Sök i Ratio Lex

Angående fullföljande af den föregående år påbörjade omorganisationen af landtmåteristaten i orterna

1909-02-12 · 107 sidor, varav 105 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 105 av 107 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:38, Angående fullföljande af den föregående år påbörjade omorganisationen af landtmåteristaten i orterna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

1

N:o 38.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående fullföljande

af den föregående år påbörjade omorganisationen

af landtmåteristaten i orterna; gifven Stockholms

slott den 12 februari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels godkänna den i statsrådsprotokollet intagna, af departementschefen

föreslagna aflöningsstaten för landtmåteristaten i orterna äfvensom

de villkor och bestämmelser, som departementschefen föreslagit för

åtnjutande af de i samma stat för distriktslandtmätare upptagna

aflöningsförmånerna;

dels förklara, att de förutvarande innehafvare af kommissionslandtmätarbefattning,

Indika icke erhålla befordran till distriktslandtmätartjänst,

skola varda bibehållna vid den rätt till pension, som hittills tillkommit

dem:

dels höja det i riksstaten under nionde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag till landtmäteristaten i orterna från 161,400 kronor

med 322,000 kronor till 483,400 kronor; samt i anledning däraf jämväl

höja anslaget till landtmäteristaten i dess helhet, nu 233,400 kronor,

med samma belopp eller till 555,400 kronor;

dels ock å extra stat för år 1910 bevilja ett förslagsanslag å 30,000

kronor till bestridande af kostnaderna för vissa af distriktslandtmätare

företagna tjänsteresor.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Ma):ts Nåd. Proposition N:o 38.

De till ärendet hörande handlingar och karta skola Riksdagens

vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 38.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruks ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde följande.

Af landtmäteristyrelsen har den 3 augusti 1903 till Kungl. Maj:t

afgifvits förslag till förändrad organisation af landtmäterikåren in. m.

Redan dessförinnan hade styrelsen den 7 juni 1902 afgifvit förslag

till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Genom remiss den 27 juni 1904 hafva från samtliga Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande infordrats underdåniga utlåtanden öfver samma

förslag.

Sedan sådana utlåtanden afgifvits, har genom remiss den 4 oktober

1905 landtmäteristyrelsen fått sig anbefalldt att inkomma med yttrande

i anledning af hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda

utlåtanden anfört.

Lantmäteristaten

i

orterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Efter det dylikt utlåtande deri 1 december sistnämnda år afgifvitsT

har i anledning af remiss statskontoret den 18 juni 1907 yttrat sig i ärendet.

Genom remiss den 20 juni 1907 har därefter uppdragits åt den

för revision af skiftesstadgan och därmed sammanhängande författningar

tillsatta kommitté att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande.

Sådant utlåtande har afgifvits den 29 oktober 1907.

Samtliga dessa handlingar jämte nytt förslag till arfvodestaxa,

som på mitt föranstaltande utarbetats inom landtmäteristyrelsen under

1907 års höst, hafva genom jordbruksdepartementets försorg utgifvits

af trycket ; och anhåller jag angående frågans detaljer, såvidt desamma

icke i det följande komma att af mig uttryckligen beröras, få hänvisa

till innehållet af de sålunda tryckta handlingarna.

Därefter har styrelsen för Sveriges landtmätarförening den 3

september 1908 inkommit med en framställning i detta ämne, och har

skiftesstadgekommittén, till följd af nådiga remisser den 16 oktober

1908 yttrat sig öfver såväl landtmäteristyrelsens senare taxeförslag som

sistberörda framställning.

Hufvudgrunderna uti landtmäteristyrelsens förenämnda organisationsförslag

voro, att förste landtmätartjänsterna skulle ombildas till hufvudsakligen

byråtjänster, helt och hållet aflönade af staten, och med uppgift,

bland annat, för nämnda tjänsters innehafvare att vara förmän för öfriga

landtmätare samt hålla uppsikt öfver det sätt, på hvilket de utförde dem

anförtrodda förrättningar, att de på eget ansvar arbetande landtmätarna

skulle vara dels distriktslandtmätare med hvar sitt område såsom arbetsdistrikt

samt dels extra landtmätare med uppgift att öfvertaga sådana

förrättningar, som distriktslandtmätarna ej medhunne, att såväl distriktslandtmätare

som extra landtmätare skulle till en del aflönas af statsverket,

samt att i stället arfvodena enligt taxa skulle nedsättas.

Den 13 januari nästlidna år anmälde jag inför Eders Kungl. Maj:t

de till dess inkomna framställningarna och utlåtandena samt redogjorde tör

hufvudinnehållet i desamma. Jag yttrade därefter, att jag fann landtmäteristyrelsens

ifrågavarande förslag i hufvudsakliga delar synnerligen

behjärtansvärdt. Det syntes mig ej råda något tvifvel om, att icke en

omorganisation af landtmäterikåren i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit skulle komma att i väsentlig

mån afhjälpa de olägenheter, som redan allt för länge vidlådt denna

kårs organisation, och blifva till fromma ej mindre för landtmätarna

själfva än äfven för landets jordägande befolkning. Jag yttrade vidare,

att det varit min önskan att redan då kunna förelägga Eders Kungl.

Magt fullständigt förslag till omorganisation af landtmäteristaten i orterna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N;o 38.

men att dels tidens knapphet och dels hänsynen till de stora anspråk i

öfrigt, som måste ställas på 1908 års Riksdags offervillighet, gjort, att

jag ansett frågan om en dylik fullständig omorganisation af nämnda

stat böra få ännu någon tid anstå. Af närmare angifna skäl fann jag

emellertid omständigheterna kräfva, att frågan i ett hänseende, nämligen

så vidt anginge förste landtmätarnas ställning, redan då upptoges till

pröfning. Jag framlade därför förslag till ändrad organisation af dessa

tjänster jämte höjda aflöningsförmåner för dem med mera. I öfverensstämmelse

med mitt förslag härutinnan afiät Eders Kungl. Maj:t till

Riksdagen nådig proposition, hvilken af Riksdagen bifölls utan annan

ändring, än att Riksdagen såsom villkor uppställde, att, då förste landtmätartjänsten

i Stockholms län blefve ledig, denna tjänst skulle tillsvidare

endast tillsättas medelst förordnande.

Eders Kungl. Maj:t har sedermera den 17 juni nästlidna år

fastställt ny stat för landtmäteristaten i orterna samt utfärdat kungörelse

angående villkoren för åtnjutande af de i staten för förste

landtmätare upptagna aflöningsförmåner. Vidare har Eders Kungl.

Maj:t den 23 oktober 1908 utfärdat instruktion för landtmäteristyrelsen

och rikets landtmätare, hvari bland annat intagits bestämmelser föranledda

af omorganisationen af förstelandtmätartjänsterna.

Önskvärdheten af att den vid nästlidna års Riksdag påbörjade

omorganisationen af landtmäterikåren med det snaraste bringas till fullbordan,

föranleder mig att nu ånyo framlägga detta ärende till Eders

Kungl. Maj:ts nådiga bepröfvande samt hemställa om aflåtande af framställning

i ämnet till Riksdagen.

Innan jag öfvergår till att redogöra för landtmäteristyrelsens förberörda

förslag i de delar, som ännu icke slutligen afgjorts, samt för

hvad i anledning däraf anförts och erinrats i de afgifna utlåtandena,

anhåller jag att få lämna en kortfattad redogörelse för landtmäterikårens

nuvarande organisation.

Landtmäteristaten i länen består, förutom af afvittringslandtmätare,

om hvilka i detta sammanhang ej är i fråga, för närvarande af förste

landtmätare, en i hvarje län, samt kommissionslandtmätare, vice kommissionslandtmätare,

landtmäteriauskultanter och landtmäterielever, fördelade

till olika antal å de olika länen, hvartill enligt nästlidna års

riksdagsbeslut kommit sex amanuenser för biträde åt vissa förste landtmätare.

Hela antalet kommissionslandtmätare har år 1885 blifvit fixeradt

till 120. Enligt den officiella statistiken för år 1907 uppgick dåvarande

antalet af vice kommissionslandtmätare till 76, hvaraf dock 2 voro sysselsatta

vid rikets allmänna kartverk, af auskultanter till 112 och elever till 98.

Landtmäteristatens

utevarande

organisation.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Förste landtmätare och kommissionslandtmätare utnämnas af

Kungl. Maj:t. På landtmäteristyrelsen ankommer däremot att antaga

elever, att utfärda konstitutorial för landtmäteriauskultanter och att

meddela tillstånd för auskultanter, som fullgjort föreskrifven tjänstgöring,

att såsom vice kommissionslandtmätare på eget ansvar verkställa

landtmäteriförrättningar. För att kunna blifva antagen till elev

erfordras, bland annat, att hafva aflagt studentexamen å realgymnasiet

vid något af rikets högre allmänna läroverk med minst betyget

godkänd i matematik, fysik och kemi eller efter studentexamen

undergått fyllnadspröfning med enahanda vitsord. Efter att hafva i

minst två år oafbrutet arbetat hos någon landtmätare och därvid vitsordats

hafva förvärfvat säker och tillförlitlig kännedom om allt, som

hör till landtmäteriets praktiska utöfning, är elev berättigad att begagna

sig af den undervisning till landtmäteriexamen, som hvarje år anordnas af

landtmäteristyrelsen. Denna undervisning, som omfattar vissa föreskrifna

ämnen, tager sin början på hösten ena året och afslutas med examen före

midsommar påföljande år. Efter afläggandet af godkänd examen kan elev

erhålla konstitutorial att vara landtmäteriauskultant. Såsom sådan äger

han, efter vunnen anställning som medhjälpare hos kommissionslandtmätare

eller vice kommissionslandtmätare, befogenhet att jämväl i dennes

frånvaro, men på landtmätarens ansvar verkställa landtmäterigöromål,

dock ej af viss angifven viktigare beskaffenhet. Sedan medhjälpare

två år med goda vitsord arbetat i dylik egenskap, kan han

med vissa inskränkningar förordnas till vikarie för landtmätare. Efter

tre års tjänstgöring kan han förordnas till afvittringslandtmätare. Efter

förloppet af fem år efter konstituerandet till auskultant har medhjälpare,

därest han under tiden arbetat med flit och skicklighet samt förskaffat

sig säkra och pålitliga insikter i allt, som hör till landtmäteriets praktiska

utöfning, förvärfvat kompetens att söka tillstånd att såsom vice

kommissionslandtmätare få på eget ansvar verkställa landtmäteriförrättningar.

Anställning såsom vice kommissionslandtmätare beviljas i den

mån behof förefinnes att förstärka antalet landtmätare, som arbeta på

eget ansvar. Till kommissionslandtmätare kan vice kommissionslandtmätare

vinna befordran efter ytterligare två års arbete samt afvittningslandtmätare

efter 4 års tjänstgöring, därunder säkra prof på skicklighet

och ordentlighet, nit och rättskaffenhet ådagalagts.

Såsom hufvudsakligaste funktion ålåg det före omorganisationen

förste landtmätarna samt åligger fortfarande kommissionslandtmätare

och vice kommissionslandtmätare att efter förordnande af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande verkställa mätningar, graderingar och del
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

ningar af jord m. m., uppgå och utstaka rågångar, förrätta ägoutbyten

med mera, anställa. afvägningar, uppgöra förslag till vattenaftappningar

och vägars anläggning äfvensom handlägga en del andra förrättningar

samt efter anmodan biträda vid ägodelningsrätter och andra domstolar.

Landtmätarna äro tillika pliktiga dels att till vederbörande landtmäterikontor

aflämna koncepthandlingarna rörande af dem verkställda

landtmäteriförrättningar och dels att i afsevärd omfattning och utan

särskild ersättning tillhandahålla generallandtmäterikontorets kartarkiv

renovation af kartor och beskrifniugar öfver vissa sådana förrättningar.

Aflöning af staten åtnjutes för närvarande endast af förste landtmätarna

samt af de sex nya amanuenserna.

Kommissionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare äro för sin

utkomst uteslutande beroende af de uppdrag, de kunna erhålla, och för

hvilka de äro berättigade till ersättning enligt gällande landtmäteritaxa.

Landtmäteriauskultanter eller medhjälpare åtnjuta efter öfverenskommelse

med vederbörande landtmätare arfvode, hvars storlek i brist

på åsämjande bestämmes af landtmäteristyrelsen.

Elev erhåller i regel fritt vivre hos sin arbetsgivare.

Förste landtmätare hade förut pensionsrätt enligt särskilda regler,

men äro numera underkastade 1907 års pensionslag.

Hvad kommissionslandtmätarna angår, har 1885 års Riksdag medgifvit,

att, under förutsättning att antalet kommissionslandtmätare för

hela riket bestämdes till 120, oberäknad! dem, som voro sysselsatta vid

rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes- och afvittringsverken, 48

pensioner Ange å allmänna indragningsstaten uppföras till belopp af

1,600 kronor för hvarje, att af Kungl. Maj:t, i den mån nämnda pensionsrum

därtill lämnade tillfälle, vid kommissionslandtmätares afgång

från landtmäteristaten äfvensom från anställning vid ekonomiska kartverket,

därest sådan innehades, tilldelas kommissionslandtmätare, som

uppnått 65 lefnadsår och tjänat minst 30 år samt under sammanräknade

25 år varit anställde vid generallandtmäterikontoret eller vid ekonomiska

kartverket eller såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare,

vice kommissionslandtmätare eller kommissionslandtmätare och af Kungl.

Maj:t pröfvades hafva under förenämnda 25 år varit verksamma såsom

landtmäteritjänstemän. Kommissionslandtmätare är emellertid icke skyldig

att efter uppnådd pensionsrätt afgå från tjänsten, utan äger att

utöfva landtmäteriverksamhet, så långt in i ålderdomen det honom lyster.

Och så länge han på sin verksamhet kan skaffa sig eu inkomst, som

öfverstiger det belopp af 1,600 kronor, han vid afskedstagandet skulle

erhålla i pension, lär han i allmänhet föredraga att stå kvar i tjänsten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Äldre omorganisationsförslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

Den hufvudsakliga innebörden af den omorganisation af förstelandtmätartjänsterna,

som Eders Kungl. Maj:t nästlidna år föreslog Riksdagen,

angafs af mig i förenämnda anförande till statsrådsprotokollet

den 13 januari 1908 vara, att på samma gång förste landtmätarna betoges

rättigheten att verkställa landtmäteriförrättningar åt enskilda,

deras tjänstgöring blefve ordnad så, att de komme att livar inom sitt

verksamhetsdistrikt blifva verkliga förmän för öfriga landtmätare med

vissa närmare angifna åligganden, bland andra, att granska landtmäteriförrättningar

före deras fastställande, att på anmodan af enskilda utan

särskild ersättning granska landtmätares arfvodesräkningar, att tjänstgöra

såsom sakkunniga åt domare och domstolar, att föra det jordregister,

hvars inrättande Eders Kungl. Maj:t beslutat föreslå Riksdagen,

samt att, i den mån deras öfriga göromål det medgåfve, deltaga i jordregistrets

första uppläggande. Riksdagen, som biföll omförmälda förslag

i fråga om jordregister, godkände, som ofvan nämnts, jämväl förslaget

i fråga om förstelandtmätartjänsterna. Aflöningen för förste

landtmätare är i den nya staten upptagen till 4,000 kronor lön och

2,000 kronor tjänstgöringspenningar, hvartill kommer ortstillägg för en

förste landtmätare till belopp af 400 kronor samt för 5 förste landtmätare

till belopp af 200 kronor. Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor.

Därjämte äro i staten upptagna arfvoden å 2,000 kronor åt en hvar

af de sex amanuenserna, samt ett belopp af 4,000 kronor till vikariatsersättning

för uppehållande af förstelandtmätartjänst under semester.

Statens slutsumma uppgår till 161,400 kronor.

Mot landtmätarkårens organisation hafva redan länge klagomål försports,

och olika förslag hafva framkommit, afseende dels att förbättra

landtmätarnas ställning och dels att lätta den börda, som de för för landtmäteriförrättningar

enligt gällande landtmäteritaxa utgående ersättningar

utgöra för vederbörande jordägare. Sålunda yttrades redan i en underdånig

skrifvelse den 22 december 1856 af öfverdirektören för landtmäteriet

— vid fråga om undanrödjande af de många olägenheterna af

sättet för meddelande af förordnanden till landtmäteriförrättningar

att en god utväg i sådant afseende vore den af landtmätarna i Malmöhus

län då föreslagna indelning af länen i vissa landtmäteridistrikt

med hvart och ett sin landtmätare, hvarigenom äfven vunnes, att landtmätaren

erhölle bättre kännedom om folket och lokala förhållanden, än

som förut kunnat ske; att han vore närmare till hands för nödiga upplysningars

vinnande i tjänsten; att resekostnaderna, som vid smärre förrättningar

ofta vore högre än förrättningsarfvodet, blefve obetydliga,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.

och, viktigast af allt, att landtmätaren för erhållna förrättningar, d. v. s.

för möjligheten att försörja sig, icke redan vid förrättningens början stode

i tacksamhetsskuld hos någon viss jordägare.

Samma uttalande gjordes af landtmäteristyrelsen i ett den 13

augusti 1869 afgifvet utlåtande öfver dels en af åtskilliga landtmätare i

Kristianstads län gjord framställning om nämnda läns indelande i distrikt

samt dels ett af särskilda af Sveriges allmänna landtmätarförening

utsedda kommitterade utarbetadt förslag.

Vidare gjorde dåvarande förste landtmätaren i Norrbottens län

J. E. Nyström under år 1886 hos Kungl. Maj:t underdånig framställning

i fråga om landtmäterikårens omorganisation i enlighet med af

honom angifna grunder. Med denna framställning åsyftades hufvudsakligen

att vinna lindring för jordbruket genom landtmäteritaxans nedsättning,

bättre ställning för landtmätarna genom en lönereglering för

dem och slutligen ändam ål senligare ordnande af det ekonomiska kartverket.

Öfver denna framställning afgaf landtmäteristyrelsen underdånigt

utlåtande den 26 oktober 1886, däri styrelsen förklarade sig anse framställningen

i hufvudsakliga delar förtjänt af nådig uppmärksamhet.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län

inkommit med yttranden i ärendet, hemställde landtmäteristyrelsen i

underdånigt utlåtande under år 1891, att Kungl. Maj:t täcktes af Riksdagen

begära:

l:o) för åstadkommande af granskning genom förste landtmätarna

utaf landtmätarnas rese- och arfvodesräkningar jämte öfriga tjänstehandlingar

ett årligt förslagsanslag till belopp af 19,000 kronor;

2:o) för beredande af etthundra löner för kommissionslandtmätare

å 1,200 kronor 120,000 kronor, med skyldighet för dem, som åtnjöte

dessa löner, dels att, då det af Kungl. Maj:t pröfvades nödigt, vara

underkastade förflyttning från ett län till ett annat, och dels att efter

uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten med pension från allmänna

indragningsstaten;

3:o) till ålderstillägg för femtio i tjänsten äldste kommissionslandtmätare

med lön, att utgå efter minst 10 års tjänstgöring, 20,000 kronor;

4:o) för att såväl åt förste landtmätarna som åt de kommissionslandtmätare

och vice kommissionslandtmätare, hvilka icke innehade lön

på stat, bereda ersättning, motsvarande en nedsättning af deras arfvoden

enligt taxa till 2/3 af stadgadt belopp, ett årligt förslagsanslag af

130,000 kronor; och

5:o) att Riksdagen ville medgifva, att landtmätarna tillkommande

arfvoden, reseersättningar och lösen för kartor och handlingar för alla

Bih. till Itilcsd. Prut. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 25 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

förrättningar, som anginge ägoskiften, efter vederbörlig granskning af

handlingarna och efter då stadgade grunder, finge af landtränterierna

utbetalas med skyldighet för skiftesdelägarna att — senast vid den

kronouppbörd, som ägde rum under tredje året efter den dag, då

enligt 105 § skiftesstadgan förrättningen af landtmätaren tillkännagifvits

vara afslutad — återbetala reseersättningen och lösen för kartor

och handlingar till fulla beloppet samt arfvoden till s/3 af de utbetalade

beloppen;

allt under nådig förklaring att, om dessa framställningar blefve

af Riksdagen bifallna, Kungl. Maj:t ville förordna, att, så länge de

nödiga anslagen utginge, de arfvoden och ersättningar till landtmätare

och deras biträden, som i då gällande landtmäteritaxa bestämdes, med

undantag af reseersättningar samt lösen för kartor och handlingar,

skulle utgå med endast 2/s af då stadgade belopp.

Sedan detta ärende blifvit den 12 februari 1894 inför Kungl.

Maj:t föredraget, fann Kungl. Maj:t de däri gjorda framställningarna

icke böra föranleda något förslag till Riksdagen rörande omorganisation

af landtmäterikåren.

I november månad 1895 tillsattes vid allmänt landtmätarmöte en

kommitté för afgifvande af förslag till landtmäteriets omorganisation.

Sedan kommittén utarbetat ett utkast till sådant förslag, blef detta

utkast öfversändt till förste landtmätarna i riket med anhållan, att de

ville hvar och en för sitt län föranstalta om öfverläggning rörande

detsamma och till kommittén insända redogörelse öfver hvad vid sammanträden

för sådana öfverläggningar kunde hafva förekommit. Med

anledning af från länen inkomna yttranden gjorde kommittén ändring i

vissa delar af förslaget, hvilket därefter företogs till granskning af

ett uteslutande för sådant ändamål under hösten 1896 hållet allmänt

landtmätarmöte. Detta möte uppdrog åt kommittén att på grund af

den utredning af frågan, kommittén verkställt, samt med afseende å

de från länen inkomna yttranden och hvad vid mötet förekommit upprätta

sådant omorganisationsförslag, som kommittén funne öfverensstämmande

med landtmäterikårens bästa, samt att å mötets vägnar

ingifva detsamma till landtmäteristyrelsen med anhållan, att styrelsen

ville verka för genomförande af en tillfredsställande omorganisation af

landtmäterikåren.

Med anledning häraf ingaf kommittén den 6 mars 1897 till landtmäteristyrelsen

tryckt exemplar af ett utarbetadt betänkande jämte

motiv rörande de hufvudgrunder, som borde iakttagas vid svenska landtmäteriets

omorganisation.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Enligt dessa hufvudgrunder skulle landtmäteripersonalen bestå af

öfverlandtmätare, distriktslandtmätare, extra landtmätare och landtmäterielever.

Ofverlandtmätarna, likasom deras distrikt, skulle blifva 15; de

skulle icke äga rätt att handlägga förrättningar åt enskilda och de

skulle erhålla en del nya uppgifter åt sig anförtrodda. Distriktslandtmätarnas

antal skulle vara 100, fördelade på länen efter förekommande

behof, men utan bestämda distrikt, med lön af 1,600 kronor, som skulle

kunna höjas efter 10 år med 400 kronor och efter 20 år med ytterligare

400 kronor, hvar jämte distriktslandtmätarna skulle äga uppbära arfvode

och reseersättning enligt en i viss mån nedsatt taxa. Antalet extra

landtmätare beräknades till 80 och skulle till hvar och en af 50 hos

distriktslandtmätarna anställda extra landtmätare utgå ett arfvode af

500 kronor samt till hvar och eu af ytterligare 30 extra landtmätare

400 kronor att fördelas af landtmäteristyrelsen.

Härefter har landtmäteristyrelsen inkommit med härförut först omförmälda

förslag af den 3 augusti 1903.

De grunder, från hvilka styrelsen utgått vid uppgörandet af detta

förslag, hafva af styrelsen angifvits vara hufvudsakligen följande:

l:o) Rikets landtmätare befunne sig i ekonomiskt afseende i en

delvis betryckt och i allmänhet bekymmersam eller osäker ställning.

För att råda bot härför syntes åt ett begänsadt antal kommissionslandtmätare

böra beviljas fasta löner. Dessas belopp syntes böra motsvara

ungefär en tredjedel af hvad vederbörande skäligen kunde anses behöfva

för sitt eget och sina familjers uppehälle.

2:o) Emedan den del af rikets jord, som ännu icke undergått

laga skifte, i allmänhet utgjordes af den mindre bördiga och därför

mindre värdefulla jorden, som alltså hade svårare att bära de med laga

skiften förenade kostnaderna, samt, hvad öfriga landtmäteriförrättningar

anginge, dessa i regeln berörde ett mindre antal delägare och därför

drabbade enskilda delägare mera kännbart, än förrättningarnas omfattning

borde föranleda, syntes, till minskande af jordägares kostnader

för landtmäteriförrättningar, de till landtmätarna efter taxa utgående

arfvoden böra nedsättas i mån af storleken af de löner, som kunde

varda landtmätarna tillerkända.

3:o) Enär klagomål ofta med rätta försports öfver det sätt, hvarpå

laga skiften och andra landtmäteriförrättningar verkställts och hvarigenom

skada och olägenhet ofta tillskyndats jordägarna, vore det af

största vikt, att en noggrannare tillsyn öfver landtmätarnas göromål,

än hvad under nuvarande förhållanden kunde åstadkommas, blefve före
-

Landtmäteristyrelsens

omorganisationsförslag

den 3

augusti 1903.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

skrifven. Då eu sådan tillsyn, som icke lämpligen kunde utöfvas af

annan än förste landtmätarna i länen, dock icke skulle kunna anförtros

åt dem under annan förutsättning, än att de icke själfva ägde rätt att

verkställa landtmäteriförrättningar åt enskilda, men förste landtmätarna,

genom att dem betoges denna rätt, skulle förlora en väsentlig del af

sina nuvarande inkomster, syntes ersättning böra beredas dem genom

höjning af deras nuvarande lön till sådant belopp, att de därigenom

finge sin skäliga bärgning. Vidare borde å förste landtmätarna läggas

utom berörda granskningsgöromål vissa andra viktiga arbeten, som nu

icke ålåge dem.

4:o) Det syntes uppenbart, att det svenska landtmäteriet icke

vunnit den utveckling, att dess utöfvare i allmänhet kunde anses besitta

sådan kunskapsgrad och utbildning, att de uppfyllde senaste tiders

anspråk på noggrannhet vid ägors mätning eller kunde på tillfredsställande

sätt verkställa en del landtmäteriet närstående göromål, som

de redan nu ägde åtaga sig eller som borde anses tillhöra området för

landtmätarnas verksamhet. Men innan säkra utsikter funnes för dem,

som ägnade sig åt landtmäteriyrket, att ett omsorgsfullt och nitiskt

arbete skulle skänka dem en i ekonomiskt afseende tryggad ställning,

torde kompetensvillkoren å denna tjänstemannabana icke rimligen kunna

i någon väsentlig grad skärpas.

I sin motivering har styrelsen till en början ansett sig böra i

någon mån belysa en fråga, som vid tal om lönereglering för landtmätarna

ej sällan väcktes, nämligen huruvida icke staten, vid det förhållande

att laga skifte redan öfvergått större delen af Sveriges jord,

snart nog skulle kunna alldeles undvara landtmätarna.

På denna fråga ansåge styrelsen sig böra svara ett bestämdt nej.

Så länge delar af fäst egendom på land och i stad kunde förvärfvas

genom köp och arf eller andra fång, kunde staten icke undvara landtmätarna.

Staten skulle nämligen aldrig kunna medgifva, att personer, som

icke ägde en viss, af staten fastslagen kompetens, skulle äga att verkställa

jorddelningar, ej heller att jord delades, utan att därvid iakttoges

vissa genom lag stadgade former. Ty eljest skulle betänklig oreda och

osäkerhet uppstå i fråga om synnerligen viktiga rättsförhållanden. Det

vore väl sant, att större delen af rikets jord undergått laga skifte och

att till följd däraf den del af landtmäteriet, som benämndes skiftesverket,

men som rätteligen borde kallas skiftesverket i inskränkt bemärkelse,

inom en icke så synnerligen lång tid skulle, med undantag för några

få län, vara bragt till sin fullbordan. Men skiftesverket i vidsträckt

bemärkelse synes däremot allt jämt komma att påkalla landtmätares

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 88.

tjänsteverksamhet. Utom för nu nämnda slag af landtmäteriförrättningar,

komme naturligen såsom hittills landtmätares arbete att erfordras för

ägoutbyten, delning af vägar, hägnader, vattenfall och fiskvatten, uppgående

och utstakande af rågångar, afvägningar, uppgörande af förslag

till vattenaftappningar och väganläggningar samt vid syner af ägodelningsrätter

och andra domstolar med mera. Härtill komme, att, ifall

staten funne för godt att bereda tjänstemännen inom landtmäterikåreD

en i ekonomiskt afseende tryggad ställning, utsikt förefunnes, att, genom

bibringande åt landtmätarna af högre utbildning, landtmäteriets uppgifter

kunde utvecklas och utsträckas till områden, som i vårt land hittills

ansetts icke tillhöra landtmätarnas verksamhet, men där man i utlandet

redan länge tillgodogjort sig landtmätarnas fackkunskaper.

En af styrelsen upprättad, vid utlåtandet fogad grafisk tabell öfver

omfattningen af de under hvart och ett af åren 1879—1902 afslutade

landtmäteriförrättningar utvisade för öfrigt riktigheten af styrelsens

antagande, att laga skiftenas aftagande i antal icke medfört minskning

i de göromål, till livilkas utförande landtmätares biträde erfordrades.

Till ådagaläggande af, att rikets landtmätare i ekonomiskt afseende

befunne sig i en delvis betryckt och i allmänhet bekymmersam och

osäker ställning, har styrelsen efter en erinran om förste landtmätarnas

dåvarande låga aflöningar framhållit följande, som har betydelse för

den nu förevarande frågan.

Kommissionslandtmätarna och vice kommissionslandtmätarna hade

ingen aflöning utan vore för sin utkomst helt och hållet beroende af

de uppdrag till landtmäteriförrättningar, som de af jordägarna i länen

kunde förskaffa sig och hvilka ersattes efter en taxa, som visserligen

ofta kändes betungande för jordägarna, men som, oaktadt alltjämt

fallande penningvärde och därigenom fördyrade lefnadskostnader, icke

blifvit höjd efter 1874 års ingång och genom hvilken, på sätt dess

17 § ansåges utmärka, för landtmätaren beräknats en normalinkomst

af allenast tio kronor per arbetsdag, och det fastän arbetsdagen ofta

tillbringades fjärran från hemmet, så att landtmätaren måste för kost

och husrum afstå en väsentlig del af detta dagarfvode, hvithet vore

afsedt att utgöra hans lön och således icke kunde likställas med det

dagtraktamente, som enligt resereglementet tillkomme tjänstemän med

lön på stat. Men hvad som dock ännu mera än landtmäteriarfvodenas

låga belopp gjorde de lönlösa landtmätarnas ställning så synnerligen

vansklig, vore den omständigheten, att deras inkomster vore i så hög

grad osäkra, emedan de uteslutande vore beroende på uppdrag af enskilda

jordägare, hvilka, diir de vore ense i valet om förrättningsman, enligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

gällande bestämmelser ägde rätt att med sina uppdrag vända sig till

hvilken landtmätare inom länet de själfva önskade, så att, ehuru landtmäterigöromålen

i ett län, om de någorlunda jämnt fördelades emellan

samtliga landtmätare i länet, skulle räcka till att bereda dem alla en

någorlunda god utkomst, förhållandet ej sällan varit, att vissa landtmätare

haft goda inkomster, under det andra ej ens kunnat skaffa sig

eu torftig utkomst. Att länets landtmätare måste med hvarandra konkurrera

om förrättningarna verkade naturligen också nedsättande både

i moraliskt och socialt afseende och hade, till stor skada för kåren,

framkallat det ackorderande med jordägarna angående nedprutning af

arfvodena, hvaröfver så mycken klagan af landtmätarna med rätta förts

och som förledt mången landtmätare att genom åsidosättande af gifna

föreskrifter och ett så mycket som möjligt summariskt tillvägagångssätt

motverka följderna af ett för honom ofördelaktigt ackord.

Beträffande medelårsinkomsten på grund af utförda landtmäteriförrättningar

för hvarje på eget ansvar arbetande landtmätare i riket

har landtmäteristyrelsen med ledning af statistiska uppgifter å landtmätarnas

arfvoden för under åren 1898—1902 afslutade landtmäteriförrättningar

gjort eu beräkning. Härvid har landtmäteristyrelsen

utgått från medeltalet af årlig bruttoinkomst för samtliga landtmätare

i riket af arfvoden för landtmäteriförrättningar eller 1,125,532 kronor.

Sedan härifrån gjorts afdrag för dels reseersättningar, 88,774 kronor

och dels vivre in. in. till landtmäterielever å 1,000 kronor för hvarje

eller 81,400 kronor, samt återstående 955,358 kronor uppdelats mellan

landtmätarna och deras medhjälpare, därvid det beräknats tillkomma

de. förra 722,020 kronor, så bär detta belopp fördelats å medeltalet

under ifrågavarande femårsperiod på eget ansvar arbetande landtmätare

eller 212,8. Efter ytterligare afdrag å 10 % för renskrifning och kartritning

från hvarje landtmätares härvid befunna årsinkomst har landtmäteristyrelsen

funnit medelinkomsten af utförda förrättningar för hvarje

landtmätare under samma årsperiod uppgå till 3,053 kronor 66 öre.

Landmäteristyrelsen har därefter antört, att då kommissionslandtmätarnas

inkomster uppenbarligen icke kunde i någon väsentlig mån

förbättras genom allmän betydlig förhöjning af landtmäteritaxans arfvoden,

enär den därigenom ökade kostnaden för landtmäteriförrättningar

åt enskilda komme att för jordbruket blifva allt för betungande, syntes

de enda utvägarna för förbättring af landtmätarnas villkor vara dels

landtmäteripersonalens inskränkning till minsta möjliga antal med särskildt

tjänstgöringsdistrikt för hvarje landtmätare och dels statens mellankomst

med anslag till löner.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

För att största möjliga arbetsprodukt måtte kunna åstadkommas,

kölle styrelsen dock före, att landtmäterigöromålen borde hufvudsakligen

ersättas efter taxa, hvilken borde till fromma för jordägarna nedsättas

i förhållande till storleken af de löner, som komme alt beviljas landtmätarna.

Att staten borde bidraga ej blott till förste landtmätarnas

utan äfven, till kommissionslandtmätarnas aflöning, syntes styrelsen så

mycket billigare, som de viktigaste landtmäteriförrättningarna i regeln

icke verkställdes på alla de därvid intresserades begäran utan tvärtom

ofta mot vissa jordägares önskan såsom ett slags tvångsåtgärder för

ändamål, som staten erkänt för sina och som gjorde det af stor vikt

för staten, att den ägde en duglig och pålitlig landtmäteripersonal.

För statens plikt att deltaga i landtmätarnas aflöning talade äfven den

omständigheten, att staten ålagt landtmätarna skyldighet att utan ersättning

till generallandtmäterikontoret afkunna renoveradt exemplar af

en mängd förrättningskartor med beskrifningar. Denna skyldighet,

hvartill någon verklig motsvarighet icke funnes hos andra, ehuru aflönade

tjänstemän, hade två hufvudsakliga ändamål, det ena att betrygga

och lämna upplysning om äganderättsförhållanden, och det andra att

tjäna till material vid utarbetande af geografiska och statistiska kartor

och beskrifningar öfver riket. Denna renovationsskyldighet, som först

blifyit ålagd under en tid, då alla landtmätare hade lön på stat, hade

alltjämt förklarats åligga dem och alltid innefattat en i hög grad tryckande

börda för landtmätarna, hvilka naturligen icke kunde anses hafva

större förpliktelse att utan ersättning medverka till dessa statsändamål

än hvarje annan medborgare. Därtill komme, att, om man ock kunde

anse, att landtmätarna i de åt dem utgående arfvoden hade ersättning

jämväl för renovationsgöromålen, billigheten syntes fordra, att utgifterna

för de med renovationsskyldigheten tillgodosedda statsändamål drabbade

icke ensamt rikets jordägare utan staten såsom sammanfattningen af

rikets alla medborgare.

Emot kommissionslandtmätarnas förseende med fast lön hade man

hört den invändningen göras, att, därest den aflönade landtmätaren ej

erhölle förrättningar till beräknadt antal eller omfång, han finge uppbära

lön utan motsvarande arbete; hvarjämte han möjligen kunde undandraga

sig att verkställa landtmäteriförrättningar och sålunda uppbära

lön utan att göra något arbete därför. Häremot ville styrelsen anföra,

att enligt. styrelsens mening det vid en lönereglering för landtmätarna

skulle blifva nödigt, att visst tjänstgöringsdistrikt anvisades åt eu hvar

kommissionslandtmätare, att distrikten naturligen måste göras så stora,

att, efter hvad som kunde med en till visshet gränsande sannolikhet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

beräknas, landtmäterigöromålen inom distriktet, livilka samtliga med

oväsentligt undantag skulle åligga distriktets landtmätare, icke ens

undantagsvis blefve af så ringa omfattning, att icke landtmätaren gjorde

skäl för lönen, hvilken för öfrigt icke skulle utgöra den hufvudsakliga

delen af hans beräknade inkomster; hvarförutom stadgande borde finnas,

hvarigenom distrikt med aftagande göromål kunde sammanslås med

angränsande distrikt och lönen indragas, när tillfälle yppades att placera

landtmätaren i annat distrikt. Och om en landtmätare med bestämdt

tjänstgöringsområde utan laga förfall undandroge sig göromålen inom

distriktet, funnes ju mot honom samma lagliga tvångsmedel som mot

andra tjänstemän; hvartill komme, att beloppet åt den landtmätaren

anslagna lönen, vid det förhållande att hans hufvudsakliga inkomster

skulle utgöras af arfvoden enligt taxa, uppenbarligen icke skulle innebära

någon lockelse för honom att icke med tacksamhet mottaga och

utföra de uppdrag å förrättningar, som erbjödes.

Landets jordägare hade, anför styrelsen vidare, vant i hög grad

betungade med utgifter för skiftesväsendet i landet, i det de utan

nämnvärdt bidrag från staten måst betala alla med skifte af jord förenade

kostnader. Då rikets landtmätare, som utan kostnad för staten tillfört

landtmäterikontoren i länen och i hufvudstaden ett rikligt materiel af

kartor med beskrifningar, med undantag af förste landtmätarna haft

nästan sin enda aflöning i de arfvoden, de af vederbörande jordägare

bekommit för verkställda skiften, kunde alltså jordägarna anses, hafva

bekostat den dyrbara och för en mängd ändamål anlitade samling af

kartor och handlingar, som förvarades i nämnda arkiv.

Af dessa orsaker och med hänsyn till hvad styrelsen förut i sin

skrifvelse anfört, ansåge styrelsen rättvisa och billighet fordra, att staten

beredde rikets jordägare någon lindring i kostnaderna för landtmäteriförrättningar.

Därigenom skulle staten säkerligen befordra befolkningens

tillväxt och förkofran, särskildt i de nordligaste delarna af

riket, hvarest skiften och klyfningar med däraf följande odlingar och

jordförbättringar eljest icke syntes kunna mera allmänt under den närmaste

framtiden komma till stånd.

Den minskning uti ifrågavarande kostnader, som enligt styrelsens

åsikt alltså borde beredas rikets jordägare, syntes lämpligast kunna

åstadkommas genom nedsättning i de landtmätarna enligt landtmäteritaxan

tillkommande arfvoden. Nedsättningen i taxan skulle emellertid

icke kunna medföra en verklig lindring i jordägarnas börda, om den

ej gjordes tämligen ansenlig. För att en hvar delägare i. skiftesförrättning

måtte erhålla en verklig lättnad, syntes nedsättningen icke

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

böra göras mindre, än som motsvarade åtminstone en tredjedel af landtmäteriarfvodet.

Men i samma mån som arfvodena enligt landtmäteritaxan

nedsattes, måste naturligen de löner, med hvilka man ville bereda landtmätarna

ersättning'' för nedsättningen, ökas. För att emellertid statsverkets

utgifter till löner åt de nu oaflönade landtmätarna icke skulle

blifva större, än landtmätarnas billiga anspråk på en anständig utkomst

fordrade, blefve det nödigt att till det minsta möjliga antal nedbringa

landtmäteripersonalen. Men det vore ej nog härmed. Staten borde

uppenbarligen bättre än hittills sörja för, att landtmäterigöromålen, så vidt

som möjligt, någorlunda jämnt fördelades emellan landtmätarna, så att

det icke, såsom nu ej sällan hände, kunde inträffa, att en landtmätare

erhölle flera uppdrag, än han ens med biträde af landtmäterielever och

de tre landtmäteriauskultanter, en kommissionslandtmätare enligt då

gällande instruktion högst ägde använda till medhjälpare i tjänsten,

hunne att med erforderlig skyndsamhet fullgöra, under det en eller

kanske flera andra landtmätare i länet lede väsentlig brist på arbete

och alltså jämväl på inkomster af tjänsten. Landtmätarna borde därför

i fråga om arbetstillgång göras oberoende af den jordägarna i 13 §

skiftesstadgan medgifna rätt att i visst fäll sjkifva välja förrättningsman.

. För sådant ändamål ansåge styrelsen, att det skulle blifva nödvändigt

att begagna den redan genom Kungl. Maj.ts den 6 augusti 18G4

utfärdade landtmäteriinstruktion i dess 16 § angifna utväg eller länens

indelande i vissa landtmäteridistrikt, hvart och ett med sin landtmätare.

Frågan om länens indelande i landtmäteridistrikt vore en fråga,

hvilken i ett hälft århundrade varit på tal i sammanhang med spörsmål

rörande förbättrande af landtmätarnas ställning. Styrelsen ville i

sådant afseende erinra om förut omförmälda skrifvelse den 22 december

1856 af öfverdirektören för landtmäteriet samt vidare åberopa ett anförande

i jämväl förut omnämnda underdåniga skrifvelsö den 13 augusti

1869 af styrelsens dåvarande chef, generaldirektören Falkman.

I styrelsens förberörda underdåniga utlåtande den 26 oktober

1886 hade styrelsen beträffande behofvet af landtmätare och deras

antal uttalat den mening, att det vore sannolikt, att, därest förste

landtmätarna bibehölles vid rättigheten att verkställa förrättningar med

undantag af ägoskiften, inom en icke aflägsen framtid omkring ett

hundra kommissionslandtmätare jämte tills vidare förordnade vice kommissionslandtmätare

skulle nöjaktigt kunna utföra förekommande förrättningar.

En begränsning af de aflönade kommissionslandtmätarnas antal

till etthundra eller till ungefär hälften af de år 1903, utom förste landtmätarna,

på eget ansvar arbetande landtmätarna, ansåge sig styrelsen

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

numera icke kunna föreslå, i det styrelsen funne behofvet nödvändigt

kräfva ett antal af minst 120 distriktslandtmätare. Styrelsen hölie

nämligen före, att en ändamålsenlig organisation af landtmäterikåren

med nödvändighet fordrade, att förste landtmätarna i ännu större grad,

än hvad i styrelsens berörda utlåtande af den 26 oktober 1886 angifvits,

betoges rätt att handlägga landtmäteriförrättningar, hvadan redan åt

denna orsak betydligt mera landtmäterigöromål komme att åligga k.ommissionslandtmätarna,

än styrelsen år 1886 antagit. Härtill komme,

hvad för denna frågas belysande vore af ännu större vikt, nämligen

att landtmäterigöromålen, i stället för att, såsom år 1886 antagits skola

ske, hafva aftagit i omfång, tvärt om tilltagit, i det att förrättningax-na

efter år 1888 ökats både i omfattning och i antal. Till utredning häraf

åberopades särskilda vid styrelsens utlåtande fogade tabeller.

Den af 1895 års landtmätarmöte tillsatta kommitté för utarbetande

af förslag till hufvudgrunder att iakttagas vid landtmäteriets omorganisation

hade vid afgifvande af sitt förslag utgått från den uppfattningen,

att landtmäterigöromålen i riket kräfde en personal, utom förste

landtmätarna, af 180 på länen arbetande landtmätare, däraf 100 distriktslandtmätare

och 80 extra landtmätare. Och denna uppfattning hade

delats af 1896 års landtmätarmöte.

Detta antal af 180 med egentliga landtmäterigöromål arbetande

landtmätare ansåge styrelsen med afseende å de ökade göromål, 1896

års lag om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring tillfört

landtmätarna, beteckna storleken af den landtmäteripersonal, utöfver

förste landtmätarna, som minst behöfdes, om landtmäterigöromålen

skulle med önskvärd skyndsamhet kunna handläggas.

Landtmäteripersonalens faktiska storlek och de särskilda landtmätarnas

verksamhetsgrad gåfve också vid handen, att ett mindre antal

arbetande kommissions- och vice kommissionslandtmätare än 180 icke

skulle kunna fylla det verkliga behofvet af landtmätare i riket. Vid

det förhållande att kommissionslandtmätarnas antal vore bestämdt till

120 och förste landtmätarnas till 24, berodde personalens storlek i

sjkifva verket på mängden af befordringar till vice kommissionslandtmätare.

Men då anställning såsom vice kommissionslandtmätare i ett

län icke plägade af landtmäteristyrelsen beviljas, utan att Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande efter förste landtmätarens hörande tillkännagifvit,

att behof förefunnes att förstärka den på eget ansvar arbetande

landtmäteripersonalen i länet, samt förste landtmätarna icke gärna förordade

någon ökning af personalen, hvarigenom arbetsutsikterna för

de redan å länet arbetande landtmätarna skulle minskas, om icke ett

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38. 19

verkligt behof förelåge, så måste man anse, att den personal, som med

full v erksamhetsgrad vore arbetande i länen, i regeln också uttryckte

det antal landtmätare, som vore af behofvet påkalladt.

upplysning om landtmäteripersonalens storlek under de senaste

25 åren och växlingarna inom densamma åberopades en vid utlåtandet

fogad tabell, af hvilken framginge:

att under åren 18 <9 1891 antalet i hela riket varit i aftagande

och vid sistnämnda års utgång nått ett minimum af 206, däraf 202

varit verksamma,

att efter 1897 antalet varit i stigande till 1902 års ingång, då

det var 221, hvarefter det under 1902 något nedgått, samt

att antalet inom skiftesverket ej verksamma eller sysselsättning

saknande landtmätare varit år 1878 ej mindre än 41, hvilken siffra år

efter åi nedgått, så att antalet overksamma de senaste åren före 1903

varit endast en eller två.

Etter det af förenämnda 221 landtmätare 9 '' afgått, utgjorde

personalen år 190o 217 landtmätare, däraf 23 förste landtmätare. Af

kommissionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare funnes således

tillsammans 194, däraf två vore overksamma inom landtmäteriväsendet

samt 24 utgjordes af officerare och andra, som kunde anses utöfva

verksamhet, motsvarande endast ungefär hälften af landtmätarnas i

allmänhet. Enligt denna beräkningsgrund skulle man sålunda komma

till ett antal kommissions- och vice kommissionslandtmätare år 1903

af 180. Då nu största delen af de rena landtmäterigöromål, som dittills

verkställdes af rikets förste landtmätare, skulle komma att läggas

å de öfriga landtmätarna, syntes det vara ännu mera uppenbart, att

personalen af i distrikten arbetande kommissions- och vice kommissionslandtmätare

icke borde bestämmas till mindre än 180. Fråga syntes i

stället. kunna uppstå, om dessa 180 landtmätare skulle anses med erforderlig

skyndsamhet kunna medhinna dem åliggande göromål. Landtmäteristyrelsen

vågade dock hysa förhoppning därom, och grundade

denna dels därå, att vid ökad arbetstillgång mången Jandtmätares verksamhetsgrad

skulle kunna höjas, och dels därå, att den ökning af landtman

rigö rom ålen, som blifvit en följd af ägostyckningslagens tillkomst,

möjligen icke blcfve framdeles lika stor som under den före år 1903

sist förflutna femårsperioden.

Då pa grund af hvad sålunda anförts landtmäteristyrelsen hölle

före, att under en tämligen lång följd af år en landtmäteripersonal i

distrikten till ett antal af 180 vore af behofvet påkallad, kunde styrelsen

vid fråga om lönereglering för landtmätarna icke föreslå, att lön på

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 38.

stat tillerkändes ett mindre antal än 120. Denna siffra syntes uppenbarligen

vara väl lågt tilltagen och hade af landtmäteristyrelsen valts

allenast af den orsak, att 1885 års Riksdag vid beviljandet af 48 pensioner

för kommissionslandtmätarna såsom villkor härför föreskrifvit,

att antalet kommissionslandtmätare, oberäknadt dem, som vore sysselsatte

vid rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes- och afvittringsverken,

bestämdes till 120.

Landtmäteristyrelsen tilläte sig i detta sammanhang uttala den

bestämda mening, att, därest, såsom all anledning vore att förmoda,

landets jordbruk komme att utvecklas och förkofras, 120 landtmätare

blefve det minsta antal tjänstemän inom ifrågavarande förvaltningsområde,

som, äfven efter det alla oskiftade byar undergått laga skifte,

erfordrades för tillgodoseende af landtmäteriväsendets behof i riket.

De återstående behöfliga 60 landtmätarna borde benämnas extra

landtmätare.

Styrelsen har därefter anställt åtskilliga beräkningar angående

det antal distriktslandtmätare och extra landtmätare, som borde anställas

i de särskilda länen, hvilka beräkningar utmynnat i följande preliminära

förslå»-.

11

11

11

11

11

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

11

ii

ii

ii

i

Stockholms

län

4

distrikts-

0

extra

landtmätare

Uppsala

11

2

11

1

11

V

Södermanlands

11

2

11

1

11

11

Östergötlands

11

3

11

1

11

11

Jönköpings

11

2

11

2

11

11

Kronobergs

11

2

11

1

11

11

Kalmar

11

3

11

1

11

11

Gottlands

11

o

O

11

3

11

11

Blekinge

11

2

11

0

11

11

Kristianstads

11

2

11

1

11

11

Malmöhus

11

3

11

1

11

11

Hallands

11

2

11

1

11

11

Göteborgs och Bohus

11

4

11

1

11

11

Ålfsborgs

11

3

11

1

11

11

Skaraborgs

11

3

11

1

11

11

Värmlands

11

5

11

o

O

11

11

Örebro

11

3

11

1

11

11

Västmanlands

11

2

11

0

11

11

Kopparbergs

11

12

11

5

11

11

Transport

62

distrikts-

25

extra

landtmätare

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.

Transport 62 distrikts- 25 extra landtmätare

I Gäfleborgs

län

8

4

„ Västernorrlands

It

8

•n

4

,, Jämtlands

y>

12

v

10

„ Västerbottens

•n

16

12

,. Norrbottens

v

14

•n

5

Summa

120

V)

60

Vid distriktsindelningen och under öfvergången till denna organisation

borde uppenbarligen vissa särskilda af Kungl. Maj:t stadgade

föreskrifter iakttagas. Ehuru frågan härom icke kunde förekomma till

pröfning, förr än styrelsens förevarande underdåniga framställning i

öfriga delar blifvit af Kungl. Maj:t och Riksdagen afgjord, ville styrelsen

dock angifva de hufvudsakliga bestämmelser, som enligt styrelsens

mening borde meddelas rörande distriktsindelningens genomförande.

Styrelsen ansåge sålunda, att det borde stadgas, bland annat:

att anstånd med distriktsindelning finge ske i de län, där sådana

förhållanden förekomme, som ansåges innefatta giltigt skäl till uppskof,

såsom t. ex. i Kopparbergs och möjligen Norrbottens län;

att distriktslandtmätare skulle utnämnas af Kungl. Maj:t på förslag

af landtmäteristyrelsen;

att distriktslandtmätare skulle vara skyldig bo inom distriktet och

i hvarje fall ej finge beräkna reseersättning för längre väg än från

distriktsgränsen;

att, därest i framtiden skulle visa sig, att göromålen i ett distrikt

blefve så obetydliga, att distriktslandtmätaren ansåges icke göra skäl

för sin lön af staten, det skulle åligga förste landtmätaren att ofördröjligen

anmäla förhållandet hos landtmäteristyrelsen, som skulle hafva

att bos Kungl. Maj:t göra framställning om distriktets sammanslagning med

ett eller flera angränsande distrikt och lönens indragande till statsverket,

när tillfälle yppades att kunna förflytta landtmätaren till annat distrikt;

att såväl distriktslandtmätare, för hvilken göromål möjligen trofé,

som äfven kommissionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare,

som ej erhöllo distrikt, skulle äga rätt att såsom medhjälpare tjänstgöra

hos distriktslandtmätare; samt

att arfvode för de förrättningar, hvilka vid tiden för distriktsindelningens

trädande i kraft vore påbörjade men ej afslutade, skulle

beräknas efter gällande taxa för de förrättningsåtgärder, som vid sagda

tid vore påbörjade, men för öfriga förrättningsåtgärder utgå efter den

nedsatta taxan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Hvad härefter anginge frågan om storleken af de löner, som borde

tillkomma distriktslandtmätarna, vore denna fråga, såsom af det föregående

framginge, hufvudsakligen beroende på storleken af den nedsättning

i landtmäteritaxan, som till jordbrukets fromma skulle göras.

Men då den nuvarande landtmäteritaxan, på sätt styrelsen i förut omförmälda

den 7 juni 1902 gjorda underdåniga framställning om förändrad

landtmäteritaxa närmare utvecklat, icke vore tillräcklig för att,

sedan lefnadskostnaderna under den senaste tiden så väsentligt stegrats,

bereda de lönlösa landtmätarna, hvilka ju icke såsom andra tjänstemän

kunnat erhålla något dyrtidstillägg, en skälig godtgörelse för sitt arbete,

hvarförutom de i gällande landtmäteritaxa ingående arfvoden icke vore

väl afpassade efter graden af landtmätarens å de olika landtmäterigöromålen

nedlagda arbete och besvär, äfvensom delvis utgående efter

en invecklad beräkningsgrund och till följd däraf svåra att till beloppet

kontrollera, så ansåge landtmäteristyrelsen det vara nödvändigt, att

taxenedsättningen beräknades å en landtmäteritaxa, som undergått de i

styrelsens berörda framställning af den 7 juni 1902 föreslagna förändringar,

medförande en förhöjning af i medeltal omkring 15 procent. Den

nedsättning uti arfvodena enligt den sålunda förändrade landtmäteritaxan,

som styrelsen ansåge böra göras till jordbrukets lindring mot vederlag

i lön till landtmätarna, ansåge styrelsen skäligen böra bestämmas till Yio

af alla landtmäteriarfvoden utom resekostnads- och traktamentsersättningar

samt lösen för karta och handlingar, hvarigenom nedsättningen

komme att ungefärligen motsvara en nedsättning af Va i arfvodena efter

nu gällande taxa.

Den af landtmäteristyrelsen åi* 1891 föreslagna lön af 1,200 kronor

hade tydligen varit beräknad att utgöra Va af eu årsinkomst i

arfvoden efter nu gällande taxa af 3,600 kronor. Men vid det förhållande

att en sådan årsinkomst efter nu gällande taxa skulle enligt den

af styrelsen år 1902 föreslagna förnyade taxa, hvarigenom arfvodena

blefve höjda med omkring 15 procent, komma att stiga till omkring

4,000 kronor, så syntes det afdrag af 710, som, enligt hvad landtmäteristyrelsen

nu föreslagit, landtmätarna skulle till jordägarnas fromma

vidkännas å sina arfvoden, böra ersättas med en lön, beräknad till 4/10

af 4,000, eller 1,600 kronor.

Till den föreslagna lönen syntes ett ålderstillägg å 400 kronor

böra läggas efter fem års tjänstgöring; hvar]ände landtmäteristyrelsen,

med hänsyn därtill, att landtmätarna mera än de fleste andra tjänstemän

vore utsatta för att under sin tjänsteverksamhet nödgas slita ondt

och få sina krafter i förtid nedsatta eller brutna, vågade i underdånig
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 23

het hemställa, att distriktslandtmätarna måtte anses förtjänte att efter

10 års tjänstgöring undfå ett ytterligare ålderstillägg å 400 kronor.

Styrelsen hade med afseende å utsikterna till befordran till distriktslandtmätare

beräknat, att 80 distriktslandtimitare möjligen kunde på en

gång vara berättigade till ålderstillägg och att 40 af dem tjänat i tio

år och således kunde göra anspråk på det andra ålderstillägget.

Såsom villkor för erhållande af dessa ålderstillägg syntes lämpligen

böra stadgas skyldighet för distriktslandtmätare att, under föregående

tjänstgöi ing i denna egenskap, hafva afslutat landtmäteriförrättningar, som

betingat arfvoden till belopp i medeltal årligen af 3,200 kronor; likasom

skyldighet borde åläggas, distriktslandtmätare att afgå från tjänsten

vid fyllda 65 år, om han då innehade så många tjänstår, att han vore

berättigad till pension.

Då distriktslandtmätare och extra landtmätare skulle hafva alldeles

samma tjänsteåligganden och således tillgodoföra det allmänna och rikets

jordägare alldeles samma Slag af arbete, samt kommissionslandtmätare och

vice kommissionslandtmätare hittills åtnjutit ersättning för sina arbeten

efter samma taxa, syntes det icke vara billigt, att efter distriktsindelningens

genomförande de extra landtmätarna, hvilka icke afsåges erhålla lön på stat,

eller de kommissions- och vice kommissionslandtmätare, som af en eller

annan anledning icke erhölle distrikt, skulle nödgas verkställa landtmäteriförrättningar

mot ersättning, som, trots dyrare tider, blifvit till

jordägarnas bästa så nedsatt, som landtm äter istyr elsen föreslagit. På

dessa^ skäl ansåge styrelsen, att ett särskilt förslagsanslag borde stå

till Kungl. Maj:ts förfogande för att nu nämnda slag af landtmätare,

till ett antal af högst 60, därur kunde beredas vederlag för den nedsättning

af deras arfvoden, som skulle blifva en följd af taxenedsättningen

till jordbrukets fromma.

Hvad anginge storleken åt detta vederlag, borde detsamma, om

dessa landtmätare kunde anses äga laglig rätt att erhålla vederlag, bestämmas

till belopp, motsvarande 4/j0 af utaf dem intjänade arfvoden,

dock ej utöfver sannnanlagdt 1,600 kronor. Då emellertid någon verklig

rätt härtill väl knappast kunde anses finnas ens för de vid organisationens

genomförande befintliga kommissions- och vice kommissionslandtmätare,

utan deras ansjirak i förevarande afseende syntes få grundas

allenast å billigheten att icke nödgas få sina tjänstegöromål godtgjorda

efter en för dem mindre fördelaktig grund än den, som varit

gällande, då de utnämndes eller konstituerades till sina innehafvande

befattningar, hölle styrelsen före, att vederlaget borde bestämmas till

maximum 1,200 kronor och alltså utgå med Vio af intjänade arfvoden

enligt den föreslagna förhöjda taxan, dock högst med 1,200 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

I fråga om fördelningen af göromålen emellan distriktslandtmätarna

och de i länen anställda extra landtmätare ansåge landtmäteristyrelseu,

att det borde tillkomma Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som fortfarande syntes böra meddela landtmätarna förordnanden

å de förrättningar, som åt dem uppdroges, att tillse, det distriktslandtmätare

icke finge så många tjänstegöromål sig anförtrodda, att de icke

kunde inom behörig tid fullbordas, och att, i sådant fall, efter förste

landtmätarens hörande, förordna någon extra landtmätare eller distriktslandtmätare,

som tilläfventyrs saknade full sysselsättning i tjänsten.

Om landtmäteristyrelsens underdåuiga framställning rörande rikets

eller tills vidare de flesta länens indelande i landtmäteridistrikt äfvensom

styrelsens mening rörande sättet för de extra landtmätarnas förseende

med förrättningar gillades, syntes till 13 § skiftesstadgan böra

fogas ett tillägg af ungefär följande innehåll:

»År län indeladt i landtmäteridistrikt, skall, där ej för särskildt

fall är annorlunda stadgadt eller laga hinder eljest möter, vederbörande

distriktlandtmätare förordnas att förrättningen verkställa, så vida han

ej redan har så många ofullbordade landtmäteriförrättningar, att nya

tjänstegöromål icke kunna med önskvärd skyndsamhet af honom fullbordas,

i hvithet fall Konungens befallningshafvande må, efter förste

landtmätarens hörande, förordna annan behörig landtmätare inom länet.»

Utom den lindring för jordbruket, som skulle komma detsamma

till godo genom nedsättning i landtmäteritaxan, borde enligt landtmäteristyrelsens

mening äfven en annan lättnad kunna beredas jordägarna

i den på dem hvilande bördan för landtmäteriväsendet nämligen

därigenom, att statsverket försköte den del af landtmäteriarfvodena,

som det skulle åligga jordägarna att gälda, dock med undantag af

resekostnads- och traktamentsersättning samt lösen för karta och handlingar.

Om, i sammanhang med bestämmelse härom, tillika medgåfves

jordägarna något anstånd med förskottens återbetalande, komme härigenom

stor fördel att beredas både jordägare och landtmätare. Hvad

de senare anginge, hade landtmäteriarfvodenas direkta uppbörd hos

jordägarna alltid satt landtmätarna i en beroende ställning till jordägarna

och ofta gifvit anledning till misstanke om väld, hvartill komme,

att landtmätarna ej sällan varit nödsakade att låta förfallet arfvode

innestå och därigenom drabbats af förluster.

Men om staten skulle åtaga sig att förskjuta landtmäteriarfvodena,

blefve det nödvändigt, att arfvodesräkningarna först granskades af

förste landtmätarna. Denna granskning komme äfven jordägarna till

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

godo, så att de icke, såsom nu ofta vore fallet, behöfde känna oro öfver

att betala en räkning, hvars alla poster de icke ägde förmåga att skälfva

granska. För att räkningarnas granskning af förste landtmätarna måtte

kunna verkställas utan allt för mycket arbete å hvarje räkning, blefve

det emellertid nödvändigt, att en enklare och mindre invecklad grund

fastsloges för arfvodenas beräknande än i nu gällande taxa.

I 1891 års underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren

hade landtmäteristyrelsen föreslagit, att arfvoden allenast för förrättningar,

som anginge ägoskiften, skulle förskjutas af statsverket.

Men då det framför allt för jordägarna men jämväl för landtmätarna

vore högeligen önskvärd!, om arfvodena för alla slag af landtmäteriförrättningar

blefve förskotterade af staten, samt olägenheterna för staten

att äfven förskottera arfvoden för förrättningar, som icke kunde hänföras

till ägoskiften, så vidt styrelsen kunde förstå, icke komme att

blifva stora, syntes det styrelsen icke vara lämpligt att i nu ifrågavarande

afseende göra skillnad emellan olika slag af landtmäteriförrättningar.

I fall statsverket skulle komma att förskjuta landtmäteriarfvodena,

syntes däraf följa, att förändrade bestämmelser blefve erforderliga i 17

kap. handelsbalken till beredande af säkerhet för staten att återfå utlagda

arfvoden, för hvilket ändamål landtmäteriarfvoden borde i fråga

om förmånsrätt likställas med afgäld af fast egendom, hvarom stadgades

i 6 § i samma kapitel.

I fråga om tiden, då det förskjutna landtmäteriarfvodet borde vara

till återbetalning förfallet, ansåge styrelsen den böra bestämmas till

senast den kronouppbörd, som ägde rum under tredje året efter förrättningens

afslutande.

Sedan landtmäteristyrelsen vidare utförligt yttrat sig ifråga om

omorganisationen af förste landtmätartjänsterna, hvilken fråga genom

Riksdagens beslut nästlidna år redan afgjorts och därför ej torde här

behöfva vidare utvecklas, har styrelsen framlagt förslag till stat för

landtmäteripersonalen.

Slutligen har landtmäteristyrelsen föreslagit vissa vilkor och bestämmelser

för åtnjutande af de för landtmäteripersonalen ifrågasatta

aflöningsförmåner, hufvudsakligen öfverensstämmande med hvad vid

tiden för förslagets afgifvande i allmänhet fanns stadgadt. Anmärkas

Jbör emellertid, att styrelsen bland dessa villkor och bestämmelser jämväl

upptagit stadgande, att innehafvare af befattning vid landtmäteristaten

skulle vara underkastad den jämkning i löneförmåner, som kunde

varda föreskrifven.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Föreslagen

stat för landimäteristaten

i orterna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

Landtmäteristyrelsens ifrågavarande skrifvelse utmynnar i de delar,

som nu äro föremål för pröfning, i hemställan, att Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå Riksdagen

att godkänna den föreslagna staten för landtmäteripersonalen i

orterna och de villkor för den nya aflöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang

därmed tillstyrkts; samt

att medgifva, att landtmätarna enligt taxa tillkommande arfvoden,

med undantag af rese- och traktamentsersättningar samt lösen för kartor

och handlingar, finge, efter det arfvodesräkningarna blifvit vederbörligen

granskade och godkända, af statsverket utbetalas till landtmätarna

med skyldighet för vederbörande jordägare att, efter åtnjutande

af det betalningsanstånd, Riksdagen kunde finna godt bevilja, i sammanhang

med utskylderna till kronan återgälda det förskotterade beloppet

jämte af Riksdagen bestämd ränta därå;

dels besluta och för Riksdagen till antagande framlägga förslag

1) till sådan ändring i 17 kap. 6 § handelsbalken, som funnes erforderlig

för beredande af säkerhet för statsverket att återfå förskotterade

landtmäteriarfvoden, samt

2) till det af landtmäteristyrelsen antydda tillägg till 13 § i nådiga

skiftesstadgan den 9 november 1866, hvilket tillägg påkallades af

förslaget angående länens indelande i särskilda landtmäteridistrikt;

dels ock — jämte utfärdande, enligt af landtmäteristyrelsen afgifvet

underdånigt förslag, af förnyad nådig taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar

— under förutsättning af Riksdagens godkännande af de

utaf landtmäteristyrelsen föreslagna löner för distriktslandtmätarna, i

nåder förordna, att de i taxan upptagna landtmäteriarfvoden, med undantag;

af resekostnads- och traktamentsersättningar samt lösen för

kartor och handlingar, skulle utgå med endast sextio procent af de i

taxan stadgade belopp, samt, i fall Riksdagen skulle medgifva, att

landtmäteriarfvodena finge af statsverket förskjutas, i taxan meddela

erforderliga föreskrifter rörande arfvodesräkningars granskning.

Sammanföres den af nästlidna års Riksdag godkända aflöningsstaten

för landtmäteristaten i orterna med de delar af den af landtmäteristyrelsen

i förberörda utlåtande den 3 augusti 1903 föreslagna

staten, som icke ingå i förstnämnda stat, skulle aflöningsstaten för

landtmäteristaten i orterna i sin helhet få följande utseende:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition No 38-

27

— " —

—

—

--------------

K

o n o

r.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Arf-

vode.

Summa.

1 förste landtmätare

4,000

2,000

400

6,400

1 » »

4,000

2,000

200

—

6,200

Efter 5 år kan

4 » »

16,000

8,000

800

—

24,800

lönen höjas

1 » »

4,000

2,000

—

—

6,000

med 500 kr.

17» »

68,000

34,000

—

—

102,000

1 distriktslandtmä-

Lönen kan hö-

ture

1,600

190,400

1,600

190,400

| jas efter 5 år

'' med 400 kro- 1 nor och efter

’ 10 år med yt-

119 »

—

—

—

1 extra landtmätare,

högst......

—

_

—

1,200

1,200

terligare 400

kronor.

högst 59» »

högst......

—

—

70,800

70,800

1 amanuens

2,000

10,000

4,000

2,000

10,000

4,000

5 amanuenser

vikariatsersättning .....

—

Summa

—

—

425,400

1

i

Den årliga utgiften för ålderstillägg liar af landtmäteristyrelsen

beräknats till 9,600 kronor för förste landtmätare och 48,000 kronor

för distriktslandtmätare eller tillhopa till 57,600 kronor.

Då det nuvarande anslaget till landtmäteristaten i orterna uppgår

till 161,400 kronor, skulle alltså, frånsedt utgifterna för ålderstillägg,

landtmäteristyrelsens omorganisationsförslag i nu förevarande, återstående

delar föranleda en ökad statsutgift af 264,000 kronor.

Därest detta omorganisationsförslag bifölles, borde emellertid, anför

landtmäteristyrelsen, nedsättning med 40 proc. göras i styrelsens taxeförslag

af år 1902, hvilket höjt de nuvarande taxeafgifterna med 15

proc. Inalles skulle alltså de nuvarande afgifterna, hvilka landtmäteristyrelsen

med utgångspunkt från de faktiska landtmäteriarfvodena under

femårsperioden 1898—1902 och efter afdrag af reseersättningar samt

lösen för kartor och handlingar beräknat till i medeltal 965,000 kronor

årligen, nedsättas med ungefär V3. Härtill komme den minskning i

resekostnadsersättningar, som föranleddes af resornas förkortande till

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

följd af distriktsindelningen, och som skulle blifva mycket betydande,

särskilt i de norrländska länen. Den ökade statsutgiften skulle alltså

antagligen till fullo motsvaras af lindringar för jordägarna.

Innan jag afslutar redogörelsen för landtmäteristyrelsens ifrågavarande

förslag torde jag till sist böra här erinra, att detsamma, i

hvad det angår frågan om ordnande af landtmätarnas pensionsförhållanden,

enligt nådigt beslut den 14 december 1908 öfverlämnats till

finansdepartementet för den handläggning, som kunde ankomma på

nämnda departement.

Yttranden af

Kungl. Maj.ts

befallningshafvande.

Från de yttranden, som i ämnet afgifvits af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, är, såvidt angår de delar af landtmäteristyrelsens

förslag, som nu äro i fråga, hufvudsakligen följande att anteckna.

Behofvet af ändring i landtmäterikårens organisation och lämpligheten

af att denna ändring genomföres i hufvudsak enligt det af landtmäteristyrelsen

framlagda förslaget hafva i mer eller mindre direkta

ordalag vitsordats af samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

med undantag af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms

län och i Värmlands län.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län

uttalar sålunda, att en förändrad anordning af landtmäterikåren syntes

påkallad ej blott för landtmätarnas utan äfven för det allmännas skull.

Särskildt hade det förefallit otillbörligt, att hela ifrågavarande klass af

tjänstemän, hvars arbete dock vore för staten af mycket stor betydelse,

varit och vore i jämförelse med andra tjänstemannakårer synnerligen

vanlottad i fråga om löneförmåner, i det att förste landtmätarnas dåvarande

löner vore alltför låga och öfriga landtmätare ej af statsmedel

åtnjöte någon som helst aflöning, utan blott fått sig anvisade efter

afskedstagande! pensioner till otillräckligt antal och belopp. Kostnaden

för omorganisationen vore visserligen hög, men vid frågans afgörande

borde kostnadsfrågan ej få i alltför hög grad göra sig gällande utan

därjämte borde beaktas, förutom landtmätarnas obestridliga behof af och

berättigade anspråk på förbättrad ekonomisk ställning, den högst betydande

minskning i jordägares kostnader för landtmäteriförrättningar

och de stora fördelar för det allmänna, som förslagets genomförande

skulle medföra.

Eders Kungl. Majtts befallningshafvande i Malmöhus län har

anfört, bland annat, att ett förslag, som afsåge att förhjälpa rikets landtmäteri!^

ur den ekonomiskt betryckta och för öfrigt otrygga och ofria

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

ställning, hvari den nu befunne sig, icke kunde anses annat än som

tilltalande. Att landtmätarnas ekonomiska villkor vore ringare än

skäligt vore, torde vara obestridd och deras bekymmersamma ställning

förvärrades än mera därigenom, att de i regel hunnit till den mänskliga

medelåldern eller öfverskridit densamma, då de blefve i tillfälle

att genom sjelfständig verksamhet söka förvärfva sitt uppehälle. Härtill

komme, att de, som ej hunnit till beställning som förste landtmätare,

vid inträffande sjukdom och skröplighet vore alldeles utan inkomster,

eftersom någon lön ej vore dem beredd. Men de flesta landtmätare,

äfven de, hvilka finge sig förrättningar uppdragna i så stor omfattning,

som tid och krafter medgåfve, och hvilka icke heller hemsöktes

af sjukdom, kunde icke påräkna en så stor årlig inkomst, att de kunde

lefva någorlunda bekymmerfritt. Landtmäteristyrelsen hade beräknat

årsinkomsten för hvarje på eget ansvar arbetande landtmätare till 3,053

kronor, men en åberopad tabell utvisade, att årsinkomsten i vissa län

varit vida lägre och i ett län utgjort endast 852 kronor. Frånsedt inkomsternas

otillräcklighet intoge dessutom landtmätare en synnerligt otillfredsställande

ställning till de jordägare, hvilka de skickades att betjäna

i landtmäteriärenden, ity att det hufvudsakligen berodde på jordägarna

att påkalla biträde af den landtmätare, de själfva önskade anlita, likasom

landtmätaren ock vore med afseende på sin utkomst beroende af

det förtroende och den välvilja, hvarmed han af jordägarna i länet omfattades.

Att en dylik ställning skulle kunna ofördelaktigt påverka

hans sjelfständighet vid förrättningars utförande vore uppenbart, och

det vittnade fördelaktigt om den svenska landtmäterikåren, att icke

menliga följder af denna landtmätarnas i viss mån beroende ställning

till dem, mellan hvilka de hade att ordna högst viktiga rättsliga angelägenheter,

låtit sig förnimma. Genom en sådan anordning, som landtmäteristyrelsen

föreslagit, skulle landtmätarnas ekonomiska villkor icke

oväsentligt förbättras och genom pension beredas dem trygghet på

äldre dagar, hvarförutom landtmätarna skulle komma att intaga en

själfständig ställning gent emot jordägarna. Tillika skulle vinnas, att

arbetet blefve jämnare föivleladt, så att icke, såsom nu stundom kunde

vara förhållandet, några landtmätare vore öfverhopade med förrättningar,

under det att andra saknade tillräcklig sysselsättning.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har

såsom ett skäl för omorganisationen åberopat, att landtmäteritjänstemännens

nuvarande ekonomiskt svaga ställning hindrade staten att på

dem ställa högre anspråk på utbildning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har

såsom en fördel af omorganisationen särskildt framhållit den afsedda

lindringen i jordägarnas skifteskostnader. Behofvet af sådan lindring

vore särskildt framträdande i detta län och hade varit föremål för utförlig

utredning i tidigare underdåniga skrifvelser af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande.

Såsom jag nyss nämnde, har en afvikande ståndpunkt intagits af

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och i Värmlands län.

Eders Kungl. Mai:ts befallningshafvande i förstnämnda län har

under erkännande, att förslaget innehölle goda uppslag i många afseende^

såsom i fråga om införande af landtmäteridistrikt, landtmätarnas

förseende med aflöning af statsmedel samt minskning i jordägarnas

kostnader, vidare anfört, att det förefölle tveksamt, huruvida en reform

sådan som den ifrågavarande redan nu borde genomföras. Landtmäteriet

kunde nämligen sägas för närvarande befinna sig i en öfvergångsperiod,

då af de större laga skiftena ännu ej få funnes kvar, men man

likväl såge den tid ej aflägsen, då dessa helt och hållet eller med få

betydelselösa undantag skulle taga slut och landtmätarens göromål

komma att inskränkas till förrättningar af jämförelsevis ringa omfattning.

Det syntes därför kunna sättas i fråga, huruvida icke den åsyftade

reformen borde uppskjutas, till dess denna tid inträdt och fört med sig

större stabilitet i förhållandena. På grund häraf och med hänsyn till

vissa framställda erinringar mot förslaget i fråga om förstelandtmätartjänsterna

har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig

icke kunna tillstyrka landtmäteristyrelsens förslag till omorganisation

af landtmäterikåren.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län har

förklarat sig visserligen behjärta såväl landtmäterikårens osäkra ställning

och önskvärdheten att bereda kommissionslandtmätarna någon fast aflöning,

som ock jordägarnas befogade anspråk på lindring i kostnaderna

för landtmäteriförrättningar, men dock icke kunna för närvarande tillstyrka

förslaget i dess helhet. Eders Kungl. Majrts befallningshafvande

säger sig nämligen antaga, att lagberedningen vid pågående revision

af jordabalken med tillhörande författningar skall komma att ägna uppmärksamhet

åt ordnande af en del nu bristfälliga jordförhållanden. Men

komrne skiftesväsendet till större eller mindre del att undergå förändring

och andra grunder att tillämpas vid fastighetsinskrifningarna, finge

såväl landtmätarna ett ökadt maktpåliggande arbete sig ålagdt som

jordägarna betydligt större kostnader för landtmäteriförrättningar m. m.

Detta syntes i sin ordning kunna hafva till följd, å ena sidan att behofvet

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 38.

af fasta löner för en del af landtmäteripersonalen kunde blifva mindre

framträdande, och å andra sidan att anspråken från jordägarna på

lindring i kostnaderna för de nya jordmätningar, som af en del förändringar

i jordlagstiftningen torde ifrågakomma, blefve vida större och

borde i vidsträcktare grad tillgodoses, än som landtmäteristyrelsen i

sitt nu framlagda förslag satt i fråga. Eu förändring af de lägre landtmäteritjänstemännens

ställning kunde under sådana förhållanden också

tänkas genomförd på annat än nu föreslaget sätt. Då Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande dessutom hyste en viss tvekan om lämpligheten

af en indelning af länen i landtmäteridistrikt samt distriktslandtmätarens

företrädesrätt till förrättningar inom sitt distrikt, hade

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett, att frågan om beredande

af lön å stat åt vissa kommissionslandmätare (distriktslandtmätare) borde

anstå, tills den emotsedda revisionen af jordabalken förelåge, och sättas

i visst samband med omfattningen af denna revision och de förändringar

i fastighetsboksregistrens förande samt i skiftes- och hemmansklyfnings-,

ägostycknings- och afsöndringsförfattningarna, som tilläfventyrs torde

ifrågakomma, samt hemställde fördenskull, att landtmäteristyrelsens

förslag om anställande al distriktslandtmätare och deras uppförande å

lönestat icke för det närvarande måtte vinna nådigt afseende.

Åtskilliga af de Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som i

hufvudsak tillstyrkt landtmäteristyrelsens nu förevarande förslag, hafva

dock framställt erinringar mot vissa delar af detsamma.

I fråga om länens uppdelande i landtmäteridistrikt med hvar sin

landtmätare, hvilken skulle äga att, så långt hans tid medgåfve, erhålla

förordnanden till alla inom distriktet förefallande landtmäterigöromål,

anför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län, att en sådan

anordning visserligen utan tvifvel skulle vara ägnad att betrygga landtmäterikårens

ställning, särskild! ur ekonomisk synpunkt, men att det

syntes kunna ifrågasättas, huruvida man ej genom att förbinda distriktsindelningen

med ett sådant monopol för distriktslandtmätaren skulle gå

den enskildes rätt att själf bestämma i sina enskilda angelägenheter för

nära. Landtmäteristyrelsen hade själf påpekat, att det föreslagna systemet

under vissa förutsättningar kunde komma att vålla olägenheter för

den enskilde, men styrelsen hade ansett dessa olägenheter icke vara

större än den. att inom hvarje domsaga funnes blott eu häradshöfding,

inom hvarje fögderi blott en kronofogde och en häradsskrifvare. Dessa

ämbets- och tjänstemän vore emellertid i sin verksamhet på ett helt

annat sätt begränsade af lagar och författningar, än hvad fallet vore

med landtmätaren, som väl snarare borde jämföras med skogstjänste
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nått. Proposition N:o 38.

mannen och landtbruksingenjören. * 1i e fal hd ngsh a fv a n d en ansågo för sin

del, att lika litet som man borde ovillkorligen förbinda allmänheten att

för sina skogars och ägors indelande för behörigt bruk använda en viss

jägmästare eller en viss landtbruksingenjör, lika litet borde allmänheten

ovillkorligen bindas vid en viss landtmätare för förefallande landtmäterigöromål.

Det förefölle befallningshafvanden, som om allmänhetens valfrihet

i detta afseende borde kunna bibehållas vid det mått, nu gällande

författningar medgåfve, utan att därför den åsyftade reformen behöfde

uppgifvas. I regel komme väl i hvarje fall allmänheten att vända sig till

vederbörande distriktslandtmätare, hvars resekostnader blefve mindre

än andras.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har

anfört, att, enär för närvarande icke alla län torde äga så skickliga och

ordentliga landtmätare, att de vore lämpliga till distriktslandtmätare,

uppskof med distriktsindelningen syntes böra för sådana tills vidare

meddelas.

Med anledning af landtmäteristyrelsens yttrande, att anstånd med

distriktsindelningen torde på grund af särskilda förhållanden böra medgifvas

för Kopparbergs och Norrbottens län, hafva Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i dessa län yttrat sig härom. Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i förstnämnda län ansluter sig till ett i ärendet afgifvet

yttrande af förste landtmätaren i länet, hvari denne anfört följande.

Skälet "till det ifrågasatta uppskofvet för detta län skulle möjligen vara,

att skiftesvitsordet vore i största delen af detta län eller den del däraf,

hvars socknar blifvit storskiftade med bidrag af statsmedel, betydligen

inskränkt, hvaraf följde, att laga skifte kommit till stånd i ganska ringa

utsträckning i dessa socknar. Skulle nämnda inskränkning i skiftesvitsordet

borttagas, hvilket troligen komme att ske inom en ej allt för lång

tid, så kunde laga skiftena inom ett eller annat distrikt blifva så många

och omfattande, att distriktslandtmätaren och de i distriktet antagna extra

landtmätare ej kunde medhinna desamma i önsklig tid, men denna

olägenhet undanröjdes ju genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

rätt att förordna distriktslandtmätare och extra landtmätare inom ett distrikt,

uti hvilket ej full sysselsättning funnes, att verkställa förrättningar å

andra distrikt, hvari öfverflöd af arbete funnes, och skulle arbetena

inom länet blifva så många och omfattande, att de icke kunde i önsklig

tid medhinnas af de i länet anställda distriktslandtmätare och extra

landtmätare, kunde ju andra inom öfriga länen stationerade landtmätare

på samma sätt förordnas. Redan år 1899 hade en stor del af länets

landtmätare jämte länets dåvarande förste landtmätare framlagt ett

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

motiveradt förslag till länets indelning i distrikt, och som förste landtmätaren

fortfarande ansåge, att det skulle vara för både länets jordägare

och dess landtmätare nyttigt och önskligt, att sådan distriktsindelning

blefve så fort som möjligt verkställd, föresloge han, att länets indelning

i landtmäteridistrikt måtte företagas så fort som möjligt, åtminstone ej

senare än i rikets öfriga län.

Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har

anfört, att landtmäteristyrelsen vid förslaget om uppskof med distriktsmdelningen

i detta län uppenbarligen haft sin tanke fäst på den omständigheten,

att landtmäterigöromålen i länets lappmarker, som nyligen

undergått eller för närvarande underginge afvittring, under någon tid

framgent komme att mera än länets öfriga delar taga landtmätarnas

tid och krafter i anspråk för laga skiftesförrättningar, samt föreställt

sig, att på den grund svårighet tills vidare skulle möta att få en efter

arbetets omfattning afpassad och i öfrigt lämplig indelning i landtmäteridistrikt

till stånd. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hölle

dock före, att betänkligheterna i detta afseende måste förfalla, om vid

tillsättandet af distriktslandtmätare dessa tillförbundes att underkasta

sig den förändring i verksamhetsområde, hvartill förhållandena kunde

föranleda.

Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i Västerbottens län bär

däremot ansett sannolikt, att anstånd med distriktsindelningen skulle

visa sig erforderligt i detta län.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har anfört,

att det skulle mången gång kunna medföra olägenheter för distriktslandtmätarna,

om dessa, på sätt landtmäteristyrelsen föreslagit, skulle

vara skyldiga att bo inom distriktet. Oafsedt att för den, som ej hade

jordbruk, kostnaden för många förnödenheter ställde sig högre på landsbygden

än i eu stad, så vore de kommunala beskattningsförhållandena

pa landet enligt nu gällande bestämmelser och de metoder, som brukades

vid fastighetstaxeringen, ofta sådana, att de, som skattade för inkomst,

fånge bära en oskäligt stor del af kommunens bördor. I Jämtlands län

funnes tdl exempel kommuner, där utskylderna tidtals uppgått ända

till 33 kronor på bevillningskronan. För den, som önskade gifva sina

barn en omsorgsfull uppfostran, vore det också olägligt att bo aflägset

från de i städerna förlagda högre undervisningsanstalterna. Det syntes

därför tillräckligt, om för distriktslandtmätare stadgades allenast skyldighet

att bo inom det län, där hans distrikt vore beläget. Då han i

alla händelser ej skulle vara berättigad till reseersättning för den del

af resorna till eller från förrättningsställena, som folie utom distriktet,

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 5 ’

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

komme lian i regel att bosätta sig i detta, där ej särskilda förhållanden

nödgade honom att välja annan boningsort.

1 fråga om det erforderliga antalet landtmätare har Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län yttrat följande. Äfven

om en landtmäteripersonal till ett antal af 180 kunde vara erforderlig

— något hvarom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande emellertid,

med hänsyn till den ringa grad af tjänsteverksamhet, som eu och annan

landtmätare för närvarande utöfvade, ej vore förvissad — syntes dock

inrättande på eu gång af 120 aflönade distriktslandtmätartjänster kräfva

af staten större kostnader än Riksdagen kunde förväntas medgifva.

Och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade ej heller af landtmäteristyrelsens

utredning i ärendet blifvit. öfvertygad om, att inrättande

af ett så stort antal distriktslandtmätartjänster åtminstone för

närvarande vore oafvisligen behöfligt. För öfrigt syntes landtmätarekårens

medlemmar ej själfva hafva ställt sina anspråk högre än till

anordnande af 100 dylika tjänster. Af landtmäteristyrelsens skrifvelse

fram gin ge nämligen, såväl att den kommitté, som af 1895 års landtmätarmöte

tillsattes för utarbetande af förslag till hufvudgrunder att

iakttagas vid landtmäteriets omorganisation, vid förslagets afgifvande

utgick från den uppfattningen, att landtmäterigöromålen i riket kräfde,

utom förste landtmätare, en personal af 180 på länen arbetande landtmätare,

däraf 100 distriktslandtmätare och 80 extra landtmätare, som

äfven att denna uppfattning delats af 1896 års landtmätarmöte. I underdånigt

utlåtande öfver en år 1886 af dåvarande förste landtmätaren i

Norrbottens län J. E. Nyström gjord framställning i fråga om landtmäterikårens

omorganisation hade äfven landtmäteristyrelsen år 1891

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes af Riksdagen begära anslag

för beredande af löner åt 100 kommissionslandtmätare. För den skull

ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillräckliga skäl knappast

vara anförda för inrättande af större antal distriktslandtmätartjänster

än 100.

Uti sin i 1903 års förslag gjorda beräkning af det för hvarje län

erforderliga antalet landtmätare har, som nämndt, landtmäteristyrelsen,

bland annat, kommit till den slutsatsen, att i Västerbottens län skulle

erfordras 16 distriktslandtmätare och 12- extra landtmätare samt i Norrbottens

län 14 distriktslandtmätare och 5 extra landtmätare.

Häremot hafva erinringar framställts af vederbörande förste landtmätare

uti ''deras af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande åberopade

yttranden.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Sålunda framhåller förste landtmätaren i Västerbottens län, att

det för detta län föreslagna antalet distrikslandtmätare syntes vara för

högt, åtminstone för den närmaste framtiden.

Förste landtmätaren i Norrbottens län anför, att den statistik,

som lagts till grund för beräkningen af det antal landtmätare, som

inom länet skulle för framtiden erfordras, tydligen vore vilseledande,

samt att, därest icke särskilt gynnsamma förhållanden, hvarom man

icke för det dåvarande hade någon kännedom, inträffade, förste landtmätaren

liölle före, att för framtiden inom länet 15 landtmätare kunde

erhålla någorlunda full sysselsättning och att af dessa 12 borde vara

distriktslandtmätare och 3 extra landtmätare.

I fråga om sättet för landtmäterikostnadernas bestridande hafva

samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordat förslaget,

att aflöning af statsmedel måtte beredas landtmätarna, jämte det de

erhölle ersättning för utförda förrättningar enligt taxa.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län har

emellertid uttalat, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke

kunde biträda, hvad landtmäteristyrelsen anfört och föreslagit i fråga

om minskning i jordägarnas utgifter för landtmäteriförrättningar. Väl

måste landtmäteriväsendets behöriga upprätthållande anses vara ett

statsändamål, för hvithet staten borde i mån af behof anvisa erforderliga

medel. Men däraf följde alldeles icke skyldighet för staten att medelbart

eller omedelbart till större eller mindre del betala kostnaden för

landtmäteriförrättning, som ägde rum på enskildas begäran och uteslutande

för främjande af deras intressen. Om nu den gällande, år 1881

utfärdade arfvodestaxan för de särskilda förrättningarna bestämde sådana

ersättningsbelopp, som då utgjort skälig ersättning för det därå nedlagda

arbete, och jordägarna således då icke ansetts vara för hårdt betungade,

så syntes, de väl, sedan penningevärdet fallit, icke rättvisligen kunna

göra anspråk på annan lindring, än den, som redan komme dem till

godo, därest taxans bestämmelser i afseende å arfvodenas belopp blefve

i hufvudsak orubbade, hvilket Eders Kungl. Majrts befallningshafvande

för sin del förordade. Att ytterligare lindring skulle för jordägarna i

allmänhet vara oundgängligen nödig, vore icke af styrelsen på något

sätt bevisadt.

Den föreslagna lönen af statsmedel till distriktslandtmätarna vore

emellertid nog, äfven om arfvodestaxan icke höjdes, väl behöflig, för

att dessa landtmätare skulle vinna en verklig och stadigvarande god

ekonomisk ställning motsvarande vikten af deras arbete och ansvar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande afstyrkte därför den föreslagna

taxenedsättningen, men tillstyrkte icke desto mindre aflöningen

af statsmedel.

Beträffande aflöningsbeloppen hafva endast Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Södermanlands och i Jämtlands län framställt

erinringar. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i förstnämnda län

har anmärkt, att i fråga om arfvoden af statsmedel till extra landtmätare

landtmäteristyrelsens anspråk syntes sträcka sig utöfver de önskningar,

som framställts af den utaf 1895 års landtmätarmöte tillsatta kommitté,

hvilken föreslagit arfvoden med 500 kronor till hvar och en af 50

extra landtmätare och med 400 kronor till hvar och en af ytterligare

30 extra landtmätare, under det att landtmäteristyrelsen nu föresloge

arfvoden å högst 1,200 kronor till högst G0 extra landtmätare.

De af kommittén föreslagna beloppen förefölle emellertid vara allt för

låga såsom vederlag för den nedsättning i taxearfvoden, som enligt

landtmäteristyrelsens nu ifrågavarande förslag skulle inträda i samband

med den föreslagna omorganisationen. Däremot och med hänsyn äfven

till den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta minskningen

i antalet distriktslandtmätartjänster från 120 till 100 syntes

det måhända vara lämpligt, att dessa arfvoden af statsmedel ej utginge

med lika belopp till alla extra landtmätare utan t. ex. bestämdes till

800 kronor för högst 80 extra landtmätare — om ett så stort antal

extra landtmätare funnes behöfligt — med förhöjning enligt landtmäteristyrelsens

bepröfvande af 400 kronor till högst 20 af dem.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har

anfört, att af vårt lands betydande utsträckning i norr och söder med

däraf härrörande stora klimatiska skiljaktigheter och den ofantliga

skillnaden i befolkningstätheten mellan dess sjulliga och nordliga delar

följde, att de ekonomiska förhållandena ställde sig särdeles ogynnsamt i de

nordliga delarna i jämförelse med de sydliga, med andra ord, att levnadskostnaderna

i Norrland, som innehölle mer än hälften af hela rikets

areal, vore vida högre än i rikets öfriga delar. Det ofta framställda

påståendet, att dylika skiljaktigheter korume att utjämnas, i den mån

kommunikationerna förbättrades, ägde visserligen sin riktighet med

afseende på de landsdelar, hvarest de hufvudsakligaste lefnadsförnödenheterna

producerades, men ingalunda i fråga om Norrland, där det

mesta af dylika förnödenheter måste hämtas från långt aflägsna orter

och där likställighet med det öfriga landet i fråga om lefnadskostnaderna

i följd häraf sannolikt aldrig kirnde uppnås. Värdet af en i penningar

bestämd lön vore sålunda betydligt mindre i Norrland än i det öfriga

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

landet, och det vore därför ej blott af billighet och rättvisa utan ock

af statens intresse af, att statstjänsten äfven i de af naturen mindre

gynnade landsdelarna uppekölles af lika goda krafter som i andra, påkalladt,

att genom någon förhöjning i aflöningarna i Norrland olikheterna

i letnadsförhållandena så vidt möjligt utjämnades. Enligt Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening borde en sådan, hittills i

växt land endast undantagsvis tillämpad anordning uppställas såsom

regel vid alla löneregleringar. Men i fråga om landtmäterikåren vore

denna princips iakttagande i särskildt hög grad behöflig med hänsyn

därtill, att i Norrland under göromålen ute å marken landtmätarna

ständigt måste underkasta sig strapatser och umbäranden, till hvilka

tjänstgöringen i de sydligare orterna med deras täta befolkning och

bekväma kommunikationer blott sällan kunde uppvisa motstycken, och

genom hvilka hälsa och arbetskrafter ofta i förtid komme att brytas.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge på grund häraf, att

lönerna till distriktslandtmätare i Norrland borde ökas med tio procent

åt de belopp, hvartill enligt 1 andtm ät eri s tyre Isens beräkning dessa

tjänstemäns sammanlagda inkomster af lön och arfvode ansåges böra

uppgå, och att för extra landtmätare och kommissionslandtmätare, som

ej kunde få anställning såsom distriktslandtmätare, en motsvarande

förhöjning borde medgifvas i vederlaget för den ifrågaställda nedsättningen

i arfvodestaxan.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har med

anledning af förslaget, att såsom villkor för distriktslandtmätares rätt att

komma i åtnjutande af ålderstillägg skulle stadgas, att sådan landtmätare

skulle under de närmast föregående fem åren hafva afslutat

landtmäteriförrättningar, som betingat arfvoden till belopp i medeltal

årligen af 3,200 kronor, anfört att, därest emellertid undantagsvis omständigheterna

skulle så foga, att förordnanden icke under perioden

stått till buds i den omfattning, att nämnda inkomst kunnat uppnås,

det. syntes vara för landtmätaren kännbart att a:å i mistning- af ålderstiliägg.

Förslaget att landtmäteriarfvodena skulle förskotteras af statsmedel,

har afstyrkts, förutom åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län, äfven af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Hallands och Skaraborgs län, hvarjämte

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands och Gottlands

samt Göteborgs och Bohus län uttalat anmärkningar mot förslaget utan

att likväl bestämdt afstyrka detsamma. Eders Kungl. Majrts befallningshafvande

i Jönköpings län har i detta ämne anfört följande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

Då jordägare ej kunde betagas rätten att klandra landtmätares

ersättningsräkningar, hvilken rätt ock uttryckligen upptagits uti den

föreslagna nya landtmäteritaxan, skulle kronan, om den förskotterat det

i räkningen upptagna arfvodet, livilket landtmätaren borde vara berättigad

att, oafsedt klandret, ofördröjligen utbekomma, lätt kunna blifva

invecklad uti ett flertal rättegångar angående dylikt klander. Det kunde

visserligen invändas, att, då arfvodesräkningarna skulle komma att

granskas af förste landtmätarna, skäl till klander ej skulle förefinnas

så ofta som nu, men så länge som misstrogenhet och processlystnad

funnes, skulle nog klander af dylika räkningar förekomma, om ock

möjligen icke i samma myckenhet som nu, och det kunde ju dessutom

tänkas, att räkningarna vore behäftade med fel, som vid granskningen

antingen icke kunnat — såsom beroende på aftal mellan förrättningsmannen

och jordägarna eller dylikt — upptäckas eller ock förbisetts

eller varit tvifvelaktigt. Förskotterandet skulle äfven medföra ett frångående

af den nu gällande och i den föreslagna nya landtmäteritaxan

jämväl upptagna principen, att landtmäteri arfvodet skulle gäldas af den,

som vid förrättningens slut eller fastställelse vore innehafvare af jorden.

Kronan måste nämligen — såsom ock landtmäteristyrelsen tänkt sig,

då den föreslagit ändring i 17 kap. 6 § handelsbalken —hafva förmånsrätt

till jorden, och detta äfven för det fall, att jorden efter förrättningens

af slutande eller fastställande bytte om ägare, h vilket sistnämnda

fall landtmäteristyrelsen däremot ej syntes hafva tänkt sig, emedan den

ej föreslagit ändring i landtmäteritaxans 23 §. Ett sådant fastbindande

af landtmäteriarfvodet vid själfva jorden skulle emellertid kunna leda

till betänkliga följder och äfven menligt inverka på fastighetskrediten.

För landtmätarna själfva skulle förslaget medföra den olägenheten, att

de utfinge sitt arfvode en eller annan månad senare än eljest.

Ungefär enahanda synpunkter hafva framhållits af de öfriga Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, livilka afstyrkt eller ställt sig tveksamma

mot detta förslag. Det har äfven anförts, att en sådan anordning

skulle medföra mycket besvär och vidlyftiga redovisningar. Den

tysta förmånsrätten, som skulle göra en ny skåra i fastighetskrediten,

har flerstädes framkallat betänkligheter, dock har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Kalmar län, samtidigt som förskotten af statsverket

afstyrkts, tillstyrkt, att dylik förmånsrätt måtte beredas landimätarna

själfva. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands

län bär påvisat de invecklade förhållanden, som kunde orsakas däraf,

att landtmätarna ofta under gången af en förrättning uppburit förskott

af delägarna. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 39

län har framhållit att, därest förslaget vunne godkännande, skulle däraf

säkerligen framkallas anspråk på liknande förmåner från andra förvaltningsområden.

I det utlåtande, som landtmäteristyrelsen afgifvit den 1 december

1905 med anledning af hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

sina yttranden anfört, har styrelsen uti nu ifrågavarande hänseenden,

och därvid först med anledning af den utaf Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län uttalade åsikt, att landtmäterikårens

omorganisation borde uppskjutas, yttrat följande.

Enligt landtmäteristyrelsens ämbetsberättelse för år 1904 hade

vid samma års slut laga skifte eller därmed i afseende å orubblighet

likställd delning öfvergått eller börjats å alla ägorna eller åtminstone

inägorna till hemman om ungefär 47,700 mantal af sammanlagda skattetalet

å landsbygden eller 67,300 mantal. Återstoden eller omkring

19,600 mantal betecknade storleken af den jord i riket, som då ej ännu

undergått laga skifte eller därmed likställd delning. Men då i detta

mantalsbelopp inginge dels mantalet å en mängd så kallade enstaka

hemman af såväl skatte- som krononatur, hvilka ej legat i samfällighet

med andra hemman och hvilkas ägor således ej behöfde genom laga

skifte utbrytas, och dels de många, ofta af flera hela mantal bestående

större jordegendomar (herrgårdar och bruksegendomar), som af ålder

haft sina ägoområden behörigen skilda från angränsande hemmans

ägor och utan sammanblandning med dessa, hade landtmäteristyrelsen

enligt berörda ämbetsberättelse ansett, att vid 1904 års slut funnes

hemman med sammanlagdt mantal af 10,300, hvilka troligen icke

komme att undergå laga skifte, och att hemman om allenast 3,300

mantal sannolikt komme att blifva föremål för laga skifte på alla

ägorna eller åtminstone inägorna.

Dessa statistiska uppgifter ådagalade tydligen, att rikets jord till

allra största delen undergått laga skifte. Hvad som ej framginge af

dessa uppgifter, men som för landtmäteristyrelsen och jämväl i allmänhet

vore ett kändt förhållande, vore, att med få undantag, särskildt

beträffande Kopparbergs län med sin från öfriga delar af riket afvikande

skifteslagstiftning, alla de stora byarna med många delägare redan

undergått laga skifte.

Landtmäteristyrelsen»

utlåtande

den

1 december

190a.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Den stabilitet i förhållandena, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län ansett böra fordras såsom villkor för reformens

genomförande, syntes alltså redan hafva inträda Detta ansåge

landtmäteristyrelsen äfven framgå dels af vissa vid styrelsens underdåniga

förslag fogade bilagor och dels af styrelsens ämbetsberättelse för år 1904.

Dessa handlingar utvisade nämligen, att antalet årligen afslutade laga

skiften vore synnerligen obetydligt i förhållande till antalet andra

årligen verkställda förrättningar eller under år 1904 endast 149 laga

skiften mot 4,367 andra förrättningar. Då antalet distriktslandtmätare

enligt styrelsens förslag skulle blifva 120, af hvilka 58 skulle anställas

i de norrländska länen, där laga skiften förekomme i jämförelsevis större

mängd än i rikets mellersta och södra delar, borde det vara uppenbart,

att hvarje distriktslandtmätare årligen ej skulle hafva omhänder mer

än ett eller högst två laga skiften och att hans hufvudsakliga göromål

skulle afse andra förrättningar eller förrättningar af i allmänhet mindre

omfattning än laga skiftena i regeln hittills varit.

Det kunde möjligen antagas, att i en ej så synnerligen aflägsen

framtid de stora jordegendomarna komme att ganska allmänt utstyckas

i mindre jordbruk och att laga skifte för sådant ändamål måste öfvergå

dem. Men då sådana skiften icke, såsom fallet varit vid laga skiftena

å de stora byarna, komme att verkställas mellan en mängd delägare

med stridiga anspråk, föranledande långvariga förhandlingar samt pröfning

af en mängd tvistefrågor och uppgörande af vidlyftiga likvider,

utan blefve inskränkta till jämförelsevis summariska förrättningar för

utbrytande af de särskilda i egendomarna ingående jordeboksenheterna

(hemmansnumren) för att, dessa sedermera skulle genom ägostyckning

kunna delas, så blefve dessa laga skiften, ehuru antagligen åtskilliga

blefve af ganska stor omfattning beträffande arealen, dock icke förrättningar

af stor omfattning i jämförelse med laga skiftena å de stora tätt

sammanbyggda byarna i riket.

För öfrigt hände redan nu och komme säkerligen i framtiden

att oftare inträffa, att jäjnförelsevis stora rubbningar genom förnyadt

laga skifte enligt 3 §''skiftesstadgan gjordes häldre laga skiften och

att vissa, vid hemmansklyfning utbrutna, af särskilda anledningar sammanslagna

ägolotter genom förnyad hemmansklyfning indelades på

annat sätt. Sådana förrättningar kunde uppenbarligen blifva ganska

invecklade och äfven stora till omfång, hvadan, äfven om alla hvar

och hemman i riket vore delade genom laga skifte, denna omständighet

dock icke i och för sig innebure, att ej förrättningar af invecklad
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38. 41

beskaffenhet och stort omfång kunde blifva anförtrodda åt rikets

landtmätare.

Landtmäteristyrelsen hölle alltså före, att, i fall den föreslagna

reformen, hvilken ej allenast af styrelsen utan äfven af Eders Kungl. Majrts

befallningshafvande i nästan alla rikets län ansåges vara af behofvet

synnerligen påkallad, skulle uppskjutas till den af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms iän afsedda tidpunkt, då landtmätarnas

göromål vore inskränkta till förrättningar af jämförelsevis ringa omfattning

och större stabilitet i förhållandena inträdt, reformen säkerligen

komme att få anstå till en ganska aflägsen framtid, i det att

först sedan all rikets jord blifvit så styckad och sammandragen, att

den vore indelad i så kallade småbruk med ett eller högst två skiften,

landtmäterigöromålen måste blifva inskränkta till förrättningar af jämförelsevis

ringa omfattning. Men i ett land med så gles befolkning

och till större delen så karg natur som vårt land, torde jordbrukets

utveckling till sådan grad af intensitet och kultur, att jorden af förhållandenas

makt blefve, såsom i länder med gynnsammare klimatiska

förhållanden, allmänneligen indelad i småbruk, icke kunna antagas

försiggå annat än synnerligen sakta.

Emot Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län ville

styrelsen erinra, att, i fall eu reform, som i allmänt ansåges önskvärd,

likväl skulle tills vidare anstå, på det att tillfälle måtte erhållas att

utreda, huruvida lagändringar, som väl ej blifvit ifrågasatta men som

tilläfventyrs kunde ifrågakomma, möjligen skulle påkalla reformens

genomförande på annat än det föreslagna sättet, så torde reformen

komma att uppskjutas till en synnerligen oviss framtid, ja kanske aldrig

komma till stånd, och att, såvidt styrelsen kunde finna, skiftesväsendet

dock ej genom nu pågående revision inom skifteslagstiftningens område

kunde blifva sa förändradt, att behofvet af fasta löner för landtmäteripersonalen

kunde anses därigenom blifva mindre framträdande.

1 fråga om Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Uppsala

län anmärkning om det »monopol» till förrättningar, som skulle tillkomma

distriktslandtmätarna, ville landtmäteristyrelsen framhålla: att

samfälld jords delande mellan dem, som ägde rätt till andel däri, icke

vore någon enskild angelägenhet för delägarna, enär staten hade intresse

af att de fastigheter, som uppstode vid jords delning, blefve utbrutna

på sådant sätt, att oreda och osäkerhet ej uppkomme i fråga om äganderätt

till och sakrätt i fast egendom; att landtmäteriförrättningar därför

måste verkställas i noggrann öfverensstämmelse med lagar, författningar

och detalj föreskrifter i vida högre grad, än då en jordägare för sina

Bill. till Itik sd. Prof.. 190!). I Sand. 1 Afd. 25 Höft. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

skogars ock ägors indelande för lämpligt bruk anlitade en statens skogstjänsteman

eller landtbruksingenjör; samt att, då landtmäteriförrättningar

därför vore och måste vara tjänsteförrättningar, det ej kunde anses

vara ett monopol för landtmätare, som blifvit anställd i visst distrikt,

att verkställa därinom förefallande landtmäteriförrättningar, utan i stället

en ämbetsplikt för honom, om ock de jordägare, som påkallade hans

tjänstebiträde, helt eller delvis måste ersätta honom för hans arbete.

Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Jönköpings

län antagande, att uppskof med distriktsindelningen skulle i

vissa län erfordras af det skälet, att icke alla län hade tillräckligt antal

lämpliga landtmätare, har landtmäteristyrelsen framhållit, att då innehafvare

af distriktslandtmätarbefattningarna finge sökas både inom koirimissionslandtmätarnas

och vice kommissionslandtmätarnas krets, någon

brist på kompetenta personer icke behöfde befaras.

På grund af hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Kopparbergs och Norrbottens län anfört, funne landtmäteristyrelsen, att

hinder ej borde möta för distriktsindelnings genomförande samtidigt i

hela riket.

I afseende å Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands

län erinran rörande det föreslagna stadgandet om distriktslandtmätarnas

bostad vidhölle landtmäteristyrelsen, att denna borde vara belägen inom

distriktet, dock med rätt för Eders Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgifva

befrielse därifrån.

Emot Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Södermanlands

län yttrande, att tillräckliga skäl knappast torde vara anförda för inrättandet

af större antal distriktslandtmätartjänster än ett hundra, har

landtmäteristyrelsen åberopat hvad styrelsen härom anfört i sin underdåniga

framställning den 3 augusti 1903 med därvid fogade statistiska

bilagor, hvaraf styrelsen ansåge otvetydigt framgå, att efter ägostyckningslagens

tillkomst under år 1896 en landtmäteripersonal i länen

till ett antal af 180 vore af behofvet oundgängligen påkallad. Med

hänsyn därtill borde landtmäteristyrelsen således rätteligen hafva hemställt

om löner till 180 distriktslandtmätare, då ordinarie tjänstemäns

åligganden icke syntes lämpligen böra uppdragas åt extra ordinarie

tjänstemän. Endast af den utaf styrelsen angifna orsak, att Riksdagen

anslagit medel till 48 pensioner åt kommissionslandtmätare under villkor,

att dessas antal bestämdes till 120, hade landtmäteristyrelsen förmåtts

att afstå från hemställan om löner till större antal distriktslandtmätare.

Jämförelsen mellan de af 1895 års landtmätarmöte föreslagna arf
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 38

voden till extra landtmätare och de nu åt'' landtmäteristyrelsen för dem

föreslagna arfvoden vore ej riktig, tv det vore i de bägge fallen fråga

om olika slags tjänstemän. Landtmätarmötet både med denna benämning

afsett medhjälpare, motsvarande de nuvarande landtmäteriauskultanterna

och som icke skulle äga utöfva verksamhet på eget ansvar.

Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i

Malmöhus län betänkligheter angående föreskrifter om intjänade arfvoden

till belopp af 3,200 kronor i medeltal årligen såsom villkor för

rätt till ålderstillägg har landtmäteristyrelsen anfört, att ett mindre

medeltal skulle beteckna undantagsfall, som ytterligt sällan komme att

inträffa. Det föreslagna villkoret, som innebure fordran å viss grad

af verksamhet, hade emellertid sin betydelse äfven därutinnan, att landtmätare,

i motsats till hvad för närvarande understundom hände, blefve

angelägna att i sina årsredogörelser upptaga äfven sådana landtmäterigöromål,

som de på enskildas uppdrag utan förordnande af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande verkställde, såsom afsöndrade lägenheters uppmätande

och affattande på karta med mera, hvarigenom således statistiken

öfver i riket förekommande landtmäteriförrättningar kunde blifva mera

exakt, än hvad för närvarande vore händelsen.

Då landtmäteristyrelsens förslag angående rätt för landtmätarna

att förskottsvis af statsverket utbekomma de dem enligt taxa tillkommande

arfvoden, med undantag af rese- och traktamentsersättningar

samt lösen för kartor och handlingar, af flera utaf Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande blifvit afstyrka och detta förslag, hvars godkännande

ej utgjorde någon förutsättning för hufvudsakligt bifall till den

af landtmäteristyrelsen föreslagna omorganisationen, i första rummet

tillkommit i syfte att bereda rikets jordägare lättnad i den på dem

hvilande bördan för landtmäteriväsendet i riket, samt landtmätarna utan

synnerliga olägenheter skulle kunna framdeles, såsom hittills, åtnöjas

med att direkt hos jordägarna uppbära sina arfvoden, öfverlämnade

landtmäteristyrelsen till Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning, huruvida de

mot samma förslag gjorda erinringar borde föranleda förslagets ogillande.

I fråga om förslaget till landtmäteritaxa har styrelsen framhållit,

att därest omorganisationsförslaget bifölles, borde taxeförslaget omarbetas

så, att hvarje arfvode nedsattes med 40 procent.

Uti sitt den 18 juni 1907 i ärendet afgifna utlåtande har statskontoret

utgått från den förutsiittning, att det föreliggande omorganisationsförslaget

komme att godkännas, samt yttrat sig endast angående

den föreslagna lönestaten för landtmäteripersonalen och hvad därmed

Slalskcnloreti

utlåtande den

18 juni 1907

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition No 38-

ägde direkt samband äfvensom i frågan om landtmäteriarfvodenas förskotterande

af statsverket. Såvidt nu är i fråga, har ämbetsverket i

dessa hänseenden yttrat följande.

I sammanhang med frågan om löner för de föreslagna distriktslandtmätarna,

hvilka enligt omorganisationsförslaget skulle aflösa de

nuvarande oaflönade kommissionslandtmätarna, stode frågan om jordägarnas

behof af lindring i kostnaderna för landtmäteriförrättningar.

Hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län

härvid anfört i fråga om obehöfliglieten af taxenedsättning samt landtmätarnas

behof att likafullt erhålla den föreslagna aflöningen af statsmedel

ansåge statskontoret vara förtjänt af nådigt beaktande.

Landtmäteristyrelsen hade för distriktslandtmätare föreslagit eu lön

af 1,600 kronor med två ålderstillägg å 400 kronor, så att aflöningen

efter 10 års tjänst kunde uppgå till 2,400 kronor. Med hänsyn till de

kraf, som måste ställas på dessa tjänstemän och de ovissa förhållanden,

under hvilka de kunde förvärfva hvad de därutöfver behöfde för sitt

och de sinas uppehälle, skulle, enligt hvad statskontoret vidare anfört,

denna lön utan tvifvel under nuvarande dyra tider vara alltför ringa,

därest den nedsättning i taxan på arfvode för landtmäteriförrättningar

med 40 procent, hvarom landtmäteristyrelsen gjort förslag, vunne Eders

Kungl. Maj:ts godkännande. Härtill komme, att dessa tjänstemän efter

löneregleringens genomförande torde böra underkastas den nya pensionslagens

bestämmelser och förty varda förpliktade att med af sevärd a

årliga afdrag å sin lön bidraga till sin egen pensionering. På de

principiella skäl, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Skaraborgs län framhållits, tillstyrkte statskontoret, att någon nedsättning

i arfvodestaxan till jordägarnas förmån icke måtte äga rum. Då

emellertid, å andra sidan, skäl icke torde förefinnas att öka jordägarnas

utgifter för landtmäteriväsendet och då för den nya taxans bringande

i öfverensstämmelse med den äldre taxan, erfordrades en reduktion

nedåt med 15 procent, hemställde statskontoret, att den omarbetning af

taxeförslaget i syfte att nedbringa hvarje arfvode med 40 procent, hvarom

landtmäteristyrelsen uti sitt utlåtande den 1 december 1905 framställt

förslag, måtte begränsas till ett nedbringande med 15 procent.

Ett bifall till statskontorets förslag härutinnan skulle, utan höjning

i jordbrukets nuvarande onera för landtmäteriet, tillförsäkra distriktslandtmätarna

en inkomst, som —- jämte den af landtmäteristyrelsen

föreslagna lönen af 1,600 kronor med två ålderstillägg efter respektive

5 och 10 års tjänst å 400 kronor hvardera, så att slutaflöningen kunde

efter 10 år bestiga sig till 2,400 kronor — kunde anses tillfredsställande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 38.

Landtmäteristyrelsen både föreslagit, att såsom villkor för erhållande

af ålderstillägg skulle stadgas skyldighet för distriktslandtmätare, att

under föregående tjänstgöring i denna egenskap, hafva afslutat landtmäteriförrättningar,

som betingat arfvoden till belopp i medeltal årligen

af 3,200 kronor, däri inberäknad den del af arfvodena, som icke påförts

jordägarna. Då enligt det nya organisationsförslaget riket skulle indelas

i landtmäteridistrikt och distriktslandtmätaren skulle äga företrädesrätt

att utföra alla inom distriktet förekommande landtmäterigöromål, ville

det synas, som om det sålunda föreslagna villkoret — för såvidt det

afsåge framtvingande af viss grad af verksamhet — icke skulle vara af

något behof påkalladt. Däremot skulle det kunna medföra en orättvisa,

därest undantagsvis en landtmätare inom sitt distrikt funne så ringa

sysselsättning, att hans arfvoden icke komme att uppgå till 3,200 kronor

i medeltal årligen, i hvilket fall han tvärtom väl måste anses vara i än

större behof af lönetillökning. På af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län gifven anledning hade emellertid landtmäteristyrelsen

antydt, att förslaget om detta villkor tillkommit för att framtvinga

en fullständig statistik öfver landtmäteriförrättningarna. Då statskontoret

icke kunde föreställa sig, att ett dylikt aflöningsvillkor vore

berättigadt af sådan anledning, måste statskontoret afstyrka detsamma.

Förslaget om landtmäteriarfvodenas förskjutande har afstyrkts af

statskontoret.

Den för revision af skiftesstadgan och därmed sammanhängande

författningar tillsatta kommitté har i sitt utlåtande af den 29 oktober

1907 till en början anfört, hurusom kommittén väl funnit vissa betänkligheter

kunna yppas emot att redan nu, då arbetet med lösandet af

kommitténs hufvudsakliga uppgift ännu icke framskridit så långt, att

definitivt förslag till ändrad skifteslagstiftning förelåge, afgifva utlåtande

angående förslaget till omorganisation af landtmäterikåren, helst vissa

ändringar i skiftesstadgan i sammanhang härmed blifvit ifrågasatta.

Men å andra sidan hade de olägenheter, som följde af kårens nuvarande

organisation, redan länge varit öfverklagade. Då det nu föreliggande

förslaget syntes kommittén väl ägnadt att af hjälpa dessa och tillika i

sin mån befordra den utveckling till större snabbhet, ändamålsenlighet,

rättssäkerhet och billighet i skiftesförfarandet, som man velat ernå

genom ny skifteslagstiftning, hade kommittén icke ansett sig böra tillstyrka

anstånd med kårens omorganisation, till dess förslag till nya

skiftesförfattningar förelåge. Kommittén hade så mycket mindre funnit

tillfyllestgörande skäl för ett sådant dröjsmål, som de särskilda önskemål

Skiftes stadgekommitténs

utlåtande den

29 oktober

1907.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

beträffande ändringar i skiftesväsendet, hvilka hittills under kommitténs

arbete yppats, icke vore af den art, att de syntes föranleda några

väsentliga ändringar i den organisation af landtmäterikåren, som med

förslaget afsåges.

Kommittén hade vid granskning af förslaget väl i första rummet

sökt pröfva, huruvida detsamma under nu bestående skiftesförhållanden

fyllde de kraf på förbättrad organisation af landtmäterikåren, som gjort

sig kännbara. Men tillika hade kommittén ägnat uppmärksamhet åt

frågan, om den ifrågasatta organisationen kunde lämpas efter det antagliga

innehållet i de förslag till nya skiftesförfattningar, som i sin

tid kunde framgå ur kommitténs hufvudsakliga arbete.

Från båda dessa synpunkter hade kommittén funnit förslaget i

hufvudsakliga delar synnerligen behjärtansvärdt.

Hvad anginge länens indelande i landtmäteridistrikt med rättighet

för distriktslandtmätare att i regel verkställa alla förrättningar inom distriktet,

innebure förslaget härutinnan ett försök att genomföra en reform, som

länge haft ifriga och öfvertygade förespråkare inom de sakkunnigas krets.

I den vid tiden för utlåtandets afgifvande gällande landtmäteriinstruktionen

af den 6 augusti 1864 16 § 2 mom. ställdes äfven i utsikt, att Kungl. Maj:t

kunde komma att på därom gjord framställning medgifva en sådan anordning.

Dådetta skulle innebära upphäfvande af den jordägarna i 13 § skiftesstadgan

medgifna rätt att i visst fall själfva välja förrättningsmän, vore.

det uppenbart, att man vid ifrågavarande uttalande utgått från den vid

denna tid gällande och tillämpade uppfattningen, att skiftesförfattningarna

hörde till den ekonomiska lagstiftning, som ankomme på Kungl.

Maj:t utan medverkan af Riksdagen. Fn förändrad uppfattning i detta

stycke hade emellertid därefter gjort sig gällande och vunnit sitt slutgiltiga

uttryck i ett af Kungl. Maj:t den 29 juni 1S83 meddeladt förklarande,

af innehåll att, enär de väsentligaste delarna af skiftesstadgan

tillhörde allmänna lagen, fråga om ändring i denna stadga skulle behandlas

i den ordning, som vore föreskrifven för ändring af civillag.

Det syntes emellertid vara obestridligt, att olägenheterna af den

nuvarande ordningen för meddelande af landtmäteriförordnanden vore i

flera afseenden så kännbara, att de påkallade ändring af skiftesstadgan

i syfte att bereda rum för en annan ordning därutinnan.

Dessa olägenheter funne kommittén hufvudsakligen kunna sammanfattas

däri, att möjlighet icke funnes att tillse, att landtmäterigöromålen

blefve något så när jämnt fördelade mellan landtmätarna. I följd häraf

inträffade det icke sällan, att en landtmätare erhölle flera uppdrag än

han ens med biträde af landtmäteriauskultanter och elever hunne att

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 38.

med erforderlig skyndsamhet fullgöra. Att han ej afvisade en del af

dessa uppdrag, kunde ej i högre grad läggas honom till last. Han kunde

nämligen icke vara förvissad om, att han, äfven vid ett exemplariskt

utförande af de honom anförtrodda uppdrag, fortfarande skulle komma

att åtnjuta det förtroende hos allmänheten, hvaraf hans bärgning berodde.

Häraf föranleddes han att mottaga de uppdrag, som kunde för en tid

framåt betrygga honom mot arbetslöshet och bristande utkomst. Uppenbart

vore, att landtmäteriförrättningamas utförande och afsilande härigenom

fördröjdes till stort men för jordägarna, som alltid blefve lidande

af det med skiftesexekutionen följande osäkerhetstillstånd. Men ej nog

härmed. De många uppdragens samlande på eu hand gåfve, enligt

hvad erfarenheten visat, stundom anledning till att landtmäteriförrättningar

utfördes på ett mindre omsorgsfullt sätt och sålunda ej tillgodosåge

enskildt och allmänt väl i den grad, som kunnat och bort ske.

Under tiden kunde en annan landtmätare i länet, måhända lika skicklig

i sitt yrke men ej i besittning af samma förmåga att gorå sig känd

af allmänheten, lida brist på arbete. Allvarliga invändningar af principiell

art kunde jämväl med skäl göras gällande emot en anordning, som hade

till följd, att landtmätaren redan vid början af en förrättning, som afsåo-e

att lösa grannlaga rätts- och intressefrågor mellan flera jordägare, stode

i tacksamhetsskuld till eu af dem, för det han erhållit förrättningen

och därmed tillfälle till utkomst. Finge man än hos honoYn förutsätta

den karaktärsfasthet, att han icke däraf läte sig förledas att gynna

denne delägare på de andras bekostnad, så vore redan en ogrundad

misstanke i det afseendet nog att i väsentlig grad förringa hans förmåga

att i en för skiftet ändamålsenlig riktning inverka på jordägarna

i de _ många frågor, som det ankomme på dem att afgöra genom

föreningar.

Emot det sätt, hvaruppå landtmäteristyrelsen sökt bäfva dessa

olägenheter och grundlägga en bättre ordning inom landtmäteriet, hade

hufvudsakligen två anmärkningar under ärendets behandling framkommit.

Den ena utginge därifrån, att förslaget att upphäfva den enskilda jordägarens

rätt att i vissa fall själf välja förrättningsman, ansetts innebära

ett ingrepp i den enskildes rätt att bestämma i sina egna angelägenheter.

Denna anmärkning vore nog uttryck för en ganska allmänt gängse

uppfattning. Och tvifvelsutan kunde det understundom vara af en viss

vikt för jordägaren att äga vända sig till en landtmätare, för hvilken

han både särskildt förtroende, och kanske ännu mera att kunna undgå

att få ett skiftesärende handlagdt af en landtmätare, till hvilken han

ej hade tilltro. Medgifvandet åt jordägare att välja landtmätare hade

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

ock helt visst på sin tid varit nödvändigt för att minska allmogens

naturliga misstro och ovilja mot en så genomgripande och till sina

följder svåröfver skådl ig förändring af jordbesittningsförhållandena, som

laga skiftet innebure. Detta misstroende torde emellertid numera hafva

förbytts i ett allmänt erkännande af att verkningarna af laga skiftet

varit till oskattbar nytta för landet och särskild!, för dess jordbrukande

befolkning. Vid en'' sådan förändring af den allmänna uppfattningen

syntes det ej vara af nöden att, trots däraf härflytande olägenheter,

bibehålla en ordning för förordnande till landtmäteriförrättningar, som

syntes bättre stå tillsammans med förrättningsmannens ställning vid

det gamla storskiftesförfarandet, än enligt nu gällande lagstiftning.

Vid det förra hade nämligen afgörande! af så godt som alla frågor

beträffande skiftet legat i jordägarnas händer. Nu åter tillkomme det

landtmätaren att tillsammans med de gode männen under ämbetsmannaansvar

afgöra ett flertal af de viktigaste i skiftet ingående frågor.

Den trygghet mot att få skiftesförrättningen öfverlämnad till en mindre

lämplig landtmätare, som jordägarens inflytande på förordnande af förrättningsman

afsett att bereda, vore ock ofta mera skenbar än verklig.

Jordägaren hade nämligen till ledning för sitt val sällan en på erfarenhet

grundad uppfattning angående förrättningsmannens förmåga och

noggrannhet. Ofta läte han sig i stället ledas af hörsagor eller jämförelsevis

ogrundade tycken angående en landtmätares personliga egenskaper

och uppträdande, kanske i sådana afseenden, som vore af föga betydelse

för hans ämbetsverksamhet.

Härtill komme, att, utom de redan antydda, äfven andra afsevärda

fördelar för jordägarna vore att vänta af den anordning, att länen indelades

i distrikt, försedda hvart med sin landtmätare, som vore pliktig

att vara bosatt inom distriktet å ort, som af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande godkändes. Landtmätarnas reseersättningar skulle

nedbringas. I den mån förrättningarna öfverginge till att. blifva mindre

till omfånget men flera till antalet, innebure detta en allt större ekonomisk

fördel för jordägarna. Härjämte torde det vara till nytta för

jordägarna att kunna utan långa och kostsamma resor personligen rådgöra

med landtmätaren. Och denne skulle inom sitt mera begränsade

verksamhetsområde förvärfva en grundligare kännedom om ortsförhållandena,

som icke vore utan betydelse för förrättningarnas ändamålsenliga

och skyndsamma utförande.

Emot befarade olägenheter af, att jordägaren skulle sakna befogenhet

att själf utse förrättningsman, komme helt visst ett synnerligen

kraftigt korrektiv att ligga i förste landtmätarnas tekniska gransk
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

ning af förrättningarna. Då distriktslandtmätarna skulle utnämnas af

Eders Kungl. Maj:t på förslag af landtmäteristyrelsen, innebure ju detta

ock trygghet för, att den vid den ifrågasatta organisationen oafvisliga

fordran på ett synnerligen omsorgsfullt urval vid besättandet af dessa

viktiga platser blefve väl tillgodosedd.

För att undanröja det binder mot länens indelning i vissa landtmäteridistrikt,

som mötte i nuvarande lydelsen af 13 § skiftesstadgan,

hade landtmäteristyrelsen hemställt, att Eders Kungl. Magt måtte besluta

och för Riksdagen till antagande framlägga förslag till tillägg till nämnda

lagrum. I denna hemställan ansåge sig kommittén på ofvan angifna skäl

böra i underdånighet instämma.

Den andra anmärkningen mot länens indelning i landtmäteridistrikt

utginge därifrån, att en någorlunda jämn tillgång på landtmäterigöromål

icke skulle kunna beräknas. Kommittén hölle dock före,

att med stöd af vunna erfarenheter indelningen skulle kunna i det afseendet

på ett i allmänhet tillfredställande sätt verkställas. Erforderlig

omreglering skulle ju ock enligt landtmäteristyrelsens förslag kunna

verkställas på det sätt, att distrikt, där göromålen förminskades, sammansloges

med ett eller flera angränsande distrikt, under det att distrikt,

där ett motsatt förhållande inträdde, kunde delas. Med denna möjlighet

till framtida omregleringar hade kommittén icke något att erinra emot

att distrikten, på sätt föreslagits, bestämdes till 120.

Landtmäteristyrelsen hade emellertid ansett, att landtmäterigöromålen

i riket icke skulle kunna ombesörjas af detta antal förrättningslandtmätare,

utan hemställt, att jämte distriktslandtmätarna skulle anställas

60 extra landtmätare, fördelade på de olika länen. På Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle det ankomma att tillse, att

distriktslandtmätarna icke finge så många tjenstegöromål sig anförtrodda,

att de icke kunde inom behörig tid fullbordas och att, i sådant fall,

efter förste landtmätarens hörande, förordna någon extra landtmätare

eller distriktslandtmätare, som till äfventyrs saknade full sysselsättning

i tjänsten.

Kommittén funne det möjligen kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida

nämnda antal extra landtmätare för närvarande vore behöfligt. Antagligt

torde det väl vara, att det i framtiden skulle blifva erforderligt,

då skiftesärendenas antal redan nu visade tendens att ökas, samt ytterligare

ökning syntes vara att vänta i följd af föreslagna lindriugar i

skifteskostnaderna samt tilltagande benägenhet för bildande af småbruk.

Lämpligast syntes emellertid vara, om extra landtmätare tillsattes i mån

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 25 Hälft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

af det växlande behof vet, på sätt nu ägde rum med förordnande af vice

kommissionslandtmätare.

I fråga om de extra landtmätarnas ställning syntes en viss oklarhet

råda i det föreliggande förslaget, särskildt beträffande frågan huruvida

de skulle anställas i vissa extra landtmätardistrikt eller jämte någon

distriktslandtmätare tjänstgöra inom dennes distrikt eller slutligen vara

anställda inom länet med skyldighet att tjänstgöra, hvarhelst behof af

ytterligare arbetskrafter yppade sig. Det syntes kommittén, som skulle

någon allmängiltig regel i detta afseende knappast kunna uppställas.

I de trakter, där flera byar ännu återstode att skifta eller af andra

skäl många och vidlyftiga landtmäteriförrättningar vore att förutse,

syntes lämpligast vara, att extra landtmätarna förlädes inom vissa distrikt.

Där åter det egentliga skiftesverket vore afslutadt och allenast

smärre landtmäteriförrättningar i olika trakter af länet till ungefär lika

antal och beskaffenhet vore att vänta, skulle antagligen svårighet möta

att bestämma området för extra landtmätarnas tjänstgöring på annat

sätt, än att det finge ankomma på Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att tilldela dem förordnanden, hvar inom länet behof därtill

yppade sig. Lämpligast syntes därför vara, att det öfverlämnades åt

landtmäteristyrelsen att efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

hörande lämna erforderliga föreskrifter om extra landtmätarnas verksamhetsområden

och fördelning inom de olika länen. Dock syntes böra

stadgas, att jordägare icke i något fall finge betungas med ersättningtill

extra landtmätare för längre resa än från den i förrättningsmannens

väg till förrättningsstället närmast liggande distriktsgränsen.

Beträffande de föreskrifter landtmäteristyrelsen förutsatt, att Eders

Kungl. Maj:t skulle meddela till iakttagande vid distriktsindelningen

och under öfvergången till denna organisation, hade kommittén icke

annat att erinra, än att det, på de af förste landtmätaren i Kopparbergs

län anförda, af Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länet

biträdda grunder, syntes kommittén önskvärdt och möjligt, att organisationen

genomfördes i nämnda län på samma gång som i öfriga delar

af landet. Den undantagsställning i skiftesafseende, som sedan gammalt

tillerkänts Kopparbergs län, hade nämligen enligt kommitténs uppfattning

ingalunda i alla afseenden varit till fromma för länets jordbesittningsförhållanden.

Landtmäteristyrelsens förslag, att lindring i kostnaderna skulle

beredas jordägarna på det sätt, att en del af ersättningen för landtmätarens

arbete godtgjordes honom af statsverket i form af lön åt distriktslandtmätare

och af årligt arfvode åt extra landtmätare, funne kommittén

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

synnerligen behjärtansvärdt. Näringslifvets kraf på stöd och omvårdnad

från statsmakternas sida blefve i våra dagar allt mera erkändt.

Toge^ man därtill hänsyn till de stora fördelar, i form af ökad rättssäkernet

i jordbesittningsförhållanden och intensivare utnyttjande af

landets jordområde, som det allmänna hade att vinna af ett väl ordnadt

skiftesväsende, borde man vara benägen att anse, att knappast

något annat sätt för statsunderstöd till jordbruket kunde väntas bära

sa rika frukter och föranleda så ringa betänkligheter, som en kraftigare

medverkan till en efter förefintliga behof lämpad delning och sammandragning

af de enskilda jordägarnas områden. Då härtill komme, att

skiftesverket tillförde staten ett yärdefullt och i flera afseenden oumbärligt

material i kartor och ägobeskrifningar, syntes hvarje tvekan om

lämpligheten af statens bidrag till lindring af de enskilda jordägarnas

skifteskostnader höra förfalla.

Landtmäteristyrelsens förslag, att detta bidrag skulle motsvara

omkring en tredjedel af de utgifter, som hittills från jordägarna utgått

i form af arfvode enligt taxa, syntes kommittén vara väl afvägdt efter

de förhållanden, som i allmänhet rådde inom landet. Vid bedömandet

häraf borde uppmärksammas, att eu ytterligare lindring af afsevärd betydelse

skulle, i händelse af distriktsindelningens genomförande, tillgodokomma

jordägarna genom minskning i reseersättningar åt landtmätarna.

I vissa delar af landet syntes emellertid, vare sig i följd af synnerligen

låga jordvärden, eller, såsom i Kopparbergs län, i följd af inägojordens

af naturen spridda läge, brister i där gällande skifteslagstiftning och

allt för länge bibehållna egendomliga sedvänjor i afseende på jordbesittningen,

sådana förhållanden råda, att ett kraftigare ekonomiskt understöd

från statsverket finge anses vara påkalladt, därest befolkningen

skulle blifva delaktig af fördelarna af ordnade skiftesförhållanden. Då

möjligen erforderliga åtgärder i detta syfte emellertid icke stode i nödvändigt

sammanhang med nu förevarande organisationsfråga, antoge

kommittén, att den framdeles vid fullgörande af sitt hufvudsakliga uppdrag

skulle få tillfälle att återkomma härtill.

Emot förslaget, i hvad det afsåga de å jordägarna fallande landtmäterikostnadernas

förskotterande af statsverket och förmånsrätt för

statens på sadana förskott grundade fordringar, hade^ betänkligheter uttalats

af .flera af de myndigheter, som yttrat sig i ärendet. Kommittén

kunde ej undgå att dela dessa betänkligheter och hemställde sålunda,

att hvad landtmäteristyrelsen därutinnan föreslagit ej" måtte vinna afseende.

Då emellertid i de af naturen mindre gynnade delarna af landet

och särskilt i gränstrakterna mot Finland vore ensidigt, att. lin
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

äring kunde beredas jordägarna i skifteskostnaderna jämväl genom

dessas fördelande på en längre tid, syntes detta mål lämpligen kunna

vinnas på det sätt, att ett förslagsanslag ställdes under statskontorets

förvaltning för beviljande af amortisabla skifteslan mot säkerhet, som

kunde af kontoret godkännas.

I fråga om storleken af distriktslandtmätarnas och extra landtmätarnas

tjänsteinkomster ansåge kommittén, att dessa borde på grund

af ökade lefnadskostnader och med hänsyn till på andra områden genomförda

löneregleringar tillmätas något rikligare än i landtmäteristyrelsens

förslag skett, På grund af sin redan uttalade öfvertygelse angående

behofvet åf lindring i skifteskostnaderna för jordägarna ansåge kommittén

emellertid, i olikhet mot statskontoret och Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Skaraborgs län, denna inkomstökning böra beredas

icke genom bibehållande af nu gällande taxa å arfvoden för landtmäteriförrättningar

utan genom någon höjning i de föreslagna lönerna för

distriktslandtmätarna och årliga arfvodena för extra landtmätarna.

Landtmäteriauskultanternas ställning berördes ej i landtmäteristyrelsens

förslag. Kommittén hade emellertid ansett, att svårighet

kunde komma att möta för landtmäterikårens rekrytering, därest den

föreslagna organisationen komme att leda till nedsättning i ersättningen

för auskultanternas göromål. För närvarande åtnjöte auskultanterna

vanligen af sina principaler en viss andel af arfvodet enligt taxan,

växlande i olika fall mellan hälften och tre fjärdedelar. Därmed bereddes

dem i allmänhet en årsinkomst af 2,000 till 3,000 kronor. Med den

betydande nedsättning, som nu föresloges i landtmäteritaxan, skulle af

arfvodet för de af medhjälparen verkställda göromålen föga eller intet

återstå för principalen, därest medhjälparen skulle bibehållas vid samma

inkomster som hittills. Då någon del af arfvodet emellertid antagligen

skulle komma att tagas i anspråk såsom godtgörelse för principalens

ledning, ansvar, granskning, redovisning och öfvertagande af förekommande

förluster, vore det icke osannolikt, att nedsättnmgen i taxan

komme att medföra eu minskning i auskultanternas inkomster. Och om

än en sådan i någon mån skulle motvägas af de säkrare framtidsutsikter,

som genom omorganisationen komme att erbjudas auskultanterna, maste

man dock sörja för, att medhjälparnas inkomster icke skulle sjunka i

den grad, att'' deras möjligheter att bärga sig under den långa medhjälpartiden

äfventyrades. 1 sådant syfte hemställde kommittén, att ett

mindre arfvode, t. ex. 600 kronor om aret, skulle af statsmedel beredas

en hvar af de 50 i tjänsten äldsta landtmäteriauskultanterna.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 38.

Förslaget till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättnmgar

hade ingifvits till Eders Kungl. Maj:t före utarbetandet af förslaget till

omorganisation af landtmäterikåren och till den i sammanhang därmed

föreslagna lindringen i jordägarnas skifteskostnader. I anledning af

den inbördes ordning, hvari dessa ärenden i landtmäteristyrelsen behandlats,

hade det inträffat, att taxeförslaget innebure en förhöjning af

landtmätarnas arfvoden. Den tilltänkta lindringen i skifteskostnaderna

hade sedan föreslagits skola genomföras genom en nedsättning med omkring

40 procent af de föreslagna tarifferna. Redan af denna anledning

hade det blifvit mindre lätt att öfverskåda verkningarna af de ifrågasatta

ändringarna i landtmäteritaxan. Eu fullständig omarbetning af

taxan, i sjffte att åstadkomma en nedsättning af i medeltal omkring eu

tredjedel i kostnaderna enligt nu gällande tariffer, syntes därför vara

att anbefalla.

Uti skrifvelse den 5 november 1907 anmodade jag härefter landtmäteristyrelsen

att med särskildt iakttagande af största möjliga förenklingar

i uppställning och arfvodesberäkning, utarbeta förslag till förnyad

taxa på arfvode för landtmäteriförrättnmgar. I samband därmed

framhöll jag önskvärdheten af att taxeförslaget blefve så upprättadt, att

arfvoden, beräknade efter det sålunda uppgjorda förslaget, komme att

uppgå till ett belopp, som med en tredjedel understege, hvad som

utgår enligt nu gällande landtmäteritaxa. Med anledning häraf har

landtmäteristyrelsen med underdånig skrifvelse den 14 december 1907

öfverlämnat nytt förslag till landtmäteritaxa, åtföijdt af två jämförelsetablåer

jämte sammandrag af sistnämnda handlingar.

Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet i dessa

handlingar, af hvilka förslaget till taxa jämte nyssnämnda sammandrag

skulle såsom bilagorna A och B fogas till detta protokoll, anförde han

vidare följande.

Till upplysning angående de hufvudgrunder, styrelsen tillämpat

vid taxeförslagets utarbetande, har styrelsen anfört följande.

I likhet med föregående landtmäteritaxor upptoge jämväl detta

förslag den till landtmätare utgående ersättning under tre hufvudrubriker

nämligen: arfvoden, reseersättningar samt lösen för kartor och handlingar.

Hvad först anginge de till landtmätare utgående arfvoden, hade

landtmäteristyrelsen vid uppgörande af förslaget vidhållit såsom hufvud
-

Landtmäteristyrelsent

förslag

den H

december 1907

till ny landtmäteritaxa.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

princip, att de särskilda arfvodesposterna borde afvägas åtminstone

hufvudsakligen efter det arbete, de olika åtgärderna kräfde, och följaktligen

taxeras hvar för sig. Jämte det denna grundsats ovedersägligen

vore öfverensstämmande med billighet och rättvisa, medförde densamma

också den praktiska fördel att gifva en bestämd grund för arfvodets

utbetalande i de fall, där några, men icke alla arbetsåtgärder utförts,

eller där de verkställts af olika förrättningsmän.

Landtmäteristyrelsen hade vid uppgörande af nu föreliggande

taxeförslag sökt att så vidt möjligt införa förenklade och för den stora

allmänheten mera lättfattliga och öfverskådliga bestämmelser. Genomförandet

af dessa förenklingar hade i viss mån underlättats däraf, att

den till landtmätare efter taxa utgående ersättning hädanefter skulle

komma att utgöra endast en del af den honom tillkommande betalning

för verkställdt arbete.

Genomgripande förenklingar hade sålunda kunnat ske beträffande

samtliga i taxan förekommande tariffer och därigenom hade åstadkommits,

att priset per ägofigur eller eventuellt ägolott numera kunde erhållas

direkt ur vederbörande tariff utan den omständliga sortering af ägofigurer

och den tidsödande och för allmänheten svårfattliga interpolation

af öretal, som förekomme vid tillämpning af nu gällande taxa.

Styrelsen hade äfven verkställt utredning om möjligheten af ännu

längre gående förenklingar, men därvid funnit, att allt för få och summariska

bestämmelser i taxan skulle kunna medföra, att vederbörande

jordägare komme att drabbas ojämnt af de med landtmäteriförrättningar

förenade kostnader. Landets stora utsträckning och den stora olikheten

i naturförhållandena inverkade nämligen i så hög grad på landtmäteriarbetenas

beskaffenhet, att taxan, om densamma ej skulle verka allt för

ojämnt, borde så vidt möjligt vara afpassad efter olika ortsförhållanden.

För upprättande af karta med beskrifning öfver lägenhet, som

tillkommit genom jordafsöndring, hade uti förslaget intagits enkla taxebestämmelser,

hvarigenom arfvodet i regeln skulle komma att utgå med

ett belopp af endast 10 kronor.

Vid verkställande af den äskade nedsättningen af nu gällande

landtmäteritaxa hade landtmäteristyrelsen haft två utvägar att välja.

Den skenbart enklaste utvägen hade därvid varit, att med matematisk

noggrannhet nedsätta hvarje i nu gällande taxa förekommande pris.

Genom ett dylikt förfaringssätt skulle taxan dock ej blifva förenklad

utan snarare tvärtom, i det att en mängd brutna öretal därigenom komme

att träda i stället för de i taxan nu förekommande hela öretal. Därtill

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

Lomme, att de i taxan upptagna tariffer, Indika för den enskilde syntes vara

mest svårfatt-liga, härvid skulle komma att bibehållas vid förutvarande

uppställning. Den andra utvägen, som stått landtmäteristyrelsen till

buds vid verkställandet af ifrågavarande nedsättning, hade"varit den,

att låta den äskade nedsättningen komma till stånd beträffande de största

och i en arfvodesräkning vanligast förekommande arfvodesposter, under

det att några smärre lämnades orubbade. Landtmäteristyrelsen hade

vält sistnämnda utväg, då styrelsen ansett det vara tillfyllest, om ett

förslag . Lomme till stånd, som i genomsnitt gåfve en nedsättning med

en tredjedel af de landtmäteriarfvoden, som för förrättningar i allmänhet

utginge enligt nu gällande taxa. Landtmäteristyrelsen hade haft så

nrycket större skäl att välja sistnämnda utväg, som förenklingar i taxans

uppställning härigenom möjliggjordes, på samma gång som vissa ojämnheter,

som vidlådde nu gällande landtmäteritaxa, därigenom kunde blifva

undanröjda.

Såsom. landtmäteristyrelsen redan vid afgifvande! af 1902 års

taxeförslag i underdånighet framhållit, vore nämligen bestämmelserna i

nu gällande taxa ej väl afvägda i förhållande till de särskilda göromålens

arbetsvärde. Vid uppgörandet af nu ifrågavarande taxeförslag

nade landtmäteristyrelsen sålunda ansett sig böra taga hänsyn till sistberörda

förhållanden och hade detta skett på det sätt, att vissa arfvoden

bibehållits vid nu utgående belopp, under det att andra arfvoden sänkts

med väsentligt mer än den ifrågasatta tredjedelen. Sistnämnda förhållande

ägde rum beträffande de på det hela så betydande arfvodesposterna

för mätning, gradering och delning, på hvilka sänkningen uti

de i jämförelsetablåerna anförda exempel i genomsnitt belöpte sig till

respektive 36,3 5, 36,8 5 och 39,5 0 procent. Då af verkställd utredning

framginge, att sistnämnda arfvodesposter, hvilka därjämte vore de vanligast

förekommande posterna i en landtmätares arfvodesräkning, i allmänhet

utgjorde sammanlagdt omkring 81 procent af landtmätaren tillkommande

arfvode för en landtmäteriförrättning, samt då härtill komme,

att af de återstående arfvodesposterna i det närmaste hälften blifvit

sänkta med i genomsnitt 32 procent, syntes det vara tydligt, att de

gjorda nedsättningarna belöpte sig till minst 33,3 procent eller V3 af

landtmäteriarfvodena, utan att behöfva utsträckas till hvarje särskild

detalj af gällande taxa. Gifvetvis medförde dock såväl sistberörda förhållande

som i synnerhet den omständigheten, att taxan blifvit afsevärdt

förenklad, att nedsättningarna beträffande en viss förrättning ej alltid

motsvarade nedsättning med en tredjedel af hvad enligt nu gällande

taxa utginge. Landtmäteristyrelsen ville i samband härmed framhålla, att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38

sänkningen i de fall, där mätning, gradering och de1 ning inginge såsom

hufvudsakliga poster i en arfvodesräkning, blefve ej obetydligt större

än den ifrågasatta tredjedelen. Att delningsarfvodet därvid kommit att

blifva föremål för en särskildt stor nedsättning, hade kommit sig däraf,

att delningsarbetet ofta kunde verkställas i landtmätarens hemvist och

att till följd häraf arfvodet för detsamma bättre än andra kunde bära

en nedsättning.

Hvad beträffade de till landtmätarna utgående reseersättningar, rå

hade bestämmelserna för desammas beräknande i hufvudsak bibehållits

vid nuvarande lydelse. I samband härmed ville styrelsen framhålla, att,

på grund af de i''taxan förekommande inskränkningar beträffande resornas

antal, landtmätarna ej härigenom skulle beredas ersättning för mer än det

minsta möjliga antal resor till och från f örrättningsstället, under det att i regeln

ytterligare resor måste af dem företagas, för hvilka sistnämnda någon

ersättning ej alls skulle utgå. Komme den föreslagna distriktsindelningen

till stånd, skulle dock sistberörda kostnader blifva af mindre betydelse

för landtmätarna, emedan resornas längd därigenom komme att i regeln

minskas högst ansenligt. För rikets jordägare komme emellertid distriktsindelningen

att medföra en högst betydlig nedsättning i kostnaden för

landtmätares förrättningsresor, en minskning,^ som i genomsnitt måste

anses uppgå till minst en tredjedel af nu utgående belopp.

Beträffande lösen för kartor och handlingar hade förutvarande

bestämmelser likaledes bibehållits i det närmaste oförändrade. Anledningen

härtill hade varit, att denna lösen redan nu vore sa lag, att

densamma i och för sig ej tillförde landtmätaren någon nämnvärd

inkomst. När härtill komme, att landtmätarna, beträffande vissa landtmäteriförrättningar,

vore skyldiga att utan ersättning verkställa publik

renovation af karta och beskrifning, syntes giltiga skäl finnas för att

nämnda lösen bibehölles vid nu utgående belopp.

I de uti tabellbilagorna vid utlåtandet upptagna exempel, hvilka

tillsammans vore af den omfattning, att de motsvarade omkring en

sjättedel af det belopp, som af samtliga landtmätare under ett. års tid

i medeltal påförts rikets jordägare för verkställda landtmäteriförrättningar,

hade i genomsnitt en sänkning ägt rum af 33,3 4 procent. Med

framhållande af detta resultat ansåge sig styrelsen således hafva fullgjort

det styrelsen gifna uppdrag i fråga om den gällande landtmäteritaxans

förenkling och sänkning.

Landtmäteristyrelsen har därjämte med anledning af en af Arjeplogs

kommun hos Eders Kungl. Maj:t gjord framställning i fråga om ned
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

bringande af kostnaderna för ägostyåkning och jordafsöndring, hufvudsakligen

anfört, att, om landtmätarna, på sätt föreslagits, blefve af staten

aflönade och taxan på deras arfvoden nedsattes i öfverensstämmelse med

styrelsens förslag, skulle allmogens kostnader för landtmäteriförrättningar

af alla slag nedbringas så betydligt, att enligt styrelsens mening de i

, berörda framställning öfverklagade missförhållanden därmed skulle bortfalla.

Ur förslaget till nedsatt landtmäteritaxa ville styrelsen särskild!

framhålla det billiga arfvodet för jordafsöndringsförrättningar. Att utgifterna

för sådana förrättningar i hvarje fall på grund af dryga resekostnader

någon gång skulle kunna ställa sig oproportionerligt höga i

förhållande till värdet af den fastighet, förrättnings åtgärden afsåge, vore

likväl att förutse, och har landtmäteristyrelsen med hänsyn därtill till

Eders Kungl. Maj:ts nådiga bepröfvande hemställt, huruvida icke för

befrämjandet af den viktiga angelägenhet, som egnahemssträfvandena

innebure, staten kunde finnas villig att bidraga till gäldande af resekostnaderna

för dylika landtmäteriförrättningar.

Jag har vidare att något redogöra för innehållet uti förenämnda

till mig den 3 sejfiember 1908 ingifna framställning från styrelsen för

Sveriges landtmätarförening.

Med hänsyn såväl till de i det nya taxeförslaget afsevärdt nedsatta

arfvodesbeloppen som till de dyra lefnadskostnaderna och de

alltjämt stegrade utgifterna för biträden, papper samt skrif- och ritmaterialier

har i denna skrifvelse hemställts, att lönerna till distriktslandtmätarna

måtte bestämmas till 2,500 kronor jämte två ålderstillägg

å 500 kronor hvartdera. Härigenom skulle dessa tjänstemäns löner

llPP£?å till samma slutliga belopp, 3,500 kronor, som för närvarande

vore bestämdt för statens landtbruksingenjörer, med hvilka de äfven

syntes närmast kunna jämföras i afseende å såväl utbildning och verksamhet

som aflöningssätt och social ställning.

Af enahanda skäl vore det för extra landtmätare föreslagna arfvodet

af 1,200 kronor otillräckligt, och hemställdes att detta belopp måtte höias

till 1,800 kronor.

I full anslutning till de af skiftesstadgekommittén anförda skäl ville

föreningens styrelse vidare framhålla nödvändigheten af, att landtmäteriauskultanternas

ställning måtte i någon mån betryggas, så att möjlighet

för landtmäterikårens lämpliga rekrytering icke äfventyrades. Detta

kunde endast ske därigenom, att ett visst antal landtmäteriauskultanter,

i likhet med hvad nu vore förhållandet inom skogsstaten och landtbruksingenjörskåren,

tillförsäkrades visst fast årligt arfvode* såsom ersättning

Bill. till. Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. I Afd. 25 Höft. 8

Framställning

af styrelsen

för Sveriges

landtmätarförening.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 38.

för den minskning i inkomster, som skulle förorsakas dem genom påbjudande

af den föreslagna reducerade landtmäteritaxan. Det syntes

billigt, att åtminstone hälften af de i tjänst varande landtmäteriauskultanterna

finge komma i åtnjutande af en sådan föreslagen aflönings''

ersättning och då antalet dylika tjänstemedhjälpare kunde för närvarande

beräknas till i medeltal 120 för år, erfordrades alltså arfvoden till 60

auskultanter. För att bibehålla dessa auskultanter, af hvilka ganska

många redan vore familjefäder, vid deras nu varande torftiga inkomster,

borde arfvodesbeloppet icke sättas lägre än 800 kronor. I motsats mot

skiftesstadgekommittén, som föreslagit, att tillskottet skulle tilldelas de

i tjänsten äldsta auskultanterna, framhölles lämpligheten af, att dessa

arfvoden efter landtmäteristyrelsens bepröfvande tilldelades de mest förtjänta

bland de äldre auskultanterna.

Det nya taxeförslaget vore på ett fördelaktigt sätt förenkladt,

hvarigenom det från förrättningssynpunkt fullkomligt improduktiva och

tidsödande arbetet å arfvodesräkningarnas upprättande kunnat i någon

mån inskränkas. Emellertid ansåge föreningsstyrelsen, att den i taxeförslaget

vidtagna åtgärden att utesluta det i nuvarande taxans § 20

förekommande medgifvandet att träffa öfverenskommelse om arfvodet

vore ur såväl landtmätarnas som allmänhetens synpunkt mycket olyckligt.

Vid de många ägostycknings- och andra förrättningar af mycket

ringa omfattning, som numera inom många län allt oftare förekomme

och inom vissa län utgjorde landtmätarnas hufvudsakliga sysselsättning,

vore upprättandet och utskrifvandet af arfvodesräkningar en högst betydlig

del af själfva förrättningsarbetet och vore praktiskt sedt högst

onödigt, då en öfverenskommelse om arfvodet visat sig vara till nytta

icke minst för jordägaren. I många fall, såsom vid expropriationer,

egnahems- och tomtstyckningsförrättningar samt bolagsaffärer i allmänhet,

plägade vederbörande jordägare, bolagschefer eller ombud fordra ett

fast afgifvet kostnadsförslag, innan de bestämde sig för arbetets utförande.

Rätten till ackordsaftal borde förresten icke rättvisligen fråntagas

landtmätarna vid alla sådana arbeten, som enligt gällande författningar

kunde utföras af andra personer, såsom t. ex. trigonometriska

uppmätningar, upprättande af förslag till byggnadsplan^ vägdelningar,

syner m. m., och detta af det skäl, att landtmätaren måtte kunna bestå

i konkurrensen om dylika arbeten. Det enda skälet till tvång å afgifvande

af räkning vore, att efter distriktsindelningen landtmätarna

skulle kunna tänkas vilja ackordsvis tilltvinga sig förhöjd betalning för

att skyndsamt utföra en begärd förrättning. Men detta vore ett. svårt

tjänstefel, och knappast någon landtmätare skulle våga utsätta sig för

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 59

åtal därför. För öfrigt skulle det ju stå en hvar fritt att fordra specifik

räkning.

Till följd af särskilda nådiga remisser liar, som nämnts, skiftesstadgekommittén

den 16 oktober 1908 yttrat sig såväl öfver landtmäteristyrelsens

nya förslag till landtmäteritaxa som öfver nyssberörda

skrift från landtmätarföreningens styrelse. Kommittén bär därvid förklarat

sig anse, att det i kommitténs förra utlåtande uppställda önskemålet,

att kostnaderna för jorddelning måtte nedbringas med i medeltal

omkring en tredjedel af nu utgående belopp, skulle genom det nya

taxeförslaget fullt vinnas. Kommittén bär vidare anfört följande.

Vid bedömandet af de sannolika verkningarna af den föreslagna

landtmäteritaxan hade kommittén fäst sin uppmärksamhet vid, att genomförandet

af rikets indelning i landtmäteridistrikt skulle i betydande mån

nedbringa ersättningarna för landtmätarnas förrättningsresor. I allmänhet

och särskildt vid medelstora och större förrättningar blefve reseersättningarna

därför säkerligen icke afsevärdt betungande.

Kommittén ansåge dock, att vid vissa mindre förrättningar såsom

afsöndringar och styckningar af mindre jordlotter samt andra därmed

jämförliga landtmäteriåtgärder jordägarna borde genom statens mellankomst

beredas större lindring i eller helst befrielse från reseersättningarna.

I denna riktning hade jämväl landtmäteristyrelsen uttalat sig,

under framhållande af, att utgifterna för jordafsöndringsförrättning på

grund af dryga resekostnader någon gång kunde ställa sig oproportionerligt

höga i förhållande till värdet af den fastighet, förrättningsåtgärden

afsåge. Att reseersättningarna för dylika förrättningar stundom

skulle komma att uppgå till eller öfverskrida förrättningsarfvodena,

funne kommittén uppenbart. Enligt uppgifter, som kommittén hämtat

ur landtmätarnas årsredogörelser för år 1907, vore missförhållandet

mellan reseersättning och förrättningsarfvode under nuvarande förhållanden

ofta framträdande.

Kommittén har därefter anfört några exempel härå från skilda

delar af landet samt förklarat, att äfven med den nedsättning i resekostnaderna,

som distriktsindelning skulle medföra, utgifterna för sådana

förrättningar syntes blifva alltför betungande.

Kraftiga skäl talade, enligt kommitténs mening, för statens fortsatta

medverkan till främjande af uppkomsten af småbruk. Talrika

större jordegendomar vore af den beskaffenhet, att ett lönande jordbruk

för närvarande ej kunde där drifvas på grund af kostnader och svårighet

för anskaffande af nödiga arbetskrafter. Vidsträckta delar af landet

Skifleaatadgekommittent

utlåtande

den 16

oktober 1908.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

väntade ännu på odlarens plog. Det syntes ej kunna bestridas, att ett

af hindren för lämplig parcellering af den redan odlade jorden och ut''

sträckt kolonisering å de odlingsbara vidderna läge i det tunga och

kostsamma sättet för jorddelning. A andra sidan måste bestämdt

fasthållas, att staten ej kunde gifva efter på sin fordran på ordning

och reda i parcelleringen. Hvad särskildt beträffade den vanligaste formen

för upplåtelse af mindre jordområden, jordafsöndringsinstitutet, framträdde

från alla delar af landet, såväl från myndigheternas som från

befolkningens sida, bestämda kraf på ökad trygghet för jordbesittningen

genom afsöndringarnas kartläggning. Detta önskemål stode ej att vinna

utan ökade kostnader. Till dessa borde staten utan större uppoffring

kunna verksamt bidraga genom att öfvertaga kostnaderna för landtmätarnas

resor för dylika förrättningar.

Om ock förrättningar för utbrytning af jordafsöndringar vore de,

för hvilka företrädesvis lindring i kostnaderna tarfvades, kunde behof

däraf anses föreligga äfven för åtskilliga andra mindre landtmäteriförrättningar.

Hit räknade kommittén mindre hemmansklyfningar och

ägostyckningar, vissa ägoutbyten och rågångsutstakningar af obetydligare

omfattning samt förrättningar enligt 11 § i lagen den 5 juli 1907

om enskilda vägar på landet. Blefve lagberedningens förslag till lag

om särskild värdering af afsöndrad lägenhet för begränsande af dess

ansvarighet för å stamhemmanet hvilande inteckningar, framdeles antaget,

tillkomme en ny art af landtmäteriförrättningar, där förrättningskostnaderna

syntes böra nedbringas till det minsta möjliga.

Kommittén hade tänkt sig, att ett särskildt statsbidrag till jordafsöndrings-

och därmed jämförliga förrättningar medelst statens öfvertagande

af reseersättningen lämpligen skulle kunna anordnas på följande

sätt.

För verkställande af förrättningar af angifvet slag borde det åligga

distriktslandtmätarna, hvar i sitt distrikt, att årligen å på förhand tillkännagifna

tider företaga resor inom distriktet. Kostnaden för dessa

resor skulle gäldas af statsverket. Resorna borde i allmänhet företagas

i ett sammanhang, en eller två gånger om året, och begränsas att omfatta

bestämd tid, förslagsvis sammanlagdt högst sex veckor årligen.

Under sådana resor skulle i allmänhet få företagas allenast de förrättningar,

som ansökts med begäran om befrielse från resekostnad och

som pröfvades vara af beskaffenhet att böra åtnjuta sådan kostnadslindring.

I ansökning borde de skäl uppgifvas och så vidt möjligt

styrkas, som ansåges stödja begäran om kostnadslindring. Vidare borde

sökande angifva den tid, förrättningen beräknades taga, samt lämna

uppgift om närmaste skjuts-, järnvägs- eller ångbåtsstation.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.

Förslag till resplan skulle uppgöras af distriktslandtmätaren samt

pröfvas och fastställas af förste landtmätaren i länet. Resplanen skulle

så anordnas, att de förrättningar i främsta rummet medtoges, som afsåge

fastigheter, belägna på större afstånd från landtmätarens hemvist,

och tillika vore åt så ringa omfattning, att reseersättning efter vanliga

grunder skulle blifva alltför betungande i jämförelse med förrättningsarfvodet

och i förhållande till värdet af den fastighet, förrättningen

afsåge. I förslaget till resplan borde skälen till förrättnings medtagande

eller uteslutande angifvas. Fastställd resplan skulle bekantgöras genom

distriktlandtmätarens försorg medelst annons i någon af ortens tidningar.

Missnöje öfver förrättnings uteslutande från resplan borde inom

viss kort tid, efter det sådan annonsering skett, få anföras hos landtmäteristyrelsen,

som skulle äga att, där skäl därtill pröfvades föreligga,

föreskrifva, att förrättningen skulle medtagas i följande års resplan.

Öfver landtmäteristyrelsens beslut i sådant ärende borde klagan icke

få föras. ö

Ansökta förrättningar, hvilka ansåges böra åtnjuta befrielse från

reseersättning, men icke medhunnes under det löpande årets resor, borde

intagas i följande års resplan.

Genom ett i hufvudsak sålunda ordnadt förfarande skulle en afsevärd

lättnad beredas i kostnaderna för de förrättningar, där sådant företrädesvis

vore af nöden. Det kunde väl invändas, att urvalet bland de

ansökta förrättningarna blefve en grannlaga sak, och att det icke torde

kunna undvikas, att ojämnhet härutinnan understundom komme att inträffa.

Kommittén hölle dock före, att för mycket afseende ej borde

fästas vid denna möjlighet. Största vikten läge däruppå, att saken

ordnades praktiskt och under de enklaste former.

Kostnaderna för dylika förrättningsresor, begränsade till omkring

sex veckor årligen, hade kommittén beräknat till i medeltal 300 kronor

för hvarje landtmäteridistrikt. Det hade härvid antagits, att distriktslandtmätaren

skulle årligen hafva att tillryggalägga 40 till 80 mil efter

skjuts förutom järnvägsresor, allt efter distriktens storlek och förrättningsfrekvensen.

Utarbetet till 20 å 30 mindre förrättningar borde i

de flesta distrikt medhinnas under den föreslagna tiden, sålunda omkring

3,000 förrättningar för landet i dess helhet.

Fn exakt siffra för reskostnaderna läte sig emellertid icke beräknas.

Kommittén hemställde därför, att Eders Kungl. Magt ville föreslå Riksdagen

att bevilja ett förslagsanslag å 36,000 kronor såsom statsbidragtill

distriktslandtmätarnas tjänsteresor för utförande af vissa jordafsöndrings-

och därmed jämförliga förrättningar.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

Skulle det framdeles visa sig, att det föreslagna beloppet blefve

för lågt, eller att den resetid, kommittén föreslagit, vore otillräcklig,

återstode utvägen att icke fullständigt befria vederbörande jordägare

från reseersättning utan endast lindra denna. Enklaste möjligheten

härtill vore måhända, att staten ersatte en lämpligt anordnad årlig

rundresa inom landtmäteridistriktet, under det att jordägarna själfva i

allmänhet erlade reseersättning från närmaste i resplanen ingående skjutseller

dvlik station till förrättningsställe, som icke vore beläget vid de i

resplanen upptagna vägarna.

I fråga om uppställningen af det nya taxeförslaget hade kommittén

intet väsentligt att erinra. Önskemålet om förenkling i tarifferna

hade visat sig kunna ernås till synnerlig lättnad för arfvodesräkningars

upprättande och granskning. Därjämte hade utjämning skett i taxan

på sådant sätt, att de arfvoden, söm hittills visat sig någorlunda tillräckliga,

sänkts i högre grad än de, hvilka, enligt hvad erfarenheten

gifvit vid handen, lämnat alltför låg arbetsersättning. Härvid hade

arfvodena för mätning, gradering och delning företrädesvis blifvit föremål

för nedsättning. Då dessa förrättningsåtgärder vore de, som till

hufvudsaklig del — i allmänhet till omkring 81 % — tyngde landtmätarnas

arfvodesräkningar, hade kommittén icke funnit något att

invända mot, att vissa, mindre ofta förekommande arfvoden undergått

mindre nedsättning eller bibehållits oförändrade.

Kommittén hade emellertid funnit sig böra hemställa om några

mindre tillägg till taxeförslaget. Af dessa tillägg torde endast det, som

sammanhängde med styrelsens för Sveriges landtmätarförening hemställan

om bibehållande af nuvarande medgifvande för landtmätare att

öfverenskomma med jordägare om förrättningsarfvode, här behöfva något

närmare beröras. Såsom skäl härför antyddes det improduktiva men

tidsödande arbetet särskildt vid smärre förrättningar med upprättande

af arfvodesräkningar, jordägares fordran i vissa fall att erhålla fasta

kostnadsförslag samt svårigheten för landtmätarna vid konkurrens om

sådana förrättningar, som äfven utfördes af andra personer.

Kommittén hade icke i allo kunnat dela nämnda styrelses åsikter

i denna fråga. Ackordsaftal om landtmäteriarfvode torde nämligen

få anses synnerligen vanskligt för jordägaren, som ytterst sällan ha,de

förutsättning att bedöma, huruvida ackordet öfverstege ersättning enligt

taxa. Ett köpslående om arfvodet syntes ock få anses oförenligt

med landtmätarens tjänstemannaställning. Då tillgång funnes till väl

afpassade arfvodestariffer, vore ackord obeliöfligt. Den förenklade taxan

reducerade arbetet med arfvodesräkningar till ett minimum. Och där

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 63

ett kostnadsförslag önskades, borde landtmätaren utan svårighet kunna

angifva ett belopp, som ersättning enligt taxa icke komrae att öfverstiga.

För vissa göromål, som stundom verkställdes af landtmätare,

stundom af andra personer med teknisk utbildning, funnes emellertid

ännu inga lämpliga arfvodestariffer. Hit hörde trigonometriska mätningar,

upprättande af förslag till byggnadsplaner m. m. Det syntes

kommittén, som om möjligheten till ackordsaftal borde för sådana förrättningar

bibehållas. Då förrättningar af sådan art icke funnes uppräknade

bland de göromål, landtmätarna enligt då gällande landtmäteriinstruktion

vore skyldiga utföra, syntes ändamålet kunna vinnas genom en

bestämmelse, att landtmäteritaxan ovillkorligen skulle gälla endast de

landtmätarna enligt landtmäteriinstruktionen åliggande tjänsteförrättningarna.

Hvad slutligen anginge frågan om storleken af de löner och arfvoden,

som borde tillkomma landtmätarna, stode denna fråga i direkt

sammanhang med graden af nedsättning i nu gällande landtmäteritaxa.

Det vore nämligen tydligt, att en nedsättning af landtmäteritaxan icke

borde lända till minskning i landtmätarnas inkomster, helst den ersättning,

landtmätarna för närvarande i genomsnitt kunde beräkna för sitt

ansvarsfulla, arbete, ej vore större, än att den beredde en knapp bärgning.

Statistiken öfver landtmäteriarfvoden visade, att dessa uppginge

i rundt tal till 1,200,000 kronor årligen. Nedsättning med en tredjedel

skulle sålunda för rikets jordägare inbespara omkring 400,000 kronor

årligen. Fördelad på det föreslagna antalet distrikts- och extra landtmätare

skulle nedsättningen motsvara en aflöning af omkring 2,200

kronor för hvar och en af dem.

Kommittén ansåge emellertid, att den sträfvan efter något förbättrade

inkomster, som sedan längre tid gjort sig gällande bland landtmätarna

och föranledt landtmäteristyrelsens förslag den 7 juni 1902 om

förhöjd landtmäteritaxa, borde i någon mån tillgodoses. Äfven tycktes i

detta afseende endast en mening hafva rådt hos hörda myndigheter,

bland livilka Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen såsom

landtmätarnas närmaste förmän finge antagas noga känna landtmäterikårens

nuvarande ekonomiska villkor. Tydligt vore, att under den tid

af omkring 35 år, som förflutit från det landtmäteriarfvodena bestämdes

till sina nuvarande belopp, förhållanden inträdt, som motiverade någon

höjning af landtmätarnas inkomster. Liksom vid genomförandet af

andra löneregleringar, syntes ock här den grundsats böra följas, att

lönerna ej finge tilltagas så knappt, att behofvet af ökning alltför snart

blefve kännbart.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

På grund häraf och under åberopande af sitt yttrande år 1907

angående skälen för beviljandet af arfvoden till ett antal landtmäteriauskultanter

ville kommittén föreslå:

att lönen för distriktslandtmätarna måtte bestämmas till 2,500

kronor, hvilken lön efter 5 år skulle kunna höjas med 500 kronor ocli

efter 10 år med ytterligare 500 kronor;

att. arfvodet för extra landtmätarna måtte bestämmas till 1,800

kronor; och

att arfvoden måtte beviljas högst 60. landtmäteriauskultanter till

belopp af 600 kronor.

De belopp af löner och arfvoden, kommittén här tillstyrkt, öfverensstämde

med hvad landtmätarföreningens styrelse föreslagit utom

i fråga om auskultanternas arfvoden. Kommittén bulle före, att landtmäteriauskultanterna

efter taxans nedsättning skulle komma att åtnjuta

något större arfvodesandel än hittills, så att det föreslagna beloppet

kunde anses bereda den skäliga inkomstökning, hvaraf de efter några

års tjänstgöring skulle blifva i behof. Då ifrågavarande arfvode borde

betraktas närmast jämförligt med ett ålderstillägg, ansåge kommittén

det böra beviljas till de auskultanter, som under längsta tiden med godt

vitsord tjänstgjort och fortfarande tjänstgjorde uteslutande såsom landtmätare

tjänstemedhjälpare.

Med föreslagna löner och arfvoden skulle staten för den med

utförande af landtmäteriförrättningar åt enskilda sysselsatta delen åt

landtmäterikåren uppgå till omkring 500,000 kronor, hvarigenom omkring

100,000 kronor eller 8 procent af nuvarande medelinkomst

skulle tillförsäkras landtmätarna till förbättring af deras ekonomiska

ställning.

Redan då jag nästlidna år anmälde frågan om landtmäterikårens

omorganisation, yttrade jag, att jag tann landtmäteristyrelsens i sådant

afseende framlagda förslag synnerligen behjärtansvärdt. Detta omdöme

gäller icke minst den del af förslaget, som jag nu underställer Eders

Kungl. Maj:ts pröfning. Om än vissa jämkningar i förslaget synas

behöfva vidtagas, är dock sj kifva behofvet af en omorganisation på ett

så tydligt och öfvertygande sätt ådagalagdt såväl af landtmäteristyrelsen

som af alla i ärendet hörda myndigheter, att det synes mig öfverflödigt

att nu ytterligare utveckla denna sak. Om de grundlinjer, efter hvilka

omorganisationen bör ske, har likaledes stor enighet rådt,.och då jag

i allt hufvudsakligt delar de härom uttalade åsikterna, kan jag i_väsentliga

afseenden inskränka mig till att åberopa hvad som andragits i de

framställningar och utlåtanden, som nu utförligt refererats.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

De af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och

i Värmlands län framställda betänkligheter mot att för närvarande

upptaga frågan till pröfning, synas mig hafva blifvit till fullo vederlagda

såväl af landtmäteristyrelsen i dess yttrande den 1 december 1905

som genom de skäl, som i öfrigt åberopats för förslagets omedelbara

genomförande. Särskildt torde mot de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Värmlands län anförda betänkligheter böra erinras,

att arbetena på förändringar i jordlagstiftningen numera framskridit så

långt, att det med visshet torde kunna förutses, att däraf icke kommer

att föranledas något behof af ändringar i den nya organisationen af

landtmäteristaten. Skiftesstadgekommittén har funnit förslaget behjärtansvärdt

äfven från synpunkten af det antagliga innehållet i de förslag

till nya skiftesförfattningar, som i sin tid kunde komma att framläggas

af kommittén. Med hänsyn till dessa omständigheter och då särskildt

de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län gjorda

erinringar icke hindrade statsmakterna att nästlidna år verkställa omreglering

af förste landtmätartjänsterna, hyser jag ingen tvekan att nu

tillstyrka, att den erforderliga omorganisationen måtte genomföras utan

vidare uppskof.

Hufvudgrunderna i förslaget äro, såsom af det föregående framgår,

dels utbytande af det nuvarande systemet, enligt hvilket ifrågavarande

landtmätare uteslutande aflönas genom arfvoden enligt taxa af

de enskilda personer, som anlita deras tjänstebiträde, mot ett system,

hvarigenom de skulle aflönas såväl af staten med vissa bestämda belopp

som af den allmänhet, hvilken anlitar dem, genom arfvoden enligt en

väsentligen nedsatt taxa, dels ock borttagandet af den nuvarande friheten

för allmänheten att inom vissa gränser välja den förrättningsman, den

önskar, samt af den därmed sammanhängande konkurrensen mellan

landtmätarna om förordnanden och införandet i stället af distriktsindelning

med skyldighet och rättighet för distriktslandtmätaren att i regel utföra

alla förrättningar inom distriktet. Genom taxans nedsättning skulle en

afsevärd lindring beredas allmänheten i dess landtmäterikostnader.

Dessa grundtankar gillar jag till fullo. De hafva också af nästan

alla i ärendet hörda myndigheter lifligt förordats. Medgifvandet af

aflöning af statsmedel jämväl åt den del af den sjelfständigt arbetande

landtmäteripersonalen, som i första hand skulle hafva till uppgift att

biträda den stora allmänheten med förrättningars utförande, har sålunda

icke från något håll rönt invändning. De i flera afseenden skarpt framträdande

olägenheterna och missförhållandena vid det nuvarande aflöningssättet

hafva också med styrka framhållits. Att helt och hållet förändra

Bill. till Riksd. Prot. 1309. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

landtmätarnas tjänsteinkomster till fast aflöning af staten har däremot

icke från något håll ifrågasatts, utan har det föreslagna blandade systemet

utan meningsskiljaktighet tillstyrkts. Likaså har, med blott två undantag,

alla mvndigheter uttalat sig för att landtmäteritaxans avgifter måtte

sänkas, om statsaflöning medgåfves landtmätarna. Nämnda bägge undantag

utgöras af Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande i Skaraborgs län

och statskontoret, hvilka ansett en dylik sänkning onödig och hållit

före, att någon lindring i sådant afseende icke vore erforderlig för den

jordägande allmänheten. De af dessa myndigheter anförda skäl för

sin åsikt synas mig dock icke tillfyllestgörande gent emot hvad såväl

landtmäteristyrelsen och flera länsstyrelser som isynnerhet skiftesstadgekommittén

anfört. Om än staten i äldre tider ansett sig kunna ålägga

landets jordägare att nästan alldeles ensamma bestrida kostnaderna för

fullföljande af det statsändamål, som ligger i, att landets jord blir på

ett lagenligt och rättssäkerheten betryggande sätt delad samt att till

bevis å vidtagna landtmäteriåtgärder behöriga akter ingifvas till vederbörande

landtmäterikontor och i vissa fall renoverade exemplar till

landtmäteristyrelsen, torde dock uppfattningen i detta hänseende hafva

under tidernas lopp förändrats. De nuvarande jorddelningsförrättningarna

hafva ock, såsom skifteskommittén framhållit, en helt annan

karaktär än äldre tiders motsvarande förrättningar. Det gäller nu icke

blott att rättvist fördela jorden mellan ett större eller mindre antal

delägare, utan ock att göra detta på ett med statens intressen af ej

mindre ordning och reda i jordförhållandena än äfven jordbrukets

höjande till allt större intensitet öfverensstämmande sätt. Den tvångsmakt,

staten i sistnämnda hänseenden utöfvar, är, såsom ett studium af

enskiftes- och laga skiftesförfattningarna gifver vid handen, icke ringa.

Då staten därjämte numera anser sig böra i flera afseenden ingripa

stödjande och hjälpande för näringarnas förkofran, synes det vara helt

naturligt, att detta sker äfven på det sätt, att staten icke blott genom

lagar och föreskrifter utan jämväl i största möjliga utsträckning genom

af densamma aflönade tjänstemän söker befordra ordning och säkerhet

i fråga om rätten till jord och hvad därmed äger sammanhang,

hvilket allt ju är en nödvändig förutsättning för trygghet och blomstring,

icke blott af jordbruket utan äfven af andra näringar, som

på ett eller annat sätt stå i förbindelse med jordens brukande. På

senare tider har härtill kommit jämväl ett annat förhållande. Den

primära delningen af jorden har nu fortskridit så långt, att i allmänhet

all jord af något högre värde är laga skiftad. De skiften, som

återstå, afse till största delen de delar af landet, där den jordbrukande

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.

befolkningen besitter den minsta ekonomiska bärkraften och bär svårast

att bära skifteskostnaderna. Däremot ökas de sekundära delningsförrättningarna,

hemmansklyfningarna, ägostyckningarna och j ord afsöndringarna.

Dessa förrättningar stå emellertid i nära samband med en

rörelse, som statsmakterna på sista tiden ansett sig böra på det ifrigaste

befordra, den s. k. egnahemsrörelsen. Af hvilken betydelse från dessa synpunkter

ett billigt jorddelningsförfarande är, torde icke behöfva vidare

utvecklas.

Det synes mig åt dessa skäl, som om ej blott en minskning af de

enskildas kostnader för landtmäteriförrättningar vore väl motiverad utan

ock tidpunkten därför synnerligen lämplig.

Distriktsindelning är, såsom af handlingarna framgår, ett mer än

femtio år gammalt önskemål från landtmäteripersonalens sida. De af

en sådan indelning härflytande fördelarna af jämnare arbetstillgång,

snabbare handläggning af ärendena, kortare och billigare resor, m. m.

synas mig vara af afgörande beskaffenhet. I afseende å den närmare

utvecklingen af dessa fördelar tillåter jag mig hänvisa till handlingarnas

innehåll. Det låter ju visserligen tänka sig, att äfven olägenheter

kunna uppstå genom distriktsindelning såsom ojämn arbetsmängd i de

olika distrikten och dylikt. Garantier mot sådana olägenheter torde

emellertid i ganska stor utsträckning kunna vinnas dels genom omsorgsfull

pröfning af förhållandena vid planläggandet af distriktsindelningen

och dels genom att möjlighet hålles öppen att verkställa jämkningar

däri efter sig företeende omständigheter o. s. v. I detta hänseende

torde jag böra erinra, att fthenämnda af landtmäteristyrelsen

uppgjorda förslagsberäkning öfver behofvet af distriktslandtmätare i de

olika länen torde böra underkastas åtskilliga af förändrade förhållanden

och andra hänsyn betingade jämkningar. Särskilt torde vid distriktsindelningens

slutliga genomförande tillbörlig hänsyn böra tagas till den

bestående judiciella och administrativa indelningen.

De anmärkningar, som framställts af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Uppsala län angående förmenta faror af distriktslandtmätarnas

»monopol» på förrättningar, synas mig vara fullt vederlagda

af hvad landtmäteristyrelsen och skiftesstadgekommittén i anledning

däraf yttrat.

Distriktslandtmätarna böra alltså i regel, såsom förut antydts, hafva

såväl rättighet som skyldighet att utföra alla landtmäteriförrättningar

inom distriktet. Undantag härifrån bör dock göras dels för sådana förrättningar,

hvilka enligt gällande bestämmelser böra utföras af förste landtmätaren

i länet, och dels för sådana förrättningar, som, i anledning däraf

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

att distriktslandtmätaren har laga förfall eller antages ej kunna inom

rimlig tid medhinna dem, öfverlämnas till extra landtmätare eller till

annan distriktslandtmätare, som själf ej har tillräcklig verksamhet.

Såsom förutsättning för distriktsindelnings genomförande fordras,

såsom landtmäteristyrelsen och skiftesstadgekommittén framhållit, ändring

i 13 § skiftesstadgan. Chefen för justitiedepartementet, med hvilken

jag i denna fråga samrådt, kommer ock att under dagens lopp förelägga

Eders Kungl. Maj:t förslag i detta hänseende.

Den nedsättning i nuvarande landtmäteritaxans afgifter, som bör

ske i samband med landtmäterikårens omorganisation i nu angifna riktning,

synes mig med hänsyn till de härom lämnade utredningar lämpligen

kunna '' bestämmas till ungefär en tredjedel. Landtmäteristyrelsens den

14 december 1907 framlagda förslag till ny landtmäteritaxa finner jag mig

således i princip kunna tillstyrka med några mindre jämkningar, väsentligen

föranledda af de anmärkningar mot detsamma, sona gjorts.af skiftesstadgekommittén.

Särskildt den ifrågasatta inskränkningen i den nuvarande

rätten för landtmätare att ackordsvis aftala om godtgörelse för utförande

af förrättningar finner jag välbetänkt. Hänsyn måste emellertid därvid

tagas till det af skiftesstadgekommittén påpekade förhållandet, att

beträffande vissa slag af förrättningar lämpliga arfvodestariffer icke

finnas. I den mån bristande erfarenhet eller andra dylika omständigheter

ännu icke medgifva utarbetande af sådana tariffer, måste uppenbarligen

undantag medgifvas. Likaledes synas mig vissa undantag från regeln kunna

medgifvas ifråga om en del förrättningar, beträffande hvilka landtmätarna

hafva att utstå konkurrens från annat håll, hälst i dessa fall undantagen

uppenbarligen endast kunna blifva till fördel för allmänheten. Det

är alltså min afsikt att, därest förslaget om landtmäterikårens omorganisation

bifalles af Riksdagen, förelägga Eders Kungl. Maj:t förslag till ny

landtmäteritaxa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af mig sålunda

angifna grunderna, att träda i kraft samtidigt med omorganisationen.

I detta sammanhang torde jag äfven böra erinra, att genom bestämmelser

i den nya landtmäteriinstruktionen och i samband därmed

företagna ändringar i andra författningar försorg dragits därom, att dels

vid bestämmandet af den skala, i hvilken karta skall affattas, tillbörlig

hänsyn kommer att tagas äfven till värdet af den mark, som skall uppmätas,

så att ej mätningen göres kostbarare än erforderligt är, samt dels

biträde vid granskningen af landtmätares arfvodesräkningar kommer att

kostnadsfritt lämnas allmänheten af vederbörande förste landtmätare.

Från dessa förutsättningar bör alltså den ifrågasätta nya organisationen

af landtmäterikåren anordnas. Först möta därvid frågorna om

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

det erforderliga antalet landtmäteritjänstemän och deras fördelning'' i olika

kategorier, hvarmed sammanhänger frågan om antalet landtmäteridistrikt.

Landtmäteristyrelsen har i skrifvelsen den 3 augusti 1903 efter åtskilliga

utredningar förklarat sig anse ett antal af 180 på eget ansvar

arbetande landtmätare vara af nöden. Denna beräkning har icke rönt

gensaga i vidare mån, än att dels Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlands län, utan att dock göra något yrkande, förmält

sig icke vara förvissad om dess riktighet och detta med hänsyn

till den ringa grad af tjänsteverksamhet, som en och annan landtmätare

utöfvade, dels ock skiftesstadgekommittén, utan att göra någon

erinran i fråga om antalet distriktslandtmätare, funnit det möjligen

kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida det föreslagna antalet extra landtmätare

för närvarande vore bebo digt. Af berörda antal af 180 arbetande

landtmätare har landtmäteristyrelsen i nyssnämnda skrifvelse

föreslagit, att 120 skulle vara distriktslandtmätare, och att alltså landet

skulle indelas i samma antal landtmäteridistrikt, samt att de återstående

60 skulle vara extra landtmätare. Mot denna fördelning har Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län anmärkt, att

distriktslandtmätarnas antal syntes kunna begränsas till 100, hvaremot

de extra landtmätarnas antal i stället borde ökas till SO.

Till belysning af frågan om det erforderliga antalet på eget ansvar

arbetande landtmätare anhåller jag att få enligt den officiella statistiken

meddela följande uppgifter angående landtmäterigöromålens omfattning

under senare tid i medeltal årligen, dock med undantag för längdmätningar.

I

Antal

på eget

ansvar

arbetande

landt- mätare

Laga skiften

Andra förrättningar

Alla förrättningar

Antal

förrätt-

ningar

Skiftade

hektar

Antal

förrätt-

ningar

Skiftade

hektar

Antal

förrätt-

ningar

Skiftade

hektar

1881 — 1890

251,8

192

184,284

1,824

117,019

2,016

301,303

1891—1900

216.6

158

260,956

2,143

174,391

2,301

435,347

1901

220

152

138,817

3,448

428,310

3,600

567,127

1902

218

167

215,434

3,846

576,309

4,013

791,743

1903

211

141

223,168

3,944

521,455

4,085

744,623

1904

208

149

284,294

4,367

634,251

4,516

918,545''

1905

204

173

187,951

4,409

499,084

4,582

687,035|

1906

215

165

200,868

4,143

319,112

4,308

519,980

1907

218

165

145,696

4,609

285,431

4,774

431,127

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

Af den i landtmäteristyrelsens skrifvelse den 3 augusti 1903 intagna

statistik öfver samtliga landtmäteriförrättningar, hvarvid längdmätningar

blifvit efter vissa grunder reducerade till arealmätningar,

kompletterad med en del af landtmäteristyrelsen under hand lämnade

upplysningar, framgår, att totalbeloppet mätta, skiftade eller delade

hektar samt de debiterade ersättningsbeloppen utgjort i runda tal:

År

Areal

Debiterade arfvoden och reseersättningar

Laga skiften j förrtuJ™gar

Alla

förrättningar

1898

1,120,000

554,300 507,500

1,061,800

1899

860,000

489,800 568,000

1,057,800

1900

880,000

476,000 647,500

1,123,500

1901

850,000

363,600 697,500

1,061,100

1902

1,140,000

513,300 810,000

1,323,300

Medeltal

970,000

479,400 i 646,100

1,125,5001)

1903

1,100,000

485,000 j 783,000

1,268,000

1904

1,330,000

646,000 799,000

1,445,000

1905

1,000,000

469.000 890,000

1,359,000

1906

840,000

496,000 817,000

1,313,000

1907

700,000

365,000 934,000

1,299,000

j Medeltal

994,000

492,200 ! 844,600

1,336,8002)

Uti förestående uppgifter på kostnaderna för landtmäteriförrättningar

ingå icke kostnaderna för sådana förrättningar, hvilka landtmätama

utfört utan särskilt förordnande. Sistnämnda kostnader hafva

af landtmäteristyrelsen beräknats för femårsperioden 1903—1907 icke

understiga 126,000 kronor om året.

Af den första af dessa sammanställningar framgår bland annat att

antalet landtmätare, som föröfrigt år 1860 utgjorde 500, år 1870 400

och år 1880 350, ännu under 1880-talet varit i starkt nedgående för

att därefter sedan 1891 hålla sig ungefär konstant. Antalet förrättningar

visar däremot en mycket stark stegring, helt och hållet beroende

på andra förrättningar än laga skiften, under det att arealen skiftade

Häraf: arfvoden 1,036,750, reseersättningar 88,750.

s) „ „ 1,210,800, „ 126,000.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

hektar, från att hafva nått sitt maximum år 1904, därefter väsentligt

altagit. . Samma stegring och minskning visar äfven kolumnen för

»areal» i de ^ senare tabellerna. Detta innebär, att isynnerhet på sista

tiden de många förrättningarna varit af jämförelsevis mindre omfattmng

hvar och en. Medeltalet debiterade arfvoden och reseersättningar

är högre under den senare femårsperioden än under den förra.

Liksom ökningen af landtmäteriförrättningarnas omfattning under

perioderna 1891—1900 och 1901—1904 uppenbarligen till största delen

beror på införandet af ägostyckningsinstitutet från och med ingången af

ar 1897, beror den sedermera inträdda minskningen i antalet skiftade

hektar till hufvudsaklig del på minskade ägostyckningar, hvilket i sin

tur säkerligen beror på de vidtagna inskränkningarna i detta jorddelmngsinstituts

användning i Norrland. Antalet ägostyckade hektar har

1007 a A?edSått från 522,317 hektar år 1904 till 140,543 hektar år

1907. Af dessa tal komma på de norrländska länen år 1904 419 000

hektar och år 1907 49,000 hektar. I de bägge senare tabellerna utöfvas

afse värd inverkan på summan areal af det reducerade talet för längdmätning

vid vägdelningar och dylikt.

Vill man nu från de angifna siffrorna söka draga slutsatser angående

det behöfliga antalet landtmätare, måste man emellertid gå till väga

med största försiktighet. A ena sidan får man sålunda icke af den

nedgång i antalet skiftade hektar, som under en följd af år ägt rum

sluta till en minskning i landtmätarnas arbete. Denna minskning torde

mer än val uppvägas af den ökning i antalet förrättningar, som samtmigt

inträffat. Dels kommer nämligen härigenom en större del af

andtmätarnas tid att upptagas af resor, dels ock torde jämväl ett flertal

mindre förrättningar lätt kunna ställa sig relativt mera tidsödande

och arbetsammare än ett fåtal större. Å andra sidan kan emellertid ej

heller af förrättningarnas antal någon säker slutsats dragas angående

det. _ arbetskvantum, som fordras af landtmätarna, då ju uppenbarligen

ökningen i antal till en stor del beror på de sekundära delningarnas

öfverhandtagande och dessa ofta äro af enklare beskaffenhet. En säkrare

utgångspunkt för bedömandet lämnar summan af årligen utbetalda förrättnmgskostnader.

Den ökning i medeltalet af denna summa, som femårsperioden

1903 1907 företer, måste tyda på en ökning i arbetsmängd,

som i sm ordning borde, därest alla vid landtmäteristaten anställda personer

hade full sysselsättning, kräfva ökning i personalen. Emellertid

ar detta långt ifrån fallet. Det är ju all bekant, att en del landtmätare

knappast arbeta något i sitt yrke, medan en stor del andra icke på långt

när prestera fullt arbete. Man torde således lugnt kunna utgå ifrån att

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

större antal landtmätare, än som nu finnas, icke på länge blir erforderligt,

därest ej nya omständigheter komma till. Ej ens den minskning i

antalet af de landtmätare, som äga och äro i tillfälle att utföra förrättningar

åt enskilda, hvilken blir en följd af omorganisationen af förste

landtmätartjänsterna och af arbetet på jordregistret, torde härvidlag vara

af någon betydelse, om i stället genom distriktsindelningen sörjes för att

samtliga öfriga arbetande landtmätare erhålla full sysselsättning.

Hela antalet kommiseionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare

utgör för närvarande 197. Därtill komma 24 förste landtmätare,

alltså tillhopa 221. Af dessa äro emellertid, enligt de uppgifter jag erhållit,

inemot ett fyrtiotal icke eller åtminstone i mindre grad verksamma.

Återstår således omkring 185, som kunna anses fullt verksamma. Därvid

är emellertid att märka, att omkring 60 af dessa äro vice kommissionslandtmätare,

som enligt hittills gällande bestämmelser i regel icke

ägt använda tjänstemedhjälpare. Under förutsättning, att, på sätt medgifvits

i den nya instruktionen, samtliga själfständigt verksamma landtmätare

för framtiden komma att äga sådan rätt, skulle man således

kunna vara berättigad att antaga, att ett något mindre antal än 180

skulle vara tillfyllest. Landtmäteristyrelsen har ock under hand meddelat,

att den numera anser ett antal af 160 tillräckligt för det förhandenvarande

behofvet.

Om så är fallet, återstår att tillse, om ej förhållanden kunna väntas

tillkomma, som kunna göra en ökning erforderlig. Härvid uppställer

sig först spörsmålet, huruvida det ej är antagligt, att den ifrågasatta

nedsättningen af taxan kommer att medföra en ökning i anlitandet af

landtmätares biträde. För min del är jag böjd att antaga, att så kommer

att blifva fallet till att börja med. Jag är emellertid öfvertygad, att

denna ökning i arbetet till en stor del kommer att blifva af tillfällig

art. Hvad de egentliga jorddelningarna angår, torde det nämligen vara

fallet, att behofvet af desamma i längden blir bestämmande för. deras

antal. Endast ifråga om afsöndringsförrättningarna synes det mig, att

man har att vänta en permanent ökning. Men dessa förrättningar äro

ju i regel af skäligen enkel och föga tidsödande beskaffenhet. Äfven

det särskildt för städernas del med säkerhet alltjämt växande krafvet

på noggrannare mätningar, särskildt så kallade triangelmätningar, kommer

säkerligen att åtminstone under någon tid tillföra landtmäteristaten en

del arbete. Ej ens på detta område är det emellertid med säkerhet att

förutsätta, att arbetsökningen blir permanent. Anledning finnes nämligen

att förvänta, att landtmätarna inom kort på detta område liksom redan

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 38.

på det vattentekniska komma att blifva utsätta för konkurrens med

särskildt för ändamålet utbildade tekniker.

En viss ökning i landtmätarnas arbete kan äfven tänkas blifva

en följd af nu pågående arbeten på revision af skiftesstadgan. Denna

revision är emellertid ännu ej slutförd och kan således ej inverka på förhållandena

under den allra närmaste tiden.

Äfven om på grund af nyss berörda omständigheter landtmätarnas

göromål skulle komma att i afsevärdare mån ökas, är emellertid att

märka, att icke någon visshet finnes för att ej, å andra sidan, den

rörelse, som nu pågår i riktning mot styckning af större jordbrukskomplexer

och som gifvit landtmätarna så mycket arbete, åtminstone

tidvis kan komma att i väsentligare mån afstanna. Erfarenheten gifver

snarast anledning antaga, att äfven på detta område liksom på så många

andra utvecklingen kommer att fortgå mera stötvis.

Skiftesstadgekommittén har ju också ifrågasatt, om ej det af landtmäteristyrelsen

ursprungligen föreslagna antalet extra landtmätare kunde

något minskas.

Vid nu angifna förhållanden, och då det är af synnerlig vikt, att

icke personalen göres talrikare, än att alla med säkerhet kunna få full

sysselsättning, anser jag mig böra föreslå, att antalet själfständigt

arbetande förrättningslandtmätare bestämmes till det af landtmäteristyrelsen

senast angifna eller 160. Skulle en tillfällig ökning i detta

antal tidtals visa sig önsklig, erbjuder sig alltid den i den nya instruktionen

redan förutsedda utvägen att förordna vissa af de äldre och

mera meriterade auskultanterna att öfvertaga en del förrättningar på

eget ansvar. Landtmäteristyrelsen har, som nämndt, i skrifvelsen den

3 augusti 1903 föreslagit, att 120 distriktslandtmätartjänster skulle inrättas

och att de återstående 60 landtmätare, hvilka då ansågos erforderliga,

endast skulle anställas såsom extra landtmätare samt aflönas med arfvode.

En sådan uppdelning af nu ifrågavarande del af landtmäterikåren i distriktslandtmätare

och extra landtmätare, mot hvilken icke någon anmärkning

framställts i de afgifna yttrandena, synes mig välbetänkt. Därigenom

vinner nämligen organisationen en smidighet, som särskildt i detta fall,

där behofvet af arbetskrafter kan komma att växla ganska afsevärdt,

synes mig högeligen önskvärd. Denna smidighet skulle än ytterligare

ökas, om, såsom jag har för afsikt att hemställa, antalet extra landtmätare

icke fastslås en gång för alla utan endast ett maximum för det antal

dylika tjänstemän, som får anställas, bestämmes. Nedsättes hela antalet

själfständigt arbetande förrättningslandtmätare till 160, torde emellertid

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

denna nedsättning icke böra afse antalet distriktslandtmätarbefattningar.

Visserligen bör antalet distriktslandtmätare icke vara större, än att

distrikten kunna afpassas så, att visshet finnes, att i hvarje distrikt

full sysselsättning kan beredas distriktslandtmätaren med lämpligt antal

biträden. Mot styrelsens förslag har, som nämndt, från ett par håll

anmärkts, att den åtminstone för vissa orter beräknat antalet för högt.

Emellertid hafva ytterligare beräkningar, som under ärendets beredning

på mitt föranstaltande gjorts inom landtmäteristyrelsen, gifvit vid

handen, att, om än, såsom jag redan antydt, jämkningar böra göras

i det för ett eller annat län af styrelsen beräknade antalet distriktslandtmätare,

styrelsens beräkning af det behöfliga antalet distriktslandtmätare

i dess helhet snarare innefattar ett minimum än motsatsen.

Det torde i detta sammanhang särskildt böra påpekas vikten af, att

distrikten ej göras större än att ett effektivt nedbringande af de nu

för jordägarna synnerligen betungande resekostnaderna blir möjligt

genomföra. Vidare synes icke antalet ordinarie tjänstemän böra sättas

så lågt i förhållande till de extra, att befordringsförhållandena blifva

allt för ogynnsamma. Under de senare åren har, som nämndt, antalet

landtmätare hållit sig tämligen jämnt. Då kommissionslandtmätarnas

antal alltsedan år 1885 varit fixeradt till 120, har således antalet

vice kommissionslandtmätare hållit sig omkring åttiotalet. Med

denna proportion har medelåldern vid befordran till kommissionslandtmätare

för de nuvarande kommissionslandtmätarna varit 40,8 år, en

ålder, som för tjänster af dylik beskaffenhet måste anses väl hög. Bestämmes

för framtiden antalet distriktslandtmätare till 120 och antalet

extra landtmätare till 40, böra således redan af denna grund befordringsförhållandena

något förbättras. Lägges härtill den förbättring, som

skulle vinnas genom skyldigheten för samtliga ordinarie tjänstemän vid

landtmäteristaten att afgå vid uppnådd pensionsålder, synas befordringsförhållandena

för framtiden böra blifva tillfredsställande.

Jag hemställer alltså, att antalet distriktslandtmätarbefattningar

bestämmes till 120 samt att det därutöfver må kunna anställas högst

40 extra landtmätare med allmän befogenhet att själfständigt utföra

förrättningar.

Distriktslandtmätarna synas böra utnämnas af Eders Kungl. Maj:t,

som äfven synes böra bestämma om distriktsindelningen och om det

antal extra landtmätare, som vid hvarje tidpunkt må finnas, hvaremot

förordnanden för extra landtmätarna torde böra utfärdas af landtmäteristyrelsen.

I afseende å sättet att ordna de extra landtmätarnas verksamhetsområden

och göromål ansluter jag mig i hufvudsak till de

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

af skiftesstadgekommittén angifva synpunkter. Närmare bestämmelser

härom torde böra framdeles införas i landtmäteriinstruktionen.

Utom de nu nämnda på eget ansvar arbetande landtmätarna böra

fortfarande finnas landtmäteriauskultanter och elever till obestämdt antal.

De böra liksom nu förordnas och antagas af landtmäteristyrelsen.

Hvad aflöningarna till distriktslandtmätare och extra landtmätare

beträffar, är förut framhållet, att de böra först och främst utgöra vederlag

för minskningen i inkomster genom taxans nedsättning. Beloppet af

denna inkomstminskning kan, då taxenedsättningen föreslagits till ungefär

Vs af de nuvarande beloppen, anses uppgå till en tredjedel af landtmätarnas

nuvarande årsinkomster för förrättningar. Denna årsinkomst

har af landtmäteristyrelsen beräknats i medeltal för åren 1898—1902

hafva utgjort 3,053 kronor 66 öre. Detta belopp har angifvits såsom

nettoinkomst, och har vunnits sålunda, att, sedan från sammanlagda

medelbruttoinkomsten, 1,125,532 kronor, afdrag gjorts för reseersättningar,

för vivre m. m. till landtmäterielever, för renskrifning och kartritning

samt för den del af arfvodena, som utgått till medhjälpare, en

sammanlagd nettoinkomstsumma af 649,818 kronor fördelats på 212,8

landtmätare. Enligt denna beräkning skulle nedsättningen i taxan motsvara

en inkomstminskning för hvarje landtmätare af i medeltal omkring

1,000 kronor. Mot nämnda beräkning vill jag emellertid göra den

anmärkningen, att nedsättningen i taxan drabbar ej blott nettoinkomsten

utan hela den del af bruttoinkomsten, som består uti arfvoden i egentlig

mening, d. v. s. i stort sedt hela den de!, som icke utgöres af reseersättningar

och lösen, uti hvilka poster någon nedsättning icke

föreslagits. På grund häraf och med hänsyn därtill, att summan

landtmäteriarfvoden under senare år något öfverstigit det af landtmäteristyrelsen

för perioden 1898—1902 angifna medeltal, finner jag

minskningen i inkomst för landtmätare genom taxenedsättningen böra

beräknas något högre än nyss angifvits. Till samma slutsats kommer

man äfven med en annan utgångspunkt, som af mig framhölls till

statsrådsprotokollet för den 13 januari 1908 vid framläggande af förslag

till förändrad organisation af förste-landtmätartjänsterna. Jag erinrade

då, att landtmäteristyrelsen vid sin uträkning af medelårsinkomsten ej

tagit hänsyn till det förhållande, att, till följd af den nu rådande

ojämna fördelningen mellan landtmätarna af förekommande göromål,

ett flertal landtmätare för närvarande saknade full sysselsättning, utan

uppdelat den af styrelsen funna summan af samtliga landtmätarnas inkomster

för förrättningar å hela antalet med landtmäterigöromål sysslande

landtmätare. Fördelades däremot samma summa å endast det antal

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

landtmätare, som ungefär erfordrades för att kunna med önskvärd

skyndsamhet handlägga förekommande landtmäterigöromål, kunde medeltalsiffran

för årsinkomsten beräknas till något mer än 3,500 kronor.

Detta belopp torde äfven nu böra tagas till utgångspunkt för beräkningarna.

Inkomstminskningen genom taxenedsättningen skulle då blifva

omkring 1,200 kronor, ett belopp, som dock torde böra anses såsom

mycket lågt beräknadt.

Det torde emellertid vid bestämmandet af statsaflöningen åt dessa

landtmätare icke vara möjligt att låta den endast utgöra vederlag för en

dylik inkomstminskning. Samtliga myndigheter utom en, som helt och

hållet afstyrkt förslaget, hafva också uttalat, att statslönen borde jämväl

innebära någon aflöningsförbättring. Jag finner det också uppenbart,

att en förbättring i dessa tjänstemäns ställning, ungefärligen motsvarande

den, som genom nyligen genomförda löneregleringar beredts stora grupper

af andra statstjänare, är af nuvarande förhållanden oundgängligen påkallad.

Landtmäteristyrelsen föreslog ursprungligen för distriktslandtmätarna

en aflöning af 1,600 kronor jämte två ålderstillägg å 400 kronor

hvartdera, så att slutlönen skulle uppgå till 2,400 kronor. Häremot har

från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes sida ingen annan anmärkning

gjorts, än att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands

län under åberopande af särskilda norrländska förhållanden hemställt,

att aflöningen måtte för landtmätare i Norrland höjas med 10 procent

af det belopp, hvartill landtmätarnas sammanlagda inkomster såväl af

lön som förrättningsarfvoden ansåges böra uppgå. Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Skaraborgs län och statskontoret hafva ansett den

af landtmäteristyrelsen föreslagna aflöningen tillfredsställande under

förutsättning att taxan icke sänktes. I händelse dylik sänkning sker

med V3, torde de tjänsteinkomster, dessa myndigheter velat bereda landtmätarna,

kräfva en begynnelselön af allra minst 2,800 kronor. Skiftesstadgekommittén

har i sitt, första utlåtande endast framhållit behofvet

af, att distriktslandtmätarnas löner tillmättes något rikligare, än landtmäteristyrelsen

då föreslagit. Landtmätarföreningen har hemställt, att

distriktslandtmätarnas lön måtte sättas till 2,500 kronor jämte två ålderstillägg

å 500 kronor hvartdera samt till stöd härför åberopat, att slutlönen

da skulle blifva den samma, som nu vore bestämd för landtbruksingenjörer.

I sitt senare yttrande har skiftesstadgekommittén instämt

i detta förslag. Kommittén har därvid beräknat, att, då landtmäteriarfvodena

enligt statistiken uppginge till i medeltal 1,200,000 kronor

årligen, en nedsättning med Vs skulle medföra en minskad inkomst för

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

landtmätarna å 400,000 kronor, hvilket skulle för en hvar af 180 landtmätare

utgöra 2,200 kronor. Mot denna beräkning synes dock kunna

anmärkas, bland annat, att afdrag ju icke är gjordt för reseersättningar

samt för lösen för kartor och handlingar.

Af dessa olika beräkningar och förslag finner jag framgå, att,

därest någon afsevärd aflöningsförbättring skall beviljas distriktslandtmätarna,

det icke låter sig göra att stanna vid de belopp, landtmäteristyrelsen

först föreslagit, och detta desto mindre som distriktslandtmätarna

gifvetvis böra underkastas skyldighet att jämlikt den nya

pensionslagen gälda bidrag till sin egen pensionering. Å andra sidan

kan jag icke finna det nödvändigt att gå fullt så långt, som landtmätarföreningen

och skiftesstadgekommittén föreslagit.

Myndigheterna hafva enstämmigt förordat jämte viss grundlön två

ålderstillägg. För en sådan tjänstemannaklass som distriktslandtmätarna

synes det mig emellertid vara ett särdeles lämpligt system att låta en

något väsentligare del af aflöningen utgå i form af ålderstillägg samt

därför bestämma dessas antal till tre. Såsom skäl härför kan anföras,

att utsikt till befordran står denna tjänstemannaklass till buds i jämförelsevis

ringa mån samt att med tilltagande ålder ökadt behof torde

uppstå att anlita medhjälpare, som då måste för sin del taga en del

åt de inflytande arfvodena för förrättningar.

Sättes grundlönen till 2,000 kronor och härtill fogas tre ålderstillägg

å 400 kronor hvart efter 5, 10 och 15 år, hvarigenom slutlönen

uppgår till 3,200 kronor, kommer enligt min mening en lämpligt afvägd

aflöningsförbättring att beredas distriktslandtmätarna.

Då landtmätarnas inkomst af förrättningar torde få anses motsvara

de för andra statstjänstemän medgifna tjänstgöringspenningarna, bör

aflöningen i sin helhet betraktas såsom lön, och bör, af samma anledning,

i afseende å pension bestämmas, att lönen med därtill hörande ålderstillägg

skall utgöra pensionsunderlag. Jämlikt gällande pensionslag

måste bestämmelse härom inryckas i aflöningsstaten. Pensionen kommer

då att i mån af intjänade ålderstillägg utgå med 2,000—3,200 kronor.

Något ortstillägg, såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jämtlands län ifrågasatt, synes, om dessa aflöningsbelopp medgifvas,

icke behöfva ifrågakomma, särskildt som på grund af vissa förhållanden

inkomsten för arbetsår efter taxa torde komma att blifva större i de

norrländska länen än i de södra delarna af riket.

För de extra landtmätarna har landtmäteristyrelsen föreslagit

arfvoden å 1,200 kronor. Skiftesstadgekommittén har i sitt första

utlåtande funnit detta belopp för lågt och, sedan landtmätarföreningen

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

hemställt om dess höjande till 1,800 kronor, har kommittén instämt

häri. Då arfvodet till extra landtmätare först och främst bör motväga

den inkomstminskning, dessa enligt förut angifna beräkning skulle få

vidkännas genom taxans nedsättning, eller i medeltal ungefär 1,200

kronor samt därjämte bereda dem i någon män förbättrad ställning,

bör arfvodet af statsmedel tydligen sättas något högre än sistnämnda

belopp, och anser jag det lämpligen böra bestämmas till 1,600 kronor.

I afseende å auskultanterna har landtmäteristyrelsen i skrivelser!

af den 3 augusti 1903 icke föreslagit någon ändring i nuvarande förhållanden,

enligt hvilka de åtnjuta af sina principaler arfvode, hvars

storlek i brist på åsämjande bestämmes af landtmäteristyrelsen. Skiftesstadgekommittén

har, som nämndt, upplyst, att denna aflöning vanligen

utginge med viss andel af arfvodet efter taxan, växlande mellan hälften

och tre fjärdedelar, samt att härigenom bereddes auskultanterna en årsinkomst

af 2,000 till 3,000 kronor. Kommittén har vidare påvisat, att

det vore sannolikt, att taxans nedsättning skulle medföra, att dessa

inkomster skulle minskas, då ju principalen måste af närmare angifna

orsaker för egen del göra anspråk på någon del af arfvodet, ehuru

troligen proportionsvis mindre än hittills. Kommittén har därför föreslagit,

att arfvoden af statsmedel, hvart till belopp af 600 kronor, måtte

beredas de 50 i tjänsten äldsta auskultanterna. Landtmätarföreningen har,

under framhållande af vikten att kårens lämpliga rekrytering icke äfventyrades,

hemställt, att arfvodena måtte blifva 60 samt bestämmas till 800

kronor och utgå efter något ändrade grunder. Skiftesstadgekommittén har

därefter vidhållit sitt förra förslag, dock att antalet arfvoden nu föreslagits

till 60. Att på detta sätt söka bereda landtmätarna en särskild ersättning

för nedsättningen i taxan synes mig mindre lämpligt, helst densamma,

äfven om antalet med arfvoden aflönade auskultanter bestämdes till 60,

icke skulle komma på långt när alla landtmätare till godo. Om jag

således ej kan förorda att på de af skiftesstadgekommittén angifna skäl

söka bereda ett större antal auskultanter arfvoden af statsmedel, finnes

det emellertid å andra sidan enligt min uppfattning giltigt skäl att bereda

denna förmån åt ett mindre antal auskultanter. Vid den begränsning af

antalet själfständigt arbetande landtmätare, jag härförut föreslagit, kan det

med stor sannolikhet antagas, att det åtminstone tidtals blir erforderligt

att i icke ringa utsträckning anlita den af den nya instruktionen öppnade

utvägen att lämna äldre auskultanter förordnanden att utföra förrättningar

på egen hand. De auskultanter. som kunna komma i fråga till

dylika förordnanden, böra emellertid enligt min uppfattning icke ställas

i allt för ogynnsam ekonomisk ställning med de faror för osjälfstän
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38. 79

dyighet, soni däraf kunna blifva on följd, bör detta ändamål torde emellertid

ett trettiotal arfvoden blifva tillräckliga. De sålunda aflönade auskultanterna

skulle härigenom komma i ungefär samma ställning som de

äldie landtbruksstipendiaterna. Beloppet åt auskultantarfvode torde kunna

lämpligen bestämmas till det af skiftesstadgekommittén föreslagna, 600

kronor.

I fråga om de villkor, som böra stadgas för åtnjutande af de af

mig föreslagna aflöningarna för distriktslandtmätare, anhåller jag att få

anföra följande.

Då det är att antaga, att förändringar i behofvet af landtmäteribiträde.

inom vissa orter kunna föranleda ej blott mindre jämkningar

i distriktsindelningen utan äfven större eller mindre omläggning^

denna, höra uppenbarligen distriktslandtmätarna tillförbindas att underkasta

sig såväl erforderliga jämkningar i nämnda indelning som de

förflyttningar, som vid en omläggning af distrikten kunna blifva behöfliga.

Edors Kungl. Maj.ts bofallningshafvande i Malmöhus län har vändt

sig mot landtmäteristyrelsens förslag, att för rätt till ålderstillägg skulle

fordras, att landtmätaren under nästföregående femårsperiod afslutat

förrättningar, som betingat arfvoden till i medeltal visst belopp årligen.

Äfven statskontoret har af närmare anförda skäl afstyrkt detta villkor.

Med hänsyn till hvad nämnda bägge myndigheter härom anfört, anser

jag det hvarken erforderligt eller lämpligt att uppställa ett sådant

villkor.

Det kan ifrågasättas, huruvida nuvarande kommissionslandtmätare

hvilka blifva utnämnda till distriktslandtmätare, böra för rätt till ålderstillägg

få tillgodoräkna sig den tid, hvarunder de gjort tjänst såsom

kommissionslandtmätare.. Som emellertid distriktslandtmätarnas blifvande

funktioner äro fullständigt desamma som de nuvarande kommissionslandtmätarnas,

och distriktslandtmätarnas blifvande årliga intäkter med

frånräknande af ålderstilläggen, synas ej komma att i afsevärd’ mån

öfverstiga kommissionslandtmätarnas årsinkomster, har jag funnit med

rättvisa och billighet öfverensstämmande, att de förutvarande kommissionslandtmätare,

Indika undfå utnämning till distriktslandtmätare, må i

fråga om rätt till ålderstillägg tillgodoräkna sig de år, som förflutit

från det de bekommit fullmakt å sin kommissionslandtmätartjänst.

Någon semester synes icke behöfva medges nu ifrågavarande

landtmätare. Enär inkomsten af förrättningar ju motsvarar tjänstgöringspenningar,

bör tjänstledig distriktslandtmätare, som ej med vikarien

träffat aftal om dennes aflöningsvillkor, tillförbindas att till denne

afstå det arfvode enligt taxa, hvilket belöper å de af vikarien verkställda

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.

tjänstegöromål, och torde därjämte böra meddelas föreskrift om skyldighet

att enligt vanliga regler i vissa fall afstå så mycket af lönen, som

pröfvas erforderligt för tjänstens uppehållande.

I afseende å de extra landtmätarna bör, i enlighet med skiftesstadgekommitténs

förslag, stadgas, att jordägare icke må betungas med

gäldande af ersättning till dylik landtmätare för längre resa än från

den i förrättningsmannens väg till förrättningsstället närmast liggande

distriktsgränsen. Denna bestämmelse torde lämpligast hafva sin plats

i taxan. De extra landtmätarna torde i ganska stor utsträckning ej komma

att stationeras inom visst distrikt. Då det emellertid vore oberättigadt att

fordra, att de skulle af egna medel bestrida kostnaden för resa till

nvssberörda gräns, synes det icke kunna undvikas, att denna resekostnad

gäldas af statsmedel, och torde den böra utgå af nionde hufvudtitelns

förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar samt enligt i

landskontoret granskade räkningar utanordnas af den Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som förordnat extra landtmätaren att utföra

ifrågavarande förrättning. Någon höjning af berörda förslagsanslag

synes åtminstone tillsvidare icke behöfva häraf föranledas, särskildt som

uppenbarligen hänsyn därtill, att statsverket icke må ådragas oskäliga

kostnader, måste tagas såväl vid bestämmandet af extra landtmätarnas

placering som vid förordnandens meddelande.

Jag tillåter mig med afseende å öfvergången från det nuvarande

systemet till det nu föreslagna, erinra, att Eders Kungl.. Maj:t den 23

oktober 1908 föreskrifvit att, därest vid tiden för den slutliga pröfmngen

af inkomna ansökningar om tillstånd att såsom vice kommissionslandtmätare

på eget ansvar verkställa landtmäteriförrättningar, frågan om

förändrad organisation af landtmäteristaten i orterna är föremål för

Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens afgörande, på Eders Kungl. Maj:ts

pröfning skall bero, om och i hvilken utsträckning sadant tillstånd ma

meddelas. Jag torde vidare få meddela, att enligt uppgjorda beräkningar

det synes icke komma att möta svårighet att bereda dem af

nuvarande kommissionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare,

som skäligen kunna göra anspråk därpå, lämplig anställning. Detta

beror dels på att åtskilliga förste landtmätarbefattningar blifva lediga

under år 1909, dels på att anställning under de närmaste åren kan

beredas en del landtmätare vid arbetet på jordregistrets uppläggande

och dels på att till landtmäteristaten höra en del personer, som antingen

innehafva annan statstjänst eller redan åtnjuta pension af stats ver et

på annat håll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SI

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 38.

Hvad skiftesstadgekommittén anfört och föreslagit i fråga om bekostande

med statsmedel af distriktslandtmätares reseersättningar för verkställande

af jordafsöndrings- och därmed jämförliga mindre förrättningar

enligt särskild resplan, finner jag vara synnerligen behjärtansvärdt, enär

just för dylika smärre förrättningar resekostnaderna ofta stiga till oproportionerligt

stora belopp, allra mest, därest förrättningarna företagas hvar

och en för sig. Landtmäteristyrelsen har i sitt utlåtande den 5 november

1907 jämväl hemställt om beredande af anslag för dylikt ändamål.

Jag anser, emellertid, att de af statsmedel bekostade resorna böra inskränkas

till en rundresa hvarje år genom distriktet i enlighet med af

vederbörande förste landtmätare uppgjord resplan. Vid upprättande af

denna bör iakttagas, att främst sådana förrättningar upptagas, som

kunna utföras på kortare tid och i afseende å hvilka resekostnaderna

eljest i förhållande till såväl det utförda arbetet som fastighetens värde

blefve särskildt betungande. De resor, som erfordras emellan förrättningsstället

och den närmast belägna skjutsstationen, gästgifvargården,

ångbåts- eller järnvägsstationen, anser jag emellertid äfven i dessa fall

böra bekostas al den eller dem, som påkalla förrättningen. Den tid,

som årligen bör anslås till sådan rundresa, får gifvetvis i viss mån afpassas

efter de i hvarje fall föreliggande ansökningarna. De närmare

föreskrifter, som erfordras för genomförandet af den sålunda föreslagna

anordningen, synas böra, sedan landtmäteristyrelsen afgifvit förslag i

ämnet, meddelas af Eders Kungl. Maj:t. Medel för dessa resor måste

emellertid redan nu beredas och torde det vara lämpligast, att detta

sker genom ett anslag på extra stat. Om anslaget i fråga beviljas i

form af förslagsanslag, synes mig beloppet utan fara för större missräkning

kunna sättas något lägre, än skiftesstadgekommittén föreslagit,

och anslås till 30,000 kronor.

De anmärkningar, som framställts mot landtmäteristyrelsens förslag

om landtmäteriarfvodenas förskotterande af statsverket, synas vara

af den vikt, att detta förslag icke kan af mig tillstyrkas. Vid sådant

förhållande förfaller äfven det därmed sammanhängande förslaget om

ändring i 17 kap. (J § handelsbalken.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 38.

Under förutsättning att hvad jag sålunda föreslagit i fråga om

fullföljande af omorganisationen af iandtmäteristaten i orterna vinner

bifall, tillåter jag mig framlägga följande förslag till aflöningsstat, att

tillämpas från och med ingången af år 1910.

Kronor

Lön |

Tjänst- i

görings- |

Orts-

tillägg

Arf- i

voden

Summa

penningar •

1 förste landtmätare

4,000

i

2,000

400

|

i

i

6,400

1 » »

4,000

2,000

200

—

6,200

4 » »

16,000

8,000

800

—

24,800

1 » »

4,000

2,000

—

—

6,000

17» »

68,000

34,000

—

—

102,000

1 distriktslandtmä-

ture ..............

2,000

_

—

—

2,000

119 distriktslandtmä-

tare ....................

238,000

_

—

—

238,000

1 extra landtmätare

högst 39 extra landtmä-

1,600

1,600

tare ............

—

—

—

62,400

62,400

1 nmnmiens ..........

_

.

_

2,000

2,000

5 n/m n,n nen ser ...........

_

_

_

10,000

10,000

1 auskultant ........

_ ■

_

_

600

600

99 ansknltanter ...........

_

_

_

17,400

17,400

vikariatsersättning för

—

—

—

uppehållande af förste

landtmätartjänst un-

i

i 4,000

4,000

der semester ............

—

—

—

Summa

—

.

! —

—

483,400

Efter 5 år kan

lönen höjas

med 500 kr.

j Efter 5 år kanj

| lönen höjas >

| med 400 kroI

nor, efter ytter-;

’ ligare 5 år likaledes

med 400;

kronor samt

efter än ytter

ligare 5 år

äfvenledes

med 400 kr.

Anm. För

pensionsunderlag.

distriktslandtmätare skall lönen med därtill hörande ålderstillägg utgöra

För åtnjutande af de i den sålunda föreslagna staten för distriktslandtmätare

upptagna aflöningsförmånerna torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad som redan enligt 1908 års Riksdags beslut föreskrifvits

ifråga om åtnjutande af de för förste landtmätare upptagna

aflöningsförmånerna, böra stadgas följande allmänna villkor och bestämmelser,

nämligen:

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

att distriktslandtmätare skall vara underkastad såviil den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som ock

den reglering af tjänstgöringsområde, eller förflyttning till annat tjänstgör!

ngsområde, som kan varda föreskrifven, vare sig vid en möjligen

inträdande förändrad organisation af landtmäteristaten eller särskilda

delar däraf eller eljest, samt i sådant hänseende särskildt vara pliktig

att med bibehållande af den lön han innehar fullgöra de nya eller förändrade

tjänstegöromål, som efter en dylik omorganisation kunna varda

honom ålagda;

att med distriktslandtmätartjänst icke må förenas annan tjänst å

rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med distriktslandtmätartjänst icke heller må förenas vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej landtmäteristyrelsen,

uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att

ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen vid landtmäteristaten, finner uppdraget eller

befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att distriktslandtmätare, som åtnjuter tjänstledighet, skall, därest

han ej träffat aftal med vikarien om dennes aflöningsvillkor, till vikarien

afstå det arfvode enligt taxa, hvilket belöper å de af vikarien verkställda

tjänstegöromål;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen, men att den som undfår ledighet för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess

utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig

ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöfver arfvode,

som nyss är sagdt, afstå så mycket af lönen, som för tjänstens

uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tid, hvarunder han

af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring eller i

häkte tagen, den del af hans lön, som icke af landtmäteristyrelsen

pröfvas böra användas. till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida ej landtmäteristyrelsen finner skäligt låta honom

uppbära något däraf;

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 38.

att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af

semester, distriktslandtmätare skall vara skyldig att, om han förordnas

att uppehålla förstelandtmätartjänst, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda

fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men

i senare fallet af däremot svarande belopp, bestrida, dock ej längre än

sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att beträffande tidpunkterna för de förhöjningar af lönen efter viss

tids fortsatt innehafvande af distriktslandtmätartjänst, som äro i staten

medgifna, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter

fem år, under villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af

den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med

godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen,

efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje

förhöjningen, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,

under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början åt

kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit

uppnådd; börande löntagare, som förut varit kommissionslandtmätare,

därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande

i kraft förflutit från det han tillträdt kommissionslandtmätarbefattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall lönen utgår till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för samma lönestats ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering af de

extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr

i sammanhang därmed.

Slutligen torde böra förklaras, att de nuvarande kommissionslandtmätare,

k vilka icke erhålla utnämning till distriktslandtmätartjänst, skola

varda bibehållna vid den dem hittills tillkommande rätt till pension.

Den nu föreslagna nya aflöningsstaten slutar på eu summa af

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.

483,400 kronor. Då den för år 1909 gällande staten för landtmäteristaten

i orterna uppgår till 161,400 kronor, innebär den nja aflöningsstaten

en ökning i anslagsbehof å 322,000 kronor. Därvid är emellertid

hänsyn icke tagen till vare sig de ökade utgifter för ålderstillägg,

som komma att blifva en följd af den nya aflöningsstatens antagande,

eller till den ökade kostnad för landtmätarnas pensionering, som är att

förvänta, och ej heller till det nya anslaget å 30,000 kronor till vissa

reseersättningar åt distriktslandtmätare.

Den kostnad, som sålunda kommer att ådragas statsverket, torde

emellertid till allra största delen uppvägas af den besparing för rikets

befolkning, förnämligast den jordbrukande, som blir en följd såväl af

nedsättningen i landtmäteritaxans arfvodesbelopp som af minskningen

i reseersättningarna på grund af distriktsindelningen samt de af staten

bekostade förrättningsresorna enligt fastställd reseplan.

På grund åt hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels godkänna den af mig föreslagna aflöningsstaten för landtmäteristaten

i orterna äfvensom de villkor och bestämmelser, som jag föreslagit

för åtnjutande af de i denna stat för distriktslandtmätare upptagna

aflöningsförmånerna;

dels förklara, att de förutvarande innehafvare af kommissionslandtmätarbefattning,

livilka icke erhålla befordran till distriktslandtmätartjänst,

skola varda bibehållna vid den rätt till pension, som hittills tillkommit

dem;

dels höja det i riksstaten under nionde hufvudtiteln uppförda ordinarie

anslag till landtmäteristaten i orterna från 161,400 kronor med

322,000 kronor till 483,400 kronor samt i anledning däraf jämväl höja

anslaget till landtmäteristaten i dess helhet, nu 233,400 kronor, med

samma belopp eller till 555,400 kronor;

dels ock å extra stat för år 1910 bevilja ett förslagsanslag å 30,000

kronor till bestridande af kostnaderna för vissa af distriktslandtmätare

företagna tjänsteresor.

Tillika tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte förklara sig

vilja, därest hvad sålunda föreslagits varder af Riksdagen bifallet, utfärda

ny taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar, att träda i kraft

samtidigt med den nya aflöningsstaten, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af landtmäteristyrelsen den 14 december 1907 i sådant

hänseende afgifna förslag.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

%

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Hvad departementschefen sålunda hemställt och

tillstyrkt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt

förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse,

bilaga. . . till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ur protokollet:

A. Stael von Holstein.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

87

Bil. A.

Landtmäteristyrelseus den 14 december 1907 afgifna underdåniga

F S rs 1 a g

till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

1 §■

1 mom. Vid ägoskifte eller annan tjänsteförrättning, som landtmätare

verkställer, skall han erhålla reseersättning och arfvode för förrättningen

samt lösen för karta och handlingar enligt här nedan gifna

bestämmelser.

2 mom. För medhjälpare, som landtmätare begagnar till biträde

vid förrättning, må, utom reseersättning enligt 3 § och arfvode efter

hvad i 17 § sägs, arfvode eller ersättning, under hvilken förevändning

som helst, jordägare icke påföras, utan skall betalning för sådant

biträde anses inbegripen i hvad landtmätare i ett för allt för förrättningen

åtnjuter.

2 §•

För resa till och från förrättningsstället njute landtmätare ersättning,

för resekostnad enligt fjärde klassen i gällande resereglemente,

hvars bestämmelser härutinnan lända till efterrättelse, samt för kost och

tidsspillan, efter vägens längd, med 12 öre för kilometer vid resa med

skjuts och med 4 öre för kilometer vid resa på ångfartyg eller järnväg.

Ersättningen beräknas i allmänhet från landtmätarens hemvist

och dit åter, men, när landtmätare skall å tjänstens vägnar, på vederbörande

myndighets kallelse, infinna sig såsom bitriide vid domstol,

skattläggning eller dylikt och lian är med tjänstegöromål utom sitt

•hemvist sysselsatt, från den ort, å hvilken han befinner sig och dit åter;

allt med iakttagande att, om landtmätare har sitt hemvist eller är med

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

tjänstegöromål sysselsatt utom det distrikt, där lian är anställd, ersättningen

beräknas från den i landtmätarens väg förrättningsstället närmast

liggande distriktsgränsen och dit åter.

Lägsta ersättning för kost och tidsspillan under resa utgår med

två kronor.

3 §•

1 mom. Medhjälpare njute reseersättning lika med landtmätare,

såsom i 2 § sägs, dock att ersättningen för resekostnad utgår efter

resereglementets femte, klass och att denna ersättning likasom ersättningen

för kost och tidsspillan ej får påföras för större väglängd än

landtmätaren enligt 2 § äger beräkna.

2 mom. Ej må landtmätare för annan förrättning än den, som

upptager minst åtta månaders arbete för en person, beräkna reseersättning

för mera än en medhjälpare, ändå att flere medhafvas.

3 mom. Vid förrättning af så inskränkt omfattning, att den af

en person på till och med sex dagar kan verkställas, må jordägare med

rese_ eller annan ersättning till medhjälpare icke betungas, ändå att

sådan medföljer.

4 §•

1 mom. År landtmäteriförrättning så vidlyftig, att den med oafbrutet

arbete icke kan på ett år, under därtill tjänlig tid, afslutas,

njute landtmätare reseersättning, efter hvad i 2 och 3 §§ bestämmes,

eu gång om året, så länge förrättningen på sådant sätt fortvara^

2 mom. Finnes det nödigt eller medförande besparing åt skog

eller handtlangning och kostnader att afbryta ägomätning, för att densamma,

hvad angår skogbevuxna sjöstränder, öar, holmar eller större

sjöar, kärr eller mossar, pa is fortsätta, och maste särskilda iesor fördenskull

företagas, vare landtmätare till ersättning för densamma berättigad.

Varder förrättningen eljest utan landtmätares vållande uppskjuten,

vare ock då landtmätare, när han på förrättningsstället åter

skall sig infinna, till reseersättning berättigad. År däremot landtmätare

till uppskofvet vållande, eller uppskjuter han börjad förrättning för att

annorstädes än å förrättningsstället densamma fortsätta, ellei utsätter

han, utan jordägares egen begäran, förrättning på sådan årstid, att

marken till dess företagande icke finnes tjänlig, och förrättningen därför

måste uppskjutas, äge i dessa fall ingen reseersättning rum.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 89

3 mom. Uppskjutsa landtmäteriförrättning derföre att tvist mellan

jordägare uppstår, huruvida densamma må äga rum, eller därför att

j®n,..''iest ]n^s^e vederbörande myndighets pröfning underställas, eller

därför att jordägare under slåtter- och skördetiderna icke vilja nödig

handtlangning för landtmätare utgöra; äge landtmätare rätt att af den

eller dem, som obehörigen föranledt uppskofvet, eller, där ingen särskild

delägare uppskofvet sålunda vållat, af dem alla gemensamt erhålla

förutom reseersättning, jämväl godtgörelse för den af uppskofvet vållade

tidsspillan efter dagberäkning enligt 17 § för den tid, uppskofvet varar,

dock icke för längre tid än två dagar. Till enahanda ersättning vare

landtmätare berättigad, om jordägare återkallar begäran om förrättning

senare än fjorton dagar före kungjord sammanträdesdag, eller om

förrättning, sedan den börjad blifvit, utan landtmätares vållande inställes.

I alla dessa fall äge dock någon ersättning för nyss omförmälda tidsspillan

icke rum, om landtmätare under tiden varit svsselsatt med

annat landtmäterigöromål.

5 §•

1 mom. Vid alla landtmäteriförrättningar må det bero af landtmätare

att själf förskaffa sig kost och husrum, endera eller bägge. Vill

han det ej, åliggedet jordägare att på tillsägelse anskaffa så väl tjänhgt

husrum, hvartill räknas uppassning, ljus och värme, säng och säno-- klader, som ock god husmanskost, ej blott för landtmätare,''utan äfven

för medhjälpare och elev, då sådana medhafvas; och betale landtmätare

för husrum 60 öre samt för kost 1 krona 90 öre för hvarje person om

dagen, hvilken betalning å landtmäteriarfvodet afräknas.

2 mom. Tredskas jordägare att, när därom tillsagdt blifvit, anskaffa

kost och husrum för landtmätare, medhjälpare eller elev, njute

landtmätare handräckning hos närmaste kronobetjent till dessa förnödenheters

erhållande på den tredskandes bekostnad.

0 §•

• 1 mom. Arfvode för ägors mätning utgår sålunda:

a) när kartan är upprättad i åkerskalan (1: 4,000) med en efter

ägofigurernas medelareal lämpad afgift för hvarje ägofigur enligt

följande tariff: jo» »

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

Tariff 1.

-

Medelareal

Öretal per figur

■ , l

Medelareal

1

Öretal per figur

för tomter, träd»

: gärdax, åker och

cirkulationsj ord

! för äng ock od-

lingsmark

för skogsmark och.

annan duglig mark

för tomter, träd- gärdar, åker och

cirkulationsj ord

för äng och od- lingsmark

för skogsmark och |

annan duglig mark j

Öfver

0 t.

o. m. 2

!

ar

4

3

3

öfver 50 t. o. m. 55

ar

i

70

48

»

2

» 4

>

8

6

6

»

55 »

60

»

75

51

38 ''

>

4

» 6

>

12

9

8

60

65

»

80

54

41 i

»

6

» 8

>

15

12

10

»

65 »

70

»

84

57

43 1

i

8

> 10

19

14

12

»■

70

80

91

61

46 :

>

10

» 12

»

22

16

13

»

00

o

90

»

100

67

49

12

> 14

>

25

18

15

»

90 »

1

hkr

109

73

53 i

»

14

> 16

27

20

16

»

1 hkr »

1.20

122

80

58 |

16

» 18

30

22

18

»

1.20 > »

1.40

»

138

90

i 65 i

1 I

»

18

> 20

33

24

19

1.40 » >

1.70

158

102

| 73

i »

20

> 22

»

35

25

20

1.70 J> >

2. —

>

O

00

rH

116

i 81 1

22

» 25

>

38

: 27

22

3>

2.— » »

2.50

1 208

! 132

92 i

i »

25

» 28

»

42

30

23

»

2.50 » »

3.—

»

j 242

| 156

105

>

28

» 30

45

32

25

>

3.— » ......

290

! 181

122

»

30

» 35

I 49

! 84

27

med tillägg för hvarje hel

*

35

» 40

54

38

29

hektar därutöfver

50

30

| 20

1 »

40

» 45

»

60

j 41

32

''

1 »

45

> 50

»

65

! 45

34

i

(Exempel. Om vederbörande beskrifning upptager 120 ägofigurer

åker med en sammanlagd areal af 90 hektar, utgör medelarealen pei

figur —0,7 5 hektar eller 75 ar. Emot denna medelareal svarar

enligt tariffen ett pris af 91 öre per figur. Hela mätningsarfvodet blifver

alltså, därest åkerskalan användts vid mätningen, 120 gånger 91 eller

109 kronor 20 öre.)

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.

Arfvode för mätning af impediment utgår efter samma tariff, som

arfvode för mätning af skogsmark; dock med den inskränkning att den

areal, som sjö, hafsfjärd eller vik innehåller öfver 500 hektar, ej ingår

vid beräkning af impedimenternas medelareal.

b) när kartan är upprättad i tomtskalan (1: 2,000), må det här

ofvan bestämda arfvode höjas med Vs;

c) när kartan är upprättad i skogsskalan (1: 8,000), skall det

enligt punkten a) utgående arfvode minskas med Vs;

d) när kartan är upprättad i större skala än 1:2,000 eller mindre

skala än 1 : 8,000, skall mätningsarfvodet utgå efter dagberäkning

enligt 17 §.

2 mom. Landtmätare vare skyldig att för mätningsarfvodet verkställa

mätningen, upprätta konceptkarta i fullständigt skick, densamma

färglägga samt med ram, rubrik, kringskrifning, skala och norrstreck

förse, äfvensom uppsätta för mätningen erforderligt protokoll samt i

ägobeskrifningen införa ägofigurernas nummer, ägornas namn och fördelning

i särskilda ägoslag.

7 §■

1 mom. För gradering och för jordvärdering utgår arfvode med

Vi af hvad i 6 § 1 mom. punkten a) för mätning är stadgadt, utan

afseende å den skala, i hvilken mätningen skett.

För impediment eller sådant område, som ej blifvit till något

gradvärde upptaget, må arfvode för gradering ej fordras.

2 mom. För graderingsarfvodet skall landtmätaren urskilja inrösnings-

och afrösningsj orden, verkställa ägograderingen, uti ägobeskrifningen

införa uppgift om ägornas naturliga beskaffenhet, gradtalet

och uppskattningsinnehållet samt det sistnämnda summera, äfvensom

uppsätta i samband med graderingen erforderliga protokoll och föreningar.

3 mom. Arfvode för uträkning af karta utgår lika för alla ägoslag,

a) när kartan är upprättad i åkerskalan (1 : 4,000), med ersättning

för hvarje ägofigur enligt tariff 2;

b) när kartan är upprättad i tomtskalan (1 : 2,000), med den i

punkten a) bestämda afgift fördubblad;

c) när kartan är upprättad i skogsskalan (1. : 8,000) eller i skala

1 : L6,000 eller 1 : 20,000, med den i punkten a) bestämda afgift, förminskad

med respektive Vio, G/io eller Vio.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

Tariff 2.

Med

e 1 a r e a 1

Öretal

per figur

öfver

0

ar

t. 0.

in. 5

ar .......................

4

:»

5

»

13

» ........................

5

»

13

»

))

19

» ........................

6

»

19

»

)>

29

» ........................

7

»

29

»

»

37

» .......................

8

»

37

»

))

50

» .......................

9

»

50

))

»

60

» .......................

10

)>

60

))

))

76

» ........................

11

»

76

:»

))

90

....................

12

»

90

»

»

1.10

hektar ......................

13

1.10

hektar

1.30

)> .......................

14

)>

1.30

»

»

1.55

5) ........................

15

»

1.5 5

»

»

1.80

» ........................

16

»

1.80

»

2.15

» ......................

17

2.16

:»

2.5 0

)> .......................

18 1

»

2.50

O

»'')

))

)) ..

»

3.00

» ......................

19

21

med tillägg för

hvarje

hel hektar därutöfver..........

3 i

4 mom. År kartan upprättad i större skala än 1 : 2,000 eller

mindre skala än 1 : 20,000, skall uträkningsarfvodet utgå efter dagberäkning

enligt IT §.

5 mom. För det här ofvan bestämda uträkningsarfvode skall

arealen uträknas och kontrolleras, ägofigurernas och, där ägogradering

eller jord värdering skett, graderings- eller jordvärderingsfigurernas nummer

tecknas å kartan, samt en i afseende å arealen fullständig ägobeskrifning

med därtill hörande sammandrag upprättas och summeras.

6 mom. Arfvode för upprättande och summering af häf''deför teckning

upptagande de tegar och ägostycken, som hvar och en delägare eller

skifteslaget samfälldt innehar, utgår för de härför nödiga samman
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 38. 93

träden, med delägarne efter dagberäkning enligt § 17 samt för hvarje

påbörjad sida, som förteckningen med dess sammandrag upptager

med 50 öre. l t 6 7

8 §•

1 mom. Delning sarf vode skall för hvarje ägolott, som särskildt

utbrytes, utgå:

. dels efter ägolottens areal af inrösnings- och afrösningsjord enligt

tariff 3 ;

. dels ock med b öre för hvarje inom ägolotten befintlig ägofigur,

impedimentfigurerna häruti inberäknade.

Tariff 3.

Ägolottens

areal

Ersättning då mot- stående areal ut- göres af

inrös- j afrös- ningsj ord j ningsj ord

Kr.

öre

Kr.

öre

| öfver

0

ar t.

O.

m. 25

ar

1

so

1

I »

25

»

»

50

>

2

so

1

70

>

50

»

»

1 hektar

3

40

2

! 3>

1

hektar

2

4

SO

2

60

2

>

4

»

6

SO

3

50

>

4

>

»

6

»

8

0 0

4

CO

>

6

8

10

30

5

70

»

8

>

10

>

12

_

6

6 0

»

10

>

»

13

»

18

70

7

SO

>

13

»

16

»

15

00

8

60

»

16

»

»

20

»

17

SO

9

80

»

20

»

»

25

»

19

70

11

20

»

25

»

»

30

»

22

_

12

60

30

>

40

»

25

_

14

SO

»

40

»

»

50

»

29

_

16

60

»

50

>

60

>

32

—

18

—

Ägolottens

areal

Ersättning då mot- stående areal ut- göres af

inrös- | afrös- ningsjord ningsj ord

Kr.

öre

Kr.

öre

>fver

60 t. o. m.

80 hektar

37

21

»

80 »

100

>

43

—

24

__

100 »

120

»

47

_

26

_

120 »

140

52

_

28

_

»

140

170

»

57

_

31

_

»

170 »

200

»

63

_

35

.

»

200

250

>

71

_

39

_ ''

»

250 »

300

79

_

43

_

300

400

»

91

_

49

_

»

400 >

600

»

no

—

59

_

»

000

800

,,

130

_

71

_

»

800

1.000

»

150

_

83

»

1,000 hektar ..

164

_

90

med tillägg för hvar

e helt hundra-

tal hektar dflrutöfver.....

6

—

4

—

.2 monL Delningsarfvode för utläggande af samfällda undantag

utgår efter den i 1 mom. stadgade grund; och skola därvid alla sådana

undantag tillsammans räknas såsom en ägolott.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Med ägolott menas sammanfattningen af alla de skiften, Indika

tilläggas hvarje hemman, hemmansdel, utjord, urfjäll eller lägenhet,

som särskildt utbrvtes.

3 mom. Genom delningsarfvodet skall betalning anses vara erlagd

för sammanträden med delägare, uppsättande af föreningar och protokoll

utom de i 6 och 7 §§ omnämnda, provisionel! plan till skiftet och

dess utvisande på marken, alla till skiftet hörande grunders bestämmande,

skiftenas uträkning och utläggning på kartan samt upprättande af delningsbeskrifningen

och sammandrag efter skiftet.

9 §''

1 mom. Vid beräkning af de i 6, 7 och 8 §§ stadgade arfvoden,

hvaruti inbegripes ersättning för så kallade berednings-, konnektcrings-,

uppritnings- och delningsdagar äfvensom godtgörelse för. skrit- och ritmaterialier

till koncepthandlingar och kartor, iakttages a idare.

l:o) Med ägofigur förstås hvar och en å karta upptagen, inom

vissa linjer eller afprickningar innesluten areal, som blifvit bestämd,

i fråga om tillämpning af 6 och 7 §§, genom mätning eller gradering

samt, i fråga om tillämpning af 8 §, jämväl genom styckning medelst

skifteslinjer; och böra således ägofigurernas areal och antal beräknas i

de båda förstnämnda fallen enligt ägo- eller häfdebeskrifningens samt i

sistnämnda fallet enligt delningsbeskrifningens innehåll; skolande de

ägofigurer, hvilka gränsa intill hvarandra och blifvit till samma gradvärde

uppskattade, men ej äro atskilda g''enom sadana föremål pa maiken

som väg, stängsel, dike eller vattendrag, eller genom häfdegränser eller

gräns emellan skilda ägoslag m. in. dylikt, vid arfvodets beräkning

såsom en anses.

2:o) Då vid affattning af skog och utmark de därinom belägna

inägor endast till yttre gränserna af mätas, må arfvode för samma

inägor icke till högre belopp åtnjutas än som för afrösningsjord är stadgadt.

För torfmosse, då sådan mellan delägarna skiftas, beräknas

graderings- och delningsarfvode efter dagberäkning enligt 17 . §.

3:o) Om skifte vid det sammanträde, då provisionel! plan till skiftesläggning

för delägarna utvisas, återkallas eller eljest alldeles inställes,

må endast hälften af delningsarfvodet tillgodonjutas.

4:o) När delning efter areal äger rum, må endast hälft delnmgsarfvode

påföras.

2 mom. Då förut upprättad karta vid landtmäteriförrättnmg begagnas,

skall för densammas undersökning och nödiga rättelsers insättande

därå, äfvensom för ''granskning af uträkningen, betalning er
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

läggas enligt 17 §. Om kartans kopiering eller ny uträkning erfordras,

godtgöres kopieringen efter 13 § och uträkningen efter 7 §, hvarmed

öfriga i 7 § 5 mom. uppräknade arbeten skola anses ersatta, Ej må

likväl landtmätaren sålunda tillkommande ersättning öfverstiga hvad för

ny kartas upprättande och uträkning bort gäldas.

10 §.

1 mom. Vid ändring af verkställdt laga skifte, enligt domstols

beslut, utgår ersättning till landtmätaren för de åtgärdar och besvär,

som af beslutet föranledas, sålunda:

a) för den uträkning, som i följd af föreskrifna rättelser i ägograderingen

kan erfordras, enligt den i 7 § utsatta grund;

b) för upprättande af ny ägobeskrifning i koncept, med 40 öre

för hvarje påbörjad sida och dessutom 2 öre för hvarje ägofigur, hvars

gradvärde blifvit ändradt;

c) för upprättandet af ny häfdeförteckning i koncept, med 40 öre

för hvarje påbörjad sida;

d) för bestämmande, genom uträkning, af de nya skifteslinjernas

läge å kartan, i allmänhet med delningsarfvode enligt 8 §, likväl beräknadt

endast för de rubbade skiftena, men, när skifteslinje mellan

nämnda skiften till någon del bibehålies, allenast med så stor anpart

af det sålunda beräknade delningsarfvodet, som belöper på den eller

de nya skifteslinjernas sammanräknade längd i förhållande till summan

af de nya och de bibehållna gränslinjerna omkring de rubbade skiftena;

skolande rubbade skiften, i fråga om bestämmandet af det i delningsarfvodet

ingående figurarfvode, tillsammans betraktas såsom ett nytt

delningsområde och figurarfvodet således utgå för hvarje inom detta

område befintlig- ägofigur, dock ej sådan, som uppkommit gonom styckning

medelst någon i följd af ändringen försvinnande skifteslinje;

e) för upprättande af ny delningsbeskrifning i koncept, med 40

öre för hvarje påbörjad sida, räknadt för de delar af beskrifningen,

som angå icke rubbade skiften; och gällo såväl härvid, som vid beräkning

af ofvan nämnda ersättning för upprättande af ny ägobeskrifning

och ny häfdeförteckning, hvad i 14 § om radernas antal och sifferkolumnernas

bredd stadgas; samt

f) för öfriga åtgärder, efter taxans särskilda bestämmelser.

2 mom.. När verkställdt skifte af annan anledning, än i föregående

mom. sagd! är, ändras, skola i samma mom. stadgade grunder

för ersättningens bestämmande i tillämpliga delar jämväl följas.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

11 §•

1 mom. Vid förrättning angående rågång emellan län, härad,

socknar eller särskilda skifteslag, till hvilken förrättning ej må räknas

rågångsrätning genom ägoutbyte, njute landtmätare, förutom reseersättning,

betalning:

a) för kungörelser och kallelser enligt hvad i 14 § sägs;

b) för de dagar, som åtgå till sammanträden med rågrannar,

enligt 17 §;

c) för mätning och kartläggning af råskillnads- eller tvistelinjer,

när sådana äro räta, med 2 kronor, men när de följa bäckar, strömmar,

sjöstränder eller krokiga gärdesgårdar eller ock omgifvas af skog, med

4 kronor för hvarje kilometer; dock att arfvodet efter denna punkt ej

må beräknas i det fall, att marken å endera sidan skall afmätas och

därvid rågången eller tvistelinjerna å karta upptagas;

d) för utstakning af rågång i skoglös mark med 2 kronor och i

skogbeväxt mark med 4 kronor för hvarje kilometer; samt

e) för rörläggning och rösebeskrifnings upprättande, efter antalet

nedlagda laga rör, emellan län, härad och socknar med 2 kronor, samt

emellan byar och hemman med 60 öre för hvarje sådant rör; äfvensom

med 40 öre för hvarje i röse kringskolad utliggare, visare eller ledare,

som å karta ut märkes; men för råstenar, Indika utan kringskolning

nedläggas, med endast 15 öre.

2 mom. För utstakning af skifteslinjer betalas, då sådan sker i

skoglös mark, 2 kronor och i skogbeväxt mark 4 kronor för hvarje

kilometer. Rörläggning af sådana linjer betalas med 40 öre för hvarje

råsten, som i ände- och brytningspunkter nedlägges samt med 15 öre

för hvarje sådan mindre sten eller träpåle, som enligt föreskriften i

104 § skiftesstadgan skall i hvarje linje finnas.

3 mom. För vägars mätning betalas 1 krona 50 öre, för deras

gradering, med hvad därtill hörer, 3 kronor och lör deras delning 3

kronor, allt för hvarje kilometer, dock att, när delning sker utan gradering,

af delningsarfvodet endast hälften erlägges. Dessutom betalas

för hvarje väglott, som å marken utmärkes, 40 öre. Varder vägen å

karta lagd, ökas mätningsarfvodet, om vägen går genom skoglös mark,

med 70 öre och, om den omgifves af skog, med 2 kronor för hvarje

kilometer; dock att, där vägen kartlägges på det sätt, att vägsträckan

endast med räta linjer utmärkes, mätningsarfvodet ökas med allenast

50 öre för hvarje kilometer; skolande i båda dessa fall såväl väglotterna

som broar, trummor, rågångar m. m. å karta utmärkas.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.

4 mom. För hägnad ers mätning betalas 1 krona 50 öre, för deras

gradering, med hvad därtill hörer, 60 öre och för deras delning 2

kronor, allt för hvarje kilometer; dock att, när delning sker utan gradering,

af delningsarfvodet endast hälften erlägges, samt att, om delningen

verkställes efter förut befintlig karta, därå hägnadernas längd

uttages, mätningsarfvodet minskas med 3/4. Dessutom betalas för hvarje

hägnadslott, som å marken särskild! utmärkes, 40 öre. Varder hägnaden

å karta lagd, ökas mätningsarfvodet, som om väg i näst föregående

moment sagdt är.

5 mom. Uti de i 2, 3 och 4 mom. af denna § stadgade arfvoden

är betalning för sammanträden med delägarne, äfvensom för protokolls

och beskrifningars författande i koncept, jämväl inbegripen.

6 mom. För upprättandet af karta med beskrifning öfver afsöndra^

lägenhet äge landtmätare undfå arfvode med 10 kronor. Erfordras

vidlyftigare mätnings- eller utredningsgöromål, än som under en förrättningsdag

hinna utföras, njute landtmätare härför ersättning med

det i 17 § stadgade dagarfvode.

12 §.

Vid ägostyckning utgår till landtmätaren, förutom reseersättning,

betalning enligt följande bestämmelser:

l:o) Då i fråga om gränserna omkring ägor, som skola styckas,

erfordras åtgärd, hvarom i 45 och följande §§ af 5 kap. skiftesstadgan

förmäles, njute landtmätare därför betalning enligt de grunder, som

gälla i fråga om ei''sättning för förrättning angående rågång mellan

särskilda skifteslag:

2:o) Då för utmärkande å karta af skillnadslinjerna mellan de

särskilda hemmanslotternas ägoområden eller af gränserna för mark,

som undantages för gemensamt behof eller eljest afsättes såsom för de

särskilda hemmanslotterna gemensam, mätning sker af dessa skillnadslinjer

eller gränser, utgår arfovde för mätningen enligt den i 11 § 1

mom. c) stadgade grund; dock att för mätning af gränserna för mark,

som undantages för väg eller dike, arfvodet minskas med hälften och

att särskild! arfvode för mätning, som i denna punkt afses, icke må

beräknas i det fall, att fullständig karta öfver hemmanet upprättas.

3:o) Styckningsarfvode skall utgå dels för hvarje skifte, som till

hemmanslott lägges, dels ock för hvarje väg, dike eller annat för

gemensamt behof undantaget eller eljest för de särskilda hemmanslotterna

gemensamt afsatt område, som särskildt uträknas och beskrifves, efter

dess areal, enligt tariff 4.

Dih. till Piksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 25 Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38- Tariff 4.

Are

a 1

Ersättning

öfver 0

t. o. in.

50

ar .....................

Kr.

1

öre

»

50

»

1

hektar...............

1

30

»

1

»

2

y> ..................

1

60

2

»

3

» ..................

1

90

»

3

))

5

» .................

2

40

»

5

»

7

» .................

3

—

»

7

))

10

» ..................

3

60

»

10

»

15

» ..................

4

60

2>

15

20

» ................

5

50

)>

20

»

30

» ..................

7

—

))

30

»

50

» ..................

9

—

))

50

))

80

» ..................

11

—

))

80

»

150

» .................

14

—

))

150

»

300

» ..................

17

—

»

300

»

500

» ..................

22

—

»

500

))

1,000

» .................

30

—

))

1,000

hektar ....

36

—

med tillägg för hvarje

dn.rnt.öfver

helt hundratal hektar

1

Erfordras särskild värdering af sådan lägenhet, som omförmäles

i andra stycket af 12 § lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och

jordafsöndring, eller af sådan andel i ägor, som finnes omnämnd uti

13 § samma lag, njute landtmätare härför ersättning efter dagberäkning

enligt 17 §.

Minsta styckningsarfvode vare 10 kronor.

Genom styckningsarfvodet skall betalning anses vara erlagd för

sammanträden med sakägare, uppsättande af protokoll och föreningar,

utmärkande å kartan och uträknande af de särskilda hemmanslotternas

ägoområden samt af vägar, diken och andra områden, som undantagas

för gemensamt behof eller eljest afsättas såsom för de särskilda hemmanslotterna

gemensamma, fördelning af hemmanets mantal mellan de särskilda

lotterna eller, där ägostyckning verkställes å lägenhet, bestämmande

af det inbördes förhållande, efter hvilket lotterna skola deltaga

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38■ 99

i utgörandet af lägenhetens allmänna utskylder och besvär, äfvensom

verkställande af den uppskattning, som för nämnda ändamål erfordras,

samt upprättande af beskrifning öfver styckningen.

_ 4.o) För utstakning af skillnadslinjerna erlägges betalning enligt

den i 11 § 2 mom. för utstakning af skifteslinjer stadgade grund.

5:o) För skillnadslinjernas rörläggning och upprättande af beskrifning

däröfver utgår ersättning med 60 öre för hvarje råsten, som nedlägges

i ände- eller brytningspunkter, samt med 15 öre för hvarje

låsten eller påle, som i skillnadslinjerna mellan ände- och brytningspunkter

nedsättes.

6:0) I afseende å betalningen för andra åtgärder, såsom utfärdande

af kallelser och kungörelser, där annans rätt än sökandens är vid förrättningen

i fråga, undersökning af förut upprättad karta, upprättande

af fullständig karta, där sakägare det begär eller sådant varder för

verkställande af föreskrifven uppskattning erforderligt m. in., äfvensom

i fråga om lösen för karta och handlingar, gäller hvad därom finnes

för hvarje fall i taxan bestämdt.

13 §.

1 mom. Lösen för kopia eller utdrag af geometrisk karta utgår,

där ej annorlunda här nedan stadgas, med enahanda belopp, som det

för uträkning af karta i 7 § 3 mom. bestämda arfvode med tillägg

efter. kartans storlek af 3 kronor för första regalarket och 50 öre för

hvarje ark där utöfver.

2 mom. För kopia af sådan till beredande af laga skifte eller

afvittring upprättad karta, hvilken före skiftets verkställighet kan begäras

och hvarå således delningslinjerna icke äro utmärkta, erlägges endast

3/4 af nu stadgad lösen och den återstående V4, när skiftet blifvit afslutadt

och å kartan utmärkt.

3 mom. För kopia eller utdrag af geometrisk karta i större skala

än 1: 2,000, för karta i mindre skala är 1: 20,000, för geometrisk karta,

som icke eller blott till någon del är uträknad, för äldre så kallad

delineation eller afritning, samt för äldre geografisk karta, som icke

är i detalj utförd, betalas i förhållande till därå användt arbete, som

genom värdering bestämmes, i länen af förste landtmätaren och i generallandtmäterikontoret

af landtmäterifiskalen. Uppstår tvist om beloppet,

afgöres den af landtmäteristyrelsen och bör vid dess yttrande i ämnet

förblifva.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

4 mom. Lösen för kopia af efter år 1845 upprättad härads- eller

sockenkarta eller af annan geografisk karta bestämmes efter arbetets

beskaffenhet af landtmäteristyrelsen.

5 mom. För kopia eller utdrag af karta öfver rågång eller annan

längdsträckning af hvad slag som helst, äfvensom för sådant utdrag

af geometrisk karta, som endast afser att utvisa rågång eller annan

längdsträckning, erlägges såsom lösen dels betalning efter kartans storlek

enligt hvad i 1 mom. är bestämdt, dels ock, då kartan är upprättad

i åkerskalan, för första kilometern 2 kronor, för den andra 1

krona 50 öre, för den tredje 1 krona 25 öre, samt för hvarje följande

kilometer 1 krona. År karta upprättad i tomtskalan, höjes den efter

längdmått utgående lösen med halfva beloppet, hvaremot, om skogsskalan

eller mindre skala är använd, samma lösen nedsättes med en

tredjedel.

6 mom. Minsta lösen för karta, som i denna § afses, utgör 5

kronor.

7 mom. För stämpladt papper bör särskild betalning erläggas.

14 §.

1 mom. För afskrift af ägo- och delningsbeskrifning samt häfdeförteckning,

protokoll, förening och annan sådan handling eller utdrag

däraf skall i lösen, ersättning för papper inberäknad, erläggas 1 krona

25 öre arket, då trettio rader med tät stil böra vara skrifna på hvarje

sida, med högst 3 centimeters marginal; och bör, därest formulär för

uppställning af sådan handling, som är inrättad med sifferkolumner,

blifvit af landtmäteristyrelsen utfärdadt, detsamma jämväl i afseende å

alla sifferkolumnernas sammanlagda bredd tjäna till efterrättelse, så att

denna bredd ej öfverskrides.

2 mom. För hvarje utfärdad kallelse och kungörelse till förrättning,

hvarvid annans rätt än sökandens är i fråga, betalas 20 öre. I

det fall att landtmätaren själf vållat behofvet af kallelsen eller kungörelsen,

erhålles därför ingen ersättning.

15 §.

1 mom. För ståndskogslikvid utgår ersättning:

a) när ståndskogen värderas hufvudsakligen genom mätning och

räkning af träden med dels Va öre för hvarje uppmätt och räknadt

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 38. 101

träd och dels 15 öre för hvarje hektar af den i ståndskogslikviden ingående

ägovidd;

b) när ståndskogen på annat sätt värderas, efter dagberäkning

enligt 17 §.

2 mom. Skulle arfvode för slåndskogslikvid, beräknadt efter den

i punkt a) bestämda grund, understiga det arfvode, som skulle erhållas

efter dagberäkning enligt 17 §, må betalning i stället utgå efter sistnämnda

grund.

3 mom. Arfvode för ståndskogslikvid, hvilket arfvode skall beräknas

antingen efter den i punkt a) eller i punkt b) utsatta grund,

men icke efter båda, skall anses utgöra godtgörelse för sammanträden

med delägarna, uppsättande af föreningar och protokoll, trädens uppmätning,

räkning och värdering, upprättande af besiktnings- och värderingsinstrument

samt likvid emellan delägarna.

16 §.

1 mom. Begär någon att lösa protokoll eller karta med tillhörande

beskrifning eller annan handling angående verkställd landtmäteriförrättning

eller utdrag däraf, må sådant icke förvägras. Ingen

jordägare vare skyldig att lösa vid landtmäteriförrättning upprättade

kartor och handlingar, utan så vida rågångsförrättning, skifte, ägoutbyte

eller ägostyckning skett, då därmed förhålles på sätt i skiftesstadgan

och lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring

sägs.

2 mom. För kopia eller utdrag af karta, beskrifning, landtmäteriprotokoll

eller annan dylik handling, som från landtmäterikontoren i

länen utgifves, erlägges lösen efter hvad i 13 och 14 §§ sagdt är. I

afseende å annan expedition skall gällande förordning angående expeditionslösen

tjäna till efterrättelse.

17 §•

1 mom. För sådana till en landtmäteriförrättning hörande göromål,

hvilka icke, på sätt förut är stadgadt, betalas efter figurantal,

längd- eller ytmått, äfvensom för skattläggning, afvägning, biträde vid

domstol och syn med mera dylikt, njute landtmätare så väl för sig

som för medhjälpare, då sådant biträde begagnas och, enligt hvad i

3 § är sagdt, får på jordägarnas bekostnad medhafvas, jämte reseer
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

sättning efter 2, 3 och 4 §§, för hvarje dag lian eller hans medhjälpare

å förrättningsstället är sysselsatt, arfvode med 10 kronor om dagen.

2 mom. För besiktningar och värderingar, som erfordras för

upprättande af likvider i fråga om ersättning för odling, häfd samt

vägbyggnads- och husflyttningskostnad eller annat dylikt, som vid

skifte förekommer, för erforderliga besiktnings- och värderingsinstruments

upprättande samt för själfva likviderna njute landtmätare betalning

enligt den i föregående mom. stadgade grund, dock att godtgörelse

för likvidernas upprättande ej må i något fall beräknas för

längre tid än en tredjedel af den, som åtgått till besiktningarnas och

värderingarnas verkställande samt besiktnings- och värderingsinstrumentets

upprättande. Till enahanda betalning som för ofvannämnda

besiktningar och värderingar vare landtmätare vid vägdelning jämväl

berättigad för de sammanträden med delägarna, som erfordras före

vägarnas mätning och gradering, äfvensom för erforderliga besiktningar

af föreslagna områden för hämtning af väglagningsämnen.

3 mom. Skulle arfvodet för förrättning, beräknadt efter figurantal,

längd- eller ytmått, understiga det arfvode, som skulle erhållas efter

dagberäkning, må betalning i stället utgå efter sistnämnda grund, om

landtmätare sådant åstundan skolande dock, därest förrättningen medtagit

öfver två dagar, frågan, i fall någon vederbörande det påkallar,

underställas landtmäteristyrelsens pröfning.

4 mom. Därest vid eu förrättning å samma dag förehafvas särskilda

arbeten, af hvilka ett skall godtgöras efter dagberäkning, ett

annat T efter annan grund, bör dagarfvodet skäligen jämkas i förhållande

till den tid, som å det därmed ersatta arbete användes; och ej må för

samma dag mera än ett dagarfvode beräknas.

18 §.

För mätning och uträkning, gradering samt delning, utstakning

och rörläggning af ägor, som till stad höra, äfvensom för rågångs,

vägs och hägnads mätning, gradering och delning å stadsägor, njute

landtmätare arfvode lika med hvad här ofvan i 6, 7, 8, 11 och 17 §§

stadgadt är, utom hvad angår mätning och uträkning af själfva stadsplanen

med förstad, hamn och dylikt, jämte därå varande tomter, för

hvilka göromål landtmätare äge beräkna arfvode antingen till tre gånger

det belopp, som i 6 och 7 §§ blifvit bestämdt, eller ock efter dagberäkning

enligt 17 §.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

103

19 §.

1 mom. Vid landtmäteriforrättning å civilt boställe, hvilken har

till föremål aga skifte eller annan åtgärd till boställshafvarens enskilda

nytta, skall han, då han själf till förrättningen är sökande, i allt betala

såsom enskild. År åter boställshafvaren icke till förrättningen sökande

skall endast V6 af den på bostället belöpande andel i hela förrättningskostnaden

af honom betalas, men de öfriga 5/G, sedan räkningen i vederbörlig

ordning blifvit granskad, gäldas af allmänna medel. För landtmätenförrättning

å ecklesiastikt boställe betalas i allt såsom af enskild

jordägare; dock att boställshafvaren endast vidkännes V6 af boställets

andel 1 hela förrättningskostnaden och öfriga 76 betalas med kyrkans

eller församlingens medel.

... 2 mom. Om betalning för afvittringsförrättningar i rikets norra

lan pa kronans bekostnad galle, hvad särskildt är eller vidare kan varda

forordnadt.

3 mom. Angående arfvode för trigonometriska mätningar af städer

eller stadsliknande samhällen galle, hvad därom särskildt kan varda förordnadt.

20 §.

Vid landtmäteriförrättnings afsilande åligger det landtmätare att

upprätta specifik räkning på allt, hvad han af jordägare har att fordra

för saval resor som arfvode för förrättningens verkställande; fördele

ock kostnaden för förrättning delägarna emellan efter de grunder, som

i skiftesstadgan och för vissa fall i denna taxa finnas föreskrifna; samt

teckne sedan å räkningen inom hvad tid, hvar och i hvilken ordning

densamma må klandras. Af denna räkning upprätte landtmätare tv!

exemplar; det ena utgifves till jordägarna och det andra, försedt med

gode mannens eller jordägarnas bevis, att de sistnämnda ett likalydande

exemplar erhållit, bilägges förrättningsprotokollet.

21 §.

1 mom När landtmäteriforrättning, som icke har till föremål

agoskdte, slutad ar, och landtmätare öfver kostnaden därför afgifvit

rakning, som i 20 § sägs, vare han berättigad att sitt arfvode fullt

utbekomma.. År åter ägoskifte verkställdt, må landtmätare vid skiftets

åt slutande icke utan delägarnas medgifvande uppbära, utöfver fulla

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 38-

reseersättningen, större andel af själfva arfvodet än Va- Den återstående

V4 må landtmätare då äfven lyfta, om han därför ställer pant eller

borgen, men i annat fall först, när skiftet genom laga kraft agande

beslut blifvit fastställdt eller domstolen, i händelse af klander å rakningen,

förklarat landtmätare berättigad att samma Va erhålla.

2 mom. Landtmätare vare skyldig att å kartor och handlmgarsom

utlämnas, teckna lösen, samt berättigad att sådan lösen vid hand,

lingarnas aflämnande genast uppbära.

22 §.

År landtmäteriförrättning af den vidlyftiga beskaffenhet, att den

första året icke kan medhinnas, eller varder den utan landtmätares

vållande uppskjuten, då må landtmätare, efter till jordägare aflämnad,

så vidt omständigheterna medgifva, specifik för skottsräkning, uppbära,

jämte full reseersättning, Va af arfvodet för det af honom verkställda

arbete utan pant eller borgen samt, om dylik säkerhet ställes, ytterligare

Va; dock skall vid förrättningens slut upprättas fullständig räkning

öfver hela kostnaden, såsom i 20 § sägs.

23 §.

Tredskas jordägare att betala landtmäteriarfvode, njute landtmätare

hos öfverexekutor skyndsam handräckning till dess utbekommande.

Utan afseende å äganderätts- eller konkurstvister, skall landtmäteriarfvode

gäldas, för förrättning, som icke erfordrar fastställelse,

af den, som vid förrättningens slut innehar jorden, och, i fråga om

förrättning, som fastställes, af den, som vid afslutandet eller senast

vid fastställandet är af jorden innehafvare. Ej må dock handräckning

till arfvodets utbekommande landtmätare lämnas, utan att han sty" -er,

att räkning, på sätt i 20 och 22 §§ sägs, blifvit upprättad, äfvensom,

när fråga är om arfvode för afslutadt laga skifte, ägoutbyte eller agostyckning,

att handlingarna i föreskrifven ordning blifvit till delägarna

utgifna.

24 §.

1 mom. Förmenar jordägare, att landtmätare i den för verkställd

förrättning enligt 20 § ''afgifna räkning i ett eller annat afseende för

mycket fordrat, och förty den räkning klandra vill, gore det a landet

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

vid häradsrätt och i stad vid rådstufvurätt inom sex månader, sedan

förrättningen blifvit slutad och räkningen jordägare tillställd, på sätt i

nyssnämnda § sägs; och äger den, som med nämnda domstolars beslut

i dessa mål finner sig missnöjd, att besvär i vederbörande hofrätt

anföra; hvarefter målet, utan nedsättning af revisionsskilling, må hos

Kungl. Maj:t i justitierevisions-expeditionen besvärsvis fullföljas.

2 mom. Klander å för skottsräkning må å jordägares sida icke

äga rum, innan förrättningen blifvit afslutad och fullständig arfvodesräkning

aflämnats, utom i det fall, att landtmätare därförinnan blifvit

från vidare befattning med förrättningen skild. För klandertalan, där

sådan medgifven är, gälla enahanda bestämmelser, som i 1 mom. meddelats;

dock att, i händelse landtmätaren blifvit från förrättningen skild,

tiden för talans anställande räknas från den dag, beslutet därom blifvit

jordägarne kunnigt.

3 mom. Underlåter jordägare att inom tid, som i 1 och 2 mom.

sagdt är, klandra landtmäteriarfvodesräkning, hafve själf sedan ingen

rätt att talan därå anställa; men landtmäterifiskalen vare obetaget att,

då det af förste landtmätare, hvilken äfven äger arfvodesräkningar

granska, eller af annan hos honom anmäles, eller anledning därtill eljest

förekommer, för tjänstefel vid arfvodesräknings upprättande landtmätare

i laga ordning tilltala; och gånge äfven i sådant fall på sätt i nästföljande

§ sägs.

25 §.

Finnes landtmätare uti afgifven räkning hafva beräknat sig högre

betalning, än honom rätteligen tillkomma bort, återbäre till jordägare,

som sådant yrkar, hvad denne till landtmätaren för mycket utbetalt,

och ansvare såsom för tjänstefel.

t A ; V

Denna förnyade nådiga taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar

skall träda i kraft i samband med genomförandet af föreslagen

distriktsindelning för landtmätarna, dock att för arbeten, som verkställts

å därförinnan påbörjad landtmäteriförrättning, 1881 års landtmäteritaxa

med däruti sedermera gjorda ändringar skall lända till efterrättelse.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

af jämförelse

ningar borde

ningar

Norrbottens län .

Värmlands län ...

Örebro län .........

Malmöhus län .

Västmanlands län

Samman
emellan

för 65 särskilda förrättningar enligt nu gällande landtutgå

enligt ett af landtmäteristyrelsen den 14 december 1907 af(med

afdrag af reseersättningar, lösen för kartor och handlingar

Bäkningamas totala

belopp enligt:

nedsatt

nu gällande

Mätnings-

Graderings-

taxa.

taxa.

arfvode.

arfvode.

% 1

188,193

06

80,136

63

20,417

82

124,768

30

—

-

50,740

76

12,818

54

_

_

20,332

07

8,946

52

2,354

87

13,402

56

-

—

5,531

93

1,451

41

_

_

9,638

53

5,646

79

1,426

84

-

7,180

96

-

-

3,955

17

1,001

64

_

_

636

25

131

80

51

63

426

52

—

-

104

05

36

06

__

_

665

86

218

41

53

21

505

3 7

-

-

185

06

38

56

Summa enl. nu gällande taxa

—

—

219,465

77

95,080

15

24,304

37

Summa enl. nedsatt taxa

146,283

71

—

-

60,516

97

15,346

21

Nedsättning i procent

33

3 4

-

36

35

36

85

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition No 38.

107

9

Bil. B.

drag

mäteri taxa påförda arfvoden och de landtmäteriarf voden, som för samma förrättgifvet

underdånigt förslag till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättsamt

diverse utlägg såsom godemansarfvoden, kommissionärsarfvoden m. m.)

1

J Uträknings- arfvode.

It ågångs- reglering.

Ägo-

utbyten.

Häfde-

förteck-

ning.

Delnings-

arfvode.

Besiktnin- gar, värde- ringar och

likvider.

Utstak-

nings-

arfvode.

Rörlägg-

nings-

arfvode.

Dag-

arfvode. j

11,416

11,505

1,448

i 1,463

1,097

1,135

20

19

45

44

24

18

2 2

57

43

77

96

44

38 j

94 |

80

67

228

166

58

42

89

24

39

84

29

21

427

299

11

8

83

48

73

21

2,000

,517

75

66

4

3

1

1

30

22

1 50

50

50

50

50

53,298

32,222

4,512

2,758

870

516

361

215

227

150

87

11

87

12

37

98

96

37

07

60

5,915

5,915

260

260

10

10

-

1 =

10,789

7,192

!

2,049

1,366

36

24

21

14

15

10

78

99

57

38

60

40

3,660

2,440

344

229

36

24

31

21

18

12

40

60

60

40

80

20

50

50

100

100

520

520

5

5

14,028

23

367

57

439

56

2,112

—

59,271

14

6,185

_

12,911

95

4,090

80

675

14,168

90

276

2 9

307

69

1,609

50

35,863

18

6,185

—

8,607

77

2.727

20

675

—

24

8

30

-

23

8

39

5

-

—

33

3

33

3

_

_

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1909:108 Memorial med förslag till sammanjämkning af kamrarnas skiljaktiga beslut angående fullföljande af den föregående år ''påbörjade omorganisationen af landtmäteris s. 1 i texten
  2. SU 1909:84 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående fullföljande af den föregående år påbörjade omorganisationen af landtmäteristaten i orterna. s. 1 i texten