Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse af 14 och 29 §§ i nådiga förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl

22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:10, Angående ändrad lydelse af 14 och 29 §§ i nådiga förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

1

N:o 10.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad

lydelse af 14 och 29 §§ i nådiga förordningen den 9

juni 1905 angående försäljning af vin och Öl; gifven

Stockholms slott den 17 december 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

besluta, att 14 och 29 §§ af nådiga förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning af vin och Öl skola från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer,

erhålla följande förändrade tydelse:

14 §.

Tillverkare af vin eller Öl äfvensom den, som eljest äger att till

afhämtning försälja vin eller Öl, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,

den senare från försäljningsstället på rekvisition försända

dem till köpare; dock må vid sådan försändning dryckerna ej

aflämnas annat än inomhus till därstädes boende, vid järnvägsstation

eller å fartyg, och skall den, som forslar dem, vara försedd med en af

säljaren eller hans befullmäktigade ombud utfärdad och underskrifven

förteckning, upptagande, särskildt för hvarje köpare, dennes namn, det

ställe där och dagen när dryckerna skola aflämnas samt den försända

myckenheten. Såsom ombud, hvarom nyss är sagdt, må ej den, som

forslar dryckerna, användas. Nämnda förteckning skall på anfordran af

krono- eller polisbetjänt, ledamot af kommunalnämnden eller af kommunalnämnden

utsedd person uppvisas.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

29 §.

1. Förekomma oordningar i anledning af utskänkning, som enligt

6 § 2 mom. idkas af gästgifvare eller skjutsentreprenör, eller varder

rättigheten till sådan utskänkning missbrukad, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förbjuda rättighetens innehafvare att med utskänkningsrörelsen

fortsätta eller ock stadga de inskränkningar vid rörelsens utöfvande,

som kunna finnas erforderliga.

2. Förbud må jämväl af Konungens befallningshafvande meddelas

mot fortsättande af utskänkningsrörelse, som bedrifves på grund af 6 §

3 mom., då utskänkningen befinnes ske i större omfattning eller på

annat sätt än i nämnda lagrum afses.

3. Förekomma oordningar med anledning af sådan försäljning

till afhämtning af vin eller Öl, som af tillverkare utöfvas å tillverkningsstället,

äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande stadga de inskränkningar

vid rörelsens utöfning, som kunna finnas erforderliga, eller ock för

viss tid förbjuda dess fortsättande.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Rikdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mag:ts Nåd. Proposition No 10.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

december 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsrådeu: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde härefter:

I skrifvelse den 9 april 1908 har Riksdagen ifrågasatt inskränkning

i rätten att å tillverkningsställe till afhämtning försälja därstädes

tillverkadt vin och Öl.

Med förmälan att vid 1908 års riksdag enskilda motionärer i

sådant syfte gjort framställning om ändring i 12 § af nådiga förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl, framhåller

Riksdagen i nämnda skrifvelse, att det vore otvifvelaktigt, att den ifrågavarande

rätten för tillverkare att utan särskildt tillstånd å tillverkningsstället

försälja vin och Öl till afhämtning mångenstädes, i synnerhet vid en

del på landsbygden inrättade bryggerier, föranledt oordningar och främjat

Riksdagens

skrifvelse den

9 april 1908.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 10.

oloflig utskänkning. Något verksamt medel att förekomma eller hindra

dylika missförhållanden funnes icke gifvet uti gällande författning. Den

i 22 § af ofvannämnda förordning Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

medgifna rättigheten att, där särskilda omständigheter föranledde

behof af försäljningstidens inskränkning, därom förordna, kunde endast

i ringa mån råda bot på nämnda missförhållanden. Och den i 30 § af

samma förordning magistrat eller kommunalnämnd medgifna rätten att

i där afsedda fall förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande omfattade

endast sådan försäljning, som bedrefves efter särskildt tillstånd, hvarigenom

tillverkare vore från tillämpning af sagda lagrum fritagna.

Det vore därför enligt Riksdagens mening synnerligen angeläget,

att lagstiftningen här ingrepe till beredande af möjlighet att äfven mot

tillverkare upprätthålla lagens auktoritet, då sådant visat sig behöfligt.

Och borde den omständigheten, att någon fått rätt att tillverka vin eller

maltdrycker samt förty äfven borde hafva rätt att få försälja dem, icke

berättiga honom att obehindradt göra detta på ett sätt, som ledde till

sådana o egentligheter som de ofvan berörda.

En i sådant afseende föreslagen lagändring, hvarigenom tillverkare

i allmänhet, äfven den, som på ett samvetsgrant sätt skötte

sin rörelse, förhindrades att i någon form, således äfven efter rekvisition,

utlämna maltdrycker till konsumenterna i mindre belopp än 100

liter, kunde Riksdagen emellertid icke förorda. En sådan åtgärd skulle

tillika utgöra ett alltför stort ingrepp i den konsumerande ordentliga

allmänhetens nu i stor utsträckning begagnade möjlighet att utan anlitande

af fördyrande mellanhänder få direkt från tillverkaren sitt behof

af maltdrycker fylldt.

En utväg, som däremot torde kunna förordas och som träffade

allenast den tillverkare, som missbrukat sin försäljningsrätt, syntes däremot

vara att utsträcka nyss omförmälda, i 30 § af ofvan åberopade

förordning stadgade rätt att förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande äfven

till sådan försäljning, som här afsåges. Då dylikt förbud alltid skulle,

för att äga bestånd, underställas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

pröfning, syntes säkerhet därigenom vinnas mot att denna rätt

skulle komma att missbrukas. Måhända kunde äfven något annat sätt

utfinnas för att ernå den åsyftade rättelsen härutinnan. Hvad som i

sådant hänseende borde göras, syntes emellertid böra underkastas Eders

Kungl. Maj:ts utredning och bedömande.

På grund häraf anhöll Riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t ville låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser angående

den tillverkare af vin och Öl tillkommande rätt till försäljning af vin

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

och maltdrycker till afhämtning, hvarigenom missförhållanden, som i

motionen omförmälts, måtte förekommas eller hindras.

Genom nådiga remisser den 21 maj 1908 anbefalldes öfverståthållarämbetet

och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga

län att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens skrifvelse.

Öfver de sålunda inkomna utlåtandena samt en af svenska bryggareföreningens

verkställande utskott till statsrådet och chefen för finansdepartementet

ställd skrift, däri verkställande utskottet gjort särskild

hemställan i ärendet, har sedermera kontroll- och justeringsstyrelsen afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande och förslag i ämnet. Och öfvergår

jag nu att redogöra för innehållet i omförmälda yttranden.

öfverståthållarämbetet har, med förmälan att, hvad Stockholm beträffade,

något behof af lagstiftning i ifrågavarande afseende ej förefunnes,

ansett sig ej böra förorda bifall till Riksdagens förevarande framställning

samt till stöd härför anfört följande. Befogenhet för vederbörande

myndigheter att meddela förbud mot försäljning till afhämtning

från tillverkningsställe af vin och maltdrycker, syntes vara ägnadt att

ingifva betänkligheter. Men det syntes ämbetet, som om ett med tilllämpning

af stadgandena i 22 § 1 mom. af förordningen den 9 juli

1905 angående försäljning af vin och Öl — en författning som jag för

korthetens skull benämner förordningen — meddeladt förbud att utlämna

Öl till afhämtning under sådan tid, då en lös befolkning kunde vara af

sysselsättningar oförhindrad att i större mängd infinna sig för att afhämta

Öl, skulle vara ägnadt att ganska väsentligt afvärja de missförhållanden,

som kunde förefinnas. Atnöjdes, man ej med att begränsa

försäljningstiden, torde man endast hafva att välja mellan förbud mot

försäljning under en viss myckenhet eller förbud mot all försäljning till

afhämtning. Det senare syntes icke böra ifrågakomma. Å landet vore

redan förbjudet att kringföra vin och Öl till försäljning, och afyttrandet

af tillverkningen skulle då endast kunna ske genom dryckernas försändande

till rekvirenten. Ett sådant sätt skulle^dock näppeligen kunna

tillfredsställa dem, som i sitt hem måttligt eller sparsamt använde de

ifrågavarande dryckerna. Förbud mot varans försäljning i viss mindre

myckenhet torde ej vara praktiskt. Emot ett sådant talade erfarenheten

af tiolitersbestämmelsen, som icke ansetts böra bibehållas i nu gällande

förordning. Såvida bestämmelsen ej skulle verka såsom förbud

för den måttlige och sparsamme att använda Öl, finge gränsen ej sättas

Kungl. Maj.ts

befallningshafvandes

utlåtanden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.

för högt; men en viss mindre myckenhet torde ej verka afskräckande

för den, som drefves af begär efter rusdrycker.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län framhåller, att

det ej torde kunna förnekas, att en utsträckning af den enligt 30 § af

förordningen medgifna förbudsrätten för de kommunala myndigheterna

skulle kunna för bryggerirörelsen medföra betydande svårigheter och

förluster. I de kommunala myndigheternas makt skulle ligga att genom

upprepade försälj ningsförbud förhindra öltillverkaren att bedrifva sin

rörelse. Det syntes förty Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke

tillrådligt att göra 30 § tillämplig jämväl i afseende å förenämnda försäljning.

Om däremot, på sätt i förordningens 29 § stadgades i afseende

å där omförmälda för sälj nin gsrätti gheter, rätten att meddela tillverkare

förbud för försäljning till afhämtning från tillverkningsstället,

då samma försäljning föranledde oordningar och främjade oloflig ututskänkning,

tillerkändes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ensam,

torde faran för förbudsrättens missbrukande vara utesluten; och hemställde

förty Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande om lagstiftning i

sådant hänseende, i ''sammanhang hvarmed jämväl erforderlig ändring i

14 § af förordningen torde vidtagas i syfte att tillverkare af vin och

Öl, som träffades af förbud, fortfarande bibehölles vid rätten att från

försäljningsstället på rekvisition försända dem till köpare.

Hemställan i liknande syfte har äfven gjorts af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Uppsala, Östergötlands och Kalmar län samt

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län, som

till en början framhåller att rättigheten för tillverkare af Öl att utan

särskildt tillstånd å tillverkningsstället till afhämtning och utan begränsning

till myckenheten försälja därstädes tillverkadt Öl vore uppenbarligen

för tillverkaren af den allra största betydelse. För den händelse

genom strejker eller hlocka dförklaringar lades hinder mot kringförande

eller försändning efter rekvisition af bryggeriets tillverkningar, vore

rättigheten att å tillverkningsstället försälja till afhämtning rent af ett

lifsvillkor för tillverkaren och därjämte behöflig för den stora allmänhet,

som i sådant fall, för undvikande af högre inköpspriser, blefve nödsakad

att själf direkt å tillverkningsstället afhämta eller låta afhämta Öl

för hushållsbehof. Några generella bestämmelser, hvarigenom alla tillverkares

hittills medgifna rätt till försäljning å tillverkningsstället af Öl

af egen tillverkning skulle inskränkas, borde gifvetvis ej ifrågakomma.

Men det vore å andra sidan obestridligt, att denna tillverkarnes försäljningsrätt

kunde i enskilda fall missbrukas och medföra för nykterheten

menliga följder. Att döma af erfarenheterna inom Södermanlands län

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

syntes fara därför föreligga hufvudsakligast i fråga om bryggerier å

landsbygden och särskild! å sådana orter, där andra rättigheter till försäljning

af Öl vore förbundna med stränga villkor och begränsningar.

För stäf]ande af sådana missbruk hade myndigheterna för närvarande

ej andra maktmedel än de i 22 och 31 §§ af förordningen omnämnda,

nämligen dels befogenheten för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att, där särskilda omständigheter föranledde behof af försäljningstidens

inskränkning, därom förordna, dels befogenheten för polismyndigheter

att för bestämdt tillfälle, då oordningar skäligen kunde befaras, förbjuda

och förhindra försäljningens utöfvande vid tillfället eller för sådant tillfälle

föreskrifva de inskränkningar, som till ordningens upprätthållande

kunde finnas nödiga. Dessa maktmedel syntes Eders Kungl. Majrts

befallningshafvande icke vara tillräckliga. Det ''torde därutöfver lämpligen

kunna och böra medgifvas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

befogenhet dels att, om eu tillverkares rätt att å tillverkningsstället

till afhämtning försälja vin och maltdrycker visade sig föranleda

oordningar eller främja oloflig utskänkning, stadga sådana inskränkningar

i afseende å försäljningen, som kunde finnas erforderliga, dels ock

att, i händelse tillverkare ej efterkomme sådana inskränkande bestämmelser

eller om groft missbruk af försäljningsrätten förekommit, för

viss tid förbjuda försäljning af vin eller Öl från tillverkningsstället antingen

helt och hållet eller ock, såvidt anginge utlämnande å tillverkningsstället,

direkt till köpare, men med bibehållen rätt att afyttra varorna

genom kringförande eller försändning efter rekvisition i enlighet

med stadgandena i 14 och 15 §§ af förordningen. Därjämte syntes

ansvarsbestämmelse böra meddelas för öfverträdande af de inskränkningar,

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funnit skäligt stadga

i afseende å försäljningen. Det torde vara all anledning antaga, att

den ifrågasatta utvägen med mera eller mindre fullständigt förbud mot

försäljning högst sällan om ens någonsin skulle behöfva tillgripas; blotta

förefintiigheten af ett sådant, ytterst hardt och ingripande maktmedel

torde blifva tillfyllest. Något behof att medgifva äfven magistrater,

poliskammare och kommunalnämnder befogenhet att, i likhet med hvad

i 30 § af förordningen vore stadgadt, meddela förbud af här ofvan angifna

art syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej förefinnas.

Särskild! kunde det befaras, att kommunalnämnder, hvilkas sammansättning

kunde komma att bero af tillfälligheter eller agitationer, skulle

i ett eller annat fall missbruka ett så kraftigt maktmedel samt därigenom

såväl tillskynda vederbörande tillverkare stora, kanske ruinerande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

förluster, för hvilka ersättning ej kunde erhållas, som äfven bereda konsumenterna

svårigheter och obehag.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län anför, att

kommunerna å länets landsbygd i allmänhet sökt att frigöra sig från

rusdrycksförsäljning, men att ölförsäljning till afhämtning emellertid ansenligt

ökats vid de bryggerier, som funnes i några större stationssamhällen

i länet. Ett par af dessa bryggerier hade äfven, sedan lagstiftningen

infört lokalt veto beträffande utskänkning af Öl och öltappningsaffärer

på landsbygden, blifvit anlagda såsom filialer till ett stort bryggeri i

länet. Vid alla dessa bryggerier såldes Öl till afhämtning i stor myckenhet,

och en mängd af det inköpta ölet utdruckes sedan, till stor

förargelse för mången, på gator och gårdar eller i parker i samhällena

eller ock å landsvägar eller promenader i samhällenas närhet. Emellanåt

inträffade då äfven ordningen störande uppträden. Med afseende

å filialbryggerier vore det naturligtvis synnerligen svårt att utöfva kontroll

öfver att icke moderbryggeriets Öl där försåldes. Den kommunerna

i förordningen tillerkända rätten att förhindra ölförsäljning blefve således

illusorisk å de orter, där bryggerier funnits eller anlades. I särskildt

hög grad framträdde detta förhållande, då bryggeri anlades på

en plats, där kommunen afslagit ansökningar om tillstånd till utskänkning

och försäljning till afhämtning, samt därigenom trott sig blifva

fri från all rusdrycksförsäljning inom kommunen.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt borde genom

lagstiftningen tillses, att det lokala veto, som redan i lag tilldelats

kommunalstämma och kommunalnämnd, då dessa vore af samma mening,

ej kunde på ofvannämnda sätt beröfvas en stor del af sin åsyftade

verkan.

För sådant ändamål borde till en början öltillverkningen upphöra

att vara en fri näring. Bryggeri borde sålunda icke få anläggas, utan

att tillstånd därtill erhållits efter kommunalmyndigheternas hörande, och

det syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vara önskvärdt, att

de kommunala myndigheterna äfven i detta fall tillerkändes rätt att utöfva

lokalt veto enligt de grunder, som i 7 § 4 mom. och 13 § 3 mom.

i förordningen vore angifna beträffande där omförmälda ölförsäljningsrättigheter.

Vidare torde innehafvare af redan befintliga bryggerier

böra förbjudas annan rätt att sälja Öl till afhämtning än att dels på

rekvisition försända Öl till köpare enligt 14 § i förordningen och dels

i stad kringföra Öl enligt 15 § i förordningen. Mot stadgande af sistnämnda

beskaffenhet hade visserligen anmärkts, att vid strejk bland

utkörare vid ett bryggeri all försäljning därifrån måste upphöra, men

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 10-

detta vore tydligen ett undantagsförhållande, som ej borde hindra nämnda

stadgande, då det eljest vore ändamålsenligt.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län anför, att

det vore uppenbart, att den försäljning till afhämtning, som utöfvades af

tillverkare, lika lätt kunde leda till missbruk och oordningar, som den försäljning,

hvartill särskildt tillstånd jämlikt 13 § af förordningen erhållits.

I synnerhet torde detta vara fallet vid landsbygdens mindre bryggerier.

Någon anledning till tvekan hos lagstiftarne att i förevarande hänseende

likställa tillverkare med andra försäljare af dessa drycker torde

icke föreligga, enär den försäljning till afhämtning, hvarom här vore

fråga, icke vore af någon väsentlig ekonomisk vikt för tillverkaren.

Dennes rätt till försäljning efter rekvisition skulle icke beröras af den

ifrågasatta strängare bestämmelsen. Och hemställer Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, • att 30 § 2 mom. i förordningen blefve ändrad i

syfte, att den försäljning till afhämtning, som utöfvades af tillverkare,

måtte kunna i förekommande fall förbjudas.

I samma riktning hafva yttrat sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands och

Västerbottens län äfvensom, på sätt jag nu går att angifva, med uttalande

af vissa särskilda önskemål, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Gottlands, Blekinge, Älfsborgs och Jämtlands län samt slutligen Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län anför

sålunda, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke hyste några betänkligheter

mot att föreslå, att stadgandet i 30 § af förordningen utsträcktes

att gälla äfven den tillverkare tillkommande försäljningsrättighet.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning borde

de missförhållanden, som jämlikt förenämnda lagrum skulle berättiga

till ett förbud för rörelsens fortsatta bedrifvande, vara beroende på det

olämpliga eller mindre samvetsgranna sätt, på hvilket vederbörande utöfvade

sin rättighet, så att härvid icke finge inverka omständigheter,

för hvilka rättighetsinnehafvaren icke med skäl kunde göras ansvarig.

Med eu sådan tillämpning af stadgandet torde vara att förvänta, att

förbudet ej drabbade andra än dem, som däraf gjort sig förtjänta.

För att dock i fråga om tillverkare, hvilka ju för sin existens

vore beroende af en i möjligaste mån fri afsättning af sina varor, göra

ett förbud mindre kännbart, syntes kunna ifrågasättas, att detsamma,

där skäl därtill eljest förelåge, inskränktes att gälla allenast försäljning

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10-

till afhämtning från tillverkningsstället, men ej försäljning genom kringföring.

Denna mening biträdes af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Älfsborgs län.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län, som tillstyrker

ändring i 30 § af förordningen i syfte att där stadgad rätt att

förbjuda fortsatt bedrifvande af utskänkningsrörelse jämväl måtte kunna

omfatta försäljning af vin och Öl från tillverkningsställe, framhåller

emellertid, att ett förbud för all försäljning från tillverkningsställe under

viss tid kunde blifva för tillverkaren ruinerande och att ordningens

återställande mången gång torde kunna åstadkommas blott genom förbud

att försälja dryckerna i mindre partier. I följd häraf syntes det

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att åt stadgandet borde gifvas

den formulering, att vederbörande måtte hafva möjlighet att låta förbudet

omfatta icke allenast en tidsbestämning utan äfven en kvantitetsbegränsning.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län anför,

att enligt dess åsikt vore den enda tillfredsställande lösningen af förevarande

fråga att söka i ett upphäfvande af tillverkarens privilegium

att utan särskildt tillstånd försälja sina tillverkningar till afhämtning.

I städerna skulle ett upphäfvande af denna försäljningsrätt knappast

medföra någon olägenhet för allmänheten, då man väl där mera sällan

ginge till tillverkaren för att förse sig med Öl eller vin. På landsbygden

kunde möjligen någon olägenhet itppstå för dem, som bodde i

närheten af ett bryggeri, men då bryggerierna med stor beredvillighet

körde omkring sina varor till mera aflägset boende, skulle det säkerligen

icke vara omöjligt för de i grannskapet boende kunderna att få

rekvirerade varor sig tillsända. I alla händelser komme olägenheten

endast att drabba det fåtal konsumenter på landsbygden, som hade ett

bryggeri i närheten, och denna olägenhet torde väl få anses obetydlig,

om den ställdes emot den olägenhet och den obillighet, som läge däri,

att befolkningen i en kommun, som råkade att hafva ett bryggeri eller

en vinfabrik inom sitt område, icke skulle hafva någon möjlighet att,

om den så önskade, göra sig fri från öl- och vinförsäljning inom detsamma.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län framhåller, att

enligt 22 § i förordningen Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vore

berättigad att, där särskilda omständigheter föranledde behof af försäljningstidens

inskränkning å försäljningsställe, därom förordna. Eders

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande hade sålunda full frihet att göra alla de

inskränkningar i försäljning af vin och Öl till afhämtning från tillverkningsställe,

som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funne skäliga.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade äfven, och alltid med god

verkan, begagnat sig af nämnda Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tillerkända befogenhet. Då sålunda, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förmenande, något verkligt behof ej förefunnes att vidtaga

någon ändring i förenämnda så nyligen utfärdade nådiga förordning,

finge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånighet hemställa,

att Riksdagens i berörda skrifvelse gjorda framställning ej måtte föranleda

till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

På i hufvudsak samma skäl har jämväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län förklarat sig anse tillräckliga skäl

för nu ifrågasatta ändringar i förordningen saknas. Ansåges emellertid

nödigt, att tillverkares rätt att till afhämtning försälja sina tillverkningar

skulle kunna förbjudas, torde, framhåller länsstyrelsen, dylikt förbud

icke böra få meddelas af andra än Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län redogör

till en början för nu rådande, hit hörande förhållanden inom länet samt

för de åtgärder, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med tilllämpning

af 22 § i förordningen, hittills vidtagit i ordningens intresse,

samt anför därefter, att ehuruväl hvad sålunda förordnats utan tvifvel

gjort godt såtillvida, att det från oordningar på grund af ölförsäljning

fredat vissa tider på dagen, det uppenbarligen icke varit till fyllest,

såsom visade sig däraf att klagomål i anledning af dylik försäljning

fortfore. Det vore ock tydligt, att alla öfverklagade olägenheter icke

kunde afhjälpas medelst användande af ifrågavarande lagrum, som gåfve

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande allenast rättighet att reglera

försäljningstiderna på dagen — icke försäljningsrätten. Enligt nämnda

lagrum torde det således icke gå för sig att förbjuda försäljning helt

och hållet under någon i författningen tillåten dag; än mindre torde

det vara möjligt att göra några inskränkningar eller förfoganden i

afseende å platsen eller sättet för försäljningens bedrifvande.

Ej heller torde den i 31 § af ifrågavarande författning Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgifna rätten att vid marknad,

allmän torgdag, vapenöfningsmöte m. fl. dylika tillfällen, då större

folksamling väntades äga rum, förbjuda bedrifvandet af eljest tillåten

försäljning af Öl kunna i förevarande afseende anses vara af någon

större betydelse. Ofverhufvudtaget torde denna rätt, som endast afsåge

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 10.

»bestämdt tillfälle» och alltså icke här angifna slag af förrättningar i

allmänhet, visa sig i tillämpningen skäligen betydelselös. Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande befunne sig i allmänhet på för stort afstånd

för att kunna själf ingripa; och ett utverkande genom myndigheterna

på platsen af ett dylikt förbud från länsstyrelsen torde anses förenadt

med alltför stor omgång för att annat än i sällsynta undantagsfall

komma till användning. Åtminstone vore detta erfarenheten inom

Jämtlands län, där detta lagrum ingen gång kommit till användning,

oaktadt behof däraf nog torde gifvits och ortsmyndigheterna af länsstyrelsen

gjorts uppmärksamma på stadgandet och uppmanats att påkalla

dess anlitande. Då det icke torde kunna komma i fråga att förbjuda

tillverkare af Öl att försälja sin tillverkning, som ju vore af staten

själf auktoriserad, äfven genom afhämtning, kunde Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande för sin del icke tillstyrka det från vissa håll påyrkade

totalförbudet mot dylik försäljning. Att åter begränsa denna försäljning

till viss angifven minimikvantitet kunde, om denna ej sattes så hög,

att den verkade som totalförbud, lätt föranleda till motsatsen af hvad

man här ville vinna. De åtgärder, som borde vidtagas, skedde nämligen

icke, såsom uppenbarligen från vissa nykterhetshåll afsåges, närmast i

nykterhets- utan i ordningsintresse. Det gällde här ej att vinna en

eller annan individ åt nykterheten eller att för honom försvåra tillfället

att åtkomma Öl; utan hvad det gällde vore att hindra, att genom försäljningen

allmänna ordningen stördes. Och detta riskerades förnämligast,

då en större samling folk samlade sig tillhopa att förtära Öl.

Skulle man då nödgas anskaffa en viss större kvantitet, gällde det att

göra samlingen och »skramlingen» mera omfattande; den nödiga kvantiten

kunde sannolikt åstadkommas, men drickandet och oordningarna

blefve blott så mycket mera omfattande. Därför ansåge sig Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande icke heller kunna tillstyrka denna utväg.

Däremot syntes en utsträckning af 30 § 2 mom. i förordningen

äfven till här ifrågavarande slag af försäljning hafva skäl för sig. Den

fullt ordentlige tillverkaren, hvars rörelse hvilade på ett inom orten

verkligen förefintligt behof, som han afsåge att tillgodose, vare sig nu

detta skedde genom försändning efter rekvisition eller genom afhämtning,

riskerade ingenting. Det vore först, om en tillverkare för att

uppdrifva en onaturlig eller obehörig konsumtion utöfvade sin försäljning

på ett sådant sätt, att det i själfva verket blefve utskänkning, eller

eljest på ett den allmänna ordningen störande sätt, som ordningsmakten

hade att ingripa. Och de garantier, som vore gifna för obehörigt

intrång eller trakasserier från myndigheternas sida, syntes böra vara

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 10.

fullt betryggande. Påföljden inträdde först, då oordningarna fortfore

oaktadt förut gjord erinran af vederbörande myndigheter; beslutet skulle

inom viss kortare tid underställas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafhafvandes

pröfning; och då här ej förelåge något tillstånd, som kunde

återkallas, torde förbudet allenast kunna fastställas för viss bestämd

tid; mot länsstyrelsens utslag ägde sedermera naturligen besvärsrätt

rum till Eders Kungl. Magt. Det kunde härutöfver också tänkas, att

i förevarande fall garantier mot missbruk kunde än ytterligare stärkas

därigenom att förbudsbeslut, som meddelats af kommunal myndighet,

icke finge gå i verkställighet, förr än detsamma blifvit af länsstyrelsen

fastställdt.

På detta sätt syntes, som borde full trygghet vara vunnen för

den ordentlige tillverkarens försäljningsrätt, under det att å andra

sidan den oordentlige kunde träffas af verksam laga påföljd, som för

honom utgjorde en sporre att tillse försäljningens ordentliga bedrifvande,

något som han nu kunde underlåta, utan annan risk än att vid vissa

särskilt angifna tillfällen ordningsmakten kunde, efter det oordningar

redan uppstått, låta stänga hans försäljningslokal eller förhindra försäljningen,

till dess den ifrågavarande förrättningen vore slut. Och

denna risk torde, i förhållande till den fördel, han kunde erhålla genom

en uppdrifven konsumtion, få anses som skäligen betydelselös.

I sin förr omförmälda skrift har svenska bryggareföreningens

verkställande utskott till en början förklarat, att det visserligen icke

kunde förnekas, att oordningar vid försäljning till afhämtning af Öl

från en del på landsbygden inrättade bryggerier verkligen förekommit,

men att det vore utskottets öfvertygelse, att dessa oordningar inskränkt

sig till så få fall, att ett särskildt ingripande i lagstiftningsväg vid en

undersökning skulle visa sig obehöflig^ Under erinran att landets till

mer än 200 stycken uppgående bryggerier vore belägna inom ett 160- tal kommuner, däraf cirka 70 landskommuner, framhåller utskottet

vidare, att det sålunda vore endast ett ytterst ringa antal af rikets

kommuner, som berördes af ifrågavarande tillverkarens försäljningsrätt,

och att, sedan efter Riksdagens beslut år 1907 såväl de lägsta maltskatteklasserna

som den minimikvantitet, hvarför maltskatt måste erläggas,

höjdes, bl. a. med hänsyn till försvårandet af uppkomsten af nya bryggerier

å landsbygden, någon fara för att detta antal skulle stiga icke

torde föreligga.

De helt visst få kommuner, af de berörda 70, som kunde hafva

haft migon olägenhet af bryggeriers försäljningsrätt till afhämtning,

Svenska bryggareföreningens

verkställande

utskott.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

syntes, att döma af den motion, som legat till grund för Riksdagens

förevarande framställning, hafva varit sådana, där all ölhandel förbjudits

med undantag från bryggeriet. Det torde med fog kunna ifrågasättas,

huruvida icke en del oordningar, såsom förtäring på öppen väg eller

gata, skulle hafva kunnat undvikas, därest allmänheten haft tillgång

till lämpligt utskänkningsställe för att i lugn och ro förtära sina maltdrycker.

Oafsedt allt detta komme dock härtill ett för bedömande af

föreliggande fråga särdeles viktigt moment, nämligen att förordningens

22 § uttryckligen föreskrefve, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ägde, där särskilda omständigheter föranledde behof af försäljningsrättens

inskränkning eller utsträckning, därom förordna, en befogenhet,

som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i en del fall

användt sig af äfven gent emot öltillverkare. Utskottet hölle före, att

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med användande af denna sin

befogenhet skulle kunna förekomma oordningar vid försäljning till afhämtning

från tillverkningsstället, då det ju läge i tillverkarens välförstådda

intresse att själf, så långt det vore honom möjligt, med alla

medel, som stode honom till buds, söka motarbeta och afstju-a oordningar,

enär han ju eljes utsatte sig för risken af ytterligare inskränkning i

tiden för sin rörelses bedrifvande.

Den utväg, som i riksdagsskrifvelsen förordades till förekommande

af omtalade slag af oordningar, nämligen att utsträcka den i 30 § af förordningen

magistrat och kommunalnämnd medgifna rätten att förbjuda

sådan ölförsäljningsrörelses bedrifvande, för hvilkens utöfvande särskild!

tillstånd erfordrades, att gälla äfven tillverkares försäljning, vågade

utskottet hoppas icke skola vinna gillande. Dylikt förbud skulle nämligen

så ofta kunna af vederbörande kommunala myndigheter utfärdas,

att öltillverkarens existens faktiskt och ersättningslöst skulle kunna

beröfvas honom, så mycket mer, som det med nuvarande lydelse af 14 §

i ölförsäljningsförordningen blefve honom omöjligt att på rekvisition

försända maltdrycker, sedan han ej ägde rätt sälja maltdrycker till afhämtning.

Det vore nu visserligen sant att, särskildt i kommuner, där tillräckligt

antal försäljningsställen funnes, många bryggerier hade afstått

från utöfvandet af sin försäljning till afhämtning och nöjt sig med sin

kringföringsrätt, men äfven för dessa bryggerier kunde förbud eller

inskränkning i tillverkares rätt att sälja till afhämtning hafva nog så

allvarliga konsekvenser, exempelvis vid en ölutkörarekonflikt, då bryggeriet

i afsaknad af eller med inskränkt rätt af nu berörda slag kunde

komma att stå så godt som värnlöst i striden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Utskottet kunde härvid icke underlåta att påpeka, hurusom man

vid en mellan bryggerierna och dess arbetare år 1907 utkämpad strid

i Göteborg kunde hålla fabrikationen och tappningen af maltdryckerna

gående, men hade stora svårigheter att kunna forsla dem till kunderna.

Ett annat exempel torde också vara förtjänt att andragas. Enskild

person eller firma blefve af fackföreningen förklarad i blockad, hvarefter

bryggeriets utkörare vägrade att till sådan utlämna maltdrycker, men

kunde maltdrycksbehofvet nu täckas genom afhämtning af varan från

bryggeriet, hvilket, om ändring af lagstiftningen skedde, skulle försvåras.

Inskränkning af tillverkarnes nuvarande försäljningsrätt skulle

ostridigt komma att tillfoga flere bryggerier allvarlig skada. Dessa

torde då hafva berättigade anspråk, därest förslaget skulle blifva gällande

lag, till ersättning för lidna förluster, och ansåge sig utskottet i detta

sammanhang böra erinra om det'' vederlag, brännvinstillverkare tillerkändes,

då minuthandeln för dem genom 1855 års brännvinstillverkningsoch

försälj ningsförordning borttagits. Utskottet hölle före att i flere

fall inlösen af bryggeriet blefve nödvändigt, då det ju icke kunde anses

billigt att enskilda yrkesidkare i ett förment allmänt intresse skulle

förlora hvad de i förlitan på förutvarande lagstadgade ordnings bestånd

på sin rörelse nedlagt.

Med hvad sålunda anförts, ansåge sig utskottet hafva påvisat dels

att inskränkning i tillverkares rätt att sälja Öl till afhämtning ej nu

vore af behofvet påkallad, dels ock att en sådan inskränkning skulle

för en mängd bryggerier medföra svårigheter och förluster, utan att

nykterhetssaken därmed torde gagnas; och har utskottet därför hemställt,

dels att någon åtgärd för inskränkning af tillverkares nu omförmälda

rätt ej måtte vidtagas, dels ock att om sådan inskränkning

skulle vidtagas, detta endast måtte ske under beredande af vederlagtill

de yrkesidkare, som däraf lede skada.

I förr omförmälda underdåniga utlåtande af den 20 nästlid ne

november har kontroll- och justeringsstyrelsen till en början framhållit,

att af de från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkomna yttrandena

framginge, att bryggeriernas ifrågavarande försäljningsrätt endast i enstaka

fall förorsakat oordningar; i åtskilliga län hade alls inga sådana

fall förekommit, hvarför ock öfverståthållarämbetet och Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Örebro och Norrbottens län ansett, att ingen

ändring i nu gällande bestämmelser vore behöflig; enligt deras åsikt

vore nu befintliga bestämmelser fullt tillräckliga.

Kontroll- och

justeringsstyrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Öfriga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande både tillstyrkt

ändring af gällande försäljningsförordning i det af Riksdagen angifna

syftet. En del förordade i likhet med Riksdagen en utsträckning af

magistrats och kommunalnämnds befogenhet, under det att de öfriga

föresloge en ökad befogenhet för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

För egen del anför kontroll- och justeringsstyrelsen därefter, att,

ehuru antalet bryggerier, hvilkas försäljning af Öl till afhämtning föranledt

oordningar, ej torde vara synnerligen stort, funne kontroll- och

justeringsstyrelsen det ändock kunna vara skäl bereda vederbörande

myndighet tillfälle att, när sådant fall förelåge, ingripa till förekommande

af dylika oordningars upprepande. I fråga om valet af myndighet, åt

hvilken denna befogenhet borde lämnas, ställde styrelsen sig obetingadt

på de länsstyrelsers sida, hvilka förordat, att rätten att inskränka bryggeriernas

ifrågavarande försäljning borde tillkomma Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande. Den behöfliga ändringen i gällande försäljningsförordning

kunde göras genom att i dess 29 § införa ett nytt moment

af följande lydelse:

3. Förekomma oordningar med anledning af sådan försäljning

till afhämtning af vin eller Öl, som af tillverkare utöfvas å tillverkningsstället,

äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande att stadga de inskränkningar

vid rörelsens utöfning, som kunna finnas erforderliga, eller

ock för viss tid förbjuda dess fortsättande.

I 14 § af förordningen stadgades, erinrar kontroll- och justeringsstyrelsen

vidare, att den, som ägde att till afhämtning försälja vin eller

Öl jämväl skulle vara berättigad att från försäljningsstället på rekvisition

försända dem till köpare. Med bibehållande af denna formulering skulle

det kunna hända, att en tillverkare, som blifvit förbjuden att sälja till

afhämtning, kunde anses förhindrad att, så länge nämnda förbud gällde,

efter rekvisition försända de sålda varorna till köparen. Då tillverkaren

genom en sådan tolkning skulle blifva urståndsatt att afyttra bryggeriets

tillverkning, hvilket ju vore alldeles orimligt, syntes det vara nödvändigt

att omformulera nyssnämnda 14 §, så att dess början komme att lyda:

Tillverkare af vin eller Öl, äfvensom den, som eljest äger att till afhämtning

försälja vin eller Öl, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,

den senare från försäljningsstället på rekvisition försända

dem till köparen.

Rättigheter till försäljning af brännvin liksom ock af vin och

Öl äro som bekant omgärdade med åtskilliga bestämmelser i ändamål

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10. 17

dels att förekomma missbruk dels ock att, då missbruk yppas, hastigt

vinna rättelse.

Vid formuleringen af dessa bestämmelser hafva framför andra två

intressen af allmän natur medverkat, nämligen nykterhetens och ordningens.

I mån som rättighet är beroende på särskildt tillstånd kunna

naturligen nämnda intressen omedelbarligen och i full utsträckning tillgodoses.

Tillståndet kan nämligen göras fakultativt och dess fortbestånd

sålunda beroende därpå, att genom rättighetens utöfvande nu aDgifna

intressen icke med eller mot innehafvarens vilja åsidosättas. Också torde de

bestämmelser, som gifvits beträffande rättigheter, till hvilkas utöfvande tillstånd

erfordrats och erhållits, kunna sägas vara ganska tillfredsställande.

När fråga åter blir om försäljningsrättighet, som af innehafvaren

utan tillstånd utöfvas, särskildt den rätt till försäljning, tillverkare åtnjuter

med afseende å de af honom tillverkade varor, är man inne på

ett område, där nykterhetens och ordningens intressen icke kunnat så

att säga preventivt tillgodoses i den omfattning som vid tillståndsrättighet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har visserligen

ifrågasatt, att själfva bryggerihandteringen borde göras beroende af

koncession. Ehuru ett sådant förslag egentligen faller utom ramen för

den af Riksdagen gjorda framställningen, skall jag dock tillåta mig

framhålla, hurusom en dylik åtgärd under rådande förhållanden icke

skulle i stort sedt komma att befordra nykterheten. De klagomål, som

legat till grund för Riksdagens förevarande framställning, hafva i allmänhet

icke utgått från städer och större stadsliknande samhällen, där de

större bryggerierna äro att söka, utan från landsbygden. Faran för

anläggning af filial- eller småbryggerier å landsbygden torde emellertid

numera vara i det närmaste utesluten. Redan med den år 1907 vidtagna

förhöjning af minimiskattesatsen för det i brj^gd använda maltet

har uppförandet af nya mindre bryggerier upphört. Så mycket mera

torde man hafva anledning antaga att, sedan med innevarande år, vid

den allmänna förhöjningen af maltskatten, minimiskattesatsen bestämts

till 17 öre för kilogram malt samt bryggeri ändock skall ansvara för

ett dagligt minimiskattebelopp af G kronor, frestelsen att anlägga mindre

bryggerier helt och hållet försvunnit.

Men äfven om man redan hade gjort eller för framtiden gjorde

bryggeris anläggande beroende på tillstånd, skulle naturligen återkallelse

af sådant tillstånd icke kunna ske under samma enkla former, som återkallelse

af tillstånd till försäljningsrättighet. I hvarje fall måste hänsynen

till arbetarstammen, till det i bryggeriet nedlagda kapitalet m. in.

verka återhållande vid pröfning af fråga om tillstånds återkallande.

Bih. Ull Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:c 10.

Ännu mindre än själfva bryggerihandter ingen torde emellertid

försäljningsrättighet i samband med tillverkning böra göras beroende af

tillstånd. Såsom naturligt är, saknar tillverkning utan rätt att afyttra de

tillverkade varorna i stort sedt så godt som allt värde. I anledning

häraf måste förstaliandsförsäljningen af de tillverkade varorna betraktas

såsom ett naturligt tillbehör till själfva tillverkningsrätten. Ser man

saken på detta sätt, kan man icke annat än instämma med Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län därom, att föremålet för den

begärda utredningen icke är en nykterhets- utan en ordningsfråga. I

sådant afseende må genast framhållas, att man gifvetvis icke kan stillatigande

åse, att ordningsmakten står så godt som maktlös gent emot

en med tillverkning förenad försälj ningsrättighet, som föranleder oordningar.

Af hvad Riksdagen och äfven åtskilliga Eders Kungl. Mapts befallningshafvande

upplyst, synas emellertid oordningar allt emellanåt vara

förorsakade af sådan försäljning af maltdrycker, hvarom nu är fråga.

Samtidigt låter det sig icke förnekas, att kraftigt verkande korrektiv

häremot för närvarande saknas. Åtgärder böra alltså vidtagas i syfte

att förebygga dylika med tillverkningsrättighet förenade olägenheter.

Innan jag i sådant afseende afgifver förslag, skall jag tillåta mig att i

korthet redogöra för de allmänna bestämmelserna om försäljningsrättigheterna

och de i ordningens och nykterhetens intressen härutinnan lämnade

restriktiva föreskrifter.

I 6 § af förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af

vin och Öl angifvas de fall, där försäljning till förtäring på stället

(utskänkning) af vin och Öl må äga rum utan särskildt tillstånd. Eljest

är utskänkning af dylika varor beroende på tillstånd af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande. Om man frånser s. k. tillfälliga rättigheter,

skall yttrande öfver ansökning om försälj ningsrättighet inhämtas från

vissa kommunala myndigheter. Har ansökning blifvit afstyrka i Stockholm

af stadsfullmäktige, i annan stad af magistrat och stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga samt på landet af kommunalnämnd

och kommunalstämma, kan ansökningen ej bifallas. 1 bistånd,

hvarom nu är sagdt, lämnas för viss bestämd tid.

Försäljning till afhämtning af vin eller Öl må utan särskildt tillstånd

jämlikt 12 § utöfvas af den, som i föreskrifven ordning förvärfvat

behörighet att till afsalu tillverka vin och Öl, å tillverkningsstället i

fråga om därstädes tillverkade drycker, samt vidare i samband med

rättighet till utminutering af brännvin samt utskänkning af vin och Öl.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 10.

I andra än nu nämnda fall är rättighet till försäljning till afhämtning

af vin och Öl beroende på tillstånd. För erhållande af sådant

tillstånd gäller, särskildt å landet, i stort sedt hvad nyss sagts med afseende

å tillstånd till utskänkning af vin och Öl, med iakttagande

dock att tillståndet i förra fallet meddelas att gälla tillsvidare, så länge

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej finner skäl återkalla detsamma.

Enligt 22 §, där allmänna bestämmelser gifvas med afseende å

tiden för öppenhållande af utskänknings- och annat försäljningsställe,

äger Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, där särskilda omständigheter

föranleda behof af försäljningstidens inskränkning eller

utsträckning, därom förordna. I 28—31 §§ angifves därefter i öfrigt,

under hvilka förhållanden och i hvilken ordning försäljning af vin

och Öl kan förbjudas eller för visst fall inskränkas.

Hvad då först angår utskänkning, som vederbörande äger utöfva

utan särskildt tillstånd, angifvas i 29 § vissa fall, då Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande äger förbjuda rättighetsinnehafvare att med utskänkningsrörelsen

fortsätta eller ock stadga de inskränkningar vid

rörelsens utöfvande, som kunna finnas erforderliga. Vidare lämnas i

31 § viss befogenhet för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande liksom^

ock för polismyndighet i stad och kronobetjänt å landet att i vissa

angifna fall, hufvudsakligen vid tillfälle, där på grund af större folksamling

oordningar äro att befara, för samma tillfälle förbjuda utskänkning

eller annan försäljning af vin och Öl, sålunda äfven den försäljning,

som eljest må äga rum utan särskildt tillstånd.

Hvad beträffar utskänkning af vin och Öl, som äger rum efter

tillstånd, kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt 28 § återkalla

utskänkningsrätten, om å utskänkningsstället oordningar visa sig

eller osedlighet bedrifves och i följd däraf rörelsens innehafvare icke

anses lämplig att vidare förestå rörelsen. Vidare kan magistrat eller

kommunalnämnd enligt 30 § förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande,

om, oaktadt skedd erinran, oordning eller ofog, hvarom nyss nämnts,

å utskänkningsställe förekommer. Magistratens eller kommunalnämndens

beslut skall dock underställas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som, därest tillståndet ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa

förbudet eller ock upphäfva detsamma.

Tillstånd att till afhämtning försälja vin och Öl kan, såsom redan

antydts, när som helst af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande återkallas;

och gäller i öfrigt med afseende å dylik rättighet hvad i 30 §,

enligt hvad nyss nämndes, stadgats i fråga om magistrats eller kommunalnämnds

befogenhet att förbjuda utskänkning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Af hvad nu anförts framgår, hurusom lagstiftningen i nu förevarande

afseende, principiellt vill det synas, följt skilda linjer i fråga

om försäljningsrättigheter, som utöfvas utan särskildt tillstånd, och

dem, för hvilkas utöfvande tillstånd erfordrats.

Vidkommande försälj ningsrättighet af förstnämnda slag är det

sålunda allenast Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller annan

offentlig polismyndighet, som kan förbjuda rättighetens fortsatta utöfvande

eller föreskrifva inskränkningar med afseende å rörelsens bedrifvande.

Beträffande försäljningsrättighet, för hvars utöfvande tillstånd

erfordrats, har, såsom naturligt är, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och polismyndighet en ännu mera vidsträckt befogenhet.

Härtill kommer, att med afseende å dylik rättighet viss befogenhet

lagts i de kommunala myndigheternas händer.

Från nu omförmälda regler gifves ett undantag, men dock allenast

skenbart. När kommunal myndighet interimistiskt förbjuder utskänkningsrörelses

fortsatta bedrifvande, ligger i ett sådant beslut äfven förbud

om försäljning till afhämtning, som utöfvas utan särskildt tillstånd,

nämligen då denna rätt automatiskt åtföljer den med tillstånd bedrifna

utskänkningsrättigheten. En sådan sekundär påföljd kan emellertid

näppeligen anses såsom ett undantag från regeln, ity att tillståndet

till utskänkningen uppenbarligen inrymmer i sig, utom utskänkningsrätt,

jämväl rätt till försäljning genom afhämtning.

Af Riksdagen har såsom en utväg ifrågasatts och af flertalet

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagits, att korrektivet mot

ett mindre tillfredsställande handhafvande af försäljningsrättigheten i

samband med tillverkning måtte sökas i utsträckning af den befogenhet,

som enligt 30 § af förordningen närmast tillkommer kommunalmyndighet

och i andra hand Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. En

ändring i sådant syfte skulle, såsom af den af mig lämnade utredningen

framgår, otvetydigt stå i strid med den princip, som hittills följts å

ifrågavarande område. Att för det fall, hvarom nu är fråga, frångå

nämnda princip, synes mig icke vara af förhållandena påkalladt.

Å ena sidan får icke förbises, att nämnda princip hvilar å den

grund, att ett ingripande i rättighet, som utöfvas oberoende af tillstånd,

är en för den enskilde långt betydelsefullare och i regel en mera grannlaga

sak än ett ingripande i rättighet, hvars utöfvande är beroende af

tillstånd. I händelse detta kan sägas om rättigheter af förstnämnda

slag i allmänhet, torde det, såsom jag redan an ty dt, gälla särskildt med

afseende å försäljningsrättighet i samband med tillverkning. Äfven

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

om en sådan rättighet allenast tillfälligtvis förbjudes, kan ett sådant

förbud påtagligen få en djupt ingripande betydelse i företagets hela

ekonomi. A andra sidan lärer det icke kunna med fog påstås, att

nykterhetens och ordningens intressen blifvit mindre väl tillgodosedda

i de fall, där dessa intressen för närvarande tillvaratagas allenast af

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och polismyndigheter.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, finner jag mig böra biträda

det förslag till ändring af 29 § i förordningen, som kontroll- och justeringsstyrelsen

förordat.

Att, såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län ifrågasatt, stadga särskilda straffbestämmelser med afseende å

den, som öfverträder de inskränkningar, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

kan hafva meddelat beträffande tillverkares rätt till försäljning,

synes mig icke erforderligt, i ty att enligt 33 § i förordningen den,

som, utan att vara därtill berättigad, till afhämtning försäljer vin och

öl, redan är underkastad straff efter samma grunder, som i allmänhet

en hvar annan, hvilken utan laga rätt afyttrar dylika drycker.

Hvad svenska bryggareföreningens verkställande utskott anfört

därom, att bryggeri borde för skada, som åsamkades detsamma genom

inskränkning i dess försäljningsrätt, beredas ersättning, torde icke förtjäna

afseende. Såsom jag redan angifvit, är häri själfva verket fråga om

vidtagande af åtgärder i ordningens intresse. På de i sådant syfte vidtagna

åtgärder lära icke kimna grundas några befogade ersättningsanspråk,

allrahelst som tillämpningen af härutinnan gifna stadganden

i stort sedt torde blifva beroende på tillverkarens egna åtgöranden samt

i allt fall, efter hvad jag strax skall visa, de inskränkningar, som kunna

ifrågakomma, icke komma att förtaga tillverkaren möjligheten att ändock

afyttra sina varor.

På sätt förut framhållits, äger den, som i föreskrifven ordning förvärfvat

behörighet att till afsalu tillverka vin eller Öl, enligt 12 § i

förordningen rätt att, utan särskildt tillstånd, å tillverkningsstället till

afhämtning försälja de drycker, som därstädes tillverkas. Den, som äger

rätt att till afhämtning försälja vin eller Öl, är jämväl berättigad att i

viss angifven ordning från bryggeriet på rekvisition försända tillverkade

drycker till köpare. De intressen, som skulle tillgodoses genom den föreslagna

ändringen af 29 § i förordningen, kunna uppenbarligen icke anses

kräfva förbud mot den försäljning af Öl, som äger rum efter rekvisition.

Riksdagens framställning i ämnet torde också allenast afse att vinna

effektiva medel mot ett mindre lojalt eller i allt fall ordningen störande

tillvägagångssätt vid försäljning till afhämtning. Såsom kontroll- och

Bih. till Kikad. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

justeringsstyrelsen framhållit, bör i anledning häraf jämväl 14 § undergå

någon ändring i formuleringen. Ej heller mot det i sådant afseende

gjorda förslaget har jag någon erinran att framställa.

På grund af hvad sålunda anförts och då nya bestämmelser i

förevarande afseenden torde böra utan dröjsmål träda i kraft, hemställer

jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition

föreslå Riksdagen besluta, att 14 och 29 §§ af nådiga förordningen den

9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl skola från dag, som

Kungl. Maj:t bestämmer, erhålla den förändrade lydelse, kontroll- och

justeringsstyrelsen, enligt hvad jag redan angifvit, föreslagit.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Magt Konungen bifalla;

och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af

den lydelse bil. litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Alexanderson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. LU 1910:40 Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse , af 14 och 29 §§ i nådiga förordningen den 9 juni 1905 angående försälj s. 1 i texten
  2. LU 1910:41 Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kuvgl. Maj:t angående sådan förändring i gällande förordning angående utvidgad näringsfrihet att tillst s. 10 i texten