Sök i Ratio Lex

Angående bildande af en lånefond för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre industri

1910-04-04 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:142, Angående bildande af en lånefond för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre industri

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

1

N:o 142.

Kung1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bildande

af en lånefond för befrämjande af handtverk och därmed

jämförlig mindre industri: gifven Stockholms slott

den 4 april 1910.

Under åberopande af bilagd a utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta,

att en särskild fond å 200,000 kronor skall inrättas för befrämjande

af handtverk och därmed jämförlig mindre industri, från hvilken

fond, efter pröfning af Kungl. Magt, i män af tillgång lån må tilldelas

Sveriges handtverksorganisation, som förklarat sig villig att i egenskap

af iåneförmedlare utlämna låneunderstöd till handtverkare och

mindre industriidkare för anskaffande af arbetsmaskiner, motorer och

andra dyrbarare arbetsredskap,

att inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån må ingå till

fonden för att tillsammans med fondens öfriga tillgångar användas för

det med fonden afsedda ändamål,

att riksgäldskontoret bemyndigas att för ändamålet under år 1911

i mån af behof tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst 50,000

kronor, samt

att för lån, som af Kungl. Maj:t sålunda beviljas, skola gälla

följande allmänna villkor och bestämmelser:

l:o) Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af låneförmedlaren på

en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret emot aflämnande af

en utaf låneförmedlaren till statskontoret eller order ställd, af statskontoret

godkänd skuldförbindelse, som skall innefatta låneförmedlarens

åtagande att återbetala lånet i här nedan omförmäld ordning, hvarjämte,

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 105 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 142.

innan någon del af statslånet må utbekommas, godkänd säkerhet för

den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande skall till statskontoret aflämnas.

Låneförmedlaren må icke förvägras att under lånetiden utbyta

aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet

icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret

förelagd tid, dock minst tre månader, afkunna nya säkerhetshandlingar,

som af statskontoret godkännas.

2:o) Sedan från fonden undfånget lån innehafts under ett år från

lyftningsdagen, skall under de därpå följande fem åren återbetalas en

femtedel af det ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet varder senast

inom utgången af det sjätte året till fullo guldet.

Å lyftadt statslånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen

med fyra procent, dock med skyldighet för låneförmedlaren att,

därest förfallet kapitalbelopp icke inom föreskrifven tid inbetalas, å det

förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen till

dess inbetalning sker.

3:o) Ställer sig låneförmedlaren icke till efterrättelse meddelade

bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning, eller underlåter

han att inom föreskrifven tid fullgöra af statskontoret erhållet föreläggande

att aflämna nya säkerhetshandlingar, äger statskontoret att

därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida oguldet

statslånebelopp jämte ränta skall anses vara till återbetalning genast

förfallet.

4:o) Låneunderstöd, som af låneförmedlaren utlämnas, skall utgöra

minst 500 kronor och för en och samma låntagare högst 5,000

kronor samt må under inga förhållanden uppgå till mera än tre fjärdedelar

af det eller de för inköp afsedda föremålens värde.

5:o) Rörande låneunderstöd, som af låneförmedlaren utlämnas,

skall, innan någon del däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren

och låntagaren upprättas fullständigt lånekontrakt, hvari

bestämmelser i följande afseenden skola finnas intagna, nämligen:

beträffande beskaffenhet och värde af arbetsmaskin, motor eller

annat arbetsredskap, för hvars anskaffande låneunderstöd är afsedt, samt

tid och sätt för anskaffningen af ifrågavarande föremål;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta

och återbetalning;

huruvida lånet må på eu gång eller i särskilda terminer lyftas

samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget,

vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara

förverkad;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren

skall vara skyldig underkasta sig;

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare

och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser

skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28

oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må

äga rum.

6:o) Vid uppgörandet af omförmälda lånekontrakt skall lända till

efterrättelse:

att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning

än som angående statslånet stadgats, dock med undantag i följande

afseenden, nämligen:

att låntagare skall äga att, därest lian så önskar, äfven före lånetidens

utgång på en gång inbetala ogulden del af låneunderstödet; samt

att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan

angifna förutsättningar uppsäga lämnadt låneunderstöd till inbetalning

å tid, som låneförmedlaren bestämmer, nämligen:

a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga

om anskaffandet af viss arbetsmaskin, motor eller annat arbetsredskap;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven

ränte- och kapitalafbetalning;

c) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt lånets beviljande;
d)

om sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn

till det med lånet afsedaa ändamål, uppenbarligen icke längre bör få

tillgodonjuta detsamma.

7:o) Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, af hvilka hvardera

kontrahenten skall taga ett.

8:o) Låneförmedlaren vare obetaget att under lånetiden medgifva

låntagare de lindringar i afseende å lånets återbetalning eller låntagarens

skyldigheter i öfrigt, hvilka icke strida mot meddelade föreskrifter eller

eljest äro oförenliga med lånets ändamål.

9:o) Låneförmedlaren skall årligen före april månads utgång till

kommerskollegium afgifva redogörelse för lånerörelsen under det nästföregående

året, hvilken redogörelse kollegium har att med det egna

underdåniga utlåtande, hvartill anledning må förefinnas, till Kung!.

Maj:t öfverlämna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

Vidare vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

dels medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare

föreskrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas erforderliga,

dels ock för år 1911 bevilja ett extra anslag å 2,000 kronor, att

ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att tilldelas låneförmedlaren

såsom bidrag till betäckande af de för honom genom lånerörelsen uppkommande

förvaltningskostnader och andra direkta utgifter.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cad Swartz.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

5

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Nyländer,

v. Sydow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet

:

I en till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 20 september 1906

gjorde Sveriges handtverksorganisation framställning om vidtagande af

åtgärder för inrättande af en statslånefond, från hvilken fond lån skulle

tilldelas handtverkare och mindre industriidkare för anskaffande af arbetsmaskiner,

motorer och i vissa fall dyrbarare redskap; hvarjämte handtverksorganisationen

anhöll, att, därest eu dylik lånefond komme till

stånd, det måtte medgifvas organisationens styrelse att yttra sig öfver

ansökningarna om låneunderstöd.

Statslånefond

för främjande

af handtverk

och mindre

industri.

Sveriges kandiverksorganisations

skrift

den 20 september

1906.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 142.

Till stöd för denna framställning- anförde liandtverksorganisationen

i hufvudsak följande.

Vid ett närmare aktgifvande på handtverkets och den mindre industriens

utveckling kunde man ej underlåta att lägga märke till, hurusom

handtverket i våra dagar allt mer och mer nödgades inrätta sig

för specialisering och därvid i väsentlig mån måste taga maskinerna i

sin tjänst. Om handtverkaren ville följa med utvecklingen, tvingades

han att anpassa sig efter de inträdda nya förhållandena och inrätta sin

verkstad så modernt som möjligt. Anordnandet af en fullt modern

verkstad med ändamålsenliga maskiner och redskap samt bästa möjliga

drifkraft fordrade dock gifvetvis ett väsentligen ökadt kapital. Frågan

syntes därför blifva den, huruvida det för det stora flertalet af våra

handtverkare vore möjligt att under nuvarande förhållanden följa med

tidsutvecklingen i detta afseende. De penningemedel, som till gällande

räntesatser vore möjliga att såsom grundkapital anlita, blefve dem i

regel för dyra, och hellre än att riskera liten eller kanske ingen afkastning

på ett i företaget nedlagdt dyrt kapital, läte man det fortgå

enligt gamla metoder. Här syntes staten böra träda emellan och genom

erbjudande af lånemedel mot lägsta möjliga ränta och på äfven i öfrigt

förmånliga villkor göra det möjligt för den företagsamme handtverkaren

att till sitt eget bästa och till yrkets utveckling kunna, hvad på själfva

driften vidkomme, slå in på nya banor. Så vore förhållandet i Danmark.

Med föranledande af en utaf därvarande handtverksföreningars

centralorganisation »Fsellesreprassentationen for Dansk Industri og

Haandvmrk» år 1904 hos regeringen gjord hemställan, hade inrikesministern

i sitt budgetsförslag upptagit 50,000 kronor att såsom en

första tredjedel af en treårig bevil] n i n gsp er i od utgå i form af räntebärande

lån till handtverkare och mindre industriidkare till anskaffande

af motorer och arbetsmaskiner. Såsom lånevillkor hade den danska

regeringen uppställt följande grunder: Do) »Fadlesrepr assen ta tionen for

Dansk industri og Haandvaerk» åtager sig att mottaga ansökningar om

låneunderstöd, insända dem till inrikesministeriet med eget utlåtande

samt att föra kontroll öfver och meddela vägledning för anskaffande af

vederbörliga maskiner m. m. 2:o) Hvarje särskild! lån må icke öfverstiga

9/''io af maskinernas inköpspris och utgå med högst 5,000 kronor

och i regel ej understiga 500 kronor. 3:o) Lånen amorteras med minst

Vid af deras ursprungliga belopp. 4:o) Lånen förräntas med 3 procent

årligen. 5:o) Såsom säkerhet skall statslånefonden erhålla inteckning

och efter omständigheterna jämväl borgen. Inrikesministerns framställning

hade bifallits af Riksdagen, som för finansåret 1905—1906

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 142.

anvisat för första gången ett belopp af 50,000 kronor att användas till

utlämnande af dylika lån. Första året, då dessa statslån söktes, både

inkommit ej mindre än 235 låneansökningar, representerande ett lånebelopp

af sammanlagdt närmare 400,000 kronor. Öfver de sökandes

näringsförhållanden och soliditet hade representationen införskaffat utlåtande

af vederbörande handtverksföreningar. I vissa fall hade till

lånesökanden utsändts särskild utsedd tekniker för att göra personliga

efterforskningar. Efter att sålunda hafva förberedt ärendet hade representationen

till inrikesministeriet ingifvit infordradt yttrande och förslagtill

lånefördelning, som också af regeringen godkänts. Det vore belysande

för det danska handtverkets utveckling, att förutom en del

specialmaskiner inköpet i många fall afsett elektriska och fotogénmotorer,

en utveckling alltså till maskinkraft. Förmodligen komme det

äfven vid införande af förlagslån för handtverket och den mindre industrien

här i Sverige att visa sig tendens till ökadt begagnande af

maskinkraft, och torde detta helt visst kunna ansenligt stärka det

svenska handtverkets konkurrensförmåga.

Med stöd af den erfarenhet, som vunnits i Danmark, och med

kännedom om till buds stående resurser inom Sveriges handtverksorganisation

hade med önskvärd tydlighet framgått, att det icke gärna

skulle lyckas att här i landet söka lösa lånefondsfrågan på enskild väg,

exempelvis på det sätt, att organisationen anskaffade behöfligt kapital

genom upplåning, ty därvid skulle räntans storlek lätt nog träda hindrande

emellan för att ernå verkligt billiga lån. Uppenbarligen hjälptes

handtverket bättre, om staten lämnade dessa förlagslån, då billigare

ränta och förmånligare villkor i öfrigt kunde erhållas, än om en enskild

långifvare skulle för ändamålet anlitas. För storindustriens utveckling

och befrämjande funnes sedan gammalt den så kallade manufakturförlagslåncfonden,

och det syntes med ett visst berättigande kunna uppställas

fordran på en motsvarande förmån för handtverket och den mindre

industrien, och detta så mycket mera, som den mindre industrien i

mycket högre grad än storindustrien vore i behof af det allmännas

understöd, då handtverkets män gifvetvis arbetade under ogynnsammare

och i hvarje fall under mera inskränkta ekonomiska förhållanden än

storindustriens utöfvare. Det syntes kunna ifrågasättas att genom utbrytning

ur manufakturförlagslånefonden af lämpligt belopp bereda medel

för nu ifrågavarande ändamål. Skulle det emellertid ej anses lämpligt

att för ändamålet anlita denna fond, vore det önskligt, att en särskild

lånefond inrättades genom Riksdagens anvisande för ändamålet antingen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kommerskollegii

utlåtande

den 14 december

1906.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

på en gång af ett tillräckligt stort belopp eller ock af årliga anslag,

afpassade efter behofvet.

Till följd af nådig remiss afgaf kommerskollegium den 14 december

1906 underdånigt utlåtande öfver nämnda framställning; och öfverlämnade

kollegium därvid en från handtverksorganisationen mottagen

ytterligare skrift, däri anförts, bland annat, följande.

Organisationens styrelse hade gjort sig förhoppning, att lånen

kunde utlämnas mot 4 procent ränta, att i fråga om amortering lånen

skulle vara slutbetalda efter åtta år samt att amorteringen antingen

gjordes lindrigare de första åren eller förlädes uteslutande till de senare

åren. Rörande maximi- och minimibeloppen för lånen hade styrelsen

funnit sig böra förorda 5,000, resp. 500 kronor. Såsom säkerhet för lånen

syntes icke kunna förekomma annat än borgen, och hade inom styrelsen

förslag väckts att söka åstadkomma särskilda borgensföreningar till

underlättande för låntagarna af säkerhets anskaffande. I afseende å

lånefondens storlek syntes början böra göras med lägre anslag än danska

riksdagen anvisat, och hade styrelsen i sådant afseende såsom minimibelopp"

ifrågasatt 30,000 kronor. Lånebeloppen borde utgöra 75 å 90

procent af det vid officiell besiktning af maskiner, redskap och dylikt

konstaterade värde.

För egen del yttrade kollegium: I den konkurrens med storindustrien,

som handtverket och den mindre industrien hade att uthärda,

befunne sig gifvetvis sistnämnda näringar i en ganska ogynnsam ställning.

Endast genom att lämpa sig efter de nya förhållanden, i hvilka

de till följd af denna täflan blifvit försatta, kunde de vinna förutsättningar

att bestå i densamma. Det gällde att kunna producera en för

sin godhet eftersökt vara till ett pris, som icke allt för mycket öfverstege

det, hvartill massproduktionens alster kunde tillhandahållas, och

detta mål kunde i många fäll icke vinnas utan tillgång till moderna

maskiner och arbetsredskap. Det vore en angelägenhet af allmänt intresse,

att tillgången till dylika hjälpmedel underlättades, och kollegium

ansåge vid sådant förhållande det finnas anledning för staten att bereda

handtverket och den mindre industrien, på sätt, som redan ägde rum i

fråga om fabriksindustrien, torfindustrien och rederinäringen, understöd

i form af lån på förmånliga villkor.

Handtverksorganisationen hade ifrågasatt, att för ändamålet erforderliga

medel skulle beredas antingen genom utbrytning ur manufäkturförlagslånefonden

eller genom anvisande af särskild! anslag. Ehuru

det enligt kollega åsikt icke mötte något hinder att använda någon del

af manufakturförlagslånefondens räntemedel för bildande af en lånefond

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 142.

för handtverket och den mindre industrien, ansåge kollegium det likväl

önskligt, att dessa medel icke toges i anspråk för dylikt ändamål. Erfarenheten

hade nämligen gifvit vid handen, att tillfälliga behof af

statsunderstöd för skilda industriella och andra näringsintressen årligen

gjorde sig gällande, hvilka lämpligen kunde tillgodoses genom användande

af ifrågavarande räntemedel, och i den mån dessa medel icke

toges i anspråk, utan lades till fonden, vunnes ökad möjlighet att tillgodose

det under senare åren, enligt hvad inkomna ansökningar

gåfve vid handen, i stort sedt stegrade behofvet af lån ur samma fond.

Kollegium hölle under sådana förhållanden före, att de medel,

som komme att erfordras för en lånefond för handtverket och den mindre

industrien, lämpligen borde anskaffas på sätt som ägt rum i fråga om

de till lånefonderna för torfindustriens befrämjande och rederinäringens

understödjande anslagna medel.

I fråga om fondens storlek hade organisationen ifrågasatt, att densamma

att börja med borde bestämmas till åtminstone 30,000 kronor.

Det ville emellertid synas som om fonden med ett så ringa belopp icke

kunde beräknas komma att verka för sitt ändamål i sådan omfattning,

att dess tillkomst därigenom blefve berättigad. För sin del ansåge

kollegium, att fonden icke borde bestämmas till lägre belopp än 50,000

kronor.

Därest medel blefve för ifrågavarande ändamål anvisade, syntes

vid meddelandet af föreskrifter om låntagarnas förpliktelser och af öfriga

bestämmelser rörande lånerörelsen de i afseende å manufakturförlagslån,

torflån och rederilån gällande stadganden i väsentliga delar kunna

tjäna som mönster.

Hvad organisationen ifrågasatt om bestämmande af maximibelopp

för lånen sjmtes icke behöfva föranleda någon särskild föreskrift. Däremot

syntes, till förekommande af låneansökningar för allt för obetydliga

ändamål, minimibelopp för lånen böra bestämmas. Hvad organisationen

i sådant afseende föreslagit funne sig kollegium kunna lämna

utan erinran.

Då lånen skulle hafva till ändamål att bereda hjälp för anskaffande

af arbetsmaskiner, motorer och dyrbarare redskap, syntes lånens storlek

böra, i likhet med hvad förhållandet vore i Danmark, bestämmas med

hänsyn till värdet af det eller de föremål, hvilkas inköpande afsåges

med desamma. Kollegium hade, vid öfvervägande af det förhållande,

som borde bestämmas mellan lånets storlek och värdet af ifrågavarande

föremål, tagit hänsyn till dubbla önskemålet, att lånen komme så många

yrkesidkare som möjligt till godo samt beredde låntagarne kännbar

Bih. till BiJcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 105 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

hjälp. Med dessa synpunkter för ögonen ansåge kollegium, att maximibeloppet-

för lån borde bestämmas till tre fjärdedelar af det eller de

för inköp afsedda föremålens värde.

Därest, i enlighet med livad sålunda ifrågasatts, lånebeloppen

komme att bestämmas i förhållande till värdet å här omförmälda föremål,

hvilket värde icke kunde på ett praktiskt sätt styrkas annat än

genom uppgift å föremålets inköpspris, borde däraf blifva en följd, att

låneansökan skulle vara åtföljd af sådan uppgift. Att härvid meddela

några närmare detaljbestämmelser i sådant afseende vore icke lämpligt,

utan torde det fä bero på vederbörande myndigheters pröfning

i hvarje särskilt fall, huruvida de meddelade prisuppgifterna borde

godtagas.

För bedömande af låneansökningarna vore det dessutom af nöden,

att myndigheterna ägde tillgång till uppgifter om arten och omfattningen

af sökandens rörelse äfvensom planen för dess fortsatta bedrifvande.

En fullständig redogörelse i sådant hänseende borde förty åtfölja

ansökningen.

Öfver ansökningarna, som borde göras hos Kungl. Maj:t, borde

kollegium sättas i tillfälle att yttra sig. Hvad organisationen hemställt

därom, att dess styrelse måtte höras öfver ansökningarna, borde enligt

kollega åsikt icke föranleda särskild föreskrift. Där så skulle finnas

önskligt och eljes bekvämligen läte sig göra, mötte i allt fall ej hinder

att af organisationen inhämta upplysningar öfver ansökningarna.

Ej heller ansåge kollegium lämpligt, att, såsom organisationen

jämväl syntes önska, endast borgen skulle kunna godkännas såsom

''säkerhet för lånen. Äfven om borgen vid liknande lån i regel visat

sig ur utlåningssynpunkt vara en förmånlig form af säkerhet, ansåge

likväl kollegium, som hölle före, att denna art af säkerhetsförbindelse

inom vårt näringslif användts i eu utsträckning och i dess kreditväsen

spelat en roll, som ej alltid för näringarna själfva varit hälsosam, det

vara mindre tjänligt att genom särskild föreskrift fastslå borgen såsom

den enda säkerhet, som kunde godkännas. Det syntes kollegium naturligast,

att saken ordnades på enahanda sätt som i fråga om manufakturförlagslån

och torflån och att sålunda statskontoret före lånebelopps

utlämnande i hvarje särskild! fall skulle hafva att pröfva erbjuden

säkerhet.

Därest lånen på ett fullt verksamt sätt skulle kunna tjäna sin uppgift

att utgöra understöd för här ifrågavarande näringar, finge räntan icke

sättas högre än till 4 procent. Härigenom vunnes också öfverensstämmelse

med hvad som i förevarande hänseende gällde för lån från fonderna

för torfindustriens och rederinäringens understödjande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

Beträffande den tid, inom hvilken lån skulle vara tillfullo återbetaladt,

ansåge kollegium att densamma, i öfverensstämmelse med hvad

organisationen ifrågasatt och hvad som gällde i afseende å manufakturförlagslån

och rederilån, borde bestämmas till åtta år från lyftningsdagen.

Hvad amorteringen vidkomme, syntes de för rederilån gällande

föreskrifter lämpligen böra tjäna som förebild; och skulle följaktligen

låntagare vara befriad från kapitalafbetalning under de två första åren

af lånetiden, samt årligen under de därpå följande sex åren en sjättedel

af det ursprungliga lånebeloppet återbetalas.

Därjämte syntes, för den händelse en lånefond för handtverket och

den mindre industrien komme till stånd, böra, i enlighet med hvad som

ägde rum i fråga om manufakturförlagslån, torfiån och rederilån, ej

mindre meddelas föreskrifter till åstadkommande af kontroll å vederbörande

rörelses ändamålsenliga bedrifvande under den tid, lånet innehades,

än äfven stadgas påföljd för underlåtenhet att i föreskrifven tid

erlägga likvid eller eljes fullgöra för lånets åtnjutande uppställda villkor.

Med stöd af hvad kollegium sålunda anfört, hemställde kollegium

om bifall i så måtto till organisationens framställning, att Kungl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att anvisa och ställa till Kungl. Maj:ts förfogande

ett anslag af 50,000 kronor för bildande af en fond att användas

till utlåning enligt de af kollegium föreslagna grunder åt handtverkare

och mindre industriidkare för anskaffande af arbetsmaskiner, motorer

och andra dyrbara arbetsredskap.

Statskontoret, hvars yttrande i ämnet därefter infordrats, afgaf

underdånigt utlåtande den 7 mars 1907 och anförde däri följande.

Enligt föreliggande förslag skulle åt statskontoret anförtros att,

sedan lånen blifvit af Kungl. Maj:t beviljade, ombesörja den ifrågasatta

lånerörelsen. Om också sådant skulle låta sig utan svårighet göra, så

länge lånefonden hölles ungefär vid den storlek, som det nu föreslagna

beloppet angåfve, borde dock redan nu tagas i betraktande, att en lånefond

för ifrågavarande ändamål, för att kunna bereda det därmed afsedda

gagnet, måste inom en snar framtid uppbringas till ett mångdubbelt

större belopp. Föreliggande förslag finge därför anses såsom

ett första försök, hvilket, om detsamma befunnes lyckadt, med nödvändighet

måste föranleda ett fortskridande på den inslagna vägen.

Vid sådant förhållande och då det icke kunde anses orimligt

antaga, att lånen från denna fond inom kort skulle uppgå till ett par

hundra eller mer än sammanlagda antalet lån, som för närvarande vore

utlämnade från manufakturförlagslånefonden, torflånefonden och rederilånefonden,

insåges lätteligen, att denna lånerörelse, om densamma skulle

Statskontor''ets

utlåtande

den 7 mars

1901.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

af statskontoret bedrifvas på enahanda sätt, som beträffande lån från

nyssnämnda fonder tillämpades, komrne att för statskontoret medföra en

så väsentlig ökning af dess utlåningsverksamhet och däraf föranledda

arbeten, att statskontorets nuvarande arbetskrafter säkerligen skulle visa

sig otillräckliga. I detta afseende borde särskildt framhållas, hurusom

lånens obetydliga belopp i jämförelse med lånen från nu befintliga understödsfonder

endast i mycket obetydlig grad kunde inverka på det arbete,

som af lånerörelsens bedrifvande förorsakades. Äfven om med hänsyn

till lånebeloppens obetydlighet bestyret vid nu ifrågavarande låns utlämnande

måhända skulle kunna genom särskilda bestämmelser göras

lindrigare än vid lån till högre belopp, komme dock bokföringen af

lånen att i båda fallen medföra samma arbete, liksom det ständiga

öfvervakandet att icke lånesäkerheten förminskades måste anses medföra

minst lika mycket besvär vid de små som vid de större lånen.

Då realsäkerhet endast i sällsynta undantagsfall vore att förvänta

för nu ifrågavarande lån, komme säkerheten för dessa lån att så godt

som uteslutande bestå af borgen, och då de flesta löftesmännen, liksom

låntagarne själfva, antagligen komme att utgöras af handtverkare och

mindre industriidkare, måste säkerhetens öfvervakande vid dessa lån

kräfva ett särdeles ansenligt arbete. På grund af nu angifna förhållanden

ansåge sig statskontoret icke böra underlåta att framhålla

att, i den mån ifrågavarande lånerörelse utvecklades och under förutsättning

att densamma skulle af statskontoret handhafva^ i likhet med

utlåningen från förenämnda fonder, däraf med nödvändighet påkallades

förstärkning af statskontorets arbetskrafter.

Äfven under antagande att fullt tillräckliga arbetskrafter komme

att ställas till statskontorets förfogande för den ifrågasatta lånerörelsens

bedrifvande, måste emellertid vid den förevarande frågans bedömande

icke lämnas ur sikte ett annat, ännu viktigare spörsmål, nämligen

huruvida det kunde anses för ernående af ett tillfredsställande resultat

lämpligt att centralisera denna lånerörelse på sätt af kommerskollegium

föreslagits. Det ville synas statskontoret, som skulle någon tvekan icke

kunna uppstå om det svar, som borde afgifvas på berörda fråga. Ätt

åt statskontoret eller annan central myndighet öfverlämna att omedelbart

handhafva denna lånerörelse kunde därför enligt statskontorets bestämda

uppfattning icke betraktas annorlunda än såsom en nödfallsutväg. Dä

denna lånerörelse alltså enligt statskontorets åsikt borde om möjligt

decentraliseras, kunde för eu. sådan anordnings genomförande hufvudsakligen

fvå olika sätt användas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

Det ena sättet, som redan vunnit tillämpning vid utlåning från

fiskerinä:ringsfonden, egnaliemslånefonden och norrländska nyodlingsfonden,

bestode däruti, att statskontoret såsom förvaltare af lånefonden

utbetalade större lånebelopp till vissa såsom låneförmedlare godkända

mellanhänder för att af dessa och på deras ansvar i smärre poster fördelas

bland dem, som fonden enligt därför gällande bestämmelser vore

afsedd att understödja. Vid nu ifrågavarande lånerörelse syntes andra

låneförmedlare icke kunna ifrågasättas än hushållningssällskapen och

handtverksföreningarna. Hvad de förstnämnda beträffade, skulle det ur

synpunkten’"af statens säkerhet för utlånade medlen otvifvelaktigt vara fördelaktigt

att kunna såsom låneförmedlare påräkna hushållningssällskapen;

men ehuru dessa vidtagit anordningar för förmedling af egnahemslån

samt dessa anordningar troligen skulle kunna utan större svårigheter

anpassas för förmedling jämväl af nu ifrågavarande lån, finge det dock

anses tvifvelaktigt, huruvida dessa sällskap, hvilkas egentliga syfte vore

främjandet af jordbruket och dess binäringar, skulle befinnas villiga att

åtaga sig dylikt uppdrag eller ens kunna anses äga det intresse för

saken, som hos låneförmedlare måste förefinnas. Hvad åter ansande

handtverksföreningarna, ville det, såvidt statskontoret därom kunde yttra

synas, som om desamma väl måste anses å ena sidan äga stort

intresse för främjandet af lånerörelsen men å andra sidan sakna såväl

den fasta organisation som ock det ekonomiska underlag, som borde

fordras hos låneförmedlare.

Det andra sättet för lånerörelsens decentralisering vore enligt statskontorets

mening att finna i eu anordning, hvarigenom lånerörelsen

direkt ombesörjdes af lokala myndigheter, eu hvar för sitt område. 1

detta afseende fördes ju tanken närmast på länsstyrelserna, men för

dessa, som redan vore betungade med hvarjehanda göromål, skulle

ombesörjandet af en lånerörelse öfver hufvud taget och särskildt af den

beskaffenhet, som nu vore i fråga, svårligen lämpa sig och i hvarje

fall verka hindrande på deras egentliga åligganden. Däremot ville det

synas statskontoret, som om riksbanken genom sina afdelningskontor i

orterna skulle i särdeles hög grad vara v äl skickad för handhafvandet

af en lånerörelse af det slag, hvarom nu vore fråga, så mycket mer som

detta uppdrag skulle kunna anses endast såsom en utvidgning i viss

riktning af den lånerörelse, som redan af riksbanken bedrefves medelst

de s. k. afbetalningslånen.

Därest emellertid sist angifna sätt för denna lånefrågas ordnande

icke befunnes antagligt och åt statskontoret komme att öfverlämnas

bestyret med denna lånerörelse, önskade statskontoret få tillfälle att till

s. 14 Kontrollera mot PDF

Sveriges

handtverksorganisations

skrift den 27

september

1908.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

Kung!. Magt inkomma med det förslag till närmare bestämmelser rörande

denna lånerörelse, som förhållandena kunde påkalla.

I detta sammanhang tilläte sig dock statskontoret, i syfte att vinna

större enkelhet och skyndsamhet vid beviljade låns utbetalande, såsom

önskemål framhålla, att, då vid en lånerörelse af ifrågavarande slag en

alldeles särskild vikt måste fästas vid den lånesökandes person, hans

redbarhet och vilja att göra rätt för sig samt säkerheten alltså måste

till väsentlig del komma att ligga hos låntagarens egen person, den

mest sorgfälliga utredning i berörda afseende, med anlitande af alla till

buds stående källor, bland hvilka Sveriges handtverksorganisation torde

få anses vara af betydelse, måtte föregå beviljandet af lån ur fonden,

så att beviljadt lån måtte kunna, under förutsättning att, där säkerheten

utgjordes af borgen, löftesmännens vederhäftighet blifvit af offentlig

myndighet intygad, till vederbörande utbetalas utan vidare efterforskningar

rörande låntagaren och dennes löftesmän.

Mot de hufvudgrunder för lånerörelsen, som kommerskollegium

föreslagit, hade statskontoret icke något annat att erinra, än att statskontoret,

för den händelse detta ämbetsverk skulle ombesörja lånerörelsen,

i nyss angifna syfte skulle vilja föreslå eu bestämmelse af innehåll,

att beviljadt lån skulle af statskontoret till vederbörande utbetalas

mot behörig förbindelse af denne jämte borgen af två personer, hvilkas

vederhäftighet blifvit af behörig myndighet styrkt, eller annan säkerhet,

som kunde af statskontoret godkännas. Därjämte syntes böra, i likhet

med hvad som ägde ruin i fråga om lån från manufakturförlagslånefonden

in. fl. fonder, föreskrifvas, att låntagaren skulle årligen inom

tid, som statskontoret bestämde, till statskontoret ingifva bevis, ej mindre

att löftesmännen för lånet fortfarande vore vederhäftiga, än äfven att

den rörelse, med hänsyn till hvilken lånet beviljats, fortfarande af låntagaren

bedrefves. Dessa intyg, ehuru måhända betungande för dessa

mindre låntagare, skulle nämligen svårligen kunna undvaras för underlättande

af bestyret med säkerhetens öfvervakande.

Hvad slutligen anginge sättet för anskaffande af de för fondens

bildande erforderliga medel, delade statskontoret den af kommerskollegium

uttalade uppfattningen om olämpligheten att härför anlita manufakturförlagslånefondcns

medel; och ansåge sig statskontoret därför böra hemställa,

att de för lånerörelsens bedrifvande erforderliga medel af Riksdagen

anvisades antingen genom anslag å vederbörande hufvudtitel

eller ock till utgående från riksgäldskontoret.

Sedermera har Sveriges handtverksorganisation i en till Kungl.

Maj:t ingifven skrift af den 27 september 1908 — jämte redogörelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

rörande förhållandena inom vissa främmande länder i fråga om statshjälp

för införande inom handtverket och den mindre industrien af moderna

arbetsmaskiner, af hvilken redogörelse framgår, bland annat, att i

Danmark statsanslaget blifvit för linansåret 1908—1909 och två följande

år höjdt till 75,000 kronor, för år räknadt, hvarjemte för teknisk undersökning

i anledning af nya låneansökningar och för tillsyn öfver redan

befintliga låntagare anvisats ett belopp af 2,000 kronor — förklarat,

att organisationen, därest Kungl. Maj: t skulle finna för godt att åt

organisationen uppdraga låneförmedlingen i fråga, vore beredd öfvertaga

en sådan uppgift, under villkor att organisationen icke pålades ekonomiskt

ansvar för dess låneförmedling, utan, såsom ägde rum i Danmark,

den säkert obetydliga risken blefve statsverkets egen.

I samband härmed har organisationen framhållit, att det syntes

organisationen vara i hög grad nödvändigt, att i samband med ifrågavarande

statslån anordnades en kostnadsfri teknisk-ekonomisk konsultationsverksamhet,

som organisationen jämväl förklarade sig villig

öfvertaga. Genom en dylik verksamhet skulle ej mindre den enskilde

lånesökanden erhålla den tekniska rådgifning, som han eljes ej utan

svårigheter och kostnader kunde erhålla, än äfven staten vinna garantier,

att dess medel komme till rationell användning.

Som organisationen emellertid ej kunde med egna ekonomiska

resurser täcka de kostnader, som uppstode genom dess öfvertagande

såväl af låneförmedlingen som af den ifrågasatta konsultationsverksamheten,

hemställde organisationen, att densamma måtte beredas ersättning

af statsmedel för dessa kostnader. Organisationen hemställde

äfven, att densamma måtte medgifvas fribrefsrätt för korrespondens och

annan postbefordring i anledning af nämnda båda uppdrag.

I fråga om såväl låneanslagets storlek som ock i hufvudsak beträffande

lånevillkor och andra bestämmelser anslöte sig organisationen

till kommerskollegii förslag, dock vågade organisationen framkasta den

tanken, att hela lånesystemet skulle vinna i stadga, därest Riksdagen

ville på eu gång för en följd af år anvisa ett större totalbelopp för

årlig fördelning.

Vidare har i en till Kungl. Maj:t ställd, den 26 oktober 1909 dagtecknad

skrift styrelsen för Sveriges handtverksorganisation, enligt uppdrag

af organisationens årsmöte 1909, med ändring i vissa hänseenden

af organisationens framställning den 27 september 1908, dels anmält

att organisationen dåmera vore beredd att, därest Kungl. Maj:t skulle

finna för godt att åt organisationen uppdraga ifrågasatt låneförmedling,

öfvertaga en sådan uppgift utan det i organisationens skrift af den 27

Sveriges

handtverk#- organisations

skrift den 26

oktober 1909.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kommer ^kollega

utlåtande

den 15 februari

1910.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

september 1908 angifna förbehåll om befrielse från ekonomiskt ansvar

för låneförmedlingen, dock med vidhållande af behofvet af ersättning

för vissa kostnader, dels hemställt, att ett lämpligt anslag för täckande

af de med låneförmedlingen förenade kostnaderna måtte anvisas åt

organisationen, dels vidare anmält, att organisationen ansett sig för

närvarande böra återtaga det i samband med låneförmedlingen väckta

förslaget om särskild ersättning för en teknisk-ekonomisk konsultationsverksamhet,

dels och föreslagit, att återbetalningstiden för ifrågavarande

lån måtte tills vidare bestämmas till sex; år med amortering af kapitalet

förlagd till de senare fem åren.

Kommerskollegium, som, jämlikt nådig remiss, den 15 februari

1910 ånyo yttrat sig i ärendet, har därvid öfverlämnat, bland annat,

en kollegium från handtverksorganisationen tillhandakommen, den 8 i

samma månad dagtecknad skrift, hvari organisationen dels meddelat,

att ett årsanslag af 2,000 kronor syntes vara det minsta belopp, som

borde utgå såsom ersättning för organisationens direkta utgifter vid

låneförmedlingen, samt att organisationen vore villig lämna särskild

redogörelse för dessa utgifter, åtföljd af verifikationer, dels ock ifrågasatt,

huruvida icke, under förutsättning att riksgäldsmedel anvisades

för lånefondens bildande, fonden från början lämpligen borde bestämmas

till exempelvis 200,000 kronor, däraf .Riksdagen för år 1911 kunde

anvisa 50,000 kronor, med bestämmelse därjämte, att annuiteterna sluille

tilläggas fonden.

Kollegium har i sitt underdåniga utlåtande af den 15 februari

1910 anfört följande.

Mot det senast ifrågasatta sättet för lånens utdelande medelst

Sveriges handtverksorganisation såsom låneförmedlare och omedelbar

låntagare funne kollegium sig icke hafva något att i hufvudsak erinra.

Nämnda organisation finge nämligen anses äga det intresse för sjkifva

saken, hvilket borde hos en låneförmedlare förefinnas, och som vore

ägnadt lämna garanti för ett oegennyttigt befrämjande af det med fonden

afsedda syftemålet och för en omsorgsfull tillsyn öfver att lånen blefve

ändamålsenligt använda.

En förutsättning för Sveriges handtverksorganisations eftertagande

af låneförmedlingen syntes emellertid vara, att organisationen styrkte

sig vara behörigen registrerad såsom förening för ekonomisk verksamhet.

Vidare ansåge kollegium sig böra biträda förslaget därom, att

fonden från början bestämdes till ett belopp af minst 200,000 kronor,

hvaraf för första året anvisades ett belopp af 50,000 kronor, äfvensom

att annuiteterna å utlämnadt lån finge ingå till fonden för att tillsammans

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

med fondens öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda

ändamål.

Det syntes kollegium äfven vara med billighet öfverensstämmande,

att af fondens medel anvisades bidrag till låneförmedlaren för betäckande

af de för honom af lånerörelsen föranledda direkta kostnader, däribland

äfven postbefordringsafgifter.

Beloppet af ifrågavarande bidrag syntes för första året lämpligen

kunna bestämmas till högst 2,000 kronor.

Därest lånerörelsen skulle anordnas med den ifrågasatta låneförmedlingen,

syntes, beträffande de villkor och bestämmelser, som borde

gälla för erhållande och tillgodonjutande af lån ur fonden, de allmänna

villkor och bestämmelser, som enligt nådiga kungörelsen den 13 juni

1908 vore gällande för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen,

lämpligen kunna tjäna till ledning.

1 sin första underdåniga framställning i ärendet hade lrandtverksorganisationen

föreslagit maximi- och minimibelopp för de från fonden

utgående lånen samt i sådant hänseende förordat 5,000, respektive 500

kronor. Hvad organisationen sålunda ifrågasatt om bestämmande af

maximibelopp för lånen hade, enligt hvad kollegium uttalat i sitt underdåniga

utlåtande af den 14 december 1906, icke synts kollegium behöfva

föranleda någon särskild föreskrift. Då kollegium gjort detta uttalande,

hade emellertid icke tråna om lånens utdelning genom särskild låneförmedlare

förelegat. Om det högsta belopp, hvarmed låneunderstöd finge

af denne utlämnas, borde bestämmelse meddelas, och syntes ifrågavarande

belopp lämpligen kunna utgöra 5,000 kronor, dock att beloppet under

ingå förhållanden finge uppgå till mer än 3d af det eller de för inköp

afsedda föremålens värde.

Handtverksorganisationens dämera gjorda förslag därom, att lånetiden

måtte inskränkas från 8 till 6 år, med amorteringen af kapitalet

förlagd till de senare 5 åren, funne kollegium sig kunna lämna utan

erinran.

Innehållet af de villkor och bestämmelser, som borde gälla för nu

ifrågavarande lånerörelse, syntes kollegium kunna sammanfattas hufvudsakligen

sålunda:

ko. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af låneförmedlaren på

eu gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret mot afkunnande af en

utaf låneförmedlaren till statskontoret eller order ställd, af statskontoret

godkänd skuldförbindelse, som skall innefatta låneförmedlarens åtagande

att återbetala lånet i bär nedan omförmäld ordning, hvarjämte, innan

Bill. till lliksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 105 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

någon dol af statslånet må utbekommas, godkänd säkerhet för den

afgifna skuldförbindelsens uppfyllande skall till statskontoret aflämnas.

Låneförmedlaren må icke förvägras att under lånetiden utbyta aflämnad

säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.

Därest statskontoret under lånetiden skulle Unna ställd säkerhet

icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret

förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,

som .af statskontoret godkännas. ,,

2:o. Sedan från fonden undfånget lån innehafts under ett år från

lyftningsdagen, skall under de därpå följande fem åren återbetalas eu

femtedel af det ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet varder senast

inom utgången af det sjätte året till fullo guldet.

A lyftadt statslånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen

med fyra procent, dock med skyldighet för låneförmedlaren att,

därest förfallet kapitalbelopp icke inom föreskrifven tid inbetalas, å det

förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen till

dess inbetalning sker.

3:o. Ställer sig låneförmedlaren icke till efterrättelse meddelade

bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning, eller underlåter

han att inom föreskrifven tid fullgöra af statskontoret erhållet föreläggande

att aflämna nya säkerhetshandlingar, äger statskontoret att därom göra

anmälan hos Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp

jämte ränta skall anses vara till återbetalning genast förfallet.

4:o. Låneunderstöd, som af låneförmedlaren utlämnas, skall utgöra

minst 500 och högst 5,000 kronor samt må under inga förhållanden

uppgå till mera än tre fjärdedelar af det eller de för inköp afsedda föremålens

värde.

5:o. Rörande låneunderstöd, som af låneförmedlaren utlämnas,

skall, innan någon del däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren

och låntagaren upprättas fullständigt lånekontrakt, hvari

bestämmelser i följande afseenden skola finnas intagna, nämligen:

beträffande beskaffenhet och värde af arbetsmaskin, motor eller

annat arbetsredskap, för hvars anskaffande låneunderstödet är afsedt,

samt tid och sätt för anskaffningen af ifrågavarande föremål;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta

(>ch återbetalning;

huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas

samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget, vid

äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara förverkad;

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!,. Majis Nåd. Proposition No 142.

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren

skall vara skyldig underkasta sig;

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare

ock låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser

skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28

oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.

6:o. Vid uppgörandet af omförmälda lånekontrakt skall lända till

efterrättelse:

att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning,

än som angående statslånet stadgats, dock med undantag i

följande afseenden, nämligen:

att låntagaren skall äga att, därest han så önskar, äfven före

lånetidens utgång på eu gång inbetala ogulden del af låneunderstödet;

samt

att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan

angifna förutsättningar uppsäga lämnadt låneunderstöd till inbetalning

å tid, som låneförmedlaren bestämmer, nämligen:

a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga

om anskaffandet af viss arbetsmaskin, motor eller annat arbetsredskap;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven

rånte- och kapitalafbetalning;

c) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt lånets beviljande;
d)

om sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn

till det med lånet afsedda ändamål, uppenbarligen icke längre bör få

tillgodonjuta detsamma.

7:o. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, af Indika hvardera

kontrahenten skall taga ett.

8:o. Låneförmedlaren vare obetaget, att under lånetiden medgifva

låntagare de lindringar i afseende å lånets återbetalning eller

låntagarens skyldigheter i Girigt, hvilka icke strida mot meddelade

föreskrifter eller eljest äro oförenliga "med lånets ändamål.

9:o. Låneförmedlaren skall årligen före april månads utgång till

kommerskollegium afgifva redogörelse för lånerörelsen under det nästföregående

fåret, hvilken redogörelse kollegium har att med det egna

underdåniga utlåtande, hvartill anledning må förefinnas, till Kungl. Magt

öfverlämna.

Slutligen har, på grund af nådig befallning, statskontoret den 24 statskontoret»

februari 1910 afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande, däri statskontoret

tillkännagiivit, att efter tagen del af det nya förslag till ordnande af lm.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departementschefens

yttrande.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 142.

en statslånerörelse för understödjande af handtverk^ och den mindre

industrien, hvithet innehålles i kommerskollegii underdåniga utlåtande af

den 15 februari 1910, statskontoret ansåge sig kunna ansluta sig till

hvad kommerskollegium härutinnan anfört och hemställt. I afseende å

sättet för beredande af tillgång till medel för denna lånerörelses bedrifvande

har statskontoret dock velat erinra om önskvärdheten af att

det belopp, som blefve erforderligt för bestridande af förvaltningskostnader

och andra rena utgifter, finge utgå i form af anslag å riksstaten,

på det att icke lånefonden redan från början komme att utvisa brist.

Beträffande affattningen af de af kommerskollegium föreslagna villkoren

och bestämmelserna för denna lånerörelse liar statskontoret anmärkt,

hurusom tydligheten syntes kräfva att i punkt 4:o före orden:

»högst 5,000 kronor» inskötes orden: »för en och samma låntagare».

Handtverket och den därmed jämförliga mindre industrien hafva

utan tvifvel alltjämt betydelsefulla uppgifter att fylla inom näringslifvet.

För att deras utöfvare skola kunna med framgång häfda sin ställning

ä dem tillhörande arbetsområden, erfordras emellertid oundgängligen,

att de äga tillgång till do hjälpmedel vid yrkesutöfningen, som teknikens

utveckling medfört. Den jämförelsevis svaga ekonomiska ställning,

hvari den enskilde yrkesidkaren inom ifrågavarande näringsgrenar

ofta befinner sig, måste dock ej sällan utgöra hinder för eller åtminstone

försvåra anskaffandet af berörda tekniska hjälpmedel. Härutinnan synes

mig föreligga en uppgift för staten att, i likhet med hvad som äger

rum i fråga om flera andra grenar af näringslifvet, med begagnande af

sin kapitalstyrka eller sin kredit medelst lån understödja den enskilda

företagsamheten.

I fråga om beredande af för ändamålet erforderliga medel anser

jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, det icke vara

lämpligt att, såsom ifrågasatt blifvit, anlita manufakturförlagslånefondens

medel, utan synes mig, att för ändamålet bör bildas en särskild fond

genom anvisande af medel att utgå från riksgäldskontoret. I afseende

ä förslaget att fonden till en början bestämmes till 200,000 kronor,

däraf för år 1911 anvisas 50,000 kronor, bär jag icke något att erinra.

Inflytande räntor a de från fonden utlämnade lan höra få ingå till

fonden för att tillsammans med fondens öfriga tillgångar användas för

det med fonden afsedda ändamål.

Såväl med hänsyn till hvad från statskontorets sida anmärkts mot

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

öfverlämnandet till denna myndighet af bestyret med ifrågavarande

lånerörelse som äfven i betraktande af omständigheterna i öfrigt, synes

mig ändamålsenligt att anlita Sveriges handtverksorganisation såsom

mellanhand vid lånerörelsen. Nämnda organisation, som har till syftemål

att verka för handtverkets och den mindre industriens utveckling,

omfattar enligt mig lämnade uppgifter för närvarande 92 lokala föreningar

eller i det närmaste alla landets handtverksföreningar af någon

betydelse. Jämte det lifliga intresse för nu förevarande sak, som handtverksorganisationen

visat sig hysa och som ju utgör eu betingelse för

lämpligheten såsom låneförmedlare, äger organisationen fördelen af att

genom de anslutna föreningarna i allmänhet kunna med jämförelsevis

lätthet förskaffa sig, bland annat, tillförlitlig kännedom om de lånesökandes

personliga förhållanden, en kunskap som måste anses vara af

största vikt för hela lånerörelsens rätta handhafvande. Då handtverksorganisationen

icke skulle utfå lån, med mindre den förut ställt säkerhet,

som godkänts af statskontoret, som skulle handhafva förvaltningen

af fonden, bör någon förlust för staten icke uppkomma af lånerörelsen.

Hvad angår den af handtverksorganisationen framställda anhållan

om ersättning för sina direkta utgifter vid låneförmedlingen, sjmes,

med hänsyn särskildt till de fördelar, som för staten lära få anses vara

förenade med organisationens öfvertagande af låneförmedlingen, nämnda

anhållan böra vinna afseende så till vida, att låneförmedlaren må kunna

erhålla de för honom genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader

och andra direkta utgifter betäckta till ett belopp af högst

2,000 kronor, för år räknadt. Härför erforderliga medel torde, såsom

statskontoret erinrat, lämpligen böra anvisas genom anslag å riksstaten.

Beträffande fastställandet af maximi- och minimibelopp för de lån,

som låneförmedlaren skulle äga att till en och samma låntagare utlämna,

liksom i afseende å de af kommerskollegium i dess utlåtande af den 15

sistlidne februari föreslagna öfriga villkor och bestämmelser för lånerörelsen,

med af statskontoret gjordt tillägg, har jag icke funnit anledning

till erinran. Det må särskildt framhållas, att genom bestämmelsen

om skyldighet för låneförmedlaren att årligen inom viss tid till kommerskollegium

afgifva redogörelse för lånerörelsen under det nästföregående

året, hvilken redogörelse kollegium skall hafva att med eget

underdånigt utlåtande till Kungl. Maj: t öfverlämna, staten blir i tillfälle

att följa och kontrollera den ifrågavarande lånerörelsen och dess utveckling.

Utöfver de allmänna villkor och bestämmelser, som sålunda föreslagits,

torde en del närmare föreskrifter i afseende å ifrågavarande

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 105 Höft. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 142.

lånerörelse kunna komma att finnas erforderliga, och torde hos Riksdagen

böra inhämtas medgifvande för Kungl. Maj:t att meddela sådana

}hterligare föreskrifter.

Under åberopande af hvad jag i detta ärende anfört, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

besluta,

att en särskild fond å 200,000 kronor skall inrättas för befrämjande

af handtverk och därmed jämförlig mindre industri, från hvilken

fond, efter pröfning af Kungl. Maj:t, i mån af tillgång lån må tilldelas

Sveriges handtverksorganisation, som förklarat sig villig att utlämna

låneunderstöd till handtverkare och mindre industriidkare för anskaffande

af arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare arbetsredskap;

att inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån må ingå till

fonden för att tillsammans med fondens öfriga tillgångar användas för

det med fonden afsedda ändamål;

att riksgäldskontoret bemyndigas att för ändamålet under år 1911

i män af behof tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst 50,000

kronor; samt

att för lån, som af Kungl. Maj:t sålunda beviljas, skola gälla de

allmänna villkor och bestämmelser, som föreslagits i kommerskollegii

den 15 februari 1910 afgifna underdåniga utlåtande i ärendet, med af

statskontoret gjordt tillägg.

Vidare tillstyrker jag att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare

föreskrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas erforderliga,

dels ock för år 1911 bevilja ett extra anslag å 2,000 kronor, att

ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att tilldelas låneförmedlaren

såsom bidrag till betäckande af de för honom genom lånerörelsen uppkommande

förvaltningskostnader och andra direkta utgifter.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däld statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan likt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1910:26 Memorial med förslag till återstående stadganden i det nya reglementet för riksgäldskontor et. s. 16 i texten
  2. Rskr. 1910:167 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition angående bildande af en lånefond för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre indu s. 9 i texten
  3. 2SBU 1910:4 Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets {Nr 2) Utlåtande Nr 4 s. 1 i texten