Sök i Ratio Lex

Angående ny pensionsstat för daglönare vid marinenf

1910-03-11 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:104, Angående ny pensionsstat för daglönare vid marinenf

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj ds Nåd. Proposition No 104.

1

N:0 104.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående

ny pensionsstat för daglönare vid marinenf gifven

Stockholms slott den 11 mars 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

antaga följande förändrade grunder för pensionering af de vid

marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och öfriga daglönare

att från och med år 1911 tillämpas, nämligen:

1.

För rätt att komma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att

hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva uppnått

65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på

grund af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter miiMre tjänlig

till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd lefnadsålder af 55 år befinnas

af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till

utförande af arbete därstädes.

2.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid

en tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt för

annan daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänstår därutöfver höjes

pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare och 10 kronor

för annan daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra för förman

och sjukvaktare 625 kronor samt för annan daglönare 450 kronor.

3.

För erhållande af pension såsom förman erfordras att hafva innehaft

befattning som förman i minst två år.

Bill. till Iiiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 81 Htljt. (No 104.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

4.

Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla

ifrågavarande förmän, sjukvaktare och. öfriga daglönare, som framdeles

erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermansoch

handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången

af år 1910 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande

pensioneringsvillkor, som fortfarande skola å dem tillämpas, äfvensom

för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda förmän, hvilka i

pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hädanefter

som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.

Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas

vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

* GUSTAF ADOLF.

C. A. Ehrensvärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 104.

3

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Ehrensvärd anförde därefter

i underdånighet:

Sedan 1904 års riksdag i anledning af en utaf Kungl. Maj:t afbiten

proposition antagit förändrade grunder för pensionering af de vid flottans

militärdepåer och varfsstater anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare

och öfriga daglönare, har Kungl. Maj:t, med godkännande af samma

grunder, genom nådig kungörelse den 2 december 1904 angående pensionering

af nämnda personal förordnat, att denna med afseende a åtnjutande

af pension iördelas i tre klasser samt att i l:a klassen upptages

den, som tjänat i fyrtio år, i 2:a klassen den, som tjänat i trettio ar

och därjämte antingen uppnått sextio års ålder eller också, efter upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

nådda femtiofem lefnadsår, be finnes af behörigen styrkt sjuklighet vara

för framtiden oförmögen till utförande af arbete vid flottans depåer eller

varf, och i 3:e klassen den, som efter tjugufem års tjänst antingen uppnått

sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår,

befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till

utförande af arbete vid flottans depåer eller varf, äfvensom att pensionerna

skulle utgå i de tre klasserna sålunda, att

l:o) förmän och sjukvaktare erhålla i

l:a klassen ................................................... kronor 500: —

2:a » » 400: —

3:e )) » 300: —

2: o) annan daglönare erhåller i

l:a klassen ................................................. kronor 300: —

2:a » » 250: —

3:e » » 200: —

I berörda kungörelse föreskrifves vidare ej mindre, att nämnda

stadganden skola äga tillämpning å alla ifrågavarande förmän, sjukvaktare

och öfriga daglönare, som efter ingången af år 1905 erhålla afsked,

med undantag för de stationernas gamla timmermans- och handtverksstater

tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången af år

1904 förklarat sig önska kvarstå vid sina dittills gällande pensioneringsvillkor

och för hvilka dåvarande bestämmelser skola fortfarande tilllämpas,

äfvensom för de vid militärdepåerna och varfven anställda förmän,

hvilka i pensionshänseende äro likställda med månadslönare och

sålunda få räknas till delägare i flottans pensionskassa, än äfven att

redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas

vid den pensionsrätt, dem förut tillkom.

1904 års riksdags berörda beslut afvek i flera punkter från Kungl.

Maj:ts proposition i ämnet. Riksdagen uteslöt sålunda i propositionen

ingående bestämmelser, som afsågo att bereda pension dels åt daglönare,

hvilken tjänstgjort i krig mot rikets fiende, och dels åt daglönare, hvilken

genom olycksfall i tjänsten blifvit till arbete helt eller delvis oförmögen.

Kungl. Maj:ts proposition fördelade pensionstagarna i fyra

klasser sålunda, att i första klassen upptogos de, som drabbats af fullständig

invaliditet, till andra och tredje klasserna räknades, förutom

andra, de pensionstagare, som enligt Riksdagens beslut blefvo att hän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition ,N:o 104.

föra till respektive första och andra klassen, samt för rätt till pension

i fjärde klassen uppställdes samma fordringar som för pension i tredje

klassen enligt Riksdagens beslut, med undantag af att tjänsteåldern af

Kungl. Maj:t föreslagits till tjugu år i stället för af Riksdagen bestämda

tjugufem år. Enligt propositionen skulle slutligen pensionerna utgå till

förman och sjukvaktare med 750 kronor i l:a klassen, 600 kronor i 2:a

klassen, 450 kronor i 3:e klassen och 300 kronor i 4:e klassen samt till

annan daglönare med 500 kronor i l:a klassen, 400 kronor i 2:a klassen,

300 kronor i 3:e klassen och 200 kronor i 4:e klassen.

I fråga om den s. k. daglönarstaten och den ställning, därtill hörande

personal intager, inhämtas af det för marinen gällande reglemente,

att samma stat består af handtverksförmän, sjukvaktare, gesäller och

andra arbetare med daglön vid hvardera af flottans stationer till det antal

ändamålet kräfver. Handtverksförmän, sjukvaktare och gesäll äro i

afseende å värdighet likställda med underofficerskorpral samt annan daglönare

likställd med andra eller tredje klassens sjöman. Den daglönarstaten

tillhörande personal antages med daglön antingen för hvarje dag

eller för hvarje arbetsdag under antagningstiden — daglönare vid sjukhusinrättning

af förste läkaren samt vid öfriga inrättningar och verkstäder

af vederbörande förvaltningsdirektion eller varfsdepartementschef

— genom kontrakt på viss uppsägningstid, högst sex månader. Daglönare

kan beviljas tjänstledighet under högst tre månader, och utgår

under sjukdomsförfall i allmänhet half daglön. Därjämte är stadgadt, att

en hvar vid daglönarstaten må göra ansökan om afsked hos den myndighet,

af hvilken han blifvit antagen, samt att den, som är anställd

vid flottan genom kontrakt på viss uppsägningstid, kan af den myndighet,

som utfärdat kontraktet, uppsägas, när tjänsten sådant fordrar,

äfvensom att daglönare, som fyllt 65 år, skall, därest han enligt bestämmelserna

i förenämnda nådiga kungörelse den 2 december 1904 är

berättigad till pension, uppsägas från sin anställning vid flottan och

anmälas till pensions erhållande.

Uti en den 8 oktober 1908 dagtecknad, underdånig ansökning hafva

de vid flottans stationer anställda daglönare, med förmälan att de af

Riksdagen år 1904 ifrågavarande personal beviljade pensioner befunnits

otillräckliga för en nödtorftig bärgning, hemställt, att Kungl. Maj:t ville

hos Riksdagen föreslå en ökning af dessa pensioner till en närmare

öfverenstännnelse med hvad Kungl. Maj:t i proposition till nämnda års

riksdag föreslagit, dock att däri begärda fyra pensionsklasser finge afse

respektive 40, 35, 30 och 25 tjänstår samt att minimipensionen för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 104.

daglönare måtte höjas till 300 kronor, allt med proportionsvis förhöjd

pension för förmän.

Till närmare utveckling af berörda hemställan hafva sökandena anfört,

att de ansett sig särskildt böra framhålla inrättandet af den föreslagna

klassen för pensionstagare med 35 tjänstår såsom synnerligen

behjärtansvärdt. Då nämligen ett stort antal pensionstagare hunnit upp

till 36, 38 eller till och med 397s tjänstår, kändes det tungt för dessa

att i fråga om pensionsförmåner jämnställas med dem, som nätt och

jämnt uppnått 30 tjänstår. Då Riksdagen rubbade grunderna för Kungl.

Maj:ts förslag år 1904 om 1 O-årsklasser genom att höja minimitjänstetiden

från 20 till 25 år, syntes konsekvensen hafva fordrat en fullt genomförd

följd af 5-års klasser, synnerligast som Kungl. Maj:ts förslag om

fyra pensionsklasser då utan olägenhet för dem, det i första hand gällde,

kunnat fullt genomföras.

Hemställan om en minimipension å 300 kronor stöddes på de erfarenheter,

sökandena hittills haft därom att flera daglönare, som nödgats

afgå med 200 å 250 kronors pension, måst anlita fattigvården för sin

försörjning. För många af pensionstagarna, som på grund af uppnådd

65 års ålder måst afgå med så ringa pension som 200 å 250 kronor,

vore de af Riksdagen år 1904 beviljade pensioner till skada i stället för

gagn. Dessförinnan hade nämligen daglönarna fått tjänstgöra nästan

huru länge som helst. Det nuvarande tvånget för dem att afgå vid uppnådda

65 år utan annan hjälp än denna lilla pension bragte många af

dem att söka sig in på fattigvården till full försörjning, i hvilket fall

pensionen endast blefve en lindring för kommunens skattdragare. Kungl.

Maj:ts förslag till 1904 års riksdag innehöll visserligen äfven förslag

om en minimipension af 200 kronor, men förutsattes för rätt därtill en

tjänstetid af blott 20 års längd. Då Riksdagen höjde minimitjänstetiden

till 25 år, syntes den äfven bort höja minimipensionen.

Öfver ifrågavarande ansökning hafva infordrade underdåniga utlåtanden

afgifvits af marinförvaltningen, som dessförinnan hört vederbörande

myndigheter vid flottans stationer, samt af statskontoret och direktionen

öfver flottans pensionskassa.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona samt varfscliefen

därstädes hafva öfverlämnat och såsom eget utlåtande åberopat ett af

departementscheferna vid varfvet afgifvet gemensamt yttrande. I detta

tillstyrkes ökning af ifrågavarande pensionsbelopp såsom af behofvet

synnerligen påkallad och vitsordas riktigheten af det uppgifna förhållandet,

att de nuvarande pensionsbeloppens ringhet föranledt, att pensionstagare

på grund af rådande höga lefnadskostnader icke förmått

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

att nödtorftigt försörja sig, utan måst intagas i allmänna fattigvårdens

försörjningsinrättning eller därifrån njuta understöd. Sålunda funnes

år 1909 å Karlskrona fattigvård tre pensionerade daglönare, som intagits

till full försörjning, och tolf pensionerade daglönare, som åtnjöte understöd

med belopp från 4 kronor till 10 kronor i månaden. Sökandenas

framställning om inrättande af fyra pensionsklasser med 5 års ökad

tjänstetid mellan hvar och en af dem syntes befogad och tillstyrktes

såsom billig och rättvis. Ålder vid antagning till daglönare vore i

regel mellan 18 och 35 år, men de yrkeskunniga daglönarna vore ofta

22 till 30 år gamla, då de antoges vid varfvet. Då den nuvarande

högsta pensionsåldern, 65 år, af flera skäl borde bibehållas, komme säkerligen

endast fä daglönare att uppnå 40 tjänstår, men efter all sannolikhet

mängden af de yrkeskunniga att hinna till 35 tjänstår. Den

föreslagna pensionsklassen, upptagande dem, som tjänat i 35 år och

uppnått 65 lefnadsår, vore därför uppenbarligen af största betydelse.

Såsom lämpliga pensionsbelopp föresloges till:

l:a kl. 2:a kl. 3:e kl. 4:e kl.

Förman och sjukvaktare............ kr. 700:— 600:— 500:— 400: —

Annan daglönare ...................... » 450: — 400: — 350: — 300: —

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm har uttalat, att

det icke syntes kunna bestridas, att de af 1904 års riksdag beviljade

pensionsbeloppen för flottans daglönare blifvit så knappt tillmätta, att

de icke vore tillräckliga äfven för de enklaste lefnadsbehof. Följden

häraf hade äfven blifvit, att kommunernas fattigvård i förekommande

fall måst bidraga till dessa pensionärers underhåll. Då det emellertid

icke vore klokt eller staten värdigt att på detta sätt afskeda i dess

tjänst anställda personer utan att någorlunda trygga dessas ålderdom,

ansåg stationsbefälhafvaren, att man så vidt möjligt borde tillmötesgå

ifrågavarande framställning.

Under anslutning till den föreslagna indelningen af pensionstagarna

i fyra klasser har stationsbefälhafvaren hemställt, att pension måtte bestämmas

sålunda till:

l:a kl. 2:a kl. 3:e kl. 4:e kl.

Förman och sjukvaktare............ kr. 650:— 600:— 500:— 400: —

Annan daglönare ........................ » 450: — 400: — 350: — 300: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 104.

I underdånigt utlåtande den 30 mars 1909 liar marinförvaltningen

till en början framhållit, att det icke syntes tillkomma ämbetsverket i

dess egenskap af marinens tekniska och ekonomiska öfverstyrelse att i

detalj yttra sig angående förevarande hemställan eller för egen del afgifva

positivt förslag till frågans lösning.

Beträffande däremot frågan, huruvida från marinens synpunkt ett verkligt

behof förefunnes af förbättrade pensionsvillkor för daglönare, erinrade

marinförvaltningen därom, att ämbetsverket tidigare i skrifvelse till

departementschefen den 16 juni 1905 samt i underdåniga utlåtanden den

6 mars 1906 och den 22 juni 1908 med anledning af remisser å ansökningar

af daglönare i enahanda syfte redan framhållit, att genom 1904

års riksdags beslut en sådan nedsättning skett uti de af Kung!. Maj:t

för daglönarna föreslagna pensionsbeloppen, hvilka då ansetts vara efter

behofvet tillmätta, att de nya pensionerna redan från begynnelsen varit

otillräckliga för tryggande af daglönarens existens, då han blefve till

följd af sjuklighet eller ålder förpliktad att lämna kronans tjänst. Efter

den under de sista åren inträffade afsevärda stegringen i lefnadskostnaderna

hade det blifvit än ytterligare påtagligt, att nu gällande pensionsstat

icke tillförsäkrade vederbörande pensionstagare ens den torftigaste

ålderdomsförsörjning. Stationsmyndigheternas yttranden hade ock

bekräftat riktigheten af sökandenas påstående, att ett ej ringa antal

pensionerade daglönare för närvarande helt eller delvis läge den allmänna

fattigvården till last. Då förmånen af pension öfverhufvud

blifvit tillförsäkrad en viss kategori af statstjänare, hvilka fullgjorde ett

arbete, som vore stadigvarande och för staten nödvändigt, syntes ock

statens värdighet och välförstådda intresse kräfva, att åt denna förmån

gåfves den omfattning, som vore erforderlig, för att därmed afsedt ändamål

skulle kunna åtminstone i någon mån uppnås. Härvid finge ej

heller förbises, att goda pensionsvillkor utgjorde ett verksamt medel till

underlättande af rekryteringen af arbetarestammen vid flottans depåer

och verkstäder samt framför allt till kvarhållande i marinens tjänst af

redan anställda dugliga arbetare, hvarigenom yrkesskickligheten inom

daglönarkåren kraftigt befrämjades.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen

om åtgärders vidtagande för beredande af förmånligare pensionsvillkor

åt ifrågavarande personal.

Statskontoret har i utlåtande den 25 november 1909 anfört, att de

nuvarande pensionsbeloppen för daglönare måste utan tvekan anses för

knappt tillmätta. Det minsta pensionsbelopp, som vid uppnådda 55 lef
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

9

nads- och 25 tjänstår skäligen borde ifrågakomma, syntes vara 300 kronor.

Härför hade de i ärendet förut hörda myndigheter anfört goda

skäl; och hade statskontoret i detta afseende icke annat att tillägga, än

att det sålunda angifna beloppet motsvarade hvad Riksdagen under senare

åren vid flera tillfällen i pension beviljat arbetare, som under en

tid af omkring 25 år varit anställda vid statens fästnings- eller järnvägsbyggnader

och uppnått hög ålder eller af annan anledning blifvit

oförmögna att förvärfva sitt uppehälle. Statskontoret ville exempelvis

erinra, hurusom 1906 års riksdag i anledning af Kungl. Maj:ts förslag

om beredande af pensioner åt åtskilliga förmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader beviljat pensioner å 300 kronor åt dem bland de

föreslagna, hvilka uppnått minst 55 lefnadsår och räknade minst 24

tjänstår, hvaremot åt öfriga, som icke uppfyllde berörda villkor, endast

anvisades gratifikationer för en gång.

Om lägsta pensionsbeloppet bestämdes till 300 kronor och afsåges

tillkomma åldrig daglönare vid uppnådda 25 tjänstår, syntes lägsta pensionsbeloppet

för förman och sjukvaktare under enahanda omständigheter

böra utgöra 400 kronor. I båda fallen syntes ett större antal tjänstår

fortfarande böra medföra förhöjning af pensionsbeloppen. Det hade särskildt

klagats öfver den tvära öfvergången mellan l:a och 2:a pensionsklassen,

hvilken gjorde, att en tjänstetid af ända inemot tio år komme

att sakna inverkan på pensionsbeloppets storlek. Denna klagan syntes

fullt befogad. Till afhjälpande af den sålunda anmärkta olägenheten

hade föreslagits upprättande af en ny klass, afsedd för dem, som uppnått

35, men icke 40 tjänstår. Emellertid ville det synas statskontoret,

som om, äfven med den sålunda föreslagna förändringen, pensioneringen

fortfarande komme att lida af en ojämnhet, som utan svårighet skulle

kunna undvikas. Statskontoret ville för sin del förorda, att klassindelningen

borttoges och ifrågavarande pensionering ordnades så, att pensionerna

från ofvan angifna minimibelopp ökades för hvarje fullt tjänstår

utöfver 25 med visst belopp, förslagsvis 15 kronor för förman och sjukvaktare

samt 10 kronor för annan daglönare, intill dess visst maximibelopp

uppnåtts vid en tjänstetid af 40 år, d. v. s. — med beräkning

af nyss föreslagna årsförhöjning — en maximipension för förman och

sjukvaktare af 625 kronor och för annan daglönare af 450 kronor.

Beträffande villkoren i öfrigt syntes det statskontoret riktigast från

principiell synpunkt och äfven eljest lämpligt, att pensionsåldern i regel

sammanfölle med tidpunkten för tvungen afgång, 65 lefnadsår, men

under vissa villkor borde tillfälle beredas för tidigare afgång med pension,

nämligen dels vid 60 lefnadsår under förutsättning af försvagadt

Bill. till Riksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 81 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition No 104.

hälsotillstånd eller nedsatt arbetsförmåga, dels ock redan vid 55 års

ålder, om vederbörande till följd af sjuklighet blifvit för framtiden till

arbete oförmögen.

De sålunda föreslagna ändrade bestämmelserna för pensioneringen

af ifrågavarande personal torde böra gälla för alla, som efter ingången

af år 1911 erhölle afsked, samt tillämpningen i öfrigt begränsas på sätt

som skett med afseende å 1904 års stadganden i ämnet.

Att de nya bestämmelserna skulle, om de komme att tillämpas,

medföra ökade kostnader för statsverket, vore gifvet. I hvilken grad

detta blefve fallet, vore statskontoret, i saknad af nödiga upplysningar,

icke i stånd att fullständigt utreda. Då emellertid kostnadsökningen

under de närmaste åren säkerligen icke blefve afsevärd samt det för

ifrågavarande personals pensionering anvisade anslag, som under senare

åren ungefär motsvarat behofvet, vore af förslagsanslags natur, syntes

någon tids erfarenhet om verkningarna af de nya bestämmelserna kunna

afvaktas, innan förhöjning af anslaget påkallades.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde statskontoret,

att Kungl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga

följande förändrade grunder för pensionering af de vid flottans militärdepåer

och varfsstater anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och

öfriga daglönare att från och med år 1911 tillämpas, nämligen:

1.

För rätt att komma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att

hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva uppnått

65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på grund

af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete

vid flottans depåer och varf eller ock efter uppnådd lefnadsålder

af 55 år befinnas af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen

till utförande af arbete därstädes.

2.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid

en tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt för

annan daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänstår därutöfver höjes

pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare och 10

kronor för annan daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra för

förman och sjukvaktare 625 kronor samt för annan daglönare 450 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

3.

11

Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla

ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles

erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermansoch

handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången

af år 1910 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande

pensioneringsvillkor, som fortfarande skola å dem tillämpas, äfvensom

för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda förmän, hvilka i

pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hädanefter

som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.

Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas

vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.

Direktionen öfver flottans pensionskassa har enligt utlåtande den 24

januari 1910 i hufvudsak biträdt statskontorets förslag samt allenast i

ämnet gjort följande erinringar.

Förslaget innebure i så måtto afvikelse från nuvarande bestämmelser

uti Kungl. kungörelsen den 2 december 1904, att det hittills för

pensions erhållande uppställda villkoret om vitsord att i tjänsten hafva

sig redligt och väl skickat ej intagits. Att detta villkor borttoges, funne

direktionen vara riktigt. Bestämmelser saknades nämligen alldeles om

de grunder, efter hvilka vitsord för tjänstgöring skulle gifvas, och följaktligen

vore icke uteslutet, att vitsordet kunde blifva beroende på personligt

godtycke hos den, som hade att i hvarje särskildt fall afgifva

dylikt intyg. Härtill komme, att den, som så länge tillåtits kvarstå i

tjänst, att hans tjänstetid berättigade till pension, i och för sig måste

anses trader tjänstetiden hafva skickat sig så, att han, oberoende, af

möjligen erhållna bestraffningar och därpå grundadt mindre godt vitsord

om tjänstgöringen, borde anses berättigad till pension.

Enligt nu gällande stadganden kunde daglönare redan vid fyllda

60 års ålder pensioneras ensamt på grund af tjänstetid, under det att

statskontorets förslag tillerkände daglönare rätt till pension på denna

grund först vid 65 års ålder, hvaremot han erhölle pension vid 60 lefnadsår,

endast om lura på grund af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta

krafter befunnes vara mindre tjänlig till arbete vid flottans depåer

och varf. Om ändring i förslaget i denna del ansåg direktionen sig

icke böra hemställa, men hade dock velat framhålla denna olikhet mellan

nu gällande stadganden och förslaget. ....

Beträffande den föreslagna pensionen till förmän ville direktionen

hemställa om sådan ändring i stadgandena därom, att såsom villkor för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefens
yttrande.

Kungl Maj.is Nåd. Proposition N:o 104.

pensionering såsom fönnan sattes att hafva innehaft befattningen i minst

tva år. I motsatt fall torde kunna inträffa, att en daglönare omedelbart

före afskedandet endast för att tillförsäkras den större pensionen uppflyttades

till förman.

I stället för uttrycket »flottans depåer och varf», som förekomme i

statskontorets förslag, användes numera benämningen »flottans stationer»,

men då äfven daglönare, som eventuellt anställdes vid kustartilleriet,

borde vara lika väl som de vid flottan berättigade till pension, syntes,

enligt ^ direktionens mening, ifrågavarande grunder böra gälla för pensionering

af de »vid marinen» anställda förmän m. fl.

I statskontorets förslag framhölles icke, huruvida förevarande bestämmelser

skulle gälla pensionering af såväl manliga som kvinnliga

eller blott af manliga daglönare, men borde detta, enligt hvad erfarenheten

i fråga om tydningen af kungörelsen den 2 december 1904 gifvit

vid handen, tydligt utmärkas. I detta afseende erinrades, hurusom direktionen

tidigare i ett den 28 april 1908 afgifvet underdånigt utlåtande

öfver en kvinnlig daglönares ansökning om pensionsrätt anfört, att det

icke kunde vara med rättvisa och billighet förenligt, att, då staten antog6

såväl manliga som kvinnliga daglönare under alldeles likartade förhållanden,

staten skulle genom pension draga försorg om den manliga

daglönaren, men däremot lämna den kvinnliga daglönaren utan sådant

understöd, och att direktionen därför ansåge, att äfven kvinnlig daglönare

borde erhålla rätt att efter viss tjänstetid och vissa lefnadsår erhålla pension.

Under åberopande af dessa uttalanden har direktionen föreslagit,

att förevarande bestämmelser skola gälla pensionering af de vid marinen

anställda, manliga såväl som kvinnliga, förmän bland daglönare, sjukvaktare

och öfriga daglönare.

Slutligen har direktionen till någon ledning för beräknande af den

ökade kostnaden för pensionering enligt statskontorets förslag, jämförd

med kostnaden enligt nu gällande bestämmelser, låtit upprätta och med

sitt utlåtande öfverlämnat en uträkning, utvisande, att summan af de vid

1909 års slut utgående årliga pensioner till förmän bland daglönare,

sjukvaktare och öfriga daglönare, livilka pensionerats enligt föreskrifterna

i kungörelsen den 2 december 1904, utgjorde 42,650 kronor samt

att samma pensioner, beräknade enligt statskontorets förslag, skulle

hafva uppgått till 61,390 kronor, hvadan ökningen således skulle belöpt

sig till 18,740 kronor.

Den förebragta utredningen synes mig otvetydigt ådagalägga, att

de för ifrågavarande personal nu bestämda pensionsbelopp äro för knappt

tillmätta, samt att den nuvarande klassindelningen af pensionstagarna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 104.

13

icke är ägnad att uppfylla berättigade fordringar å väl afvägda pensionsförliöjningar

i förhållande till längre tjänstetid. En omreglering af

dessa pensionsförhållanden synes mig därför framstå såsom en nödvändighet,

och anser jag, att för vidtagande däraf det af statskontoret framlagda

förslag i allt väsentligt bör följas. Beloppet af den däri upptagna

minimipension för förman och sjukvaktare, 400 kronor, har förordats

äfven af öfriga myndigheter, och minimipensionen för annan

daglönare, 300 kronor, öfverensstämmer med den af sökandena själfva

gjorda hemställan. Att, såsom statskontoret föreslagit, låta hvarje nytt

tjänstår, som förflyter efter uppnåendet af lägsta tjänsteåldern för pensionsrätt

och intill dess en tjänstetid af 40 år hunnits, medföra en ökning

af eventuellt pensionsbelopp synes mig på bästa möjliga sätt tillgodose

den längre tjänstetidens rätt till inflytande å pensioneringen.

De af statskontoret föreslagna beloppen för dylik pensionsökning förefalla

mig väl afpassade. Då enligt min uppfattning skyldigheten för pensionsberättigad

daglönare att afgå vid uppnådda 65 lefnadsår bör kvarstå,

finner jag äfven synnerligen välbetänkt att låta, såsom statskontoret

föreslagit, rätten för den arbetsduglige daglönaren att vinna full pension

inträda först vid samma lefnadsålder, men att afgång med pension kan

tidigare medgifvas för den, som på grund af sitt hälsotillstånd är

mindre tjänlig eller rent af oförmögen till arbete.

Hvad direktionen öfver flottans pensionskassa hemställt därom, att

som villkor för pensionering såsom förman måtte stadgas att hafva innehaft

sådan befattning i minst två år, anser jag mig böra biträda, likasom

jag i öfverensstämmelse med den af direktionen uttalade åsikt finner förevarande

pensioneringsgrunder böra gälla »vid marinen» anställda daglönare.

Med afseende å direktionens påpekande, att i statskontorets förslag

bland villkoren för pensions erhållande ej upptages fordran om vitsord

att i tjänsten hafva sig redligt och väl skickat, anhåller jag få erinra,

att det nu gällande stadgandet i detta afseende tillkommit, utan att det

förut upptagits i de af Riksdagen godkända grunderna för ifrågavarande

pensionering, hvadan anledning icke kan anses hafva förelegat för statskontoret

att inlåta sig å frågan om detta villkors bibehållande eller borttagande.

Lika med direktionen finner jag detta villkor böra upphöra

att gälla, i hvilket afseende jag i sinom tid torde få göra underdånig

framställning.

Vidkommande därefter direktionens förslag, att ifrågavarande bestämmelser

måtte vinna tillämpning jämväl å kvinnliga daglönare, anser

jag väl, att rätt till pension bör beredas äfven kvinnliga daglönare.

Men det synes mig långt ifrån tydligt, att enahanda bestämmelser i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 104.

fråga om tjänstår, lefnadsålder m. m. böra i pensionshänseende gälla

för kvinnliga daglönare som för manliga, utan torde utredning vara

erforderlig rörande de särskilda förhållanden, som kunna öfva inflytande

på pensionering af kvinnliga daglönare. Då dylik utredning hvarken af

direktionen förebragts eller i öfrigt nu föreligger, anser jag ej heller,

att den föreliggande frågan om förbättrad pensionering af de manliga

daglönarna bör ställas i samband med eller uppehållas af ett eventuellt

förslag till sådan förmån för deras kvinnliga kamrater.

Intill dess sistberörda angelägenh et vunnit slutgiltig lösning,

torde i förekommande fall, då kvinnlig daglönare uppnår pensionsberättigande

ålder, särskild framställning om pension till sådan daglönare böra

göras hos Riksdagen. Jag anhåller få nämna, att en till Kungl. Maj:t

ställd ansökning af en kvinnlig daglönare om pension för närvarande är

föremål för utredning af vederbörande myndighet och att jag hoppas

inom kort kunna'' underställa denna ansökning Kungl. Maj:ts pröfning,

för att den sedan möjligen må framläggas för den nu samlade Riksdagen.

Hvad slutligen den ökade kostnaden för ett genomförande af ifrågasatt

förbättring af de manliga daglönarnas pensionering beträffar, anser

jag lika med statskontoret, att förhöjning af vederbörande anslag för

närvarande icke bör påkallas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Kungl.

Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen

att antaga följande förändrade grunder för pensionering af de vid

marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och öfriga daglönare

att från och med år 1911 tillämpas, nämligen:

1.

För rätt att komma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att

hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva uppnått

65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på

grund af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig

till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd lefnadsålder af 55 år

befinnas af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen

till utförande af arbete därstädes.

2.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid

en tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 104.

15

för annan daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänstår därutöfver

höjes pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sj likvaktare och

10 kronor för annan daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra

för förman och sjukvaktare 625 kronor samt för annan daglönare

450 kronor.

För erhållande af pension såsom förman erfordras att hafva innehaft

befattning som förman i minst två år.

4.

Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla

ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles

erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermansoch

handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, livilka före utgången

af år 1910 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande

pensioneringsvillkor, som fortfarande skola å dem tillämpas, äfvensom

för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda förmän, hvilka i

pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hädanefter

som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.

Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas

vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, en vid detta protokoll

fogad bilaga utvisar.

Ex protocollo:

Elis Rahmn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1910:20 JBankoutslcottets Utlåtande Nr 20 s. 120 i texten