Med förslag till ändrad lydelse af 7, 28 och 88 §§ i förordningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908
1910-04-15 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1910:189, Med förslag till ändrad lydelse af 7, 28 och 88 §§ i förordningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908
Dokumentets text
1
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
N:o 189.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ändrad lydelse af 7, 28 och 88 §§ i förordningen
angående stämpelafgiften den 18 september 1908; gifven
Stockholms slott den 15 april 1910.
Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att från och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, nedannämnda
paragrafer i förordningen angående stämpelafgiften den 18 september
1908 må erhålla följande ändrade lydelse:
7 §.
Från stämpelafgift enligt denna art. är kronan befriad.
Dessutom äro från stämpelafgift enligt denna art., med undantag
af den särskilda stämpeln å protokoll angående bevakning vid domstol
af testamente, befriade — — — — — •—- — — — — — — — —
sjukvårdsinrättningar, allmänna;
skogsvårdsstyrelser;
O J J
Frihet från stämpel enligt denna art. äger jämväl rum — — —
i ärenden, som afses i lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet
eller i lagen angående aflösning af sådan afgäld; i ärenden, som anhängiggjorts
hos justitiekanslärsämbetet eller Riksdagens justitieombudsBih.
till Rilcsd, Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 141 Raft. (N:o 189,) 1
2
Kungl. Maj:t» Nåd.. Proposition N:o 189.
man; så ock i mål och ärenden, som anhängiggjorts hos konsulardomare
eller konsularrätt enligt lagen om konsulat urisdiktion den 5 juni 1909.
I mål, afseende värnpliktigs besvär öfver beslut, hvarigenom böter
blifvit honom enligt värnpliktslagen ådömda, må frihet från stämpel
äga rum, därest den klagande vinner befrielse från eller nedsättning i
bötesbeloppet.
Konungen äger bevilja utländska ångfärjor, hvilka förmedla trafiken
mellan Danmark eller Tyskland, å ena, samt Sverige, å andra sidan,
äfvensom i samband med färjetrafiken stående utländska fartyg, frihet
från stämpel å tullpass, därest motsvarande förmån lämnas dylika svenska
staten tillhöriga ångfärjor och fartyg i vederbörande utländska hamnar.
23 §.
Från stämpelafgift enligt denna art. är kronan befriad.
Frihet från stämpel enligt denna art. äger jämväl rum för handlingar,
hvilka enligt lagen om konsularjurisdiktion den 5 juni 1909
ingifvas till konsulardomare eller konsularrätt.
38 §.
Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses
med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hofexpeditionen den
tjänsteman, till hvilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen
vederbörande till hända, samt vid öfriga myndigheter den tjänsteman,
som för expeditionen ansvarar; dock att, där annan tjänsteman vederbörligen
förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten
åligger denne.
Till kontroll därå, att fullmakt, konstitutorial eller annan handling,
som grundlägger rätt att uppbära aflöning, blifvit behörigen stämpelbelagd,
skall vid hvarje årsredogörelse öfver utbetalta aflöningsmedel
redogöraren foga särskild förklaring af innehåll, att en hvar af de i
redogörelsen upptagna löntagare, som under året tillträdt tjänst eller
sådan löneförhöjning, som påkallat utgörande af stämpelafgift, för
redogöraren uppvisat den handling, på grund af hvilken aflöning blifvit
till honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid befunnits
vara belagd med stämpel till behörigt belopp, tiar under året icke
förekommit sådan förändring i afseende å den i redogörelsen upptagna
personalens aflöning, som påkallat utgörande af stämpelafgift, skall detta
förhållande i redogörelsen särskild! anmärkas.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
Dg till ärendet hörande handlingar skola tillhandahallas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Carl Stvarts.
4
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 189.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 15 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson.
Hederstierna,
Swartz,
grefve Ti amilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
yon Sydow.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet
:
Dä, förutom de ändringar i förordningen angående stämpelafgiften
den 18 september 1908, hvarom nådig proposition den 14 sistlidne
januari aflåtits till Riksdagen, vissa andra ändringar i samma förordning
befunnits önskvärda, anhåller jag nu att få underställa frågan härom
Kungl. Majris pröfning.
I en den 22 januari 1909 till finansdepartementet ingifven underdånig
skrifvelse har 1908 års möte mellan skogsvårdsstyrelserna fram
-
5
Kungl. Mccj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
hållit, hurusom under den tid skogsvårdsstyrelserna verkat det visat
sig, att de myndigheter, hos hvilka styrelserna utlöst expeditioner, på
olika sätt behandlat styrelserna, i det hos somliga af dessa myndigheter
skogsvårdsstyrelserna nödgats gälda såväl lösen som stämpelafgift,
under det hos andra expeditionerna erhållits kostnadsfritt. Mötet
hyste den uppfattningen, att skogsvårdsstyrelserna vore att betrakta
som offentliga ämbetsmyndigheter och följaktligen borde erhålla expeditioner
kostnadsfritt, och hemställde på grund häraf i underdånighet, att
Kiingl. Maj:t ville utfärda bestämmelse därom, att skogsvårdsstyrelsema
i riket skulle erhålla erforderliga expeditioner hos offentliga myndigheter
kostnadsfritt.
I afgifvet utlåtande har domänstyrelsen, i hvad framställningen
afser befrielse från erläggande af stämpelafgifter, erinrat hurusom enligt
lagen angående vård af enskildas skogar samt förordningen angående
skogsvårdsstyrelser den 24 juli 1903 sådan styrelses medlemmar skola
utses, ordföranden af Kung!. Maj:t, en af vederbörande landsting och
eu af hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Styrelsen, som hade
att ställa sig till efterrättelse af Kungl. Maj:t fastställdt reglemente,
ägde beifra öfverträdelser af nämnda lag, och deras tjänstemän vore
berättigade att med beslag belägga virke, som skulle anses förbrutet,
hvar) ände styrelsen hade att förvalta och på föreskrifvet sätt redovisa
medel, som efter Kungl. Maj:ts bestämmande ställdes till dess förfogande.
Styrelsen ägde således en i viss män officiell karaktär, och goda skäl
syntes alltså tala för att densamma och dess tjänstemän i likhet med
t. ex. länens hushållningssällskap, pensionsinrättningar m. fl. befriades
från stämpelafgifter.
Statskontoret, som jämväl öfver framställningen afgifvit utlåtande,
har uti nu ifrågakomna afseende påpekat, att skogsvårdsstyrelserna
enligt nådigt beslut den 22 juni 1904 erhållit rätt att för postförsändelser
i tjänsteärenden begagna tjänstefrimärken och tjänstebrefkort,
samt att därvid tillika förklarats, att belöpande postafgifter för försändelserna
skulle gäldas af allmänna medel. I berörda hänseende hade
således nämnda styrelser bekommit enahanda förmån, som tillkomme
statens myndigheter, och ansåge sig statskontoret i likhet med domänstyrelsen
hafva skäl tillstyrka, att skogsvårdsstyrelserna i afseende å
frihet från stämpelafgift likställdes med de offentliga myndigheter,
hvilka jämlikt 7 § i stämpelförordningen vore befriade från stämpelafgift
med undantag af den särskilda stämpeln å protokoll angående bevakning
vid domstol af testamente.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
Jag ansluter mig- obetingadt till den mening, som sålunda uttalats
af ämbetsverken, och anser alltså skogsvårdsstyrelser böra upptagas
bland de myndigheter, hvilka enligt nyssberörda paragraf i stämpelförordningen
äro, med nämndt undantag, befriade från stämpelafgift enligt
I art.
Vid utöfningen af den konsularjurisdiktion, som på grund af traktat
eller sedvänja tillkommer Sverige i vissa icke kristna länder, skall,
enligt lagen om konsularj urisdiktion den 5 juni 1909, såvidt förhållandena
å orten medgifva samt ej annat enligt nämnda lag eller eljest är
stadgadt, svensk lag tillämpas. Detta torde innebära, att äfven förordningen
angående stämpelafgiften borde vid berörda jurisdiktion i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse, hvilket skulle få betydelse särskildt
i fråga om utlösande af protokoll, fördt hos konsulardomaren eller konsularrätten,
samt med afseende å de i 12 § af nämnda lag omförmälda
ärenden rörande uppteckning och vård af dödsbo, bevakning af testamente,
äktenskapsförord m. m.
Emellertid lärer, då berörda lag om konsularjurisdiktion kom till
stånd, någon afsikt att därigenom göra de denna jurisdiktion underkastade
personer skattskyldiga till svenska staten knappast hafva ingått
bland de syftemål, man med lagen ville vinna. Af lagens 62 § framgår,
att stadgad expeditionslösen skall till konsulardomaren gäldas; och
i nådig kungörelse den 23 december 1909 är förordnadt, att konsulardomare
och konsularrätt skola i fråga om expeditionslösen hänföras till
den första af de i 1 § af förnyade nådiga förordningen angående expeditionslösen
den 7 december 1883 upptagna afdelningar. Men att af
ifrågavarande, konsularjurisdiktionen underkastade personer i aflägsna
länder uttaga stämpelskatt till svenska staten, synes så mycket mindre
böra ifrågakomma, som hvarken konsulardomare eller ledamot af konsularrätt
i sådan egenskap åtnjuter någon aflöning af staten.
Härtill kommer, att stämpelförordningens tillämpning uti ifrågavarande
afseende skulle möta stora praktiska svårigheter i fråga om
stampelafgiftens redovisning och tillsynen öfver dess utgörande, beträffande
föreskrifna inventeringar, ställandet af säkerhet för stämpeluppbörden
m. m. Dessa svårigheter, för hvilka jag ej torde behöfva i
detalj redogöra, skulle utan tvifvel komma att stå i oskäligt förhållande
till beloppet af den stämpeluppbörd, som kunde beräknas inflyta.
På grund af hvad sålunda anförts och med erinran tillika, att
i 1886 års kommittébetänkande rörande svensk och norsk konsularjuris
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
diktion föreslagits, att alla handlingar hos konsulardomare eller konsularrätt
skulle vara från stämpelpapper fria, får jag hemställa, att föreskrift
må meddelas därom, att såväl de af konsularrätt och konsulardomare
utfärdade expeditioner, som ock till samma myndigheter ingifna
handlingar skola vara fria från stämpel; och torde bestämmelser härom
böra intagas i 7 och 23 §§ af förordningen om stämpelafgiften.
I en från landtförsvarsdepartementet till finansdepartementet öfverlämnad
promemoria har framhållits, hurusom Kungl. Maj:ts utslag på
besvär af värnpliktig, som af vederbörande länsstyrelse blifvit ådömd
böter för utevaro från inskrifning eller mönstring eller underlåtenhet
att fullgöra föreskrifven anmälningsskyldighet (om flyttning etc.), syntes
enligt bestämmelserna i gällande stämpelförordning böra förses med
stämpel till belopp af minst 20 kronor; och jämlikt § 10 af nådiga
förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883 vore klaganden
skyldig utlösa dylikt utslag. I ett besvärsmål angående böter
för exempelvis utevaro från mönstring, för hvilken förseelse bötesbeloppet
utgjorde 5 kronor, vore klaganden alltså skyldig erlägga 20 kronor
för utlösen af Kungl. Maj:ts utslag. För att undvika detta, missförhållande
hade Kungl. Maj:ts beslut i dylika besvärsmål, så länge desamma
föredragits i konselj, ej expedierats genom utslag utan medelst
nådigt bref eller ämbetsbref. Nu hade emellertid ifrågasatts, huruvida
sådan ändring i gällande stämp eifor ordning icke lämpligen borde vidtagas,
att utslag i omförmälda besvärsmål blefve stämpelfria.
Statskontoret, som hörts öfver detta förslag, har i utlåtande den
7 innevarande april såsom sin mening uttalat, att det syntes vara med
billighet öfverensstämmande, att i mål af angifna beskaffenhet stämpelfrihet
ägde rum, för den händelse att besvären visat sig befogade. Väl
torde det — anför statskontoret vidare — gifvas åtskilliga andra fall,
då af liknande skäl frihet från erläggande af stämpelafgift borde äga
rum; men, för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna nu föreliggande
fråga böra blifva föremål för särskild pröfning, hade statskontoret för
sin del intet att erinra mot införande i gällande stämpelförordning af
föreskrift därom, att i mål, afseende värnpliktigs besvär öfver beslut,
hvarigenom böter blifvit honom enligt värnpliktslagen påförda, frihet
från stämpel finge äga rum, därest den klagande vunne befrielse från
eller nedsättning i bötesbeloppet.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
Då regeringsrättens beslut i sådana besvärsmål, hvarom nu är
fråga, expedieras genom utslag, som klaganden är skyldig utlösa, kan
värnpliktig, som önskar draga länsstyrelses beslut, hvarigenom han bötfällts
för förseelse mot värnpliktslagen, under Kungl. Maj:ts pröfning,
numera icke undgå att med 20 kronor eller därutöfver erlägga stämpelafgift
för regeringsrättens utslag. Detta innebär påtagligen, helst i
betraktande af de låga bötesbelopp besvären i de flesta fall gälla, eu
obillighet i det fall, att genom besvären ändring vinnes i det öfverklagade
beslutet; och lika med statskontoret anser jag det därför vara
önskligt, att i sådant fall frihet från stämpelafgift må äga rum, hvaremot
knappast giltiga skäl för stämpelfrihet torde föreligga, i händelse
vid besvärens pröfning den begångna förseelsen befinnes hafva rättvisligen
betingat det ådömda bötesstraffet.
Måhända kan det, såsom statskontoret framhållit, befinnas rättvist,
att äfven i andra fall af liknande art sådan stämpelfrihet, som nu ifrågasatts,
må äga rum; och jag har också låtit föranstalta om en utredning
i dylikt afseende. Men då resultaten af denna utredning ännu ej föreligga,
och jag anser frågan just i hvad den angår värnpliktslagens tilllämpning
hafva den betydelse, att dess lösning icke bör lämpligen anstå
till nästa år, hemställer jag att Kungl. Maj:t nu måtte föreslå Riksdagen,
att i 7 § af förordningen angående stämpelafgiften måtte intagas
en bestämmelse i det af statskontoret föreslagna S3d''te.
I artikel 10 af det mellan Sverige och Tyska riket den 15 november
1907 träffade aftal angående upprättande af eu ångfärjeförbindelse
mellan Trelleborg och Sassnitz bestämmes, att båda ländernas regeringar
tillförsäkra hvarandra ömsesidigt befrielse från erläggande af hamnafgifter
i Trelleborg och Sassnitz för de i denna trafik insatta ångfärjor
såväl som för de i samband med färjetrafiken stående fartyg.
I underdånig skrifvelse den 14 juni 1909 anhöll järnvägsstyrelsen,
då af ofvanberörda öfverenskommelse icke syntes framgå, att de preussiska
ångfärjorna skulle vara befriade från erläggande af lotspenningar
samt fyr- och båkafgifter i Trelleborg, att Kungl. Magt måtte meddela
nådig föreskrift, huru i sådant afseende skulle förfaras, hvarjämte järnvägsstyrelsen
tillika hemställde om förordnande därom, att frihet från
erläggande af stämpelafgift å tullpass i svenska hamnar lämnades såväl
ifrågavarande ångfärjor som dem, hvilka förmedlade trafiken mellan
Sverige och Danmark, detta likväl under förutsättning att motsvarande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189. 9
förmån lämnades svenska statens ångfärjor i vederbörande utländska
hamnar. I anledning af denna framställning har Kungl. Maj:t den 2
juli 1909, på föredragning af chefen för sjöförsvarsdepartementet, funnit
godt förordna, att de preussiska ångfärjor, som uppehålla förbindelse
mellan Trelleborg och Sassnitz, skola vara befriade från skyldighet att
anlita kronolots samt från erläggande af fyr- och båkafgift. Genom
nådigt beslut den SO i samma månad har Kungl. Magt vidare, i anledning
åt därom gjord framställning, funnit godt förklara, att berörda
tyska ångfärjor äfvensom i samband med färjetrafiken stående tyska
fartyg skola vara befriade från erläggande af lastpenningar och tonafgiffc
till sjömanshus.
I det utlåtande, som öfver sistberörda framställning afgafs af
kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt, framhöllo dessa
ämbetsverk, att enligt lämnad upplysning art. 10 uti ifrågavarande aftal
från tysk sida tillämpades på sådant sätt, att de svenska ångfärjorna
befriades från alla afgifter i Sassnitz. Ämbetsverken tillstyrkte på grund
häraf, att ifrågavarande tyska fartyg befriades, förutom från lastpenningar
och tonafgift, jämväl från stämpelafgift för tullpass, allt under förutsättning
af ömsesidighet, samt anförde vidare att, om befrielsen komme
att omfatta jämväl nämnda stämpelafgift, befrielse i sådant afseende borde
tillgodokomma äfven de danska ångfärjor, som förmedlade trafiken mellan
Malmö och Köpenhamn samt mellan Hälsingborg och Iiälsingör.
Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jämväl infordrats, har i
afgifvet utlåtande förklarat sig icke hafva något i sak att erinra mot
den ifrågasätta befrielsen från erläggande af stämpelafgift för tullpass.
Med hänsyn till den tolkning, som från tysk sida gjorts gällande
angående innebörden af art. 10 i förenämnda öfverenskommelse, torde
någon stämpelafgift för tullpass för de tyska ångfärjorna och i samband
med färjetrafiken stående fartyg icke böra ifrågakomma, hvarjemte jag lika
med ämbetsverken håller före, att dylik befrielse jämväl bör tillkomma
omföimälda danska ångfärjor. Hå befrielse i berörda afseende emellertid
naturligtvis bör beviljas endast under förutsättning, att enahanda
förmån lämnas de svenska ångfärjorna i vederbörande utländska hamnar,
har jag ansett lämpligast, att i stämpelförordnmg-ens 7 § införes stadgande
om rätt för Kungl. Maj:t att under nämnda förutsättning meddela
den befrielse, hvarom nu är fråga.
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 141 Höft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
Riksdagens år 1908 församlade revisorer anförde i sin berättelse
angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1907, bland
annat:
»I förordningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908
är, i likhet med hvad som finnes intaget i föregående förordning angående
samma ämne, stadgadt, bland annat, att »fullmakt å ämbete och
tjänst» skall, med vissa uppgifna undantag, »förses för den, som första
gången undfått befordran till ämbete eller tjänst med ordinarie lön,
med stämpel till belopp af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af lönen,
men för den, som erhållit befordran, som medför högre lön, till belopp
af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af skillnaden mellan den stämpelafgift
underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft, och den, som
erhålles; dock att stämpel för fullmakt å ämbete eller tjänst, som icke
medför rätt till tjänstgöringspenningar, beräknas för endast två tredjedelar
af lönen. Vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, därmed jämförlig
uppflyttning från lägre till högre lönegrad eller lönereglering utgöres
stämpel med 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af skillnaden mellan
den stämpelafgift underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft, och
den, som erhålles». Härjämte stadgas i samma förordning, att protokoll,
hvarigenom ämbete eller tjänst tillsättes, är beträffande stämpel beläggning
lika med fullmakt.
Det sätt, på hvilket stämpelbeläggningen enligt anförda bestämmelser
skall utföras, eller den ursprungliga utnämningshandlingens. förseende
med stämpel ej blott vid forsta befordran till ämbete och tjänst
utan äfven sedermera vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, uppfattning
från lägre till högre lönegrad eller lönereglering, synes icke
innebära tillfyllestgörande kontroll öfver att stämpelbeläggningen i föreskrifven
ordning äger rum, då det i dessa fall lärer ankomma på den,
som är skyldig utgöra stämpelafgift, att själf ombestyra vederbörande
handlings förseende med stämpel. På grund häraf och med hänsyn till
de omfattande löneregleringar, som under revisionsaret träd! i kraft och
alltjämt torde: komma att åvägabringas, hafva revisorerna velat framhålla
vikten däraf, att bestämmelser utfärdas till vinnande af skärpt
kontroll öfver att föreskrifven afgift för stämpel i angifna fall kommer
statsverket till godo.»
Med anledning af hvad revisorerna sålunda anfört erinrade statskontoret
i utlåtande den 24 december 1908 till en början därom,
att såväl i då gällande förordning af den 2 juni 1899 angående stämpeiafgiften
(4 § 4 inom.) som ,i förordningen af den 18 september 1908
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 189.
angående stämpelafgiften (5 §), hvilken med 1909 års ingång trädt i
kraft, funnes stadgadt, att ämbets- eller tjänsteman ej iinge tillgodonjuta
honom tillagd lön eller förhöjning däri, innan han hos den myndighet,
där lian ägde uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd
med stämpel.
Uti nu anförda bestämmelse läge otvifvelaktigt — anförde ämbetsverket
vidare — den kraftigast verkande påföljd, som kunde stadgas
till förekommande af underlåtenhet i fråga om stämpelbeläggnino- af
fullmakt å ämbete eller tjänst och därmed jämförlig handling.
Det gällde alltså endast att söka komplettera nu åberopade stadgande
i stämpelförordningen med en bestämmelse om skyldighet för viss
myndighet att öfvervaka, det samma stadgande jämväl efterlefdes i
hvarje särskilt fall.
Statskontoret föreställde sig, att ett sådant öfvervakande lämpligast
borde öfverlämnas åt den granskande myndighet, till hvilken redogörelse
för utbetalta aflöningsmedel författningsenligt skulle ingå, och att därför
eu allmän föreskrift borde utfärdas därom, att vid hvarje årsredogörelse
för utbetalta aflöningsmedel redogöraren skulle foga särskild förklaring
af innehåll, att enhvar af de i redogörelsen upptagna löntagare, som
under aret till trädt tjänst eller kommit i åtnjutande af högre aflöning
än han förut ägt uppbära, för redogöraren uppvisat fullmakt, konstitutorial
eller annan handling, på grund af hvilken lön blifvit till honom utbetald,
samt att den företedda handlingen därvid befunnits vara belao-d
med stämpel till behörigt belopp. °
På grund af revisorernas förenämnda framställning och med afseende
å hvad statskontoret i ämnet anfört, har Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 25 maj 1909, då anledning funnes att antaga, att ifrågavarande
stämpelafgift i många fall icke, såsom vederbort, erlagts, samt
kontrollen öfver stämpeluppbörden i detta afseende alltså icke kunde
anses nöjaktigt ordnad, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning, huruvida icke — i syfte att åstadkomma skärpt kontroll öfver
efterlefnaden af stadgandet angående stämpel å fullmakt å ämbete eller
tjänst i gällande stämpelförordning — nämnda stadgande lämpligen
kunde fullständigas med en bestämmelse om skyldighet för vederbörande
myndighet att öfvervaka, att stadgandet jämväl i'' hvarje särskildt fall
efterlefdes, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
utredningen kunde föranleda.
Öfver denna Riksdagens framställning bär statskontoret den 18
november 1909 afgifvit infordradt utlåtande och därvid, under åbe
-
12 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 189.
ropande af sitt förenämnda underdåniga yttrande den 24 december 1908,
hemställt, att i stämpelförordningen under »V Art. Om tillsyn å stämpelafgiftens
utgörande» måtte införas en ny paragraf eller ock ett nytt
stycke under 38 § af följande innehåll:
»Till kontroll därå, att fullmakt, konstitutorial eller annan handling,
som grundlägger rätt att uppbära aflöning, blifvit behörigen
stämpelbelagd, skall vid hvarje årsredogörelse öfver utbetalta aflöningsmedel
redogöraren foga särskild förklaring af innehåll, att en hvar af
de i redogörelsen upptagna löntagare, som under året tillträdt tjänst
eller kommit i åtnjutande af högre aflöning än han förut ägt uppbära,
för redogöraren uppvisat den handling, på grund af hvilken aflöning
blifvit till honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid
befunnits vara belagd med stämpel till behörigt belopp. Har under
aret icke förekommit sådan förändring i afseende å den i redogörelsen
upptagna personalens aflöning, som, till styrkande af skedd stämpelbeläggning,
påkallat företeende af handling af omförmäldt slag, skall
detta förhållande i redogörelsen särskild! anmärkas.»
Såsom statskontoret framhållit, finnes redan i gällande förordning
angående stampelafgiften meddelad en bestämmelse, hvars syfte är att
uti ifrågavarande afseende tjäna till kontroll öfver stämpeluppbörden,
nämligen den i 5 § gifna föreskriften, att ämbets- eller tjänsteman ej
må tillgodonjuta honom tillagd lön eller förhöjning däri, innan han hos
den myndighet, där han äger uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen
försedd med stämpel. Det i Riksdagens skrifvelse åsyftade
målet lärer också vinnas, i fall man erhåller garanti för att nyssnämnda
bestämmelse i 5 § ej i något fall förbises, och detta torde säkrast äga
rum genom att tillsyn i sådant hänseende utöfvas af annan myndighet
än den, där aflöningen uppbäres. Då denna tillsyn lämpligen torde
kunna verkställas af den myndighet, som har att granska redogörelsen
öfver de utbetalta aflöningsmedlen, har jag ej något att erinra mot
innehållet i statskontorets förslag, hvari jag- endast låtit vidtaga dels
eu förtydligande ändring och dels eu på sammanhanget ej inverkande
formell förenkling; och synes den nya bestämmelsen kunna lämpligen
intagas såsom ett nytt stycke under 38 § i stämpelförordningen.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med af
honom sålunda uttalade åsikter affattadt förslag till ändrad lydelse af
7, 23 och 38 §§ i förordningen angående stämpelafgiften, hemställde
departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå
Riksdagen att antaga samma förslag.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 189.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Axel Alexanderson.
Bih. till Biksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 141 Häft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1910:185 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 7, 23 och 38 §§ i förordningen angående ståmpelafgiften de a1 i texten
- BevU 1910:26 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 7, 23 och 38 §§ i förordningen angående stämpelafgiften den 18 september a1 i texten