Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud mot handels idkande ä söckendag utöfver viss tid

1909-02-26 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:95, Med förslag till lag om förbud mot handels idkande ä söckendag utöfver viss tid

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

1

N:o 95.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om förbud mot handels idkande ä söckendag utöfver

viss tid; gifven Stockholms slott den 26 februari 1909.

Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag

om förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse'', välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Bill. till Piksd. Prol. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 03 Höft. (N:o 95).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

Förslag

till

Lag

om förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Därest inom kommun yppas behof af förbud mot att handelsbod

å söckendag hålles till salu öppen utöfver viss tid, må sådant förbud meddelas

i eldighet med hvad nedan sägs.

2 §•

Förbud, hvarom i 1 § förmäles, skall angifva viss tid, då bod må

öppnas, ej före klockan sju förmiddagen, och viss tid, då bod skall

stängas, ej senare än klockan åtta eftermiddagen. Dock må för bod, där

handel idkas allenast med lifsförnödenheter, tiden för öppnandet sättas

till klockan sex förmiddagen samt för sådan bod eller bod, där hufvudsakligen

tobak eller hvad däraf är förfärdigadt hålles till salu, stängningstiden

sättas till klockan nio eftermiddagen. Jämväl må stängningstiden

å aftonen före sön- eller helgdag och under två veckor närmast före julaftonen

bestämmas till klockan nio eftermiddagen och i fråga om bodar,

som i nästföregående punkt omförmälas, till klockan tio eftermiddagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

3 §.

Förbud skall gälla alla bodar inom kommunen; och må tiderna för

bods öppnande och stängning ej bestämmas olika för bodar af samma slag

eller, utöfver hvad ofvan är sagdt, för skilda slag af bodar.

4 §•

Förbud må beslutas för stad af stadsfullmäktige eller, där sådana

ej finnas, af allmänna rådstugan samt för kommun å landet af kommunalstämman;

och varde sådant beslut, därest stadsfullmäktige eller allmän

rådstuga fattat detsamma, utaf magistraten eller i stad, där magistrat ej

finnes, utaf den för dylik stad särskildt tillsatta styrelse samt, därest

kommunalstämma fattat" beslutet, utaf kronofogden i orten med eget

utlåtande Konungens befallningshafvande underställdt.

Magistrat eller stadsstyrelse, hvarom nyss är sagdt, eller kronofogde

äoe väcka förslag om fattande af sådant beslut, som i första stycket

omförmäles. ...... , r ,

Innan dylikt beslut underställes Konungens befallningshafvande,

o-ifve magistraten eller stadsstyrelsen eller kronofogden föreningar af handelsidkare

eller handelsbiträden, om sådana föreningar finnas inom kommunen

eller angränsande kommuner, så ock där bosatta personer, hvilkas

rätt beröres af beslutet, tillfälle att yttra sig öfver detsamma..

I Stockholm skall stadsfullmäktiges beslut, utan magistratens utlåtande,

underställas öfverståthållarämbetet, som öfver beslutet hör föreningar

och enskilda, på sätt förut är sagdt.

5 §•

Beslut, som i 4 § omförmäles, skall af Konungens befallningshafvande

oförändradt fastställas eller ock ogillas.

6 §''

Meddeladt förbud skall ofördröjligen af Konungens befallningshafvande

allmängöras genom dess införande i länskungörelserna och uppläsande

i kommunens kyrkor samt genom dess intagande i minst en tidning

inom orten.

7 §•

I afseende å ändring eller upphäfvande af förbud, som förut är

näinndt, galle hvad om sådant förbuds meddelande är stadgadt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

-J

8 §.

Under tid då bod af visst slag ej må vara öppen, må ej heller

vara, hvarmed handel i dylik bod idkas, utomhus hållas till salu, med

mindre Konungens befallningshafvande därtill lämnat tillstånd. Sådant

tillstånd må gifvas allenast för visst tillfälle och då särskilda omständigheter

därtill föranleda. °

9 §•

Hvar, som öfverträder förbud, hvarom i 1 § förmärs, bete första

gången från och med fem till och med tjugu kronor, andra gången från

tjugu till och med femtio kronor samt därefter hvarje gång "från femtio

till och med etthundra kronor.

Den, som i strid mot hvad i 8 § är stadgadt håller vara till salu,

strafres med böter från och med fem till och med tjugu kronor.

10 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som

i 9 § omförmäles, fortsätter eller förnyar samma förseelse, skall, för hvarje

gång stämning därför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för

dylik förseelse äro bestämda.

11 §•

u ° -^r förseelse, som i 9 § sägs, vare, där den med husbondes vetskap

begas af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, husbonden

ansvarig, liksom vore förseelsen begången af honom själf.

12 §.

Förseelse, som i 9 § omförmäles, skall åtalas af allmän åklagare, i

stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men eljest hos

poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol samt å

landet vid allmän domstol; och galle i fråga om klagan öfver domstols

eller poliskammares beslut i dessa mål hvad i allmänhet angående besvär

i brottmål finnes förordnadt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

5

13 §.

Böter, som ådörnas enligt denna lag, skola tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

14 §.

I fråga om köping, som icke utgör egen kommun, samt municipalsamhälle

skall hvad i denna lag om kommun sägs äga motsvarande

tillämpning; och må förty förbud, som beslutes af kommun, till

hvilken köping eller municipalsamhälle hörer, icke gälla köpingen eller

samhället.

15 §.

Hvad i denna lag är stadgadt galle ej försäljning å apotek, eller af

brännvin, vin eller Öl, eller för resande ansedd försäljning vid järnvägseller

ångbåtsstationer, i järnvägsvagnar eller å ångbåtar, ej heller utomhus

bedrifven försäljning af tidningar eller i mindre omfattning af matvaror,

läskedrycker eller dylikt, eller eljest försäljning utomhus, om den idkas

i samband med värdshusrörelse.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 26 februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens statsministern herr Lindman,

Hans excellens ministern för utrikes ärendena herr Trölle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde

Skrifvelse c^ie^en ^ör justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson i underdånighet:

den 20 febr. »I skrifvelse den 20 februari 1906 anhöll Riksdagen, det täcktes

lim. Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida och på hvilka villkor

kommun borde berättigas att bestämma viss tid, under hvilken inom

kommunen belägna handelsbutiker skulle hållas stängda, samt för Riksdagen

framlägga det förslag till lagbestämmelser, hvartill utredningen kunde

gifva anledning, äfvensom i sammanhang därmed förslag till erforderliga

ändringar i gällande lagstiftning rörande gatuhandel.*

Efter att hafva redogjort för skrifvelsens innehåll samt för myndigheternas

däröfver inhämtade yttranden fortsatte föredraganden:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

»Innan jag inlåter mig på spörsmålet, om och i hvad man lagstiftningsåtgärder

kunna anses åt behofvet. påkallade i det ämne, som. beröres

af Riksdagens nu ifrågavarande skrifvelse, torde det vara lämpligt att i

korthet redogöra för gällande utländsk lagstiftning på motsvarande område.

Ja»- torde dervid kunna inskränka mig till den europeiska lagstiftningen.,

enär den, som i detta afseende gäller i de australiska kolonierna samt i

Amerikas förenta stater, till stor del hvilar på förutsättningar och. fullföljer

syften, för Indika motsvarighet synes saknas i Sverige liksom i flertalet

af Europas stater. .

De länder i Europa, som för närvarande äga lagar och förordningar

på här förevarande område, äro Tyskland, Norge, England och Danmark.

Såsom i Riksdagens framställning påpekats, representera inom denna lagstiftning

den tyska och den norska lagen hvar sitt olika systern. År de

öfrio-a ofvannämnda ländernas här berörda lagar följer Englands den norska,

Danmarks den tyska typen, dock med afsevärda skiljaktigheter i båda

fallen.

Den tvska lagen, som är daterad den 30 juni 1900 och har form af a) Tyskland,

ändring i och tillägg till allmänna yrkeslagen §. 139 c—f, stadgar en för

hela riket gemensam tid, då försäljningslokaler ej få hållas öppna, nämligen

från kl. 9 på aftonen till kl. 5 på morgonen. Från bestämmelsen kunna

undantag medgifvas endast för visst antal dagar om året samt för städer

med mindre än 2,000 invånare äfvensom vissa landskommuner. Men därjämte

lämnar lagen möjlighet att genom särskild! beslut åvägabringa

butikernas stängning äfven mellan kl. 8 och. 9 på iiftonen samt mellan

kl. 5 och 7 på morgonen. Föreskrift härom utfärdas af högre förvaltningsmyndighet

efter kommunalmyndighets hörande och på ansökan af minst

två tredjedelar af vederbörande affärsinnehafvare. Dylik föreskrift kan

utfärdas'' äfven sedan minst en tredjedel af affär sin nehafvarne inom alla

eller en viss handelsgren i en kommun därom inlämnat ansökan och sedan

efter verkställd omröstning bland alla af ärendet berörda handlande minst

två tredjedelar uttalat sig^ till förmån för det väckta förslaget.

På samma sätt som i den tyska lagen föreskrifves i den danska h) Danmark

lao-en angående tiden för stångning om aftonen åt handelsbodar och

lagerlokaler den 19 juni 1908 för hela riket en tid, då butiker skola hållas

stängda. Denna sträcker sig från kl. 8 på aftonen till kl. 4 på morgonen,

med undantag för lördagen, då stängningstiden framflyttas till kl. 11

e. in. Från denna lags hufvudbestämmelse kunna likväl åtskilliga, undantag

medgifvas. Sålunda äger kommunalmyndighet att genom i vederbörlig

ordning fastställdt beslut meddela tillstånd till framflyttande åt

den föreskrifna stängningstiden till viss angifven timme under tiden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

c) Norge.

d) England.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

1 maj 1 oktober hvarje år. Denna rätt gäller landskommuner samt köpstäder

och handelsplatser. Vidare äger kommunalmyndighet i Köpenhamn

samt i köpstäder att i nyssnämnd ordning medgifva cigarr- och

tobakshandlare att . sälja cigarrer, cigaretter och to b a lej men ingå andra

varor, från kl. 8 till kl. 11 på aftonen, hvarvid de dock icke må begagna

sig af andra medhjälpare än hustru och barn.

Lagens bestämmelser äga icke tillämpning på apotek, ej heller på

försäljning af tidningar, böcker, tidskrifter o. d. från järnvägsstationer

kiosker och liknande ställen eller på viss försäljning af läskedrycker, bakelser

och frukt, hvarjämte bagare äga att utöfver den föreskrifna stängningstiden

hålla sina lokaler öppna för försäljning till förtäring på stället

Stängningstiden för alla handelsbodar framflyttas till kl. 11 e.^m. på aftonen

före helgdagar, de sista sju dagarna före julaftonen, första söndagen

i maj och november samt, enligt kommunalmyndighets föreskrift, diuren

före vissa lokala bemärkelsedagar.

Lnder det att de tyska och danska lagarna i ämnet sålunda fastställa

en viss för hela riket gällande stängningstid, hvarifrån undantag

medgifvas, vid. hvilkas genomförande eller beviljande en viss beslutanderätt

i allmänhet tillerkänts kommunalmyndighet, så har man i Norges och

Englands hithörande lagbestämmelser afstått från föreskriften om engemensam

stängningstid och i stället gifvit kommunerna en större handlingsfrihet.

°

.Den norska, lagen den 31 maj 1900 angående handelsbodars stängningstid

lämnar i detta afseende de kommunala myndigheterna en vidsträckt

befogenhet. Den kommunala myndighetens beslut, som skall stadfästas

af Konungen, kan omfatta alla eller vissa slag af handelsbodar, som

finnas inom kommunen, i landtdistrikten, antingen inom hela häradet eller

inom delar däraf. Det kan vidare bestämma de klockslag, mellan hvilka

vederbörande handelsbodar skola hållas stängda, samt stadga förbud mot

att hålla handelsbodar öppna vissa dagar på året och mellan vissa klockslag

på dessa dagar. Tiderna kunna bestämmas olika för de skilda dagarna 1

verkan, men skola inom samma handelsgren alltid omfatta samtliga handlande

och vara lika för dem alla. Befrielse från berörda föreskrifter kunna

vissa myndigheter medgifva för kortare tid.

Ehuru utgående från den kommunala stängningsbefogenheten stadga!

den .engelska lagen i ämnet af den 15 augusti 1904 likväl vissa restriktioner

till skydd mot eventuellt missbrukande af cjpn kommunerna medgifna

rättigheten. Lagen bemyndigar sålunda visserligen kommunalmyndighet

att fastställa den tid, då alla butiker eller endast en viss vrkesgrens

affärer inom hela kommunen eller någon dess del skola hållas stängda.

cd r-''

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kunal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

Alen stängningstiden får i intet fall utsättas till före kl. 7 e. in, utom å

en bestämd veckodag, då den dock icke får infalla före kl. l e. in. Ridare

föreskrifves, att, innan bestämmelse i ämnet utfärdas, minst tva tredjedelai

af de butiksinnehafvare, som skulle drabbas däraf, skola ha uttalat sig.

Ldllande om dess lämplighet. Dessutom äger statssekreteraren i inrikesdepartementet

att pröfva den sålunda godkända bestämmelsen ocn antingen

förkasta eller stadfästa den. I senare fallet träder bestämmelsen omedelbart

i kraft, men parlamentet kan inom viss tid begära dess upphäfvande,

öfver hvilken anhållan regeringen besluter.

Från lao-ens bestämmelser undantagas i allmänhet samma aflarsgrenar,

som beröras af den danska lagens undantagsstadganden, äfvensom all försäljning

af tidningar samt af tobak och andra rökvaror.

Vid 1904 och 1905 årens riksdagar, då lagstiftningsåtgärder i nu

förevarande ämne voro ifrågasatta, liksom och under de^handlingar,

som föreairmo Riksdagens skrifvelse den 20 februari 1906, uttrycktes

från derå håll allvarliga betänkligheter mot sådan lagstiftning som den

föreslao-na. Man trodde sig däri se en tendens till att inskränka den all

mänt mänskliga rättigheten att få fritt köpa och sälja på lagenligt och

redligt sätt samt till att i konkurrenskampen understödja en majoritet

mot &en minoritet. Byggande på den omständigheten, att det stundom

lyckats för flertalet handelsidkare inom vissa yrken att genom frivillig

öfverenskommelse åvägabringa den ordning, som nu genom lagstiftning

skulle nås, häfdade man olämpligheten af att genom lagstadganden ingripa

på områden, som svntes böra vara den enskildes handlingsfrihet förbehållna.

Ai liknande innebörd hafva i allmänhet de skäl vant, som anförts åt

de myndigheter, hvilka afstyrkt eller yttrat tveksamhet angående Riksdagens

nu ifrågavarande framställning, öfverståthållarämbetet har sålunda anfört.

att° eu hvar, som råder öfver sig själf, torde böra få arbeta så länge

lian''vill, och att, därest afsikten med Riksdagens hemställan vore att bereda

biträdena tillfälle till hvila, utbildning och förströelse, en handlande torde

kunna antingen genom anställande af flera biträden ordna så, att de sysselsattes

endast vissa timmar hvar, men affären likväl hölles öppen sa

länge han önskade, eller ock genom att senare på dagen öppna boden

bereda si«• tillfälle att utan användande af mer än skalig arbetstid halla

boden öppen långt ut på kvällen. Kung], Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlands län har uttalat, att ingen anledning för staten att genom

lagstiftning ingripa på här förevarande område törelåge, förr än det

tydligen visat sig, att en inskränkning af arbetstiden ej kunde i erforderlig

omfattning ernås genom öfverenskommelse mellan vederbörande handels
Bih.

till nitid. Prat. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 09 Höft. 2

Den ifrågasatta

lagstiftningens

lämplighet.

Riksdagsförhandlingarna

och

myndigheternas

yttranden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 95.

idkare. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län har framhållit

att om saken sages från synpunkten af hvad som lände allmänheten

„ Saon> ingå fördelar men val olägenheter kunde uppstå genom den

ifrågasätta lagstiftningen, sårskildt för den kroppsarbetande klassen, samt

att lagbestämmelser rörande sättet och tiden för den personliga arbetskraftens

användande icke torde böra meddelas i större utsträckning än

de för skyddande af den arbetandes lif och hälsa vore oundgängligen nödvändiga.

En liknande uppfattning har uttalats äfven af Kung!. Matos

befallningshafvande i Örebro län och i Jämtlands län, hvilken sistnämnda

likväl medgift, att under nuvarande förhållanden behof kunna förefinnas

för vidtagande af åtgärder från det allmännas sida till förekommande

af att handelsbiträdenas arbetstid oskäligt utsträckes. Dock har befallmngshafvanden

ifrågasatt, huruvida icke detta syfte bättre vunnes o-enom

påbud i lag om ovillkorlig rätt för biträdena till ledighet ett visst" antal

timmar i följd under hvarje dygn. I öfverensstämmelse med denna sistnämnda

uppfattning hafva uttalanden afgifvits af magistraterna i Kristianstad

och Örebro, hvilken senare yttrat, att den ifrågavarande lagstiftningen

sannolikt ej. komme att .fylla sin uppgift att afhjälpa de angifna olä»enheterna,

åtminstone för biträdena, enär deras arbete för arbetsgifvaren

vore alldeles, oberoende af butikens stängningstid, utöfver hvilken de

kunde tagas i anspråk för olika göromål. Därjämte liar magistraten anfört,

att äfven om lagstiftningen i detta hänseende skulle nå sitt mål,

sa skulle den gynna endast biträden i minuthandel, men lämna biträden

i grosshandel och en hel del andra förrättningar utan motsvarande för7DMaglstraten

i Norrköping, som icke ansett sig böra förorda bifall

till Riksdagens framställning, har uttalat sig för förbud mot att handelsldkare

mer eller mindre tvångsvis till öfvermått uttager främmande arbetsbi

af t, en uppfattning, som delvis torde öfverensstämma med hvad nå »ra

myndigheter påpekat om önskvärdheten af att den ifrågasatta lagstiftningen

komme att undantaga sådan handelsrörelse, som bedrifves utan användande

af andra biträden än familjemedlemmar. Magistraterna i ett tiotal

smärre städer hafva omförmält, att för dessa samhällens vidkommande

intet behof af. lagstiftning i föreslaget syfte försports, hvadan magistraterna

saknat anledning att tillstyrka bifall till Riksdagens skrifvelse.

För egen del biträder jag Riksdagens uppfattning, att den nuvarande

friheten att hålla handelsbodar öppna huru länge som helst

medför olägenheter för såväl butikägare som deras biträden, både i

fråga om hvilotiden och beträffande tillfälle till intellektuell utbildning

och förströelse, och då erfarenheten synes gifva vid handen, att en för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

ändring till det bättre i dessa hänseenden ej torde kunna åvägabringas

på den enskilda sammanslutningens väg, måste för ändamålets vinnande

lagstiftning anses både befogad och behöflig.

De betänkligheter, som mot en lagstiftning i den föreslagna riktningen

uttalats under Riksdagens förhandlingar, af i ärendet hörda myndigheter

och eljest, synas ej vara af den betydelse, att de böra hindra tillkomsten

af här afsedda stadganden. Grundsatsen, att staten lämpligen kan

träda emellan i syfte att för vissa fall begränsa användadet. af den personliga

arbetskraften, är icke främmande för redan gällande lagstiftning, i hvilket

afseende jag vill erinra om förefintliga stadganden angående minderårigas

och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke. Arbetarna, inom

minuthandelsyrket torde i fråga om arbetsdagens längd intaga en ej oväsenligt

sämre ställning än arbetarna inom flertalet andra yrken, hvarjämte

äfven den omständigheten synes böra beaktas, att bland de inom minuthandeln

sysselsatta personer ett sannolikt högst betydande antal utgöres af kvinnor.

Belysande i detta afseende förefaller en undersökning rörande expeditionstidens

längd samt biträdenas antal inom minuthandeln i Stockholm,

hvilken under 1907 verkställts af centralförbundet för socialt arbete.

Utredningen omfattar 2,691 handelsbodar med sammanlagdt 5,198 biträden,

hvaraf 2,031 manliga och 3,167 kvinnliga. Af densamma framgår, att

endast 6 / af de genom undersökningen berörda butikerna hade mindre

än 12 timmars expeditionstid, 33 % höllo öppet i 12 timmar, 25 % i. 13,

16 % i 14, 13 •/. i 15 och 7 % i mer än 15 timmar af dygnet. Det öfvervägande

flertalet affärer samlade sig sålunda kring en expeditionstid af

12—14 timmar. Butiker med en expeditionstid af 14 timmar och därutöfver

utgjordes nästan uteslutande af bagerier, matvaruaffärer samt

cigarrbodar. Hälften af alla bagerier och matvaruaffärer samt tre fjärdedelar

af alla cigarrbutiker, som vid undersökningen medräknats, betjänade

allmänheten under 15 timmar eller mer.

En utredning af, huruvida de manliga och kvinnliga biträdena i

samma grad berördes af arbetstidens olika längd inom skilda affärsgrenar,

gaf otvetydigt vid handen, att kvinnorna voro de, som buro tyngden af

den längsta expeditionstiden. 1 den tredjedel af de undersökta affärerna,

som hade en expeditionstid af 12 timmar, voro 68 % af de

manliga, men endast 39 % af de kvinnliga biträdena anställda. I stället

voro 43 / af de senare i tjänst hos handlande, hvilka höllo öppet i mer

än 12 timmar. Där sysselsattes endast 15 % af de manliga biträdena, och

af dessa så godt som samtliga i affärer med högst 14 timmars expeditionstid.

De butiker, som betjänade allmänheten under längre tid af

dygnet än 14 timmar, fyllde nästan undantagslöst sina biträdesplatser med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

kvinnor, och i dessa affärer tjänstgjorde 11 % af totalantalet kvinnliga

biträden.

För den ifrågasatta lagstiftningen synes mig ytterligare tala

det skälet, att det långt öfvervägande flertalet af de arbetsgivare och

arbetstagare, som däraf närmast skulle beröras, af tillgängliga meddelanden

att döma torde lifligt åstunda lagbestämmelser af omhandlade innebörd.

I de yttranden från föreningar af handelsidkare och handelsbiträden

samt enskilda, hvilka samtidigt med myndigheternas utlåtanden till

Kungl. Maj:t inkommit, och hvilka saminanlagdt uppgå till ett hundratal,

tillstyrkas sålunda lagbestämmelser i det med Riksdagens framställning

afsedda syfte af alla med endast fyra undantag. Den fara för intrång i

den personliga friheten, hvilken den ifrågasatta lagstiftningen ansetts innebära,

torde således i verkligheten knappast föreflnnas, men synes genom

de föreslagna bestämmelserna i stället det missförhållandet kunna undanröjas,

att ett fåtal handelsidkare mot det öfvervägande flertalets önskan

omöjliggör en normal begränsning af arbetstiden. Förhållandet torde

vara, att sedan majoriteten bland handelsidkarna kommit till insikt om

att införandet af en förkortad arbetstid vore en både behöflig och önskvärd

reform, icke blott för arbetstagarne utan i stor utsträckning äfven

för arbetsgifvarne själfva, så hafva de sökt genomföra den på den frivilliga

öfvereriskomrnelsens väg men misslyckats härutinnan på grund af några

enstaka arbetsgifvares obenägenhet för den ifrågasatta förändringen. De

lagbestämmelser, som eftersträfvas af flertalet, sedan anlitandet af den

enskilda öfverenskommelsen visat sig icke leda till afsedt syfte, skulle således

lända till förfång för en minoritet, hvilken — utom i det fall där

den representeras af en särskild handelsgren, en fråga, hvartill jag

senare . återkommer — i regel utgör handelskårens växlande element,

innehafvarna af de affärer, som byta ägare år för år och där en

utsträckning af arbetstiden utöfver skäligt mått måhända ofta är den enda

utvägen att hjälpligt trygga den ekonomiska existensen. Men samtidigt

tvingar konkurrensen från dylika handelsbutiker det stora antalet öfriga

till att mot sin vilja utsträcka arbetstiden i samma eller liknande grad.

Lagbestämmelser för åvägabringande af ett bättre tillstånd i sådana fall

synas mig vara välbehöfliga.

Hans ynen till konsumenternas intresse torde ej heller med fog kunna

åberopas såsom skäl för olämpligheten af den ifrågasatta lagstiftningen.

Konsumtionens omfattning bör näppeligen ifrågasättas äga något närmare

sammanhang med tiden för handelsbodars öppenhållande. Sannolikt komme

allmänheten inom kort att vänja sig vid att göra sina inköp vid en något

tidigare tidpunkt på dagen än förr. Hvad särskildt hänsynen till industri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 95.

arbetarebefolkningen beträffar, så finnes i dess ställning eller vanor intet,

som fer stöd för en oskälig utsträckning af arbetstiden i handelsbuaker.

Industriarbetarnas egen arbetstid slutar i de flesta fall kl. 6 eller 7 e. m.,

så att, äfven om de själfva skulle besörja flertalet af arbetarehushållets

uppköp, hvilket i allmänhet ej torde vara fallet, lämplig tid därtill kunde

beredas dem, därest handelsbodarna hölles öppna till exempelvis kl. 8.

Att, såsom några myndigheter föreslagit, söka vinna det med Kiksdao-ens

skrifvelse afsedda syftet genom föreskrifter om viss arbetstid för

handelsbiträden torde ej vara ägnadt bringa frågan till lösning vare

sicr med den verkan eller till den omfattning, som här vant tillämpad. A

ena sidan synes en dylik anordning vara för han delsbiträdena af annan

innebörd och i tillämpningen kunna medföra konsekvenser åt för arbets

o-ifvarna ogynnsam art, hvarjämte det för lämpligheten af sådan lagstittnino-

anförda skälet — faran för att handelsbiträdenas arbetskraft toges

i anspråk oberoende af tiden för butikens öppenhållande — i allmänhet

ei torde vara tillräckligt grundadt i faktiska förhållanden. A andra

sidan vunnes genom de föreslagna bestämmelserna intet skydd forhandelsidkarne

och ingen som helst säkerhet för. att den begränsning af handelsbodarnas

expeditionstid, som Riksdagen ansett under vissa förutsättningar

vara önskvärd, verkligen koinme till stånd. ,

Ei heller torde en sådan inskränkning af de ifrågasätta lagbestämmelsernas

giltighetsområde vara att förorda, som åt några myndigheter

föreslagits och som afsåge att från alla stadganden i förevarande syfte

undantaga de handelsidkare, hvilka drifva sin rörelse utan biträde åt andra

än familjemedlemmar. Visserligen torde från synpunkten åt handelsbitradenas

skyddande i allmänhet ingen invändning mot en dylik begränsning

kunna göras. Likväl kan ifrågasättas, huruvida i fall sådana som dessa

alltid fullgiltig anledning föreligger att skilja mellan de biträdens stallning

som tillhöra butiksinnehafvarens familj, och deras, som icke sta i

detta närmare förhållande till principalen. _ Det mest talande skalet mot

den föreslagna inskränkningen synes emellertid ligga däri att det betydande

antal affärer, som i sådant fall komme att lämnas oberörda af de ifrågasätta

bestämmelserna, med stor sannolikhet skulle bjuda öfriga butiker

en konkurrens, som skulle göra lagens föreskrifter synnerligen betungande

för de senare och omöjliggöra den enhetliga anordning af expeditionstidens

slut, till hvilken här åsyftade stadganden sträfva. An vidare torde den

omständigheten förtjäna beaktas, att bland de handelsidkare, som uttalat

sig för begränsning af arbetstiden genom lag, ett mycket betydande antal

torde utgöras just af de innehafvare af småbutiker, som sköta dessa utan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagstift
ningens
anordnande
a)

Kommunerna

erhålla

beslutanderätt.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 95.

biträde, men som därför äro i än större behof af den hvila och den rekreation,

som en begränsning af arbetstiden bör medföra,

i En annan inskränkning af ifrågavarande lagstiftnings omfattning

bär af åtskilliga myndigheter föreslagits. Kungl. Maj:ts befallning”

hafvande i Stockholms, Gäfleborgs och Västerbottens län samt magistraterna

i ha köping och Sundsvall hafva nämligen ansett sig icke kunna

förorda lagbestämmelser i anfördt syfte, hvad landsbygden angår, enär

förhållandena där ännu vore sådana, att några stadganden om därstädes

begagna handelsbutikers stängning icke vore af behofvet påkallade. Ehuru

det torde vara sannolikt, att denna fråga äger sitt hufvudsakligaste intresse

för de större stadssamhällena, där arbetstiden genom eu ständigt

växande konkurrens i vissa fall alltjämt stegras, synes det mig likväl

vara olämpligt att af sådan anledning lagstifta uteslutande för dessa sainhaJlen

eller att vid en lagstiftning af ifrågavarande art öfver hufvud göra

åtskillnad pa städer och landsbygd. Ett särskildt stöd för denna uppfattfeui,

j jag däri, att, om undantag för landsbygden stadgades, missförhållanden

skulle uppstå i de fall, där en tätt befolkad landsbygd gränsade

omedelbart intill ett stadssamhälle.

Da det galler sättet för den ifrågasatta lagstiftningens närmare

anordnande, sa framträda, såsom af Riksdagens skrifvelse samt de från

den utländska lagstiftningen gifna exemplen framgår, hufvudsakligen tvänne

olika möjligheter, hvilkas grundsatser representeras af de i det föregående

anförda lagbestämmelser i ämnet, som äro gällande i Tyskland och Danmark

a ena sidan samt i Norge och England å den andra. I Riksdagens

framställning hafva lagbestämmelser enligt den i sistnämnda länder "gällande

grundsatsen förordats och har sålunda uttalats lämpligheten af att genom

ag öieskrefves, att på orter, där behofvet af en bestämd stängningstid för

handelsbutiker särskildt gjorde sig gällande, sådan kunde åvägabringas

genom de kommunala myndigheternas beslut. Likväl har Riksdagen icke

velat inrymma kommunerna obegränsad beslutanderätt i denna fråga, utan

förutsatt att vissa gränser för dess utöfvande äfvensom garantier mot missbruk

däraf fastställdes.

Under det att bland de i ärendet hörda myndigheterna det vida

ö veu vägande flertalet tillstyrkt bifall till lagbestämmelser i det i Riksdagens

skrifvelse angifna syftet, så har af dessa något mer ån halfva

antalet förordat bifall till den därstädes för lagstiftningens anordnande

föreslagna grundsatsen, men hafva de öfriga uttalat sig för bestämmelser

•ivi* i«e* ^en tyska lagen i ämnet följda systemet, d. v. s. en viss

ovillkorlig stängningstid för alla butiker och hela'' riket.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

De skäl, som af sistnämnda myndigheter anförts till stöd för deras

uppfattning, kunna i korthet sägas utgå från antagandet, att en lagstiftning

af den norska typen endast skulle vinna tillämpning på ett mindre

antal platser samt att i enlighet därmed fattade beslut skulle utfalla högst

olika för skilda orter, äfven om dessa vore likställda beträffande de förhållanden,

som för beslutens tillkomst borde vara afgörande. Magistraten

i Göteborg, med hvilken Kungl. Majds befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län i denna punkt instämt, har dessutom anfört, att likformighet

i för olika orter gällande bestämmelser vore synnerligen önskvärd

äfven ur den synpunkten, att man torde böra sträfva att undanröja

den anledning till konkurrens kommunerna emellan, som läge däri, att

kommuner, hvilka gränsa intill hvarandra, genom mer eller mindre stränga

stadgande!! om butikernas stängningstid i ej ringa mån kunde bidraga

till att locka kundkretsen från den ena kommunen till den andra, en synpunkt,

som ägde särskild giltighet i fråga om landskommuner och municipalsamhällen,

som gränsa intill större städer. Magistraten i Nora har

uttalat, att ett öfverlämnande åt kommunerna själfva att afgöra här föreliggande

fråga skulle för de mindre städernas vidkommande innebära den

olägenheten," att ett beslut om begränsning af tiden för butikernas öppenhållande

näppeligen kunde komma till stånd emot handelsidkarnes önskan,

enär dessa ägde stort inflytande inom den kommunala representationen.

De myndigheter åter, hvilka förordat bifall till Riksdagens framställning

äfven i dess bär berörda del, hafva i allmänhet instämt i samt

vidare utvecklat den af Riksdagen anförda motiveringen.

För egen del ansluter jag mig i hufvudsak till Riksdagens uppfattning

äfven i" hvad den rör sättet för ifrågavarande lagstiftnings anordnande.

Af myndigheternas uttalanden synes otvetydigt framgå, att ifråga om här

berörda förhållanden afsevärda olikheter förefinnas mellan städerna och landsbygden

samt mellan de större och största städerna å ena sidan och de medelstora

och mindre å den andra äfvensom för samma ort mellan olika handelsgrenar

och mellan olika årstider och dagar. Den allmänna öfverensstämmelse

mellan grunderna för behofvet af lagbestämmelser af här ifrågasatta

art samt de likartade förutsättningar för deras genomförande och tillämpning,

utan hvilka en lagstiftning med föreskrifter om gemensam, ovillkorlig

stängningstid icke synes böra komma till stånd, torde sålunda i detta fall

ej förefinnas. Den förmåga åter af anpassning efter olika orters och

landsdelars kraf, som man bör fordra af omhandlade lagstadganden, torde

lämpligast gifvas däråt genom en anordning, som bereder kommunalstyrelsen

tillfälle att i första hand besluta om deras tillkomst.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 95.

Tydligt är att, om lagstiftningen i ämnet ordnas på detta sätt, den

nuvarande friheten att hålla butiker öppna fortfarande äger bestånd i de

kommuner, där förhållandena icke äro sådana, att en reglering anses behöflig,

och där sålunda något beslut härom icke genomföres,

b) Isgräns- De skäl, som af vissa myndigheter anförts mot att öfver
kommunernas

lämna denna beslutanderätt åt kommunerna, synas likväl förtjäna bebesiutande-

äktande såtillvida, som de tyda hän på önskvärdheten af stadganden om

vissa gränser, inom hvilka sagda rätt får utöfvas, äfvensom af garantier

för att den icke missbrukas till förmån för enskilda parter och att i de

fall, där en likformig tillämpning inom olika kommuner kan vara behöflig,

denna skall kanna åvägabringas.

Någon särskild begränsning af den kommunala beslutanderätten i

syfte att förhindra alltför långt gående förbud mot att hålla handelsbodar

öppna torde emellertid icke vara behöflig, då redan den ordning, hvari,

på sätt jag strax skall närmare påvisa, beslut om dylika förbud enligt hvad

nu föreslås skola kunna fattas och vinna fastställelse, synes innebära tillräcklig

trygghet mot att de skulle sträckas längre än skäligt är. Däremot

synes en allmän tidsbegränsning i motsatt riktning lämpligen kunna

stadgas, i ändamål att, när föreskrifter i ämnet för någon ort meddelas, de må

blifva af verklig betydelse och motsvara hvad man med förevarande lagstiftning

vill vinna. De uppgifter, som i myndigheternas och särskildt i handelsföreningarnas

uttalanden talrikt förekomma rörande tidpunkten för butikernas

öppnande och stängning i de olika orterna, synas gifva vid handen,

att å landsbygden samt i de mindre och medelstora städerna den

nuvarande expeditionstiden begynner kl. 7 eller 8 på morgonen samt

slutar vid ungefärligen samma tidpunkt på aftonen. Till de undantag i

detta afseende, som gälla vissa dagar och årstider eller vissa handelsgrenar,

torde jag få tillfälle senare återkomma. Hvad de större och största

städerna åter beträffar, synes rörelsen inom minuthandeln här i allmänhet

börja någon timme tidigare samt oftare sluta efter än före kl. 8

på aftonen. Den tidigare omnämnda, af centralförbundet för socialt arbete

anordnade undersökningen visade för Stockholms vidkommande, att af de

affärer, som berördes af utredningen, något mer än halfva antalet öppnade

kl. 8 samt en tredjedel — hufvudsakligen cigarr-, matvara-, bageri- och

speceriaffärer ■—- före kl. 8. 44 % af handlandena stängde kl. 9, 34 % kl.

8, under det att af de omgå 2 % stängde kl. 7, 14 % kl. 10 och 6 % kl.

11 eller senare. De butiker, som utsträckte expeditionstiden till efter kl.

10, voro nästan undantagslöst cigarraffärer. I sammanhang härmed

torde böra anföras de meddelanden, som af 1,069 vid denna undersökning

tillsporda butiksägare lämnats rörande deras åsikt om den lämpligaste

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

stängningstiden. Flertalet, 651 eller 61 %, förklarade sig därvid för åttastängning,

under det att 27% uttalade sig för kl. 7, 9% för kl. 10 och

3 % för kl. 6.

Den af förenämnda uppgifter hämtade erfarenheten synes sålunda

gifva vid handen, att om ett kommunalt beslut i ämnet icke får angifva

senare stängningstid än kl. 8 e. in. eller tidigare timme, då bodar må

öppnas, än kl. 7 f. in., en begränsning vunnits, som med de undantag

jag omedelbart skall angifva bör anses vara den under rådande omständigheter

lämpligaste. Kring kl. 8 e. in. såsom lämplig stängningstid torde, såvidt

förhållanden af denna art öfver hufvud låta sig bedömas, numera en

utbredd allmän opinion hafva samlat sig, såväl bland de af ärendet närmast

berörda som bland den konsumerande allmänheten. Genom tillstädjande

af en så tidig timme för öppnande som kl. 7 f. m. göres ett medgifvande

åt ett i vissa orter, enligt hvad tillgängliga uppgifter göra troligt, förefintligt

behof, men utsträckes också arbetstidens största möjliga längd till ett

mått, som icke synts böra öfverskridas.

Från nu nämnda tidsbegränsning torde emellertid, där så anses C) Undantagsnödigt,

undantag böra kunna medgifvas dels för vissa handelsgrenar dels bestftmmel80rock

°för vissa dagar eller tider på året. I likhet med ett flertal myndigheter

håller jag nämligen före, att, då handeln med lifsförnödenheter äger

vida större betydelse för en stor del af den köpande allmänheten än annan

bodhandel, denna handelsgren bör intaga en särställning vid meddelandet

af bestämmelser af denna art. Likväl kan jag icke biträda den i åtskilliga

yttranden framburna uppfattningen, att dylik handel borde ställas

helt ° utanför alla stadganden om butikstängning. Häremot talar

framför allt den omständigheten, att arbetstiden inom denna handelsgren

under nuvarande förhållanden synes vara längre än inom de flesta

andra slag af affärer, hvadan sålunda en begränsning bär torde vara synnerligen

nödig. Af hänsyn till den konsumerande allmänhetens intressen i

detta fall synes emellertid sådant medgifvande åt kommunens beslutanderätt

höra göras, att expeditionstiden för brödbodar, mjölkmagasin,^ sockerbagerier

och andra dylika butiker, där endast lifsförnödenheter hållas till

salu och som enligt gällande rättsuppfattning icke torde innefattas under

hvad 7 kap. 3 § strafflagen stadgar om »kramlåda eller annan dylik bod»,

må utsträckas till att omfatta tiden mellan kl. 6 f. in. och kl. 9 e. in.

I några till Kungl. Maj:t med anledning af förevarande fråga inkomna

skrivelser hafva föreningar af cigarr- och tobakshandlare uttalat sig för

att, därest bestämmelser angående tiden för handelsbodars öppenhållande

komme att utfärdas, cigarr- och tobaksaffärerna antingen helt undantoges från

dessa stadgandens giltighetsområde eller ock särskilda medgifvanden till deras

Bih. till Iliksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 63 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

förmån gjordes. Till stöd för dessa framställningar har i hufvudsak anförts

dels att den största försäljningen af tobaksvaror ägde rum på kvällarna, dels

ock att en bestämmelse om tidigare stängning af cigarraffärer vore en orättvisa

sa ange försäljning af tobaksvaror på restauranter och kaféer fin to fortgå

ill kl. 12 och senare på natten. Af dessa skäl synes det förstnämnda under

nuvarande förhallanden måhända besitta ett visst reellt underlag enär försäljningen

af tobaksvaror har förutsättningar att för ett flertal affärer nå sin

största omfattning under de tider, då stora delar af allmänheten slutat sitt

arbete för dagen. Cigarraffärernas publik af tillfällighetsköpare består

sannohkt till stort antal af de grupper bland den manliga befolkningen, som

inf kroPPsarbetarklassen eller handelsbiträdeskåren. Särskild! för dessas

skull kan det således anses vara af behofvet påkalladt att hålla cmarrbutikerna

öppna längre än andra affärer. Men under det att, såsom förut

anmärkts, en till kl. 8 fastställd stängningstid redan har alla förutsättningar

att tillfredsställa kroppsarbetarnas kraf i detta hänseende, så torde

ett utsträckande af cigarraffärernas expeditionstid till kl. 9 på aftonen

äfven tillgodose de särskilda hänsyn, som kunde påkallas af handelsbiträdenas

önskningar, sedan flertalet af alla öfriga affärer komme att stämms

, , j 1 oh;erensstämmelse härmed bör sålunda åt kommunernas beslutanderätt

i denna angelägenhet sådant medgifvande göras, att tillstånd

kan lamnas bodar för försäljning af tobak och hvad däraf är förfärdigadt

att stånga först kl. 9 e. m. Något medgifvande rörande tidigare tidpunkt

tor dylika affärers öppnande synes icke vara af behofvet påkalladt.

An mindre synes ett godkännande af det önskemål vara lämpligt,

som krafver helt undantagande af tobakshandeln i bod från alla bestämmelser

om arbetstidens begränsning af hänsyn till den från restauranter

och kateer bjudna konkurrensen. Inom ingen handelsgren torde en ins

rankning af arbetsdagen vara behöfligare än inom tobakshandelsyrket,

ty, såsom af tidigare anförda siffror och af den dagliga erfarenheten framgår,

förekommer ingenstädes en så långt in på natten utsträckt expeditionstid

som här. Detta förhållande är än mer otillfredsställande därför, att det lån°-t

öfvervägande flertalet af de inom denna handelsgren sysselsatta personer

utgöres af kvinnor. Den konkurrens från restaurantinnehafvares och kaféldkares

sida som anföres till stöd för bibehållande afen ordning där

arbetstiden ofta uppgår till 15 timmar och därutöfver, synes, där°den i

verkligheten förekommer, kunna bekämpas med andra medel. Det är

emellertid därvid näppeligen befogad! att såsom konkurrens beteckna den

altar med tobaksvaror, som å restauranter och kaféer bedrifves i direkt

sammanhang med utskänkningen, enär denna försäljning numera torde å

lokaler af nämnda slag vara lika själfskrifven som tillhandahållande af

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o U5.

inåt och dryck. Dessutom förtjänar anmärkas, att denna försäljning till

förtäring på stället af tobaksvaror knappast berör frågan om en tidigare

stängningstid för cigarraffärerna, enär dessa torde finna tillfälle att tillgodose

den tobakskonsumerande allmänhetens behof utan ett oskäligt förlängande

af arbetstiden, vare sig den ofvannämnda försäljningen är tillåten

eller förbjuden.

Mer befogad förefaller cigarrhandlarnes anmärkning mot den konkurrens,

som bfudes dem i de fall, då, enligt hvad i förenämnda framställningar

till Kungl. Maj:t uppgifves, å restauranter, kaféer, automatrestauran?er

o. s. v. från särskildt lager eller särskild försäljningsplats skulle

drifvas fullständig handel med tobaksvaror och försäljning ske äfven till personer,

som där icke intagit någon förtäring. Huruvida icke sådan handel

bör kunna förhindras redan med stöd af nu gällande lagstiftning förefaller

ovisst. I hvarje fall torde den lagstiftningsåtgärd, som i här berörda

afseende möjligen kan erfordras, närmast tillhöra ett annat område och

icke äga något oskiljaktigt sammanhang med den nu föreliggande

frågan.

Om det sålunda icke kan anses vara befogadt att fullständigt

undantaga cigarrhandeln från här afsedda bestämmelser, så torde det

däremot"’ vara själffallet, att en dylik undantagsställning bör tillkomma

apoteken, för hvilkas nattexpedition inga binder böra resas, samt ställen

för försäljning af brännvin, vin och öl, hvilkas förhållande i detta

afseende regleras genom gällande förordningar. Jämväl har det synts

mig lämpligt att från de ifrågasatta bestämmelserna helt undantaga den

försäljning af böcker, tidningar o. d., som bedrifves i samband med

järnvägs- eller ångbåtstrafik till den resande allmänhetens betjänande,

en handel, som för att fylla sitt ändamål, synes böra vara obunden

af en till vissa klockslag fixerad tidsbegränsning.

Utom nu anförda undantag torde tillstånd till expeditionstidens

utsträckning å vissa dagar af året böra få meddelas af kommunerna.

Då minuthandeln å aftnarna före sön- oeh helgdagar, enligt hvad erfarenheten

gifver vid handen, äger större liflighet och sålunda har förutsättningar

att taga längre tid i anspråk än å andra dagar, så torde ur

såväl handelsidkarnas som den köpande allmänhetens synpunkt en något

utsträckt expeditionstid å dessa dagar kunna blifva af förhållandena

påkallad. Af samma anledning synes äfven för tiden närmast före julaftonen

en liknande anordning böra få träffas. Det torde sålunda vara lämpligt

att bereda kommun tillfälle att från beslut om införande af begränsad

tid för handelsbods öppenhållande, enligt ofvan angifna hufvudregel, un
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

dantaga aftonen före sön- och helgdag samt tvänne veckor före julaftonen,

da stängningstiden må framflyttas till klockan 9 på aftonen för affärer af

alla slag samt för butiker för tillhandahållande af lifsmedel och tobaksvaror,

i öfverensstämmelse med för denna handel tidigare föreslagen ordmng,

ytterligare en timme, således till klockan 10 e. m.

- Åtskilliga myndigheter hafva, därvid lånande exempel från gällande

“tysk och engelsk lagstiftning i ämnet, ifrågasatt, att den kommunalmyndighet

medgifna beslutanderätten skulle göras beroende af ett föregående

uttalande till förmån för det föreslagna förbudet från en viss del utaf de

af ärendet berörda handelsidkarna. Förslag af denna eller liknande innebord

utgå från den helt visst riktiga uppfattningen, att det vid utfärdandet

af bestämmelser af denna art är lämpligt inhämta deras åsikt,

som närmast beröras af det tilltänkta stadgandet. Emellertid skulle -enom

ett följdriktigt användande af denna grundsats, såsom i den tyska

lagen skett och som äfven några myndigheter förordat, ett beslut om

införande af gemensam butikstängningstid i hvarje fall göras beroende

åt en dylik framställning från ett visst antal bland handlandena. Sedan

en hemställan af denna art kommit till stånd, skulle föreskrift i ämnet

utfärdas, hvaremot denna uteblefve, så länge handelsidkarna icke i tillräckligt

antal enats om den erforderliga framställningen. Den kommunala

myndighetens beslutanderätt har sålunda på detta sätt bortfallit och ersatts

åt ett system byggdt på majoritetsbeslut, som åstadkommits genom omröstning

bland vissa kommunens medlemmar. Det torde kunna dragas i

tvifvelsmål, huruvida genom en dylik anordning tillkomsten af det mest

gagnande beslutet tryggas. Visserligen har ett hufvudskål för krafvet

pa lagbestämmelser i syfte att reglera handelsbodars expeditionstid varit

hänsynen till den handelsidkaremajoritets önskningar, hvilken icke lyckats

att pa frivillighefens väg genomföra den afsedda reformen. Men att på

sådan grund upphöja ett sålunda sammansatt flertal till beslutande myndighet

synes icke vara lämpligt, då besluten komma att gälla frågor, där

utom handelsidkarna äfven handelsbiträdena samt den köpande allmänheen

lntres?en att bevaka. Dessutom företer den föreslagna metoden

svagheter ur den synpunkten, att den knappast alltid har nödiga förutsättningar

att utgöra ett tillförlitligt uttryck för handelsidkarnas önsknmgar.

Det torde icke utan skäl kunna anses såsom en oegentlighet, att

\rd den omröstning efter hufvudtalet, hvilken skulle utgöra grunden för tillboms

en a de beslut, hvarom här talats, samma rösträtt tillerkännes en

handlande med en obetydlig butik och intet eller kanske ett enstaka birade

som innehafvaren af ett modernt varuhus med hundratals biträden

e ei ägaien af en affär med ett stort antal filialer. Dessutom visar sy
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

stemets tillämpning i Tyskland, att dess genomförande är förenad!; med

de största praktiska svårigheter. I vårt land, där för de största städernas

vidkommande ett noggrant fastställande af det vid en viss tidpunkt lörefintlio-a

antalet handelsidkare i allmänhet alls ej eller åtminstone icke utan

afsevärd möda och kostnad torde kunna ske, synes sålunda den föreslagna

bestämmelsen redan af sådana skäl ej böra förordas. _ o

Kommunernas här ifrågasatta beslutanderätt synes mig, såsom ock

af åtskilliga myndigheter föreslagits, lämpligen böra utöfvas i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den ordning, som för tillkomsten af vissa föreskrifter

angående den allmänna ordningen i stad finnes angifven i 20 § i

ordnin^sstadgan för rikets städer den 24 mars 1868, och som äfven ligger

till grund för de i 2 § i förordningen angående förbud för barn att

idka viss försäljning den 4 december 1896 meddelade bestämmelser. Härigenom

skulle vinnas möjlighet att med mindre väsentliga förändringar

tillämpa en i gällande lag bestående ordning på ett område, som i vissa

afseenden torde kunna jämställas med dem, för hvilka åberopade bestämmelser

afsetts. Äfvenledes gifves genom stadgande!^ af denna art den

nödio-a- garantien mot missbruk från kommunalmyndigheternas sida af

den °dem medgifna beslutanderätten, enär för giltigheten af deras beslut

fastställelse af Kungl. Maj:ts befallningshafvande tarfvas. Till tryggande

af deras rätt, som af frågan närmast beröras, torde sådant stadgande böra

i lao-en införas, hvarigenom tillfälle beredes för handelsidkare och handelsbiträden

eller deras föreningar att, innan ärendet bringas till afgörande,

därom skriftligen uttala sig. Dessutom synes det tillägg till den i förenämnda

författningar bestämda ordning böra göras, att den där åt magistrat

inrymda befogenheten beträffande landsbygden tillägges kronofogde.

Sjålfklart är, att föreningar och enskilda jämväl äga att genom framställning

hos vederbörande magistrat eller kronofogde fästa uppmärksamhet på,

att bestämmelser i ämnet för någon viss ort äro önskvärda, och det torde

ej vara osannolikt, att initiativ i frågan ofta kan komma att tagas på sådant

sätt. , .

Den, såsom tidigare anförts, af åtskilliga myndigheter påpekade

olägenheten af, att i kommuner, som gränsa till hvarandra, olika beslut

kunna fattas, torde äfvenledes, såvidt sig öfver hufvud gorå låter, vara

o-enom den föreslagna ordningen undanröjd. Det torde nämligen kunna

förutsättas, att Kungl. Majts befallningshafvande vid pröfning af förekommande

beslut skola ägna särskild uppmärksamhet åt här åberopade omständighet.

Dessutom torde den yttranderätt, hvilken jag föreslagit skola

tillkomma de af ärendet berörda handlande och deras biträden, böra utståäckas

c) Bestämmelsernas

tillkomst.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

att gälla äfven kommuner angränsande till den, där en föreskrift af här

ifrågasatt art i vederbörlig ordning föreslagits.

Slutligen biträder jag äfven Riksdagens hemställan, i hvad den »aller

. önskvärdheten åt bestämmelser angående gatuhandeln under den^tid

butikerna skola hållas stängda. Erfarenheten har visat, att efter tillkomsten

af förklaringen den 9 juni 1893 af 7 kap. 3 § strafflagen,

hvarigenom förbud stadgades mot tobaksvarors försäljning i bod under

sabbatstid, denna handel i stället genom kringvandrande försäljare flyttats

ut på gator och allmänna platser. Med anledning häraf har Riksdagen i

skrifvelse den 28 mars 1905 gjort framställning om sådan ändring f trallande

författningar, att förbud mot nämnda gatuhandel komme till stånd

och har förslag till lagstiftning i detta syfte redan underställts Kuno-l’

Maj:ts pröfning. °

Därest enligt de i det föregående föreslagna bestämmelser förbud

mot handelsbods öppenhållande utöfver viss tid å söckendagar utfärdas, komme

sannolikt, om ej handel utomhus samtidigt förbjödes, vissa af de varor,

som i butikerna försäljas, att utomhus salubjudas efter stängningstiden!

Denna försäljning torde äfven i detta fall främst komma att omfatta tobaksvaror

men lätt kunna utsträckas till andra varor af allehanda sia», hvarigenom

bestämmelserna om butikstängning skulle kringgås och en för ett

flertal handelsidkare oläglig konkurrens uppstå. I sammanhang med här

föreslagna bestämmelser torde därför böra stadgas förbud mot handel

utomhus under den tid, då handelsbod skall hållas stängd.

Då försäljning af vissa varor utomhus likväl stundom sker vid tillfällen,

då särskilda omständigheter, såsom sammankomster och fester i

det. fria e. d., göra deras tillhandahållande önskvärd!, svnas Kuno-l

Maj-.ts befallningshafvande böra erhålla rätt att i sådana fall medgifva

undantag från förbudets tillämpning. Af hufvudsakligen samma skal

som anfördes till stöd för undantagande af försäljning af böcker, tidningar

o. d. . vid järnvägsstationer från bestämmelserna angående viss butikstängningstid,

synes handel med tidningar jämväl böra helt undantagas

från här ifrågasatta förbud mot handel utomhus. Att värdshusrörelse

inomhus icke är att hänföra till bodhandel och följaktligen icke beröres

af de föreslagna bestämmelserna torde utan vidare vara tydligt.

Däremot skulle tvekan kunna uppstå i afseende å den försälinl?o’

som i samband med värdshusrörelse ofta bedrifves utomhus, särskildt

i trädgårdar eller a andra öppna platser utanför restauranter och

ateer. korn denna försäljning, hvilken tillhör värdshusrörelsen, bör i

laga om tidsbegränsning följa de för denna gällande regler, förefaller

det vara lämpligt att uttryckligt undantaga sådan försäljning. Jämväl

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

annan försäljning utomhus, äfven under rätt sena tider å dygnet, af en

del matvaror, läskedrycker o. d. torde hafva ingått i allmänhetens vanor;

och då densamma — som säkerligen bereder uppehälle åt icke så få personer,

oftast utan anlitande af annan arbetskraft än dens, för hvars räkning

försäljningen sker — icke torde föranleda någon olägenhet, om den idkas

endast i mindre omfattning och står i öfverensstämmelse med gällande

allmänna ordningsregler, synes den likaledes böra lämnas utanför den

föreslagna lagstiftningen. . .

Om nämnda lagstiftning, såsom i allmänhet tagits för gitvet,

skall afse endast söckendagar, kommer försäljning å sön- och helgdagar

före kl. 6 om morgonen och efter kl. 9 om aftonen, då det i 7 kap. 3 §

strafflagen stadgade förbudet mot bods öppenhållande ej äger tillämpning,

att fortfarande, åtminstone i hufvudsak, vara utan begränsning. Någon

större praktisk betydelse torde dock detta förhållande icke äga, och då bestämmelser

till inskränkning af handeln å sön- och helgdagar, på grund af

deras sammanhang med berörda stadgande i strafflagen, icke kunna meddelas

i den ordning eller byggas på de grunder, som för nu förevarande lagstiftning

synas vara de rätta, torde frågan om ytterligare begränsning af nämnda

handel nu lämpligen kunna lämnas å sido.

I öfverensstämmelse med de af mig angifna grunder har jag

låtit inom justitiedepartementet utarbeta ett förslag till författning i

ämnet. Med afseende å det innehåll, de tillämnade föreskrifterna skulle

äga, torde emellertid den fortsatta handläggningen af frågan ankomma på

civildepartementet; och jagi hemställer fördenskull, att ärendet måtte för

vidare behandling dit öfverlämnas.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall.

Ur protokollet

Carl Stålhammar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 95.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den

26 februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens statsministern herr Lindman,

Hans excellens ministern för utrikes ärendena herr Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde

chefen för civildepartementet statsrådet grefve Hamilton i underdånighet:

>1 enlighet med en af Riksdagen i skrifvelse den 20 februari 1906

hos Kungl. Maj:t gjord hemställan har, såsom chefen för justitiedepartementet

nu omförmält, inom nämnda departement utarbetats ett förslag till

författning rörande handelsbutikers stängning m. m.; och har ärendet öfverlämnats

till civildepartementet för vidare behandling.

Beträffande grunderna för förslaget inskränker jag mig till att åberopa

hvad chefen för justitiedepartementet anfört. Eders Kungl. Maj:t

lärer däraf hafva funnit, att den tillämnade författningen, som väsentligen

afser att föreskrifter i ämnet skola för hvarje ort få meddelas genom kommunalt

beslut, sålunda icke uteslutande har karaktären af administrativ

eller ekonomisk lag, utan åtminstone i viss del — jämväl torde vara

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

af kommunallags natur. Förslaget lärer alltså icke kunna erhålla gällande

kraft utan Riksdagens medverkan.»

Föredraganden uppläste härefter förslag till lag om förbud mot handels

idkande å söckendag utöfver viss tid och hemställde, att detsamma

måtte genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;

och täcktes, med bifall till densamma, Hans Maj:t

Konungen förordna, att nådig proposition i ämnet af

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall till

Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

F. W. 0. L eu husen.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 03 Håft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:154 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid. s. 3 i texten
  2. LU 1909:45 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid. s. 1 i texten