

medel i vissa fall för skada, som förorsakas af ämbets- eller

tjänsteman, den 10 juli 1899 kommer att omfatta medel, dem länsmannen

såsom utmätningsman har om händer, synes oss vara en själfklar

följd af den föreslagna förändringen, likasom att samma ansvarighet

skall kvarstå i afseende på kronofogdens befattning med uppbördsrestantierna.

En förändring i ofvan antydd riktning synes oss icke allenast öfverensstämma

med rådande praxis, enligt hvilken kronofogdarna redan nu

i stor omfattning öfverlämna åt länsmannen att på kronofogdens ansvar

verkställa utmätningar, utan reformen vore äfven, enligt vår uppfattning,

ägnad att tillmötesgå det rätt allmänt uttalade önskemålet af exekutionskostnadernas

nedbringande.

Vidare är att märka, hurusom kronofogden skulle befrias från mångahanda

bestyr till följd af förväntad föreskrift om obligatorisk direkt skriftväxling,

äfven om en sådan föreskrift, hvad angår rena handräckningsärenden

rörande kronoutskylder och böter, obestridligen kommer att medföra

en tyngre expedition för kronofogden än som nu är fallet, då han

har att hos sin länsstyrelse, merendels i ett sammanhang, påkalla handräckning

för alla från fögderiet till vidt skilda orter bortflyttade personers

restantier; men dessa göromål äro af rent mekanisk natur, som i hög

grad tillåter anlitande af underordnade arbetskrafters biträde.

Å andra sidan hafva vi ej förbisett, att kronofogdens ställning till

åklagarkallet, enligt hvad herr statsrådets yttrande till statsrådsprotokollet

vid föredragning af landsstatsfrågan den 21 febniari 1908 gifver vid

handen, är afsedd att förändras i den riktning, att han skulle mera än

hittills omedelbart ingripa och i hvarje fall ölver länsmännens åklagarverksamhot

utöfva en vida mera skärpt kontroll; men ehuruväl vi finna

Bill. Ull Riksd. Prof. 190!). 1 Samt. 1 Afd. 24 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

en sådan förändring'' både nödig och nyttig, kunna vi likväl ej anse, att

densamma, som icke allt för ofta torde föranleda kronofogdens omedelbara

utöfvande af åklagarkallet, kan lägga hinder i vägen för kronofogdedistriktens

utvidgning. Därjämte hålla vi före, att den kronofogden

genom redan utfärdade författningar meddelade befrielse från ovillkorlig

befattning med kronoombudskap vid taxeringarna och syner å domäner

bör vara ägnad att, om ej helt och hållet, så dock i väsentlig mån uppväga

den ökade arbetsbörda, som hans utsträckta åklagarskap och i hvarje

fall skärpt kontroll öfver åklagarkallets utförande onekligen medför.

Slutligen torde här höra anmärkas, att om kronofogdedistrikten

blifva vidgade i den omfattning vi här nedan föreslå, det torde blifva

af nöden, att antalet uppbördsmöten något minskas, på det att kronofogden

måtte hinna förrätta uppbörden inom den därför bestämda tid.

Det har oss veterligen icke under senare tider ifrågasatts, att häradsskrifvarnas

tjänstställning skulle i något hänseende förändras eller deras

distrikt utvidgas utöfver hvad i Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

den 21 februari 1908 föreslagits. Men klart är, att, om en inskränkning

af kronofogdarnas antal vidtages i den utsträckning, hvarom nu är fråga,

utan att någon rubbning af häradsskrifvarnas distrikt samtidigt vidtoges,

det mångenstädes komme att inträffa, att en kronofogde finge samarbeta

med flera än en häradsskrifvare. Ehuru ett sådant förhållande icke enligt

vår mening borde blifva i afsevärd grad menligt för fögderiförvaltningen

än mindre vålla något äfventyr vare sig beträffande kronofogdens och

häradsskrifvarens gemensamma uppbördsansvar eller eljest, vill det dock,

framför allt ur räkenskapssynpunkt, men äfven med hänsyn till andra

omständigheter, synas påtagligt, att den enhet i fögderiförvaltningen, som

bestämmes däraf att kronofogdens och häradsskrifvarens distrikt sammanfalla,

utgör en förmån, som man icke utan tvingande skäl bör bortkasta.

Men då knappast mera än en mening torde råda därom, att häradsskrifvarens

göromål, enkannerligen genom den senast antagna bevillningsförordningen,

blifvit, om ock till viss del af året, så hopade, att det

ingalunda kan vara tillrådligt att alltför mycket öka häradsskrifvarens

distrikt, hafva vi för oss uppställt det spörsmålet, huruvida icke någon

utväg kunde gifvas, hvarigenom häradsskrifvardistrikten, utan att tjänstemannens

arbetsbörda öfver höfvan ökades, kunde svälla ut till samma

omfattning som de ifrågasatta nya kronofogdedistrikten och enheten i

fögderiförvaltningen sålunda bevaras.

Efter öfvervägande däraf hafva vi kommit till ett förslag i nu antydd

riktning, hvithet vi i detta sammanhang tillåta oss underställa herr

statsrådet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

19

Vi hafva därvid utgått från att kronofogden och häradsskrifvaren i

ett vidgadt fögderi skulle fortfarande såsom hittills gemensamt svara

för uppbörd och räkenskap. Beträffande fögderiräkenskapen skulle således

häradsskrifvaren allt framgent lämna material för räkningens debet

och kronofogden för dess kredit. Men då häradsskrifvarna i sådana

fögderier, som komma att innehålla mera än 50,000 invånare, antagits

icke i öfrigt förmå att fullgöra och ansvara för hela den till deras tjänster

hörande arbetsprestation, hafva vi tänkt oss, att ett reservationsanslag

kunde utverkas för anställande, där Kungl. Maj:t funne sådant oundgängligt,

af en eller flera extra häradsskrifvare, hvilka kunde tilldelas

särskilda tjänstgöringsområden från ett eller flera fögderier samt, hvar

inom det honom anvisade tjänstgöringsområde, på eget ansvar förrätta

mantalsskrifning och debitering med flera här nedan vidare omförmälda

bestyr. Mantalslängder och uppbördsbok skulle efter afslutandet öfverlämnas

till vederbörande ordinarie häradsskrifvare, hvilken tillsammans

med fogden hade att göra redo och räkning för hela fögderiet.

Den förnämsta fördelen af en sådan häradsskrifvarinstitution blefve

den, att möjlighet bereddes till en jämnare reglering af den olika vägande

arbetsbörda, som vid hvarje distriktsindelning måste uppkomma

för skilda häradsskrifvare inom ett län. En viss rörlighet kunde ock

beredas dessa extra häradsskrifvarsysslor. Möjlighet vore nämligen icke

utesluten att, där ett fögderi genom t. ex. inkorporering af visst område

med en närliggande stad undergått väsentlig folkmängdsminskning, under

det att ett annat fögderis folkmängdstal under årens lopp betydligt vuxit,

eller anledning eljest sig yppade, Kungl. Maj:t kunde utan rubbning

af bestående indelning i öfrigt omreglera en extra häradsskrifvares tjänstgöringsområde,

så att en lindring bereddes den eller de häradsskrifvare,

som däraf funnes mest i behof.

Yi hafva föreställt oss, att de göromål, som borde anförtros de extra

häradsskrifvarna, en hvar inom det honom anvisade område, skulle vara:

l:o) mantalsskrifning och komplettering af mantalslängderna;

2:o) upprättande af fastighetstaxeringslängder, jämlikt § 35 bevillningsförordningen;
3:o)

uträkning och införing i taxeringslängderna af vederbörliga

bevillningsafgifter samt summering af taxeringslängderna enligt § 39

mom. 2 nämnda förordning;

4: o) upprättande af afskrift af taxeringslängderna enligt samma lagrum

mom. 4;

5: o) debitering och upprättande af särskild uppbördsbok med utskrifning

af därpå grundade debetsedlar för hvarje särskild till området

hörande fögderi del;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

6:o) upprättande af vägfyrktalslängder jämlikt § 59 lagen den 23

oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet enligt

lydelsen i lagen den 20 juni 1905; samt

7:o) upprättande af inskrifningslistor jämlikt § 12 värnpliktslagen

den 14 juni 1901 och § 5 inskrifningsförordningen.

Vid afvägandet af de extra häradsskrifvarnas tjänstgöringsområden

lärer böra tillses, å ena sidan, att de icke göras större än att tjänstemannen

i allmänhet skall kunna utan åtminstone annat än tillfälligt biträde

ensam fullgöra arbetet, men att, å den andra, arbetsmängden dock

blir fullt tillräcklig för beredande af jämn sysselsättning året om. Med

hänsyn härtill hafva vi tänkt oss såsom lämpligt ett område med omkring

20,000 invånare.

Åt dylika extra häradsskrifvare borde enligt vår mening beredas

något fördelaktigare aflöningsförmåner än dem, som tillkomma ordinarie

landskontorist, så att, i händelse en sådan tjänsteman undfinge förordnande

på en extra häradsskrifvarsyssla, han vore pliktig till sin vikarie

afstå samtliga med landskontoristbefattningen förenade löneförmåner.

I sådant afseende hafva vi tänkt oss, att extra häradsskrifvare borde

åtnjuta — förutom de på hans tjänstgöringsområde belöpande debetsedellösen,

provisioner och expeditionslösen för bevis, som af honom

utfärdas den tid vederbörliga handlingar finnas hos honom tillgängliga —

dels andel efter folkmängden af det med den ordinarie häradsskrifvartjänsten

förenade förvaltningsbidraget samt dels fast arfvode till belopp

af 1,700 kronor. Dessa aflöningsförmåner äro föreslagna under förutsättning,

att förvaltningsbidraget till ordinarie häradsskrifvare kommer att

utgå efter 150 kronor för hvarje fullt 5,000-tal invånare enligt nådiga

propositionen n:r 71 till 1908 års riksdag.

Helt visst blefve ett förordnande på en efter dessa grunder inrättad

extra häradsskrifvarsyssla begärlig för aspiranter till ordinarie häradsskrifvartjänst.

Tillvaron af dylika extra häradsskrifvarbefattningar blefve

ock utan tvifvel af obestridligt gagn för utbildningen af häradsskrifvare,

och erfarenheten om det sätt, hvarpå dessa extra sysslor af sina innehafvare

förvaltas, komme förvisso att öfva ett nyttigt inflytande vid

pröfningen af vederbörandes ansökningar till ordinarie häradsskrifvarbefattningar.

Härtill kommer, att anordningen, såsom lätteligen torde

inses, skulle medföra besparing för statsverket.»

För att underlätta öfversikten öfver de sakkunnigas förslag till

indelning af de olika länen i fögderier och länsmansdistrikt hafva de

uppgjort följande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

21

Sammandrag.

Nuvarande

Föreslagen

indelning.

indelning.

Läns-

Läns-

Fögderier.

mans-

Fögderier.

mans-

distrikt.

distrikt.

Stockholms

län..........................................

6

23

4

21

Uppsala

» .........................................

4

19

2

14

Södermanlands

)) .........................................

4

12

2

12

Östergötlands

» .........................................

8

29

4

27

Jönköpings

» ..........................................

6

23

3

20

Kronobergs

» ..........................................

5

17

3

16

Kalmar

J» ........».................................

7

25

4

23

Gottlands

» .........................................

2

6

1

6

Blekinge

» ..........................................

2

9

2

9

Kristianstads

» ..........................................

4

23

4

23

Malmöhus

» .........................................

6

26

5

26

Hallands

» ..........................................

4

11

2

11

Göteborgs och Bohus

)) ..........................................

5

21

4

21

Älfsborgs

)) .......................................

6

29

5

28

Skaraborgs

» ..........................................

7

27

4

24

Värmlands

)) ......................................

7

19

5

19

Örebro

» ..........................................

4

17

3

17

Västmanlands

)) ..........................................

4

16

2

13

Kopparbergs

)) ..........................................

6

35

4

31

Gäfleborgs

» ..........................................

4

29

3

28

Västernorrlands

» ..........................................

6

30

5

30

Jämtlands

» .........................................

4

26

3

25

Västerbottens

» ..........................................

3

26

3

25

Norrbottens

» ..........................................

4

18

4

1 18

Summa

118

| 516

1 81

| 487

Den af de sakkunniga ifrågasatta ändringen i kronofogdens tjänsteställning

har af öfvervägande antalet länsstyrelser tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Därvid har dock, såvidt angår kronofogdens befrielse

från att vara utmätningsman, Eders Kungl. Maj:ts befallnings
-

Länsstyrelsernas

och

häradsskrifvarnas

yttranden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37.

hafvande i Stockholms län biträdt förslaget under förutsättning af kontrollens

tillfredsställande ordnande. Äfven andra länsstyrelser hafva

framhållit önskvärdheten af, att kronofogden erhölle en kontrollerande

verksamhet.

Vissa af länsstyrelserna hafva medgifvit, att genom de ifrågasatta

förändringarna lättnad i arbetet för kronofogden skulle uppstå, under

det att andra länsstyrelser ansett, att så icke skulle blifva förhållandet.

Förslaget om utvidgning af kronofogdarnas tjänstedistrikt har af

flertalet länsstyrelser, om ock, såvidt angår några bland dem, endast

med tvekan och med uttalande af vissa betänkligheter eller under närmare

angifna förutsättningar, biträdts eller åtminstone icke afstyrkts.

Därvid hafva dock vissa länsstyrelser, i hvad deras län beträffar, ansett

utvidgningen ej kunna genomföras i den af de sakkunniga föreslagna

omfattningen. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens

och Norrbottens län hafva, hvar för sitt län, ånyo framhållit

behofvet af ytterligare ett fögderi i länet.

Hvad angår förslaget till indragning af vissa häradsskrifvartjänster

och den däraf föranledda utvidgningen af ett antal häradsskrifvardistrikt,

hafva flertalet häradsskrifvare — hvilket flertal blir relativt

större, därest i beräkning tagas endast sådana häradsskrifvare, hvilkas

distrikt beröras af förslaget — uttalat sig emot distriktsutvidgningen.

De, som tillstyrkt eller icke motsatt sig utvidgningen, hafva med få

undantag gjort det under förutsättning att häradsskrifvarna i de mest

betungade distrikten bereddes lättnad i sitt arbete genom inrättandet

af det föreslagna extra häradsskrifvarinstitutet, eller ock att de erhölle

förvaltningsbidrag tillräckligt att lämna tillgång till skäligt arfvode åt

nödiga tjänstebiträden, eller finge hos sig anställda ett eller två af statsmedel

afiönade biträden.

Af länsstyrelserna hafva till förmån för den föreslagna utvidgningen

af häradsskrifvardistrikten uttalat sig, obetingadt eller under vissa

förutsättningar, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands,

Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Ålfsborgs, Örebro, Gäfleborgs,

Västernorrlands och Jämtlands län, den sistnämnda dock med tvekan.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings, Kalmar och Västmanlands

län hafva ansett en utvidgning möjlig, dock ej i den af de

sakkunniga ifrågasatta omfattning. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län har väl funnit det mest tilltalande, om länet

indelades i tre häradsskrifvardistrikt, men har dock icke haft någon

allvarsam anmärkning mot distriktens reducering i enlighet med de

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

23

sakkunnigas förslag. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län, som ej synes haft något att erinra mot förslagets

principer, har emellertid ansett förhållandena ej medgifva indragning af

någon häradsskrifvartjänst inom detta län, därvid Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande dock tillagt, att, om likväl en minskning ansåges

böra genomföras, det ju icke vore omöjligt att vidtaga reduktionen

på det af de sakkunniga föreslagna sättet. Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gottlands,

Blekinge, Skaraborgs, Värmlands och Kopparbergs län hafva motsatt

sig förslaget eller åtminstone däremot uttalat starka betänkligheter.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har återupptagit

frågan om inrättandet af ytterligare en häradsskrifvartjänst. Huruvida

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län tänkt

sig en liknande tjänst utöfver det af de sakkunniga föreslagna antalet,

framgår ej tydligen af dess yttrande.

Det af de sakkunniga framställda förslaget om inrättandet af extra

häradsskrifvarbefattningar har i allmänhet mötts med ogillande. Af de

häradsskrifvare, som yttrat sig i ärendet, har omkring en fjärdedel —

stundom endast motvilligt eller såsom ett alternativ — biträdt eller

åtminstone ej motsatt sig förslaget. Äfven om hänsyn tages allenast

till häradsskrifvarna i sådana fögderier, hvilka redan innehålla mer än

50,000 invånare eller enligt förslaget skulle helt eller delvis ingå i dylika

distrikt, har en jämförelsevis ringa minoritet understödt förslaget.

Af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva 18 mer eller

mindre kraftigt motsatt sig sistnämnda förslag, därvid vissa befallningshafvande

uttalat den mening, att en fördelaktigare anordning vore att

åt häradsskrifvarna i de mera betungade distrikten anvisades tillräckliga

förvaltningsbidrag eller — såsom två bland dem föreslagit — att

hos sådana häradsskrifvare anställdes af statsmedel aflönade biträden.

Bland de 6 befallningshafvande, som biträdt förslaget, hafva synbarligen

tre — de i Kalmar, Gottlands och Jämtlands län, och måhända

äfven eu fjärde, länsstyrelsen i Gäfleborgs län, ehuru sådant ej med

tydlighet framgår af dess yttrande — endast motvilligt gått med därpå,

och allenast en, den i Kristianstads län, framhållit den föreslagna

anordningens lämplighet.

Kammarkollegium och statskontoret hafva, beträffande sin egen Åmbetsveruppfattning

i ärendet, inskränkt sig till do delar däraf, som gifvit äm- ken» utlåtande

betsverken anledning till särskilt yttrande; och som detta yttrande kunnig^

dels innefattar ett principuttalande och dels äfven redogör i samman- p M
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

jKungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

trängd form för det hufvudsakliga af hvad länsstyrelser och. öfriga lokala

myndigheter haft att erinra i afseende på de sakkunnigas förslag,

anser jag mig böra i dess helhet återgifva detta ämbetsverkens yttrande,

så lydande:

»Såsom ostridigt torde väl få anses, att den arbetsbörda, som i ett

fögderi åligger häradsskrifvaren, i regeln är drygare än den, som påhvilar

kronofogden. Då man vid de förslag rörande fögderiernas omreglering,

som föregått det nu föreliggande, sökt bestämma lämpliga

omfattningen af de för kronofogde och häradsskrifvare gemensamma

tjänstedistrikten, torde man hafva sträfvat efter att skapa distrikt af

sådan storlek, att å ena sidan kronofogden däri skulle hafva full sysselsättning,

men å andra sidan häradsskrifvaren ej blifva öfver höfvan

betungad af arbete.

De sakkunnigas förslag åter har till syftemål att, med uteslutande

hänsyn tagen till omfattningen af kronofogdens arbete, reducera fögderiernas

antal så långt denna hänsyn medgåfve. De sålunda tänkta distrikten

hafva de sakkunniga funnit skola blifva allt för betungande

för liäradsskrifvarna, hvarför de, för att ändock kunna genomföra reduceringen,

utan att bortkasta den förmån, som läge i fögderitörvaltningens

enhet genom kronofogde- och häradsskrifvardistriktens sammanfallande,

framlagt sitt förslag om inrättande enligt närmare angifna

grunder af extra häradsskrifvarbefattningar.

Om man nu anser riktigt, att omfattningen af det kronofogden

åliggande arbetet bör vara ensamt normerande för fögderiernas storlek,

torde antalet af kronofogdarnas tjänstedistrikt — helst för det fäll den af

de sakkunniga föreslagna ändringen i kronofogdarnas tjänsteställning

komme att, på sätt de sakkunniga ansett och flera af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande medgifvit, medföra lättnad i kronofogdarnas

arbete — utan någon mera afsevärd olägenhet kunna förminskas i det

närmaste till det af de sakkunniga ifrågasatta.

Gifvetvis vore det, för bibehållandet af enheten i fögderiförvaltningen,

önskvärdt, att häradsskrifvarnas tjänstedistrikt sammanfölle med

kronofogdarnas. I detta senare hänseende torde dock få erinras, hurusom

åtskilliga bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalat

den mening, att det icke numera kunde anses föreligga behof af att

dessa båda tjänsteområden sammanfölle, därvid af vissa befallningshafvande

framhållits, att den enda mera framträdande olägenheten af

de icke sammanfallande tjänsteområdena utan svårighet kunde undvikas

därigenom, att kronofogden ålades upprättandet af specialräkningen

och öfriga räkningar för hela fögderiet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

25

Det synes ämbetsverken tydligt, och är ju äfven af de sakkunniga

förutsatt, att, om man skulle bestämma omfattningen af liäradsshrifvarnas

tjänstedistrikt med hänsyn uteslutande till beskaffenheten och mängden

af det häradsskrifvaren åliggande arbetet, hvilket ju erkänts vara

drygare än kronofogdens, dessa distrikt skulle blifva till omfattningen

mindre än kronofogdarnas och följaktligen till antalet större.

Om sålunda häradsskrifvardistrikten, när man är oförhindrad att

bestämma deras omfattning efter rationella grunder, ej skulle blifva

sammanfallande med kronofogdedistrikten, men det å andra sidan måste

erkännas såsom önskvärdt att så emellertid kunde ske, framställer sig

till besvarande det af de sakkunniga till skärskådan upptagna spörsmålet,

huruvida icke någon utväg kunde gifvas, hvarigenom häradsskrifvardistrikten,

utan att tjänstemannens börda öfver höfvan ökades, kuude

svälla ut till samma omfattning som de ifrågasatta nya kronofogdedistrikten.

Den i sådant ändamål föreslagna anordningen med extra häradsskrifvare

erbjuder väl enligt ämbetsverkens mening vissa fördelar, men

skulle å andra sidan komma att medföra åtskilliga synnerligen beaktansvärda

olägenheter.

Ämbetsverken tillåta sig här upptaga hufvudinnehållet i de erinringar,

som mot denna anordning framställts å Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes och häradsskrifvarnas sida. Anordningen skulle

blifva till olägenhet och ofta till obehag icke blott för den ordinarie

och den extra häradsskrifvaren utan äfven för myndigheter och allmänheten.

För att kunna verkställa de honom åliggande arbetena

måste den extra häradsskrifvaren året om äga tillgång till samtliga de

handlingar, som afsåge hans område; men då vissa arbeten beträffande

berörda område syntes vara förbehållna den ordinarie häradsskrifvaren,

hade äfven denne behof af nästan ständig tillgång till samma handlingar.

Myndigheter och allmänhet måste för erhållande af bevis och

upplysningar i afseende å samma område vända sig än till den ene än

till den andre tjänstemannen, och då man ej på förhand kunde veta,

hos hvilkendera de handlingar, som behöfdes för bevisets eller upplysningens

lämnande, för tillfället förvarades, stannade man ofta i villrådighet,

till hvilkendera man hade att för ändamålet hänvända sig. Anordningen

skulle hafva till följd, att den ordinarie häradsskrifvaren blefve

främmande för vissa delar af sitt distrikt, äfvensom medföra en betänklig

rubbning i enheten och kontinuiteten i fögderiförvaltningen,

helst sannolikt vore, att de extra befattningshafvarna jämförelsevis ofta

Bill. till Eilcsd. Prof. lfJOO. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

ombyttes. Lindringen i den ordinaries arbetsbörda blefve i själfva verket

icke så väsentlig. Anordningen, som innebure ombildande af en

stor del af den ordinarie häradsskrifvarkåren till en extra tjänstemannaklass

med nästan enahanda åliggande som de ordinarie, men med väsentligt

lägre aflöning, ginge i rak strid med de principer, som under

senare tider följts vid ordnandet af arbetsförhållandena inom statens

verk. Här vore nämligen ej fråga om att fylla ett tillfälligt behof af

arbetshjälp, utan om att i ganska stor utsträckning anställa extra tjänstemän

för utförande af ordinarie tjänstegöromål eller till och med för

uppehållande af tjänstebefattning, som ansetts icke kunna undvaras.

De sålunda framställda betänkligheterna mot den ifrågasatta extra

häradsskrifvarinstitutionen dela ämbetsverken till fullo, och anse ämbetsverken

olägenheterna åt anordningen vara af så framträdande beskaffenhet,

att de enligt ämbetsverkens åsikt öfverväga icke blott de

fördelar, som anordningen, enligt hvad förut antydts, onekligen innebär,

utan äfven olägenheterna däraf, att kronofogdens och häradsskrifvarens

tjänstedistrikt icke skulle komma att sammanfalla. Ämbetsverken

kunna därför icke annat än afstyrka förslaget i denna del.

Härtill finna sig ämbetsverken hafva desto större skäl, som ämbetsverken,

hvilka förmoda, att det icke skulle dröja länge efter dylika befattningars

inrättande, förr än kraf på deras öfverförande å ordinarie

stat skulle framställas, anse slika kraf icke i längden kunna tillbakavisas.

Att utan vidare låta häradsskrifvardistrikten svälla ut till samma

omfattning som de föreslagna kronofogdedistrikten möter uppenbarligen

äfven betänkligheter.

Ämbetsverken få i sådant afseende erinra om hvad å häradsskrifvarnas

och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes sida härutinnan

anförts. Häradsskrifvarna i de större distrikten vore, har det sålunda

sagts, så öfverhopade af arbete, att de måste hafva ett eller flera ständiga

biträden och vissa delar af året ett flertal tillfälliga. Äfven i de

mindre distrikten måste anlitas hjälp af mer eller mindre tillfällig beskaffenhet;

stundom nödgades häradsskrifvaren äfven här att hafva fast

anställdt biträde. En stor del af häradsskrifvarens åligganden vore väl

af den enkla beskaffenhet, att tjänstebiträde kunde i vidsträckt mån anlitas,

men det måste dock sörjas för, att häradsskrifvarens arbetsbörda

ej blefve större, än att han hunne ägna nödig tillsyn åt det arbete, för

hvars riktighet han vore såsom tjänsteman ansvarig. Ett motsatt förhållande

innebure en betänklig olägenhet. Vid bestämmandet af di
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

striktens storlek måste hänsyn tagas till att debiteringsarbetet och äfven

andra bestyr numera blifvit till tiden starkt koncentrerade. Forcering

af det viktiga debiteringsarbetet medförde fara för arbetsresultatets pålitlighet.

Därför vore distrikten i riket redan flerstädes tillräckligt

stora, och några af dem borde snarare minskas än ökas. En mera

allmän förstoring af distrikten i den af de sakkunniga angifna riktning

skulle medföra stor risk för att häradsskrifvargöromålen icke blefve på

tillfredsställande sätt utförda. Därest det hvilande rösträttsförslaget antoges,

förmodades en betydande arbetstillökning komma att tillföras

häradsskrifvarna i och för uppgörandet af röstlängderna, ett arbete, som

med hänsyn till sin vikt måste utföras af bäradsskrifvaren själf eller

under hans noggranna kontroll, och med hvilket därjämte komme att

följa den svårigheten, att det skulle till väsentligaste delen verkställas

under den tid bäradsskrifvarens arbete med taxeringslängderna vore

som brådast.

Åtskilligt af hvad sålunda anförts synes ämbetsverken vara förtjänt

af beaktande; och torde det få anses såsom en riktig grundsats,

att häradsskrifvarnas distrikt lämpligen ej böra göras större än att

häradsskrifvaren kan själf utföra eller åtminstone på fullt betryggande

sätt öfvervaka utförandet af alla viktigare och mera hufvudsakliga delar

af det honom åliggande arbetet.

Ämbetsverken, som icke hafva någon mer vägande anmärkning

mot det af de sakkunnige framställda förslaget i afseende å förändringen

i kronofogdens tjänsteställning, därvid ämbetsverken dock anse den

af vissa bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordade bestämmelsen

därom, att kronofogden bör åläggas kontroll å länsmännen

i dessas egenskap af utmätningsmän, vara välbetänkt, få på grund af

det anförda uttala den mening, att, därest frågan om fögderiförvaltningens

organisation af något skäl icke finnes böra lösas i enlighet med

det af Eders Kungl. Maj:t till sist förliden riksdag i nådig proposition

n:r 71 framlagda förslaget — en lösning, som, ur rent administrativ

synpunkt sedt, väl blefve den mest tillfredsställande — en omreglering

af de nuvarande fögderierna lämpligen bör ske sålunda, att kronofogdarnas

distrikt bestämmas i nära öfverensstämmelse med de sakkunnigas

förslag och häradsskrifvarnas till ungefär det i förberörda nådiga

proposition föreslagna; och torde någon erinran icke vara att göra mot

det af vissa länsstyrelser framställda förslaget därom, att kronofogden

skulle åläggas upprätta specialräkningen för fögderiet. Då ämbetsverken,

på sätt af den följande redogörelsen framgår, dels, hvad kronofogdedistrikten

beträffar, funnit sig, å ena sidan, förhindrade att förorda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

tre af de föreslagna indragningarna och, å den andra, föranlåtna att vidhålla

sin i utlåtande den 9 februari 1907 uttalade åsikt om behofvet

af två nya fögderier, dels, så vidt häradsskrifvardistrikten angår, vid

öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit, ansett sig kunna tillstyrka

bifall till två af ämbetsverken förut icke till behandling förehafda

förslag till indragning af häradsskrifvarbefattningar, skulle alltså

kronofogdedistrikten, hvilka fortfarande torde böra benämnas fögderier,

blifva 86 och häradsskrifvardistrikten 105 eller, om länsmännens i nuvarande

lappmarksfögderiet befattning med mantalsskrifningen skulle

upphöra och följaktligen antalet häradsskrifvare här böra blifva lika

med antalet kronofogdar, 106.

Då det torde åligga ämbetsverken att uttala sin uppfattning i fråga

om lämpligaste sättet för fögderiernas omreglering jämväl för det fall,

att Eders Kungl. Maj:t emellertid skulle finna af förhållandena påkalladt,

icke blott att kronofogdarnas antal i förut angifven omfattning inskränkes,

utan äfven att, för bevarande af enheten i fögderiförvaltningen,

häradsskrifvarnas tjänstedistrikt nedbringas till samma antal som kronofogdarnas,

få ämbetsverken anföra, att ämbetsverken icke heller för sådan

händelse anse sig kunna tillstyrka införandet af extra häradsskrifvarinstitutionen,

hvarigenom ju, utom annat, berörda enhet i själfva

verket skulle gå förlorad, utan att ämbetsverken för nämnda fall anse

det lämpligare att — i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad vissa

af de i ärendet hörda vederbörande föreslagit -— i de mera betungade

fögderierna, vare sig drygheten i arbetet är beroende på hög folkmängd

eller på andra särskilda omständigheter, skall finnas fast anställdt biträde

emot visst bestämdt arfvode, hvilket icke torde böra understiga

2,000 kronor och som lämpligen bör utgå på sådant sätt, att af det

häradsskrifvaren anvisade förvaltningsbidraget hälften skall tillfalla biträdet

samt återstoden utgå af ett för ändamålet anvisadt förslagsanslag.

I detta sammanhang torde ämbetsverken få påpeka, hurusom hos

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och häradsskrifvarna olika meningar

gjort sig gällande i fråga om, när ett häradsskrifvardistrikt må

kunna anses hafva uppnått den storlek, att det vore att hänföra till de

mera betungade. Gifvetvis inverka härutinnan, såsom äfven framhållits,

andra omständigheter än folkmängd och areal, såsom antalet

socknar, kommunikationernas beskaffenhet, förekomsten af industriell

verksamhet, graden af utvecklingsmöjligheterna i orten, mängden af

själfständiga jordbruksfastigheter med mera. Hvad folkmängden beträffar,

torde knappast kunna förnekas, att redan i distrikt med 40,000

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

invånare häradsskrifvarens arbetsbörda i allmänhet torde vara af den

omfattning, att behof af ständigt, till häradsskrifvartjänst kompetent

biträde gör sig gällande.

Såsom en måhända icke förkastlig medelväg skulle emellertid kunna

tänkas en sådan jämkning mellan kronofogdarnas och häradsskrifvarnas

tjänstedistrikt, att förutom de tre fögderier, hvilkas indragning

ämbetsverken, på sätt ofvan omförmälts, icke kunnat tillstyrka, ytterligare

de fögderier skulle bibehållas, i fråga om hvilka lämpligheten af

indragningen kan i mera afsevärd mån blifva föremål för tvekan. Detta

skulle vara förhållandet med ett fögderi i hvartdera af Södermanlands,

Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Västmanlands län, hvarigenom de

gemensamma tjänstedistriktens antal skulle blifva 91, i hvilka häradsskrifvaren

skulle kunna tänkas icke vara urståndsatt att ombesörja det

honom åliggande arbetet utan det i det föregående ifrågasatta, delvis

med statsmedel direkt aflönade biträdet och likaledes utan den af vissa

vederbörande fordrade ökningen i förvaltningsbidraget.

För genomförandet af häradsskrifvardistriktens utvidgning synes en

nödvändig förutsättning vara, att § 1 i gällande mantalsskrifningsförordning

erhåller förändrad lydelse. I vissa af de föreslagna nya distrikten,

såsom det å Gottland med dess 92 mantalsskrifningsdistrikt,

för hvilka mantalsskrifningen uppgifvits taga en tid af tillsammans 43

dagar, och två inom Skaraborgs län med hvartdera 77 mantalsskrifningsdistrikt,

lärer det uppenbarligen kunna blifva omöjligt för häradsskrifvaren

att under den för mantalsskrifningen bestämda tid af 1 Va

månad — som innehåller 38 arbetsdagar — medhinna mantalsskrifningen,

om nämligen hvarje kommun håller på sin genom nämnda paragraf

tillförsäkrade rätt, att mantalsskrifningen skall försiggå inom distriktet.

Paragrafen torde därför böra erhålla sådan förändrad lydelse,

att undantag från bestämmelsen om mantalsskrifningens förrättande

inom distriktet kan af Konungens befallningshafvande medgifvas, där

sådant pröfvas nödigt.»

Slutligen hafva ämbetsverken med utförlig motivering redogjort för

de fall, då ämbetsverken, på sätt ofvan anförts, ansett sig föranlåtna

att frångå, beträffande häradsskrifvardistrikten, förberörda nådiga proposition

och, i afseende å kronofogdedistrikten, de sakkunnigas förslag.

Sålunda hafva ämbetsverken förordat indragning af en utaf luiradsskrifvartjänsterna

å Kalmar läns fastland och ansett sig ej hafva något

att erinra mot indragning af en häradsskrifvartjänst i Jämtlands län;

hvaremot ämbetsverken i strid mot de sakkunnigas förslag ansett, att

indragning af kronofogdetjänster icke borde äga rum i Gäfieborgs län,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Sveriges bäradsskrifvarförening.

Departe
mentschefen.

Kronofogde
tjänsterna.

ej heller i Jönköpings län utöfver 4 och i Kopparbergs utöfver 5. Tilllika

hafva ämbetsverken förordat, att de tidigare väckta och i nådiga

propositionen n:r 71 till 1908 års riksdag upptagna förslagen om inrättande

af ännu ett fögderi i hvartdera af Västerbottens och Norrbottens

län måtte vinna afseende.

I detta sammanhang ber jag få nämna, att »Sveriges häradsskrifvarförening»

uti en den 2 december 1908 till civildepartementet iogifven skrift

uttalat, bland annat, att häradsskrifvare i fögderier med större folkmängd

än högst 35,000 invånare icke kunde utföra och i detalj kontrollera allt

till tjänsten hörande arbete, och att detta framdeles syntes blifva ännu

svårare, när måhända en ny arbetsbörda pålägges i och med upprättande

af röstlängder till riksdagsmannaval. Ett fögderi af nyss angifven storlek

borde anses såsom ett normalfögderi, hvilket icke utan tvingande

skäl kunde förstoras. Ett större fögderi kunde ej af en häradsskrifvare

ordentligen skötas utan anlitande af flera tjänstebiträden, af hvilka minst

ett måste innehafva full kompetens att på egen hand utföra och äfven

deltaga i kontrollen öfver alla till tjänsten hörande arbeten. Anställandet

af sådana biträden kräfde emellertid en kostnad, som ej stode i

rimlig proportion till den för häradsskrifvarna vid 1908 års riksdag

föreslagna lönestat. En nödvändig förutsättning för genomförande af

de sakkunnigas förslag vore därför, dels att häradsskrifvarna beviljades

ett . tillräckligt förvaltningsbidrag af minst 250 kronor för hvarje påbörjadt

5,000-tal invånare i fögderiet, dels att en betydlig minskning

i antalet förrättningsställen för mantalsskrifningarna infördes.

Jag har i det föregående sökt att i allmänna drag uppvisa, att det

ofta uttalade önskemålet af kronofogdetjänsternas indragning och bestyrens

öfverflyttande å länsmännen ingalunda kan realiseras med besparing

för statsverket; att en högeligen viktig och hela året om fortgående

verksamhet hos kronofogden, nämligen uppbörden, väl skulle

kunna anförtros åt länsmännen, men icke samtidigt med kronofogdens

alla öfriga skrifgöromål tillåta länsmännen utöfvandet af deras öfriga

verksamhet för åklagarkallets och polisskyddets upprätthållande m. m.,

och att i hvarje fall kontroll och bokföring hos länsstyrelserna, när uppbördsmännens

antal flerdubblades, skulle kräfva ökade kostnader och

möta andra hinder; att länsmännens öfvertagande af kronofogdens mångfaldiga

göromål och särskildt af uppbördsförvaltningen med säkerhet

kräfde anställandet af särskilda polismän till ett betydande antal, hvilket

alltså innebure, att tjänstemännens benämning väl förändrades, men

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

31

knappast deras ställning inom förvaltningen; att en för administrationen

synnerligen viktig synpunkt, nämligen öfvervakandet och kontrollen

öfver alla enskildheter icke kunde omedelbart från länsstyrelserna tillgodoses,

utan att denna med nödvändighet kräfde ett led i förvaltningen

emellan länsstyrelserna och länsmännen; samt att Eders Kungl. Maj:t

genom kungörelsen den 4 december 1908 om obligatorisk direkt skriftväxling

redan sökt verka för införande af all möjlig förenkling inom

administrationen och för undanröjandet af det med skäl öfverklagade

mångskrifveriet, ett mål, som väl äfven får anses vara åsyftadt och

främjadt jämväl genom nådiga cirkuläret den 22 mars 1907 angående

förenkling af expeditionsformerna m. m.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra om hvad jag yttrade i

mitt anförande till statsrådsprotokollet den 21 februari 1908 vid

föredragning af frågan om landtstatens lönereglering, nämligen att,

ehuru det knappast kunde förnekas, att ju icke en förskjutning af

arbetena ägt rum inom det tiänstområde, som vore för kronofogde

och länsman gemensamt, så att en del af de dem åliggande bestyr

kommit att nästan uteslutande hvila å länsmannen, det dock syntes

mig möta ganska stora vanskligheter vid att skarpt precisera, hvilka

göromål skulle enbart tillhöra kronofogden och hvilka skulle uteslutande

af länsmännen förrättas. Redan det, att kronofogdens distrikt vore så

ofantligt mycket mera omfattande, verkade med nödvändighet, att hans

befattning till väsentliga delar l^lefve öfvervakande, och det vore i månget

fall meningslöst, att kronofogden personligen skulle verkställa bestyr,

dem länsmannen med vida mindre besvär och tidsuppoffring lika

väl besörjde. — Men genom den reform, hvartill jag strax skall

komma och som afser, att utmätningsärendena i allmänhet skola skiljas

från kronofogden för att läggas å länsmännen med eget ansvar, åsyftar

jag emellertid att i ett högst viktigt och omfattande förvaltningsområde

verkligen införa en skarp åtskillnad emellan kronofogdens och länsmannens

hittills i mångt och mycket sammanfallande tjänstbestyr. Och

att såväl kronofogden som länsmannen kunna — med undantag för den

egentliga uppbörden — taga omedelbar befattning med en del af de

mångfaldiga förvaltningsbestyren, detta anser jag så långt ifrån vara

ett ondt, som bör undanröjas, att jag fast hellre finner det innefatta en

styrka i organisationen, som statsförvaltningen knappast kan undvara.

Nog högt kan man, enligt min åsikt, icke skatta gagnet däraf, att i en

brådskande och viktig tjänstangelägenhet det inom länsmannens tjänstedistrikt

finnes en annan befogad tjänsteman och därtill med högre kvalifikation,

som genast kan ingripa. Jag behöfver härvid icke tänka uteslutande

s. 32 Kontrollera mot PDF

Exekutions
väsendet.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

på polis- och åklagarkallet utan äfven på åtskilliga andra områden af

förvaltningen.

En omständighet, som icke heller får förbises i fråga om kronofogdens

betydelse för administrationen och hvilken jag icke förut berört, är den

obestridliga fördel, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har att i

honom äga tillgång till ett tjänstorgan, som lämpligen bör anlitas för

större menigheters hörande i viktiga samhällsangelägenheter samt för

sådana frågors beredning inom orterna, uppgifter, dem länsmännen visserligen

icke alltid, bland annat, på grund af deras distrikts begränsning

kunna fylla.

Enligt gällande utsökningslag är kronofogde, hvar inom sitt tjänstgöringsområde,

utmätningsman å landet, hvilken har att fullgöra hvad

öfverexekutor förordnar, verkställa dom samt i vissa fall utan föreskrift

af annan myndighet förrätta utmätning. Kronofogde äger emellertid att

för bestämdt fall till utmätningsman i sitt ställe sätta länsman eller

annan man, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande är antagen;

dock svarar vid utmätning kronofogden själf för redovisningen och för

skada, som kan uppkomma af utmätningsmannens fel eller försummelse.

Kronofogde må ej åt annan uppdraga försäljning af fast egendom eller af

fartyg, som i 92 § utsökningslagen sägs, ej heller fördelning af köpeskilling

för fast egendom eller för lös egendom i vissa fall. Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande äger för bestämdt fall eller inom visst område

förordna länsman eller annan lämplig person att på eget ansvar

i kronofogdens ställe vara utmätningsman.

Af infordrade uppgifter från rikets samtliga län har jag visserligen

inhämtat, att under år 1907 . länsmännen förrättat de allra flesta utmätningar

å landet. Det vore dock mycket kortsynt, om man föreställde

sig, att kronofogden vid sådant förhållande varit utan betydelse

för exekutionsväsendet. Oafsedt det ansvar, han personligen burit för

ärendenas jämna gång och för redovisningen, har hans dagbok och det

sätt, hvarpå den förts — ett arbete, som inom större fögderier måste

anses synnerligen kräfvande och i hvarje fall fordrar mycken omsorg

och vaksamhet — inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utgjort

en högst viktig kontroll öfver utsökningsväsendets handhafvande.

Men detta oaktadt och då det här gäller att söka åstadkomma all

den begränsning af aflöningsstaten, som är möjlig, har jag ansett mig

kunna såsom en förutsättning för en ytterligare indragning af kronofogdetjänster

och följaktligen kronofogdedistriktens utvidgning föreslå

den högst väsentliga reform, att hela exekutionsväsendet, utom för så

vidt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner undantagsvis åt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

33

nöden att anlita kronofogden i utmätningsärende, eller fråga är om

försäljning af fast egendom eller af fartyg, som i 92 § utsökningslagen

sägs, skulle öfverflyttas på länsmännen under eget ansvar. Därmed synes

naturligen böra följa ej allenast, på sätt de sakkunniga framhållit, att

statens garanti enligt lagen den 10 juli 1899 om ersättning af allmänna

medel i vissa fall för skada, som förorsakas af ämbets- eller tjänsteman,

bringas att omfatta medel, dem länsmannen såsom utmätningsman har om

händer, utan ock att till länsmannen såsom utmätningsman utsträckes föreskriften

om årlig inventering enligt förordningen den 10 juli 1899, äfvensom

att länsmannen i sin nu nämnda egenskap får till tjänsteåliggande

att föra dagbok i utsökningsmål och sådan dagbok, som i 10 § af förordningen

den 12 juli 1878 är för stadsfogde föreskrifven i fråga om uppbördsrestantier.

Det har nämligen synts mig ej allenast följdriktigt utan

ock eljest lämpligt, att länsmannen får fungera såsom utmätningsman

äfven beträffande indrifningen af de uppbördsrestantier och öfriga afgifter,

som uppräknas i förordningen angående förändrade föreskrifter om

utmätning för krono- och kommunalutskylder, allmänna afgifter m. m. den

12 juli 1878, äfvensom af böter, med rätt för länsmannen såsom nu att

på eget ansvar uppdraga åt fjärdigsman att förrätta utmätning af lös

egendom. Kronofogdens redogörarställning skulle däremot bibehållas ej

allenast beträffande kronoutskyldsrestantier och böter utan ock i fråga

om indrifning af de å uppbördsstämma oguldna kommunalutskylder, vägskattemedel,

i det fall att dessa lika med kommunalutskylder indrifvas

och redovisas, samt församlingsafgifter till prästerskapet. De kommunala

uppbördsmännen skulle således fortfarande hafva att med sin framställning

om indrifning af uppbördsresterna vända sig till kronofogden,

hvilken i hittills gällande ordning borde låta genom utmätningsmän, inom

eller utom fögderiet, i hvarje fall medelst direkt skriftväxling, besörja

indrifningen och för densamma redovisa; kronofogden obetaget att, liksom

länsmännen, omedelbart inom sitt fögderi anlita fjärdingsman om

indrifningen, i hvilket fall kronofogden skulle anses som utmätningsman

och bära det med sådan ställning förenade ansvar. Af det föregående

följer ock, att statens ansvarighet enligt den först åberopade

författningen af den 10 juli 1899 skulle fortfarande gälla i fråga om

kronofogden såsom utmätningman. — En förändring i ofvan antydd

riktning synes mig icke allenast öfverensstämma med rådande praxis,

enligt hvilken, på sätt jag förut uppvisat, kronofogdarna redan nu i

stor omfattning öfverlämna åt länsmännen att på kronofogdens ansvar

verkställa utmätningar, utan reformen är äfven, enligt min uppfattning,

ägnad att tillmötesgå det rätt allmänt uttalade önskemålet af exekutionsBill.

till lliksd. Prot. li)0(J. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

Antal

kronofogdar.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

kostnadernas nedbringande. I hvarje fall har jag icke utan denna

reform ansett mig kunna tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen

föreslå den högst betydande reduktion af fögderiernas antal och

den därmed förbundna utvidgning af deras distrikt, hvilken jag i det

följande ämnar förelägga Eders Kungl. Maj:t.

Måhända frågar man sig, huruvida vid genomförande af nu berörda

reform kronofogden framdeles får någon betydelse i afseende på exekutionsväsendet.

Därutinnan anser jag mig allra först böra ånyo erinra

därom, att kronofogden skulle fortfarande vara utmätningsman i det fall,

att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande undantagsvis finner af nöden

att därom anlita honom, eller fråga är om försäljning af utmätt fast

egendom eller af fartyg enligt hvad i 92 § utsökningslagen sägs. Och

vidare vill jag framhålla, att enkannerligen i län med ett större antal

länsmän, men äfven där länsmännens antal är relativt litet, Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande svårligen skall kunna effektivt kontrollera

länsmännens utmätningsmannaverksamhet utan biträde af ett tjänstorgan

emellan länsstyrelsen och länsmännen. Slutligen lärer den verkligt

sakkunniga instämma däri, att det är till synnerlig fördel för länsmännen

att i sin nämnda verksamhet kunna påräkna kronofogden såsom

rådgifvande förman.

Hos chefen för justitiedepartementet har jag gjort framställning om

utarbetande af förslag till de lagändringar, som kunna betingas af en

reform i den riktning jag nu angifvit. Enligt hvad nämnda departementschef

meddelat, torde förslag i ämnet komma att föreläggas årets

Riksdag.

Med iakttagande af hvad jag sålunda beträffande kronofogdarnas

förändrade ställning anfört inses lätt, att, om man undantar uppbördsväsendet,

kronofogdens tjänsteuppgifter för framtiden komma att mera

än förr blifva hufvudsakligen öfvervakande. Men hvar och en med

administrationsfrågor någorlunda förtrogen person bör utan svårighet

finna, såsom jag förut antydt, att kronofogdens funktion i detta hänseende

är mycket viktig. Styrelserna för föreningarna »Sveriges kronofogdar»

och »Sveriges kronolänsmän», hvilka haft tillfälle att taga

kännedom om de sakkunnigas promemoria i ämnet, hafva hos mig gifvit

tillkänna, att de för sin del icke funnit något att erinra emot de sakkunnigas

förslag och att styrelserna därför enhälligt uttalat sin anslutning

till detsamma.

De sakkunniga hafva med förut angifna synpunkter för ögonen ansett

sig kunna föreslå, att kronofogdetjänsterna från nuvarande antalet

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 37.

35

118 inskränkas till 81, såsom framgår af det sammandrag jag förut

i detta mitt yttrande återgifvit. Emellertid anser jag mig icke kunna

medverka till fastställandet af en fullt så låg siffra, utan liåller före, att

därutöfver ett fögderi bör bibehållas i Jönköpings, ett i Kopparbergs

och ett i Gäfleborgs län.

De bestämmande skälen för mitt ifrågavarande förslag äro hufvudsakligen

desamma, som anförts af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och ämbetsverken. Hvad Jönköpings län angår, blifva sålunda

två af de föreslagna tre fögderierna för stora till areal och folkmängd.

Befolkningen är mycket rörlig, hvilket ökar handräckningsärendenas

börda, och kommunernas antal för stort för att nppbördsresorna skulle

kunna medhinnas inom lagbestämd tid. Det föreslagna Östbo med

flera härads fögderi blefve för invånarna i det vidsträckta Mo härad

mycket obekvämt, och slutligen företer länet, inom hvilket finnes en

framåtgående industri, den för södra och mellersta Sverige mera ovanliga

bilden af en jämväl under, senare år å landsbygden ständigt växande

folkmängd.

Vidkommande. Kopparbergs län har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

på det bestämdaste afstyrkt bifall till de sakkunnigas

förslag och särskildt förklarat sig icke under några förhållanden kunna

taga på sitt ansvar att förorda uppdelning af Nedan-Siljans fögderi på

angränsande distrikt, till stöd hvarför åberopats dels en betydande

industri och stadigt växande folkmängd, dels arealförhållanden och den

långt vidsträckta jordstyckningen. Särskildt hafva ämbetsverken erinrat,

att folkökningen å länets landsbygd under 17 år från och med år 1890

utgjort mera än 14 procent.

Hvad angår Gäfleborgs län, befinner sig detta i mycket kraftig

utveckling och folkmängden är stadd i jämn och liflig ökning, motsvarande

under åren 1890—1907 mera än 19 procent. Fortsätter denna

ökning som hittills, torde, såsom ock ämbetsverken påpekat, ej kunna

undvikas, att arbetet snart nog blifver tjänstinnehafvarna öfvermäktigt

och en delning af fögderierna oundviklig. Någon utvidgning kan därför

ej af mig tillrådas. Snarare kan tänkas som en nödvändighet att

dela Gästriklands fögderi, hvarest folkökningen öfverstiger 31 % under

nyss nämnda år och folkmängden nu utgör 68,398.

Antalet kronofogdar skulle således blifva 84, fördelade på länen

såsom föreslaget är, med iakttagande af att antalet i hvarje af de tre

sistnämnda länen ökas med ett. Indragningen afser sålunda 34 kronofogdeplatser

af de nu på stat uppförda 118. Väl anse Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Västerbottens och Norrbottens län, att därutöfver

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Härads
skrifvar
tjänsterna.

Härads
skrifvar
göromålen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

en kronofogde ytterligare bort anställas i hvartdera af nämnda län, och

jag erkänner, att arealen och de stora afstånden tala mycket därför;

men jag bar dock, företrädesvis med hänsyn till det begränsade folkmängdstal,

som ännu i dessa län förefinnes, trott, att man tillsvidare

kan låta anstå med ökning af fögderiförvaltningspersonalen därstädes.

Däremot anser jag mig böra fästa uppmärksamheten därpå, att, om

ifrågasatt öfverflyttning till Stockholms stad af Brännkyrka, Nacka, Solna,

Lidingö och Bromma socknar kommer att genomföras, ett fögderi inom

Stockholms län bör kunna indragas.

Hvad härefter angår häradsskrifvardistrikten, ligger det i sakens

natur, företrädesvis med hänsyn till uppbörds-, redovisnings- och beskattningsväsendet,

att det vore önskvärdt, om dessa distrikt kunde

sammanfalla med kronofogdarnas och antalet af bägge tjänsterna fortfarande

blifva detsamma. Men en hvar, som är med förhållandena

någorlunda förtrogen, inser utan svårighet, att häradsskrifvargöromålen

— hvilka enkannerligen genom den senast antagna bevillningsförordningen

blifvit om ock till viss del af året mycket hopade — icke tilllåta,

att häradsskrifvarnas distrikt ökas utöfver en viss folkmängdsgräns.

Hvar denna gräns är att finna, beror utom af folkmängden af åtskilliga

andra faktorer såsom befolkningens rörlighet, industriens utveckling,

jordstyckningen m. m., hvarom allt särskildt ämbetsverken erinrat. Jag

anser mig böra därjämte framhålla en annan omständighet af synnerlig

betydelse. Denna afser det arbete, som upprättandet af röstlängd för

valen till Riksdagens andra kammare enligt det hvilande rösträttsförslaget

kommer att medföra särskildt för häradsskrifvarna. En redogörelse

för gången af häradsskrifvarens hufvudsakliga göromål under året

och den inverkan på dessa, röstlängdens upprättande kommer att öfva,

torde därför böra här meddelas.

Grundvalen för uppgörandet af alla de längder, som från häradsskrifvarkontoret

utgå, äro mantalsskrifningarna. Dessa förrättas under

tiden från 15 november till årets slut. I trakter, där in- och utflyttningar

från ena året till det andra talrikt förekomma, äro mantalsskrifningarna

i sig själfva ganska besvärliga, särskildt där nödiga upplysningar

icke därförinnan till pastor inkommit. Kommer så mantalsskrifningslängden

att omedelbart ligga till grund jämväl för röstlängden,

lärer det material, som nu vid mantalsskrifningarna insamlas, icke blifva

tillräckligt, utan häradsskrifvarna torde hafva att inhämta vida flera

upplysningar. I sådant hänseende lärer det af skäl, som sammanhänga

med valrättsbestämmelserna, närmast den om fullgjord skatteplikt, blifva

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

nödigt att särskilt för sig uppföra hvarje myndig man med angifvande

af hans yrke eller tjänst, fullständiga förnamn, tillnamn och födelseår.

Vidare lärer med hänsyn därtill, att i röstlängden må kunna göras de

anteckningar, som hafva afseende på skattskyldighetens fullgörande,

för hvarje sådan person böra, om han tidigare varit boende å annat

ställe, särskilt angifvas äfven hans förra mantalsskrifningsort och

hemvist.

Det kan möjligen synas, som om de antydda nya anteckningarna

skulle vara lätt verkställda. Så är dock långt ifrån förhållandet. I

trakter, där befolkningen ej invants att lämna skriftliga och fullständiga

mantalsuppgifter, kommer infordrandet af de upplysningar, som

här afses, att medföra ett högst betungande arbete. Och på noggrannheten

af dessa upplysningars inhämtande beror i allra högsta grad,

huruvida röstlängden skall kunna göras tillräckligt fri från fel. En

omständighet, som härvid bör särskildt framhållas, är anteckningen om

dem, som ej varit i kommunen mantalsskrifna å sådan tid, att de under

kalenderåret näst därförut skolat i samma kommun erlägga utskylder.

Då det villkorligt antagna vallagsförslaget ålagt dessa personer viss

bevisskyldighet i fråga om fullgörandet af skattskyldigheten, är det af stor

vikt, att från mantalslängden må kunna vinnas upplysning om, hvilka

sådan bevisskyldighet åligger, på det att de icke utan fullgörande däraf

blifva upptagna i röstlängden såsom röstberättigade. För de enskilda

är det naturligtvis äfven af synnerlig vikt, att de ej felaktigt blifva i

längden upptagna under nu ifrågavarande kategori. Men urskiljandet

af de ena från de andra fordrar i särskilda fall en alldeles särskild

vaksamhet och kan för öfrigt icke ske utan iakttagande af vissa ännu

ej befintliga föreskrifter. Ett närmare ingående på detta ämne torde

här icke vara lämpligt, desto mindre som hvad jag i fråga om röstlängden

nu yttrat och vidare kommer att här anföra meddelats mig från

justitiedepartementet, där frågan ännu är under förberedande behandling.

Visst är emellertid, att de anspråk, röstlängdens upprättande

ställa på häradsskrifvaren, komma att göra mantalsskrifningarna synnerligen

maktpåliggande och i följd däraf äfven i hög grad besvärliga.

Under den tid, mantalsskrifningarna pågå, har häradsskrifvaren

äfven att upprätta och till pastorsämbetena öfversända inskrifningslistor

rörande do inskrifningsskyldiga. Han har dessutom att jämte kronofogden

uppgöra specialräkningen för året, hvilken, utskrifven i två

exemplar, skall vara till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande afsänd

senast den 15 januari påföljande år.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

På nyåret till den 5 mars är häradsskrifvaren upptagen hufvudsakligen

med bearbetandet af det vid mantalsskrifningarna uppsamlade

materialet och utskrifningen af mantalslängderna. Dessa skola senast

den 5 mars vara till pastorsämbetena aflämnade för granskning. Då

mantalslängd skall finnas i två exemplar, torde i allmänhet äfven det

andra exemplaret under nu angifna tid upprättas.

Den tid, som för pastors granskning är anslagen, eller till den 15

mars, användes af häradsskrifvaren för tillskrifning af årets fastighetstaxeringslängder.

Dessa skola nämligen senast den 15 mars vara aflämnade

till taxeringsmyndigheterna.

Under den period, som härefter följer intill dess taxeringsförrättningarna

skola vara afslutade, eller till den 20 maj, har häradsskrifvaren

att verkställa vissa mindre kompletteringsåtgärder i afseende å föregående

årets mantals- och taxeringslängder. I öfrigt använder häradsskrifvaren

sin tid under förevarande period, i den mån han ej därunder

är hindrad af taxeringsförrättningar, att påbörja tillskrifningen af uppbördsboken.

Denna period är den minst besvärliga för häradsskrifvaren

under hela året, och vore det ej så, skulle utan tvifvel röstlängdens

upprättande för honom blifva en omöjlig sak, därest man fordrar, att

han skall vara underkastad tjänstemannaansvar för de arbeten, som tillhöra

häradsskrifvarkontoret.

Det är under denna period till den 20 maj, som röstlängden måste

till sin hufvudsakliga del göras färdig. Sedan, såsom med hänsyn till

röstlängdens upprättande torde blifva nödigt, nya föreskrifter kommit

till stånd rörande mhntalslängdens justering, har häradsskrifvaren nu

först att efter mantalslängderna tillskrifva röstlängderna för de olika

valdistrikten inom fögderiet. Han har sedermera att i röstlängderna

införa hufvuddelen af de anteckningar, som afse, att de personer, för

hvilka anteckningarna göras, ej må i längden angifvas såsom röstberättigade.

Hit höra anteckningar om icke fullgjord värnplikt samt om

uraktlåtenhet att erlägga utskylder till stat och kommun för de tre

föregående åren. För att utreda, hvilket arbete dessa sistnämnda anteckningar

kunna anses medföra i sådana fögderier, där befolkningen

är i högre grad rörlig, har inom annat departement gjorts en uträkning

härom för ett invid Stockholm beläget fögderi med omkring 38,000

invånare. Uträkningen har gifvit till resultat, att de poster, afseende

oguldna utskylder, som där skulle ifrågakomma till anteckning, uppgå

till ett ungefärligt antal af 12,000. Om detta arbete fördelas på en

månad, skulle således antecknandet komma att omfatta 400 poster för

hvarje dag under den månaden. Vore det nu fråga om att införa an
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

teckning om dessa restantier från längder, som i anseende till namnuppgifter

och i öfrigt motsvarade röstlängden, skulle detta arbete icke

blifva allt för tidsödande. Men längderna afse ju vidt skilda tider, under

Indika en på restlängd uppförd person kanske flyttat icke blott till

annat hemvist inom kommunen utan äfven till annan kommun. Utan

en särskild anordning till lättnad för igenfinnandet af den restförde i

först nämnda fallet, skall redan detta medföra ganska afsevärdt besvär.

Men kan ej den restförde återfinnas i den ifrågavarande röstlängden,

återstår för bäradsskrifvaren ingen annan utväg än att söka finna honom

i någon annan häradsskrifvarens handläggning tillhörande röstlängd.

Ty för häradsskrifvarens efterforskningar i detta afseende lärer ej kunna

uppställas någon annan gräns än omöjligheten att fullständigt medhinna

detta arbete.

När taxeringsförrättningarna den 20 maj afslutats, och häradsskrifvaren

således bekommit årets taxeringslängder, vidtager för honom under

tiden till den 20 juni ett mycket ansträngande arbete. Taxeringslängderna

skola då summeras och fullständigas medelst utförande af bevillnings-

och inkomstskattebeloppen. Såväl fullständiga afskrifter som

ock sammandrag af dessa längder skola tillika upprättas, och därjämte

har häradsskrifvaren att med ledning af taxeringsläugderna meddela

vägstyrelserna de i 61 § väglagen omförmälda uppgifter.

Redan nu är denna period för häradsskrifvaren en af de brådaste

på hela året. Härtill skulle nu komma afslutandet af röstlängderna,

hvilka enligt vallagsförslaget skola vara aflämnade till ordförandena i

valnämnderna senast den 25 juni. Då ju rösträttskvalifikationerna anknyta

sig till den 10 juni, kunna de uppgifter, hvarom röstlängden bör

innehålla upplysning, ej definitivt aflämuas till häradsskrifvaren förr än

efter nämnda dag. Ej mer än 14 dagar äger således häradsskrifvaren

att använda för röstlängdernas komplettering och afslutande, och enbart

detta arbete är tydligen af den beskaffenhet, a it härutöfver icke något

kan af häradsskrifvaren under samma tid medhinnas.

År detta arbete utfördt och har häradsskrifvaren, såsom honom

åligger, den 20 juni aflämnat till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

årets taxeringslängder, lärer han först nu kunna på allvar taga

itu med tillskrifningen af årets uppbördsbok. Han har nu äfven att

tillskrifva stommen till kommande årets mantalslängder samt verkställa

debitering af de enskildas medel, som till denna tid kunna hafva blifvit

bestämda. Dessa göromål böra vara utförda till dess pröfningsnämnden

afslutat sina arbeten.

När så skett, och häradsskrifvaren den 1 september återfått årets

taxeringslängder, har han att till den 1 november utföra debiteringarna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

i uppbördsboken samt att summera denna och utskrifva debetsedlarna,

hvilka senare arbeten icke torde för fögderiet i dess helhet vara afslutade

förr än omkring den 15 november. Om arbetet med uppbördsboken

redan nu sätter häradsskrifvarens arbetsförmåga på hårda prof,

torde han efter rösträttsförslagets genomförande komma att i detta hänseende

än ytterligare ansträngas. Ty då, såsom tidigare vid rosträttspropositionernas

behandling uttalats, det lärer blifva nödigt stadga, att

särskild debetsedel skall utfärdas för hvarje myndig man, komma summeringarna

i uppbördsboken att kräfva ett väsentligt ökadt besvär.

Under tiden till dess nästa mantalsskrifningsförrättningar börja, har

häradsskrifvaren därjämte att afsluta arbetet å vägfyrktalslängderna,

som skola vara aflämnade senast den 1 december.

Med insikt i och erfarenhet af allt detta har Sveriges häradsskrifvarförening

uti sin förut af mig omförmälda skrift framhållit, att

en folkmängd af 35,000 invånare kunde anses skälig för ett »normalfögderi»,

utöfver kvilket folkmängdstal man ej utan tvingande skäl

borde gå. Om jag, utan att underskatta betydelsen af detta föreningens

uttalande, i det följande anser mig kunna gå något längre eller

till ett folkmängdstal för häradsskrifvardistrikt af ända till något öfver

40,000, i enstaka fall af inemot 50,000 invånare, så kan detta ske allenast

under det oeftergifliga villkor, att statsmedel beviljas för förvaltningsbidrag,

såsom jag ämnar begära, på det att häradsskrifvarna skola

utan afsevärd minskning af egna löneförmåner kunna förskaffa sig

erforderliga biträden.

Vid sådant förhållande och då med ett antal af 84 kronofogdar

medeltalet folkmängd i dessas distrikt komme att i flera län uppgå till

54,000 å 64,000 invånare, inses lätt, att häradsskrifvardistrikt af den

omfattning, jag vill föreslå, icke kunna sammanfalla med kronofogdedistrikten.

Med anledning af de tungt vägande invändningar, som allmänt

från häradsskrifvarnas liksom från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

sida mött emot de sakkunnigas förslag att medelst anställande

af extra häradsskrifvare utjämna skillnaden i arbetsbörda emellan häradsskrifvardistrikten,

har jag icke funnit tillrådligt att upptaga detta förslag,

trots att detsamma utan tvifvel innefattar vissa förtjänster. Icke

heller har jag funnit mig tilltalad af den utväg, ämbetsverken alternativt

anvisat, att medelst anställande af, delvis med statsmedel aflönade,

fasta biträden hos häradsskrifvarna för dem möjliggöra att äfven i större

distrikt gå i land med arbetsbördan.

Hvarken principiellt eller praktiskt möta några hinder, vare sig

beträffande kronofogdens och häradsskrifvarens gemensamma uppbördsansvar

eller eljest, emot att en kronofogde samarbetar med flera än

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 37.

en häradsskrifvare. De sakkunniga likasom ämbetsverken hafva erkänt

detta förhållande, och jag är i tillfälle upplysa därom, att det faktiskt

pröfvats af erfarenheten. Exempelvis i Västmanlands län skulle enligt

1878 års distiriktsindelning de forna Salbergs och Väsby fögderier

sammanslås till ett fögderi, när sådant utan förnärmande af någons

rätt kunde ske. Så afled kronofogden i Väsby fögderi, och kronofogden

i Salbergs fögderi fick då öfvertaga det gemensamma SalbergsVäsby

fögderi, hvarest han under en följd af år samarbetade, efter

hvad jag försport, utan olägenhet med en häradsskrifvare i Salbergsdelen

och en häradsskrifvare i Väsbydelen, intilldess den ena af dessa

afgick och därmed enhet i förvaltningen inträdde.

Vid sådant förhållande har jag funnit, att frågan'' om häradsskrifvardistrikten

kan lösas oberoende af huru kronofogdarnas distrikt ordnas,

dock att man, såvidt möjligt, bör låta de förra sammanfalla med

de senare.

Då flera länsstyrelser och jämväl en och annan häradsskrifvare

uttalat, att, så framt ett skäligt förvaltningsbidrag anvisas, häradsskrifvardistrikten

flerstädes kunna vidgas till såväl areal som folkmängdstal,

har jag ur syftemålet af aflöningsstatens nedbringande ansett mig,

såsom nyss antydts, kunna föreslå en afsevärd minskning äfven af häradsskrifvartjänsternas

antal utöfver hvad som föreslogs i propositionen

till 1908 års riksdag. Förut har jag framhållit, att jag under villkor

af tillbörligt förvaltningsbidrag ansett gränsnormen för ett häradsskrifvardistrikt

kunna sättas så högt som till något öfver 40,000, i enstaka

fall till inemot 50,000 invånare. Tillämpar jag nu detta såsom grund,

skulle nuvarande antalet af 117 häradsskrifvartjänster kunna inskränkas

till 95, och de län, där antalet häradsskrifvardistrikt icke komme att

sammanfalla med kronofogdarnas, blifva Södermanlands, Östergötlands,

Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro och Västmanlands. Härvid bör erinras, att Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i några af dessa län, på sätt jag förut i dag

anmärkt, uttalat sig för en ännu längre gående indragning, nämligen i

öfverensstämmelse med de sakkunnigas förslag; men detta uttalande

skedde under den förutsättning, som numera förfallit, att extra häradsskrifvarsysslor

skulle inrättas vid sidan af de ordinarie.

Fördelningen mellan länen af de utaf mig sålunda föreslagna 84

kronofogde- och 95 häradsskrifvartjänster framgår af följande sammanställning,

i hvilken jag låtit införa folkmängdsmedeltalet, uträknadt länsvis

särskildt för kronofogde- och särskildt för häradsskrifvardistrikten.

JM. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 6

Antal härads

skrifvare.

Fögderiindel

ningsplan.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Haj:ts Nåd. Proposition No 37.

Indelningsplanen är upprättad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de uttalanden, som gjorts af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och

ämbetsverken, och är med undantag för Blekinge och Kristianstads län,

där någon förändring i bestående förhållanden icke af ortsmyndigheterna

ifrågasatts, grundad framför allt på folkmängdens täthet. Någon geografisk

plan har icke kunnat nu framläggas, enär tiden icke medgifvit

ortsinvånarnas hörande.

Indelningsplan för fögderiorganisationen.

Län

Antal

Fög

deriers

Här ads sk r.- distrikts

invånare

å lands- bygden

lands-

kom-

muner

antal

medeltal

invånare

för fögderi

antal

medeltal

invånare

för distrikt

Stockholms...............................................

187,324

109

4

46,831

4

46,831

TJppsala.................................................

95,254

85

2

47,627

2

47,627

Södermanlands ..........................................

128,266

92

2

64,133

3

42,755

Östergötlands............................................

217,521

149

4

54,380

5

43,504

Jönköpings................................................

179,097

127

4

44,774

4

44,774

Kronobergs.......... .................................

149,235

85

3

49,745

4

37,309

Kalmar..................................................

191,839

102

4

47,959

5

38,368

Gottlands..................................................

44,380

92

1

44,380

1

44,380

Blekinge.............................................

108,202

35

2

54,101

2

54,101

Kristianstads........................ ........

205,199

143

4

51,299

4

51,299

Malmöhus......................................

275,206

241

5

55^041

6

45,867

Hallands.......................

113,251

86

2

56,625

3

37,750

Göteborgs och Bohus................................

185,459

86

4

46,364

4

46,364

Alfsborgs ............... ..................

245,072

220

5

49,014

6

40,845

Skaraborgs............... .....

219,497

260

4

52,624

5

42,099

Värmlands................................................

227,75S

87

5

45,551

6

37,959

Örebro ..................................

167,714

58

3

55,905

4

41,928

Västmanlands..................... .........

115,476

68

2

57,738

3

38,492

Kopparbergs..............................................

214,219

47

5

42,844

5

42,844

Gäfleborgs................................................

200,884

47

4

50,221

4

50,221

Västernorrlands.........................................

215,891

63

5

43,178

5

43,178

Jämtlands............ ........................

106,606

59

3

35,535

3

35,535

Västerbottens...........................................

149,207

24

3

49,735

3

49,735

Norrbottens...............................................

140,386

21

4

35,095

4

35,095

84

95

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Beträffande länsmansdistrikten föreligger för mig icke någon anledning

att frångå propositionen n:r 71 till 1908 års riksdag, enligt

hvilken länsmansdistriktens antal skulle, på sätt af motiveringen framgår,

rätteligen utgöra 486. Åberopande mitt yttrande härom till statsrådsprotokollet

den 21 februari 1908, får jag erinra, att de sakkunniga, enligt

det af dem upprättade, förut af mig (sid. 21) återgifna sammandrag,

uppfört en länsmanssyssla i Kalmar län utöfver det i nämnda proposition

föreslagna antalet af 22, hvarigenom således länsmansdistriktens

antal skulle komma att uppgå till 487. Orsaken till den föreslagna

ökningen på Kalmar län har uppgifvits vara en viss svårighet vid att

anpassa den i 1908 års proposition föreslagna indelning af länsmansdistrikt

efter den plan för fögderiernas ordnande, som nu föreligger.

Men då jag nu likasom år 1908 håller före, att det af myndigheterna

då godkända antal af 22 länsmän bör vara till fyllest för Kalmar län

med hänsyn till dess folkmängd, som för öfrigt på landsbygden visar

tendens till sjunkande, bör, enligt min uppfattning, hänsynen till

regleringssvårigheterna vika, helst Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bör vid framdeles skeende reglering af den administrativa indelningen

af länet i dess helhet kunna undanröja nyssnämnda svårigheter.

Därest nådig proposition om beviljande af aflöning för det antal

tjänstemän, jag för fögderiförvaltningen föreslår, varder beslutad och

af Riksdagen bifallen, lärer nämligen en fullständig plan för de respektive

länens administrativa indelning efter ortsinvånarnas och samtliga

öfriga vederbörandes hörande böra af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

upprättas och Eders Kungl. Maj:ts pröfning underställas.

Ämbetsverken hafva i saknad af sådan utredning förklarat sig

icke hafva anledning att ingå i närmare granskning af lämpligheten

af vare sig den af de sakkunniga ifrågasatta områdesindelningen till

de olika fögderierna eller de särskilda förslag därutinnan, hvilka, på

sätt handlingarna i ärendet innehålla, i vissa fall från orterna inkommit.

Jag hemställer således, att nådig föreskrift i nu angifna syftning

måtte framdeles meddelas, därest aflöningsstaten varder af Riksdagen

godkänd.

Vidkommande härefter löneförmånerna för fögderiförvaltningen

har jag icke heller anledning att afvika från hvad som föreslogs i nådiga

propositionen n:r 71 till 1908 års riksdag. Hvad jag i det följande

har att härom säga blir således i allt hufvudsakligt ett återupprepande

af mitt yttrande i ämnet till statsrådsprotokollet den 21

februari 1908.

Antal

länsmän.

Löneförmå
nerna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

a) Kronofogdarna.

Statskontoret

1902.

Löneregle
ringskom
mittén.

Nu gällande lönestat af år 1878 upptager för kronofogde:

lön............................................................................. kronor 3,000: —

tjänstgöringspenningar......................................... » 1,000: —

och kan lönen efter tio år höjas med............ » 500: —

hvadan den personliga slutaflöningen är......... kronor 4,500: —

Därtill komma s. k. expensmedel..................... » 300: — 4?800:_

Statskontoret har i sitt utlåtande den 14 oktober 1902, utan afseende

å en redan då från kronofogdarnas representanter framkommen

ansökning om förbättrade lönevillkor, funnit att någon löneförbättring

icke borde kronofogdarna beviljas, enär dessas nyss angifna löneförmåner

finge anses tillfredsställande, dock att med hänsyn till tjänsteresornas

större besvärlighet i de nordligaste länen kronofogdarnas expensmedel

borde i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län höjas från 300

kronor till 500 kronor årligen.

Löneregleringskommittén har ansett, att det från ett håll framställda

yrkandet, att kronofogdarna borde förses med ett lämpligt anslag

utan återbetalningsskyldighet till kontors- och resekostnader, ej

borde bifallas, ej heller förslaget om indelning i löneklasser efter tjänsternas

besvärlighet, eller om tjänstgöringspenningarnas rörlighet öfver

ett visst minimum. Med erinran att alla kronofogdar hade större eller

mindre extra inkomster i tjänsten och flera af dem icke obetydliga biinkomster,

har kommittén förklarat sig anse, att kronofogdarna torde

vara de landsstatstjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner blifvit jämförelsevis

bäst tillgodosedda vid nu gällande lönereglerings fastställande. Trots

detta har dock löneregleringskommittén menat, att stegrade lefnadskostnader

betingade någon förhöjning äfven i kronofogdarnas aflöningsvillkor.

Vid sådant förhållande och med hänsyn till de löneförhöjningar,

kommittén förordat för öfriga befattningshafvare vid landsstaten,

samt för bibehållande af ett riktigt förhållande mellan de särskilda

tjänstekategoriernas löneförmåner har kommittén stannat vid en löneförbättring

för kronofogdarna af i allmänhet 500 kronor. Men den nuvarande

proportionen emellan lön och tjänstgöringspenningar ansåge

kommittén dock böra ändras till nära öfverensstämmelse med hvad i

allmänhet vore gällande.

Lönen skulle sålunda blifva ............................. kronor 2,800: —

tjänstgöringspenningarna .................................... » 1,400: —

Transport kronor 4,200: —

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Transport kronor 4,200: —

hvartill kunde komma två ålders till ägg, hvartdera

å 400 kronor efter respektive 5 och

10 år................................................................. » 80°: —

så att den personliga slutaflöningen blefve... kronor 5,000: —

Tillika föreslogos expensmedel i allmänhet

till ..................................................................... » 30Q: ~ 5,300: —

hvilka expensmedel dock för vissa norrländska fögderier borde med

hänsyn till dessas besvärlighet blifva 500 kronor.

Kammarkollegium och statskontoret hafva i sitt underdåniga utlå- Åmbeutande

den 9 februari 1907 ansett sig icke kunna tillstyrka de af kommittén

föreslagna lönevillkor utan funnit en förhöjning därutöfver vara af behofvet

°påkallad, hvarutinnan särskildt åberopats, förutom de af kommittén

framhållna stegrade lefnadskostnaderna, jämväl den nu gällande

bestämmelsen, att tjänstemännen skulle själfva bidraga till sin pensionering.

Ämbetsverken hafva därför föreslagit för kronofogdarna:

lön ............................................................................. kronor 3,300: —

tjänstgöringspenningar.......................................... » 1,200: •

jämte ett ålderstillägg efter 10 år af.......... »__600:

så att den personliga slutlönen blefve............ kronor 5,100:

hvartill borde komma expensmedel i allmänhet »_300: — 5,400: —

men i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län 500 kronor.

Till en början ber jag få anmäla, att kronofogdarna genom utsedda DepartementBrepresentanter

uti en underdånig skrift begärt framläggandet af en

lönereglering, för dem vida fördelaktigare än hvad jag här nedan vill

föreslå, nämligen:

lön ............................................................................................... kronor 3,600: —

tj änstgöringspenningar............................................................. » 1,800:

kronor 5,400: —

med två ålderstillägg å 500 kronor och i förvaltningsbidrag 35 kronor

för hvarje fullt tusental af folkmängden.

Statskontoret, som på nådig befallning yttrat sig öfver skriften,

har därvid förklarat sig icke hafva anledning frångå det förslag, som

framlagts i kammarkollegiets och statskontorets gemensamma utlåtande

af den 9 februari 1907.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

För egen del anhåller jag, livad först beträffar själfva lönen, få

meddela, att jag anser lämpligare, att begynnelselönen sättes något lägre

än ämbetsverken föreslagit, men att slutlönen åter genom bestämmande

af ytterligare ett ålderstillägg blir något högre, och får jag därför föreslå

begynnelselönen till 3,200 kronor, hvilken lön kan efter fem år höjas

med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Då man måste tillse, att vikarie för kronofogde om möjligt skall

kunna erhållas för tjänstgöringspenningarnas belopp, föranlåtes jag hemställa,

att detta icke måtte sättas lägre än till 1,500 kronor.

Hvad beträffar expensmedlen, kan jag ej gilla den åskådning, åt

hvilken löneregleringskommittén å sid. 231 gifvit uttryck, nämligen att

de obestridliga skiljaktigheterna i olika fögderiers besvärlighet för kronofogdarna

icke behöfva motsvaras af olika löneförmåner. Allmänt erkännes

nödvändigheten häraf i hvad rörer häradsskrifvarna; och elmru

kommittén tydligen lagt sig vinn om att för landssekreterare och

landskamrerare borttaga den hittills gällande, på länens folkmängd

grundade skiljaktigheten i tjänstgöringspenningarnas belopp, har kommittén

dock beträffande fem af de mindre länen icke ansett sig kunna

fullfölja nämnda syfte utan föreslagit för dessa län lägre tjänstgöringspenningar.

Kommittén förnekar icke heller det allbekanta faktum, att

kronofogdetjänstens besvärlighet är mycket växlande i skilda fögderier,

men kommittén vill göra gällande, att det tyngre arbetet godtgöres

medelst de med en större folkmängd växande sportlerna. Men då

dessa sportler, om hvilka jag längre fram får tillfälle att principiellt uttala

mig, hufvudsakligen utgöras af provisioner å vägskatt och vissa

inrättningars i kronoräkenskapen debiterade och redovisade medel,

hvarmed statsverket icke i ölrigt har något att skaffa, förekommer

det mig icke rättvist, att ifrågavarande sportler, som äro att anse

som betalning för särskildt arbete och ansvar, åberopas såsom ersättningsform

för ett väsentligt ökadt arbete åt staten. Äfven häradsskrifvarna

skulle såsom nyss antydts enligt kommitténs förslag åtnjuta

provision al ofvan angifna medel, men icke förty har kommittén låtit

deras tjänstgöringspenningar växla allt efter fögderiernas storlek.

I hufvudsak bör, enligt min mening, beträffande kronofogdarna gälla

hvad jag här efteråt yttrar i fråga om häradsskrifvarna, men med den

skillnad, att, under det bördan af häradsskrifvarens arbete enligt sakens

natur är ytterst känslig för hvarje ej alltför obetydlig ökning i folkmängden,

beröres kronofogdens arbete häraf i väsentligt mindre grad.

Jag föreslår således, att expensmedel eller — såsom denna löneform

med ett egentligare uttryck torde böra benämnas — förvaltnings
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

bidrag anvisas åt kronofogde med 300 kronor i fögderi, hvars invånarantal

ej uppnår 30,000 invånare och hvilket kronofogden torde för

närvarande kunna i allmänhet sköta utan ständigt biträde. För större

fögderier lärer kronofogde utan all fråga redan nu nödgas använda mera

stadigvarande biträde. Ej allenast billighet utan rättvisa synes mig

fordra, att någon ersättning af statsmedel härför lämnas, och har jag

därför tänkt mig, att denna ersättning borde utgå med 200 kronor för

hvarje påbörjadt nytt 10,000-tal invånare, under det att förvaltningsbidraget

för häradsskrifvarna här nedan föreslås att växa för hvarje fullt

5,000-tal af folkmängden. Jag erinrar i detta sammanhang, att redan

1873 års landsstatskommitté i detta syfte uppfört i sitt förslag ett s. k.

kontorshåll, växlande emellan 400 och 900 kronor.

Under förutsättning att staten kommer att upptaga 84 kronofogdetjänster

har jag låtit verkställa en approximativ beräkning öfver antalet

fögderier inom de olika folkmängdsgrupperna, hvarvid befunnits, att

ifrågavarande förvaltningsbidrag skulle utgöra:

i

O

-J

fögderier under 30,000 inv........

med 300 kr.

— 600

—

i

15

med-

30,000 »

intill 40,000 inv.

» 500 »

— 7,500

—

i

28

»

40,000 »

»

50,000 »

» 700 »

— 19,600

—

i

32

»

50,000 »

60,000 »

» 900 »

— 28,800

—

i

7

y>

3>

60,000 »

»

70,000 ))

j> 1,100 »

— 7,700

—

OO

tf»

kr onofogdetj änster.

kr.

64,200

—

Jag anser mig därför böra tillstyrka, att kronofogdarnas löneför
-

måner bestämmas till

lön................................................................................................... kronor 3,200: —

tjänstgöringspenningar ........................................................... » 1,500: —

med föreskrift att lönen kan efter fem år höjas

med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500

kronor........................................................................................... » 1,000: —

så att slutlönen blir.................................................................. kronor 5,700: —

hvarjämte kronofogdarna torde berättigas till ett förvaltningsbidrag af

300 kronor med förhöjning, som ofvan är sagdt.

I öfverensstämmelse med hvad jag vid frågans behandling i statsrådet

den 21 februari 1908 yttrat, föreslår jag slutligen, att för hvarje

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

kronofogde i fögderi inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

anvisas ett ortstillägg af 200 kronor årligen.

I jämförelse med vissa af Riksdagen år 1907 och 1908 fastställda

stater för andra tjänstemän synes mig den för kronofogdarna sålunda

föreslagna löneförbättring skäligen måttlig. Riksdagen har sålunda för

en andra gradens tjänsteman inom statskontoret och andra centrala

ämbetsverk — förste revisor eller kamrerare — med hvilka jag anser

kronofogden kunna jämföras, anvisat en slutlön af 6,800 kronor och

för en revisor i första graden 5,500 kronor. Likaså inhämtas af Riksdagens

stat för järnvägarna, att en registrator, notarie eller förrådsförvaltare

erhåller en slutlön af 5,700 kronor eller just det belopp, jag för

kronofogden personligen velat förutom eventuellt ortstillägg föreslå. Det

är ock vid denna jämförelse att märka, att rätt till kostnadsfri semester

icke för kronofogdarna föreslagits.

För öfversiktens skull har jag låtit göra följande jämförande uppställning

af de för kronofogden personligen afsedda löneförmåner:

Kronofogdar

i

21 län ..................

Statskontorets för- slag 1902

Kommitténs förslag

1906.

Ämbetsverkens för- slag 1907

Departements- chefens förslag

Begyn-

nelse.

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

4,000

4,000

—

4,500

4,500

—

4,200

4,200

—

5,000

5,000

—

4,500

4,500

—

5,100

5,100

—

4,700

4,900

5,700

5,900

—

Jämtlands, Västerbot- tens och Norrbottens

Expensmedel eller, såsom jag tillåtit mig benämna ifrågavarande

medel, förn ältning sbidrag utgår:

l:o) enligt statskontorets förslag 1902 och ämbetsverkens förslag 1907:

med 300 kronor årligen för alla utom för kronofogdar inom

Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens län, där det utgör 500 kronor

årligen;

2:o) enligt kommitténs förslag 1906:

med 300 kronor årligen för alla utom för dem i Jämtlands

norra och södra fögderier samt lappmarksfögderiet i Västerbottens

län, där det utgår med 500 kronor årligen;

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

3:o) enligt departementschefens förslag år 1909 med 300 kronor i fögderi

med folkmängd under 30,000 invånare jämte tillägg af 200

kronor för fögderi med 30,000 intill 40,000 invånare och därefter ytterligare

af 200 kronor för hvarje påbörjadt 10,000-tal af folkmängden.

500: —

500:

Nu gällande löneförmåner för häradsskrifvarna utgå med:

lön, lika för alla ..................................................................... kronor 2,000:

tjänstgöring spenning ar................................................................ »

med tillägg af 75 kronor för hvarje börjadt

5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,

dock så att tillägget icke i något fall får

understiga 300 kronor.

älderstillägg efter 10 års tjänstgöring................................ »

Statskontoret, som ansett till fullo ådagalagdt, att häradsskrifvarnas

tjänsteåligganden icke kunde i något fögderi fullgöras utan anlitande

af ständigt tjänstebiträde, samt att för den skull behofvet af särskildt

anslag till expensmedel vore synnerligen trängande, har i sitt utlåtande

år 1902 hemställt, att häradsskrifvarna skulle, utöfver nuvarande löneförmåner,

erhålla bidrag till aflöning af tjänstebiträde med 500 kronor

årligen äfvensom expensmedel i likhet med kronofogdarna, att utgå med

500 kronor i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och med

300 kronor i öfriga län. „

Löneregleringskommittén har föreslagit häradsskrifvarnas aflöningsförmåner

att utgå med:

lön. för alla ................................................................................ kronor 2,200: —

tjänst g öring spenning ar ........................................................ ^ 500:

med tillägg af 75 kronor för hvarje börjadt

5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,

dock så att tillägget icke i något fall får

understiga 450 kronor.

älderstillägg efter 5 års tjänstgöring.................................... kronor 400: ■

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare. ... ... » 400: —

Uti sitt underdåniga utlåtande öfver löneregleringskommitténs förslag

hafva ämbetsverken föreslagit:

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 24 Haft.

b) Häradsskrifvarna.

1880 års lönereglering.

Statskontorets

utlåtande år

1902.

Löneregle
ringskom
mittén.

Ämbets
verken.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

lön, lika för alla ........................................................................ kronor 2,200: —

tjänstgöring spenning ar ............................................................... » 600: —

med tillägg af 75 kronor för hvarje börjadt

5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,

dock så att tillägget icke i något fall må

understiga 300 kronor.

Aflöning åt tjänstebiträde, lika för alla .............................. » 600: —

expensmedel:

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ... » 500: —

i öfriga län ........................................................................ » 300: —

ålderstillägg: efter 5 års tjänstgöring ................................. » 600: —

Redan i sitt utlåtande år 1902 framhöll statskontoret, såsom ofvan

anförts, behofvet af bidrag åt häradsskrifvarna till aflöning af tjänstebiträde,

och i sitt gemensamma utlåtande den 9 februari 1907 hafva

ämbetsverken vidhållit denna mening. Efter det dessa utlåtanden afgifvits,

har emellertid ytterligare tillkommit en omständighet, som gjort

behofvet af anslag till tjänstebiträde åt häradsskrifvarna än mera trängande,

nämligen antagandet vid 1907 års riksdag af ny bevillningsförordning.

Verkningarna af denna blifva, som bekant, för häradsskrifvarna

högst kännbara, i det att deras debiteringsarbete icke, såsom

hittills, kan fördelas på en längre tidrymd af året utan måste forceras

under en knappt tillmätt tid. Samma blir, såsom j ag förut utförligt omnämnt,

förhållandet med en del andra åligganden. För dessa arbeten lära

häradsskrifvarna icke kunna reda sig med antagande af tillfälliga biträden

under den mest brådskande tiden utan måste, för att kunna ansvara för

arbetets riktiga utförande inom behörig tid, äga tillgång till fast anställda,

kompetenta och rutinerade biträden. Det är alltså icke tvifvel underkastadt,

att de nya förhållandena komma att förorsaka häradsskrifvarna afsevärda

förvaltningskostnader utöfver dem de förut haft, och från vederbörligt

håll erkändes ock under riksdagsdebatten rörande nya bevillningsförordningen,

att det »så att säga legat på bottnen vid framkomsten af

denna förordning, att för vissa landstatstjänstemän (häradsskrifvarna)

skulle beredas ersättning till skrifbiträden». I sammanhang därmed förklarade

sig regeringen ock ämna taga denna sak under ompröfning vid

den stundande löneregleringen. Redan för fullgörande af denna utfästelse

har jag funnit mig böra upptaga denna aflöningsform åt häradsskrifvarna.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Anslaget till tjänstebiträde bör så noga som möjligt afvägas på

sådant sätt, att det tillsammans med debetsedellösen blir skälig ersättning

för dessa omkostnader. I sådant afseende kunna omöjligen de af

löneregleringskommittén föreslagna tjänstgöringspenningarna med olika

belopp efter folkmängen blifva tillräckliga. Icke heller finner jag det

riktigt att, såsom ämbetsverken föreslagit, fastställa ett lika belopp för

alla häradsskrifvare såsom anslag till tjänstebiträde samt låta deras olika

aflöningsförmåner bestämmas af tjänstgöringspenningarna efter folkmängden.

Skalan för tjänstgöringspenningarna torde nämligen enligt

ämbetsverkens förslag icke vara afvägd på sådant sätt, att den med

tillräcklig effektivitet normerar aflöningsförmånerna efter tjänsternas besvärlighet

och behofvet af biträden. Å andra sidan tjänar intet till att

hafva två aflöningstitlar, varierande efter folkmängden, och då det naturligaste

torde vara att låta anslaget till tjänstebiträde vara rörligt, så

har jag ansett tjänstgöringspenningarna böra bestämmas till fast belopp.

För att kunna beräkna, huru stort anslaget till förvaltningsbiträde

bör vara för att tillsammans med debetsedellösen något så nära förslå

till omkostnader för biträden har jag, med ledning af de vid löneregleringskommitténs

betänkande uti tab. XVII fogade uppgifter öfver

häradsskrifvarna extra inkomster i medeltal för åren 1901—1904, låtit

verkställa en beräkning af debetsedellösen och därvid funnit, att denna

i medeltal utgjort:

för

fögderier

med

30,000

invånare

eller

därunder

500

kronor

b

B

»

35,000

b

B

B

640

B

»

b

»

40,000

b

B

B

690

B

b

b

»

45,000

b

B

B

830

B

b

b

»

50,000

B

B

B

960

B

b

b

b

55,000

»

B

B

920

B

b

b

b

60,000

b

B

B

1,000

B

b

b

b

65,000

B

B

B

—

B

B

b

b

70,000

B

B

B

1,460

B

Vid uppgörande af denna tabell har så förfarits, att uppgifna

debetsedellösenbelopp för alla fögderier med invånarantal intill hvarje af

ofvanstående folkmängdssiffror gruppvis sammanlagts, hvarefter medelbeloppet

uträknats. Då debetsedellösen gifvetvis ställer sig tämligen olika

i olika fögderier, beroende på bevillningen i fögderierna, kan däraf lätt

förklaras, att debetsedellösen icke stiger i alldeles samma förhållande

som folkmängden. Det torde ock förtjäna anmärkas såsom förklaring

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

till nedgången af debetsedellösensiffran för fögderier mellan 50,000 och

55,000, att denna siffra utgör medeltalet för allenast ett mycket ringa

antal fögderier, uti hvilka häradsskrifvarna haft exceptionellt liten debetsedellösen.

Dessutom bör omnämnas, att intet fögderi funnits med

folkmängd mellan 60,000 och 65,000 invånare samt allenast ett, Gästriklands

fögderi, med öfver 65,000 invånare.

Om det alltså ställer sig svårt att med fullständig noggrannhet

beräkna debetsedellösen efter folkmängdssiffrorna, så må ofvanstående

beräkning af debetsedellösen åtminstone kunna anses tillräcklig för bedömande

af det anslag till tjänstebiträde, som tillsammans med debetsedellösen

kan vara behöflig! för häradsskrifvarna.

Detta innefattar i hufvudsak hvad jag i detta ämne anförde till

statsrådsprotokollet den 21 februari 1908, då förslaget gick ut på, att

såväl kronofogde- som häradsskrifvarsysslorna skulle alldeles sammanfalla

och till antalet utgöra 108. Frågan ställer sig dock något annorlunda

nu, då antalet häradsskrifvare föreslås vida lägre.

Jag erinrar då till en början därom, att de af mig tillkallade sakkunniga,

enligt hvilkas förslag häradsskrifvarnas distrikt skulle sammanfalla

med de 81 kronofogdedistrikten, under denna förutsättning funnit af

nöden att vid sidan af de ordinarie häradsskrifvarna sätta ett antal extra

häradsskrifvare med själfständig förvaltning af alla de väsentliga

bestyren på eget ansvar inom visst geografiskt område. När jag emellertid

med fästadt afseende å de invändningar, som däremot framställts,

ansett mig icke böra framlägga ett sådant förslag, men jag å andra sidan

— med erfarenhet om att i vissa nuvarande stora fögderier inom exempelvis

Gäfleborgs, Blekinge och Kristianstads län häradsskrifvargöromålen kunnat

nöjaktigt utföras — finner mig kunna föreslå en väsentlig indragning

af häradsskrifvartjänster, hvarigenom naturligen de återstående tjänstedistrikten

vidgas, så har detta skett under den oeftergifliga förutsättning,

att det förvaltningsbidrag, som år 1908 föreslogs, varder beviljadt.

Härvid bör dock följande observeras.

Sveriges häradsskrifvarförening, som alldeles afstyrkt förslaget om

inrättande af extra häradsskrifvartjänster, men icke förty, med hänsyn

till vikten af en lönereglerings genomförande, förordat utvidning af

häradsskrifvardistrikten, har förklarat för sin del en sådan åtgärd möjlig,

allenast så framt förvaltningsbidraget höjdes till 250 kronor för hvarje

påbörjadt 5,000-tal af folkmängden. Likaså hafva vissa länsstyrelser,

hvilka i fråga om en utvidgning af distrikten intagit en med nämnda

förening likartad ståndpunkt, exempelvis Östergötlands och Örebro länsstyrelser,

antydt nödvändigheten af någon förhöjning i förvaltningsbi
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

draget, bland annat, genom en viss progression, så snart ett distrikt uppnått

ett visst högre folkmängdstal.

För min del bar jag visserligen icke frånkänt de sålunda uttalade

meningarna ett visst berättigande, men jag har å andra sidan icke heller

kunnat förbise, att såväl debetsedellösen, hvilken just afser ett utjämnande

af det i skilda distrikt växlande debiteringsarbetet genom biträdens

anlitande, som ock öfriga för häradsskrifvargöromålens uppehållande

afsedda provisioner och andra extra inkomster lära få anses växa i mån

af distriktens förstoring. Vid sådant förhållande och då jag icke funnit

mig kunna tillstyrka en så stark indragning af häradskrifvarsysslor,

som de sakkunniga föreslagit — till följd hvaraf ock den väsentliga

förutsättningen för häradsskrifvarföreningens sist berörda yrkande i viss

mån bortfallit — har jag hållit före, att det i propositionen n:r 71 till

1908 års riksdag föreslagna förvaltningsbidraget bör kunna någorlunda

vara ägnadt att för häradsskrifvarna underlätta bärandet af deras onekligen

stora arbetsbörda.

Jag föreslår således, att anslaget till förvaltningsbidrag åt häradsskrifvarna

sättes till 150 kronor för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden

i tjänstedistriktet, hvarigenom alltså till häradsskrifvare i fögderier

med öfver 25,000 men icke 30,000 invånare skulle för biträdes aflöning

stå till förfogande 750 kronors anslag och omkring 500 kronor debetsedellösen

eller tillhopa 1,250 kronor och, exempelvis till häradsskrifvaren

i Gästriklands fögderi med 68,000 invånare, 1,950 kronor i anslag

till biträde och omkring 1,500 kronor i debetsedellösen eller tillhopa

3,450 kronor. Redan dessa exempel torde för den, som kan bedöma

häradsskrifvargöromålens omfattning, gifva vid handen, att jag någorlunda

rätt träffat behofvet.

Men då det icke torde vara möjligt att på förhand fullt säkert bedöma,

huruvida ifrågavarande förvaltningsbidrag med hänsyn dels till

distriktens utvidgning dels till den kännbara anhopningen af göromål,

som vållas af den nya bevillningsförordningen, blir i förening med debetsedellösen

m. m. en tillräcklig och rättvis godtgörelse för häradsskrifvarnas

utgifter för arbetsbiträde, önskar jag här uttala, att någon tids

erfarenhet af distriktsregleringens verkningar måhända kan i framtiden

föranleda fullt berättigade kraf på en förhöjning i förvaltningsbidraget;

och lärer Eders Kung!. Maj:t i sådant fall då vara oförhindrad att hos

Riksdagen göra den framställning, hvartill omständigheterna föranleda.

Beträffande sjkifva lönen biträder jag löneregleringskommitténs och

ämbetsverkens förslag. Tjänstgöringspenningarna har jag ansett böra

fixeras till 1,000 kronor. Två ålderstillägg, hvartdera till nu utgående

s. 54 Kontrollera mot PDF

c) Kronolånsmännen.

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

belopp af 500 kronor, böra tillerkännas bäradsskrifvarna efter 5 och 10

års väl vitsordad tjänstgöring. Jag föreslår alltså häradsskrifvarnas aflöningsförmåner

att utgå sålunda:

lön, lika för alla .......................................................................

kronor

2,200: —

tjänstgöringspenningcir, lika för alla ....................................

»

1,000: —

ortstillägg, att utgå till häradsskrifvarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ..........................

»

200: —

förn ältning sbidrag: 150 kronor för hvarje fullt 5,000- tal af folkmängden i tjänstedistriktet,

älderstillägg efter 5 års tjänstgöring.................................

»

500: —

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare...

»

500: —

På sätt jag yttrade vid frågans behandling i statsrådet den 21

februari 1908, är det icke möjligt att exakt beräkna invånarantalet i

häradsskrifvardistrikten, efter det indragningarna genomförts, men jag

håller före, att man med ledning af den ungefärliga beräkning, som i

mitt berörda yttrande förekom, kan sätta beloppet af förvaltningsbidraget

för bäradsskrifvarna till vid pass 115,000 kronor.

Genom skrifvelse till kammarkollegium och statskontoret den 31

maj 1878 förklarade Kungl. Maj:t, jämlikt Riksdagens beslut i ämnet,

att befintliga länsmansboställen finge fortfarande, och intilldess annorlunda

i hvarje särskildt fall förordnades, vid tjänsterna bibehållas mot

skyldighet för tjänsteinnehafvaren att efter den uppskattning, som blefve

bestämd, vidkännas afdrag för boställsafkomsten i första rummet å den

kontanta lönen och, därest afkomsten skulle öfverstiga dennas belopp,

därefter jämväl å tjänstgöringspenningarna och expensmedlen samt att

i sistnämnda fall, då han af statsverket icke uppbure kontant så mycket,

som motsvarade tjänstgöringspenningarna och expensmedlen, under

ledighet till vikarien utgifva hvad utöfver den kontanta aflöningen erfordrades

till fyllnad i det belopp, hvartill tjänstgöringspenningarna och

expensmedlen borde uppgå.

Efter särskild pröfning hafva sedermera många länsmansboställen

indragits, men effektiva sådana kvarstå dock flerstädes i rätt stort antal.

Löneregleringskommittén har i sitt betänkande sid. 246—247 upptagit

frågan om länsmansboställena såsom aflöningsförmån och anfört,

att innehafvandet af dylikt boställe i åtskilliga fall för vederbörande

tjänsteinnehafvare innebure en ganska väsentlig ekonomisk fördel, men

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 37.

att rätten till boställe äfven ofta icke medförde någon vinst utan till

och med vållade förlust; att omsorgerna om bostället ock understundom

torde, till skada för tjänsten, inkräkta på den tid, boställshafvaren

borde ägna åt tjänstens behöriga skötande, och att boställenas bibehållande

jämväl i sin mån bidroge till ojämnhet i aflöningsförhållandena.

Da härtill komme, att kommunikationsväsendets utveckling medförde

större frihet för länsmannen att välja sin boningsplats samt det för den

skull endast undantagsvis för honom mötte svårigheter att erhålla lämplig

bostad, har kommittén förordat, att, förutom i fall, där undantags förhållanden

förelåge, länsmansboställena måtte, i mån af vederbörande

indelningshafvares afgång från tjänsten, till statsverket indragas.

Kammarkollegium och statskontoret hafva i sitt underdåniga utlåtande

den 9 februari 1907 i denna del åberopat hvad statskontoret

tidigare i utlåtande den 14 oktober 1902 härom yttrat, nämligen att

någon allmän indragning af boställena nu icke borde ifrågakomma,

hvaremot hemställdes, att, då onekligen en del boställen vore olämpligt

belägna, Kungl. Maj:t täcktes, på anmälan, hvarje gång en med boställe

lörenad länsmanstjänst blefve ledig, innan tjänsten tillsattes och efter

vederbörandes hörande, besluta, om bostället borde såsom till belägenheten

eller omfånget af därmed förenadt jordbruk olämpligt till boställe

för länsman, till statsverket indragas.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har jag funnit mig

höra, med anslutning till ämbetsverkens uttalande, förorda, att Eders Kungl.

Maj:t måtte i öfverensstämmelse därmed förordna, till följd hvaraf Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen lära undfå befallning att i

förekommande fall, innan en med boställe förbunden ledigvorden länsmanssyssla

återbesattes, hos Eders Kungl. Maj:t göra anmälan om ledigheten

i och för nådig pröfning, huruvida bostället skall med sysslan

fortfarande vara förenadt.

I nådig skrifvelse till kammarkollegium den 31 maj 1878, angående

lönereglering för vissa till landsstaten hörande tjänster, föreskrefs,

bland annat, att alla till landssekreterare, landskamrerare och kronofogdar

anslagna boställen skulle, på sätt närmare angåfves, till statsverket

indragas, dock med iakttagande att staten, då den från vederbörande

indelningshafvare eller hans sterbhus öfvertoge boställe eller

löningsjord, skulle, i likhet med hvad till förmån för häradshöfdingarna

blifvit dem vid lönereglering tillförsäkradt, efter värdering vid syn järnväg

öfvertaga sadana å fastigheten befintliga, indelningshafvaren tillhöriga

abyggnader, som vid synen ansåges för fastigheten nyttiga. Till

förekommande af förlust lör de länsmän, livilka ännu på indelning inne
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

hafva boställe, men som framdeles kunna komma att, jämlikt Eders Kungl.

Maj ds beslut, afträda sådan fastighet, hvarå finnes boställshafvaren enskilt

tillhörig åbyggnad, har Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i

Östergötlands län uti underdånig framställning den 21 december 1907,

hvilken efter remiss blifvit af kammarkollegium den 6 mars 1908 tillstyrkt,

anhållit, att det måtte stadgas, att statsverket, då länsmansboställe afträdes,

mot lösen öfvertager så kallade öfverloppshus, därest de befinnas

för bostället, om ej nödvändiga, dock nyttiga. Till denna framställning

får jag tillstyrka bifall.

I detta sammanhang har jag att i underdånighet göra följande

anmälan.

Enligt hvad statskontoret i skrifvelse den 14 december 1908 erinrat,

hafva vissa länsmansboställen till statsverket indragits den 14

mars 1908 nämligen:

l:o) enligt kungl. brefvet den 31 december 1907

det länsmanstjänsten i Södra \ edbo härads l:a distrikt

af Jönköpings län anslagna bostället Va mantal bpplanda

kronogården n:r 3 med afkomst............................. kronor

2:o) enligt kungl. brefvet den 21 februari 1908:

a) det länsmanstjänsten i Tveta härads slotts
distrikt

af samma län anslagna bostället 3U mantal

Eskilstorp Norrgård med afkomst.......................................

b) det länsmanstjänsten i Norra \ edbo härads

l:sta distrikt af samma län anslagna bostället 3 i4 mantal

Mada Östergård med afkomst ....................................... >’

samt

3:o) enligt nådigt bref den 31 december 1907 det

länsmanstjänsten i Edsbergs härads östra distrikt af

Örebro län anslagna bostället 1 mantal Knista n:r 2

med afkomst ..............................................................................

Därjämte har enligt kungl. bref likaledes den 31

december 1907 föreskrifvits, att det länsmanstjänsten i

Binnebergs tingslag af Skaraborgs län anslagna bostället

Va mantal Tjåfva eller Tiaved Frugården n:r 11

med afkomst ..............................................................................

skall den 14 mars 1909 till statsverket indragas. _

Med ett sammanlagdt belopp af................................. kronor 2,970:

skulle på grund häraf anslaget till landsstaterna i länen hafva behöft ökas.

Hvad själfva lönefrågan beträftar, ber jag till en början få erinra,

att länsmännen enligt 1878 års lönestat åtnjuta i lön 900 kionor, i

380: —

775: —

550: —

400: —

865: —

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

tjänstgöringspenningar 600 kronor och i expensmedel 100 kronor, tillhopa

1,600 kronor, hvarförutom lönen efter 10 år kan höjas med 300

kronor. Det bör ock iakttagas, att ett lönetillägg af 300 kronor sedermera

beviljats länsmännen i vissa distrikt af Norrbottens län samt Tärna

distrikt af Västerbottens län. Att dessa aflöningsförmåner uppenbarligen

icke förslå till tjänsteinnehafvarens anständiga bärgning, utan att

denne ända hittills varit hänvisad att i vidsträckt män söka biinkomster,

det är ett förhållande, som af statskontoret år 1902 påpekats och dessutom

så allmänt erkänts, att jag icke lärer vidare behöfva därvid uppehålla

mig. Det enda jag kunde känna mig manad att ytterligare tilllägga,

det är att de länsmän, hvilka icke dylikt förvärf stått till buds,

— och de äro icke få — antagligen i många fall bragts i en verkligen

nödställd belägenhet, hvilken naturligen icke kan annat än lända till

stort men för den ställning, länsmannen i sin ort bör i förhållande till

allmänheten intaga.

Sådant måste nu förekommas, och jag tillåter mig fästa Eders

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därå, att genom den af mig föreslagna

reduktion i länsmansdistriktens antal, hvarutinnan jag tillåter mig hänvisa

till den speciella redogörelse, som förekommer å sid. 88—117 idet

tryckta stadsrådsprotokollet öfver civilärenden den 21 februari 1908, och

hvarigenom omkring 6 % af distrikten skulle indragas, ifrågavarande tjänstemän

torde blifva så fullständigt upptagna af sina tjänstegöromål, att

ur denna synpunkt icke vidare någon anledning lärer finnas att förvägra

dem en fullt nöjaktig aflöning.

Statskontoret föreslog i sitt utlåtande den 14 oktober 1902 för

länsmännen i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län:

lön ....................................................................

...... kronor

1,200: —

tj änstgöringspenningar...............................

...... »

800: — o onn

—

expensmedel ...................................................

500

—

i rikets öfriga län:

lön.................................................................

...... kronor

kronor 2,500

1,200: —

tjänstgöringspenningar.................................

...... »

800: — 2,000

—

expensmedel.................................................

300

—

hvartill komme tvänne ålderstillägg å

hvartdera

kronor 2,300

250 kronor 500

—

tillhopa efter tio års väl vitsordad

tj änstgörin

S *

i förenämnda norrländska län...................

....... kronor 3,000

—

i de öfriga länen..........................................

» 2,800: —

Bih. till Biksd. Prof. 1309. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

Löneregleringskommitténs förslag innehåller, att länsman må i aflöning

å stat tillerkännas 1,200 kronor i lön, 800 kronor i tjänstgöringspenningar

äfvensom expensmedel å 200 kronor, förutom i

Sorsele, Vilhelmina och Tärna distrikt inom Västerbottens län samt

Arvidsjaurs, Arjeplougs, Jockmocks, Gellivare, Pajala, Juckasjärvi och

Enontekis distrikt inom Norrbottens län, där de må utgå med 400

kronor, till hvilka aflöningsförmåner kunna komma två ålderstillägg till

lönen, det ena, å 300 kronor, efter fem år, och det andra, likaledes å

Ämbetsverken hafva för sin del ansett, att lönen

borde sättas

till........................................................................................

kronor

1,400

— och

tjänstgöringspenningarna till .......................................

»

1,000

—

med två ålderstillägg å 300 kronor...........................

y>

600

—

så att slutlönen skulle blifva.......................................

men därtill borde komma expensmedel i ofvan

angifna norrländska län kronor 500: —

kronor

3,000

—

i rikets öfriga län..........................................................

kronor

300

—

sammanlagda inkomster sålunda i allmänhet .........

kronor

3,300

_

i de antydda norrländska länen .................................

3,500

7

*/ i i

och är detta förslag afgifvet under förutsättning att reseersättning

enligt resereglementet skulle tillkomma länsmännen för åtskilliga å sid.

306 i betänkandet angifna resor.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och då jag anser,

att staten har en oafvislig plikt att tillgodose hvarje måttligt kraf på

anständiga bergningsvillkor för länsmanskåren, hvilken bildar ett synnerligen

viktigt led inom landtregeringen, har jag velat hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen utverka för länsmännen:

lön .......................................................................... kronor 1,500: —

tjänst göringspenniugar....................................... » 1,000: —

förvaltningsbidrag ............................................ » 300: — g g00‘ _

och bör lönen kunna höjas efter fem år med 300 kronor samt

efter tio år med ytterligare 300 kronor .............................. 600: —

så att slutlönen skulle blifva ............................................. kronor 3,400: —

I öfverensstämmelse med hvad jag vid frågans behandling i statsrådet

den 21 februari 1908 för landsstaten yttrat, har jag ock velat tillstyrka,

att länsmännen inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län måtte beredas ett ortstillägg af 200 kronor årligen.

Beträffande länsmännens lönereglering och med anledning af hvad

som i fråga om vissa för länsmännen ifrågasatta reseersättningar yttrats

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

å sid. 153,154och 167 i förberörda statsrådsprotokoll, anser jag mig slutligen

böra erinra därom, att Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1908 utfärdat

dels ny kungörelse angående ersättning åt kronofogdar och länsmän

för vissa af deras polisverksamhet föranledda utgifter äfvensom för telefonafgifter

dels ock kungörelse angående länsman tillkommande ersättning

af statsmedel för vissa resor. (Svensk författningssamling n:r 166).

För de 34 kronofogdetjänster, 22 häradsskrifvarsysslor och 30

länsmansbefattningar, hvilka äro afsedda att indragas, lära aflöningsförmåner

böra uppföras på öfvergångsstat till samma belopp för begynnelselön

som för motsvarande från den nya lönestaten aflönade tjänster.

Ålderstillägg för de å öfvergångsstaten upptagna böra naturligen utgå

från 6:te hufvudtitelns för sådant ändamål uppförda förslagsanslag. För

de länsmän, som innehafva boställen, torde i fråga om afdrag å aflöning

för boställsafkomsten m. m. böra fortfarande tillämpas nu gällande bestämmelser.

Efter hvad jag inhämtat äro för det närvarande 12 kronofogdar,

9 häradskrifvare och 33 länsmän tillsatta allenast medelst förordnande

tillsvidare, hvadan utsikt förefinnes, att, därest fögderiförvaltningen på

nu föreslaget sätt regleras, öfvergångsstaten redan från och med år 1911

bör kunna afsevärdt minskas.

I öfverensstämmelse med hvad jag här ofvan hemställt, har jag

låtit upprätta följande förslag till aflönings- och öfvergångsstater:

a) Förslag till aflöningsstat.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin*

gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

Kronofogdar:

1 tjänsteman (Jämtlands, Va-

sterbottens och

Norrbottens län)

3,200

1,500

200

300

5,200

9 tjänstemän (Jämtlands, Vä-

Eftor 5 år kan lönen

sterbottens och

Norrbottens län)

28,800

13,500

1,800

2,700

46.800

höjas med 500 kr.

> och ofter ytterligare

5 år med likaledes

1 tjänsteman (öfriga län)......

3,200

1,500

—

300

5,000

500 kr.

73 tjänstemän » » ......

233,600

109,500

—

21,900

365,000

Transport

268,800

126,000

2,000

25,200

422,0001

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

Transport

268,S00

126,000

2,000

25,200

422,000

med tillägg å förvaltningsbidra- get af 200 kr för fögderi

med 30,000 intill 40,000 inv., al

ytterligare 200 kr. för fögderi

med40,000 intill 50,000 inv. o. s. v.

med 200 kr. för hvarje 10,000- tal af folkmängden, förslagsvis

—

—

—

39,000

39,000

Häradsskrifvare:

1 tjänsteman (Jämtlands, Vä-

sterbottens och

Norrbottens län)

2,200

1,000

200

_

3,400

9 tjänstemän (Jämtlands, Vä- sterbottens och

Norrbottens län)

19,800

9,000

1,800

30,600

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kr.

’ och efter ytterligare

5 år med likaledes

1 tjänsteman (öfriga län).......

2,200

1,000

—

—

3,200

500 kr.

S4 tjänstemän » » ......

hvartill kommer förvaltningsbi-

184,800

84,000

—

—

268,800

bidrag med 150 kr. för hvarje

fullt 5,000-tal af folkmängden

*

i tjänstedistriktet, förslagsvis

1

—

—

115,000

115,000

Länsmän:

1 tjänsteman (Jämtlands, Vä-

sterbottens och

Norrbottens län)

1,500

1,000

200

300

3,000

67 tjänstemän (Jämtlands, Vä-

Efter 5 år kan lönen

sterbottens och

höjas mod 300 kr.

Norrbottens län)

100,500

67,000

13,400

20,100

201,000

* och efter ytterligare

5 år med likaledes

1 tjänsteman (öfriga län).......

1,500

1,000

—

300

2,800

300 kr.

417 tjänstemän » » ......

625.500

417,000

—

125.100

1,167,600

Summa

1,206,800

707,000

17,600

325,00o|

2,256,400

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 61

b) Förslag till öfvergångsstat:

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

34 kronofogdar*).....................

108,800

51,000

200

10,200

170,200

22 häradsskrifvare*)................

48,400

22,000

200

70,600

30 länsmän............................

hvartill kommer rörligt förvalt-

45,000

30,000

400

9,000

84,400

ningsbidrag åt 34 kronofogdar

och åt 22 häradsskrifvare**)

Summa

202,200

103,000

800

19,200

325,200

Den för 1908 års riksdag framlagda aflöningsstaten

för kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän

slutade på ett belopp af....................................................... kr. 2,405,350: —

under det att den af'' mig nu tillstyrkta stannar vid ett

belopp af....................................................................................... » 2,256,400: —

En besparing af.............................................................. kr. 148,950: —

skulle sålunda uppkomma genom de föreslagna indragningarna.

Kostnaden för löneregleringen och omorganisationen ställer sig

sålunda:

Aflöningstatens slutsumma uppgår, såsom nämndt,

till................................................................................................. kr. 2,256,400: —

Å nu gällande stat är för fögderiförvaltningen

anvisadt i kontant ................................ kr. 1,605,170: —

hvaraf emellertid är odisponeradt » 406: 94

Återstå ............................................. kr. 1,604,763:06

Härtill bör läggas den beräknade

afkomsten af de till vissa länsmän

på lön anslagna boställen ......... » 78,411:94

kr. 1,683,175: —

Fögderiförvaltningens tjänstemäns aflöningsförmåner

uppgå sålunda till......................................................... » 1,683,175: —

Skillnaden...................................................................... kr. 573,225: —

*) Inberäknad on tjänsteman på Öland, hvars befattning enligt tidigare beslut förklarats skola indragas.

**) hvilket inbegripes i dot uti aflöningsstaten för ändamålet upptagna belopp.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

utgör sålunda kostnaden för den af mig föreslagna löneregleringen och

omorganisationen.

Vid bedömande af det belopp, hvarmed staten för år 1910 bör

ökas, måste till omförmälda belopp.................................... kr. 573,225: —

läggas

dels öfvergångsstatens slutsumma.............................. d 325,200: —

dels ock, såsom förut nämnts, värdet af indragna

boställens afkomst.................................................................... » 2,970: —

Summa kr. 901,395: —

Den af Riksdagen fastställda öfvergångsstaten för

landträntmästare upptager 20 landträntmästare. På

grund af afgång utgör emellertid antalet numera 18,

hvadan beloppet bör minskas med aflöningen för 2

landträntmästare ....................................................................... » 7,560: -

Med ett belopp af.......................................................... kr. 893,835: —

skulle således anslaget till landsstaterna i länen behöfva ökas.

I fråga om villkoren för åtjutande af de med ordinarie befattning

vid fögderiförvaltningen förenade atlöningsförmåner har jag i hufvudsak

icke funnit något att anmärka vid löneregleringskommitténs förslag i

denna del, men har dock ansett mig böra erinra, att å sid. 264 förekommer

en bestämmelse, hämtad från kungl. kungörelsen den 28 maj

1880, angående villkoren för åtnjutande af de från 1881 års början

fastställda, förändrade löneförmånerna för häradsskrifvare, att den med

häradsskrifvare''änst förenade förmån af debetssedellösen skall tillfalla

den, som under ordinarie tjänstinnehafvares tjänstledighet förrättat

debiteringen. I nu gällande uppbördsreglemente af den 10 maj 1895

stadgas däremot i § 5, att den, som utfärdar debetsedel, är berättigad

att åtnjuta ersättning för detta bestyr i enlighet med hvad därom särskilt

är bestämdt; och härmed öfverensstämmer föreskriften i nådiga

kungörelsen den 3 december 1897, att den, som utfärdar debetsedlar,

är berättigad till viss där bestämd debetsedellösen.

Då frågan icke alldeles saknar praktisk betydelse, anser jag, att

bland aflöningsvillkoren lämplig ny föreskrift härom bör införas; och

torde det ankomma på finansdepartementet att tillse, att lämpliga bestämmelser

i ämnet jämväl må inflyta i uppbördsreglementet.

Öfriga af mig såsom nödiga ansedda förändringar i löneregleringskommitténs

förslag äro betingade hufvudsakligen dels af den nya aflöningsformen

ortstillägg dels af den nyligen antagna pensionsförfattningen.

Jag hemställer följaktligen, att för åtnjutande af de för fögderiför
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

valtningens tjänstemän sålunda å nyo föreslagna löneförmåner måtte, i

närmaste öfverensstämmelse med de motsvarande föreskrifter, som enligt

Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1908 för länsstyrelsernas ämbets- och

tjänstemän godkänts, stadgas följande villkor och bestämmelser:

att innehafvare af ordinarie kronofogde-, häradsskrifvar- eller länsmansbefattning

skall vara underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

och jämkning i åligganden som ock den reglering af

tjänstgöringsområde, som kan varda föreskrifven;

att med sådan ordinarie befattning vid landsstaten icke må förenas

annan tjänst å rikets eller Riksdagens stat;

att med ifrågavarande befattningar icke heller må förenas vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej

Konungens befallningshafvande, uppå därom gjord framställning och

efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må

anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid landsstaten, finner uppdraget

eller tjänstebefattningen kunna få tills vidare mottagas och behållas

;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningsinnehavare

verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit från

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den med häradsskrifvartjänst förenade förmån af debetsedellösen

skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehafvares tjänstledighet

förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att,

därest skilda personer därmed tagit befattning och öfverenskommelse

dem emellan ej träffas, fördelning af ifrågavarande debetsedellösen

skall verkställas af Konungens befallningshafvande;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen, jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att

den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från

tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå sa mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för den tid, hvarunder han

afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 37.

att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring eller i häkte

tagen, den del af hans aflöning, som icke af Konungens befallningshafvande

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall

under tiden innehållas, såvida ej Konungens befallningshafvande finner

skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af samma tjänst är i stat medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem

år, på samma villkor,

under iakttagande dels hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej far tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd, och dels att löntagare därvid tillgodoräknas den

tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från

hans tillträde till befattningen på grund af vare sig konstitutorial eller

förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållandena m. m.

vid landsstaten;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar

honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att länsman, som har boställe sig anslaget, skall vara där bosatt,

såvida icke Kungl. Maj: t finner skäligt annorlunda medgifva;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgår till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande åt eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 37.

G5

Slutligen hemställer jag, att föreskrift måtte meddelas, dels därom,

att enhvar, som med eller efter 1910 års ingång tillträder någon af

nu ifrågavarande befattningar vid landsstaten, skall vara pliktig att

underkasta sig ofvan omförmälda villkor och bestämmelser; dels därom,

att de förutvarande ordinarie innehafvare af dylika befattningar, hvilka

icke före den 1 november 1909 anmäla, att de vilja underkasta sig den

nya aflöningsstaten samt nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som

icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem

dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat

föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till pension,

som dittills tillkommit dem.

I den Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1908, hvari Riksdagen anmälde

sitt beslut i anleduing af nådiga propositionen den 21 februari

samma år n:r 71, angående reglering af löneförmånerna för länsstyrelsernas

ämbets- och tjänstemän, uttalade Riksdagen ock den önskan, att

frågan om sportler, som tillfölle tjänsteman vid utförande af förrättning,

som inginge i hans tjänsteutöfning, måtte blifva föremål för utredning

i syfte att de, där så ske kunde, måtte antingen indragas till statsverket

eller upphöra att utgå.

Jag bar låtit mig angeläget vara att snarast möjligt få denna fråga

utredd och anmodade därför de för fögderiförvaltningens omorganisation

tillkallade sakkunniga att jämväl utreda ifrågavarande ärende och till mig

afgifva yttrande däri.

Med anledning häraf hafva de sakkunniga den 10 oktober 1908

aflämnat en promemoria, som jag anhåller måtte få bifogas detta statsrådsprotokoll.

Till hvad de sakkunniga i denna promemoria anfört synes

mig icke vara mycket att tillägga. Emellertid torde jag i sinom tid

ånyo få anmäla ärendet inför Eders Kungl. Maj:t. Jag vill här endast

erinra, att Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1908 utfärdat cirkulär

till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen angående afgifterna

för införande i länskungörelserna af vissa enskilda tillkännagifvanden af

innehåll, som af mig tidigare ifrågasatts.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

l:o) godkänna de förslag till aflöningsstat och öfvergångsstat för

fögderiförvaltningen, hvilka jag nu framställt;

2:o) godkänna de af mig tillstyrkta villkor och bestämmelser för

Bill. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 21 Käft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 -Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

åtnjutande af de i aflöningsstaten och i öfvergångsstaten upptagna aflöningsförmåner;
3:o)

förklara

dels att en hvar, som med eller efter 1910 års ingång tillträder i

aflöningsstaten upptagen befattning vid fögderiförvaltningen, skall vara

pliktig att underkasta sig ofvan omförmälda villkor och bestämmelser,

dels ock att de förutvarande ordinarie innehafvare af befattningar

vid fögderiförvaltningen, hvilka icke före den 1 november 1909 anmäla,

att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor

och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,

skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner

äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i särskild

lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt

till pension, som dittills tillkommit dem;

4:o) medgifva, att statsverket, då länsmansboställe indrages till

kronan, skall mot lösen efter värdering vid syn öfvertaga sådana å fastigheten

befintliga, indelningshafvaren tillhöriga åbyggnader, som vid synen

pröfvas vara för bostället nyttiga; samt

5:o) höja anslaget till landsstaterna i länen med 893,835 kronor

eller från 3,066,970 kronor till 3,960,805 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Carl G. Edman.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

67

Bilaga.

V. P. M.

Af Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Civildepartementet hafva

undertecknade erhållit i uppdrag att utreda, huruvida och i hvilken

omfattning de nu till tjänstemännen vid landsstaten, särskildt inom

länsstyrelserna, utgående s. k. sportler kunde indragas till statsverket

eller upphöra att utgå. Och få vi i anledning häraf vördsamt anföra

följande:

De extra inkomster af tjänsteförrättningar, som nu utgå till tjänstemän

vid länsstyrelserna, utgöras af: arfvode för försäljning af utmätt

fast egendom, provision å stämpelförsäljning, expeditionslösen, öfverskott

å tryckning i länskungörelserna af enskilda tillkännagifvanden (serien

B. i länskungörelserna) samt provisioner för uppbörd och redovisning

af kommuners eller enskilda inrättningars afgifter eller andra medel af

mera enskild natur. Af dessa extra inkomster tillkomma de sistnämnda

så godt som uteslutande landskamrerarna, sedan den andel af dem, som

hittills tillfallit landträntmästarna, blifvit i och med den nya löneregleringen

för länsstyrelserna indragen till statsverket. Arfvode för försäljning

af utmätt fast egendom går uteslutande till landssekreterarna,

likasom till dem faller allra största delen af öfverskottet å tryckningen

af länskungörelserna. Expeditionslösen och provision å stämpelförsäljning

tillfalla däremot både landssekreterarna och landskamrerarna, ehuru

i öfvervägande män de förstnämnda. För alla slagen af inkomster är

det gemensamt, att de högst betydligt växla för olika tjänstinnehafvare

och för olika tider. I allmänhet uppgå de dock till högre belopp i de

större och arbetsammare länen.

Hvad landsstatstjänstemännen ute på länen angår tillkomma extra

inkomster i tjänsten såväl kronofogdarna och häradsskrifvarna som länsmännen.

De utgöras för de båda förstnämnda tjänstemannagrupperna

förnämligast af provisioner för uppbörd och redovisning af kommuners

eller enskilda inrättningars afgifter eller andra medel af mera enskild

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

natur. För kronofogdarna utgöres en jämförelsevis betydande post af

indrifningsprovision å resterande utskylder, som af honom indrifvas enligt

kungl. förordningen den 12 juli 1878. Till dem utgår ock arfvode

för försäljning af utmätt fastighet. Häradsskrifvarnas i allmänhet mest

betydande extra inkomster utgöras, förutom af deras andel i ofvanberörda

provisioner, af debetsedelslösen, hvilken utgår endast till dessa

tjänstemän. Länsmännen hafva att uppbära åklagarandelar i böter och

i värde af förbrutet gods, en inkomst, som i undantagsfall kan tillkomma

kronofogden, nämligen då åtal i mål, där dylika utgå, utföres af honom.

Länsmännen hafva ock, likasom kronofogdarna, att åtnjuta provision å

restantier, som genom dem indrifvas. Gemensamma för dem samtliga

äro extra inkomster af expeditionslösen samt i undantagsfall äfven af

stämpelförsäljning. — Såsom extra inkomst för kronofogdar och länsmän

har äfven räknats den behållning, som för dem kan uppstå af utmätningar

och andra tjänsteförrättningar i enskilda mål. Denna inkomstpost,

som egentligen utgör behållning på till dem i sådana mål utgående

rese- och traktamentsersättning, torde dock icke vara att hänföra

till det slag af extra inkomster, som i denna utredning afses.

Af nu uppräknade slag af sportelinkomster hafva de flesta vid de

på 1870- och 80-talen verkställda löneregleringarna för landsstatstjänstemännen

tillförsäkrats dem att fortfarande uppbära. De lära därför ej

kunna indragas eller reduceras utöfver hvad vid sagda tillfälle ägde rum

utan medgifvande af tjänstemännen själfva; med afseende å dessa slag

af sportler torde således en förändring, i hvad berör sportelinkomster,

som vid nämnda tidpunkt utgingo, icke kunna äga rum i annan mån,

än för såvidt ifrågavarande tjänstemän ingå på ny lönestat, enligt hvilken

de äro eller blifva underkastade, efter Kung!. Maj:ts bestämmande,

upphörande af eller minskning i de extra inkomster, som åtfölja

tjänsten.

Undantag härifrån göra de extra inkomster, som utgöras af arfvode

för försäljning af utmätt fast egendom, hvilket tillförsäkrats att

utgå endast tills vidare, provision på stämpelförsäljning, hvilken utgår

enligt stämpelförfattningarna och bestämmes i den för stämpelafgifts

påläggande gällande ordning, samt öfverskott å tryckning af serien B

af länskungörelserna.

För en utredning af den oss förelagda frågan, huruvida och i hvilken

omfattning ofvan uppräknade sportler må kunna indragas till statsverket

eller till beloppet reduceras, torde böra särskilt efterses, huruvida med

afseende på hvarje särskilt slag af sportler en sådan åtgärd är befogad.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Hvad då först angår arfvode för försäljning af utmätt fast egendom,

innehållas bestämmelserna därom numera i kungl. kungörelsen den 10

oktober 1890, hvarigenom beloppet af detta arfvode betydligt reducerades

mot hvad enligt förut gällande bestämmelser skolat utgå. Arfvodet uppbäres,

om auktionen förrättas å landskanslist, af landssekreteraren ensam.

Om auktionen hålles annorstädes, utgår af arfvodet i första hand

ersättning till auktionsförrättaren, kronofogden, för skjuts och dagtraktamente;

öfverskottet delas till hälften mellan denne och landssekreteraren.

Det har dock händt, att arfvodet utgjort så ringa belopp, att

det ej räckt till ersättning åt auktionsförrättaren, än mindre lämnat

något öfverskott. I allmänhet lärer efter den år 1890 vidtagna reduktionen

arfvodet icke kunna anses uppgå till några oskäliga belopp och

vida understiga hvad enskilda auktionsförrättare i dylika fall, utan att

ikläda sig någon större ansvarighet, taga för sitt besvär. — Förutom

det att med denna sportel må antagas hafva varit afsedt, att åt de

tjänstemän, som hafva befattning med dessa förrättningar, bereda en

skälig ersättning för det särskilda och i de flesta fall ganska omfattande

arbete, som de förorsaka, hafva härigenom dessa auktioner, som förrättas

af den offentliga myndigheten, i detta afseende likställts med dem,

som förrättas af enskilda och vid hvilka auktionsarfvode alltid torde

förekomma. Det kan ock antagas att, om auktionsarfvodet för ifrågavarande

auktioner borttages eller väsentligen reduceras, den offentliga

myndigheten skulle komma att anlitas i alltför många fall, äfven sådana,

där försäljning i annan ordning lämpligen kunde och borde äga rum.

Då alltså detta arfvode bör anses tjäna ett allmänt ändamål och den

ersättning, det i sin nuvarande omfattning bereder tjänstemannen, allenast

lämnar en skälig ersättning för hans med förrättningen förenade

särskilda arbete, anse vi oss ej böra tillstyrka borttagande eller reduktion

af detsamma. Bemärkas bör ock, att dylikt arfvode enligt särskilda

bestämmelser utgår jämväl för auktioner, som förrättas inför öfverståthållareämbetet

och magistraterna, samt att det icke torde vara lämpligt

att i detta afseende ställa utmätningsauktioner på landet i väsentligt

olika ställning med dem i stad.

Provision å stämpelförsäljning utgör icke en sportel, som är direkt

förenad med tjänsten, utan den tillkommer tjänstemännen i den mån de

äro försäljare af stämplar, i likhet med alla andra dylika försäljare, på

grund af författningar, öfver hvilka Riksdagen har att bestämma. Frågan

om indragning eller minskning af denna provision för landsstatstjänstemännen

lärer alltså icke kunna blifva föremål för Kungl. Maj:ts

afgörande och öfverhufvudtaget ej böra upptagas annorledes än i sam
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

manhang med en revision af stämpelförfattningarna, af hvilka den om

den allmänna stämpelafgiften varit underkastad en genomgående omarbetning

så sent som vid 1908 års riksdag.

Beträffande därefter expeditionslösen utgick sådan före den på 1870- och 1880- talen skedda löneregleringen i stor omfattning till landsstatens

tjänstemän, framför allt till landssekreterarna. Den inskränktes då betydligt,

så att den skulle omfatta allenast lösen för sådana expeditioner,

»som part eller annan på egen begäran erbåller eller eljest icke författningsenligt

är pliktig lösa». Oaktadt denna inskränkning utgör dock

denna extra inkomst för vissa tjänstemän en rätt betydande post. Särskilt

för landssekreterarna i vissa län visar den sig hafva uppgått till

ganska stora belopp; men äfven för åtskilliga andra af landsstatens

tjänstemän, såsom häradsskrifvarna och en del kronofogdar. I viss mån

torde dock en del af de extra inkomster, som under denna rubrik upptagas

i statskontorets och löneregleringskommitténs tabeller, icke utgöra

lösen, som tillkommer vederbörande befattningshafvare såsom tjänstemän

vid landsstaten. Så t. ex. lära de inkomster för expeditionslösen,

som uppgifvas för kronofogdarna, till större delen utgöra ersättning

för växelprotester, som af dem verkställas i egenskap af notarius publicus;

och detta torde äfven vara fallet med enahanda inkomstpost för länsmännen;

tilläfventyrs äfven med en del andra. Om sådana torde emellertid

i detta sammanhang ej vara fråga. — I öfrig! utgöras dessa inkomster

hufvudsakligen af lösen för protokoll och utslag, som på begäran

utgifvas till part, hvilken eljest icke är författningsenligt skyldig

att lösa desamma, af betalning för vissa slag af bevis — så torde af

häradsskrifvarna uppburen expeditionslösen utgöras förnämligast af lösen

för taxeringsbevis — för pass, s. k. promotorial samt afskrifter eller

vidimation af handlingar.

Af dessa olika slag af lösenafgifter synas vissa vara af beskaffenhet

att kunna och böra indragas, såsom t. ex. lösen för protokoll och

utslag, som utgifvas till svarandepart eller annan, som endast på begäran

har att bekomma sådana. Något egentligt skål, hvarför dessa mera

än andra protokoll och utslag skola beläggas med lösen, torde icke förefinnas.

Särskildt vore genom en dylik indragning en förmån att vinna

däruti, att någon skillnad icke vidare torde behöfva göras på renskrifning,

som skall bekostas af det allmänna eller af vederbörande tjänstinnehafvare

särskildt. Då emellertid enahanda bestämmelser om lösen

enligt gällande författning äro meddelade för en del andra ämbetsmyndigheter

som för länsstyrelserna, synes någon förändring enbart för de

sistnämnda icke böra ske, helst en sådan förändring bör föregås af en

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

mera noggrann undersökning af grunderna för lösens utgående i de

särskilda fallen in. m., än nu kan åstadkommas. Åtgärder i detta afseende

synas således i hvarje fall böra anstå till dess en allmän revision

af expeditionstaxan anses böra äga rum, något som under alla förhållanden

torde komma att ske i sammanhang med frågan om reglering af

häradshöfdingarnas löneförmåner.

I fråga om det öfverskott, som hittills i de allra flesta län uppstått

ä tryckningen för serien B af länskungörelserna, har Herr Statsrådet och

Chefen för Kungl. Civildepartementet till det statsrådsprotokoll, som bifogades

propositionen angående landsstaten till 1908 års riksdag, yttrat,

att de i detta ämne gällande bestämmelser skulle underkastas en sorgfällig

granskning i syfte, att vederbörande expeditionshafvandes behållning

å afgifterna för dylik tryckning måtte, där sådant befinnes icke

vara iakttaget, hållas inom skäliga gränser, samt att tillika borde föreskrifvas,

att den af Kung]. Maj:ts befallningshafvande bestämda taxa

skulle till allmänhetens kännedom i länskungörelserna och i tidning

inom residensstaden införas en gång årligen. Därest man ej skulle finna

lämpligt att låta afgifterna för sådana tillkännagifvanden, om hvilka här

är fråga, redovisas i enahanda ordning, som nu är bestämdt för registreringsafgifter

— hvarigenom all inkomst af dessa afgifter skulle för

vederbörande tjänstemän upphöra — synes genom de af Herr Statsrådet

antydda åtgärder i allt fall vinnas den förmån, att denna inkomst

ej blifver större än vederbör och i alla händelser ej af beskaffenhet att

kännas betungande för allmänheten. För vissa landssekreterare torde

emellertid den reduktion af extra inkomster, som härigenom uppstår,

blifva rätt betydande.

De provisioner för uppbörd, som af landsstatstjänstemän åtnjutas,

utgå dels på grund af gällande författningar för uppbörd och redovisning

af vissa kommunala eller andra allmänna medel, såsom landstingsskatt

jämlikt kungl. förordningen om landsting den 21 mars 1862, vägskatt

enligt lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet den

23 oktober 1891, brännvinsförsäljningsafgifter samt riddarhusafgift m. in.,

dels ock för delägareafgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter,

då dessa på grund af särskildt medgifvande debiteras och

redovisas i sammanhang med kronans uppbörd, i enlighet med kungl.

kungörelsen den 22 oktober 1880. Den största delen af dessa provisioner

går, såsom förut är antydt, till uppbördstjänstemännen, kronofogdar

och häradsskrifvare, och endast en mindre del till landskamrerarna. För

de bada förstnämnda befattningshafvama utgöra dessa sportler en rätt

betydande del af deras inkomster, hvilka äfven lära tagits i beräkning

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

vid bestämmandet af aflöningssatserna. Eu indrägtig af dem synes

därför icke kunna ske, utan att aflöningsbeloppen i öfrigt höjas i motsvarande

mån. Härtill kommer, att dessa provisioner i allmänhet torde

till beloppet anpassa sig efter omfattningen af det arbete, som besväret

med deras uppbörd och redovisning förorsakar vederbörande tjänstemän,

hvarigenom de i viss mån reglera en rättvis fördelning af atiöningsbeloppen.

Det torde ej heller kunna påstås, att provisionens belopp satts

så, att det kan anses i någon mån betungande; detta torde framgå,

bland annat däraf, att på vissa håll försäkringsinrättningar frivilligt medgifvit

höjning af provisionen, därför att den ansetts för låg i förhållande

till det besvär, som förorsakas. Det torde snarare få anses, särskildt

hvad försäkringsafgifterna beträffar, att en sänkning af provisionen skulle

medföra att allt för många försäkringsinrättningar skulle vilja begagna

sig af ifrågavarande förmån, mångenstädes till hinder för de ifrågavarande

tjänstemännens arbete i den egentliga statstjänsten. En indragning

af dessa provisioner synes därför icke böra lämpligen äga rum.

Detsamma synes äfven gälla den till häradsskrifvarna utgående

debetsedelslösen. Étt borttagande af denna inkomst, hvilken äfven i sin

män medför fördelen af eu efter arbetsmängden afpassad reglering af

aflöningsförmånerna, skulle utan tvifvel medföra nödvändigheten att höja

häradsskrifvarnas förvaltningsbidrag utöfver hvad eljest vore behöfligt.

Härmed äro ock hufvudsakligen likställda de indrifning saf gifter för

resterande kronoutskylder, koimnunalutskylder, vägskattemedel, som ej uppbäras

i sammanhang med kronouppbörden, och församlingsafgifter till

prästerskapet, hvilka under olika namn utgå till kronofogdar och länsmän,

då dylika afgifter jämlikt kungl. kungörelsen den 12 juli 18/8 af

dem indrifvas. Ändamålet med dylika indrifningsafgifter eller som de

förr äfven kallades stämmoböter, har uppenbarligen varit, utom att utgöra

en ersättning för det med indrifningen förenade besvär, att för de

skattskyldiga vara en sporre att vid den ordinarie uppbörden erlägga

desamma. Ur sistnämnda synpunkt borde de snarare höjas än borttagas

eller sänkas. En afsevärd del af dessa afgifter tillfaller för öfrigt

icke vederbörande landsstatstjänstemän utan den fjärdingsman, som

verkställer indrifningen.

Beträffande slutligen de kronofogdar och länsmän i egenskap af

åklagare tillkommande andelar i böter och i värde af förbrutet gods torde

i detta sammanhang frågan om deras indragning eller reduktion icke

lämpligen böra upptagas. Ändamålet med dessa bötesandelar berör icke

i någon mån frågan om löneregleringen för dessa tjänstemän, utan är

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

73

ett straffrättsligt spörsmål, som måste lösas ur synpunkter, som tillhöra

detta område.

För öfrigt synes slutligen som en allmän anmärkning i förevarande

afseende böra framhållas, att, enär vid sättandet af lönesatserna för

ifrågavarande tjänstemän hänsyn utan tvifvel tagits eller kommer att

tagas äfven till de extra inkomster, som tillfalla dem i ..tjänsten, en efteråt

skeende mera afsevärd indragning af dessa inkomster för vissa af dem

kommer att verka orättvist genom att förrycka proportionen i aflöningsförhållanden

med afseende på de tjänstemän, som däraf drabbas, och

öfriga med dem likställda.

Stockholm den 9 oktober 1908.

JOHAN WIDÉN.

Herman Uddén.

G. V. Eiserman.

J. Hofman-Bang.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami 1 Afd 24 Häft.

10

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1909:82 Memorial i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande lönereglering för fögderiförvaltningen. s. 1 i texten
  2. SU 1909:69 Statsutskottets Utlåtande N:o 69 s. 1 i texten