Angående bildande af en lånefond för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre industri
1910-04-04 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1910:142, Angående bildande af en lånefond för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre industri
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
1
N:o 142.
Kung1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bildande
af en lånefond för befrämjande af handtverk och därmed
jämförlig mindre industri: gifven Stockholms slott
den 4 april 1910.
Under åberopande af bilagd a utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att besluta,
att en särskild fond å 200,000 kronor skall inrättas för befrämjande
af handtverk och därmed jämförlig mindre industri, från hvilken
fond, efter pröfning af Kungl. Magt, i män af tillgång lån må tilldelas
Sveriges handtverksorganisation, som förklarat sig villig att i egenskap
af iåneförmedlare utlämna låneunderstöd till handtverkare och
mindre industriidkare för anskaffande af arbetsmaskiner, motorer och
andra dyrbarare arbetsredskap,
att inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån må ingå till
fonden för att tillsammans med fondens öfriga tillgångar användas för
det med fonden afsedda ändamål,
att riksgäldskontoret bemyndigas att för ändamålet under år 1911
i mån af behof tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst 50,000
kronor, samt
att för lån, som af Kungl. Maj:t sålunda beviljas, skola gälla
följande allmänna villkor och bestämmelser:
l:o) Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af låneförmedlaren på
en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret emot aflämnande af
en utaf låneförmedlaren till statskontoret eller order ställd, af statskontoret
godkänd skuldförbindelse, som skall innefatta låneförmedlarens
åtagande att återbetala lånet i här nedan omförmäld ordning, hvarjämte,
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 105 Höft. 1
2
Kung!,. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 142.
innan någon del af statslånet må utbekommas, godkänd säkerhet för
den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande skall till statskontoret aflämnas.
Låneförmedlaren må icke förvägras att under lånetiden utbyta
aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.
Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet
icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret
förelagd tid, dock minst tre månader, afkunna nya säkerhetshandlingar,
som af statskontoret godkännas.
2:o) Sedan från fonden undfånget lån innehafts under ett år från
lyftningsdagen, skall under de därpå följande fem åren återbetalas en
femtedel af det ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet varder senast
inom utgången af det sjätte året till fullo guldet.
Å lyftadt statslånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen
med fyra procent, dock med skyldighet för låneförmedlaren att,
därest förfallet kapitalbelopp icke inom föreskrifven tid inbetalas, å det
förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen till
dess inbetalning sker.
3:o) Ställer sig låneförmedlaren icke till efterrättelse meddelade
bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning, eller underlåter
han att inom föreskrifven tid fullgöra af statskontoret erhållet föreläggande
att aflämna nya säkerhetshandlingar, äger statskontoret att
därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida oguldet
statslånebelopp jämte ränta skall anses vara till återbetalning genast
förfallet.
4:o) Låneunderstöd, som af låneförmedlaren utlämnas, skall utgöra
minst 500 kronor och för en och samma låntagare högst 5,000
kronor samt må under inga förhållanden uppgå till mera än tre fjärdedelar
af det eller de för inköp afsedda föremålens värde.
5:o) Rörande låneunderstöd, som af låneförmedlaren utlämnas,
skall, innan någon del däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren
och låntagaren upprättas fullständigt lånekontrakt, hvari
bestämmelser i följande afseenden skola finnas intagna, nämligen:
beträffande beskaffenhet och värde af arbetsmaskin, motor eller
annat arbetsredskap, för hvars anskaffande låneunderstöd är afsedt, samt
tid och sätt för anskaffningen af ifrågavarande föremål;
rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta
och återbetalning;
huruvida lånet må på eu gång eller i särskilda terminer lyftas
samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget,
vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara
förverkad;
angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren
skall vara skyldig underkasta sig;
därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare
och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser
skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28
oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må
äga rum.
6:o) Vid uppgörandet af omförmälda lånekontrakt skall lända till
efterrättelse:
att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning
än som angående statslånet stadgats, dock med undantag i följande
afseenden, nämligen:
att låntagare skall äga att, därest lian så önskar, äfven före lånetidens
utgång på en gång inbetala ogulden del af låneunderstödet; samt
att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan
angifna förutsättningar uppsäga lämnadt låneunderstöd till inbetalning
å tid, som låneförmedlaren bestämmer, nämligen:
a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga
om anskaffandet af viss arbetsmaskin, motor eller annat arbetsredskap;
b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven
ränte- och kapitalafbetalning;
c) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt lånets beviljande;
d)
om sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn
till det med lånet afsedaa ändamål, uppenbarligen icke längre bör få
tillgodonjuta detsamma.
7:o) Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, af hvilka hvardera
kontrahenten skall taga ett.
8:o) Låneförmedlaren vare obetaget att under lånetiden medgifva
låntagare de lindringar i afseende å lånets återbetalning eller låntagarens
skyldigheter i öfrigt, hvilka icke strida mot meddelade föreskrifter eller
eljest äro oförenliga med lånets ändamål.
9:o) Låneförmedlaren skall årligen före april månads utgång till
kommerskollegium afgifva redogörelse för lånerörelsen under det nästföregående
året, hvilken redogörelse kollegium har att med det egna
underdåniga utlåtande, hvartill anledning må förefinnas, till Kung!.
Maj:t öfverlämna.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
Vidare vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
dels medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare
föreskrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas erforderliga,
dels ock för år 1911 bevilja ett extra anslag å 2,000 kronor, att
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att tilldelas låneförmedlaren
såsom bidrag till betäckande af de för honom genom lånerörelsen uppkommande
förvaltningskostnader och andra direkta utgifter.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Cad Swartz.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
5
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Nyländer,
v. Sydow.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet
:
I en till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 20 september 1906
gjorde Sveriges handtverksorganisation framställning om vidtagande af
åtgärder för inrättande af en statslånefond, från hvilken fond lån skulle
tilldelas handtverkare och mindre industriidkare för anskaffande af arbetsmaskiner,
motorer och i vissa fall dyrbarare redskap; hvarjämte handtverksorganisationen
anhöll, att, därest eu dylik lånefond komme till
stånd, det måtte medgifvas organisationens styrelse att yttra sig öfver
ansökningarna om låneunderstöd.
Statslånefond
för främjande
af handtverk
och mindre
industri.
Sveriges kandiverksorganisations
skrift
den 20 september
1906.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 142.
Till stöd för denna framställning- anförde liandtverksorganisationen
i hufvudsak följande.
Vid ett närmare aktgifvande på handtverkets och den mindre industriens
utveckling kunde man ej underlåta att lägga märke till, hurusom
handtverket i våra dagar allt mer och mer nödgades inrätta sig
för specialisering och därvid i väsentlig mån måste taga maskinerna i
sin tjänst. Om handtverkaren ville följa med utvecklingen, tvingades
han att anpassa sig efter de inträdda nya förhållandena och inrätta sin
verkstad så modernt som möjligt. Anordnandet af en fullt modern
verkstad med ändamålsenliga maskiner och redskap samt bästa möjliga
drifkraft fordrade dock gifvetvis ett väsentligen ökadt kapital. Frågan
syntes därför blifva den, huruvida det för det stora flertalet af våra
handtverkare vore möjligt att under nuvarande förhållanden följa med
tidsutvecklingen i detta afseende. De penningemedel, som till gällande
räntesatser vore möjliga att såsom grundkapital anlita, blefve dem i
regel för dyra, och hellre än att riskera liten eller kanske ingen afkastning
på ett i företaget nedlagdt dyrt kapital, läte man det fortgå
enligt gamla metoder. Här syntes staten böra träda emellan och genom
erbjudande af lånemedel mot lägsta möjliga ränta och på äfven i öfrigt
förmånliga villkor göra det möjligt för den företagsamme handtverkaren
att till sitt eget bästa och till yrkets utveckling kunna, hvad på själfva
driften vidkomme, slå in på nya banor. Så vore förhållandet i Danmark.
Med föranledande af en utaf därvarande handtverksföreningars
centralorganisation »Fsellesreprassentationen for Dansk Industri og
Haandvmrk» år 1904 hos regeringen gjord hemställan, hade inrikesministern
i sitt budgetsförslag upptagit 50,000 kronor att såsom en
första tredjedel af en treårig bevil] n i n gsp er i od utgå i form af räntebärande
lån till handtverkare och mindre industriidkare till anskaffande
af motorer och arbetsmaskiner. Såsom lånevillkor hade den danska
regeringen uppställt följande grunder: Do) »Fadlesrepr assen ta tionen for
Dansk industri og Haandvaerk» åtager sig att mottaga ansökningar om
låneunderstöd, insända dem till inrikesministeriet med eget utlåtande
samt att föra kontroll öfver och meddela vägledning för anskaffande af
vederbörliga maskiner m. m. 2:o) Hvarje särskild! lån må icke öfverstiga
9/''io af maskinernas inköpspris och utgå med högst 5,000 kronor
och i regel ej understiga 500 kronor. 3:o) Lånen amorteras med minst
Vid af deras ursprungliga belopp. 4:o) Lånen förräntas med 3 procent
årligen. 5:o) Såsom säkerhet skall statslånefonden erhålla inteckning
och efter omständigheterna jämväl borgen. Inrikesministerns framställning
hade bifallits af Riksdagen, som för finansåret 1905—1906
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 142.
anvisat för första gången ett belopp af 50,000 kronor att användas till
utlämnande af dylika lån. Första året, då dessa statslån söktes, både
inkommit ej mindre än 235 låneansökningar, representerande ett lånebelopp
af sammanlagdt närmare 400,000 kronor. Öfver de sökandes
näringsförhållanden och soliditet hade representationen införskaffat utlåtande
af vederbörande handtverksföreningar. I vissa fall hade till
lånesökanden utsändts särskild utsedd tekniker för att göra personliga
efterforskningar. Efter att sålunda hafva förberedt ärendet hade representationen
till inrikesministeriet ingifvit infordradt yttrande och förslagtill
lånefördelning, som också af regeringen godkänts. Det vore belysande
för det danska handtverkets utveckling, att förutom en del
specialmaskiner inköpet i många fall afsett elektriska och fotogénmotorer,
en utveckling alltså till maskinkraft. Förmodligen komme det
äfven vid införande af förlagslån för handtverket och den mindre industrien
här i Sverige att visa sig tendens till ökadt begagnande af
maskinkraft, och torde detta helt visst kunna ansenligt stärka det
svenska handtverkets konkurrensförmåga.
Med stöd af den erfarenhet, som vunnits i Danmark, och med
kännedom om till buds stående resurser inom Sveriges handtverksorganisation
hade med önskvärd tydlighet framgått, att det icke gärna
skulle lyckas att här i landet söka lösa lånefondsfrågan på enskild väg,
exempelvis på det sätt, att organisationen anskaffade behöfligt kapital
genom upplåning, ty därvid skulle räntans storlek lätt nog träda hindrande
emellan för att ernå verkligt billiga lån. Uppenbarligen hjälptes
handtverket bättre, om staten lämnade dessa förlagslån, då billigare
ränta och förmånligare villkor i öfrigt kunde erhållas, än om en enskild
långifvare skulle för ändamålet anlitas. För storindustriens utveckling
och befrämjande funnes sedan gammalt den så kallade manufakturförlagslåncfonden,
och det syntes med ett visst berättigande kunna uppställas
fordran på en motsvarande förmån för handtverket och den mindre
industrien, och detta så mycket mera, som den mindre industrien i
mycket högre grad än storindustrien vore i behof af det allmännas
understöd, då handtverkets män gifvetvis arbetade under ogynnsammare
och i hvarje fall under mera inskränkta ekonomiska förhållanden än
storindustriens utöfvare. Det syntes kunna ifrågasättas att genom utbrytning
ur manufakturförlagslånefonden af lämpligt belopp bereda medel
för nu ifrågavarande ändamål. Skulle det emellertid ej anses lämpligt
att för ändamålet anlita denna fond, vore det önskligt, att en särskild
lånefond inrättades genom Riksdagens anvisande för ändamålet antingen
8
Kommerskollegii
utlåtande
den 14 december
1906.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
på en gång af ett tillräckligt stort belopp eller ock af årliga anslag,
afpassade efter behofvet.
Till följd af nådig remiss afgaf kommerskollegium den 14 december
1906 underdånigt utlåtande öfver nämnda framställning; och öfverlämnade
kollegium därvid en från handtverksorganisationen mottagen
ytterligare skrift, däri anförts, bland annat, följande.
Organisationens styrelse hade gjort sig förhoppning, att lånen
kunde utlämnas mot 4 procent ränta, att i fråga om amortering lånen
skulle vara slutbetalda efter åtta år samt att amorteringen antingen
gjordes lindrigare de första åren eller förlädes uteslutande till de senare
åren. Rörande maximi- och minimibeloppen för lånen hade styrelsen
funnit sig böra förorda 5,000, resp. 500 kronor. Såsom säkerhet för lånen
syntes icke kunna förekomma annat än borgen, och hade inom styrelsen
förslag väckts att söka åstadkomma särskilda borgensföreningar till
underlättande för låntagarna af säkerhets anskaffande. I afseende å
lånefondens storlek syntes början böra göras med lägre anslag än danska
riksdagen anvisat, och hade styrelsen i sådant afseende såsom minimibelopp"
ifrågasatt 30,000 kronor. Lånebeloppen borde utgöra 75 å 90
procent af det vid officiell besiktning af maskiner, redskap och dylikt
konstaterade värde.
För egen del yttrade kollegium: I den konkurrens med storindustrien,
som handtverket och den mindre industrien hade att uthärda,
befunne sig gifvetvis sistnämnda näringar i en ganska ogynnsam ställning.
Endast genom att lämpa sig efter de nya förhållanden, i hvilka
de till följd af denna täflan blifvit försatta, kunde de vinna förutsättningar
att bestå i densamma. Det gällde att kunna producera en för
sin godhet eftersökt vara till ett pris, som icke allt för mycket öfverstege
det, hvartill massproduktionens alster kunde tillhandahållas, och
detta mål kunde i många fäll icke vinnas utan tillgång till moderna
maskiner och arbetsredskap. Det vore en angelägenhet af allmänt intresse,
att tillgången till dylika hjälpmedel underlättades, och kollegium
ansåge vid sådant förhållande det finnas anledning för staten att bereda
handtverket och den mindre industrien, på sätt, som redan ägde rum i
fråga om fabriksindustrien, torfindustrien och rederinäringen, understöd
i form af lån på förmånliga villkor.
Handtverksorganisationen hade ifrågasatt, att för ändamålet erforderliga
medel skulle beredas antingen genom utbrytning ur manufäkturförlagslånefonden
eller genom anvisande af särskild! anslag. Ehuru
det enligt kollega åsikt icke mötte något hinder att använda någon del
af manufakturförlagslånefondens räntemedel för bildande af en lånefond
9
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 142.
för handtverket och den mindre industrien, ansåge kollegium det likväl
önskligt, att dessa medel icke toges i anspråk för dylikt ändamål. Erfarenheten
hade nämligen gifvit vid handen, att tillfälliga behof af
statsunderstöd för skilda industriella och andra näringsintressen årligen
gjorde sig gällande, hvilka lämpligen kunde tillgodoses genom användande
af ifrågavarande räntemedel, och i den mån dessa medel icke
toges i anspråk, utan lades till fonden, vunnes ökad möjlighet att tillgodose
det under senare åren, enligt hvad inkomna ansökningar
gåfve vid handen, i stort sedt stegrade behofvet af lån ur samma fond.
Kollegium hölle under sådana förhållanden före, att de medel,
som komme att erfordras för en lånefond för handtverket och den mindre
industrien, lämpligen borde anskaffas på sätt som ägt rum i fråga om
de till lånefonderna för torfindustriens befrämjande och rederinäringens
understödjande anslagna medel.
I fråga om fondens storlek hade organisationen ifrågasatt, att densamma
att börja med borde bestämmas till åtminstone 30,000 kronor.
Det ville emellertid synas som om fonden med ett så ringa belopp icke
kunde beräknas komma att verka för sitt ändamål i sådan omfattning,
att dess tillkomst därigenom blefve berättigad. För sin del ansåge
kollegium, att fonden icke borde bestämmas till lägre belopp än 50,000
kronor.
Därest medel blefve för ifrågavarande ändamål anvisade, syntes
vid meddelandet af föreskrifter om låntagarnas förpliktelser och af öfriga
bestämmelser rörande lånerörelsen de i afseende å manufakturförlagslån,
torflån och rederilån gällande stadganden i väsentliga delar kunna
tjäna som mönster.
Hvad organisationen ifrågasatt om bestämmande af maximibelopp
för lånen sjmtes icke behöfva föranleda någon särskild föreskrift. Däremot
syntes, till förekommande af låneansökningar för allt för obetydliga
ändamål, minimibelopp för lånen böra bestämmas. Hvad organisationen
i sådant afseende föreslagit funne sig kollegium kunna lämna
utan erinran.
Då lånen skulle hafva till ändamål att bereda hjälp för anskaffande
af arbetsmaskiner, motorer och dyrbarare redskap, syntes lånens storlek
böra, i likhet med hvad förhållandet vore i Danmark, bestämmas med
hänsyn till värdet af det eller de föremål, hvilkas inköpande afsåges
med desamma. Kollegium hade, vid öfvervägande af det förhållande,
som borde bestämmas mellan lånets storlek och värdet af ifrågavarande
föremål, tagit hänsyn till dubbla önskemålet, att lånen komme så många
yrkesidkare som möjligt till godo samt beredde låntagarne kännbar
Bih. till BiJcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 105 Häft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
hjälp. Med dessa synpunkter för ögonen ansåge kollegium, att maximibeloppet-
för lån borde bestämmas till tre fjärdedelar af det eller de
för inköp afsedda föremålens värde.
Därest, i enlighet med livad sålunda ifrågasatts, lånebeloppen
komme att bestämmas i förhållande till värdet å här omförmälda föremål,
hvilket värde icke kunde på ett praktiskt sätt styrkas annat än
genom uppgift å föremålets inköpspris, borde däraf blifva en följd, att
låneansökan skulle vara åtföljd af sådan uppgift. Att härvid meddela
några närmare detaljbestämmelser i sådant afseende vore icke lämpligt,
utan torde det fä bero på vederbörande myndigheters pröfning
i hvarje särskilt fall, huruvida de meddelade prisuppgifterna borde
godtagas.
För bedömande af låneansökningarna vore det dessutom af nöden,
att myndigheterna ägde tillgång till uppgifter om arten och omfattningen
af sökandens rörelse äfvensom planen för dess fortsatta bedrifvande.
En fullständig redogörelse i sådant hänseende borde förty åtfölja
ansökningen.
Öfver ansökningarna, som borde göras hos Kungl. Maj:t, borde
kollegium sättas i tillfälle att yttra sig. Hvad organisationen hemställt
därom, att dess styrelse måtte höras öfver ansökningarna, borde enligt
kollega åsikt icke föranleda särskild föreskrift. Där så skulle finnas
önskligt och eljes bekvämligen läte sig göra, mötte i allt fall ej hinder
att af organisationen inhämta upplysningar öfver ansökningarna.
Ej heller ansåge kollegium lämpligt, att, såsom organisationen
jämväl syntes önska, endast borgen skulle kunna godkännas såsom
''säkerhet för lånen. Äfven om borgen vid liknande lån i regel visat
sig ur utlåningssynpunkt vara en förmånlig form af säkerhet, ansåge
likväl kollegium, som hölle före, att denna art af säkerhetsförbindelse
inom vårt näringslif användts i eu utsträckning och i dess kreditväsen
spelat en roll, som ej alltid för näringarna själfva varit hälsosam, det
vara mindre tjänligt att genom särskild föreskrift fastslå borgen såsom
den enda säkerhet, som kunde godkännas. Det syntes kollegium naturligast,
att saken ordnades på enahanda sätt som i fråga om manufakturförlagslån
och torflån och att sålunda statskontoret före lånebelopps
utlämnande i hvarje särskild! fall skulle hafva att pröfva erbjuden
säkerhet.
Därest lånen på ett fullt verksamt sätt skulle kunna tjäna sin uppgift
att utgöra understöd för här ifrågavarande näringar, finge räntan icke
sättas högre än till 4 procent. Härigenom vunnes också öfverensstämmelse
med hvad som i förevarande hänseende gällde för lån från fonderna
för torfindustriens och rederinäringens understödjande.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
Beträffande den tid, inom hvilken lån skulle vara tillfullo återbetaladt,
ansåge kollegium att densamma, i öfverensstämmelse med hvad
organisationen ifrågasatt och hvad som gällde i afseende å manufakturförlagslån
och rederilån, borde bestämmas till åtta år från lyftningsdagen.
Hvad amorteringen vidkomme, syntes de för rederilån gällande
föreskrifter lämpligen böra tjäna som förebild; och skulle följaktligen
låntagare vara befriad från kapitalafbetalning under de två första åren
af lånetiden, samt årligen under de därpå följande sex åren en sjättedel
af det ursprungliga lånebeloppet återbetalas.
Därjämte syntes, för den händelse en lånefond för handtverket och
den mindre industrien komme till stånd, böra, i enlighet med hvad som
ägde rum i fråga om manufakturförlagslån, torfiån och rederilån, ej
mindre meddelas föreskrifter till åstadkommande af kontroll å vederbörande
rörelses ändamålsenliga bedrifvande under den tid, lånet innehades,
än äfven stadgas påföljd för underlåtenhet att i föreskrifven tid
erlägga likvid eller eljes fullgöra för lånets åtnjutande uppställda villkor.
Med stöd af hvad kollegium sålunda anfört, hemställde kollegium
om bifall i så måtto till organisationens framställning, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att anvisa och ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett anslag af 50,000 kronor för bildande af en fond att användas
till utlåning enligt de af kollegium föreslagna grunder åt handtverkare
och mindre industriidkare för anskaffande af arbetsmaskiner, motorer
och andra dyrbara arbetsredskap.
Statskontoret, hvars yttrande i ämnet därefter infordrats, afgaf
underdånigt utlåtande den 7 mars 1907 och anförde däri följande.
Enligt föreliggande förslag skulle åt statskontoret anförtros att,
sedan lånen blifvit af Kungl. Maj:t beviljade, ombesörja den ifrågasatta
lånerörelsen. Om också sådant skulle låta sig utan svårighet göra, så
länge lånefonden hölles ungefär vid den storlek, som det nu föreslagna
beloppet angåfve, borde dock redan nu tagas i betraktande, att en lånefond
för ifrågavarande ändamål, för att kunna bereda det därmed afsedda
gagnet, måste inom en snar framtid uppbringas till ett mångdubbelt
större belopp. Föreliggande förslag finge därför anses såsom
ett första försök, hvilket, om detsamma befunnes lyckadt, med nödvändighet
måste föranleda ett fortskridande på den inslagna vägen.
Vid sådant förhållande och då det icke kunde anses orimligt
antaga, att lånen från denna fond inom kort skulle uppgå till ett par
hundra eller mer än sammanlagda antalet lån, som för närvarande vore
utlämnade från manufakturförlagslånefonden, torflånefonden och rederilånefonden,
insåges lätteligen, att denna lånerörelse, om densamma skulle
Statskontor''ets
utlåtande
den 7 mars
1901.
12
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
af statskontoret bedrifvas på enahanda sätt, som beträffande lån från
nyssnämnda fonder tillämpades, komrne att för statskontoret medföra en
så väsentlig ökning af dess utlåningsverksamhet och däraf föranledda
arbeten, att statskontorets nuvarande arbetskrafter säkerligen skulle visa
sig otillräckliga. I detta afseende borde särskildt framhållas, hurusom
lånens obetydliga belopp i jämförelse med lånen från nu befintliga understödsfonder
endast i mycket obetydlig grad kunde inverka på det arbete,
som af lånerörelsens bedrifvande förorsakades. Äfven om med hänsyn
till lånebeloppens obetydlighet bestyret vid nu ifrågavarande låns utlämnande
måhända skulle kunna genom särskilda bestämmelser göras
lindrigare än vid lån till högre belopp, komme dock bokföringen af
lånen att i båda fallen medföra samma arbete, liksom det ständiga
öfvervakandet att icke lånesäkerheten förminskades måste anses medföra
minst lika mycket besvär vid de små som vid de större lånen.
Då realsäkerhet endast i sällsynta undantagsfall vore att förvänta
för nu ifrågavarande lån, komme säkerheten för dessa lån att så godt
som uteslutande bestå af borgen, och då de flesta löftesmännen, liksom
låntagarne själfva, antagligen komme att utgöras af handtverkare och
mindre industriidkare, måste säkerhetens öfvervakande vid dessa lån
kräfva ett särdeles ansenligt arbete. På grund af nu angifna förhållanden
ansåge sig statskontoret icke böra underlåta att framhålla
att, i den mån ifrågavarande lånerörelse utvecklades och under förutsättning
att densamma skulle af statskontoret handhafva^ i likhet med
utlåningen från förenämnda fonder, däraf med nödvändighet påkallades
förstärkning af statskontorets arbetskrafter.
Äfven under antagande att fullt tillräckliga arbetskrafter komme
att ställas till statskontorets förfogande för den ifrågasatta lånerörelsens
bedrifvande, måste emellertid vid den förevarande frågans bedömande
icke lämnas ur sikte ett annat, ännu viktigare spörsmål, nämligen
huruvida det kunde anses för ernående af ett tillfredsställande resultat
lämpligt att centralisera denna lånerörelse på sätt af kommerskollegium
föreslagits. Det ville synas statskontoret, som skulle någon tvekan icke
kunna uppstå om det svar, som borde afgifvas på berörda fråga. Ätt
åt statskontoret eller annan central myndighet öfverlämna att omedelbart
handhafva denna lånerörelse kunde därför enligt statskontorets bestämda
uppfattning icke betraktas annorlunda än såsom en nödfallsutväg. Dä
denna lånerörelse alltså enligt statskontorets åsikt borde om möjligt
decentraliseras, kunde för eu. sådan anordnings genomförande hufvudsakligen
fvå olika sätt användas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
Det ena sättet, som redan vunnit tillämpning vid utlåning från
fiskerinä:ringsfonden, egnaliemslånefonden och norrländska nyodlingsfonden,
bestode däruti, att statskontoret såsom förvaltare af lånefonden
utbetalade större lånebelopp till vissa såsom låneförmedlare godkända
mellanhänder för att af dessa och på deras ansvar i smärre poster fördelas
bland dem, som fonden enligt därför gällande bestämmelser vore
afsedd att understödja. Vid nu ifrågavarande lånerörelse syntes andra
låneförmedlare icke kunna ifrågasättas än hushållningssällskapen och
handtverksföreningarna. Hvad de förstnämnda beträffade, skulle det ur
synpunkten’"af statens säkerhet för utlånade medlen otvifvelaktigt vara fördelaktigt
att kunna såsom låneförmedlare påräkna hushållningssällskapen;
men ehuru dessa vidtagit anordningar för förmedling af egnahemslån
samt dessa anordningar troligen skulle kunna utan större svårigheter
anpassas för förmedling jämväl af nu ifrågavarande lån, finge det dock
anses tvifvelaktigt, huruvida dessa sällskap, hvilkas egentliga syfte vore
främjandet af jordbruket och dess binäringar, skulle befinnas villiga att
åtaga sig dylikt uppdrag eller ens kunna anses äga det intresse för
saken, som hos låneförmedlare måste förefinnas. Hvad åter ansande
handtverksföreningarna, ville det, såvidt statskontoret därom kunde yttra
synas, som om desamma väl måste anses å ena sidan äga stort
intresse för främjandet af lånerörelsen men å andra sidan sakna såväl
den fasta organisation som ock det ekonomiska underlag, som borde
fordras hos låneförmedlare.
Det andra sättet för lånerörelsens decentralisering vore enligt statskontorets
mening att finna i eu anordning, hvarigenom lånerörelsen
direkt ombesörjdes af lokala myndigheter, eu hvar för sitt område. 1
detta afseende fördes ju tanken närmast på länsstyrelserna, men för
dessa, som redan vore betungade med hvarjehanda göromål, skulle
ombesörjandet af en lånerörelse öfver hufvud taget och särskildt af den
beskaffenhet, som nu vore i fråga, svårligen lämpa sig och i hvarje
fall verka hindrande på deras egentliga åligganden. Däremot ville det
synas statskontoret, som om riksbanken genom sina afdelningskontor i
orterna skulle i särdeles hög grad vara v äl skickad för handhafvandet
af en lånerörelse af det slag, hvarom nu vore fråga, så mycket mer som
detta uppdrag skulle kunna anses endast såsom en utvidgning i viss
riktning af den lånerörelse, som redan af riksbanken bedrefves medelst
de s. k. afbetalningslånen.
Därest emellertid sist angifna sätt för denna lånefrågas ordnande
icke befunnes antagligt och åt statskontoret komme att öfverlämnas
bestyret med denna lånerörelse, önskade statskontoret få tillfälle att till
Sveriges
handtverksorganisations
skrift den 27
september
1908.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
Kung!. Magt inkomma med det förslag till närmare bestämmelser rörande
denna lånerörelse, som förhållandena kunde påkalla.
I detta sammanhang tilläte sig dock statskontoret, i syfte att vinna
större enkelhet och skyndsamhet vid beviljade låns utbetalande, såsom
önskemål framhålla, att, då vid en lånerörelse af ifrågavarande slag en
alldeles särskild vikt måste fästas vid den lånesökandes person, hans
redbarhet och vilja att göra rätt för sig samt säkerheten alltså måste
till väsentlig del komma att ligga hos låntagarens egen person, den
mest sorgfälliga utredning i berörda afseende, med anlitande af alla till
buds stående källor, bland hvilka Sveriges handtverksorganisation torde
få anses vara af betydelse, måtte föregå beviljandet af lån ur fonden,
så att beviljadt lån måtte kunna, under förutsättning att, där säkerheten
utgjordes af borgen, löftesmännens vederhäftighet blifvit af offentlig
myndighet intygad, till vederbörande utbetalas utan vidare efterforskningar
rörande låntagaren och dennes löftesmän.
Mot de hufvudgrunder för lånerörelsen, som kommerskollegium
föreslagit, hade statskontoret icke något annat att erinra, än att statskontoret,
för den händelse detta ämbetsverk skulle ombesörja lånerörelsen,
i nyss angifna syfte skulle vilja föreslå eu bestämmelse af innehåll,
att beviljadt lån skulle af statskontoret till vederbörande utbetalas
mot behörig förbindelse af denne jämte borgen af två personer, hvilkas
vederhäftighet blifvit af behörig myndighet styrkt, eller annan säkerhet,
som kunde af statskontoret godkännas. Därjämte syntes böra, i likhet
med hvad som ägde ruin i fråga om lån från manufakturförlagslånefonden
in. fl. fonder, föreskrifvas, att låntagaren skulle årligen inom
tid, som statskontoret bestämde, till statskontoret ingifva bevis, ej mindre
att löftesmännen för lånet fortfarande vore vederhäftiga, än äfven att
den rörelse, med hänsyn till hvilken lånet beviljats, fortfarande af låntagaren
bedrefves. Dessa intyg, ehuru måhända betungande för dessa
mindre låntagare, skulle nämligen svårligen kunna undvaras för underlättande
af bestyret med säkerhetens öfvervakande.
Hvad slutligen anginge sättet för anskaffande af de för fondens
bildande erforderliga medel, delade statskontoret den af kommerskollegium
uttalade uppfattningen om olämpligheten att härför anlita manufakturförlagslånefondcns
medel; och ansåge sig statskontoret därför böra hemställa,
att de för lånerörelsens bedrifvande erforderliga medel af Riksdagen
anvisades antingen genom anslag å vederbörande hufvudtitel
eller ock till utgående från riksgäldskontoret.
Sedermera har Sveriges handtverksorganisation i en till Kungl.
Maj:t ingifven skrift af den 27 september 1908 — jämte redogörelse
15
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
rörande förhållandena inom vissa främmande länder i fråga om statshjälp
för införande inom handtverket och den mindre industrien af moderna
arbetsmaskiner, af hvilken redogörelse framgår, bland annat, att i
Danmark statsanslaget blifvit för linansåret 1908—1909 och två följande
år höjdt till 75,000 kronor, för år räknadt, hvarjemte för teknisk undersökning
i anledning af nya låneansökningar och för tillsyn öfver redan
befintliga låntagare anvisats ett belopp af 2,000 kronor — förklarat,
att organisationen, därest Kungl. Maj: t skulle finna för godt att åt
organisationen uppdraga låneförmedlingen i fråga, vore beredd öfvertaga
en sådan uppgift, under villkor att organisationen icke pålades ekonomiskt
ansvar för dess låneförmedling, utan, såsom ägde rum i Danmark,
den säkert obetydliga risken blefve statsverkets egen.
I samband härmed har organisationen framhållit, att det syntes
organisationen vara i hög grad nödvändigt, att i samband med ifrågavarande
statslån anordnades en kostnadsfri teknisk-ekonomisk konsultationsverksamhet,
som organisationen jämväl förklarade sig villig
öfvertaga. Genom en dylik verksamhet skulle ej mindre den enskilde
lånesökanden erhålla den tekniska rådgifning, som han eljes ej utan
svårigheter och kostnader kunde erhålla, än äfven staten vinna garantier,
att dess medel komme till rationell användning.
Som organisationen emellertid ej kunde med egna ekonomiska
resurser täcka de kostnader, som uppstode genom dess öfvertagande
såväl af låneförmedlingen som af den ifrågasatta konsultationsverksamheten,
hemställde organisationen, att densamma måtte beredas ersättning
af statsmedel för dessa kostnader. Organisationen hemställde
äfven, att densamma måtte medgifvas fribrefsrätt för korrespondens och
annan postbefordring i anledning af nämnda båda uppdrag.
I fråga om såväl låneanslagets storlek som ock i hufvudsak beträffande
lånevillkor och andra bestämmelser anslöte sig organisationen
till kommerskollegii förslag, dock vågade organisationen framkasta den
tanken, att hela lånesystemet skulle vinna i stadga, därest Riksdagen
ville på eu gång för en följd af år anvisa ett större totalbelopp för
årlig fördelning.
Vidare har i en till Kungl. Maj:t ställd, den 26 oktober 1909 dagtecknad
skrift styrelsen för Sveriges handtverksorganisation, enligt uppdrag
af organisationens årsmöte 1909, med ändring i vissa hänseenden
af organisationens framställning den 27 september 1908, dels anmält
att organisationen dåmera vore beredd att, därest Kungl. Maj:t skulle
finna för godt att åt organisationen uppdraga ifrågasatt låneförmedling,
öfvertaga en sådan uppgift utan det i organisationens skrift af den 27
Sveriges
handtverk#- organisations
skrift den 26
oktober 1909.
Kommer ^kollega
utlåtande
den 15 februari
1910.
16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
september 1908 angifna förbehåll om befrielse från ekonomiskt ansvar
för låneförmedlingen, dock med vidhållande af behofvet af ersättning
för vissa kostnader, dels hemställt, att ett lämpligt anslag för täckande
af de med låneförmedlingen förenade kostnaderna måtte anvisas åt
organisationen, dels vidare anmält, att organisationen ansett sig för
närvarande böra återtaga det i samband med låneförmedlingen väckta
förslaget om särskild ersättning för en teknisk-ekonomisk konsultationsverksamhet,
dels och föreslagit, att återbetalningstiden för ifrågavarande
lån måtte tills vidare bestämmas till sex; år med amortering af kapitalet
förlagd till de senare fem åren.
Kommerskollegium, som, jämlikt nådig remiss, den 15 februari
1910 ånyo yttrat sig i ärendet, har därvid öfverlämnat, bland annat,
en kollegium från handtverksorganisationen tillhandakommen, den 8 i
samma månad dagtecknad skrift, hvari organisationen dels meddelat,
att ett årsanslag af 2,000 kronor syntes vara det minsta belopp, som
borde utgå såsom ersättning för organisationens direkta utgifter vid
låneförmedlingen, samt att organisationen vore villig lämna särskild
redogörelse för dessa utgifter, åtföljd af verifikationer, dels ock ifrågasatt,
huruvida icke, under förutsättning att riksgäldsmedel anvisades
för lånefondens bildande, fonden från början lämpligen borde bestämmas
till exempelvis 200,000 kronor, däraf .Riksdagen för år 1911 kunde
anvisa 50,000 kronor, med bestämmelse därjämte, att annuiteterna sluille
tilläggas fonden.
Kollegium har i sitt underdåniga utlåtande af den 15 februari
1910 anfört följande.
Mot det senast ifrågasatta sättet för lånens utdelande medelst
Sveriges handtverksorganisation såsom låneförmedlare och omedelbar
låntagare funne kollegium sig icke hafva något att i hufvudsak erinra.
Nämnda organisation finge nämligen anses äga det intresse för sjkifva
saken, hvilket borde hos en låneförmedlare förefinnas, och som vore
ägnadt lämna garanti för ett oegennyttigt befrämjande af det med fonden
afsedda syftemålet och för en omsorgsfull tillsyn öfver att lånen blefve
ändamålsenligt använda.
En förutsättning för Sveriges handtverksorganisations eftertagande
af låneförmedlingen syntes emellertid vara, att organisationen styrkte
sig vara behörigen registrerad såsom förening för ekonomisk verksamhet.
Vidare ansåge kollegium sig böra biträda förslaget därom, att
fonden från början bestämdes till ett belopp af minst 200,000 kronor,
hvaraf för första året anvisades ett belopp af 50,000 kronor, äfvensom
att annuiteterna å utlämnadt lån finge ingå till fonden för att tillsammans
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
med fondens öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda
ändamål.
Det syntes kollegium äfven vara med billighet öfverensstämmande,
att af fondens medel anvisades bidrag till låneförmedlaren för betäckande
af de för honom af lånerörelsen föranledda direkta kostnader, däribland
äfven postbefordringsafgifter.
Beloppet af ifrågavarande bidrag syntes för första året lämpligen
kunna bestämmas till högst 2,000 kronor.
Därest lånerörelsen skulle anordnas med den ifrågasatta låneförmedlingen,
syntes, beträffande de villkor och bestämmelser, som borde
gälla för erhållande och tillgodonjutande af lån ur fonden, de allmänna
villkor och bestämmelser, som enligt nådiga kungörelsen den 13 juni
1908 vore gällande för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen,
lämpligen kunna tjäna till ledning.
1 sin första underdåniga framställning i ärendet hade lrandtverksorganisationen
föreslagit maximi- och minimibelopp för de från fonden
utgående lånen samt i sådant hänseende förordat 5,000, respektive 500
kronor. Hvad organisationen sålunda ifrågasatt om bestämmande af
maximibelopp för lånen hade, enligt hvad kollegium uttalat i sitt underdåniga
utlåtande af den 14 december 1906, icke synts kollegium behöfva
föranleda någon särskild föreskrift. Då kollegium gjort detta uttalande,
hade emellertid icke tråna om lånens utdelning genom särskild låneförmedlare
förelegat. Om det högsta belopp, hvarmed låneunderstöd finge
af denne utlämnas, borde bestämmelse meddelas, och syntes ifrågavarande
belopp lämpligen kunna utgöra 5,000 kronor, dock att beloppet under
ingå förhållanden finge uppgå till mer än 3d af det eller de för inköp
afsedda föremålens värde.
Handtverksorganisationens dämera gjorda förslag därom, att lånetiden
måtte inskränkas från 8 till 6 år, med amorteringen af kapitalet
förlagd till de senare 5 åren, funne kollegium sig kunna lämna utan
erinran.
Innehållet af de villkor och bestämmelser, som borde gälla för nu
ifrågavarande lånerörelse, syntes kollegium kunna sammanfattas hufvudsakligen
sålunda:
ko. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af låneförmedlaren på
eu gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret mot afkunnande af en
utaf låneförmedlaren till statskontoret eller order ställd, af statskontoret
godkänd skuldförbindelse, som skall innefatta låneförmedlarens åtagande
att återbetala lånet i bär nedan omförmäld ordning, hvarjämte, innan
Bill. till lliksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 105 Käft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
någon dol af statslånet må utbekommas, godkänd säkerhet för den
afgifna skuldförbindelsens uppfyllande skall till statskontoret aflämnas.
Låneförmedlaren må icke förvägras att under lånetiden utbyta aflämnad
säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.
Därest statskontoret under lånetiden skulle Unna ställd säkerhet
icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret
förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,
som .af statskontoret godkännas. ,,
2:o. Sedan från fonden undfånget lån innehafts under ett år från
lyftningsdagen, skall under de därpå följande fem åren återbetalas eu
femtedel af det ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet varder senast
inom utgången af det sjätte året till fullo guldet.
A lyftadt statslånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen
med fyra procent, dock med skyldighet för låneförmedlaren att,
därest förfallet kapitalbelopp icke inom föreskrifven tid inbetalas, å det
förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen till
dess inbetalning sker.
3:o. Ställer sig låneförmedlaren icke till efterrättelse meddelade
bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning, eller underlåter
han att inom föreskrifven tid fullgöra af statskontoret erhållet föreläggande
att aflämna nya säkerhetshandlingar, äger statskontoret att därom göra
anmälan hos Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp
jämte ränta skall anses vara till återbetalning genast förfallet.
4:o. Låneunderstöd, som af låneförmedlaren utlämnas, skall utgöra
minst 500 och högst 5,000 kronor samt må under inga förhållanden
uppgå till mera än tre fjärdedelar af det eller de för inköp afsedda föremålens
värde.
5:o. Rörande låneunderstöd, som af låneförmedlaren utlämnas,
skall, innan någon del däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren
och låntagaren upprättas fullständigt lånekontrakt, hvari
bestämmelser i följande afseenden skola finnas intagna, nämligen:
beträffande beskaffenhet och värde af arbetsmaskin, motor eller
annat arbetsredskap, för hvars anskaffande låneunderstödet är afsedt,
samt tid och sätt för anskaffningen af ifrågavarande föremål;
rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta
(>ch återbetalning;
huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas
samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;
angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget, vid
äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara förverkad;
19
Kung!,. Majis Nåd. Proposition No 142.
angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren
skall vara skyldig underkasta sig;
därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare
ock låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser
skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28
oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.
6:o. Vid uppgörandet af omförmälda lånekontrakt skall lända till
efterrättelse:
att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning,
än som angående statslånet stadgats, dock med undantag i
följande afseenden, nämligen:
att låntagaren skall äga att, därest han så önskar, äfven före
lånetidens utgång på eu gång inbetala ogulden del af låneunderstödet;
samt
att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan
angifna förutsättningar uppsäga lämnadt låneunderstöd till inbetalning
å tid, som låneförmedlaren bestämmer, nämligen:
a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga
om anskaffandet af viss arbetsmaskin, motor eller annat arbetsredskap;
b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven
rånte- och kapitalafbetalning;
c) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt lånets beviljande;
d)
om sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn
till det med lånet afsedda ändamål, uppenbarligen icke längre bör få
tillgodonjuta detsamma.
7:o. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, af Indika hvardera
kontrahenten skall taga ett.
8:o. Låneförmedlaren vare obetaget, att under lånetiden medgifva
låntagare de lindringar i afseende å lånets återbetalning eller
låntagarens skyldigheter i Girigt, hvilka icke strida mot meddelade
föreskrifter eller eljest äro oförenliga "med lånets ändamål.
9:o. Låneförmedlaren skall årligen före april månads utgång till
kommerskollegium afgifva redogörelse för lånerörelsen under det nästföregående
fåret, hvilken redogörelse kollegium har att med det egna
underdåniga utlåtande, hvartill anledning må förefinnas, till Kungl. Magt
öfverlämna.
Slutligen har, på grund af nådig befallning, statskontoret den 24 statskontoret»
februari 1910 afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande, däri statskontoret
tillkännagiivit, att efter tagen del af det nya förslag till ordnande af lm.
20
Departementschefens
yttrande.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 142.
en statslånerörelse för understödjande af handtverk^ och den mindre
industrien, hvithet innehålles i kommerskollegii underdåniga utlåtande af
den 15 februari 1910, statskontoret ansåge sig kunna ansluta sig till
hvad kommerskollegium härutinnan anfört och hemställt. I afseende å
sättet för beredande af tillgång till medel för denna lånerörelses bedrifvande
har statskontoret dock velat erinra om önskvärdheten af att
det belopp, som blefve erforderligt för bestridande af förvaltningskostnader
och andra rena utgifter, finge utgå i form af anslag å riksstaten,
på det att icke lånefonden redan från början komme att utvisa brist.
Beträffande affattningen af de af kommerskollegium föreslagna villkoren
och bestämmelserna för denna lånerörelse liar statskontoret anmärkt,
hurusom tydligheten syntes kräfva att i punkt 4:o före orden:
»högst 5,000 kronor» inskötes orden: »för en och samma låntagare».
Handtverket och den därmed jämförliga mindre industrien hafva
utan tvifvel alltjämt betydelsefulla uppgifter att fylla inom näringslifvet.
För att deras utöfvare skola kunna med framgång häfda sin ställning
ä dem tillhörande arbetsområden, erfordras emellertid oundgängligen,
att de äga tillgång till do hjälpmedel vid yrkesutöfningen, som teknikens
utveckling medfört. Den jämförelsevis svaga ekonomiska ställning,
hvari den enskilde yrkesidkaren inom ifrågavarande näringsgrenar
ofta befinner sig, måste dock ej sällan utgöra hinder för eller åtminstone
försvåra anskaffandet af berörda tekniska hjälpmedel. Härutinnan synes
mig föreligga en uppgift för staten att, i likhet med hvad som äger
rum i fråga om flera andra grenar af näringslifvet, med begagnande af
sin kapitalstyrka eller sin kredit medelst lån understödja den enskilda
företagsamheten.
I fråga om beredande af för ändamålet erforderliga medel anser
jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, det icke vara
lämpligt att, såsom ifrågasatt blifvit, anlita manufakturförlagslånefondens
medel, utan synes mig, att för ändamålet bör bildas en särskild fond
genom anvisande af medel att utgå från riksgäldskontoret. I afseende
ä förslaget att fonden till en början bestämmes till 200,000 kronor,
däraf för år 1911 anvisas 50,000 kronor, bär jag icke något att erinra.
Inflytande räntor a de från fonden utlämnade lan höra få ingå till
fonden för att tillsammans med fondens öfriga tillgångar användas för
det med fonden afsedda ändamål.
Såväl med hänsyn till hvad från statskontorets sida anmärkts mot
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
öfverlämnandet till denna myndighet af bestyret med ifrågavarande
lånerörelse som äfven i betraktande af omständigheterna i öfrigt, synes
mig ändamålsenligt att anlita Sveriges handtverksorganisation såsom
mellanhand vid lånerörelsen. Nämnda organisation, som har till syftemål
att verka för handtverkets och den mindre industriens utveckling,
omfattar enligt mig lämnade uppgifter för närvarande 92 lokala föreningar
eller i det närmaste alla landets handtverksföreningar af någon
betydelse. Jämte det lifliga intresse för nu förevarande sak, som handtverksorganisationen
visat sig hysa och som ju utgör eu betingelse för
lämpligheten såsom låneförmedlare, äger organisationen fördelen af att
genom de anslutna föreningarna i allmänhet kunna med jämförelsevis
lätthet förskaffa sig, bland annat, tillförlitlig kännedom om de lånesökandes
personliga förhållanden, en kunskap som måste anses vara af
största vikt för hela lånerörelsens rätta handhafvande. Då handtverksorganisationen
icke skulle utfå lån, med mindre den förut ställt säkerhet,
som godkänts af statskontoret, som skulle handhafva förvaltningen
af fonden, bör någon förlust för staten icke uppkomma af lånerörelsen.
Hvad angår den af handtverksorganisationen framställda anhållan
om ersättning för sina direkta utgifter vid låneförmedlingen, sjmes,
med hänsyn särskildt till de fördelar, som för staten lära få anses vara
förenade med organisationens öfvertagande af låneförmedlingen, nämnda
anhållan böra vinna afseende så till vida, att låneförmedlaren må kunna
erhålla de för honom genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader
och andra direkta utgifter betäckta till ett belopp af högst
2,000 kronor, för år räknadt. Härför erforderliga medel torde, såsom
statskontoret erinrat, lämpligen böra anvisas genom anslag å riksstaten.
Beträffande fastställandet af maximi- och minimibelopp för de lån,
som låneförmedlaren skulle äga att till en och samma låntagare utlämna,
liksom i afseende å de af kommerskollegium i dess utlåtande af den 15
sistlidne februari föreslagna öfriga villkor och bestämmelser för lånerörelsen,
med af statskontoret gjordt tillägg, har jag icke funnit anledning
till erinran. Det må särskildt framhållas, att genom bestämmelsen
om skyldighet för låneförmedlaren att årligen inom viss tid till kommerskollegium
afgifva redogörelse för lånerörelsen under det nästföregående
året, hvilken redogörelse kollegium skall hafva att med eget
underdånigt utlåtande till Kungl. Maj: t öfverlämna, staten blir i tillfälle
att följa och kontrollera den ifrågavarande lånerörelsen och dess utveckling.
Utöfver de allmänna villkor och bestämmelser, som sålunda föreslagits,
torde en del närmare föreskrifter i afseende å ifrågavarande
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 105 Höft. 4
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.
lånerörelse kunna komma att finnas erforderliga, och torde hos Riksdagen
böra inhämtas medgifvande för Kungl. Maj:t att meddela sådana
}hterligare föreskrifter.
Under åberopande af hvad jag i detta ärende anfört, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att
besluta,
att en särskild fond å 200,000 kronor skall inrättas för befrämjande
af handtverk och därmed jämförlig mindre industri, från hvilken
fond, efter pröfning af Kungl. Maj:t, i mån af tillgång lån må tilldelas
Sveriges handtverksorganisation, som förklarat sig villig att utlämna
låneunderstöd till handtverkare och mindre industriidkare för anskaffande
af arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare arbetsredskap;
att inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån må ingå till
fonden för att tillsammans med fondens öfriga tillgångar användas för
det med fonden afsedda ändamål;
att riksgäldskontoret bemyndigas att för ändamålet under år 1911
i män af behof tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst 50,000
kronor; samt
att för lån, som af Kungl. Maj:t sålunda beviljas, skola gälla de
allmänna villkor och bestämmelser, som föreslagits i kommerskollegii
den 15 februari 1910 afgifna underdåniga utlåtande i ärendet, med af
statskontoret gjordt tillägg.
Vidare tillstyrker jag att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare
föreskrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas erforderliga,
dels ock för år 1911 bevilja ett extra anslag å 2,000 kronor, att
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att tilldelas låneförmedlaren
såsom bidrag till betäckande af de för honom genom lånerörelsen uppkommande
förvaltningskostnader och andra direkta utgifter.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däld statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan likt. — vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BU 1910:26 Memorial med förslag till återstående stadganden i det nya reglementet för riksgäldskontor et. s. 16 i texten
- Rskr. 1910:167 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition angående bildande af en lånefond för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre indu s. 9 i texten
- 2SBU 1910:4 Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets {Nr 2) Utlåtande Nr 4 s. 1 i texten