Sök i Ratio Lex

Angående användande af allmänna besparingar å riksstatens femte hufvudtitel till anskaffning och anordnande af hissar i flottans sjukhus i Karlskrona in. m

1910-03-18 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:102, Angående användande af allmänna besparingar å riksstatens femte hufvudtitel till anskaffning och anordnande af hissar i flottans sjukhus i Karlskrona in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 102.

1

N:o 102.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

användande af allmänna besparingar å riksstatens femte

hufvudtitel till anskaffning och anordnande af hissar i

flottans sjukhus i Karlskrona in. m.; gifven Stockholms

slott den 18 mars 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet för

denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att af femte hufvudtitelns allmänna besparingar må användas:

till anskaffning och anordnande af hissar i flottans

sjukhus i Karlskrona ..................................................

till inköp för öfningsändamål af 3/i6 mantal västra

Yitsgarn n:o 2 med holmen Märsgarn i Muskö

socken................................................................................

till täckande af brist i anslaget till arfvoden åt vid

skeppsgossekåren i Marstrand anställda personer

samt medikamenter, bad in. m..................................

till anskaffning af laddöfningsapparater...........................

till flyttning af gnistsignalstationen i Fårösund till

Tingstäde.........................................................................

till anordnande af telefonförbindelse med ön Senoren

kronor 13,360: —

» 15,000: —

» 2,733: 90

» 9,000: —

» 21,819: —

» 2,119: —

eller för nämnda, särskilda ändamål sammanlagdt kronor 64,031

90

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. A. Elirensvärd.

Bih. till Biksd. Prut. 1910. 1 Sami. 1 Afil. 79 Haft. (N:o 102.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Angående

anskaffning

och anordnande

af

hissar i

flottans sjukhus

i Karlskrona.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 18 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Eiirensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Ehrensvärd anförde:

På framställning af Kungl. Maj:t beviljade Piiksdagen år 1905 för

på- och ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona ett anslag å

300,000 kronor, hvaraf anvisats på extra stat för år 1906 150,000 kronor

och för år 1907 återstående 150,000 kronor. Till följd af hinder, som

uppstått för detta arbetes oafbrutna utförande genom en entreprenörs

iråkade obestånd och strejker, har arbetet ännu icke fullbordats, men

beräknas detsamma blifva färdigt under innevarande år. I det för

arbetet upprättade förslaget ingingo icke några hissar för sjukhuset.

I ämbetsskrifvelse den 25 september 1908 har marinförvaltningen

anfört hufvudsakligen följande.

I samband med den pågående ombyggnaden af flottans sjukhus i

Karlskrona hade anordnats två hisstrummor, den ena afsedd för en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 102.

personhiss mellan den påbyggda nya våningen för kirurgiska sjukdomar

jämte operationssal samt den i jordvåningen inrättade badafdelningen

och den andra afsedd för en ekonomihiss. Anskaffningen och installerandet

af hissarna ålåge emellertid icke entreprenören för ombyggnadsarbetet,

utan både marinförvaltningen att själ! gå i författning om vidtagandet

af dessa anordningar, för hvilka medel ej förut äskats. Det

syntes ock förvaltningen vara af behof påkalladt, att dessa hissar färdigställdes,

så att de kunde tagas i bruk samtidigt med sjukhusets öppnande.

Nödvändigheten af den ifrågasatta personhissen bestyrktes tillräckligt

af det förhållandet, att samtliga den kirurgiska afdelningen

tillhörande patienter, i saknad af hiss, måste transporteras på handbårar

från badinrättningen å nedre botten till operationsvåningen tre trappoi

upp. Det olämpliga och ofta riskabla för patienterna uti eu sådan

transport skulle fullständigt uteslutas genom den föreslagna hissanordningen.

_ _

Kostnaderna för anskaffning och installerande af ifrågavarande

hissar hade beräknats skola uppgå till 13,360 kronor.......

Då emellertid marinförvaltningen icke hade till sin disposition för

omförmälda ändamål afsedda medel, finge ämbetsverket, under åberopande

af hvad sålunda anförts, hemställa om nådigt bemyndigande att låta för

en kostnad af sammanlagdt 13,360 kronor inköpa och installera berörda

hissar.

Lika med marinförvaltningen anser jag synnerligen behöfligt, att Departementsifrågavarande

hissanordningar komma till stånd. Den därmed förenade

kostnaden torde lämpligen böra bestridas af femte hufvudtitelns allmänna

besparingar.

Under de öfningar, som å senare tid hvarje år af flottan bedrifvits

i Stockholms skärgård, har det visat sig erforderligt att för dessas af mark ,

behöriga utförande samt besättningarnas trefnad disponera områden å

stränderna och äfven i närliggande vatten. Tillgång till mark kräfves öfningssålunda,

bland annat, för gymnastik och idrottsöfningar, anordnande af ändamål,

marketenteri samt utförande af landstigningsöfningar och skjutningar.

Till hamn- och ankarplats för småfartyg samt för anställande af minerings-

med flere öfningar tarfvas områden i vattnet. Då kronan icke

äger mark vid de använda öfningsplatserna, hafva hittills föi omförmälda

ändamål behöfliga områden måst förhyras af enskilda jord- och

vattenrättsägare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 102.

Sedan i rapport under år 1906 fartygschefen å kasernfartyget

Eugenie, med framhållande att anspråken på ersättning för upplåtande

af mark och vatten för flottans öfningar med hvarje år stegrades, ifrågasatt,

att lämpligt område af staten skulle inköpas för att under öfningarna

användas, samt inspektören af flottans öfningar till sjöss och

chefen för flottans stab i infordrade yttranden anslutit sig till det sålunda

väckta förslaget, anmodade i skrifvelse den 10 april 1907 dåvarande

chefen för sjöförsvarsdepartementet högste befälhafvaren öfver

sistnämnda års kusteskader att inkomma med yttrande i frågan samt

uppgift å det eller de områden, hvilka syntes böra för omförmälda

ändamål ifrågakomma att anskaffas. Den 5 juni 1907 afgaf högste

befälhafvaren sådant yttrande. I detta biträdde han planen, att för

flottans räkning lämpliga öfningsområden förvärfvades i Stockholms

yttre skärgård; och åberopade högste befälhafvaren härvid särskilt de

fördela!1, som genom dylika förvärf skulle vinnas, dels därigenom att

uppläggande af öfningsmaterialdepå äfvensom kol inom dylikt område

skulle i afsevärd mån nedbringa kostnaderna för erforderliga transporter,

och dels därigenom att ifrågavarande områden skulle kunna fridlysas

och där således allehanda skjutningar med artilleri, handvapen och

torpeder skulle kunna bedrifvas utan inskränkningar eller fara för att

åsamka skada eller förfång för utomstående personer.

Vidare anförde högste befälhafvaren, att han utfört rekognosceringar

vid de platser, som synts honom böra i första hand ifrågakomma till

inköp. för statens räkning, nämligen vid Hårsfjärden, vid Edöfjärden

och vid Lökaö. Vid dessa rekognosceringar hade högste befälhafvaren

utgått därifrån att endast vissa delar af de för öfningar erforderliga

områden kunde komma i fråga till inköp.

I särskilda vid yttrandet fogade bilagor lämnades redogörelse för

resultatet af dessa rekognosceringar.

Beträffande Hårsfjärden innehöll denna redogörelse, bland annat,

att nämnda fjärd lämpade sig säreget väl för utförande af sådana öfningar,

. som _ för närvarande bedrefves vid såväl skjut- och signalskolor

som vid mineringsöfningar, äfvensom för torpedskjutningar. Fjärden

erbjöde en mycket rymlig, nästan icke alls trafikerad ankarplats, från

hvilken skjutningar med artilleripjäser stil åliggande kunde i flera riktningar

företagas. Strax utanför Hårsfjärden befunne sig den rymliga

Mysingsljärden, där skjut- och andra öfningar under gång kunde utföras;

och vägen från sistnämnda fjärd till sjöss vore endast helt kort.

Ifrån Hårsfjärden ledde på fastlandet två vägar till stationerna Tungeista

och Västerhaninge å Nynäsbanan på respektive 1 och 3U mils afstånd

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 102.

från fjärden. Ännu så länge vore stränderna omkring norra Hårsfjärden

endast helt föga bebyggda och fiske i fjärden syntes icke bedrifvas i

någon nämnvärd omfattning. En del af Hårsfjärden begränsades på

östra sidan af holmen Märsgarn med öster därom liggande ön Yitsgarn,

hvilka båda nästan helt och hållet omgåfve en liten vik, som för kusteskaderns

mineringsöfningar, depåer m. m. under de senare åren varit

af stor betydelse. Märsgarn vore en nästan kalhuggen bergholme med

några smärre områden lämpliga för uppläggning af kol och andra depåer.

Västra delen af Vitsgarn med ett torpställe, som vore lämpligt

till bostad för en vaktare och ägde skog till husbehof, vore delvis

odlad samt inneslöte såväl fält, som väl lämpade sig till plats för gymnastik,

idrottsöfningar och landstigningsexercis samt för anordnande af

karbinskjutbanor intill omkring 300 meters längd, som skogsmark, användbar

för öfningar i terräng. Viken mellan Märsgarn och Vitsgarn

lämpade sig särdeles väl för utförande af mineringsöfningar, för badning

och för förankring af småfartyg. För att något så när fritt kunna

disponera farvattnet i åtminstone norra Hårsfjärden, äfvensom för att

icke blifva afstängd från förbindelsen med Nynäsbanan, erfordrades att

jämväl äga tillgång till en del af strandområdet på fastlandet; och

lämpade sig därtill i första hand den del däraf, som tillhörde Berga

egendom och befunne sig öster om Sneckholmen.

Rekognosceringarna vid Edöfjärden och vid Lökaö, hvarå jag nu

ej finner anledning att närmare ingå, hade gifvit till resultat, att Hummelmoraö

vid denna fjärd och viss del af Lökaö med närliggande småskär

kunde ifrågasättas såsom lämpliga att förvärfva för ifrågavarande

öfningsändamål.

Med stöd af den sålunda vunna utredningen förordade högste befälhafvaren

till inköp i första hand dels vid Hårsfjärden belägna Märsgarn,

västligaste delen af Vitsgarn med därinvid liggande småöarna

Furuholmen och Stenliolmarna samt en del af strand- och ängsområdet,

tillhörande Berga egendom, dels ock vid Edöfjärden belägna Hummelmoraö

samt i andra hand vissa delar af Lökaö och bredvidliggaude

skär.

På grund af hvad sålunda förekommit anmodade chefen för sjöförsvarsdepartementet

i skrifvelse den 15 oktober 1907 marinförvaltningen

att inkomma med dels yttrande om lämpligheten att för angifna

ändamål åt kronan förvärfva Hummelmnraön, Märsgarn, Furuholmen,

Lilla Stenholmen och vissa områden af Vitsgarn och Berga, allt jämte

vattenrätt, dels utredning om eventuella kostnaden för de ifrågasatta

förvärfven.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 102.

I utlåtande, som med anledning häraf den 23 november 1909 afgifvits

af marinförvaltningen, har ämbetsverket anfört hufvudsakligen

följande.

För åstadkommande af vidare utredning i ärendet remitterade marinförvaltningen

handlingarna till inspektören af flottans öfningar till

sjöss med anhållan om hans yttrande, huruvida den omständigheten, att

från och med år 1909 uppdelning af skjut- och signalskolorna verkställts

mellan kusteskadern och speciella skjut- och signalskolorna,

kunde förringa behofvet af de föreslagna inköpen af mark eller om

inspektören ansåge, att för bedrifvande af vissa flottans öfningar det

vore oundgängligen nödigt för kronan att ikläda sig de betydande

kostnader, som vore förenade med förvärfvande af ifrågavarande områden.

I svar den 1 juni 1909 anförde inspektören, att behofvet af mark

för öfningsändamål icke i någon mån förminskats genom ofvanberörda

modifikation i organisationen af skjut- och signalskolorna, utan tvärtom

ökats. För att emellertid hålla utgifterna så låga som möjligt blefve

det tydligen nödvändigt att söka inskränka de eventuella mark- och

vattenrätts för värf ven i största möjliga grad. I hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad redan i ärendet föreslagits ansåg inspektören, att

ifrågavarande förvärf borde begränsas till att omfatta, mark- och vattenrätt

i första hand vid Hårsfjärden och i andra hand vid Edöfjärden.

Markförvärfvet vid Hårsfjärden syntes kunna inskränkas till köp af

Märsgarn, Furuholmen, Stenholmarna och västra delen af Vitsgarn samt

till förvärfvande af rättighet att begagna väg till järnvägsstationen

Västerhaninge, hvilken väg lämpligen kunde tagas öfver Vitså.

För utrönande af kostnaden för det sålunda föreslagna markförvärfvet

hade marinförvaltningen uppdragit åt advokatfiskal hos ämbetsverket

att söka anskaffa anbud, gällande till den 1 juli 1910, dels

å förvärfvande för kronans räkning af ej mindre nyssnämnda egendomar

vid Hårsfjärden äfvensom rätt att begagna berörda väg än äfven

Hummelmoraön vid Edöfjärden, dels ock å upplåtelse af nyttjanderätten

för minst 20 år till sagda fastigheter och väg.

Med anledning häraf hade advokatfiskalen till ämbetsverket öfverlämnat

af vederbörande markägare afgifna anbud, gällande till den 1

juli 1910, beträffande försäljning af

dels vid Hårsfjärden belägna hemmansdelen 3/ig mantal Västra Vitsgarn

n:o 2 i Muskö socken, äfven kallad torpet Märsgarn, med holme,

allt upptagande en areal af 104 hektar 3 ar och 50 kvadratmeter enligt

vederbörlig, i ärendet införskaffad ägokarta och därå grundadt, af

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102. 7

förste landtmätaren C. A. Sjöberg den 13 november 1909 ntfärdadt

.arealbevis, till pris af 15,000 kronor,

och dels särskilda delar af Hummelmoraön vid Edöfjärden till pris

af sammanlagdt 42,500 kronor.

Tillika hade advokatfiskalen upplyst, bland annat, att ägaren till

•den öfriga, af inspektören till inköp ifrågasatta delen af Vitsgarn med

Furuholmen och Lilla Stenholmen förklarat sig icke vilja sälja denna

fastighet. Vidare hade inhämtats, att Stora Stenholmen vore allmänning.

Ingen af anbudsgifvarna vore villig att upplåta nyttjanderätt

på 20 år till sin egendom, enligt hvad advokatfiskalen jämväl meddelat.

Huruvida det för 3/io mantal Västra Vitsgarn fordrade priset,

15,000 kronor, vore skäligt, ansåg sig advokatfiskalen icke kunna bedöma,

enär — såsom vid anställda förfrågningar framgått — något

visst pris pr kvadratfot icke funnes beräknadt för jord å dessa öar.

De delar af Vitsgarn och Hummelmoraö, som ansågos behöfliga för

kronan, syntes enligt advokatfiskalens mening kunna, där så skulle

erfordras, förvärfvas i den ordning, som stadgades i kungl. förordningen

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14

april 1866.

Dessutom hade advokatfiskalen till marinförvaltningen öfverlämnat

från Årsta aktiebolag såsom ägare till 3 mantal Årsta säteri i Österhaninge

socken infordradt anbud, gällande till den 1 juli 1910, däruti

bolaget förklarat sig villigt att till kronan upplåta nyttjanderätten tillsammans

med bolaget och öfriga vägtrafikanter under 20 års tid till

den genom nämnda egendom från Vitså hamn till Västerhaninge järnvägsstation

ledande vägen mot eu årlig afgäld af 150 kronor. Rätten

att begagna ifrågavarande väg finge dock ej intecknas såsom vägservitut.

Enligt hvad advokatfiskalen upplyst, vore bolaget icke villigt medgifva

upplåtelse af berörda nyttjanderätt för längre tid än 20 år.

Af de inkomna anbuden jämte advokatfiskalens meddelanden, fortsatte

marinförvaltningen, framginge alltså, att det vid Hårsfjärden belägna,

icke salubjudna, men till inköp af inspektören föreslagna området,

nämligen Ve mantal Östra Vitsgarn med tillhörande Furuholmen

och Lilla Stenholmen, hvilken fastighet enligt vederbörligt arealbevis

omfattade en areal af 25 hektar 98 ar 50 kvadratmeter, icke syntes

kunna förvärfvas annorledes än genom expropriation. Kostnaden härför

beräknades till högst 5,000 kronor. Då den salubjudna delen betingade

ett pris af 15,000 kronor, skulle totalkostnaden för markförvärf

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 102.

vid Hårsfjärden uppgå till omkring 20,000 kronor. De afgifna anbuden

beträffande områdena å Hummelmoraön slutade å tillhopa 42,500 kronor.

Hela kostnaden för det föreslagna markförvärfvet vid såväl Hårs- som

Edöfjärden skulle sålunda utgöra 62,500 kronor.

Marinförvaltningen, som emellertid funnit detta belopp så betydande,

att det synts nödigt att taga under ompröfning, huruvida icke

markinköpet kunde i någon mån inskränkas, utan att det därmed afsedda

ändamålet förfelades, anmodade i skrifvelse den 16 november

1909 inspektören af flottans öfningar till sjös att inkomma med ej

mindre yttrande, huruvida markförvärfvet vid Hårsfjärden skulle kunna

begränsas till den del, som vore salubjuden, samt huruvida markinköpet

vid Edöfjärden kunde inskränkas till endast en del af Hummelmoraö

och i sådant fall hvilken del, än äfven det yttrande i öfrigt, hvartill

inspektören kunde finna anledning.

Till svar härå anförde inspektören i skrifvelse den 22 nämnda

november, att någon inskränkning beträffande markinköpet vid Hårsfjärden

icke sjmtes kunna ifrågakomma, enär genom utelämnande af

den del af det föreslagna området, som ej vore salubjuden, tillträdet

sjöledes till de öfriga delarna kunde försvåras och vissa olägenheter

med afseende å fiskevatten m. m. uppstå. Hvad däremot anginge förvärfvandet

af mark vid Edöfjärden syntes denna fråga kunna helt och

hållet tillsvidare anstå, emedan behofvet af mark icke vore så trängande

där som vid Hårsfjärden och för öfrigt terrängen vid Edöfjärden ej

syntes fullt lämplig.

För egen del ville marinförvaltningen framhålla, att förvärfvandet

af mark för flottans öfningar i Stockholms skärgård syntes ämbetsverket

vara en — principiellt sedt — riktig åtgärd, för så vidt det

kunde beräknas, att mera omfattande öfningar under en lång följd af

år skulle äga rum å samma plats. Då i föreliggande fall den verkställda

utredningen tydligen visade, att särskildt vid Hårsfjärden, där

öfningar under en lång följd af år bedrifvits under våren och försommaren

samt — från och med år 1909 — jämväl under höstmånaderna,

behofvet af mark för sagda ändamål vore synnerligen stort, vore det

ifrågasatta inköpet af område därstädes, enligt marinförvaltningens

åsikt, ej endast lämpligt, utan jämväl nödigt. Ämbetsverket funne en

sådan åtgärd så mycket mera tillrådlig, som kronan säkerligen icke —

med hänsyn till tendensen af stigande värde hos jordegendomar i allmänhet

i Stockholms närhet — skulle löpa någon risk för ekonomisk

förlust genom ett sådant köp, äfven om, mot förmodan, platsen icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 102.

skulle i framtiden blifva för öfningsändamål tagen i anspråk i samma

utsträckning som för närvarande.

Hvad anginge markförvärf vid Hårsfjärden ansåg marinförvaltningen

det vara tillfyllest att dels inköpa det salubjudna området 3/ic

mantal Västra Vitsgam n:o 2 med holmen Märsgarn, dels ock genom

expropriation förvärfva hemmanet 1 s mantal Ostra

tillhörande Furuholmen och Lilla Stenholmen. Det betingade priset,

15.000 kronor, för det förstnämnda af dessa områden kunde icke anses

oskäligt. Om ersättningen för den mark, som skulle exproprieras, uppginge

till omkring 5,000 kronor och således totalkostnaden till ungefär

20.000 kronor, komme räntan därå, beräknad efter 5 procent, att utgöra

omkring 1,000 kronor. Denna kostnad för staten syntes emellertid

kunna i någon mån minskas genom partiell utarrendering af de sålunda

förvärfvade områdena. Enligt inhämtad uppgift hade kronan under år

1909 till strandägare vid Hårsfjärden i markhyra och ersättning för

förstördt fiske m. m. utbetalt under kusteskaderns öfningar 1,375 kronor

och under skoleskaderns öfningar 705 kronor eller tillhopa 2,080

kronor.

Marinförvaltningen ansåg, att köpeskillingen lämpligen borde bestridas

af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Hvad beträffade nyttjanderätten till väg öfver Arsta egendom, hade

inspektören framhållit vikten af att sådan rätt för all framtid blefve

kronan tillförsäkrad. Då emellertid jordägarna icke velat härom träffa

aftal, utan endast erbjudit sådan rättighet på 20 års tid med förbehåll

att kontrakt därom icke finge intecknas, torde, enligt marinförvaltningens

mening, intet annat återstå för kronan än att åtnöjas med

sålunda begränsad tid för vägrätten ifråga. Detta syntes dock icke

behöfva innebära särskild olägenhet, ty äfven om Arsta skulle komma

att styckas i villatomter, blefve nog i hvarje fall väg från stranden

till närmaste järnvägsstation för allmänheten tillgänglig. Kostnaden

för nyttjanderätt till erforderlig väg syntes lämpligen böra bestridas af

inflytande medel för utarrendering af förvärfvad egendom vid Hårsfjärden,

i den mån de därtill lämnade tillgång, eller eljes af till flottans

öfningar afsedda medel.

Det ifrågasatta jordförvärfvet vid Edöfjärden syntes marinförvaltningen

önskvärdt. Behofvet af markförvärf vid Hårsfjärden vore dock

mera trängande. Då marinförvaltningen ansåg, att fragan därom skulle

vinna större utsikter att snart genomföras, därest det ifrågasatta förvärfvet

af mark begränsades till allenast området vid sistnämnda fjärd,

Bill. till liiksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 79 Käft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

KungL 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

ansåg sig ämbetsverket, i anslutning till inspektörens senast afgifna

yttrande i ärendet, böra afstå från att för närvarande förorda inköp af

omförmälda områden vid Edöfjärden, dock under förutsättning att marinförvaltningen

framdeles, om anledning därtill uppstode, finge återkomma

till denna fråga.

På grund af det anförda hemställde marinförvaltningen, att framställning

måtte göras hos Riksdagen om beredande af medel att åt

kronan förvärfva dels genom köp omförmälda 3/ig mantal Västra Vitsgarn

n:o 2 med tillhörande holmen Märsgarn för en betingad köpeskilling

af 15,000 kronor och dels genom köp, så framt öfverenskommelse

därom kunde träffas, eller ock jämlikt nådiga förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april

1866 förenämuda Vs mantal Östra Vitsgarn n:o 1 med tillhörande Furuholmen

och Lilla Stenholmen.

Härjämte anhöll marinförvaltningen att, därest ifrågavarande egendomsförvärf

komme till stånd, bemyndigande måtte meddelas ämbetsverket

att träffa uppgörelse med vederbörande markägare om rätt för

kronan att begagna väg från Vitså hamn till närmaste järnvägsstation

samt att bestrida kostnaden för sådan vågrätt med från sagda områden

inftytande arrendemedel eller, om dessa icke därtill lämnade tillgång,

med till flottans öfningar afsedda medel.

Af den förebragta utredningen synes mig otvetydigt framgå, att

afsevärda fördelar skulle vinnas, om kronan förvärfvade äganderätt till

mark med åtföljande vatten vid plats inom Stockholms skärgård, där

flottans öfningar på mera stadigvarande sätt bedrifvas. Genom sådant

förvärf bereddes väg för kronan att i största möjliga utsträckning

blifva oberoende af ofta öfverdrifna anspråk på hyres- och skadeersättningar

af enskilda ägare. Äganderätten till områden å land och i

vatten skulle äfven naturligen bättre möjliggöra deras utnyttjande för

ett tillfredsställande bedrifvande af öfningarna, än hvad förhyrande af

samma områden medgifver. I fråga om valet af plats för sådant egendomsförvärf

bör, såsom myndigheterna framhållit, Hårsfjärden i främsta

rummet komma i betraktande. Där hafva på grund af de lokala förhållandenas

lämplighet öfningar sedan många år tillbaka bedrifvits, och

all sannolikhet föreligger, att platsen äfven för lång tid framåt årligen

kommer att tagas i anspråk för samma ändamål. Då öarna Märsgarn

och Vitsgarn utgöra en naturlig medelpunkt för öfningsområdet samt

mellan sig innesluta en ej obetydlig hamnbassäng, finner jag förslaget

att å dessa öar inköpa mark synnerligen ändamålsenligt. Jag anser

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t Nåd. Proposition No 102. 11

emellertid, att det ifrågasatta förvärfvet bör utan olägenhet kunna inskränkas

att omfatta det salubjudna hemmanet I * 3/ic mantal Västra Vitsgarn

n:o 2 med holmen Märsgarn. Denna fastighet, som innehåller en

areal af öfver 100 hektar mark, bör sålunda erbjuda tillräckligt utrymme

för öfningars bedrifvande i land. Dessutom begränsas omförmälda hamnbassäng

mellan Vitsgarn och Märsgarn, på sätt framgår af ofvan omförmälda

ägokarta, till största delen af samma fastighets ägor, hvadan

genom förvärf af fastigheten behofvet att förfoga öfver vattenområde

till hamn och för vissa öfningar synes mig blifva i tillräcklig omfattning

tillgodosedt. Mot storleken af den fordrade köpeskillingen, 15,000

kronor, torde, med hänsyn till arealen, anmärkning ej kimna framställas.

Såsom marinförvaltningen upplyst, utbetalades till strandägare vid Hårsfjärden

i markhyra och ersättning för förstördt fiske m. m. under år

i.909 öfver 2,000 kronor. Efter inköp af ifrågavarande hemman torde

största delen af dylika ersättningar ej vidare behöfva ifrågakomma.

Vid nu angifna förhållanden synes ifrågavarande förvärf äfven från

ekonomisk synpunkt kunna betecknas såsom särdeles fördelaktigt.

Kostnaden för inköpet af hemmanet bör, enligt min åsikt, lämpligen

bestridas af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Hvad därefter beträffar frågan om nyttjanderätt för flottans räkning

af väg från Vitså hamn till närmaste järnvägsstation anhåller jag att i

sinom tid få återkomma till denna fråga, därest omständigheterna skulle

därtill föranleda.

I det af 1906 års riksdag beviljade extra ordinarie anslag å 5,000

kronor till arfvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda personer

samt medikamenter, bad m. m. ingick, bland annat, ett beräknadt

belopp af 500 kronor för diverse behof.

Sedan, på sätt statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för den

12 januari 1909, bilagdt samma års statsverksproposition, utvisar, stationsbefälhafvaren

vid flottans station i Stockholm anmält, att denna

anvisning vore för sitt ändamål otillräcklig, samt marinförvaltningen

förordat ökning af densamma, framlade Kungl. Maj:t inför 1909 års

riksdag behofvet af ökning af anvisningen till 1,000 kronor, i sammanhang

hvarmed Kungl. Maj:t gjorde framställning om höjning af anslaget

för bättre tillgodoseende af jämväl andra ändamål; och biföll

Riksdagen Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Till följd af sålunda och tidigare beviljad förhöjning af berörda

anslag utgör detta för innevarande år 9,398 kronor.

Angående

täckande af

brist i anslaget

till arfvoden

åt vid

skeppsgossekåren

i Marstrand

anställda

personer

samt

medikamenter,

bad m. m.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Angående an

skaffning af

laddöfningsapparater.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

I underdånig skrifvelse den 30 september 1909 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1911 bar marinförvaltningen

anfört, att sedan 1908 års räkenskaper för skeppsgossekåren efter ingången

af år 1909 afslutats, det visat sig, att för diverse behof den

därtill lämnade medelsanvisningen blifvit så betydligt öfverskriden, att

å anslaget för år 1908 uppstått en brist af icke mindre än kronor

2,733: 90. Härtill hade enligt från vederbörande infordrad förklaring i

någon mån bidragit, att en del utgifter, som rätteligen tillhört år 1907,

icke kunnat i räkenskapen afföras förr än år 1908, men hade hufvudsakliga

anledningen varit, att under första tiden för skeppsgossekårens

förläggning i Marstrand förekommit en del smärre oberäknade utgifter,

hvilka icke kunnat från annan titel bestridas och hvilka kunde antagas

icke vidare skola återkomma. Marinförvaltningen hade äfven vidtagit

åtgärd i syfte, att utgifterna för diverse behof vid kåren hädanefter

skulle kunna hållas inom anvisadt belopp.

Då ämbetsverket icke disponerade tillgångar, hvilka kunde användas

till täckande af ifrågavarande brist, anhöll marinförvaltningen

om beredande af härför erforderliga medel.

Det är naturligen att beklaga, att ett så afsevärdt öfverskridande

af omförmälda anvisning ägt rum, men såsom myndigheterna framhållit,

uppstå ej sällan under första tiden af en ny förläggning extra

utgifter, hvilka ej på förhand låtit sig beräknas. Sedan organisationen

af kåren numera blifvit fullt genomförd och dessutom beloppet af anvisningen

höjts till 1,000 kronor, torde vidare öfverskridande däraf ej

vara att befara. För täckande af ifrågavarande brist synas mig femte

hufvudtitelns allmänna besparingar lämpligen böra tagas i anspråk.

Efter framställning af Kungl. Maj:t i proposition n:r 117 till 1908

års riksdag medgaf Riksdagen, att af femte hufvudtitelns allmänna besparingar

skulle få användas, bland annat, ett belopp af 14,250 kronor

till anskaffning af laddöfningsapparater för marinen. På sätt framgår

af protokollet öfver sjöförsvarsärenden för den 20 mars 1908, bilagdt

nämnda proposition, beräknades af berörda belopp 2,750 kronor till

anskaffning af dylika apparater för kustartilleriets behof samt återstoden

11,500 kronor för anskaffning för flottans räkning af 13 sådana apparater

för 15 cm. ammunition och 1 apparat för 12 cm. ammunition,

hvilken sistnämnda apparat, såsom dittills opröfvad, afsågs för försöks

anställande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

Uti ämbetsskrifvelse den 13 augusti 1909 har marinförvaltningen

anfört, bland annat, följande.

Högste befälhafvaren öfver 1909 års kusteskader hade uti afgifven

generalrapport uttalat önskvärdheten af att laddöfningsapparater anskaffades

för öfning såväl med 12 cm. som med lätta snabbskjutande

kanoner. Den laddöfningsapparat för 12 cm. ammunition, som

anskaffats för de år 1908 anvisade medlen, hade för pröfning varit utlämnad

till speciella skjutskolan, hvarest dess konstruktion befunnits

lämplig, ehuru materialet på vissa ställen behöfde stärkas. Om man

beräknade, att 12 cm. laddöfningsapparater borde tilldelas en hvar af

tre pansarbåtar samt dessutom fyra apparater Karlskrona och tre

Stockholms station att tillhandahålias stationernas exercisskolor, andra

och tredje klassens pansarbåtar samt torpedkryssare, skulle för närvarande

erfordras tio apparater och sålunda nio stycken behöfva anskaffas,

hvilket skulle betinga en kostnad, efter 820 kronor per apparat,

af tillhopa 7,380 kronor.

Marinförvaltningen instämde till fullo i högste befälhafvarens uttalande

beträffande behofvet af en laddöfningsapparat jämväl för någon

lätt snabbskjutande kanon. Då emellertid en dylik apparat, som borde

vara afsedd att representera mekanismens funktion vid en halfautomatisk

kanon, syntes blifva afsevärdt mera kostsam i utförandet än 12

och 15 cm. laddöfningsapparater, så kunde priset för en dylik första

apparat, hvaruti jämväl konstruktionskostnaden måste ingå, ej beräknas

lägre än till 1,500 kronor.

Med anledning af hvad sålunda framhållits hemställde marinförvaltningen,

att ett belopp af omkring 9,000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets

förfogande för anskaffning af laddöfningsapparater af angifven

beskaffenhet.

Chefen för marinstaben, som afgifvit infordradt yttrande i ärendet,

har tillstyrkt marinförvaltningens förslag med hemställan, att den för

snabbskjutande kanon afsedda apparaten måtte konstrueras för 75 mm.

ammunition, enär vid nyanskaffning af lätta snabbskjutande kanoner

lör bestyckning ombord å fartyg af jagares eller större cert framdeles

icke komme att anskaffas dylika af mindre än nu nämnd kaliber.

Jag anhåller få erinra, hurusom jag i yttrande till förenämnda Departements

statsrådsprotokoll den 20 mars 1908 framhöll, att vid laddöfningar med chefen''

kanon, sådana de nu böra utföras för uppdrifvande af snabbheten vid

laddningen, själfva kanonen ej med fördel läte sig använda till följd al

svårigheten att mellan de särskilda laddningarna nog hastigt få den i

s. 14 Kontrollera mot PDF

Angående

flyttning af

gnistsignalstationen

i

Får osund till

Tingstäde.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition No 102.

kanonen införda ammunitionen aflägsnad, samt att dessutom kanonens

mekanism blefve utsatt för betydande slitning, om kanonen skulle användas

för laddöfningar. Med hänsyn till berörda förhållanden vore,

enligt hvad vidare framhölls i mitt förevarande yttrande, synnerligen

angeläget att för dessa öfningar anskaffa särskilda apparater, hvilkas

konstruktioner naturligen borde fullständigt öfverensstämma med kanonernas

i de delar, som berörde laddningen.

Visserligen afsåg mitt nämnda yttrande närmast anskaffning af

apparater, som vid öfningarna skulle ersätta gröfre kanoner, men naturligen

gälla de af mig anförda skälen äfven i afseende å fördelen

att äga tillgång till apparater för inlärande af laddning af lätta

kanoner.

Mot det föreslagna antalet apparater för 12 cm. ammunition har

jag intet att erinra; likasom jag anser, att för försöks anställande en

laddöfningsapparat af ringare kaliber nu bör anskaffas och att denna

enligt chefens för marinstaben åsikt lämpligast bör konstrueras för 75

mm. ammunition.

De erforderliga medlen, högst 9,000 kronor, synas mig böra bestridas

af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Uti underdånig skrifvelse den 4 augusti 1908 har marinförvaltningen

— under erinran att ämbetsverket förut föreslagit förflyttning af

Kungsliolms forts gnistsignalstation till Karlskrona örlogsvarf, för att

densamma därstädes skulle vara mindre utsatt för förstöring vid eventuell

beskjutning — hemställt, huruvida det ej af samma skäl vore

lämpligt att, i sammanhang med moderniseringen af fästningarnas gnistsignalmaterial,

gnistsignalstationen i Fårösund förflyttades från sin nuvarande

plats inom därvarande norra fort till en annan mera skyddad,

där den ej så lätt som under nu för handen varande förhållanden

kunde förstöras af fientlig eld.

Beträffande val af ny plats vid en eventuell förflyttning af Fårösunds

gnistsignalstation framhåller marinförvaltningen, att nämnda station

af skyddshänsyn lämpligast torde böra förläggas till Tingstäde,

hvilken plats, efter de påbörjade befästningsanläggningarnas fullbordande,

erbjöde bästa skyddet mot stationens förstöring och dessutom

vore den punkt, som vid eventuellt anfall å Gottland antagligen komme

att kunna hållas längst. Ur teknisk synpunkt torde denna förläggningsplats

ej heller erbjuda några större svårigheter, då den läge jämförelsevis

högt (45 m. öfver hafvet) och den närmaste terrängen vore

tämligen öppen, hvilka omständigheter befrämjade gnistsignaleringen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

15

Hvad gnistsignalstationens bemanning anginge, torde denna utan svårighet

äfven efter nämnda förflyttning kunna bestridas af personal från

kustartilleridetachementet i Fårösund.

Uti ett den 15 september 1908 afgifvet gemensamt underdånigt

yttrande i detta ärende hafva cheferna för marinstaben och kustartilleriet

förklarat sig fullständigt instämma i de skäl marinförvaltningen

anfört för en förflyttning af gniststationen i Fårösund till en lämpligare

och för öfverrumplingsföretag mindre utsatt plats, hvarjemte bemälde

chefer, jämväl på de af marinförvaltningen därför angifna grunder,

förmält sig anse den lämpligaste platsen vara Tingstäde.

Härefter har militärbefälhafvaren å Gottland den 5 oktober 1908

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet och därvid ej funnit

något att erinra mot den föreslagna förflyttningen, utan ansett en dylik

åtgärd äfven ur synpunkten af Gottlands försvar synnerligen lämplig.

Vidare har chefen för generalstaben i infordradt yttrande den 14

oktober 1908 anfört, att, då den ifrågasatta förflyttningen afsåge att

bereda gnistsignalstationen ett mera tryggadt läge och då det gifvetvis

vore af största betydelse, att hvarje sådan station hade ett läge,

som skyddade den för beskjutning från sjön äfvensom för öfverrumplingsföretag

från en landstigen fiende, förflyttningen ur allmän trygghetssynpunkt

syntes önskvärd.

Slutligen har marinförvaltningen, som genom nådig remiss anbefallts

att inkomma med utredning angående kostnaden för ifrågavarande

förflyttning äfvensom med utlåtande såväl rörande gnistsignalpersonalens

inkvartering och bespisning i Tingstäde som ock i öfriga,

af förflyttningen betingade hänseenden, i skrifvelse den 10 december

1909 meddelat, bland annat, att genom fortifikationsbefälhafvarens å

Gottland försorg upprättats dels förslagsritning, försedd med karta,

beträffande plats för gnistsignalstation vid Tingstäde, dels ock kostnadsförslag

och ritningar jämte beskrifningar rörande vissa arbeten och

byggnader i och för den ifrågasatta förflyttningen. Enligt detta förslag

har kostnaden beräknats sålunda:

Nedtagning och flyttning af masten, uppsättning af densamma

i Tingstäde samt gräfning och utläggning af

jordbalansnät m. in........................................................... kronor 1,700

Uppförande af dels bostadshus för gnistpersonalen, bestående

af 1 underofficer och 2 gnistmän, hvilken

byggnad skulle inrymma på Hedra botten 2 rum_

Transport kronor 1,700

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 102.

Departements
chefen.

Transport kronor

och kök för underofficeren jämte 1 expeditionsrum

och i vindsvåningen 1 rum för gnistmännen och 1

reservrum, dels ock uthus till nämnda bostadshus ... »

Uppförande af stationshus för gnisttelegraf ........................ »

Anordnande af stängsel omkring gnistsignalstationen...... »

Oförutsedda utgifter, planering, kontroll m. m................... ))

1,700

10,000

7,300

350

1,000

Tillhopa kronor 20,350

Härtill komme, enligt af marinförvaltningens intendentafdelning

uppgjord beräkning, kostnaden för möbler

och inventarier till nämnda expeditionsrum och

manskapsrummet samt reservrummet, hvarvid jämväl

beräknats inventarier i reserv och öfriga för bostadshuset

erforderliga effekter ................................................ kronor 1,469

hvadan totalkostnaden för ifrågavarande förflyttning skulle

uppgå till ................................................................................ kronor 21,819

I sin nyssnämnda skrifvelse den 10 december 1909 har marinförvaltningen

tillika meddelat, att den å gnistsignalstationen tjänstgörande

underofficeren, förutom fri bostad, skulle äga rätt till uppvärmning och

belysning af bostaden; att gnistmännen, hvilka komma att inkaserneras

i bostadshuset, skulle bespisas genom militärbefälhafvarens å Grottland

försorg mot ersättning af anslaget till naturaunderkåll åt kustartilleriets

manskap; samt att arméförvaltningens fortifikationsdepartement

förklarat sig icke hafva något att erinra mot upplåtande till sjöförsvaret

af den för gnistsignalstationens anordnande af fortifikationsbefälhafvaren

föreslagna platsen, hvilken funnes angifven å förenämnda, handlingarna

i ärendet bilagda karta; hvarjämte marinförvaltningen anhållit om bemyndigande

för ämbetsverket att verkställa ifrågavarande förflyttning

och af omhänderhafvande medel förskjuta den härför beräknade kostnaden,

21,819 kronor, att framdeles anmälas till ersättande af femte

hufvudtitelns allmänna besparingar i den mån de därtill lämnade tillgång.

Lika med marinförvaltningen och öfriga i ärendet hörda myndigheter

anser jag den föreslagna förflyttningen böra komma till utförande;

och synes mig den härmed förenade kostnaden lämpligen böra bestridas

af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 102.

Uti underdånig skrifvelse den 10 mars 1909 har befälhafvande Angående

amiralen i Karlskrona meddelat, att infanteribefälhafvaren i Karlskrona “””eiefönfästning

anmält, att, sedan öfverenskommelse numera träffats med in- förbindelse

vånarna å ön Senoren om rätt för Karlskrona grenadjärregemente att ^eendor™

bedrifva öfningar å ön samt därstädes uppförts en barack, dit trupp

ofta förlädes, behofvet af telefonförbindelse till ön skarpt framträdt samt

att sådan telefonförbindelse vore oumbärlig vid fästningens försättande

i försvarstillstånd och vid alla öfningar för detta ändamål.

Infanteribefälhafvaren hade äfven framhållit, att ifrågakomna telefon

ledning borde dragas genom minörbaracken vid Skällösund, samt att det

vore lämpligt, dels att, för vinnande åt befolkningens i Senoren tillmötesgående

vid anläggningen och vidmakthållandet af ledningen, densamma

upplätes till befolkningens begagnande under de tider, den icke

användes för kronans behof, dels ock att ledningen för erhållande af

ständig telefonpåpassning framdroges till Östernäs by å Senoren.

Befälhafvande amiralen, som fullständigt instämde i hvad infanteribefälhafvaren

sålunda föreslagit, hade låtit utarbeta kostnadsförslag rörande

den ifrågasatta telefonlinjen samt träffat skriftligt aftal med Senorens

befolkning angående i hvad mån den vore villig bidraga, till

linjens upprättande. I detta aftal hade befolkningen förklarat sig villig

att anskaffa, uppsätta och underhålla stolpar till ledningen mellan infanteribaracken

och Östernäs by, mot det att den erhölle tillstånd att

begagna sig af telefonledningen Senoren—Sturkö—Karlskrona på samma

villkor, som Kungl. Maj:t fästat vid det den 14 oktober 1904 lämnade

nådiga medgifvandet för Sturkö församling att få begagna flottans

telefonledning till Sturkö.

Befälhafvande amiralen anhöll i underdånighet, att nödiga .medel

snarast möjligt måtte utanordnas för den föreslagna telefonledningens

anläggning samt att Senorens befolkning måtte tillåtas att på angifna

villkor få begagna sig af ledningen.

Enligt det, kostnadsförslag, som befälhafvande amiralen låtit uppgöra,

skulle den nya telefonledningen anordnas på följande sätt.

Kronan äger en undervattenskabel från Karlskrona till norra

spetsen af Sturkö. Vid kabelfästet å Sturkö är anknuten en privat

stolplinje till Tockatorps by. Såsom ofvan omnämnts, har Kungl. Maj:t

den 14 oktober 1904 medgifvit berörda anknytning, och fästes vid detta

medgifvande såsom villkor dels att det privata användandet af telefonledningen

komme att ordnas så, att detsamma oj föranledde olägenhet

eller kostnad för kronan, dels att Sturkö församling själf uppgjorde

kontrakt med telegrafstyrelsen rörande samtalen och att församlingen

Bih. till Riksd. Prot. I9l0. 1 Sami. 1 Afd. 71) Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

%

Kung!. Maj:fs Nåd. Proposition N;o 102.

själf hölle sig med telefonstation och telefonapparat jämte nödiga ledningar

för anknytning, dels ock att kronan ägde att, om och när helst

sa påfordrades, med afstångande af telefonledningen från enskildt användande,

uteslutande begagna sig af densamma utan att någon ersättningsskyldighet

eller annan kostnad för kronan härigenom förorsakades.

För den nu ifrågasatta förbindelsen skulle sålunda behöfva byggas

en stolplinje från Tockatorp öfver Bredavik, Frennatorp och Skällenäs

till minörbaracken å Västra Skällö, där den skulle anknytas till en

undervattenskabel i Skällösund till Senorens strand, samt vidare en

stolplinje förbi infanteribaracken till Östernäs.

Det belopp, som skulle behöfva anvisas under femte hufvudtiteln

för ifrågavarande linjes anläggning, har beräknats till 2,119 kronor, som

specificerats på följande sätt:

124 st. stolpar å kr. 5,5............................*....................

5,6 km. stolpsättning å kr. 35 pr km........................

7 km. linjetråd med uppläggning å kr. 85 pr km.

300 in. tvåledarekabel å kr. 1,15....................................

Impregnering, transporter m. m...................................

kronor 682

» 196

» 595

)) 345

)) 301

Summa kronor 2,119

Beräkningen är uppgjord under förutsättning af att Senorens befolkning

fullgör sitt ofvan angifna åtagande. För kronans del skulle myndigheterna

i Karlskrona fästning anskaffa stolpar och tvåledarekabel,

utlägga denna och transportera stolparna till arbetsplatsen äfvensom

ombesörja alla öfriga för arbetet behöfliga transporter af arbetsfolk och

materiel, hvaremot stolplinjerna och de dubbeltrådiga ledningarna skulle

anläggas af telegrafverket.

Marinförvaltningen, som anbefallts att afgifva utlåtande i ärendet,

har anmält, att några medel för anordnande af den föreslagna telefonförbindelsen

icke äro för närvarande att tillgå å femte hufvudtiteln.

Telegrafverket har meddelat, att de arbeten, som enligt förslaget

skulle utföras genom telegrafverkets försorg, kunna af verket för beräknad

kostnad utföras.

Departements- Den förebragta utredningen synes mig ådagalägga, att den ifrågachefen-

satta telefonförbindelsen är af behofvet påkallad för öfningarnas bedrifvande

å Senoren samt för Karlskrona fästnings försättande i försvarstillstånd,

och har jag intet att erinra mot det upprättade förslaget för

telefonledningens utförande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

Den erforderliga kostnaden torde kunna bestridas af femte hufvudtitelns

allmänna besparingar.

Med anledning af hvad ofvan blifvit anfördt får jag i underdånighet

hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,

att af femte hufvudtitelns allmänna besparingar må användas:

till anskaffning och anordnande af hissar i flottans

sjukhus i Karlskrona ..................................................

till inköp för öfningsändamål af 3/ig mantal Västra

Vitsgarn n:o 2 med holmen Märsgarn i Muskö

socken................................................................................

till täckande af brist i anslaget till arfvoden åt vid

skeppsgossekåren i Marstrand anställda personer

samt medikamenter, bad m. m..................................

till anskaffning af laddöfningsapparater...........................

till flyttning af gnistsignalstationen i Fårösund till

Tingstäde.........................................................................

till anordnande af telefonförbindelse med ön Senoren

eller för nämnda, särskilda ändamål sammanlagdt......

kronor 13,360: —

» 15,000: —

» 2,733: 90

» 9,000: —

» 21,819: —

» 2,119: —

kronor 64,031: 90

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla; och skulle nådig proposition till

Riksdagen aflåtas af den lydelse, en vid detta protokoll

fogad bilaga utvisar.

Ex protocollo:

R. Sundin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1910:43 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående användande af allmänna besparingar å riksstatens femte hufvudtitel till anska s. 1 i texten